av Mikael Oscarsson (KD)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Det är inget nytt att det finns många civila aktörer inblandade inom JAS Gripen, som är Sveriges största militära projekt. Så har det alltid varit. Men informationen har hanterats av svenska försvarsföretag i nära samarbete med Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Som det ser ut i dag när det gäller motorfrågan för JAS Gripen E är vi på väg att överlämna information om ett mycket komplext och sekretessbelagt system att hanteras av utländska företag, som dessutom är svårare att kontrollera än svenska försvarsföretag.
I ljuset av it-haveriet på Transportsstyrelsen bör flera frågor ställas rörande informationssäkerhet.
Myndigheter såsom Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap upphandlar på en övergripande nivå med operativa krav som fokus. Det vore angeläget att veta hur stora delar av upphandlingen som har överlämnats till det upphandlade företaget och hur myndigheterna följer upp företagets upphandlingar.
Det finns skäl att fråga sig om myndigheterna på ett tillfredsställande sätt belyst möjligheter och risker vid upphandling av större system såsom energilösningar och generell datahantering samt framtida driftsstöd och underhåll där stora delar av sekretessklassad information riskerar att hamna i utlandet.
Det är inte minst viktigt att veta om det finns risk att delar av sekretessklassad information hamnar i utlandet, exempelvis gällande Gripen och A26.
Anser försvarsministern att det finns risk att känslig information kan spridas till obehöriga – i likhet med den informationsförlust som skedde när Transportstyrelsen upphandlade it-hantering internationellt? Haveriet på Transportstyrelsen visar att det finns en risk att ett antal myndigheter lever i en bubbla där inga hot finns mot Sverige.
Mot denna bakgrund vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist:
1. Sverige har byggt upp en mycket framgångsrik produktstödsmodell för RM12 sedan 1997. Är det i sin ordning att FMV låter outsourca en sådan viktig och unik militär flygmotorförmåga som vi har på Gripen till det amerikanska bolaget GE? Är det i sin ordning att våra unika motordata, som i dag finns hos oss i Sverige, ska hamna i utländsk ägo?
2. Har svenska myndigheter på ett tillfredsställande sätt belyst möjligheter och risker vid upphandling av större system såsom energilösningar och generell datahantering samt framtida driftsstöd och underhåll till JAS Gripen E, och finns det risk att delar av sekretessklassad information hamnar i utlandet?