av Edward Riedl (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Ett ökat hot från Ryssland och ett mer ansträngt säkerhetsläge i Östersjöområdet. Detta är en verklighet som har kommit att bli alltmer påtaglig på senare tid. Blocköverskridande försvarsöverenskommelser och moderata stämmobeslut om att återinföra den allmänna värnplikten är steg i rätt riktning inom svensk försvarspolitik. För att stärka det svenska försvaret och vårt rikes säkerhet krävs kontinuerligt arbete.
Försvarsmakten överlämnade i våras en skrivelse till Luftfartsverket om fjärrstyrning av flygledarverksamheten, där Försvarsmakten säger nej till fjärrstyrning av Visby flygplats. I skrivelsen meddelar Försvarsmakten att den anser att fjärrstyrd flygtrafikledning på Visby flygplats inte tar hänsyn till Försvarsmaktens behov och hänvisar till väsentlig påverkan på Försvarsmaktens verksamhet. För de fyra övriga flygplatser som är aktuella för fjärrstyrning önskar Försvarsmakten få en redovisning av hur tjänsterna vid dessa platser kan utövas under alla beredskapsskeden.
Efter Försvarsmaktens yttrande har Luftfartsverket beslutat att exkludera Visby flygplats från fjärrstyrd trafikledning. Det i mångt och mycket nyktra agerandet väcker dock frågor om fjärrstyrningens duglighet ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Om fjärrstyrningen har en så väsentligt negativ inverkan på Försvarsmaktens verksamhet uppstår frågan om det är rimligt att i en tid av ett alltmer ansträngt säkerhetspolitiskt läge i vår geografiska närhet koncentrera, för försvaret duglig, flygverksamhet till en enda flygplats.
Till följd av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist:
1. Bedömer ministern att exkluderingen av Visby flygplats från fjärrstyrning konfirmerar Försvarsmaktens yttrande avseende fjärrstyrningens väsentliga påverkan på deras verksamhet?
2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att fjärrstyrningen inte ska medföra negativa konsekvenser ur ett försvarspolitiskt perspektiv och inverka negativt på den svenska försvarsberedskapen?