Ändrade mediegrundlagar

Regeringens proposition 2017/18:49

Ändrade mediegrundlagar	Prop.
	2017/18:49

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 november 2017

Margot Wallström

Morgan Johansson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås språkliga och redaktionella ändringar i tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att underlätta förståelsen och tillämpningen av dessa grundlagar.

I propositionen föreslås vidare ändringar i vissa bestämmelser i tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som reglerar grundlagsskyddet för publiceringar på internet. Bland annat föreslås att en utgivare av en databas under vissa förutsättningar inte ska kunna hållas ansvarig för material som har funnits tillgängligt i databasen, exempelvis en dagstidnings webbplats, mer än ett år. Vidare klargörs det att även om viss information i en databas, t.ex. användarkommentarer, har tillförts av någon annan än den som driver verksamheten gäller grundlagen för sådana delar av databasen där det framstår som klart att informationen härrör från denne. Det föreslås även att reglerna för bl.a. e-böcker och ljudböcker ändras så att författaren för den tryckta boken under vissa förutsättningar även ansvarar för den digitala versionen.

Det föreslås vidare att det ska bli möjligt att i lag föreskriva om förbud mot offentliggörande av vissa särskilt integritetskänsliga personuppgifter om de är tillgängliga på ett sätt som innebär särskilda risker för intrång i enskildas personliga integritet.

I propositionen föreslås också att det ska vara möjligt att lämna internationellt rättsligt bistånd i straff- och civilrättsliga ärenden. Bistånd ska dock vägras om det står i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området.

Det föreslås att samma krav som kan ställas på den som sänder pro- gram i tv att göra programmen tillgängliga för personer med funktions-

Prop. 2017/18:49 nedsättning ska kunna ställas på den som tillhandahåller beställ-tv. Vidare föreslås att det ska bli möjligt att i lag föreskriva om skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller beställ-tv att främja framställningen av och tillgången till program av europeiskt ursprung.

Det föreslås att det ska bli möjligt att i lag föreskriva om krav på att in- föra och på visst sätt utforma varningstext, innehållsdeklaration eller annan liknande produktinformation.

Slutligen föreslås vissa följdändringar i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Innehållsförteckning			Prop. 2017/18:49
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		6
2	Lagtext	.............................................................................................	7
	2.1	Förslag till lag om ändring i
	....................................................	tryckfrihetsförordningen	7

2.2Förslag till lag om ändring i

yttrandefrihetsgrundlagen ................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med

		föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
		yttrandefrihetsgrundlagens områden ...............................		96
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................			99
4	Språk och struktur		..........................................................................	99
	4.1	En grundlagsreglering ...........................med gamla anor		99
	4.2	En modernisering ........................av språk och struktur		100
5	Det automatiska grundlagsskyddet ..............enligt databasregeln			108
6	Grundlagsskydd för print on demand, e-böcker och
	ljudböcker ....................................................................................			111
	6.1	Medieformen ..........................avgör grundlagsskyddet		111
		6.1.1 ............................................	Print on demand	111
		6.1.2 ...............................	E - böcker och ljudböcker	112

6.2Ansvar för print on demand, taltidningar, e-böcker

och ljudböcker ...............................................................		113
6.2.1	Grundprinciperna för skydd av print on
	demand enligt databasregeln bör inte
	ändras…........................................................ 113
6.2.2	Grundlagsskydd för enstaka exemplar och
	filer…. .......................................................... 114
6.2.3	Bilageregeln och taltidningar........................	116
6.2.4	En bilageregel som medger ett samlat
	ansvar för böcker införs ................................	118
6.2.5	Särskilt om preskription................................	122
6.2.6	Domstols beslut om att databasinnehåll
	som innefattar tryckfrihetsbrott ska tas
	bort…............................................................ 123
6.2.7	Straff vid underlåtenhet att följa ett
	domstolsbeslut om borttagande ....................	126

7 Externa informationsleverantörer och användarkommentarer .....			127
7.1	Inslag i databaser av andra än den som driver
	verksamheten.................................................................		127
	7.1.1	Externa informationsleverantörer .................	128
	7.1.2	Omodererade användarkommentarer............	129
	7.1.3	Externa inslag i databaser med
		utgivningsbevis.............................................	131
8 Preskriptionsregler och ansvar för databaser................................			132
8.1	Ansvarsordning, ensamansvar och preskription ............		132
8.2	Utgivares ansvar för yttranden i databaser ....................		133	3
				3

Prop. 2017/18:49	8.2.1	Reglerna om utgivares ansvar bör
		förändras när det gäller äldre
		publiceringar på internet................................	133
	8.2.2	Nuvarande preskriptionsordning behålls
		men en möjlighet till ansvarsfrihet för
		material som är äldre än ett år införs .............	135
	8.2.3	Skadeståndsanspråk ska alltid kunna
		riktas mot medieföretaget ..............................	141

9	Personlig integritet och grundlagsskydd .......................................			142
	9.1	Det frivilliga grundlagsskyddet och
		personuppgiftsregleringen ..............................................		142
		9.1.1	Frivilligt grundlagsskydd genom
			utgivningsbevis..............................................	142
		9.1.2	En personuppgiftsreglering under
			förändring ......................................................	143
	9.2	En begränsning av grundlagsskyddet för vissa
		söktjänster ......................................................................		144
		9.2.1	Av integritetshänsyn bör
			grundlagsskyddet för vissa söktjänster
			begränsas .......................................................	144
		9.2.2	Hur bör begränsningen av
			grundlagsskyddet utformas? ..........................	146
10	Internationellt rättsligt bistånd på det tryck- och
	yttrandefrihetsrättsliga området ....................................................			155
	10.1	Allmänt om internationellt rättsligt bistånd ....................		155
	10.2	En möjlighet att lämna internationellt rättsligt
		bistånd införs ..................................................................		156
	10.3	Vissa bestämmelser om handläggningen införs i lag .....		162
11	Tillgänglighet och främjande av europeiska produktioner............			164
	11.1	Etableringsfriheten i tråd ................................................		164
		11.1.1	Krav på tillgänglighet när det gäller
			beställ-tv i tråd...............................................	165
		11.1.2	Krav på främjande av europeiska
			produktioner ..................................................	167
12	En delegationsbestämmelse avseende produktinformation
	införs	.............................................................................................		170
13	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................			174
14	Konsekvenser ............................................................av förslaget			175
	14.1 .............................................	Ekonomiska konsekvenser		175
	14.2	Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och
	.................................................................................	män		178
	14.3 ......................................................	Övriga konsekvenser		179
15	Författningskommentar .................................................................			180
	15.1	Förslaget till lag om ändring i
	.................................................	tryckfrihetsförordningen		180
	15.2	Förslaget till lag om ändring i
	...............................................	yttrandefrihetsgrundlagen		247

15.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559)	Prop. 2017/18:49
	med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
	yttrandefrihetsgrundlagens områden .............................	285
Bilaga 1	Sammanfattning (SOU 2016:58) ...................................	290
Bilaga 2	Lagförslaget i SOU 2016:58..........................................	301
Bilaga 3	Förteckning över remissinstanser (SOU 2016:58).........	395
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag..........................................	397
Bilaga 5	Lagrådets yttrande .........................................................	489
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november
	2017 ....................................................................................	502

Prop. 2017/18:49	1	Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

2.lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,

3.lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

2	Lagtext	Prop. 2017/18:49

2.1Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen1

dels att 1, 5, 7 och 10 kap. samt 8 kap. 2 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 1 och 10 §§ och 14 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 8 kap. 1 § och 8 kap. 5 § ska utgå,

dels att nuvarande 2 kap. 4 § ska betecknas 2 kap. 8 §, nuvarande 2 kap. 6–14 §§ ska betecknas 2 kap. 9–17 §§, nuvarande 2 kap. 15–17 §§ ska betecknas 2 kap. 19–21 §§, nuvarande 2 kap. 18 § ska betecknas 2 kap. 23 §, nuvarande 3 kap. 4 § ska betecknas 3 kap. 5 §, nuvarande 3 kap. 5 § ska betecknas 3 kap. 7 §, nuvarande 3 kap. 6 § ska betecknas 3 kap. 8 §, nuvarande 6 kap. 3 § ska betecknas 6 kap. 5 §, nuvarande 8 kap. 3–10 §§ ska betecknas 8 kap. 4–11 §§, nuvarande 8 kap. 11 och 12 §§ ska betecknas 8 kap. 13 och 14 §§, nuvarande 9 kap. 3 § ska betecknas 9 kap. 5 §, nuvarande 9 kap. 4 och 5 §§ ska betecknas 9 kap. 7 och 8 §§, nuvarande 11 kap. 3–5 §§ ska betecknas 11 kap. 4–6 §§, nuvarande 12 kap. 2 § ska betecknas 12 kap. 3 §, nuvarande 12 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 12 kap. 7 och 8 §§, nuvarande 12 kap. 5–9 §§ ska betecknas 12 kap. 10–14 §§, nuvarande 12 kap. 11–14 §§ ska betecknas 12 kap. 17–20 §§, nuvarande 12 kap. 15 och 16 §§ ska betecknas 12 kap. 22 och 23 §§ och nuvarande 13 kap. 4–6 §§ ska betecknas 13 kap. 5– 7 §§,

dels att 2 kap. 1–3 och 5 §§, 3 kap. 1–3 §§, 4 kap. 1–5 §§, 6 kap. 1, 2 och 4 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 1 §, 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 1–3 §§ och de nya 2 kap. 8–17, 19–21 och 23 §§, 3 kap. 5, 7 och 8 §§, 6 kap. 5 §, 8 kap. 4–11, 13 och 14 §§, 9 kap. 5, 7 och 8 §§, 11 kap. 4–6 §§, 12 kap. 3, 7, 8, 10–14, 17–20, 22 och 23 §§ och 13 kap. 5–7 §§ och rubrikerna till 2–4, 6, 8, 9 och 11–13 kap. ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 10 § ska sättas närmast efter 8 kap. 10 §,

dels att det ska införas fyra nya kapitel, 1, 5, 7 och 10 kap., 35 nya paragrafer, 2 kap. 4, 6 och 7 §§, 18 och 22 §§, 3 kap. 4 och 6 §§, 6 kap. 3 och 6 §§, 8 kap. 2, 3 och 12 §§, 9 kap. 3, 4, 6, 9 och 10 §§, 11 kap. 2 och 3 §§, 12 kap. 1, 2, 4–6, 9, 15, 16 och 21 §§, 13 kap. 4 och 8–10 §§ och 14 kap. 4–6 §§ och närmast före 2 kap. 1–6, 9–13, 15–17, 21 och 23 §§, 3 kap. 3 och 5–8 §§, 4 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2, 4 och 5 §§, 8 kap. 1, 3–11, 13 och 14 §§, 9 kap. 1, 4, 5, 7 och 8 §§, 11 kap. 1, 2 och 6 §§, 12 kap. 1, 3, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 18–20, 22 och 23 §§, 13 kap. 1 och 5–7 §§och 14 kap. 1–6 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt 2015:151.

Prop. 2017/18:49 1 kap. Tryckfriheten

1 § Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

Tryckfriheten innebär också en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ hindrar detta i förväg. Åtal för en skrifts innehåll får väckas först efter det att den har getts ut och då vid en domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är meddelad för att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning.

När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas.

För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

Tillämpningsområde

Olika typer av skrifter

2 § Denna grundlag är tillämplig på skrifter som har framställts i tryck- press.

Grundlagen ska också tillämpas på skrifter som har mångfaldigats ge- nom fotokopiering eller någon liknande teknik, om

1.utgivningsbevis gäller för skriften, eller

2.skriften är försedd med en beteckning som visar att den är mång- faldigad och i anslutning till beteckningen tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för detta.

Vad som sägs i denna grundlag om skrifter som har framställts i tryck- press och om tryckning gäller, om inte annat anges, även skrifter och mångfaldigande som avses i andra stycket.

Även bilder, med eller utan åtföljande text, anses vid tillämpning av grundlagen som skrifter.

Tryckta skrifter

3 § En skrift anses som en tryckt skrift när den är utgiven.

En skrift anses utgiven när den har lämnats ut till försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige. Detta gäller dock inte en myndighets tryckta handlingar, om de inte är tillgängliga för var och en.

En skrift ska inte anses utlämnad för spridning i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Periodiska skrifter

4 § Med en periodisk skrift avses en tryckt skrift som enligt utgivnings- planen ska ges ut under en bestämd titel och vid särskilda tider komma ut med minst fyra nummer eller häften årligen. Dessutom innefattas löpsedlar och bilagor som hör till skriften.

Har utgivningsbevis meddelats, anses skriften som periodisk till dess

att beviset återkallas eller förklaras ha upphört.

Bilagor i form av program eller tekniska upptagningar

5 § Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrande- frihetsgrundlagen och som sänds eller som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om

1.innehållet görs tillgängligt på ett sätt som är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning,

2.innehållet återges oförändrat, och

3.det anges hur innehållet har disponerats.

Vad som anges i första stycket gäller även när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen.

Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap. yttrandefrihets- grundlagen.

6 § Om en författare, utgivare eller förläggare som är ansvarig enligt 8 kap. för en tryckt skrift som inte är periodisk sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om innehållet återges oförändrat och det anges att innehållet är en bilaga enligt denna bestämmelse.

Grundläggande bestämmelser

Meddelarfrihet och anskaffarfrihet

7 § Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att de ska göras offentliga i en tryckt skrift (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till

–en författare eller någon annan upphovsman till en framställning i en tryckt skrift,

–skriftens utgivare eller redaktion, eller

–ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra med- delanden till periodiska skrifter.

Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i en tryckt skrift eller att meddela uppgifter som avses i första stycket (anskaffarfrihet).

För dessa friheter får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

8 § En skrift får inte före tryckningen granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Förbud mot tryckning får inte förekomma.

Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att, på grund av skriftens innehåll, hindra tryckning eller utgivning av en skrift, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller i fråga om hinder mot spridning av en skrift bland allmänheten.

Prop. 2017/18:49

Exklusivitetsprincipen

9 § För att någon ska kunna åtalas eller dömas till ansvar eller ersätt- ningsskyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan till sådant missbruk krävs stöd i denna grundlag. Detsamma gäller för att en tryckt skrift ska kunna konfiskeras eller tas i beslag.

Instruktion för tillämpningen

10 § Den som ska döma över missbruk av tryckfriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att tryckfri- heten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställ- ningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Undantag från grundlagen

Vissa frågor som får regleras i lag

11 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om upphovsmäns rätt till litterära eller konstnärliga verk, om upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud mot att återge ett verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen.

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om

1.förbud mot kommersiella annonser vid marknadsföring av alkohol- drycker eller tobaksvaror,

2.förbud mot kommersiella annonser som används vid marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller av tjänster, om det i annonsen före- kommer ett varukännetecken som är i bruk för en tobaksvara eller som enligt gällande bestämmelser om varumärken är registrerat eller inarbetat för en tobaksvara,

3.förbud mot kommersiella annonser som har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen,

4.krav att införa och på ett visst sätt utforma varningstext, innehålls- deklaration eller annan liknande produktinformation om syftet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd,

5.förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverk- samhet av kreditupplysning som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande, om krav på berättigat behov hos den som beställer kreditupplysningen, om skyldighet att lämna information till den som avses med upplysningen och om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift, eller

6.ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket en upp- gift har anskaffats.

13 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter

1.som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande Prop. 2017/18:49 förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller

medlemskap i fackförening,

2.om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,

3.som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att

entydigt identifiera en fysisk person, eller

4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff- processuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om

1.personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och

2.det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka upp- giftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

Undantag för barnpornografi

14 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av perso- ner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 kap.
Om allmänna handlingars	Allmänna handlingars offentlig-
offentlighet	het
	Grundläggande bestämmelser
	Handlingsoffentlighet
1 §
Till främjande av ett fritt me-	Till främjande av ett fritt me-
ningsutbyte och en allsidig upplys-	ningsutbyte, en fri och allsidig
ning skall varje svensk medbor-	upplysning och ett fritt konstnär-
gare ha rätt att taga del av all-	ligt skapande ska var och en ha rätt
männa handlingar.	att ta del av allmänna handlingar.
	Begränsning av handlingsoffent-
	ligheten
2 §
Rätten att taga del av allmänna	Rätten att ta del av allmänna
handlingar får begränsas endast om	handlingar får begränsas endast om
det är påkallat med hänsyn till	det krävs med hänsyn till
1. rikets säkerhet eller dess för-	1. rikets säkerhet eller dess för-
hållande till annan stat eller mel-	hållande till en annan stat eller en
lanfolklig organisation,	mellanfolklig organisation,

Prop. 2017/18:49 2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

3.myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

4.intresset att förebygga eller beivra brott,

5.det allmännas ekonomiska in- tresse,

6.skyddet för enskilds person- liga eller ekonomiska förhållanden,

7.intresset att bevara djur- eller växtart.

Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvi- sar. Efter bemyndigande i sådan bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela när- mare föreskrifter om bestämmel- sens tillämplighet.

Utan hinder av andra stycket får

ibestämmelse som där avses riks- dagen eller regeringen tilläggas befogenhet att efter omständighet- erna medgiva att viss handling lämnas ut.

2.rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

3.myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

4.intresset av att förebygga eller beivra brott,

5.det allmännas ekonomiska in- tresse,

6.skyddet för enskildas person- liga eller ekonomiska förhållanden, eller

7.intresset av att bevara djur- eller växtart.

En begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar ska anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hän- visar till. Efter bemyndigande i en sådan bestämmelse får regeringen genom förordning meddela när- mare föreskrifter om bestämmel- sens tillämplighet.

Riksdagen eller regeringen får i en sådan bestämmelse som avses i andra stycket ges befogenhet att efter omständigheterna medge att en viss handling lämnas ut.

Vad som är allmän handling

	Med handling förstås framställ-
	ning i skrift eller bild samt upptag-
	ning som kan läsas, avlyssnas eller
	på annat sätt uppfattas endast med
	tekniskt hjälpmedel. Handling är
	allmän, om den förvaras hos myn-
	dighet och enligt 6 eller 7 § är att
	anse som inkommen till eller upp-
	rättad hos myndighet.
	En upptagning som avses i första
	stycket anses förvarad hos myn-
	dighet, om upptagningen är till-
	gänglig för myndigheten med tek-
12	niskt hjälpmedel som myndigheten

Handling

3 §

Med handling avses en framställ- ning i skrift eller bild samt en upp- tagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

själv	utnyttjar	för	överföring i			Prop. 2017/18:49
sådan form att den kan läsas, av-
lyssnas eller på annat sätt upp-
fattas.	En sammanställning				av
uppgifter ur en upptagning för
automatiserad		behandling		anses
dock	förvarad	hos	myndigheten
endast om myndigheten kan göra
sammanställningen tillgänglig					med
rutinbetonade åtgärder.
En sammanställning av uppgifter
ur en upptagning för automatise-
rad behandling anses dock inte
förvarad hos		myndigheten			om
sammanställningen			innehåller
personuppgifter		och	myndigheten
enligt lag eller förordning saknar
befogenhet att göra sammanställ-
ningen tillgänglig.			Med	person-

uppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan hän- föras till en fysisk person.

Allmän handling

4§

En handling är allmän, om den

förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet.

Med myndighet jämställda organ

5 §

Med myndighet likställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling.

Med myndighet jämställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling.

Handling som förvaras hos myndighet

6 §
En upptagning som avses i 3 §
anses förvarad hos en myndighet,
om upptagningen är tillgänglig för
myndigheten med tekniskt hjälp-
medel som myndigheten själv ut-
nyttjar för överföring i sådan form
att den kan läsas eller avlyssnas
eller uppfattas på annat sätt.	13

Prop. 2017/18:49

En sammanställning av uppgifter

ur en upptagning för automatise-

rad behandling anses dock förva-

rad hos myndigheten endast om

myndigheten kan göra samman-

ställningen tillgänglig med rutin-

betonade åtgärder och inte annat

följer av 7 §.

7 §

En sammanställning enligt

6 §

andra stycket anses inte förvarad

hos myndigheten om samman-

ställningen

innehåller

personupp-

gifter och myndigheten enligt lag

eller förordning saknar befogenhet

att göra sammanställningen till-

gänglig. Med personuppgift avses

all slags information som direkt

eller indirekt kan hänföras till en

fysisk person.

4 §

8 §

Brev

eller

annat

meddelande

Brev

eller

annat

meddelande

som är ställt personligen till den

som innehar befattning vid myn-

som innehar befattning vid en

dighet anses som allmän handling,

myndighet

anses

som

allmän

om handlingen gäller ärende eller

handling, om handlingen gäller ett

annan fråga som ankommer på

ärende eller någon annan fråga

myndigheten och ej är avsedd för

som ska handläggas av myndig-

mottagaren endast som innehavare

heten och inte är avsedd för

av annan ställning.

mottagaren endast som innehavare

av annan ställning.

Inkommen handling

6 §

9 §

Handling anses

inkommen

till

En handling anses ha kommit in

myndighet, när den har anlänt till

till en myndighet, när den har

myndigheten eller kommit behörig

anlänt till myndigheten eller kom-

befattningshavare

till

handa.

mit behörig

befattningshavare till

fråga om upptagning som avses i

handa. I fråga om en upptagning

3 § första stycket gäller i stället att

som avses i 3 § gäller i stället att

den anses inkommen till myndighet

den anses ha kommit in till myn-

när annan har gjort den tillgänglig

digheten när någon annan har gjort

för myndigheten på sätt som angi-

den tillgänglig för myndigheten på

ves i 3 § andra stycket.

det sätt som anges i 6 §.

Tävlingsskrift, anbud eller annan

Tävlingsskrifter,

anbud

eller

sådan handling som enligt till-

andra

sådana

handlingar

som

kännagivande

skall

avlämnas

enligt tillkännagivande ska lämnas

förseglat

omslag anses ej inkom-

i förseglat

omslag

anses

inte ha

men före den tidpunkt som har						kommit in före den tidpunkt som					Prop. 2017/18:49
bestämts		för	öppnandet. Åtgärd			har bestämts för öppnandet.
som någon vidtager endast som led						En åtgärd som någon vidtar
i teknisk bearbetning eller teknisk						endast som ett led i en teknisk
lagring av handling, som myndig-						bearbetning eller teknisk lagring av
het har tillhandahållit, skall ej						en handling som en myndighet har
anses leda till att handling är in-						tillhandahållit ska inte anses leda
kommen till den myndigheten.						till att handlingen har kommit in
						till den myndigheten.
						Upprättad handling
7 §						10 §
Handling anses				upprättad hos		En handling anses ha upprättats
myndighet, när den har expedie-						hos en myndighet, när den har
rats. Handling som ej har expedie-						expedierats. En handling som inte
rats anses upprättad när det ärende						har expedierats anses upprättad när
till vilket den hänför sig har slut-						det ärende som den hänför sig till
behandlats hos myndigheten eller,						har slutbehandlats hos myndig-
om handlingen ej hänför sig till						heten eller, om handlingen inte
visst ärende, när den har justerats						hänför sig till ett visst ärende, när
av myndigheten eller på annat sätt						den har justerats av myndigheten
färdigställts.						eller färdigställts på annat sätt.
I stället för vad som föreskrives i						I stället för det som föreskrivs i
första stycket gäller att handling						första stycket gäller följande:
anses upprättad,
1. diarium, journal samt sådant						1. Diarier, journaler samt sådana
register		eller	annan		förteckning	register	eller	andra	förteckningar
som föres fortlöpande, när hand-						som förs fortlöpande anses ha upp-
lingen har färdigställts för anteck-						rättats när de har färdigställts för
ning eller införing,						anteckning eller införing.
2. dom		och	annat		beslut, som	2. Domar och andra beslut, som
enligt vad därom är föreskrivet						enligt vad som är föreskrivet ska
skall	avkunnas eller				expedieras,	avkunnas eller expedieras, samt
samt protokoll och annan handling						protokoll och andra handlingar till
i vad den hänför sig till sådant						den del protokollet eller hand-
beslut, när beslutet har avkunnats						lingen hänför sig till ett sådant
eller expedierats,						beslut, anses ha upprättats när
						beslutet har avkunnats eller ex-
						pedierats.
3. annat myndighets protokoll och						3. Andra protokoll från en myn-
därmed		jämförliga		anteckningar,		dighet	och	därmed		jämförliga
när handlingen har justerats av						anteckningar		anses	ha	upprättats
myndigheten eller på annat sätt						när de har justerats av myndig-
färdigställts, dock ej protokoll hos						heten eller färdigställts på annat
riksdagens utskott, kommuns revi-						sätt.
sorer	eller		statliga		kommittéer
eller hos kommunal myndighet i
ärende som denna endast bereder
till avgörande.
						Det som sägs i andra stycket 3					15

Prop. 2017/18:49	gäller inte	protokoll hos		riksda-
	gens utskott, en kommuns revi-
	sorer, statliga kommittéer eller en
	kommunal myndighet		i	ärenden
	som denna endast bereder till
	avgörande.
	Överlämnad	handling	inom en
	myndighet

8§

Har organ som ingår i eller är

knutet till ett verk eller liknande myndighetsorganisation över- lämnat handling till annat organ inom samma myndighetsorgani- sation eller framställt handling för sådant överlämnande, skall hand- lingen ej anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträda som självständiga i förhållande till varandra.

9§

Hos myndighet tillkommen min-

nesanteckning som ej har expedie- rats skall ej heller efter den tid- punkt då den enligt 7 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten, om den icke tages om hand för arkivering. Med minnesanteckning förstås promemoria och annan uppteck- ning eller upptagning som har kommit till endast för ärendes föredragning eller beredning, dock ej till den del den har tillfört ären- det sakuppgift.

	Utkast eller koncept till myndig-
	hets beslut eller skrivelse och an-
16	nan därmed jämställd handling

11 §

Har ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet lämnat över en handling till något annat organ inom samma myndighet, anses handlingen som inkommen eller upprättad därigenom endast om organen uppträder som själv- ständiga i förhållande till varandra.

Detsamma gäller om en hand- ling har framställts för att lämnas på det sätt som anges i första stycket.

Minnesanteckning, utkast och koncept

12 §

En minnesanteckning som har gjorts hos en myndighet och som inte har expedierats ska inte heller efter den tidpunkt då den enligt 10 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten. Minnesanteckningen anses dock som upprättad om den har tagits om hand för arkivering. Med minnesanteckning avses pro- memorior och andra uppteckningar eller upptagningar som har kommit till endast för föredragning eller beredning av ett ärende, dock inte till den del de har tillfört ären- det någon sakuppgift.

Utkast eller koncept till en myn- dighets beslut eller skrivelse och andra därmed jämställda hand-

som ej har expedierats anses ej					lingar	som inte		har expedierats			Prop. 2017/18:49
som allmän handling, såvida den					anses inte som allmänna. Hand-
icke tages om hand för arkivering.					lingen anses dock vara allmän om
					den tas om hand för arkivering.
					Handlingar som inte anses som
					allmänna
10 §					13 §
Handling som förvaras hos en					En handling som förvaras hos en
myndighet endast som led i teknisk					myndighet endast som ett led i en
bearbetning eller		teknisk lagring			teknisk	bearbetning			eller teknisk
för annans räkning anses inte som					lagring för någon annans räkning
allmän handling hos den myndig-					anses inte som allmän handling hos
heten.					den myndigheten.
Som allmän handling anses inte					Som allmän handling anses inte
handling som en myndighet förva-					en handling som en myndighet
rar endast i syfte att kunna åter-					förvarar endast i syfte att kunna
skapa information som har gått					återskapa information som har gått
förlorad i en myndighets ordinarie					förlorad i en myndighets ordinarie
system för automatiserad behand-					system för automatiserad behand-
ling av information (säkerhets-					ling av information (säkerhets-
kopia).					kopia).
11 §					14 §
Som allmän handling anses ej					Som allmän handling anses inte
1. brev, telegram eller annan så-					1. ett	brev,	ett	telegram		eller
dan handling som har inlämnats till					någon annan sådan handling som
eller	upprättats	hos	myndighet		har lämnats in till eller upprättats
endast för befordran av med-					hos en myndighet endast för
delande,					befordran av ett meddelande,
2. meddelande eller annan hand-					2. ett	meddelande			eller	någon
ling som har inlämnats till eller					annan handling som har lämnats in
upprättats hos myndighet endast					till eller upprättats hos en myndig-
för	offentliggörande		i	periodisk	het endast för offentliggörande i en
skrift som utgives genom myndig-					periodisk skrift som ges ut genom
heten,					myndigheten,
3. tryckt skrift, ljud- eller bild-					3. en tryckt skrift, en ljud- eller
upptagning eller		annan		handling	bildupptagning		eller		någon annan
som ingår i bibliotek eller som från					handling som ingår i ett bibliotek
enskild har tillförts allmänt arkiv					eller som från en enskild har till-
uteslutande för förvaring och vård					förts ett allmänt arkiv uteslutande
eller forsknings- och studieända-					för förvaring och vård eller forsk-
mål eller privata brev, skrifter eller					nings- och studieändamål eller
upptagningar som eljest ha över-					privata brev, skrifter eller upptag-
lämnats till myndighet uteslutande					ningar som annars har överläm-
för ändamål som nu angivits,					nats till en myndighet uteslutande
					för något av de angivna
					ändamålen,
4. upptagning		av	innehållet i		4. en upptagning av innehållet i
handling som avses i 3, om upp-					en sådan handling som avses i 3,						17

Prop. 2017/18:49

tagningen förvaras hos myndighet där den ursprungliga handlingen ej skulle vara att anse som allmän.

Det som föreskrivs i första stycket 3 om handling som ingår i bibliotek tillämpas inte på upptag- ning i en databas som en myndig- het har tillgång till enligt avtal med en annan myndighet, om upptag- ningen är allmän handling hos den myndigheten.

om upptagningen förvaras hos en myndighet där den ursprungliga handlingen inte skulle vara att anse som allmän.

Det som föreskrivs i första stycket 3 om handlingar som ingår i bibliotek tillämpas inte på en upptagning i en databas som en myndighet har tillgång till enligt ett avtal med en annan myndighet, om upptagningen är allmän hand- ling hos den myndigheten.

12 §

Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Handling får även skrivas av, av- bildas eller tagas i anspråk för ljudöverföring. Kan handling ej tillhandahållas utan att sådan del därav som icke får lämnas ut röjes, skall den i övriga delar göras till- gänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

Myndighet är icke skyldig att tillhandahålla handling på stället, om betydande hinder möter. I fråga om upptagning som avses i 3 § första stycket föreligger ej heller sådan skyldighet, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan taga del av upptagningen hos närbe- lägen myndighet.

Utlämnande av allmänna hand- lingar

Rätten att ta del av allmänna handlingar

15 §

Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av hand- lingen på stället på ett sådant sätt att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En handling får även skrivas av, av- bildas eller tas i anspråk för ljud- överföring. Kan en handling inte tillhandahållas utan att en sådan del av handlingen som inte får lämnas ut röjs, ska den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

En myndighet är inte skyldig att tillhandahålla en handling på stället, om det möter betydande hinder. Detsamma gäller en upp- tagning som avses i 3 §, om sök- anden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet.

Kopior av allmänna handlingar

13 §	16 §
Den som önskar ta del av en	Den som önskar ta del av en
allmän handling har även rätt att	allmän handling har även rätt att

mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. En myn- dighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 § första stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits, om svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Begäran att få avskrift eller ko- pia av allmän handling skall be- handlas skyndsamt.

14 §

Begäran att få taga del av allmän handling göres hos myndighet som förvarar handlingen.

Begäran prövas av myndighet som angives i första stycket. Om särskilda skäl föranleda det, får dock i bestämmelse som avses i 2 § andra stycket föreskrivas att prövningen vid tillämpningen av bestämmelsen skall ankomma på annan myndighet. I fråga om handling som är av synnerlig bety- delse för rikets säkerhet kan även genom förordning föreskrivas att endast viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de nu nämnda fallen skall begäran om utlämnande genast hänskjutas till behörig myndighet.

Myndighet får inte på grund av att någon begär att få taga del av allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte han har med sin begäran i större utsträck- ning än som behövs för att myn- digheten skall kunna pröva om

mot en fastställd avgift få en av- skrift eller kopia av handlingen till den del handlingen får lämnas ut. En myndighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa en kopia av en karta, rit- ning eller bild eller av en upp- tagning som avses i 3 § och som inte är en upptagning för automatiserad behandling, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

En begäran att få en avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.

Prövning av begäran

17 §

En begäran att få ta del av en allmän handling görs hos den myndighet som förvarar hand- lingen.

Begäran prövas av den myndig- het som anges i första stycket. Om det finns särskilda skäl, får det dock föreskrivas i en bestämmelse som avses i 2 § andra stycket att prövningen vid tillämpningen av bestämmelsen ska göras av någon annan myndighet. I fråga om en handling som är av synnerlig bety- delse för rikets säkerhet kan det även genom förordning föreskrivas att endast en viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de angivna fallen ska begäran om utlämnande genast hänskjutas till den behöriga myndigheten.

Prop. 2017/18:49

Prop. 2017/18:49	hinder	föreligger	mot	att hand-
	lingen lämnas ut.
					18 §
					En myndighet får inte på grund
					av att någon begär att få ta del av
					en allmän	handling	efterforska
					vem denne är eller vilket syfte han
					eller hon har med sin begäran i
					större utsträckning än vad som
					behövs för att myndigheten ska
					kunna pröva om det finns hinder
					mot att handlingen lämnas ut.
	15 §				19 §
	Om annan än riksdagen eller				Om någon annan än riksdagen
	regeringen avslår begäran att få				eller regeringen avslår en begäran
	taga del av handling eller lämnar				att få ta del av en handling eller
	ut allmän handling med förbehåll,				lämnar ut en allmän handling med
	som inskränker sökandens rätt att				förbehåll som inskränker sökan-
	yppa dess innehåll eller eljest för-				dens rätt att yppa dess innehåll
	foga över den, får sökanden föra				eller annars förfoga över den, får
	talan mot beslutet. Talan mot				sökanden överklaga		beslutet.	Ett
	beslut av statsråd skall föras hos				beslut av ett statsråd ska över-
	regeringen och talan mot beslut av				klagas till regeringen och ett beslut
	annan myndighet hos domstol.				av någon annan myndighet ska
					överklagas till domstol.
	I den i 2 § omnämnda lagen				I den lag som avses i 2 § ska det
	skall närmare angivas hur talan				närmare anges hur beslut som
	mot beslut som avses i första				avses i första stycket får över-
	stycket skall föras. Sådan talan				klagas. Ett överklagande ska alltid
	skall alltid prövas skyndsamt.				prövas skyndsamt.
	Angående rätt att föra talan mot				För beslut av en myndighet som
	beslut av myndighet som lyder				lyder under riksdagen gäller sär-
	under riksdagen är särskilt före-				skilda bestämmelser om överkla-
	skrivet.				gande.
	16 §				20 §
	Anteckning om hinder att lämna				En anteckning om hinder att
	ut allmän handling får göras endast				lämna ut en allmän handling får
	på handling som omfattas av be-				göras endast på en handling som
	stämmelse som avses i 2 § andra				omfattas av en bestämmelse som
	stycket.	Härvid	skall	tillämplig	avses i 2 §	andra stycket.		Den
	bestämmelse angivas.				tillämpliga	bestämmelsen		ska
					anges.

				Ytterligare		bestämmelser	om Prop. 2017/18:49
				allmänna handlingar
				Allmänna handlingar hos enskilda
				organ
17 §				21 §
I lag får föreskrivas att reger-				Om en	myndighets verksamhet
ingen	eller beslutande		kommunal	ska övertas av ett enskilt organ, får
församling får besluta att all-				det i lag föreskrivas att regeringen
männa handlingar som hänför sig				eller en beslutande kommunal för-
till myndighets verksamhet, vilken				samling får besluta att allmänna
skall övertas av enskilt organ, får				handlingar som hänför sig till den
överlämnas till det organet för				verksamheten		och som organet
förvaring, om detta behöver hand-				behöver	för	verksamheten	får
lingarna i verksamheten, utan att				överlämnas dit utan att handling-
handlingarna därigenom upphör att				arna därigenom upphör att vara
vara allmänna. Ett sådant organ				allmänna. Ett sådant organ ska i
skall i fråga om överlämnade hand-				fråga om	överlämnade handlingar
lingar	jämställas med		myndighet	jämställas med en myndighet när
vid tillämpningen av 12–16 §§.				15–20 §§ tillämpas.
I lag får även föreskrivas att
regeringen får besluta att all-
männa handlingar får överlämnas
till Svenska kyrkan eller någon av
dess	organisatoriska		delar för
förvaring, utan		att handlingarna
därigenom upphör att vara all-
männa. Detta		gäller	handlingar

som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

Vid tillämpningen av 12–16 §§ skall Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar jämställas med myndighet i fråga om över- lämnade handlingar.

22 §
I lag får det föreskrivas att
regeringen får besluta att allmänna
handlingar får överlämnas till
Svenska kyrkan eller någon av dess
organisatoriska delar för förvaring,
utan att handlingarna därigenom	21

Prop. 2017/18:49

18 §

Grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar skall bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i lag.

upphör att vara allmänna. Detta gäller handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

När 15–20 §§ tillämpas ska Svenska kyrkan och dess organi- satoriska delar jämställas med en myndighet i fråga om överlämnade handlingar.

Bevarande och gallring

23 §

Grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska beva- ras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar får meddelas i lag.

3 kap.

Om rätt till anonymitet	Rätten till anonymitet
1 §
Författare till tryckt skrift vare ej	En författare till en tryckt skrift
skyldig att låta sitt namn eller sin	är inte skyldig att sätta ut namn,
pseudonym eller signatur utsättas	pseudonym eller signatur på skrif-
å skriften. Vad nu sagts äger mot-	ten. Detsamma gäller för den som
svarande tillämpning beträffande	har meddelat uppgifter för offent-
den som lämnat meddelande enligt	liggörande enligt 1 kap. 7 § och
1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i	för utgivare av en tryckt skrift som
fråga om utgivare av tryckt skrift	inte är periodisk.
som ej är periodisk.
2 §
I mål som rör tryckfrihetsbrott	I ett mål om ansvar, skadestånd
må fråga ej väckas om vem som är	eller särskild rättsverkan på grund
författare eller har lämnat med-	av tryckfrihetsbrott får ingen ta upp
delande enligt 1 kap. 1 § tredje	frågan om vem som är författare
stycket, ej heller om vem som är	eller vem som är meddelare enligt
utgivare av tryckt skrift som ej är	1 kap. 7 §. Detsamma gäller frå-
periodisk. Om för skrift, som ej är	gan om vem som är utgivare till en
periodisk, författare eller utgivare	tryckt skrift som inte är periodisk.
har angivits å skriften med namn	Om författare eller utgivare har

eller med pseudonym eller signa- tur, som enligt vad allmänt är känt

åsyftar bestämd person, eller någon i skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren eller utgivaren eller inför domstol i målet själv- mant avgivit sådant erkännande, må dock frågan om han är ansvarig behandlas i målet.

Fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § må utan hinder av första stycket hand- läggas i samma rättegång som mål som där angives.

angetts på en skrift som inte är	Prop. 2017/18:49
periodisk, med namn eller med en

pseudonym eller en signatur som enligt vad som är allmänt känt syftar på en viss person, får dock frågan om han eller hon är an- svarig behandlas i målet. Det- samma gäller om någon i en skriftlig förklaring har uppgett sig vara författaren eller utgivaren eller självmant har lämnat en sådan uppgift i målet.

Första stycket hindrar inte att det i samma rättegång som avses i första och andra styckena hand- läggs en fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 22 eller 23 §.

Tystnadsplikt

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift eller med framställ- ning som var avsedd att införas i tryckt skrift och den som har varit verksam inom företag för utgivning av tryckta skrifter eller inom före- tag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter får inte röja vad han därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket eller är utgivare av skrift som inte är periodisk.

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte

1.om den till vars förmån tyst- nadsplikten gäller har samtyckt till att hans identitet röjs,

2.om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § första stycket,

3.om det rör sig om brott som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1,

4.i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 7 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt, att vid för- handling uppgift lämnas, huruvida

3 §

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning som har varit avsedd att införas i en tryckt skrift får inte röja vad han eller hon då har fått veta om vem som är författare, meddelare enligt 1 kap. 7 § eller utgivare av en skrift som inte är periodisk.

Tystnadsplikt enligt första stycket gäller även för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag för utgivning av tryckta skrifter eller inom ett före- tag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

Prop. 2017/18:49 den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gär- ningen har lämnat meddelandet eller medverkat till framställ- ningen, eller

5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om iden- titeten lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är medgivet.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1.Den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2.Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3.Det rör sig om något av de brott som avses i 7 kap. 22 § första stycket 1.

4.En domstol finner i fråga om brott enligt 7 kap. 21 § eller 22 § första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Uppgifterna ska i så fall lämnas vid en förhandling.

5.En domstol finner i något an- nat fall att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas vid vittnes- förhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga

4§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte efterforska författaren till framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift, den som utgett eller avsett att utge framställning i sådan skrift eller den som lämnat med- delande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i vidare mån än vad som erfordras för åtal eller annat ingri- pande mot honom som inte står i strid med denna förordning. Får efterforskning förekomma, ska den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.

Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

5§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet mot författarens eller, i fall som avses i 1 §, mot utgivarens eller meddelarens vilja på tryckt skrift sätter ut dennes namn, pseudonym eller signatur eller åsidosätter sin tystnadsplikt enligt

vaka över att det inte ställs frågor Prop. 2017/18:49 som kan inkräkta på tystnads-

plikten utöver vad som har med- getts i varje särskilt fall.

Efterforskningsförbud

5§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte efterforska

1.författaren till en framställ- ning som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift,

2.den som har gett ut eller av- sett att ge ut en framställning i en sådan skrift, eller

3.meddelare enligt 1 kap. 7 §. Förbudet i första stycket hindrar

inte efterforskning när det behövs för åtal eller något annat ingri- pande mot den som avses där som inte står i strid med denna grund- lag. I sådana fall ska den tystnads- plikt som anges i 3 § beaktas.

Repressalieförbud

6 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfri- het eller medverkat till ett sådant bruk.

Straff

7§

Till böter eller fängelse i högst

ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot sin tystnadsplikt enligt 3 §,

2.uppsåtligen eller av oaktsam-

het på en tryckt skrift sätter ut

Prop. 2017/18:49 3 §, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oakt- samhet på skriften såsom för- fattare, utgivare eller meddelare sätter ut namnet på eller pseudo- nym eller signaturen för annan person än den verkliga författaren, utgivaren eller meddelaren.

För efterforskning i strid med 4 § första stycket första meningen döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.

För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § andra stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, upp- sägning, meddelande av disciplin- påföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsäganden anmält brottet till åtal.

namn på eller pseudonym eller signatur för en författare eller, i fall som avses i 1 §, meddelare eller utgivare mot hans eller hennes vilja,

3.uppsåtligen eller av oaktsam- het på en tryckt skrift sätter ut namn på eller pseudonym eller signatur för någon som uppges vara författare, utgivare eller meddelare men som inte är det,

4.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §, eller

5.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör av- skedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en lik- nande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1–3 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

Andra upphovsmän än författare

6 §

Med författare likställes i detta kapitel annan som är att anse som upphovsman till framställning som införts eller är avsedd att införas i tryckt skrift.

8 §

Det som sägs i detta kapitel om författare gäller även andra upp- hovsmän till framställningar som har införts eller varit avsedda att införas i en tryckt skrift.

4 kap.

Om tryckta skrifters framställning Rätten att trycka skrifter

1 §

Rätt att själv eller med biträde av andra genom tryckpress fram- ställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra trycka skrifter.

Ursprungsuppgifter

	Skrift, som i riket framställes
26	genom tryckpress eller som här

2 §

En skrift som är tryckt i Sverige och avsedd att ges ut här ska inne-

mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller liknande tek- niskt förfarande och för vilken gäller utgivningsbevis, skall inne- hålla tydliga uppgifter om vem som har tryckt eller eljest mång- faldigat skriften samt om ort och år för mångfaldigandet, om skriften är avsedd att utgivas i riket och ej är att hänföra till bild- eller till- fällighetstryck.

Om utsättande av uppgifter som avses i första stycket å skrift, som mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande och för vilken ej gäller utgivningsbevis, är föreskrivet i 1 kap. 5 § första stycket.

hålla tydliga uppgifter om vem som har tryckt skriften samt om ort och år för tryckningen. Motsva- rande gäller en skrift för vilken utgivningsbevis gäller och som är mångfaldigad här genom foto- kopiering eller någon liknande teknik.

	3 §
Med bild- eller tillfällighetstryck	Skyldigheten att sätta ut uppgif-
förstås i denna förordning vykort	ter enligt 2 § gäller inte bild- eller
och bildalbum, visitkort och notifi-	tillfällighetstryck. Med bild- eller
kationer, adresskort, etiketter,	tillfällighetstryck avses vykort och
blanketter, reklam- och emballage-	bildalbum, visitkort och notifikat-
tryck samt annat affärstryck även	ioner, adresskort, etiketter, blan-
som andra sådana tryckalster, allt	ketter samt affärstryck såsom
under förutsättning att på grund av	reklam- och emballagetryck och
texten eller vad eljest framställes	andra sådana trycksaker. En förut-
tryckfrihetsmissbruk kan anses ute-	sättning är att missbruk av tryck-
slutet.	friheten kan anses uteslutet på
	grund av texten eller framställ-
	ningen i övrigt.
	Skyldighet att bevara exemplar
	4 §

Om skyldighet att bevara exem- plar av tryckt skrift för granskning och att lämna exemplar av skrift till bibliotek eller arkiv föreskrives i lag.

Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tryckta skrifter för granskning och att lämna exemplar av tryckta skrifter till bibliotek eller arkiv får meddelas i lag.

Detsamma gäller föreskrifter om skyldighet att spela in program och bevara tekniska upptagningar som avses i 1 kap. 5 och 6 §§ samt att tillhandahålla dessa.

Prop. 2017/18:49

Straff

5 §

Den som framställer skrift och därvid bryter mot 2 § första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som vid framställningen av en skrift bryter mot 2 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

5 kap. Rätten att ge ut periodiska skrifter

Ägare och utgivare

1 § En periodisk skrift ska ha en utgivare. Utgivaren utses av skriftens ägare.

2 § Varje fysisk och juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift.

3 § En utgivare av en periodisk skrift ska vara en fysisk person med hemvist i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare.

Utgivarens befogenhet

4 § Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att ingenting får föras in i den mot hans eller hennes vilja. Varje inskränkning i denna befogenhet ska vara utan verkan.

Anmälan om utgivare

5 § När en utgivare har utsetts, ska ägaren anmäla detta till en myndighet som anges i lag. Anmälan ska innehålla uppgift om utgivarens namn och hemvist. Den ska även innehålla bevis om att utgivaren är behörig enligt 3 § och en förklaring av utgivaren om att han eller hon har åtagit sig uppdraget.

6 § Om utgivaren inte längre är behörig eller om utgivarens uppdrag kommer att upphöra av något annat skäl, ska ägaren genast utse en ny utgivare och anmäla detta enligt 5 §. Anmälan ska om möjligt även inne- hålla bevis om att den förra utgivaren har fått del av anmälan.

Ställföreträdare för utgivare

7 § En utgivare av en periodisk skrift får utse en eller flera ställ- företrädare. För ställföreträdare gäller 3 §.

När en ställföreträdare har utsetts, ska detta anmälas till den myndighet som avses i 5 §. Tillsammans med anmälan ska det lämnas ett bevis om att ställföreträdaren uppfyller behörighetsvillkoren för utgivare och en förklaring dels av ställföreträdaren att han eller hon har åtagit sig upp- draget, dels av ägaren att han eller hon har godkänt ställföreträdaren.

Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget som ställ- företrädare.

8 § Om en anmälan av ställföreträdare har gjorts enligt 7 §, får utgivaren överlämna åt ställföreträdaren eller, om flera ställföreträdare finns, åt någon av dem att i utgivarens ställe utöva den befogenhet som utgivaren har enligt 4 §.

Kan det antas att utgivaren på grund av sjukdom eller av annan till- fällig orsak oavbrutet under minst en månad inte kommer att utöva befo- genheten som utgivare, ska han eller hon snarast överlämna denna till en ställföreträdare. Finns det ingen ställföreträdare, ska utgivaren genast utse en ställföreträdare och anmäla detta enligt 7 §. Detsamma gäller om uppdraget för den som har utsetts till ställföreträdare kommer att upp- höra.

Uppgift om utgivare

9 § På varje nummer eller häfte av en periodisk skrift ska utgivarens namn sättas ut. När en ställföreträdare har trätt in anges i stället ställföre- trädarens namn.

Utgivningsbevis

Utfärdande

10 § En periodisk skrift får inte ges ut innan det har utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot utgivning enligt denna grundlag (utgivningsbevis).

Ett utgivningsbevis meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Ansökan görs av skriftens ägare. I ansökan ska skriftens titel, utgiv- ningsort och utgivningsplan anges.

11 § Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en anmälan om utgivare enligt 5 §.

En ansökan får avslås om skriftens titel lätt kan förväxlas med titeln på någon annan skrift med utgivningsbevis.

Giltighet och förnyelse

12 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla. Ett beslut om att beviset ska anses ha upphört vid tioårsperiodens utgång meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Beviset får förnyas efter ansökan av skriftens ägare, varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden. Om ansökan om förnyelse har gjorts före tioårsperiodens utgång fortsätter beviset att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft.

Återkallelse

13 § Ett utgivningsbevis får återkallas i följande fall:

1.Ägaren har anmält att skriftens utgivning har upphört.

2.Äganderätten till skriften har övergått till någon som inte uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag.

3.Det finns ingen utgivare eller utgivaren uppfyller inte behörighets- villkoren enligt 3 § eller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag, och en behörig utgivare utses inte omedelbart.

Prop. 2017/18:49

Prop. 2017/18:49 4. Det har gått sex månader från dagen då utgivningsbeviset utfärda- des, utan att skriften har kommit ut.

5.Skriften har under något av de två senaste kalenderåren inte kommit ut med minst fyra nummer eller häften på särskilda tider.

6.Det visas inom sex månader från första gången skriften kom ut att beviset inte borde ha utfärdats med hänsyn till bestämmelsen i 11 § andra stycket.

7.Titeln på en skrift har typografiskt sett getts en sådan likhet med titeln på en annan skrift med utgivningsbevis att förväxling lätt kan ske och rättelse vidtas inte omedelbart.

14 § Om ett utgivningsbevis har återkallats enligt 13 § första stycket 2, 3, 5 eller 7, krävs medgivande av skriftens ägare för att utgivningsbevis ska utfärdas för en annan skrift med en titel som har en sådan likhet med den första skriftens titel att de lätt kan förväxlas. Medgivande behövs dock inte om det har gått två år efter återkallelsen.

Detsamma gäller om det tidigare utgivningsbeviset har förklarats ha upphört att gälla.

15 § Det får i lag meddelas föreskrifter om

1.skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i fråga om utgivningsort och utgivningsplan,

2.giltighet och förnyelse av utgivningsbevis, och

3.återkallelse av utgivningsbevis.

Straff

16 § Till böter döms

1.en ägare till en periodisk skrift som ges ut utan att utgivningsbevis finns eller utan att ägaren uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag,

2.en ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivare inte utses och anmäls enligt 6 §,

3.en utgivare som inte överlämnar sitt uppdrag till ställföreträdare enligt 8 § andra stycket,

4.den som ger ut en periodisk skrift för vilken utgivningsförbud har meddelats enligt denna grundlag eller som uppenbart utgör en fortsätt- ning av en sådan skrift, eller

5.den som på en periodisk skrift låter ange sitt namn som utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig.

Om skriften har förklarats vara brottslig eller omständigheterna annars är synnerligen försvårande, är straffet fängelse i högst ett år.

17 § Till straff enligt 16 § döms även den som i en ansökan, anmälan eller förklaring som avses i detta kapitel medvetet lämnar oriktiga upp- gifter.

18 § Till penningböter döms en utgivare som inte sätter ut uppgifter om utgivarens namn på det sätt som anges i 9 §. Detsamma gäller en ställ- företrädare som har trätt in som utgivare.

19 § I lag får det föreskrivas om straff för den som bryter mot en före- skrift i lag som har meddelats med stöd av 15 § 1.

6 kap.

Om tryckta skrifters spridning

Rätten att sprida tryckta skrifter

1 §

Rätt att själv eller med biträde av andra till salu hålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra sprida tryckta skrifter.

		Undantag
		2 §
Utan hinder av denna förordning		Utan hinder av denna grundlag
gälle vad i lag är stadgat för det		gäller vad som föreskrivs i lag, när
fall att någon		någon
1. förevisar pornografisk bild på		1. visar en pornografisk bild på
eller vid allmän plats genom skylt-		eller vid en allmän plats genom
ning eller annat liknande förfa-		skyltning eller annat liknande förfa-
rande på sätt som är ägnat att		rande på ett sätt som är ägnat att
väcka allmän anstöt eller utan		väcka allmän anstöt eller utan före-
föregående beställning med posten		gående	beställning	sänder eller
sänder eller på annat sätt tillställer		tillställer någon en sådan bild på
någon sådan bild;		annat sätt, eller
2. bland barn	och ungdom	2. bland barn och ungdom spri-
sprider tryckt skrift, som genom		der en tryckt skrift som genom sitt
sitt innehåll kan verka förråande		innehåll kan verka förråande eller
eller eljest medföra allvarlig fara		annars	medföra annan		allvarlig
för de ungas sedliga fostran.		fara för de unga.
Beträffande spridande av sådan
karta över Sverige eller del därav
som innehåller	upplysning av
betydelse för rikets försvar, eller
av därmed jämförlig ritning eller
bild meddelas närmare bestämmel-
ser i lag.
		3 §
		I lag får det meddelas föreskrif-
		ter om spridning av kartor, rit-
		ningar eller bilder som återger
		Sverige helt eller delvis och inne-
		håller	upplysningar	av	betydelse
		för rikets försvar.

Prop. 2017/18:49

Skyldighet att befordra tryckta skrifter

För tryckt skrifts försändande genom postbefordringsföretag eller annan allmän trafikanstalt skola ej på grund av skriftens inne- håll gälla särskilda inskränkningar eller villkor. Vad nu sagts skall dock ej avse försändande, som innebär överträdelse av vad i 3 § är stadgat.

Allmän trafikanstalt, som mot- tagit tryckt skrift för befordran, skall ej anses som skriftens ut- spridare.

4 §

Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tryckta skrifter får inte på grund av inne- hållet vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyl- dighet. Detta gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträdelse som avses i 5 eller 6 §.

Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot en tryckt skrift för befordran ska inte anses som skriftens spridare.

Straff

3 §

Saknar skrift, som avses i 4 kap. 2 § första stycket, där föreskriven uppgift eller är sådan uppgift eller uppgift enligt 1 kap. 5 § första stycket 2 å skrift, som där åsyftas, utspridaren veterligt, oriktig, straffes utspridaren med penning- böter.

För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veterligt, lagts under beslag eller förklarats kon- fiskerad eller utgivits i strid mot förbud som enligt denna förord- ning meddelats för skriftens ut- givning eller uppenbart utgör fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, vare straffet böter eller fängelse i högst ett år.

5 §

Till penningböter döms den som sprider en tryckt skrift som saknar en sådan uppgift som avses i 4 kap. 2 §. Detsamma gäller om en sådan uppgift eller en uppgift som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 2 är orik- tig och spridaren känner till detta.

6 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tryckt skrift i vetskap om att den

1.har tagits i beslag eller för- klarats konfiskerad,

2.har getts ut i strid med ett ut- givningsförbud som har meddelats enligt denna grundlag, eller

3. uppenbart utgör en fortsätt- Prop. 2017/18:49 ning av en skrift som omfattas av

ett sådant förbud som avses i 2.

7 kap. Tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott

Gärningar som anses vara tryckfrihetsbrott

Vad som anses vara tryckfrihetsbrott

1 § Med beaktande av tryckfrihetens syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska de gärningar som anges i 2–20 §§ anses vara tryckfrihets- brott, om de begås i en tryckt skrift och är straffbara enligt lag.

Olaga hot

2 § Som tryckfrihetsbrott anses olaga hot som innebär att någon hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom.

Förtal

3 § Som tryckfrihetsbrott anses förtal som innebär att någon utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.

Förtal av avliden medför ansvar, om gärningen är sårande för de efter- levande eller annars kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne.

Det ska inte dömas till ansvar om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och den som har lämnat uppgiften visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den.

Förolämpning

4 § Som tryckfrihetsbrott anses förolämpning som innebär att någon smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom eller henne.

Uppvigling

5 § Som tryckfrihetsbrott anses uppvigling som innebär att någon upp- manar eller på annat sätt söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet eller åsidosät- tande av vad som åligger krigsman i tjänsten.

Hets mot folkgrupp

6 § Som tryckfrihetsbrott anses hets mot folkgrupp som innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

Prop. 2017/18:49

Olaga våldsskildring

7 § Som tryckfrihetsbrott anses olaga våldsskildring som innebär att någon i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Hot mot tjänsteman

8 § Som tryckfrihetsbrott anses hot mot tjänsteman som innebär att någon med hot om våld förgriper sig på någon annan för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd i hans eller hennes myndig- hetsutövning, i annan verksamhet där det finns samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller vid biträde till åtgärd som om- fattas av sådant skydd.

Detsamma gäller om någon på detta sätt förgriper sig mot den som tidigare har utövat eller biträtt vid sådan verksamhet, för vad denne då gjort eller underlåtit att göra.

För försök eller förberedelse till sådant hot mot tjänsteman döms det till ansvar, såvida inte brottet, om det hade fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa.

Övergrepp i rättssak

9 § Som tryckfrihetsbrott anses övergrepp i rättssak som innebär att någon med hot om våld angriper någon annan

1.för att denne har gjort en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett en utsaga hos en domstol eller annan myndighet, eller

2.för att hindra denne från en sådan åtgärd som anges i 1.

Detsamma gäller om någon med hot om gärning som medför lidande, skada eller olägenhet angriper någon annan för att denne har avlagt vittnesmål eller annars avgett en utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga.

Uppror

10 § Som tryckfrihetsbrott anses uppror som innebär att någon, med uppsåt att statsskicket med vapenmakt eller annars med våldsamma medel ska omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska fram- tvingas eller hindras, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror döms det till ansvar.

Brott mot medborgerlig frihet

11 § Som tryckfrihetsbrott anses brott mot medborgerlig frihet som inne- bär att någon utövar olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom en politisk organisation eller en yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara.

För försök till sådant brott mot medborgerlig frihet döms det till an- svar.

Högförräderi

12 § Som tryckfrihetsbrott anses högförräderi som innebär att någon, med uppsåt att riket eller en del av det, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, ska läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

Som tryckfrihetsbrott anses också högförräderi som begåtts med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska framtvingas eller hindras med utländskt bistånd, om handlingen innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi döms det till ansvar.

Krigsanstiftan

13 § Som tryckfrihetsbrott anses krigsanstiftan som innebär att någon med utländskt bistånd framkallar fara för att riket ska invecklas i krig eller andra fientligheter.

Spioneri

14 § Som tryckfrihetsbrott anses spioneri som innebär att någon för att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer upp- gift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt, vars uppen- barande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Detta gäller vare sig uppgiften är riktig eller inte.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri döms det till ansvar.

Obehörig befattning med hemlig uppgift

15 § Som tryckfrihetsbrott anses obehörig befattning med hemlig uppgift som innebär att någon, utan syfte att gå främmande makt till handa, obe- hörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Detta gäller vare sig uppgiften är riktig eller inte.

För försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig uppgift döms det till ansvar.

Detsamma gäller stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas, om gärningen inne- fattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde något för- hållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst hade betrotts honom eller henne.

Vårdslöshet med hemlig uppgift

16 § Som tryckfrihetsbrott anses vårdslöshet med hemlig uppgift som innebär att någon av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 15 §.

Prop. 2017/18:49

Landsförräderi eller landssvek

17 § Som tryckfrihetsbrott anses landsförräderi eller landssvek som inne- bär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga,

1.missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,

2.förråder egendom som är av betydelse för totalförsvaret, eller

3.begår någon annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att med- föra men för totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar.

Landsskadlig vårdslöshet

18 § Som tryckfrihetsbrott anses landsskadlig vårdslöshet som innebär att någon av oaktsamhet begår en gärning som avses i 17 §.

Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet

19 § Som tryckfrihetsbrott anses ryktesspridning till fara för rikets säker- het som innebär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga,

1.bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller

2.bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet.

Offentliggörandebrott

20 § Som tryckfrihetsbrott anses att någon

1.uppsåtligen offentliggör en allmän handling som inte är tillgänglig för var och en, om han eller hon har fått tillgång till handlingen i allmän tjänst, under utövande av tjänsteplikt eller i något därmed jämförbart förhållande,

2.offentliggör en uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter en tyst- nadsplikt som anges i en särskild lag, eller

3.när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör en uppgift om förhållanden vars röjande enligt lag innefattar annat brott mot Sveriges säkerhet än de som anges i detta kapitel.

Undantag

21 § Ett tillkännagivande i en annons eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett tryckfrihetsbrott om det inte omedelbart av med- delandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande genom chiffer eller på något annat sätt, som är hemligt för allmänheten.

Meddelar- och anskaffarbrott

Prop. 2017/18:49

Brott av meddelare

22 § Om någon enligt 1 kap. 7 § första stycket meddelar en uppgift i syfte att den ska göras offentlig i en tryckt skrift och därigenom gör sig skyldig till något av följande brott, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet:

1.uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott,

2.oriktigt utlämnande av en allmän handling som inte är tillgänglig för var och en eller tillhandahållande av en sådan handling i strid med en myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller

3.uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en sär- skild lag.

Första stycket gäller också om brottet begås av någon som, utan att vara ansvarig enligt 8 kap., medverkar som författare eller annan upp- hovsman eller som utgivare till en framställning som är avsedd att införas

ien tryckt skrift.

I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen.

Brott av anskaffare

23 § Om någon enligt 1 kap. 7 § andra stycket anskaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i en tryckt skrift eller för att lämna ett meddelande och därigenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 22 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet.

Ytterligare bestämmelser om tryckfrihetsbrott

Påföljd

24 § Vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott som anges i 2–20 §§ gäller även när dessa anses vara tryckfrihetsbrott.

Vid bestämmande av påföljd ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Publicering av domen

25 § Om den tilltalade döms för förtal eller förolämpning i en periodisk skrift enligt 3 eller 4 §, får domstolen efter yrkande av motparten besluta att domen ska föras in i skriften.

Konfiskering

26 § En tryckt skrift som innefattar tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Konfiskering innebär att alla exemplar av skriften som är avsedda att

spridas ska förstöras. Konfiskering innebär även att åtgärder ska vidtas så att formar, stenar, stereotyper, plåtar och annan liknande utrustning som kan användas uteslutande för tryckning av skriften inte kan missbrukas.

Prop. 2017/18:49

Vid bedömning av frågan om konfiskering ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Borttagande ur en databas som innehåller bilagor

27 § Om ett sådant tillhandahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § innefattar tryckfrihetsbrott, får domstolen besluta att den som ansvarar enligt 8 kap. för det brottsliga yttrandet ska ta bort det ur data- basen inom viss tid som domstolen bestämmer.

Om preskription har inträtt ska ett beslut enligt första stycket riktas mot den som annars skulle ha ansvarat för brottet.

28 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som inte följer ett beslut enligt 27 §.

Utgivningsförbud

29 § Om riket befinner sig i krig, får rätten i samband med konfiskering av en periodisk skrift meddela förbud mot att ge ut skriften under en viss tid. Ett sådant förbud får meddelas endast vid brott som avses i 10 §, 12– 14 §§, 15 §, om brottet är att anse som grovt, och 17 §. Förbudet får gälla i högst sex månader från det att domen i tryckfrihetsmålet har fått laga kraft.

I fråga om konfiskering av en periodisk skrift som sprids i strid med ett utgivningsförbud eller uppenbart utgör en fortsättning av en skrift som avses med ett sådant förbud, gäller vad som föreskrivs i lag om förver- kande av föremål på grund av brott.

	8 kap.
Ansvarighetsregler	Ansvar för tryckfrihetsbrott
	Periodiska skrifter
	Utgivare och ställföreträdare
	1 §

För tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svare den som var anmäld som utgivare, då skriften utgavs.

Var ställföreträdare anmäld och har han inträtt som utgivare, svare ställföreträdaren.

Ansvarig för tryckfrihetsbrott i en periodisk skrift är den som var anmäld som utgivare när skriften gavs ut. Om en ställföreträdare har anmälts och inträtt som utgivare, är i stället han eller hon ansvarig.

2§

Utgivaren är ansvarig för tryck-

frihetsbrott, trots att en ställ- företrädare har inträtt som ut- givare, om ställföreträdaren

1. inte längre var behörig när

skriften gavs ut eller uppdraget Prop. 2017/18:49 annars upphört, eller

2. var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befo- genheter som anges i 5 kap. 4 §.

Ägare

3§

Skriftens ägare är ansvarig för

	tryckfrihetsbrott om det inte fanns
	utgivningsbevis	när skriften gavs
	ut.
	Om utgivningsbevis fanns,		är
	ägaren ansvarig för tryckfrihets–
	brott om
	1. det inte fanns någon behörig
	utgivare när skriften gavs ut, eller
	2. utgivaren var utsedd för skens
	skull eller uppenbarligen inte hade
	de befogenheter som anges i 5 kap.
	4 §.
	Tryckare
3 §	4 §
Kan det ej visas vem som var	Kan det inte visas vem som var
ägare, då skriften utgavs, svare i	ägare till skriften när den gavs ut,
ägarens ställe den som tryckt	är den som har tryckt skriften
skriften.	ansvarig för	tryckfrihetsbrott	i
	stället för ägaren.
	Spridare
4 §	5 §
Sprider någon periodisk skrift,	Om en skrift sprids utan uppgif-
varå uppgift om vem som tryckt	ter om vem som har tryckt skriften
skriften saknas eller, utspridaren	och det inte kan klarläggas vem
veterligt, är oriktig, och kan det ej	denne är, blir spridaren ansvarig
utrönas vem som tryckt skriften,	för tryckfrihetsbrott i stället för den
svare i stället för den som tryckt	som har tryckt skriften. Detsamma
skriften utspridaren.	gäller om uppgifterna om vem som
	har tryckt skriften är felaktiga och
	spridaren känner till detta och det
	inte kan klarläggas vem som har
	tryckt skriften.

Prop. 2017/18:49

5 §

För tryckfrihetsbrott genom tryckt skrift, som ej är periodisk, svare skriftens författare, om han på sätt i 3 kap. 2 § sägs uppgivits vara författare till skriften. För- fattaren vare dock ej ansvarig, om skriften utgivits utan hans sam- tycke eller hans namn, pseudonym eller signatur utsatts därå mot hans vilja.

6 §

Är författare ej enligt 5 § ansva- rig för skrift, vilken innehåller eller är avsedd att innehålla bi- drag av flera författare, och har på sätt i 3 kap. 2 § sägs särskild utgi- vare för skriften uppgivits, svare utgivaren.

För annan skrift än i första stycket avses svare utgivaren, allenast om författaren var avliden, då skriften utgavs.

Utgivaren vare ej ansvarig, om hans namn, pseudonym eller sig- natur utsatts å skriften mot hans vilja.

Med utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås den som, utan att vara skriftens för- fattare, tillhandahållit den för tryckning och utgivning.

Tryckta skrifter som inte är periodiska

Författare

6 §

Författaren är ansvarig för tryck- frihetsbrott i en tryckt skrift som inte

är periodisk, om han eller hon enligt

3 kap. 2 § har uppgetts vara förfat- tare till skriften.

Författaren är dock inte ansvarig om skriften har getts ut utan hans eller hennes samtycke. Författaren är inte heller ansvarig om hans eller hennes namn, pseudonym eller signatur har satts ut på skriften mot hans eller hennes vilja.

Utgivare

7 §

Om en särskild utgivare har uppgetts enligt 3 kap. 2 § för en tryckt skrift som innehåller eller är avsedd att innehålla bidrag av flera författare, är utgivaren an- svarig för tryckfrihetsbrott. Utgi- varen är inte ansvarig om förfat- tarna till de enskilda bidragen är ansvariga enligt 6 §.

För andra tryckta skrifter än de som avses i första stycket är ut- givaren ansvarig endast om för- fattaren var avliden när skriften gavs ut.

Utgivaren är inte ansvarig om hans eller hennes namn, pseudo- nym eller signatur har satts ut på skriften mot hans eller hennes vilja.

Med utgivare avses i denna para- graf den som har tillhandahållit en skrift för tryckning och utgivning utan att vara författare till skriften.

	Förläggare	Prop. 2017/18:49
7 §	8 §
Är varken författare eller utgi-	Om varken en författare eller en
vare enligt 5 eller 6 § ansvarig	utgivare är ansvarig enligt 6 eller
eller var han vid skriftens utgiv-	7 §, är i stället förläggaren ansva-
ning avliden, svare förläggaren.	rig. Detsamma gäller om författa-
	ren eller utgivaren var avliden när
	skriften gavs ut.
Med förläggare till tryckt skrift,	Med förläggare avses den som
som ej är periodisk, förstås den	har haft hand om tryckning och
som omhänderhaft tryckning och	utgivning av någon annans skrift.
utgivning av annans skrift.
	Tryckare
8 §	9 §
Fanns ej förläggare eller kan det	Om det inte finns någon förläg-
ej visas vem han är, svare i förläg-	gare enligt 8 §, är i stället den som
garens ställe den som tryckt skrif-	har tryckt skriften ansvarig för
ten.	tryckfrihetsbrott. Detsamma gäller
	om det inte kan visas vem för-
	läggaren är.

9§

I fråga om ansvar för utspridare

av tryckt skrift, som ej är perio- disk, äge vad i 4 § stadgats mot- svarande tillämpning.

Spridare

10 §

Det som anges i 5 § om sprid- arens ansvar för tryckfrihetsbrott tillämpas även på tryckta skrifter som inte är periodiska.

Övergång av ansvar i vissa fall

10 §

Hade den som enligt 2, 5, 6 eller 7 § skulle ha att svara vid skriftens utgivning ej känt hemvist inom riket och kan ej heller i målet utrö- nas, var han här i riket uppehåller sig, skall ansvaret övergå å den som efter honom har att svara, dock ej å utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, i annat fall än som avses i 6 § första stycket eller

å utspridare.

11 §

Om den som enligt 2, 3, 6, 7 eller 8 § skulle ha varit ansvarig för tryckfrihetsbrott som ägare, författare, utgivare eller för- läggare inte har känd hemvist i Sverige och det inte kan klarläggas var han eller hon befinner sig, går ansvaret över på den som skulle ha varit ansvarig efter honom eller henne.

Det som anges i första stycket ska inte innebära att ansvaret för tryckfrihetsbrott på den grunden

går över på utgivare i annat fall än
som avses i 7 § första stycket eller
på spridare.	41

Prop. 2017/18:49	Lag samma vare, om beträffande
	den som enligt 1, 2, 5, 6 eller 7 §
	skulle ha att svara förelåg omstän-
	dighet, vilken enligt lag utesluter
	straffbarhet, samt den efter honom
	ansvarige ägt eller bort äga kän-
	nedom om omständigheten.
		12 §
		Om det finns en omständighet
		som enligt lag utesluter straffbar-
		het för den som skulle ha varit
		ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt
		1, 2, 3, 6, 7 eller 8 § som utgivare,
		ägare, författare eller förläggare,
		går ansvaret över på den som
		skulle ha varit ansvarig efter
		honom eller henne. Detta gäller
		endast om den som blir ansvarig
		har haft eller borde ha haft känne-
		dom om den aktuella omständig-
		heten.
		Invändning mot ansvar
	11 §	13 §
	Till omständighet, som enligt	Om den som är tilltalad för
	detta kapitel skulle medföra att	tryckfrihetsbrott vill åberopa en
	annan än den tilltalade hade att	omständighet som enligt detta kapitel
	svara, må hänsyn tagas allenast	medför att han eller hon inte ska
	om den åberopas före huvudför-	vara ansvarig, ska denna omstän-
	handlingen.	dighet åberopas före huvudför-
		handlingen. Annars får domstolen
		inte ta hänsyn till omständigheten.
		Ansvarets innebörd
	12 §	14 §
	Vid bedömande av fråga om an-	Den som är ansvarig för tryckfri-
	svar för den som enligt detta kapi-	hetsbrott enligt detta kapitel ska
	tel har att svara för tryckt skrift	anses ha haft kännedom om inne-
	skall så anses som om vad skriften	hållet i skriften och medgett utgiv-
	innehåller införts däri med hans	ning av den.
	vetskap och vilja.

		9 kap.
Om tillsyn och åtal			Tillsyn och åtal
			Justitiekanslern			och	Riksdagens
			ombudsmän
			1 §
Justitiekanslern skall	vaka	över	Justitiekanslern ska vaka över att
att de gränser för tryckfriheten som			de gränser för tryckfriheten som
angivas i denna förordning ej			anges i denna grundlag inte över-
överskridas.			skrids.
			2 §
Justitiekanslern är ensam åkla-			Justitiekanslern är ensam åkla-
gare i mål om tryckfrihetsbrott. Ej			gare i mål om tryckfrihetsbrott.
må annan än Justitiekanslern in-			Ingen annan än Justitiekanslern får
leda förundersökning	rörande		inleda	förundersökning				om ett
tryckfrihetsbrott. Endast Justitie-			sådant brott.
kanslern och rätten äga besluta om			Endast Justitiekanslern och rät-
tvångsmedel med anledning		av	ten får besluta om tvångsmedel
misstanke om sådant brott, om ej			med anledning av misstanke om
annat är föreskrivet i denna för-			tryckfrihetsbrott,			om	inte		något
ordning.			annat anges i denna grundlag.
Regeringen äger hos Justitie-
kanslern anmäla skrift till åtal för
tryckfrihetsbrott. I lag må före-
skrivas att allmänt åtal för tryck-
frihetsbrott må väckas endast efter
regeringens medgivande.
Justitiekanslern är tillika ensam
åklagare i annat tryckfrihetsmål än
mål om tryckfrihetsbrott samt i mål
som eljest avser brott mot bestäm-
melse i denna förordning; om
befogenhet för Riksdagens om-
budsman att vara åklagare i mål
som nu angivits gäller dock vad i
lag är stadgat.
			3 §
			Justitiekanslern är ensam åkla-
			gare även i mål som avser med-
			delar-	och anskaffarbrott					enligt
			7 kap. 22 och 23 §§. Detta gäller
			under förutsättning att det är fråga
			om ett		tryckfrihetsmål				enligt
			12 kap. 1 §.
			Justitiekanslern är ensam åkla-
			gare även i mål som i övrigt avser
			brott	mot	bestämmelser			i	denna

Prop. 2017/18:49

3 §

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, i fråga om periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde utgivningsbevis inom sex månader och i fråga om annan skrift inom ett år från det skriften utgavs, vid påföljd att skriften eljest är från sådant åtal fri. Utan hinder av vad nu sagts må dock, sedan allmänt åtal inom nämnda tid blivit väckt, nytt åtal väckas mot annan, som är för brottet an- svarig.

Vad i lag är stadgat om tid, inom vilken brott skall beivras för att påföljd för brott ej skall anses bortfallen, gälle även i fråga om tryckfrihetsbrott.

grundlag.

I lag får det meddelas föreskrif- ter om befogenhet för Riksdagens ombudsmän att vara åklagare i mål som avses i denna paragraf.

Regler om åtal

Regeringens anmälan och medgivande till åtal

4 §

Regeringen får till Justitie- kanslern anmäla en skrift till åtal för tryckfrihetsbrott.

I lag får det meddelas föreskrifter om att allmänt åtal för ett tryckfri- hetsbrott kräver regeringens med- givande.

Preskription vid allmänt åtal

5 §

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott ska väckas inom sex månader från det att skriften gavs ut, om åtalet avser en periodisk skrift för vilken utgivningsbevis gällde vid utgiv- ningen. För andra skrifter ska allmänt åtal väckas inom ett år från utgivningen. Annars får all- mänt åtal inte väckas (preskript- ion).

Om allmänt åtal har väckts inom den tid som anges i första stycket, får nytt åtal väckas även efter den tiden mot någon annan som är ansvarig för brottet.

Vad som föreskrivs i lag om den tid inom vilken brott ska beivras för att påföljd för brott inte ska anses falla bort, gäller även för tryckfrihetsbrott.

4§

Angående målsägandes rätt att

angiva tryckfrihetsbrott eller tala därå gälle vad i lag är stadgat.

6 §	Prop. 2017/18:49
Vid tillämpning av 5 § ska utgiv-

ning enligt 1 kap. 5 eller 6 § anses ha skett när programmet sändes eller började tillhandahållas på det sätt som avses i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen eller den tekniska upptagningen lämnades ut för spridning.

Angivelse och enskilt åtal

7§

Vad som föreskrivs i lag om mål-

sägandens rätt att ange brott till åtal eller att själv väcka åtal gäller även för tryckfrihetsbrott.

Konfiskering och borttagande utan åtal

5 §

Finnes ej någon, som enligt 8 kap. är för brottet ansvarig, eller kan ej stämning här i riket delgivas honom, må åklagaren eller målsä- ganden i stället för att väcka åtal göra ansökan om skriftens konfis- kering.

8 §

Finns det ingen ansvarig för ett tryckfrihetsbrott enligt 8 kap., får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att skriften ska konfiskeras. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige.

9§

Om ett sådant tillhandahållande

ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § innefattar tryckfrihets- brott, och det inte finns någon som enligt 8 kap. är ansvarig för brottet, får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att domstolen ska besluta att det brottsliga yttrandet ska tas bort ur databasen inom viss tid som domstolen bestämmer. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige.

En ansökan om att domstolen ska besluta att ett yttrande som utgör tryckfrihetsbrott ska tas bort

Prop. 2017/18:49	får också göras av Justitiekanslern
	eller målsäganden om den som
	genom ett beslut enligt 7 kap. 27 §
	har förelagts att ta bort yttrandet
	inte kan följa föreläggandet.
	En ansökan som avses i första
	och andra styckena kan göras trots
	att brottet är preskriberat.
	10 §
	Till böter eller fängelse i högst
	ett år döms den som inte följer ett
	beslut enligt 9 §.

10 kap. Särskilda tvångsmedel

Konfiskeringsbeslag

Beslag inför konfiskering och åtal

1 § Om det finns anledning att konfiskera en tryckt skrift på grund av tryckfrihetsbrott, får skriften tas i beslag i avvaktan på beslut om konfis- kering.

2 § Innan åtal för tryckfrihetsbrott har väckts eller ansökan gjorts hos rätten om att skriften ska konfiskeras, får beslut om beslag meddelas av Justitiekanslern. En förutsättning är att brottet hör under allmänt åtal.

I lag får det meddelas föreskrifter om att även allmän åklagare får besluta om beslag.

3 § Om ett beslag har verkställts utan rättens beslut, får den som drabbas begära att rätten prövar beslaget.

Om allmän åklagare har beslutat om beslag, ska beslutet skyndsamt an- mälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om beslaget ska bestå.

Tidsfrister

4 § När Justitiekanslern har beslutat om beslag eller fastställt ett beslag enligt 3 § andra stycket, ska åtal väckas eller ansökan om konfiskering göras inom två veckor efter Justitiekanslerns beslut. Annars upphör beslaget.

Beslag efter åtal eller ansökan om konfiskering

5 § Om det har väckts åtal för tryckfrihetsbrott eller gjorts en ansökan om konfiskering av en skrift, får rätten besluta om beslag och häva beslag som tidigare har meddelats.

Prövning av beslag när ett mål avgörs

6 § När ett mål avgörs, prövar rätten om tidigare beslag ska bestå.

Om målet avvisas på den grunden att rätten inte är behörig och det kan antas att talan om konfiskering kommer att föras i ett annat mål, får rät-

ten bestämma att ett beslag ska bestå under en viss tid. Väcks inte talan inom denna tid upphör beslaget.

Andra stycket tillämpas också när rätten av något annat skäl skiljer målet från sig utan att pröva om en skrift är brottslig.

Uppgifter i beslut om beslag

7 § Beslut om beslag ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i den tryckta skriften som har gett anledning till beslaget och ska avse endast band, delar, nummer eller häften där ett sådant avsnitt förekommer.

Verkställighet av beslag

8 § Polisen ska genast verkställa ett beslut om beslag.

9 § Verkställighet av beslag ska omfatta endast de exemplar av den tryckta skriften som är avsedda för spridning.

10 § Bevis om beslag ska utan avgift lämnas till den som beslaget har gjorts hos och till den som tryckt skriften. Beviset ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i skriften som har gett anledning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt.

11 § Om ett beslag har upphävts eller upphört, ska verkställigheten genast avbrytas och det beslagtagna lämnas tillbaka.

Utredningsbeslag

12 § Sådana exemplar av en tryckt skrift som skäligen kan antas ha bety- delse för utredningen i ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. får tas i beslag.

För ett sådant beslag gäller 2, 3, 5, 7, 8 och 11 §§. I övrigt gäller i til- lämpliga delar det som i allmänhet är föreskrivet om beslag. Åtal ska dock alltid väckas inom en månad från det att beslut om beslag med- delades, om inte rätten på begäran från Justitiekanslern medger att tiden förlängs.

Tvångsmedel vid krig och krigsfara

Tillfälligt utgivningsförbud

13 § Om riket är i krig får i avvaktan på rättens beslut enligt 7 kap. 29 § tillfälligt utgivningsförbud meddelas för en periodisk skrift. För ett så- dant beslut gäller det som sägs om beslag i 2, 4 och 5 §§.

I fråga om beslag av en periodisk skrift som sprids i strid med ett ut- givningsförbud eller som uppenbart utgör en fortsättning på en periodisk skrift som omfattas av ett sådant förbud, gäller det som i allmänhet är föreskrivet om beslag av föremål som kan förklaras förverkade.

Förvar i avvaktan på beslag

Prop. 2017/18:49

Prop. 2017/18:49 får skriften tas i förvar i avvaktan på beslut om beslag. Beslut om förvar fattas av en befattningshavare som enligt lag ska avgöra frågor om disci- plinansvar för personal vid avdelningen.

Är det fara i dröjsmål får en åtgärd enligt första stycket vidtas av någon annan befattningshavare enligt föreskrifter som meddelas i lag. Om ett sådant beslut har fattats, ska anmälan skyndsamt göras hos den befatt- ningshavare som avses i första stycket. Denne ska genast pröva om skriften ska bli kvar i förvar.

15 § Ett beslut om förvar enligt 14 § ska så snart det kan ske anmälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om skriften ska tas i beslag.

	11 kap.
Om enskilt anspråk	Skadestånd
	Allmänna förutsättningar
	1 §

Enskilt anspråk i anledning av missbruk av tryckfriheten må grundas allenast därå att den skrift, som anspråket avser, in- nefattar tryckfrihetsbrott. Sådant anspråk må, om ej annat nedan stadgas, icke göras gällande mot annan än den som enligt 8 kap. svarar för brottet. Har på grund av omständighet, som avses i 8 kap. 10 §, ansvaret övergått å honom, må anspråket göras gällande även mot den som före honom haft att svara, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag må göras gällande.

Vad i 8 kap. 12 § är stadgat i fråga om ansvar gälle ock beträf- fande enskilt anspråk.

Om enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 2 eller 3 § gäller vad i lag är stadgat.

Skadestånd för missbruk av tryckfriheten får grundas endast på att den skrift som kravet avser innefattar tryckfrihetsbrott.

I fråga om skadestånd på grund av brott som avses i 7 kap. 21– 23 §§ gäller vad som är föreskrivet i lag.

Bestämmelserna om skadestånd i detta kapitel gäller i tillämpliga

delar även frågor	enligt	7 kap.
25 § om publicering av domar.
Bestämmelsen i	8 kap.	14 §

gäller också i fråga om skadestånd för tryckfrihetsbrott.

3§

Har någon som laga ställföre-

trädare för juridisk person eller som förmyndare, god man eller förvaltare att svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihets- brott, får anspråket göras gällande

även mot den juridiska personen eller mot den, för vilken förmyn- daren, gode mannen eller förval- taren förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag får göras gällande.

Prop. 2017/18:49

Vem som är ansvarig

2§

Endast den som är ansvarig för

tryckfrihetsbrott enligt 8 kap. kan vara ansvarig för skadestånd.

Krav på skadestånd som kan rik- tas mot utgivaren till en periodisk skrift eller dennes ställföreträdare kan även riktas mot skriftens ägare. För andra tryckta skrifter kan krav på skadestånd mot en författare eller utgivare även riktas mot skriftens förläggare.

3§

Om ansvaret för brott har gått

över på någon annan enligt 8 kap. 11 eller 12 §, får krav på skade- stånd även riktas mot den som skulle ha varit ansvarig, om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

4§

Om någon är ansvarig för ska-

destånd på grund av tryckfrihets- brott i egenskap av ställföreträdare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare i den egenskapen är ansvarig för skadestånd på grund av tryckfrihetsbrott, får krav på skadestånd även riktas mot den för vilken förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren har ut- setts.

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

4§

Skall någon enligt detta kapitel

jämte annan svara för enskilt an- språk, svare de en för båda och båda för en. Om bestämmande av ansva-

5 §
Om två eller flera är ansvariga
för skadestånd enligt detta kapitel,
ansvarar de solidariskt för skade-
ståndet. I fråga om ansvaret dem	49

Prop. 2017/18:49	righeten mellan dessa inbördes gälle	emellan gäller vad som föreskrivs i
	vad eljest är stadgat.	lag.
		Skadestånd när straff för brottet
		inte kan dömas ut
	5 §	6 §
	Enskilt anspråk i anledning av	Krav på skadestånd med anled-
	tryckfrihetsbrott må göras gäl-	ning av ett tryckfrihetsbrott kan
	lande utan hinder av att fråga om	framställas trots att straff för
	ansvar för brottet förfallit eller	brottet inte kan dömas ut på grund
	talan därom eljest ej kan föras.	av preskription eller av något
		annat skäl.
	12 kap.
	Om rättegången i tryckfrihets-	Rättegången i tryckfrihetsmål
	mål
		Tryckfrihetsmål
		1 §
		Tryckfrihetsmål			enligt	denna
		grundlag är mål om
		1. ansvar		eller	skadestånd		på
		grund	av	tryckfrihetsbrott		enligt
		7 kap. 2–20 §§,
		2. ansvar		eller	skadestånd		på
		grund	av	meddelarbrott		enligt
		7 kap. 22 §, eller
		3. konfiskering eller borttagande
		efter ansökan enligt 9 kap. 8 eller
		9 §.
		Även mål om ansvar eller skade-
		stånd på grund av anskaffarbrott
		enligt	7 kap. 23 §		är tryckfrihets-
		mål, om den som anskaffat upp-
		giften har offentliggjort denna i en
		tryckt skrift eller meddelat den till
		någon annan för att offentliggöras
		på det sättet. Om uppgiften inte
		har offentliggjorts eller meddelats
		till någon annan för offentlig-
		görande, är målet ett tryckfrihets-
		mål endast om det är uppenbart att
		anskaffandet har skett för offent-
		liggörande i en tryckt skrift.
		2 §
		Tryckfrihetsmål			prövas av		den

2 §

I tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall frågan, huruvida brott föreligger, prövas av en jury om nio medlemmar, såframt ej parterna å ömse sidor förklara sig vilja utan sådan pröv- ning hänskjuta målet till rättens avgörande. Frågan, huruvida den tilltalade enligt 8 kap. är ansvarig för skrift, prövas dock alltid enbart av rätten. Då jury prövar, huruvida brott föreligger, skall så anses vara fallet, om minst sex jurymän äro ense därom.

Finner juryn att brott icke före- ligger, skall den tilltalade frikän- nas. Har juryn funnit brott före- ligga, skall även rätten pröva frågan härom. Är rätten av annan mening än juryn, äger rätten fri- känna den tilltalade eller hänföra brottet under mildare straffbe- stämmelse än den som juryn til- lämpat. Högre rätt, dit talan mot tingsrättens dom fullföljts, äge ej i vidare mån än tingsrätten frångå juryns bedömning.

tingsrätt inom vars domkrets läns- Prop. 2017/18:49 styrelsen har sitt säte. Om det finns

skäl att även låta en annan tings- rätt i länet pröva tryckfrihetsmål, får regeringen meddela föreskrifter om det.

Prövningen

3 §

I tryckfrihetsmål som gäller an- svar för brott ska en jury som består av nio medlemmar pröva om brott föreligger.

Är parterna överens om det, av- görs målet av rätten utan med- verkan av jury.

Det är enbart rätten som prövar om den tilltalade är ansvarig för en skrift enligt 8 kap.

4§

Juryn har funnit att brott före-

ligger om minst sex ledamöter är överens om det. Då ska även rätten pröva frågan.

Om rätten har en annan uppfatt- ning än juryn, får rätten frikänna den tilltalade eller tillämpa en lindrigare straffbestämmelse.

5§

Anser juryn att brott inte före-

ligger ska den tilltalade frikännas.

Prop. 2017/18:49

3 §

För varje län skall utses jurymän, fördelade i två grupper med sexton jurymän i första gruppen och åtta jurymän i andra gruppen. För Stockholms län skall dock första gruppen omfatta tjugofyra jurymän och andra gruppen tolv jurymän. Jurymännen i den andra gruppen skall vara eller ha varit nämnde- män vid allmän domstol eller all- män förvaltningsdomstol.

4 §

Jurymännen utses genom val för en tid av fyra kalenderår.

Valet skall förrättas av lands- tingsfullmäktige i länet eller, då inom länet finns kommun som ej tillhör landsting, av landstings- fullmäktige och kommunfullmäk- tige i kommunen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäk- tige i Gotlands kommun. Skall enligt vad nu sagts jurymännen väljas av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet jurymän inom vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden.

Då juryman skall väljas, an- kommer det på tingsrätten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.

6 §

Om tingsrättens dom överklagas, får högre rätt inte frångå juryns bedömning i större utsträckning än tingsrätten.

Val av juryledamöter

Jurygrupper

7 §

För varje län ska det utses jury- ledamöter som fördelas i två grup- per. Den första gruppen ska inne- hålla sexton juryledamöter och den andra åtta. För Stockholms län ska dock den första gruppen omfatta tjugofyra juryledamöter och den andra gruppen tolv.

Juryledamöterna i den andra gruppen ska vara eller ha varit nämndemän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol.

Val

8 §

Juryledamöter utses genom val för en tid av fyra kalenderår.

5§

Till jurymän skola utses svenska

medborgare, som äro bosatta inom länet. De bör vara kända för om- dömesgillhet, självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör skilda samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda. Den som är underårig eller som har förval- tare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryman.

9 §	Prop. 2017/18:49
Juryledamöter väljs av	lands-

tingsfullmäktige i länet. Om en kommun i länet inte tillhör ett landsting, väljer landstingsfull- mäktige samt kommunfullmäktige i kommunen. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.

Ska valet utföras av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrel- sen antalet juryledamöter inom vardera gruppen mellan valmyn- digheterna med ledning av folk- mängden.

När en juryledamot ska väljas, ska tingsrätten anmäla detta till den valmyndighet som enligt första stycket ska genomföra valet.

Behörighetskrav och andra krav på juryledamöter

10 §

En juryledamot ska vara svensk medborgare och folkbokförd i länet. Den som är underårig eller har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryledamot.

En juryledamot bör vara omdö- mesgill, självständig och rättrådig. Bland juryledamöterna bör skilda samhällsgrupper och meningsrikt- ningar samt olika delar av länet vara företrädda.

Juryledamöters avgång och

ersättare

6 §

Juryman, som fyllt sextio år, äge avsäga sig uppdraget. Vill juryman eljest avgå, pröve tingsrätten, om giltigt hinder föreligger för honom att utöva uppdraget. Upphör jury-

11 §
En juryledamot som har fyllt
sextio år får avsäga sig uppdraget.
Om en juryledamot vill avgå av
något annat skäl, prövar tings-
rätten om det finns giltigt hinder	53

Prop. 2017/18:49 man att vara valbar, vare uppdra- get förfallet.

7§

Avgår juryman eller upphör han

att vara valbar, skall inom den grupp av jurymän, som den av- gångne tillhörde, valmyndigheten utse annan i hans ställe för åter- stoden av valperioden. Valet får i landstingsfullmäktiges ställe föret- agas av landstingsstyrelsen; dock gäller sådant val endast för tiden intill landstingsfullmäktiges näst- kommande möte.

8§

Klagan över val av juryman

skall föras hos tingsrätten. Ehuru klagan ej föres, pröve rätten den valdes behörighet.

Beträffande fullföljd av talan mot tingsrätts beslut i fråga, som avses i första stycket, gälle vad i lag är stadgat om fullföljd av talan mot underrätts beslut i rättegång. Mot hovrätts beslut må talan ej föras.

Föres klagan, lände valet dock till efterrättelse, om ej rätten för- ordnar annat.

9§

De som äro utsedda till jurymän

skola uppföras å en jurymanna- lista. I denna skall varje grupp upptagas särskilt.

för honom eller henne att utöva uppdraget. Är en juryledamot inte längre valbar, upphör uppdraget.

12 §

Om en juryledamot avgår eller han eller hon upphör att vara valbar, ska valmyndigheten enligt 9 § utse en ersättare för återstoden av valperioden. Valet ska göras inom den jurygrupp som jury- ledamoten tillhörde.

Valet får göras av landstings- styrelsen i stället för av lands- tingsfullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till full- mäktiges nästa möte.

Överklagande av val av juryleda- mot

13 §

Ett val av en juryledamot kan överklagas till tingsrätten. Även om valet inte överklagas ska tingsrät- ten självmant pröva juryledamö- ternas behörighet.

Vid överklagande av tingsrättens beslut i en fråga som avses i första stycket tillämpas vad som föreskrivs i lag om överklagande av en tingsrätts beslut under rättegång. Hovrättens beslut får inte överklagas.

Ett beslut om val av juryledamot gäller även om det överklagas, om rätten inte beslutar något annat.

Hur jury bildas i mål

Förfarandet när jury bildas

14 §

De som är utsedda till juryleda- möter ska föras upp på en lista över juryledamöter. I listan ska varje grupp tas upp särskilt.

15 §

Vad som föreskrivs i lag om jäv för domare gäller även juryleda-

	möter.
	16 §
	I ett mål där en jury ska delta
	redogör rätten för listan över jury-
	ledamöter och behandlar frågan om
	det finns jäv mot någon som är
	upptagen på listan.
	Därefter ska juryn bildas av de
	juryledamöter som inte är jäviga.
	Det sker genom att vardera parten
	får utesluta tre juryledamöter inom
	den första gruppen och en inom
	den andra. Bland de kvarvarande
	tar rätten sedan genom lottning ut
	så många till suppleanter att sex
	juryledamöter kvarstår i den första
	gruppen och tre i den andra.
	För en jury i Stockholms län får
	vardera parten utesluta fem jury-
	ledamöter inom den första gruppen
	och två inom den andra.
11 §	17 §
Äro å ena sidan flera parter och	Om endast en av flera medparter
vill endast någon av dem begagna	vill utesluta juryledamöter, gäller
sin uteslutningsrätt, gälle den	den uteslutningen även för de
uteslutning han företager även för	övriga. Är medparterna inte
de övriga. Vilja medparter utesluta	överens om vilka juryledamöter
olika jurymän och kunna de ej	som ska uteslutas, genomför rätten
enas, företage rätten uteslutningen	uteslutningen genom lottning.
genom lottning.
	Förfarandet vid jäv eller laga
	förfall för juryledamot
12 §	18 §
Ej må någon utan laga förfall	Den som inte har laga förfall är
undandraga sig att tjänstgöra i	skyldig att tjänstgöra som juryle-
jury.	damot.
Kan på grund av jäv eller laga	Om det på grund av jäv eller laga
förfall för juryman nödigt antal	förfall för juryledamöter inte finns
ledamöter i någon grupp ej er-	tillräckligt antal ledamöter i någon
hållas, nämne rätten för varje	jurygrupp, utser rätten tre juryle-
juryman som erfordras tre till	damöter för varje ledamot som
jurymän inom gruppen behöriga	saknas. Av dessa ledamöter får
personer. Av de sålunda nämnda	vardera parten utesluta en. De som
äge vardera parten utesluta en. Ej	utses ska uppfylla de krav som
må till juryman nämnas någon som	ställs på juryledamöter i den aktu-
förut i samma mål uteslutits.	ella gruppen.
	En juryledamot som tidigare har

Prop. 2017/18:49

13 §

Förekomma samtidigt flera mål, vari jury skall deltaga, må rätten, efter parternas hörande, förordna att samma jury skall tjänstgöra i alla målen. Skall jury utses gemen- samt för flera mål, äge vad i 11 § är stadgat om uteslutning av jury- man i mål, vari å ena sidan äro flera parter, motsvarande tillämp- ning.

14 §

Föres i mål om ansvar jämväl talan om enskilt anspråk mot annan än den tilltalade, skola de åtgärder av svarandepart, som avses i 2 § första stycket, 10 § andra stycket och 12 § andra stycket, ankomma på den tilltalade.

Då talan utan samband med åtal föres om tryckt skrifts konfiskering eller om enskilt anspråk gälle om rättegången i sådant mål vad i 2 och 10–13 §§ är föreskrivet; har frågan huruvida brott föreligger tidigare prövats i tryckfrihetsmål avseende ansvar för brott, skall dock prövning av samma fråga ej ånyo äga rum. I ansökningsmål skall den uteslutning av jurymän, som eljest ankommer på parterna, företagas av rätten genom lottning.

uteslutits från samma mål får inte utses.

Ytterligare bestämmelser om rättegången

Gemensam jury

19 §

Om flera mål ska prövas av jury, får rätten besluta att samma jury ska tjänstgöra i målen. Parterna ska tillfrågas innan rätten fattar ett sådant beslut.

Ska det utses en gemensam jury för flera mål, tillämpas det som anges i 17 § om uteslutning av juryledamot i mål där det finns flera parter på någon sida.

Talan om skadestånd eller konfis- kering

20 §

Om det i ett mål om ansvar för brott även förs talan om skadestånd mot någon annan än den tilltalade, är det den tilltalade som vidtar de åtgärder som avses i 3 § andra stycket, 16 § andra stycket och 18 § andra stycket.

21 §

Vid talan om skadestånd som inte har samband med ett åtal gäller 3–6 och 15–19 §§. Om det i ett tryckfrihetsmål om ansvar för brott tidigare har prövats om brott

	föreligger, ska dock samma fråga Prop. 2017/18:49
	inte prövas på nytt. Detsamma
	gäller talan om konfiskering av en
	tryckt skrift utan samband med
	åtal.
	I ett mål om konfiskering enligt
	9 kap. 8 § ska den uteslutning av
	juryledamöter		som	annars	ska
	göras av parterna i stället utföras
	av rätten genom lottning.
	Första och andra styckena gäller
	även i ett mål om borttagande av
	information ur en databas enligt
	9 kap. 9 §.
	Närmare föreskrifter om rätte-
	gången
15 §	22 §
Närmare bestämmelser om rätte-	Närmare föreskrifter om rätte-
gången i tryckfrihetsmål meddelas	gången i tryckfrihetsmål får med-
i lag.	delas i lag.
Äro inom samma län flera tings-	Om det i samma län finns flera
rätter, vilka äga upptaga tryckfri-	tingsrätter som är behöriga att
hetsmål, skola de uppgifter, som	pröva	tryckfrihetsmål, bestämmer
avses i 4, 6, 8 och 9 §§, fullgöras	regeringen vilken tingsrätt som ska
av den tingsrätt regeringen be-	utföra de uppgifter som avses i 9 §
stämmer.	tredje	stycket	och	11, 13	och
	14 §§.

16 §

För fall då riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara vari riket har befunnit sig får före- skrifter om anstånd med val av jurymän och om undantag från jurymäns rätt att avsäga sig sitt uppdrag meddelas i lag eller, efter bemyndigande i lag, av regeringen genom förordning.

Krig eller krigsfara

23 §

Om riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i, får det i lag meddelas föreskrifter om

1.anstånd med val av juryleda- möter, och

2.undantag från juryledamöters rätt att avsäga sig uppdraget.

I lag får det föreskrivas att regeringen får meddela sådana föreskrifter.

Prop. 2017/18:49	13 kap.
Om utrikes tryckta skrifter m.m.		Skrifter tryckta utomlands
		Allmänna bestämmelser
		Grundlagens tillämplighet
		1 §
I fråga om skrift som tryckts		I fråga om skrifter som tryckts
utom riket och som utges här skall,		utomlands och som ges ut i Sverige
om inte annat sägs nedan, i til-		gäller, om inte annat föreskrivs, i
lämpliga delar gälla vad som är		tillämpliga delar vad som är före-
föreskrivet i 1 kap., 3 kap., 6 kap.,		skrivet i
7 kap., 8 kap. 1, 2, 5–7	och 10–	– 1 kap. om tryckfriheten,
12 §§ samt 9–12 kap.		– 3 kap. om rätten till anonymi-
		tet,
		– 6 kap.	om	rätten att sprida
		tryckta skrifter,
		– 7 kap.	om	tryckfrihetsbrott,
		meddelarbrott och anskaffarbrott,
		– 8 kap. 1–3, 6–8 och 11–14 §§
		om ansvar för tryckfrihetsbrott,
		– 9 kap. om tillsyn och åtal,
		– 10 kap. om		särskilda tvångs-
		medel,
		– 11 kap. om skadestånd, och
		– 12 kap.	om rättegången i
		tryckfrihetsmål.
		2 §

Skrift, som tryckts utom riket, skall anses här utgiven då den på sätt i 1 kap. 6 § sägs blivit utläm- nad för spridning inom riket.

En skrift som har tryckts utom- lands anses utgiven i Sverige när den har blivit utlämnad här till försäljning eller för spridning på annat sätt.

3 §

Är periodisk skrift, som tryckes utom riket, huvudsakligen avsedd för spridning inom riket, gälle i tillämp- liga delar vad i 5 kap. är stadgat; vad där sägs om ägares behörighet skall icke äga tillämpning.

För utgivning här i riket av an- nan utom riket tryckt periodisk skrift erfordras ej utgivningsbevis. Finnes sådant bevis, skall i fråga om skriften tillämpas vad i första stycket sägs.

Om en periodisk skrift som hu- vudsakligen är avsedd att spridas i Sverige har tryckts utomlands, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om rätten att ge ut periodiska skrifter.

				4 §						Prop. 2017/18:49
				Utgivningsbevis krävs inte för att
				ge ut en periodisk skrift som har
				tryckts utomlands och som inte
				huvudsakligen är avsedd att spri-
				das i Sverige. Om utgivningsbevis
				finns,	gäller	i	tillämpliga		delar
				5 kap.	om	rätten		att	ge	ut
				periodiska skrifter.
				Ansvar för den som har lämnat ut
				skriften för spridning
4 §				5 §
Vad i denna förordning är stad-				Om en skrift har tryckts utom-
gat om ansvarighet för den som				lands, ska vad som anges i denna
tryckt skrift skall i fråga om skrift,				grundlag om			tryckares		ansvar
som tryckts utom riket, avse den				gälla för den som har låtit lämna
som låtit utlämna skriften för				ut skriften för spridning i Sverige.
spridning inom riket eller, om det				Om det inte kan visas vem som
ej kan visas vem han är eller han				har låtit lämna ut skriften för
ej, då skriften här utgavs, ägde				spridning, är i stället den ansvarig
hemvist inom riket, den som enligt				som enligt 6 kap. är att anse som
6 kap. är att anse som utspridare.				spridare. Detsamma gäller om den
				som har låtit lämna ut skriften för
				spridning här inte hade hemvist i
				Sverige när skriften gavs ut.
				Skyldighet att bevara exemplar
				samt pliktleverans
5 §				6 §
Om skyldighet att för granskning				Bestämmelserna i				4 kap.		4 §
bevara exemplar av skrift, som				gäller också skrifter som har
tryckts utom riket, och att lämna				tryckts utomlands.
exemplar av sådan skrift till
bibliotek eller arkiv föreskrives i
lag.
				Meddelar- och anskaffarfrihet
6 §				7 §
I fråga om en skrift som trycks				Det som sägs om meddelar- och
utom riket och som ges ut här men				anskaffarfrihet			i 1 kap. 7 §		gäller
som inte huvudsakligen är avsedd				även i fråga om en skrift som har
för spridning inom riket och för				tryckts utomlands och som ges ut
vilken det inte heller finns utgiv-				här men som inte huvudsakligen är
ningsbevis gäller bestämmelserna i				avsedd att spridas i Sverige och för
1 kap.	1 §	tredje och	fjärde	vilken det inte heller finns utgiv-
styckena	om	meddelande	och	ningsbevis.
anskaffande		av uppgifter	och							59

Prop. 2017/18:49 underrättelser för offentliggörande om inte

1.meddelandet eller anskaffan- det innefattar brott mot rikets säkerhet;

2.meddelandet innefattar utläm- nande eller tillhandahållande som avses i 7 kap. 3 § första stycket 2;

3.meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.

Första stycket tillämpas också i fråga om en skrift som inte ges ut i Sverige, om meddelandet lämnades eller anskaffandet ägde rum här, oavsett om skriften trycks här eller utomlands. Med den som lämnar meddelande för offentliggörande jämställs den som på annat sätt medverkar till framställning i peri- odisk skrift såsom författare eller annan upphovsman.

Är meddelandet eller anskaffan- det straffbart enligt första och andra styckena, gäller vad som är föreskrivet om detta. Mål om an- svar eller enskilt anspråk på grund av brott som nu sagts ska handläg- gas som tryckfrihetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra stycket tredje meningen har motsvarande tillämp- ning. I fråga om rätt till anonymitet för meddelaren gäller det som är föreskrivet i 3 kap. Bestämmelsen i 3 § 3 ska dock omfatta även andra brott mot rikets säkerhet än de som avses där.

Första stycket gäller dock inte om

1.meddelandet eller anskaffan- det innefattar brott mot Sveriges säkerhet,

2.meddelandet innefattar ett så- dant utlämnande eller tillhanda- hållande som avses i 7 kap. 22 § första stycket 2, eller

3.meddelandet utgör ett uppsåt- ligt åsidosättande av tystnadsplikt.

8 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 7 § tillämpas för en skrift som inte har getts ut i Sverige, om uppgiften meddelats eller anskaffats här.

I fråga om periodiska skrifter jämställs med meddelaren en för- fattare eller någon annan upp- hovsman som har medverkat till en framställning i skriften.

9 §	Prop. 2017/18:49
Meddelaren har i fall som avses

i 7 och 8 §§ rätt till anonymitet enligt 3 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 3 kap. 4 § 3 ska dock omfatta även andra brott mot Sveriges säkerhet än de som anges där.

10 §

Om ett meddelande eller an- skaffande enligt 7 eller 8 § är straffbart, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om tryckfrihetsmål, om inte annat följer av 12 kap. 1 § andra stycket.

14 kap.

Resning i tryckfrihetsmål

Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle, utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger, även dom i tryckfri- hetsmål.

Beviljas resning i mål, vari jury prövat huruvida brott föreligger, och grundas resningen på omstän- dighet som kan antagas hava in- verkat på juryprövningen, skall samtidigt beslutas att målet skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som först dömt i målet. Om resning beviljas till den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får den domstol som beviljar resningen i stället omedelbart ändra domen.

1 §

För resning i tryckfrihetsmål gäller vad som föreskrivs i lag.

Om resning beviljas i ett mål där en jury har prövat om brott före- ligger, ska rätten samtidigt besluta att målet ska tas upp inför en ny jury av den domstol som först dömde i målet. Detta gäller under förutsättning att beslutet om resning grundas på en omständig- het som kan antas ha haft betydelse för juryns prövning.

Om saken är uppenbar får den domstol som beviljar resning till förmån för den tilltalade dock omedelbart ändra domen.

Prop. 2017/18:49

Tillsättande av en ny jury

2 §

Då på grund av högre rätts be- slut tryckfrihetsmål, vari jury del- tagit, skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som först dömt i målet, gälle om juryns tillsättande vad i 12 kap. 10–14 §§ är stadgat.

Om ett tryckfrihetsmål efter be- slut av högre rätt ska tas upp på nytt inför en jury av den domstol som först dömde i målet, tillsätts den nya juryn enligt 12 kap. 15– 21 §§.

Skyndsam handläggning

3 §

Tryckfrihetsmål och annat mål om brott mot bestämmelserna i denna förordning skola alltid skyndsamt behandlas.

Tryckfrihetsmål och andra mål om brott mot bestämmelserna i denna grundlag ska behandlas skyndsamt.

Internationellt rättsligt bistånd

4§2

I fråga om internationellt rätts-

ligt bistånd gäller vad som före- skrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska all- männa rättsprinciper på det tryck- frihetsrättsliga området.

Andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer

5§

För andra än svenska medbor-

gare och svenska juridiska personer får särskilda begräns- ningar göras genom lag i fråga om tryckfriheten och allmänna hand- lingars offentlighet.

Frågor som inte regleras i grundlagen

6§3

I frågor som inte har reglerats

särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats

2Tidigare 4 § upphävd genom 1976:955.

3Tidigare 6 § upphävd genom 1974:155.

med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:49

2.2Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen1

dels att 1, 3 och 7 kap. samt 4 kap. 4 §, 5 kap. 4 och 5 §§, 6 kap. 2 § och 10 kap. 2 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 kap. 4 § ska betecknas 2 kap. 5 §, nuvarande 2 kap. 5 § ska betecknas 2 kap. 7 §, nuvarande 4 kap. 5 och 6 §§ ska betecknas 4 kap. 6 och 7 §§, nuvarande 5 kap. 2 och 3 §§ ska betecknas 5 kap. 3 och 4 §§, nuvarande 5 kap. 6 § ska betecknas 5 kap. 8 §, nuvarande 6 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 6 kap. 8 och 9 §§, nuvarande 8 kap. 1 och 2 §§ ska betecknas 9 kap. 1 och 2 §§, nuvarande 8 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 9 kap. 4 och 5 §§, nuvarande 9 kap. 1 § ska betecknas 10 kap. 1 §, nuvarande 10 kap. 1 § ska betecknas 11 kap. 2 § och nuvarande 11 kap. 1 § ska betecknas 12 kap. 1 §,

dels att 2 kap. 1–3 §§, 4 kap. 1–3 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och de nya 2 kap. 5 §, 2 kap. 7 §, 4 kap. 6 och 7 §§, 5 kap. 3, 4 och 8 §§, 6 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 1, 2, 4 och 5 §§, 10 kap. 1 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 1 § och rubrikerna till 2, 4–6 och 8–12 kap., ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya kapitel, 1, 3 och 7 kap., 32 nya paragrafer, 2 kap. 4 och 6 §§, 4 kap. 4 och 5 §§, 5 kap. 2 och 5–7 §§, 6 kap. 2–7 §§, 8 kap. 1–6 §§, 9 kap. 3, 6 och 7 §§, 11 kap. 1 och 3–7 §§ och 12 kap. 2–4 §§ och närmast före 2 kap. 3 och 5–7 §§, 4 kap. 1, 4, 6 och 7 §§, 5 kap. 1, 4 och 6–8 §§, 6 kap. 1, 3–6, 8 och 9 §§, 8 kap. 1, 2 och 6 §§, 9 kap. 1, 2 och 7 §§, 11 kap. 1–3 §§ och 12 kap. 2–4 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 kap. Yttrandefriheten enligt denna grundlag

Syfte och grunder

1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnär- ligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Tillämpningsområde

Definitioner

2 § I denna grundlag avses med

1 Yttrandefrihetsgrundlagen omtryckt 2015:150.

program: innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor samt innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas,

tekniska upptagningar: upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel,

databas: en samling av information lagrad för automatiserad behand- ling.

Sändningar

3 § Denna grundlag är tillämplig på sändningar av program som är rik- tade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Som sändningar av program anses också tillhandahållande till allmän- heten på särskild begäran av direktsända eller inspelade program, om starttidpunkten och innehållet inte kan påverkas av mottagaren.

Det som föreskrivs om program i denna grundlag gäller även program som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige.

Tillhandahållande ur databaser

4 § Denna grundlags föreskrifter om sändningar av program tillämpas också när information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten, tillhandahålls allmänheten med hjälp av elektromagnetiska vågor

1. av någon av följande:

a)en redaktion för en periodisk skrift eller ett program,

b)ett företag för yrkesmässig framställning av sådana skrifter som av- ses i tryckfrihetsförordningen eller av tekniska upptagningar,

c)en nyhetsbyrå, eller

d)någon annan, om det finns utgivningsbevis för verksamheten enligt 5 §, och

2. på något av följande sätt:

a)överföring på särskild begäran,

b)överföring enligt överenskommelse i förväg,

c)framställning av tekniska upptagningar, skrifter eller bilder, eller

d)offentlig uppspelning.

Även om viss information i databasen har tillförts av någon annan gäller grundlagen för sådana delar av databasen där det framstår som klart att informationen härrör från den som driver verksamheten.

Vad som anges i denna paragraf gäller inte sådana tillhandahållanden ur en databas som avses i 3 § andra stycket.

Särskilt om databaser med utgivningsbevis

5 § Utgivningsbevis utfärdas om

1.verksamheten är ordnad på det sätt som anges i 4 § och överföring- arna utgår från Sverige,

2.en behörig utgivare har utsetts och åtagit sig uppdraget, och

3.verksamheten har ett namn som är sådant att det inte lätt kan för- växlas med namnet på en annan verksamhet enligt 4 §.

6 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla.

Prop. 2017/18:49

Beviset får förnyas, om det finns förutsättningar att utfärda ett sådant bevis. Det förnyas varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden.

Om det inte längre finns förutsättningar att utfärda ett utgivningsbevis, får det återkallas. Detsamma gäller om verksamheten inte har påbörjats inom sex månader från den dag då utgivningsbeviset utfärdades eller om den som driver verksamheten har anmält att verksamheten har upphört.

7 § Varje databas ska ha ett namn.

Föreskrifter om utfärdande, upphörande, förnyelse och återkallelse av utgivningsbevis och om namn på databaser får meddelas i lag.

Föreskrifter om straff för den som bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av andra stycket får meddelas i lag.

Tekniska upptagningar

8 § Denna grundlag är tillämplig på tekniska upptagningar som är ut- givna. En teknisk upptagning anses utgiven när den har lämnats ut för att spridas till allmänheten i Sverige genom att spelas upp, säljas eller till- handahållas på annat sätt.

En teknisk upptagning ska inte anses utlämnad för att spridas till all- mänheten i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Om grundlagen är tillämplig eller inte prövas i det enskilda fallet med utgångspunkt i vad som kan antas om spridningen. Om det inte framgår något annat av omständigheterna, ska grundlagen anses tillämplig på en upptagning som är försedd med sådana uppgifter som avses i 3 kap. 16 § eller 4 kap. 5 §.

Program och tekniska upptagningar som jämställs med tryckta skrifter

9 § Att vissa program och tekniska upptagningar ska jämställas med tryckta skrifter framgår av 1 kap. 5 och 6 §§ tryckfrihetsförordningen.

Grundläggande bestämmelser

Meddelar- och anskaffarfrihet

–en författare eller någon annan upphovsman,

–en utgivare, redaktion eller nyhetsbyrå, eller

–ett företag för framställning av tekniska upptagningar.

Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att meddela eller offentliggöra dem enligt första stycket (anskaffarfrihet).

I dessa friheter får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

11 § Det som är avsett att framföras i program eller genom tekniska upptagningar får inte först granskas av en myndighet eller ett annat

allmänt organ. Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat Prop. 2017/18:49 allmänt organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställ-

ning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag.

12 § Trots 11 § får det i lag meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av rörliga bilder i en sådan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 4 § första stycket 2 d. Detsamma gäller rörliga bilder i tekniska upptagningar som ska visas offentligt.

13 § Det är inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot program eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar, om åtgär- den inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller förbud mot anläg- gande av trådnät för sändning av program.

Exklusivitetsprincipen

14 § En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte utan stöd i denna grundlag ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd i denna grundlag av sådan anledning ingripa mot programmet eller upptagningen.

Instruktion för tillämpningen

15 § Den som ska döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att ytt- randefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärk- samma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än fram- ställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Undantag från grundlagen

Direktsändningar

16 § I fråga om program eller delar av program som består i direktsänd- ningar av dagshändelser eller av sådana gudstjänster eller offentliga tillställningar som anordnas av någon annan än den som bedriver pro- gramverksamheten tillämpas inte bestämmelserna i

–10 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggörande,

–14 § om förbud mot ingripanden,

–15 § om förhållningssättet vid tillämpning av denna grundlag,

–2 kap. om rätten till anonymitet,

–5–8 kap. om yttrandefrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott, ansvar för yttrandefrihetsbrott, tillsyn och åtal samt särskilda tvångsmedel,

–10 kap. om rättegången i yttrandefrihetsmål, och

–11 kap. 7 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentlig- görande i program från utlandet.

Prop. 2017/18:49

Vissa frågor som får regleras i lag

17 § I lag får det meddelas föreskrifter om

1.sändningar av program som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands, eller

2.program som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av någon större allmänhet.

Sådana föreskrifter får dock inte gälla det som sägs i 10–13 §§.

18 § Det som sägs i 1 kap. 11 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen om att det i lag får meddelas föreskrifter om upphovsmäns rättigheter, vissa kommersiella annonser, kreditupplysningsverksamhet, produktinformat- ion och tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter gäller också i fråga om program och om innehållet i tekniska upptagningar.

19 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i program eller om vill- kor för sådan reklam.

Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för sådan annonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av någon annan än den som bedriver programverksamheten.

20 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter

1.som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,

2.om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,

3.som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller

4.om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, före- kommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff- processuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om

1.personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och

2.det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka upp- giftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

Undantag för barnpornografi

21 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av perso- ner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

	2 kap.
Om rätt till anonymitet		Rätten till anonymitet
		1 §
Upphovsmannen till ett	radio-	Upphovsmannen till ett program

program eller en teknisk upptag-	eller en teknisk upptagning är inte Prop. 2017/18:49
ning är inte skyldig att röja sin	skyldig att röja sin identitet. Det-
identitet. Detsamma gäller den som	samma gäller för den som har
har framträtt i en sådan framställ-	framträtt i en sådan framställning
ning och den som har lämnat en	och den som har meddelat en upp-
uppgift enligt 1 kap. 2 §.	gift för	offentliggörande	enligt
	1 kap. 10 §.
	2 §
I mål om ansvar, skadestånd	I mål om ansvar, skadestånd
eller särskild rättsverkan på grund	eller särskild rättsverkan på grund
av yttrandefrihetsbrott i ett radio-	av yttrandefrihetsbrott i ett pro-
program eller en teknisk upptag-	gram eller en teknisk upptagning
ning får ingen ta upp frågan om	får ingen ta upp frågan om vem
vem som är framställningens upp-	som är framställningens upphovs-
hovsman, vem som har framträtt i	man, vem som har framträtt i den,
den, vem som har tillhandahållit	vem som har tillhandahållit den för
den för offentliggörande eller vem	offentliggörande eller vem som är
som har lämnat uppgifter enligt	meddelare enligt 1 kap. 10 §.
1 kap. 2 §.
Om någon har angetts som upp-	Om någon har angetts som upp-
hovsman till framställningen eller	hovsman	till framställningen	eller
som den som har framträtt i denna,	som den som har framträtt i denna,
är det dock tillåtet att i målet pröva	är det dock tillåtet att i målet pröva
om han är ansvarig. Detsamma	om han eller hon är ansvarig. Det-
skall gälla, om någon i målet upp-	samma gäller om någon i målet
ger sig vara upphovsmannen eller	har uppgett sig vara upphovsman-
den som har framträtt.	nen eller den som har framträtt.
Första stycket hindrar inte att det	Första stycket hindrar inte att det
i en och samma rättegång hand-	i en och samma rättegång hand-
läggs både mål om yttrandefrihets-	läggs både mål om yttrandefrihets-
brott och mål om brott som avses i	brott och mål om brott som avses i
5 kap. 3 §.	5 kap. 4 och 5 §§.

Tystnadsplikt

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och den som har varit verksam på en nyhetsbyrå får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som är upphovsman till framställningen eller har tillhan- dahållit den för offentliggörande eller om vem som har framträtt i den eller lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

3 §

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett program eller en teknisk upptag- ning får inte röja vad han eller hon då har fått veta om vem som är upphovsman till framställningen eller har tillhandahållit den för att offentliggöras eller om vem som har framträtt i den eller är med- delare enligt 1 kap. 10 §.

Prop. 2017/18:49	Tystnadsplikten			enligt första
	stycket gäller inte
	1. om den till vars förmån tyst-
	nadsplikten gäller har samtyckt till
	att hans identitet röjs,
	2. om fråga om identiteten får
	väckas enligt 2 § andra stycket,
	3. om det rör sig om brott som
	anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,
	4. i den mån domstol, när det är
	fråga	om brott	enligt 5 kap. 2 §
	eller 3 § första stycket 2 eller 3,
	finner det erforderligt att vid för-
	handling uppgift lämnas, huruvida
	den som är tilltalad eller skäligen
	misstänkt för den brottsliga gär-
	ningen är den till vars förmån
	tystnadsplikten enligt första stycket
	gäller, eller
	5. i den mån domstol i annat fall
	av hänsyn till ett allmänt eller
	enskilt intresse finner det vara av
	synnerlig vikt att uppgift om iden-
	titeten lämnas		vid	vittnesförhör
	eller förhör med en part under
	sanningsförsäkran.
	Vid förhör som avses i andra
	stycket 4 eller 5 skall rätten noga
	vaka över att frågor inte ställs som
	kan	inkräkta på		tystnadsplikten
	utöver vad som i varje särskilt fall
	är medgivet.

Tystnadsplikt enligt första stycket gäller även för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag som ger ut tek- niska upptagningar eller sänder program eller på en nyhetsbyrå.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1.Den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2.Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3.Det rör sig om något av de brott som avses i 5 kap. 4 § första stycket 1.

4 §

Ingen myndighet eller annat all- mänt organ får efterforska

1.upphovsmannen till en fram- ställning som har offentliggjorts eller varit avsedd att offentliggöras

iett radioprogram eller en teknisk upptagning eller den som har framträtt i en sådan framställning,

2.den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, eller

3.den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

Förbudet hindrar inte efterforsk- ning i fall då denna grundlag medger åtal eller annat ingripande. I sådana fall ska dock den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.

4. En domstol finner i fråga om Prop. 2017/18:49 brott enligt 5 kap. 3 § eller 4 §

första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Uppgifterna ska i så fall lämnas vid en förhandling.

5. En domstol finner i något an- nat fall att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas vid vittnesför- hör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga vaka över att det inte ställs frågor som kan inkräkta på tystnads- plikten utöver vad som har med- getts i varje särskilt fall.

Efterforskningsförbud

5 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte efterforska

1.upphovsmannen till en fram- ställning som har offentliggjorts eller varit avsedd att offentliggöras

iett program eller en teknisk upp- tagning eller den som har framträtt

ien sådan framställning,

2.den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett program eller en teknisk upp- tagning, eller

3.den som har meddelat uppgif- ter enligt 1 kap. 10 §.

Förbudet i första stycket hindrar inte efterforskning när det behövs för åtal eller något annat ingri- pande mot den som avses där om ingripandet inte står i strid med denna grundlag. I sådana fall ska den tystnadsplikt som anges i 3 §

beaktas.

Prop. 2017/18:49 Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i ett radioprogram eller en teknisk upptagning har brukat sin yttran- defrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

5§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot sin tyst- nadsplikt enligt 3 § ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma gäller den som i ett radioprogram eller en teknisk upptagning uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar felaktiga upp- gifter om vem som är framställ- ningens upphovsman eller har tillhandahållit den för offentlig- görande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter i den.

För efterforskning i strid med 4 § första och andra styckena döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.

För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § tredje stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, upp- sägning, meddelande av disciplin- påföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

Repressalieförbud

6§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptag- ning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

Straff

7§

Till böter eller fängelse i högst

ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot sin tystnadsplikt enligt 3 §,

2.uppsåtligen eller av oaktsam- het i ett program eller en teknisk upptagning lämnar felaktiga upp- gifter om vem som är framställ- ningens upphovsman eller har tillhandahållit den för offentlig- görande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter

iden,

3.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §,

4.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör av- skedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1 och 2 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

3 kap. Rätten att sända, framställa och sprida	Prop. 2017/18:49
Sändning av program
Rätt att sända genom tråd
1 § Varje fysisk och juridisk person har rätt att sända program genom
tråd.

2 § Den frihet som följer av 1 § hindrar inte att det i lag meddelas före- skrifter om

1.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning,

2.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträf- fande sådana överföringar i nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar,

3.skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet,

4.skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller såd- ana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a att göra programmen tillgängliga för personer med funktions- nedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik,

5.skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller såd- ana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a att främja framställning av och tillgång till program med europeiskt ursprung, eller

6.ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på vålds- framställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.

Sändning på annat sätt än genom tråd

3 § Rätten att sända program på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

Det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

4 § Det ska finnas möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

Vissa förutsättningar för begränsningar i rätten att sända

5 § I fråga om sådana begränsningar i rätten att sända program som avses i 2–4 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.

Redaktionell självständighet

6 § Den som sänder program avgör självständigt vad som ska förekomma i programmen.

Prop. 2017/18:49

Domstolsprövning

7 § Frågor om rätten att sända program ska kunna prövas av domstol eller av en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordfö- rande ska vara eller ha varit ordinarie domare. Ett beslut av regeringen prövas av domstol och behöver endast avse beslutets laglighet.

Om saken gäller ett ingripande på grund av missbruk av yttrandefri- heten, ska frågan prövas av domstol under medverkan av jury enligt de närmare föreskrifter som meddelas i lag. Detta gäller dock inte om saken rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kommersi- ell reklam, annan annonsering eller sändning av program som avses i 1 kap. 19 §.

Bevarandeskyldighet och pliktleverans

8 § Föreskrifter om skyldighet att bevara inspelningar av program och hålla dem tillgängliga för granskning i efterhand och om att lämna dem till arkiv får meddelas i lag.

Undantag för kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige

9 § I lag får det meddelas föreskrifter med syfte att förebygga att kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar sprids genom sändning av program.

Framställning och spridning av tekniska upptagningar

Rätten till framställning och spridning

10 § Varje fysisk och juridisk person har rätt att framställa och sprida tekniska upptagningar. För rätten att offentligt visa film, videogram eller någon annan teknisk upptagning med rörliga bilder kan det dock krävas granskning och godkännande i enlighet med 1 kap. 12 §.

Undantag från spridningsrätten

11 § Utan hinder av denna grundlag gäller det som föreskrivs i lag, när någon i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur.

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om straff och särskild rättsverkan för den som

1.visar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skyltning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän anstöt,

2.utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer någon pornografiska bilder, eller

3.bland barn och ungdomar sprider tekniska upptagningar som genom sitt innehåll kan verka förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga.

Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan för den som bryter mot föreskrifter om granskning och godkännande av filmer,

videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder som ska visas offentligt samt av rörliga bilder i en sådan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d.

13 § I lag får det meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning genom teknisk upptagning av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.

Bevarandeskyldighet och pliktleverans

14 § Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tekniska upptag- ningar och att hålla dem tillgängliga för granskning får meddelas i lag. I lag får det också meddelas föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar av sådana upptagningar till en myndighet och att lämna upplysningar i anslutning till sådan skyldighet.

Skyldighet att befordra tekniska upptagningar

15 § Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tekniska upptagningar får inte på grund av inne- hållet vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyldighet. Detta gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträ- delse som avses i 18 § andra stycket eller 19 §.

Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot en teknisk upptagning för befordran ska inte anses som upptagningens spridare.

Ursprungsuppgifter

16 § Exemplar av tekniska upptagningar ska förses med tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa upptagningen, om exemplaren framställs i landet och är avsedda för spridning här. Det ska även anges när, var och av vem exemplaren har framställts. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

Registrering av försäljnings- eller uthyrningsverksamhet

17 § Föreskrifter om skyldighet för den som yrkesmässigt säljer eller hyr ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder att anmäla sig för registrering hos en myndighet får meddelas i lag eller, i fråga om anmälans innehåll och hur anmälan närmare ska ske, med stöd av lag.

Straff

18 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som framställer en teknisk upptagning och då uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 16 § eller bestämmelser som avses där.

Till penningböter döms den som sprider en teknisk upptagning som saknar någon uppgift som är föreskriven i 16 §, om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detsamma gäller om en sådan uppgift är oriktig och spridaren känner till detta.

Prop. 2017/18:49

Prop. 2017/18:49 19 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tek- nisk upptagning i vetskap om att upptagningen har tagits i beslag eller konfiskerats enligt denna grundlag.

Upptagningar, skrifter och bilder beställda ur en databas

20 § Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c ska databasens namn framgå, liksom när, var och hur upptagningen, skriften eller bilden har framställts. Den som driver verksamheten ska se till att upptagningen, skriften eller bilden har sådana uppgifter. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

21 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 20 § eller bestämmelser som avses där.

Till penningböter döms den som lämnar ut en sådan teknisk upptag- ning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c och som saknar någon uppgift som är föreskriven i 20 §, om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detsamma gäller om en sådan uppgift är oriktig och den som lämnar ut upptagningen, skriften eller bilden känner till detta.

4 kap.

Om utgivare	Utgivare
	Krav och befogenheter
	1 §
Radioprogram och tekniska	Program och tekniska upptag-
upptagningar skall ha en utgivare.	ningar ska ha en utgivare. Utgivare
Utgivare av radioprogram skall	av program ska enligt vad som
enligt vad som närmare föreskrivs i	närmare föreskrivs i lag utses för
lag utses för varje program eller	varje program eller för hela eller
för hela eller delar av program-	delar av programverksamheten.
verksamheten.

Utgivaren utses av den som bedriver sändningsverksamheten eller låter framställa den tekniska upptagningen.

2 §

Utgivaren skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att även utlänningar får vara utgi- vare.

Den som är utgivare skall ha hemvist här i riket. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare. Uppgift om vem som är utgivare skall vara tillgänglig för allmänheten.

En utgivare ska vara en fysisk person med hemvist i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare.

Utgivaren skall ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogen- heten skall vara utan verkan.

3 §

Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får föras in i den mot hans eller hennes vilja. Varje inskränkning i denna befogenhet ska vara utan verkan.

5§

En utgivare för radioprogram-

verksamhet får utse en eller flera ställföreträdare. Vad som sägs om utgivare i 2–4 §§ skall gälla också ställföreträdare. Om utgivarens uppdrag upphör, upphör även uppdraget att vara ställföreträdare.

Uppgift om utgivare

4 §

Uppgift om vem som är utgivare av program ska hållas tillgänglig för allmänheten. Närmare före- skrifter om detta får meddelas i lag.

5§

Av en teknisk upptagning ska det

framgå vem som är utgivare. Utgi- varen ska se till att varje exemplar av upptagningen har en sådan uppgift.

Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som efter beställ- ning har framställts ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 c ska det framgå vem som är utgi- vare för databasen. Utgivaren ska se till att varje exemplar har en sådan uppgift.

Ställföreträdare

6§

En utgivare för programverk-

samhet får utse en eller flera ställ- företrädare. För ställföreträdare gäller 2–4 §§. Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget att vara ställföreträdare.

Prop. 2017/18:49

6§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter eller, om omstän- digheterna är synnerligen försvå- rande, till fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 § första stycket skall dömas till penning- böter.

I lag får föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som meddelats med stöd av 4 eller 5 §.

Straff

7§2

Till böter döms den som uppsåt-

ligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 §. Om omständigheterna är synnerligen försvårande är straffet fängelse i högst ett år.

Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5 §.

I lag får det föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som har meddelats med stöd av 4 eller 6 §.

	5 kap.
Om yttrandefrihetsbrott	Yttrandefrihetsbrott,
	meddelarbrott och anskaffarbrott
	Gärningar som anses vara
	yttrandefrihetsbrott
	1 §

De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen skall anses som yttrandefrihetsbrott, om de begås i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag.

Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även sådan olaga vålds- skildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till omstän- digheterna är försvarlig.

De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 2–20 §§ tryckfrihetsförordningen ska anses vara yttrandefrihetsbrott, om de begås i ett program eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag.

2§

Under de förutsättningar som

anges i 1 § anses som yttrandefri-

2 Tidigare 7 § upphävd genom 1998:1439.

2§

Gärningar som enligt 7 kap. 2 §

tryckfrihetsförordningen inte skall anses som tryckfrihetsbrott, därför att de begås genom meddelanden där det brottsliga är dolt, skall inte heller anses som yttrandefrihets- brott.

3§

Om någon lämnar ett med-

delande, som avses i 1 kap. 2 §, eller, utan att svara enligt 6 kap., medverkar till en framställning som är avsedd att offentliggöras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, som författare eller annan upphovsman eller genom att framträda i radioprogrammet och därigenom gör sig skyldig till

1.högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, lands- förräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott;

2.oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myn- dighets förbehåll vid dess utläm-

hetsbrott	även sådan olaga vålds-	Prop. 2017/18:49
skildring	som innebär att någon

genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids. Detta gäller dock inte om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

3§

Ett tillkännagivande i en annons

eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett yttrandefri- hetsbrott om det inte omedelbart av meddelandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande genom chiffer eller på något annat sätt, som är hemligt för allmän- heten.

Meddelar- och anskaffarbrott

4§

Om någon enligt 1 kap. 10 §

meddelar en uppgift i syfte att göra den offentlig i ett program eller en teknisk upptagning och därigenom gör sig skyldig till något av föl- jande brott, gäller vad som före- skrivs i lag om ansvar för det brottet:

1.uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämp- ling till ett sådant brott,

2.oriktigt utlämnande av en all- män handling som inte är tillgäng- lig för var och en eller tillhanda- hållande av en sådan handling i

strid med en myndighets förbehåll

Prop. 2017/18:49 nande, när gärningen är uppsåtlig; eller

3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag,

gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.

Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som avses i 1 kap. 2 § och därige- nom gör sig skyldig till brott som anges i första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.

Det som föreskrivs i 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen om särskilt lagstiftningsförfarande ska gälla också i fråga om förslag till föreskrifter som avses i första stycket 3.

vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, och

3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild lag.

Första stycket gäller också om brottet begås av någon som, utan att vara ansvarig enligt 6 kap., medverkar som författare eller annan upphovsman till en fram- ställning som är avsedd att of- fentliggöras i ett program eller en teknisk upptagning eller medverkar genom att framträda i program- met.

I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsfor- men.

5§

Om någon enligt 1 kap. 10 § an-

skaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i ett program eller en teknisk upptagning eller för att lämna ett meddelande och där- igenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 4 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om det brottet.

Ytterligare bestämmelser om ytt- randefrihetsbrott

Påföljd

6 §

Vad som föreskrivs i lag om på- följd för brott som anges i 1 och 2 §§ gäller även när dessa anses

		vara yttrandefrihetsbrott.
		Vid bestämmande av påföljd ska
		det särskilt beaktas om en publice-
		rad uppgift har rättats och rättel-
		sen därefter offentliggjorts på ett
		lämpligt sätt.
		Publicering av domen
		7 §
		Om den tilltalade döms för förtal
		eller förolämpning i ett program
		enligt	1 §,		får	domstolen			efter
		yrkande av motparten besluta att
		domen helt eller delvis ska återges
		i ett program i samma sändnings-
		verksamhet.
		Skyldigheten				att	återge domen
		får avse ett sammandrag av domen
		som domstolen har gjort.
		Konfiskering
6 §		8 §
En teknisk upptagning som in-		En teknisk upptagning som in-
nefattar ett yttrandefrihetsbrott får		nehåller		yttrandefrihetsbrott					får
konfiskeras. Är brottet olaga vålds-		konfiskeras.
skildring gäller om särskild rätts-		Är	brottet		olaga		våldsskildring
verkan i övrigt vad som föreskrivs		gäller också vad som föreskrivs i
i lag.		lag om särskild rättsverkan av
		brott.
Vid konfiskering skall alla ex-		Konfiskering innebär att alla ex-
emplar som är avsedda för sprid-		emplar av upptagningen som är
ning förstöras. Dessutom	skall	avsedda att spridas ska förstöras.
tillses att föremål som kan använ-		Konfiskering			innebär			även	att
das särskilt för att mångfaldiga den		åtgärder ska vidtas så att föremål
tekniska upptagningen inte	skall	som kan användas särskilt för att
kunna användas för att framställa		mångfaldiga den tekniska upp-
ytterligare exemplar.		tagningen inte ska kunna användas
		för	att	framställa				ytterligare
		exemplar.
		Vid bedömning av frågan om
		konfiskering			ska		det	särskilt
		beaktas om en publicerad uppgift
		har rättats och rättelsen därefter
		offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Prop. 2017/18:49

	6 kap.
Ansvarighetsregler	Ansvar för yttrandefrihetsbrott
	Vem som är ansvarig
	Utgivare och ställföreträdare
	1 §

Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram eller en teknisk upptagning ligger på utgivaren.

Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, har han ansvaret. I fråga om andra direktsända radio- program än sådana som avses i 1 kap. 8 § får i lag föreskrivas att den som framträder i programmet skall ansvara för sina yttranden själv.

Utgivaren är ansvarig för ytt- randefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptagning.

Om en ställföreträdare har inträtt som utgivare, är han eller hon ansvarig.

2§

Utgivaren är ansvarig, trots att

en ställföreträdare har inträtt som utgivare, om

1.ställföreträdaren inte längre var behörig när brottet begicks eller uppdraget annars upphört,

2.ställföreträdaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap. 3 §, eller

3.uppgift om ställföreträdaren inte har hållits tillgänglig för all- mänheten på föreskrivet sätt.

Den som bedriver sändningsverk- samhet eller låter framställa en teknisk upptagning

3 §

Den som bedriver sändnings- verksamhet eller låter framställa en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefrihetsbrott, om

1.det inte fanns någon behörig utgivare när brottet begicks,

2.utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap.

3 §, eller	Prop. 2017/18:49
3. uppgift om utgivaren inte har
hållits tillgänglig för	allmänheten
på föreskrivet sätt.

Spridare

4§

Den som sprider en teknisk

upptagning är ansvarig för ytt- randefrihetsbrott i stället för den som anges i 3 §, om uppgift enligt 3 kap. 16 § om vem som har låtit framställa upptagningen

1.saknas och det inte kan klar- läggas vem han eller hon är,

2.avser en person som saknar känd hemvist i Sverige och som inte heller kan påträffas här under rättegången,

3.avser en person som har hem- vist utomlands, eller

4.är oriktig och den som sprider upptagningen känner till detta.

Ansvar vid vissa direktsändningar

5 §3

I fråga om andra direktsända program än sådana som avses i 1 kap. 16 § får det i lag föreskrivas att den som framträder i pro- grammet ska ansvara för sina yttranden själv.

Särskilda regler om utgivares ansvar för information i en data- bas

6 §

Om en utgivare av en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a– c har underrättats av Justitie- kanslern eller målsäganden om att databasen innehåller viss information som kan utgöra yttrandefrihetsbrott, och utgivaren

3 Tidigare 5 § upphävd genom 1998:1439.

Prop. 2017/18:49	inom två veckor efter det att
	underrättelsen togs emot tar bort
	informationen			ur databasen, kan
	han eller hon inte hållas ansvarig
	för	informationen.				Detta	gäller
	endast om det kan antas att
	informationen					började
	tillhandahållas			ur		databasen
	tidigare		än	ett		år	innan
	underrättelsen.
	Närmare föreskrifter om under-
	rättelser enligt första stycket får
	meddelas i lag.
	7 §
	Om en utgivare av en databas
	enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a–
	c, utan en föregående under-
	rättelse enligt 6 §, har delgetts en
	stämningsansökan				med yrkande
	om ansvar eller skadestånd för
	yttrandefrihetsbrott				avseende viss
	information i databasen, och ut-
	givaren inom två veckor efter
	delgivningen tar bort informat-
	ionen ur databasen, kan han eller
	hon inte hållas ansvarig för in-
	formationen.
	Trots		första		stycket		kan
	utgivaren hållas ansvarig om det
	görs	antagligt		att	informationen
	började tillhandahållas ur data-
	basen ett år innan utgivaren del-
	gavs	stämningsansökningen					eller
	senare.
	Invändning mot ansvar
3 §	8 §
Om åtal väcks för ett yttrande-	Om den som är tilltalad för ytt-
frihetsbrott och den tilltalade	randefrihetsbrott vill					åberopa en
anser att det finns någon omstän-	omständighet			som		enligt	detta
dighet som medför att han inte	kapitel medför att han eller hon inte
skall vara ansvarig, skall han	ska vara ansvarig, ska denna om-
åberopa denna omständighet före	ständighet åberopas före huvud-
huvudförhandlingen. Om han inte	förhandlingen. Annars får dom-
gör det, skall han betraktas som	stolen inte ta hänsyn till omständig-
ansvarig.	heten.

4§

Den som ansvarar enligt detta

kapitel för ett yttrandefrihetsbrott i en framställning skall anses ha haft kännedom om innehållet i fram- ställningen. Han skall också anses ha medgett dess offentliggörande.

Ansvarets innebörd

Prop. 2017/18:49

9§

Den som är ansvarig för

yttrandefrihetsbrott enligt detta kapitel ska anses ha haft kännedom om innehållet i programmet eller den tekniska upptagningen och medgett sändning eller utgivning.

7 kap. Tillsyn och åtal

Huvudregel för tillsyn och åtal

1 § Bestämmelserna i 9 kap. 1–7 §§ tryckfrihetsförordningen om tillsyn och åtal gäller också i fråga om program, tekniska upptagningar och yttrandefrihetsmål, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapi- tel.

Justitiekanslerns överlämnande av åklagaruppdrag

2 § Justitiekanslern får när det gäller tekniska upptagningar överlämna åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av olaga hot, hets mot folkgrupp, olaga vålds- skildring, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak eller brott mot med- borgerlig frihet. Rätten att väcka allmänt åtal får dock inte överlämnas när det gäller yttrandefrihetsbrotten hets mot folkgrupp eller brott mot medborgerlig frihet.

Preskription vid allmänt åtal

3 § Den tid inom vilken allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott ska väckas är i fråga om

1.program sex månader från det att programmet sändes,

2.tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c sex månader från när informationen inte längre tillhandahölls,

3.offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d sex månader från uppspelningen, och

4.tekniska upptagningar ett år från det att upptagningen gavs ut. Beträffande sådana tekniska upptagningar som saknar någon av de i

3 kap. 16 § föreskrivna uppgifterna gäller dock vad som är föreskrivet i lag om tid för väckande av talan med den begränsningen att allmänt åtal inte får väckas senare än två år från det att Justitiekanslern fick känne- dom om upptagningen.

Konfiskering utan åtal
4 § Finns det ingen ansvarig för ett yttrandefrihetsbrott enligt 6 kap. när
det gäller en teknisk upptagning, får åklagaren eller målsäganden i stället
för att väcka åtal ansöka om att upptagningen ska konfiskeras. Detsamma
gäller när den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i
Sverige.	85
	85

Prop. 2017/18:49

Granskning och tillsyn i vissa fall

5 § I lag får det meddelas föreskrifter om att en nämnd vars sammansätt- ning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare ska granska om program som någon har sänt på annat sätt än genom tråd står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra vill- kor som gäller för sändningarna.

En sådan nämnd får endast uttala sin mening och förelägga den sän- dande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lagen får det föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av domstol enligt 3 kap. 7 §.

6 § I lag får det meddelas föreskrifter om särskild tillsyn över att yttran- defriheten i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder inte missbrukas genom olaga våldsskildring. Tillsynen får även avse att sådana upptagningar som innehåller våld eller hot om våld inte i förvärvssyfte sprids till den som är under femton år.

Det får i lag meddelas föreskrifter om befogenhet för en myndighet att vid tillsyn enligt första stycket tillfälligt ta hand om ett exemplar av en film, ett videogram eller en teknisk upptagning med rörliga bilder som kan antas innehålla en framställning som innefattar olaga våldsskildring.

7 § I fråga om sådana föreskrifter som avses i 5 och 6 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.

8 kap.

Särskilda tvångsmedel

Beslag av tekniska upptagningar

Huvudregel

1 §

Bestämmelserna i 10 kap. tryck- frihetsförordningen om beslag av tryckta skrifter gäller också i fråga om beslag av tekniska upptag- ningar, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

Särskilda regler om beslag

2 §

När Justitiekanslern har beslutat om konfiskeringsbeslag eller fast- ställt ett sådant beslag, får rätten på Justitiekanslerns begäran medge att den tidsfrist som anges i

10 kap. 4 § tryckfrihetsförord-	Prop. 2017/18:49
ningen förlängs, om tiden är otill-

räcklig med hänsyn till beslagets omfattning eller någon annan omständighet. Förlängningen får inte avse längre tid än som är oundgängligen nödvändig och får omfatta sammanlagt högst två veckor.

3§

Om Justitiekanslern enligt 7 kap.

2 § har överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i ytt- randefrihetsmål gäller vad som anges i detta kapitel och i 10 kap. 2, 4 och 12 §§ tryckfrihetsförord- ningen om Justitiekanslerns uppgifter även den allmänna åklagaren. Vad som anges i 10 kap. 3 § andra stycket tryck- frihetsförordningen om anmälan av beslag gäller dock inte allmän åklagare.

4§

Beslut om beslag av teknisk

upptagning ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt av fram- ställningen som har gett anledning till beslaget.

Om det vid ett sådant utred- ningsbeslag som avses i 10 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen inte är möjligt att i beslutet närmare ange varje avsnitt som har gett anledning till beslaget, ska det i efterhand i ett särskilt beslut anges vilka avsnitt som åberopas som brottsliga. Ett sådant beslut ska meddelas så snart det är möjligt.

Beslaget gäller endast de sär- skilda skivor, rullar eller andra sådana delar av upptagningen där dessa avsnitt förekommer.

5 §
Bevis om beslag ska utan avgift
lämnas till den som beslaget har
gjorts hos och den som har låtit
framställa den tekniska upptag-	87

Prop. 2017/18:49

ningen. Beviset ska innehålla upp- gifter om det eller de avsnitt i upptagningen som har gett anled- ning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt.

Beslag av upptagningar, skrifter eller bilder beställda ur en data- bas

	6 §
	För en upptagning, skrift eller
	bild som har beställts ur en data-
	bas enligt 1 kap. 4 § första stycket
	2 c gäller vid yttrandefrihetsbrott
	vad som anges om utrednings-
	beslag i 10 kap. 12 § tryckfrihets-
	förordningen. I stället för 10 kap. 7
	och 10 §§ gäller dock beträffande
	tekniska	upptagningar vad	som
	föreskrivs i 4 och 5 §§.
8 kap.	9 kap.
Om skadestånd	Skadestånd
	Allmänna förutsättningar
	1 §
Skadestånd får inte dömas ut på	Skadestånd för missbruk		av
grund av innehållet i ett radiopro-	yttrandefriheten genom innehållet i
gram eller en teknisk upptagning i	ett program eller en teknisk upp-
andra fall än när framställningen	tagning får grundas endast på att
innefattar ett yttrandefrihetsbrott.	det program eller den tekniska
	upptagning som kravet avser in-
	nefattar yttrandefrihetsbrott.
Om skadestånd på grund av brott	I fråga om skadestånd på grund
som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäl-	av brott som avses i 5 kap. 3–5 §§
ler vad som är föreskrivet i lag.	gäller vad som är föreskrivet i lag.
	Vad som sägs om skadestånd
	enligt detta kapitel gäller i til-
	lämpliga	delar även krav enligt
	5 kap. 7 § på att en dom om förtal

eller förolämpning ska återges i ett program.

Bestämmelsen i 6 kap. 9 § gäller också i fråga om skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptag- ning.

Vem som är ansvarig

Den som enligt 6 kap. bär det straffrättsliga ansvaret ansvarar

även för skadestånd. Skadeståndet kan krävas ut också av den som bedriver programverksamheten eller har låtit framställa den tek- niska upptagningen.

I fall som avses i 1 kap. 8 § an- svarar gärningsmannen för skade- stånd på grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas ut även av den som bedriver programverksamheten.

3§

Om den som skulle bära det

straffrättsliga ansvaret inte har någon känd hemortsadress i landet när brottet förövas och inte heller kan påträffas här under rättegången och ansvaret därför övergår på någon annan enligt 6 kap. 2 § tredje stycket, får skadestånd ändå krävas ut även av den förre, i den mån det medges i lag.

2 §

Den som är ansvarig för yttran- defrihetsbrott enligt 6 kap. är även ansvarig för skadestånd.

Krav på skadestånd kan även riktas mot den som bedriver pro- gramverksamheten eller har låtit framställa den tekniska upptag- ningen.

Om en utgivare inte ansvarar för yttrandefrihetsbrott till följd av 6 kap. 6 och 7 §§ är han eller hon inte heller ansvarig för skadestånd.

3 §

Vid direktsändningar som avses i 1 kap. 16 § är gärningsmannen ansvarig för skadestånd på grund av brott som han eller hon begår i sändningen.

Krav på skadestånd kan även riktas mot den som bedriver pro- gramverksamheten.

4§

Om den som skulle ha varit an-

svarig för yttrandefrihetsbrott i en teknisk upptagning inte har någon känd hemvist i landet när brottet begås och inte heller kan påträffas här under rättegången och ansvaret därför övergår på den som sprider upptagningen enligt 6 kap. 4 § 1 och 2, får krav på skadestånd ändå riktas även mot den som skulle ha varit ansvarig. Det gäller i den ut- sträckning skadestånd kan dömas ut enligt lag.

4 §	5 §
Vad som sägs i 6 kap. 4 § denna	Om någon är ansvarig för ska-
grundlag skall gälla också i fråga	destånd på grund av yttrandefri-

Prop. 2017/18:49

Prop. 2017/18:49 om skadestånd på grund av yttran- defrihetsbrott i ett radioprogram eller en teknisk upptagning. I fråga om sådant skadestånd skall också gälla vad som sägs i 11 kap. 3– 5 §§ tryckfrihetsförordningen om enskilt anspråk i vissa fall.

hetsbrott i egenskap av ställföre- trädare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare i den egenskapen är ansvarig för skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott, får krav på skadestånd även riktas mot den för vilken förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren har utsetts.

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

6§

Om två eller flera är ansvariga

för skadestånd enligt detta kapitel, ansvarar de solidariskt för skade- ståndet. I fråga om ansvaret dem emellan gäller vad som föreskrivs i lag.

	Skadestånd när straff för brottet
	inte kan dömas ut
	7 §
	Krav på skadestånd med anled-
	ning av ett yttrandefrihetsbrott kan
	framställas trots att straff för
	brottet inte kan dömas ut på grund
	av preskription eller av något
	annat skäl.
9 kap.	10 kap.
Om rättegången i yttrandefri-	Rättegången i yttrandefrihets-
hetsmål	mål

	Vad som sägs i 12 kap. tryckfri-
	hetsförordningen om rättegången i
	tryckfrihetsmål skall gälla också i
	fråga om motsvarande mål som
	avser radioprogram och tekniska
90	upptagningar (yttrandefrihetsmål).

1 §

Hänvisningen		i	12 kap. 2 § till
8 kap.	tryckfrihetsförordningen
skall	därvid	avse 6 kap.		denna
grundlag.
De som utsetts till jurymän för
tryckfrihetsmål			skall också	vara

jurymän i yttrandefrihetsmål.


Hänvisningen i 12 kap. 3 §				tryck- Prop. 2017/18:49
frihetsförordningen			till	8 kap.
tryckfrihetsförordningen ska				avse
6 kap. denna grundlag.
De som har utsetts till juryleda-
möter	för	tryckfrihetsmål			ska
också	vara	juryledamöter			i

yttrandefrihetsmål.

10 kap.	11 kap.
Om radioprogram och tekniska	Program och tekniska upptag-
upptagningar från	ningar från utlandet
utlandet m.m.
	Vidaresändningar av program
	från utlandet

1 §

För samtidig och oförändrad vidaresändning här i landet av program som avses i 1 kap. 3 § och som kommer från utlandet eller förmedlas hit genom satellit- sändning men inte utgår från Sverige, gäller denna grundlag enbart i fråga om

– censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder enligt 1 kap. 11 §,

–innehav av tekniska hjälpmedel och anläggande av trådnät enligt

1kap. 13 §,

–förbud mot ingripanden enligt

1kap. 14 §,

–det förhållningssätt som enligt

1kap. 15 § ska iakttas vid tillämp- ningen av denna grundlag,

–rätt att sända program i tråd enligt 3 kap. 1 §, och

–särskilda regler för lagstiftning och rättslig prövning enligt 3 kap.

5och 7 §§.

Dessutom ska bestämmelserna om meddelar- och anskaffarfrihet i

4och 7 §§ tillämpas.

Om riksdagen har godkänt en

internationell	överenskommelse
om program, får sådana före-
skrifter om reklam och annonse-		91

Prop. 2017/18:49

1 §
Bestämmelserna i	1–9	och
11 kap. är tillämpliga	också	på

sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning i Sverige. Vad som annars sägs om den som har låtit framställa upptagningen skall därvid i stället gälla den som här i landet lämnar ut den för spridning.

I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och under- rättelser för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i tillämpliga delar vad som

sägs i 13 kap.	6 § tryckfrihetsför-
ordningen. Därvid skall
hänvisningen	till 1 kap. 1 §

tredje och fjärde styckena tryck- frihetsförordningen avse 1 kap. 2 §

denna grundlag,
hänvisningen	till	3 kap.	tryck-
frihetsförordningen		avse 2 kap.
denna grundlag,
hänvisningen	till	3 kap.	3 §
tryckfrihetsförordningen			avse
2 kap. 3 § denna grundlag och
hänvisningen	till	7 kap.	3 §

första stycket 2 tryckfrihetsförord- ningen avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag.

ring som avses i 1 kap. 19 § inte hindra vidaresändning av program om det skulle strida mot överens- kommelsen.

Tekniska upptagningar från ut- landet

2 §

Bestämmelserna i 1–10 och 12 kap. är tillämpliga på sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning i Sverige. Vad som sägs i denna grundlag om den som har låtit framställa upptagningen ska då i stället gälla den som lämnar ut upptagningen för spridning här i landet.

Meddelar- och anskaffarfrihet

3§

Det som sägs om meddelar- och

anskaffarfrihet i 1 kap. 10 § gäller även i fråga om sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning här men som inte huvud- sakligen är avsedda att spridas i

Sverige.

Första stycket gäller dock inte om

1.meddelandet eller anskaffan- det innefattar brott mot Sveriges säkerhet,

2.meddelandet innefattar ett så- dant utlämnande eller tillhan- dahållande som avses i 5 kap. 4 § första stycket 2, eller

3.meddelandet utgör ett uppsåt- ligt åsidosättande av tystnadsplikt.

4 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 3 § tillämpas för en teknisk upptagning som inte har lämnats ut för spridning i Sverige, om uppgiften meddelats eller an- skaffats här.

5§

Meddelaren har i fall som avses

i 3 och 4 §§ rätt till anonymitet enligt 2 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 2 kap. 4 § 3 ska omfatta även andra brott mot Sveriges säkerhet än de som anges där.

6§

Om ett meddelande eller an-

skaffande är straffbart enligt 3 eller 4 §, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om yttrandefrihetsmål, om inte annat följer av 10 kap. 1 § denna grundlag och 12 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen.

7 §

Om ett program sänds från en sändare utanför Sverige, gäller 3– 6 §§ i fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och att vara anonym, om uppgifterna har med-

Prop. 2017/18:49

Prop. 2017/18:49	delats eller anskaffats här.
	I fråga om program som sänds
	från öppna havet eller luftrummet
	däröver får det dock i lag före-
	skrivas undantag från rätten att
	meddela och anskaffa uppgifter.
11 kap.	12 kap.
	Allmänna bestämmelser
	1 §

Vad som sägs i 14 kap. 1–3 §§ tryckfrihetsförordningen om res- ning, högre rätts prövning av tryckfrihetsmål och skyndsam behandling av mål skall gälla också i fråga om motsvarande mål enligt denna grundlag.

I alla hänseenden som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i lag som har beslutats med stöd av den gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan för- fattning.

Utlänningar är i fråga om ytt- randefriheten enligt denna grund- lag likställda med svenska med- borgare, om inte något annat följer av lag.

Vad som föreskrivs i 14 kap. 1– 3 §§ tryckfrihetsförordningen om resning, tillsättande av en ny jury och skyndsam handläggning av mål gäller också i fråga om motsvarande mål enligt denna grundlag.

Internationellt rättsligt bistånd

2 §

I fråga om internationellt rätts- ligt bistånd gäller vad som före- skrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska all- männa rättsprinciper på det yttrandefrihetsrättsliga området.

Andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer

3 §

För andra än svenska medbor- gare och svenska juridiska personer får särskilda begräns- ningar göras genom lag i fråga om yttrandefriheten enligt denna grundlag.

Frågor som inte regleras i	Prop. 2017/18:49
grundlagen

4 §

I frågor som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 6 kap. 6 och 7 §§ tillämpas även på information i en databas som började tillhandahållas före ikraftträdandet.

Prop. 2017/18:49

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden1

dels att 2 kap., 3 kap. 29 § och 4 kap. 3 § ska upphöra att gälla, dels att 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 kap., två nya paragrafer, 6 kap. 3 § och 11 kap. 5 §, och närmast före 6 kap. 3 § en ny rubrik av följande lydelse.

2 kap. Om ägare och utgivningsbevis av periodiska skrifter

Allmänna bestämmelser

1 § Andra än följande utländska fysiska och juridiska personer får inte vara ägare till periodiska skrifter som trycks i Sverige:

1.Utländska fysiska personer som har hemvist i Sverige.

2.Utländska fysiska personer med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

3.Utländska juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom det samar- betsområdet.

2 § Frågor om utgivningsbevis prövas av Patent- och registreringsverket. Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgivare. Verket ska föra register över periodiska skrifter. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling. Det får innehålla uppgifter om skriftens titel, utgivningsort, utgivningsplan, ägare, utgivare och, i förekommande fall, ställföreträdare för utgivaren, tidpunkt för utfärdande och förnyelse av utgivningsbevis samt förfall eller återkallelse av utgiv- ningsbevis.

3 § Om en ansökan om utgivningsbevis eller en anmälan om utgivare eller ställföreträdande utgivare inte uppfyller föreskrivna krav, ska den som har gjort ansökan eller anmälan föreläggas att inom en viss tid av- hjälpa bristen. Avhjälps inte bristen, får ansökningen eller anmälan avvisas.

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för ansökningar och anmälningar i ärenden enligt 5 kap. tryckfrihetsförordningen och om avgifter för utdrag ur register över periodiska skrifter.

1 Lagen omtryckt 2002:911.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

5 § Om utgivningsorten eller utgivningsplanen ändras, ska ägaren genast anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

6 § I god tid innan ett utgivningsbevis upphör enligt 5 kap. 12 § tryckfri- hetsförordningen ska Patent- och registreringsverket dels till den senast kända ägaren av den periodiska skriften sända en påminnelse om att bevisets giltighet är begränsad till tio år och att beviset upphör om en ansökan om förnyelse av beviset inte har kommit in till myndigheten före tioårsperiodens utgång, dels kungöra påminnelsen elektroniskt.

Av kungörelsen ska namn och adress för den senast kända ägaren framgå, liksom utgivningsbevisets nummer och den titel som utgivnings- beviset avser.

7 § En ansökan om förnyelse enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen får göras hos Patent- och registreringsverket tidigast ett år före och senast på dagen för periodens utgång. För en ansökan om förnyelse av ett utgiv- ningsbevis gäller i övrigt samma bestämmelser som för den första ansö- kan.

8 § Ett beslut enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen om att ett utgiv- ningsbevis ska anses ha upphört ska dels sändas till den senast kända ägaren av den periodiska skriften, dels kungöras elektroniskt.

Om det av särskilda skäl kan antas att den senast kända ägaren inte kan nås av en försändelse är det tillräckligt att beslutet kungörs elektroniskt.

9 § Ett beslut om återkallelse av ett utgivningsbevis meddelas av Patent- och registreringsverket. I ärenden som avses i 5 kap. 13 § första stycket 2–7 tryckfrihetsförordningen ska ägaren och utgivaren om möjligt få tillfälle att yttra sig.

10 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Straff

11 § Till penningböter döms ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivningsort eller en ny utgivningsplan inte anmäls enligt 5 §.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första stycket.

Prop. 2017/18:49

Prop. 2017/18:49	6 kap.
	1 §
Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott		Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott
som anges i 7 kap. 4 § 1–10 eller		som anges i 7 kap. 5, 10 eller 12–
5 § 3 tryckfrihetsförordningen eller		19 § eller 20 § 3 tryckfrihets-
för motsvarande	yttrandefrihets-	förordningen eller för motsvarande
brott enligt yttrandefrihetsgrundla-		yttrandefrihetsbrott enligt yttrande-
gen får väckas endast om rege-		frihetsgrundlagen får väckas endast
ringen medger det.		om regeringen medger det.

Underrättelse om information i en databas

3 §

En underrättelse enligt 6 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen ska innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åbero- pas till grund för påståendet om att viss information i databasen kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Under- rättelsen ska även innehålla tyd- liga uppgifter om vilken informat- ion i databasen den avser.

Den som framställer underrättel- sen är skyldig att visa att utgivaren har tagit emot denna.

11 kap.

5 §

Innan internationellt rättsligt bistånd lämnas i en fråga som rör ansvar för brott, ska Justitiekans- lern ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2017/18:49

Regeringen beslutade den 26 juni 2014 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté, Mediegrundlagskommittén, med uppgift att ut- reda vissa frågor på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, bl.a. skyddet för den personliga integriteten i databaser med utgivningsbevis, reglerna om preskription och ansvar för information i databaser och behovet av en delegationsbestämmelse i grundlagarna för produkt- information. Genom tilläggsdirektiv den 4 februari 2016 utvidgades uppdraget till att kommittén även skulle analysera hur en reglering om s.k. neutrala tobaksförpackningar förhåller sig till tryckfrihetsförord- ningen och lämna förslag till ändringar i grundlagen om sådana bedöms nödvändiga för att den typen av reglering ska vara möjlig.

Den 15 september 2016 överlämnade Mediegrundlagskommittén betänkandet Ändrade mediegrundlagar (SOU 2016:58). En samman- fattning av kommitténs förslag finns i bilaga 1. Kommitténs lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2016/06394/L6).

Riksdagen har gett regeringen till känna att det finns behov av en översyn av bl.a. databasregeln med hänsyn till framtida användning av ny teknik (bet. 2001/02:KU21 punkt 1, rskr. 2001/02:233). Frågan behandlas i avsnitt 6. Genom förslagen i denna proposition anser regeringen att riksdagsskrivelsen med tillkännagivandet är slutbehandlad.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 juni 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas och bemöts i avsnitten 4.2, 6.2.3, 6.2.6, 8.2.2, 10.2 och i författningskommentaren. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. I förhållande till lagrådsremissen har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4 Språk och struktur

4.1 En grundlagsreglering med gamla anor

Tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, antogs 1949 och trädde i kraft
den 1 januari 1950. Den har ändrats vid ett stort antal tillfällen men ändå
behållit samma grundläggande struktur som när den antogs. Vissa av
bestämmelserna är av ännu äldre ursprung. Exempelvis har den
grundläggande beskrivningen av tryckfrihetens innebörd och syfte i
1 kap. 1 § första och andra styckena TF och den praktiskt viktiga s.k.
instruktionen i 1 kap. 4 § hämtats nästan ordagrant från 1809 års
regeringsform och 1810 års tryckfrihetsförordning.
Tryckfrihetsförordningen innehåller stadganden av olika karaktär.
Själva kärnan i regleringen består av dels bestämmelser som ringar in	99
	99

Prop. 2017/18:49 grundlagens tillämpningsområde, dels regler av utpräglad fri- och rättig- hetskaraktär som i första hand lägger fast medborgarnas rätt att fram- ställa och sprida yttranden genom tryckta skrifter. I tryckfrihetsförord- ningen finns också ett stort antal regler av ordningskaraktär. Avsikten med dessa bestämmelser är bl.a. att skapa en ordning som gör det för- hållandevis enkelt att avgöra vem som ansvarar för ett grundlagsskyddat yttrande. Tryckfrihetsförordningen innehåller även ett stort antal bestämmelser av utpräglad straff- och processrättslig natur. Dessa mot- svarar den typ av bestämmelser som utanför det grundlagsskyddade området förekommer i brottsbalken och rättegångsbalken.

Yttrandefrihetsgrundlagen, förkortad YGL, antogs 1991 och trädde i kraft den 1 januari 1992. Även denna grundlag har ändrats flera gånger. Bland ändringarna kan särskilt framhållas de utvidgningar av tillämpningsområdet som infördes 1999 (begreppet tekniska upptagningar infördes, se prop. 1997/98:43), 2003 (ett frivilligt skydd för databasverksamhet tillkom och grundlagsskydd för print on demand och s.k. pushtjänster infördes, se prop. 2001/02:74) och 2011 (grundlagsskydd för s.k. digital bio lades till, se prop. 2009/10:81).

Tryckfrihetsförordningen bildar mönster för yttrandefrihetsgrundlagen och är i många fall vägledande för hur denna bör förstås och tillämpas. Den grundläggande strukturen i yttrandefrihetsgrundlagen liknar den i tryckfrihetsförordningen. Även i den grundlagen finns bestämmelser som syftar till att lägga fast grundlagens tillämpningsområde, stadganden av utpräglad fri- och rättighetskaraktär, regler som syftar till att upprätthålla en viss ordning i systemet samt bestämmelser av mer utpräglad straff- och processrättslig natur.

I centrala delar bygger yttrandefrihetsgrundlagen på en lagstiftnings- teknik som innebär att det görs hänvisningar till motsvarande bestämmel- ser i tryckfrihetsförordningen. Sådana hänvisningar förekommer bl.a. i fråga om vilka gärningar som utgör yttrandefrihetsbrott och när det gäller bestämmelser om tillsyn, åtal, tvångsmedel och rättegång.

4.2En modernisering av språk och struktur

Regeringens förslag: Lagtexten i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anpassas till det språk som används i annan författningstext. Språket görs könsneutralt och viss ny terminologi in- förs. I yttrandefrihetsgrundlagen införs, för att beteckna innehållet i de olika medieformerna, termen program i stället för radioprogram. I tryckfrihetsförordningen ersätter juryledamot juryman. Det anges genomgående i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen att skyddet riktar sig till var och en eller till varje fysisk och juridisk person och inte, som enligt dagens ordning, till svenska medborgare eller svenska juridiska personer. Med den reformen följer vissa ändringar i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Det görs en anpassning av reglerna om tystnadsplikt i yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att regleringen ska vara densamma i de båda grundlagarna. Vissa om-

flyttningar och uppdelningar av bestämmelserna görs i syfte att öka

100

överskådligheten och göra regleringen tydligare. Av samma skäl in- förs mellanrubriker och paragrafrubriker i flertalet av kapitlen. Vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen om utgivningsbevis flyttas till lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén föreslår dock inte att skyddet i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i vissa fall ska rikta sig till varje fysisk och juridisk person. Kommittén föreslår vidare att fler bestämmelser om utgivningsbevis ska flyttas till lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, kallad tillämpningslagen, och att bestämmelsen i tillämpningslagen som reglerar vilka utländska fysiska och juridiska personer som får vara ägare till periodiska skrifter ska utgå.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna, däribland

Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Justitiekanslern och Sveriges Television, tillstyrker eller har i huvudsak inga synpunkter på förslagen. Några remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Publicistklubben, menar att vissa av de språkliga eller redaktionella ändringarna medför ändringar i sak. Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det finns skäl att modernisera lydelsen av grundlagarna eftersom det finns risker för oönskade effekter. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet invänder även mot användningen av uttrycket ras i bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Kammarrätten i Göteborg och Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att struktur och innehåll kan moderniseras ytterligare. Svenska Journalistförbundet anser att möjligheten att undanta utländska medborgare från alla eller vissa rättigheter kan ifrågasättas. Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Publicistklubben lämnar liknande synpunkter och föreslår att bestämmelserna om handlingsoffentlighet i 2 kap. TF undantas från delegationsbestämmelsen avseende utländska medborgare.

Skälen för regeringens förslag

Grundlagens utformning – en demokratifråga

Tryckfrihetsförordningen antogs 1949. Även om flera ändringar har gjorts är strukturen densamma som vid antagandet (se avsnitt 4.1). Paragrafrubriker saknas och de enskilda paragraferna och styckena är ofta långa. Punktuppställningar eller liknande stöd för läsaren förekommer relativt sällan. Författningsspråket bygger också i stora delar på den standard som tillämpades vid införandet och skiljer sig tydligt från de riktlinjer som brukar tillämpas vid modern lagstiftning. Vissa av bestämmelserna har sitt ursprung i ännu äldre lagstiftningsprodukter, vilket bidrar till att stilen i tryckfrihetsförordningen kan upplevas som ålderdomlig och högtidlig.

Tryckfrihetsförordningen bildar mönster för yttrandefrihetsgrundlagen som trädde i kraft den 1 januari 1992. I yttrandefrihetsgrundlagen är författningsspråket i fråga om ordval och meningsuppbyggnad överlag modernare än i tryckfrihetsförordningen. Även i yttrandefrihets-

Prop. 2017/18:49

101

Prop. 2017/18:49 grundlagen är dock paragraferna ofta långa och svårlästa med frekventa hänvisningar till tryckfrihetsförordningen. Därtill kommer att lagtexten till stora delar utgår från ett antal teknikbundna begrepp vilkas innebörd i vissa fall är oklar eller har en betydelse som är främmande för vanligt språkbruk.

Såväl tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundlagen inne- håller grundläggande bestämmelser om enskildas rättigheter. Båda grundlagarna innehåller också straffbestämmelser. En grundlagsreglering som är möjlig att läsa och i sina huvuddrag förstås av en allmänin- tresserad medborgare är ytterst en demokratifråga. Regeringen anser i likhet med kommittén att det finns skäl att se över struktur och språk i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att göra dem mer lättillgängliga.

Ändringar görs i språk och struktur för att underlätta förståelsen av grundlagarna

En viktig utgångspunkt för förändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är att de görs inom ramen för den reglerings- modell för tryck- och yttrandefriheten som de båda grundlagarna utgör. Regleringen ska också betraktas som en helhet. Därmed finns skäl att undvika omotiverade skillnader mellan dem.

I jämförelse med den nuvarande regleringen innebär kommitténs för- slag större enhetlighet i fråga om olika språkliga formuleringar och lagtekniska lösningar. Förslaget innehåller ett stort antal ändringar som syftar till att modernisera språket, bl.a. genom att det görs könsneutralt, och till att underlätta för läsaren att hitta rätt i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. genom att det införs mellanrubriker i flertalet av de båda grundlagarnas kapitel. Vissa ändringar i strukturen föranleds av kommitténs ambition att dela upp vissa längre paragrafer i flera och att flytta en del bestämmelser till andra ställen i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen där de bedöms passa bättre in systematiskt.

Enligt regeringens mening framstår de ändringar av språk och disposition som kommittén föreslår i allt väsentligt som väl genomtänkta och de ligger i linje med den struktur som utgör utgångspunkten för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Ett uppdaterat språk, en bättre översiktlighet och en könsneutral utformning är angelägna moderniseringar som bör underlätta förståelsen för och tillämpningen av regleringen. Regeringen ställer sig därför i huvudsak bakom de redaktionella och språkliga ändringar som utredningen föreslår.

Som påpekas av flera remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Publicistklubben, är det av yttersta vikt att språkliga och strukturella förändringar av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte för med sig oavsiktliga ändringar i sak. Regeringen anser därför att ett antal bestämmelser bör formuleras något annorlunda i förhållande till utredningens förslag för att undanröja varje risk för oavsiktliga ändringar i sak. Vissa bestämmelser bör också ges en annan redaktionell utformning.

102

Regeringen har i lagrådsremissen föreslagit att regleringen i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ska göras klarare och mer lättillgänglig, bl.a. genom tydlig rubriksättning. Några av de föreslagna rubrikerna ifrågasätts dock av Lagrådet. Lagrådet har exempelvis synpunkter på rubriksättningen i anslutning till 5 kap. 2 § TF. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att den i lagrådsremissen föreslagna rubriken inte ger en fullt ut rättvisande upplysning om paragrafens innehåll. Enligt regeringens mening kan den aktuella rubriken lämpligen utgå, eftersom innehållet i både 2 och 3 §§ i kapitlet väl ryms under rubriken Ägare och utgivare närmast före 5 kap. 1 §.

Lagrådet anser vidare att det kapitel i tryckfrihetsförordningen som innehåller bestämmelser om tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott (7 kap.) bör struktureras om och att kapitelrubriken bör ändras. Enligt Lagrådet bör reglerna som hör till tryckfrihetsbrotten flyttas så att de följer direkt på de bestämmelser som anger vilka brott som är tryckfrihetsbrott. Motsvarande omstrukturering föreslås i yttrandefrihetsgrundlagen. Regeringen anser att det finns skäl för en struktur med innebörden att de gärningar som kan leda till straffansvar anges först, medan övriga bestämmelser anges därefter. Den struktur som föreslås i lagrådsremissens 7 kap. TF och 5 kap. YGL bör därför inte ändras. Regeringen anser dock att Lagrådets synpunkter i fråga om ändring av rubrikerna till 7 kap. TF och 5 kap. YGL bör tillmötesgås för att rubrikerna bättre ska återspegla vad som regleras i kapitlen. Regeringen har därför i huvudsak följt Lagrådets förslag i den delen.

Vissa nya termer införs

Kommitténs förslag innebär att terminologin i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ändras i vissa avseenden. Avsikten med ändringarna är inte heller i denna del att påverka rättsläget.

Kommittén föreslår att termen radioprogram i yttrandefrihets- grundlagen ändras till program. Som kommittén anger kan ändringen motiveras bl.a. med att termen radioprogram har en klart teknikinriktad prägel. En läsare utan fördjupad kunskap kan uppfatta den som att den bara omfattar program i ljudradio. I termen radioprogram inbegrips dock enligt dagens reglering såväl ljudradio som television samt även innehållet i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektro- magnetiska vågor och innehållet i vissa offentliga uppspelningar ur en databas (1 kap. 1 § tredje stycket YGL). Vidare kan det noteras att termen radioprogram avser innehållet i sändningar och andra överföringar som behandlas i grundlagen och således inte den kommunikationsteknik som används (se prop. 1990/91:64 s. 108 och Wennberg m.fl., Yttrandefri- hetsgrundlagen, 3:e uppl., s. 34–35 och 37). Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att kommitténs förslag att i yttrandefrihetsgrundlagen ersätta termen radioprogram med program bör genomföras.

En annan terminologisk fråga rör termen juryman i reglerna om tryck- frihetsmål i 12 kap. TF. I likhet med kommittén anser regeringen att det finns skäl att ersätta juryman med juryledamot.

När det gäller den s.k. transportskyldigheten enligt nuvarande 6 kap. 4 § TF (tryckt skrift) och 3 kap. 10 § YGL (tekniska upptagningar) föreslår kommittén att de nuvarande termerna postbefordringsföretag,

Prop. 2017/18:49

103

Prop. 2017/18:49 allmän trafikanstalt och allmän trafikinrättning tas bort och ersätts av det mer allmänt hållna uttrycket den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tryckta skrifter (med motsvarande formulering i fråga om tekniska upptagningar). Regeringen anser att en sådan ändring framstår som välgrundad och bör genomföras.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet invänder mot användningen av uttrycket ras i bestämmelsen om hets mot folkgrupp. I betänkandet Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner m.m. (SOU 2015:103) föreslås att uttrycket ras ska ersättas med föreställning om ras i tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp. Motsvarande ändring föreslås i bl.a. 16 kap. 8 § brottsbalken. Regeringen beslutade den 22 juni 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över bl.a. förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp (lagrådsremissen Ett utvidgat straffrättsligt skydd för trans- personer). Beredningen av det lagstiftningsärendet fortgår inom Regeringskansliet. Regeringen vill inte i detta lagstiftningsärende före- gripa de överväganden som kan komma att göras i den beredningen.

Särskilt om förändringar i tryckfrihetsförordningens s.k. portalparagraf och den s.k. instruktionen

I 1 kap. 1 § första och andra styckena samt 1 kap. 4 § TF finns centrala bestämmelser för tryckfrihetsförordningen – den s.k. portalparagrafen och den s.k. instruktionen. Dessa bestämmelser kan sägas bära vidare det idégods som ytterst går tillbaka på 1766 års tryckfrihetsförordning. Den utformning och den ordalydelse som dessa stadganden i dag har kan direkt härledas till de stora konstitutionella förändringar som ägde rum med 1809 års regeringsform och 1810 års tryckfrihetsförordning. De grundläggande principer som återfinns i stadgandena har sedan kommit att bestå. De har med i huvudsak bevarat sakinnehåll och snarlik språklig utformning förts vidare in i nu gällande 1949 års tryckfrihetsförordning.

Som kommittén framhåller finns det skäl att iaktta särskild varsamhet med förändringar av just dessa bestämmelser. Detta beror inte främst på hänsyn till den historiska traditionen som sådan och värdet av att bok- stavligen knyta an till denna. För varsamhet talar framför allt betydelsen av att undvika risken att rubba grundvalarna för tryckfriheten eller i övrigt öppna för betydelseförskjutningar som i rättstillämpningen skulle kunna försvaga tryckfriheten eller på annat sätt medföra en risk för nya tolkningsproblem.

Bestämmelser av detta slag får samtidigt inte riskera att framstå som otidsenliga i sin utformning och som svårbegripliga till sitt innehåll. Det kan i stället sägas ligga ett stort värde i att genom ett modernt språkbruk göra just dessa centrala bestämmelser särskilt lättillgängliga. Med en språklig modernisering kan bestämmelserna än bättre fortsätta att full- göra sin funktion som portalstadganden. Regeringen anser att kommitténs förslag till förändringar av portalparagrafen och instruktionen svarar väl mot dessa utgångspunkter.

Kommittén föreslår bl.a. att portalstadgandet i tryckfrihetsförordningen ska kompletteras med en bestämmelse som klargör att det för tryckfriheten inte får finnas några andra begränsningar än de som följer

av den grundlagen. Lagrådet anser att bestämmelsen är onödig och

104

förordar att den utgår. Lagrådet för även fram att den nya bestämmelsen i portalstadgandet och bestämmelsen i 14 kap. 5 § TF, som anger att vissa begränsningar får göras i lag, framstår som motsägelsefulla. Regeringen delar inte den uppfattningen. Den föreslagna bestämmelsen i portalstadgandet tjänar framför allt syftet att tydligare än i dag markera innebörden av den etablerade principen att varje begränsning av tryckfriheten måste ha stöd i tryckfrihetsförordningen. Om lagstiftaren utnyttjar en delegationsbestämmelse för att inskränka tryckfriheten är det ingen tvekan om att en sådan begränsning ”följer av” tryckfrihetsförordningen. Regeringen anser sammanfattningsvis att kommitténs förslag till ändringar i portalparagrafen och instruktionen bör genomföras i sin helhet.

Två frågor som berör rättsläget

Kommitténs översyn av lagtexten har i två fall aktualiserat frågan om det finns skäl att göra vissa förändringar som kan sägas ändra rättsläget något.

Det ena fallet avser vilket skydd för tryck- och yttrandefriheten som ska gälla för andra än svenska medborgare. Kommittén föreslår i denna del att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samordnas med hur fri- och rättighetsregleringen har utformats i 2 kap. regeringsformen (prop. 2009/10:80 s. 148–149). Förslaget innebär att det i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anges att skyddet för tryckfriheten riktar sig till var och en och inte, som enligt dagens ordning, till svenska medborgare. I särskilda bestämmelser i respektive grundlag föreslås att för andra än svenska medborgare får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om tryck- respektive yttrandefriheten. Förslaget innebär bl.a. att bestämmelserna i tillämpningslagen, om att även andra än svenska medborgare får vara utgivare för periodiska skrifter (2 kap. 6 §), radioprogram (3 kap. 29 §) och tekniska upptagningar (4 kap. 3 §) kan upphävas. Dessa bestämmelser behövs inte eftersom motsvarande följer redan av grund- lagstexten. Förslaget innebär även att ordet utlänning ersätts med andra än svenska medborgare i tillämpningslagen (jfr 2 kap. 25 § RF).

Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att för det fall lagstiftaren väljer att utnyttja möjligheten att i lag begränsa utländska medborgares rätt att få ta del av allmänna handlingar skulle det i praktiken innebära att myndigheterna är tvungna att begära att den som vill ta del av en allmän handling styrker att han eller hon är svensk med- borgare, vilket skulle strida mot anonymitetsrätten i 2 kap. 14 § tredje stycket TF. Publicistklubben gör liknande invändningar. Regeringen konstaterar att den rätt att ta del av allmänna handlingar som nu finns i 2 kap. 1 § TF uttryckligen tillkommer svenska medborgare. Den farhåga som de båda remissinstanserna ger uttryck för torde därmed kunna aktualiseras även i förhållande till nu gällande lagstiftning. Förslaget innebär alltså ingen förändring i förhållande till vad som gäller i dag. En annan sak är att en inskränkning i handlingsoffentligheten i förhållande till utländska medborgare, liksom i dag, skulle behöva vägas mot andra principer i 2 kap. TF, såsom anonymitetsrätten.

Prop. 2017/18:49

105

Prop. 2017/18:49	Enligt regeringen finns det goda skäl för att i huvudsak genomföra
	kommitténs förslag. Det innebär att bestämmelser som i dag uttryckligen
	riktar sig till svenska medborgare bör ändras till att ange var och en som
	målgrupp. I de fall grundlagsskyddet enligt nuvarande lydelse omfattar
	både svenska medborgare och svenska juridiska personer (nuvarande
	4 kap. 1 §, 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § TF samt 3 kap. 1 och 8 §§ YGL) bör
	dock anges att skyddet tillkommer varje fysisk och juridisk person och
	inte, som kommittén föreslår, var och en.
	Lagrådet godtar att regleringen ändras på detta sätt men anser att det
	bör föreskrivas uttryckligen i grundlagarna om tryckfriheten och
	yttrandefriheten ska tillkomma även juridiska personer. Regeringen
	konstaterar att vissa rättigheter som rör tryckfriheten redan i dag
	uttryckligen och i särskilda bestämmelser tillerkänns även juridiska
	personer. Det gäller t.ex. rätten enligt 4 kap. 1 § TF att själv eller med
	biträde av andra genom tryckpress framställa tryckalster och rätten enligt
	6 kap. 1 § TF att till salu hålla, försända eller annars sprida tryckta
	skrifter. Därutöver har vissa bestämmelser som enligt sin nuvarande
	ordalydelse endast gäller för svenska medborgare utvidgats genom
	rättspraxis till att även omfatta juridiska personer. Det gäller exempelvis i
	fråga om rätten enligt 2 kap. TF att ta del av allmänna handlingar (se RÅ
	2003 ref. 3). Den praxis som har utvidgat regleringens tillämpning på ett
	sådant sätt att juridiska personer till en viss del eller fullt ut omfattas får
	enligt regeringen förutsättas gälla även efter de språkliga och
	redaktionella ändringar som föreslås i tryckfrihetsförordningen och
	yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns enligt regeringen inte skäl att göra
	särskilda ändringar i syfte att kodifiera praxis i de bestämmelser som
	avser exempelvis tryck- och yttrandefrihetens syfte eller tillgången till
	allmänna handlingar.
	Lagrådet anser även att de delegationsbestämmelser som föreslås i
	14 kap. 5 § TF och 12 kap. 3 § YGL, som innebär att särskilda
	begränsningar får göras genom lag i fråga om tryck- och yttrandefriheten
	och när det gäller allmänna handlingars offentlighet för andra än svenska
	medborgare och svenska juridiska personer, med den angivna
	utgångspunkten att rättigheterna gäller för var och en (fysiska personer)
	är motsägelsefulla. Regeringen delar inte den uppfattningen. Med hänsyn
	till att det finns bestämmelser som uttryckligen tillerkänner juridiska
	personer rättigheter som rör tryckfriheten och yttrandefriheten, anser
	regeringen att delegationsbestämmelsernas utformning tillgodoser de
	krav på klarhet och tydlighet som kan ställas på en generell reglering av
	aktuellt slag.
	I fråga om utländska medborgares och utländska juridiska personers
	rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige föreslår kommittén att
	den bestämmelse i tillämpningslagen som anger vilka utländska fysiska
	och juridiska personer som får vara ägare ska upphävas. Ingen
	remissinstans invänder mot detta. Förslaget innebär dock enligt
	regeringen mening en väsentlig ändring i förhållande till gällande rätt.
	Av nuvarande ordning följer att enbart sådana utlänningar som är
	medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
	(EES) eller har sin hemvist i Sverige och sådana utländska juridiska
	personer som har etablerats inom EES-området och har sitt säte,
106	huvudkontor eller huvudsakliga verksamhetsställe inom detta område får

äga en periodisk skrift som trycks i landet. Några egentliga skäl för och konsekvenserna av att ta bort dessa begränsningar redovisas inte av kommittén. Utan en närmare analys av konsekvenserna av en sådan förändring bör någon ändring i sak i detta hänseende inte göras. Bestämmelsen, som har betydelse för ett effektivt ansvarsutkrävande, bör därför även fortsättningsvis ha en motsvarighet i tillämpningslagen. Det bör alltså finnas regler i tillämpningslagen som i viss mån begränsar utländska fysiska och juridiska personers rätt att äga periodiska skrifter. Med hänsyn till de ändringar som görs i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bör dock bestämmelsen utformas på ett något annat sätt än i dag. Det andra fallet som aktualiserar en materiell förändring är den skillnad som finns i lagtexten mellan 3 kap. 3 § första stycket TF om tystnadsplikt avseende bl.a. anonyma meddelare och motsvarande bestämmelse i 2 kap. 3 § första stycket YGL. Enligt 3 kap. 3 § TF är tillämpningsområdet för tystnadsplikten mycket brett och omfattar alla som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning som har varit avsedd att föras in i en sådan skrift (t.ex. redaktionsmedlemmar). Även andra som är verksamma på ett massmedieföretag (bl.a. receptionspersonal, datatekniker eller vaktmästare) kan enligt bestämmelsens ordalydelse omfattas av tystnadsplikt om de får kännedom om identiteten på en hemlig källa. Motsvarande bestämmelse i 2 kap. 3 § YGL omfattar enligt ordalydelsen enbart de som har tagit befattning med framställningen. Av förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen går det inte att utläsa att skillnaden mellan de två regelverken skulle grunda sig på ett medvetet ställningstagande från lagstiftarens sida (se prop. 1990/91:64 s. 114.). Som kommittén konstaterar har det inte framkommit något som skulle motivera en skillnad i regleringen. Bestämmelsen om tystnadsplikt i yttrandefrihetsgrundlagen bör därför ändras så att den stämmer överens med vad som anges i tryckfrihetsförordningen.

Vissa bestämmelser bör flyttas till lag

I kommitténs uppdrag att göra en språklig och strukturell översyn av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har ingått att även överväga om detaljbestämmelser i grundlagarna bör flyttas till vanlig lag.

Kommittén föreslår att vissa detaljbestämmelser om utgivning av periodisk skrift i 5 kap. TF flyttas till tillämpningslagen, närmare bestämt regleringen av olika handläggningsfrågor som rör utgivningsbevis (5 kap. 5 § fjärde stycket tredje meningen och femte stycket andra och tredje meningarna och sjätte stycket, 5 kap. 6 § andra stycket och 5 kap. 8 § andra stycket TF).

I lagrådsremissen följde regeringen kommitténs förslag. Lagrådet anser att vissa av de angivna bestämmelserna inte kan anses utgöra regler av rent formell karaktär och att de därmed bör finnas kvar i tryckfrihetsförordningen. Det gäller i fråga om bestämmelsen i 5 kap. 5 § fjärde stycket tredje meningen TF om att beslut om att ett utgivningsbevis ska anses förfallet vid tioårsperiodens utgång meddelas av den myndighet som avses i 4 §. Det gäller även bestämmelsen i 5 kap. 5 § sjätte stycket om att ett bevis, om en ansökan om förnyelse har gjorts

Prop. 2017/18:49

107

Prop. 2017/18:49 i rätt tid, fortsätter att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att dessa bestämmelser har en sådan betydelse för säkerställandet av att tryck- och yttrandefriheten i periodiska skrifter kan utnyttjas på ett effektivt sätt och för grundlagsskyddets omfattning att de bör finnas kvar i tryckfrihetsförordningen. I övrigt instämmer regeringen i kommitténs bedömning att de bestämmelser som är mer av detaljkaraktär kan flyttas till lag utan att det påverkar skyddet för tryckfriheten.

Utöver de bestämmelser som kommittén föreslår ska flyttas till tillämpningslagen anser Lagrådet att vissa bestämmelser om beslag bör flyttas dit. Enligt regeringen har emellertid dessa bestämmelser ett sådant samband med tryckfrihetsförordningens exklusiva tillämpningsområde att de även fortsättningsvis bör finnas i grundlag.

Andra lagstiftningsärenden om ändringar i tryckfrihetsförordningen

Regeringen har i propositionen Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten (prop. 2016/17:222) bl.a. lämnat förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om olaga hot och förolämpning. Regeringen har efter beslut den 22 juni 2017 även inhämtat Lagrådets yttrande över bl.a. förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp (lagråds- remissen Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner). Om dessa förslag genomförs kommer ändringar att behöva göras i förslagen som lämnas i denna proposition och som rör motsvarande bestämmelser i 7 kap. TF (jfr 8 kap. 15 § regeringsformen).

5Det automatiska grundlagsskyddet enligt databasregeln

Regeringens bedömning: Det automatiska grundlagsskyddet enligt databasregeln bör inte utvidgas till ytterligare publiceringar i data- baser.

Redaktionsbegreppet i databasregeln bör behållas.

	Mediegrundlagskommitténs				bedömning överensstämmer med
	regeringens.
	Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna
	del, däribland Svea hovrätt, Justitiekanslern, Sveriges Television,
	Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben, delar bedömningen
	att det automatiska grundlagsskyddet enligt databasregeln inte bör
	utvidgas. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser dock
	att det bör övervägas att generellt göra grundlagsskyddet för
	internetpublicering			beroende av utgivningsbevis. I fråga om
	redaktionsbegreppet anser Sveriges Television, Tidningsutgivarna och
	Sveriges Tidskrifter att det borde gå att hitta en lagteknisk lösning som
	inte gör det automatiska grundlagsskyddet för databaser beroende av hur
108	man	väljer	att	organisera	verksamheten.	Även	Svenska

Journalistförbundet har invändningar mot grundlagarnas Prop. 2017/18:49 redaktionsbegrepp. Övriga remissinstanser som yttrar sig i denna del har

inget att erinra mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Grundlagsskyddet enligt databasregeln

I 1 kap. 9 § YGL finns den s.k. databasregeln. Den ger under vissa förut- sättningar grundlagsskydd för yttranden som sker genom tillhandahållan- den till allmänheten ur databaser. För vissa aktörer gäller grundlags- skyddet automatiskt, dvs. utan att någon särskild åtgärd behöver vidtas. De som omfattas av det automatiska grundlagsskyddet är i första hand redaktioner för periodiska skrifter och redaktioner för tv- och radioprogram. Även massmedieföretag, som t.ex. bokförlag som ger ut tryckta böcker och skivbolag som ger ut tekniska upptagningar, omfattas. Justitiekanslern har i ett beslut den 12 september 2017 (dnr 4037-17-3.2) bedömt att databasregeln kan omfatta även databaser med webbsändningar som drivs av enskilda.

Andra aktörer som publicerar sig på internet har möjlighet att hos Myndigheten för press, radio och tv ansöka om utgivningsbevis och på så sätt få ett s.k. frivilligt grundlagsskydd (1 kap. 9 § andra stycket YGL och 3 kap. 19 § tillämpningslagen). Det kan t.ex. vara fråga om bloggar i liten skala och tidningar som bara publiceras på internet. Kraven för utgivningsbevis är av formellt slag. Någon prövning av de tänkta yttrandenas innehåll eller av verksamhetens karaktär görs inte.

Den tekniska utvecklingen erbjuder nya plattformar för kommunikation

Publiceringar på internet utgör en allt viktigare informationskälla. Även om det fortfarande finns starka kopplingar mellan traditionella medier och massmedial verksamhet på internet innebär den tekniska utvecklingen att yttranden i allt större utsträckning sker utan att data- baserna har en sådan koppling. Medborgarna tar också allt mer del av information via internet medan användningen av traditionell tv, radio och dagstidningar minskar. Denna utveckling kommer sannolikt att fortsätta.

Som kommittén framhåller talar det förhållandet att internet- publiceringar utgör en allt viktigare informationskälla, ofta utan koppling till traditionella medier, för att det automatiska grundlagsskyddet borde utvidgas till andra aktörer som publicerar i databaser än dem som även ger ut yttranden i en annan form. Internetpubliceringar skulle med en sådan ordning få ett självständigt skydd.

En utvidgning av grundlagsskyddet måste emellertid kunna förenas med de grundprinciper som bär upp tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Detta gäller inte minst den särskilda ansvars- ordningen och reglerna om meddelarfrihet. Ett automatiskt grundlags- skydd bör därför som utgångspunkt inte gälla för databaser där inne- havaren inte har något intresse av grundlagsskydd och inte heller är villig att fullgöra de förpliktelser som följer med detta. Om grundlagarna är tillämpliga ska bestämmelser i övriga delar av rättsordningen inte tilläm- pas, om inte grundlagarna ger uttryckligt stöd för det. Denna tanke om

grundlagarnas exklusivitet får sägas förutsätta att det i princip inte ska

109

Prop. 2017/18:49 finnas någon gråzon mellan systemet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och övriga delar av rättsordningen.

Kommittén överväger grundlagsskydd för publiceringar som liknar den verksamhet som de traditionella mediebolagen bedriver i dag. Det kan t.ex. avse lokaltidningar och facktidningar som bara finns på webben, dvs. vad som kan kallas professionellt bedriven medieverksamhet. Som kommittén konstaterar skulle dock en avgränsning för den typen av verksamhet från andra databaspubliceringar möta stora svårigheter. Det riskerar i sin tur en oklarhet i fråga om grundlagens tillämpningsområde som skulle kunna vara till men för både dem som driver verksamheten och eventuella meddelare. En påtaglig risk med en sådan utvidgning är också att aktörer som saknar intresse av grundlagsskydd kommer att omfattas av sådant skydd.

Regeringen delar mot denna bakgrund kommitténs bedömning att det för närvarande saknas förutsättningar att utvidga det automatiska grund- lagsskyddet för databasverksamhet. Publiceringar på internet som i dagsläget saknar automatiskt grundlagsskydd bör i stället, liksom hittills, kunna skyddas genom att utgivningsbevis söks och beviljas för data- basen. Till skillnad från Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser inte regeringen att det finns skäl att överväga att göra grundlagsskyddet för samtliga internetpubliceringar beroende av utgivningsbevis.

Redaktionsbegreppet i databasregeln

Enligt databasregeln får databaser automatiskt grundlagsskydd om de tillhandahålls bl.a. av en redaktion för en periodisk skrift eller för ett radioprogram. Bland annat Yttrandefrihetskommittén har påtalat att massmedieföretag ibland väljer att organisera sin verksamhet på ett sätt som kan göra det svårt att definiera vad som är en redaktion och vilken redaktion det är som råder över innehållet i en viss databas (se SOU 2012:55 Del 1 s. 365).

Någon definition av redaktionsbegreppet finns inte i lagtexten. Högsta förvaltningsdomstolen har dock tolkat redaktionsbegreppet brett och uttalat att det inte kan ges någon annan eller vidare innebörd än att det innefattar de personer som har hand om ordnandet och utgivningen av tryckta skrifter. Enligt domstolen bör inriktningen på de tryckta skrif- terna sakna betydelse för bedömningen av om det ska föreligga en redaktion i databasregelns mening (RÅ 2003 ref. 30).

I tidigare lagstiftningsärenden har regeringen uttalat att det är fråga om en redaktion även när ett traditionellt massmedieföretag förlägger sin databasverksamhet till en särskild juridisk person. En förutsättning är dock att massmedieföretaget fortfarande kan anses vara den som till- handahåller allmänheten upplysningarna. Det bör vara de sakliga för- hållandena och inte de formella omständigheterna som är avgörande och prövningen får göras på grundval av samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Regeringen har också uttalat att ledning får sökas i allmänna principer för räckvidden av offentligrättslig lagstiftning (prop. 2001/02:74 s. 46–47). Den beskrivna tolkningen av redaktionsbegreppet har bekräftats av Högsta domstolen (NJA 2007 s. 309).

110

Regeringen kan, liksom kommittén, konstatera att redaktionsbegreppet Prop. 2017/18:49 i databasregeln inte är helt klart definierat och att det ger visst utrymme

för tolkning. Ett annat begrepp eller en utmönstring av uttrycket redaktion skulle dock sannolikt ge upphov till liknande frågeställningar kring det automatiska grundlagsskyddets omfattning som redaktions- begreppet föranleder. Eftersom situationen hittills har lösts i praxis på ett tillfredsställande sätt anser regeringen, i likhet med kommittén, att redaktionsbegreppet i databasregeln bör behållas.

6Grundlagsskydd för print on demand, e-böcker och ljudböcker

6.1Medieformen avgör grundlagsskyddet

Den medieform som ett innehåll ges ut i avgör vilka grundlagsregler som blir tillämpliga. Av detta följer att samma innehåll kan ha grundlags- skydd enligt olika regler beroende på i vilken form det ges ut. Nuvarande ordning innebär att det i första hand är utgivaren för en databas som ansvarar för innehållet i print on demand, en e-bok eller en ljudbok och ansvaret är knutet till själva databasen och inte det enskilda exemplaret (1 kap. 9 § och 6 kap. 1 § YGL) medan det är författaren som svarar för samma innehåll när det ges ut i en tryckt skrift (8 kap. 5 § TF). Att det föreligger ett sådant splittrat ansvar för samma innehåll har av bokbranschen framhållits som ett problem.

Det angivna är ett exempel på att grundlagarna är teknikberoende. Detta medför ett behov av att med hänsyn till den tekniska utvecklingen kontinuerligt överväga om grundlagsskyddet i förhållande till nya medie- former är ändamålsenligt.

I fråga om bl.a. print on demand riktade riksdagen 2001 ett tillkänna- givande till regeringen om behovet av en översyn av bl.a. databasregeln med hänsyn till framtida användning av ny teknik (bet. 2001/02:KU21).

6.1.1 Print on demand

Print on demand, även kallat beställningstryck, innebär att tekniska upp-
tagningar, skrifter eller bilder framställs på begäran genom överföring av
innehåll ur en databas. Vid framställning av skrifter används som regel
kopiatorer eller skrivare med en mycket hög kapacitet och resultatet blir
ofta likt en skrift som har framställts i tryckpress. Framställningssättet
varierar dock och det förekommer att print on demand-exemplaren också
framställs genom tryckpress. Antalet exemplar som framställs vid varje
tillfälle varierar. Det kan handla om allt från ett enstaka exemplar till en
upplaga med ett större antal exemplar. Användningen av tekniken skiljer
sig också åt inom olika områden. Den största användningen finns på
bokområdet medan print on demand inte är lika vanligt förekommande på
musik-, film- och bildområdet. Tekniken används också vid tryck på t.ex.
tröjor. Det kan vara t.ex. traditionella bokförlag eller skivbolag som	111
	111

Prop. 2017/18:49 driver databaserna varifrån print on demand framställs. Det kan också vara aktörer som inte driver någon annan verksamhet.

Automatiskt grundlagsskydd för den databas som print on demand- exemplaren framställs från finns reglerat i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL. Enligt bestämmelsen har ett företag för yrkesmässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförordningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar skydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen för innehåll som tillhandahålls allmänheten ur en databas genom framställning av en teknisk upptagning, en skrift eller en bild. För att skydd enligt grundlagen ska gälla ställs också krav på att tillhandahållandet sker på särskild begäran och att innehållet i databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten.

För andra aktörer än dem som träffas av bestämmelsen i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL kan s.k. frivilligt grundlagsskydd fås efter ansökan och beviljande av utgivningsbevis (1 kap. 9 § andra stycket YGL). En förutsättning för att utgivningsbevis ska beviljas är att bara den som driver verksamheten kan ändra innehållet i databasen.

Regleringen innebär att grundlagsskyddet omfattar själva databas- verksamheten som skriften i fråga framställs från. De enskilda exemplaren har dock normalt sett inte grundlagsskydd (se närmare av- snitt 6.2.2). För det fall print on demand-exemplar framställs i ett antal som utgör en upplaga kan dock exemplaren omfattas av grundlagsskydd enligt den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF. En förutsättning är att utgiv- ningsbevis gäller för exemplaren eller att de är försedda med en beteck- ning som utvisar att de är mångfaldigade och att det i anslutning till be- teckningen finns tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat exemplaren och om ort och år för mångfaldigandet.

6.1.2E-böcker och ljudböcker

E-böcker och ljudböcker är digitaliserade versioner av tryckta böcker eller böcker som publiceras enbart i det digitala formatet. Ljudböcker är böcker som återges som talat ljud, medan e-böcker kan vara textböcker som läses på t.ex. en datorskärm, en surfplatta eller i mobiltelefonen. E- böcker och ljudböcker utgörs av filer i en databas och kan distribueras som nedladdningsbara eller strömmande filer till läsarna. Ljudböcker kan också ges ut på fysiska databärare, t.ex. på cd-skivor. Enligt företrädare för bokbranschen kommer i dagsläget de allra flesta nya svenska böcker ut som e-böcker samtidigt som den tryckta boken (se bet. s. 288). Detta gäller i allt högre grad också böcker som översatts till svenska.

Liksom för print on demand har e-böcker och ljudböcker under vissa förutsättningar automatiskt grundlagsskydd enligt den s.k. databasregeln. Databasens e- och ljudboksfiler kan nämligen utgöra sådana överföringar till allmänheten på särskild begäran som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL. Dessa överföringar omfattas av automatiskt grundlagsskydd om någon av aktörerna som anges i bestämmelsens första stycke tillhandahåller tjänsten. Närmast till hands när det gäller e- böcker och ljudböcker är sådana företag som benämns ”företag för yrkes- mässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihets-

förordningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar”, t.ex.

112

bokförlag eller tryckerier. En ytterligare förutsättning för grund- Prop. 2017/18:49 lagsskyddet är, som nämns ovan, att det bara är den som driver

verksamheten som ska kunna ändra innehållet i databasen. Grundlagsskydd för databasinnehåll i form av e-böcker och ljudböcker

kan, liksom för print on demand, också fås efter ansökan och beviljande av utgivningsbevis (s.k. frivilligt grundlagsskydd).

I likhet med enstaka exemplar som framställs genom print on demand saknar e-böcker och ljudböcker som konsumeras i form av enstaka ned- laddningsbara eller strömmande filer grundlagsskydd. Den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF, eller någon motsvarighet till den i yttrandefrihetsgrundlagen, är alltså inte tillämplig på sådana filer.

6.2Ansvar för print on demand, taltidningar, e- böcker och ljudböcker

6.2.1Grundprinciperna för skydd av print on demand enligt databasregeln bör inte ändras

Regeringens bedömning: Det finns inte tillräckliga skäl att ändra grundprinciperna för skydd av print on demand.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna del, däribland Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen, delar kommitténs bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Kommittén har haft i uppdrag att analysera om nuvarande bestämmelser om print on demand är adekvata eller om det behövs ändringar i regelverket. Kommittén analyserar i denna del inledningsvis om vissa grundprinciper för skydd av print on demand bör ändras.

Av 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL följer att endast företag för yrkes- mässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförord- ningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar har automatiskt grundlagsskydd. De företag som avses är företrädesvis bokförlag och tryckerier. Kommitténs kartläggning visar dock att det även finns relativt stora aktörer som tillhandahåller print on demand som inte är traditionella bokförlag. Dessa uppfyller inte förutsättningarna för automatiskt grundlagsskydd. Kommittén anser att möjligheten att söka utgivningsbevis och därmed få ett s.k. frivilligt grundlagsskydd i till- räcklig grad fyller dessa aktörers behov av skydd för innehållet i sina databaser. Regeringen delar den bedömningen.

Kommittén konstaterar vidare att många bokförlag anlitar mellan- händer för produktion och distribution. I 1 kap. 9 § YGL ställs krav på att tillhandahållandet av informationen i databasen kan knytas till ett sådant företag som anges i bestämmelsen. Frågan är hur detta krav förhåller sig till anlitandet av mellanhänder. Den kartläggning kommittén har gjort visar att mellanhänderna normalt sett saknar rätt att ändra i databasens

113

Prop. 2017/18:49 innehåll. Kommittén anser att det talar för att man bör se mellanhanden endast som förvarare av databasinnehållet för bokförlagets räkning och att innehållet kan betraktas som en del av bokförlagets tillhandahållande av databasinnehåll. Det skulle innebära att det är bokförlaget och inte mellanhanden som anses tillhandahålla allmänheten informationen i databasen i den mening som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL (jfr NJA 2007 s. 309 och prop. 2001/02:74 s. 46–47).

En liknande frågeställning uppkommer i förhållandet mellan bokför- laget och författaren. När en bok framställs genom print on demand råder bokförlaget nämligen normalt sett inte fullt ut över innehållet, utan änd- ringar kan endast göras med författarens medgivande. Kommittén anser emellertid att det faller sig naturligt att se de inblandade aktörerna som en enhet, dvs. att författaren bidrar med innehållet till databasen medan förlaget råder över publiceringen. Enligt kommittén får bokförlaget även i fall som det nu beskrivna därmed anses råda över databasinnehållet i den mening som krävs enligt databasregeln.

De angivna frågeställningarna om tillämpningen av databasregeln när det gäller print on demand kan enligt kommittén bemästras inom ramen för den nuvarande regleringen. Även om gränsdragningsfall inte helt kan undvikas instämmer regeringen – i likhet med de remissinstanser som yttrar sig i denna del – i kommitténs bedömning att det inte framkommit tillräckliga skäl att ändra grundprinciperna för skyddet för print on demand enligt databasregeln.

6.2.2Grundlagsskydd för enstaka exemplar och filer

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ge enstaka print on demand-exemplar grundlagsskydd. Det finns inte heller skäl att ge e- böcker och ljudböcker i form av enstaka nedladdningsbara eller strömmande ljudfiler grundlagsskydd.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i denna del, däribland Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Svenska Journalistförbundet, instämmer i eller har inga invändningar mot kommitténs bedömning. Sveriges Författarförbund, Svenska Förläggareföreningen och Norstedts Förlagsgrupp AB invänder inte mot bedömningen att det saknas skäl att ge grundlagsskydd åt enstaka print on demand-exemplar eller strömmande filer, men anser att e-böcker och ljudböcker i form av enstaka nedladdningsbara exemplar bör ges grund- lagsskydd. De menar vidare att det finns behov av en tolkningsregel med innebörden att situationen där några exemplar åt gången framställs efter beställning från allmänheten jämställs med tryckfrihetsförordningens mångfaldigande.

114

Skälen för regeringens bedömning

Prop. 2017/18:49

Grundlagsskyddet omfattar innehållet i en databas

Som redogörs för i det föregående (avsnitten 6.1.1 och 6.1.2) ger regleringen i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL under vissa förutsättningar grundlagsskydd för innehållet i en databas. De fysiska exemplar som framställs genom print on demand kan omfattas av grundlagsskydd enligt den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF under förutsättning bl.a. att exemplaren uppgår i ett antal som uppgår till en upplaga. Enstaka exemplar som framställs genom print on demand saknar emellertid grundlagsskydd. Detsamma gäller för e-böcker och ljudböcker som konsumeras i form av enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer. Kommittén överväger om sådana enstaka exemplar och filer bör ges grundlagsskydd.

Enstaka exemplar som framställs genom print om demand bör inte ges grundlagsskydd

En viktig utgångspunkt är att eventuella förändringar i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen måste ligga i linje med de grundläggande principer som bär upp tryck- och yttrandefriheten. En sådan princip är att ett yttrande ska vara riktat till allmänheten för att ansvar för tryck- och yttrandefrihetsbrott ska kunna utkrävas. Tanken är att bara yttranden som når många och därmed är av betydelse för opinionsbildningen är värda att skydda (jfr prop. 1990/91:64). Det är också först genom utgivningen av ett yttrande som grundlagarnas straff- och sanktionsbestämmelser kan tillämpas.

Som anges ovan kan print on demand-exemplar omfattas av grundlags- skydd enligt den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF. En förutsättning är dock bl.a. att de framställs i ett antal som kan sägas motsvara en upplaga. Detta ligger i linje med grundprincipen om att det ska vara fråga om yttranden som kan sägas vara riktade till allmänheten för att grundlags- skydd ska komma i fråga (jfr NJA 2002 s. 281 och NJA 2002 s. 583). Att låta enstaka print on demand-exemplar omfattas av grundlagsskydd skulle, som kommittén framhåller, innebära ett avsteg från denna princip, vilket också är anledningen till att det nuvarande grundlagsskyddet har utformats så att det är den som driver verksamheten som ges skydd för innehållet i den databas ur vilken print on demand-exemplaret framställs (se prop. 2001/02:74 s. 98). Även om det finns möjligheter att rent lag- tekniskt åstadkomma en förändring som ger enstaka print on demand- exemplar grundlagsskydd anser regeringen, i likhet med kommittén, att det inte finns tillräckliga skäl att göra så ingripande förändringar i den nuvarande ordningen.

Svenska Förläggareföreningen och Norstedts Förlagsgrupp AB anser att det finns behov av en tolkningsregel med innebörden att situationen där några exemplar åt gången framställs efter beställning från allmän- heten jämställs med tryckfrihetsförordningens mångfaldigande. Detta gäller dock redan i dag om förutsättningarna enligt stencilregeln i 1 kap. 5 § TF är uppfyllda (jfr NJA 2002 s. 281 och NJA 2002 s. 583). Det är enligt regeringens uppfattning inte lämpligt att i grundlag slå fast hur många exemplar som ska anses utgöra en upplaga.

115

Prop. 2017/18:49 E-böcker och ljudböcker i form av enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer bör inte ges grundlagsskydd

Kommittén bedömer att inte heller enstaka filer som hämtas till en en- skild läsares dator från en grundlagsskyddad databas, eller som strömmas från en sådan databas, bör ges grundlagsskydd. Detta invänder bl.a.

Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen mot.

Vid konsumtion av e-böcker och ljudböcker i form av enstaka ned- laddningsbara eller strömmande filer finns det, till skillnad från fram- ställning genom print on demand, inte något fysiskt exemplar. Filen är i stället en del i databasen som skyddas enligt nuvarande regler. Den ned- laddade eller strömmande filen skulle dock i och för sig kunna ses som en egen kommunikationsform. En ordning som ger skydd åt information i enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer skulle emellertid, liksom för enstaka exemplar som framställs genom print on demand, vara svår att förena med den nuvarande systematiken i grundlagarna. Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen anser att rådande synsätt om att enstaka exemplar inte är avsedda för spridning bland all- mänheten måste omprövas med hänsyn till att dessa har ett innehåll som har stor betydelse för samhällsdebatt, opinionsbildning och andra ända- mål som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är av- sedda att skydda. Dessa remissinstanser menar att redan det faktum att digitala exemplar kan beställas av allmänheten borde kunna anses till- räckligt för att se detta kriterium som uppfyllt. Regeringen konstaterar att ett grundlagsskydd för enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer skulle förutsätta genomgripande förändringar bl.a. i fråga om kravet på att grundlagsskyddade medier ska rikta sig till allmänheten. Vidare skulle nedladdade och strömmande filer behöva kategoriseras som en egen medieform skild från databasen i övrigt. Regeringen delar kommitténs bedömning att det inte är motiverat med ingripande förändringar av det här slaget. Grundlagsskyddet för e-böcker eller ljudböcker bör därmed inte utformas som ett skydd för enstaka nedladdade eller strömmande filer.

6.2.3Bilageregeln och taltidningar

Regeringens förslag: Tryckfrihetsförordningens bilageregel ska gälla när ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som sänds eller som tillhandahålls ur en databas som avses i den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Detsamma ska gälla när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen. En förutsättning för bilageregelns tillämpning ska vara att innehållet görs tillgängligt på ett sätt som är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning, att innehållet återges oförändrat och att det framgår hur innehållet har disponerats.

	Mediegrundlagskommitténs	förslag	överensstämmer	med
	regeringens.
	Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som yttrar
116	sig i denna del, däribland Myndigheten		för delaktighet, Kungliga
116

biblioteket och Svenska Journalistförbundet, tillstyrker eller har inga Prop. 2017/18:49 invändningar mot kommitténs förslag. Justitiekanslern ser i och för sig

inte anledning att motsätta sig förslaget men ifrågasätter behovet av det. Hovrätten över Skåne och Blekinge ställer sig tveksam till förslaget och anger bl.a. att förslaget innebär att ett redan komplicerat regelsystem blir än mera komplicerat.

Skälen för regeringens förslag

Bilageregeln

Enligt 1 kap. 7 § andra stycket TF gäller tryckfrihetsförordningen även för radioprogram och tekniska upptagningar som avses i yttrandefrihets- grundlagen under förutsättning att de oförändrat återger hela eller delar av innehållet i en periodisk skrift och anger hur innehållet disponerats. En ytterligare förutsättning är att det är ägaren till den periodiska skriften som sprider eller låter sprida innehållet i dessa former. Ett sådant program eller en sådan upptagning ska jämställas med en bilaga till skriften. Denna regel kallas därför för bilageregeln.

För att bilageregeln ska vara tillämplig krävs att innehållet i en periodisk skrift står som förlaga. Skriftens innehåll ska dessutom återges oförändrat och det ska anges hur innehållet har disponerats. Det innebär att bilageregeln inte är tillämplig om ändringar i förhållande till den tryckta versionen görs i materialet som utgör bilagan.

Bilageregelns syfte var ursprungligen att hålla samman ansvaret för innehållet i en tryckt periodisk skrift när innehållet anpassats för personer med funktionsnedsättning genom sändningar av radioprogram och i tek- niska upptagningar, s.k. taltidningar (prop. 1990/91:64 s. 138–139). Bestämmelsens ordalydelse begränsades dock inte till att avse sådana situationer.

Vid bilageregelns tillkomst distribuerades taltidningar genom s.k. radio- eller kassettidningar. Distributionen av taltidningar har dock förändrats och sker numera uteslutande via internet. Högsta domstolen har slagit fast att tillhandahållanden över internet inte omfattas av bilageregeln (NJA 2003 s. 31). Sådana tillhandahållanden omfattas i stället av skyddet i databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Bilageregeln har alltså förlorat sin betydelse för det den var tänkt att reglera, dvs. taltidningar, och har inte heller i övrigt, såvitt framkommit, haft något egentligt tillämpningsområde under senare år.

Bilageregeln bör utvidgas till ytterligare sätt att tillhandahålla tal- tidningar

Taltidningar omfattas alltså, enligt Högsta domstolens avgörande, av skyddet i databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Vid tillämpning av databasregeln måste tidningsföretagen utse en särskild utgivare för data- basen som svarar för innehållet i den. Det innebär att ansvaret för tidningens innehåll i dessa fall inte automatiskt hålls samman, vilket var det uttalade syftet vid tillkomsten av bilageregeln.

Kommitténs förslag innebär att bilageregeln utvidgas så att den gäller inte bara när innehållet i en periodisk skrift sänds i ljudradio eller

distribueras i en teknisk upptagning, utan även när det distribueras på

117

Prop. 2017/18:49 begäran ur en databas som omfattas av databasregeln i yttrandefrihets- grundlagen. En förutsättning ska enligt förslaget vara att innehållet har anpassats för personer med funktionsnedsättning. Det hittills gällande kravet på att innehållet i den periodiska skriften ska återges oförändrat föreslås gälla även i fråga om ett sådant tillhandahållande. Detsamma gäller kravet på att det ska anges hur innehållet har disponerats. Hov- rätten över Skåne och Blekinge anser att kommitténs förslag innebär att ett redan komplicerat regelsystem blir än mera komplicerat. Justitie- kanslern lämnar liknande invändningar.

Regeringen kan konstatera att de skäl som vid bilageregelns införande låg till grund för bestämmelsen – ett sammanhållet ansvar för en tidnings innehåll – alltjämt gör sig gällande. Eftersom den tekniska utvecklingen har medfört att andra kommunikationsformer används än de som om- fattas av nu gällande reglering finns skäl för en sådan utvidgning som kommittén föreslår. Förslaget om en utvidgning av tillämpningsområdet för bilageregeln till att omfatta även sådana tillhandahållanden som avses i databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen bör därför genomföras. Regeringen anser även, i likhet med kommittén, att tillämpningsområdet bör begränsas till de fall där en anpassning har gjorts för personer med funktionsnedsättning, vilket överensstämmer med det ursprungliga syftet med regleringen. Begränsningen är nödvändig för att bilageregeln – efter utvidgningen som nu föreslås – inte ska riskera att få ett alltför brett tillämpningsområde. Som Lagrådet påpekar är det inte innehållet i sakligt hänseende som ska anpassas. Det är i stället själva tillgängliggörandet som anpassningen tar sikte på. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att bestämmelsen bör utformas så att detta kommer till tydligare uttryck än i lagrådsremissens lagförslag.

6.2.4En bilageregel som medger ett samlat ansvar för böcker införs

Regeringens förslag: Om en författare, utgivare eller förläggare som är ansvarig för en tryckt skrift som inte är periodisk sprider eller låter sprida innehållet eller delar av innehållet i form av ett program som tillhandahålls ur en databas som avses i den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av tryckfrihetsförordningen. Det ska dock gälla endast om innehållet återges oförändrat och det anges att det är fråga om en bilaga till en tryckt skrift.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer med

	regeringens.
	Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som yttrar sig i
	denna del, däribland Riksdagens ombudsmän, Juridiska fakultets-
	nämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Författarförbund och
	Svenska Förläggareföreningen, tillstyrker eller har inga invändningar
	mot förslaget. Justitiekanslern gör samma invändning som för tal-
	tidningar. Myndigheten för press, radio och tv anser att det är positivt att
	försök görs att tillgodose intresset av utökat grundlagsskydd för vissa
118	medier men menar att det inte bör krävas en fysisk förlaga för grundlags-
118

skydd. Svenska Journalistförbundet avstyrker förslaget och framför bl.a. Prop. 2017/18:49 att ansvarsförhållandet blir oklart när aktörer som förhåller sig själv-

ständigt till förlaget står för distributionen och att en tidning som erbjuder e-böcker på sin hemsida får ett splittrat ansvar där respektive författare eller nästa aktör i ansvarsordningen svarar för innehållet i e- böckerna, medan den ansvarige utgivaren ansvarar för övrigt innehåll.

Skälen för regeringens förslag
En bilageregel för att hålla samman ansvaret för innehållet i böcker bör
införas
Som framgår av avsnitt 6.1. ansvarar författaren för innehållet i en tryckt
bok (8 kap. 5 § TF). Finns innehållet även i en databas i form av exempel-
vis en ljudbok ansvarar däremot databasens utgivare för det (1 kap. 9 § och
6 kap. 1 § YGL). Ansvaret splittras alltså upp på olika aktörer trots att det
är fråga om samma innehåll.
Bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF i sin nuvarande lydelse gäller,
som framgår av avsnitt 6.2.3, när ägaren till en periodisk skrift oförändrat
återger innehållet i form av en radiosändning eller en teknisk upptagning.
Radioprogrammet eller den tekniska upptagningen ska i dessa fall jäm-
ställas med en bilaga till tidningen och grundlagsskyddet gäller då enligt
tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Regeringen föreslår i föregående
avsnitt att bilageregeln ska vara tillämplig även när innehållet återges i
sådana databaser som avses i 1 kap. 9 § YGL (om det är anpassat för
funktionshindrade). Bestämmelsen avser att hålla ihop ansvaret för inne-
hållet i medieformerna.
Även när det gäller innehållet i en tryckt bok och i en bok i form av
print on demand, en e-bok eller en ljudbok finns det, som kommittén
framhåller, goda skäl för att hålla samman ansvaret. Att så inte är fallet
har av företrädare för bokbranschen framhållits som ett problem. Det har
bl.a. framförts att den nuvarande ordningen kan verka avhållande på ett
bokförlags vilja att publicera en bok med ett kontroversiellt innehåll i
form av print on demand, en e-bok eller en ljudbok eftersom förlaget kan
få ansvara för eventuella tryck- och yttrandefrihetsbrott. Vidare har fram-
hållits att det nuvarande systemet kan föra med sig en form av självcensur
för författaren genom att denne kanske inte vill vända sig till ett bokförlag
med ett innehåll som kan ifrågasättas. Sveriges Författarförbund och
Svenska Förläggareföreningen framhåller särskilt att den långa tradition
av författarens ensamansvar som tryckfrihetsförordningen bygger på är en
grundförutsättning som måste upprätthållas för att inte störa den viktiga
balansen i överenskommelsen mellan författare och förlag i deras olika
roller för att allmänheten ska kunna ta del av litterära verk, även sådana
verk som kan anses ha ett kontroversiellt innehåll. Bådas roller kan annars
påverkas mycket negativt.
För att det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga ansvarssystemet ska
hållas samman föreslår kommittén att det i tryckfrihetsförordningen ska
införas en ny s.k. bilageregel som ska gälla om en författare, utgivare
eller förläggare som är ansvarig för en tryckt skrift som inte är periodisk
sprider eller låter sprida innehållet eller delar av innehållet i form av ett
program som tillhandahålls ur en sådan databas som avses i databas-
regeln i yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap. 9 § YGL).	119

Prop. 2017/18:49

120

Genom en sådan regel kan författaren av den tryckta boken göras ansvarig för innehållet i boken även när t.ex. ett bokförlag sprider inne- hållet i digital form, t.ex. som en ljudbok. Boken i denna form ska då ses som en bilaga till den tryckta skriften och omfattas av tryckfrihetsförord- ningens regler. Författarens ansvar kommer därmed att omfatta det inne- håll i databasen som motsvarar den tryckta boken. Detsamma gäller om en förläggare eller utgivare har blivit ansvarig för en tryckt skrift enligt den s.k. ansvarskedjan i 8 kap. TF (t.ex. om författaren är avliden vid en ny utgivning) och även låter sprida innehållet i form av t.ex. en e-bok.

I likhet med kommittén anser regeringen att övervägande skäl talar för att en reglering som i huvudsak motsvarar den bilageregel som gäller för periodiska skrifter bör införas i syfte att ansvaret för innehållet i böcker som ges ut i olika medieformer ska hållas samman. Den föreslagna regleringen kommer därmed i första hand att avse dels webbplatser där e- böcker eller ljudböcker tillhandahålls för nedladdning eller strömning, dels databaser med material som finns tillgängligt för print on demand. Innehållet i en tryckt skrift som publiceras som en bilaga i en databas bör vara så tydligt avskilt från övrigt material i databasen att det är möjligt att identifiera vilket innehåll som omfattas av den särskilda bilageregeln. Som kommittén anger bör bilagan kunna uppfattas som en egen enhet i databasen för att den föreslagna regeln ska vara tillämplig (jfr SOU 2001:28 s. 328).

En förutsättning för regelns tillämplighet bör vara att innehållet återges oförändrat

Som kommittén framhåller bör en förutsättning för den nya regelns tillämplighet vara att innehållet återges oförändrat i de medier som anses utgöra en bilaga till skriften. Det innehåll som återges som print on demand respektive i en e-bok eller en ljudbok ska alltså vara detsamma som finns i den tryckta boken.

När det gäller ljudböcker innebär denna medieform att innehållet i den tryckta boken läses upp. Det förekommer också att vissa effekter läggs till, t.ex. i form av olika bakgrundsljud. Som kommittén anger torde sådana inslag i en ljudbok kunna förenas med kravet på likhet mellan innehållet i ljudboken och den tryckta boken. En viss förändring av innehållet i det här avseendet bör alltså vara acceptabel. Om det upplästa innehållet avviker alltför mycket från det skrivna kan det dock inte sägas återge innehållet oförändrat på det sätt som krävs enligt den föreslagna regeln. Även när det gäller e-böcker förekommer det att innehållet skiljer sig från den tryckta boken, t.ex. genom att bilder animeras. En bedömning får göras i varje enskilt fall av om innehållet återges oförändrat på det sätt som krävs för att den föreslagna bilageregeln ska vara tillämplig.

Det finns inte skäl att, som Myndigheten för press, radio och tv föreslår, utvidga regleringen till att omfatta även innehåll som saknar en tryckt förlaga.

Författaren ansvarar även för innehåll i databaser som innehas av en aktör som enligt uppdrag står för publiceringen

Kommittén föreslår att en ytterligare förutsättning för bilageregelns tillämplighet ska vara att det är den som är ansvarig för skriften som

sprider eller låter sprida innehållet i form av ett program som avses i databasregeln.

Ofta omhändertas utgivning i digital form av förlaget efter avtal med författaren. Förlaget sköter därmed inte enbart tryckning och utgivning av författarens skrift på det sätt som anges i 8 kap. 7 § andra stycket TF. Förlaget får även motsvarande roll i fråga om den digitala utgivningen. Mot bakgrund av det anser regeringen, i likhet med kommittén, att det framstår som naturligt att låta bilageregeln vara tillämplig även när förläggaren sprider eller låter sprida skriftens innehåll genom t.ex. en e- bok. Detta förutsätter naturligtvis författarens medgivande.

Svenska Journalistförbundet anser att den ordning kommittén föreslår innebär att ansvarsförhållandet blir oklart när aktörer som förhåller sig självständigt till bokförlaget står för distributionen. Spridandet av böcker i digital form förefaller i många fall ske genom att ett uppdrag lämnas till en utomstående aktör som innehar en databas och som ombesörjer publiceringen. Som kommittén framhåller får detta normalt betraktas som ett uppdragsförhållande där den som sköter den faktiska driften av databasen inte är en självständig aktör i frågor som har att göra med det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga ansvaret. Bilageregeln bör alltså bli tillämplig även när en författare eller ett bokförlag lämnar över material till en utomstående aktör för publicering i en databas (jfr vad som sägs i avsnitt 6.2.1 om mellanhänder).

Det saknas behov av en angivelse av bilagans disposition i fråga om print on demand, e-böcker och ljudböcker

Kravet att det ska anges hur innehållet i bilagan har disponerats, vilket finns i den nuvarande bilageregeln, är enligt kommittén inte nödvändigt när det gäller bilagor i form av print on demand, e-böcker och ljudböcker. Regeringen delar kommitténs bedömning. Något sådant krav bör därför inte tas in i lagen.

Uppgift i anslutning till databaspubliceringen om att bilageregeln är tillämplig

Publiceringar enligt bilageregeln som avser periodiska skrifter kan enkelt identifieras och kopplas till skrifterna. Tillämpningsproblemen och oklarheterna för allmänheten blir få. För e-böcker, ljudböcker och print on demand, som har en marknad även när det saknas tryckt förlaga, kan det vara svårare för en utomstående betraktare att avgöra om eventuella ansvarsfrågor ska bedömas enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrande- frihetsgrundlagen. För att det ska bli tydligt vilken ansvarsordning som är avsedd att tillämpas behöver, som kommittén framhåller, någon form av upplysningsskyldighet införas för den som vill åberopa den nya bilageregeln. Det kan ske t.ex. genom en anmälan till en myndighet eller genom att det anges i anslutning till databaspubliceringen att det rör sig om en bilaga enligt bilageregeln.

Regeringen delar kommitténs bedömning att en ordning som bygger på den senare modellen framstår som mer ändamålsenlig. Det bör därför införas ett krav på att det i anslutning till databaspubliceringen av t.ex. en e-bok anges att det rör sig om ett tillhandahållande av en bilaga enligt bilageregeln. I annat fall kan den inte tillämpas. Med en sådan ordning i

Prop. 2017/18:49

121

Prop. 2017/18:49 kombination med ett avskiljande från annat material i databasen bör ansvarfördelningen i de situationer som Svenska Journalistförbundet beskriver inte bli oklar.

6.2.5Särskilt om preskription

Regeringens förslag: Vid beräkning av preskriptionstiden ska ut- givning av en bilaga i form av ett program anses ha skett när programmet sändes eller började tillhandahållas på det sätt som avses i den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. För en bilaga i form av en teknisk upptagning ska utgivning anses ha skett när den lämnades ut för spridning.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i denna del, däribland Riksdagens ombudsmän, Sveriges Författar- förbund och Svenska Förläggareföreningen, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Myndigheten för press, radio och tv ser en risk för att bedömningen av ansvarsfrågan blir svår om olika preskriptionsregler gäller beroende på om grundlagsskydd erhålls genom databasregeln eller genom bilageregeln.

Skälen för regeringens förslag: Fråga är från vilken tidpunkt preskriptionstiden ska börja löpa för innehåll i databaser och i tekniska upptagningar som utgör en bilaga till en tryckt skrift. Kommittén diskuterar två olika alternativ. Enligt det ena alternativet börjar preskriptionstiden löpa från det att den tryckta skriften ges ut. En sådan ordning skulle innebära att bilagan fullt ut ses som en del av tryckalstret och att den som ansvarar för innehållet endast har att förhålla sig till en preskriptionstidpunkt. Mot en preskriptionstid som följer den tryckta förlagans talar dock, som kommittén framhåller, att innehållet i t.ex. en tryckt bok många gånger publiceras i en databas med en viss tidsför- skjutning. Kommittén förespråkar bl.a. därför det andra alternativet som innebär att preskriptionstiden för innehåll i en databas som utgör en bilaga till en tryckt skrift ska börja löpa från det att publicering i data- basen sker. För en teknisk upptagning föreslås att preskriptionstiden börjar löpa från det att den lämnades ut för spridning. Till stöd för sitt förslag hänvisar kommittén till uttalanden i tidigare förarbeten om att begreppet utgivning, som enligt tryckfrihetsförordningen utgör start- punkten för beräkning av preskriptionstiden, i t.ex. nuvarande 1 kap. 6 § och 9 kap. 3 § TF får anses avse sändningen av ett program eller utläm- nandet av en upptagning för spridning enligt den nu gällande bilageregeln (prop. 1990/91:64 s. 138, jfr SOU 2001:28 s. 323–326). I likhet med kommittén och majoriteten av remissinstanserna anser regeringen att vid beräkning av preskriptionstiden bör utgivning av en bilaga i form av ett program anses ha skett när programmet sändes eller började tillhandahållas i enlighet med databasregeln i yttrandefrihets- grundlagen. För en bilaga i form av en teknisk upptagning bör utgivning anses ha skett när den lämnades ut för spridning. Eftersom preskriptions-

tiderna enligt tryckfrihetsförordningen räknas från det att utgivning har

122

skett innebär förslaget att preskriptionstiden är sex månader om inne- Prop. 2017/18:49 hållet i databasen eller den tekniska upptagningen motsvarar en tryckt

periodisk skrift och ett år om den motsvarar en annan tryckt skrift, t.ex. en bok (nuvarande 9 kap. 3 § TF).

Myndigheten för press, radio och tv ser en risk för att bedömningen av ansvarsfrågan blir svår om preskriptionsreglerna skiljer sig åt för data- basinnehåll som omfattas av bilagereglerna och för sådant som omfattas av databasregeln. I föregående avsnitt föreslår regeringen att en förutsätt- ning för att bilageregeln för icke periodiska skrifter ska vara tillämplig är att det i anslutning till databaspubliceringen anges att det rör sig om ett tillhandahållande enligt bilageregeln. Med en sådan ordning undanröjs de risker som myndigheten påtalar.

6.2.6Domstols beslut om att databasinnehåll som inne- fattar tryckfrihetsbrott ska tas bort

Regeringens förslag: En bestämmelse införs i tryckfrihets- förordningen som ger domstol möjlighet att besluta att ett yttrande som innefattar tryckfrihetsbrott i en bilaga i form av ett program i en databas ska, inom den tid som domstolen bestämmer, tas bort ur data- basen av den som ansvarar för det brottsliga yttrandet. Även om straff för tryckfrihetsbrott inte kan dömas ut på grund av preskription, ska domstolen kunna besluta att ett yttrande ska tas bort av den som annars skulle ha ansvarat för brottet.

I tryckfrihetsförordningen införs också en bestämmelse som ger Justitiekanslern eller målsäganden rätt att i stället för att väcka åtal ansöka hos domstol om att domstolen ska besluta att ett brottsligt yttrande ska tas bort ur databasen. Detta ska gälla under förutsättning att det inte finns någon som är ansvarig för brottet eller den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige. En ansökan om att domstolen ska besluta att ett yttrande som utgör tryckfrihetsbrott ska tas bort får också göras av Justitiekanslern eller målsäganden om en ansvarig person som har förelagts att ta bort yttrandet inte kan följa föreläggandet. Ansökan ska kunna framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription.

Mål om borttagande av ett yttrande som innefattar tryckfrihetsbrott ska vara tryckfrihetsmål enligt tryckfrihetsförordningen.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Av kommitténs förslag till lagtext framgår dock inte vem som ska vara skyldig att ta bort ett yttrande och inte heller att domstolen i beslutet ska ange inom vilken tid som yttrandet ska tas bort.

Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i denna del, däribland Riksdagens ombudsmän, Sveriges Författar- förbund och Svenska Förläggareföreningen, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det starkt kan ifrågasättas om det ska vara möjligt att ingripa mot ett yttrande efter att preskription har inträtt.

123

Prop. 2017/18:49

124

Skälen för regeringens förslag

Domstols beslut om borttagande av yttrande som innehåller tryckfrihets- brott

En följd av förslaget i föregående avsnitt om att preskriptionstiden för yttranden som omfattas av bilagereglerna ska börja löpa från det att inne- hållet publiceras i en databas är att brottsligt innehåll kan ligga kvar i databasen utan möjlighet för det allmänna eller målsäganden att ingripa för att förhindra fortsatt spridning av ett brottsligt yttrande efter att preskription inträtt efter sex månader (periodiska skrifter) eller ett år (andra tryckta skrifter). För att motverka stötande konsekvenser av en sådan ordning föreslår kommittén att en domstol ska kunna besluta att ett brottsligt yttrande ska tas bort ur databasen. Enligt förslaget ska ett sådant beslut kunna meddelas även efter att tryckfrihetsbrottet har preskriberats.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att en sådan möjlighet till in- gripande efter preskription starkt kan ifrågasättas. Regeringen konstaterar att kommitténs förslag innebär ett nytt inslag i tryckfrihetsförordningen. Det ska dock ställas mot att spridningsmöjligheterna som databas- publiceringar erbjuder medför stora risker för intrång i enskildas person- liga integritet. Om inte det allmänna eller en målsägande skulle ha möjlighet att ingripa mot ett brottsligt yttrande efter att preskription inträtt skulle ett yttrande som utgör t.ex. hets mot folkgrupp eller förtal fortsatt kunna spridas. Det skiljer sig från vad som annars gäller, både enligt nuvarande ordning och enligt den ordning regeringen föreslår i avsnitt 8, för innehåll i databaser. En ordning där inga åtgärder kan vidtas mot en brottslig databaspublicering kan på goda grunder ifrågasättas.

I likhet med kommittén och en majoritet av remissinstanserna anser regeringen att övervägande skäl talar för att en domstol ska kunna besluta att ett yttrande som innefattar tryckfrihetsbrott ska tas bort ur en sådan databas som omfattas av bilagereglerna i 1 kap. 5 och 6 §§ TF och att ett sådant beslut ska kunna meddelas även om brottet i fråga är preskriberat. Skyldigheten bör kunna åläggas den som enligt 8 kap. TF ansvarar för databasinnehållet eller, om preskription inträtt, den som annars skulle ha ansvarat för brottet. Till skillnad från vad kommittén föreslår bör det av lagtexten uttryckligen framgå vem som kan åläggas att ta bort ett yttrande.

För det fall det inte finns någon som är ansvarig för brottet eller den som ansvarar inte kan delges stämning i Sverige bör, som kommittén föreslår, Justitiekanslern eller målsäganden kunna ansöka hos domstol om att domstolen ska besluta att ett brottsligt yttrande ska tas bort ur databasen. En sådan ansökan bör kunna riktas mot den som har faktisk möjlighet att efterkomma ett beslut om borttagande, t.ex. den som sköter den faktiska driften av databasen. Även en sådan ansökan bör kunna framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription.

Lagrådet påpekar att den ordning som föreslås i lagrådsremissen kan medföra att det finns en person som är ansvarig enligt 8 kap. TF men inte har sådan rådighet över databasen att domstolens föreläggande kan fullgöras. För att undvika att ett brottsligt yttrande i en sådan situation kan finnas kvar i databasen bör det enligt Lagrådet övervägas en

möjlighet att väcka särskild talan om borttagande av yttrandet mot den som har rådighet över databasen. Som Lagrådet framhåller kan situationen att en ansvarig person helt saknar rådighet över en databas antas uppkomma endast undantagsvis. Det får, som anges i avsnitt 6.2.4, förutsättas att avtalet mellan t.ex. en författare och innehavaren av den databas där publicering sker tillförsäkrar författaren en möjlighet att ta bort material i enlighet med en domstols beslut. Om den beskrivna situationen skulle uppstå kan dock målsägandens och det allmännas intresse av att kunna ingripa mot publiceringen förutsättas vara så starkt att det enligt regeringens uppfattning, och som Lagrådet är inne på, bör finnas en möjlighet för Justitiekanslern eller målsäganden att begära att domstolen förelägger någon annan än den som är eller skulle ha varit ansvarig för tryckfrihetsbrott, exempelvis bokförlaget, att ta bort ett brottsligt innehåll ur databasen.

Prövningen av mål om borttagande av material

Frågan om borttagande kan normalt förväntas bli aktuell i samband med prövningen av ett åtal som Justitiekanslern eller målsäganden har väckt med anledning av ett tryckfrihetsbrott. Frågan prövas då i ett tryckfrihets- mål och en jury medverkar vid prövningen av om tryckfrihetsbrott före- ligger eller inte (12 kap. TF). Ett beslut om borttagande meddelas av rätten genom att frågan behandlas i domen i anslutning till själva ansvarsfrågan.

Kommittén föreslår att även en talan om borttagande av information ur en databas som förs fristående ska utgöra tryckfrihetsmål. Prövningen innefattar en bedömning av om tryckfrihetsbrott föreligger men innebär inte att någon kan dömas för brott. Regeringen delar kommitténs bedömning att prövningen är av sådan karaktär att den bör göras under medverkan av en jury. Om en jury redan har prövat om brott föreligger finns det dock inte skäl för en ny juryprövning av samma sak. Den situationen kan uppkomma om talan väcks mot en ansvarig person som har förelagts av domstol att ta bort ett yttrande men inte kunnat fullgöra föreläggandet.

Det finns skäl att understryka att ett beslut om borttagande endast kan bli aktuellt om ett yttrande uppfyller de rekvisit som krävs för att yttrandet ska utgöra tryckfrihetsbrott, som t.ex. hets mot folkgrupp eller uppvigling. Såväl Justitiekanslern, i sin egenskap av exklusiv åklagare, som domstolen har också att beakta den s.k. instruktionen för tillämpningen vid bedömningen av om det finns skäl att ansöka om eller besluta om borttagning. Instruktionen, som finns i förslagets 1 kap. 10 § TF, är en anvisning till de rättstillämpande organen om att bl.a. särskilt ha i åtanke att tryckfriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick. Av instruktionen följer att det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga intresset ska ges företräde i tveksamma fall.

Som kommittén framhåller kan det vara förenat med vissa svårigheter att identifiera vilket innehåll i databasen som ska tas bort. En förutsätt- ning för att domstolen ska kunna besluta att ett yttrande ska tas bort bör därför vara att det innehåll som utgör tryckfrihetsbrott kan särskiljas från annat innehåll i databasen. Eftersom innehållet i en databas, till skillnad från en tryckt bok eller teknisk upptagning, inte är fixerat utan lätt kan

Prop. 2017/18:49

125

Prop. 2017/18:49 ändras bör stora krav kunna ställas på precisionen i yrkandet från Justitiekanslern eller målsäganden. För att den som beslutet riktar sig mot ska ha rimliga förutsättningar att kunna rätta sig efter beslutet bör det yttrande som har ansetts innefatta tryckfrihetsbrott och som ska tas bort ur databasen också normalt behöva citeras i sin helhet i domen (jfr SOU 2001:28 s. 328). Utgångspunkten bör alltid vara att ett beslut om bort- tagande ska vara så begränsat som möjligt och endast omfatta det eller de stycken i en text som gör att brott föreligger. Detsamma bör gälla i fråga om bilder eller ljudfiler som innehåller brott.

Det bör i bestämmelserna föreskrivas att domstolen i beslutet ska ange inom vilken tid yttrandet ska ha tagits bort. Att den som beslutet riktar sig mot vet vad denne har att rätta sig efter och när så senast ska ha skett är en förutsättning för det straffansvar som, enligt vad regeringen föreslår i följande avsnitt, ska kunna åläggas den som underlåter att agera i enlig- het med beslutet.

6.2.7	Straff vid underlåtenhet att följa ett domstols-
	beslut om borttagande

Regeringens förslag: Den som inte följer ett beslut om borttagande
av ett brottsligt yttrande ur en databas döms till böter eller fängelse i
högst ett år.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med
regeringens. Enligt kommitténs förslag till lagtext träffar straffansvaret
den som inte tar bort ett yttrande ur en databas trots att han eller hon vet
att en domstol beslutat att yttrandet ska tas bort. Kommittén föreslår inte
någon uttrycklig bestämmelse om straff vid underlåtenhet att följa ett
beslut om borttagande av ett brottsligt yttrande ur en databas när det inte
finns någon som enligt 8 kap. TF är ansvarig för brottet.
Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som yttrar
sig i denna del, däribland Riksdagens ombudsmän, Sveriges Författar-
förbund och Svenska Förläggareföreningen, tillstyrker eller har inga
invändningar mot förslaget. Svea hovrätt efterfrågar vägledning bl.a. i
fråga om ansvarsförutsättningar för brottet och faktiska möjligheter för
den sanktionen riktas mot att ta bort materialet.
Skälen	för regeringens förslag: Den s.k. exklusivitetsprincipen i
1 kap. 3 § TF torde, som kommittén anger, innebära att det inte finns
någon möjlighet att verkställa ett beslut om att ta bort ett yttrande som är

	brottsligt från en databas genom handräckning av Kronofogdemyndig-
	heten eller på något annat sätt som inte har uttryckligt stöd i grundlagen.
	Kommittén föreslår inte att det införs någon sådan möjlighet. För att
	säkerställa att ett beslut om borttagande får avsedd effekt föreslår
	kommittén i stället att underlåtenhet att ta bort ett yttrande ska vara
	straffbart med böter eller fängelse i högst ett år.
	Regeringen konstaterar att det är av stor vikt att respekten för en dom-
	stols beslut om att ta bort yttranden som utgör tryckfrihetsbrott upprätt-
	hålls och att det säkerställs att sanktionssystemet vid överträdelse av
	tryckfriheten är effektivt. Den av kommittén föreslagna straffbestämmel-
126	sen avser att säkerställa det. Med hänsyn bl.a. till det intrång i en enskilds
126

personliga integritet som en fortsatt spridning kan innebära får en under- Prop. 2017/18:49 låtenhet att, i strid med en domstols beslut, ta bort ett yttrande som utgör

tryckfrihetsbrott betraktas som så klandervärd att en straffbestämmelse är motiverad.

Som Svea hovrätt påpekar är kommitténs förslag ett s.k. äkta under- låtenhetsbrott. Ett sådant brott ställer särskilda krav på tydlighet i fråga om vem som kan straffas vid en utebliven åtgärd, i det här fallet under- låtenhet att ta bort databasinnehåll. Kommittén föreslår att bestämmelsen ska träffa den som vet att en domstol har beslutat att ett yttrande utgör tryckfrihetsbrott och trots det låter bli att ta bort materialet ur databasen. För att det ska vara tydligt vem som vid äventyr av straffansvar är skyldig att agera anser regeringen att bestämmelsen i stället bör träffa den som enligt domstolens beslut är skyldig att ta bort det brottsliga yttrandet ur databasen. Även om denna person inte själv innehar databasen får han eller hon, i sin egenskap av ansvarig enligt 8 kap. TF, som regel antas ha sådan rådighet över innehållet att straffansvar för underlåtenhet bör kunna komma i fråga. Det får vidare förutsättas att de avtal mellan t.ex. författaren och innehavaren av databasen som ingås inför publiceringen av en bok i digital form tillförsäkrar t.ex. författaren en möjlighet att ta bort material i enlighet med en domstols beslut.

Som föreslås i föregående avsnitt ska en domstol efter ansökan av Justitiekanslern eller målsäganden kunna besluta om borttagande av ett brottsligt yttrande även i de fall då det inte finns någon som är ansvarig enligt 8 kap. TF. I enlighet med vad som anges där bör ett sådant beslut kunna riktas mot den som har faktisk möjlighet att efterkomma ett beslut om borttagande, t.ex. den som sköter den faktiska driften av databasen. Kommitténs förslag till straffbestämmelse får förstås så att den är avsedd att träffa även en sådan person. Detta bör dock komma till tydligare ut- tryck i lagtexten genom att en särskild straffbestämmelse införs i direkt anslutning till bestämmelsen i 9 kap. TF om borttagande efter ansökan.

Sammanfattningsvis anser regeringen att den som underlåter att följa ett beslut om att ta bort ett brottsligt yttrande från en databas ska kunna dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

7Externa informationsleverantörer och användarkommentarer

7.1Inslag i databaser av andra än den som driver verksamheten

En förutsättning för att en databas ska ha grundlagsskydd är, enligt ordalydelsen i 1 kap. 9 § YGL, att innehållet i databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten. Ett grundläggande krav för att databasverksamhet ska skyddas enligt yttrandefrihetsgrundlagen är alltså att den som driver verksamheten råder över innehållet. Detta är en förut- sättning för att utgivaren ensam ska kunna ansvara för det som

publiceras.

127

Prop. 2017/18:49 Publiceringar i databaser har emellertid på flera sätt en särskild karaktär jämfört med andra yttranden som regleras av yttrandefrihets- grundlagen. Innehållet kan uppdateras löpande och det finns många gånger särskilda funktioner på webbplatserna där den som driver verk- samheten interagerar med dem som tar del av innehållet. Det är t.ex. inte ovanligt att den som tillhandahåller en databas låter en s.k. extern informationsleverantör uppdatera innehållet i delar av databasen. Det kan vara fråga om ett medieföretag som låter ett produktionsbolag uppdatera en webbsida som är kopplad till det radio- eller tv-program som produktionsbolaget producerar åt medieföretaget. Ett annat exempel är då ett företag har fått i uppdrag att sköta och välja ut den reklam som visas på ett tidningsföretags webbplats.

Interaktionen med användarna av webbplatsen kan innebära att kommentarer från användarna läggs in i databasen utan föregående granskning av den som driver verksamheten (s.k. omodererade kommentarer). Inläggen kan göras i anslutning till redaktionellt material eller i särskilda tjänster som är avsedda för diskussioner i vissa ämnes- frågor (s.k. diskussionsforum).

Medverkan av andra än den som driver webbplatsen väcker ett antal olika frågor. En central fråga i sammanhanget är om sådan medverkan som innebär att någon annan än den som driver verksamheten kan ändra i eller lägga till innehåll i en databas leder till att grundlagsskyddet för webbplatsen påverkas.

7.1.1Externa informationsleverantörer

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att förtydliga yttrande- frihetsgrundlagen i syfte att klargöra grundlagsskyddet för innehåll som har tillförts en databas av s.k. externa informationsleverantörer.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt i denna del. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Justitiekanslern och Myndigheten för press, radio och tv delar kommitténs bedömning medan

Sveriges Radio anser att lagtexten bör förtydligas.

Skälen för regeringens bedömning: Webbplatser innehåller ofta en omfattande informationsmängd som uppdateras löpande. Som redogörs för i föregående avsnitt är det inte ovanligt att den som tillhandahåller en databas låter en s.k. extern informationsleverantör uppdatera innehållet i delar av databasen. Det kan t.ex. vara fråga om en person som skriver en blogg på medieföretagets webbplats eller ett produktionsbolag som upp- daterar en webbsida som är kopplad till det radio- eller tv-program som produktionsbolaget producerar åt medieföretaget.

Som också anges i det föregående är, enligt ordalydelsen i 1 kap. 9 § YGL, en förutsättning för att en databas ska ha grundlagsskydd att inne- hållet i databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten. Av förarbetena framgår dock att detta inte utesluter grundlagsskydd för material som någon annan publicerar i databasen på uppdrag av den som

driver verksamheten (prop. 2001/02:74 s. 98 och SOU 2001:28 s. 483).

128

Kommittén överväger om detta förhållande bör framgå av yttrandefri- Prop. 2017/18:49 hetsgrundlagens ordalydelse. Kommittén konstaterar dock att ett sådant

förtydligande inte nödvändigtvis innebär att den oklarhet som kan finnas avhjälps och menar att även med ett förtydligande måste en bedömning göras av om någon kan anses handla på uppdrag av den som driver verk- samheten. Mot bakgrund av det och med hänsyn till att nya företeelser som inte nu kan förutses kan uppstå framöver bör frågan enligt kommittén överlämnas till rättstillämpningen. Regeringen delar, i likhet med majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i denna del, kommitténs bedömning.

7.1.2Omodererade användarkommentarer

Regeringens förslag: Det anges i yttrandefrihetsgrundlagen att även om viss information i en databas har tillförts av någon annan än den som driver verksamheten gäller grundlagen för sådana delar av data- basen där det framstår som klart att informationen härrör från den som driver verksamheten.

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att i yttrandefrihets- grundlagen reglera hur ett avskiljande av det redaktionella materialet ska göras för att grundlagsskydd ska gälla.

Mediegrundlagskommitténs förslag och bedömning överensstäm- mer med regeringens.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrar sig i denna del är en stor majoritet, däribland Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän, Sveriges Tidskrifter och Svenska Journalistförbundet, positiva till eller har inga invändningar mot förslaget och bedömningen. Sveriges Radio anser att förslaget kan förstärkas ytterligare, t.ex. genom att regeln kompletteras med en möjlighet för massmediebolaget/redaktionen att visa att materialet härrör från den redaktionella verksamheten, även om det inte klart framgår för användaren. Sveriges Television lämnar lik- nande synpunkter. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet avstyrker förslaget och anger bl.a. att bestämmelsen är otydlig och utgör ytterligare ett steg i att lösa upp det grundläggande samband mellan frihet och ansvar som följer av yttrandefrihetsgrundlagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Det bör inte förtydligas i yttrandefrihetsgrundlagen hur avskiljande av det redaktionella materialet ska ske för att det ska omfattas av grund- lagsskydd

I en databas kan det, utöver sådan information som förts in av den som driver verksamheten eller av någon som handlar på uppdrag av denne, även finnas information som tillförts av någon annan. När det gäller s.k. omodererat material, dvs. material som inte i förväg har granskats av den som driver verksamheten, kan det inte sägas härröra från den som driver verksamheten. Enligt en strikt tolkning av yttrandefrihetsgrundlagen uppfyller databasen i dessa fall inte förutsättningarna för grundlagsskydd

(1 kap. 9 § YGL). Utgångspunkten för en sådan tolkning är att det

129

Prop. 2017/18:49 handlar om en och samma databas. Om de omodererade delarna av t.ex. en webbplats kan avskiljas från det redaktionella innehållet är det dock möjligt att betrakta webbplatsen som två eller flera databaser (se bl.a. prop. 2001/02:74 s. 98 och NJA 2007 s. 309). Grundlagen gäller i sådana fall för det redaktionella innehållet medan de omodererade delarna faller utanför.

I fråga om vad som krävs för att information som tillhandahålls ska anses utgöra fler än en databas har Högsta domstolen uttalat att det får avgöras efter hur förhållandena naturligt uppfattas och inte efter hur informationen är systematiserad eller tekniskt lagrad (NJA 2014 s. 128). Det måste därför, enligt domstolen, vid en objektiv bedömning, både för den som lämnar en kommentar och den som bara tar del av information, tydligt framgå att den som svarar för innehållet tillåter medverkan på webbplatsen av utomstående utan åtgärd. Vidare måste det även framgå vilken information som inte omfattas av ensamansvaret.

Enligt nuvarande rättsläge är det därmed hur webbplatsen ter sig för betraktaren som är avgörande för om det redaktionella materialet ska anses tillräckligt avskilt från annat material och därmed omfattas av grundlagsskydd. Det avgörande är om det på något sätt tydligt framgår att viss information på webbplatsen inte omfattas av ensamansvaret.

Kommittén överväger om detta förhållande bör komma till uttryck i yttrandefrihetsgrundlagen. Att förtydliga i lagtext vad som närmare krävs för att ett tillräckligt avskiljande av det redaktionella materialet ska anses ha skett är emellertid, som kommittén konstaterar, en förhållandevis svår uppgift och riskerar att låsa fast bedömningen till några särskilt utpekade omständigheter. Detta kan få till följd att omständigheter som i ett visst fall framstår som relevanta vid bedömningen inte kan beaktas på grund av lagtextens utformning. En dynamisk utveckling skulle därmed kunna hämmas. Regeringen instämmer därför i kommitténs bedömning att det i praxis finns bättre förutsättningar att genom en helhetsbedömning i det enskilda fallet beakta alla relevanta omständigheter. Övervägande skäl talar alltså för att kriterier för hur avskiljandet ska ske för att grundlags- skyddet ska upprätthållas inte bör uppställas i yttrandefrihetsgrundlagen.

En klargörande regel vid bristande avskiljande

En annan fråga är vilka konsekvenser ett bristande avskiljande av sådant material som förts in av den som driver verksamheten (redaktionellt material) från omodererat material får för yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på en webbplats som drivs av t.ex. ett medieföretag.

Högsta domstolens bedömning i det ovan nämnda rättsfallet kan tolkas som att grundlagsskyddet försvinner för hela webbplatsen om det redaktionella materialet inte avskiljs från övrigt material. Frågan ställdes dock inte på sin spets i avgörandet. Att grundlagsskyddet skulle falla för allt innehåll på en webbplats vid förekomst av icke avskilda användar- kommentarer skulle vara en drastisk konsekvens vars rimlighet kan ifrågasättas. Olika inblandade aktörer kan ha utgått från att de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga principerna om ensamansvar, meddelarfrihet och källskydd gäller. Verksamheten i övrigt kan också ha organiserats utifrån antagandet att verksamheten omfattas av grundlagsskydd, t.ex. kan jour-

nalister ha arbetat under förutsättningen att utgivaren har ett ensamansvar

130

och att de själva saknar straff- eller skadeståndsrättsligt ansvar för inne- Prop. 2017/18:49 hållet i artiklar på webbplatsen.

För att klargöra rättsläget föreslår kommittén en uttrycklig reglering med innebörden att grundlagsskydd gäller för sådana delar av en databas där det framstår som klart att informationen härrör från den som driver verksamheten. Det är alltså hur webbplatsen vid en objektiv bedömning ter sig som ska vara avgörande. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att en sådan regel löser upp det samband mellan frihet och ansvar som är grundläggande för yttrandefrihetsregleringen. Att låta en ansvarig utgivare undgå ansvar för straffbart innehåll på en avgränsad del av en webbplats när innehållet tillförts av någon annan urholkar enligt fakultetsnämnden ensamansvarets princip. Som fakultetsnämnden påpekar är ensamansvaret en bärande del av det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet. Lika grundläggande är dock att det ska vara förutsebart vad ansvaret omfattar. Tydliga gränser för vilka publikationer som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen är av omedelbar betydelse även för meddelare och personer som medverkar professionellt i en publikation. Hos dessa aktörer finns ett tydligt intresse av att kunna överblicka t.ex. ett kommentarsfälts konsekvenser för en webbplats grundlagsskydd.

Regeringen anser att kommitténs förslag är välgrundat och bör genom- föras. Därigenom upprätthålls meddelarskyddet och de förutsättningar som varit utgångspunkten för den redaktionella delen av verksamheten, nämligen att grundlagsskydd gäller. Vikten av förutsebarhet i grundlagsskyddet talar mot Sveriges Radios förslag om att ett medieföretag skulle kunna ges möjlighet att i efterhand visa att materialet härrör från den redaktionella verksamheten trots att det inte klart framgår för användaren. Förslaget bör därför inte justeras på det sättet.

7.1.3Externa inslag i databaser med utgivningsbevis

Regeringens förslag: För att klargöra att grundlagsskyddet för data- baser med utgivningsbevis är detsamma som för databaser med automatiskt grundlagsskydd i de fall material har tillförts databasen av någon annan än den som driver verksamheten upphävs upplysnings- bestämmelsen i yttrandefrihetsgrundlagen om att föreskrifter i vanlig lag tillämpas om ett utgivningsbevis förfaller eller återkallas.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i denna del, bl.a. Justitiekanslern och Sveriges Tidskrifter, är positiva till eller har inga invändningar mot förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det finns goda skäl att anse att även omodererade kommentarer faller in under grundlagsskyddet för hemsidor med utgivningsbevis och att de alltjämt ska göra det.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller databaser med utgivningsbevis råder det viss oklarhet om omfattningen av grundlags- skyddet för databaser med material i form av t.ex. omodererade använ-

darkommentarer eller delar som läggs in av externa informations-

131

Prop. 2017/18:49 leverantörer. Enligt en tolkning som förts fram är yttrandefrihets- grundlagen i dessa fall alltid tillämplig på hela databasen, inklusive de delar som någon annan än den som driver verksamheten kan ändra i, dvs. även t.ex. omodererade användarkommentarer (se bl.a. SOU 2012:55 Del 1 s. 370). Tolkningen har sin grund i utformningen av 1 kap. 9 § tredje stycket YGL som anger att föreskrifter i vanlig lag tillämpas om utgivningsbeviset förfaller eller återkallas. En sådan tolkning skulle innebära att så länge utgivningsbeviset gäller tillämpas bara grundlagens regler på hela databasens innehåll. Till stöd för tolkningen har vidare uttalanden i förarbetena vägts in om att grundlagsskyddet är knutet till utgivningsbeviset och att grundlagsskyddet gäller fram till dess att ett beslut om återkallelse av utgivningsbeviset fattas (prop. 2001/02:74 s. 100). Detta synsätt innebär att grundlagsskyddet vid förekomst av exempelvis omodererat material på en webbplats skulle vara annorlunda för databaser med frivilligt grundlagsskydd jämfört med databaser som har automatiskt grundlagsskydd. I viss praxis från bl.a. Justitiekanslern som redovisas närmare i kommitténs betänkande (s. 327) har emellertid grundlagsskyddet för databaser med frivilligt grundlagsskydd ansetts vara detsamma som för databaser med automatiskt grundlagsskydd, dvs. att skyddet inte gäller t.ex. omodererade användarkommentarer.

Regeringens uppfattning är att det är svårt att se några sakliga skäl för varför grundlagsskyddets omfattning i detta avseende skulle vara en annan för databaser med frivilligt grundlagsskydd än för dem med automatiskt skydd. En sådan ordning ter sig också oförenlig med principen att det är den som råder över innehållet som är ansvarig enligt grundlagarna. Regeringen anser därför, i likhet med kommittén, att grundlagsskyddet för databaser med utgivningsbevis bör vara detsamma som för databaser med automatiskt grundlagsskydd i de fall material tillförts databasen av någon annan än den som driver verksamheten. För att det inte ska råda någon oklarhet om att så är fallet föreslår kommittén att den bestämmelse som har bidragit till den oklarhet om rättsläget som råder, nämligen bestämmelsen om att föreskrifter i vanlig lag tillämpas om ett utgivningsbevis förfaller eller återkallas, upphävs. Regeringen, som konstaterar att bestämmelsen är av upplysande karaktär, ansluter sig till kommitténs förslag.

8Preskriptionsregler och ansvar för databaser

8.1Ansvarsordning, ensamansvar och preskription

Ett centralt inslag i skyddet för tryck- och yttrandefriheten är den sär- skilda ansvarsordningen som innebär att bara en person kan hållas ansvarig för innehållet i ett grundlagsskyddat massmedium (ensamansvar). Den ansvarige pekas ut i förväg enligt en särskild ansvarskedja. Tanken är att denna ordning ska främja yttrandefriheten

men samtidigt underlätta ingripanden mot tryck- och yttrandefrihetsbrott.

132

Den som är ansvarig enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefri- Prop. 2017/18:49 hetsgrundlagen ansvarar för innehållet oavsett hur han eller hon har

bidragit till framställningen och oberoende av faktisk vetskap om mass- mediets innehåll i förväg. Denna princip kallas ibland för uppsåts- presumtionen och är central för att systemet med ensamansvar ska fungera. I vissa speciella fall kan det göras undantag från denna princip, t.ex. om en utgivare har utsetts för skens skull.

En annan aspekt på ansvarsfrågorna rör reglerna om åtalspreskription vid tryck- och yttrandefrihetsbrott. Preskriptionstiderna i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är korta i syfte att den straff- rättsliga bedömningen ska ske enligt de samhällsvärderingar som gällde vid publiceringen. Som huvudregel börjar preskriptionstiden löpa från det att ett yttrande offentliggörs för allmänheten för första gången.

Ett undantag från huvudregeln att preskriptionstiden räknas från offentliggörandet rör tillhandahållanden av information ur grundlags- skyddade databaser. För dessa gäller enligt 7 kap. 1 § andra stycket YGL att preskriptionstiden beräknas från den tidpunkt då den aktuella informationen inte längre tillhandahålls. Det innebär att ett yttrandefri- hetsbrott som begås på en grundlagsskyddad webbsida preskriberas först sex månader efter det att yttrandet har tagits bort.

Högsta domstolen har slagit fast att en utgivares ansvar gäller även för material i en databas som har publicerats efter beslut av en tidigare ut- givare (NJA 2013 s. 945). Det innebär att utgivaren ansvarar straffrätts- ligt för material som finns i en databas även om han eller hon inte har fattat beslut om eller haft möjlighet att fatta beslut om publiceringen.

8.2Utgivares ansvar för yttranden i databaser

8.2.1Reglerna om utgivares ansvar bör förändras när det gäller äldre publiceringar på internet

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om utgivares ansvar för information i databaser bör förändras. Förändringarna bör ske på ett sådant sätt att det inte innebär någon påtaglig förskjutning av den nu- varande balansen mellan friheten att yttra sig och möjligheten för det allmänna eller en målsägande att ingripa när en överträdelse av tryck- och yttrandefriheten har ägt rum.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som yttrar
sig i denna del, däribland Mittuniversitetet, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges Radio och Tidningsutgivarna, delar bedömningen att ansvars-
bestämmelserna för information i databaser bör förändras. Justitie-
kanslern anser att en förändring är obehövlig och framför bl.a. att befint-
lig reglering inte har inneburit några beaktansvärda problem.
Skälen för regeringens bedömning: Ett yttrandefrihetsbrott i en data-
bas, t.ex. på en tidnings webbplats, betraktas som pågående
(perdurerande). Det betyder att brottet fullbordas när uppgiften
publiceras i databasen och därmed tillhandahålls allmänheten. Brottet	133
	133

Prop. 2017/18:49	anses därefter pågå ända fram till dess att uppgiften tas bort och därmed
	inte längre tillhandahålls. Preskriptionstiden räknas från när uppgiften tas
	bort (7 kap. 1 § andra stycket YGL).
	Denna särskilda preskriptionstid för information i databaser innebär en
	avvikelse från de annars korta preskriptionstiderna i tryckfrihetsförord-
	ningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Som skäl för detta anges i för-
	arbetena att det kan hävdas att det såvitt avser databasverksamhet inte
	finns någon viss publiceringstidpunkt utan att det snarare är fråga om en
	pågående publiceringsverksamhet. Det betonas också att ett annat synsätt
	skulle leda till avsevärda problem, eftersom det skulle krävas bevisning
	om när informationen började tillhandahållas i databasen eller när en
	överföring faktiskt skedde (prop. 2001/02:74 s. 79).
	Enligt kommittén talar utvecklingen i mediebranschen för att reglerna
	rörande ansvar och preskription för publiceringar på internet bör ses
	över. Utvecklingen har medfört att äldre material på t.ex. tidningarnas
	webbplatser i allt mindre utsträckning tas bort. I och med att
	avpublicering normalt inte sker leder de nuvarande reglerna till att någon
	preskription av yttrandefrihetsbrott i databaser ofta inte inträder. Ingen
	preskriptionstid börjar löpa och det straff- och skadeståndsrättsliga
	ansvaret upphör aldrig. Eftersom ansvaret gäller även för material som
	har publicerats av en tidigare utgivare blir det straff- och
	skadeståndsansvar en tillträdande utgivare ikläder sig närmast
	oöverblickbart. Justitiekanslern anser trots detta att befintlig reglering
	inte har inneburit några beaktansvärda problem. I de fall åtal har väckts
	för äldre publiceringar hade det enligt Justitiekanslern funnits större
	anledning att ifrågasätta en ordning där publiceringarna straffritt hade
	kunnat fortgå på grund av preskription.
	Även om det finns starka allmänna och enskilda intressen av att kunna
	beivra brottsliga yttranden på internet anser regeringen att en ordning
	med ett ansvar som är obegränsat både i tid och i omfattning kan
	ifrågasättas ur ett straffrättsligt perspektiv. Det i sig talar för en översyn
	av preskriptionsreglerna för databasers innehåll. Som	flera
	remissinstanser påpekar kan det heller inte uteslutas att Europadomstolen
	skulle ha invändningar mot tillåtligheten i t.ex. en förtalstalan mot en
	publicering som gjorts för länge sedan men som fortfarande finns
	tillgänglig på exempelvis en tidnings webbplats (se Europadomstolens
	uttalanden i målet Times Newspapers Ltd mot Storbritannien, nr 3002/03
	och 23676/03, dom den 10 mars 2009, särskilt punkterna 45 och 46).
	Justitiekanslern framhåller i detta sammanhang att de problem som skulle
	kunna uppstå i förhållande till den europeiska konventionen angående
	skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
	(Europakonventionen) kan hanteras genom en konventionskonform
	tolkning av den s.k. instruktionen i yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap.
	5 §). Det kan dock enligt regeringens mening inte bortses från att
	preskriptionsreglerna i sig tillåter åtal lång tid efter publicering.
	Utrymmet för olika tolkningar av instruktionens räckvidd är inte heller
	obetydligt. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns skäl att
	införa en reglering som medger ett överblickbart straffansvar och som
	inte riskerar att komma i konflikt med Europakonventionen.
	Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med kommittén, att
134	regleringen på ett bättre sätt än i dag bör vara i samklang	med

utvecklingen i fråga om internetpubliceringar. Utgångspunkten att Prop. 2017/18:49 utgivaren ska ansvara för publiceringar som han eller hon har godkänt,

eller i vart fall haft möjlighet att ta ställning till, bör komma till tydligare uttryck. En förändring av ansvarsregleringen måste dock noga vägas mot intresset av att beivra yttrandefrihetsbrott på internet. Kränkande publiceringar kan få stora och långtgående konsekvenser för enskilda. Utgångspunkten för en förändrad reglering bör därför vara att den inte ska innebära någon påtaglig förskjutning av den nuvarande balansen mellan friheten att yttra sig och möjligheten att ingripa mot yttrandefrihetsbrott.

8.2.2Nuvarande preskriptionsordning behålls men en möjlighet till ansvarsfrihet för material som är äldre än ett år införs

Regeringens förslag: Om en utgivare inom två veckor efter att ha tagit emot en underrättelse av Justitiekanslern eller målsäganden om att en databas innehåller viss information som kan utgöra yttrandefri- hetsbrott tar bort informationen ur databasen, kan han eller hon inte hållas ansvarig för informationen. Detta gäller endast om det kan antas att informationen började tillhandahållas ur databasen tidigare än ett år innan underrättelsen. Bestämmelser om vad som gäller för underrättelsen får meddelas i lag.

Om en utgivare av en databas utan en föregående underrättelse del- ges en stämningsansökan med yrkande om ansvar eller skadestånd, och utgivaren inom två veckor från delgivningen tar bort den information stämningsansökan gäller ur databasen, kan han eller hon inte hållas ansvarig för informationen. Detta gäller endast om informationen började tillhandahållas tidigare än ett år innan delgivningen av stämningsansökan. Utgivaren kan dock hållas ansvarig om det görs antagligt att informationen började tillhandahållas ett år innan utgivaren delgavs stämningsansökan eller senare.

I tillämpningslagen införs bestämmelser om krav på att en under- rättelse ska innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för påståendet om att viss information i data- basen kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Underrättelsen ska även inne- hålla tydliga uppgifter om vilken information i databasen som den av- ser. Det åligger den som framställer underrättelsen att visa att utgivaren har tagit emot denna.

Regeringens bedömning: Preskriptionstiden för information i data- baser bör även fortsättningsvis beräknas från den tidpunkt då informationen inte längre tillhandahålls.

Mediegrundlagskommitténs förslag och bedömning överens- stämmer i sak till övervägande del med regeringens. Mediegrundlags- kommittén föreslår en annorlunda lösning när det gäller innebörden och effekterna av ett beslut av utgivaren att inte ta bort information och en annan lagteknisk lösning.

135

Prop. 2017/18:49

136

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. En majoritet av de myndigheter som yttrar sig, däribland Riksdagens ombudsmän och Svea hovrätt, tillstyrker eller har inga synpunkter på förslagen. Flera remiss- instanser, däribland Sveriges Radio, Sveriges Television och

Publicistklubben, ser förslagen som ett steg framåt men bedömer att det inte är tillräckligt. Flertalet av medierna och deras organisationer, däribland Sveriges Radio, Sveriges Television, Tidningsutgivarna, Publicistklubben och Schibsted Sverige AB, förordar i stället en preskriptionstid som löper från publiceringsdatum, företrädesvis sex månader. Det gör också bl.a. Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet och Mittuniversitetet. Hovrätten över Skåne och Blekinge ställer sig starkt tveksam till förslagen. Några remissinstanser, däribland Justitiekanslern, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund och Svenska Journalistförbundet, avstyrker förslagen helt. Sveriges advokatsamfund anger bl.a. att förslagen varken avhjälper den urholkning av ensamansvaret som följer av Högsta domstolens avgörande NJA 2013 s. 945 (se avsnitt 8.1.1) eller konflikten mellan tillämpningen av yttrandefrihetsgrundlagen och Europakonventionen. Bland annat Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund anser också att förslagen öppnar för otillbörlig påverkan på yttrandefriheten eftersom utgivare t.ex. av ekonomiska skäl kan tänkas ta bort äldre uppgifter i stor utsträckning. Svenska Journalistförbundet framhåller i det sammanhanget att det kan vara förenat med stora svårigheter att i efterhand fatta ett publiceringsbeslut. Sveriges advokatsamfund framför även att förslagen innebär att preskriberade brott blir åtalbara på nytt. Schibsted Sverige AB lämnar liknande synpunkter och framhåller också, liksom Publicistklubben, att förslagen utgör ett avsteg från tanken om att ett yttrandes tillåtlighet ska bedömas enligt de uppfattningar och värderingar som gällde vid publiceringstillfället.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Yttrandefrihetsbrott i databaser bör även fortsättningsvis fortgå så länge som materialet finns tillgängligt i databasen

Kommittén gör bedömningen att utgångspunkten för en förändrad reglering om utgivarens ansvar för yttrandefrihetsbrott i databaser även fortsättningsvis bör vara att brotten ska vara perdurerande och därmed fortgå så länge som materialet finns tillgängligt i databasen och preskriptionstiden börja löpa först när yttrandet tas bort från databasen. Flera remissinstanser invänder mot en sådan ordning och anser att preskriptionstiden för yttranden i grundlagsskyddade databaser i stället ska beräknas från tidpunkten för publicering, dvs. när yttrandet först lades ut på en webbplats.

Frågan om preskriptionstid för innehåll i databaser är mångfacetterad och innehåller flera, ibland motstående, intressen som vart och ett väger tungt. Det framgår bl.a. av det blandade remissutfallet. Det finns goda skäl som kan anföras för såväl gällande ordning som för en ordning enligt vilken preskriptionstiden ska börja löpa från publiceringstid-

punkten. Som regeringen konstaterar i föregående avsnitt står det dock klart att en förändring av det nuvarande regelverket är angelägen. Det framgår inte minst av att flera av de remissinstanser som i och för sig förordar en preskriptionstid som löper från publicering, däribland

Sveriges Radio och Sveriges Television, framhåller att kommitténs för- slag skulle innebära en betydligt bättre ordning än den som nu råder.

En allmän utgångspunkt för kommittén är att den nuvarande systemati- ken i yttrandefrihetsgrundlagen så långt som möjligt bör upprätthållas. I det sammanhanget stämmer synen på yttrandefrihetsbrott som perdurerande väl överens med hur databasverksamhet i övrigt betraktas enligt yttrandefrihetsgrundlagen, dvs. att informationen i en databas tillhandahålls över tid och att allmänheten genom egen aktivitet söker upp informationen och på särskild begäran får denna överförd till sig. Enligt regeringen är det ett förhållande som talar för den bedömning kommittén gör och som innebär att en publicering även fortsättningsvis ska anses fortgå så länge som materialet finns tillgängligt i databasen, och att fristen för väckande av åtal ska räknas från det att materialet tas bort ur databasen.

En annan omständighet som talar för ett sådant synsätt är att, som Justitiekanslern framhåller, det kan vara svårt att slå fast när uppgifter i en databas publicerades för första gången. Detta eftersom det, om det nuvarande synsättet på preskription ändras, finns en stor risk för att det blir betydligt svårare än i dag att lagföra förtal, hets mot folkgrupp och andra yttrandefrihetsbrott som begås i grundlagsskyddade databaser mot bakgrund av de bevisproblem som kan uppkomma vid prövningen av frågan om ett år förflutit eller inte. Justitiekanslerns eller målsägandes möjligheter att motbevisa en invändning om preskription torde enligt regeringen många gånger vara små, eftersom det kan vara svårt att slå fast när uppgifter i en databas publicerades för första gången och kan kräva kostsamma utredningar. Följden kan bli att ärenden oftare läggs ned på den grunden att preskription inte kan uteslutas. Förändringar i lagtexten skulle, som kommittén också konstaterar, behövas i syfte att kompensera för att dessa bevisproblem kan bli vanligt förekommande. Sådana inslag i yttrandefrihetsgrundlagen riskerar att bli komplicerade och det är svårt att i förväg bedöma hur väl de kommer att fungera utan en noggrann analys.

Det finns ytterligare omständigheter som talar för att en utgivare bör ansvara för en publicering till dess den upphör och inte längre finns till- gänglig. Artiklar och annat material som publiceras på internet har till sin natur en annan varaktighet än exempelvis tryckta tidningar. Förutsätt- ningarna för omfattande och återkommande spridningar är större och oförsvarliga ingrepp i den personliga integriteten kan mot denna bak- grund ofta få betydligt större och mer långvariga verkningar för en enskild än en artikel i t.ex. en tryckt, periodisk skrift. I förhållande till enskildas intresse av att brott i databaser beivras kan det alltså sägas finnas starka skäl för att yttranden i grundlagsskyddade databaser även fortsättningsvis ska betraktas som perdurerande.

Flera remissinstanser, däribland Sveriges advokatsamfund och

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, menar att kommittén inte tillräckligt beaktar artikel 10 i Europakonventionen och Europadomstolens uttalanden om rättsliga angrepp mot äldre

Prop. 2017/18:49

137

Prop. 2017/18:49 publiceringar. Regeringen konstaterar i detta sammanhang att svenska tryck- och yttrandefrihetsrättsliga preskriptionsregler inte har varit före- mål för kritik i Europadomstolen. Regeringen anser också att förslagen som behandlas nedan om en möjlighet till ansvarsfrihet för äldre material väl får anses möta de allmänna uttalanden som Europadomstolen har gjort.

Regeringen anser sammanfattningsvis att det finns övervägande skäl för den nuvarande ordningen som innebär att yttrandefrihetsbrott i data- baser betraktas som pågående så länge informationen tillhandahålls. Regeringen delar därmed kommitténs bedömning att preskriptionstiden för yttranden i databaser även fortsättningsvis ska räknas från det att yttrandet tas bort ur databasen. Med hänsyn till de olika och var för sig betydelsefulla intressen som frågan rymmer och vikten av att dessa balanseras mot varandra, samt betydelsen av bred enighet i grundlags- frågor, är det dock angeläget att vidare följa utvecklingen och utfallet av de förslag regeringen lämnar nedan.

En möjlighet till ansvarsfrihet bör införas för material som är äldre än ett år

Samtidigt som det alltså finns skäl för att upprätthålla nuvarande ordning som innebär att preskriptionstiden för material som finns i en databas räknas från det att ett yttrande tas bort är det, som redogörs för ovan, inte tillfredsställande att utgivarens ansvar gäller helt utan begränsningar. I detta avseende är det angeläget med förändringar. Med anledning av detta föreslår kommittén att en utgivares straff- och skadeståndsrättsliga ansvar ska kunna begränsas i tid. En möjlighet till frihet från ansvar föreslås kunna inträda ett år efter publicering och gälla för material som då ligger kvar i databasen. Utgångspunkten för beräkningen av om material har legat i databasen under längre tid än ett år ska enligt förslaget vara när talan väcktes vid domstol. Förslaget innebär också att en utgivare som vill hävda ansvarsfrihet på denna grund måste åberopa detta. Som en komplettering föreslår kommittén att Justitiekanslern eller målsäganden genom en underrättelse till utgivaren om att databasen innehåller viss information som utgör yttrandefrihetsbrott ska kunna tvinga utgivaren att på nytt ta ställning till den aktuella publiceringen. Om utgivaren inom två veckor väljer att ta bort informationen undgår utgivaren ansvar. Om utgivaren däremot väljer att inte ta bort yttrandet inom den tiden anses utgivaren ha fattat beslut om att yttrandet publiceras på nytt. Det nya publiceringsbeslutet anses enligt förslaget fattat när fristen på två veckor har löpt ut och medför ett fortsatt straff- och skadeståndsrättsligt ansvar. Ansvarsfrihet kan då alltså inte längre åberopas. När det gäller själva underrättelsen föreslår kommittén att den endast ska kunna ge upphov till ett nytt publiceringsbeslut om den avser material som har funnits i databasen längre än ett år.

Som flera remissinstanser, däribland Sveriges advokatsamfund och Sveriges Radio, påpekar innebär den föreslagna ordningen att en ansvarig utgivare även fortsättningsvis kan komma att ansvara för publiceringar som skett före hans eller hennes tillträde. Regeringen anser dock att en möjlighet till ansvarsfrihet för material som publicerats mer än ett år

tidigare förmår balansera de delvis motstående intressen som gör sig

138

gällande. Med en sådan möjlighet mildras det i vissa fall mycket betungande ansvar som enligt den nuvarande ordningen kan vila på en nytillträdd utgivare för en databas med omfattande äldre material. Samtidigt får ett år anses som en tillräckligt lång period för att Justitiekanslern eller en målsägande ska kunna ingripa mot ett yttrandefrihetsbrott.

Justitiekanslern menar att den bevissvårighet som skulle uppstå med en preskriptionstid som börjar löpa vid publicering gör sig gällande även i förhållande till en regel om möjlighet till frihet från ansvar för äldre material. Ett alternativ skulle enligt Justitiekanslern vara en ordning som innebär att en utgivare som vill åberopa frihet från ansvar på denna grund måste visa att publiceringen gjordes för mer än ett år sedan. Förslaget innebär visserligen att det är Justitiekanslern eller en målsägande som har att leda i bevisning att utgivaren kan hållas ansvarig för innehållet i databasen i dessa situationer. Enligt förslaget ska det emellertid vara till- räckligt att det görs antagligt att informationen tillhandahölls senare för att en åberopad ansvarsfrihet ska underkännas. Beviskravet är alltså förhållandevis lågt. Saknas uttrycklig uppgift om publiceringstidpunkt kan t.ex. en redogörelse för en händelse eller andra faktauppgifter i anslutning till yttrandet göra antagligt när en publicering har skett. Många hemsidor med utgivningsbevis, som exempelvis bloggar, har också en kronologisk uppbyggnad med publiceringar som följer efter varandra, vilket kan bringa klarhet i frågan om när publicering ägde rum. Att beviskravet är relativt lågt ger, som kommittén framhåller, vidare utgivaren ett tydligt motiv för att ange publiceringstidpunkten. Risken med att låta bli att lämna en sådan uppgift är nämligen att en åberopad ansvarsfrihet underkänns. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte finns skäl att komplettera regleringen på det sätt som Justitiekanslern föreslår.

Om ett yttrande inte tas bort efter underrättelse är utgivaren fortsatt ansvarig

Som anges ovan föreslår kommittén att Justitiekanslern eller mål- säganden genom en underrättelse till utgivaren om att databasen inne- håller viss information som utgör yttrandefrihetsbrott ska kunna tvinga utgivaren att ta ställning till den aktuella publiceringen. Sveriges advokatsamfund menar att kommitténs förslag om att ansvar ska kunna utkrävas om ett yttrande inte tas bort efter en sådan underrättelse innebär att preskriberade brott blir åtalbara på nytt, vilket skulle strida mot Europakonventionen. Regeringen delar inte samfundets uppfattning. Eftersom brottet är att betrakta som perdurerande löper ingen preskriptionstid förrän yttrandet tas bort från databasen (se avsnitt 8.1). Utgången av fristen för borttagning utgör därmed inte startpunkt för en ny preskriptionstid. Till skillnad från Publicistklubben och Schibsted Sverige AB anser regeringen inte heller att förslaget utgör ett avsteg från tanken om att ett yttrandes tillåtlighet ska bedömas enligt de uppfattningar och värderingar som gällde vid publiceringstillfället. Tvärtom bedöms utgivarens ställningstagande om att låta publiceringen kvarstå i den tid det beslutet fattas. En sådan ordning kan jämföras med det förhållandet att en äldre bok som ges ut i ny upplaga prövas utifrån de uppfattningar

Prop. 2017/18:49

139

Prop. 2017/18:49	som råder vid tidpunkten för den nya utgivningen (se SOU 2001:28
	s. 377 och SOU 2006:96 s. 177).
	Flera remissinstanser, däribland Juridiska fakultetsnämnden vid
	Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund, anser att förslaget
	öppnar för otillbörlig påverkan på yttrandefriheten. Svenska
	Journalistförbundet framhåller också att det kan vara förenat med stora
	svårigheter att i efterhand fatta ett beslut om ett yttrandes fortsatta
	publicering. Det kan visserligen inte helt uteslutas en möjlighet att undgå
	ansvar genom att avpublicera innehåll kan medföra att en utgivare väljer
	att ta bort material ur databaser i större utsträckning än vad som annars
	hade varit fallet. Regeringen ser dock inte den risken som särskilt stor.
	Det ligger i en utgivares roll att fatta publiceringsbeslut som ibland kan
	innehålla svåra avvägningar. Det framstår inte som givet att en utgivare
	generellt sett skulle vara mer benägen att böja sig för påtryckningar
	avseende äldre publiceringar än avseende publiceringar av nyare datum.
	För att motverka sådana konsekvenser föreslås också en bestämmelse i
	tillämpningslagen med innebörden att underrättelsen från Justitiekanslern
	eller målsäganden ska innehålla ett konkret påstående om att det före-
	kommer brott i aktuell databas, tydliga uppgifter om vilken information
	som avses och en utförlig redogörelse för de omständigheter som
	åberopas till grund för påståendet. Det ska alltså finnas ett underlag som
	är möjligt för en utgivare att bedöma och ta ställning till, vilket talar mot
	att effekten kommer att bli en slentrianmässig avpublicering av uppgifter.
	Reglerna bör ges en något annorlunda utformning än i kommitténs
	förslag
	Sammantaget anser regeringen i likhet med kommittén att övervägande
	skäl talar för att regler som innebär att en utgivare av en databas under
	vissa förutsättningar inte ska kunna hållas ansvarig för material som har
	publicerats mer än ett år tillbaka i tiden bör införas. Regeringen anser
	dock att bestämmelserna bör ges en annan utformning än den kommittén
	föreslår. Utgångspunkten bör vara att en utgivare inte ska kunna hållas
	ansvarig för information i en databas om han eller hon inom två veckor
	efter att ha tagit emot en underrättelse av Justitiekanslern eller
	målsäganden om att informationen kan utgöra yttrandefrihetsbrott tar
	bort informationen ur databasen. Detta bör gälla endast om det kan antas
	att informationen började tillhandahållas ur databasen tidigare än ett år
	innan underrättelsen. Bestämmelser om vad som gäller för underrättelsen
	bör, som kommittén föreslår, få meddelas i lag.
	Konsekvensen av att ett yttrande inte tas bort inom tvåveckorsfristen
	blir att utgivaren fortsätter att ansvara straff- och skadeståndsrättsligt för
	yttrandet och att talan om ansvar därför kan väckas av Justitiekanslern
	eller målsäganden. Regeringen anser inte att det behövs eller är lämpligt
	med en bestämmelse om att ett nytt publiceringsbeslut ska anses ha
	fattats. Det bör, som kommittén föreslår, åligga den som framställer en
	underrättelse att visa att utgivaren har tagit emot denna.
	Justitiekanslern eller målsäganden bör kunna välja att utan föregående
	underrättelse väcka talan i domstol. Även i det fallet bör dock utgivaren
	ges möjlighet att undgå ansvar för yttranden som började tillhandahållas
	för mer än ett år sedan, under förutsättning att informationen tas bort ur
140

databasen. För att kunna beaktas i ett mål bör, liksom i fråga om andra Prop. 2017/18:49 invändningar om ansvar, gälla att utgivaren måste göra gällande

invändningen före huvudförhandlingen (se 6 kap. 3 § YGL). Frihet från ansvar på denna grund bör, som kommittén föreslår och som behandlas i föregående avsnitt, inte komma i fråga om det görs antagligt i målet att informationen började tillhandahållas mer än ett år innan talan väcktes.

Det bör framhållas att ansvarsfrihet för äldre material bara blir aktuellt om preskription inte har inträtt. Frihet från ansvar för information som utan föregående underrättelse eller stämningsansökan har tagits bort ur en databas kan alltså komma i fråga endast om talan om ansvar väcks inom preskriptionsfristen på sex månader. I en sådan situation kan utgivaren åberopa ansvarsfrihet på den grunden att den aktuella informationen började tillhandahållas tidigare än för ett år sedan. Även i denna situation behöver dock påståendet framställas före huvud- förhandlingen för att kunna beaktas i målet.

Regeringen har i lagrådsremissen föreslagit att reglerna om att en utgivare under vissa förutsättningar inte ska kunna hållas ansvarig för äldre information i en databas ska benämnas ansvarsbegränsning. Lagrådet anser att detta är mindre lämpligt och menar att ordet begränsning antyder att ansvaret finns kvar, men i begränsad omfattning. Regeringen anser i och för sig att det inte är felaktigt att tala om reglerna som en begränsning i utgivarens annars mycket vidsträckta ansvar. Eftersom syftet med och konsekvensen av bestämmelserna är en frihet från ansvar delar dock regeringen Lagrådets bedömning att uttrycket ansvarsbegränsning kan utgå som definierat uttryck i lagtexten.

Möjligheten till ansvarsfrihet för äldre material bör gälla endast för utgivaren och omfatta både straffansvar och skadeståndsansvar

I likhet med kommittén anser regeringen att det saknas skäl för att låta någon annan i den s.k. ansvarskedjan i 6 kap. YGL än utgivaren omfattas av möjligheten till ansvarsfrihet för äldre material. Denna möjlighet bör därmed inte finnas för den som driver verksamheten och således har en skyldighet att utse utgivare.

Regeringen anser inte att det finns skäl att, som Justitiekanslern före- slår, låta möjligheten till ansvarsfrihet för äldre material gälla enbart för det straffrättsliga ansvaret. I följande avsnitt redogörs för målsägandens möjlighet att vända sig mot den som bedriver programverksamheten, t.ex. ett medieföretag, med ett skadeståndskrav, även om utgivaren inte kan hållas ansvarig med hänsyn till de föreslagna reglerna. Detta utrymme får anses tillräckligt säkerställa målsägandens möjligheter till skadestånd.

8.2.3Skadeståndsanspråk ska alltid kunna riktas mot medieföretaget

Regeringens bedömning: Möjligheten för en målsägande att rikta ett skadeståndsanspråk mot den som bedriver programverksamheten bör inte inskränkas. Det kommer alltså vara möjligt för en målsägande att rikta ett skadeståndsanspråk mot den som bedriver verksamheten även

141

Prop. 2017/18:49 om utgivaren inte kan hållas ansvarig på grund av reglerna om frihet från ansvar för material som börjat tillhandahållas ur en databas tidigare än ett år innan en underrättelse har lämnats eller delgivning av en stämningsansökan skett.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Justitiekanslern anser att möjligheten att rikta skadestånd mot den som bedriver verksamheten inte uppväger för- sämringen av målsägandens möjlighet att hålla utgivaren skadestånds- rättsligt ansvarig.

Skälen för regeringens bedömning: Ett skadeståndskrav som grundar sig på yttrandefrihetsbrott genom publicering i en databas kan enligt reglerna i 8 kap. 2 § YGL krävas ut av såväl den som ansvarar enligt de vanliga ansvarsreglerna, normalt sett utgivaren, som den som bedriver den aktuella programverksamheten, t.ex. ett medieföretag. Den som anser sig utsatt för förtal genom en publicering i en grundlagsskyddad databas har alltså möjlighet att väcka en skadeståndstalan direkt mot det medieföretag (eller liknande) som står bakom verksamheten.

Regeringen finner, i likhet med kommittén, att det inte finns skäl att låta ordningen med en utgivares möjlighet till ansvarsfrihet för äldre material påverka medieföretagets (eller liknande) skadeståndsansvar i förhållande till målsäganden. Det bör alltså finnas möjlighet för målsäganden att vända sig mot medieföretaget med ett skadeståndskrav på grund av en publicering, även om utgivaren inte kan hållas straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för publiceringen till följd av reglerna om ansvarsfrihet för material som har publicerats tidigare än ett år före tidpunkten för delgivning av en stämningsansökan eller en underrättelse om att databasen innehåller information som kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Som kommittén framhåller är en förutsättning dock att skadeståndskravet inte är preskriberat, dvs. kravet måste som utgångs- punkt framställas inom tio år från det att uppgiften togs bort från data- basen (2 § preskriptionslagen [1981:130]).

9 Personlig integritet och grundlagsskydd

9.1Det frivilliga grundlagsskyddet och personuppgiftsregleringen

9.1.1Frivilligt grundlagsskydd genom utgivningsbevis

Sedan 2003 kan en innehavare av en databas få grundlagsskydd för data- basen genom att ansöka om utgivningsbevis, s.k. frivilligt grundlags- skydd (prop. 2001/02:74). Utgivningsbevis utfärdas av Myndigheten för press, radio och tv och gäller i tio år. Ansökningsavgiften är för närvarande 2 000 kronor. För att ett utgivningsbevis ska utfärdas krävs bl.a. att en utgivare har utsetts och att överföringarna utgår från Sverige.

Det ställs däremot inte upp några krav på att verksamheten ska ha ett

142

visst innehåll eller syfte. Grundlagsskyddet är alltså innehållsneutralt i Prop. 2017/18:49 detta avseende och förutsätter endast att vissa formella kriterier är upp-

fyllda. Samma grundprincip om innehållsneutralitet gäller för andra medier som omfattas av grundlagarna, bl.a. tryckta skrifter och radio- program.

Grundlagsskyddet innebär att personuppgiftslagens (1998:204), för- kortad PUL, bestämmelser om bl.a. känsliga personuppgifter och person- uppgifter om lagöverträdelser inte tillämpas. Vid införandet av möjlig- heten till frivilligt grundlagsskydd för databaser väcktes därför frågan om reformens inverkan på integritetsskyddet. Konstitutionsutskottet uttalade att konflikter skulle kunna uppstå med bestämmelser som finns i syfte att skydda den personliga integriteten. Utskottet pekade särskilt på att grundlagsskyddet i värsta fall skulle kunna komma att omfatta databaser som är rena personregister (bet. 2001/02:KU21 s. 32).

Frågan om det frivilliga grundlagsskyddet och riskerna för konflikter med skyddet för den personliga integriteten har fortsatt att vara aktuell. Under Yttrandefrihetskommitténs arbete behandlades frågeställningen i flera omgångar utan att några förslag till förändringar lämnades (SOU 2009:14 s. 65–114 och SOU 2012:55 Del 1 s. 429–440).

9.1.2En personuppgiftsreglering under förändring

Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns för närvarande i personuppgiftslagen. Den 27 april 2016 antogs EU:s nya dataskyddsför- ordning (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG). Dataskyddsförordningen träder i kraft den 25 maj 2018 och utgör en ny generell reglering för personuppgiftsbehandling inom EU och kommer att ersätta det nuvarande dataskyddsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter). Dataskyddsförordningen kommer att ha direkt tillämpning i Sverige. Det innebär att personuppgiftslagen inte kommer att finnas kvar i sin nuvarande form.

Dataskyddsförordningen ger i olika avseenden utrymme för att mer preciserade bestämmelser och vissa undantag från förordningen införs i nationell lagstiftning. Dataskyddsutredningen (Ju 2016:04), som har haft i uppdrag att säkerställa en ändamålsenlig och välbalanserad kompletterande nationell reglering om personuppgiftsbehandling redovisade sitt uppdrag den 12 maj 2017 i betänkandet Ny dataskyddslag (SOU 2017:39). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.

143

Prop. 2017/18:49

144

9.2En begränsning av grundlagsskyddet för vissa söktjänster

9.2.1Av integritetshänsyn bör grundlagsskyddet för vissa söktjänster begränsas

Regeringens bedömning: Med hänsyn till skyddet för den personliga integriteten finns det skäl att begränsa grundlagsskyddet för vissa söktjänster som innehåller personuppgifter av särskilt integritets- känslig karaktär.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i denna del, däribland Justitiekanslern, Datainspektionen, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges advokat- samfund, delar bedömningen. En del remissinstanser, däribland

Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholm universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Publicistklubben och

Verifiera AB, motsätter sig att ett undantag införs. Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Publicistklubben anger bl.a. att undantag i lagstiftningen innebär att grundlagsskyddet stegvis urholkas. Verifiera AB menar bl.a. att en begränsning skulle utgöra en inskränkning i offentlighetsprincipen. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala är kritisk till en begränsning i grundlagsskyddet för upp- gifter som är hämtade från allmänna, offentliga handlingar.

Skälen för regeringens bedömning

Den tekniska och mediala utvecklingen medför behov av att se över grundlagsskyddets räckvidd

Utgångspunkten vid införandet av det frivilliga grundlagsskyddet var att grundlagsskydd inte skulle vara förbehållet traditionella massmedie- företag utan också kunna ges till enskilda och andra medieföretag som tillhandahåller information till allmänheten (prop. 2001/02:74 s. 48). Möjligheten att ansöka om utgivningsbevis innebär att exempelvis bloggar och tidningar som publiceras endast på internet kan få grundlags- skydd mot ingripanden från det allmänna.

Samtidigt som den tekniska och mediala utvecklingen har medfört behov av att vidga möjligheterna att få grundlagsskydd finns det skäl att också bevaka att inte nya inslag i medieutbudet ges möjlighet att under skydd av grundlagarna göra intrång i den personliga integriteten på ett sätt som inte är acceptabelt. En balans mellan ett starkt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten och respekten för enskildas personliga integritet är avgörande för förtroendet för regleringen. Den senare tidens utveckling när det gäller vissa typer av databaser med utgivningsbevis ger i detta avseende anledning till oro. De farhågor som konstitutions- utskottet uttryckte i samband med införandet av det frivilliga grundlags- skyddet är fortsatt relevanta (se avsnitt 9.1.1).

Den genomgång kommittén har gjort visar visserligen att utgivnings- bevis som medel för att kringgå personuppgiftsregleringens skydd inte är

ett generellt problem bland hemsidor med frivilligt grundlagsskydd. Det finns dock inslag av tjänster som är uppbyggda särskilt kring möjligheten att söka på känsliga personuppgifter och som innebär stora ingrepp i enskildas personliga integritet. Som regel utgörs dessa söktjänster av olika on line-tjänster som bedrivs på kommersiella grunder och som innebär att allmänheten ges tillgång till information om enskilda som hämtats ur offentliga handlingar och register. Verifiera AB anser att den omständigheten att informationen kommer från allmänna och offentliga handlingar talar mot en syn på dessa tjänster som principiellt tvivel- aktiga. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet lämnar liknande synpunkter. Att handlingar var för sig och på särskild begäran kan begäras ut från olika myndigheter skiljer sig dock avsevärt från möjligheten att genom en enkel sökning få en träffbild som exempelvis visar vilka i ett område som varit föremål för en straffrättslig process – en tjänst som för närvarande tillhandahålls. De särskilda riskerna för kränkningar av den personliga integriteten ligger i att uppgifterna finns sammanställda eller med enkla medel kan sammanställas. I samman- hanget bör framhållas att uppgifterna i Polismyndighetens belastnings- register skyddas av absolut sekretess enligt 35 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Av 21 § första stycket PUL följer också att det är förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straff- processuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.

Enligt regeringen är det uppenbart att enskilda riskerar att lida skada av att information som finns att tillgå genom vissa söktjänster på internet sprids till allmänheten. Behovet av att låta verksamheter av detta slag fullt ut skyddas av de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga grundprinciperna framstår som begränsat. Verksamheterna får sägas ligga långt från själva kärnan för det område som grundlagarna är tänkta att omfatta och det framstår tvärtom som naturligare att sådana söktjänster omfattas av personuppgiftsregleringen.

Den nuvarande situationen innebär sammanfattningsvis att grundlags- skyddet får konsekvenser som inte är rimliga. Den ökade risken för att enskilda drabbas av allvarliga integritetsintrång kan svårligen motiveras och riskerar att minska den allmänna förståelsen och acceptansen för den särskilda tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regleringen. Det föranleder behov av åtgärder.

En möjlighet att begränsa grundlagsskyddet för vissa söktjänster bör införas

Kommittén bedömer att grundlagsskyddet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för vissa söktjänster som innehåller person- uppgifter av särskilt integritetskänslig karaktär bör inskränkas. En in- vändning som bl.a. Publicistklubben framför mot förslaget är att grund- lagarna stegvis urholkas när tillämpningsområdet begränsas. I det sammanhanget vill regeringen dock framhålla att lika väl som den tekniska och mediala utvecklingen för med sig nya uttrycksformer som förtjänar grundlagarnas skydd kan den föra med sig företeelser för vilka grundlagsskydd inte framstår som vare sig önskvärt eller lämpligt. En inskränkning i skyddet för vissa nya företeelser betyder inte att uttrycks-

Prop. 2017/18:49

145

Prop. 2017/18:49 former som historiskt sett och på goda grunder haft grundlagsskydd riskerar att falla utanför grundlagarnas tillämpningsområde. Utvecklingen kräver nya överväganden, såväl när det gäller vad som bör ges grundlagsskydd som vad som bör falla utanför. Att den typen av överväganden görs är en viktig del av värnandet av en livskraftig tryck- och yttrandefrihetsreglering.

Regeringen delar kommitténs bedömning att det finns skäl att av integritetshänsyn införa en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som gör det möjligt att begränsa grundlags- skyddet för vissa söktjänster som innehåller personuppgifter av särskilt integritetskänslig karaktär. En sådan bestämmelse bör utformas så att den ger utrymme för att komma till rätta med de aktuella problemen samtidigt som den inte får medge större inskränkningar i grundlags- skyddet än nödvändigt. Den ska vara förenlig med den försiktighets- princip som brukar tillämpas vid inskränkningar av grundlagsskyddet på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området (se bl.a. SOU 2001:28 s. 25).

	9.2.2	Hur bör begränsningen av grundlagsskyddet
		utformas?

	Regeringens förslag: Det införs delegationsbestämmelser i tryck-
	frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som ger utrymme
	att i lag reglera om förbud mot offentliggörande av personuppgifter
	som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande
	förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller
	medlemskap i fackförening, personuppgifter om hälsa, sexualliv eller
	sexuell läggning, personuppgifter som består av genetiska uppgifter
	eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person,
	eller personuppgifter om att en enskild har begått lagöverträdelser
	genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit
	föremål för straffprocessuella tvångsmedel. Detta ska gälla endast om
	personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att
	det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa och det med
	hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen
	hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i
	enskildas personliga integritet.

	Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med
	regeringens. Kommitténs förslag till lagtext är dock delvis annorlunda
	utformat samt innehåller uttrycket ras.
	Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Majoriteten av de
	remissinstanser som yttrar sig, däribland Riksdagens ombudsmän,
	Brottsoffermyndigheten, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten och
	Diskrimineringsombudsmannen, tillstyrker eller har inga invändningar
	mot förslaget. Även Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund till-
	styrker att en delegationsbestämmelse införs men framhåller att tillämp-
	ningsområdet bör övervägas och förtydligas. Bonnier Broadcasting och
	Sveriges Tidskrifter har inte något att erinra mot att en delegations-
146	bestämmelse införs men anser att ett uttryckligt ställningstagande bör

göras i lagtexten om att seriös, granskande journalistik inte på något sätt Prop. 2017/18:49 ska kunna hämmas. Justitiekanslern menar att den reglering som föreslås

för ändamålet är alltför oprecis och därmed inte godtagbar. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet invänder mot användningen av uttrycket ras. Datainspektionen och Post- och telestyrelsen anser att undantaget bör träffa även söktjänster med personuppgifter som inte i sig är av särskilt integritetskänslig natur. Flera remissinstanser, däribland

Hovrätten över Skåne och Blekinge, Myndigheten för press, radio och tv, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges Radio, Sveriges Television, Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna, avstyrker förslaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge anger att förslaget strider mot den grundläggande principen om att grundlags- skyddet knyts till användningen av vissa medier och inte till vilket inne- håll ett yttrande har. Hovrätten menar även att förslaget strider mot bl.a. förbudet mot censur och hindrande åtgärder. Myndigheten för press, radio och tv anser att förslaget ger ett stort tolkningsutrymme som kan innebära rättslig osäkerhet, särskilt i förhållande till meddelarskyddet. Sveriges Radio framför liknande synpunkter och menar även att uttrycket uppgiftssamling träffar i princip varje samling av digital information. Svenska Journalistförbundet ser en risk för tillämpningssvårigheter när det kommer till att avgöra om en uppgiftssamling tillhandahålls inom ramen för traditionell medieverksamhet.

Skälen för regeringens förslag

Reglering i lag bör vara möjlig

Kommitténs förslag innebär att det i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen förs in en s.k. delegationsbestämmelse som delvis utformas med befintliga delegationsbestämmelser i 1 kap. 9 § TF som förebild. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska, utan hinder av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, vad som följer av lag gälla om förbud mot offentliggörande av särskilt angivna person- uppgifter i vissa uppgiftssamlingar.

Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att en sådan bestämmelse strider mot bl.a. förbudet mot censur. Förslaget, som ligger i linje med det undantag som redan finns i fråga om kreditupplysningsverksamhet i 1 kap. 9 § TF och 1 kap. 12 § YGL, tar sikte på själva spridningen av uppgifter från vissa uppgiftssamlingar (se nedan). Bestämmelsen medger däremot inte lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot en uppgifts- samling innan denna görs tillgänglig för allmänheten (censur). Enligt regeringen är bestämmelsen förenlig med grundläggande tryck- och yttrandefrihetsrättsliga principer.

Regeringen instämmer därmed med kommittén i att bestämmelsen bör utformas som en s.k. delegationsbestämmelse som medger reglering i och tillämpning av lag om förbud mot offentliggörande av vissa person- uppgifter. Kommittén föreslår att bestämmelsens inledning formuleras på ett delvis annat sätt än inledningen av 1 kap. 9 § TF för att det inte ska uppstå tveksamhet om att den även ger utrymme för reglering genom EU-förordningar. Av den praxis som utvecklats i anslutning till 1 kap. 9 § TF följer emellertid att den ger utrymme även för reglering genom

147

Prop. 2017/18:49 EU-förordningar. Den nya bestämmelsens inledning bör därför ha samma lydelse som i hittills gällande reglering i 1 kap. 9 §.

I det följande behandlar regeringen vilka uppgifter och uppgifts- samlingar som bör omfattas av möjligheten till reglering i och tillämp- ning av lag.

Delegationsbestämmelsen bör träffa känsliga personuppgifter och personuppgifter om lagöverträdelser m.m.

All slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet räknas som personuppgifter. Kommitténs förslag innebär att offentliggörande av två typer av personuppgiftskategorier ska omfattas av möjligheten till reglering i och tillämpning av lag. Den ena kategorin omfattar uppgifter om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel. Den andra kategorin omfattar vissa andra personuppgifter av särskilt integritetskänslig karaktär.

I likhet med kommittén konstaterar regeringen att det tydligaste exemplet på integritetskänsliga söktjänster som för närvarande finns är sådana som är särskilt inriktade på att publicera uppgifter med anknyt- ning till brottmålsprocessen. I en tjänst som erbjuds kan allmänheten genom att söka på t.ex. namn eller adress få besked om att enskilda personer har varit inblandade i brottmål. Sökresultaten kan presenteras på olika sätt, bl.a. i form av en kartbild som ger besked om var på en gata en person bor. Vidare förekommer det en särskild funktion som gör det möjligt att beställa bevakning med utgångspunkt i postnummer. Det innebär att kunden underrättas om det flyttar in en dömd person i det aktuella bevakningsområdet eller om någon som redan bor där dömts för brott.

En tjänst av det här slaget är i realiteten ett belastningsregister som förs i privat regi och som vänder sig till allmänheten som fritt eller mot avgift kan ta del av uppgifterna över internet, medan, som nämns ovan, Polis- myndighetens belastningsregister skyddas av absolut sekretess.

Regeringen anser, i likhet med kommittén, att starka integritetsskäl talar för att delegationsbestämmelsen bör omfatta vissa personuppgifter som kan hänföras till brottmålsprocessen.

Kommitténs förslag i denna del tar sin utgångspunkt i vad som anges i 21 § PUL och artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning.

I betänkandet Ny dataskyddslag (SOU 2017:39) föreslår Dataskydds- utredningen att personuppgiftslagen ska upphävas. Den omständigheten att regleringen av de personuppgifter som är i fråga framöver kommer att finnas i dataskyddsförordningen talar för att ledning företrädesvis ska hämtas därifrån. Regeringen konstaterar dock att de personuppgifter som anges i artikel 10 i förordningen – personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säker- hetsåtgärder – lämnar stort utrymme för tolkning. Med hänsyn till behovet av en väl avgränsad reglering finns det skäl att precisera vilken typ av personuppgifter som kan komma i fråga. Bestämmelsen bör där- för, som kommittén föreslår, i stället formuleras så att den omfattar personuppgifter om att en enskild har begått lagöverträdelser genom

148

brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel

Utöver personuppgifter som har direkt samband med brottmåls- processen föreslår kommittén att vissa andra personuppgifter som är av särskilt integritetskänslig karaktär också ska omfattas av delegations- bestämmelsen. Kommittén hämtar i denna del ledning från artikel 9.1 i dataskyddsförordningen och föreslår att även uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt uppgifter om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning och genetiska uppgifter och biometriska uppgifter ska omfattas av undantaget i grundlagarna.

Som framhålls ovan är det angeläget att inskränkningar i grundlags- skyddet inte görs mer omfattande än vad som är nödvändigt. Samtidigt är även andra uppgifter än sådana som är kopplade till brottmålsprocessen förenade med särskilda risker för otillbörliga integritetsintrång, i synnerhet om de sammanställs till sökbara register.

Nuvarande reglering gör det möjligt för alla att med stöd av ut- givningsbevis och därmed under skydd av yttrandefrihetsgrundlagen tillhandahålla allmänheten registerliknande uppgiftssamlingar med t.ex. namn och adress på personer med en viss etnisk bakgrund, en viss sexuell läggning eller religiös övertygelse bosatta i en bestämd stad. Detsamma gäller för exempelvis sammanställningar av politiska mot- ståndare och deras bostadsadresser. I likhet med kommittén anser regeringen att det inte är rimligt att uppgiftssamlingar av det slaget alltid ska omfattas av det särskilda grundlagsskyddet.

De personuppgifter som omfattas av artikel 9.1. i förordningen är av olika karaktär och innebörd. En del tar sikte på individers grundläggande egenskaper medan andra avser främst politisk, religiös eller kulturell grupptillhörighet hos den enskilde. Som kommittén anför finns det emellertid inte skäl att i detta sammanhang göra någon skillnad mellan dessa olika uppgiftstyper. Det finns dessutom ett värde i att så långt som möjligt ansluta till den systematik som finns i dataskyddsförordningen. Delegationsbestämmelsen bör därför omfatta samtliga de personupp- giftskategorier som räknas upp i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen.

När det gäller uttrycket ras finns det emellertid, som Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet påpekar, skäl att överväga en annan formulering. Uttrycket har sedan tidigare utmönstrats ur regerings- formen, bl.a. med hänvisning till att bruket av begreppet i lagtext skulle kunna ge legitimitet åt rasistiska föreställningar och kunna befästa ras som en existerande kategori (se prop. 2009/10:80 s. 151). Enligt regeringen gör sig de skäl som angavs vid revideringen av regeringsformen alltjämt gällande. Ras bör därmed ersättas av uttrycket etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Det finns därutöver skäl att utforma uppräkningen av de olika personuppgiftskategorierna på ett något annat sätt än kommittén gör.

Datainspektionen och Post- och telestyrelsen anser att bestämmelsen bör omfatta även andra söktjänster som innehåller personuppgifter eftersom även personuppgifter som var för sig betraktas som okänsliga tillsammans kan ge en översikt av en enskilds personliga förhållanden som medför ett intrång i den personliga integriteten. Datainspektionen menar att många uppgiftssamlingar som utgör rena personregister saknar

Prop. 2017/18:49

149

Prop. 2017/18:49 de syften som grundlagarna är till för att skydda. Regeringen konstaterar att det inte finns underlag för att i det här lagstiftningsärendet överväga att låta bestämmelsen omfatta andra personuppgifter än de som nu före- slås. Den tidigare nämnda försiktighetsprincipen leder också till bedöm- ningen att kommitténs förslag framstår som väl avvägt.

Det bör slutligen noteras att det, som Förvaltningsrätten i Umeå påpekar, finns domar även i allmän förvaltningsdomstol som innehåller uppgifter av mycket känslig karaktär, t.ex. i mål enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk tvångsvård och smittskyddslagen (2004:168). Sådana mål innehåller regelmässigt personuppgifter om enskildas hälsa som föreslås omfattas av delegationsbestämmelsen.

Bestämmelsen bör omfatta vissa typer av uppgiftssamlingar

För att bestämmelsen inte ska medge mer omfattande undantag från grundlagsskyddet än motiverat behöver en avgränsning göras även i fråga om vilken typ av tjänster som ska träffas. En sådan precisering är nödvändig för att inte all spridning av de angivna personuppgifterna ska omfattas.

Liksom kommittén anser regeringen att det för dessa överväganden är naturligt att som utgångspunkt ta de typer av sammanställningar som i dag förekommer när det gäller offentliggöranden av uppgifter om en- skilda. Grundläggande för dessa sammanställningar är att de är register- liknande och att de innehåller personuppgifter. Bestämmelsen bör därför avgränsas till att träffa sökbara, registerliknande sammanställningar som innehåller personuppgifter. Eftersom uttrycket register har använts med annan innebörd i den ursprungliga lydelsen av databasregeln i 1 kap. 9 § YGL och även återfinns med bestämd definition i dataskyddsförord- ningen finns det dock skäl att använda ett annat uttryck. Liksom kommittén anser regeringen att ordet uppgiftssamling bör användas.

Några remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges radio och Sveriges Television, framhåller att uttrycket uppgifts- samling träffar mycket brett och menar att det omfattar mer eller mindre samtliga databaser. Regeringen konstaterar att uttrycket uppgiftssamling, som bl.a. förekommer i ett antal s.k. registerförfattningar främst på brottsbekämpningsområdet, inte är definierat i lag. I förarbetena till polisdatalagen (2010:361) anges att en uppgiftssamling är en avgränsad uppgiftsmängd (se prop. 2009/10:85 s. 344). För att den nu aktuella delegationsbestämmelsen ska vara tillämplig bör det enligt regeringens uppfattning, förutom att det rör sig om en avgränsad uppgiftsmängd, även krävas att samlingen har en viss beständighet. Även omfattningen kan vara av betydelse. En utgångspunkt bör vara att det ska finnas personuppgifter som rör i vart fall mer än en person och att uppgifterna ska vara sorterade enligt något slags system. Det måste gå att söka bland eller erhålla en sammanställning av personuppgifterna i samlingen. En registerliknande uppgiftssamling som visserligen innehåller personuppgifter men som inte är sökbar med hjälp av någon personuppgift eller erbjuder sammanställning av personuppgifter bör alltså inte omfattas av bestämmelsen. Sökning och sammanställning av

150

personuppgifter ska kunna ske på ett effektivare sätt än vad som är fallet vid genomgång och granskning dokument för dokument.

Av den genomgång kommittén gör av registerliknande uppgifts- samlingar framgår att i huvudsak två sådana förekommer. De skiljer sig åt i fråga om den tekniska utformningen av sökfunktionen. I det ena fallet har materialet strukturerats för att underlätta sökning efter och samman- ställning av just personuppgifter. En sådan uppgiftssamling har som regel särskilda sökfält för personuppgifter som kan ligga till grund för sökning. Uppgiftssamlingar av det slaget anses ha en s.k. personuppgiftsanknuten struktur (se Öhman och Lindblom, Kommentar till personuppgiftslagen, 4:e uppl., s. 135–136). Utmärkande för den andra typen av samlingar är att materialet inte är strukturerat för att särskilt underlätta sökning och sammanställning av just personuppgifter. Ett uttryck för detta kan bl.a. vara att det inte förekommer särskilda fält avsedda för sökning på personuppgifter. Uppgiftssamlingarna har i stället en generell struktur som gör det möjligt att söka efter uppgifter med ”fritextsökning”, t.ex. efter uppgifter om en person förekommer i brottmålsdomar.

Som kommittén anger kan uppgiftssamlingar med en personuppgifts- anknuten struktur vid ett första påseende framstå som känsligare i integritetshänseende än uppgiftssamlingar som endast möjliggör fritext- sökning. Skillnaden får dock anses relativt liten. Det framstår dessutom som okomplicerat för den som ligger bakom söktjänsten att byta från en metod för strukturering till en annan. Olikheten är därmed inte så stor att den i sig bör användas för att avgränsa en delegationsbestämmelse. Regeringen delar kommitténs bedömning att samtliga uppgiftssamlingar som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa personuppgifterna bör kunna utgöra uppgiftssamlingar i den mening som följer av undantaget. I förhållande till kommitténs förslag bör bestämmelsen dock ges en annan lagteknisk utformning i denna del.

Tillämpningsområdet bör inte begränsas till uppgiftssamlingar med utgivningsbevis

I likhet med kommittén anser regeringen att det saknas skäl att begränsa bestämmelsens tillämpningsområde till uppgiftssamlingar med utgiv- ningsbevis. Som kommittén framhåller kan en reglering som enbart om- fattar området för frivilligt grundlagsskydd relativt enkelt kringgås genom att verksamheten organiseras om så att automatiskt skydd uppstår, t.ex. genom att samma aktör ger ut en periodisk skrift eller startar webb- radiosändningar. Bestämmelsen bör därför träffa uppgiftssamlingar oavsett på vilken grund de skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Det bör införas ytterligare krav för att delegationsbestämmelsen ska bli tillämplig

Tillämpningsområdet för delegationsbestämmelsen kan inte bestämmas enbart utifrån uppgiftssamlingens sök- och sammanställningsfunktioner och vilka personuppgifter som ingår i den. En sådan ordning skulle kunna leda till otillfredsställande resultat där det blir möjligt att begränsa grundlagsskyddet i större utsträckning än vad som är motiverat. Bestämmelsen bör därför ge utrymme för en mer allmän bedömning där

Prop. 2017/18:49

151

Prop. 2017/18:49	hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Kommittén
	föreslår att bestämmelsen utformas så att den ska kunna tillämpas endast
	om det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka upp-
	giftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga in-
	trång i enskildas personliga integritet. Förslagets utformning ligger delvis
	i linje med den delegationsbestämmelse som redan finns i fråga om
	kreditupplysningsverksamhet i 1 kap. 9 § 4 TF.
	Enligt Hovrätten över Skåne och Blekinge innebär förslaget ett brott
	mot den grundläggande principen om att grundlagsskyddet knyts till
	användningen av vissa medier och inte till vilket innehåll ett yttrande har.
	Regeringen delar inte hovrättens uppfattning. Förslaget innebär att
	bedömningen i första hand ska ske med utgångspunkt i det sätt på vilket
	uppgiftssamlingen tillhandahålls, snarare än i att en viss uppgift ingår i
	samlingen. Hänsyn ska alltså tas till verksamheten och de former under
	vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig, vilket är i enlighet med den
	systematik som finns i tryck- och yttrandefrihetsregleringen.
	Bland annat Justitiekanslern och Juridiska fakultetsnämnden vid
	Uppsala universitet anser att utformningen av den föreslagna
	bestämmelsen är för oprecis för att bestämmelsen ska kunna accepteras.
	Flera andra remissinstanser, däribland Sveriges Television, Sveriges
	advokatsamfund och Bonnier Broadcasting AB, efterlyser klarare
	avgränsningar och mer vägledning kring hur bestämmelsen är tänkt att
	tillämpas.
	Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att det är angeläget att
	regleringen är så precis som möjligt för att grundlagsskyddets omfattning
	ska kunna förutses. Som Myndigheten för press, radio och tv påpekar är
	detta av betydelse för exempelvis meddelarskyddet. Det är dock ofrån-
	komligt att bestämmelsen behöver ge ett visst utrymme för en prövning
	av omständigheterna i varje enskilt lagstiftningsärende eller vid tillämp-
	ning av befintlig reglering i ett enskilt fall. En sådan bedömning av den
	typiska risken för otillbörligt integritetsintrång är heller inte något nytt
	inslag i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, utan
	förekommer redan i fråga om delegationsbestämmelsen i 1 kap. 9 § 4 TF
	om kreditupplysningsverksamhet. I förhållande till den bestämmelsen
	innebär kommitténs förslag snarare en precisering, eftersom det i
	bestämmelsen anges vad som ska tillmätas betydelse vid bedömningen
	av om det finns särskilda risker för otillbörliga intrång i den personliga
	integriteten, nämligen verksamheten och de former under vilka uppgifts-
	samlingen hålls tillgänglig. Enligt regeringen uppfyller kommitténs för-
	slag de krav som bör ställas på en delegationsbestämmelse i grundlag.
	Förslaget innebär alltså att en helhetsbedömning ska göras av
	karaktären på de uppgiftssamlingar som avses träffas av den lagreglering
	som är aktuell. Bedömningsgrunder av betydelse bör, som kommittén
	anger, kunna vara uppgiftssamlingarnas målgrupp, formerna för
	tillhandahållande och tjänsternas sök- och sammanställningsfunktioner. I
	detta ligger att uppgiftssamlingarnas grundläggande uppbyggnad kan
	tillmätas betydelse. Tjänster som gör det möjligt för allmänheten att
	genom sökning på t.ex. namn, personnummer eller adress få uppgifter
	om enskildas hälsa, sexualliv eller förekomst i fällande brottmålsdomar
	torde normalt sett innebära sådana risker för otillbörliga integritetsintrång
152	att de faller in under tillämpningsområdet för delegationsbestämmelsen.

Detta får normalt anses vara fallet även om det krävs lösenord eller konto för att få tillgång till en sådan tjänst och oavsett om det krävs betalning eller inte. Vid bedömningen finns det skäl att fästa särskild vikt vid om det är fråga om söktjänster som främst vänder sig till en bred allmänhet. Allmänt tillgängliga tjänster får typiskt sett sägas medföra ett större integritetsintrång än uppgiftssamlingar som riktar sig till aktörer med behov av informationen i sin yrkesutövning.

I detta sammanhang finns det skäl att särskilt beröra s.k. rättdatabaser. På marknaden finns ett urval sådana som mot en avgift tillhandahåller sökbar rättsinformation till professionella aktörer, som rättsväsende och nyhetsredaktioner. Bland annat Datainspektionen och Justitiekanslern framhåller att även sådana kommersiella uppgiftssamlingar kan medföra särskilda risker för intrång i personligas integritet.

Enligt regeringen bör utgångspunkten vara att rättsdatabaser som uppenbart riktar sig till en krets som på professionella grunder har ett berättigat behov av de aktuella uppgifterna faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Vid bedömningen bör dock även för sådana data- baser uppgiftssamlingarnas sök- och sammanställningsfunktioner till- mätas betydelse. Till exempel får särskilda sökfält för någon eller några av de berörda personuppgifterna eller möjligheten att få en sammanställning av dessa, exempelvis i form av en kartbild, typiskt sett sägas medföra stora risker för otillbörliga intrång i den personliga integriteten. Sådana strukturer bör normalt medföra att det finns förutsättningar för lagstiftning med stöd av delegationsbestämmelsen, även när lagstiftningen träffar databaser där informationen tillhandahålls mot avgift och målgruppen är professionell.

Som bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet påpekar kan domar och andra domstolsbeslut vara av intresse även för andra än professionella aktörer. Tillgången till domstolsavgöranden kan ha stor betydelse för enskildas möjlighet att tillvarata sin rätt. Ett effektivt sätt att begränsa det integritetsintrång som publicering av domar kan medföra är dock att personuppgifter, som namn, personnummer och adress, tas bort. Det är även i överensstämmelse med regleringen av hur avgöranden får publiceras i det offentliga rättsinformationssystemet, se 22 § rätts- informationsförordningen (1999:175). Uppgiftssamlingar med domar där uppgifter som direkt kan hänföras till en fysisk person har tagits bort eller maskerats bör normalt sett inte medföra särskilda risker för otill- börliga intrång i enskildas personliga integritet även om de riktar sig till allmänheten.

Även förhållandet till massmedier bör särskilt beröras. Den föreslagna bestämmelsen tar sikte på rena söktjänster som innebär att registerlik- nande uppgiftssamlingar av vissa särskilt integritetskänsliga person- uppgifter hålls tillgängliga för allmänheten. Som kommittén påpekar kan sammanställningar av sådana personuppgifter förekomma även i traditionell massmedieverksamhet, bl.a. i anslutning till olika typer av granskande artiklar. Några remissinstanser, däribland Sveriges Television och Svenska Journalistförbundet, uttrycker oro för att mediernas ut- rymme för publicering av personuppgifter kan inskränkas genom för- slaget.

Det är enligt regeringen av största vikt att seriös, granskande journalistik inte på något sätt ska kunna hämmas av regleringen. Som

Prop. 2017/18:49

153

Prop. 2017/18:49 kommittén framhåller måste det betraktas som uteslutet att uppgiftssam- lingar som tillhandahålls i sådan verksamhet skulle anses utgöra ett otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet på så sätt att delegationsbestämmelsen skulle kunna tillämpas för att införa lagstift- ning som förbjuder offentliggörande av sådana uppgiftssamlingar. Intresset av mediernas oberoende bevakning är i detta avseende överordnat skyddsintresset för den personliga integriteten. Det innebär exempelvis att undantaget inte avses ge utrymme för lagstiftning som skulle kunna hindra att det i anslutning till en redaktions granskning av kommunalpolitiker publiceras en lista över politiker i kommunfullmäktige som är dömda för brott. Inte heller lagstiftning som hindrar förteckningar som publiceras i samband med en kartläggning av den organiserade brottsligheten och som innehåller uppgifter om att olika personer har begått brott omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Detsamma gäller för nyhetsbyråers verksamhet som vänder sig till professionella aktörer, t.ex. tidningsredaktioner. Det är angeläget att en betydande marginal tillämpas i fråga om journalistisk verksamhet så att yttrandefri- hetsintresset inte får ge vika i gränsfall eller annars svårbedömda situationer. Ett sådant synsätt vinner också stöd i den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF och 1 kap. 5 § YGL enligt vilken den som ska döma över missbruk av tryck- och yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att grundlagarna efterlevs alltid bör ha i åtanke att tryckfriheten är en grund- val för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttryckets lagstridighet, liksom syftet mera än framställnings- sättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Sammanfattning

Regeringen anser sammanfattningsvis att det med hänsyn till intresset av att skydda enskilda från otillbörliga ingrepp i deras personliga integritet finns skäl att införa en delegationsbestämmelse i tryckfrihetsförord- ningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Bestämmelsen bör medge reglering i och tillämpning av lag om förbud mot offentliggörande i vissa uppgiftssamlingar av särskilt angivna personuppgifter med anknytning till brottmålsprocessen och vissa andra personuppgifter av särskilt integritetskänslig karaktär. Uttrycket lag omfattar även en direkt tillämplig EU-rättsakt. Bestämmelsen bör dock vara tillämplig endast om det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka upp- giftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

154

10	Internationellt rättsligt bistånd på det	Prop. 2017/18:49
10	Internationellt rättsligt bistånd på det
	tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
	området
10.1	Allmänt om internationellt rättsligt bistånd

Sverige har i flera internationella överenskommelser åtagit sig att bistå
andra länder i olika rättsliga angelägenheter. Dessa åtaganden är som
regel ömsesidiga och rör olika åtgärder som normalt kan bli aktuella i en
rättsordning. Överenskommelserna ger svenska myndigheter möjlighet
att få hjälp av utländska myndigheter bl.a. vid brottsutredningar. En
svensk åklagare kan t.ex. ansöka om att misstänkta eller vittnen som
befinner sig i ett annat land ska höras av det landets myndigheter eller att
polisen ska samla bevis genom t.ex. en husrannsakan. Sverige har på
motsvarande sätt en skyldighet att bistå andra länder med rättslig hjälp.
De internationella överenskommelser som Sverige ingått på området har
i huvudsak införlivats i svensk rätt, främst genom ett antal lagar. Som
exempel kan nämnas lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål.
Inom EU styrs samarbetet på det straffrättsliga området av många olika
rättsakter. Rambeslutet 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder
och överlämnande mellan medlemsstaterna och rambeslutet
2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på
brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i
syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen är exempel på sådana
rättsakter. Dessa har i svensk rätt genomförts genom lag (2003:1156) om
överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
respektive lag (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihets-
berövande påföljder inom Europeiska unionen.
Internationellt rättsligt bistånd blir inte aktuellt enbart i straffrättsliga
ärenden. På det civilrättsliga området kan det t.ex. handla om att lämna
rättsligt bistånd genom upptagning av bevisning i tvistemål, t.ex. enligt
lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. En annan
form av bistånd rör erkännande och verkställighet av utländska domar i
tvistemål.
I tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen regleras inte
möjligheterna att lämna internationellt rättsligt bistånd. Den rådande
synen är att ingripanden mot yttranden i medier som omfattas av tryck-
frihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen måste vara förenliga
med grundlagarna även i de fall kopplingen till svenska förhållanden
framstår som relativt svag. Detta har av tidigare utredningar bedömts
innebära att möjligheterna att lämna rättsligt bistånd i mer traditionell
mening är högst begränsade eller möjligen obefintliga, åtminstone på det
straffrättsliga området (se SOU 2004:114 s. 134–139 och SOU 2012:55
s. 482–500). Denna bedömning anses ha bekräftats genom regeringens
beslut i det s.k. Monaco-ärendet som rörde en begäran om rättsligt
bistånd från en åklagare i Furstendömet Monaco (dnr
JuBC2014/1680/BIRS). Begäran avsåg en gärning som motsvarade ett
tryck- och yttrandefrihetsrättsligt brott enligt svensk rätt och var riktad	155
	155

Prop. 2017/18:49 mot en person som ansvarade enligt yttrandefrihetsgrundlagen, vilket inte hade varit fallet i något tidigare ärende om internationellt rättsligt bistånd. Regeringen avslog emellertid ansökan med motiveringen att det skulle strida mot svenska allmänna rättsprinciper att bevilja ansökan från Monaco. I ett civilrättsligt verkställighetsärende har dock bistånd kunnat lämnas i en fråga som hade koppling till regleringen i yttrandefrihets- grundlagen (NJA 1998 s. 817).

10.2En möjlighet att lämna internationellt rättsligt bistånd införs

Regeringens förslag: I tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen införs bestämmelser som gör det möjligt att lämna inter- nationellt rättsligt bistånd på det grundlagsskyddade området enligt vad som anges i lag. Bistånd får inte lämnas i strid med svenska all- männa rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Flera remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Åklagarmyndigheten, Domstolsverket och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Justitiekanslern ställer sig positiv till att det införs en möjlighet att lämna internationellt rättsligt bistånd på det grundlagsskyddade området men har vissa synpunkter på bestämmelsens utformning. Flera remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund, Tidningsutgivarna och Svenska Journalistförbundet, avstyrker förslaget. De menar bl.a. att det är oklart vad som menas med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Hovrätten över Skåne och Blekinge och Tidningsutgivarna ifrågasätter också behovet av undantagsbestämmelser i grundlagarna. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges advokat- samfund menar vidare bl.a. att det är oklart när en tid ska anses påtagligt överstiga de preskriptionstider som föreskrivs i grundlagarna. Om en reglering ska införas bör den enligt Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet utformas enligt den alternativa modell som beskrivs av kommittén. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) menar att rättsligt bistånd bör få vägras en annan EU-medlemsstat endast om det står i uppenbar strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området.

Skälen för regeringens förslag

Det bör införas en uttrycklig möjlighet att lämna internationellt rättsligt bistånd på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området

För en rättsstat finns det ett påtagligt behov av att kunna samarbeta med

andra länder på det rättsliga området. Som framgår i det föregående

156

avsnittet innebär den nuvarande regleringen att Sverige har ytterst begränsade möjligheter att på tryck- och yttrandefrihetens område bistå andra länder i det här avseendet.

Det rättsliga samarbetet inom EU bygger bl.a. på principen om ömse- sidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Principen innebär i korthet att medlemsstaterna ska verkställa varandras beslut utan att den materiella grunden ifrågasätts. Möjligheterna att vägra verkställighet är därför begränsade. I de rättsakter som reglerar det rättsliga samarbetet inom EU görs det typiskt sett inte en tydlig uppdelning mellan frågor som rör tryck- och yttrandefriheten och sådana som rör rättsordningen i övrigt. En sådan uppdelning är emellertid utmärkande för det svenska regelverket. De problem som därmed kan uppstå förstärks av att vår nationella reglering är detaljerad och har ett brett tillämpningsområde. Den svenska hållningen, som bl.a. bygger på synsättet att olika uttalan- den i beaktandesatserna till de aktuella EU-rättsakterna innebär att konstitutionella regler om bl.a. yttrandefrihet ska upprätthållas eller beaktas, har inte varit föremål för en närmare EU-rättslig prövning. Även utanför det EU-rättsliga samarbetet har Sverige ingått överenskommelser som rör internationellt rättsligt bistånd i olika former, inte minst inom ramen för samarbetet i Europarådet. I dessa rättsakter särbehandlas inte de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga aspekterna genom undantag eller reservationer.

Kommittén menar att den nuvarande svenska positionen i fråga om internationellt rättsligt samarbete inte kan anses vara i fas med utvecklingen inom framför allt EU. Samarbetet särskilt på det straffrätts- liga området fördjupas allt mer. Kommittén föreslår mot bakgrund av det att det införs en uttrycklig möjlighet att lämna internationellt rättsligt bistånd på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Sådant bistånd ska kunna lämnas enligt vad som anges i lag. Enligt förslaget ska dock bistånd inte få lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området.

Hovrätten över Skåne och Blekinge och Tidningsutgivarna menar att det inte är motiverat att göra ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att öka möjligheterna att lämna rättsligt bistånd till andra länder. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller i detta sammanhang särskilt att Sverige endast i enstaka fall har tvingats vägra bistånd på grund av grundlagsregleringen.

Utgångspunkten för vår nationella lagstiftning måste emellertid bl.a. vara att den ska stämma överens med våra folkrättsliga förpliktelser. Det är normalt också till gagn för Sverige och svenska intressen att vara en aktiv och pålitlig partner i samarbeten om rättsligt bistånd. Som kommittén konstaterar kan den nuvarande svenska positionen i fråga om internationellt rättsligt bistånd inte anses vara i fas med utvecklingen inom framför allt EU. Den svenska hållningen vad gäller tolkningen av beaktandesatserna har inte heller prövats EU-rättsligt och rättsläget sär- skilt i förhållande till EU-rätten är alltjämt oklart. Det måste vidare anses vara ett rättsstatligt intresse att också tryck- och yttrandefrihetsbrott kan beivras även om de inte i alla delar omfattas av svensk jurisdiktion. Om nuvarande ordning upprätthålls finns det nämligen, som Justitiekanslern påpekar, en risk för att Sverige kan bli en fristad för publiceringar som – i skydd av grundlagarna – utan risk för straff t.ex. hetsar mot eller allvar-

Prop. 2017/18:49

157

Prop. 2017/18:49	ligt hotar människor i andra delar av världen. Mot denna bakgrund delar
	regeringen kommitténs bedömning att en möjlighet att lämna
	internationellt rättsligt bistånd på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
	området bör införas. Frågan är vilken lagteknisk metod som ska väljas
	för att åstadkomma detta.
	Kommittén har övervägt två olika regleringsmodeller för detta
	ändamål. Den ena har en mer detaljerad utformning som innebär att det
	för internationellt rättsligt bistånd gäller uttryckliga undantag från vissa
	grundprinciper i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
	De förslag som lämnades av Tryck- och yttrandefrihetsberedningen
	(SOU 2004:114 s. 158–171) och Yttrandefrihetskommittén (SOU
	2012:55 s. 506–511) hade en sådan utformning. Denna regleringsmodell
	förespråkas av Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet. Den
	andra modellen utgår från en mer allmänt formulerad reglering i
	grundlagarna som dock innebär ett absolut förbud mot att lämna rättsligt
	bistånd som står i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck-
	och yttrandefrihetsrättsliga området. Kommittén föreslår att den senare
	modellen används.
	De två modellerna kan, som kommittén konstaterar, inte anses skilja
	sig åt när det gäller vilken skyddsnivå de erbjuder. Det kan således inte
	hävdas att den mer detaljerade grundlagsreglering som övervägts av
	kommittén som regel möjliggör ingripanden i färre fall än den mer all-
	mänt hållna bestämmelsen med en ”spärr” avseende svenska allmänna
	rättsprinciper. Skillnaderna mellan regleringsmodellerna består i stället
	främst i de effekter som valet av detaljnivå får på regleringens förutse-
	barhet och flexibilitet. Med en detaljerad reglering som innebär att det
	för internationellt rättsligt bistånd gäller uttryckliga undantag från vissa
	grundprinciper i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
	betonas stabilitet och förutsebarhet för enskilda aktörer. En mer allmänt
	hållen regleringsmodell innebär i stället att det prioriteras att kunna an-
	passa rättsläget till ändrade förhållanden (t.ex. till den tekniska
	utvecklingen) och att hitta ändamålsenliga lösningar på konkreta tillämp-
	ningsproblem. Som kommittén konstaterar talar övervägande skäl för att
	välja en mer allmänt hållen regleringsmodell. Med den alternativa
	regleringsmodell som övervägts finns det en klar risk att utvecklingen
	ger upphov till ett antal tillämpningsproblem som gör det nödvändigt att
	på nytt ändra i grundlagarna.
	Lagrådet anser att det i lagtexten uttömmande bör anges vilka de
	allmänna rättsprinciperna på tryck- och yttrandefrihetsområdet är,
	eftersom det är fråga om en central del i regleringen. Regeringen vill i
	denna del anföra följande. De allmänna rättsprinciper som redovisas
	nedan och i författningskommentaren har ett direkt stöd i
	tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den av
	regeringen föreslagna regleringen innebär således inte ett sämre
	grundlagsskydd än en ordning som innebär att principerna anges
	uttryckligen i lagtexten. En icke uttömmande reglering har bl.a. den
	fördelen att den möjliggör att rättsläget anpassas till ändrade förhållanden
	(t.ex. till den tekniska utvecklingen) och att rättsprinciper som i dag inte
	kvalificerar sig som sådana uppmärksammas och upprätthålls i
	rättstillämpningen. Regeringen anser därför, till skillnad från Lagrådet,
158	att principerna inte bör anges uttömmande i lagtexten.

Sammanfattningsvis anser regeringen alltså att det i tryckfrihetsförord- ningen respektive yttrandefrihetsgrundlagen bör införas en bestämmelse som gör det möjligt att lämna rättsligt bistånd till andra länder på det grundlagsskyddade området enligt vad som anges i lag. Bistånd ska dock alltid vägras om detta står i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Till skillnad från Sieps anser regeringen att samma krav bör gälla oavsett om framställningen görs från en annan EU-medlemsstat eller från en stat utanför EU-samar- betet.

Bistånd får inte lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området

Regeringens förslag innebär alltså att det i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anges att i fråga om lämnande av internationellt rättsligt bistånd gäller vad som anges i lag och att bistånd inte får lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. En ansökan från utlandet om rätts- ligt bistånd ska således prövas med utgångspunkt i de aktuella bestämmelserna på lagnivå, t.ex. lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål eller lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Vid denna prövning ska hänsyn tas till den i grund- lagarna fastlagda restriktionen om att bistånd inte får lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Vid bedömningen av vilka dessa rättsprinciper är måste följande beaktas.

Det kan till en början konstateras att olika länders regleringar av tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor ofta skiljer sig åt när det gäller den grundläggande utformningen av skyddet. Ibland är skillnaderna påtagliga. Det gäller även mellan länder med en långvarig demokratisk tradition och i vilka det finns ett allmänt etablerat synsätt om att tryck- och yttrandefriheten är en omistlig del av ett fritt samhällsskick. Detta förhållande måste accepteras och skillnader i regleringsmodell kan i sig inte anses vara ett hinder för Sverige att delta i internationellt samarbete på det här området. Samtidigt måste kärnan i det svenska synsättet på skydd för tryck- och yttrandefriheten kunna hävdas även i frågor som rör rättsligt bistånd.

Vid prövningen av om en ansökan strider mot svenska allmänna rätts- principer bör det inledningsvis göras en övergripande bedömning av om rättsligt bistånd är förenligt med intresset av att värna en fri debatt och allmän upplysning i Sverige. En ansökan bör inte bifallas om den be- gärda åtgärden framstår som oförenlig med detta intresse. Vid pröv- ningen bör den s.k. instruktionen i nuvarande 1 kap. 4 § TF och 1 kap. 5 § YGL kunna beaktas, bl.a. genom att det tryck- och yttrandefrihets- rättsliga intresset ges företräde i tveksamma fall.

Det finns inga tydliga uttalanden om vad som är svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. I enlighet med vad kommittén utvecklar (bet. s. 435–439) anser regeringen emellertid att det står klart att meddelarfriheten är en sådan princip (jfr NJA 1998 s. 817). Detsamma gäller principen om ensamansvar. Med undantag för en del direktsändningar ges enligt svensk rätt t.ex. enskilda

Prop. 2017/18:49

159

Prop. 2017/18:49	journalister eller medverkande i tv-program samma ställning som en
	meddelare i straff- och skadeståndsrättsligt avseende. När en
	framställning om rättsligt bistånd görs bör det därför inte accepteras att
	t.ex. enskilda redaktionsmedlemmar utan inflytande över det slutliga
	publiceringsbeslutet hålls straffrättsligt ansvariga. I stället är det alltid i
	första hand den som har bestämt innehållet i ett massmedium som
	ansvarar. Om det av något skäl inte går att rikta ett ingripande mot en
	person med ett sådant inflytande över innehållet, bör frågan om övergång
	av ansvaret till någon annan (t.ex. företrädare för ett medieföretag eller
	tryckaren) i första hand bedömas med utgångspunkt i de principer som
	kommer till uttryck i den s.k. ansvarskedjan i grundlagarna.
	Ett centralt inslag i svensk tryck- och yttrandefrihetsreglering är vidare
	att endast vissa brott kan föranleda ingripanden genom straff eller skade-
	stånd. Regeringen delar kommitténs inställning att det synsättet inte bör
	överges. Det finns således starka skäl att räkna ett krav på dubbel täck-
	ning som en svensk allmän rättsprincip på detta område. Internationellt
	rättsligt bistånd bör alltså lämnas enbart om den gärning som framställ-
	ningen avser motsvarar ett brott enligt svenska regler på det tryck- och
	yttrandefrihetsrättsliga området. Det krävs dock inte att gärningen är
	straffbar enligt både grundlag och vanlig lag i den begärande staten.
	Kravet på dubbel täckning innebär dessutom att rättsligt bistånd som
	grundar sig på ett straff- eller skadeståndsrättsligt ingripande som är i
	strid med tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens regler
	om förbud mot censur eller mot andra hindrande åtgärder inte kan god-
	tas. Det framstår t.ex. som uteslutet att svenska myndigheter skulle med-
	verka till att hindra en tänkt publicering. Ett liknande synsätt bör gälla
	om en ansökan berör etableringsfriheten enligt tryckfrihetsförordningen
	och yttrandefrihetsgrundlagen. Det bör t.ex. inte vara möjligt att inom
	grundlagarnas tillämpningsområden lämna bistånd i ett ärende som inne-
	fattar ett ingripande mot någon för att denne har överträtt ett förbud mot
	att bedriva publicistisk verksamhet.
	Det förhållandet att en gärning är preskriberad enligt svensk rätt utgör
	normalt inte en självständig grund för att avslå en begäran om
	internationellt rättsligt bistånd, t.ex. enligt lagen om internationell rättslig
	hjälp i brottmål. Däremot kan detta vara en omständighet att väga in vid
	den allmänna prövning av en ansökan som får göras enligt 2 kap. 14 §
	andra stycket punkten 4 lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål
	(se prop. 1999/2000:61 s. 144 och s. 194–195). I paragrafen anges när en
	ansökan om internationell rättslig hjälp ska eller får avslås.
	Preskriptionsfrågan ter sig dock annorlunda på det tryck- och yttrande-
	frihetsrättsliga området. Preskriptionstiderna i tryckfrihetsförordningen
	och yttrandefrihetsgrundlagen är korta i syfte att den straffrättsliga
	bedömningen ska göras enligt de samhällsvärderingar som gällde vid
	publiceringen. Korta tider för åtalspreskription avseende tryck- och
	yttrandefrihetsbrott får anses vara en viktig komponent i skyddet för
	tryck- och yttrandefriheten och bör därför anses vara en sådan rätts-
	princip som ska upprätthållas på området.
	Att korta preskriptionstider är en rättsprincip på tryck- och yttrandefri-
	hetsområdet innebär emellertid inte att de exakta tider som enligt svensk
	rätt gäller måste gälla även i det andra landet. Ett sådant krav skulle föra
160	för långt och skulle antagligen komma att innebära att det, trots de

förändringar som nu föreslås, i praktiken inte blir möjligt att lämna rätts- ligt bistånd. I stället bör det, i linje med vad kommittén anger, finnas möjlighet att med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet pröva om rättsligt bistånd ska kunna lämnas trots att en gärning är preskriberad enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrund- lagen. Även i den här frågan bör det vara relevant att ta hänsyn till om det skadar intresset av att värna en fri debatt och allmän upplysning i Sverige om rättsligt bistånd beviljas. Om en ansökan om rättsligt bistånd avser en publicering som främst vänder sig till allmänheten här i Sverige eller ett uppgiftslämnande inför en sådan publicering, bör de preskriptionsfrister som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrande- frihetsgrundlagen vara utgångspunkten för bedömningen. I annat fall riskerar en begäran om bistånd att bli ett sätt att kringgå den svenska tryck- och yttrandefrihetsregleringen.

Hanteringen av en ansökan om internationellt rättsligt bistånd förut- sätter vissa handläggningstider hos de myndigheter, t.ex. Justitiekanslern, som är inblandade i ett ärende. Handläggningstiden för en ansökan om bistånd hos svenska myndigheter bör dock som regel inte vägas in när preskriptionsfrågan bedöms. Det bör således normalt inte minska möjlig- heterna att bevilja bistånd om behandlingen av en ansökan drar ut på tiden. Det måste emellertid i alla situationer finnas en bortre gräns för hur sent en begäran om bistånd får bifallas, dvs. även när en publicering eller ett uppgiftslämnande endast har begränsade beröringspunkter med Sverige. En utgångspunkt vid den bedömningen kan, som kommittén anger, vara att en tidsåtgång som påtagligt överstiger en tid som mot- svarar den aktuella preskriptionstiden i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen tillsammans med myndigheternas rimliga handläggningstider av en ansökan inte ska kunna godtas när en begäran om bistånd prövas. Sveriges advokatsamfund och Juridiska fakultets- nämnden vid Stockholms universitet menar att det är oklart när en tidsåt- gång ska anses påtagligt överskrida den i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen aktuella preskriptionstiden. Enligt regeringens mening är det dock varken lämpligt eller möjligt att lägga fast en mer precis tidsgräns. Den bedömningen bör i stället överlämnas till rättstillämpningen. Även i detta sammanhang förtjänar det dock att fram- hållas att en tillämpning av den s.k. instruktionen i nuvarande 1 kap. 4 § TF och 1 kap. 5 § YGL innebär att det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga intresset ska ges företräde i tveksamma fall.

När det gäller den svenska ordningen med specialåklagare (Justitie- kanslern) och särskilda rättegångsregler med juryprövning menar kommittén att dessa inte kan anses vara sådana grundläggande rätts- principer som måste iakttas. Regeringen instämmer i den bedömningen. Det svenska systemet är unikt på dessa punkter. För att rättsligt bistånd ska kunna lämnas bör dock den utländska rättsprocessen minst uppfylla de krav som följer av Europakonventionen.

Avslutningsvis finns det anledning att påpeka att en ansökan om rätts- ligt bistånd i många fall inte torde avse åtgärder riktade direkt mot den som ansvarar straff- eller skadeståndsrättsligt. Den efterfrågade åtgärden kan i stället t.ex. avse att förhör ska hållas med ett vittne som antas ha vetskap om vem som fattat ett publiceringsbeslut. Även vid prövning av en sådan ansökan får svenska myndigheter bedöma om åtgärden begärs

Prop. 2017/18:49

161

Prop. 2017/18:49 inom ramen för ett ingripande i utlandet som är förenligt med svenska allmänna rättsprinciper enligt de kriterier som anförs ovan.

10.3Vissa bestämmelser om handläggningen införs i lag

Regeringens förslag: I tillämpningslagen införs en bestämmelse om att Justitiekanslern ska ges tillfälle att yttra sig innan internationellt rättsligt bistånd beviljas i frågor som rör ansvar för brott.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer delvis med regeringens. Kommittén föreslår även att det införs en bestämmelse om att det gällande kravet på regeringens medgivande för åtal för vissa brott ska gälla vid en ansökan om internationellt rättsligt bistånd.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig särskilt över förslaget om att Justitiekanslern ska beredas tillfälle att yttra sig tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Justitie- kanslern och Åklagarmyndigheten framhåller emellertid bl.a. att Justitie- kanslern bör ha åklagarens roll vid handläggningen av ärenden om inter- nationellt rättsligt bistånd på det grundlagsskyddade området. Åklagar- myndigheten efterfrågar vidare ett förtydligande om vad som gäller i de fall en framställning om internationell rättsligt bistånd enligt lag ska hanteras av riksåklagaren. Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget om att det gällande kravet på regeringens medgivande för åtal för vissa brott ska vara tillämpligt även vid internationellt rättsligt bistånd.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär alltså att det i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen införs bestämmelser som gör det möjligt att lämna rättsligt bistånd till andra länder på det grundlagsskyddade området enligt vad som anges i lag. Enligt kommitténs förslag bör handläggningen av frågor om rättsligt bistånd på tryck- och yttrandefrihetsområdet ske enligt den lagstiftning på området som redan tillämpas utanför grundlagarna. Ett antal olika lagar kan bli aktuella. På det straffrättsliga området kan lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål nämnas som exempel (jfr avsnitt 10.1). En ansökan om internationell rättslig hjälp i brottmål lämnas enligt den lagen till Justitiedepartementet och departementet lämnar som huvudregel över ansökan till Åklagarmyndigheten eller till behörig domstol. En ansökan från en EU-medlemsstat (eller från Island, Norge eller Schweiz) får dock göras direkt hos behörig åklagare eller domstol. Enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål fattas beslut om avslag avseende vissa vägransgrunder av regeringen och i övrigt av domstol eller åklagare. Om en åklagare eller en domstol finner att en ansökan bör avslås med stöd av en sådan vägransgrund, ska ärendet överlämnas till regeringen.

Vidare finns det skäl att nämna lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Enligt denna lag är Kriminalvården beslutsfattare i första hand. Besluten

kan överklagas till allmän domstol. Åklagarmyndigheten kan i vissa

162

avseenden agera under förfarandet, bl.a. i frågor som rör bestämmande av ny påföljd i speciella fall och användning av tvångsmedel.

Justitiekanslern är ensam åklagare på tryck- och yttrandefrihets- området. Det innebär bl.a. att det endast är Justitiekanslern som får besluta om att inleda förundersökning och väcka åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott. Justitiekanslerns roll som ensam åklagare på det grundlagsskyddade området bör, som kommittén också konstaterar, innebära att Justitiekanslern får åklagarens roll vid tillämpning av sådan lagstiftning som ovan nämns om frågan rör rättsligt bistånd på det grundlagsskyddade området. Detta innebär alltså att när Åklagarmyndigheten pekas ut som ansvarig myndighet eller det i den aktuella lagen anges att en framställning ska hanteras av åklagare, ska denna hanteras av Justitiekanslern. Detsamma bör enligt regeringen gälla i de fall det i lag föreskrivs att en framställning om internationell rättsligt bistånd ska hanteras av riksåklagaren. Frågan om en sådan ordning kräver ändringar i de författningar som tillämpas på området kommer att tas om hand i ett annat sammanhang.

Även i andra fall, t.ex. när en framställning ska hanteras av domstol eller Kriminalvården, är det emellertid angeläget att Justitiekanslerns bedömning alltid är en del av underlaget innan rättsligt bistånd lämnas på det grundlagsskyddade området. Vad som är att anse som allmänna svenska rättsprinciper på området kan i vissa fall innefatta svåra pröv- ningar och de övergripande bedömningar som ska ske i varje enskilt fall kan antas bli komplicerade. Av dessa skäl är Justitiekanslerns betydelse som expertmyndighet med överblick över rättsutvecklingen av särskild betydelse. Det bör därför införas ett allmänt krav som innebär att en ansökan som rör internationellt rättsligt bistånd med anledning av ansvar för brott inte får, i förekommande fall, beviljas innan Justitiekanslern har beretts tillfälle att yttra sig. En sådan bestämmelse bör införas i tillämp- ningslagen. Det framstår emellertid, som kommittén konstaterar, inte som nödvändigt att införa ett liknande krav att höra Justitiekanslern eller någon annan myndighet i fråga om ansökningar som rör åtgärder inom ramen för rättegångar i tvistemål eller i frågor som avser verkställighet av skadeståndsdomar på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens områden.

Kommittén föreslår vidare att det nuvarande kravet på regeringens medgivande för åtal för vissa brott ska gälla även vid ansökningar om internationellt rättsligt bistånd avseende sådana brott. Enligt 6 kap. 1 § tillämpningslagen gäller krav på regeringens medgivande för närvarande i fråga om vissa brott mot rikets säkerhet och allmän ordning (bl.a. spioneri och uppvigling). Det pågår för närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med att se över vilka följdändringar som behöver göras i de lagar i vilka det hänvisas till bestämmelser i de båda grund- lagarna. Inom ramen för detta arbete kommer regeringen att närmare överväga om den av kommittén föreslagna bestämmelsen bör införas.

Prop. 2017/18:49

163

Prop. 2017/18:49	11	Tillgänglighet och främjande av

europeiska produktioner

11.1Etableringsfriheten i tråd

Etableringsfriheten är en av de grundläggande principerna i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den innebär att det står var och en fritt att inleda och driva verksamhet för spridning av information till allmänheten i de former som skyddas av grundlagarna. Något krav på tillstånd för verksamheten får inte ställas upp och möjligheten att driva verksamheten får inte begränsas av villkor som inte har stöd i grund- lagarna.

Etableringsfriheten för sändning i tråd kommer till uttryck i 3 kap. 1 § YGL där det anges att varje svensk medborgare och svensk juridisk per- son har rätt att sända radioprogram genom tråd. Vad som sägs om radioprogram gäller inte enbart program i ljudradio utan även bl.a. program i tv.

Med sändning genom tråd avses sändning genom en särskilt anordnad ledare. Telefonnätet för fast telefoni, ip-nät och kabel-tv-nätet är exempel på trådnät. Tillhandahållanden via internet sker ofta genom tråd. Etableringsfriheten för trådsändningar är emellertid inte oinskränkt. Den hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter bl.a. i fråga om skyldighet för den som sänder program i television att utforma sändningarna på ett sådant sätt att programmen genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (3 kap. 1 § andra stycket 4 YGL).

För radioprogram som sänds på annat sätt än genom tråd (i etern) råder inte motsvarande etableringsfrihet som för trådsändningar. Det har motiverats med att etersändningar sker i ett begränsat frekvensutrymme. Av tekniska skäl har det därför ansetts nödvändigt att reglera använd- ningen av detta utrymme (prop. 1990/91:64 s. 79–82). Rätten att sända radioprogram i etern får därför enligt 3 kap. 2 § YGL regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Sedan den nuvarande uppdelningen mellan sändningar i tråd och på annat sätt infördes i början av 1990-talet har tekniken förändrats betydligt. I dag sker till exempel tillhandahållanden via internet både genom tråd och trådlöst (till exempel via mobilnät eller satellit). Den lagstiftning som finns bland annat inom EU och som reglerar tv och beställ-tv skiljer inte heller på sändningar och tillhandahållanden genom tråd och sändningar och tillhandahållanden på andra sätt.

I fråga om begränsningar i den grundlagsskyddade sändningsrätten gäller enligt 3 kap. 3 § YGL vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.

164

11.1.1Krav på tillgänglighet när det gäller beställ-tv i tråd

Regeringens förslag: I yttrandefrihetsgrundlagen införs en bestämmelse som tillåter regler i vanlig lag om skyldighet för den som tillhandahåller tv-program på särskild begäran genom överföringar i tråd ur en databas enligt den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrund- lagen att göra programmen tillgängliga för personer med funktions- nedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, däribland Diskrimineringsombudsmannen, Myndigheten för press, radio och tv, Hörselskadades Riksförbund och Synskadades Riks- förbund, tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Justitie- kanslern har inget att invända mot att bestämmelsen införs men ifråga- sätter den föreslagna utformningen. Myndigheten för delaktighet tillstyr- ker i huvudsak förslaget men efterfrågar en teknikneutral utformning av bestämmelsen. Handikappförbunden och Sveriges Dövas Riksförbund tillstyrker förslaget men anser att även andra typer av sändningar på webben och video-klipp borde omfattas av bestämmelsen. Bonnier Broadcasting AB och Schibsted Sverige AB anser att det inte är lämpligt att utöka kraven till att också avse beställ-tv. Schibsted Sverige AB anför vidare bl.a. att massmedieföretagen behöver utrymme för att experimen- tera med nya publiceringsformer och att bolaget därför ser en uppenbar risk med att allt för detaljerade bestämmelser avseende såväl innehåll som format riskerar att hämma den för massmedieföretagen viktiga ut- vecklingen.

Skälen för regeringens förslag

Tillgängliggörande av beställ-tv i tråd för personer med funktionsned- sättning

Som nämns i det föregående är det möjligt att i lag uppställa krav på den som sänder program i television i tråd att utforma sändningarna på ett sådant sätt att programmen genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (3 kap. 1 § andra stycket 4 YGL). Enligt 5 kap. 12 § radio- och tv-lagen (2010:696) ska en leverantör av medietjänster som tillhandahåller tv- sändningar, beställ-tv eller sökbar text-tv på annat sätt än genom tråd utforma tjänsten på sådant sätt att den blir tillgänglig för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller lik- nande teknik. Efter en lagändring 2013 gäller detta även för en leverantör av medietjänster som tillhandahåller tv-sändning eller sökbar text-tv genom tråd. I lagstiftningsärendet som föregick den bestämmelsen uttalade regeringen att det i och för sig är angeläget att även beställ-tv i tråd tillgängliggörs för personer med funktionsnedsättning i så stor ut- sträckning som möjligt men att 3 kap. 1 § andra stycket 4 YGL inte ger utrymme för en sådan reglering eftersom den bestämmelsen bara gäller

Prop. 2017/18:49

165

Prop. 2017/18:49 sändningar av tv-program och beställ-tv inte omfattas av begreppet sänd- ning (prop. 2011/12:151 s. 18).

Det måste föreligga starka skäl för att göra inskränkningar i etableringsfriheten. Undersökningar visar att allt fler tittar på beställ-tv medan det traditionella tv-tittandet minskar (se bet. s. 480). En reglering som utökar programföretagens skyldighet att göra program i beställ-tv tillgängliga för personer med funktionsnedsättning bidrar därför enligt kommittén till att öka möjligheterna för dessa personer att bl.a. bli delaktiga i samhällslivet. När det gäller etersändningar och tv-sändningar i tråd har det ansetts yttrandefrihetsrättsligt acceptabelt att tv-bolagen har en skyldighet att göra programmen tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Enligt kommittén finns det skäl att göra samma bedömning i fråga om beställ-tv genom tråd. Ändamålet är enligt kommittén sammantaget så angeläget att det finns tillräckliga skäl att ytterligare inskränka etableringsfriheten. Regeringen instämmer i denna bedömning och anser att det nuvarande undantaget från etablerings- friheten bör utvidgas så att det blir möjligt att ställa samma krav på till- gänglighet för personer med funktionsnedsättning när det gäller beställ-tv i tråd. Det saknas underlag i det här lagstiftningsärendet att, som bl.a.

Handikappförbunden och Sveriges Dövas Riksförbund förespråkar, över- väga att utvidga undantaget till att även omfatta andra former av till- handahållanden av information över internet.

Mot den angivna bakgrunden bör det enligt regeringen i yttrande- frihetsgrundlagen införas en bestämmelse som tillåter regler i lag om skyldighet för den som tillhandahåller beställ-tv i tråd att utforma sänd- ningarna på ett sådant sätt att programmen genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Hur stor inverkan på etableringsfriheten sådana regler får är beroende av den närmare utformningen och omfattningen av de regler som införs i lag. Från yttrandefrihetsrättslig synpunkt är det väsentligt att lagreglerna inte blir så långtgående att de hindrar nya etableringar på mediemarknaden eller, som Schibsted Sverige AB fram- håller, hämmar utvecklingen av nya publiceringsformer. De får vidare inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem och får aldrig sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (jfr 3 kap. 3 § YGL jfr med 2 kap. 21– 23 §§ RF).

Utformningen och avgränsningen av undantaget

Regeringen föreslår alltså att undantaget från etableringsfriheten utvidgas till att omfatta beställ-tv. Fråga uppkommer då hur beställ-tv ska avgränsas i yttrandefrihetsgrundlagen.

Beställ-tv definieras i radio- och tv-lagen som en tjänst där en leverantör av medietjänster i informations-, underhållnings- eller utbild- ningssyfte tillhandahåller allmänheten tv-program med hjälp av elektroniska kommunikationsnät på begäran av mottagaren, vid en tid- punkt som mottagaren väljer och från en katalog med program som leverantören har valt ut (3 kap. 1 § 3 radio- och tv-lagen). Utmärkande för beställ-tv är således att tillhandahållandet sker på begäran av

mottagaren vid en tidpunkt som mottagaren bestämmer. Enligt

166

kommittén bör beställ-tv ha en sådan avgränsning även i yttrandefrihets- Prop. 2017/18:49 grundlagen. Tjänsten bör således avgränsas genom att det i bestämmel-

sen anges att kraven på tillgängliggörande kan ställas på den som till- handahåller tv-program på begäran ur en databas. Kommittén föreslår att detta uttrycks i lagtexten som att kraven kan avse inte bara den som sänder program i tv utan även den som tillhandahåller sådana program genom överföring ur en databas enligt den s.k. databasregeln. Genom hänvisningen vill kommittén tydliggöra att tv-programmen tillhandahålls på begäran av mottagaren. Justitiekanslern anser att avgränsningen inte har fått en tillfredsställande utformning i lagtexten bl.a. då ”sända program i tv” enligt kommitténs egna definitioner skulle innefatta beställ-tv.

Även regeringen är av uppfattningen att beställ-tv bör avgränsas på samma sätt i yttrandefrihetsgrundlagen som i radio- och tv-lagen och att definitionen bör vara densamma oavsett om tillhandahållandet sker genom tråd eller på annat sätt. Även det förhållandet att det av 1 kap. 2 § andra stycket tillämpningslagen framgår att med beställ-tv avses det- samma som i radio- och tv-lagen talar för en sådan avgränsning. När det gäller frågan hur detta lämpligast uttrycks i lagtexten kan följande an- föras. Av den föreslagna lydelsen av databasregeln framgår bl.a. att grundlagens föreskrifter om sändningar av program även ska tillämpas när information ur en databas tillhandahålls allmänheten på något av de sätt som anges i bestämmelsen. Denna ändring av databasregeln får dock inte till följd att beställ-tv omfattas av formuleringen ”sänder program i television” som finns i det befintliga undantaget för tillgängliggörande och som regeringen föreslår ska ersättas av ”sänder program i tv”. Skälet till det är att orden ”i tv” används vilket tydliggör att det är en särskild typ av sändningar som avses och som därför utesluter en tillämpning av databasregeln. I vissa situationer kan det vidare vara önskvärt eller nöd- vändigt att införa särskilda regler för t.ex. tv-sändningar. Sådana sänd- ningar måste då kunna särskiljas från exempelvis tillhandahållanden av tv-program ur databaser. Så är fallet bl.a. med det befintliga undantaget för tillgängliggörande. Det undantag från etableringsfriheten som nu föreslås ska, förutom sändningar av program i tv, även gälla för tv- program som tillhandahålls på begäran enligt databasregeln. Regeringen anser att detta lämpligast uttrycks i lagtexten genom att båda dessa former uttryckligen anges i bestämmelsen. Hänvisningen till databas- regeln innebär vidare en avgränsning mot sändningar som omfattas av webbsändningsregeln (1 kap. 6 § första stycket YGL). Kommitténs för- slag till utformning av lagtexten bör därför genomföras.

11.1.2Krav på främjande av europeiska produktioner

Regeringens förslag: I yttrandefrihetsgrundlagen införs en bestämmelse som tillåter regler i vanlig lag om skyldighet för den som sänder program i tv i tråd och för den som tillhandahåller tv-program på särskild begäran genom överföringar i tråd ur en databas enligt den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen att främja framställningen av och tillgången till program av europeiskt ursprung.

167

Prop. 2017/18:49

168

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i denna del tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Justitiekanslern har inget att invända mot att bestämmelsen införs men ifrågasätter, på samma grunder som i fråga om krav på tillgänglighet när det gäller beställ-tv i tråd, den föreslagna utformningen. Bonnier Broadcasting AB avstyrker förslaget och framhåller att det är olämpligt att uppställa innehållskrav av det här slaget. Schibsted Sverige AB anför bl.a. att massmedieföretagen behöver utrymme för att experimentera med nya publiceringsformer och att bolaget därför ser en uppenbar risk med att allt för detaljerade bestämmelser avseende såväl innehåll som format riskerar att hämma den för massmedieföretagen viktiga utvecklingen.

Skälen för regeringens förslag

Ett krav på främjande av europeiska produktioner införs

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), nedan kallat AV-direktivet, ska medlemsstaterna främja europeiska produktioner när det gäller all tv och beställ-tv (se artiklarna 13, 16 och 17).

För tv och beställ-tv genom etern har AV-direktivets bestämmelser om främjande av europeiska produktioner genomförts genom bestämmelser i radio- och tv-lagen. I 5 kap. 7 § radio- och tv-lagen anges att den som sänder tv på annat sätt än genom tråd ska se till, om det inte finns sär- skilda skäl mot det, att mer än hälften av den årliga sändningstiden upp- tas av program av europeiskt ursprung och att minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio procent av programbudgeten ska avse program av europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter. Det anges också att en så stor andel som möjligt bör utgöras av program som har färdigställts under de närmast föregående fem åren. Enligt 5 kap. 8 § samma lag ska den som tillhandahåller beställ-tv på annat sätt än genom tråd på lämpligt sätt och när det är praktiskt möjligt främja framställningen av och tillgången till program av europeiskt ur- sprung.

Etableringsfriheten i tråd hindrar emellertid att det ställs krav i lag på främjande av europeiska produktioner i tv och beställ-tv i tråd i enlighet med vad AV-direktivet kräver. Mot bakgrund av det har Europeiska kommissionen i ett överträdelseärende ifrågasatt Sveriges genomförande av AV-direktivets regler om främjande av europeiska produktioner när det gäller sändningar och tillhandahållanden genom tråd (dnr Ku2013/02308/RS).

För att det ska vara möjligt att genomföra AV-direktivet fullt ut i detta avseende behöver ett undantag från etableringsfriheten införas. Kommittén föreslår därför att det i yttrandefrihetsgrundlagen införs en bestämmelse som gör det möjligt att i lag meddela föreskrifter om skyldighet för den som sänder program i tv genom tråd eller tillhandahåller beställ-tv genom överföringar i tråd ur en databas att

främja framställning av och tillgång till program med europeiskt ur- sprung.

Ett införande av ett undantag från etableringsfriheten för tv och beställ- tv i tråd är nödvändigt för att Sverige ska fullgöra sina skyldigheter enligt EU-rätten. Mot bakgrund av att de flesta tv-bolag redan i dag uppfyller kraven på europeiska produktioner och att svenska produktioner anses utgöra europeiska produktioner i AV-direktivets mening bedömer regeringen att ett införande av krav på främjande av europeiska produktioner inte torde få någon större inverkan på etableringsfriheten. Hur stor inverkan sådana regler får är emellertid beroende av den när- mare utformningen och omfattningen av de regler som införs i lag. Från yttrandefrihetsrättslig synpunkt är det väsentligt att lagreglerna inte blir så långtgående att de hindrar nya etableringar på mediemarknaden eller, som Schibsted Sverige AB befarar, hämmar utvecklingen av nya publiceringsformer. De får vidare inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett dem och får aldrig sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (jfr 3 kap. 3 § YGL jfr med 2 kap. 21–23 §§ RF).

I 3 kap. 4 § YGL finns vidare en bestämmelse som skyddar det redaktionella oberoendet. Där anges att den som sänder radioprogram självständigt avgör vad som ska förekomma i programmen. Regeringen anser, i likhet med kommittén, att kraven på främjande i någon mån får anses innebära en inskränkning i det redaktionella oberoendet. Det finns emellertid redan motsvarande krav för tv-sändningar och tillhanda- hållanden av beställ-tv genom etern. Krav på främjande av europeiska produktioner i trådsändningar får därför anses innebära endast en margi- nell utökning av de krav som redan gäller varför regeringen, till skillnad från Bonnier Broadcasting AB, inte anser att det är olämpligt att upp- ställa denna typ av krav.

Sammanfattningsvis anser regeringen att ett undantag från etablerings- friheten bör införas som möjliggör bestämmelser i vanlig lag om främ- jande av europeiska produktioner i tv och beställ-tv i tråd i linje med vad AV-direktivet kräver.

Utformningen och avgränsningen av undantaget

Krav på främjande av europeiska produktioner finns redan när det gäller tv och beställ-tv genom etern (5 kap. 7 och 8 § radio och tv-lagen). Det är motsvarande tjänster, fast tillhandahållna genom tråd, som ska omfattas av det nu aktuella undantaget. Regeringen anser, i likhet med kommittén, att avgränsningen av tjänsten beställ-tv i detta avseende bör göras på samma sätt som beträffande undantaget för krav på tillgänglighet till beställ-tv i tråd (se avsnitt 11.1.1).

Prop. 2017/18:49

169

Prop. 2017/18:49	12	En delegationsbestämmelse avseende

		produktinformation införs

	Regeringens förslag: I tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
	grundlagen införs bestämmelser som gör det möjligt att i lag uppställa
	krav på att införa och på visst sätt utforma varningstext, innehålls-
	deklaration eller annan liknande produktinformation om syftet med
	kravet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd.

	Mediegrundlagskommitténs			förslag	överensstämmer			med
	regeringens.
	Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland						Riksdagens
	ombudsmän, Konsumentverket, Folkhälsomyndigheten, Svea hovrätt och
	Hovrätten över Skåne och Blekinge, tillstyrker förslaget eller har inga
	invändningar mot det. Svenska institutet för europapolitiska studier
	(Sieps) välkomnar förslaget men menar att även det kan riskera att
	komma i konflikt med framtida EU-regleringar. Flera remissinstanser,
	däribland	Svenska	Snustillverkarföreningen			och	Svenska
	tobaksleverantörsföreningen, menar att det inte finns något behov av en
	delegationsbestämmelse. Bland annat Svenska Journalistförbundet och
	Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd avstyrker
	förslaget då undantaget föreslås gälla även information som omfattas av
	grundlagarnas materiella tillämpningsområde. Företagarna, Närings-
	livets Delegation för Marknadsrätt (NDM) och Svensk Handel avstyrker
	förslaget bl.a. med hänvisning till att det ger stort utrymme för lagstif-
	taren att uppställa krav på hur en förpackning ska utformas. Kött och
	Charkföretagen och Livsmedelsföretagen menar att bestämmelsens
	tillämpningsområde är så brett att den i praktiken innebär att
	förpackningar undantas		från	grundlagsskyddet.		Institutionen		för
	journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet av-
	styrker förslaget och anser att tryck på förpackningar inte bör omfattas av
	tryckfrihetsförordningen.
	Skälen för regeringens förslag
	Behovet av en delegationsbestämmelse
	En konsekvens av att tillämpningsområdet för tryckfrihetsförordningen
	och yttrandefrihetsgrundlagen bestäms med utgångspunkt i den
	kommunikationsteknik som används är att grundlagsfrågor kan
	aktualiseras i sammanhang som inte har en typisk tryck- och yttrandefri-
	hetsrättslig prägel. Ett sådant område rör varningstexter,
	innehållsdeklarationer och annan produktinformation på och i förpack-
	ningar, t.ex. cigarettpaket eller bipacksedlar till					läkemedel. Sådan
	information kan t.ex. vara tryckt och därmed omfattas av tryckfrihets-
	förordningen eller ingå i en teknisk upptagning och skyddas enligt
	yttrandefrihetsgrundlagen.
	Allt som publiceras i de medier som tryckfrihetsförordningen och
	yttrandefrihetsgrundlagen omfattar faller inom vad som brukar benämnas
	grundlagarnas formella tillämpningsområde. För att grundlagarna ska
170	vara tillämpliga krävs emellertid också att yttrandet faller inom grund-

lagarnas materiella tillämpningsområde. Detta bestäms av innebörden av och syftet med tryck- och yttrandefriheten enligt 1 kap. 1 § TF och 1 kap. 1 § YGL. Där anges att grundlagarna tillförsäkrar medborgarna rätt att i de skyddade medierna offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst till säkrande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och, enligt yttrande- frihetsgrundlagen, ett fritt konstnärligt skapande. Formuleringen av tryck- och yttrandefrihetens innebörd och syfte innebär att inte all användning av de grundlagsskyddade medierna omfattas av grundlagar- nas bestämmelser.

Som anges ovan kan produktinformation av olika slag på och i för- packningar omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihets- grundlagen. Lagstiftaren har dock, inte minst på EU-nivå, ansett det nödvändigt att reglera utformningen av den här typen av texter. I de flesta fall syftar sådana åtgärder till att skydda folkhälsan men även andra ändamål förekommer, t.ex. miljö- eller konsumentskydd.

De frågor som sådana regleringar väckt i tryck- och yttrandefrihets- rättsligt hänseende har hittills kunnat lösas med stöd av undantag från grundlagarnas tillämpningsområden. I vissa fall har undantag ansetts kunna tolkas in i regleringen med utgångspunkt i vad som är ändamålet med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen (se t.ex. prop. 2003/04:161 och prop. 2010/11:65). I andra fall har det funnits stöd i uttryckliga delegationsbestämmelser i bl.a. 1 kap. 9 § TF och 1 kap. 12 § YGL (se t.ex. prop. 1975/76:49 och prop. 2002/03:37).

Vid införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och de ändringar i tobakslagen (1993:581) som det föranledde uppkom frågan om förslaget, som bl.a. innebar att ett antal s.k. allmänna och kompletterande varningstexter skulle förekomma på t.ex. cigarettpaketen, var förenligt med tryckfrihetsförordningen. Lagrådet uttalade då bl.a. att en bestämmelse som påbjuder att en skrift ska ha ett visst innehåll i princip torde komma i konflikt med hinderförbudet i 1 kap. 2 § andra stycket TF, men att ett visst utrymme kunde finnas för ålägganden i lag att förse en skrift med texter av det slag som det var fråga om. Lagrådet framhöll att tryckfrihetsförordningens tillämpningsområde ytterst bestäms av dess syfte att värna det fria ordet och att det finns regleringar som träffar tryckta skrifter som därför kan sägas ligga utanför ramen för tryckfrihetsförordningens skydd. Det gäller inte minst ingripanden i fråga om framställningar på det kommersiella området. Var gränsen går är enligt Lagrådet osäkert. För att ett påbud om text med visst innehåll ska kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig synpunkt ansåg Lagrådet att det bör krävas att det inte rör sig om texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär. En annan omständighet som måste beaktas är att kraven på texter inte blir så omfattande att de alltför mycket beskär möjligheten för näringsidkaren att förse förpackningar med egen text (prop. 2001/02:162 s. 53).

Enligt det nuvarande rättsläget anses ett påbud om text med visst inne- håll kunna tolereras från tryck- och yttrandefrihetsrättslig synpunkt bl.a. om det inte rör sig om texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär. Det brukar framhållas att den aktuella texten

Prop. 2017/18:49

171

Prop. 2017/18:49	ska ha en saklig inriktning för att gränsen till grundlagarnas
	skyddsområde inte ska överskridas (se bl.a. prop. 2010/11:65 s. 46).
	Kommittén har haft i uppdrag att analysera om det finns behov av och
	är lämpligt att uttryckligen i tryckfrihetsförordningen och yttrande-
	frihetsgrundlagen ange att bestämmelser om produktinformation,
	varningstexter och liknande information kan regleras i lag. Eftersom
	frågor av det här slaget hittills har kunnat hanteras utan uttryckligt för-
	fattningsstöd konstaterar kommittén att en sådan bestämmelse bör införas
	endast om det finns ett behov av en sådan reglering. Bland remiss-
	instanserna menar bl.a. Svenska Snustillverkarföreningen och Svenska
	tobaksleverantörsföreningen att ett sådant behov saknas.
	Det som talar mot en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen respek-
	tive yttrandefrihetsgrundlagen är att en sådan riskerar att inte helt åter-
	spegla att den nuvarande ordningen har växt fram ur enskilda fall där
	lagstiftaren utnyttjat möjligheterna att göra en flexibel tolkning utifrån
	syftet med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
	Vidare kan det framstå som inkonsekvent att lyfta fram och reglera detta
	undantag när det finns ett antal andra undantag som för närvarande också
	är oreglerade. Det rör bl.a. olika gränsdragningsfrågor till den allmänna
	straffrätten, t.ex. bedrägeri, koppleri m.m., och vissa yttranden av
	kommersiell natur. Ett viktigt argument för en reglering är emellertid att
	en sådan tydliggör tillämpningsområdet för undantaget och därmed
	bidrar till ökad förutsebarhet i tillämpningen. Det är emellertid tänkbart
	att det ibland är en fördel i internationella förhandlingar att det finns en
	viss flexibilitet i den nationella grundlagsregleringen. Med en reglering
	på området kan utrymmet för att hitta olika lösningar i konkreta förhand-
	lingssituationer således tänkas minska. När det gäller EU-samarbetet kan
	det å andra sidan hävdas att den nuvarande ordningen ibland leder till att
	tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor av begränsad betydelse måste
	prioriteras från svenskt håll i förhandlingarna framför t.ex. viktiga folk-
	hälsoaspekter. Genom att ”öppna upp” tryckfrihetsförordningen och
	yttrandefrihetsgrundlagen något i detta avseende behöver de tryck- och
	yttrandefrihetsrättsliga aspekterna inte vägas in i samma utsträckning
	som nu vid samarbete på t.ex. folkhälsoområdet. Det kan vidare
	konstateras att det ibland är svårt att peka ut viss information som ”sak-
	lig” medan annan information är ”uttryckligen åsiktspåverkande eller
	opinionsbildande”. I flera av de ärenden där frågan tidigare varit aktuell
	har, enligt kommittén, lagstiftaren behövt ta ställning till olika gränsfall
	där slutsatserna inte framstått som självklara (se bl.a. prop. 2015/16:82 s.
	38–39).
	Mot denna bakgrund anser regeringen, i likhet med kommittén, att en
	delegationsbestämmelse som gör det möjligt att i lag under vissa förut-
	sättningar införa krav på varningstexter, innehållsdeklarationer och lik-
	nande produktinformation bör införas i tryckfrihetsförordningen respek-
	tive yttrandefrihetsgrundlagen. Av nu nämnda skäl bör undantaget inte
	enbart avse texter som saknar en uttryckligen åsiktspåverkande eller
	opinionsbildande karaktär utan bör gälla även om den aktuella
	informationen omfattas av grundlagarnas skyddsändamål (det s.k.
	materiella tillämpningsområdet). Regeringen vill dock framhålla, särskilt
	mot bakgrund av att bl.a. Svenska Journalistförbundet och Konstnärliga
172	och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd motsätter sig en sådan

utvidgning, att den föreslagna delegationsbestämmelsen inte innebär att grundläggande krav på saklighet överges helt när det gäller informationens innehåll. Det ska fortfarande vara aktuellt att kunna tala om produktinformation, ett begrepp som i sig får anses inrymma ett visst krav på objektivitet och saklighet. Som utvecklas nedan ska en näringsidkare vidare även fortsättningsvis ha möjlighet att förse förpack- ningar med egen text.

Delegationsbestämmelsens närmare utformning

Som kommittén anför bör tillämpningsområdet för bestämmelsen vara tydligt avgränsat och avse varningstexter, innehållsdeklarationer och liknande produktinformation. Med varningstext bör avses texter som har till syfte att upplysa konsumenter om vissa skadliga egenskaper hos en viss produkt. Med begreppet innehållsdeklaration bör typiskt sett avses en lista över vilka ämnen eller ingredienser som ingår i ett livsmedel eller någon annan produkt. Med annan liknande produktinformation avses bl.a. uppgifter om hur en viss produkt, t.ex. ett läkemedel, ska användas eller hur den ska hanteras i avfallsledet.

I syfte att avgränsa bestämmelsen till områden där det hittills har funnits behov av att göra undantag bör det, som kommittén föreslår, anges att möjligheten till lagstiftning om krav på att införa produkt- information enbart ska gälla för vissa skyddsändamål. De ärenden som har rört införande av produktinformation har i första hand tagit sikte på frågor om hälso- eller konsumentskydd. I något fall har frågan även rört miljöskyddet. Bestämmelsen bör därför utformas så att den tar sikte på dessa skyddsändamål. Undantag ska således kunna göras om syftet är att skydda hälsa eller miljö eller konsumentskydd.

Flera remissinstanser, däribland Företagarna, menar att den föreslagna bestämmelsens tillämpningsområde är alltför brett och att bestämmelsen ger lagstiftaren stort utrymme att uppställa krav på hur en förpackning ska utformas. Kött och Charkföretagen och Livsmedelsföretagen, som avstyrker förslaget, menar att bestämmelsens tillämpningsområde är så brett att den i praktiken innebär att förpackningar undantas från grund- lagsskyddet. Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet anser å sin sida att det bör anges i tryckfrihetsför- ordningen att tryck på förpackningar överhuvud taget inte omfattas av tryckfrihetsförordningen och instämmer därför i ett särskilt yttrande som två av kommitténs ledamöter avgivit.

I denna del gör regeringen följande överväganden. Som framgår ovan är det redan i dag möjligt att uppställa krav på produktinformation på och i förpackningar. För att det ska vara möjligt krävs att texten ifråga har en saklig inriktning och att kraven på texten inte är så omfattande att den alltför mycket beskär näringsidkarens möjligheter att förse förpackningar med egen text. De områden där det hittills funnits behov av att införa sådana krav är just hälso-, miljö- och konsumentskydd. Den föreslagna bestämmelsen utgör alltså i huvudsak en kodifiering av det gällande rättsläget. Skillnaden i förhållande till vad som redan anses gälla är att bestämmelsen föreslås gälla även för texter som faller innanför grund- lagarnas s.k. materiella tillämpningsområde. Utvidgningen av undantaget tar alltså endast sikte på informationens karaktär och inte, som behandlas

Prop. 2017/18:49

173

Prop. 2017/18:49 i det följande, dess omfattning. Regeringen kan därmed konstatera att den föreslagna delegationsbestämmelsen inte innebär att förpackningar helt undantas från grundlagarnas tillämpningsområde (jfr 1 kap. 10 § och 1 kap. 13 § YGL samt prop. 1997/98:43). Som för andra delegations- bestämmelser kommer t.ex. att gälla att undantag inte kan göras från förbudet mot hindrande åtgärder (se prop. 2001/02:64 s. 55, jfr prop. 1997/98:43). Det finns inte underlag för att i detta lagstiftningsärende närmare överväga en sådan ordning som Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet förordar.

Sammanfattningsvis anser regeringen att delegationsbestämmelserna bör utformas i enlighet med kommitténs förslag.

Produktinformation som täcker stora delar av en tryckt skrift

Som framgår av det föregående anses gälla att kraven på texter inte får bli så omfattande att de alltför mycket beskär möjligheten för näringsidkaren att förse förpackningar med egen text (se Lagrådets yttrande i prop. 2001/02:162).

Enligt Sieps bör lagstiftaren, för att undvika att förslaget kommer i konflikt med framtida EU-regleringar, inte ställa för höga krav på att texten inte får bli så omfattande att den alltför mycket beskär möjligheten för näringsidkaren att förse förpackningar med egen text.

Regeringen kan, liksom kommittén, konstatera att hur stor andel produktinformation som kan accepteras från tryck- och yttrandefrihets- rättsliga utgångspunkter får avgöras med beaktande av förhållandena i det enskilda fallet. Det framstår inte som lämpligt att i grundlagarna lägga fast en mer precis kvantitativ gräns. Vid bedömningen av vad som kan accepteras bör inte enbart beaktas att näringsidkaren bör ges tillräck- lig möjlighet att ange varumärken och andra kännetecken av kommersiell natur utan att denne kan vilja använda den berörda ytan till att framföra text som är av opinionsbildande eller åsiktspåverkande karaktär (jfr prop. 2015/16:82 s. 36–39).

13Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Samtliga lagändringar träder i kraft den 1 januari 2019. Bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen om en möjlighet till frihet från ansvar under vissa förutsättningar för yttrandefrihetsbrott i databaser enligt den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen tillämpas även på information som började tillhandahållas före ikraftträdandet.

Mediegrundlagskommittén förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén föreslår dock övergångsbestämmelser till tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen med innebörden att om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har

174

ersatts genom en bestämmelse i tryckfrihetsförordningens eller yttrande- Prop. 2017/18:49 frihetsgrundlagens nya lydelse, tillämpas i stället den nya lydelsen.

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Förslagen till ändringar i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bör träda i kraft vid årsskiftet efter utgången av det år då förslagen tidigast kan bli slutligt antagna av riksdagen. Det innebär att de bör träda i kraft den 1 januari 2019. Ändringarna i tillämpningslagen bör träda i kraft samtidigt som ändringarna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

De föreslagna bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen om frihet från ansvar under vissa förutsättningar för yttrandefrihetsbrott i databaser enligt den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen bör kunna avse yttranden som har publicerats före ikraftträdandet. I likhet med kommittén anser regeringen att det bör införas en övergångsbestämmelse med den innebörden.

Kommitténs förslag om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för med sig behov av följdändringar i en rad lagar i vilka det hänvisas till bestämmelser i de båda grundlagarna. Det pågår för närvarande ett arbete inom Regeringskansliet med att se över dessa. Avsikten är att de ska kunna träda i kraft samtidigt som ändringarna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Kommitténs förslag till övergångsbestämmelser med innebörden att den nya lydelsen av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen tillämpas om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i den nya lydelsen behövs därför inte.

För övriga ändringar som föreslås i tryckfrihetsförordningen, yttrande- frihetsgrundlagen och tillämpningslagen finns det inte behov av över- gångsbestämmelser.

14	Konsekvenser av förslaget
14.1	Ekonomiska konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen medför endast marginella
kostnadsökningar för statliga myndigheter. Dessa ryms inom
befintliga anslagsramar.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.
Skälen för regeringens bedömning
Allmänna utgångspunkter
En modernisering av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrund-
lagen föreslås i syfte att göra dessa grundlagar tydligare och mer
lättillämpade. Förslagen innebär huvudsakligen ändringar av språklig och		175

Prop. 2017/18:49 redaktionell natur och medför således inte några ekonomiska konsekvenser. Vidare är flera av förslagen av övergripande karaktär och innebär förändringar på grundlagsnivå som öppnar för lagstiftning i vanlig lag. De eventuella ekonomiska konsekvenserna av de förslagen uppstår först i samband med att lagstiftningsåtgärder vidtas.

Print on demand, e-böcker och ljudböcker

Utvidgningen av bilageregeln påverkar i första hand frågor som har att göra med ansvaret för digitala versioner av tryckta skrifter. Det bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser för det allmänna, företag eller andra enskilda.

Förslaget att ge domstol möjlighet att besluta att ett brottsligt yttrande i en bilaga i form av ett program som sänds eller tillhandahålls ur en data- bas ska tas bort kan eventuellt medföra en viss ökad arbetsbelastning för domstolarna och för Justitiekanslern. Frågan om borttagande kan dock normalt förväntas bli aktuell i samband med prövningen av ett åtal som Justitiekanslern eller en målsägande har väckt. I likhet med kommittén bedömer regeringen att förslaget inte kan antas leda till mer än marginella kostnadsökningar, vilka bedöms kunna finansieras inom dom- stolarnas och Justitiekanslerns befintliga anslag.

Användarkommentarer och externa leverantörer

Förslaget att införa en klargörande bestämmelse med innebörden att yttrandefrihetsgrundlagen kan gälla för en databas även om viss information har tillförts av annan bedöms inte påverka kostnaderna eller intäkterna för det allmänna, företag eller andra enskilda.

Inte heller det förtydligande av lagtexten som föreslås när det gäller grundlagsskyddet för databaser med utgivningsbevis bedöms få några ekonomiska konsekvenser.

Preskriptionsregler och ansvar för databaser m.m.

Möjligheten till frihet från ansvar för en ansvarig utgivare för material i en databas som är äldre än ett år syftar i första hand till att komma till rätta med olika problem rörande ansvarsfrågan som medieföretagens stora databaser kan medföra. Förslaget bedöms inte påverka kostnaderna eller intäkterna för det allmänna, företag eller andra enskilda.

Förslaget att införa en ordning som innebär att en målsägande eller Justitiekanslern under vissa förutsättningar kan underrätta utgivaren om att en databas innehåller viss äldre information som kan utgöra yttrande- frihetsbrott kan möjligen medföra en viss ökad arbetsbelastning för Justitiekanslern. Eftersom en förutsättning för underrättelse är att yttrandet kan utgöra yttrandefrihetsbrott och att förutsättningarna för allmänt åtal är uppfyllda skulle det dock med nu gällande regler ha före- legat grund för åtal. I likhet med kommittén bedömer regeringen att för- slaget om underrättelse inte kan antas leda till mer än marginella kost- nadsökningar, vilka bedöms kunna finansieras inom Justitiekanslerns befintliga anslag.

176

Personlig integritet och grundlagsskydd

Förslaget att införa en delegationsbestämmelse avseende offentlig- görande av vissa personuppgifter som förekommer i uppgiftssamlingar syftar till att öka skyddet för den personliga integriteten.

Inskränkningen i grundlagsskyddet kan få ekonomiska konsekvenser för företag vars verksamhet i dag består av att tillhandahålla den typ av uppgiftssamlingar som enligt förslaget kan träffas av delegations- bestämmelsen.

Delegationsbestämmelsen innebär att vanlig lag och EU:s dataskydds- förordning kommer att gälla. Förordningen kommer, när den träder i kraft i maj 2018, att bli direkt tillämplig i Sverige. Dataskydds- utredningen, som tillsattes med uppdraget att föreslå hur den svenska lagstiftningen på området bäst anpassas till den nya förordningen överlämnade den 12 maj 2017 sitt betänkande Ny dataskyddslag (SOU 2017:39).

Datainspektionen är tillsynsmyndighet för personuppgiftsregleringen. Förslaget kan leda till ytterligare tillsynsärenden hos Datainspektionen. Regeringen bedömer att dessa kan finansieras inom Datainspektionens befintliga anslag

Internationellt rättsligt bistånd

Förslaget om utökade möjligheter till internationellt rättsligt bistånd på det grundlagsskyddade innebär att det svenska rättsväsendet ges rättsliga förutsättningar att bistå utländska myndigheter i brottsutredningar som bedrivs i utlandet men där utredningsåtgärder behöver vidtas i Sverige. Möjligheten att lämna internationellt rättsligt bistånd på tryck- och yttrandefrihetsområdet kommer att medföra nya arbetsuppgifter för olika aktörer inom rättsväsendet.

Det kan samtidigt konstateras att endast några enstaka ansökningar om rättsligt bistånd på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens områden kommer in till svenska myndigheter varje år. Antalet framställningar om rättsligt bistånd kan dock komma att öka något när det blir tydligt att det finns en möjlighet att lämna sådant bistånd. Förslaget kan därför medföra en viss ökning av arbetsbelast- ningen hos berörda statliga myndigheter, främst hos Justitiekanslern. Eftersom utrymmet för att lämna rättsligt bistånd även fortsättningsvis kommer att vara förhållandevis begränsat bedömer regeringen i likhet med kommittén att den eventuella ökade arbetsbelastningen kan förut- sättas bli marginell.

Förslaget medför även att rättsligt bistånd kan lämnas på det civilrätts- liga området. Dessa åtgärder kommer i första hand att beröra tings- rätterna respektive Kronofogdemyndigheten. Inte heller dessa ärende- typer kan förväntas leda till annat än en mycket marginell ökning av ärendetillströmningen.

Den sammantagna slutsatsen är att förslagen om internationellt rättsligt bistånd inte kan antas leda till mer än marginella kostnadsökningar, vilka bedöms kunna finansieras inom berörda myndigheters befintliga anslag.

Prop. 2017/18:49

177

Prop. 2017/18:49

178

Produktinformation

Den delegationsbestämmelse för produktinformation som föreslås gör det möjligt att i lag uppställa krav på att införa och på visst sätt utforma varningstext, innehållsdeklaration eller annan liknande produkt- information. Förslaget innebär dock inte någon större materiell ändring av gällande rätt utan syftar främst till att tydliggöra rättsläget på grundlags- nivå och till att underlätta det svenska förhandlingsarbetet inom EU. För- slaget bedöms inte medföra några direkta ekonomiska konsekvenser för det allmänna, företag eller andra enskilda.

Krav på europeiska produktioner i trådsändningar och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till beställ-tv som sänds genom tråd

Förslagen att införa delegationsbestämmelser avseende tillgängliggörande av sändningar för personer med funktionsnedsättning och främjande av europeiska produktioner för sändande av program i tv genom tråd eller tillhandahållande av sådana program i tråd genom överföring ur en databas innebär en viss inskränkning av etableringsfriheten och medför skyldigheter för programföretagen. Detta kan möjligtvis medföra vissa kostnader för företagen. Hur stora kostnaderna blir är beroende av den närmare utformningen av de regler som kan komma att införas i lag.

14.2Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män

Regeringens bedömning: Den könsneutrala utformning av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som förslagen innebär är av betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. Förslaget till delegationsbestämmelse om förbud mot offentliggörande av vissa personuppgifter som förekommer i uppgiftssamlingar kan vara av betydelse för regeringens jämställdhetspolitiska delmål att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Mediegrundlagskommitténs bedömning är att förslagen inte kan antas medföra några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: Den föreslagna språkliga moder- niseringen innebär att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen får en könsneutral språklig utformning. Det innebär att språket i grundlagen inte längre utgår från en manlig norm, vilket har betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män.

I övrigt är flera av förslagen av övergripande karaktär och innebär förändringar på grundlagsnivå som öppnar för lagstiftning i vanlig lag. De eventuella konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och män uppstår först i samband med att lagstiftningsåtgärder vidtas. Det finns dock skäl att särskilt beröra förslaget att införa en delegations-

bestämmelse avseende förbud mot offentliggörande av vissa känsliga Prop. 2017/18:49 personuppgifter som förekommer i uppgiftssamlingar.

Förslaget syftar till att öka skyddet för den personliga integriteten. Bland annat uppgiftssamlingar som innehåller personuppgifter om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel träffas under vissa förutsättningar av delegationsbestämmelsen.

I fällande domar förekommer personuppgifter som rör målsäganden. I fråga om mål som rör misstänkta sexualbrott och misstänkt våld i nära relationer är kvinnor och flickor kraftigt överrepresenterade i denna grupp. I kategorin anmälda sexualbrott 2015 var målsägandena kvinnor i 89 procent av fallen och motsvarande siffra för anmäld misshandel inomhus av person över 18 år mot närstående var 85 procent. Samma år anmäldes 1 844 fall av grov kvinnofridskränkning, vilket kan sättas i relation till antalet män över 18 år som anmälde brottet grov fridskränkning och som uppgick till 123 personer (Brå 2016).

Utsatthet för sexualbrott kan av en del upplevas som skamfyllt och vara förenat med stora psykiska påfrestningar, vilket även kan gälla för våld i nära relationer. Det kan inte uteslutas att vetskapen om att information om målsägandestatus och uppgifter som lämnats i samband med rättegång finns allmänt tillgängliga och sökbara på internet kan verka avhållande för vissa brottsoffer när det gäller att anmäla brott. Eftersom kvinnor är överrepresenterade som målsägande vid anmälda sexualbrott och brott som rör våld i nära relationer kan riskerna förutsättas vara större för gruppen kvinnor än för gruppen män.

Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att det förslag till delegationsbestämmelse som har utformats i syfte att stärka den person- liga integriteten kan vara av positiv betydelse för regeringens jämställdhetspolitiska delmål att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet (se regeringens skrivelse 2016/17:10).

I övriga delar kan de förslag som lämnas av regeringen inte antas med- föra konsekvenser som får betydelse för jämställdheten mellan män och kvinnor.

14.3Övriga konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslaget om en möjlighet till frihet från ansvar under vissa förutsättningar för yttrandefrihetsbrott i databaser enligt den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen kan antas ha betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet. Även förslaget till bestämmelse som gör det straffbart att låta ett yttrande ligga kvar i en databas i strid med ett domstolsbeslut om borttagande kan få sådan betydelse.

Av betydelse för de integrationspolitiska målen är förslaget att kraven på svenskt medborgarskap för vissa uppdrag och befattningar med koppling till viss medieverksamhet tas bort från grundlagen.

Förslagen medför behov av följdändringar i andra lagar.

179

Prop. 2017/18:49	Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med
	regeringens.
	Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.
	Skälen för regeringens bedömning: Förslaget om en möjlighet till
	frihet från ansvar under vissa förutsättningar för yttrandefrihetsbrott i
	databaser enligt den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen kan ha
	viss betydelse för brottsligheten och eventuellt det brottsförebyggande
	arbetet. Den nuvarande ordningen innebär att utgivaren ansvarar för
	material som har publicerats i en databas oavsett när publiceringen
	skedde. Förslaget om en möjlighet till ansvarsfrihet för utgivaren under
	vissa förutsättningar kan därför påverka antalet åtal som väcks och
	antalet lagförda brott kan därmed möjligtvis minska något.
	Vidare föreslås en ny straffbestämmelse som under vissa förutsätt-
	ningar sanktionerar underlåtenhet att ta bort ett brottsligt yttrande i en
	databaspublicering som utgör en bilaga till en tryckt skrift. Även detta
	förslag kan få betydelse för brottsligheten och eventuellt det
	brottsförebyggande arbetet.
	I fråga om möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen kan
	nämnas att föreslaget innebär att de rättigheter som grundlagarna
	garanterar ska rikta sig till var och en och inte som i dag enbart till
	svenska medborgare. Vidare föreslås att kraven på svenskt medborgar-
	skap för vissa uppdrag och befattningar med koppling till viss medie-
	verksamhet tas bort från grundlagen (bl.a. i fråga om utgivare för
	periodiska skrifter respektive radioprogram). Särskilda begränsningar för
	andra än svenska medborgare får dock göras genom lag.
	Förslagen medför behov av följdändringar i andra lagar. Sådana förslag
	finns i promemorian Följdändringar till ändrade mediegrundlagar
	(Ds 2017:57).

15 Författningskommentar

15.1Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

1 kap. Tryckfriheten

1 §

Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

getts ut och då vid en domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i

180

andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är meddelad för Prop. 2017/18:49 att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning.

När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas.

För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

I paragrafen, som delvis har utformats enligt Lagrådets förslag, finns det s.k. portalstadgandet som anger tryckfrihetens syfte och grundläggande innebörd. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 1 § första och andra styckena. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

I första stycket återfinns en del av andra styckets första mening. Uttrycket en allsidig upplysning ändras till en fri och allsidig upplysning. Vidare läggs ett fritt konstnärligt skapande till bland de syften som tryckfriheten ska säkerställa. Ändringarna utgör en anpassning till 1 kap. 1 § andra stycket YGL. Någon ändring i sak är inte avsedd.

I andra styckets första mening liksom i tredje stycket ändras svensk medborgare till var och en. Utgångspunkten är därmed att det skydd grundlagen erbjuder tillkommer både svenska och utländska medborgare. Av 14 kap. 5 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare. Texten i andra styckets första mening omarbetas i övrigt i syfte att bättre överensstämma med motsvarande bestämmelse i 1 kap. 1 § första stycket YGL, bl.a. läggs ordet känslor till. Någon ändring i sak är inte avsedd. I tredje styckets andra mening stryks ordet laglig framför domstol. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Femte stycket om begränsningar av tryckfriheten är nytt. Det utformas med utgångspunkt i vad som anges i 1 kap. 1 § andra stycket andra meningen YGL. Bestämmelsen ger uttryck dels för att tryckfriheten inte är absolut, dels för att varje inskränkning i tryckfriheten ska ha stöd i grundlagen. Stycket innebär inte någon ändring i sak utan är ett förtydligande av vad som redan gäller.

Tillämpningsområde

Olika typer av skrifter

2 §

Denna grundlag är tillämplig på skrifter som har framställts i tryckpress. Grundlagen ska också tillämpas på skrifter som har mångfaldigats

genom fotokopiering eller någon liknande teknik, om

1.utgivningsbevis gäller för skriften, eller

2.skriften är försedd med en beteckning som visar att den är mångfaldigad och i anslutning till beteckningen tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för detta.

Vad som sägs i denna grundlag om skrifter som har framställts i tryckpress och om tryckning gäller, om inte annat anges, även skrifter och mångfaldigande som avses i andra stycket.

Även bilder, med eller utan åtföljande text, anses vid tillämpning av grundlagen som skrifter.

181

Prop. 2017/18:49

182

I paragrafen anges vilka typer av skrifter som tryckfrihetsförordningen är tillämplig på. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 5 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. I andra stycket tas ordet stencilering bort. Stencilering omfattas av uttrycket någon liknande teknik.

Tryckta skrifter

3 §

En skrift anses som en tryckt skrift när den är utgiven.

En skrift ska inte anses utlämnad för spridning i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

I paragrafen regleras förutsättningarna för att en skrift ska anses som en tryckt skrift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 6 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Periodiska skrifter

4 §

Med en periodisk skrift avses en tryckt skrift som enligt utgivningsplanen ska ges ut under en bestämd titel och vid särskilda tider komma ut med minst fyra nummer eller häften årligen. Dessutom innefattas löpsedlar och bilagor som hör till skriften.

Har utgivningsbevis meddelats, anses skriften som periodisk till dess att beviset återkallas eller förklaras ha upphört.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets synpunkter, definieras periodisk skrift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 7 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Bilagor i form av program eller tekniska upptagningar

5 §

Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som sänds eller som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om

1.innehållet görs tillgängligt på ett sätt som är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning,

2.innehållet återges oförändrat, och

3.det anges hur innehållet har disponerats.

Vad som anges i första stycket gäller även när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen.

Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen.

Prop. 2017/18:49

Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets synpunkter, innehåller den så kallade bilageregeln. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 1 kap. 7 § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.3.

Genom första stycket utvidgas bestämmelsen till att även omfatta fall när en periodisk skrift distribueras genom tillhandahållande ur en sådan databas som avses i 1 kap. 4 § YGL. Genom utvidgningen kommer s.k. taltidningar som distribueras via internet att omfattas av bilageregeln. På så sätt hålls ansvaret för den periodiska skriften och innehållet i taltidningen samman hos en och samma person, i första hand utgivaren av den periodiska skriften. Vidare anges nu att en förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig är att innehållet görs tillgängligt på ett sätt som är anpassat för personer med funktionsnedsättning. Kravet gäller för samtliga distributionsformer som omfattas av bestämmelsen.

Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

6 §

Om en författare, utgivare eller förläggare som är ansvarig enligt 8 kap. för en tryckt skrift som inte är periodisk sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om innehållet återges oförändrat och det anges att innehållet är en bilaga enligt denna bestämmelse.

Paragrafen är ny och innehåller en ny s.k. bilageregel som träffar skrifter som inte är periodiska. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.4.

Bestämmelsen innebär att när en tryckt skrift som inte är periodisk, typiskt sett böcker, distribueras i form av databasinnehåll, som t.ex. print on demand, en e-bok eller en ljudbok, ska innehållet ses som en bilaga till den tryckta skriften. Därmed gäller tryckfrihetsförordningen i stället för databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Med det följer samma ansvarsregler för bilagan som för den tryckta skriften. Till skillnad från bilageregeln i 5 § omfattar bestämmelsen inte tekniska upptagningar. Tillämpningen förutsätter inte heller att innehållet är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning eller att det anges hur det är disponerat.

För bestämmelsens tillämplighet krävs att det är den som ansvarar för den tryckta skriften enligt 8 kap., dvs. författaren, utgivaren eller en förläggare, som sprider eller låter sprida innehållet. Även när t.ex. ett bokförlag eller en författare lämnar över material till en utomstående aktör för publicering i en databas är bestämmelsen tillämplig om publiceringen sker på uppdrag av författaren eller bokförlaget.

För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs därutöver att innehållet i den tryckta skriften återges oförändrat. Det förekommer att en ljudbok, utöver en uppläsning av innehållet i den tryckta förlagan, förses med vissa ljudeffekter. Även när det gäller e-böcker förekommer det att innehållet skiljer sig något från den tryckta boken, t.ex. genom att bilder

animeras. Vissa sådana inslag kan förenas med kravet på likhet mellan

183

Prop. 2017/18:49 innehållet i ljudboken eller e-boken och den tryckta boken. Om t.ex. ett uppläst innehåll avviker alltför mycket från det skrivna kan det dock inte anses att innehållet återges oförändrat på det sätt som krävs enligt bestämmelsen. En bedömning får göras i varje enskilt fall.

En ytterligare förutsättning för bestämmelsens tillämplighet är att det anges i databasen att det är fråga om en bilaga enligt denna bestämmelse. Saknas sådan uppgift tillämpas inte bestämmelsen.

Grundläggande bestämmelser

Meddelarfrihet och anskaffarfrihet

7 §

Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att de ska göras offentliga i en tryckt skrift (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till

–en författare eller någon annan upphovsman till en framställning i en tryckt skrift,

–skriftens utgivare eller redaktion, eller

–ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

För dessa friheter får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

I paragrafen slås fast dels att var och en har meddelarfrihet och anskaffarfrihet, dels vad dessa friheter innefattar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena.

Varje svensk medborgare ändras till var och en. Utgångspunkten är därmed att det skydd tryckfrihetsförordningen erbjuder tillkommer både svenska och utländska medborgare. Av 14 kap. 5 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare. Till skillnad från hittillsvarande lydelse anges begreppen meddelarfrihet respektive anskaffarfrihet uttryckligen i bestämmelsen.

I beskrivningen av meddelarfriheten och anskaffarfriheten tas uttrycket underrättelser bort. Detta är en anpassning till yttrandefrihetsgrundlagens språkbruk. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

8 §

En skrift får inte före tryckningen granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Förbud mot tryckning får inte förekomma.

184

I paragrafen regleras förbudet mot censur och det s.k. hinderförbudet. Prop. 2017/18:49 Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 2 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Exklusivitetsprincipen

9 §

För att någon ska kunna åtalas eller dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan till sådant missbruk krävs stöd i denna grundlag. Detsamma gäller för att en tryckt skrift ska kunna konfiskeras eller tas i beslag.

Paragrafen ger uttryck för den s.k. exklusivitetsprincipen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 3 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Instruktion för tillämpningen

10 §

Den som ska döma över missbruk av tryckfriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att tryckfriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

I paragrafen finns den s.k. instruktionen, som är en anvisning riktad till domstolar och andra rättstillämpande organ som har att tillämpa tryckfrihetsförordningen, om att bl.a. särskilt observera tryckfrihetens betydelse som en grundval för ett fritt samhällsskick. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 4 § första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Undantag från grundlagen

Vissa frågor som får regleras i lag

11 §

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om upphovsmäns rätt till litterära eller konstnärliga verk, om upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud mot att återge ett verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen.

I paragrafen regleras tryckfrihetsförordningens förhållande till den upphovsrättsliga regleringen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap.

8§.

Hänvisningen till framställare av fotografisk bild stryks. Ändringen

föranleds av att uttrycken litterära eller konstnärliga verk respektive upphovsrätten närstående rättigheter numera omfattar även fotografiska bilder (se 1 kap. 1 § och 5 kap. 49 a § upphovsrättslagen [1960:729]). Någon ändring i sak är inte avsedd.

Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

185

Prop. 2017/18:49

12 §

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om

1.förbud mot kommersiella annonser vid marknadsföring av alkoholdrycker eller tobaksvaror,

2.förbud mot kommersiella annonser som används vid marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller av tjänster, om det i annonsen förekommer ett varukännetecken som är i bruk för en tobaksvara eller som enligt gällande bestämmelser om varumärken är registrerat eller inarbetat för en tobaksvara,

4.krav att införa och på ett visst sätt utforma varningstext, innehållsdeklaration eller annan liknande produktinformation om syftet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd,

5.förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande, om krav på berättigat behov hos den som beställer kreditupplysningen, om skyldighet att lämna information till den som avses med upplysningen och om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift, eller

6.ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket en uppgift har anskaffats.

I paragrafen anges att tryckfrihetsförordningen inte hindrar att bestämmelser i lag meddelas bl.a. om förbud mot vissa kommersiella annonser och om s.k. produktinformation. Övervägandena finns i avsnitt 12.

Punkt 1–3 och 5–6 motsvarar hittillsvarande 1 kap. 9 § 1–5. I punkt 3 ändras förpliktelse som följer av anslutning till Europeiska gemenskaperna till förpliktelser som följer av medlemskapet i Europeiska unionen och medlemskapet i Europeiska atomenergigemenskapen. Dessa regleras numera i separata fördrag. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar i punkt 1–3 och 5–6 är endast språkliga och redaktionella.

Bestämmelsen i punkt 4 är ny. Bestämmelsen gör det möjligt att i lag föreskriva om krav på att det införs varningstexter, innehållsdeklarationer eller annan liknande produktinformation samt på hur sådan information ska utformas. Sådana krav kan t.ex. avse skyldighet att ange vissa uppgifter samt att ge informationen en specifik storlek och placering. Hur omfattande krav på storleken på informationen som kan accepteras får avgöras med beaktande av förhållandena i det enskilda fallet. Tidigare uttalanden om att kraven inte får bli så omfattande att de alltför mycket beskär möjligheten för näringsidkaren att förse förpackningar med egen text är fortfarande relevanta i detta avseende (se bl.a. Lagrådets yttrande i prop. 2001/02:162).

186

En förutsättning för att krav ska kunna uppställas är att syftet är skydd Prop. 2017/18:49 för hälsa eller miljö eller konsumentskydd. Uttrycket skydd för hälsa

eller miljö har samma innebörd som i punkt 3. Uttrycket konsumentskydd omfattar bl.a. konsumenternas ekonomiska intressen vid näringsidkares marknadsföring eller tillhandahållande av varor, tjänster och andra nyttigheter. Sålunda omfattas t.ex. tillhandahållande av finansiell rådgivning och andra köp- eller krediträttsliga frågor.

Med varningstext avses text som har till syfte att upplysa om vissa skadliga egenskaper hos en viss produkt. Med innehållsdeklaration förstås typiskt sett en lista över vilka ämnen eller ingredienser som ingår i ett livsmedel eller någon annan produkt. Med annan liknande produktinformation avses bl.a. uppgifter om hur en viss produkt – t.ex. ett läkemedel – ska användas eller hur den ska hanteras i avfallsledet.

Till skillnad från vad som ansetts gälla tidigare finns det inte något krav på att föreskrifter som meddelas med stöd av bestämmelsen enbart får avse texter som saknar en uttryckligen åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär. Det ska emellertid fortfarande röra sig om produktinformation, ett begrepp som i sig inrymmer ett visst krav på objektivitet och saklighet.

De krav som kan föreskrivas med stöd av bestämmelsen är sådana som typiskt sett riktar sig till tillverkare, distributörer och tjänsteleverantörer och avser information om den aktuella produkten som lämnas av en sådan aktör. Bestämmelsen är inte avsedd att ge stöd för föreskrifter som reglerar uttalanden från fristående aktörer som inte har någon koppling till produkten, t.ex. konsumenter eller journalister.

13 §

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter

1.som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,

2.om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,

3.som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller

4.om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om

1.personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och

2.det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

I paragrafen, som är ny, anges att tryckfrihetsförordningen inte hindrar att bestämmelser meddelas i lag om förbud mot offentliggörande av vissa angivna personuppgifter som är av särskilt integritetskänslig karaktär. I

paragrafen anges vidare under vilka närmare förutsättningar sådana

187

Prop. 2017/18:49 föreskrifter ska kunna meddelas. Motsvarande bestämmelse införs i 1 kap. 20 § YGL. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Av första stycket följer att förbud mot offentliggörande av vissa personuppgifter får meddelas i lag. Bestämmelsen ger alltså lagstiftaren möjlighet att i lag föreskriva om förbud i de delar som omfattas av bestämmelsen, jfr hittillsvarande 1 kap. 9 §. Med lag jämställs, enligt den praxis som utvecklats i anslutning till hittillsvarande 1 kap. 9 §, EU- förordningar. I likhet med vad som är fallet beträffande hittillsvarande 1 kap. 9 § inkluderar bestämmelsen även en möjlighet att föreskriva om åtgärder som är mindre ingripande än förbud. Det kan t.ex. röra sig om olika typer av villkor, såsom att s.k. direkta personuppgifter som namn, personnummer och adress inte får förekomma.

Med personuppgifter avses information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. De personuppgifter som om- fattas av bestämmelsen anges i fyra punkter. Uppräkningen är ut- tömmande.

Enligt första stycket 1 omfattas personuppgifter som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Kategorin har hämtats från artikel 9.1 i dataskyddsförordningen och ska ges samma betydelse som i förordningen. Förordningens uttryck ras används dock inte. I stället anges etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Någon skillnad i sak mellan uttryckssätten är inte avsedd.

Av första stycket 2 framgår att även personuppgifter om hälsa, sexual- liv eller sexuell läggning omfattas. Även denna kategori har hämtats från artikel 9.1 i dataskyddsförordningen och ska ges samma betydelse som i förordningen.

Enligt första stycket 3 omfattas vidare personuppgifter som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person. Denna kategori har också hämtats från artikel 9.1 i dataskyddsförordningen och ska ges samma betydelse som i förord- ningen. Med genetiska uppgifter avses enligt artikel 4.13 i dataskydds- förordningen alla personuppgifter som rör nedärvda eller förvärvade genetiska kännetecken för en fysisk person, vilka ger unik information om denna fysiska persons fysiologi eller hälsa och vilka framför allt härrör från en analys av ett biologiskt prov från den fysiska personen i fråga. Med biometriska uppgifter avses enligt artikel 4.14 i dataskydds- förordningen personuppgifter som erhållits genom en särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna fysiska person, såsom ansiktsbilder eller fingeravtrycksuppgifter.

Enligt första stycket 4 omfattas slutligen personuppgifter om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straffprocessuella tvångs- medel. Uppräkningen motsvarar i huvudsak de personuppgifter som anges i 21 § PUL. En skillnad i förhållande till personuppgiftslagen är emellertid att administrativa frihetsberövanden inte omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde.

188

Av andra stycket 1 följer att en förutsättning för att föreskrifter om förbud enligt första stycket ska kunna meddelas är att personuppgifterna i fråga ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa. Med uppgiftssamling avses vad som enligt ett vardagligt språkbruk kan anses utgöra ett register. Uppgifterna ska ha samlats ihop och gjorts sökbara eller möjliga att sammanställa. Med uppgiftssamlingar avses i detta sammanhang alltså inte löpande text i t.ex. en skrift (jfr prop. 2005/06:173 s. 18–25 och 58–59) eller i en data- bas. Uppgiftssamlingen behöver inte ha strukturerats på ett sätt som underlättar sökning efter just de personuppgifter som omfattas av bestämmelsen. Det finns alltså inte något krav på att uppgiftssamlingen har strukturerats för att påtagligt underlätta sökning efter eller samman- ställning av personuppgifter på det sätt som avses i 5 a § PUL. För att bestämmelsen ska bli tillämplig är det tillräckligt att uppgiftssamlingen gör det möjligt att genom fritextsökning söka efter någon av de uppgifter som anges i första stycket 1–4.

Uttrycket uppgiftssamlingar avser inte endast sådana som behandlas automatiserat på det sätt som avses i 5 § första stycket PUL, även om detta kan förväntas vara den klart dominerande formen. Uttrycket om- fattar även rent manuella samlingar av uppgifter som t.ex. hämtats från skriftliga dokument och ställts samman till ett register. För manuellt förda uppgiftssamlingar bör kravet på sökbarhet som regel anses uppfyllt bl.a. om en förteckning över personer sorteras efter bokstavsordning.

Av andra stycket 2 följer att det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig ska finnas sär- skilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet för att föreskrifter i lag ska kunna meddelas eller tillämpas med stöd av be- stämmelsen. Innebörden är att tillämpningsområdet för bestämmelsen smalnas av och görs beroende av vilka risker för intrång i den personliga integriteten som en viss typ av uppgiftssamling för med sig. Det är alltså endast för vissa kvalificerade situationer, som medför särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet i den mening som avses i bestämmelsen, som föreskrifter i lag om förbud ska kunna meddelas.

Sammanställningar av sådana personuppgifter som omfattas av bestämmelsen kan förekomma i traditionell journalistisk verksamhet, bl.a. i anslutning till olika typer av granskande artiklar. Kravet på att det ska vara fråga om ett otillbörligt intrång innebär att bestämmelsen normalt sett inte medger att föreskrifter meddelas om förbud mot upp- giftssamlingar som tillhandahålls inom ramen för sådan journalistisk verksamhet. Intresset av mediernas oberoende bevakning är i detta avseende överordnat intresset av att skydda den personliga integriteten.

Att formen för tillgängliggörande av en uppgiftssamling är en faktor att beakta vid bedömningen av om det finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet innebär bl.a. att särskild vikt ska fästas vid om en uppgiftssamling vänder sig till en bred allmänhet. En allmänt tillgänglig söktjänst får typiskt sett sägas medföra ett större integritetsintrång än en uppgiftssamling som riktar sig till aktörer med behov av informationen i sin yrkesutövning. Rättsfallssamlingar som innehåller brottmålsdomar och som riktar sig till var och en bör exempelvis normalt sett kunna träffas av en lagreglering med stöd av

Prop. 2017/18:49

189

Prop. 2017/18:49 bestämmelsen, medan det motsatta gäller som utgångspunkt för rätts- databaser med en professionell målgrupp.

Uppgiftssamlingar med en s.k. personuppgiftsanknuten struktur som syftar till att underlätta sökning på just personuppgifter innebär normalt sett större risker för otillbörliga integritetsintrång än tjänster med en generell struktur som gör det möjligt att söka efter uppgifter med fritext- sökning, även om skillnaderna inte är så stora att de i sig avgör bestämmelsens tillämplighet. Särskilda sökfält för någon eller några av de berörda personuppgifterna eller möjligheten att få en sammanställning av dessa, exempelvis i form av en kartbild, medför typiskt sett stora risker för otillbörliga intrång i den personliga integriteten. I detta sammanhang torde det normalt sakna betydelse om tjänsten enbart är tillgänglig för professionella aktörer.

Bestämmelsen är inte avsedd att ge utrymme för att i lag begränsa till- handahållandet av uppgiftssamlingar för vilka integritetsintrånget är begränsat. Så kan t.ex. vara fallet om personuppgifter som namn, person- nummer och adress inte publiceras.

Undantag för barnpornografi

14 §

Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av personer vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

I paragrafen anges att tryckfrihetsförordningens bestämmelser inte tillämpas på barnpornografiska bilder. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 10 §.

Ändringen är endast språklig.

2 kap. Allmänna handlingars offentlighet

Grundläggande bestämmelser

Handlingsoffentlighet

1 §

Till främjande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar.

I paragrafen slås rätten att ta del av allmänna handlingar fast. I paragrafen anges också handlingsoffentlighetens syfte. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Uttrycket en allsidig upplysning ändras till en fri och allsidig upplysning och uttrycket ett fritt konstnärligt skapande läggs till bland de syften som handlingsoffentligheten ska säkerställa. Motsvarande ändringar görs i det s.k. portalstadgandet i 1 kap. 1 § första stycket. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Uttrycket varje svensk medborgare ändras till var och en. Utgångspunkten är därmed att rätten att ta del av allmänna handlingar tillkommer både svenska och utländska medborgare. Av 14 kap. 5 §

190

följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska Prop. 2017/18:49 medborgare.

Begränsning av handlingsoffentligheten

2 §

Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det krävs med hänsyn till

1.rikets säkerhet eller dess förhållande till en annan stat eller en mellanfolklig organisation,

2.rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

3.myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

4.intresset av att förebygga eller beivra brott,

5.det allmännas ekonomiska intresse,

6.skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,

eller

7.intresset av att bevara djur- eller växtart.

En begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar ska anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Efter bemyndigande i en sådan bestämmelse får regeringen genom förordning meddela närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet.

Riksdagen eller regeringen får i en sådan bestämmelse som avses i andra stycket ges befogenhet att efter omständigheterna medge att en viss handling lämnas ut.

I paragrafen regleras bl.a. för vilka syften rätten att ta del av allmänna handlingar kan begränsas.

Ändringarna är endast språkliga.

Vad som är allmän handling

Handling

3 §

Med handling avses en framställning upptagning som endast med tekniska avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

i skrift eller bild samt en hjälpmedel kan läsas eller

I paragrafen definieras vad som avses med handling.

Innehållet i första stycket andra meningen flyttas till 4 §, det andra stycket till 5 § och det tredje stycket till 6 §. Övriga ändringar är endast språkliga.

Allmän handling

4 §

En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet.

191

Prop. 2017/18:49 I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för när en handling är att betrakta som allmän. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § första stycket andra meningen.

Ändringarna är endast språkliga.

Med myndighet jämställda organ

5 §

Med myndighet jämställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling.

I paragrafen regleras vilka offentliga organ som vid tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet jämställs med myndighet.

Ändringarna är endast språkliga.

Handling som förvaras hos myndighet

6 §

En upptagning som avses i 3 § anses förvarad hos en myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatiserad behandling anses dock förvarad hos myndigheten endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder och inte annat följer av 7 §.

I paragrafen regleras när en upptagning som avses i 3 § anses förvarad hos en myndighet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

7 §

En sammanställning enligt 6 § andra stycket anses inte förvarad hos myndigheten om sammanställningen innehåller personuppgifter och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställningen tillgänglig. Med personuppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person.

I paragrafen finns ett undantag från 6 § andra stycket för sammanställningar som innehåller personuppgifter och som myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra tillgängliga. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

8 §

Brev eller annat meddelande som är ställt personligen till den som innehar befattning vid en myndighet anses som allmän handling, om handlingen gäller ett ärende eller någon annan fråga som ska handläggas av myndigheten och inte är avsedd för mottagaren endast som innehavare av annan ställning.

192

Paragrafen innehåller det s.k. politikerundantaget. Paragrafen motsvarar Prop. 2017/18:49 hittillsvarande 4 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Inkommen handling

9 §

En handling anses ha kommit in till en myndighet, när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I fråga om en upptagning som avses i 3 § gäller i stället att den anses ha kommit in till myndigheten när någon annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på det sätt som anges i 6 §.

Tävlingsskrifter, anbud eller andra sådana handlingar som enligt tillkännagivande ska lämnas i förseglat omslag anses inte ha kommit in före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet.

En åtgärd som någon vidtar endast som ett led i en teknisk bearbetning eller teknisk lagring av en handling som en myndighet har tillhandahållit ska inte anses leda till att handlingen har kommit in till den myndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när en handling anses inkommen till en myndighet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Upprättad handling

10 §

En handling anses ha upprättats hos en myndighet, när den har expedierats. En handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende som den hänför sig till har slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller färdigställts på annat sätt.

I stället för det som föreskrivs i första stycket gäller följande:

1.Diarier, journaler samt sådana register eller andra förteckningar som förs fortlöpande anses ha upprättats när de har färdigställts för anteckning eller införing.

2.Domar och andra beslut, som enligt vad som är föreskrivet ska avkunnas eller expedieras, samt protokoll och andra handlingar till den del protokollet eller handlingen hänför sig till ett sådant beslut, anses ha upprättats när beslutet har avkunnats eller expedierats.

3.Andra protokoll från en myndighet och därmed jämförliga anteckningar anses ha upprättats när de har justerats av myndigheten eller färdigställts på annat sätt.

Det som sägs i andra stycket 3 gäller inte protokoll hos riksdagens utskott, en kommuns revisorer, statliga kommittéer eller en kommunal myndighet i ärenden som denna endast bereder till avgörande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när en handling anses upprättad hos en myndighet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

193

Prop. 2017/18:49

194

Överlämnad handling inom en myndighet

11 §

Detsamma gäller om en handling har framställts för att lämnas på det sätt som anges i första stycket.

I paragrafen regleras bl.a. när handlingar som utväxlas mellan organ inom samma myndighet ska anses inkomna eller upprättade. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Minnesanteckning, utkast och koncept

12 §

En minnesanteckning som har gjorts hos en myndighet och som inte har expedierats ska inte heller efter den tidpunkt då den enligt 10 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten. Minnesanteckningen anses dock som upprättad om den har tagits om hand för arkivering. Med minnesanteckning avses promemorior och andra uppteckningar eller upptagningar som har kommit till endast för föredragning eller beredning av ett ärende, dock inte till den del de har tillfört ärendet någon sakuppgift.

Utkast eller koncept till en myndighets beslut eller skrivelse och andra därmed jämställda handlingar som inte har expedierats anses inte som allmänna. Handlingen anses dock vara allmän om den tas om hand för arkivering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om minnesanteckningar, utkast och koncept. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 9 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Handlingar som inte anses som allmänna

13 §

En handling som förvaras hos en myndighet endast som ett led i en teknisk bearbetning eller teknisk lagring för någon annans räkning anses inte som allmän handling hos den myndigheten.

Som allmän handling anses inte en handling som en myndighet förvarar endast i syfte att kunna återskapa information som har gått förlorad i en myndighets ordinarie system för automatiserad behandling av information (säkerhetskopia).

I paragrafen anges att handlingar som förvaras hos en myndighet endast för teknisk bearbetning eller lagring för annans räkning samt säkerhetskopior undantas från begreppet allmän handling. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 §.

Ändringarna är endast språkliga.

14 §

Som allmän handling anses inte

1.ett brev, ett telegram eller någon annan sådan handling som har lämnats in till eller upprättats hos en myndighet endast för befordran av ett meddelande,

2.ett meddelande eller någon annan handling som har lämnats in till eller upprättats hos en myndighet endast för offentliggörande i en periodisk skrift som ges ut genom myndigheten,

3.en tryckt skrift, en ljud- eller bildupptagning eller någon annan handling som ingår i ett bibliotek eller som från en enskild har tillförts ett allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål eller privata brev, skrifter eller upptagningar som annars har överlämnats till en myndighet uteslutande för något av de angivna ändamålen,

4.en upptagning av innehållet i en sådan handling som avses i 3, om upptagningen förvaras hos en myndighet där den ursprungliga handlingen inte skulle vara att anse som allmän.

I paragrafen räknas ett antal undantag från begreppet allmän handling upp. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Utlämnande av allmänna handlingar

Rätten att ta del av allmänna handlingar

15 §

Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på stället på ett sådant sätt att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En handling får även skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. Kan en handling inte tillhandahållas utan att en sådan del av handlingen som inte får lämnas ut röjs, ska den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

En myndighet är inte skyldig att tillhandahålla en handling på stället, om det möter betydande hinder. Detsamma gäller en upptagning som avses i 3 §, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar på stället. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 12 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Kopior av allmänna handlingar

16 §

Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot en fastställd avgift få en avskrift eller kopia av handlingen till den del

Prop. 2017/18:49

195

Prop. 2017/18:49

196

handlingen får lämnas ut. En myndighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myndighet är inte heller skyldig att framställa en kopia av en karta, ritning eller bild eller av en upptagning som avses i 3 § och som inte är en upptagning för automatiserad behandling, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

En begäran att få en avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.

Paragrafen innehåller bestämmelser bl.a. om rätt att mot en fastställd avgift få en avskrift eller en kopia av en handling i den del den är offentlig. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 13 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Prövning av begäran

17 §

En begäran att få ta del av en allmän handling görs hos den myndighet som förvarar handlingen.

Begäran prövas av den myndighet som anges i första stycket. Om det finns särskilda skäl, får det dock föreskrivas i en bestämmelse som avses i 2 § andra stycket att prövningen vid tillämpningen av bestämmelsen ska göras av någon annan myndighet. I fråga om en handling som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet kan det även genom förordning föreskrivas att endast en viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de angivna fallen ska begäran om utlämnande genast hänskjutas till den behöriga myndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser bl.a. om vilken myndighet som prövar en begäran att få ta del av en allmän handling. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 14 § första och andra styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

18 §

En myndighet får inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän handling efterforska vem denne är eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran i större utsträckning än vad som behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut.

Paragrafen innehåller förbud mot att i större utsträckning än vad som behövs för prövningen efterforska vem som begär att ta del av en allmän handling eller syftet med begäran. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 14 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

19 §

Om någon annan än riksdagen eller regeringen avslår en begäran att få ta del av en handling eller lämnar ut en allmän handling med förbehåll som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars

förfoga över den, får sökanden överklaga beslutet. Ett beslut av ett Prop. 2017/18:49 statsråd ska överklagas till regeringen och ett beslut av någon annan

myndighet ska överklagas till domstol.

I den lag som avses i 2 § ska det närmare anges hur beslut som avses i första stycket får överklagas. Ett överklagande ska alltid prövas skyndsamt.

För beslut av en myndighet som lyder under riksdagen gäller särskilda bestämmelser om överklagande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 15 §.

Ändringarna är endast språkliga.

20 §

En anteckning om hinder att lämna ut en allmän handling får göras endast på en handling som omfattas av en bestämmelse som avses i 2 § andra stycket. Den tillämpliga bestämmelsen ska anges.

I paragrafen finns en bestämmelse om när en s.k. sekretessmarkering får göras på en allmän handling. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 16 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Ytterligare bestämmelser om allmänna handlingar

Allmänna handlingar hos enskilda organ

21 §

Om en myndighets verksamhet ska övertas av ett enskilt organ, får det i lag föreskrivas att regeringen eller en beslutande kommunal församling får besluta att allmänna handlingar som hänför sig till den verksamheten och som organet behöver för verksamheten får överlämnas dit utan att handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Ett sådant organ ska i fråga om överlämnade handlingar jämställas med en myndighet när 15–20 §§ tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om allmänna handlingar hos en myndighet vars verksamhet övertas av ett enskilt organ. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 17 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

22 §

I lag får det föreskrivas att regeringen får besluta att allmänna handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Detta gäller handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

När 15–20 §§ tillämpas ska Svenska kyrkan och dess organisatoriska

delar jämställas med en myndighet i fråga om överlämnade handlingar.

197

Prop. 2017/18:49

Paragrafen innehåller bestämmelser om att allmänna handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 17 § andra och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

Bevarande och gallring

23 §

Grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar får meddelas i lag.

I paragrafen anges att grundläggande föreskrifter om bl.a. arkivering och gallring får meddelas i lag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 18 §.

Ändringarna är endast språkliga.

3 kap. Rätten till anonymitet

1 §

En författare till en tryckt skrift är inte skyldig att sätta ut namn, pseudonym eller signatur på skriften. Detsamma gäller för den som har meddelat uppgifter för offentliggörande enligt 1 kap. 7 § och för utgivare av en tryckt skrift som inte är periodisk.

I paragrafen regleras bl.a. rätten för författare att ge ut tryckta skrifter anonymt.

Ändringarna är endast språkliga.

2 §

I ett mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på grund av tryckfrihetsbrott får ingen ta upp frågan om vem som är författare eller vem som är meddelare enligt 1 kap. 7 §. Detsamma gäller frågan om vem som är utgivare till en tryckt skrift som inte är periodisk.

Om författare eller utgivare har angetts på en skrift som inte är periodisk, med namn eller med en pseudonym eller en signatur som enligt vad som är allmänt känt syftar på en viss person, får dock frågan om han eller hon är ansvarig behandlas i målet. Detsamma gäller om någon i en skriftlig förklaring har uppgett sig vara författaren eller utgivaren eller självmant har lämnat en sådan uppgift i målet.

Första stycket hindrar inte att det i samma rättegång som avses i första och andra styckena handläggs en fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 22 eller 23 §.

I paragrafen regleras när bl.a. författares och meddelares identitet får behandlas i tryckfrihetsmål.

Första stycket omarbetas i syfte att bättre överensstämma med motsvarande bestämmelse i 2 kap. 2 § första stycket YGL. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övriga ändringar är endast språkliga och

redaktionella.

198

Tystnadsplikt

3 §

Tystnadsplikt enligt första stycket gäller även för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag för utgivning av tryckta skrifter eller inom ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

I paragrafen regleras tystnadsplikten för dem som är verksamma inom förlag och medieföretag och för andra som tar befattning med framställningen av tryckta skrifter.

Innehållet i andra och tredje styckena flyttas till 4 §. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1.Den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2.Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3.Det rör sig om något av de brott som avses i 7 kap. 22 § första stycket 1.

5.En domstol finner i något annat fall att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga vaka över att det inte ställs frågor som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som har medgetts i varje särskilt fall.

I paragrafen regleras bl.a. undantag från tystnadsplikten enligt 3 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § andra och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

Efterforskningsförbud

5 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte efterforska

1. författaren till en framställning som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift,

Prop. 2017/18:49

199

Prop. 2017/18:49 2. den som har gett ut eller avsett att ge ut en framställning i en sådan skrift, eller

3. meddelare enligt 1 kap. 7 §.

Förbudet i första stycket hindrar inte efterforskning när det behövs för åtal eller något annat ingripande mot den som avses där som inte står i strid med denna grundlag. I sådana fall ska den tystnadsplikt som anges i 3 § beaktas.

I paragrafen finns det s.k. efterforskningsförbudet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Repressalieförbud

6 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

I paragrafen finns det s.k. repressalieförbudet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Straff

7 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sin tystnadsplikt enligt

3§,

2.uppsåtligen eller av oaktsamhet på en tryckt skrift sätter ut namn på eller pseudonym eller signatur för en författare eller, i fall som avses i

1§, meddelare eller utgivare mot hans eller hennes vilja,

3.uppsåtligen eller av oaktsamhet på en tryckt skrift sätter ut namn på eller pseudonym eller signatur för någon som uppges vara författare, utgivare eller meddelare men som inte är det,

4.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §, eller

5.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1–3 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

I paragrafen finns bestämmelser om straff bl.a. för den som bryter tystnadsplikten i 3 §, efterforskningsförbudet i 5 § eller repressalieförbudet i 6 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

200

Andra upphovsmän än författare

Prop. 2017/18:49

8 §

Det som sägs i detta kapitel om författare gäller även andra upphovsmän till framställningar som har införts eller varit avsedda att införas i en tryckt skrift.

I paragrafen anges att det som sägs i kapitlet även gäller andra upphovsmän än författare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 §.

Ändringarna är endast språkliga.

4 kap. Rätten att trycka skrifter

1 §

Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra trycka skrifter.

I paragrafen finns den grundläggande bestämmelsen om etableringsfrihet på tryckfrihetens område. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Formuleringen varje svensk medborgare eller svensk juridisk person ändras till varje fysisk och juridisk person. Utgångspunkten är därmed att rätten att trycka skrifter tillkommer varje fysisk och juridisk person oavsett medborgarskap eller säte. Av 14 kap. 5 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer. Därutöver utgår den uttryckliga hänvisningen till tryckpress. I stället används begreppet tryckta skrifter för att avgränsa bestämmelsen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Ursprungsuppgifter

2 §

En skrift som är tryckt i Sverige och avsedd att ges ut här ska innehålla tydliga uppgifter om vem som har tryckt skriften samt om ort och år för tryckningen. Motsvarande gäller en skrift för vilken utgivningsbevis gäller och som är mångfaldigad här genom fotokopiering eller någon liknande teknik.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, finns bestämmelser om utsättande av vissa angivna ursprungsuppgifter.

Ordet stencilering tas bort, se kommentaren till 1 kap. 2 §. Undantaget för bild- och tillfällighetstryck flyttas till 3 § medan hänvisningen till den s.k. stencilregeln, som endast utgör en upplysning, tas bort. Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

3 §

Skyldigheten att sätta ut uppgifter enligt 2 § gäller inte bild- eller tillfällighetstryck. Med bild- eller tillfällighetstryck avses vykort och bildalbum, visitkort och notifikationer, adresskort, etiketter, blanketter samt affärstryck såsom reklam- och emballagetryck och andra sådana

201

Prop. 2017/18:49 trycksaker. En förutsättning är att missbruk av tryckfriheten kan anses uteslutet på grund av texten eller framställningen i övrigt.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets synpunkter, finns bestämmelser om s.k. bild- eller tillfällighetstryck. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § första stycket i den del den reglerar bild- och tillfällighetstryck. Övriga ändringar är endast språkliga.

Skyldighet att bevara exemplar

4 §

Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tryckta skrifter för granskning och att lämna exemplar av tryckta skrifter till bibliotek eller arkiv får meddelas i lag.

Detsamma gäller föreskrifter om skyldighet att spela in program och bevara tekniska upptagningar som avses i 1 kap. 5 och 6 §§ samt att tillhandahålla dessa.

I paragrafen anges att föreskrifter om bl.a. skyldighet att bevara exemplar av tryckta skrifter för granskning och att lämna exemplar av sådana skrifter till bibliotek eller arkiv får meddelas i lag.

Paragrafen utformas med 3 kap. 8 och 14 §§ YGL som förlaga.

Andra stycket motsvarar hittillsvarande 1 kap. 7 § andra stycket tredje meningen med tillägget att skyldigheten att spela in program också omfattar sådana program som avses i den nya bilageregeln i 1 kap. 6 §.

Straff

5 §

Den som vid framställningen av en skrift bryter mot 2 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, finns en bestämmelse om straff för brott mot 2 §.

Ändringarna är endast språkliga.

5 kap. Rätten att ge ut periodiska skrifter

Ägare och utgivare

1 §

En periodisk skrift ska ha en utgivare. Utgivaren utses av skriftens ägare.

I paragrafen anges att en periodisk skrift ska ha en utgivare och att utgivaren utses av skriftens ägare.

Första stycket motsvarar hittillsvarande 5 kap. 2 § första stycket. Andra stycket motsvarar hittillsvarande 5 kap. 3 § första stycket. Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

202

Prop. 2017/18:49

2 §

Varje fysisk och juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift.

I paragrafen anges att varje fysisk och juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

I paragrafen utgår kravet på att en ägare till en periodisk skrift ska vara
svensk medborgare eller svensk juridisk person. Detsamma gäller
bestämmelsen om att det i lag får föreskrivas att utlänning eller utländsk
juridisk person får vara ägare till en sådan skrift. I stället anges att varje
fysisk och juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift.
Utgångspunkten är därmed att rätten att vara ägare till en periodisk skrift
tillkommer varje fysisk och juridisk person oavsett medborgarskap eller
säte. Av 14 kap. 5 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för
andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer. Sådana
bestämmelser finns i 2 kap. § 1 tillämpningslagen.
3 §
En utgivare av en periodisk skrift ska vara en fysisk person med hemvist i
Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare
enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare.
I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, regleras
behörighetskrav för utgivare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap.
2 § tredje stycket. Kravet i hittillsvarande 5 kap. 2 § andra stycket på att
utgivaren ska vara svensk medborgare tas bort. Övervägandena finns i
avsnitt 4.2.
Av 14 kap. 5 § följer att begränsningar får göras genom lag för andra
än svenska medborgare.
Övriga ändringar är endast språkliga.
Utgivarens befogenhet
4 §
Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över skriftens utgivning och
bestämma över dess innehåll så att ingenting får föras in i den mot hans
eller hennes vilja. Varje inskränkning i denna befogenhet ska vara utan
verkan.
I paragrafen regleras utgivarens befogenhet. Paragrafen motsvarar
hittillsvarande 5 kap. 3 § andra stycket.
Bestämmelsen utformas med 4 kap. 3 § YGL som förlaga. Någon
ändring i sak är inte avsedd.
Anmälan om utgivare
5 §
När en utgivare har utsetts, ska ägaren anmäla detta till en myndighet
som anges i lag. Anmälan ska innehålla uppgift om utgivarens namn och
hemvist. Den ska även innehålla bevis om att utgivaren är behörig enligt	203
	203

Prop. 2017/18:49

204

3 § och en förklaring av utgivaren om att han eller hon har åtagit sig uppdraget.

I paragrafen finns bestämmelser om anmälan av utgivare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 4 §.

Ändringarna är endast språkliga.

6 §

Om utgivaren inte längre är behörig eller om utgivarens uppdrag kommer att upphöra av något annat skäl, ska ägaren genast utse en ny utgivare och anmäla detta enligt 5 §. Anmälan ska om möjligt även innehålla bevis om att den förra utgivaren har fått del av anmälan.

I paragrafen finns bestämmelser om anmälan av en ny utgivare. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 8 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Ställföreträdare för utgivare

7 §

En utgivare av en periodisk skrift får utse en eller flera ställföreträdare. För ställföreträdare gäller 3 §.

När en ställföreträdare har utsetts, ska detta anmälas till den myndighet som avses i 5 §. Tillsammans med anmälan ska det lämnas ett bevis om att ställföreträdaren uppfyller behörighetsvillkoren för utgivare och en förklaring dels av ställföreträdaren att han eller hon har åtagit sig uppdraget, dels av ägaren att han eller hon har godkänt ställföreträdaren.

Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget som ställföreträdare.

I paragrafen finns bestämmelser om ställföreträdare för utgivare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 9 §.

Ändringarna är endast språkliga.

8 §

Om en anmälan av ställföreträdare har gjorts enligt 7 §, får utgivaren överlämna åt ställföreträdaren eller, om flera ställföreträdare finns, åt någon av dem att i utgivarens ställe utöva den befogenhet som utgivaren har enligt 4 §.

Kan det antas att utgivaren på grund av sjukdom eller av annan tillfällig orsak oavbrutet under minst en månad inte kommer att utöva befogenheten som utgivare, ska han eller hon snarast överlämna denna till en ställföreträdare. Finns det ingen ställföreträdare, ska utgivaren genast utse en ställföreträdare och anmäla detta enligt 7 §. Detsamma gäller om uppdraget för den som har utsetts till ställföreträdare kommer att upphöra.

I paragrafen regleras under vilka förutsättningar ställföreträdarens utgivaransvar kan inträda. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 10 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Prop. 2017/18:49

Uppgift om utgivare

9 §

På varje nummer eller häfte av en periodisk skrift ska utgivarens namn sättas ut. När en ställföreträdare har trätt in anges i stället ställföreträdarens namn.

I paragrafen finns bestämmelser om utsättande av utgivarens respektive ställföreträdarens namn på en periodisk skrift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 11 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Utgivningsbevis

Utfärdande

10 §

En periodisk skrift får inte ges ut innan det har utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot utgivning enligt denna grundlag (utgivningsbevis).

Ett utgivningsbevis meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Ansökan görs av skriftens ägare. I ansökan ska skriftens titel, utgivningsort och utgivningsplan anges.

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om utfärdande av utgivningsbevis. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 5 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

11 §

Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en anmälan om utgivare enligt 5 §.

En ansökan får avslås om skriftens titel lätt kan förväxlas med titeln på någon annan skrift med utgivningsbevis.

I paragrafen finns kompletterande bestämmelser till 10 § om utfärdande av utgivningsbevis. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 5 § andra och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

Giltighet och förnyelse

12 §

Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla. Ett beslut om att beviset ska anses ha upphört vid tioårsperiodens utgång meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Beviset får förnyas efter ansökan av skriftens ägare, varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden. Om ansökan om förnyelse har gjorts före tioårsperiodens utgång fortsätter beviset att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft.

205

Prop. 2017/18:49 I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, finns bestämmelser om utgivningsbevis giltighetstid och om förnyelse av utgivningsbevis. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 5 § fjärde– sjätte styckena. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Vissa detaljbestämmelser i den hittillsvarande paragrafen flyttas till tillämpningslagen, se kommentaren till 15 §. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Återkallelse

13 §

Ett utgivningsbevis får återkallas i följande fall:

1.Ägaren har anmält att skriftens utgivning har upphört.

2.Äganderätten till skriften har övergått till någon som inte uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag.

3.Det finns ingen utgivare eller utgivaren uppfyller inte behörighetsvillkoren enligt 3 § eller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag, och en behörig utgivare utses inte omedelbart.

4.Det har gått sex månader från dagen då utgivningsbeviset utfärdades, utan att skriften har kommit ut.

5.Skriften har under något av de två senaste kalenderåren inte kommit ut med minst fyra nummer eller häften på särskilda tider.

6.Det visas inom sex månader från första gången skriften kom ut att beviset inte borde ha utfärdats med hänsyn till bestämmelsen i 11 § andra stycket.

7.Titeln på en skrift har typografiskt sett getts en sådan likhet med titeln på en annan skrift med utgivningsbevis att förväxling lätt kan ske och rättelse vidtas inte omedelbart.

I paragrafen, som i huvudsak har utformats enligt Lagrådets förslag, regleras under vilka förutsättningar ett utgivningsbevis får återkallas. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 6 § första stycket.

Behörighetskrav som avses i andra och tredje punkten får föreskrivas för andra än svenska medborgare med stöd av 14 kap. 5 §. Sådana behörighetskrav finns för ägare i 1 kap. 2 § tillämpningslagen.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

14 §

Om ett utgivningsbevis har återkallats enligt 13 § första stycket 2, 3, 5 eller 7, krävs medgivande av skriftens ägare för att utgivningsbevis ska utfärdas för en annan skrift med en titel som har en sådan likhet med den första skriftens titel att de lätt kan förväxlas. Medgivande behövs dock inte om det har gått två år efter återkallelsen.

Detsamma gäller om det tidigare utgivningsbeviset har förklarats ha upphört att gälla.

I paragrafen finns bestämmelser om titelskyddets längd. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 7 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

206

15 §	Prop. 2017/18:49

Det får i lag meddelas föreskrifter om

1.skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i fråga om utgivningsort och utgivningsplan,

2.giltighet och förnyelse av utgivningsbevis, och

3.återkallelse av utgivningsbevis.

I paragrafen, som är ny, anges att föreskrifter om bl.a. giltighet och återkallelse av utgivningsbevis får meddelas i lag. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Paragrafen möjliggör att vissa detaljbestämmelser om utgivningsbevis flyttas från tryckfrihetsförordningen till tillämpningslagen. Bestämmelserna i hittillsvarande 5 kap. 5 § fjärde stycket tredje meningen och femte stycket andra meningen, 5 kap. 6 § andra stycket och 5 kap. 8 § andra stycket finns nu i 2 kap. 4, 6 och 8 §§ tillämpningslagen.

Straff

16 §

Till böter döms

1.en ägare till en periodisk skrift som ges ut utan att utgivningsbevis finns eller utan att ägaren uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag,

2.en ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivare inte utses och anmäls enligt 6 §,

3.en utgivare som inte överlämnar sitt uppdrag till ställföreträdare enligt 8 § andra stycket,

4.den som ger ut en periodisk skrift för vilken utgivningsförbud har meddelats enligt denna grundlag eller som uppenbart utgör en fortsättning av en sådan skrift, eller

5.den som på en periodisk skrift låter ange sitt namn som utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig.

Om skriften har förklarats vara brottslig eller omständigheterna annars är synnerligen försvårande, är straffet fängelse i högst ett år.

I paragrafen, som i huvudsak har utformats enligt Lagrådets synpunkter, finns bestämmelser om straff för vissa överträdelser. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 12 §.

Behörighetsvillkor som avses i första stycket första punkten får föreskrivas för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer med stöd av 14 kap. 5 §. Sådana behörighetsvillkor finns i 2 kap. § 1 tillämpningslagen.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

17 §

Till straff enligt 16 § döms även den som i en ansökan, anmälan eller förklaring som avses i detta kapitel medvetet lämnar oriktiga uppgifter.

207

Prop. 2017/18:49 I paragrafen finns en bestämmelse om straff för den som i en ansökan, anmälan eller förklaring lämnar oriktiga uppgifter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 13 §.

Ändringarna är endast språkliga.

18 §

Till penningböter döms en utgivare som inte sätter ut uppgifter om utgivarens namn på det sätt som anges i 9 §. Detsamma gäller en ställföreträdare som har trätt in som utgivare.

I paragrafen finns bestämmelser om straff för utgivare och ställföreträdare som inte sätter ut uppgifter om namn. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 kap. 14 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

19 §

I lag får det föreskrivas om straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som har meddelats med stöd av 15 § 1.

I paragrafen, som är ny, anges att föreskrifter om straff för den som bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 15 § 1 får meddelas i lag. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

6 kap. Rätten att sprida tryckta skrifter

1 §

Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra sprida tryckta skrifter.

Av paragrafen framgår att varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra sprida tryckta skrifter. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Formuleringen varje svensk medborgare eller svensk juridisk person ändras till varje fysisk och juridisk person. Utgångspunkten är därmed att rätten att sprida tryckta skrifter tillkommer varje fysisk och juridisk person oavsett medborgarskap eller säte. Av 14 kap. 5 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer.

I förhållande till den hittillsvarande lydelsen tas uttrycken till salu hålla och försända bort. Uttrycken omfattas av uttrycket sprida tryckta skrifter. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övriga ändringar är endast språkliga.

Undantag

2 §

Utan hinder av denna grundlag gäller vad som föreskrivs i lag, när någon

1. visar en pornografisk bild på eller vid en allmän plats genom

skyltning eller annat liknande förfarande på ett sätt som är ägnat att

208

väcka allmän anstöt eller utan föregående beställning sänder eller Prop. 2017/18:49 tillställer någon en sådan bild på annat sätt, eller

2. bland barn och ungdom sprider en tryckt skrift som genom sitt innehåll kan verka förråande eller annars medföra annan allvarlig fara för de unga.

I paragrafen regleras vissa undantag från spridningsrätten.

Innehållet i andra stycket flyttas till 3 §. Punkt 2 formuleras om för att överensstämma med motsvarande bestämmelse i 3 kap. 12 § första stycket 3 YGL. Någon ändring i sak är inte avsedd.

3 §

I lag får det meddelas föreskrifter om spridning av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.

I paragrafen finns bestämmelser om att föreskrifter om spridning av visst kartmaterial m.m. får meddelas i lag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.
Skyldighet att befordra tryckta skrifter
4 §
Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en
skyldighet att befordra tryckta skrifter får inte på grund av innehållet
vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyldighet. Detta
gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträdelse som
avses i 5 eller 6 §.
Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot
en tryckt skrift för befordran ska inte anses som skriftens spridare.
I paragrafen finns förbud för den som enligt lag eller annan författning är
skyldig att befordra tryckta skrifter att på grund av skriftens innehåll bl.a.
vägra att befordra den. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I bestämmelsen ersätts uttrycken postbefordringsföretag och annan
allmän trafikanstalt med formuleringen den som enligt vad som följer av
lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tryckta skrifter.
Bestämmelsen omarbetas i övrigt i syfte att bättre överensstämma med
motsvarande bestämmelse i 3 kap. 15 § YGL, vilket bl.a. innebär att ordet
befordran genomgående används i stället för försändande, jfr postlagen
(2010:1045). Någon ändring i sak är inte avsedd. Övriga ändringar är
endast språkliga.
Straff
5 §
Till penningböter döms den som sprider en tryckt skrift som saknar en
sådan uppgift som avses i 4 kap. 2 §. Detsamma gäller om en sådan
uppgift eller en uppgift som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 2 är oriktig
och spridaren känner till detta.	209
	209

Prop. 2017/18:49

I paragrafen finns bestämmelser om straff för den som sprider en tryckt skrift som t.ex. saknar en uppgift som avses i 4 kap. 2 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

6 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tryckt skrift i vetskap om att den

1.har tagits i beslag eller förklarats konfiskerad,

2.har getts ut i strid med ett utgivningsförbud som har meddelats enligt denna grundlag, eller

3.uppenbart utgör en fortsättning av en skrift som omfattas av ett sådant förbud som avses i 2.

I paragrafen finns bestämmelser om straff för den som sprider en tryckt skrift som bl.a. tagits i beslag, förklarats konfiskerad eller har getts ut i strid med ett utgivningsförbud. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

7 kap. Tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott

Gärningar som anses vara tryckfrihetsbrott

Vad som anses vara tryckfrihetsbrott

1 §

Med beaktande av tryckfrihetens syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska de gärningar som anges i 2–20 §§ anses vara tryckfrihetsbrott, om de begås i en tryckt skrift och är straffbara enligt lag.

I paragrafen regleras de grundläggande kraven för att ett brott ska anses vara ett tryckfrihetsbrott, nämligen att det ska ha begåtts i en tryckt skrift och också vara straffbart enligt lag (s.k. dubbel täckning). Paragrafen motsvarar ingresserna till hittillsvarande 7 kap. 4 och 5 §§.

Hänvisningen till det i 1 kap. angivna syftet med tryckfriheten ersätts med att syftet med tryckfriheten uttryckligen anges i paragrafen. Någon ändring i sak är inte avsedd. Brotten i den hittillsvarande uppräkningen i 7 kap. 4 och 5 §§ tas i det följande upp i egna paragrafer och i den ordning som de förekommer i brottsbalken.

Olaga hot

2 §

Som tryckfrihetsbrott anses olaga hot som innebär att någon hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom.

210

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet olaga hot. Paragrafen motsvarar Prop. 2017/18:49 hittillsvarande 7 kap. 4 § 16.

Ändringarna är endast språkliga.

Förtal

3 §

Som tryckfrihetsbrott anses förtal som innebär att någon utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.

Förtal av avliden medför ansvar, om gärningen är sårande för de efterlevande eller annars kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, regleras tryckfrihetsbrottet förtal. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 14.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Förolämpning

4 §

Som tryckfrihetsbrott anses förolämpning som innebär att någon smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom eller henne.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet förolämpning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 15.

Ändringarna är endast språkliga.

Uppvigling

5 §

Som tryckfrihetsbrott anses uppvigling som innebär att någon uppmanar eller på annat sätt söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet eller åsidosättande av vad som åligger krigsman i tjänsten.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet uppvigling. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 10.

Ändringarna är endast språkliga.

Hets mot folkgrupp

6 §

Som tryckfrihetsbrott anses hets mot folkgrupp som innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan

211

Prop. 2017/18:49 grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 11.

Ändringarna är endast språkliga.

Olaga våldsskildring

7 §

Som tryckfrihetsbrott anses olaga våldsskildring som innebär att någon i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet olaga våldsskildring. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 13.

Ändringarna är endast språkliga.

Hot mot tjänsteman

8 §

Som tryckfrihetsbrott anses hot mot tjänsteman som innebär att någon med hot om våld förgriper sig på någon annan för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd i hans eller hennes myndighetsutövning, i annan verksamhet där det finns samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller vid biträde till åtgärd som omfattas av sådant skydd.

Detsamma gäller om någon på detta sätt förgriper sig mot den som tidigare har utövat eller biträtt vid sådan verksamhet, för vad denne då gjort eller underlåtit att göra.

För försök eller förberedelse till sådant hot mot tjänsteman döms det till ansvar, såvida inte brottet, om det hade fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet hot mot tjänsteman. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 17.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Övergrepp i rättssak

9 §

Som tryckfrihetsbrott anses övergrepp i rättssak som innebär att någon med hot om våld angriper någon annan

1.för att denne har gjort en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett en utsaga hos en domstol eller annan myndighet, eller

2.för att hindra denne från en sådan åtgärd som anges i 1.

212

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet övergrepp i rättssak. Paragrafen Prop. 2017/18:49 motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 18.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Uppror

10 §

Som tryckfrihetsbrott anses uppror som innebär att någon, med uppsåt att statsskicket med vapenmakt eller annars med våldsamma medel ska omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror döms det till ansvar.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet uppror. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 6.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Brott mot medborgerlig frihet

11 §

Som tryckfrihetsbrott anses brott mot medborgerlig frihet som innebär att någon utövar olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom en politisk organisation eller en yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara.

För försök till sådant brott mot medborgerlig frihet döms det till ansvar.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet brott mot medborgerlig frihet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 12.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Högförräderi

12 §

Som tryckfrihetsbrott anses högförräderi som innebär att någon, med uppsåt att riket eller en del av det, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, ska läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi döms det till ansvar.

213

Prop. 2017/18:49 I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet högförräderi. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 1.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Krigsanstiftan

13 §

Som tryckfrihetsbrott anses krigsanstiftan som innebär att någon med utländskt bistånd framkallar fara för att riket ska invecklas i krig eller andra fientligheter.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet krigsanstiftan. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 2.

	Ändringarna är endast språkliga.
	Spioneri
	14 §
	Som tryckfrihetsbrott anses spioneri som innebär att någon för att gå
	främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer
	uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export,
	tillverkningssätt, underhandlingar, beslut, eller något förhållande i
	övrigt, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för
	Sveriges säkerhet. Detta gäller vare sig uppgiften är riktig eller inte.
	För försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri döms det
	till ansvar.
	I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet spioneri. Paragrafen motsvarar
	hittillsvarande 7 kap. 4 § 3.
	Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.
	Obehörig befattning med hemlig uppgift
	15 §
	Som tryckfrihetsbrott anses obehörig befattning med hemlig uppgift som
	innebär att någon, utan syfte att gå främmande makt till handa,
	obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något
	förhållande av hemlig natur, vars uppenbarande för främmande makt
	kan medföra men för Sveriges säkerhet. Detta gäller vare sig uppgiften
	är riktig eller inte.
	För försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med
	hemlig uppgift döms det till ansvar.
	Detsamma gäller stämpling till sådant brott, om detta är att anse som
	grovt. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas, om gärningen
	innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen
	farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde något
	förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på
	grund av allmän eller enskild tjänst hade betrotts honom eller henne.
	I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet obehörig befattning med hemlig
	uppgift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 4.
214	Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.
214

Vårdslöshet med hemlig uppgift

Prop. 2017/18:49

16 §

Som tryckfrihetsbrott anses vårdslöshet med hemlig uppgift som innebär att någon av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 15 §.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet vårdslöshet med hemlig uppgift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 5.

Ändringarna är endast språkliga.

Landsförräderi eller landssvek

17 §

Som tryckfrihetsbrott anses landsförräderi eller landssvek som innebär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga,

1.missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,

2.förråder egendom som är av betydelse för totalförsvaret, eller

3.begår någon annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrotten landsförräderi och landssvek. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 7.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Landsskadlig vårdslöshet

18 §

Som tryckfrihetsbrott anses landsskadlig vårdslöshet som innebär att någon av oaktsamhet begår en gärning som avses i 17 §.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet landsskadlig vårdslöshet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 8.

Ändringarna är endast språkliga.

Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet

19 §

Som tryckfrihetsbrott anses ryktesspridning till fara för rikets säkerhet som innebär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga,

1.bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller

2.bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrottet ryktesspridning till fara för rikets
säkerhet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 § 9.
Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.	215

Prop. 2017/18:49

216

Offentliggörandebrott

20 §

Som tryckfrihetsbrott anses att någon

2.offentliggör en uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter en tystnadsplikt som anges i en särskild lag, eller

3.när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör en uppgift om förhållanden vars röjande enligt lag innefattar annat brott mot Sveriges säkerhet än de som anges i detta kapitel.

I paragrafen regleras tryckfrihetsbrott i form av offentliggörandebrott. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 5 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Undantag

21 §

Ett tillkännagivande i en annons eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett tryckfrihetsbrott om det inte omedelbart av meddelandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande genom chiffer eller på något annat sätt, som är hemligt för allmänheten.

Paragrafen innehåller bl.a. det s.k. annonsundantaget. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 2 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Meddelar- och anskaffarbrott

Brott av meddelare

22 §

Om någon enligt 1 kap. 7 § första stycket meddelar en uppgift i syfte att den ska göras offentlig i en tryckt skrift och därigenom gör sig skyldig till något av följande brott, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet:

1.uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott,

3.uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild lag.

Första stycket gäller också om brottet begås av någon som, utan att Prop. 2017/18:49 vara ansvarig enligt 8 kap., medverkar som författare eller annan

upphovsman eller som utgivare till en framställning som är avsedd att införas i en tryckt skrift.

I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen.

Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om brott av meddelare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § första och tredje styckena.

I paragrafen tydliggörs att uppgiften ska ha meddelats i offentliggörande syfte, något som tidigare framgick genom en hänvisning till 1 kap. 1 §.

Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Brott av anskaffare

23 §

Om någon enligt 1 kap. 7 § andra stycket anskaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i en tryckt skrift eller för att lämna ett meddelande och därigenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 22 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet.

Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, innehåller en bestämmelse om brott av anskaffare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § andra stycket.

Uttrycket underrättelse tas bort. Detta är en anpassning till
yttrandefrihetsgrundlagens språkbruk. Någon ändring i sak är inte
avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.
Ytterligare bestämmelser om tryckfrihetsbrott
Påföljd
24 §
Vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott som anges i 2–20 §§ gäller
även när dessa anses vara tryckfrihetsbrott.
Vid bestämmande av påföljd ska det särskilt beaktas om en publicerad
uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt
sätt.
I paragrafen anges bl.a. att vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott
som anges i 2–20 §§ även gäller när dessa är tryckfrihetsbrott.
Första stycket motsvarar hittillsvarande 7 kap. 6 § första stycket.
Andra stycket motsvarar hittillsvarande 1 kap. 4 § andra stycket.
Ändringarna är endast språkliga.
Publicering av domen
25 §
Om den tilltalade döms för förtal eller förolämpning i en periodisk skrift
enligt 3 eller 4 §, får domstolen efter yrkande av motparten besluta att
domen ska föras in i skriften.	217

Prop. 2017/18:49

218

I paragrafen regleras domstols möjlighet att efter yrkande besluta att en dom i vilken den tilltalade fälls för förtal eller förolämpning ska publiceras. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 6 § andra stycket andra meningen.

Ändringarna är endast språkliga.

Konfiskering

26 §

En tryckt skrift som innefattar tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Konfiskering innebär att alla exemplar av skriften som är avsedda att

Vid bedömning av frågan om konfiskering ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om konfiskering av tryckt skrift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 7 §.

Tredje stycket är nytt och innebär att det anges uttryckligen i lagtexten att hänsyn ska tas till publicerade rättelser även vid bedömning av frågor om konfiskering (SOU 1948:60 s. 214).

Övriga ändringar är endast språkliga.

Borttagande ur en databas som innehåller bilagor

27 §

Om ett sådant tillhandahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § innefattar tryckfrihetsbrott, får domstolen besluta att den som ansvarar enligt 8 kap. för det brottsliga yttrandet ska ta bort det ur databasen inom viss tid som domstolen bestämmer.

Om preskription har inträtt ska ett beslut enligt första stycket riktas mot den som annars skulle ha ansvarat för brottet.

I paragrafen, som är ny, regleras en möjlighet för en domstol att besluta att ett brottsligt yttrande som finns i en sådan databas som omfattas av bilagereglerna i 1 kap. 5 och 6 §§ ska tas bort ur databasen och att det finns samma möjlighet även när preskription inträtt. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.6.

Enligt första stycket får en domstol besluta att ett yttrande som innefattar tryckfrihetsbrott ska tas bort ur en sådan databas som omfattas av bilagereglerna i 1 kap. 5 eller 6 §. Ett sådant beslut ska rikta sig till den som är ansvarig för det brottsliga yttrandet, dvs. till den som enligt ansvarskedjan i 8 kap. är ansvarig för innehållet i databasen. Domstolen ska i beslutet ange när yttrandet senast ska ha tagits bort.

Även om straff för tryckfrihetsbrott inte kan dömas ut på grund av att brottet är preskriberat får domstolen enligt andra stycket besluta att ett brottsligt yttrande ska tas bort ur databasen av den som skulle ha ansvarat för brottet om det inte var preskriberat. Domstolen ska, som ett led i

prövningen av om ett yttrande ska tas bort ur databasen, alltså pröva om Prop. 2017/18:49 ett tryckfrihetsbrott föreligger trots att det inte är möjligt att döma någon

för brottet.

En förutsättning för att domstolen ska kunna besluta att ett yttrande
ska tas bort är att det innehåll som utgör tryckfrihetsbrott kan särskiljas
från annat innehåll i databasen. Eftersom innehållet i en databas, till
skillnad från en tryckt bok eller teknisk upptagning, inte är fixerat utan
lätt kan ändras ställs höga krav på precision i yrkandet om borttagande.
För att den som beslutet riktar sig mot ska ha rimliga förutsättningar att
rätta sig efter det bör det vidare normalt krävas att det yttrande som har
ansetts innefatta tryckfrihetsbrott och som ska tas bort ur databasen
citeras i sin helhet i domen. Utgångspunkten är att ett beslut om
borttagande ska vara så begränsat som möjligt och endast omfatta det
eller de stycken i en text som gör att brott föreligger. Detsamma gäller i
fråga om bilder eller ljudfiler som innehåller brott.
28 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som inte följer ett beslut
enligt 27 §.
Paragrafen, som är ny, innehåller en straffbestämmelse för den som i
strid med en domstols beslut enligt 27 § inte tar bort ett yttrande ur en
databas. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.7.
Den som underlåter att följa ett beslut enligt 27 § om att ta bort ett
brottsligt yttrande från en sådan databas som omfattas av bilagereglerna i
1 kap. 5 och 6 §§ döms till böter eller fängelse i högst ett år. Endast den
som genom beslutet har ålagts skyldighet att ta bort ett yttrande omfattas
av straffansvaret. Straffansvar kan inte komma i fråga om denne har gjort
vad som rimligen kan krävas av honom eller henne för att innehållet ska
tas bort.
Brottet är inte ett tryckfrihetsbrott i den meningen att det innebär ett
straffbart missbruk av tryckfriheten. Frågan om ansvar prövas därför inte
i ett tryckfrihetsmål med jury.
Utgivningsförbud
29 §
Om riket befinner sig i krig, får rätten i samband med konfiskering av en
periodisk skrift meddela förbud mot att ge ut skriften under en viss tid.
Ett sådant förbud får meddelas endast vid brott som avses i 10 §, 12–
14 §§, 15 §, om brottet är att anse som grovt, och 17 §. Förbudet får
gälla i högst sex månader från det att domen i tryckfrihetsmålet har fått
laga kraft.
I fråga om konfiskering av en periodisk skrift som sprids i strid med ett
utgivningsförbud eller uppenbart utgör en fortsättning av en skrift som
avses med ett sådant förbud, gäller vad som föreskrivs i lag om
förverkande av föremål på grund av brott.
I paragrafen regleras bl.a. förutsättningarna för en domstol att meddela
s.k. utgivningsförbud för en periodisk skrift om riket befinner sig i krig.
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 8 §.	219
	219

Prop. 2017/18:49 Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

8 kap. Ansvar för tryckfrihetsbrott

Periodiska skrifter

Utgivare och ställföreträdare

1 §

I paragrafen regleras utgivares och ställföreträdares ansvar för tryckfrihetsbrott i en periodisk skrift.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

2 §

Utgivaren är ansvarig för tryckfrihetsbrott, trots att en ställföreträdare har inträtt som utgivare, om ställföreträdaren

1.inte längre var behörig när skriften gavs ut eller uppdraget annars upphört, eller

2.var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 5 kap. 4 §.

I paragrafen regleras under vilka förutsättningar utgivaren är ansvarig för en periodisk skrift trots att en ställföreträdare har inträtt som utgivare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Ägare

3 §

Skriftens ägare är ansvarig för tryckfrihetsbrott om det inte fanns utgivningsbevis när skriften gavs ut.

Om utgivningsbevis fanns, är ägaren ansvarig för tryckfrihetsbrott om

1.det inte fanns någon behörig utgivare när skriften gavs ut, eller

2.utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 5 kap. 4 §.

I paragrafen regleras förutsättningarna för att en ägare ska vara ansvarig för tryckfrihetsbrott i en periodisk skrift. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § första och andra styckena.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Tryckare

4 §

Kan det inte visas vem som var ägare till skriften när den gavs ut, är den som har tryckt skriften ansvarig för tryckfrihetsbrott i stället för ägaren.

220

I paragrafen anges att den som har tryckt den periodiska skriften är	Prop. 2017/18:49
ansvarig om det inte kan visas vem som var ägare vid
utgivningstidpunkten. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 §.
Ändringarna är endast språkliga.
Spridare
5 §
Om en skrift sprids utan uppgifter om vem som har tryckt skriften och det
inte kan klarläggas vem denne är, blir spridaren ansvarig för
tryckfrihetsbrott i stället för den som har tryckt skriften. Detsamma
gäller om uppgifterna om vem som har tryckt skriften är felaktiga och
spridaren känner till detta och det inte kan klarläggas vem som har
tryckt skriften.
I paragrafen regleras spridarens ansvar för en periodisk skrift. Paragrafen
motsvarar hittillsvarande 4 §.
Ändringarna är endast språkliga.
Tryckta skrifter som inte är periodiska
Författare
6 §
Författaren är ansvarig för tryckfrihetsbrott i en tryckt skrift som inte är
periodisk, om han eller hon enligt 3 kap. 2 § har uppgetts vara författare
till skriften.
Författaren är dock inte ansvarig om skriften har getts ut utan hans
eller hennes samtycke. Författaren är inte heller ansvarig om hans eller
hennes namn, pseudonym eller signatur har satts ut på skriften mot hans
eller hennes vilja.
I paragrafen regleras författarens ansvar för tryckfrihetsbrott i en tryckt
skrift som inte är periodisk. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.
Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.
Utgivare
7 §
Om en särskild utgivare har uppgetts enligt 3 kap. 2 § för en tryckt skrift
som innehåller eller är avsedd att innehålla bidrag av flera författare, är
utgivaren ansvarig för tryckfrihetsbrott. Utgivaren är inte ansvarig om
författarna till de enskilda bidragen är ansvariga enligt 6 §.
För andra tryckta skrifter än de som avses i första stycket är utgivaren
ansvarig endast om författaren var avliden när skriften gavs ut.
Utgivaren är inte ansvarig om hans eller hennes namn, pseudonym
eller signatur har satts ut på skriften mot hans eller hennes vilja.
Med utgivare avses i denna paragraf den som har tillhandahållit en
skrift för tryckning och utgivning utan att vara författare till skriften.
I paragrafen regleras utgivarens ansvar för tryckfrihetsbrott i en tryckt
skrift som inte är periodisk. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 §.
Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.	221

Prop. 2017/18:49

222

Förläggare

8 §

Om varken en författare eller en utgivare är ansvarig enligt 6 eller 7 §, är i stället förläggaren ansvarig. Detsamma gäller om författaren eller utgivaren var avliden när skriften gavs ut.

Med förläggare avses den som har haft hand om tryckning och utgivning av någon annans skrift.

I paragrafen regleras förläggarens ansvar för tryckfrihetsbrott i en tryckt skrift som inte är periodisk. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Tryckare

9 §

Om det inte finns någon förläggare enligt 8 §, är i stället den som har tryckt skriften ansvarig för tryckfrihetsbrott. Detsamma gäller om det inte kan visas vem förläggaren är.

I paragrafen regleras tryckarens ansvar för tryckfrihetsbrott i en tryckt skrift som inte är periodisk. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Spridare

10 §

Det som anges i 5 § om spridarens ansvar för tryckfrihetsbrott tillämpas även på tryckta skrifter som inte är periodiska.

I paragrafen regleras spridarens ansvar för tryckfrihetsbrott i en tryckt skrift som inte är periodisk. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 9 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Gemensamma bestämmelser

Övergång av ansvar i vissa fall

11 §

Om den som enligt 2, 3, 6, 7 eller 8 § skulle ha varit ansvarig för tryckfrihetsbrott som ägare, författare, utgivare eller förläggare inte har känd hemvist i Sverige och det inte kan klarläggas var han eller hon befinner sig, går ansvaret över på den som skulle ha varit ansvarig efter honom eller henne.

Det som anges i första stycket ska inte innebära att ansvaret för tryckfrihetsbrott på den grunden går över på utgivare i annat fall än som avses i 7 § första stycket eller på spridare.

I paragrafen regleras övergång av ansvar för tryckfrihetsbrott enligt den s.k. ansvarskedjan. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

12 §

Om det finns en omständighet som enligt lag utesluter straffbarhet för den som skulle ha varit ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt 1, 2, 3, 6, 7 eller 8 § som utgivare, ägare, författare eller förläggare, går ansvaret över på den som skulle ha varit ansvarig efter honom eller henne. Detta gäller endast om den som blir ansvarig har haft eller borde ha haft kännedom om den aktuella omständigheten.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, finns kompletterande bestämmelser om övergång av ansvar för tryckfrihetsbrott enligt den s.k. ansvarskedjan. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Invändning mot ansvar

13 §

Om den som är tilltalad för tryckfrihetsbrott vill åberopa en omständighet som enligt detta kapitel medför att han eller hon inte ska vara ansvarig, ska denna omständighet åberopas före huvudförhandlingen. Annars får domstolen inte ta hänsyn till omständigheten.

Enligt paragrafen ska en invändning om att den som är tilltalad för tryckfrihetsbrott inte ska vara ansvarig åberopas före huvudförhandlingen. Annars får domstolen inte ta hänsyn till den. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 §.

Angivelsen av de omständigheter som ska åberopas före huvudför- handlingen ändras från att avse omständighet som enligt kapitlet skulle medföra att annan än den tilltalade hade att svara, till att avse omständig- het som enligt kapitlet medför att den tilltalade inte ska vara ansvarig. Med anledning av Lagrådets önskemål om att skälen bakom denna ändring bör utvecklas vill regeringen framhålla att den föreslagna lydel- sen bättre än den tidigare ger uttryck för vilka omständigheter som ska åberopas före huvudförhandlingen. Paragrafens utformning svarar också mot lydelsen i motsvarande bestämmelse i yttrandefrihetsgrundlagen, se hittillsvarande 6 kap. 3 § YGL och det förslag som lämnas i 6 kap. 8 § YGL. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga.

Ansvarets innebörd

14 §

Den som är ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt detta kapitel ska anses ha haft kännedom om innehållet i skriften och medgett utgivning av den.

I paragrafen finns den s.k. uppsåtspresumtionen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 12 §.

Tillägget av orden och medgett utgivning av den utgör en anpassning till motsvarande bestämmelse i yttrandefrihetsgrundlagen (se 6 kap. 7 § YGL). Någon ändring i sak är inte avsedd.

Prop. 2017/18:49

223

Prop. 2017/18:49 9 kap. Tillsyn och åtal

Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän

1 §

Justitiekanslern ska vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i denna grundlag inte överskrids.

I paragrafen pekas Justitiekanslern gränserna för tryckfriheten enligt skrids.

Ändringarna är endast språkliga.

ut som den som ska vaka över att tryckfrihetsförordningen inte över-

2 §

Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Ingen annan än Justitiekanslern får inleda förundersökning om ett sådant brott.

Endast Justitiekanslern och rätten får besluta om tvångsmedel med anledning av misstanke om tryckfrihetsbrott, om inte något annat anges i denna grundlag.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, regleras Justitiekanslerns roll som ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott.

Innehållet i andra och tredje styckena flyttas till 4 respektive 3 §. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

3 §

Justitiekanslern är ensam åklagare även i mål som avser meddelar- och anskaffarbrott enligt 7 kap. 22 och 23 §§. Detta gäller under förutsättning att det är fråga om ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. 1 §.

Justitiekanslern är ensam åklagare även i mål som i övrigt avser brott mot bestämmelser i denna grundlag.

I lag får det meddelas föreskrifter om befogenhet för Riksdagens ombudsmän att vara åklagare i mål som avses i denna paragraf.

I paragrafen regleras Justitiekanslerns roll som ensam åklagare i tryckfrihetsmål som avser meddelar- och anskaffarbrott samt i mål som i övrigt avser brott mot bestämmelser i tryckfrihetsförordningen. Det anges också att det i lag får meddelas föreskrifter om att även Riksdagens ombudsmän får vara åklagare i sådana mål. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Regler om åtal

Regeringens anmälan och medgivande till åtal

4 §

Regeringen får till Justitiekanslern anmäla en skrift till åtal för tryckfrihetsbrott.

I lag får det meddelas föreskrifter om att allmänt åtal för ett tryckfrihetsbrott kräver regeringens medgivande.

224

I paragrafen anges bl.a. att det i lag får meddelas föreskrifter om att Prop. 2017/18:49 regeringens medgivande krävs för att väcka allmänt åtal för ett

tryckfrihetsbrott. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § andra stycket. Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Preskription vid allmänt åtal

5 §

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott ska väckas inom sex månader från det att skriften gavs ut, om åtalet avser en periodisk skrift för vilken utgivningsbevis gällde vid utgivningen. För andra skrifter ska allmänt åtal väckas inom ett år från utgivningen. Annars får allmänt åtal inte väckas (preskription).

Om allmänt åtal har väckts inom den tid som anges i första stycket, får nytt åtal väckas även efter den tiden mot någon annan som är ansvarig för brottet.

Vad som föreskrivs i lag om den tid inom vilken brott ska beivras för att påföljd för brott inte ska anses falla bort, gäller även för tryckfrihetsbrott.

I paragrafen finns bestämmelser om preskription vid allmänt åtal. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 §.

Ordet preskription läggs i förtydligande syfte till i lagtexten. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

6 §

Vid tillämpning av 5 § ska utgivning enligt 1 kap. 5 eller 6 § anses ha skett när programmet sändes eller började tillhandahållas på det sätt som avses i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen eller den tekniska upptagningen lämnades ut för spridning.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om när utgivning av ett program respektive en teknisk upptagning ska anses ha skett när bilagereglerna i 1 kap. 5 respektive 6 § är tillämpliga. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.5.

Om reglerna om bilagor i form av program eller tekniska upptagningar i 1 kap. 5 och 6 §§ är tillämpliga ska utgivning av bilagan anses ha ägt rum när programmet sändes eller började tillhandahållas på det sätt som avses i databasregeln i 1 kap. 4 § YGL eller när upptagningen lämnades ut för spridning. Det är alltså denna tidpunkt som bildar utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden enligt 5 §.

Angivelse och enskilt åtal

7 §

Vad som föreskrivs i lag om målsägandens rätt att ange brott till åtal eller att själv väcka åtal gäller även för tryckfrihetsbrott.

I paragrafen anges att bestämmelser i vanlig lag om målsägandens rätt att ange brott eller att själv väcka åtal gäller även för tryckfrihetsbrott. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 §.

225

Prop. 2017/18:49 Ändringarna är endast språkliga.

Konfiskering och borttagande utan åtal

8 §

Paragrafen innehåller en möjlighet för Justitiekanslern eller målsäganden att ansöka om konfiskering av en skrift när det inte finns någon ansvarig för tryckfrihetsbrott eller om den ansvarige inte kan delges stämning i Sverige. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.

I första meningen ändras åklagaren till Justitiekanslern. Någon ändring

	i sak är inte avsedd. Övriga ändringar är endast språkliga.
	9 §
	Om ett sådant tillhandahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller
	6 § innefattar tryckfrihetsbrott, och det inte finns någon som enligt 8 kap.
	är ansvarig för brottet, får Justitiekanslern eller målsäganden i stället
	för att väcka åtal ansöka om att domstolen ska besluta att det brottsliga
	yttrandet ska tas bort ur databasen inom viss tid som domstolen
	bestämmer. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan
	delges stämning i Sverige.
	En ansökan om att domstolen ska besluta att ett yttrande som utgör
	tryckfrihetsbrott ska tas bort får också göras av Justitiekanslern eller
	målsäganden om den som genom ett beslut enligt 7 kap. 27 § har
	förelagts att ta bort yttrandet inte kan följa föreläggandet.
	En ansökan som avses i första och andra styckena kan göras trots att
	brottet är preskriberat.
	I paragrafen, som är ny och som har utformats i linje med Lagrådets
	synpunkter, regleras en möjlighet för Justitiekanslern eller en målsägande
	att i ett särskilt domstolsförfarande ansöka om borttagande av yttranden
	som utgör tryckfrihetsbrott i sådana databaser som omfattas av
	bilagereglerna i 1 kap. 5 och 6 §§. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.6.
	Enligt första stycket får Justitiekanslern eller en målsägande under
	vissa förutsättningar, i stället för att väcka åtal, ansöka om att en domstol
	ska besluta att ett yttrande som innefattar tryckfrihetsbrott ska tas bort ur
	en sådan databas som omfattas av bilagereglerna i 1 kap. 5 eller 6 §. Av
	första meningen följer att en sådan ansökan kan göras om det inte finns
	någon som enligt ansvarskedjan i 8 kap. ansvarar för brottet. Enligt andra
	meningen kan en ansökan också göras om den som ansvarar inte kan
	delges stämning i Sverige.
	Enligt andra stycket får Justitiekanslern eller en målsägande även
	ansöka om att domstolen ska besluta att ett sådant brottsligt yttrande ska
	tas bort om den som genom ett beslut enligt 7 kap. 27 § har förelagts att
226	ta bort yttrandet inte kan följa föreläggandet. I dessa fall har
226

målsäganden eller Justitiekanslern att visa att den som föreläggandet har Prop. 2017/18:49 riktats emot har gjort vad som rimligen kan krävas av honom eller henne

för att innehållet ska tas bort (jfr författningskommentaren till 7 kap. 28 §).

Av tredje stycket följer att möjligheten att ansöka om borttagande gäller även om brottet är preskriberat.

Paragrafen reglerar, liksom 8 § om konfiskering, ett s.k. objektivt förfarande. Det innebär att en prövning ska göras av om yttrandet objektivt sett är brottsligt utan att någon ställs till ansvar för detta. Finner domstolen att yttrandet är brottsligt får den besluta att yttrandet inom viss tid ska tas bort ur databasen. Ett beslut om borttagande ska riktas endast mot den som har möjlighet att ta bort det brottsliga yttrandet ur databasen. Detta torde normalt sett vara innehavaren av databasen.

Mål enligt denna paragraf är tryckfrihetsmål och handläggs enligt de särskilda regler som gäller för rättegången i sådana mål (se 12 kap. 1 §). Av 12 kap. 25 § följer dock att frågan om brott föreligger inte ska prövas på nytt om denna fråga tidigare har prövats i ett tryckfrihetsmål om ansvar för brott. Den situationen uppkommer t.ex. vid prövning enligt paragrafens andra stycke.

10 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som inte följer ett beslut enligt 9 §.

Paragrafen, som är ny, innehåller en straffbestämmelse för den som i strid med en domstols beslut enligt 9 § inte tar bort ett yttrande ur en databas. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.7.

Den som underlåter att följa ett beslut enligt 9 § om att ta bort ett brottsligt yttrande från en sådan databas som omfattas av bilagereglerna i 1 kap. 5 eller 6 § döms till böter eller fängelse i högst ett år. Endast den som genom beslutet har ålagts skyldighet att ta bort ett yttrande omfattas av straffansvaret.

Brottet är inte ett tryckfrihetsbrott i den meningen att det innebär ett straffbart missbruk av tryckfriheten. Frågan om ansvar prövas därför inte i ett tryckfrihetsmål med jury.

10 kap. Särskilda tvångsmedel

Konfiskeringsbeslag

Beslag inför konfiskering och åtal

1 §

Om det finns anledning att konfiskera en tryckt skrift på grund av tryckfrihetsbrott, får skriften tas beslag i avvaktan på beslut om konfiskering.

I paragrafen regleras att en tryckt skrift får tas i beslag i avvaktan på ett beslut om konfiskering. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 1 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

227

Prop. 2017/18:49

2 §

Innan åtal för tryckfrihetsbrott har väckts eller ansökan gjorts hos rätten om att skriften ska konfiskeras, får beslut om beslag meddelas av Justitiekanslern. En förutsättning är att brottet hör under allmänt åtal.

I lag får det meddelas föreskrifter om att även allmän åklagare får besluta om beslag.

Paragrafen reglerar bl.a. Justitiekanslerns befogenhet att besluta om beslag. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 2 §.

Regleringen om utgivningsförbud flyttas till 13 §.

I andra stycket tas anmärkningen om att föreskrifter om allmän åklagares möjlighet att besluta om beslag inom den allmänna åklagarens verksamhetsområde bort. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

3 §

Om ett beslag har verkställts utan rättens beslut, får den som drabbas begära att rätten prövar beslaget.

Om allmän åklagare har beslutat om beslag, ska beslutet skyndsamt anmälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om beslaget ska bestå.

I paragrafen regleras bl.a. rätt till domstolsprövning av beslag som verkställts utan rättens beslut. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 3 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Tidsfrister

4 §

När Justitiekanslern har beslutat om beslag eller fastställt ett beslag enligt 3 § andra stycket, ska åtal väckas eller ansökan om konfiskering göras inom två veckor efter Justitiekanslerns beslut. Annars upphör beslaget.

I paragrafen regleras tidsfrister för åtal eller ansökan om konfiskering när Justitiekanslern har beslutat om eller fastställt ett beslag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 4 §.

Regleringen om utgivningsförbud flyttas till 13 §. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Beslag efter åtal eller ansökan om konfiskering

5 §

Om det har väckts åtal för tryckfrihetsbrott eller gjorts en ansökan om konfiskering av en skrift, får rätten besluta om beslag och häva beslag som tidigare har meddelats.

228

I paragrafen regleras domstols rätt att besluta om beslag och hävande av Prop. 2017/18:49 beslag sedan åtal har väckts eller en ansökan om konfiskering gjorts.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 5 § första stycket. Regleringen om utgivningsförbud flyttas till 13 §. Övriga ändringar är

endast språkliga.
Prövning av beslag när ett mål avgörs
6 §
När ett mål avgörs, prövar rätten om tidigare beslag ska bestå.
Om målet avvisas på den grunden att rätten inte är behörig och det
kan antas att talan om konfiskering kommer att föras i ett annat mål, får
rätten bestämma att ett beslag ska bestå under en viss tid. Väcks inte
talan inom denna tid upphör beslaget.
Andra stycket tillämpas också när rätten av något annat skäl skiljer
målet från sig utan att pröva om en skrift är brottslig.
Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om domstols prövning av
beslag i samband med att domstolen skiljer målet från sig. Bestämmelsen
motsvarar hittillsvarande 10 kap. 5 § andra stycket.
Uttrycket förordnande ändras till beslag. Någon ändring i sak är inte
avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.
Uppgifter i beslut om beslag
7 §
Beslut om beslag ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i den
tryckta skriften som har gett anledning till beslaget och ska avse endast
band, delar, nummer eller häften där ett sådant avsnitt förekommer.
I paragrafen regleras vilka uppgifter ett beslut om beslag ska innehålla.
Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 6 §.
Ändringarna är endast språkliga.
Verkställighet av beslag
8 §
Polisen ska genast verkställa ett beslut om beslag.
Av paragrafen framgår att polisen genast ska verkställa ett beslut om
beslag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 7 §.
Upplysningsbestämmelsen med en hänvisning till reglerna om beslag i
6 kap. 3 § tas bort. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga
ändringar är endast språkliga.
9 §
Verkställighet av beslag ska omfatta endast de exemplar av den tryckta
skriften som är avsedda för spridning.
Paragrafen innebär att verkställighet av beslag bara får omfatta de
exemplar som är avsedda för spridning. Paragrafen motsvarar
hittillsvarande 10 kap. 8 § första stycket.	229
	229

Prop. 2017/18:49 Ändringarna är endast språkliga.

10 §

Bevis om beslag ska utan avgift lämnas till den som beslaget har gjorts hos och till den som tryckt skriften. Beviset ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i skriften som har gett anledning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bevis om beslag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 8 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

11 §

Om ett beslag har upphävts eller upphört, ska verkställigheten genast avbrytas och det beslagtagna lämnas tillbaka.

I paragrafen regleras att verkställighet genast ska avbrytas om ett beslag har upphävts eller upphört. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap.

9§.

Ändringarna är endast språkliga.

Utredningsbeslag

12 §

Sådana exemplar av en tryckt skrift som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen i ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. får tas i beslag.

För ett sådant beslag gäller 2, 3, 5, 7, 8 och 11 §§. I övrigt gäller i tillämpliga delar det som i allmänhet är föreskrivet om beslag. Åtal ska dock alltid väckas inom en månad från det att beslut om beslag meddelades, om inte rätten på begäran från Justitiekanslern medger att tiden förlängs.

I paragrafen regleras s.k. utredningsbeslag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 14 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Tvångsmedel vid krig och krigsfara

Tillfälligt utgivningsförbud

13 §

Om riket är i krig får i avvaktan på rättens beslut enligt 7 kap. 29 § tillfälligt utgivningsförbud meddelas för en periodisk skrift. För ett sådant beslut gäller det som sägs om beslag i 2, 4 och 5 §§.

I fråga om beslag av en periodisk skrift som sprids i strid med ett utgivningsförbud eller som uppenbart utgör en fortsättning på en periodisk skrift som omfattas av ett sådant förbud, gäller det som i allmänhet är föreskrivet om beslag av föremål som kan förklaras förverkade.

230

I paragrafen regleras bl.a. förutsättningarna för att meddela tillfälligt Prop. 2017/18:49 utgivningsförbud för periodiska skrifter om riket befinner sig i krig.

Detta regleras i hittillsvarande 10 kap. 1 § andra stycket, 2, 4, 5 och 13 §§ jfr med 7 kap. 8 §.

I första stycket förs hittillsvarande 10 kap. 1 § andra stycket, 2, 4 och 5 §§ i de delar de avser utgivningsförbud samman till en gemensam bestämmelse. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Andra stycket motsvarar hittillsvarande 7 kap. 8 § andra stycket och 10 kap. 13 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Förvar i avvaktan på beslag

14 §

Om riket är i krig eller krigsfara och det vid en avdelning av försvarsmakten anträffas en tryckt skrift som uppenbart innebär sådan uppvigling som är straffbar enligt 7 kap. 5 § genom att krigsman därigenom kan förledas att åsidosätta vad som åligger honom eller henne i tjänsten, får skriften tas i förvar i avvaktan på beslut om beslag. Beslut om förvar fattas av en befattningshavare som enligt lag ska avgöra frågor om disciplinansvar för personal vid avdelningen.

Är det fara i dröjsmål får en åtgärd enligt första stycket vidtas av någon annan befattningshavare enligt föreskrifter som meddelas i lag. Om ett sådant beslut har fattats, ska anmälan skyndsamt göras hos den befattningshavare som avses i första stycket. Denne ska genast pröva om skriften ska bli kvar i förvar.

I paragrafen regleras förvar av skrift i avvaktan på beslag vid krig eller krigsfara. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 11 §.

Ändringarna är endast språkliga.

15 §

Ett beslut om förvar enligt 14 § ska så snart det kan ske anmälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om skriften ska tas i beslag.

I paragrafen regleras att ett beslut om förvar ska underställas Justitiekanslerns prövning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 12 §.

Ändringarna är endast språkliga.

11 kap. Skadestånd

Allmänna förutsättningar

1 §

Skadestånd för missbruk av tryckfriheten får grundas endast på att den skrift som kravet avser innefattar tryckfrihetsbrott.

I fråga om skadestånd på grund av brott som avses i 7 kap. 21–23 §§ gäller vad som är föreskrivet i lag.

Bestämmelserna om skadestånd i detta kapitel gäller i tillämpliga

delar även frågor enligt 7 kap. 25 § om publicering av domar.

231

Prop. 2017/18:49 Bestämmelsen i 8 kap. 14 § gäller också i fråga om skadestånd för tryckfrihetsbrott.

I bestämmelsen regleras bl.a. de allmänna förutsättningarna för skadestånd för missbruk av tryckfriheten.

Bestämmelsen i första stycket andra meningen flyttas till 2 § och bestämmelsen i första stycket tredje meningen till 3 §. Innehållet i tredje stycket är nytt och är en konsekvens av att begreppet enskilt anspråk, som anses omfatta yrkanden enligt 7 kap. 25 § om att fällande domar i ärekränkningsmål ska publiceras, tas bort ur kapitlet och ersätts med ordet skadestånd. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Även övriga ändringar är endast språkliga.

Vem som är ansvarig

2 §

Endast den som är ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt 8 kap. kan vara ansvarig för skadestånd.

Krav på skadestånd som kan riktas mot utgivaren till en periodisk skrift eller dennes ställföreträdare kan även riktas mot skriftens ägare. För andra tryckta skrifter kan krav på skadestånd mot en författare eller utgivare även riktas mot skriftens förläggare.

I paragrafen finns bestämmelser om vem som ansvarar för skadestånd. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 § första stycket andra meningen och 2 §.

Ändringarna är endast språkliga.

3 §

Om ansvaret för brott har gått över på någon annan enligt 8 kap. 11 eller 12 §, får krav på skadestånd även riktas mot den som skulle ha varit ansvarig, om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets synpunkter, anges att krav på skadestånd får, om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag, riktas även mot en person tidigare i den s.k. ansvarskedjan trots att ansvaret för brott har gått över på någon annan enligt 8 kap. 11 och 12 §§. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 § första stycket tredje meningen.

Ändringarna är endast språkliga.

4 §

Om någon är ansvarig för skadestånd på grund av tryckfrihetsbrott i egenskap av ställföreträdare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

mannen eller förvaltaren har utsetts.

232

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den Prop. 2017/18:49 omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

I paragrafen finns bestämmelser om möjlighet att rikta skadeståndskrav mot en juridisk eller fysisk person när den skadeståndsansvariga är en ställföreträdare respektive en förmyndare, god man eller förvaltare för personen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

5 §

Om två eller flera är ansvariga för skadestånd enligt detta kapitel, ansvarar de solidariskt för skadeståndet. I fråga om ansvaret dem emellan gäller vad som föreskrivs i lag.

I paragrafen finns en bestämmelse om solidariskt ansvar för skadestånd. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 §.

Uttrycket solidariskt ersätter en för båda och båda för en. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga.

Skadestånd när straff för brottet inte kan dömas ut

6 §

Krav på skadestånd med anledning av ett tryckfrihetsbrott kan framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription eller av något annat skäl.

I paragrafen regleras att krav på skadestånd kan göras gällande även om straff för ett tryckfrihetsbrott inte kan dömas ut på grund av preskription eller av något annat skäl. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.

Ändringarna är endast språkliga.

12 kap. Rättegången i tryckfrihetsmål

Tryckfrihetsmål

1 §

Tryckfrihetsmål enligt denna grundlag är mål om

1. ansvar eller skadestånd på grund av tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 2–20 §§,

2. ansvar eller skadestånd på grund av meddelarbrott enligt 7 kap. 22 §, eller

3. konfiskering eller borttagande efter ansökan enligt 9 kap. 8 eller 9 §. Även mål om ansvar eller skadestånd på grund av anskaffarbrott enligt 7 kap. 23 § är tryckfrihetsmål, om den som anskaffat uppgiften har offentliggjort denna i en tryckt skrift eller meddelat den till någon annan för att offentliggöras på det sättet. Om uppgiften inte har offentliggjorts eller meddelats till någon annan för offentliggörande, är målet ett tryckfrihetsmål endast om det är uppenbart att anskaffandet har skett för

offentliggörande i en tryckt skrift.

I paragrafen definieras tryckfrihetsmål.	233

Prop. 2017/18:49 Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 § andra och tredje stycket. I första stycket 3 läggs mål om sådant borttagande av brottsliga yttranden som avses i 9 kap. 9 § till i uppräkningen av vilka mål som utgör tryckfrihetsmål.

Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

2 §

Tryckfrihetsmål prövas av den tingsrätt inom vars domkrets länsstyrelsen har sitt säte. Om det finns skäl att även låta en annan tingsrätt i länet pröva tryckfrihetsmål, får regeringen meddela föreskrifter om det.

I paragrafen anges vilka domstolar som är tryckfrihetsdomstolar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 § första stycket.

Lagrådet anser att den språkliga utformningen av bestämmelsen väcker frågan vilken länsstyrelse som avses. Paragrafen innehåller en forumregel som i första hand pekar ut tingsrätten inom vars domkrets länsstyrelsen har sitt säte som behörig att pröva tryckfrihetsmål. Det är alltså som huvudregel tingsrätterna på de orter som är residensstäder som har att pröva tryckfrihetsmål. Regeringen anser att utformningen av bestämmelsen inte skapar några otydligheter på denna punkt. Ändringarna i paragrafen är endast språkliga.

Prövningen

3 §

I tryckfrihetsmål som gäller ansvar för brott ska en jury som består av nio medlemmar pröva om brott föreligger.

Är parterna överens om det, avgörs målet av rätten utan medverkan av jury.

Det är enbart rätten som prövar om den tilltalade är ansvarig för en skrift enligt 8 kap.

Paragrafen innehåller bestämmelser om medverkan av jury i tryckfrihetsmål. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § första stycket första och andra meningarna.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

4 §

Juryn har funnit att brott föreligger om minst sex ledamöter är överens om det. Då ska även rätten pröva frågan.

Om rätten har en annan uppfattning än juryn, får rätten frikänna den tilltalade eller tillämpa en lindrigare straffbestämmelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarsprövningen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § första stycket tredje meningen och andra stycket andra och tredje meningarna.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

5 §

Anser juryn att brott inte föreligger ska den tilltalade frikännas.

234

Prop. 2017/18:49

I paragrafen anges att den tilltalade ska frikännas om juryn bedömer att brott inte föreligger. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § andra stycket första meningen.

Ändringarna är endast språkliga.

6 §

Om tingsrättens dom överklagas, får högre rätt inte frångå juryns bedömning i större utsträckning än tingsrätten.

I paragrafen anges att högre rätt inte får frångå juryns bedömning i större utsträckning än tingsrätten. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § andra stycket fjärde meningen.

Ändringarna är endast språkliga.

Val av juryledamöter

Jurygrupper

7 §

För varje län ska det utses juryledamöter som fördelas i två grupper. Den första gruppen ska innehålla sexton juryledamöter och den andra åtta. För Stockholms län ska dock den första gruppen omfatta tjugofyra juryledamöter och den andra gruppen tolv.

Juryledamöterna i den andra gruppen ska vara eller ha varit nämndemän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol.

I paragrafen finns bestämmelser om jurygrupper. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Ordet juryman i den hittillsvarande lydelsen byts ut mot juryledamot. Ändringen görs genomgående i kapitlet. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Val

8 §

Juryledamöter utses genom val för en tid av fyra kalenderår.

I paragrafen anges att juryledamöter utses genom val samt att mandatperioden är fyra kalenderår. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

9 §

Juryledamöter väljs av landstingsfullmäktige i länet. Om en kommun i länet inte tillhör ett landsting, väljer landstingsfullmäktige samt kommunfullmäktige i kommunen. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.

Ska valet utföras av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet juryledamöter inom vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden.

235

Prop. 2017/18:49 När en juryledamot ska väljas, ska tingsrätten anmäla detta till den valmyndighet som enligt första stycket ska genomföra valet.

I paragrafen finns bestämmelser om val av juryledamöter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § andra och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Behörighetskrav och andra krav på juryledamöter

10 §

En juryledamot ska vara svensk medborgare och folkbokförd i länet. Den som är underårig eller har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryledamot.

En juryledamot bör vara omdömesgill, självständig och rättrådig. Bland juryledamöterna bör skilda samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda.

I paragrafen regleras de behörighetskrav och andra krav som ställs på juryledamöter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.

Innehållet delas upp så att de formella behörighetskraven anges i första stycket och de övriga kraven i andra stycket. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Övriga ändringar är endast språkliga.

Juryledamöters avgång och ersättare

11 §

En juryledamot som har fyllt sextio år får avsäga sig uppdraget. Om en juryledamot vill avgå av något annat skäl, prövar tingsrätten om det finns giltigt hinder för honom eller henne att utöva uppdraget. Är en juryledamot inte längre valbar, upphör uppdraget.

I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om förutsättningarna för juryledamöters avgång. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 §.

Ändringarna är endast språkliga.

12 §

Valet får göras av landstingsstyrelsen i stället för av landstingsfullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till fullmäktiges nästa möte.

I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om ersättare för juryledamöter som avgått eller upphört att vara valbara. Paragrafen motsvarar hittillsvarande

7§.

I förtydligande syfte anges det i första stycket att det är

valmyndigheten enligt 9 § som utser ersättare. Någon ändring i sak är inte avsedd.

236

Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Prop. 2017/18:49

Överklagande av val av juryledamot

13 §

Ett val av en juryledamot kan överklagas till tingsrätten. Även om valet inte överklagas ska tingsrätten självmant pröva juryledamöternas behörighet.

Ett beslut om val av juryledamot gäller även om det överklagas, om rätten inte beslutar något annat.

I paragrafen finns bestämmelser om bl.a. överklagande av val av juryledamot. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Hur jury bildas i mål

Förfarandet när jury bildas

14 §

De som är utsedda till juryledamöter ska föras upp på en lista över juryledamöter. I listan ska varje grupp tas upp särskilt.

I paragrafen finns regler om att juryledamöter ska föras upp på en lista. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 9 §.

Ändringarna är endast språkliga.

15 §

Vad som föreskrivs i lag om jäv för domare gäller även juryledamöter.

I paragrafen anges att föreskrifter i lag om jäv för domare gäller även för juryledamöter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 § första stycket andra meningen.

Ändringarna är endast språkliga.

16 §

I ett mål där en jury ska delta redogör rätten för listan över juryledamöter och behandlar frågan om det finns jäv mot någon som är upptagen på listan.

Därefter ska juryn bildas av de juryledamöter som inte är jäviga. Det sker genom att vardera parten får utesluta tre juryledamöter inom den första gruppen och en inom den andra. Bland de kvarvarande tar rätten sedan genom lottning ut så många till suppleanter att sex juryledamöter kvarstår i den första gruppen och tre i den andra.

För en jury i Stockholms län får vardera parten utesluta fem juryledamöter inom den första gruppen och två inom den andra.

237

Prop. 2017/18:49 I paragrafen regleras sammansättning av juryn. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 § första stycket första meningen och andra och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

17 §

Om endast en av flera medparter vill utesluta juryledamöter, gäller den uteslutningen även för de övriga. Är medparterna inte överens om vilka juryledamöter som ska uteslutas, genomför rätten uteslutningen genom lottning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om uteslutning av juryledamöter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Förfarandet vid jäv eller laga förfall för juryledamot

18 §

Den som inte har laga förfall är skyldig att tjänstgöra som juryledamot. Om det på grund av jäv eller laga förfall för juryledamöter inte finns

tillräckligt antal ledamöter i någon jurygrupp, utser rätten tre juryledamöter för varje ledamot som saknas. Av dessa ledamöter får vardera parten utesluta en. De som utses ska uppfylla de krav som ställs på juryledamöter i den aktuella gruppen.

En juryledamot som tidigare har uteslutits från samma mål får inte utses.

I paragrafen regleras förfarandet vid jäv eller laga förfall för juryledamöter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 12 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Ytterligare bestämmelser om rättegången

Gemensam jury

19 §

Om flera mål ska prövas av jury, får rätten besluta att samma jury ska tjänstgöra i målen. Parterna ska tillfrågas innan rätten fattar ett sådant beslut.

Ska det utses en gemensam jury för flera mål, tillämpas det som anges i 17 § om uteslutning av juryledamot i mål där det finns flera parter på någon sida.

I paragrafen regleras möjligheten för rätten att besluta om gemensam jury vid prövning av flera mål. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 13 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Talan om skadestånd eller konfiskering

20 §

Om det i ett mål om ansvar för brott även förs talan om skadestånd mot

någon annan än den tilltalade, är det den tilltalade som vidtar de

238

åtgärder som avses i 3 § andra stycket, 16 § andra stycket och 18 § andra stycket.

I paragrafen regleras att det är den tilltalade som vidtar åtgärder avseende juryns sammansättning i ett mål om ansvar för brott där skadeståndstalan förs även mot annan part än den tilltalade. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 14 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

21 §

Vid talan om skadestånd som inte har samband med ett åtal gäller 3–6 och 15–19 §§. Om det i ett tryckfrihetsmål om ansvar för brott tidigare har prövats om brott föreligger, ska dock samma fråga inte prövas på nytt. Detsamma gäller talan om konfiskering av en tryckt skrift utan samband med åtal.

I ett mål om konfiskering enligt 9 kap. 8 § ska den uteslutning av juryledamöter som annars ska göras av parterna i stället utföras av rätten genom lottning.

Första och andra styckena gäller även i ett mål om borttagande av information ur en databas enligt 9 kap. 9 §.

