av Désirée Pethrus (KD)
till Statsrådet Heléne Fritzon (S)
I samband med att regeringen i dagarna presenterade sina planer kring förändrade regler för ensamkommandes möjligheter till uppehälle i Sverige fanns också en uttryckt ambition att förändra förutsättningarna för eget boende (EBO). Regeringen menar sig vilja införa ”någon form av system med så kallat värdigt eget boende för asylsökande” och vilja bryta upp det som kallas EBO. Vid regeringens presentation av förslaget sas att ”om inget alternativ hittas” ska den pågående Mottagandeutredningen, som ska presentera sitt slutbetänkande i mars 2018, innehålla förslag om hur man minskar trångboddheten via EBO. Detta ska då läggas fram för riksdagen. Under presskonferensen den 27 november preciserade statsrådet det, uppenbarligen utifrån kunskap om utredningens innehåll, som att en social prövning ska göras i samband med att en nyanländ bosätter sig i en kommun.
Kristdemokraterna har i höstens budgetmotion för utgiftsområde 13 föreslagit just ett system som förespråkar att asylsökande som väljer eget boende måste kunna uppvisa ett trovärdigt och värdigt boende för detta. Trångboddhetsnormer av samma slag som krävs av kommuner som ska tillhandahålla bostäder i anslutning till anvisningslagen bör exempelvis gälla för asylsökande som önskar bosätta sig i EBO. Någon form av krav på boendeyta med mera bör rimligtvis kunna ställas för att man ska få välja ett visst boende.
Kristdemokraterna anser också att man under asylprövningstiden helst bör bo i asylboende och då genomgå ett integrationsprogram med sfi, samhällsorientering och sysselsättning. En lång väntan i passivitet är negativt för den enskilde.
Möjligheten för asylsökande att välja eget boende i stället för anläggningsboende har sedan 1994, då möjligheten infördes, för vissa personer bidragit till att försvåra integrationen.
Viljan att söka upp sina egna, där kanske klan/släkt eller vänner kan erbjuda en trygghet i det nya landet, är högst förståelig. Under ordnade former främjar också EBO sökandet efter arbetstillfällen och etablering genom informella nätverk. Men eget boende har med rådande villkor på bostadsmarknaden i för stor utsträckning blivit detsamma som inneboende med trångboddhet, frekventa flyttar och socialt utanförskap.
Från kommuner där många lever i EBO har det under flera år rapporterats om missförhållanden. Segregeringen utökas med utanförskap och undermåliga boendeförhållanden som följd. Oseriösa aktörer utnyttjar dessutom människors utsatta situation, och handel med adresser förekommer.
Under asylansökningstiden finns ett tydligt alternativ i form av anläggningsboende (ABO) dit de asylsökande bör söka sig. Migrationsverkets statistik anger i november att nästan hälften av ca 83 000 bor i ABO. Ca 32 000 bor i EBO. Därför måste en stegvis förändring ske.
Efter asylansökningstiden, under etableringsfasen, anvisas de nyanlända som bott i anläggningsboende till anvisningskommuner i enlighet med anvisningslagen. Men även under etableringsfasen väljer många att koncentrera sig till vissa kommuner enligt samma mönster som under asylansökningstiden.
Kristdemokraterna välkomnar förslag om att förändra EBO. Jag önskar därför att statsrådet ger mer information om det underlag och de lösningar som föranleder regeringen att vilja gå till handling i mars 2018.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon: