Interpellation 2017/18:225 Landsbygdens villkor

av Lars Beckman (M)

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

 

Det är viktigt att man kan bo och leva i hela Sverige – i alla avseenden. Det måste finnas en väl utbyggd infrastruktur i hela Sverige och en samhällsservice som möjliggör ett boende utanför storstäderna.

En viktig fråga för många på landsbygden är att man kan utnyttja de möjligheter som ett naturnära boende innebär. Det kan handla om att man kan bygga och bo nära vatten, eller att man kan jaga och fiska i naturen.

För en tid sedan var landsbygdsministern i Ljusdals kommun och pratade om regeringens landsbygdspolitik enligt referat i medierna. Måndagen den 20 november arrangerades ett möte i Ljusdal om regeringens rovdjurspolitik. Bakgrunden till mötet var den omfattande kritik som finns mot regeringen avseende att riksdagens beslut om antalet vargar i Sverige inte följs av våra myndigheter.

Det var en mycket god uppslutning på mötet från företagare inom lantbrukssektorn, hundägare och jägare. Regeringen fick omfattande kritik på mötet för att våra myndigheter inte följer riksdagens beslut och intentioner i den av riksdagens antagna rovdjursproposition under förra mandatperioden.

När Sveriges riksdag fattar beslut så förväntar man sig att en regering följer beslutet och säkerställer att våra myndigheter gör detsamma. Det ingår i de arbetsuppgifter som regeringen har.

I budgetpropositionen säger regeringen följande om landsbygdspolitiken: ”Regeringen kommer att genomföra en långsiktig satsning på socioekonomiskt eftersatta kommuner och områden”.

I rovdjurspropositionen, som är antagen av riksdagen, står det också att man ska ta socioekonomiska hänsyn när man bedömer antalet rovdjur i Sverige, liksom geografisk utbredning.

Riksdagen har beslutat om att antalet vargar i Sverige ska vara 170–270 för att vidmakthålla en livskraftig vargstam. Det är ett beslut som jag står bakom men uppenbarligen inte regeringen då statsrådet Karolina Skog i ett interpellationssvar nu hänvisar till en miniminivå på 300 vargar i Sverige.

I den rovdjursproposition som är antagen står det också att rovdjurstrycket ska ha en jämn fördelning över hela Sverige. För att nå det målet måste minskningen av varg genom licensjaktstilldelning vara omfattande i de mest vargrika länen i Sverige: Gävleborg, Dalarna och Värmland.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

 

  1. Vilka konkreta åtgärder har statsrådet vidtagit i sin tjänsteutövning för att regeringen och myndigheter ska ta socioekonomiska hänsyn rörande rovdjur i eftersatta kommuner och områden som statsrådet skriver på regeringens hemsida och i budgetpropositionen?
  2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att göra det enklare och billigare att bo och verka på landsbygden för de individer som drabbas av det omfattande rovdjurstrycket?