I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om juryprövning om talan om skadestånd, konfiskering eller borttagande ur en databas förs utan samband med åtal. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 14 § andra stycket.

I första styckets första mening anges att 3–6 och 15–10 §§ gäller vid talan om skadestånd som inte har samband med ett åtal. Av hänvisningen följer bl.a. att utgångspunkten är att jury deltar vid prövningen av mål om skadestånd som saknar samband med åtal. I första styckets andra mening anges vidare att frågan om brott föreligger inte ska prövas på nytt om denna fråga tidigare har prövats i ett tryckfrihetsmål om ansvar för brott. Lagrådet menar att paragrafens ordalydelse tar sikte endast på omfattningen av prövningen och inte på den ordningen som ska tillämpas för prövningen och förordar att det i lagtexten uttryckligen ska anges när jury ska delta i prövningen av ett tryckfrihetsmål. Som Lagrådet påpekar finns det ingen uttrycklig angivelse om att en jury inte behöver delta i prövningen när en jury tidigare har prövat om ett yttrande är brottsligt. Det följer dock av bestämmelserna om prövningen i 3–6 §§ som anger att den prövning en jury ska göra är om brott föreligger. Om någon sådan prövning inte ska göras finns det därmed inte skäl för en jury att delta. Regeringen föredrar att bestämmelsen utformas i enlighet med lagrådsremissens förslag, som också ansluter till hittillsvarande lydelse.

Tredje stycket är nytt och innebär att reglerna i första och andra styckena ska gälla även när en ansökan enligt 9 kap. 9 § om borttagande av information ur en databas som omfattas av bilagereglerna i 1 kap. 5 och 6 §§ prövas. Det innebär bl.a. att jury ska medverka i sådana mål i samma utsträckning som i mål där talan om skadestånd eller konfiskering förs utan samband med åtal. En förutsättning för juryns medverkan i dessa fall är alltså, liksom vid en talan om skadestånd eller konfiskering, att frågan om brott föreligger inte redan har prövats i ett annat mål (jfr även författningskommentaren till 9 kap. 9 §).

Prop. 2017/18:49

239

Prop. 2017/18:49 Övriga ändringar är språkliga och redaktionella.

Närmare föreskrifter om rättegången

22 §

Närmare föreskrifter om rättegången i tryckfrihetsmål får meddelas i lag.

Om det i samma län finns flera tingsrätter som är behöriga att pröva tryckfrihetsmål, bestämmer regeringen vilken tingsrätt som ska utföra de uppgifter som avses i 9 § tredje stycket och 11, 13 och 14 §§.

Av paragrafen framgår bl.a. att närmare föreskrifter om rättegången får meddelas i lag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 15 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Krig eller krigsfara

23 §

1. anstånd med val av juryledamöter, och

2. undantag från juryledamöters rätt att avsäga sig uppdraget.

I lag får det föreskrivas att regeringen får meddela sådana föreskrifter.

Av paragrafen framgår att, vid krig eller krigsfara och vissa andra extraordinära förhållanden, får det i lag meddelas föreskrifter om anstånd med val av juryledamöter och undantag från juryledamöters rätt att avsäga sig uppdraget samt att det i lag får föreskrivas att även regeringen får meddela sådana föreskrifter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 16 §.

I första stycket ersätter ordet extraordinära det hittills använda ordet utomordentliga enligt förebild från 15 kap. RF. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

13 kap. Skrifter tryckta utomlands

	Allmänna bestämmelser
	Grundlagens tillämplighet
	1 §
	I fråga om skrifter som tryckts utomlands och som ges ut i Sverige gäller,
	om inte annat föreskrivs, i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i
	– 1 kap. om tryckfriheten,
	– 3 kap. om rätten till anonymitet,
	– 6 kap. om rätten att sprida tryckta skrifter,
	– 7 kap. om tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott,
	– 8 kap. 1–3, 6–8 och 11–14 §§ om ansvar för tryckfrihetsbrott,
	– 9 kap. om tillsyn och åtal,
	– 10 kap. om särskilda tvångsmedel,
	– 11 kap. om skadestånd, och
240	– 12 kap. om rättegången i tryckfrihetsmål.

Prop. 2017/18:49

I paragrafen regleras grundlagsskyddet för skrifter som tryckts utomlands och som ges ut i Sverige.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

2 §

En skrift som har tryckts utomlands anses utgiven i Sverige när den har blivit utlämnad här till försäljning eller för spridning på annat sätt.

I paragrafen anges förutsättningarna för att en skrift som har tryckts utomlands ska anses utgiven i Sverige.

Ordet försäljning läggs till för att bestämmelsen ska stämma överens med den allmänna regeln om utgivning i 1 kap. 3 § andra stycket. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga.

3 §

Om en periodisk skrift som huvudsakligen är avsedd att spridas i Sverige har tryckts utomlands, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om rätten att ge ut periodiska skrifter.

Av paragrafen följer att bestämmelserna i 5 kap. om rätten att ge ut periodiska skrifter gäller i tillämpliga delar även för periodiska skrifter som tryckts utomlands men som huvudsakligen är avsedda att spridas i Sverige.

Innehållet i andra stycket flyttas till 4 §. Till följd av att varje fysisk och juridisk person enligt 5 kap. 2 § ska kunna vara ägare till en periodisk skrift tas den del som rör undantag från krav på behörighet för ägaren bort.

Övriga ändringar är endast språkliga.

4 §

Utgivningsbevis krävs inte för att ge ut en periodisk skrift som har tryckts utomlands och som inte huvudsakligen är avsedd att spridas i Sverige. Om utgivningsbevis finns, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om rätten att ge ut periodiska skrifter.

Av paragrafen följer bl.a. att utgivningsbevis inte krävs för att ge ut en periodisk skrift som har tryckts utomlands och som inte huvudsakligen är avsedd att spridas i Sverige. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.
Ansvar för den som har lämnat ut skriften för spridning
5 §
Om en skrift har tryckts utomlands, ska vad som anges i denna grundlag
om tryckares ansvar gälla för den som har låtit lämna ut skriften för
spridning i Sverige.
Om det inte kan visas vem som har låtit lämna ut skriften för spridning,
är i stället den ansvarig som enligt 6 kap. är att anse som spridare.
Detsamma gäller om den som har låtit lämna ut skriften för spridning
här inte hade hemvist i Sverige när skriften gavs ut.	241

Prop. 2017/18:49

I paragrafen finns bestämmelser om ansvar för skrifter som har tryckts utomlands. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Skyldighet att bevara exemplar samt pliktleverans

6 §

Bestämmelserna i 4 kap. 4 § gäller också skrifter som har tryckts utomlands.

Av paragrafens hänvisning till 4 kap. 4 § följer att föreskrifter om skyldighet att bevara bl.a. exemplar av tryckta skrifter för granskning och att lämna exemplar av sådana skrifter till bibliotek eller arkiv får meddelas i lag även för skrifter som har tryckts utomlands. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Meddelar- och anskaffarfrihet

7 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 1 kap. 7 § gäller även i fråga om en skrift som har tryckts utomlands och som ges ut här men som inte huvudsakligen är avsedd att spridas i Sverige och för vilken det inte heller finns utgivningsbevis.

Första stycket gäller dock inte om

1.meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot Sveriges säkerhet,

2.meddelandet innefattar ett sådant utlämnande eller tillhandahållande som avses i 7 kap. 22 § första stycket 2, eller

3.meddelandet utgör ett uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.

I paragrafen finns bestämmelser om meddelar- och anskaffarfrihet i förhållande till vissa skrifter som har tryckts utomlands. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

8 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 7 § tillämpas för en skrift som inte har getts ut i Sverige, om uppgiften meddelats eller anskaffats här.

I fråga om periodiska skrifter jämställs med meddelaren en författare eller någon annan upphovsman som har medverkat till en framställning i skriften.

I paragrafen finns bestämmelser om meddelar- och anskaffarfrihet i förhållande till skrifter som inte har getts ut i Sverige. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

242

9 §

Meddelaren har i fall som avses i 7 och 8 §§ rätt till anonymitet enligt 3 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 3 kap. 4 § 3 ska dock omfatta även andra brott mot Sveriges säkerhet än de som anges där.

I paragrafen regleras bl.a. meddelares rätt till anonymitet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § tredje stycket tredje och fjärde meningarna.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

10 §

Om ett meddelande eller anskaffande enligt 7 eller 8 § är straffbart, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om tryckfrihetsmål, om inte annat följer av 12 kap. 1 § andra stycket.

Av paragrafen följer bl.a. att vad som anges i tryckfrihetsförordningen om meddelar- och anskaffarbrott gäller även för sådana brott i förhållande till vissa skrifter som tryckts utomlands. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § tredje stycket första och andra meningarna.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Uttrycket enskilt anspråk har ändrats till skadestånd, se kommentaren till 11 kap 1 §. Någon ändring i sak är inte avsedd.

14 kap. Allmänna bestämmelser

Resning i tryckfrihetsmål

1 §

För resning i tryckfrihetsmål gäller vad som föreskrivs i lag.

Om resning beviljas i ett mål där en jury har prövat om brott föreligger, ska rätten samtidigt besluta att målet ska tas upp inför en ny jury av den domstol som först dömde i målet. Detta gäller under förutsättning att beslutet om resning grundas på en omständighet som kan antas ha haft betydelse för juryns prövning.

Om saken är uppenbar får den domstol som beviljar resning till förmån för den tilltalade dock omedelbart ändra domen.

I paragrafen finns bestämmelser om resning i tryckfrihetsmål. Ändringarna är endast språkliga.

Tillsättande av en ny jury

2 §

Om ett tryckfrihetsmål efter beslut av högre rätt ska tas upp på nytt inför en jury av den domstol som först dömde i målet, tillsätts den nya juryn enligt 12 kap. 15–21 §§.

I paragrafen regleras tillsättningen av en ny jury efter beslut om resning. Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Prop. 2017/18:49

243

Prop. 2017/18:49

244

Skyndsam handläggning

3 §

Tryckfrihetsmål och andra mål om brott mot bestämmelserna i denna grundlag ska behandlas skyndsamt.

I paragrafen finns ett skyndsamhetskrav för handläggningen av tryckfrihetsmål och andra mål om brott mot tryckfrihetsförordningen.

Ändringarna är endast språkliga.

Internationellt rättsligt bistånd

4 §

I fråga om internationellt rättsligt bistånd gäller vad som föreskrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryckfrihetsrättsliga området.

Av paragrafen, som är ny, följer att i frågor om internationellt rättsligt bistånd gäller vad som föreskrivs i lag. Sådant bistånd får dock inte lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryckfrihetsrättsliga området. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Med internationellt rättsligt bistånd avses internationellt civil- och straffrättsligt samarbete. Det straffrättsliga samarbetet omfattar utlämning för brott, rättslig hjälp i brottmål, överförande av lagföring och överförande av verkställighet. Sådant samarbete regleras bl.a. i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. Det civilrättsliga samarbetet omfattar t.ex. verkställighet av utländska avgöranden, bevisupptagning och delgivning och regleras i bl.a. lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol.

Att bistånd inte får lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryckfrihetsrättsliga området gäller endast om tryckfrihetsförordningen är tillämplig på t.ex. en viss publicering. Om tryckfrihetsförordningen inte är tillämplig bedöms möjligheten att lämna bistånd direkt enligt vanlig lag.

Prövningen av om en ansökan strider mot svenska allmänna rättsprinciper på det tryckfrihetsrättsliga området bör inledningsvis innehålla en bedömning av om rättsligt bistånd är förenligt med intresset av att värna en fri debatt och allmän upplysning i Sverige. En ansökan ska inte bifallas om den begärda åtgärden framstår som oförenlig med detta intresse. Vid prövningen ska den s.k. instruktionen i 1 kap. 10 § beaktas, vilket innebär att det tryckfrihetsrättsliga intresset ska ges företräde i tveksamma fall.

Som exempel på svenska allmänna rättsprinciper på det tryckfrihetsrättsliga området kan för det första meddelar- och anskaffarfriheten nämnas. Även principen om ensamansvar är att betrakta som en sådan princip. Det innebär att det inte kan accepteras att t.ex. enskilda redaktionsmedlemmar utan inflytande över det slutliga publiceringsbeslutet hålls straffrättsligt ansvariga. I stället är det alltid i första hand den som har bestämt innehållet i ett massmedium som ansvarar. Om det inte går att rikta ett ingripande mot den personen bör

frågan om övergång av ansvaret till någon annan bedömas med utgångspunkt i de principer som kommer till uttryck i den s.k. ansvarskedjan i tryckfrihetsförordningen. Det innebär således som regel att den som har skyldighet att utse en ansvarig person får träda in som ansvarig om detta inte har skett (jfr ägaren för periodiska skrifter enligt 8 kap. 3 §). Om frågan aktualiseras för böcker är det i första hand förläggaren som ansvarar (8 kap. 8 §).

Kravet på dubbel täckning är också att betrakta som en sådan allmän rättsprincip som avses i bestämmelsen. Internationellt rättsligt bistånd kan alltså inte lämnas om den gärning som framställningen avser inte motsvarar ett tryckfrihetsbrott. Gärningen ska således anges i 7 kap. 2– 20 §§ och vara straffbar enligt lag (7 kap. 1 §). Det krävs dock inte att gärningen är straffbar både enligt grundlag och enligt vanlig lag i den begärande staten. Kravet på dubbel täckning innebär dessutom att en ansökan om rättsligt bistånd som grundar sig på ett ingripande som står i strid med tryckfrihetsförordningens regler om förbud mot censur eller mot andra hindrande åtgärder inte kan godtas. Ett liknande synsätt bör gälla om en ansökan berör etableringsfriheten enligt tryckfrihetsförordningen. Det bör därför inte vara möjligt att lämna rättsligt bistånd i ett ärende som innefattar ett ingripande mot någon för att denne har överträtt ett förbud mot att bedriva publicistisk verksamhet.

Att kravet på dubbel täckning ska upprätthållas vid ansökningar om internationellt rättsligt bistånd betyder också att en ansökan som riktas mot en meddelare eller anskaffare kan bifallas endast om den rör en gärning som är straffbelagd här. När det gäller meddelare innebär detta t.ex. ett krav på att den uppgift som avses i ansökan om rättsligt bistånd skulle ha omfattats av reglerna om s.k. kvalificerad sekretess enligt svensk rätt om den svenska offentlighets- och sekretessregleringen hade varit tillämplig.

I fråga om meddelarskyddet ska även framhållas att efterforskningsförbudet i 3 kap. inte kan frångås vid internationellt rättsligt bistånd. Om ansökan från den begärande staten avser en åtgärd som syftar till att utreda identiteten hos meddelare, författare eller någon annan som har rätt till anonymitet enligt tryckfrihetsförordningen behöver dels kravet på dubbel straffbarhet vara uppfyllt, dels förutsättningar föreligga att vidta efterforskning enligt bestämmelserna i

3kap.

Bestämmelserna om grundlagarnas geografiska tillämpningsområde

kan innebära att tryckfrihetsförordningen inte blir tillämplig i frågor som rör ansvar för själva publiceringen. Det kan t.ex. gälla en utländsk tidskrift som inte ges ut i Sverige men där ett meddelande för publicering har lämnats av en person som befinner sig här. I den situationen blir bestämmelsen inte tillämplig på en ansökan om rättsligt bistånd i den utsträckning den avser ingripanden med anledning av själva publiceringen. Däremot omfattas meddelaren av den något begränsade meddelarfrihet som följer av 13 kap. 7–9 §§ om s.k. korrespondentskydd. En ansökan om bistånd som avser meddelaren ska därmed prövas med tillämpning av den aktuella bestämmelsen.

Korta tider för åtalspreskription avseende tryckfrihetsbrott är också att betrakta som en sådan rättsprincip som avses i bestämmelsen. Det innebär emellertid inte att de exakta tider som enligt svensk rätt gäller

Prop. 2017/18:49

245

Prop. 2017/18:49 måste gälla även i det andra landet. I stället är det möjligt att med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet pröva om rättsligt bistånd kan lämnas trots att en gärning är preskriberad enligt tryckfrihetsförordningen. Även i den här frågan kan det dock vara relevant att ta hänsyn till om det skadar intresset att värna en fri debatt och allmän upplysning i Sverige om rättsligt bistånd beviljas. Om en ansökan om rättsligt bistånd avser en publicering som främst vänder sig till allmänheten här i Sverige eller ett uppgiftslämnande inför en sådan publicering, bör de preskriptionsfrister som följer av tryckfrihetsförordningen vara utgångspunkten för bedömningen. Handläggningstiden för en ansökan om bistånd hos svenska myndigheter bör som regel inte vägas in när preskriptionsfrågan bedöms. Det ska således normalt inte minska möjligheterna att bevilja bistånd om behandlingen av en ansökan drar ut på tiden. Det finns dock en bortre gräns för hur sent en begäran om bistånd bör kunna bifallas, dvs. även när en publicering eller ett uppgiftslämnande endast har begränsade beröringspunkter med Sverige. En utgångspunkt vid den bedömningen kan vara att en tidsåtgång som påtagligt överstiger en tid som motsvarar den aktuella preskriptionstiden i tryckfrihetsförordningen, tillsammans med myndigheternas rimliga handläggningstider av en ansökan, inte kan godtas när en begäran om bistånd prövas.

För att rättsligt bistånd ska kunna lämnas bör den utländska rättsprocessen minst uppfylla de krav som följer av Europakonventionen. Det skulle alltså strida mot svenska allmänna rättsprinciper att bevilja rättsligt bistånd om den utländska processordningen inte når upp till dessa krav. Det ska dock inte ställas krav på att den stat som ansöker om rättsligt bistånd har en processordning som innefattar specialåklagare eller juryprövning.

En ansökan om rättsligt bistånd kan i många fall antas avse åtgärder som inte är direkt riktade mot den som ansvarar straff- eller skadeståndsrättsligt. I stället kan åtgärden tänkas avse t.ex. förhör med ett vittne eller en fråga om husrannsakan och beslag. Även vid prövning av en sådan ansökan ska svenska myndigheter bedöma om åtgärden begärs inom ramen för ett ingripande i utlandet som är förenligt med svenska allmänna tryckfrihetsrättsliga principer enligt de beskrivna kriterierna.

I tillämpningslagen finns en bestämmelse om krav på att Justitiekanslern ska beredas tillfälle att yttra sig innan internationellt rättsligt bistånd beviljas i frågor som rör ansvar för brott (11 kap. 5 §).

Andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer

5 §

För andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om tryckfriheten och allmänna handlingars offentlighet.

Av paragrafen, som är ny, följer att särskilda begränsningar får göras i lag för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer i fråga om tryckfriheten och allmänna handlingars offentlighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

246

Det är möjligt att genom lag begränsa tryckfriheten och rätten att ta del Prop. 2017/18:49 av allmänna handlingar för andra än svenska medborgare och svenska

juridiska personer, vilket regleras i den aktuella paragrafen.

Frågor som inte regleras i grundlagen

6 §

I frågor som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Av paragrafen följer att i frågor som inte regleras i tryckfrihetsförordningen eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av tryckfrihetsförordningen gäller föreskrifter i lag eller annan författning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

15.2Förslaget till lag om

ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

1 kap. Yttrandefriheten enligt denna grundlag

Syfte och grunder

1 §

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

I paragrafen regleras yttrandefrihetens ändamål och grundläggande innebörd. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 1 § första och andra styckena. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

I första stycket ändras svensk medborgare till var och en. Utgångspunkten är därmed att det skydd grundlagen erbjuder tillkommer var och en. Av 12 kap. 3 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare.

Övriga ändringar är endast språkliga.

Tillämpningsområde

Definitioner

2 §

I denna grundlag avses med

247

Prop. 2017/18:49 program: innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor samt innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas,

tekniska upptagningar: upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel,

databas: en samling av information lagrad för automatiserad behandling.

Paragrafen innehåller definitioner av begreppen program, tekniska upptagningar och databaser. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Definitionerna av tekniska upptagningar och databas är desamma som i hittillsvarande 1 kap. 1 § fjärde och femte styckena. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Program är en kortare form av det hittills använda begreppet radioprogram. Det klargörs också att program tar sikte på innehållet i de sändningar eller andra överföringar som behandlas i grundlagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

En förutsättning för att grundlagen ska vara tillämplig på program är att det rör sig om överföringar genom sändningar enligt 3 § eller tillhandahållanden till allmänheten av information ur en databas enligt 4 §. När program förekommer längre fram i lagen avses alltså innehåll som överförs eller tillhandahålls på detta sätt. I vissa fall tar dock regleringen sikte på situationer då sändning inte har skett eller ett tillhandahållande inte har påbörjats men där det finns en sådan avsikt, se bl.a. reglerna om meddelar- och anskaffarfrihet i 10 § och censurförbud i 11 §. Grundlagen är tillämplig även i dessa fall. Motsvarande gäller i fråga om tekniska upptagningar. För dessa krävs det att utgivning har skett enligt 8 §. Även här omfattas dock olika förstadier till utgivningen av grundlagsskyddet.

Sändningar

3 §

Denna grundlag är tillämplig på sändningar av program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Som sändningar av program anses också tillhandahållande till allmänheten på särskild begäran av direktsända eller inspelade program, om starttidpunkten och innehållet inte kan påverkas av mottagaren.

Det som föreskrivs om program i denna grundlag gäller även program som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige.

Av paragrafen följer att yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig på bl.a. sändningar av program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 6 § första och andra styckena.

Program ersätter, liksom i yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt, begreppet radioprogram, se kommentaren till 2 §. Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

248

Tillhandahållande ur databaser

4 §

Denna grundlags föreskrifter om sändningar av program tillämpas också när information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten, tillhandahålls allmänheten med hjälp av elektromagnetiska vågor

1. av någon av följande:

a)en redaktion för en periodisk skrift eller ett program,

b)ett företag för yrkesmässig framställning av sådana skrifter som avses i tryckfrihetsförordningen eller av tekniska upptagningar,

c)en nyhetsbyrå, eller

d)någon annan, om det finns utgivningsbevis för verksamheten enligt 5 §, och

2. på något av följande sätt:

a)överföring på särskild begäran,

b)överföring enligt överenskommelse i förväg,

c)framställning av tekniska upptagningar, skrifter eller bilder, eller

d)offentlig uppspelning.

Vad som anges i denna paragraf gäller inte sådana tillhandahållanden ur en databas som avses i 3 § andra stycket.

Databasregeln i hittillsvarande 1 kap. 9 § delas upp i fyra paragrafer: 4– 7 §§. Av denna paragraf, som motsvarar hittillsvarande 1 kap. 9 § första stycket och andra stycket första meningen, följer att yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om sändningar av program ska tillämpas även på tillhandahållanden ur databaser av vissa uppräknade subjekt, det s.k. automatiska grundlagsskyddet för databaser. I paragrafen anges också att även andra omfattas av grundlagens bestämmelser om det finns utgivningsbevis för verksamheten enligt 5 §, det s.k. frivilliga grundlagsskyddet för databaser. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.2.

Bestämmelsen i andra stycket är ny och innebär att grundlagsskyddet gäller för sådant innehåll i en databas där det framstår som klart att informationen härrör från den som driver verksamheten. Detta gäller även om någon annan än den som driver verksamheten kan ändra i databasens innehåll. Det är hur innehållet rent objektivt framstår för den som tar del av innehållet på t.ex. en webbplats som är avgörande för bedömningen, jfr NJA 2014 s. 128. Hur innehållet tekniskt sett har ordnats ges här ingen betydelse. Bestämmelsen är tillämplig vid förekomsten av externt material på en webbsida, t.ex. användarkommentarer som inte förhandsgranskas, inbäddade länkar och flöden från sociala medier.

Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Särskilt om databaser med utgivningsbevis

5 §

Utgivningsbevis utfärdas om

Prop. 2017/18:49

249

Prop. 2017/18:49 1. verksamheten är ordnad på det sätt som anges i 4 § och överföringarna utgår från Sverige,

2.en behörig utgivare har utsetts och åtagit sig uppdraget, och

3.verksamheten har ett namn som är sådant att det inte lätt kan förväxlas med namnet på en annan verksamhet enligt 4 §.

I paragrafen regleras vilka krav som ska vara uppfyllda för att utgivningsbevis ska utfärdas, vilket är en förutsättning för det s.k. frivilliga grundlagsskyddet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 9 § andra stycket andra meningen.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

6 §

Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla. Beviset får förnyas, om det finns förutsättningar att utfärda ett sådant

bevis. Det förnyas varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden.

I paragrafen finns bestämmelser om utgivningsbevis giltighetstid, förnyelse och återkallelse. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 9 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.

Bestämmelsen i hittillsvarande 1 kap. 9 § tredje stycket fjärde meningen – Om utgivningsbeviset förfaller eller återkallas, tillämpas därefter föreskrifter i lag eller annan författning. – tas bort. Genom strykningen klargörs att grundlagsskyddet för databaser med utgivningsbevis är detsamma som för databaser med automatiskt grundlagsskydd i de fall material har tillförts databasen av någon annan än den som driver verksamheten, se kommentaren till 4 §.

Övriga ändringar är endast språkliga.

7 §

Varje databas ska ha ett namn.

Föreskrifter om utfärdande, upphörande, förnyelse och återkallelse av utgivningsbevis och om namn på databaser får meddelas i lag.

Föreskrifter om straff för den som bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av andra stycket får meddelas i lag.

I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om att varje databas ska ha ett namn och om att föreskrifter får meddelas i lag om utgivningsbevis, namn på databaser och straff för brott mot sådana föreskrifter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 9 § fjärde till sjätte styckena.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

250

Tekniska upptagningar

8 §

Denna grundlag är tillämplig på tekniska upptagningar som är utgivna. En teknisk upptagning anses utgiven när den har lämnats ut för att spridas till allmänheten i Sverige genom att spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat sätt.

En teknisk upptagning ska inte anses utlämnad för att spridas till allmänheten i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Av paragrafen följer att yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig på tekniska upptagningar som är utgivna. I paragrafen regleras också när en teknisk upptagning anses utgiven. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 10 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Program och tekniska upptagningar som jämställs med tryckta skrifter

9 §

Att vissa program och tekniska upptagningar ska jämställas med tryckta skrifter framgår av 1 kap. 5 och 6 §§ tryckfrihetsförordningen.

I paragrafen finns en upplysning om att det av de s.k. bilagereglerna i 1 kap. 5 och 6 §§ TF framgår att vissa program och tekniska upptagningar ska jämställas med tryckta skrifter.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 11 § med tillägget att den även hänvisar till den nya bilageregeln i 1 kap. 6 § TF.

Ändringarna i övrigt är endast språkliga.

Grundläggande bestämmelser

Meddelar- och anskaffarfrihet

10 §

Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i program eller genom tekniska upptagningar (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till

–en författare eller någon annan upphovsman,

–en utgivare, redaktion eller nyhetsbyrå, eller

–ett företag för framställning av tekniska upptagningar.

Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att meddela eller offentliggöra dem enligt första stycket (anskaffarfrihet).

I dessa friheter får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Prop. 2017/18:49

251

Prop. 2017/18:49 I paragrafen slås fast dels att var och en har meddelarfrihet och anskaffarfrihet, dels vad dessa friheter innefattar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 2 §.

Varje svensk medborgare ändras till var och en. Utgångspunkten är därmed att det skydd yttrandefrihetsgrundlagen erbjuder tillkommer både svenska och utländska medborgare. Av 12 kap. 3 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare. Övriga ändringar är endast språkliga.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

11 §

Det som är avsett att framföras i program eller genom tekniska upptagningar får inte först granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag.

I paragrafen regleras förbudet mot censur och det s.k. hinderförbudet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 3 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

12 §

Trots 11 § får det i lag meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av rörliga bilder i en sådan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 4 § första stycket 2 d. Detsamma gäller rörliga bilder i tekniska upptagningar som ska visas offentligt.

Paragrafen anger att det i lag får meddelas föreskrifter om s.k. biografcensur. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 3 § andra stycket.

Filmer och videogram tas bort som exempel på tekniska upptagningar. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga.

13 §

Det är inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot program eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller förbud mot anläggande av trådnät för sändning av program.

I paragrafen garanteras rätten att inneha utrustning som gör det möjligt att lyssna på radio, se på tv, spela upp innehållet i tekniska upptagningar etc. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 3 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

252

Exklusivitetsprincipen

14 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte utan stöd i denna grundlag ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd i denna grundlag av sådan anledning ingripa mot programmet eller upptagningen.

Paragrafen ger uttryck för den s.k. exklusivitetsprincipen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 4 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Instruktion för tillämpningen

15 §

Den som ska döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

I paragrafen finns den s.k. instruktionen som är en anvisning riktad till domstolar och andra rättstillämpande organ som har att tillämpa yttrandefrihetsgrundlagen om att bl.a. särskilt observera yttrandefrihetens betydelse som en grundval för ett fritt samhällsskick. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 5 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Ändringarna är endast språkliga.

Undantag från grundlagen

Direktsändningar

16 §

I fråga om program eller delar av program som består i direktsändningar av dagshändelser eller av sådana gudstjänster eller offentliga tillställningar som anordnas av någon annan än den som bedriver programverksamheten tillämpas inte bestämmelserna i

–10 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggörande,

–14 § om förbud mot ingripanden,

–15 § om förhållningssättet vid tillämpning av denna grundlag,

–2 kap. om rätten till anonymitet,

–5–8 kap. om yttrandefrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott, ansvar för yttrandefrihetsbrott, tillsyn och åtal samt särskilda tvångsmedel,

–10 kap. om rättegången i yttrandefrihetsmål, och

–11 kap. 7 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggörande i program från utlandet.

I paragrafen undantas vissa direktsändningar från vissa bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap.

8§.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Prop. 2017/18:49

253

Prop. 2017/18:49

254

Vissa frågor som får regleras i lag

17 §

I lag får det meddelas föreskrifter om

1.sändningar av program som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands, eller

2.program som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av någon större allmänhet.

Sådana föreskrifter får dock inte gälla det som sägs i 10–13 §§.

I paragrafen anges att föreskrifter får meddelas i lag om sändningar av vissa program. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 6 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

18 §

Det som sägs i 1 kap. 11 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen om att det i lag får meddelas föreskrifter om upphovsmäns rättigheter, vissa kommersiella annonser, kreditupplysningsverksamhet, produktinformation och tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter gäller också i fråga om program och om innehållet i tekniska upptagningar.

I paragrafen anges att det som sägs i 1 kap. 11 och 12 §§ TF om att det i vissa frågor får meddelas föreskrifter i lag också gäller i fråga om program och om innehållet i tekniska upptagningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 12 § första stycket. Hänvisningen omfattar dock även den nya bestämmelsen i 1 kap. 12 § 4 TF om produktinformation. Se kommentaren till den bestämmelsen.

Övriga ändringar är endast språkliga.

19 §

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i program eller om villkor för sådan reklam.

Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för sådan annonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av någon annan än den som bedriver programverksamheten.

I paragrafen anges att föreskrifter får meddelas i lag bl.a. om förbud mot kommersiell reklam i program och om villkoren för sådan reklam. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 12 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

20 §

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter

1.som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,

2.om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,

3. som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att Prop. 2017/18:49 entydigt identifiera en fysisk person, eller

4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om

1.personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och

2.det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

I paragrafen, som är ny, anges att yttrandefrihetsgrundlagen inte hindrar att bestämmelser i lag meddelas om förbud mot offentliggörande av vissa angivna personuppgifter som är av särskilt integritetskänslig karaktär. I paragrafen anges vidare under vilka närmare förutsättningar sådana föreskrifter ska kunna meddelas. Motsvarande bestämmelse införs i 1 kap. 13 § TF. Se kommentaren till den paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Undantag för barnpornografi

21 §

Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av personer vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

I paragrafen anges att yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser inte tillämpas på barnpornografiska bilder. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 13 §.

Ändringarna är endast språkliga.

2 kap. Rätten till anonymitet

1 §

Upphovsmannen till ett program eller en teknisk upptagning är inte skyldig att röja sin identitet. Detsamma gäller för den som har framträtt i en sådan framställning och den som har meddelat en uppgift för offentliggörande enligt 1 kap. 10 §.

I paragrafen regleras bl.a. upphovsmans rätt att vara anonym. Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om

begreppet program.

2 §

I mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptagning får ingen ta upp frågan om vem som är framställningens upphovsman, vem som har framträtt i den, vem som har tillhandahållit den för offentliggörande eller vem som är meddelare enligt 1 kap. 10 §.

255

Prop. 2017/18:49 Om någon har angetts som upphovsman till framställningen eller som den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva om han eller hon är ansvarig. Detsamma gäller om någon i målet har uppgett sig vara upphovsmannen eller den som har framträtt.

Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång handläggs både mål om yttrandefrihetsbrott och mål om brott som avses i 5 kap. 4 och 5 §§.

I paragrafen regleras när bl.a. upphovsmäns och meddelares identitet får röjas eller annars behandlas i yttrandefrihetsmål.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Tystnadsplikt

3 §

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett program eller en teknisk upptagning får inte röja vad han eller hon då har fått veta om vem som är upphovsman till framställningen eller har tillhandahållit den för att offentliggöras eller om vem som har framträtt i den eller är meddelare enligt 1 kap. 10 §.

Tystnadsplikt enligt första stycket gäller även för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag som ger ut tekniska upptagningar eller sänder program eller på en nyhetsbyrå.

I paragrafen regleras tystnadsplikt för bl.a. dem som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett program eller en teknisk upptagning. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

I första stycket görs endast språkliga ändringar förutom att regleringen om tystnadsplikt för den som varit verksam på en nyhetsbyrå flyttas till det nya andra stycket.

Andra stycket är nytt. Förutom regleringen avseende den som varit verksam på en nyhetsbyrå, som med vissa justeringar flyttas från första stycket, regleras att tystnadsplikten även gäller för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag som ger ut tekniska upptagningar eller sänder program. Stycket utgör en anpassning till motsvarande reglering i tryckfrihetsförordningen (se 3 kap. 3 § andra stycket TF). Tystnadsplikten omfattar alltså också t.ex. receptionspersonal, datatekniker och vaktmästare.

Hittillsvarande andra och tredje styckena flyttas till 4 §. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1.Den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2.Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

256

3. Det rör sig om något av de brott som avses i 5 kap. 4 § första Prop. 2017/18:49 stycket 1.

4.En domstol finner i fråga om brott enligt 5 kap. 3 § eller 4 § första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Uppgifterna ska i så fall lämnas vid en förhandling.

Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga vaka över att det inte ställs frågor som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som har medgetts i varje särskilt fall.

I paragrafen regleras bl.a. undantag från tystnadsplikten enligt 3 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § andra och tredje styckena.

Eftersom tystnadsplikten i 3 § utvidgas till att gälla även den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag som ger ut tekniska upptagningar eller sänder program omfattas även de av denna paragrafs tillämpningsområde.

Övriga ändringar är endast språkliga.

Efterforskningsförbud

5 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte efterforska

1.upphovsmannen till en framställning som har offentliggjorts eller varit avsedd att offentliggöras i ett program eller en teknisk upptagning eller den som har framträtt i en sådan framställning,

2.den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett program eller en teknisk upptagning, eller

3.den som har meddelat uppgifter enligt 1 kap. 10 §.

Förbudet i första stycket hindrar inte efterforskning när det behövs för åtal eller något annat ingripande mot den som avses där om ingripandet inte står i strid med denna grundlag. I sådana fall ska den tystnadsplikt som anges i 3 § beaktas.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, finns det s.k. efterforskningsförbudet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § första och andra styckena.

Texten omarbetas i syfte att bättre överensstämma med motsvarande bestämmelse i 3 kap. 5 § TF. Någon ändring i sak är inte avsedd. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

257

Prop. 2017/18:49

258

Repressalieförbud

6 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

I paragrafen finns det s.k. repressalieförbudet. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Straff

7 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sin tystnadsplikt enligt

3 §,

2.uppsåtligen eller av oaktsamhet i ett program eller en teknisk upptagning lämnar felaktiga uppgifter om vem som är framställningens upphovsman eller har tillhandahållit den för offentliggörande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter i den,

3.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §,

4.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1 och 2 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

I paragrafen finns bestämmelser om straff för bl.a. den som bryter tyst- nadsplikten i 3 §, efterforskningsförbudet i 5 § eller repressalieförbudet i 6 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

3 kap. Rätten att sända, framställa och sprida

Sändning av program

Rätt att sända genom tråd

1 §

Varje fysisk och juridisk person har rätt att sända program genom tråd.

Paragrafen reglerarar etableringsfriheten för trådsändningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 1 § första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Formuleringen varje svensk medborgare och svensk juridisk person ändras till varje fysisk och juridisk person. Utgångspunkten är därmed att rätten att sända program genom tråd tillkommer varje fysisk och juridisk person oavsett medborgarskap eller säte. Av 12 kap. 3 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer.

Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.	Prop. 2017/18:49
2 §
Den frihet som följer av 1 § hindrar inte att det i lag meddelas
föreskrifter om

1.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning,

2.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar,

3.skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet,

4.skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller sådana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a att göra programmen tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik,

5.skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller sådana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a att främja framställning av och tillgång till program med europeiskt ursprung, eller

6.ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.

I paragrafen anges att undantag från etableringsfriheten i tråd får göras i lag för vissa uppräknade ändamål. Punkterna 1–3 och 6 motsvarar hittillsvarande 3 kap. 1 § 1–3 och 5. Övervägandena finns i avsnitten 11.1.1 och 11.1.2.

Punkt 4, som gör det möjligt att i lag meddela föreskrifter om skyldighet för den som sänder tv-program genom tråd att göra programmen tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, utvidgas till att också omfatta den som tillhandahåller sådana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a. Genom ändringen kan krav på att tillgängliggöra program för funktionshindrade ställas även på den som tillhandahåller s.k. beställ-tv i tråd (jfr 3 kap. 1 § 3 radio- och tv-lagen).

Punkt 5, som är ny, möjliggör bestämmelser i lag om skyldighet för den som sänder tv-program genom tråd och den som tillhandahåller sådana program genom överföring ur en sådan databas som avses i punkt 4 att främja framställning av och tillgång till program med europeiskt ursprung. Program med europeiskt ursprung har samma innebörd som uttrycket europeiska produktioner i artikel 1 n) i AV-direktivet (jfr 5 kap. 7 § radio- och tv-lagen).

259

Prop. 2017/18:49

260

Sändning på annat sätt än genom tråd

3 §

Rätten att sända program på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

Det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

I paragrafen anges att rätten att sända program på annat sätt än genom tråd, dvs. i etern, får regleras genom lag samt att vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet ska eftersträvas när radiofrekvenserna tas i anspråk. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 2 § första och andra styckena.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

4 §

Det ska finnas möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

Paragrafen ger utrymme för föreskrifter i lag om närradio. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 2 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Vissa förutsättningar för begränsningar i rätten att sända

5 §

I fråga om sådana begränsningar i rätten att sända program som avses i 2–4 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.

Paragrafen innebär att de förutsättningar som enligt 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen gäller i fråga om lagstiftning som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna är tillämpliga på sådan lagstiftning som antas med stöd av 2–4 §§ i detta kapitel. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 3 §.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Redaktionell självständighet

6 §

Den som sänder program avgör självständigt vad som ska förekomma i programmen.

I paragrafen regleras den redaktionella självständigheten. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 4 §.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Domstolsprövning

7 §

Frågor om rätten att sända program ska kunna prövas av domstol eller av en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare. Ett beslut av regeringen prövas av domstol och behöver endast avse beslutets laglighet.

Om saken gäller ett ingripande på grund av missbruk av yttrandefriheten, ska frågan prövas av domstol under medverkan av jury enligt de närmare föreskrifter som meddelas i lag. Detta gäller dock inte om saken rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kommersiell reklam, annan annonsering eller sändning av program som avses i 1 kap. 19 §.

I paragrafen finns bestämmelser om domstolsprövning av frågor om rätten att sända program. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 5 §.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Bevarandeskyldighet och pliktleverans

8 §

Föreskrifter om skyldighet att bevara inspelningar av program och hålla dem tillgängliga för granskning i efterhand och om att lämna dem till arkiv får meddelas i lag.

I paragrafen anges att det får meddelas föreskrifter i lag om s.k. bevarandeskyldighet för och pliktleverans av inspelningar av program. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 6 §.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Undantag för kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige

9 §

I lag får det meddelas föreskrifter med syfte att förebygga att kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar sprids genom sändning av program.

I paragrafen finns bestämmelser om att föreskrifter med syfte att förebygga spridning genom sändning av program av visst kartmaterial m.m. av betydelse för rikets försvar får meddelas i lag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 7 §.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Prop. 2017/18:49

261

Prop. 2017/18:49

262

Framställning och spridning av tekniska upptagningar

Rätten till framställning och spridning

10 §

Varje fysisk och juridisk person har rätt att framställa och sprida tekniska upptagningar. För rätten att offentligt visa film, videogram eller någon annan teknisk upptagning med rörliga bilder kan det dock krävas granskning och godkännande i enlighet med 1 kap. 12 §.

I paragrafen regleras etableringsfriheten i fråga om tekniska upptagningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 8 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

I första meningen ändras varje svensk medborgare och svensk juridisk person till varje fysisk och juridisk person. Utgångspunkten är därmed att rätten att framställa och sprida tekniska upptagningar tillkommer varje fysisk och juridisk person oavsett medborgarskap eller säte. Av 12 kap. 3 § följer dock att begränsningar får göras genom lag för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer.

Övriga ändringar är endast språkliga.

Undantag från spridningsrätten

11 §

Utan hinder av denna grundlag gäller det som föreskrivs i lag, när någon i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur.

Genom paragrafen lämnas utrymme för lagstiftning mot spridning av våldsskildringar till barn och ungdomar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 11 §.

Ändringarna är endast språkliga.

12 §

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om straff och särskild rättsverkan för den som

1.visar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skyltning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän anstöt,

2.utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer någon pornografiska bilder, eller

3.bland barn och ungdomar sprider tekniska upptagningar som genom sitt innehåll kan verka förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga.

Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan för den som bryter mot föreskrifter om granskning och godkännande av filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder som ska visas offentligt samt av rörliga bilder i en sådan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d.

Genom paragrafen ges möjlighet att meddela föreskrifter i lag bl.a. om Prop. 2017/18:49 undantag från spridningsrätten avseende skyltning av pornografiska bilder

på eller vid allmän plats, tillställning av pornografiska bilder utan föregående beställning och spridning bland barn och ungdomar av tekniska upptagningar som genom sitt innehåll kan verka förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 12 § första och andra styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

13 §

I lag får det meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning genom teknisk upptagning av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.

I paragrafen finns bestämmelser om att föreskrifter med syfte att förebygga spridning genom teknisk upptagning av visst kartmaterial m.m. av betydelse för rikets försvar får meddelas i lag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 12 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Bevarandeskyldighet och pliktleverans

14 §

Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tekniska upptagningar och att hålla dem tillgängliga för granskning får meddelas i lag. I lag får det också meddelas föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar av sådana upptagningar till en myndighet och att lämna upplysningar i anslutning till sådan skyldighet.

I paragrafen anges att det får meddelas föreskrifter i lag om s.k. bevarandeskyldighet och pliktleverans för tekniska upptagningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 9 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Skyldighet att befordra tekniska upptagningar

15 §

Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tekniska upptagningar får inte på grund av innehållet vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyldighet. Detta gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträdelse som avses i 18 § andra stycket eller 19 §.

Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot en teknisk upptagning för befordran ska inte anses som upptagningens spridare.

I paragrafen finns förbud för den som enligt lag eller annan författning är skyldig att befordra tekniska upptagningar att på grund av upptagningens innehåll bl.a. vägra att befordra den. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 10 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

263

Prop. 2017/18:49 Se kommentaren till motsvarande bestämmelse i 6 kap. 4 § TF.

Ursprungsuppgifter

16 §

Exemplar av tekniska upptagningar ska förses med tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa upptagningen, om exemplaren framställs i landet och är avsedda för spridning här. Det ska även anges när, var och av vem exemplaren har framställts. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ursprungsmärkning av tekniska upptagningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 13 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Registrering av försäljnings- eller uthyrningsverksamhet

17 §

Föreskrifter om skyldighet för den som yrkesmässigt säljer eller hyr ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder att anmäla sig för registrering hos en myndighet får meddelas i lag eller, i fråga om anmälans innehåll och hur anmälan närmare ska ske, med stöd av lag.

Enligt paragrafen får föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som säljer eller hyr ut tekniska upptagningar meddelas i lag och vissa detaljer rörande detta i förordning med stöd av lag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 14 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Straff

18 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som framställer en teknisk upptagning och då uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 16 § eller bestämmelser som avses där.

I paragrafen finns bestämmelser om straff för brott mot 16 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 13 § andra och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

19 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en teknisk upptagning i vetskap om att upptagningen har tagits i beslag eller konfiskerats enligt denna grundlag.

264

I paragrafen finns en bestämmelse om straff för den som sprider en Prop. 2017/18:49 teknisk upptagning som har tagits i beslag eller konfiskerats. Paragrafen

motsvarar hittillsvarande 3 kap. 13 § fjärde stycket. Ändringarna är endast språkliga.

Upptagningar, skrifter och bilder beställda ur en databas

20 §

Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c ska databasens namn framgå, liksom när, var och hur upptagningen, skriften eller bilden har framställts. Den som driver verksamheten ska se till att upptagningen, skriften eller bilden har sådana uppgifter. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

Paragrafen reglerar en skyldighet att sätta ut vissa uppgifter på tekniska upptagningar, skrifter och bilder som framställts genom sådan print on demand-verksamhet som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 15 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

21 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 20 § eller bestämmelser som avses där.

Till penningböter döms den som lämnar ut en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c och som saknar någon uppgift som är föreskriven i 20 §, om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detsamma gäller om en sådan uppgift är oriktig och den som lämnar ut upptagningen, skriften eller bilden känner till detta.

I paragrafen finns bestämmelser om straff för brott mot bl.a. 20 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 15 § andra och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga.

4 kap. Utgivare

Krav och befogenheter

1 §

Program och tekniska upptagningar ska ha en utgivare. Utgivare av program ska enligt vad som närmare föreskrivs i lag utses för varje program eller för hela eller delar av programverksamheten.

Utgivaren utses av den som bedriver sändningsverksamheten eller låter framställa den tekniska upptagningen.

I paragrafen, som har utformats i linje med Lagrådets synpunkter på 7 §, anges bl.a. att varje program och teknisk upptagning ska ha en utgivare.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

265

Prop. 2017/18:49	2 §
	En utgivare ska vara en fysisk person med hemvist i Sverige. Den som är
	underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda
	bestämmelser i lag får inte vara utgivare.
	Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, reglerar vissa
	behörighetsvillkor för utgivare. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
	Kravet i hittillsvarande första stycket på att utgivaren ska vara svensk
	medborgare tas bort. Utgångspunkten är därmed att även andra än
	svenska medborgare får vara utgivare, under förutsättning att han eller
	hon har hemvist i Sverige. Av 12 kap. 3 § följer dock att begränsningar
	får göras genom lag för andra än svenska medborgare.
	Andra styckets sista mening flyttas till 4 §. Övriga ändringar är endast
	språkliga.

3 §

Paragrafen reglerar vilka befogenheter en utgivare ska ha. Ändringarna är endast språkliga.

Uppgift om utgivare

4 §

Uppgift om vem som är utgivare av program ska hållas tillgänglig för allmänheten. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

I paragrafen regleras att uppgift om vem som är utgivare av program ska hållas tillgänglig för allmänheten och att närmare föreskrifter om det får meddelas i lag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § andra stycket sista meningen och 4 § andra stycket.

Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program. Ändringarna är endast språkliga.

5 §

Av en teknisk upptagning ska det framgå vem som är utgivare. Utgivaren ska se till att varje exemplar av upptagningen har en sådan uppgift.

Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som efter beställning har framställts ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 c ska det framgå vem som är utgivare för databasen. Utgivaren ska se till att varje exemplar har en sådan uppgift.

I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om att det av en teknisk upptagning ska framgå vem som är utgivare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

266

Ställföreträdare

Prop. 2017/18:49

6 §

En utgivare för programverksamhet får utse en eller flera ställföreträdare. För ställföreträdare gäller 2–4 §§. Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget att vara ställföreträdare.

I paragrafen finns bestämmelser om ställföreträdare för utgivare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 5 §.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Straff

7 §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 §. Om omständigheterna är synnerligen försvårande är straffet fängelse i högst ett år.

Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5 §.

I lag får det föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som har meddelats med stöd av 4 eller 6 §.

I paragrafen, som har utformats i linje med Lagrådets synpunkter, finns bestämmelser om straff för överträdelser av vissa bestämmelser i 4 kap. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

5 kap. Yttrandefrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott

Gärningar som anses vara yttrandefrihetsbrott

1 §

Av paragrafen framgår att de gärningar som är tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 2–20 §§ ska anses vara yttrandefrihetsbrott om de begås i ett program eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag.

Innehållet i hittillsvarande andra stycket flyttas till 2 §. Övriga ändringar är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

2 §

Under de förutsättningar som anges i 1 § anses som yttrandefrihetsbrott även sådan olaga våldsskildring som innebär att någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller

267

Prop. 2017/18:49

268

djur med uppsåt att framställningen sprids. Detta gäller dock inte om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Enligt paragrafen ska även olaga våldsskildring anses som yttrandefrihetsbrott under vissa närmare angivna förutsättningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

3 §

Ett tillkännagivande i en annons eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett yttrandefrihetsbrott om det inte omedelbart av meddelandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande genom chiffer eller på något annat sätt, som är hemligt för allmänheten.

Paragrafen innehåller det s.k. annonsundantaget. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 §.

I den hittills gällande lydelsen hänvisas till motsvarande paragraf i tryckfrihetsförordningen. Nu skrivs bestämmelserna i stället ut. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Meddelar- och anskaffarbrott

4 §

Om någon enligt 1 kap. 10 § meddelar en uppgift i syfte att göra den offentlig i ett program eller en teknisk upptagning och därigenom gör sig skyldig till något av följande brott, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet:

1.uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott,

3.uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild lag.

Första stycket gäller också om brottet begås av någon som, utan att vara ansvarig enligt 6 kap., medverkar som författare eller annan upphovsman till en framställning som är avsedd att offentliggöras i ett program eller en teknisk upptagning eller medverkar genom att framträda i programmet.

I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen.

Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om brott av meddelare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § första och tredje styckena.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Se kommentaren till Prop. 2017/18:49 1 kap. 2 § om begreppet program.

5 §

Om någon enligt 1 kap. 10 § anskaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i ett program eller en teknisk upptagning eller för att lämna ett meddelande och därigenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 4 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om det brottet.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om brott av anskaffare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Ytterligare bestämmelser om yttrandefrihetsbrott

Påföljd

6 §

Vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott som anges i 1 och 2 §§ gäller även när dessa anses vara yttrandefrihetsbrott.

Vid bestämmande av påföljd ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

I paragrafen anges bl.a. att vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott gäller även för yttrandefrihetsbrott. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § första stycket och 5 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Publicering av domen

7 §

Om den tilltalade döms för förtal eller förolämpning i ett program enligt 1 §, får domstolen efter yrkande av motparten besluta att domen helt eller delvis ska återges i ett program i samma sändningsverksamhet.

Skyldigheten att återge domen får avse ett sammandrag av domen som domstolen har gjort.

I paragrafen regleras domstols möjlighet att efter yrkande besluta att en dom om yttrandefrihetsbrotten förtal eller förolämpning ska återges i ett program. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 4 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Konfiskering

8 §

En teknisk upptagning som innehåller yttrandefrihetsbrott får konfiskeras.

Är brottet olaga våldsskildring gäller också vad som föreskrivs i lag om särskild rättsverkan av brott.

269

Prop. 2017/18:49 Konfiskering innebär att alla exemplar av upptagningen som är avsedda att spridas ska förstöras. Konfiskering innebär även att åtgärder ska vidtas så att föremål som kan användas särskilt för att mångfaldiga den tekniska upptagningen inte ska kunna användas för att framställa ytterligare exemplar.

Vid bedömning av frågan om konfiskering ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om konfiskering av tekniska upptagningar. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 6 §.

Fjärde stycket är nytt, se kommentaren till 7 kap. 26 § TF. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

6 kap. Ansvar för yttrandefrihetsbrott

Vem som är ansvarig

Utgivare och ställföreträdare

1 §

Utgivaren är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptagning.

Om en ställföreträdare har inträtt som utgivare, är han eller hon ansvarig.

I paragrafen regleras utgivares och ställföreträdares ansvar för yttrandefrihetsbrott.

Innehållet i hittillsvarande andra stycket flyttas	till 5 §. Övriga
ändringar är endast språkliga och redaktionella. Se	kommentaren till
1 kap. 2 § om begreppet program.

2 §

Utgivaren är ansvarig, trots att en ställföreträdare har inträtt som utgivare, om

1.ställföreträdaren inte längre var behörig när brottet begicks eller uppdraget annars upphört,

2.ställföreträdaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap. 3 §, eller

3.uppgift om ställföreträdaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten på föreskrivet sätt.

I paragrafen regleras under vilka förutsättningar utgivaren är ansvarig trots att en ställföreträdare har inträtt som utgivare. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

270

Den som bedriver sändningsverksamhet eller låter framställa	Prop. 2017/18:49
en teknisk upptagning
3 §
Den som bedriver sändningsverksamhet eller låter framställa en teknisk
upptagning är ansvarig för yttrandefrihetsbrott, om

1.det inte fanns någon behörig utgivare när brottet begicks,

2.utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap. 3 §, eller

3.uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten på föreskrivet sätt.

I paragrafen regleras under vilka förutsättningar den som bedriver programverksamheten eller den som låter framställa en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefrihetsbrott. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § första stycket.

Paragrafens inledning får en ny utformning genom att det skrivs ut vem som är ansvarig. Enligt den hittills gällande lydelsen framgår detta endast genom en indirekt hänvisning till hittillsvarande 4 kap. 1 § av vilken det framgår att det är den som bedriver sändningsverksamhet eller låter framställa en teknisk upptagning som är skyldig att utse utgivare. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

Spridare

4 §

Den som sprider en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefrihetsbrott i stället för den som anges i 3 §, om uppgift enligt 3 kap. 16 § om vem som har låtit framställa upptagningen

1.saknas och det inte kan klarläggas vem han eller hon är,

2.avser en person som saknar känd hemvist i Sverige och som inte heller kan påträffas här under rättegången,

3.avser en person som har hemvist utomlands, eller

4.är oriktig och den som sprider upptagningen känner till detta.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, regleras under vilka förutsättningar en spridare är ansvarig för yttrandefrihetsbrott. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 § tredje och fjärde styckena.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Ansvar vid vissa direktsändningar

5 §

I fråga om andra direktsända program än sådana som avses i 1 kap. 16 § får det i lag föreskrivas att den som framträder i programmet ska ansvara för sina yttranden själv.

Enligt paragrafen får det i lag föreskrivas att i vissa direktsända program ska den som framträder i programmet ansvara för sina yttranden själv. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 § andra stycket.

271

Prop. 2017/18:49 Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Särskilda regler om utgivares ansvar för information i en databas

6 §

Om en utgivare av en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c har underrättats av Justitiekanslern eller målsäganden om att databasen innehåller viss information som kan utgöra yttrandefrihetsbrott, och utgivaren inom två veckor efter det att underrättelsen togs emot tar bort informationen ur databasen, kan han eller hon inte hållas ansvarig för informationen. Detta gäller endast om det kan antas att informationen började tillhandahållas ur databasen tidigare än ett år innan underrättelsen.

Närmare föreskrifter om underrättelser enligt första stycket får meddelas i lag.

I paragrafen, som är ny och som har formulerats enligt Lagrådets förslag, finns en bestämmelse om utgivares ansvarsfrihet när det gäller viss information som finns i en sådan databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.2.

Enligt första stycket kan en utgivare av en sådan databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c undgå ansvar för yttrandefrihetsbrott om han eller hon har underrättats av Justitiekanslern eller målsäganden om att databasen innehåller viss information som kan utgöra yttrandefrihetsbrott, och inom två veckor efter det att underrättelsen togs emot tar bort informationen ur databasen. Väljer utgivaren att ta bort informationen inom två veckor finns det alltså inte längre någon möjlighet att ingripa straffrättsligt mot utgivaren. Av 9 kap. 2 § tredje stycket följer att utgivaren då inte heller är skadeståndsrättsligt ansvarig för yttrandefrihetsbrottet. Krav på skadestånd kan dock fortfarande riktas mot den som bedriver programverksamheten, dvs. i de flesta fall ett medieföretag (se 9 kap. 2 § andra stycket).

En förutsättning för att ansvarsfrihet ska komma i fråga är att den information som underrättelsen gäller kan antas ha börjat tillhandahållas ur databasen tidigare än ett år innan underrättelsen. Om så inte är fallet ansvarar utgivaren även fortsättningsvis fullt ut för informationen och kan inte undgå ansvar genom att ta bort den. Se kommentaren till 7 § för exempel på vilka omständigheter som kan beaktas vid bedömningen av vid vilken tidpunkt informationen börjat tillhandahållas. Utgångspunkten för beräkningen av om material har funnits i databasen under längre tid än ett år är den tidpunkt då utgivaren tog del av underrättelsen. Det åligger den som framställer en underrättelse att visa att utgivaren har tagit emot denna, se 6 kap. 3 § tillämpningslagen.

Om talan om ansvar eller skadestånd väcks efter underrättelse måste utgivaren redan före huvudförhandlingen ha åberopat att han eller hon inte kan hållas ansvarig för materialet på grund av att det har publicerats mer än ett år före underrättelsen för att invändningen ska kunna beaktas av domstolen i målet (se 8 §).

272

Av andra stycket följer att närmare föreskrifter om underrättelser Prop. 2017/18:49 enligt första stycket får meddelas i lag. Sådana bestämmelser finns i

tillämpningslagen.

7 §

Om en utgivare av en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c, utan en föregående underrättelse enligt 6 §, har delgetts en stämningsansökan med yrkande om ansvar eller skadestånd för yttrandefrihetsbrott avseende viss information i databasen, och utgivaren inom två veckor efter delgivningen tar bort informationen ur databasen, kan han eller hon inte hållas ansvarig för informationen.

Trots första stycket kan utgivaren hållas ansvarig om det görs antagligt att informationen började tillhandahållas ur databasen ett år innan utgivaren delgavs stämningsansökningen eller senare.

I paragrafen, som är ny och som i allt väsentligt har utformats enligt Lagrådets synpunkter, finns en bestämmelse om frihet från ansvar när talan om ansvar eller skadestånd för yttrandefrihetsbrott väcks utan föregående underrättelse enligt 6 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.2.

Justitiekanslern eller målsäganden kan välja att väcka talan om ansvar eller skadestånd för yttrandefrihetsbrott för information som tillhandahålls i en sådan databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c utan att först ha underrättat utgivaren enligt 6 §. Av första stycket framgår att utgivaren i ett sådant fall kan undgå ansvar för yttrandefrihetsbrott om han eller hon inom två veckor från delgivningen av stämningsansökningen tar bort den information stämningsansökningen gäller ur databasen. Väljer utgivaren att ta bort informationen inom två veckor finns det alltså inte längre någon möjlighet att ingripa straffrättsligt mot utgivaren. Av 9 kap. 2 § tredje stycket följer att utgivaren då inte heller är skadeståndsrättsligt ansvarig för yttrandefrihetsbrottet. Krav på skadestånd kan dock fortfarande riktas mot den som bedriver programverksamheten, dvs. i de flesta fall ett medieföretag (se 9 kap. 2 § andra stycket).

En invändning från utgivarens sida om att han eller hon inte kan hållas ansvarig för materialet i en databas på grund av att publiceringen har skett mer än ett år före delgivningen av stämningsansökan ska åberopas före huvudförhandlingen för att den ska kunna beaktas av domstolen i målet (se 8 §).

Av andra stycket följer att begränsningen av utgivarens ansvar inte gäller om Justitiekanslern eller målsäganden gör det antagligt att informationen började tillhandahållas ett år innan stämningsansökan delgavs eller senare, dvs. under det senaste året. Beviskravet i denna del är alltså förhållandevis lågt. Saknas uttrycklig uppgift om publiceringstidpunkt kan till exempel en redogörelse för en händelse eller andra faktauppgifter i anslutning till ett yttrande göra antagligt när en publicering har skett. Även en kronologisk uppbyggnad med publiceringar som följer efter varandra, kan bidra till att göra tidpunkten för publicering antaglig.

Möjligheten till ansvarsfrihet för äldre material får bara betydelse i

straffrättsligt avseende om preskription inte har inträtt. Information som

273

Prop. 2017/18:49

274

visserligen har tagits bort ur en databas men där preskriptionsfristen på sex månader fortfarande löper kan bli föremål för frihet från ansvar. I en sådan situation kan alltså utgivaren åberopa att ansvarsfrihet har inträtt på den grunden att den aktuella informationen började tillhandahållas tidigare än ett år före delgivningen.

Invändning mot ansvar

8 §

Om den som är tilltalad för yttrandefrihetsbrott vill åberopa en omständighet som enligt detta kapitel medför att han eller hon inte ska vara ansvarig, ska denna omständighet åberopas före huvudförhandlingen. Annars får domstolen inte ta hänsyn till omständigheten.

Enligt paragrafen ska en invändning om att den som är tilltalad för yttrandefrihetsbrott inte ska vara ansvarig åberopas före huvudförhandlingen. Annars får domstolen inte ta hänsyn till den. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 §.

Paragrafen omfattar även det fallet att den tilltalade vill göra gällande en sådan grund för frihet från ansvar som anges i 7 §. Ändringarna är endast språkliga.

Ansvarets innebörd

9 §

Den som är ansvarig för yttrandefrihetsbrott enligt detta kapitel ska anses ha haft kännedom om innehållet i programmet eller den tekniska upptagningen och medgett sändning eller utgivning.

I paragrafen regleras den s.k. uppsåtspresumtionen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 §.

Ändringarna är endast språkliga.

7 kap. Tillsyn och åtal

Huvudregel för tillsyn och åtal

1 §

Bestämmelserna i 9 kap. 1–7 §§ tryckfrihetsförordningen om tillsyn och åtal gäller också i fråga om program, tekniska upptagningar och yttrandefrihetsmål, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

Av paragrafen framgår att bestämmelserna i 9 kap. 1–7 §§ TF om tillsyn och åtal också gäller i fråga om program, tekniska upptagningar och yttrandefrihetsmål om inte annat följer av detta kapitel. Paragrafen motsvararar hittillsvarande 7 kap. 1 § första stycket första meningen.

Eftersom hittillsvarande 7 kap. 1 § delas upp på flera paragrafer anges att hänvisningen till 9 kap. 1–7 §§ TF inte gäller om något annat anges i detta kapitel. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Övriga ändringar är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § Prop. 2017/18:49 om begreppet program.

Justitiekanslerns överlämnande av åklagaruppdrag

2 §

Justitiekanslern får när det gäller tekniska upptagningar överlämna åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av olaga hot, hets mot folkgrupp, olaga våldsskildring, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak eller brott mot medborgerlig frihet. Rätten att väcka allmänt åtal får dock inte överlämnas när det gäller yttrandefrihetsbrotten hets mot folkgrupp eller brott mot medborgerlig frihet.

Paragrafen reglerar Justitiekanslerns möjlighet att när det gäller tekniska upptagningar överlämna till allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål om vissa yttrandefrihetsbrott. Paragrafen motsvararar hittillsvarande 7 kap. 1 § första stycket andra och tredje meningarna.

Ändringarna är endast språkliga.

Preskription vid allmänt åtal

3 §

Den tid inom vilken allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott ska väckas är i fråga om

1.program sex månader från det att programmet sändes,

2.tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c sex månader från när informationen inte längre tillhandahölls,

3.offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d sex månader från uppspelningen, och

4.tekniska upptagningar ett år från det att upptagningen gavs ut. Beträffande sådana tekniska upptagningar som saknar någon av de i

Paragrafen innehåller tidsfrister för väckande av allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 1 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Konfiskering utan åtal

4 §

Finns det ingen ansvarig för ett yttrandefrihetsbrott enligt 6 kap. när det gäller en teknisk upptagning, får åklagaren eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att upptagningen ska konfiskeras. Detsamma gäller när den som är ansvarig för brott inte kan delges

stämning i Sverige.

275

Prop. 2017/18:49

I paragrafen regleras möjligheten för åklagaren eller målsäganden att ansöka om konfiskering av en teknisk upptagning om det saknas någon ansvarig för yttrandefrihetsbrott eller om den ansvarige inte kan delges stämning i Sverige. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 2 §.

Ändringarna är endast språkliga.

Granskning och tillsyn i vissa fall

5 §

I lag får det meddelas föreskrifter om att en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare ska granska om program som någon har sänt på annat sätt än genom tråd står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor som gäller för sändningarna.

En sådan nämnd får endast uttala sin mening och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lagen får det föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av domstol enligt 3 kap. 7 §.

I paragrafen anges bl.a. att det får meddelas föreskrifter i lag om att en nämnd ska granska om program som sänds på annat sätt än genom tråd överensstämmer med de föreskrifter och villkor som gäller för sändningarna. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 4 §.

Ändringarna är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

6 §

I lag får det meddelas föreskrifter om särskild tillsyn över att yttrandefriheten i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder inte missbrukas genom olaga våldsskildring. Tillsynen får även avse att sådana upptagningar som innehåller våld eller hot om våld inte i förvärvssyfte sprids till den som är under femton år.

Av paragrafen följer bl.a. att det i lag får föreskrivas om tillsyn över att yttrandefriheten i tekniska upptagningar med rörliga bilder inte missbrukas genom olaga våldsskildring. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 5 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

7 §

I fråga om sådana föreskrifter som avses i 5 och 6 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.

276

Paragrafen innebär att	de	förutsättningar som enligt 2 kap. 21–23	§§ Prop. 2017/18:49
regeringsformen gäller	i	fråga om lagstiftning som begränsar	de

grundläggande fri- och rättigheterna är tillämpliga på sådan lagstiftning som antas med stöd av 7 och 8 §§. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 6 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

8 kap. Särskilda tvångsmedel

Beslag av tekniska upptagningar

Huvudregel

1 §

Bestämmelserna i 10 kap. tryckfrihetsförordningen om beslag av tryckta skrifter gäller också i fråga om beslag av tekniska upptagningar, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

Av paragrafen framgår att bestämmelserna om beslag i 10 kap. TF som huvudregel gäller även vid beslag av tekniska upptagningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § första stycket första meningen.

Eftersom 7 kap. 3 § bryts upp i flera paragrafer anges att 10 kap. TF
inte gäller om något annat anges i detta kapitel. Någon ändring i sak är
inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.
Särskilda regler om beslag
2 §
När Justitiekanslern har beslutat om konfiskeringsbeslag eller fastställt
ett sådant beslag, får rätten på Justitiekanslerns begäran medge att den
tidsfrist som anges i 10 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen förlängs, om
tiden är otillräcklig med hänsyn till beslagets omfattning eller någon
annan omständighet. Förlängningen får inte avse längre tid än som är
oundgängligen nödvändig och får omfatta sammanlagt högst två veckor.
I paragrafen regleras tidsfrister för konfiskeringsbeslag. Paragrafen
motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § första stycket fjärde och femte
meningarna.
Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.
3 §
Om Justitiekanslern enligt 7 kap. 2 § har överlämnat åt allmän åklagare
att vara åklagare i yttrandefrihetsmål gäller vad som anges i detta
kapitel och i 10 kap. 2, 4 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen om
Justitiekanslerns uppgifter även den allmänna åklagaren. Vad som anges
i 10 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen om anmälan av
beslag gäller dock inte allmän åklagare.
I paragrafen regleras vad som gäller för allmän åklagare om
Justitiekanslern överlämnat till denna att vara åklagare i
yttrandefrihetsmål. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § första
stycket sjätte och sjunde meningarna.	277
	277

Prop. 2017/18:49 Ändringarna är endast språkliga.

4 §

Beslut om beslag av teknisk upptagning ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt av framställningen som har gett anledning till beslaget.

Om det vid ett sådant utredningsbeslag som avses i 10 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen inte är möjligt att i beslutet närmare ange varje avsnitt som har gett anledning till beslaget, ska det i efterhand i ett särskilt beslut anges vilka avsnitt som åberopas som brottsliga. Ett sådant beslut ska meddelas så snart det är möjligt.

Beslaget gäller endast de särskilda skivor, rullar eller andra sådana delar av upptagningen där dessa avsnitt förekommer.

I paragrafen finns bestämmelser om vilka uppgifter ett beslut om beslag av en teknisk upptagning ska innehålla. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

5 §

Bevis om beslag ska utan avgift lämnas till den som beslaget har gjorts hos och den som har låtit framställa den tekniska upptagningen. Beviset ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i upptagningen som har gett anledning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt.

Paragrafen reglerar bevis om beslag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § tredje stycket.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

Beslag av upptagningar, skrifter eller bilder beställda ur en databas

6 §

För en upptagning, skrift eller bild som har beställts ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 c gäller vid yttrandefrihetsbrott vad som anges om utredningsbeslag i 10 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen. I stället för 10 kap. 7 och 10 §§ gäller dock beträffande tekniska upptagningar vad som föreskrivs i 4 och 5 §§.

I paragrafen regleras vad som gäller för beslag av en upptagning, skrift eller bild som beställts ur en databas (s.k. print on demand). Paragrafen motsvarar hittillsvarande 7 kap. 3 § första stycket andra och tredje meningarna.

Ändringarna är endast språkliga.

278

9 kap. Skadestånd

Prop. 2017/18:49

Allmänna förutsättningar

1 §

Skadestånd för missbruk av yttrandefriheten genom innehållet i ett program eller en teknisk upptagning får grundas endast på att det program eller den tekniska upptagning som kravet avser innefattar yttrandefrihetsbrott.

I fråga om skadestånd på grund av brott som avses i 5 kap. 3–5 §§ gäller vad som är föreskrivet i lag.

Vad som sägs om skadestånd enligt detta kapitel gäller i tillämpliga delar även krav enligt 5 kap. 7 § på att en dom om förtal eller förolämpning ska återges i ett program.

Bestämmelsen i 6 kap. 9 § gäller också i fråga om skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptagning.

I paragrafen regleras bl.a. de allmänna förutsättningarna för skadestånd för missbruk av yttrandefriheten. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 kap. 1 § och 4 § första meningen.

Tredje stycket är nytt, jämför 11 kap. 1 § TF.

Övriga ändringar är endast språkliga. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Vem som är ansvarig

2 §

Den som är ansvarig för yttrandefrihetsbrott enligt 6 kap. är även ansvarig för skadestånd.

Krav på skadestånd kan även riktas mot den som bedriver programverksamheten eller har låtit framställa den tekniska upptagningen.

Om en utgivare inte ansvarar för yttrandefrihetsbrott till följd av 6 kap. 6 och 7 §§ är han eller hon inte heller ansvarig för skadestånd.

I paragrafen finns bestämmelser om vem som ansvarar för skadestånd. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 kap. 2 § första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.2.

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att om en utgivare till följd av regleringen om frihet från ansvar i 6 kap. 6 och 7 §§ inte ansvarar för yttrandefrihetsbrott, ansvarar han eller hon inte heller för skadestånd med anledning av brottet. Krav på skadestånd kan dock enligt andra stycket alltid riktas mot den som bedriver programverksamheten, dvs. i de allra flesta fall ett medieföretag.

Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

3 §

Vid direktsändningar som avses i 1 kap. 16 § är gärningsmannen ansvarig för skadestånd på grund av brott som han eller hon begår i sändningen.

279

Prop. 2017/18:49

280

Krav på skadestånd kan även riktas mot den som bedriver programverksamheten.

I paragrafen regleras skadeståndsansvaret för brott som begås i direktsändningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 kap. 2 § andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

4 §

Om den som skulle ha varit ansvarig för yttrandefrihetsbrott i en teknisk upptagning inte har någon känd hemvist i landet när brottet begås och inte heller kan påträffas här under rättegången och ansvaret därför övergår på den som sprider upptagningen enligt 6 kap. 4 § 1 och 2, får krav på skadestånd ändå riktas även mot den som skulle ha varit ansvarig. Det gäller i den utsträckning skadestånd kan dömas ut enligt lag.

I paragrafen regleras en möjlighet att rikta skadeståndskrav mot den som skulle varit ansvarig för yttrandefrihetsbrott i en teknisk upptagning när ansvaret har övergått till den som sprider upptagningen. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 8 kap. 3 §.

Ändringarna är endast språkliga.

5 §

Om någon är ansvarig för skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott i egenskap av ställföreträdare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

Den hittillsvarande paragrafen innehåller en hänvisning till 11 kap. 3– 5 §§ TF. I denna paragraf samt i 6 och 7 §§ skrivs dessa bestämmelser i stället ut. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga.

6 §

Om två eller flera är ansvariga för skadestånd enligt detta kapitel, ansvarar de solidariskt för skadeståndet. I fråga om ansvaret dem emellan gäller vad som föreskrivs i lag.

I paragrafen finns bestämmelser om solidariskt ansvar för skadestånd. Paragrafen motsvarar delar av hittillsvarande 8 kap. 4 §.

Se kommentaren till 5 §. Ändringarna är endast språkliga.

Prop. 2017/18:49

Skadestånd när straff för brottet inte kan dömas ut

7 §

Krav på skadestånd med anledning av ett yttrandefrihetsbrott kan framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription eller av något annat skäl.

I paragrafen regleras att krav på skadestånd med anledning av ett yttrandefrihetsbrott kan framställas trots att brottet är preskriberat eller det av något annat skäl inte går att döma ut straff. Paragrafen motsvarar delar av hittillsvarande 8 kap. 4 § andra meningen.

Se kommentaren till 5 §. Ändringarna är endast språkliga.

10 kap. Rättegången i yttrandefrihetsmål

1 §

Vad som sägs i 12 kap. tryckfrihetsförordningen om rättegången i tryckfrihetsmål ska gälla också i fråga om motsvarande mål som avser program och tekniska upptagningar (yttrandefrihetsmål). Hänvisningen i 12 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen till 8 kap. tryckfrihetsförordningen ska avse 6 kap. denna grundlag.

De som har utsetts till juryledamöter för tryckfrihetsmål ska också vara juryledamöter i yttrandefrihetsmål.

I paragrafen finns bestämmelser om att vad som sägs i 12 kap. TF om rättegången i tryckfrihetsmål ska gälla också i yttrandefrihetsmål. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 9 kap. 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Ordet jurymän byts ut mot juryledamöter. Någon ändring i sak är inte avsedd. Även övriga ändringar är endast språkliga.

11 kap. Program och tekniska upptagningar från utlandet

Vidaresändningar av program från utlandet

1 §

För samtidig och oförändrad vidaresändning här i landet av program som avses i 1 kap. 3 § och som kommer från utlandet eller förmedlas hit genom satellitsändning men inte utgår från Sverige, gäller denna grundlag enbart i fråga om

–censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder enligt 1 kap.

11§,

–innehav av tekniska hjälpmedel och anläggande av trådnät enligt

1kap. 13 §,

–förbud mot ingripanden enligt 1 kap. 14 §,

–det förhållningssätt som enligt 1 kap. 15 § ska iakttas vid tillämpningen av denna grundlag,

–rätt att sända program i tråd enligt 3 kap. 1 §, och

281

Prop. 2017/18:49 – särskilda regler för lagstiftning och rättslig prövning enligt 3 kap. 5 och 7 §§.

Dessutom ska bestämmelserna om meddelar- och anskaffarfrihet i 4 och 7 §§ tillämpas.

Om riksdagen har godkänt en internationell överenskommelse om program, får sådana föreskrifter om reklam och annonsering som avses i 1 kap. 19 § inte hindra vidaresändning av program om det skulle strida mot överenskommelsen.

I paragrafen anges vilka bestämmelser i denna grundlag som ska tillämpas för samtidig och oförändrad vidaresändning av program som kommer från utlandet eller förmedlas hit genom satellitsändning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 kap. 7 §.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella. Se kommentaren till 1 kap. 2 § om begreppet program.

Tekniska upptagningar från utlandet

2 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser i denna grundlag som ska tillämpas på tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnats ut för spridning i Sverige. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 1 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Meddelar- och anskaffarfrihet

3 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 1 kap. 10 § gäller även i fråga om sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning här men som inte huvudsakligen är avsedda att spridas i Sverige.

Första stycket gäller dock inte om

1.meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot Sveriges säkerhet,

2.meddelandet innefattar ett sådant utlämnande eller tillhandahållande som avses i 5 kap. 4 § första stycket 2, eller

3.meddelandet utgör ett uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.

I paragrafen finns bestämmelser om meddelar- och anskaffarfrihet i förhållande till vissa tekniska upptagningar som framställts utomlands. Denna paragraf och 4–7 §§ motsvarar hittillsvarande 10 kap. 1 § andra stycket och 2 § som struktureras om så att reglerna om tekniska upptagningar (3–6 §§) och program (7 §) behandlas var för sig.

282

Den hittillsvarande paragrafen innehåller omfattande hänvisningar till Prop. 2017/18:49 bestämmelser i tryckfrihetsförordningen. I denna paragraf samt i 4–6 §§

skrivs dessa bestämmelser i stället ut. Någon ändring i sak är inte avsedd Även övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella.

4 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 3 § tillämpas för en teknisk upptagning som inte har lämnats ut för spridning i Sverige, om uppgiften meddelats eller anskaffats här.

I paragrafen finns bestämmelser om meddelar- och anskaffarfrihet i förhållande till tekniska upptagningar som inte har lämnats ut i Sverige.

Se kommentaren till 3 §.

5 §

Meddelaren har i fall som avses i 3 och 4 §§ rätt till anonymitet enligt 2 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 2 kap. 4 § 3 ska omfatta även andra brott mot Sveriges säkerhet än de som anges där.

I paragrafen regleras bl.a. meddelares rätt till anonymitet.

Se kommentaren till 3 §.

6 §

Om ett meddelande eller anskaffande är straffbart enligt 3 eller 4 §, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

I paragrafen anges bl.a. att vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott gäller även om ett meddelande eller anskaffande är straffbart enligt 3 eller 4 §.

Se kommentaren till 3 §.

7 §

Om ett program sänds från en sändare utanför Sverige, gäller 3–6 §§ i fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och att vara anonym, om uppgifterna har meddelats eller anskaffats här.

I fråga om program som sänds från öppna havet eller luftrummet däröver får det dock i lag föreskrivas undantag från rätten att meddela och anskaffa uppgifter.

I paragrafen finns bestämmelser om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och att vara anonym i förhållande till program som sänds från en sändare utanför Sverige.

Se kommentaren till 3 §.

283

Prop. 2017/18:49 12 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Vad som föreskrivs i 14 kap. 1–3 §§ tryckfrihetsförordningen om resning, tillsättande av en ny jury och skyndsam handläggning av mål gäller också i fråga om motsvarande mål enligt denna grundlag.

I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets synpunkter, regleras resning, tillsättande av en ny jury och krav på skyndsam handläggning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 kap. 1 § första stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

Internationellt rättsligt bistånd

2 §

I fråga om internationellt rättsligt bistånd gäller vad som föreskrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det yttrandefrihetsrättsliga området.

Av paragrafen, som är ny, följer att i frågor om internationellt rättsligt bistånd gäller vad som föreskrivs i lag. Sådant bistånd får dock inte lämnas i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det yttrandefrihetsrättsliga området. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Ändringen har sin motsvarighet i 14 kap. 4 § TF. Se kommentaren till den bestämmelsen. Vad som där sägs om svenska allmänna rättsprinciper på det tryckfrihetsrättsliga området gäller på motsvarande sätt på det yttrandefrihetsrättsliga område där denna grundlag är tillämplig.

Andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer

3 §

För andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om yttrandefriheten enligt denna grundlag.

Av paragrafen, som är ny, följer att särskilda begränsningar får göras i lag för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer i fråga om yttrandefriheten. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Det är möjligt att genom lag begränsa yttrandefriheten för andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer, vilket regleras i den aktuella paragrafen.

Frågor som inte regleras i grundlagen

4 §

I frågor som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Av paragrafen följer att i frågor som inte regleras i denna grundlag eller i

en särskild lag som har meddelats med stöd av den gäller föreskrifter i lag

284

eller annan författning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 kap. 1 § Prop. 2017/18:49 andra stycket.

Ändringarna är endast språkliga.

15.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

2 kap. Om ägare och utgivningsbevis av periodiska skrifter

Allmänna bestämmelser

1 §

Andra än följande utländska fysiska och juridiska personer får inte vara ägare till periodiska skrifter som trycks i Sverige:

1.Utländska fysiska personer som har hemvist i Sverige.

2.Utländska fysiska personer med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

I paragrafen regleras vilka utländska fysiska och juridiska personer som inte får vara ägare till periodiska skrifter som trycks i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Paragrafen utgör en sådan begränsning av tryckfriheten som får meddelas med stöd av 14 kap. 5 § TF. Paragrafens uppbyggnad är att det anges vilka utländska fysiska och juridiska personer som får vara ägare till periodiska skrifter som trycks i Sverige och att andra utländska fysiska och juridiska personer inte får vara det. Innebörden av regleringen är att den krets utländska personer som får äga sådana periodiska skrifter är densamma som enligt den hittills gällande bestämmelsen i 2 kap. 1 §.

2 §

Frågor om utgivningsbevis prövas av Patent- och registreringsverket. Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgivare. Verket ska föra register över periodiska skrifter. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling. Det får innehålla uppgifter om skriftens titel, utgivningsort, utgivningsplan, ägare, utgivare och, i förekommande fall, ställföreträdare för utgivaren, tidpunkt för utfärdande och förnyelse av utgivningsbevis samt förfall eller återkallelse av utgivningsbevis.

I paragrafen regleras Patent- och registreringsverkets hantering av frågor

om utgivningsbevis. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 kap. 2 §.

285

Prop. 2017/18:49 Ändringarna är endast språkliga.

3 §

Om en ansökan om utgivningsbevis eller en anmälan om utgivare eller ställföreträdande utgivare inte uppfyller föreskrivna krav, ska den som har gjort ansökan eller anmälan föreläggas att inom en viss tid avhjälpa bristen. Avhjälps inte bristen, får ansökningen eller anmälan avvisas.

I paragrafen regleras bl.a. följderna av att en ansökan om utgivningsbevis eller en anmälan om utgivare eller ställföreträdande utgivare inte uppfyller föreskrivna krav. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 kap.

3§.

Ändringarna är endast språkliga.

4§

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för ansökningar och anmälningar i ärenden enligt 5 kap. tryckfrihetsförordningen och om avgifter för utdrag ur register över periodiska skrifter.

I paragrafen anges att regeringen får meddela föreskrifter om bl.a. avgifter för ansökningar och anmälningar i ärenden enligt 5 kap. TF. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 kap. 4 §.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

5 §

Om utgivningsorten eller utgivningsplanen ändras, ska ägaren genast anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

Paragrafen, som är ny, reglerar när en ändringsanmälan i fråga om utgivningsbevis ska göras. Bestämmelsen flyttas hit från hittillsvarande 5 kap. 8 § andra stycket TF.

Ändringarna är endast språkliga.

6 §

I god tid innan ett utgivningsbevis upphör enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen ska Patent- och registreringsverket dels till den senast kända ägaren av den periodiska skriften sända en påminnelse om att bevisets giltighet är begränsad till tio år och att beviset upphör om en ansökan om förnyelse av beviset inte har kommit in till myndigheten före tioårsperiodens utgång, dels kungöra påminnelsen elektroniskt.

Av kungörelsen ska namn och adress för den senast kända ägaren framgå, liksom utgivningsbevisets nummer och den titel som utgivningsbeviset avser.

Enligt paragrafen ska Patent- och registreringsverket, i god tid innan ett utgivningsbevis upphör enligt 5 kap. 12 § TF påminna den senast kända ägaren av den periodiska skriften om att beviset upphör. Påminnelsen ska kungöras elektroniskt på visst närmare angivet sätt. Paragrafen motsvarar

hittillsvarande 2 kap. 3 a §.

286

Ändringarna är endast språkliga.

7 §

En ansökan om förnyelse enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen får göras hos Patent- och registreringsverket tidigast ett år före och senast på dagen för periodens utgång. För en ansökan om förnyelse av ett utgivningsbevis gäller i övrigt samma bestämmelser som för den första ansökan.

I paragrafen, som är ny och som har utformats enligt Lagrådets synpunkter, finns bestämmelser om ansökan om förnyelse av utgivningsbevis. Bestämmelserna flyttas hit från hittillsvarande 5 kap. 5 § femte stycket TF.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

8 §

Ett beslut enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen om att ett utgivningsbevis ska anses ha upphört ska dels sändas till den senast kända ägaren av den periodiska skriften, dels kungöras elektroniskt.

Om det av särskilda skäl kan antas att den senast kända ägaren inte kan nås av en försändelse är det tillräckligt att beslutet kungörs elektroniskt.

Paragrafen reglerar hur ett beslut enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen om att ett utgivningsbevis ska anses ha upphört ska kommuniceras. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 kap. 3 b §.

Ändringarna är endast språkliga.

9 §

Ett beslut om återkallelse av ett utgivningsbevis meddelas av Patent- och registreringsverket. I ärenden som avses i 5 kap. 13 § första stycket 2–7 tryckfrihetsförordningen ska ägaren och utgivaren om möjligt få tillfälle att yttra sig.

Paragrafen, som är ny, innehåller bl.a. en bestämmelse om beslut om återkallelse av utgivningsbevis. Bestämmelserna flyttas hit från hittillsvarande 5 kap. 6 § andra stycket TF.

Ändringarna är endast språkliga och redaktionella.

10 §

Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I paragrafen finns bestämmelser om överklagande. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 2 kap. 5 §.

Prop. 2017/18:49

287

Prop. 2017/18:49

288

Straff

11 §

Till penningböter döms ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivningsort eller en ny utgivningsplan inte anmäls enligt 5 §.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första stycket.

I paragrafen, som är ny, finns bl.a. en bestämmelse om straffansvar för utebliven anmälan av en ny utgivningsort eller en ny utgivningsplan. Bestämmelsen i första stycket flyttas hit från hittillsvarande 5 kap. 14 § första stycket TF.

I andra stycket införs en bestämmelse om att Justitiekanslern är åklagare i mål enligt första stycket. Övriga ändringar är endast språkliga.

6 kap. Om åtal och tvångsmedel

Medgivande till åtal

1 §

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som anges i 7 kap. 5, 10 eller 12–19 § eller 20 § 3 tryckfrihetsförordningen eller för motsvarande yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihetsgrundlagen får väckas endast om regeringen medger det.

I paragrafen anges att allmänt åtal för vissa tryck- och yttrandefrihetsbrott får väckas endast om regeringen medger det.

Ändringarna är följdändringar till ändringar i tryckfrihetsförordningen.

Underrättelse om information i en databas

3 §

En underrättelse enligt 6 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen ska innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för påståendet om att viss information i databasen kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Underrättelsen ska även innehålla tydliga uppgifter om vilken information i databasen den avser.

Den som framställer underrättelsen är skyldig att visa att utgivaren har tagit emot denna.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser bl.a. om vad en underrättelse enligt 6 kap. 6 § YGL ska innehålla. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.

Enligt första stycket ska en underrättelse enligt 6 kap. 6 § YGL innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för påståendet om att viss information i databasen kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Det betyder att underrättelsen bl.a. måste innehålla ett konkret påstående om att det förekommer brott i databasen och en redovisning av vilka omständigheter som Justitiekanslern eller målsäganden menar stöder det påståendet. Underrättelsen ska även innehålla tydliga uppgifter om vilken information i databasen som den avser. Informationen bör normalt sett citeras i sin helhet i underrättelsen

för att utgivaren ska ha en rimlig möjlighet att ta ställning till om den bör Prop. 2017/18:49 tas bort för att han eller hon ska undgå ansvar för yttrandefrihetsbrott.

Av andra stycket framgår att den som framställer underrättelsen är skyldig att visa att utgivaren har tagit emot denna.

11 kap. Övriga bestämmelser

5 §

Innan internationellt rättsligt bistånd lämnas i en fråga som rör ansvar för brott, ska Justitiekanslern ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett krav på att Justitiekanslern ska ges tillfälle att yttra sig över en ansökan om internationellt rättsligt bistånd innan bistånd lämnas i en fråga som rör ansvar för brott. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

Av paragrafen följer att domstolar och andra myndigheter som, enligt de olika lagar som finns på området för internationellt rättsligt bistånd, har att besluta om sådant bistånd ska ge Justitiekanslern möjlighet att yttra sig innan beslut fattas.

289

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

Sammanfattning (SOU 2016:58)

Kommitténs uppdrag

Mediegrundlagskommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté som har haft i uppdrag att, med utgångspunkt i det nuvarande tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet, se över grundlagsregleringen i ett antal avseenden. Det har alltså inte ingått i vårt uppdrag att ta ställning till om den tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regleringen enligt TF och YGL behöver reformeras i grunden. I enlighet med våra direktiv har Yttrandefrihetskommitténs ställningstaganden i slutbetänkandet En översyn av tryck- och yttrandefriheten (SOU 2012:55) varit en utgångspunkt för våra överväganden i flera av frågorna.

En uppgift har varit att göra en språklig och strukturell översyn av TF och YGL i syfte att göra dem så tydliga och lättillämpade som möjligt. Uppdraget har också inneburit att göra en omfattande översyn av grundlagsskyddet enligt den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL. I den delen av uppdraget har ingått frågor om grundlagsskyddets omfattning, om preskription och ansvar samt om skyddet av den personliga integriteten. Vidare har vi haft i uppdrag att utreda om det går att utöka möjligheterna att lämna internationellt rättsligt bistånd på det grundlagsskyddade området. En annan del av uppdraget har varit att överväga om det ska vara möjligt att uppställa regler i vanlig lag när det gäller produktinformation, varningstexter och liknande information som förekommer i grundlagsskyddade medier. Vi har också haft i uppdrag att analysera dels om det ska vara möjligt att uppställa krav när det gäller tillgänglighet till beställ-tv som tillhandahålls genom tråd för personer med funktionsnedsättning, dels om det ska vara möjligt att uppställa krav på europeiska produktioner enligt direktivet om audiovisuella medietjänster (AV-direktivet) när det gäller tv och beställ-tv i tråd.

En översyn av språket och strukturen i TF och YGL

	Det framförs ibland att det finns olika tillämpningsproblem med TF och
	YGL. Problemen anses inte enbart bero på att den tryck- och
	yttrandefrihetsrättsliga regleringen är relativt komplicerad i sak. Det har
	även framhållits att utformningen av TF och YGL är lagtekniskt
	komplicerad i olika avseenden och att en översyn av språket och
	strukturen i grundlagarna behöver göras. Mot denna bakgrund har vi haft
	i uppdrag att göra en sådan översyn av språket och strukturen i TF och
	YGL i syfte att göra dem så tydliga och lättillämpade som möjligt. I vårt
	uppdrag har också ingått att överväga om detaljbestämmelser i
	grundlagarna bör flyttas till vanlig lag.
	En viktig utgångspunkt för arbetet har varit att översynen sker inom
	ramen för den regleringsmodell för tryck- och yttrandefriheten som TF
	och YGL utgör. Detta innebär bl.a. att översynen inte berör det
290	förhållandet att det rör sig om en detaljerad reglering på grundlagsnivå
290

och att tillämpningsområdet bestäms med utgångspunkt i vissa tekniskt	Prop. 2017/18:49
inriktade begrepp.	Bilaga 1
Översynen av strukturen innebär bl.a. att längre paragrafer delas upp i
flera. I en del fall flyttas bestämmelser till andra delar av grundlagarna
där de bedöms passa bättre in systematiskt. Vi gör även en allmän
översyn av de nuvarande kapitelrubrikerna. Dessutom införs det i flera av
kapitlen ytterligare rubriker. Språket i paragraferna moderniseras och
meningsuppbyggnaden förenklas. För att underlätta förståelsen införs det
nya punktuppställningar i ett antal paragrafer.
Ett särskilt synsätt anläggs när det gäller de mer traditionstyngda
bestämmelserna i portalparagrafen (1 kap. 1 § TF) och i den s.k.
instruktionen (1 kap. 4 § TF och 1 kap. 5 § YGL). För att undvika risken
att rubba grundvalarna för tryck- och yttrandefriheten eller i övrigt öppna
för betydelseförskjutningar som i rättstillämpningen skulle kunna
försvaga tryck- och yttrandefriheten eller på annat sätt medföra en risk
för nya tolkningsproblem iakttas varsamhet vid översynen i dessa delar.
Samtidigt moderniseras språket för att bättre stämma överens med övriga
delar av regleringen.
Översynen innebär att vissa nya termer införs i grundlagarna. I YGL
införs termen ”program” i stället för ”radioprogram”. I TF får
”juryledamot” ersätta ”juryman”.
Översynen av lagtexterna aktualiserar i några fall frågan om det finns
skäl att göra förändringar som kan tänkas ändra rättsläget något. Ett
sådant fall avser vilket skydd i fråga om tryck- och yttrandefriheten som
ska gälla för andra än svenska medborgare. Vi föreslår att TF och YGL
samordnas med hur fri- och rättighetsregleringen har utformats enligt 2
kap. RF så att det anges att grundlagsskyddet riktar sig till ”var och en”
och inte, som enligt dagens ordning, till svenska medborgare.
Inskränkningar av skyddet kan emellertid göras i lag när det gäller andra
än svenska medborgare. Det görs också en anpassning av reglerna om
tystnadsplikt i 2 kap. YGL i syfte att regleringen ska vara densamma i de
båda mediegrundlagarna.
Vissa bestämmelser i 5 kap. TF om utgivningsbevis flyttas till vanlig
lag.

Villkoren för automatiskt grundlagsskydd

Internetpubliceringar utgör en allt viktigare informationskälla. Om sådan verksamhet saknar koppling till traditionella medier finns det inte något automatiskt grundlagsskydd enligt 1 kap. 9 § YGL. Enligt vår bedömning talar publiceringarnas betydelse i sig för att det automatiska grundlagsskyddet borde utvidgas till att även omfatta andra aktörer som publicerar sig på webbplatser än de traditionella medieföretagen. Internetpubliceringar skulle med en sådan lösning då få ett självständigt skydd, något som flera remissinstanser efterlyste i sina yttranden över Yttrandefrihetskommitténs betänkande. Principiella skäl kan alltså sägas tala för en utvidgning. Vi anser dock inte att en sådan utvidgning är möjlig om de grundläggande principerna i det nuvarande tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet samtidigt ska kunna upprätthållas.

291

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

Grundlagens tillämplighet på de ytterligare medieformer som diskuterats riskerar att bli oklar, till men både för de som driver verksamheten och exempelvis eventuella meddelare. Vidare kan grundlagen genom en utvidgning träffa aktörer som inte har något intresse av grundlagsskydd och inte heller är villiga att underkasta sig det ansvar som följer med grundlagsskydd. Vi anser därför att kopplingen till traditionella medier för att få automatiskt grundlagsskydd bör behållas. Andra medier har dock även i fortsättningen möjlighet att ansöka om utgivningsbevis och därigenom få grundlagsskydd för sin databasverksamhet.

Kopplingen till traditionella medier uttrycks i den nuvarande regleringen som att det ska vara en redaktion för en tryckt tidning eller för ett radio- eller tv-program som ska tillhandahålla innehållet i databasen för att grundlagsskydd ska föreligga. En fråga som har diskuterats i detta sammanhang är vilken redaktion som ska anses tillhandahålla innehållet i databasen när flera juridiska personer är inblandade. Vi anser att redaktionsbegreppet i databasregeln har klarlagts i praxis på ett tillfredsställande sätt och ser inte anledning att föreslå några förändringar i den delen.

Grundlagsskydd för print on demand, e-böcker och ljudböcker

Print on demand, e-böcker och ljudböcker kan i dag omfattas av grundlagsskydd enligt databasregeln. Det är då en utgivare som har utsetts av bokförlaget som ansvarar för innehållet.

Vi har i enlighet med direktiven genomfört en kartläggning av användningen av print on demand. Av kartläggningen framgår bl.a. att produktionen och distributionen av print on demand sker på olika sätt, ofta med anlitande av mellanhänder som innehar databaserna. Detta väcker frågor om förutsättningarna för skydd enligt databasregeln är uppfyllda, bl.a. om bokförlaget tillhandahåller innehållet på det sätt som krävs för grundlagsskydd enligt databasregeln. Vi gör dock bedömningen att det inte finns skäl att ändra skyddet enligt databasregeln när det gäller print on demand.

En annan fråga har sin grund i att det finns ett uppdelat ansvar för innehåll som finns både i form av en tryckt bok och som print on demand, en e-bok eller en ljudbok. I dessa fall ansvarar författaren för innehållet i en tryckt bok medan en av t.ex. bokförlaget utsedd utgivare svarar för innehållet i boken när den distribueras som print on demand, en e-bok eller en ljudbok. Vi anser att det bör införas en möjlighet att hålla ihop ansvaret för de olika distributionsformerna.

Vi har diskuterat olika sätt att uppnå detta, bl.a. genom att knyta skyddet till enstaka exemplar och enstaka filer. Vår bedömning är dock att en sådan ordning är svår att förena med grunderna för det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet. En sådan lösning föreslås därför inte.

Vi kommer i stället fram till att problemet med det uppdelade ansvaret bör åtgärdas genom att den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF utvidgas.

292

Bilageregeln syftar i dess nuvarande utformning till att hålla samman	Prop. 2017/18:49
ansvaret för tidningar som tillhandahålls i tryckt form och i form av	Bilaga 1
taltidningar. Vi anser att bilageregeln ska göras tillämplig även när en
tryckt bok tillhandahålls i form av print on demand, en e-bok eller en
ljudbok i en databas som omfattas av YGL. På det sättet kan ansvaret
hållas samlat hos författaren.
Med en sådan lösning uppstår särskilda frågor när det gäller
preskription för databasinnehållet i fråga om yttranden som innefattar
tryckfrihetsbrott. Vi anser att preskriptionstiden ska beräknas från när
innehållet publicerades i databasen. En sådan ordning innebär att ett visst
innehåll i en databas som utgör brott kan komma att ligga kvar efter det
att preskription inträtt. Vi föreslår därför bestämmelser som innebär att
domstol efter yrkande från Justitiekanslern eller målsäganden kan besluta
att visst material ska tas bort ur databasen.
I de fall som inte kommer att omfattas av förslaget om en utvidgad
bilageregel gör vi bedömningen att författaren genom att utses till
utgivare för den del av databasen som innehåller verket i form av print on
demand, en e-bok eller en ljudbok under vissa förutsättningar bör kunna
göras ansvarig för innehållet.
Mot bakgrund av formerna för distribution av taltidningar föreslår vi
vidare att den nuvarande bilageregeln ska utvidgas till att gälla även när
taltidningar tillhandahålls i form av innehåll i databaser. Bestämmelserna
om preskription och borttagande som nämns ovan gäller även dessa
tillhandahållanden.

Användarkommentarer och externa informationsleverantörer

För att grundlagsskydd enligt databasregeln i 1 kap. 9 § YGL ska föreligga krävs att innehållet i databasen bara kan ändras av den som driver verksamheten. Den närmare innebörden av denna bestämmelse kan diskuteras när den som driver verksamheten anlitar s.k. externa informationsleverantörer. Frågeställningen blir även aktuell när det förekommer externt material i databasen, t.ex. användarkommentarer eller länkar till andra webbsidor.

När det gäller externa informationsleverantörer, t.ex. personer som har fått i uppdrag att självständigt uppdatera en blogg på ett medieföretags webbplats eller ett produktionsbolag som sköter en del av webbplatsen, gör vi bedömningen att det, mot bakgrund av gällande praxis, inte finns behov av att förtydliga lagtexten i syfte att klargöra grundlagsskyddet i dessa fall. En fortsatt utveckling genom praxis ger också större möjlighet att beakta utvecklingen på området.

För att grundlagsskydd ska gälla för en databas som även innehåller externt material (t.ex. användarkommentarer eller länkar till andra webbsidor) krävs enligt praxis att det redaktionella innehållet (det innehåll som kommer från den som driver verksamheten) är tydligt avskilt från det externa materialet.

Vi har övervägt om det bör förtydligas i lagtexten hur ett avskiljande

ska ske men stannat för att ett sådant förtydligande inte är nödvändigt.

293

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

Även i denna del anser vi att frågan i första hand bör hanteras i rättstillämpningen.

