av Saila Quicklund (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Arne Ljungqvist, världens främste dopningsjägare, har återigen satt tryck på frågan om att särskilja antidopningsarbetet från idrottsrörelsen. Ljungqvist menar att det svenska dopningstestandet inom idrotten är alldeles för nära knutet till Riksidrottsförbundet och att alla måste ha en antidopningsorganisation separerad från idrotten.
Ljungqvist hänvisar till ett pågående arbete som inför 2019 kommer att ställa betydligt strängare krav, att alla måste ha en fristående antidopingorganisation, NADO, som inte är knuten till idrottsrörelsen. Som jag skrev i min fråga till socialministern har Sverige under många år har varit ledande men riskerar att bli en B-nation inom det internationella antidopningsarbetet.
Utredningen Antidopning Sverige – En ny väg för arbetet mot dopning föreslog redan 2011 att ett svenskt NADO ska inrättas. Socialministerns företrädare har angivit att utredningen alltjämt bereds inom Regeringskansliet. Det finns ingen anledning att vänta. Sverige har, mycket genom bland annat Ljungqvists värv, haft ett gott anseende inom det internationella antidopningsarbetet. Bildandet av ett svenskt NADO i närtid blir mer och mer angeläget.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
När avser socialministern att ta vidare frågan om bildandet av en nationell antidopningsorganisation, NADO?