av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Det finanspolitiska ramverket har tjänat Sverige väl. Sedan budgetsaneringen på 90-talet kan särskilt överskottsmålet lyftas fram, vilket säkrat reformkraft i tider av ekonomisk tillbakagång. Kort förklarat disciplinerar överskottsmålet finanspolitiken genom det tydliga ansvarsutkrävandet från oberoende medier och välgrundad granskning från berörda myndigheter. Överskottsmålet är, tillsammans med utgiftstaket, ett starkt stöd för politiken att stå emot trycket att öka utgifter och i stället ta ett långsiktigt ansvar. Tillsammans med inflationsmålet är överskottsmålet det tydligaste målet i den svenska ekonomiska politiken.
Granskningen av den förda ekonomiska politiken bör däremot inte vara enkom avsedd för regeringen. De övriga partier som finns representerade i Sveriges riksdag bör också kunna vara föremål för granskning när de presenterar ekonomisk politik. När några sådana mekanismer inte finns på plats riskeras att oppositionspartier tummar på det långsiktiga ansvaret för att i stället vinna snabba politiska poänger genom att föreslå ofinansierade reformer som vinner opinion. I ett läge där minoritetsregeringar är normalläget för svensk politik är det märkligt att en sådan ordning fortgår.
Om oppositionspartiers föreslagna budgetar fortsätter att gå igenom i riksdagens voteringar finns en risk att förtroendet för svensk ekonomi försämras eftersom de inte haft samma rigorösa process bakom sig som möjliggörs av Finansdepartementets tjänstemän och bland annat Konjunkturinstitutets granskningar. Förutsägbarhet och stabilitet är värden som bör värnas i frågor om svensk ekonomi. Vi är en liten, öppen ekonomi med en stor valuta. Det bör samtliga svenska riksdagspartier bejaka.
Sverige bör därför överväga exempelvis Nederländernas modell där samtliga riksdagspartiers budgetar granskas av en ansvarig myndighet. I en svensk kontext torde det vara Konjunkturinstitutet – även om Finanspolitiska rådet och Ekonomistyrningsverket ofta har värdefulla insikter – som skulle kunna axla det ansvaret på ett ändamålsenligt sätt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att utöka budgetgranskningen i Sveriges riksdag till att också omfatta oppositionspartiernas budgetmotioner?