av Anette Åkesson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Det finns tyvärr många exempel på när skattemedel inte används på bästa sätt. Ett av de mindre transparenta är när staten skickar pengar till kommunerna med ett tydligt uppdrag, så kallade riktade statsbidrag. Det kan låta handlingskraftigt av regeringen men skapar ofta problem i kommunerna. Politiskt är det naturligtvis frestande, men frågan är varför inte konsekvensanalyser genomförs för att belysa vilka positiva såväl som negativa effekter de riktade statsbidragen får.
De riktade statsbidragen har med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringsställning ökat i både antal och omfång de senaste åren. Detta redovisar regeringen i sommarens skrivelse 2016/17:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn. Men utvecklingen har tyvärr fortsatt med höstens budgetproposition.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, pekar i sin senaste ekonomirapport på flera exempel som rent av provocerar. Det kan handla om statsbidrag som kommer (för) sent på året eller kriterier och prioriteringar för sökande som ändras kommande år, vilket kan belasta kommunens ekonomi eftersom det inte alltid är möjligt att ställa om med kort varsel.
Eftersom vi i Sverige betalar relativt höga skatter är det viktigt att pengarna används på ett klokt sätt. Att från regeringens håll i allt högre grad styra pengar till kommuner och landsting på ett sätt som hämmar utvecklingen av smartare sätt att arbeta på är något som behöver uppmärksammas mer – och helst stoppas.
Med anledning av ovanstående är mina frågor till finansminister Magdalena Andersson:
1. Hur ställer sig finansministern till problematiken gällande riktade statsbidrag?
2. Ämnar finansministern genomföra konsekvensanalyser innan eventuella framtida nya riktade statsbidrag införs för att säkerställa att dessa hjälper och inte stjälper kommunerna och landstingen?