En annan frågeställning som berörs är vilka konsekvenser ett bristande avskiljande mellan redaktionellt och externt material ska få för YGL:s tillämplighet på en webbplats. Högsta domstolens bedömning i rättsfallet NJA 2014 s. 128 kan tolkas som att grundlagsskyddet försvinner för hela webbplatsen om det redaktionella materialet inte avskiljs på ett tillräckligt tydligt sätt. Enligt vår mening finns det inte skäl att låta konsekvenserna av ett bristande avskiljande bli så drastiska. Vi föreslår därför en bestämmelse som anger att grundlagsskyddet, även vid ett bristande avskiljande, består för sådant innehåll där det framstår som klart att det härrör från den som driver databasverksamheten. Som exempel på sådant innehåll kan nämnas ledarartiklar eller material som har skrivits av en tidnings journalister.

Enligt en uppfattning finns det skillnader i grundlagsskyddet när det gäller externt material mellan databaser med utgivningsbevis och sådana med automatiskt grundlagsskydd. Vi föreslår ett förtydligande som klargör att grundlagsskyddet ska betraktas på samma sätt i det här avseendet, nämligen så att grundlagsskyddet gäller det redaktionella materialet när det har avskilts. Förekomsten av externt material på en webbsida med utgivningsbevis får alltså samma konsekvenser som när det förekommer på en webbsida med automatiskt grundlagsskydd. Det innebär också att den särskilda regel som vi föreslår vid ett bristande avskiljande blir tillämplig även när det gäller databaser med utgivningsbevis.

Massmedieföretagens avskilda ytor på sociala medier

Flertalet traditionella massmedieföretag är i dag aktiva även på sociala medier, t.ex. Twitter och YouTube. I direktiven anges att massmedieföretagens avskilda ytor på sociala medier i nuläget saknar grundlagsskydd. Som en del av vår översyn av databasregeln analyserar vi den frågan. Bedömningen är att den bestämda slutsats som dras i direktiven, nämligen att massmedieföretagens avskilda ytor på sociala medier i nuläget alltid saknar grundlagsskydd, kan ifrågasättas.

Enligt vår mening bör rättsläget kunna uppfattas så att det finns utrymme att göra en mer nyanserad bedömning i varje enskilt fall. Avgörande för bedömningen är då dels om ytan kan anses vara en egen databas i databasregelns mening, dels om den som driver databasverksamheten råder över innehållet. Någon ändring av lagstiftningen när det gäller frågor rörande massmedieföretagens agerande på avskilda ytor på sociala medier är mot denna bakgrund enligt vår mening inte nödvändig.

Preskriptionsregler och ansvar för databaser

Utvecklingen i mediebranschen innebär att äldre material på t.ex.

tidningarnas webbplatser i allt mindre grad tas bort. I och med att

294

avpublicering normalt inte sker leder de nuvarande reglerna till att någon preskription när det gäller ansvaret för yttranden i databaser i normalfallet över huvud taget inte äger rum. Preskriptionstiden börjar inte löpa och det straff- och skadeståndsrättsliga ansvaret upphör aldrig. De skäl som brukar anföras till stöd för korta preskriptionstider på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området får därmed inte genomslag. Det gäller bl.a. tanken om att ett yttrandes tillåtlighet ska bedömas enligt de uppfattningar och värderingar som gällde vid publiceringstillfället. Med den nuvarande ordningen kan t.ex. en artikel på en webbplats komma att prövas med utgångspunkt i samhällsvärderingar som har vuxit fram långt efter den ursprungliga publiceringen. Dessutom kan nya omständigheter ha tillkommit som gör att artikeln framstår som en överträdelse av yttrandefriheten som bör beivras straffrättsligt, trots att den bedömningen kanske inte framstod som motiverad när artikeln en gång publicerades.

Det är vidare tänkbart att det skulle kunna vara oförenligt med Europakonventionen om någon tilläts föra en talan om förtal som t.ex. gäller en artikel som publicerades för mer 15 år sedan men som fortfarande finns tillgänglig på en tidnings webbplats (se Europadomstolens uttalanden i målet Times Newspaper Ltd mot Storbritannien).

Ett närliggande problem har sin grund i den betydande omfattning som de större medieföretagens webbplatser har fått. Frågeställningen verkar inte ha varit aktuell när den nuvarande preskriptionsregeln infördes. Den nuvarande ansvarsordningen kan med tanke på databasernas storlek få konsekvenser som är tveksamma från straffrättslig synpunkt mot bakgrund av att utgivaren alltid anses ha tagit del av yttrandet i förväg och godkänt att detta publiceras (”uppsåtspresumtionen”).

Dessa förhållanden får särskilda konsekvenser i samband med byte av utgivare för en större databas. Innehållet kan ha förts in i databasen efter beslut av en tidigare utgivare. Materialet kan vara så omfattande att det inte finns någon reell möjlighet för den nye utgivaren att sätta sig in i detta i anslutning till tillträdet (se Högsta domstolens avgörande i NJA 2013 s. 945).

Det bör framhållas att problemen beträffande ansvarsfrågan med medieföretagens stora databaser kan motverkas med ett uppdelat ansvar så att flera utgivare utses inom ramen för samma databas. Åtgärder av det här slaget framstår dock inte som tillräckliga.

En strävan bör i stället vara att regleringen på ett bättre sätt än i dag samspelar med utvecklingen i fråga om nätpubliceringar. Den bör tydligare bygga på tanken att utgivaren ska ansvara för publiceringar som han eller hon har godkänt eller i vart fall har haft möjlighet att ta ställning till.

Slutsatsen av det nu anförda är att bestämmelserna om utgivares ansvar bör förändras när det gäller äldre publiceringar.

Vi har övervägt flera tänkbara alternativ för att skapa en bättre fungerande ordning i fråga om preskription av yttranden på webbplatser som omfattas av YGL. Vi anser emellertid att den nuvarande preskriptionsordningen ska behållas. Yttrandefrihetsbrott på en webbplats ska alltså även i fortsättningen anses pågå till dess att

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

295

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

uppgiften tas bort. Se bilaga 5 för redovisning av ett av de andra alternativen som vi har diskuterat.

Det införs dock en begränsning när det gäller utgivarens ansvar för material som började tillhandahållas ur en databas tidigare än för ett år sedan. Om utgivaren vill hävda att en sådan ansvarsbegränsning föreligger behöver han eller hon åberopa detta. Ansvarsbegränsningen ska inte gälla om det görs antagligt att informationen började tillhandahållas senare än för ett år sedan.

Om en ansvarsbegränsning gäller ska Justitiekanslern eller målsägande ha möjlighet att underrätta utgivaren om att en databas innehåller sådan viss äldre information som kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Om utgivaren då väljer att inte ta bort yttrandet inom två veckor ska han eller hon anses ha fattat ett beslut om att publicera yttrandet på nytt. Det nya publiceringsbeslutet anses ha ägt rum när fristen på två veckor har löpt ut. Utgivaren ansvarar i detta fall för det aktuella yttrandet. Om utgivaren däremot väljer att ta bort materialet inom tvåveckorsfristen kan han eller hon inte ställas till ansvar.

Det införs också en möjlighet för målsäganden att vända sig mot medieföretaget med ett skadeståndskrav, även om utgivaren till följd av en ansvarsbegränsning inte kan hållas ansvarig och uppgiften eventuellt har tagits bort.

Personlig integritet och grundlagsskydd

Personuppgiftslagens (PUL) regler om skydd för känsliga person- uppgifter tillämpas inte när TF och YGL är tillämpliga (se 7 § PUL). PUL genomför dataskyddsdirektivet som fr.o.m. den 25 maj 2018 kommer att ersättas av den nya dataskyddsförordningen. Denna förordning innehåller i likhet med dataskyddsdirektivet och PUL ett principiellt förbud mot att behandla känsliga personuppgifter (artikel 9.1). Bedömningen har gjorts att förhållandet till grundlagarna, dvs. att förordningen inte kommer att gälla på TF och YGL:s områden, kommer att vara detsamma när den nya förordningen träder i kraft.

Vi har låtit genomföra en undersökning av databaser med utgiv- ningsbevis motsvarande den som utfördes av Yttrandefrihetskommittén 2009 och 2011. Kartläggningen visar i allt väsentligt samma resultat som dessa undersökningar. Det samlade intrycket är fortfarande att verksamheterna i allt väsentligt bedrivs på ett seriöst och ansvarsfullt sätt.

Genomgången ger dock i vissa avseenden även en annan bild som ger anledning till oro i fråga om skyddet för den personliga integriteten. Det framgår att ett antal databaser med utgivningsbevis avser rena söktjänster. Som regel rör detta olika on line-tjänster vilka bedrivs på kommersiella grunder och som innebär att allmänheten ges tillgång till information om enskilda som hämtats ur offentliga handlingar och register. Verksamhet av det slaget är integritetskänslig och det är uppenbart att enskilda riskerar att lida skada av att den aktuella informationen sprids till allmänheten.

296

Behovet av att låta verksamheter av detta slag fullt ut skyddas av de						Prop. 2017/18:49
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga grundprinciperna framstår som						Bilaga 1
begränsat. Den nuvarande situationen innebär att grundlagssystemet när
det gäller dessa söktjänster riskerar att få konsekvenser som inte är
rimliga. Som har nämnts finns det en ökad risk för att enskilda drabbas
av allvarliga integritetsintrång om rena personregister faller under
grundlagarna och således inte omfattas av personuppgiftsregleringen.
Problemet blir särskilt påtagligt om den grundlagsskyddade databasen
används för att behandla och tillhandahålla uppgifter som i andra
sammanhang anses särskilt känsliga, t.ex. att någon har varit tilltalad i ett
brottmål. Mot den här bakgrunden gör vi bedömningen att det finns skäl
att inskränka grundlagsskyddet för vissa typer av söktjänster och i stället
tillåta bestämmelser på lagnivå. Vi föreslår därför ett uttryckligt
undantag i TF och YGL som tar sikte på vissa rena söktjänster som
tillhandahåller	känsliga	personuppgifter	och	uppgifter	om

lagöverträdelser m.m. Samtliga uppgiftssamlingar som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa de aktuella uppgifterna ska omfattas av undantaget. En förutsättning för att undantag ska gälla är att det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i de registrerades personliga integritet. Det aktuella undantaget utformas på ett sätt som delvis liknar en s.k. delegationsbestämmelse enligt vilken det finns utrymme att reglera frågan på annat sätt än genom grundlag.

Vi föreslår inte att det för utgivningsbevis införs regler om för- handskrav som tar sikte på innehållet i det som ska publiceras.

Internationellt rättsligt samarbete på TF:s och YGL:s område

Vår nuvarande nationella reglering innebär att Sverige har ytterst begränsade möjligheter att på tryck- och yttrandefrihetens område bistå andra länder när det gäller rättsligt samarbete. Regeringens ställningstagande i det s.k. Monaco-ärendet får anses klargöra att Sverige över huvud taget inte kan lämna internationellt rättsligt bistånd i brottmål om TF eller YGL är tillämpliga. I ett civilrättsligt verkställighetsärende har dock bistånd kunnat lämnas i en fråga som hade koppling till regleringen i YGL (NJA 1998 s. 817).

Den nuvarande svenska positionen i fråga om internationellt rättsligt bistånd kan inte anses vara i fas med utvecklingen inom EU. Samarbetet på främst det straffrättsliga området fördjupas alltmer. I de aktuella EU- rättsakterna görs det typiskt sett inte den tydliga uppdelning mellan frågor som rör tryck- och yttrandefriheten och sådana som rör rättsordningen i övrigt som är utmärkande för det svenska regelverket. Problemet ur svensk synvinkel förstärks av att vår nationella reglering är detaljerad och har ett brett tillämpningsområde. Den svenska hållningen, som bl.a. bygger på synsättet att olika uttalanden i ingresserna till de aktuella EU-rättsakterna innebär att nationella undantag kan göras, har

inte varit föremål för en närmare EU-rättslig prövning. Det kan dock

297

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

298

diskuteras om den här hållningen täcker in alla situationer där rättsligt bistånd kan aktualiseras och om den vilar på tillräckligt stabil grund för att vara långsiktigt hållbar.

Utanför det EU-rättsliga samarbetet har Sverige ingått en mängd överenskommelser som rör internationellt rättsligt bistånd i olika former, inte minst inom ramen för samarbetet i Europarådet. Enligt dessa rättsakter särbehandlas inte de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga aspekterna genom undantag eller reservationer.

Vi kommer mot denna bakgrund till samma grundläggande slutsats som tidigare utredningar i den här frågan. Det bör därför införas en uttrycklig möjlighet att lämna internationellt rättsligt bistånd på TF:s och YGL:s områden. En sådan reglering ska rättsligt sett vila på den s.k. exklusivitetsprincipen, dvs. att varje form av ingripande med anledning av missbruk av tryck- eller yttrandefriheten kräver stöd i grundlagen. Vidare ska utgångspunkten vara att i princip samma höga skyddsnivå ska gälla vid lämnande av internationellt rättsligt bistånd på TF:s och YGL:s områden som om ett ingripande hade skett inom ramen för ett svenskt nationellt förfarande (t.ex. om Justitiekanslern inlett förundersökning för ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott).

När det gäller valet mellan olika lagtekniska metoder för att åstadkomma detta gör vi bedömningen att en mer allmänt formulerad reglering bör införas i grundlagarna som gör det möjligt att lämna internationellt rättsligt bistånd. Det ska dock finnas ett förbud mot att lämna rättsligt bistånd om detta skulle vara i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området.

Vid bedömningen av en begäran om rättsligt bistånd bör det särskilt beaktas att sådant bistånd inte ska kunna användas för att kringgå de svenska reglerna, t.ex. i fråga om ensamansvar och meddelarfrihet. En ansökan ska inte bifallas om den begärda åtgärden framstår som oförenlig med intresset av att värna en fri debatt och allmän upplysning i Sverige. Meddelarfriheten ska anses vara en svensk allmän rättsprincip, liksom principen om ensamansvar. I första hand är det den som har utövat den redaktionella beslutanderätten över innehållet som ska ansvara. När det gäller böcker ansvarar författaren. Dubbel straffbarhet ska vara en förutsättning för att en ansökan om internationellt rättsligt bistånd ska lämnas. De särskilda preskriptionstiderna på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området ska inte i alla situationer betraktas som svenska allmänna rättsprinciper. För att rättsligt bistånd ska kunna lämnas bör den aktuella utländska processordningen minst uppfylla de krav som kan anses följa av Europakonventionen. Däremot bör det inte gälla krav på att frågan prövas efter medverkan av specialåklagare och jury.

Det införs ett krav på att Justitiekanslern ska ges tillfälle yttra sig innan internationellt rättsligt bistånd beviljas i frågor som rör ansvar för brott. Vidare införs det en bestämmelse som innebär att det gällande kravet på regeringens medgivande för åtal för vissa brott blir tillämpligt även vid internationellt rättsligt bistånd.

En delegationsbestämmelse om produktinformation m.m.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

En konsekvens av att tillämpningsområdet för TF och YGL bestäms med utgångspunkt i den kommunikationsteknik som används kan bli att grundlagsfrågor aktualiseras i sammanhang som inte har en typisk tryck- och yttrandefrihetsrättslig prägel. Ett sådant område rör varningstexter, innehållsdeklarationer och annan produktinformation på och i förpackningar (bl.a. cigarettpaket eller ”bipacksedlar” till läkemedel).

Samtidigt har lagstiftaren, inte minst på EU-nivå, ansett det nödvändigt att reglera utformningen av den här typen av texter. Dessa åtgärder syftar i de flesta fall till att skydda folkhälsan men även andra ändamål förekommer, t.ex. miljö- eller konsumentskydd.

Redan i dag görs undantag från TF:s och YGL:s regler för att möjliggöra krav på t.ex. produktinformation. Detta sker med utgångspunkt från en tolkning av grundlagarnas syften. Det har ingått i vårt uppdrag att analysera behovet av att införa en bestämmelse i grundlagarna som utrycker att produktinformation kan regleras i vanlig lag.

Vi bedömer att det finns skäl att något utvidga det befintliga undantaget i förhållande till vad som följer av den nuvarande tolk- ningen. Bedömningen är att en förändring av det slaget behöver komma till uttryck i grundlagstexten. Syftet med förändringen är att underlätta för lagstiftaren att hantera situationer då intresset av att skydda tryck- och yttrandefriheten framstår som relativt svagt i frågor som har koppling till produktinformation. Mot denna bakgrund föreslår vi att det införs en bestämmelse i TF och YGL som uttryckligen gör det möjligt med bestämmelser i lag om produktinformation. En förutsättning är att syftet med kravet är skydd för hälsa, miljö eller konsumentskydd. Det ska även i fortsättningen gälla att kravet på att införa sådan text inte får bli så omfattande att det alltför mycket beskär möjligheten för näringsidkaren att förse förpackningar med egen text.

Vi har också haft i uppdrag att analysera hur en reglering om s.k. neutrala tobaksförpackningar förhåller sig till TF. Om vi kommer fram till att en sådan reglering skulle kräva grundlagsändring ska vi, enligt direktiven, lämna nödvändiga författningsförslag. Vi har dock inte haft i uppdrag att överväga om bestämmelser om neutrala tobaksförpackningar ska införas.

Kravet på neutrala tobaksförpackningar bygger på tanken att förpackningarna ska vara helt standardiserade enligt vissa kriterier. Det tycks inte lämnas något utrymme alls för näringsidkaren att införa egen text på paketet. Det är vår bedömning att ett sådant krav kan hamna i konflikt med de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga principerna om etableringsfrihet och förbud mot hindrande åtgärder. En eventuell grundlagsbestämmelse som möjliggör neutrala tobaksförpackningar bör utformas som en delegationsbestämmelse som innebär att det görs undantag från dessa principer.

299

Prop. 2017/18:49

Bilaga 1

Europeiska produktioner i trådsändningar och tillgänglighet till beställ-tv i tråd

Etableringsfriheten för trådsändningar innebär att var och en som huvudregel har rätt att sända bl.a. radio och tv i tråd och att det inte får ställas några krav på sändningarna (se 3 kap. 1 § första stycket YGL). I paragrafens andra stycke finns emellertid undantag från etableringsfriheten som innebär att det i lag är möjligt att meddela föreskrifter om sådana krav.

Mot bakgrund av överträdelseärendet om Sveriges genomförande av AV-direktivet (överträdelse nummer 2013/2191) har vi analyserat om ett undantag bör föreslås som gör det möjligt att uppställa krav i lag på europeiska produktioner i tv och beställ-tv i tråd i enlighet med direktivet. Sådana krav ställs redan i dag när det gäller tv och beställ-tv som sänds genom etern.

AV-direktivet får enligt vår mening anses kräva att medlemsländerna inför bindande regler för att ge effekt åt direktivets innehåll. För att sådana regler ska bli möjliga fullt ut när det gäller direktivets regler om främjande av europeiska produktioner i tv och beställ-tv krävs ett undantag från huvudprincipen om etableringsfrihet i tråd i detta avseende. Ett sådant undantag föreslås därför. Krav på främjande av europeiska produktioner i trådsändningar får sägas innebära endast en marginell utökning av de krav som redan gäller.

Genom ett undantag från etableringsfriheten som infördes den 1 januari 2011 (se 3 kap. 1 § 4 YGL) blev det möjligt att uppställa krav på den som sänder program i tv genom tråd att utforma sändningarna på ett sådant sätt att programmen genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Undantaget gäller inte beställ-tv i tråd.

Vi har övervägt om samma krav på tillgänglighet ska kunna ställas på beställ-tv i tråd. Med hänsyn till att det rör sig om tjänster av samma karaktär, om än tillhandahållna på olika sätt, är det rimligt att krav på tillgänglighet ska kunna ställas på beställ-tv i tråd i samma omfattning som när det gäller tv och beställ-tv genom etern och tv i tråd. Vi föreslår därför att det införs en bestämmelse som tillåter regler i vanlig lag om skyldighet för den som tillhandahåller tv-program på begäran genom överföringar i tråd som omfattas av databasregeln (beställ-tv) att utforma sändningarna på ett sådant sätt att programmen genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

300

Lagförslaget i SOU 2016:58

Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen dels att 1, 5, 7 och 10 kap. ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 kap. 3–18 §§ ska betecknas 2 kap. 3–23 §§, 3 kap. 3–6 §§ ska betecknas 3 kap. 3–8 §§, 6 kap. 2 och 3 §§ ska betecknas 6 kap. 2 och 3 samt 5 och 6 §§, 8 kap. 2–12 §§ ska betecknas 8 kap. 2– 14 §§, 9 kap. 2–5 §§ ska betecknas 9 kap. 2–5 samt 7 och 8 §§, 11 kap.

1–5 §§	ska betecknas 11 kap. 1–6 §§,	12 kap. 1–16 §§	ska betecknas
12 kap.	1–23 §§, 13 kap. 3–6 §§ ska	betecknas 13 kap.	3–10 §§ och
14 kap. 5 § ska betecknas 14 kap. 5 och 6 §§,

dels att 2 kap., 3 kap., 4 kap., 6 kap., 8 kap., 9 kap., 11 kap., 12 kap., 13 kap. och 14 kap. samt att rubrikerna till 2 kap., 3 kap., 4 kap., 6 kap., 8 kap., 9 kap., 11 kap., 12 kap. och 13 kap. samt rubrikerna närmast före 8 kap. 1 och 6 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya kapitel, 1, 5, 7 och 10 kap., tre nya pa- ragrafer, 9 kap. 6 och 9 §§ samt 14 kap. 4 §, och närmast före 2 kap. 1–4, 9–17, 21 och 23 §§, 3 kap. 3 och 5–8 §§, 4 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2, 4 och 5 §§, 8 kap. 1, 3–11, 13 och 14 §§, 9 kap. 1, 4, 5, 7 och 8 §§, 11 kap. 1, 2 och 6 §§, 12 kap. 1, 3, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 18–20, 22 och 23 §§, 13 kap. 1 och 5–7 §§, 14 kap. 1–6 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det ska införas två nya ikraftträdande- och övergångs-bestäm- melser av följande lydelse.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

1 kap. Tryckfriheten

1 § Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

Tryckfriheten innebär en frihet för var och en att i tryckt skrift uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas.

Tryckfriheten innebär också en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ lägger ut hinder mot detta i förväg. Åtal för en skrifts innehåll får väckas först efter det att den har getts ut och då vid en laglig domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är med- delad för att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning.

För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

301

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

302

Tillämpningsområde

Olika typer av skrifter

2 § Denna grundlag är tillämplig på skrifter som har framställts i tryck- press.

Grundlagen ska också tillämpas på skrifter som har mångfaldigats ge- nom fotokopiering eller någon liknande teknik, om

1.utgivningsbevis gäller för skriften, eller

Vad som sägs i denna grundlag om skrifter som har framställts i tryck- press och om tryckning gäller, om inte annat anges, även skrifter och mångfaldigande som avses i andra stycket.

Även bilder, med eller utan åtföljande text, anses här som skrifter.

Tryckta skrifter

3 § En skrift anses som en tryckt skrift när den är utgiven.

En skrift ska inte anses utlämnad för spridning i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Periodiska skrifter

4 § Med en periodisk skrift avses en tryckt skrift som enligt utgivnings- planen ska ges ut vid särskilda tider, under en bestämd titel och med minst fyra nummer eller häften årligen. Till skriften hör även löpsedlar och bilagor.

Har utgivningsbevis meddelats, anses skriften som periodisk till dess att beviset återkallas eller förklaras ha upphört.

Bilagor i form av program eller tekniska upptagningar

5 § Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrande- frihetsgrundlagen och som sänds eller som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § i den grundlagen, ska den versionen anses utgöra en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Det gäller dock endast om

–innehållet är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning,

–innehållet återges oförändrat, och

–det anges hur innehållet har disponerats.

Vad som anges i första stycket gäller även när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen.

Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap. yttrandefrihets- grundlagen.

6 § Om en författare, utgivare eller förläggare som är ansvarig enligt 8 kap. för en skrift som inte är periodisk sprider eller låter sprida inne- hållet eller delar av detta i form av ett program som tillhandahålls ur en

databas som avses i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen, ska detta inne-	Prop. 2017/18:49
håll anses vara en bilaga till skriften. Det gäller dock endast om inne-	Bilaga 2
hållet återges oförändrat och det anges att innehållet är en bilaga enligt
denna bestämmelse.

Grundläggande bestämmelser

Meddelarfrihet och anskaffarfrihet

7 § Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i en tryckt skrift (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till

–en författare eller någon annan upphovsman till en framställning i en tryckt skrift,

–skriftens utgivare eller redaktion, eller

–ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra med- delanden till periodiska skrifter.

För dessa friheter finns inga andra begränsningar än de som följer av denna grundlag.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

8 § En skrift får inte granskas före tryckningen av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Förbud mot tryckning får aldrig förekomma.

Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ
att, på grund av skriftens innehåll, hindra tryckning eller utgivning av en
skrift, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller i
fråga om hinder mot spridning av en skrift bland allmänheten.
Exklusivitetsprincipen
9 § En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte utan stöd i denna
grundlag ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har
missbrukat tryckfriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte
heller får de utan stöd i denna grundlag av sådan anledning ingripa mot
skriften.
Instruktion för tillämpningen
10 § Den som ska döma över missbruk av tryckfriheten eller på annat sätt
vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att tryckfri-
heten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma
ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställ-
ningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.
Undantag från grundlagen
Vissa frågor som får regleras i lag
11 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas
föreskrifter om upphovsmäns rätt till litterära eller konstnärliga verk eller
framställares rätt till fotografisk bild, om upphovsrätten närstående rättig-	303
	303

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

304

heter och om förbud mot att återge ett verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen.

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om

1.förbud mot kommersiella annonser vid marknadsföring av alkohol- drycker eller tobaksvaror,

3.förbud mot kommersiella annonser vilket har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i Europeiska unionen,

4.krav att införa och på ett visst sätt utforma varningstext, innehålls- deklaration eller annan liknande produktinformation om syftet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd,

6.ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket en upp- gift eller underrättelse har anskaffats.

Uppgiftssamlingar med vissa personuppgifter

13 § Utan hinder av denna grundlag gäller vad som följer genom lag om förbud mot offentliggörande av uppgifter som ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa uppgifter om

1.en enskilds ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa, sexualliv, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter, eller

2.att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls till- gänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas person- liga integritet.

Undantag för barnpornografi

14 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av perso- ner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det krävs med hänsyn till

1. rikets säkerhet eller dess för- hållande till en annan stat eller en mellanfolklig organisation,

2. den centrala finanspolitiken, penningpolitiken eller valutapoliti- ken,

3. myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	Prop. 2017/18:49
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	Bilaga 2
		Bilaga 2
2 kap.
Om allmänna handlingars	Allmänna handlingars offentlig-
offentlighet	het
	Grundläggande bestämmelser
	Offentlighetsprincipen
1 §
Till främjande av ett fritt me-	Till främjande av ett fritt me-
ningsutbyte och en allsidig upplys-	ningsutbyte, en fri och allsidig
ning skall varje svensk medbor-	upplysning och ett fritt konstnär-
gare ha rätt att taga del av all-	ligt skapande ska var och en ha rätt
männa handlingar.	att ta del av allmänna handlingar.

Begränsning av offentlighets- principen

2 § Rätten att taga del av allmänna

handlingar får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till

1. rikets säkerhet eller dess för- hållande till annan stat eller mel- lanfolklig organisation,

2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

4. intresset	att	förebygga	eller
beivra brott,				4. intresset av att förebygga eller
5. det allmännas ekonomiska in-				beivra brott,
tresse,				5. det allmännas ekonomiska in-
6. skyddet	för	enskilds person-		tresse,
liga eller ekonomiska förhållanden,				6. skyddet för enskildas person-
7. intresset att bevara djur- eller				liga eller ekonomiska förhållanden,
växtart.				eller
Begränsning av rätten att taga				7. intresset av att bevara djur-
del av allmänna handlingar skall				eller växtart.
angivas noga i bestämmelse i en				En begränsning av rätten att ta
särskild lag eller, om så i visst fall				del av allmänna handlingar ska
befinnes lämpligare, i annan lag				anges noga i en bestämmelse i en
vartill den särskilda lagen hänvi-				särskild lag eller, om det anses
sar. Efter bemyndigande i			sådan	lämpligare i ett visst fall, i en annan	305

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

306

bestämmelse får dock regeringen	lag som den särskilda lagen hän-
genom förordning meddela när-	visar till. Efter bemyndigande i en
mare föreskrifter om bestämmel-	sådan bestämmelse får regeringen
sens tillämplighet.	genom förordning meddela när-
Utan hinder av andra stycket får	mare föreskrifter om bestämmel-
i bestämmelse som där avses riks-	sens tillämplighet.
dagen eller regeringen tilläggas	Riksdagen eller regeringen får
befogenhet att efter omständighet-	dock i en sådan bestämmelse som
erna medgiva att viss handling	avses i andra stycket ges befogen-
lämnas ut.	het att efter omständigheterna
	medge att en viss handling lämnas
	ut.
	Vad som är allmän handling
	Handling
	3 §

Med handling förstås framställ- ning i skrift eller bild samt upptag- ning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän, om den förvaras hos myn- dighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till eller upp- rättad hos myndighet.

En upptagning som avses i första stycket anses förvarad hos myn- dighet, om upptagningen är till- gänglig för myndigheten med tek- niskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, av- lyssnas eller på annat sätt upp- fattas. En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatiserad behandling anses dock förvarad hos myndigheten endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder.

En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatise- rad behandling anses dock inte förvarad hos myndigheten om sammanställningen innehåller personuppgifter och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställ- ningen tillgänglig. Med person-

Med handling avses en framställ- ning i skrift eller bild samt en upp- tagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

uppgift avses all slags information	Prop. 2017/18:49
som direkt eller indirekt kan hän-	Bilaga 2
föras till en fysisk person.
Handling som	förvaras hos
myndighet

4 §

Brev eller annat meddelande som är ställt personligen till den som innehar befattning vid myn- dighet anses som allmän handling, om handlingen gäller ärende eller

4§

En handling är allmän, om den

förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet.

5§

En upptagning som avses i 3 §

anses förvarad hos en myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälp- medel som myndigheten själv ut- nyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för automatise- rad behandling anses dock förva- rad hos myndigheten endast om myndigheten kan göra samman- ställningen tillgänglig med rutin- betonade åtgärder och inte annat följer av 6 §.

6§

En sammanställning enligt 5 §

andra stycket anses inte förvarad hos myndigheten om samman- ställningen innehåller personupp- gifter och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet att göra sammanställningen till- gänglig. Med personuppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person.

7 §
Brev eller annat	meddelande
som är ställt personligen till den
som innehar befattning vid en
myndighet anses	som allmän
handling, om handlingen gäller ett		307

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

308

annan fråga som ankommer på myndigheten och ej är avsedd för mottagaren endast som innehavare av annan ställning.

5 §

Med myndighet likställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling.

6§

Handling anses inkommen till

myndighet, när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I fråga om upptagning som avses i 3 § första stycket gäller i stället att den anses inkommen till myndighet när annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på sätt som angi- ves i 3 § andra stycket.

Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling som enligt till- kännagivande skall avlämnas i förseglat omslag anses ej inkom- men före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet.

Åtgärd som någon vidtager end- ast som led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring av handling, som myndighet har tillhandahållit, skall ej anses leda till att handling är inkommen till den myndigheten.

7 §

Handling anses upprättad hos myndighet, när den har expedie- rats. Handling som ej har expedie- rats anses upprättad när det ärende till vilket den hänför sig har slut- behandlats hos myndigheten eller, om handlingen ej hänför sig till visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts.

I stället för vad som föreskrives i

ärende eller någon annan fråga som ska handläggas av myndig- heten.

8 §

Med myndighet jämställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling.

Inkommen handling

9§

En handling anses ha kommit in

till en myndighet, när den har anlänt till myndigheten eller kom- mit behörig befattningshavare till handa. I fråga om en upptagning som avses i 3 § gäller i stället att den anses ha kommit in till myn- digheten när någon annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på det sätt som anges i 5 §.

Tävlingsskrifter, anbud eller andra sådana handlingar som enligt tillkännagivande ska lämnas i förseglat omslag anses inte ha kommit in före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet.

En åtgärd som någon vidtar end- ast som ett led i en teknisk bear- betning eller teknisk lagring av en handling som en myndighet har tillhandahållit ska inte anses leda till att handlingen har kommit in till den myndigheten.

Upprättad handling

10 §

En handling anses upprättad hos en myndighet, när den har expedie- rats. En handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende som den hänför sig till har slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller färdigställts på annat sätt.

I stället för det som föreskrivs i

första stycket gäller att handling anses upprättad,

1.diarium, journal samt sådant register eller annan förteckning som föres fortlöpande, när hand- lingen har färdigställts för anteck- ning eller införing,

2.dom och annat beslut, som enligt vad därom är föreskrivet skall avkunnas eller expedieras, samt protokoll och annan handling

ivad den hänför sig till sådant beslut, när beslutet har avkunnats eller expedierats,

3.annat myndighets protokoll och därmed jämförliga anteck- ningar, när handlingen har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts, dock ej protokoll hos riksdagens utskott, kommuns revi- sorer eller statliga kommittéer eller hos kommunal myndighet i ärende som denna endast bereder till avgörande.

8 §

Har organ som ingår i eller är knutet till ett verk eller liknande myndighetsorganisation över- lämnat handling till annat organ inom samma myndighetsorgani- sation eller framställt handling för sådant överlämnande, skall hand- lingen ej anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträda som självständiga i förhållande till varandra.

första stycket gäller följande:

1.Diarium, journal samt sådant register eller annan förteckning som förs fortlöpande anses ha upprättats när de har färdigställts för anteck- ning eller införing.

2.Dom och annat beslut, som enligt vad som är föreskrivet ska avkunnas eller expedieras, samt protokoll och annan handling som hänför sig till ett sådant beslut, anses ha upprättats när beslutet har avkunnats eller expedierats.

3.Andra protokoll från en myn- dighet och därmed jämförliga anteckningar anses ha upprättats när de har justerats av myndig- heten eller färdigställts på annat sätt.

Det som sägs i andra stycket 3 gäller inte protokoll hos riksda- gens utskott, en kommuns revi- sorer, statliga kommittéer eller hos en kommunal myndighet i ärende som denna endast bereder till avgörande.

Överlämnad handling

11 §

Har ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighetsorganisat- ion lämnat över en handling till något annat organ inom samma myndighetsorganisation, anses handlingen som inkommen eller upprättad därigenom endast om organen uppträder som självstän- diga i förhållande till varandra.

Detsamma gäller om en hand- ling har framställts för att lämnas på det sätt som anges i första stycket.

Minnesanteckning, utkast och koncept

9 §	12 §
Hos myndighet tillkommen min-	En minnesanteckning som har
nesanteckning som ej har expedie-	gjorts hos en myndighet och som

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

309

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

310

rats skall ej heller efter den tid- punkt då den enligt 7 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten, om den icke tages om hand för arkivering. Med minnesanteckning förstås promemoria och annan uppteck- ning eller upptagning som har kommit till endast för ärendes föredragning eller beredning, dock ej till den del den har tillfört ären- det sakuppgift.

Utkast eller koncept till myndig- hets beslut eller skrivelse och an- nan därmed jämställd handling som ej har expedierats anses ej som allmän handling, såvida den icke tages om hand för arkivering.

10 §

Handling som förvaras hos en myndighet endast som led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning anses inte som allmän handling hos den myndig- heten.

Som allmän handling anses inte handling som en myndighet förva- rar endast i syfte att kunna åter- skapa information som har gått förlorad i en myndighets ordinarie system för automatiserad behand- ling av information (säkerhets- kopia).

11 §

Som allmän handling anses ej

1.brev, telegram eller annan så- dan handling som har inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast för befordran av med- delande,

2.meddelande eller annan hand-

inte har expedierats ska inte heller efter den tidpunkt då den enligt 10 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten.

Minnesanteckningen anses dock som upprättad om den har tagits om hand för arkivering. Med minnes- anteckning avses promemoria och annan uppteckning eller upptagning som har kommit till endast för föredragning eller beredning av ett ärende, dock inte i den del den har tillfört ärendet någon sakuppgift.

Utkast eller koncept till en myn- dighets beslut eller skrivelse och annan därmed jämställd handling som inte har expedierats anses inte som allmän handling. Handlingen anses dock vara allmän handling om den tas om hand för arkivering.

Teknisk bearbetning och säker- hetskopia

13 §

En handling som förvaras hos en myndighet endast som ett led i en teknisk bearbetning eller teknisk lagring för någon annans räkning anses inte som allmän handling hos den myndigheten.

Undantag

14 §

Som allmän handling anses inte

1.brev, telegram eller någon an- nan sådan handling som har läm- nats in till eller upprättats hos en myndighet endast för befordran av ett meddelande,

2.meddelande eller annan hand-

ling som har inlämnats till eller					ling som har lämnats in till eller			Prop. 2017/18:49
upprättats hos	myndighet endast				upprättats hos en myndighet endast			Bilaga 2
för offentliggörande		i	periodisk		för offentliggörande i en periodisk
skrift som utgives genom myndig-					skrift som ges ut genom myndig-
heten,					heten,
3. tryckt skrift, ljud- eller bild-					3. tryckt skrift, ljud- eller bild-
upptagning eller annan			handling		upptagning	eller	någon annan
som ingår i bibliotek eller som från					handling som ingår i ett bibliotek
enskild har tillförts allmänt arkiv					eller som från en enskild har till-
uteslutande för förvaring och vård					förts ett allmänt arkiv uteslutande
eller forsknings- och studieända-					för förvaring och vård eller forsk-
mål eller privata brev, skrifter eller					nings- och studieändamål eller
upptagningar som eljest ha över-					privata brev, skrifter eller upptag-
lämnats till myndighet uteslutande					ningar som annars har överläm-
för ändamål som nu angivits,					nats till en myndighet uteslutande
4. upptagning	av	innehållet		i	för något ändamål som anges här,
handling som avses i 3, om upp-					4. en upptagning av innehållet i
tagningen förvaras hos myndighet					handling som avses i 3, om upp-
där den ursprungliga handlingen ej					tagningen förvaras hos en myndig-
skulle vara att anse som allmän.					het där den ursprungliga hand-
Det som föreskrivs i första					lingen inte skulle vara att anse som
stycket 3 om handling som ingår i					allmän.
bibliotek tillämpas inte på upptag-					Det som föreskrivs i första
ning i en databas som en myndig-					stycket 3 om handling som ingår i
het har tillgång till enligt avtal med					bibliotek tillämpas inte på en upp-
en annan myndighet, om upptag-					tagning i en databas som en myn-
ningen är allmän handling hos den					dighet har tillgång till enligt ett
myndigheten.					avtal med en annan myndighet, om
					upptagningen	är	allmän handling
					hos den myndigheten.
					Utlämnande av allmänna hand-
					lingar
					Rätten att ta del av allmänna
					handlingar
12 §					15 §
Allmän handling som får lämnas					Den som begär ut en allmän
ut skall på begäran genast eller så					handling som får lämnas ut ska
snart det är möjligt på stället utan					genast eller så snart det är möjligt
avgift tillhandahållas			den, som		och utan avgift få ta del av hand-
önskar taga del därav, så att					lingen på stället på ett sådant sätt
handlingen kan	läsas,		avlyssnas		att den kan läsas eller avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas.					eller uppfattas på annat sätt. En
Handling får även skrivas av, av-					handling får även skrivas av, av-
bildas eller tagas i anspråk för					bildas eller tas i anspråk för ljud-
ljudöverföring.	Kan	handling		ej	överföring. Kan en handling inte
tillhandahållas utan att sådan del					tillhandahållas utan att en sådan del
därav som icke får lämnas ut röjes,					av handlingen som inte får lämnas
skall den i övriga delar göras till-					ut röjs, ska den i övriga delar göras			311

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

312

gänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

Kopior av allmänna handlingar

13 §

Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. En myn- dighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 § första stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits, om svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Begäran att få avskrift eller ko- pia av allmän handling skall be- handlas skyndsamt.

14 §

Begäran att få taga del av allmän handling göres hos myndighet som förvarar handlingen.

Begäran prövas av myndighet som angives i första stycket. Om särskilda skäl föranleda det, får dock i bestämmelse som avses i 2 § andra stycket föreskrivas att pröv- ningen vid tillämpningen av be- stämmelsen skall ankomma på annan myndighet. I fråga om

16 §

Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot fastställd avgift få en avskrift eller kopia av handlingen till den del handlingen får lämnas ut. En myndighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa en kopia av karta, rit- ning, bild eller någon annan upp- tagning som avses i 3 § än vad som följer av lag, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

En begäran att få en avskrift eller kopia av allmän handling ska be- handlas skyndsamt.

Prövning av begäran

17 §

En begäran att få ta del av en allmän handling görs hos den myndighet som förvarar hand- lingen.

handling som är av synnerlig bety- delse för rikets säkerhet kan även genom förordning föreskrivas att endast viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de nu nämnda fallen skall begäran om utlämnande genast hänskjutas till behörig myndighet.

annan myndighet. I fråga om en	Prop. 2017/18:49
handling som är av synnerlig bety-	Bilaga 2
delse för rikets säkerhet kan det
även genom förordning föreskrivas
att endast en viss myndighet får
pröva frågan om utlämnande. I
dessa fall ska begäran om utläm-
nande genast hänskjutas till en
behörig myndighet.

18 §

15 §

Om annan än riksdagen eller regeringen avslår begäran att få taga del av handling eller lämnar ut allmän handling med förbehåll, som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller eljest för- foga över den, får sökanden föra talan mot beslutet. Talan mot beslut av statsråd skall föras hos regeringen och talan mot beslut av annan myndighet hos domstol.

I den i 2 § omnämnda lagen skall närmare angivas hur talan mot beslut som avses i första stycket skall föras. Sådan talan skall alltid prövas skyndsamt.

Angående rätt att föra talan mot beslut av myndighet som lyder under riksdagen är särskilt före- skrivet.

19 §

Om någon annan än riksdagen eller regeringen avslår en begäran att få ta del av en handling eller lämnar ut en allmän handling med förbehåll som inskränker sökan- dens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, får sökanden överklaga beslutet. Be- slut av statsråd ska överklagas till regeringen och beslut av någon annan myndighet ska överklagas till domstol.

I den lag som avses i 2 § ska det

närmare anges hur beslut som
avses i första stycket får över-
klagas. Ett överklagande ska alltid
prövas skyndsamt.
För beslut av en myndighet som
lyder under riksdagen gäller sär-
skilda bestämmelser om överkla-
gande.	313

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

314

16 §						20 §
Anteckning om hinder att lämna						En anteckning om hinder att
ut allmän handling får göras endast						lämna ut allmän handling får göras
på handling som omfattas av be-						endast på en handling som om-
stämmelse som avses i 2 § andra						fattas av en bestämmelse som
stycket.		Härvid		skall	tillämplig	avses i 2 §		andra	stycket.	Den
bestämmelse angivas.						tillämpliga		bestämmelsen		ska
						anges.
						Ytterligare bestämmelser om
						allmänna handlingar
						Allmänna handlingar hos enskilda
						organ och hos Svenska kyrkan
17 §						21 §
I lag får föreskrivas att reger-						Om en	myndighets verksamhet
ingen	eller beslutande				kommunal	ska övertas av ett enskilt organ, får
församling får besluta att all-						det i lag föreskrivas att regeringen
männa handlingar som hänför sig						eller en beslutande kommunal för-
till myndighets verksamhet, vilken						samling får besluta att allmänna
skall övertas av enskilt organ, får						handlingar som hänför sig till den
överlämnas till det organet för						verksamheten		och	som organet
förvaring, om detta behöver hand-						behöver	för	verksamheten		får
lingarna i verksamheten, utan att						överlämnas dit utan att handling-
handlingarna			därigenom upphör			arna därigenom upphör att vara
att vara allmänna. Ett sådant organ						allmänna. Ett sådant organ ska i
skall i fråga om överlämnade hand-						fråga om	överlämnade handlingar
lingar	jämställas			med	myndighet	jämställas med en myndighet när
vid tillämpningen av 12–16 §§.						15–20 §§ tillämpas.
I lag får även föreskrivas att
regeringen får besluta att all-
männa handlingar får överlämnas
till Svenska kyrkan eller någon av
dess	organisatoriska				delar för
förvaring, utan				att handlingarna
därigenom upphör att vara all-
männa.		Detta	gäller		handlingar
som senast den 31 december 1999
har kommit in till eller upprättats
hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

Vid tillämpningen av 12–16 §§ skall Svenska kyrkan och dess

organisatoriska delar jämställas med myndighet i fråga om över- lämnade handlingar.

18 §

Grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar skall bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i lag.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

22 §

I lag får det även föreskrivas att regeringen får besluta att allmänna handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Detta gäller handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

När 15–20 §§ tillämpas ska Svenska kyrkan och dess organi- satoriska delar jämställas med en myndighet i fråga om överlämnade handlingar.

Bevarande och gallring

23 §

Grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska beva- ras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar får meddelas i lag.

3 kap.

Om rätt till anonymitet	Rätten till anonymitet
1 §
Författare till tryckt skrift vare ej	En författare till en tryckt skrift
skyldig att låta sitt namn eller sin	är inte skyldig att sätta ut namn,
pseudonym eller signatur utsättas	pseudonym eller signatur på skrif-
å skriften. Vad nu sagts äger mot-	ten. Detsamma gäller för den som
svarande tillämpning beträffande	har meddelat uppgifter för offent-
den som lämnat meddelande enligt	liggörande enligt 1 kap. 7 § och
1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i	för utgivare av en tryckt skrift som
fråga om utgivare av tryckt skrift	inte är periodisk.
som ej är periodisk.

315

I mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på grund av tryckfrihetsbrott får ingen ta upp frågan om vem som är författare eller vem som är meddelare enligt 1 kap. 7 §. Detsamma gäller frå- gan om vem som är utgivare till en tryckt skrift som inte är periodisk.

Om författare eller utgivare har angetts på en skrift som inte är periodisk, med namn eller med en pseudonym eller signatur som enligt vad som är allmänt känt syftar på en viss person, får dock frågan om han eller hon är an- svarig behandlas i målet. Det- samma gäller om någon i en skriftlig förklaring har uppgett sig vara författaren eller utgivaren eller självmant har lämnat en sådan uppgift i målet.

Frågan om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 22 eller 23 § får handläggas i samma rättegång som avses i första och andra styckena.

Tystnadsplikt

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

316

2 §

I mål som rör tryckfrihetsbrott må fråga ej väckas om vem som är författare eller har lämnat med- delande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, ej heller om vem som är utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk. Om för skrift, som ej är periodisk, författare eller utgivare har angivits å skriften med namn eller med pseudonym eller signa- tur, som enligt vad allmänt är känt åsyftar bestämd person, eller någon i skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren eller utgivaren eller inför domstol i målet själv- mant avgivit sådant erkännande, må dock frågan om han är ansva- rig behandlas i målet.

Fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § må utan hinder av första stycket handläggas i samma rättegång som mål som där angives.

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift eller med framställ- ning som var avsedd att införas i tryckt skrift och den som har varit verksam inom företag för utgivning av tryckta skrifter eller inom före- tag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter får inte röja vad han därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat med- delande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket eller är utgivare av skrift som inte är periodisk.

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte

1. om den till vars förmån tyst- nadsplikten gäller har samtyckt till

3 §

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning som har varit avsedd att införas i en tryckt skrift får inte röja vad han eller hon då har fått veta om vem som är författare eller meddelare eller, i fråga om en skrift som inte är periodisk, ut- givare.

att hans identitet röjs,

2.om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § första stycket,

3.om det rör sig om brott som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1,

4.i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 7 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt, att vid för- handling uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gär- ningen har lämnat meddelandet eller medverkat till framställ- ningen, eller

5.i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om iden- titeten lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1.Den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2.Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3.Det rör sig om något av de brott av meddelare, författare eller andra upphovsmän eller av ut- givare som avses i 7 kap. 22 § första stycket 1.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

317

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

318

	förhandling.
	5. En domstol finner i något an-
	nat fall att det av hänsyn till ett
	allmänt eller enskilt intresse är av
	synnerlig vikt att en uppgift om
	identiteten lämnas vid vittnes-
	förhör eller förhör med en part
	under sanningsförsäkran.
	Vid förhör som avses i första
	stycket 4 eller 5 ska rätten noga
	vaka över att det inte ställs frågor
	som kan inkräkta på tystnads-
	plikten utöver vad som har med-
	getts i varje särskilt fall.
	Efterforskningsförbud
4 §	5 §
Myndighet eller annat allmänt	En myndighet eller ett annat
organ må ej efterforska författaren	allmänt organ får inte efterforska
till framställning som införts eller	1. författaren till en framställ-
varit avsedd att införas i tryckt	ning som har införts eller varit
skrift, den som utgivit eller avsett	avsedd att införas i en tryckt skrift,
att utgiva framställning i sådan	2. den som har gett ut eller av-
skrift eller den som lämnat med-	sett att ge ut en framställning i en
delande enligt 1 kap. 1 § tredje	sådan skrift, eller
stycket, i vidare mån än som er-	3. den som har meddelat upp-
fordras för åtal eller annat ingri-	gifter enligt 1 kap. 7 §.
pande mot honom som ej står i strid	Förbudet i första stycket hindrar
med denna förordning. Får efter-	inte efterforskning när det behövs
forskning förekomma, skall därvid	för åtal eller något annat ingri-
beaktas den i 3 § angivna tyst-	pande som inte står i strid med
nadsplikten.	denna grundlag. I sådana fall ska
Inte heller får en myndighet eller	den tystnadsplikt som anges i 3 §
ett annat allmänt organ ingripa	beaktas.
mot någon för att han eller hon i
en tryckt skrift har brukat sin
tryckfrihet eller medverkat till ett
sådant bruk.
	Repressalieförbud
	6 §
	En myndighet eller ett annat
	allmänt organ får inte ingripa mot
	någon för att han eller hon i en
	tryckt skrift har brukat sin tryckfri-
	het eller medverkat till ett sådant
	bruk.

8 §

Det som sägs i detta kapitel om författare gäller även andra upp- hovsmän till framställningar som har införts eller varit avsedda att införas i en tryckt skrift.

6 §

Med författare likställes i detta kapitel annan som är att anse som upphovsman till framställning som införts eller är avsedd att införas i tryckt skrift.

Straff

5 § 7 §

Den som uppsåtligen eller av Till böter eller fängelse i högst oaktsamhet mot författarens eller, i ett år döms den som

fall som avses i 1 §, mot utgivarens 1. uppsåtligen eller av oaktsam- eller meddelarens vilja på tryckt het bryter mot sin tystnadsplikt skrift sätter ut dennes namn, enligt 3 §,

pseudonym eller signatur eller 2. uppsåtligen eller av oaktsam- åsidosätter sin tystnadsplikt enligt het på en tryckt skrift sätter ut 3 §, döms till böter eller fängelse i namn på eller pseudonym eller högst ett år. Till samma straff signatur för en författare eller, i döms den som uppsåtligen eller av fall som avses i 1 §, meddelare oaktsamhet på skriften såsom för- eller utgivare mot hans eller fattare, utgivare eller meddelare hennes vilja,

sätter ut namnet på eller pseudo- 3. uppsåtligen eller av oaktsam- nym eller signaturen för annan het på en tryckt skrift sätter ut person än den verkliga författaren, namn på eller pseudonym eller utgivaren eller meddelaren. signatur för någon som uppges För efterforskning i strid med vara författare, utgivare eller

4 § första meningen döms, om meddelare men som inte är det, efterforskningen har skett uppsåt- 4. uppsåtligen efterforskar i strid ligen, till böter eller fängelse i med 5 §, eller

högst ett år. 5. uppsåtligen ingriper i strid För uppsåtligt ingripande i strid med 6 §, om åtgärden utgör av- med 4 § andra stycket döms, om skedande, uppsägning, med- åtgärden utgör avskedande, upp- delande av disciplinpåföljd eller en

sägning, meddelande av disciplin- liknande åtgärd. påföljd eller en liknande åtgärd, till

böter eller fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast

om målsäganden anmält brottet till Allmänt åtal för brott som avses åtal. i första stycket 1–3 får väckas endast om målsäganden har anmält

brottet till åtal.

Andra upphovsmän än författare

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

319

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

320

						4 kap.
Om tryckta skrifters framställning							Rätten att trycka skrifter
							1 §
Rätt att själv eller med biträde							Var och en har rätt att själv eller
av andra genom tryckpress fram-							med hjälp av andra trycka skrifter.
ställa	tryckalster		skall tillkomma
varje	svensk	medborgare eller
svensk juridisk person.
							Ursprungsuppgifter
							2 §
Skrift, som i riket framställes							En skrift som är tryckt i Sverige
genom tryckpress eller som här							och avsedd att ges ut här ska inne-
mångfaldigas		genom		stencilering,			hålla tydliga uppgifter om vem som
fotokopiering eller liknande tek-							har tryckt skriften samt om ort och
niskt förfarande och för vilken							år för tryckningen.
gäller utgivningsbevis, skall inne-							Detsamma gäller en skrift som
hålla tydliga uppgifter om vem som							är mångfaldigad här genom foto-
har tryckt eller eljest mångfaldigat							kopiering eller någon	liknande
skriften samt om ort och år för							teknik och för vilken utgivnings-
mångfaldigandet,			om		skriften	är	bevis gäller.
avsedd att utgivas i riket och ej är							Skyldigheten att sätta ut uppgif-
att hänföra till bild- eller tillfällig-							ter enligt första stycket gäller inte
hetstryck.							bild- eller tillfällighetstryck enligt
Om utsättande av uppgifter som							3 §.
avses i första stycket å skrift, som
mångfaldigas		genom			stencilering,
fotokopiering eller liknande tekniskt
förfarande och för vilken ej gäller
utgivningsbevis,			är	föreskrivet		i
1 kap. 5 § första stycket.
							3 §
Med bild- eller tillfällighetstryck							Med bild- eller tillfällighetstryck
förstås i denna förordning vykort							avses i denna grundlag vykort och
och bildalbum, visitkort och notifi-							bildalbum, visitkort och notifikat-
kationer, adresskort,					etiketter,		ioner, adresskort, etiketter, blan-
blanketter, reklam- och emballage-							ketter samt affärstryck	såsom
tryck samt annat affärstryck även							reklam- och emballagetryck och
som andra sådana tryckalster, allt							andra sådana trycksaker. En förut-
under förutsättning att på grund av							sättning är att missbruk av tryck-
texten eller vad eljest framställes							friheten kan anses uteslutet på
tryckfrihetsmissbruk kan anses ute-							grund av texten eller framställ-
slutet.							ningen i övrigt.

			Skyldighet att bevara exemplar
			4 §
Om skyldighet att bevara exem-			Föreskrifter om skyldighet att
plar av tryckt skrift för granskning			bevara exemplar av tryckta skrifter
och att lämna exemplar av skrift			för granskning och att lämna
till bibliotek eller arkiv föreskrives			exemplar av sådana skrifter till
i lag.			bibliotek eller arkiv får meddelas i
			lag.
1 kap.	7 § andra	stycket tredje	4 § andra stycket
meningen
I lag får föreskrivas om särskild			Detsamma gäller föreskrifter om
skyldighet att spela in sådana pro-			skyldighet att spela in program och
gram och bevara tekniska upptag-			bevara tekniska upptagningar som
ningar	samt att	tillhandahålla	avses i 1 kap. 5 och 6 §§ samt att
dessa.			tillhandahålla dessa.
			Straff
			5 §
Den som framställer skrift och			Till böter eller fängelse i högst
därvid bryter mot 2 § första stycket			ett år döms den som framställer en
dömes till böter eller fängelse i			skrift och bryter mot 2 § första
högst ett år.			eller andra styckena.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

5 kap. Rätten att ge ut periodiska skrifter

Ägare och utgivare

1 § En periodisk skrift ska ha en utgivare. Utgivaren utses av skriftens ägare.

Behörighetskrav

2 § Var och en får vara ägare till en periodisk skrift.

3 § En utgivare till en periodisk skrift ska ha hemvist i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda be- stämmelser i lag får inte vara utgivare.

Utgivarens befogenhet

Anmälan om utgivare

5 § När utgivare har utsetts, ska ägaren anmäla detta till en myndighet som anges i lag. Anmälan ska innehålla uppgift om utgivarens namn och

321

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

322

hemvist. Den ska även innehålla bevis om att utgivaren är behörig enligt 3 § och en förklaring om att han eller hon har åtagit sig uppdraget.

Ställföreträdare för utgivare

7 § En utgivare får utse en eller flera ställföreträdare. När ställföreträdare har utsetts, ska detta anmälas till den myndighet som avses i 5 §. Till- sammans med anmälan ska det lämnas ett bevis om att ställföreträdaren uppfyller behörighetsvillkoren för utgivare och har åtagit sig uppdraget och att ägaren har godkänt ställföreträdaren.

För ställföreträdare gäller 3 §. Om utgivarens uppdrag upphör faller också uppdraget som ställföreträdare.

8 § Om anmälan av ställföreträdare har gjorts enligt 7 §, får utgivaren överlämna åt ställföreträdaren att i utgivarens ställe utöva den befogenhet som utgivaren har enligt 4 §.

Kan det antas att utgivaren på grund av sjukdom eller av annan till- fällig orsak oavbrutet under minst en månad inte kommer att utöva befo- genheten som utgivare, ska han eller hon snarast överlämna denna till en ställföreträdare. Finns det ingen ställföreträdare, ska utgivaren genast utse en ställföreträdare och anmäla detta enligt 5 §. Detsamma gäller om uppdraget för den som har utsetts till ställföreträdare kommer att upp- höra.

Uppgift om utgivare

9 § På varje nummer eller häfte av en periodisk skrift ska utgivarens namn sättas ut. När en ställföreträdare har trätt in anges i stället ställföre- trädarens namn.

Utgivningsbevis

Utfärdande

10 § En periodisk skrift får inte ges ut innan det har utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot utgivning enligt denna grundlag (utgivningsbevis).

Utgivningsbevis meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Ansökan görs av skriftens ägare. I ansökan ska skriftens titel, utgivningsort och utgivningsplan anges.

11 § Utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en anmälan om utgivare enligt 5 §.

En ansökan får avslås om skriftens titel lätt kan förväxlas med titeln på någon annan skrift med giltigt utgivningsbevis.

Giltighet och förnyelse

12 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset.

Beviset får förnyas efter ansökan av skriftens ägare, varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden.

Återkallelse

13 § Ett utgivningsbevis får återkallas i följande fall:

1.Ägaren har anmält att skriftens utgivning upphört.

2.Det finns ingen utgivare eller utgivaren uppfyller inte behörighetsvillkoren enligt 3 § och en behörig utgivare utses inte ome- delbart.

3.Det har gått sex månader från dagen då utgivningsbeviset utfärda- des, utan att skriften kommit ut.

4.Skriften har under något av de två senaste kalenderåren inte kommit ut med minst fyra nummer eller häften på särskilda tider.

5.Det visas inom sex månader från första gången skriften kom ut att beviset inte borde ha utfärdats med hänsyn till bestämmelsen i 11 § andra stycket.

6.Titeln på en skrift har typografiskt sett getts en sådan likhet med titeln på en annan skrift med utgivningsbevis att förväxling lätt kan ske och rättelse vidtas inte omedelbart.

14 § Om ett utgivningsbevis har återkallats enligt 13 § första stycket 2, 4 eller 6, krävs medgivande av skriftens ägare för att utgivningsbevis ska meddelas för en annan skrift med en titel som har en sådan likhet att de lätt kan förväxlas. Medgivande behövs dock inte om det har gått två år efter återkallelsen.

Detsamma gäller om det tidigare utgivningsbeviset har förklarats ha upphört.

15 § Det får i lag meddelas närmare föreskrifter om

1.skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i fråga om utgivningsort och utgivningsplan,

2.giltighet och förnyelse av utgivningsbevis, och

3.återkallelse av utgivningsbevis.

Straff

16 § Till böter döms

1.ägare till en periodisk skrift som ges ut utan att utgivningsbevis finns,

2.ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivare inte utses och anmäls enligt 6 §,

3.utgivare som inte överlämnar sitt uppdrag till ställföreträdare enligt

8 §,

4.den som ger ut en periodisk skrift för vilken utgivningsförbud har meddelats enligt denna grundlag eller som uppenbart utgör en fortsätt- ning av en sådan skrift, eller

5.den som på en periodisk skrift låter ange sitt namn som utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig.

Om skriften har förklarats vara brottslig eller omständigheterna är synnerligen försvårande av något annat skäl, är straffet fängelse i högst

ett år.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

323

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

17 § Till straff enligt 16 § döms även den som i en ansökan, anmälan eller förklaring som avses i detta kapitel medvetet lämnar oriktiga upp- gifter.

18 § Till penningböter döms utgivare som inte sätter ut uppgifter om utgivarens namn på det sätt som anges i 9 §. Detsamma gäller ställföre- trädare som har trätt in som utgivare.

19 § I lag får det föreskrivas om straff för den som bryter mot en före- skrift i lag som har meddelats med stöd av 15 § 1.

6 kap.

Om tryckta skrifters spridning

Rätten att sprida tryckta skrifter

1 §

Rätt att själv eller med biträde av andra till salu hålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Var och en har rätt att själv eller med hjälp av andra sprida tryckta skrifter.

		Undantag
		2 §
Utan hinder av denna förordning		Utan hinder av denna grundlag
gälle vad i lag är stadgat för det		gäller vad som föreskrivs i lag, när
fall att någon		någon
1. förevisar pornografisk bild på		1. visar en pornografisk bild på
eller vid allmän plats genom skylt-		eller vid en allmän plats genom
ning eller annat liknande förfa-		skyltning eller annat liknande förfa-
rande på sätt som är ägnat att		rande på ett sätt som är ägnat att
väcka allmän anstöt eller utan		väcka allmän anstöt eller utan före-
föregående beställning med posten		gående beställning sänder eller
sänder eller på annat sätt tillställer		tillställer på annat sätt en sådan
någon sådan bild;		bild till någon, eller
2. bland barn	och ungdom	2. bland barn och ungdom spri-
sprider tryckt skrift, som genom		der en tryckt skrift som genom sitt
sitt innehåll kan verka förråande		innehåll kan verka förråande eller
eller eljest medföra allvarlig fara		annars medföra allvarlig fara för
för de ungas sedliga fostran.		de unga.
Beträffande spridande av sådan
karta över Sverige eller del därav
som innehåller	upplysning av

betydelse för rikets försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild meddelas närmare bestämmel-

ser i lag.

324

3 §

I lag får det meddelas föreskrif- ter om spridning genom tryckta skrifter av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplys- ningar av betydelse för rikets för- svar.

Skyldighet att befordra tryckta skrifter

För tryckt skrifts försändande genom postbefordringsföretag eller annan allmän trafikanstalt skola ej på grund av skriftens innehåll gälla särskilda inskränk- ningar eller villkor. Vad nu sagts skall dock ej avse försändande, som innebär överträdelse av vad i 3 § är stadgat.

Allmän trafikanstalt, som mot- tagit tryckt skrift för befordran, skall ej anses som skriftens ut- spridare.

4 §

Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot en periodisk skrift för beford- ran ska inte anses som skriftens spridare.

Straff

3§

Saknar skrift, som avses i 4 kap.

2 § första stycket, där föreskriven uppgift eller är sådan uppgift eller uppgift enligt 1 kap. 5 § första stycket 2 å skrift, som där åsyftas, utspridaren veterligt, oriktig, straffes utspridaren med penning- böter.

5§

Till penningböter döms den som

sprider en tryckt skrift som saknar en uppgift som avses i 4 kap. 2 §. Detsamma gäller om en sådan uppgift eller en uppgift som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 2 är orik- tig och spridaren känner till detta.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

325

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

6 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tryckt skrift i vetskap om att den

1.har tagits i beslag eller för- klarats konfiskerad,

2.har getts ut i strid med ett ut- givningsförbud som har meddelats enligt denna grundlag, eller

3.uppenbart utgör en fortsätt- ning av en skrift som omfattas av ett sådant förbud som avses i 2.

7 kap. Tryckfrihetsbrott

Vad som är tryckfrihetsbrott

Gärningar som är tryckfrihetsbrott

Olaga hot

Förtal

Förtal av avliden medför ansvar, om gärningen är sårande för de efter- levande eller annars kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne.

Det ska inte dömas till ansvar om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han eller hon visar att upp- giften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den.

Förolämpning

4 § Som tryckfrihetsbrott anses förolämpning som innebär att någon smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom eller henne.

Uppvigling

5 § Som tryckfrihetsbrott anses uppvigling som innebär att någon upp-

manar eller på annat sätt söker förleda till brottslig gärning, svikande av

326

medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet eller åsidosät- tande av vad som åligger krigsman i tjänsten.

Hets mot folkgrupp

Olaga våldsskildring

Hot mot tjänsteman

8 § Som tryckfrihetsbrott anses hot mot tjänsteman som innebär att någon med hot om våld förgriper sig på någon annan för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd

1.i dennes myndighetsutövning,

2.i annan verksamhet som omfattas av samma skydd som är förenat med myndighetsutövning, eller

3.vid biträde till åtgärd som omfattas av sådant skydd.

Detsamma gäller om någon på detta sätt förgriper sig mot den som tidigare har utövat eller biträtt vid sådan verksamhet, för vad denne då gjort eller underlåtit att göra.

För försök eller förberedelse till sådant hot mot tjänsteman döms det till ansvar, såvida inte brottet, om det hade fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa.

Övergrepp i rättssak

9 § Som tryckfrihetsbrott anses övergrepp i rättssak som innebär att någon med hot om våld angriper någon annan

1.för att denne har gjort en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett en utsaga hos en domstol eller annan myndighet, eller

2.för att hindra denne från en sådan åtgärd som anges i 1.

Uppror

10 § Som tryckfrihetsbrott anses uppror som förövats med uppsåt att statsskicket, med vapenmakt eller annars med våldsamma medel, ska omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riks- dagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, om gärningen innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror döms det till ansvar.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

327

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

328

Brott mot medborgerlig frihet

11 § Som tryckfrihetsbrott anses brott mot medborgerlig frihet som inne- bär att någon utövar olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom en politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara.

För försök till sådant brott mot medborgerlig frihet döms det till an- svar.

Högförräderi

12 § Som tryckfrihetsbrott anses högförräderi som förövats med uppsåt att riket eller en del av det, med våldsamma eller annars lagstridiga me- del eller med utländskt bistånd, ska läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lös- ryckas, om handlingen innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

Detsamma gäller om någon med uppsåt att åtgärd eller beslut av stats- chefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska framtvingas eller hindras med utländskt bistånd, om handlingen innebär en fara för detta.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi döms det till ansvar.

Krigsanstiftan

13 § Som tryckfrihetsbrott anses krigsanstiftan som innebär att någon med utländskt bistånd framkallar fara för att riket ska invecklas i krig eller andra fientligheter.

Spioneri

14 § Som tryckfrihetsbrott anses spioneri som innebär att någon genom att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverk- ningssätt, underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säker- het. Detta gäller vare sig uppgiften är riktig eller inte.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri döms det till ansvar.

Obehörig befattning med hemlig uppgift

15 § Som tryckfrihetsbrott anses obehörig befattning med hemlig uppgift som innebär att någon, utan syfte att gå främmande makt tillhanda, obe- hörigen befordrar, lämnar eller röjer en uppgift rörande något förhållande av hemlig natur, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden eller annars för rikets säkerhet. Detta gäller vare sig uppgiften är riktig eller inte.

För försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig uppgift döms det till ansvar.

Detsamma gäller stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas, om gärningen inne-

fattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde något för- hållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst hade betrotts honom eller henne.

Vårdslöshet med hemlig uppgift

16 § Som tryckfrihetsbrott anses vårdslöshet med hemlig uppgift som innebär att någon av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 15 §.

Landsförräderi eller landssvek

17 § Som tryckfrihetsbrott anses sådant landsförräderi eller landssvek som innebär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott tillämpas av andra skäl,

1.missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,

2.förråder egendom som är av betydelse för totalförsvaret, eller

3.begår någon annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att med- föra men för totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar.

Landsskadlig vårdslöshet

18 § Som tryckfrihetsbrott anses landsskadlig vårdslöshet som innebär att någon av oaktsamhet begår en gärning som avses i 17 §.

Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet

19 § Som tryckfrihetsbrott anses ryktesspridning till fara för rikets säker- het som innebär att någon, då riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott tillämpas av andra skäl, sprider falska rykten eller andra osanna påståenden, som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främmande makt framför eller låter framkomma sådana rykten eller påståenden eller bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet.

Offentliggörandebrott

20 § Som tryckfrihetsbrott anses också att någon

2.offentliggör en uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter en tyst- nadsplikt som anges i en särskild lag, eller

3.när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör en uppgift om förhållanden vars röjande enligt lag innefattar annat brott mot rikets säkerhet än de som anges i 12–16 §§.

Undantag

21 § Ett tillkännagivande i en annons eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett tryckfrihetsbrott om det inte omedelbart av med-

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

329

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

330

delandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande som genom chiffer eller på något an- nat sätt är hemligt för allmänheten.

Meddelar- och anskaffarbrott

Brott av meddelare

22 § Om någon meddelar en uppgift i syfte att göra den offentlig i en tryckt skrift enligt 1 kap. 7 § första stycket och därigenom gör sig skyldig till något av följande brott, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet:

1.högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förbere- delse eller stämpling till ett sådant brott,

3.uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en sär- skild lag.

ien tryckt skrift.

I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen.

Brott av anskaffare

23 § Om någon anskaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i en tryckt skrift eller för att lämna ett meddelande enligt 1 kap. 7 § andra stycket och därigenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 22 § andra stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om det brottet.

Ytterligare bestämmelser om tryckfrihetsbrott

Påföljd

24 § Vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott gäller även tryckfri- hetsbrott.

Vid bestämmande av påföljd ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Publicering av domen

25 § Om den tilltalade döms för förtal eller förolämpning i en periodisk skrift enligt 3 eller 4 §, får domstolen efter yrkande besluta att domen ska föras in i skriften.

Konfiskering

26 § En tryckt skrift som innehåller tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Konfiskering innebär att alla exemplar av skriften som är avsedda att

spridas ska förstöras. Konfiskering innebär även att åtgärder vidtas så att formar, stenar, stereotyper, plåtar och annan liknande utrustning inte kan missbrukas.

Bestämmelsen i 24 § andra stycket tillämpas även vid konfiskering.

Borttagande ur en databas som innehåller bilagor

27 § Om ett sådant tillhandahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 och 6 §§ innefattar tryckfrihetsbrott, får domstolen besluta att det brotts- liga yttrandet ska tas bort ur databasen.

Krav på att ett yttrande ska tas bort kan framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription.

28 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som inte tar bort ett yttrande ur en databas, trots att han eller hon vet att en domstol enligt 27 § har beslutat att yttrandet ska tas bort ur databasen.

Utgivningsförbud

29 § Om riket befinner sig i krig, får rätten i samband med konfiskering av en periodisk skrift meddela förbud mot att ge ut skriften under en viss tid. Ett sådant förbud får meddelas endast vid brott som avses i 10 §, 12– 14 §§, 15 §, om brottet är att anse som grovt, samt 17 §. Förbudet får gälla i högst sex månader från det att domen i tryckfrihetsmålet har fått laga kraft.

	8 kap.
Ansvarighetsregler	Ansvarighet för tryckfrihetsbrott
Om ansvaret för periodisk skrift	Periodiska skrifter
	Utgivare och ställföreträdare
	1 §

För tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svare den som var anmäld som utgivare, då skriften utgavs.

Var ställföreträdare anmäld och har han inträtt som utgivare, svare ställföreträdaren.

2§

Fanns ej utgivningsbevis, då

Ansvarig för tryckfrihetsbrott i en periodisk skrift är den som var anmäld som utgivare när skriften gavs ut. Har en ställföreträdare anmälts och inträtt som utgivare, är i stället han eller hon ansvarig.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

331

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

332

skriften utgavs, eller var utgivare, som enligt 1 § första stycket har att svara, ej längre behörig eller hade hans uppdrag eljest upphört, svare skriftens ägare.

Ägare vare ock ansvarig, om ut- givaren var utsedd för skens skull eller denne eljest, då skriften ut- gavs, uppenbart icke innehade den befogenhet, som enligt 5 kap. 3 § skall tillkomma honom.

Var ställföreträdare, vilken in- trätt som utgivare, ej längre behö- rig, då skriften utgavs, eller hade hans uppdrag eljest upphört eller förelåg beträffande ställföreträda- ren förhållande, som i andra stycket sägs, svare utgivaren.

3§

Kan det ej visas vem som var

2 §

Utgivaren är ansvarig, trots att en ställföreträdare inträtt som utgivare, om ställföreträdaren

1.inte längre var behörig när skriften gavs ut eller uppdraget annars upphört, eller

2.var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befo- genheter som anges i 5 kap. 4 §.

Ägare

3§

Skriftens ägare är ansvarig för

tryckfrihetsbrott om det inte fanns utgivningsbevis när skriften gavs ut.

Om utgivningsbevis fanns, är ägaren ansvarig om

–det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,

–utgivaren var utsedd för skens skull, eller

–utgivaren uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 5 kap. 4 §.

Tryckare

4§

Kan det inte visas vem som var

ägare, då skriften utgavs, svare i ägarens ställe den som tryckt skriften.

ägare till skriften när den gavs ut,	Prop. 2017/18:49
är den som har tryckt skriften	Bilaga 2
ansvarig i stället för ägaren.
Spridare

4 §

Sprider någon periodisk skrift, varå uppgift om vem som tryckt skriften saknas eller, utspridaren veterligt, är oriktig, och kan det ej utrönas vem som tryckt skriften, svare i stället för den som tryckt skriften utspridaren.

5 §

Om en skrift sprids utan uppgif- ter om vem som har tryckt skriften och det inte kan klarläggas vem denne är, blir spridaren ansvarig i stället för den som har tryckt skriften. Detsamma gäller om uppgifterna om vem som har tryckt skriften är felaktiga och spridaren känner till detta.

Om ansvaret för tryckt skrift, som ej är periodisk

Tryckta skrifter som inte är periodiska

		Författare
5 §		6 §
För	tryckfrihetsbrott genom	Författaren är ansvarig för tryck-
tryckt skrift, som ej är periodisk,		frihetsbrott i en tryckt skrift som inte
svare skriftens författare, om han		är periodisk, om han eller hon enligt
på sätt i 3 kap. 2 § sägs uppgivits		3 kap. 2 § har uppgetts vara förfat-
vara författare till skriften. För-		tare till skriften.
fattaren vare dock ej ansvarig, om		Författaren är dock inte ansva-
skriften utgivits utan hans sam-		rig om skriften har getts ut mot
tycke eller hans namn, pseudonym		hans eller hennes vilja. Författaren
eller signatur utsatts därå mot		är inte heller ansvarig om namn,
hans vilja.		pseudonym eller signatur har satts
		ut på skriften mot hans eller
		hennes vilja.
		Utgivare
6 §		7 §
Är författare ej enligt 5 § ansva-		Om en särskild utgivare har
rig för skrift, vilken innehåller		uppgetts	enligt	3 kap. 2 §	för en
eller är avsedd att innehålla bi-		tryckt skrift som innehåller eller är
drag av flera författare, och har på		avsedd att innehålla bidrag av
sätt i 3 kap. 2 § sägs särskild utgi-		flera författare, är utgivaren an-
vare för skriften uppgivits, svare		svarig för tryckfrihetsbrott. Utgi-
utgivaren.		varen är inte ansvarig om förfat-
För annan skrift än i första		tarna till de enskilda bidragen är
stycket	avses svare utgivaren,	ansvariga enligt 6 § eller om utgi-
allenast om författaren var avli-		varens	namn,	pseudonym	eller
den, då skriften utgavs.		signatur har satts ut på skriften
Utgivaren vare ej ansvarig, om		mot hans eller hennes vilja.			333

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

334

hans namn, pseudonym eller sig- natur utsatts å skriften mot hans vilja.

Med utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås den som, utan att vara skriftens för- fattare, tillhandahållit den för tryckning och utgivning.

Det som anges i första stycket om utgivarens ansvar gäller även för andra tryckta skrifter, om för- fattaren var avliden när skriften gavs ut.

Med utgivare avses i denna para- graf den som har tillhandahållit en skrift för tryckning och utgivning utan att vara författare till skriften.

Förläggare

7 §	8 §
Är varken författare eller utgi-	Om varken författaren eller utgi-
vare enligt 5 eller 6 § ansvarig	varen är ansvarig enligt 6 eller
eller var han vid skriftens utgiv-	7 §, är i stället förläggaren ansva-
ning avliden, svare förläggaren.	rig. Detsamma gäller om författa-
Med förläggare till tryckt skrift,	ren eller utgivaren var avliden när
som ej är periodisk, förstås den	skriften gavs ut.
som omhänderhaft tryckning och	Med förläggare avses den som
utgivning av annans skrift.	har haft hand om tryckning och
	utgivning av någon annans skrift.

8§

Fanns ej förläggare eller kan det

ej visas vem han är, svare i förläg- garens ställe den som tryckt skrif- ten.

9§

I fråga om ansvar för utspridare

av tryckt skrift, som ej är perio- disk, äge vad i 4 § stadgats mot- svarande tillämpning.

Tryckare

9§

Om det inte finns någon förläg-

gare enligt 8 §, är i stället den som har tryckt skriften ansvarig. Det- samma gäller om det inte kan visas vem förläggaren är.

Spridare

10 §

Det som sägs i 5 § om sprid- arens ansvar tillämpas även på tryckta skrifter som inte är perio- diska.

Gemensamma bestämmelser

10 §

Hade den som enligt 2, 5, 6 eller 7 § skulle ha att svara vid skriftens utgivning ej känt hemvist inom riket och kan ej heller i målet utrö- nas, var han här i riket uppehåller

Övergång av ansvar i vissa fall

11 §

Om den som enligt 3, 6, 7 eller 8 § skulle ha varit ansvarig som ägare, författare, utgivare eller förläggare inte har känd hemvist i Sverige, går ansvaret i stället över

sig, skall ansvaret övergå å den som efter honom har att svara, dock ej å utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, i annat fall än som avses i 6 § första stycket eller å utspridare.

Lag samma vare, om beträffande den som enligt 1, 2, 5, 6 eller 7 § skulle ha att svara förelåg omstän- dighet, vilken enligt lag utesluter straffbarhet, samt den efter honom ansvarige ägt eller bort äga kän- nedom om omständigheten.

11 §

Till omständighet, som enligt detta kapitel skulle medföra att annan än den tilltalade hade att svara, må hänsyn tagas allenast om den åberopas före huvudför- handlingen.

på den som skulle ha varit ansva-	Prop. 2017/18:49
rig efter honom eller henne. Det-	Bilaga 2
samma gäller om det inte kan
klarläggas var han eller hon befin-
ner sig.
Det som sägs i första stycket ska
inte innebära att ansvaret på den
grunden går över på utgivare i
annat fall än som avses i 7 § första
stycket eller på spridare.
12 §
Om det finns omständigheter
som enligt lag utesluter straffbar-
het för den som skulle ha varit
ansvarig enligt 1, 2, 3, 6, 7 eller
8 § som utgivare, ägare, författare
eller förläggare, går ansvaret över
på den som skulle ha varit an-
svarig efter honom eller henne.
Detta gäller endast om den som
blir ansvarig har haft eller borde
ha haft kännedom om den aktuella
omständigheten.
Invändning mot ansvar
13 §
Om den som är tilltalad för
tryckfrihetsbrott vill åberopa en
omständighet som enligt detta kapitel
medför att han eller hon inte ska
vara ansvarig, ska denna omstän-
dighet åberopas före huvudför-
handlingen. Annars får domstolen
inte ta hänsyn till omständigheten.
Ansvarets innebörd

12 §	14 §
Vid bedömande av fråga om an-	Den som är ansvarig enligt detta
svar för den som enligt detta kapi-	kapitel för tryckfrihetsbrott ska
tel har att svara för tryckt skrift	anses ha haft kännedom om inne-
skall så anses som om vad skriften	hållet i skriften och medgett utgiv-
innehåller införts däri med hans	ning av den.
vetskap och vilja.

335

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

336

9 kap.

Om tillsyn och åtal	Tillsyn och åtal
	Justitiekanslern och Riksdagens
	ombudsmän
	1 §
Justitiekanslern skall vaka över	Justitiekanslern ska vaka över att
att de gränser för tryckfriheten som	de gränser för tryckfriheten som
angivas i denna förordning ej	anges i denna grundlag inte över-
överskridas.	skrids.
	2 §

Justitiekanslern är ensam åkla- gare i mål om tryckfrihetsbrott. Ej må annan än Justitiekanslern in- leda förundersökning rörande tryckfrihetsbrott. Endast Justitie- kanslern och rätten äga besluta om tvångsmedel med anledning av misstanke om sådant brott, om ej annat är föreskrivet i denna för- ordning.

Regeringen äger hos Justitie- kanslern anmäla skrift till åtal för tryckfrihetsbrott. I lag må före- skrivas att allmänt åtal för tryck- frihetsbrott må väckas endast efter regeringens medgivande.

Justitiekanslern är tillika ensam åklagare i annat tryckfrihetsmål än mål om tryckfrihetsbrott samt i mål som eljest avser brott mot bestäm- melse i denna förordning; om befogenhet för Riksdagens om- budsman att vara åklagare i mål som nu angivits gäller dock vad i lag är stadgat.

Justitiekanslern är ensam åkla- gare i mål om tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 1–20 §§. Ingen annan än Justitiekanslern får inleda för- undersökning om ett sådant brott.

Endast Justitiekanslern och rät- ten får besluta om tvångsmedel med anledning av misstanke om tryckfrihetsbrott, om inte något annat anges i denna grundlag.

3§

Justitiekanslern är ensam åkla-

gare även i mål som avser med- delar- och anskaffarbrott enligt 7 kap. 22 och 23 §§. Detta gäller under förutsättning att det är fråga om ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. 1 §.

Justitiekanslern är ensam åkla- gare även i mål som i övrigt avser brott mot bestämmelser i denna

	grundlag. I lag finns det dock	Prop. 2017/18:49
	bestämmelser om befogenhet för	Bilaga 2
	Riksdagens ombudsmän att vara
	åklagare i mål som avses i denna
	paragraf.
	Regler om åtal
	Regeringens anmälan och
	medgivande till åtal
	4 §
	Regeringen får till Justitie-
	kanslern anmäla en skrift till åtal
	för tryckfrihetsbrott.
	I lag får det föreskrivas att allmänt
	åtal för ett tryckfrihetsbrott kräver
	regeringens medgivande.
	Preskription vid allmänt åtal
3 §	5 §
Allmänt åtal för tryck-frihets-	Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott
brott skall väckas, i fråga om peri-	ska väckas inom sex månader från
odisk skrift för vilken vid utgiv-	det att skriften gavs ut, om åtalet
ningen gällde utgivningsbevis inom	avser en periodisk skrift för vilken
sex månader och i fråga om annan	utgivningsbevis gällde vid utgiv-
skrift inom ett år från det skriften	ningen. För andra skrifter ska
utgavs, vid påföljd att skriften	allmänt åtal väckas inom ett år
eljest är från sådant åtal fri.	från utgivningen. Annars får all-
Utan hinder av vad nu sagts må	mänt åtal inte väckas (preskript-
dock, sedan allmänt åtal inom	ion).
nämnda tid blivit väckt, nytt åtal	Om allmänt åtal har väckts inom
väckas mot annan, som är för	den tid som anges i första stycket,
brottet ansvarig. Vad i lag är stad-	får nytt åtal väckas även efter den
gat om tid, inom vilken brott skall	tiden mot någon annan som är
beivras för att påföljd för brott ej	ansvarig för brottet.
skall anses bortfallen, gälle även i	Vad som föreskrivs i lag om den
fråga om tryckfrihetsbrott.	tid inom vilken brott ska beivras
	för att påföljd för brott inte ska
	anses falla bort, gäller även för
	tryckfrihetsbrott.

337

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

4§

Angående målsägandes rätt att

angiva tryckfrihetsbrott eller tala därå gälle vad i lag är stadgat.

5 §

338

6§

Vid tillämpning av 5 § ska utgiv-

ning enligt 1 kap. 5 och 6 §§ anses ha skett när programmet sändes eller började tillhandahållas på det sätt som avses i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen eller den tekniska upptagningen lämna- des ut för spridning.

Angivelse och enskilt åtal

7§

Vad som föreskrivs i lag om mål-

sägandens rätt att ange brott till åtal eller att själv väcka åtal gäller även för tryckfrihetsbrott.

Konfiskering utan åtal

8§

Finns det ingen ansvarig för ett

tryckfrihetsbrott enligt 8 kap., får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att skriften ska konfiskeras. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige.

9 §

Om ett tryckfrihetsbrott har för- övats genom ett sådant tillhan- dahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § utan att det finns någon som enligt 8 kap. är ansvarig för brottet, får Justi- tiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att domstolen ska besluta att det brottsliga yttrandet ska tas bort ur databasen enligt 7 kap. 27 §. Det- samma gäller om den som är an- svarig för brott inte kan delges stämning i Sverige.

En ansökan som avses i första stycket kan framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription.

10 kap. Särskilda tvångsmedel

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

1.beslag av tryckta skrifter i avvaktan på beslut om konfiskering (2– 12 §§),

2.beslag av exemplar av tryckta skrifter som kan ha betydelse för ut- redningen i ett tryckfrihetsmål (13 §), och

3.tvångsmedel vid krig och krigsfara (14–16 §§).

Konfiskeringsbeslag

Beslag inför konfiskering

2 § Om det finns anledning att konfiskera en tryckt skrift på grund av tryckfrihetsbrott, får skriften tas i beslag i avvaktan på beslut om konfis- kering.

Beslag före åtal

3 § Innan åtal för tryckfrihetsbrott har väckts eller ansökan gjorts hos rätten om att skriften ska konfiskeras, får beslut om beslag meddelas av Justitiekanslern. En förutsättning är att brottet hör under allmänt åtal.

I lag får det föreskrivas att även allmän åklagare får besluta om beslag.

4 § Om ett beslag har verkställts utan rättens beslut, får den som drabbas begära att rätten prövar beslaget.

Har allmän åklagare beslutat om beslag, ska beslutet skyndsamt an- mälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om beslaget ska bestå.

Tidsfrister

5 § När Justitiekanslern har beslutat om beslag eller fastställt ett beslag enligt 4 § andra stycket, ska åtal väckas inom två veckor efter Justitie- kanslerns beslut. Annars upphör beslaget. Detsamma gäller ansökan enligt 9 kap. 8 § om konfiskering.

Beslag efter åtal eller ansökan om konfiskering

6 § Om det har väckts åtal för tryckfrihetsbrott eller gjorts en ansökan om konfiskering av en skrift, får rätten besluta om beslag och häva beslag som tidigare har meddelats.

Prövning av beslag när ett mål avgörs

7 § När ett mål avgörs, prövar rätten om tidigare beslag ska bestå.

Om målet avvisas på den grunden att rätten inte är behörig och det kan antas att talan om konfiskering kommer att föras i ett annat mål, får rät- ten bestämma att ett beslag ska bestå under en viss tid. Väcks inte talan inom denna tid upphör beslaget.

Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när rätten av något an- nat skäl skiljer målet från sig utan att pröva om en skrift är brottslig.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

339

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

340

Uppgifter i beslut om beslag

8 § Beslut om beslag ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i den tryckta skriften som har gett anledning till beslaget och ska avse endast band, delar, nummer eller häften där ett sådant avsnitt förekommer.

Verkställighet av beslag

9 § Polisen ska genast verkställa ett beslut om beslag.

10 § Verkställighet av beslag ska omfatta endast de exemplar av den tryckta skriften som är avsedda för spridning.

11 § Bevis om beslag ska utan avgift lämnas till den som beslaget har gjorts hos och till den som tryckt skriften. Beviset ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i skriften som har gett anledning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt.

12 § Om ett beslag har upphävts, ska verkställigheten genast avbrytas och det beslagtagna lämnas tillbaka.

Utredningsbeslag

13 § Sådana exemplar av en tryckt skrift som skäligen kan antas ha bety- delse för utredningen i ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. får tas i beslag.

För ett sådant beslag gäller 3, 4, 6, 8, 9 och 12 §§. I övrigt ska i til- lämpliga delar gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om beslag. Åtal ska dock alltid väckas inom en månad från det att beslut om beslag med- delades, om inte rätten på begäran från Justitiekanslern medger att tiden förlängs.

Tvångsmedel vid krig och krigsfara

Tillfälligt utgivningsförbud

14 § Om riket är i krig får i avvaktan på rättens beslut enligt 7 kap. 29 § tillfälligt utgivningsförbud meddelas för en periodisk skrift. För ett så- dant beslut gäller det som sägs om beslag i 3, 5 och 6 §§.

I fråga om beslag av en periodisk skrift som sprids i strid med ett ut- givningsförbud eller som uppenbart utgör en fortsättning på en periodisk skrift som omfattas av ett sådant förbud, gäller det som föreskrivs i lag om beslag av föremål som kan förklaras förverkade.

Förvar i avvaktan på beslag

15 § Om riket är i krig eller krigsfara och det vid en avdelning av för- svarsmakten anträffas en tryckt skrift som uppenbart innebär sådan upp- vigling som är straffbar enligt 7 kap. 5 § genom att krigsman därigenom kan förledas att åsidosätta vad som åligger honom eller henne i tjänsten, får skriften tas i förvar i avvaktan på beslut om beslag. Beslut om förvar fattas av en befattningshavare som enligt lag ska avgöra frågor om disci- plinansvar för personal vid avdelningen.

Är det fara i dröjsmål får en åtgärd enligt första stycket vidtas av någon annan befattningshavare enligt föreskrifter som meddelas i lag. Om ett

sådant beslut har fattats, ska anmälan skyndsamt göras hos den befatt- ningshavare som avses i första stycket. Denne ska genast pröva om skriften ska bli kvar i förvar.

16 § Ett beslut om förvar enligt 15 § ska så snart det kan ske anmälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om skriften ska läggas under be- slag.

11 kap.

Om enskilt anspråk

Skadestånd

Allmänna förutsättningar

1 §

Vad i 8 kap. 12 § är stadgat i fråga om ansvar gälle ock beträf- fande enskilt anspråk.

Om enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 2 eller 3 § gäller vad i lag är stadgat.

2 §

För enskilt anspråk, som må göras gällande mot utgivare av periodisk skrift eller ställföreträdare för denne, svare ock skriftens ägare. I fråga om annan tryckt skrift svare för anspråk, som må göras gällande mot författaren eller utgivaren, även skriftens förläggare.

Skadestånd för missbruk av tryckfriheten får grundas endast på att den skrift som kravet avser innefattar tryckfrihetsbrott.

I fråga om skadestånd på grund av brott som avses i 7 kap. 21– 23 §§ gäller vad som är föreskrivet i lag.

Vad som sägs om skadestånd enligt detta kapitel gäller i till- lämpliga delar även krav enligt 7 kap. 25 § på att en dom om förtal eller förolämpning ska föras in i en skrift.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

341

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

3 §

Har någon som laga ställföre- trädare för juridisk person eller som förmyndare, god man eller förvaltare att svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihets- brott, får anspråket göras gällande även mot den juridiska personen eller mot den, för vilken förmyn- daren, gode mannen eller förval- taren förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag får göras gällande.

Vem som är ansvarig

2§

Den som är ansvarig för tryck-

frihetsbrott enligt 8 kap. är även ansvarig för skadestånd.

3§

Om ansvaret för brott har gått

över på någon annan enligt 8 kap. 11 eller 12 §, får krav på skade- stånd även riktas mot den som skulle ha varit ansvarig, i den utsträckning skadestånd får dömas ut enligt lag.

4 §

Om någon är ansvarig för ska- destånd på grund av tryckfrihets- brott i egenskap av ställföreträ- dare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

Om förmyndare, god man eller förvaltare är ansvarig för skade- stånd på grund av tryckfrihetsbrott, får krav på skadestånd även riktas mot den för vilken förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren har utsetts.

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

4§

Skall någon enligt detta kapitel

jämte annan svara för enskilt an- språk, svare de en för båda och båda för en. Om bestämmande av ansva- righeten mellan dessa inbördes gälle vad eljest är stadgat.

342

5§

Om två eller flera är ansvariga

för skadestånd enligt detta kapitel, ansvarar de solidariskt för skade- ståndet. I fråga om ansvaret dem emellan gäller vad som föreskrivs i lag.

5 §

Enskilt anspråk i anledning av tryckfrihetsbrott må göras gäl- lande utan hinder av att fråga om ansvar för brottet förfallit eller talan därom eljest ej kan föras.

Skadestånd när åtal inte kan	Prop. 2017/18:49
väckas	Bilaga 2

6 §

Krav på skadestånd med anled- ning av ett tryckfrihetsbrott kan framställas trots att straff för brottet inte kan dömas ut på grund av preskription eller av något annat skäl.

						12 kap.
Om rättegången i tryckfrihets-						Rättegången i tryckfrihetsmål
mål
						Tryckfrihetsmål
1 §
Tryckfrihetsmål			upptagas			av
tingsrätt	inom	vars		domkrets
länsstyrelse har sitt säte. Före-
kommer anledning att även annan
tingsrätt inom länet skall äga
upptaga	tryckfrihetsmål,				äger
regeringen förordna därom
Till tryckfrihetsmål hänföras mål
angående ansvar			eller		enskilt
anspråk på grund av tryckfrihets-
brott så ock ansökningsmål, som
avses i	9 kap.	5 §.	Till	tryckfri-
hetsmål hänföras även mål angå-
ende ansvar eller enskilt anspråk
på grund av brott enligt 7 kap. 3 §.
Är fråga om brott enligt sist-
nämnda	paragrafs		andra		stycke
och har den som anskaffat upp-
giften eller underrättelsen ej of-
fentliggjort denna i tryckt skrift
eller meddelat den till annan för
sådant offentliggörande, skall dock
målet handläggas som tryckfri-
hetsmål endast om det är uppen-
bart att anskaffandet skett för
offentliggörande i tryckt skrift.
						1 §
						Tryckfrihetsmål	enligt denna
						grundlag är mål om
						1. ansvar eller	skadestånd på

343

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

	2 §
	I tryckfrihetsmål, vari talan föres
	om ansvar, skall frågan, huruvida
	brott föreligger, prövas av en jury
	om nio medlemmar, såframt ej
	parterna å ömse sidor förklara sig
	vilja utan sådan prövning hän-
	skjuta målet till rättens avgörande.
	Frågan, huruvida	den tilltalade
	enligt 8 kap. är ansvarig för skrift,
	prövas dock alltid enbart av rätten.
	Då jury prövar, huruvida brott
	föreligger, skall så anses vara
	fallet, om minst sex jurymän äro
	ense därom.
	Finner juryn att brott icke före-
	ligger, skall den tilltalade frikän-
	nas. Har juryn funnit brott före-
344	ligga, skall även	rätten pröva

grund	av	tryckfrihetsbrott	enligt
7 kap. 1–20 §§,
2. ansvar		eller skadestånd på
grund	av	meddelarbrott	enligt

7 kap. 22 §, eller

3. konfiskering eller borttagande efter ansökan enligt 9 kap. 8 eller

9§.

Även mål om ansvar eller skade-

stånd på grund av anskaffarbrott enligt 7 kap. 23 § är tryckfrihets- mål, om den som anskaffat upp- giften eller underrättelsen har offentliggjort denna i en tryckt skrift eller meddelat den till någon annan för att offentliggöras på det sättet. I andra fall är målet ett tryckfrihetsmål endast om det är uppenbart att anskaffandet har skett för offentliggörande i tryckt skrift.

2 §

Tryckfrihetsmål prövas av den tingsrätt inom vars domkrets läns- styrelsen har sitt säte. Om det finns skäl att även låta en annan tings- rätt i länet pröva tryckfrihetsmål, får regeringen besluta om det.

Prövningen

3§

I tryckfrihetsmål som gäller an-

svar för brott ska en jury som består av nio medlemmar pröva om brott föreligger.

Är parterna överens om det, av- görs målet av de lagfarna domarna (rätten) utan medverkan av jury.

Det är enbart rätten som prövar om den tilltalade är ansvarig för en skrift enligt 8 kap.

frågan härom. Är rätten av annan mening än juryn, äger rätten fri- känna den tilltalade eller hänföra brottet under mildare straffbe- stämmelse än den som juryn til- lämpat. Högre rätt, dit talan mot tingsrättens dom fullföljts, äge ej i vidare mån än tingsrätten frångå juryns bedömning.

3 §

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

4§

Juryn har funnit att brott före-

ligger om minst sex medlemmar är överens om det. Då ska även rätten pröva frågan.

Har rätten en annan uppfattning än juryn, får rätten frikänna den tilltalade eller tillämpa en lindri- gare straffbestämmelse.

5§

Anser juryn att brott inte före-

ligger ska den tilltalade frikännas.

6 §

Om tingsrättens dom överklagas, får högre rätt inte frångå juryns bedömning i större utsträckning än tingsrätten.

Val av juryledamöter

Jurygrupper

7 §

Juryledamöter i den andra grup- pen ska vara eller ha varit nämn- demän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol.

345

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

346

4§

Jurymännen utses genom val för

en tid av fyra kalenderår.

Då juryman skall väljas, an- kommer det på tingsrätten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.

5§

Till jurymän skola utses svenska

medborgare, som äro bosatta inom länet. De bör vara kända för om-

Val

8§

Juryledamöter utses genom val

för en tid av fyra kalenderår.

9 §

Juryledamöter väljs av lands- tingsfullmäktige i länet. Om en kommun i länet inte tillhör ett landsting, väljer landstingsfull- mäktige samt kommunfullmäktige i kommunen. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.

Ska valet utföras av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrel- sen antalet juryledamöter inom vardera gruppen mellan valmyn- digheterna med ledning av folk- mängden.

När en juryledamot ska väljas, ska tingsrätten anmäla detta till den valmyndighet som enligt första stycket ska genomföra valet.

Behörighetskrav och andra krav på juryledamöter

10 §

En juryledamot ska vara svensk medborgare och folkbokförd i länet. Den som är underårig eller

dömesgillhet, självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör skilda samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda. Den som är underårig eller som har förval- tare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryman.

6 §

Juryman, som fyllt sextio år, äge avsäga sig uppdraget. Vill juryman eljest avgå, pröve tingsrätten, om giltigt hinder föreligger för honom att utöva uppdraget. Upphör jury- man att vara valbar, vare uppdra- get förfallet.

7§

Avgår juryman eller upphör han

har förvaltare enligt särskilda Prop. 2017/18:49 bestämmelser i lag får inte vara Bilaga 2 juryledamot.

En juryledamot bör vara omdö- mesgill, självständig och rättrådig. Bland juryledamöterna bör skilda samhällsgrupper och meningsrikt- ningar samt olika delar av länet vara företrädda.

Juryledamöters avgång och ersättare

11 §

En juryledamot som har fyllt sextio år får avsäga sig uppdraget.

Om en juryledamot vill avgå av något annat skäl, prövar tings- rätten om det finns giltigt hinder för honom eller henne att utöva uppdraget. Är en juryledamot inte längre valbar, upphör uppdraget.

12 §

Om en juryledamot avgår eller uppdraget upphör, ska valmyndig- heten enligt 9 § utse en ersättare för återstoden av valperioden. Valet ska göras inom den jury- grupp som juryledamoten tillhörde.

Valet får göras av landstings- styrelsen i stället för av lands- tingsfullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till full- mäktiges nästa möte.

Överklagande av val av juryleda- mot

8§

Klagan över val av juryman

skall föras hos tingsrätten. Ehuru klagan ej föres, pröve rätten den valdes behörighet.

13 §

Val av en juryledamot kan över- klagas till tingsrätten. Även om valet inte överklagas ska tingsrät- ten självmant pröva juryledamö- ternas behörighet.

Vid överklagande av tingsrättens beslut i en fråga som avses i första

stycket tillämpas vad som föreskrivs i
lag om överklagande av en tingsrätts
beslut under rättegång. Hovrättens
beslut får inte överklagas.	347

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

348

Föres klagan, lände valet dock till efterrättelse, om ej rätten för- ordnar annat.

9§

De som äro utsedda till jurymän

skola uppföras å en jurymanna- lista. I denna skall varje grupp upptagas särskilt.

10 §

I ett mål i vilket jury skall delta, skall rätten föredra jurymanna- listan och behandla frågan, om det föreligger jäv mot någon som är upptagen på listan. Om jäv mot juryman gäller vad som i lag är stadgat om domare.

Därefter skall juryn bildas av de ojäviga jurymännen på så sätt att vardera parten får utesluta tre jurymän inom den första gruppen och en inom den andra samt att rätten genom lottning bland de övriga tar ut så många till supple- anter att sex kvarstår i den första gruppen och tre i den andra.

