av Hans Wallmark (M)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
Den 3 mars 2015 besvarade statsminister Stefan Löfven en interpellation jag väckt kring det så kallade säkerhetspolitiska råd han beslutat inrätta i november 2014. Bland annat meddelades att tanken var en mötesfrekvens om ca en gång i månaden, och ett antal olika frågeområden som skulle kunna behandlas avgavs. Rådet skulle ledas av statsministern själv, men bland övriga deltagare kunde finnas exempelvis utrikesministern, försvarsministern och inrikesministern.
Några offentliga handlingar som styrker att det så kallade säkerhetsrådet sammanträtt finns egentligen inte. I och med att rådet inte sägs ha någon beslutsfunktion anses det inte behöva upprättas några handlingar. I själva verket går det endast att finna en upprättad handling som går att få ut och den är från 15 december 2014, skickad från Sveriges ambassad i Moskva och rubriceras "Ryssland - inför första mötet med säkerhetspolitiska rådet".
I debatten den 3 mars 2015 förklarade statsministern angående detta råd: ”Det är inte ett beslutande organ. Det är det som är själva poängen. Det är regeringen som beslutar, precis som vanligt. Det här är ett beredande och koordinerande organ mellan de statsråd som förväntas ha mest inblandning i den här typen av frågor.” Och vidare: ”Detta är ett koordinerande och förberedande organ, och regeringen är överens om att det är bra om ett antal statsråd kan få ett mer fokuserat ansvar för att koordinera dessa ärenden. Men besluten ligger hos regeringen, och dokumentation ska självfallet ske på ett sådant sätt att regeringsbesluten kan granskas av riksdagen.”
Nu har det gått nästa tre år sedan rådet inrättades. Det finns all anledning att reflektera och utvärdera. Har detta organ haft den betydelse, tyngd och koordinerande roll som eftersträvades i och med inrättandet?
Mina frågor till statsminister Stefan Löfven:
1. Har det så kallade säkerhetspolitiska rådet haft avsedd effekt?
2. Har rådet fungerat som tänkt sedan det formerades hösten 2014?
3. Går det att peka på operativ nytta som det så kallade säkerhetspolitiska rådet haft?
4. Var det statsministerns avsikt vid bildandet av det säkerhetspolitiska rådet att endast en upprättad handling skulle gå att spåra till detta råd under de senaste tre åren?