av Christina Höj Larsen (V)
till Statsrådet Heléne Fritzon (S)
Åldersbedömningar av ensamkommande barn har varit föremål för debatt under lång tid. Mellan augusti och december 2016 fick 2 713 personer som sökt asyl som ensamkommande barn ett utvisningsbeslut och samtidigt ett beslut om att de skrivits upp i ålder till 18. Farr har granskat 20 av dessa uppskrivningsbeslut. I de flesta av dessa hade åldern skrivits upp utan att någon indikation över huvud taget redovisats för att barnet skulle vara vuxet.
Åldersuppskrivningarna som de skedde under 2016 fick kritik från flera håll, inklusive från Migrationsverket. Den 18 februari 2017 satte Migrationsverket stopp för åldersuppskrivningar utan erbjudande om medicinsk utredning.
Våren 2017 ändrades lagstiftningen kring åldersbedömningar. Vänsterpartiet menade att det var ett steg i rätt riktning på flera sätt men att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att öka rättssäkerheten i åldersbedömningarna.
Lagstiftningen trädde i kraft den 1 maj 2017, och vi kan nu se att det fortsatt finns stora brister i hur Migrationsverket hanterar åldersbedömningar. Biträden menar att myndighetens handläggare fortsatt gör bedömningarna på mycket lösa grunder och utan hänsyn till den bevisning som den sökande lägger fram. När det gäller de medicinska åldersbedömningarna räcker det med att en av de två undersökningarna pekar på att den sökande är över 18 år för att Migrationsverket ska bedöma hen som över 18.
Rättsläkare har riktat kraftig kritik mot metoderna som används för att bestämma ålder och beskrivit dem som direkt olämpliga. Rörelsen #vistårinteut, Farr och andra frivilligorganisationer berättar om hur enskilda vänder sig till dem med beslut om åldersuppskrivning som bortser från alla bevis för minderårighet, trots den stora osäkerhetsmarginalen i de medicinska utredningarna.
Rörelsen #vistårinteut har i en tidigare rapport beskrivit flera fall där felaktiga transkriberingar lett till att sökande fått fel ålder och där Migrationsverket inte ändrat åldern när felet väl uppdagats. I ett annat fall fick en sökande sin ålder uppskriven efter att personal på ett boende sett en bild på personen i en bil och därför dragit slutsatsen att personen måste vara över 18 år. Efter att personalen meddelat detta till Migrationsverket skrev myndigheten upp den sökandes ålder.
Ett annat uppseendeväckande exempel handlar om ett syskonpar som anlände till Sverige 2015. De uppger exakta födelsedagar vid asylansökan, en 1998, en 2000. De lämnar skoldokument, läkarintyg, foton på syskonen under uppväxten med mera. Migrationsverket slår efter utredningen fast att de är födda 1997 respektive 1998 och har en åldersskillnad på sju månader. Båda får avslag.
Att bedöma någon som vuxen på så lösa grunder som beskrivs ovan och att använda medicinska åldersbedömningar på det sätt som nu görs måste anses gå rakt emot principen om ”benefit of the doubt”, som är fastslagen i både proposition 2016/17:121 Åldersbedömning tidigare i asylprocessen och proposition 2016/17:17 Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet.
I den förstnämnda propositionen står bland annat: ”Av sista meningen i det första stycket i artikel 25.5 i det omarbetade asylprocedurdirektivet framgår att om det efter en medicinsk åldersbedömning fortfarande finns tvivel om den enskildes ålder, så ska beslutsfattaren utgå från att han eller hon är underårig.”
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till hur åldersbedömningar i samband med asylprocesser genomförs. Åldern har stor betydelse för möjligheten att få asyl. Det är därför av mycket stor vikt att dessa bedömningar görs på ett korrekt och rättssäkert sätt. När så pass kraftig kritik framförs från rättsläkare, civilsamhällesorganisationer och biträden och det finns anledning att tro att en myndighet inte följer lagen måste regeringen ta frågan på allvar.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:
1) Hur ser statsrådet på den kritik som riktats mot åldersbedömningarna av asylsökande ensamkommande barn?
2) Avser statsrådet att ta något initiativ för att möta den kritik som riktats mot åldersbedömningarna av asylsökande ensamkommande barn?