För jury i Stockholms län får vardera parten utesluta fem jury- män inom den första gruppen och två inom den andra.

Beslut om val av juryledamot gäller även om det överklagas, om rätten inte beslutar något annat.

Hur jury bildas i mål

Förfarandet när jury bildas

14 §

De som är utsedda till juryleda- möter ska föras upp på en lista över juryledamöter. I listan ska varje grupp tas upp särskilt.

15 §

Vad som föreskrivs i lag om jäv för domare gäller även juryleda- möter.

16 §

I ett mål där en jury ska delta redogör rätten för listan över jury- ledamöter och behandlar frågan om det finns jäv mot någon som är upptagen på listan.

Därefter ska juryn bildas av de juryledamöter som inte är jäviga. Det sker genom att vardera parten

11 §

Äro å ena sidan flera parter och vill endast någon av dem begagna sin uteslutningsrätt, gälle den uteslutning han företager även för de övriga. Vilja medparter utesluta olika jurymän och kunna de ej enas, företage rätten uteslutningen genom lottning.

får utesluta tre juryledamöter inom		Prop. 2017/18:49
den första gruppen och en inom		Bilaga 2
den andra. Bland de kvarvarande
tar rätten sedan genom lottning ut
så många till suppleanter att sex
juryledamöter kvarstår i den första
gruppen och tre i den andra.
För en jury i Stockholms län får
vardera parten utesluta fem jury-
ledamöter inom den första gruppen
och två inom den andra.
17 §
Om endast en av flera medparter
vill utesluta	juryledamöter, gäller
den uteslutningen även för de
övriga. Om medparterna inte är
överens om	vilka juryledamöter

som ska uteslutas, avgör rätten frågan genom lottning.

Förfarandet vid jäv eller laga förfall för juryledamot

12 §

Ej må någon utan laga förfall undandraga sig att tjänstgöra i jury.

Kan på grund av jäv eller laga förfall för juryman nödigt antal ledamöter i någon grupp ej er- hållas, nämne rätten för varje juryman som erfordras tre till jurymän inom gruppen behöriga personer. Av de sålunda nämnda äge vardera parten utesluta en. Ej må till juryman nämnas någon som förut i samma mål uteslutits.

13 §

Förekomma samtidigt flera mål, vari jury skall deltaga, må rätten,

18 §

Den som inte har laga förfall är
skyldig att tjänstgöra som juryle-
damot.
Om det på grund av jäv eller laga
förfall för juryledamöter inte finns
tillräckligt antal ledamöter i någon
jurygrupp, utser rätten tre juryle-
damöter för varje ledamot som
saknas. Av dessa ledamöter får
vardera parten utesluta en. De som
utses ska uppfylla de krav som
ställs på juryledamöter i den aktu-
ella gruppen.
En juryledamot som tidigare har
uteslutits från samma mål får inte
utses.
Ytterligare bestämmelser om
rättegången
Gemensam jury
19 §
Om flera mål ska prövas av jury,
får rätten besluta att samma jury	349

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

350

efter parternas hörande, förordna att samma jury skall tjänstgöra i alla målen. Skall jury utses gemen- samt för flera mål, äge vad i 11 § är stadgat om uteslutning av jury- man i mål, vari å ena sidan äro flera parter, motsvarande tillämp- ning.

ska tjänstgöra i målen. Parterna ska tillfrågas innan rätten fattar ett sådant beslut.

Ska det utses en gemensam jury för flera mål, tillämpas 17 § om det finns flera parter på någon sida.

Talan om skadestånd eller konfiskering

14 §

20 §

21 §

I ett ansökningsmål enligt 9 kap. 8 § ska den uteslutning av juryle- damöter som annars ska göras av parterna i stället utföras av rätten genom lottning.

Första och andra styckena gäller

15 §

Närmare bestämmelser om rätte- gången i tryckfrihetsmål meddelas i lag.

Äro inom samma län flera tings- rätter, vilka äga upptaga tryckfri- hetsmål, skola de uppgifter, som avses i 4, 6, 8 och 9 §§, fullgöras av den tingsrätt regeringen be- stämmer.

16 §

även talan om borttagande av information ur en databas enligt 9 kap. 9 §.

Närmare föreskrifter om rättegången

22 §

Närmare föreskrifter om rätte- gången i tryckfrihetsmål får med- delas i lag.

Krig eller krigsfara

23 §

Om riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i, får föreskrifter med- delas i lag om

–anstånd med val av juryleda- möter, och

–undantag från juryledamöters rätt att avsäga sig uppdraget.

Efter bemyndigande i lag, får regeringen meddela sådana före- skrifter genom förordning.

13 kap.

Om utrikes tryckta skrifter m.m.	Skrifter tryckta utomlands
	Allmänna bestämmelser
	Grundlagens tillämplighet
	1 §
I fråga om skrift som tryckts	I fråga om skrifter som tryckts
utom riket och som utges här skall,	utomlands och som ges ut i Sverige
om inte annat sägs nedan, i til-	gäller, om inte annat föreskrivs, i
lämpliga delar gälla vad som är	tillämpliga delar vad som är före-
föreskrivet i 1 kap., 3 kap., 6 kap.,	skrivet i

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

351

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

352

7 kap., 8 kap. 1, 2, 5–7 och 10–	– 1 kap. om tryckfriheten,
12 §§ samt 9–12 kap.	– 3 kap. om rätten att vara ano-
	nym,
	– 6 kap. om spridning av tryckta
	skrifter,
	– 7 kap. om tryckfrihetsbrott,
	– 8 kap. 1–3, 6–8 och 11–14 §§
	om vem som är ansvarig för tryck-
	frihetsbrott,
	– 9 kap. om tillsyn och åtal,
	– 10 kap. om	särskilda tvångs-
	medel,
	– 11 kap. om skadestånd, samt
	– 12 kap. om	rättegången i
	tryckfrihetsmål.
	2 §
Skrift, som tryckts utom riket,	En skrift som har tryckts utom-
skall anses här utgiven då den på	lands anses utgiven i Sverige när
sätt i 1 kap. 6 § sägs blivit utläm-	den har blivit utlämnad till försälj-
nad för spridning inom riket.	ning eller för spridning på annat
	sätt här.
	3 §

För utgivning här i riket av an- nan utom riket tryckt periodisk skrift erfordras ej utgivningsbevis. Finnes sådant bevis, skall i fråga om skriften tillämpas vad i första stycket sägs.

Om en periodisk skrift som hu- vudsakligen är avsedd att spridas i Sverige har tryckts utomlands, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om utgiv- ning av periodiska skrifter.

4 §

Utgivningsbevis krävs inte för att ge ut en periodisk skrift som har tryckts utomlands och som inte huvudsakligen är avsedd att spri- das i Sverige. Om utgivningsbevis finns, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om utgivning av periodiska skrifter.

			Ansvar för den som har lämnat ut				Prop. 2017/18:49
			skriften för spridning				Bilaga 2
4 §			5 §
Vad i denna förordning är stad-			Om en skrift har tryckts utom-
gat om ansvarighet för den som			lands, ska vad som anges i denna
tryckt skrift skall i fråga om skrift,			grundlag om	tryckarens ansvar
som tryckts utom riket, avse den			gälla för den som har låtit lämna
som låtit utlämna skriften för			ut skriften för spridning i Sverige.
spridning inom riket eller, om det			Om det inte kan visas vem som
ej kan visas vem han är eller han			har låtit lämna ut skriften för
ej, då skriften här utgavs, ägde			spridning, är i stället den ansvarig
hemvist inom riket, den som enligt			som enligt 6 kap. är att anse som
6 kap. är att anse som utspridare.			spridare. Detsamma gäller om den
			som har låtit lämna ut skriften för
			spridning här inte hade hemvist i
			Sverige när skriften gavs ut.
			Skyldighet att bevara exemplar
			samt pliktleverans
5 §			6 §
Om skyldighet att för granskning			Bestämmelserna		i 4 kap. 4 §
bevara exemplar av skrift, som			gäller också skrifter som har
tryckts utom riket, och att lämna			tryckts utomlands.
exemplar av sådan skrift till
bibliotek eller arkiv föreskrives i
lag.
			Meddelar- och anskaffarfrihet
6 §			7 §
I fråga om en skrift som trycks			Det som sägs om meddelar- och
utom riket och som ges ut här men			anskaffarfrihet	i 1 kap.		7 § gäller
som inte huvudsakligen är avsedd			även i fråga om en skrift som har
för spridning inom riket och för			tryckts utomlands och som ges ut
vilken det inte heller finns utgiv-			här men som inte huvudsakligen är
ningsbevis gäller bestämmelserna i			avsedd att spridas i Sverige.
1 kap. 1 § tredje och fjärde styck-			Första stycket gäller dock inte om
ena
om meddelande	och anskaffande
av uppgifter och underrättelser för			1. meddelandet		eller	anskaffan-
offentliggörande om inte			det innefattar brott mot rikets
1. meddelandet	eller	anskaffan-	säkerhet,
det innefattar brott mot rikets			2. meddelandet innefattar ett så-
säkerhet;			dant utlämnande eller tillhan-
2. meddelandet innefattar utläm-			dahållande som avses i 7 kap. 22 §
nande eller tillhandahållande som			första stycket 2, eller
avses i 7 kap. 3 § första stycket 2;			3. meddelandet utgör ett uppsåtligt
3. meddelandet	utgör	uppsåtligt	åsidosättande av tystnadsplikt.
åsidosättande av tystnadsplikt.							353

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

354

8 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 7 § tillämpas för en skrift som inte har getts ut i Sverige, om uppgiften meddelats eller anskaffats här.

I fråga om periodiska skrifter jämställs med meddelaren en för- fattare eller någon annan upp- hovsman som medverkat till en framställning i skriften.

9 §

Meddelaren har i fall som avses i 7 och 8 §§ rätt till anonymitet enligt 3 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 3 kap. 4 § 3 ska även omfatta brotten

– krigsanstiftan,

– trolöshet vid förhandling med främmande makt,

– egenmäktighet vid förhandling med främmande makt,

– obehörig befattning med hem-	Prop. 2017/18:49
lig uppgift,	Bilaga 2

–vårdslöshet med hemlig upp-

gift,

–olovlig underrättelseverksam- het mot Sverige,

–olovlig underrättelseverksam- het mot främmande makt,

–olovlig underrättelseverksam- het mot person,

–olovlig värvning,

–tagande av utländskt under- stöd,

–försök, förberedelse eller stämpling till trolöshet vid för- handling med främmande makt eller olovlig underrättelseverk- samhet mot främmande makt eller olovlig underrättelseverksamhet mot person, eller

–försök eller förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift.

10 §

Om ett meddelande eller an- skaffande enligt 7 eller 8 § är straffbart, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om tryckfrihetsmål, om inte annat följer av 12 kap. 1 § andra stycket.

14 kap.

Allmänna bestämmelser

Resning i tryckfrihetsmål

1 §

Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle, utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger, även dom i tryckfri- hetsmål.

Beviljas resning i mål, vari jury prövat huruvida brott föreligger,

För resning i tryckfrihetsmål gäller vad som föreskrivs i lag.

Om resning beviljas i ett mål som har prövats av jury, ska rätten samtidigt besluta att målet ska tas upp inför en ny jury av den dom- stol som först dömde i målet. Detta

355

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

356

och grundas resningen på omstän- dighet som kan antagas hava in- verkat på juryprövningen, skall samtidigt beslutas att målet skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som först dömt i målet. Om resning beviljas till den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får den domstol som beviljar resningen i stället omedelbart ändra domen.

gäller under förutsättning att be- slutet om resning grundas på en omständighet som kan antas ha haft betydelse för juryns prövning.

Om saken är uppenbar får den domstol som beviljar resning till förmån för den tilltalade dock omedelbart ändra domen.

Tillsättande av en ny jury

2 §

Om ett tryckfrihetsmål efter be- slut av högre rätt ska tas upp på nytt inför jury av den domstol som först dömde i målet, tillsätts den nya juryn enligt 12 kap. 15–21 §§.

Skyndsam handläggning

3 §

Tryckfrihetsmål och annat mål om brott mot bestämmelserna i denna förordning skola alltid skyndsamt behandlas.

5§

I allt varom bestämmelse ej

meddelats i denna förordning eller i särskild lag, som utfärdas med stöd därav, gälle vad i lag eller författning eljest är stadgat.

Utlänning vare, såvitt ej annat följer av denna förordning eller annan lag, likställd med svensk medborgare.

Tryckfrihetsmål och andra mål om brott mot bestämmelserna i denna grundlag ska behandlas skyndsamt.

Internationellt rättsligt bistånd

4§

I fråga om internationellt rätts-

ligt bistånd gäller vad som före- skrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska all- männa rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga områ- det.

Andra än svenska medborgare

5§

För andra än svenska medbor-

gare får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om tryck- friheten.

Frågor som inte regleras i grundlagen

6 §

I frågor som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen i dess nya lydelse, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

357

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen dels att 1, 3 och 7 kap. ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 8–11 kap. ska betecknas 9–12 kap.,

dels att nuvarande 1 kap. 7 § ska betecknas 11 kap. 1 §, 2 kap. 3–5 §§ ska betecknas 2 kap. 3–7 §§, 4 kap. 4–6 §§ ska betecknas 4 kap. 4–7 §§, 5 kap. 1–6 §§ ska betecknas 5 kap. 1–8 §§, 6 kap. 1–4 §§ ska betecknas 6 kap. 1–7 §§, 8 kap. 2–4 §§ ska betecknas 9 kap. 2–7 §§, 10 kap. 1 och 2 §§ ska betecknas 11 kap. 2–7 §§ och 11 kap. 1 § ska betecknas 12 kap. 1, 3 och 4 §§,

dels att 2 kap.,	4 kap., 5 kap.,	6 kap.,	9 kap.,	10 kap., 11 kap. och
12 kap. samt att	rubrikerna till	2 kap.,	4 kap.,	5 kap., 6 kap., 9 kap.,
10 kap. och 11 kap. ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya kapitel, 1, 3, 7 och 8 kap., en ny para- graf, 12 kap. 2 §, och närmast före 2 kap. 3 och 5–7 §§, 4 kap. 1, 4, 6 och 7 §§, 5 kap. 1, 4 och 6–8 §§, 6 kap. 1 och 3–7 §§, 9 kap. 1, 2 och 7 §§, 11 kap. 1–3 §§ samt 12 kap. 2–4 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya ikraftträdande- och övergångsbestäm- melser av följande lydelse.

1 kap. Yttrandefriheten enligt denna grundlag

Syfte och grunder

	av denna grundlag.
	Tillämpningsområde
	Definitioner
	2 § I denna grundlag avses med
	program: innehållet i ljudradio, tv eller i andra sådana överföringar av
	ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor samt
	innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas,
	tekniska upptagningar: upptagningar som innehåller text, bild eller ljud
	och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett
	tekniskt hjälpmedel,
	databas: en samling av information lagrad för automatiserad behand-
	ling.
	Sändningar
	3 § Denna grundlag är tillämplig på sändningar av program som är rik-
358	tade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Som sändningar av program anses också tillhandahållande till allmän-	Prop. 2017/18:49
heten på särskild begäran av direktsända eller inspelade program, om	Bilaga 2
starttidpunkten och innehållet inte kan påverkas av mottagaren.
Det som föreskrivs om program i denna grundlag gäller även program
som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige.
Tillhandahållande ur databaser
4 § Denna grundlags föreskrifter om sändningar av program tillämpas
också när information ur en databas tillhandahålls allmänheten
1. av någon av följande:

a)en redaktion för en periodisk skrift eller ett program som avses i 3 §,

b)ett företag för yrkesmässig framställning av sådana skrifter som av- ses i tryckfrihetsförordningen eller av tekniska upptagningar,

c)en nyhetsbyrå, eller

d)någon annan om det finns utgivningsbevis för verksamheten enligt 5 §, och

2. på något av följande sätt:

a)överföring på särskild begäran,

b)enligt överenskommelse i förväg,

c)framställning av tekniska upptagningar, skrifter eller bilder, eller

d)offentlig uppspelning.

För verksamhet som avses i första stycket 2 a och c tillämpas grundla- gen under förutsättning att innehållet i databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten. Även om viss information i databasen har tillförts av annan gäller grundlagen för sådana delar av databasen där det framstår som klart att informationen härrör från den som driver verksam- heten.

Vad som anges i denna paragraf gäller inte sådana tillhandahållanden ur en databas som avses i 3 § andra stycket.

Särskilt om databaser med utgivningsbevis

5 § Utgivningsbevis utfärdas om

1.verksamheten är ordnad på det sätt som anges i 4 § och överföring- arna utgår från Sverige,

2.en behörig utgivare har utsetts och åtagit sig uppdraget, och

3.verksamheten har ett namn som är sådant att det inte lätt kan för- växlas med namnet på en annan databas som omfattas av denna grund- lag.

6 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset.

Beviset får förnyas, om det finns förutsättningar att utfärda ett sådant bevis. Det förnyas varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden.

7 § Varje databas ska ha ett namn.

359

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

360

Närmare föreskrifter om utfärdande, upphörande, förnyelse och åter- kallelse av utgivningsbevis samt om namn på databaser får meddelas i lag.

Föreskrifter om straff för den som bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av andra stycket får meddelas i lag.

Tekniska upptagningar

8 § Grundlagen är tillämplig på tekniska upptagningar som är utgivna. En teknisk upptagning anses utgiven när den har blivit utlämnad för att spridas till allmänheten i Sverige genom att spelas upp, säljas eller till- handahållas på annat sätt.

En teknisk upptagning ska inte anses utlämnad för att spridas till all- mänheten i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Program och tekniska upptagningar som jämställs med tryckta skrifter

9 § Att vissa program och tekniska upptagningar ska jämställas med tryckta skrifter framgår av 1 kap. 5 och 6 §§ tryckfrihetsförordningen.

Grundläggande bestämmelser

Meddelar- och anskaffarfrihet

10 § Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i program eller genom tekniska upp- tagningar (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till författare eller andra upphovsmän samt utgivare, redaktioner, nyhetsby- råer och företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar.

Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att meddela eller offentliggöra dem enligt första stycket (anskaffarfrihet).

I dessa friheter får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

11 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte granska något som är avsett att framföras i program eller tekniska upptagningar. Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag.

12 § Trots bestämmelserna i 11 § får det i lag meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av rörliga bilder i en sådan offentlig upp- spelning ur en databas som avses i 4 § första stycket 2 d. Detsamma gäller rörliga bilder i tekniska upptagningar som ska visas offentligt.

Prop. 2017/18:49 13 § Det är inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på Bilaga 2

grund av innehållet förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot program eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar, om åtgär- den inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller förbud mot anläg- gande av trådnät för sändning och tillhandahållande av program.

Exklusivitetsprincipen

Instruktion för tillämpningen

Undantag från grundlagen

Direktsändningar

–10 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggö- rande,

–14 § om förbud mot ingripanden,

–15 § om förhållningssättet vid tillämpning av denna grundlag,

–2 kap. om rätt till anonymitet,

–5–8 kap. om yttrandefrihetsbrott, ansvarighet samt tillsyn, åtal och särskilda tvångsmedel,

–10 kap. om rättegången i yttrandefrihetsmål, och

–11 kap. 7 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggörande i program från utlandet.

Undantag för vissa andra sändningar

17 § I lag får det meddelas föreskrifter om

1.sändningar av program som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands, eller

2.program som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av någon större allmänhet.

Sådana föreskrifter får dock inte gälla det som sägs i 10–13 §§.

361

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

Vissa frågor som får regleras i lag

19 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i program eller om vill- kor för sådan reklam.

Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för sådan annonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av någon annan än den som bedriver programverksamheten.

Uppgiftssamlingar med vissa personuppgifter

20 § Utan hinder av denna grundlag gäller vad som följer genom lag om förbud mot offentliggörande av uppgifter som ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa uppgifter om

1.en enskilds ras, etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa, sexualliv, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter, eller

2.att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel.

Undantag för barnpornografi

21 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av perso- ner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

2 kap.

Om rätt till anonymitet	Rätten till anonymitet
	1 §
Upphovsmannen till ett radio-	Upphovsmannen till ett program
program eller en teknisk upptag-	eller en teknisk upptagning är inte
ning är inte skyldig att röja sin	skyldig att röja sin identitet. Det-
identitet. Detsamma gäller den som	samma gäller för den som har
har framträtt i en sådan framställ-	framträtt i en sådan framställning
ning och den som har lämnat en	och den som har meddelat en upp-
uppgift enligt 1 kap. 2 §.	gift för offentliggörande enligt
	1 kap. 10 §.

362

I mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radio- program eller en teknisk upptag- ning får ingen ta upp frågan om vem som är framställningens upp- hovsman, vem som har framträtt i den, vem som har tillhandahållit den för offentliggörande eller vem som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

Om någon har angetts som upp- hovsman till framställningen

eller som den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva om han är ansvarig. Detsamma skall gälla, om någon i målet uppger sig vara upphovs- mannen eller den som har fram- trätt.

Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång handläggs både mål om yttran- defrihetsbrott och mål om brott som avses i 5 kap. 3 §.

2 §		Prop. 2017/18:49
I mål	om ansvar, skadestånd	Bilaga 2
eller särskild rättsverkan på grund
av yttrandefrihetsbrott i ett pro-
gram eller en teknisk upptagning
får ingen ta upp frågan om vem
som är framställningens upphovs-
man, vem som har framträtt i den,
vem som har tillhandahållit den för
offentliggörande eller vem som är
meddelare enligt 1 kap. 10 §.
Om någon har angetts som upp-
hovsman	till framställningen eller

som den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet att i målet pröva om han eller hon är ansvarig. Det- samma gäller om någon i målet har uppgett sig vara upphovsman- nen eller den som har framträtt.

Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång hand- läggs både mål om yttrandefrihets- brott och mål om brott som avses i

5 kap. 4 och 5 §§.

Tystnadsplikt

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte

1.om den till vars förmån tyst- nadsplikten gäller har samtyckt till att hans identitet röjs,

2.om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § andra stycket,

3 §

363

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

364

3.om det rör sig om brott som anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,

4.i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 5 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt att vid för- handling uppgift lämnas, huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gär- ningen är den till vars förmån tystnadsplikten enligt första stycket gäller, eller

5.i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om iden- titeten lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är medgivet.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1. Den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2. Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3. Det rör sig om något av de brott av meddelare, författare eller andra upphovsmän eller av utgi- vare som avses i 5 kap. 4 § första stycket 1.

4. En domstol finner i fråga om brott enligt 5 kap. 3 § eller 4 § första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Sådana uppgifter lämnas vid en förhandling.

				5. En domstol finner i något an-				Prop. 2017/18:49
				nat fall att det av			hänsyn till ett	Bilaga 2
				allmänt eller enskilt intresse är av
				synnerlig vikt att en uppgift om
				identiteten lämnas vid vittnesför-
				hör eller förhör med en part under
				sanningsförsäkran.
				Vid förhör som avses i första
				stycket 4 eller 5 ska rätten noga
				vaka över att det inte ställs frågor
				som kan inkräkta på tystnads-
				plikten utöver vad som har med-
				getts i varje särskilt fall.
				Efterforskningsförbud
4 §				5 §
Ingen myndighet eller annat all-				En myndighet eller ett annat
mänt organ får efterforska				allmänt organ får inte efterforska
1. upphovsmannen till en fram-				1. upphovsmannen till en fram-
ställning	som	har	offentliggjorts	ställning	som	har	offentliggjorts
eller varit avsedd att offentliggöras				eller varit avsedd att offentliggöras
i ett radioprogram eller en teknisk				i ett program eller en teknisk upp-
upptagning eller den som har				tagning eller den som har framträtt
framträtt i en sådan framställning,				i en sådan framställning,
2. den	som	har	tillhandahållit	2. den	som	har	tillhandahållit
eller avsett att tillhandahålla en				eller avsett att tillhandahålla en
framställning för offentliggörande i				framställning för offentliggörande i
ett radioprogram eller en teknisk				ett program eller en teknisk upp-
upptagning, eller				tagning, eller
				3. den som har meddelat uppgif-
3. den som har lämnat uppgifter				ter enligt 1 kap. 10 §.
enligt 1 kap. 2 §.				Förbudet i första stycket hindrar
Förbudet hindrar inte efterforsk-				inte efterforskning när det krävs
ning i fall då denna grundlag				för åtal eller något annat ingri-
medger åtal eller annat ingrip-				pande som inte står i strid med
ande. I sådana fall ska dock den i				denna grundlag. I sådana fall ska
3 § angivna tystnadsplikten beak-				den tystnadsplikt som anges i 3 §
tas.				beaktas.
Inte heller får en myndighet eller

ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i ett radioprogram eller en teknisk upptagning har brukat sin yttran- defrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

365

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

5§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot sin tyst- nadsplikt enligt 3 § ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som i ett radioprogram eller en teknisk upptagning uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar felaktiga upp- gifter om vem som är framställ- ningens upphovsman eller har tillhandahållit den för offentlig- görande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter i den.

För efterforskning i strid med 4 § första och andra styckena döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

Repressalieförbud

6§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptag- ning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

Straff

7§

Till böter eller fängelse i högst

ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot sin tystnadsplikt enligt 3 §,

iden,

3.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §,

4.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör av- skedande, uppsägning, med- delande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses

iförsta stycket 1 och 2 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

3 kap. Rätten att sända, framställa och sprida

Sändning av program

Rätt att sända genom tråd

1 § Var och en har rätt att sända program genom tråd.

366

2 § Den frihet som följer av 1 § hindrar inte att det i lag meddelas före-	Prop. 2017/18:49
skrifter om	Bilaga 2

1.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning,

3.skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet,

6.ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på vålds- framställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.

Sändning på annat sätt än genom tråd

3 § Rätten att sända program på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

Det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Vissa förutsättningar för begränsningar i rätten att sända

Redaktionell självständighet

6 § Den som sänder program avgör självständigt vad som ska förekomma i programmen.

Domstolsprövning m.m.

367

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

368

Bevarandeskyldighet och pliktleverans

8 § Föreskrifter om skyldighet att bevara inspelningar av program och hålla dem tillgängliga för granskning i efterhand och om att lämna dem till arkiv får meddelas i lag.

Undantag för kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige

Framställning och spridning av tekniska upptagningar

Rätten till framställning och spridning

10 § Var och en har rätt att framställa och sprida tekniska upptagningar. För rätten att offentligt visa film, videogram eller någon annan teknisk upptagning med rörliga bilder kan det dock krävas granskning och god- kännande i enlighet med 1 kap. 12 §.

Undantag från spridningsrätten

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det meddelas föreskrifter i lag om straff och särskild rättsverkan för den som

1.visar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skyltning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän anstöt,

2.utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer någon pornografiska bilder, eller

3.bland barn och ungdom sprider tekniska upptagningar som genom sitt innehåll kan verka förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga.

13 § I lag får det meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning genom teknisk upptagning av kartor, ritningar eller bilder som återger

Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för	Prop. 2017/18:49
rikets försvar.	Bilaga 2
Bevarandeskyldighet och pliktleverans
14 § Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tekniska upptag-
ningar och att hålla dem tillgängliga för granskning får meddelas i lag. I
lag får det också meddelas föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar
av sådana upptagningar till en myndighet och att lämna upplysningar i
anslutning till sådan skyldighet.
Skyldighet att befordra tekniska upptagningar
15 § Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en
skyldighet att befordra tekniska upptagningar får inte på grund av inne-
hållet vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyldighet.
Detta gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträ-
delse som avses i 18 § andra stycket och 19 §.
Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot
en teknisk upptagning för befordran ska inte anses som upptagningens
spridare.
Uppgifter om framställning
16 § Exemplar av tekniska upptagningar ska förses med tydliga uppgifter
om vem som har låtit framställa upptagningen, om exemplaren framställs
i landet och är avsedda för spridning här. Det ska även anges när, var och
av vem exemplaren har framställts. Närmare föreskrifter om detta får
meddelas i lag.
Registrering av försäljnings- eller uthyrningsverksamhet
17 § Föreskrifter om skyldighet för den som yrkesmässigt säljer eller hyr
ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder
att anmäla sig för registrering hos en myndighet får meddelas i lag eller, i
fråga om anmälans innehåll och hur anmälan närmare ska ske, med stöd
av lag.
Straff
18 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som framställer en
teknisk upptagning och då uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
16 § eller bestämmelser som avses där.
Till penningböter döms den som sprider en teknisk upptagning som
saknar någon uppgift som är föreskriven i 16 §, om det sker uppsåtligen
eller av oaktsamhet. Detsamma gäller om en sådan uppgift är oriktig och
spridaren känner till detta.
19 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tek-
nisk upptagning i vetskap om att upptagningen har tagits i beslag eller
konfiskerats enligt denna grundlag.
	369

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

Upptagningar, skrifter och bilder beställda ur en databas

20 § Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c ska framgå databasens namn samt när, var och hur upptagningen, skriften eller bilden har framställts. Den som driver verk- samheten ska se till att upptagningen, skriften eller bilden har sådana uppgifter. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

21 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 20 § eller bestämmelser som avses där.

	4 kap.
Om utgivare	Utgivare
	Krav och befogenheter

Radioprogram och tekniska upptagningar skall ha en utgivare. Utgivare av radioprogram skall enligt vad som närmare föreskrivs i lag utses för varje program eller för hela eller delar av program- verksamheten.

Utgivaren utses av den som be- driver sändningsverksamheten eller låter framställa den tekniska upptagningen.

Utgivaren skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att även utlänningar får vara utgi- vare.

1 §

Program och tekniska upptag- ningar ska ha en utgivare.

Utgivare av program ska enligt vad som närmare föreskrivs i lag utses för varje program eller för hela eller delar av programverk- samheten.

Utgivaren utses av den som be- driver sändningsverksamheten eller låter framställa den tekniska upptagningen.

2 §

En utgivare ska ha hemvist i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har för- valtare enligt särskilda bestäm- melser i lag får inte vara utgivare.

		3 §
370	Utgivaren skall ha befogenhet att	Utgivaren ska ha befogenhet att
370

utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogen- heten skall vara utan verkan.

4§

Av en teknisk upptagning skall

framgå vem som är utgivare. Utgi- varen skall se till att varje exem- plar av upptagningen har en sådan uppgift. Av en sådan teknisk upp- tagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 skall framgå vem som är utgivare för databasen. Utgivaren skall se till att varje exemplar har en sådan uppgift.

Uppgift om utgivaren av radio- program skall hållas tillgänglig för allmänheten enligt vad som när- mare föreskrivs i lag.

utöva tillsyn över framställningens	Prop. 2017/18:49
offentliggörande och att bestämma	Bilaga 2
över dess innehåll så att ingenting
får föras in i den mot hans eller
hennes vilja. Varje inskränkning i
denna befogenhet ska vara utan
verkan.

Uppgift om utgivare

4 §

Uppgift om utgivaren av pro- gram ska hållas tillgänglig för allmänheten. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

5 §

Av en teknisk upptagning ska det framgå vem som är utgivare. Utgi- varen ska se till att varje exemplar av upptagningen har en sådan uppgift.

371

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

372

5§

En utgivare för radioprogram-

Ställföreträdare

6§

En utgivare för programverk-

samhet får utse en eller flera ställ- företrädare. För ställföreträdare gäller 2–4 §§. Om utgivarens uppdrag upphör faller också upp- draget att vara ställföreträdare.

Straff

6§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter eller, om omstän- digheterna är synnerligen försvå- rande, till fängelse i högst ett år. Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot 4 § första stycket skall dömas till penning- böter.

I lag får föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som meddelats med stöd av 4 eller 5 §.

7§

Till böter döms den som uppsåt-

ligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § första och andra styckena. Om omständigheterna är synner- ligen försvårande är straffet fäng- else i högst ett år.

Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5 §.

I lag får det föreskrivas straff för den som bryter mot en före

skrift i lag som har meddelats med stöd av 4 §.

	5 kap.
Om yttrandefrihetsbrott	Yttrandefrihetsbrott
	Gärningar som är yttrandefri-
	hetsbrott
	1 §

Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även sådan olaga vålds- skildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot

De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 1–20 §§ tryckfrihetsförordningen ska anses vara yttrandefrihetsbrott, om brottet begås i ett program eller en teknisk upptagning och är straff- bart enligt lag.

människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till omstän- digheterna är försvarlig.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

2 §

Under de förutsättningar som anges i 1 § anses som yttrandefri- hetsbrott även sådan olaga vålds- skildring som innebär att någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids. Detta gäller dock inte om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

2§

Gärningar som enligt 7 kap. 2 §

tryckfrihetsförordningen inte skall anses som tryckfrihetsbrott, därför att de begås genom meddelanden där det brottsliga är dolt, skall inte heller anses som yttrandefrihets- brott.

3§

Om någon lämnar ett med-

1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror,

3§

Ett tillkännagivande i en annons

eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett yttrandefri- hetsbrott om det av meddelandets innehåll inte omedelbart framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straff- bart tillsammans med en omstän- dighet som inte omedelbart fram- går av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande som genom chiffer eller på något annat sätt är hemligt för allmän- heten.

Meddelar- och anskaffarbrott

4§

Om någon meddelar en uppgift i

syfte att göra den offentlig i ett
program eller		teknisk upptagning
enligt 1 kap. 10 § och därigenom
gör sig skyldig till något av föl-
jande brott, gäller vad som före-
skrivs i lag om ansvar för det
brottet:
1. högförräderi, spioneri, grovt
spioneri, grov obehörig befattning
med	hemlig	uppgift,	uppror,
landsförräderi,		landssvek	eller
försök,	förberedelse eller		stämp-	373

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

374

landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämp- ling till sådant brott;

2.oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myn- dighets förbehåll vid dess utläm- nande, när gärningen är uppsåtlig; eller

3.uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag,

gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.

Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som avses i 1 kap. 2 § och därige- nom gör sig skyldig

till brott som anges i första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.

Det som föreskrivs i 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen om särskilt lagstiftningsförfarande ska gälla också i fråga om förslag till föreskrifter som avses i första stycket 3.

4§

Vad som är föreskrivet i lag om

påföljd för brott som avses i 1 § skall gälla också när brottet är att anse som ett yttrandefrihetsbrott.

Om skadestånd på grund av ytt- randefrihetsbrott finns bestämmel- ser i 8 kap.

När någon döms för förtal eller förolämpning i enlighet med 1 § första stycket, kan domstolen, om

ling till ett sådant brott,

2.oriktigt utlämnande av en all- män handling som inte är tillgäng- lig för var och en eller tillhanda- hållande av en sådan handling i strid med en myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gär- ningen är uppsåtlig, och

3.uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild lag.

I fråga om föreskrifter som avses

iförsta stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsfor- men.

5§

Om någon anskaffar en uppgift i

syfte att göra den offentlig i ett program eller en teknisk upptag- ning eller för att lämna ett med- delande enligt 1 kap. 10 § och därigenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 4 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om det brottet.

brottet begåtts i ett radioprogram, på yrkande av motparten besluta att domen skall återges helt eller delvis i ett radioprogram i samma sändningsverksamhet. Rätten får besluta att skyldigheten att återge domen skall avse ett av rätten gjort sammandrag av denna.

5 §

När en domstol bestämmer på- följd för ett yttrandefrihetsbrott, skall domstolen särskilt ta hänsyn till om en rättelse har offentlig- gjorts.

6§

En teknisk upptagning som in-

nefattar ett yttrandefrihetsbrott får konfiskeras. Är brottet olaga våldsskildring gäller om särskild

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

Ytterligare bestämmelser om yttrandefrihetsbrott

Påföljd

6§

Vad som föreskrivs i lag om på-

följd för brott gäller även yttran- defrihetsbrott.

Vid bestämmande av påföljd ska det särskilt beaktas om en publice- rad uppgift har rättats och rättel- sen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Publicering av domen

7 §

Om den tilltalade döms för förtal eller förolämpning i ett program enligt 1 §, får domstolen efter yrkande besluta att domen helt eller delvis ska föras in i ett pro- gram i samma sändningsverksam- het. Skyldigheten att återge domen får avse ett sammandrag av domen som domstolen har gjort.

Konfiskering

8§

En teknisk upptagning som in-

nehåller yttrandefrihetsbrott får
konfiskeras.
Är brottet olaga våldsskildring	375

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

376

rättsverkan i övrigt vad som före-		gäller också vad som föreskrivs i
skrivs i lag.		lag om särskild rättsverkan av
Vid konfiskering skall alla ex-		brott.
emplar som är avsedda för sprid-		Konfiskering innebär att alla ex-
ning förstöras. Dessutom	skall	emplar av upptagningen som är
tillses att föremål som kan använ-		avsedda att spridas ska förstöras.
das särskilt för att mångfaldiga den		Konfiskering innebär	även att
tekniska upptagningen inte	skall	åtgärder vidtas så att föremål som
kunna användas för att framställa		kan användas särskilt för att mång-
ytterligare exemplar.		faldiga den tekniska upptagningen
		inte ska kunna användas för att
		framställa ytterligare exemplar.
		Bestämmelsen i	6 § andra
		stycket tillämpas även vid kon-
		fiskering.
	6 kap.
Ansvarighetsregler		Ansvarig för yttrandefrihetsbrott
		Vem som är ansvarig
		Utgivare och ställföreträdare
		1 §

Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram eller en teknisk upptagning ligger på utgivaren. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, har han ansvaret.

I fråga om andra direktsända radioprogram än sådana som avses i 1 kap. 8 § får i lag före- skrivas att den som framträder i programmet skall ansvara för sina yttranden själv.

2 §

Det ansvar för yttrandefrihets- brott som annars skulle åvila utgi- varen ligger på den som är skyldig att utse utgivare, om

1.det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,

2.utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte kunde utöva den befogenhet som anges i 4 kap. 3 § eller

3.uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten

Utgivaren är ansvarig för ytt- randefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptagning.

Har en ställföreträdare inträtt som utgivare för programverk- samhet, är han eller hon ansvarig.

på föreskrivet sätt.

Har en ställföreträdare inträtt som utgivare men var han inte längre behörig när brottet föröva- des eller hade hans uppdrag upp- hört eller förelåg det beträffande honom något förhållande som anges i första stycket 2 eller 3, ligger ansvaret för yttrandefri- hetsbrott på utgivaren.

I stället för den som anges i första stycket ansvarar den som sprider en teknisk upptagning för yttrandefrihetsbrott i denna, om upptagningen saknar den i 3 kap. 13 § första stycket föreskrivna uppgiften om vem som har låtit framställa den och det inte kan klarläggas vem denne är eller han saknar känd hemortsadress i Sverige och inte heller kan på- träffas här under rättegången.

Vad som sägs i tredje stycket för det fall att en uppgift saknas gäller också om en lämnad uppgift inne- bär att den som har låtit framställa den tekniska upptagningen har hemvist utomlands eller om upp- giften är oriktig och den som spri- der upptagningen känner till detta.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

2§

Utgivaren är ansvarig, trots att

en ställföreträdare inträtt som utgivare, om

1.ställföreträdaren inte längre var behörig när brottet begicks eller uppdraget annars upphört,

2.ställföreträdaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap. 3 §, eller

3.uppgift om ställföreträdaren inte har hållits tillgänglig för all- mänheten enligt 4 kap. 4 §.

377

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

378

Den som bedriver sändningsverk- samhet eller låter framställa en teknisk upptagning

3§

Den som bedriver sändnings-

verksamhet eller låter framställa en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefrihetsbrott, om

1.det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades,

2.utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap. 3 § eller

3.uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten enligt 4 kap. 4 och 5 §§.

Spridare

4§

Den som sprider en teknisk

upptagning är ansvarig för ytt- randefrihetsbrott i stället för den som anges i 3 §, om uppgift enligt 3 kap. 16 § om vem som har låtit framställa upptagningen

1.saknas och det inte kan klar- läggas vem denne är eller denne saknar känd hemortsadress i Sverige och inte heller kan på- träffas här under rättegången,

2.avser en person som har hem- vist utomlands, eller

3.är oriktig och den som sprider upptagningen känner till detta.

Ansvar vid vissa direktsändningar

5§

I fråga om andra direktsända

program än sådana som avses i 1 kap. 16 § får det i lag föreskrivas att den som framträder i pro- grammet ska ansvara för sina yttranden själv.

	Invändning mot ansvar
3 §	6 §
Om åtal väcks för ett yttrande-	Om den som är tilltalad för ytt-
frihetsbrott och den tilltalade	randefrihetsbrott vill	åberopa en
anser att det finns någon omstän-	omständighet som	enligt detta
dighet som medför att han inte	kapitel medför att han eller hon inte
skall vara ansvarig, skall han	ska vara ansvarig, ska denna om-
åberopa denna omständighet före	ständighet åberopas före huvud-
huvudförhandlingen. Om han inte	förhandlingen. Annars får dom-
gör det, skall han betraktas som	stolen inte ta hänsyn till omständig-
ansvarig.	heten.

4§

Den som ansvarar enligt detta

kapitel för ett yttrandefrihetsbrott i en framställning skall anses ha haft kännedom om innehållet i framställningen. Han skall också anses ha medgett dess offentliggö- rande.

Ansvarets innebörd

7§

Den som är ansvarig enligt detta

kapitel för yttrandefrihetsbrott ska anses ha haft kännedom om inne- hållet i programmet eller den tek- niska upptagningen och medgett sändning eller utgivning.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

7 kap. Tillsyn och åtal

Huvudregel för tillsyn och åtal

Justitiekanslerns överlämnande av åklagaruppdrag

2 § Justitiekanslern får när det gäller tekniska upptagningar överlämna åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av olaga våldsskildring, hets mot folkgrupp, brott mot medborgerlig frihet, olaga hot, hot mot tjänsteman eller övergrepp i rättssak. Rätten att väcka allmänt åtal får dock inte överlämnas när det gäller hets mot folkgrupp eller brott mot medborgerlig frihet.

Preskription vid allmänt åtal

3 § Den tid inom vilken allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott ska väckas är i fråga om

–program sex månader från det att programmet sändes,

–tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c sex månader från när informationen inte längre tillhandahölls,

–offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d sex månader från uppspelningen, och

– tekniska upptagningar ett år från det att upptagningen gavs ut.

379

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

380

Beträffande sådana tekniska upptagningar som saknar någon av de i 3 kap. 16 § föreskrivna uppgifterna gäller dock vad som är föreskrivet i lag om tid för väckande av talan med den begränsningen att allmänt åtal inte får väckas senare än två år från det att Justitiekanslern fick känne- dom om upptagningen.

Särskilda regler om utgivares ansvar för information i en databas

4 § En utgivares ansvar för databasverksamhet enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c gäller inte sådan information som enligt utgivaren började tillhandahållas ur databasen tidigare än ett år innan talan om ansvar eller skadestånd för yttrandefrihetsbrott väcktes. Detta gäller dock inte om det görs antagligt i målet att informationen började tillhandahållas senare.

5 § Om en utgivare underrättas av Justitiekanslern eller målsäganden om att databasen innehåller viss information som kan utgöra yttrandefrihets- brott, och utgivaren till följd av 4 § inte ansvarar för informationen, ska informationen anses ha börjat tillhandahållas på nytt om den inte tas bort inom två veckor från underrättelsen.

Närmare bestämmelser om underrättelser enligt första stycket med- delas i lag.

Konfiskering utan åtal

6 § Finns det ingen ansvarig för ett yttrandefrihetsbrott enligt 6 kap. när det gäller en teknisk upptagning, får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att upptagningen ska konfiskeras. Detsamma gäller när den som är ansvarig för brott inte kan delges stäm- ning i Sverige.

Granskning och tillsyn i vissa fall

7 § I lag får det meddelas föreskrifter om att en nämnd vars sammansätt- ning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare ska granska om program som någon har sänt på annat sätt än genom tråd står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra vill- kor som gäller för sändningarna.

8 § I lag får det meddelas föreskrifter om särskild tillsyn över att yttran- defriheten i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder inte missbrukas genom olaga våldsskildring. Tillsynen får även avse att sådana upptagningar som innehåller våld eller hot om våld inte i förvärvssyfte sprids till den som är under femton år.

Prop. 2017/18:49 9 § I fråga om sådana föreskrifter som avses i 7 och 8 §§ gäller vad som Bilaga 2

föreskrivs om begränsningar av	grundläggande fri- och rättigheter i
2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.
7 kap.	8 kap.
	Särskilda tvångsmedel
	Beslag av tekniska upptagningar

3 §

Vad som sägs i 10 kap. tryckfri- hetsförordningen om beslag av tryckta skrifter skall gälla också i fråga om beslag av tekniska upp- tagningar. För sådan upptagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 gäller, när det är fråga om utredningsbeslag med anledning av yttrandefrihetsbrott, vad som sägs i 10 kap. 14 § tryck- frihetsförordningen. I stället för 10 kap. 6 § och 8 § andra stycket tryckfrihetsförordningen gäller dock beträffande tekniska upptag- ningar vad som föreskrivs i andra och tredje styckena i denna para-

graf. Om	den	tid som avses i
10 kap.	4 §	tryckfrihetsförord-

ningen med hänsyn till beslagets omfattning eller någon annan omständighet är otillräcklig, får rätten på Justitiekanslerns fram- ställning medge att tiden förlängs. Förlängningen får inte avse längre tid än som är oundgängligen nöd- vändig och får omfatta samman- lagt högst två veckor. Vad som sägs i 10 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen gäller inte, om Justitiekanslern enligt 1 § första stycket detta kapitel har överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål. Vad som sägs i 10 kap. 2, 4 och 14 §§ tryckfrihetsförordningen samt denna paragraf om Justitie- kanslerns uppgifter gäller i sådant

Huvudregel

1 §

381

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

382

fall även den allmänna åklagaren. Varje beslut om beslag skall

ange det eller de avsnitt av fram- ställningen som har föranlett be- slaget. Om det vid ett beslag som är av det slag som avses i 10 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen inte är möjligt att i beslutet närmare ange varje sådant avsnitt, skall i efterhand, så snart det kan ske, i särskilt beslut anges vilka avsnitt som åberopas som brottsliga. Be- slaget gäller endast de särskilda skivor, rullar eller andra sådana delar av upptagningen där dessa avsnitt förekommer.

Bevis om att beslag har beslutats skall, så snart det kan ske, utan kostnad tillställas den som besla- get verkställs hos samt den som har låtit framställa den tekniska upptagningen. Beviset skall inne- hålla uppgift om det eller de av- snitt i upptagningen som har för- anlett beslaget.

Särskilda regler om beslag

2 §

När Justitiekanslern har beslutat om konfiskeringsbeslag eller fast- ställt ett sådant beslag, får rätten på Justitiekanslerns begäran medge att den tidsfrist som anges i 10 kap. 5 § tryckfrihetsförord- ningen förlängs, om tiden är otill- räcklig med hänsyn till beslagets omfattning eller någon annan omständighet. Förlängningen får inte avse längre tid än som är oundgängligen nödvändig och får omfatta sammanlagt högst två veckor.

3 §

Om Justitiekanslern enligt 7 kap. 2 § har överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i ytt- randefrihetsmål gäller vad som anges i detta kapitel och i 10 kap. tryckfrihetsförordningen om Ju-

stitiekanslerns uppgifter	även	den	Prop. 2017/18:49
allmänna åklagaren.	Vad	som	Bilaga 2
anges i 10 kap. 4 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen	om	an-
mälan av beslag gäller dock inte
allmän åklagare.

4§

Beslut om beslag av teknisk

upptagning ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt av fram- ställningen som har gett anledning till beslaget.

Om det vid ett sådant utred- ningsbeslag som avses i 10 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen inte är möjligt att i beslutet närmare ange varje avsnitt som har gett anledning till beslaget, ska det i efterhand i ett särskilt beslut anges vilka avsnitt som åberopas som brottsliga. Ett sådant beslut ska meddelas så snart det är möjligt.

Beslaget gäller endast de sär- skilda skivor, rullar eller andra sådana delar av upptagningen där dessa avsnitt förekommer.

5 §

Bevis om beslag ska utan avgift
lämnas till den som beslaget har
gjorts hos och den som har låtit
framställa den tekniska upptag-
ningen. Beviset ska innehålla upp-
gifter om det eller de avsnitt i
upptagningen som har gett anled-
ning till beslaget. Ett sådant bevis
ska lämnas så snart det är möjligt.
Beslag av upptagningar, skrifter
eller bilder beställda ur en data-
bas
6 §
För upptagning, skrift eller bild
som har beställts ur en databas
enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 c
gäller vid yttrandefrihetsbrott vad
som anges om utredningsbeslag i
10 kap. 13 § tryckfrihetsförord-
ningen. För ett sådant beslag gäl-	383

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

384

		ler 4 och 5 §§.
8 kap.		9 kap.
Om skadestånd		Skadestånd
		Allmänna förutsättningar
		1 §
Skadestånd får inte dömas ut på		Skadestånd för missbruk av ytt-
grund av innehållet i ett radiopro-		randefriheten får grundas endast på
gram eller en teknisk upptagning i		att det program eller den tekniska
andra fall än när framställningen		upptagning som kravet avser in-
innefattar ett yttrandefrihetsbrott.		nefattar yttrandefrihetsbrott.
Om skadestånd på grund av brott		I fråga om skadestånd på grund
som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäl-		av brott som avses i 5 kap. 3–5 §§
ler vad som är föreskrivet i lag.		gäller vad som är föreskrivet i lag.
		Vad som sägs om skadestånd
		enligt detta kapitel gäller i til-
		lämpliga delar			även		krav enligt
		5 kap. 7 § på att en dom om förtal
		eller förolämpning ska föras in i
		ett program.
		Vem som är ansvarig
		2 §
Den som enligt 6 kap. bär det		Den som är ansvarig för yttran-
straffrättsliga ansvaret ansvarar		defrihetsbrott enligt 6 kap. är även
även för skadestånd. Skadeståndet		ansvarig för skadestånd.
kan krävas ut också av den som		Krav på skadestånd kan även
bedriver	programverksamheten	riktas mot den som bedriver pro-
eller har låtit framställa den tek-		gramverksamheten				eller		har	låtit
niska upptagningen.		framställa den tekniska upptag-
I fall som avses i 1 kap. 8 § an-		ningen.
svarar gärningsmannen för skade-		Om en utgivare inte ansvarar för
stånd på grund av brott som han		yttrandefrihetsbrott				till		följd	av
begår i sändningen. Skadeståndet		7 kap.	4 § är	han		eller		hon	inte
kan krävas ut även av den som		heller	ansvarig		för		skadestånd.
bedriver programverksamheten.		Krav på skadestånd kan dock
		riktas mot den som bedriver verk-
		samheten.
		3 §
		Vid direktsändningar som avses i
		1 kap.	16 §	är	gärningsmannen
		ansvarig för skadestånd på grund
		av brott som han eller hon begår i
		sändningen.
		Krav	på skadestånd					kan även

3 §

Om den som skulle bära det straffrättsliga ansvaret inte har någon känd hemortsadress i landet när brottet förövas och inte heller kan påträffas här under rättegången och ansvaret därför övergår på någon annan enligt 6 kap. 2 § tredje stycket, får skadestånd ändå krävas ut även av den förre, i den mån det medges i lag.

riktas mot den som bedriver pro-	Prop. 2017/18:49
gramverksamheten.	Bilaga 2
4 §
Om den som skulle ha varit an-
svarig för yttrandefrihetsbrott i en
teknisk upptagning inte har någon
känd hemvist i landet när brottet
förövas och inte heller kan på-
träffas här under rättegången och
ansvaret därför övergår på den som
sprider upptagningen enligt 6 kap.
4 § 1, får krav på skadestånd ändå
riktas även mot den som skulle ha
varit ansvarig. Det gäller i den ut-
sträckning skadestånd kan dömas
ut enligt lag.

4§

Vad som sägs i 6 kap. 4 § denna

grundlag skall gälla också i fråga om skadestånd på grund av yttran- defrihetsbrott i ett radioprogram eller en teknisk upptagning. I fråga om sådant skadestånd skall också gälla vad som sägs i 11 kap. 3– 5 §§ tryckfrihetsförordningen om enskilt anspråk i vissa fall.

5§

Om någon är ansvarig för ska-

destånd på grund av yttrandefri- hetsbrott i egenskap av ställföre- trädare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

Om förmyndare, god man eller förvaltare är ansvarig för skade- stånd på grund av yttrandefrihets- brott, får krav på skadestånd även riktas mot den för vilken förmyn- daren, den gode mannen eller förvaltaren har utsetts.

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

6§

Om två eller flera är ansvariga

för skadestånd enligt detta kapitel, ansvarar de solidariskt för skade- ståndet. I fråga om ansvaret dem emellan gäller vad som föreskrivs i lag.

Skadestånd när åtal inte kan väckas

7 §
Krav på skadestånd med anled-
ning av ett yttrandefrihetsbrott kan	385

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

386

	framställas trots att straff för
	brottet inte kan dömas ut på grund
	av preskription eller av något
	annat skäl.
9 kap.	10 kap.
Om rättegången i yttrande-	Rättegången i yttrandefrihets-
frihetsmål	mål
	1 §

Vad som sägs i 12 kap. tryckfri- hetsförordningen om rättegången i tryckfrihetsmål skall gälla också i fråga om motsvarande mål som avser radioprogram och tekniska upptagningar (yttrandefrihetsmål). Hänvisningen i 12 kap. 2 § till 8 kap. tryckfrihetsförordningen skall därvid avse 6 kap. denna grundlag.

De som utsetts till jurymän för tryckfrihetsmål skall också vara jurymän i yttrandefrihetsmål.

Vad som sägs i 12 kap. tryckfri- hetsförordningen om rättegången i tryckfrihetsmål ska gälla också i fråga om motsvarande mål som avser program och tekniska upp- tagningar (yttrandefrihetsmål). Hänvisningen i 12 kap. 3 § tryck- frihetsförordningen till 8 kap. tryckfrihetsförordningen ska avse 6 kap. i denna grundlag.

De som har utsetts till juryleda- möter för tryckfrihetsmål ska också vara juryledamöter i yttran- defrihetsmål.

10 kap.	11 kap.
Om radioprogram och tekniska	Program och tekniska upptag-
upptagningar från	ningar från utlandet
utlandet m.m.
	Vidaresändningar av program
	från utlandet

I fråga om samtidig och oföränd- rad vidaresändning här i landet av radioprogram som avses i 6 § och som kommer från utlandet eller förmedlas hit genom satellitsänd- ning men inte utgår från Sverige gäller enbart vad som föreskrivs i

3 § första stycket om förbud mot förhandsgranskning och andra hinder,

3 § tredje stycket om innehav av tekniska hjälpmedel och anläg- gande av trådnät,

4 § om förbud mot ingripanden utan stöd i grundlagen,

1§

För samtidig och oförändrad

vidaresändning här i landet av program som avses i 1 kap. 3 § och som kommer från utlandet eller förmedlas hit genom satel- litsändning men inte utgår från Sverige, gäller denna grundlag enbart i fråga om

–förbud mot förhandsgransk- ning och hindrande åtgärder enligt

1kap. 11 §,

–innehav av tekniska hjälpmedel och anläggande av trådnät enligt

1kap. 13 §,

–förbud mot ingripanden enligt

5 § om det förhållningssätt som skall iakttas vid tillämpningen av denna grundlag,

3 kap. 1 § om rätt att sända radioprogram i tråd samt

3 kap. 3 och 5 §§ om särskilda regler för lagstiftning och rättslig prövning.

Har riksdagen godkänt en inter- nationell överenskommelse om radioprogram får sådana före- skrifter som avses i 12 § andra stycket inte i strid med överens- kommelsen hindra vidaresändning av radioprogram.

I 10 kap. 2 § finns föreskrifter om rätt att meddela och anskaffa uppgifter och underrättelser för offentliggörande i radioprogram från utlandet.

1 §
Bestämmelserna i	1–9	och
11 kap. är tillämpliga	också	på

sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning i Sverige.

Vad som annars sägs om den som har låtit framställa upptagningen skall därvid i stället gälla den som här i landet lämnar ut den för spridning.

I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och under- rättelser för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i tillämpliga delar vad som

sägs i 13 kap.	6 § tryckfrihetsför-
ordningen. Därvid skall
hänvisningen	till 1 kap. 1 §

tredje och fjärde styckena tryck- frihetsförordningen avse 1 kap. 2 §

denna grundlag,
hänvisningen	till	3 kap.	tryck-
frihetsförordningen		avse	2 kap.
denna grundlag,
hänvisningen	till	3 kap. 3 §

1 kap. 14 §,		Prop. 2017/18:49
– det förhållningssätt som enligt		Bilaga 2
1 kap. 15 § ska iakttas vid tillämp-
ningen av grundlagen,
– rätt att sända eller tillhanda-
hålla program i tråd enligt 3 kap.
1 §, och
– särskilda regler för lagstiftning
och rättslig prövning enligt 3 kap.
5 och 7 §§.
Dessutom ska	bestämmelserna
om meddelar- och anskaffarfrihet i
7 § tillämpas.
Om riksdagen	har godkänt en

internationell överenskommelse om program, får sådana före- skrifter om reklam och annonse- ring som avses i 1 kap. 19 § inte hindra vidaresändning av program om det skulle strida mot överens- kommelsen.

Tekniska upptagningar från ut- landet

2 §

Bestämmelserna i 1–10 och 12 kap. är tillämpliga på sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning i Sverige.

Vad som sägs i denna grundlag om den som har låtit framställa upp- tagningen ska då i stället gälla den som lämnar ut upptagningen för spridning här i landet.

387

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

388

tryckfrihetsförordningen	avse
2 kap. 3 § denna grundlag och
hänvisningen till 7 kap.	3 §

första stycket 2 tryckfrihetsförord- ningen avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag.

2§

Det som enligt 1 § gäller i fråga

om rätt att meddela och anskaffa uppgifter och underrättelser och att vara anonym gäller också radioprogram som sänds från sändare utanför Sverige och tek- niska upptagningar som inte läm- nas ut för spridning i Sverige om meddelandet lämnades eller anskaffandet ägde rum här, oavsett om upptagningen har framställts här eller i utlandet. I lag får det dock föreskrivas undantag från rätten att meddela och anskaffa uppgifter i fråga om radioprogram som sänds från öppna havet eller luftrummet däröver.

Meddelar- och anskaffarfrihet

3 §

Första stycket gäller dock inte om

1. meddelandet eller anskaffan- det innefattar brott mot rikets säkerhet,

2. meddelandet innefattar ett så- dant utlämnande eller tillhan- dahållande som avses i 5 kap. 4 § första stycket 2, eller

3. meddelandet utgör ett uppsåt- ligt åsidosättande av tystnadsplikt.

4 §

Det som sägs om meddelar- och

anskaffarfrihet i 3 § tillämpas för en teknisk upptagning som inte har getts ut i Sverige, om uppgiften meddelats eller anskaffats här.

5 §

Meddelaren har i fall som avses i 3 och 4 §§ rätt till anonymitet enligt 2 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 2 kap. 4 § 3 ska även omfatta brotten

–krigsanstiftan,

–trolöshet vid förhandling med främmande makt,

–egenmäktighet vid förhandling med främmande makt,

–obehörig befattning med hem- lig uppgift,

–vårdslöshet med hemlig upp-

gift,

–olovlig underrättelseverksam- het mot Sverige,

–olovlig underrättelseverksam- het mot främmande makt,

–olovlig underrättelseverksam- het mot person,

–olovlig värvning,

–tagande av utländskt under- stöd,

–försök eller förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift.

6 §

Om ett meddelande eller an- skaffande enligt 3 eller 4 § är straffbart, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om yttrandefrihetsmål, om inte

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

389

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

390

	annat följer av 10 kap. 1 § i denna
	grundlag och 12 kap. 1 § andra
	stycket tryckfrihetsförordningen.
	7 §
	Om ett program sänds från en
	sändare utanför Sverige, gäller 3–
	6 §§ i fråga om rätten att meddela
	och anskaffa uppgifter och att vara
	anonym, om uppgifterna har med-
	delats eller anskaffats här.
	I fråga om program som sänds
	från öppna havet eller luftrummet
	däröver får det dock i lag före-
	skrivas undantag från rätten att
	meddela och anskaffa uppgifter.
11 kap.	12 kap.
	Allmänna bestämmelser
	1 §

I alla hänseenden som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i lag som har beslutats med stöd av den gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan för- fattning.

Utlänningar är i fråga om ytt- randefriheten enligt denna grund- lag likställda med svenska med- borgare, om inte något annat följer av lag.

Vad som föreskrivs i 14 kap. 1– 3 §§ tryckfrihetsförordningen om resning, högre rätts prövning av tryckfrihetsmål och skyndsam behandling av mål gäller också i fråga om motsvarande mål enligt denna grundlag.

Internationellt rättsligt bistånd

2§

I fråga om internationellt rätts-

ligt bistånd gäller vad som före- skrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska all- männa rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga områ- det.

Andra än svenska medborgare

3§

För andra än svenska medbor-

gare får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om ytt- randefriheten enligt denna grund- lag.

Frågor som inte regleras i grundlagen

4§

I frågor som inte har reglerats

särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelsen i 7 kap. 5 § tillämpas även på information i en data- bas som började tillhandahållas innan denna lag träder i kraft.

3.Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i yttrandefrihetsgrundlagen i dess nya lydelse, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

391

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

392

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

dels att 2 kap., 3 kap. 29 § och 4 kap. 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 6 kap. 1 § samt rubriken närmast före 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 kap., två nya paragrafer, 6 kap. 3 § och 11 kap. 5 §, och närmast före 6 kap. 3 § en ny rubrik, av följande lydelse,

dels att det ska införas en ny ikraftträdandebestämmelse av följande lydelse.

2 kap. Om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m.

Allmänna bestämmelser

1 § Frågor om utgivningsbevis prövas av Patent- och registreringsverket. Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgivare. Verket ska föra register över periodiska skrifter. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling. Det får innehålla uppgifter om skriftens titel, utgivningsort, utgivningsplan, ägare, utgivare och, i förekommande fall, ställföreträdare för utgivaren, tidpunkt för utfärdande och förnyelse av utgivningsbevis samt förfall eller återkallelse av utgiv- ningsbevis.

2 § Om en ansökan om utgivningsbevis eller en anmälan om utgivare eller ställföreträdande utgivare inte uppfyller föreskrivna krav, ska den som har gjort ansökan eller anmälan föreläggas att inom viss tid avhjälpa bristen. Avhjälps inte bristen, får ansökningen eller anmälan avvisas.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för ansökningar och anmälningar i ärenden enligt 5 kap. tryckfrihetsförordningen och om avgifter för utdrag ur register över periodiska skrifter.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

4 § Om utgivningsorten eller utgivningsplanen ändras, ska ägaren genast anmäla detta till den myndighet som anges i 1 §.

5 § I god tid innan ett utgivningsbevis upphör enligt 5 kap. 12 § tryckfri- hetsförordningen ska Patent- och registreringsverket dels till den senast kända ägaren av den periodiska skriften sända en påminnelse om att bevisets giltighet är begränsad till tio år och att beviset upphör, om en ansökan om förnyelse av beviset inte har kommit in till myndigheten före tioårsperiodens utgång, dels kungöra påminnelsen elektroniskt.

Av kungörelsen ska framgå namn och adress för den senast kända äga- ren, utgivningsbevisets nummer samt den titel som utgivningsbeviset avser.

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som anges i 7 kap. 5, 10, 12–19 eller 20 § 3 tryckfrihetsförord- ningen eller för motsvarande ytt- randefrihetsbrott enligt yttrandefri- hetsgrundlagen får väckas endast om regeringen medger det.

Om en ansökan om internation- ellt rättsligt bistånd avser ett brott enligt första stycket, får bistånd lämnas endast om regeringen

Prop. 2017/18:49 6 § Ett beslut enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen om att ett utgiv- Bilaga 2 ningsbevis ska anses ha upphört vid tioårsperiodens utgång meddelas av

den myndighet som anges i 1 §.

En ansökan om förnyelse får göras tidigast ett år före och senast på da- gen för periodens utgång. För en ansökan om förnyelse av ett utgiv- ningsbevis gäller i övrigt samma bestämmelser som för den första ansö- kan. Om en ansökan om förnyelse har gjorts i rätt tid, fortsätter dock beviset att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft.

7 § Ett beslut enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen om att ett utgiv- ningsbevis ska anses ha upphört ska dels sändas till den senast kända ägaren av den periodiska skriften, dels kungöras elektroniskt.

Om det av särskilda skäl kan antas att den senast kända ägaren inte kan nås av en försändelse är det tillräckligt att beslutet kungörs elektroniskt.

8 § Ett beslut om återkallelse av utgivningsbevis meddelas av den myn- dighet som anges i 1 §. I ärenden som avses i 5 kap. 13 § första stycket 2–6 tryckfrihetsförordningen ska ägaren och utgivaren om möjligt få tillfälle att yttra sig.

9 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Straff

10 § Till penningböter döms ägare till en periodisk skrift för vilken ny utgivningsort eller ny utgivningsplan inte anmäls enligt 4 §.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första stycket.

	6 kap.
Medgivande till åtal	Medgivande till åtal och inter-
	nationellt rättsligt bistånd

1 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott

som anges i 7 kap. 4 § 1–10 eller 5 § 3 tryckfrihetsförordningen eller för motsvarande yttrandefrihets- brott enligt yttrandefrihetsgrundla- gen får väckas endast om rege- ringen medger det.

393

Prop. 2017/18:49

Bilaga 2

medger det.

Underrättelse om information i en databas

3 §

En underrättelse enligt 7 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen ska innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åbero- pas till grund för påståendet att ett yttrandefrihetsbrott kan ha begåtts. Ansökan ska även innehålla tyd- liga uppgifter om vilken informat- ion i databasen som underrättelsen avser.

Det åligger den som framställer underrättelsen att visa att utgivaren har tagit emot denna.

11 kap.

5 §

Innan internationellt rättsligt bistånd lämnas i en fråga som rör ansvar för brott ska Justitiekans- lern ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

394

Förteckning över remissinstanser (SOU 2016:58)

Prop. 2017/18:49

Bilaga 3

Remissyttrande över betänkandet har getts in av följande instanser. Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt (Patent- och Marknadsdomstolen), Uppsala tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Umeå, Brottsoffermyndigheten, Datainspektionen, Domstolsverket, Justitiekanslern, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Svenska institutet för europapolitiska studier, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket, Försvarsmakten, Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket, Myndigheten för delaktighet, Diskrimineringsombudsmannen, Konstnärsnämnden, Kungl. Biblioteket, Myndigheten för press, radio och tv, Myndigheten för tillgängliga medier, Riksarkivet, Statens kulturråd, Vetenskapsrådet, Konkurrensverket, Livsmedelsverket, Post- och telestyrelsen, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnen), Stockholms universitet (Humanistiska fakultetsnämnden), Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Göteborgs universitet (Inst. för journalistik, medier och kommunikation), Mittuniversitetet (Inst. för informationsteknologi och medier), Svenska Filminstitutet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Det kreativa facket, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Författarförbund, Tidningsutgivarna, Utgivarna, Publicistklubben, Svenska Högerpressens Förening, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Stiftelsen Reklamombudsmannen, Svenska Förläggareföreningen, Sveriges Tidskrifter, Bonnier Broadcasting, Norstedts Förlagsgrupp AB, Schibsted Sverige AB, Verifiera AB, Handikappförbunden, Hörselskadades Riksförbund, Sveriges Dövas Riksförbund, Synskadades Riksförbund, Svenska Snustillverkarföreningen, Tobaksfakta och Svenska Tobaksleverantörsföreningen.

Yttrande har också inkommit från Convenience Stores Sweden, Företagarna, JTI Sweden AB, Kött- och Charkföretagen, Livsmedelsföretagen, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, Skruf Snus AB, Snuskommissionen, Svenska Föreningen mot Piratkopiering, Svensk Bensinhandel, Svensk Handel, Svensk Industriförening Sinf, Svensk Tidskrift, Svenskt Näringsliv, Sveriges Annonsörer, Swedish Match.

Följande instanser har inbjudits att yttra sig men har avstått. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Sveriges Utbildningsradio AB, Allmänhetens pressombudsman, Föreningen Grävande Journalister, Pressens Opinionsnämnd, Socialdemokratiska Pressföreningen, Vänsterpressens förening, Film- och TV-producenterna, ISOC-SE, Konstnärernas riksorganisation (KRO), Sveriges Filmuthyrareförening, Svenska kabel-TV-föreningen, AB Svensk Filmindustri, Canal Digital Sverige AB, More Entertainment AB, Discovery Networks Sweden AB (Kanal 5), HBO Nordic AB, Mittmedia AB, Norrbottens Media AB, Publit AB, Storytel AB, TV4 AB, Viasat

395

Prop. 2017/18:49

Bilaga 3

396

Film AB, Mediearkivet, Bisnode Sverige AB, Karnov Group Sweden AB, Wolters Kluwer Sverige AB, Centrum för rättvisa, Civil Rights Defenders, Stiftelsen för rättsinformation, Svenska avdelningen vid Internationella juristkommissionen, Föreningen för generiska läkemedel, Läkemedelsindustriföreningen, A non smoking generation och Cancerfonden.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen1

dels att 1 kap., 5 kap., 7 kap., 10 kap., 8 kap. 2 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 1 och 10 §§ och 14 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 8 kap. 1 § och 8 kap. 5 § ska utgå,

dels att nuvarande 2 kap. 4–14 §§ ska betecknas 2 kap. 7–17 §§, 2 kap. 15–17 §§ ska betecknas 2 kap. 19–21 §§, 2 kap. 18 § ska betecknas 2 kap. 23 §, 3 kap. 4 § ska betecknas 3 kap. 5 §, 3 kap. 5 § ska betecknas 3 kap. 7 §, 3 kap. 6 § ska betecknas 3 kap. 8 §, 6 kap. 3 § ska betecknas 6 kap. 5 §, 8 kap. 3–10 §§ ska betecknas 8 kap. 4–11 §§, 8 kap. 11 och 12 §§ ska betecknas 8 kap. 13 och 14 §§, 9 kap. 3 § ska betecknas 9 kap. 5 §, 9 kap. 4 och 5 §§ ska betecknas 9 kap. 7 och 8 §§, 11 kap. 3–5 §§ ska betecknas 11 kap. 4–6 §§, 12 kap. 2 § ska betecknas 12 kap. 3 §, 12 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 12 kap. 7 och 8 §§, 12 kap. 5–9 §§ ska betecknas 12 kap. 10–14 §§, 12 kap. 11–14 § ska betecknas 12 kap. 17– 20 §§, 12 kap. 15 och 16 §§ ska betecknas 12 kap. 22 och 23 §§ och 13 kap. 4–6 §§ ska betecknas 13 kap. 5–7 §§,

dels att 2 kap. 1–3 §§, 3 kap. 1–3 §§, 4 kap. 1–5 §§, 6 kap. 1, 2 och 4 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 1 §, 13 kap. 1–3 § och 14 kap. 1–3 § och de nya 2 kap. 7–17, 19–21 och 23 §§, 3 kap. 5, 7 och 8 §§, 6 kap. 5 §, 8 kap. 4–11, 13 och 14 §§, 9 kap. 5, 7 och 8 §§, 11 kap. 4– 6 §§, 12 kap. 3, 7, 8, 10–14, 17–20, 22 och 23 §§ och 13 kap. 5–7 §§ och rubrikerna till 2–4, 6, 8, 9 och 11–13 kap. ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 10 § ska sättas närmast efter 8 kap. 10 §,

dels att det ska införas fyra nya kapitel, 1, 5, 7 och 10 kap., 35 nya paragrafer, 2 kap. 4–6, 18 och 22 §§, 3 kap. 4 och 6 §§, 6 kap. 3 och 6 §§, 8 kap. 2, 3 och 12 §§, 9 kap. 3, 4, 6, 9 och 10 §§, 11 kap. 2 och 3 §§, 12 kap. 1, 2, 4–6, 9, 15, 16 och 21 §§, 13 kap. 4 och 8–10 §§ och 14 kap. 4–6 §§ och närmast före 2 kap. 1–5, 9–13, 15–17, 21 och 23 §§, 3 kap. 3 och 5–8 §§, 4 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2, 4 och 5 §§, 8 kap. 1, 3–11, 13 och 14 §§, 9 kap. 1, 4, 5, 7 och 8 §§, 11 kap. 1, 2 och 6 §§, 12 kap. 1, 3, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 18–20, 22 och 23 §§, 13 kap. 1 och 5–7 och 14 kap. 1–6 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

1 kap. Tryckfriheten

1 § Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt 2015:151.

397

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

398

Tryckfriheten innebär också en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ lägger ut hinder mot detta i förväg. Åtal för en skrifts innehåll får väckas först efter det att den har getts ut och då vid en domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är meddelad för att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning.

När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas.

För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

Tillämpningsområde

Olika typer av skrifter

2 § Denna grundlag är tillämplig på skrifter som har framställts i tryck- press.

Grundlagen ska också tillämpas på skrifter som har mångfaldigats ge- nom fotokopiering eller någon liknande teknik, om

1.utgivningsbevis gäller för skriften, eller

Vad som sägs i denna grundlag om skrifter som har framställts i tryck- press och om tryckning gäller, om inte annat anges, även skrifter och mångfaldigande som avses i andra stycket.

Även bilder, med eller utan åtföljande text, anses vid tillämpning av grundlagen som skrifter.

Tryckta skrifter

3 § En skrift anses som en tryckt skrift när den är utgiven.

En skrift ska inte anses utlämnad för spridning i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Periodiska skrifter

Har utgivningsbevis meddelats, anses skriften som periodisk till dess att beviset återkallas eller förklaras ha upphört.

Bilagor i form av program eller tekniska upptagningar

bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om

1.innehållet är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsätt- ning,

2.innehållet återges oförändrat, och

3.det anges hur innehållet har disponerats.

Vad som anges i första stycket gäller även när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen.

Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap. yttrandefrihets- grundlagen.

Grundläggande bestämmelser

Meddelarfrihet och anskaffarfrihet

7 § Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att de ska göras offentliga i en tryckt skrift (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till

–en författare eller någon annan upphovsman till en framställning i en tryckt skrift,

–skriftens utgivare eller redaktion, eller

–ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra med- delanden till periodiska skrifter.

För dessa friheter får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

8 § En skrift får inte före tryckningen granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Förbud mot tryckning får inte förekomma.

Exklusivitetsprincipen

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

399

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

400

Instruktion för tillämpningen

Undantag från grundlagen

Vissa frågor som får regleras i lag

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om

1.förbud mot kommersiella annonser vid marknadsföring av alkohol- drycker eller tobaksvaror,

4.krav att införa och på ett visst sätt utforma varningstext, innehålls- deklaration eller annan liknande produktinformation om syftet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd,

6.ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket en upp- gift har anskaffats.

13 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter

1.som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,

2.om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,

3.som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller

4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, Prop. 2017/18:49 förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff- Bilaga 4 processuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om

1.personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och

2.det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka upp- giftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

Undantag för barnpornografi

14 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av perso- ner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				2 kap.
Om allmänna handlingars					Allmänna handlingars offentlig-
offentlighet					het
					Grundläggande bestämmelser
					Handlingsoffentlighet
				1 §
Till främjande av ett fritt me-					Till främjande av ett fritt me-
ningsutbyte och en allsidig upplys-					ningsutbyte, en fri och allsidig
ning skall varje svensk medbor-					upplysning och ett fritt konstnär-
gare ha rätt att taga del av all-					ligt skapande ska var och en ha rätt
männa handlingar.					att ta del av allmänna handlingar.
					Begränsning av handlingsoffent-
					ligheten
				2 §
Rätten att taga del av allmänna					Rätten att ta del av allmänna
handlingar får begränsas endast om					handlingar får begränsas endast om
det är påkallat med hänsyn till					det krävs med hänsyn till
1. rikets säkerhet eller dess för-					1. rikets säkerhet eller dess för-
hållande till annan stat eller mel-					hållande till en annan stat eller en
lanfolklig organisation,					mellanfolklig organisation,
2. rikets	centrala		finanspolitik,		2. rikets	centrala	finanspolitik,
penningpolitik eller valutapolitik,					penningpolitik eller valutapolitik,
3. myndighets		verksamhet		för	3. myndigheters verksamhet för
inspektion,	kontroll		eller annan		inspektion,	kontroll	eller annan
tillsyn,					tillsyn,
4. intresset att		förebygga		eller	4. intresset av att förebygga eller

401

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

402

beivra brott,

5.det allmännas ekonomiska in- tresse,

6.skyddet för enskilds person- liga eller ekonomiska förhållanden,

7.intresset att bevara djur- eller växtart.

Utan hinder av andra stycket får

ibestämmelse som där avses riks- dagen eller regeringen tilläggas befogenhet att efter omständighet- erna medgiva att viss handling lämnas ut.

beivra brott,

5.det allmännas ekonomiska in- tresse,

6.skyddet för enskildas person- liga eller ekonomiska förhållanden, eller

7.intresset av att bevara djur- eller växtart.

Riksdagen eller regeringen får i en sådan bestämmelse som avses i andra stycket ges befogenhet att efter omständigheterna medge att en viss handling lämnas ut.

Vad som är allmän handling

Handling

3 §

Med handling avses en framställ- ning i skrift eller bild samt en upp- tagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

dock förvarad hos myndigheten endast om myndigheten kan göra sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

Allmän handling

4 §

En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet.

Handling som förvaras hos myndighet

5§

En upptagning som avses i 3 §

6 §
En	sammanställning	enligt 5 §
andra stycket anses inte förvarad
hos	myndigheten om	samman-	403

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

404

ställningen

innehåller

personupp-

gifter och myndigheten enligt lag

eller förordning saknar befogenhet

att göra sammanställningen till-

gänglig. Med personuppgift avses

all slags information som direkt

eller indirekt kan hänföras till en

fysisk person.

4 §

7 §

Brev

eller

annat

meddelande

Brev

eller

annat

meddelande

som är ställt personligen till den

som innehar befattning vid myn-

som innehar befattning vid en

dighet anses som allmän handling,

myndighet

anses

som allmän

om handlingen gäller ärende eller

handling, om handlingen gäller ett

annan fråga som ankommer på

ärende eller någon annan fråga

myndigheten och ej är avsedd för

som ska handläggas av myndig-

mottagaren endast som innehavare

heten och inte är avsedd för

av annan ställning.

mottagaren endast som innehavare

av annan ställning.

5 §

8 §

Med myndighet likställs i detta

Med myndighet jämställs i detta

kapitel

riksdagen

och

beslutande

kapitel

riksdagen

och

beslutande

kommunal församling.

Inkommen handling

6 §

9 §

Handling anses

inkommen

till

En handling anses ha kommit in

myndighet, när den har anlänt till

till en myndighet, när den har

myndigheten eller kommit behörig

anlänt till myndigheten eller kom-

befattningshavare

till

handa.

mit behörig

befattningshavare till

fråga om upptagning som avses i

handa. I fråga om en upptagning

3 § första stycket gäller i stället att

som avses i 3 § gäller i stället att

den anses inkommen till myndighet

den anses ha kommit in till myn-

när annan har gjort den tillgänglig

digheten när någon annan har gjort

för myndigheten på sätt som angi-

den tillgänglig för myndigheten på

ves i 3 § andra stycket.

det sätt som anges i 5 §.

Tävlingsskrift, anbud eller annan

Tävlingsskrifter,

anbud

eller

sådan handling som enligt till-

andra

sådana

handlingar

som

kännagivande

skall avlämnas

enligt tillkännagivande ska lämnas

förseglat omslag anses ej inkom-

i förseglat omslag anses inte ha

men före den tidpunkt som har

kommit in före den tidpunkt som

bestämts för

öppnandet. Åtgärd

har bestämts för öppnandet.

som någon vidtager endast som led

En åtgärd som någon vidtar

i teknisk bearbetning eller teknisk

endast som ett led i en teknisk

lagring av handling, som myndig-

bearbetning eller teknisk lagring av

het har tillhandahållit, skall ej

en handling som en myndighet har

anses leda till att handling är in-

tillhandahållit ska inte anses leda

kommen till den myndigheten.

till att

handlingen har kommit in

7 §

I stället för vad som föreskrives i första stycket gäller att handling anses upprättad,

1.diarium, journal samt sådant register eller annan förteckning som föres fortlöpande, när hand- lingen har färdigställts för anteck- ning eller införing,

2.dom och annat beslut, som enligt vad därom är föreskrivet skall avkunnas eller expedieras, samt protokoll och annan handling

ivad den hänför sig till sådant beslut, när beslutet har avkunnats eller expedierats,

3. annat myndighets protokoll och därmed jämförliga anteckningar, när handlingen har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts, dock ej protokoll hos riksdagens utskott, kommuns revi- sorer eller statliga kommittéer eller hos kommunal myndighet i ärende som denna endast bereder till avgörande.

till den myndigheten.

Upprättad handling

10 §

En handling anses ha upprättats hos en myndighet, när den har expedierats. En handling som inte har expedierats anses upprättad när det ärende som den hänför sig till har slutbehandlats hos myndig- heten eller, om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller färdigställts på annat sätt.

I stället för det som föreskrivs i första stycket gäller följande:

1.Diarier, journaler samt sådana register eller andra förteckningar som förs fortlöpande anses ha upp- rättats när de har färdigställts för anteckning eller införing.

2.Domar och andra beslut, som enligt vad som är föreskrivet ska avkunnas eller expedieras, samt protokoll och andra handlingar till den del protokollet eller hand- lingen hänför sig till ett sådant beslut, anses ha upprättats när beslutet har avkunnats eller ex- pedierats.

3.Andra protokoll från en myn- dighet och därmed jämförliga anteckningar anses ha upprättats när de har justerats av myndig- heten eller färdigställts på annat sätt.

Det som sägs i andra stycket 3 gäller inte protokoll hos riksda- gens utskott, en kommuns revi- sorer, statliga kommittéer eller en kommunal myndighet i ärenden som denna endast bereder till avgörande.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

405

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

8 §

9 §

Hos myndighet tillkommen min- nesanteckning som ej har expedie- rats skall ej heller efter den tid- punkt då den enligt 7 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten, om den icke tages om hand för arkivering. Med minnesanteckning förstås promemoria och annan uppteck- ning eller upptagning som har kommit till endast för ärendes föredragning eller beredning, dock ej till den del den har tillfört ären- det sakuppgift.

406

Överlämnad handling inom en myndighet

11 §

Detsamma gäller om en hand- ling har framställts för att lämnas på det sätt som anges i första stycket.

Minnesanteckning, utkast och koncept

12 §

Utkast eller koncept till en myn- dighets beslut eller skrivelse och andra därmed jämställda hand- lingar som inte har expedierats anses inte som allmänna. Hand- lingen anses dock vara allmän om den tas om hand för arkivering.

Handlingar som inte anses som

allmänna

10 §

13 §

Handling som förvaras hos en

En handling som förvaras hos en

myndighet endast som led i teknisk

myndighet endast som ett led i en

bearbetning

eller

teknisk

lagring

teknisk

bearbetning

eller

teknisk

för annans räkning anses inte som

lagring för någon annans räkning

allmän handling hos den myndig-

anses inte som allmän handling hos

heten.

den myndigheten.

Som allmän handling anses inte

handling som en myndighet förva-

en handling som en myndighet

rar endast i syfte att kunna åter-

förvarar endast i syfte att kunna

skapa information som har gått

återskapa information som har gått

förlorad i en myndighets ordinarie

system för automatiserad behand-

ling av information (säkerhets-

kopia).

11 §

14 §

Som allmän handling anses ej

Som allmän handling anses inte

1. brev, telegram eller annan så-

1. ett

brev,

ett telegram

eller

dan handling som har inlämnats till

någon annan sådan handling som

eller

upprättats

hos

myndighet

har lämnats in till eller upprättats

endast för befordran av med-

hos en myndighet endast för

delande,

befordran av ett meddelande,

2. meddelande eller annan hand-

2. ett

meddelande

eller

någon

ling som har inlämnats till eller

annan handling som har lämnats in

upprättats hos myndighet

endast

till eller upprättats hos en myndig-

för offentliggörande

periodisk

het endast för offentlig–görande i

skrift som utgives genom myndig-

en periodisk skrift som ges ut

heten,

genom myndigheten,

3. tryckt skrift, ljud- eller bild-

3. en tryckt skrift, en ljud- eller

upptagning

eller

annan handling

bildupptagning

eller

någon annan

som ingår i bibliotek eller som från

handling som ingår i ett bibliotek

enskild har tillförts allmänt arkiv

eller som från en enskild har till-

uteslutande för förvaring och vård

förts ett allmänt arkiv uteslutande

eller forsknings- och studieända-

för förvaring och vård eller forsk-

mål eller privata brev, skrifter eller

nings- och studieändamål eller

upptagningar som eljest ha över-

privata brev, skrifter eller upptag-

lämnats till myndighet uteslutande

ningar som annars har överläm-

för ändamål som nu angivits,

nats till en myndighet uteslutande

för något av de angivna

ändamålen,

4. upptagning

innehållet i

4. en upptagning av innehållet i

handling som avses i 3, om upp-

en sådan handling som avses i 3,

tagningen förvaras hos myndighet

om upptagningen förvaras hos en

där den ursprungliga handlingen ej

myndighet

där

den

ursprungliga

skulle vara att anse som allmän.

handlingen inte skulle vara att anse

som allmän.

Det

som

föreskrivs

första

Det

som

föreskrivs

första

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

407

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

408

stycket 3 om handling som ingår i bibliotek tillämpas inte på upptag- ning i en databas som en myndig- het har tillgång till enligt avtal med en annan myndighet, om upptag- ningen är allmän handling hos den myndigheten.

stycket 3 om handlingar som ingår i bibliotek tillämpas inte på en upptagning i en databas som en myndighet har tillgång till enligt ett avtal med en annan myndighet, om upptagningen är allmän hand- ling hos den myndigheten.

12 §

Utlämnande av allmänna hand- lingar

Rätten att ta del av allmänna handlingar

15 §

Kopior av allmänna handlingar

13 §

16 §

Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot en fastställd avgift få en av- skrift eller kopia av handlingen till den del handlingen får lämnas ut. En myndighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som

följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 § första stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits, om svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Begäran att få avskrift eller ko- pia av allmän handling skall be- handlas skyndsamt.

14 §

Begäran att få taga del av allmän handling göres hos myndighet som förvarar handlingen.

följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa en kopia av en karta, rit- ning eller bild eller av en upp- tagning som avses i 3 § och som inte är en upptagning för automatiserad behandling, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

En begäran att få en avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.

Prövning av begäran

17 §

En begäran att få ta del av en allmän handling görs hos den myndighet som förvarar hand- lingen.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

409

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

15 §

I den i 2 § omnämnda lagen skall närmare angivas hur talan mot beslut som avses i första stycket skall föras. Sådan talan skall alltid prövas skyndsamt.

Angående rätt att föra talan mot beslut av myndighet som lyder under riksdagen är särskilt före- skrivet.

16 §

Anteckning om hinder att lämna ut allmän handling får göras endast på handling som omfattas av be- stämmelse som avses i 2 § andra stycket. Härvid skall tillämplig bestämmelse angivas.

410

18 §

19 §

Om någon annan än riksdagen eller regeringen avslår en begäran att få ta del av en handling eller lämnar ut en allmän handling med förbehåll som inskränker sökan- dens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den, får sökanden överklaga beslutet. Ett beslut av ett statsråd ska över- klagas till regeringen och ett beslut av någon annan myndighet ska överklagas till domstol.

I den lag som avses i 2 § ska det närmare anges hur beslut som avses i första stycket får över- klagas. Ett överklagande ska alltid prövas skyndsamt.

För beslut av en myndighet som lyder under riksdagen gäller sär- skilda bestämmelser om överkla- gande.

20 §

En anteckning om hinder att lämna ut en allmän handling får göras endast på en handling som omfattas av en bestämmelse som avses i 2 § andra stycket. Den tillämpliga bestämmelsen ska anges.

Ytterligare bestämmelser	om Prop. 2017/18:49
allmänna handlingar	Bilaga 4

17 §

I lag får föreskrivas att reger- ingen eller beslutande kommunal församling får besluta att all- männa handlingar som hänför sig till myndighets verksamhet, vilken skall övertas av enskilt organ, får

överlämnas till det organet för förvaring, om detta behöver hand- lingarna i verksamheten, utan att handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Ett sådant organ skall i fråga om överlämnade hand- lingar jämställas med myndighet vid tillämpningen av 12–16 §§.

I lag får även föreskrivas att regeringen får besluta att all- männa handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att handlingarna därigenom upphör att vara all- männa. Detta gäller handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

Vid tillämpningen av 12–16 §§ skall Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar jämställas med myndighet i fråga om över- lämnade handlingar.

Allmänna handlingar hos enskilda organ

21 §

Om en myndighets verksamhet ska övertas av ett enskilt organ, får det i lag föreskrivas att regeringen eller en beslutande kommunal för- samling får besluta att allmänna handlingar som hänför sig till den verksamheten och som organet behöver för verksamheten får överlämnas dit utan att handling- arna därigenom upphör att vara allmänna. Ett sådant organ ska i fråga om överlämnade handlingar jämställas med en myndighet när 15–20 §§ tillämpas.

22 §
I lag får det föreskrivas att
regeringen får besluta att allmänna
handlingar får överlämnas till
Svenska kyrkan eller någon av dess
organisatoriska delar för förvaring,
utan att handlingarna därigenom	411

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

18 §

Grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar skall bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i lag.

upphör att vara allmänna. Detta gäller handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

När 15–20 §§ tillämpas ska Svenska kyrkan och dess organi- satoriska delar jämställas med en myndighet i fråga om överlämnade handlingar.

Bevarande och gallring

23 §

Grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska beva- ras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar får meddelas i lag.

3 kap.

Om rätt till anonymitet	Rätten till anonymitet
1 §
Författare till tryckt skrift vare ej	En författare till en tryckt skrift
skyldig att låta sitt namn eller sin	är inte skyldig att sätta ut namn,
pseudonym eller signatur utsättas	pseudonym eller signatur på skrif-
å skriften. Vad nu sagts äger mot-	ten. Detsamma gäller för den som
svarande tillämpning beträffande	har meddelat uppgifter för offent-
den som lämnat meddelande enligt	liggörande enligt 1 kap. 7 § och
1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i	för utgivare av en tryckt skrift som
fråga om utgivare av tryckt skrift	inte är periodisk.
som ej är periodisk.
2 §
I mål som rör tryckfrihetsbrott	I ett mål om ansvar, skadestånd
må fråga ej väckas om vem som är	eller särskild rättsverkan på grund
författare eller har lämnat med-	av tryckfrihetsbrott får ingen ta upp
delande enligt 1 kap. 1 § tredje	frågan om vem som är författare
stycket, ej heller om vem som är	eller vem som är meddelare enligt
utgivare av tryckt skrift som ej är	1 kap. 7 §. Detsamma gäller frå-
periodisk. Om för skrift, som ej är	gan om vem som är utgivare till en
periodisk, författare eller utgivare	tryckt skrift som inte är periodisk.
har angivits å skriften med namn	Om författare eller utgivare har

412

eller med pseudonym eller signa- tur, som enligt vad allmänt är känt

Fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § må utan hinder av första stycket hand- läggas i samma rättegång som mål som där angives.

angetts på en skrift som inte är			Prop. 2017/18:49
periodisk, med namn eller med en			Bilaga 4
pseudonym eller en signatur som
enligt vad som är allmänt känt
syftar på en viss person, får dock
frågan om han eller hon är an-
svarig	behandlas	i målet. Det-
samma gäller om någon i en
skriftlig förklaring har uppgett sig
vara	författaren	eller utgivaren

eller självmant har lämnat en sådan uppgift i målet.

Första stycket hindrar inte att det i samma rättegång som avses i första och andra styckena hand- läggs en fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 22 eller 23 §.

Tystnadsplikt

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte

1.om den till vars förmån tyst- nadsplikten gäller har samtyckt till att hans identitet röjs,

2.om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § första stycket,

3.om det rör sig om brott som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1,

4.i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 7 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt, att vid för- handling uppgift lämnas, huruvida

3 §

413

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

414

den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gär- ningen har lämnat meddelandet eller medverkat till framställ- ningen, eller

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är medgivet.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1. Den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2. Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3. Det rör sig om något av de brott som avses i 7 kap. 22 § första stycket 1.

4. En domstol finner i fråga om brott enligt 7 kap. 21 § eller 22 § första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Uppgifterna ska i så fall lämnas vid en förhandling.

5. En domstol finner i något an- nat fall att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas vid vittnes- förhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga

4§

En myndighet eller ett annat

Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

5§

Den som uppsåtligen eller av

vaka över att det inte ställs frågor	Prop. 2017/18:49
som kan inkräkta på tystnads-	Bilaga 4
plikten utöver vad som har med-
getts i varje särskilt fall.

Efterforskningsförbud

5§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte efterforska

1.författaren till en framställ- ning som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift,

2.den som har gett ut eller av- sett att ge ut en framställning i en sådan skrift, eller

3.meddelare enligt 1 kap. 7 §. Förbudet i första stycket hindrar

Repressalieförbud

6 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfri- het eller medverkat till ett sådant bruk.

Straff

7§

Till böter eller fängelse i högst

ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot sin tystnadsplikt enligt 3 §,

2.uppsåtligen eller av oaktsam-

het på en tryckt skrift sätter ut

415

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

3 §, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oakt- samhet på skriften såsom för- fattare, utgivare eller meddelare sätter ut namnet på eller pseudo- nym eller signaturen för annan person än den verkliga författaren, utgivaren eller meddelaren.

För efterforskning i strid med 4 § första stycket första meningen döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsäganden anmält brottet till åtal.

namn på eller pseudonym eller signatur för en författare eller, i fall som avses i 1 §, meddelare eller utgivare mot hans eller hennes vilja,

3.uppsåtligen eller av oaktsam- het på en tryckt skrift sätter ut namn på eller pseudonym eller signatur för någon som uppges vara författare, utgivare eller meddelare men som inte är det,

4.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §, eller

5.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör av- skedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en lik- nande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1–3 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

Andra upphovsmän än författare

6 §

Med författare likställes i detta kapitel annan som är att anse som upphovsman till framställning som införts eller är avsedd att införas i tryckt skrift.

8 §

Det som sägs i detta kapitel om författare gäller även andra upp- hovsmän till framställningar som har införts eller varit avsedda att införas i en tryckt skrift.

4 kap.

Om tryckta skrifters framställning Rätten att trycka skrifter

1 §

Rätt att själv eller med biträde av andra genom tryckpress fram- ställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra trycka skrifter.

Ursprungsuppgifter

	Skrift, som i riket framställes
416	genom tryckpress eller som här

2 §

En skrift som är tryckt i Sverige och avsedd att ges ut här ska inne-

Skyldigheten att sätta ut uppgif- ter enligt första stycket gäller inte bild- eller tillfällighetstryck enligt 3 §.

	3 §
Med bild- eller tillfällighetstryck	Med bild- eller tillfällighetstryck
förstås i denna förordning vykort	avses i denna grundlag vykort och
och bildalbum, visitkort och notifi-	bildalbum, visitkort och notifikat-
kationer, adresskort, etiketter,	ioner, adresskort, etiketter, blan-
blanketter, reklam- och emballage-	ketter samt affärstryck såsom
tryck samt annat affärstryck även	reklam- och emballagetryck och
som andra sådana tryckalster, allt	andra sådana trycksaker. En förut-
under förutsättning att på grund av	sättning är att missbruk av tryck-
texten eller vad eljest framställes	friheten kan anses uteslutet på
tryckfrihetsmissbruk kan anses ute-	grund av texten eller framställ-
slutet.	ningen i övrigt.
	Skyldighet att bevara exemplar
	4 §

Om skyldighet att bevara exem- plar av tryckt skrift för granskning och att lämna exemplar av skrift till bibliotek eller arkiv föreskrives i lag.

Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tryckta skrifter för granskning och att lämna exemplar av tryckta skrifter till bibliotek eller arkiv får meddelas i lag.

Detsamma gäller föreskrifter om skyldighet att spela in program och bevara tekniska upptagningar som avses i 1 kap. 5 och 6 §§ samt att tillhandahålla dessa.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

417

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

	Straff
	5 §
Den som framställer skrift och	Den som vid framställningen av
därvid bryter mot 2 § första stycket	en skrift bryter mot 2 § första eller
dömes till böter eller fängelse i	andra stycket döms till böter eller
högst ett år.	fängelse i högst ett år.

5 kap. Rätten att ge ut periodiska skrifter

	Ägare och utgivare
	1	§ En periodisk skrift ska ha en utgivare.
		Utgivaren utses av skriftens ägare.
	Behörighetskrav
	2	§ Varje fysisk och juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift.
	3	§ En utgivare av en periodisk skrift ska ha hemvist i Sverige. Den som
	är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda be-
	stämmelser i lag får inte vara utgivare.
	Utgivarens befogenhet
	4	§ Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över skriftens utgivning
	och bestämma över dess innehåll så att ingenting får föras in i den mot
	hans eller hennes vilja. Varje inskränkning i denna befogenhet ska vara
	utan verkan.
	Anmälan om utgivare
	5	§ När en utgivare har utsetts, ska ägaren anmäla detta till en myndighet
	som anges i lag. Anmälan ska innehålla uppgift om utgivarens namn och
	hemvist. Den ska även innehålla bevis om att utgivaren är behörig enligt
	3	§ och en förklaring av utgivaren om att han eller hon har åtagit sig
	uppdraget.
	6	§ Om utgivaren inte längre är behörig eller om utgivarens uppdrag
	kommer att upphöra av något annat skäl, ska ägaren genast utse en ny
	utgivare och anmäla detta enligt 5 §. Anmälan ska om möjligt även inne-
	hålla bevis om att den förra utgivaren har fått del av anmälan.
	Ställföreträdare för utgivare
	7	§ En utgivare av en periodisk skrift får utse en eller flera ställ-
	företrädare. För ställföreträdare gäller 3 §.
		När en ställföreträdare har utsetts, ska detta anmälas till den myndighet
	som avses i 5 §. Tillsammans med anmälan ska det lämnas ett bevis om
	att ställföreträdaren uppfyller behörighetsvillkoren för utgivare och en
	förklaring dels av ställföreträdaren att han eller hon har åtagit sig upp-
	draget, dels av ägaren att han eller hon har godkänt ställföreträdaren.
		Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget som ställ-
418	företrädare.

Uppgift om utgivare

9 § På varje nummer eller häfte av en periodisk skrift ska utgivarens namn sättas ut. När en ställföreträdare har trätt in anges i stället ställföre- trädarens namn.

Utgivningsbevis

Utfärdande

10 § En periodisk skrift får inte ges ut innan det har utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot utgivning enligt denna grundlag (utgivningsbevis).

Ett utgivningsbevis meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Ansökan görs av skriftens ägare. I ansökan ska skriftens titel, utgiv- ningsort och utgivningsplan anges.

11 § Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en anmälan om utgivare enligt 5 §.

En ansökan får avslås om skriftens titel lätt kan förväxlas med titeln på någon annan skrift med utgivningsbevis.

Giltighet och förnyelse

12 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla. Beviset får förnyas efter ansökan av skriftens ägare, varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden.

Återkallelse

13 § Ett utgivningsbevis får återkallas i följande fall:

1.Ägaren har anmält att skriftens utgivning har upphört.

2.Äganderätten till skriften har övergått till någon som inte uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor.

3.Det finns ingen utgivare eller utgivaren uppfyller inte behörighets- villkoren enligt 3 § och en behörig utgivare utses inte omedelbart.

4.Det har gått sex månader från dagen då utgivningsbeviset utfärda- des, utan att skriften har kommit ut.

5.Skriften har under något av de två senaste kalenderåren inte kommit ut med minst fyra nummer eller häften på särskilda tider.

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

419

Prop. 2017/18:49

Bilaga 4

420

6.Det visas inom sex månader från första gången skriften kom ut att beviset inte borde ha utfärdats med hänsyn till bestämmelsen i 11 § andra stycket.

7.Titeln på en skrift har typografiskt sett getts en sådan likhet med titeln på en annan skrift med utgivningsbevis att förväxling lätt kan ske och rättelse vidtas inte omedelbart.

Detsamma gäller om det tidigare utgivningsbeviset har förklarats ha upphört att gälla.

15 § Det får i lag meddelas föreskrifter om

1.skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i fråga om utgivningsort och utgivningsplan,

2.giltighet och förnyelse av utgivningsbevis, och

3.återkallelse av utgivningsbevis.

Straff

16 § Till böter döms

1.en ägare till en periodisk skrift som ges ut utan att utgivningsbevis finns eller utan att ägaren är behörig,