av Lotta Johnsson Fornarve (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Under Erdoğans styre har utvecklingen i Turkiet tagit tydliga steg i helt fel riktning. Sedan det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016 har inskränkningarna av demokratiska fri- och rättigheter ökat ytterligare. Massarresteringar och begränsningar av yttrandefriheten har varit återkommande. Genom en konstitutionsändring våren 2017 har ännu mer makt samlats hos Erdoğan och ett återinförande av dödsstraffet diskuteras.
Sedan kuppen har över 110 000 människor blivit avskedade eller avstängda från sina jobb, och över 50 000 har arresterats. Det är uppenbart att Erdoğan använt kuppförsöket som ursäkt för en alltmer repressiv politik mot sina meningsmotståndare, inte minst de krafter som förespråkar fred och en lösning på den väpnade konflikten med PKK. Över 3 800 organisationer och stiftelser har stängts ned permanent. Bland dem finns barnrätts- och kvinnorättsorganisationer.
Amnesty rapporterar om en ökning av anklagelser om tortyr och misshandel i polishäkten, delvis med stöd i undantagstillståndet som lättat på skyddet för de arresterade. Genom undantagstillståndet har den maximala längden för en häktning förlängts från 4 till 30 dagar samt möjliggjort för polis och åklagare att spela in samtal mellan häktade och deras advokater och använda dem som bevis i rättegång. I januari begränsades maxtiden för häktning till sju dagar, med möjlighet till sju dagars förlängning.
Enligt Amnesty går de rutinmässiga och långa häktningarna av journalister och människorättsförsvarare i Turkiet att likställa med att straffas utan fällande dom. De som uttrycker åsikter som avviker från regeringens, särskilt i relation till kurdernas situation, har utsatts för hot om våld och brottslig förföljelse. Samtliga medier som riktar kritik mot regeringen och Erdoğan är måltavlor för regimens förtryck.
Människorättsförsvarare utsätts för tveksamma åtal under vaga antiterrorlagar. Den 5 juli greps tio människorättsförsvarare under en workshop i digital säkerhet och psykosocial hälsa. Åtta av dem hålls fortfarande i förvar anklagade för att ha begått brott ”i namn av en terroristorganisation utan att vara medlem”, vilket är anklagelser helt utan grund. Bland dem finns Amnesty Internationals chef i Turkiet Idil Eser och svensken Ali Gharavi.
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till utvecklingen i Turkiet. Det är högst anmärkningsvärt att man fängslar MR-aktivister. Att jobba för mänskliga rättigheter i Turkiet har blivit ett brott. Attackerna på människorättsförsvarare sker i en tid då deras roll i Turkiet är viktigare än någonsin tidigare.
Utrikesminister Margot Wallström har tidigare meddelat att specifika fall av frihetsberövanden förs fram inom ramen för EU:s kritik mot Turkiet och att representanterna för Amnesty International, inkluderat Ali Gharavi, hör till de fallen. Trots detta sitter de fortfarande i högsäkerhetsfängelset Silivri, snart tre månader efter gripandet. En gång i veckan får de under en timme träffa advokater och närmast anhöriga, och varannan vecka tillåts ett telefonsamtal om tio minuter till familjen.
Enligt anhöriga är Ali Gharavis tillstånd dåligt. Han känner sig deprimerad och isolerad. Hans möjlighet till kontakt med omvärlden och att ta emot besök är mycket begränsad.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
1. Avser ministern att ta ytterligare initiativ för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU ska verka för att Turkiet släpper de människorättsförsvarare som greps den 5 juli, inklusive Ali Gharavi?
2. Avser ministern att ta ytterligare initiativ för att Sverige som enskilt land såväl som medlem i EU ska verka för att Turkiet respekterar grundläggande mänskliga rättigheter, upphör med förföljelserna av fria medier, den kurdiska befolkningen och oppositionella?