Interpellation 2017/18:133 EU-kommissionens förslag om ålfiskeförbud

av Maria Malmer Stenergard (M)

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

I oktober i år fattade ministerrådet beslut om att inte följa kommissionens förslag att förbjuda ålfiske i Östersjön. Sverige var det enda land som stod bakom förslaget. Redan den 7 november kom dock Kommissionen med ett nytt förslag (COM(2017) 645 final), som innebär fiskeförbud för ål som är 12 centimeter eller längre, i Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön och Atlanten.

I praktiken skulle förbudet innebära att vårt kraftigt reglerade småskaliga, kustnära fiske skulle förbjudas, samtidigt som man fortsatt skulle tillåta ett omfattande fiske efter glasål och yngel i Sydeuropa.

I Sverige har vi ett mycket begränsat och minskande fiske, som bedöms påverka ålbeståndet i Östersjön med cirka två procent (Willem Dekker, Aqua Reports 2015:11. SLU. Assessment of the eel stock in Sweden, Spring 2015, s. 4).

Politik är sällan enkelt, och ett förbud behöver inte alltid innebära att ett problem försvinner. Ålfiskarna besitter nämligen ovärderliga kunskaper om ålen, som behövs om vi ska kunna förstå och skydda den bättre. Ålfiskarna har dessutom tagit många initiativ för att stärka ålbeståndet. Genom Ålfonden finansierar de utsättning av glasål i Östersjön. De arbetar också inom Ålakademin för att uppnå bättre vattenkvalitet i Östersjön. Om ålfiskarna skulle försvinna skulle också stora kunskaper och viktiga traditioner gå förlorade.

Det är av dessa skäl som Ålarvet på Ålakusten i oktober 2015 listades av Institutet för språk och folkminnen som immateriellt kulturarv enligt Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Detta innebär en skyldighet för Sverige att bevara kulturen levande. Ett begränsat, kustnära fiske med tydliga restriktioner kan kombineras med omsorg om ålen, så att kulturen kan förbli levande.

Dessutom finns det en äganderättslig aspekt. Längs ålakusten regleras fisket genom åldrätter, som går tillbaka till den danska tiden. En åldrätt är en helt egen fastighet med fastighetstaxering som ligger ”ovanpå” övriga fastigheter och sträcker sig ut i havet. Fastigheten belastas med fastighetsskatt enligt reglerna för industrifastighet. Utan ålfiskerättigheter blir fastigheten helt värdelös.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

1. Hur ser statsrådet och regeringen på framtiden för det svenska reglerade, småskaliga och kustnära ålfisket?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta med anledning av den kränkning av äganderätten som ett eventuellt ålfiskeförbud skulle innebära för innehavare och nyttjare av ålrätter?