Interpellation 2017/18:240 Arbetet mot sexuella trakasserier

av Sofia Fölster (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

De senaste veckorna har allt fler kvinnor, och även en del män, i Sverige vågat ta steget och berättat om de sexuella trakasserier, övergrepp och i en del fall våldtäkter som de har utsatts för. Under hashtagen #metoo har många människor öppet beskrivit vad de har utsatts för, och det är tydligt att sexuella trakasserier genomsyrar alla branscher och samhällsskikt i vårt land.

Det mest anmärkningsvärda är den tysthetskultur och ryggdunkningsmentalitet som tillåtits gro inom vissa branscher under flera år. Kulturprofiler som utsatt sina kollegor för trakasserier och kränkande behandling har fått gå vidare utan åtgärd och fortsatt sitt arbete som om ingenting har hänt. I stället finns många fall där den utsatte har skuldbelagts, tystats, erbjudits högre lön eller omplacerats. Detta är fruktansvärt och fullkomligt oacceptabelt.

I kölvattnet av #metoo har blåslampan riktats mot många branscher där övergrepp och sexism förekommer. Hashtags som #medvilkenrätt från kvinnor inom juridiken, #timeout från kvinnliga idrottare, #närmusikentystnar från kvinnor i musikbranschen, #imaktenskorridorer från kvinnor inom politiken, #teknisktfel från kvinnor i teknikbranschen, #deadline från kvinnliga journalister och #tystiklassen från unga tjejer i skolan är bara några av dem.

Anmärkningsvärt är att flera av dessa upprop rört branscher där staten är arbets- eller uppdragsgivare. Exempelvis har hundratals kvinnor verksamma inom film och teater givit illavarslande vittnesmål. Av dessa kvinnor har många arbetat på Dramaten, en teater och ett bolag som är helägt av svenska staten. Ett annat exempel är Utrikesdepartementet, där en chef nyligen fick lämna sin tjänst efter att ha utsatt sina medarbetare för kränkande och nedsättande behandling.

Utifrån detta vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

 

1) Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att ta initiativ till för att motverka sexuella trakasserier och kränkningar?

2) Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att ta initiativ till för att säkerställa att staten som arbetsgivare eller bolagsägare tar sitt ansvar för att stoppa sexuella trakasserier och kränkande behandling?