av Pål Jonson (M)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I en intervju i en av världens mest ansedda dagstidningar The New York Times den 18 november beskrivs utrikesminister Margot Wallströms personliga livsöde på ett gripande sätt. Men utrikesministern ger också uttryck för en rad anmärkningsvärda åsikter som i vissa stycken avviker från regeringens linje.
För det första kallar utrikesministern de 31 företagsledare, som i en debattartikel i Dagens Nyheter den 6 mars 2015 uttryckte oro över att Sverige skulle avbryta det försvarspolitiska samförståndsavtal som ingåtts med Saudiarabien, för fegisar. Direktöversatt säger utrikesministern: "Jag hoppas att detta var en läxa för dem eftersom de var sådana fegisar". Av artikeln framgår också att regeringen vidtagit åtgärder för att dämpa konsekvenserna av det faktum att Sverige valde att inte förnya det ingångna avtalet för de bilaterala relationerna mellan Sverige och Saudiarabien. Företagsledarnas oro förefaller därför inte vara ogrundad, och att kalla dem för fegisar är i mina ögon ett ovärdigt uttryck. Det bör även ses mot bakgrund av att statsministern först hävdade att avtalet inte skulle sägas upp utan omförhandlas.
För det andra uttrycker utrikesministern i intervjun frustration över det faktum att USA och Nato, enligt uppgift, uttalade oro över att Sverige nyligen röstade för FN-konventionen mot kärnvapen. Om Sverige ansluter sig till konventionen kan det, enligt professorn i folkrätt Ove Bring, allvarligt skada Sveriges försvarspolitiska samarbete med såväl Nato som USA. Utrikesministern hävdar att Sverige inte kommer att acceptera kritik mot detta ställningstagande. Uttalandet är anmärkningsvärt eftersom det är Sverige snarare än Nato och USA som har drivit på arbetet för att fördjupa samarbetet mellan parterna. Om följden av att Sverige ansluter sig till FN-konventionen blir att Sveriges samarbete med USA och Nato försvåras är det viktigt att Sverige får sådana signaler på ett tidigt stadium.
För det tredje framgår det av artikeln att utrikesministern beskriver sig själv som pacifist. Utrikesministern har naturligtvis rätt att ha vilken livsåskådning hon vill i säkerhets- och försvarspolitiska frågor, och det hedrar henne att hon är tydlig med detta. Men med anledning av den centrala roll som utrikesministern har i arbetet med att utforma regeringens säkerhetspolitiska linje samt även Sveriges bidrag till fredsfrämjande insatser vore det önskvärt att utrikesministern förtydligar sitt uttalande. Pacifismen tar ju som bekant avstånd från alla former av militär våldsanvändning.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Margot Wallström:
Är det ministerns uppfattning att USA och Nato på ett otillbörligt sätt har kritiserat att Sverige röstade för FN-konventionen om kärnvapenförbudet, och vilka åtgärder vidtar ministern i så fall med anledning av den bedömningen?