Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn

Regeringens proposition 2017/18:267

Modernare regler om varumärken och en ny lag	Prop.
om företagsnamn	2017/18:267

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 juni 2018

Stefan Löfven

Heléne Fritzon (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att lagstiftningen om varumärken moderniseras och förenklas. Genom förslagen genomförs det nya varumärkesdirektivet. Varumärken har kommit att få en allt viktigare roll för företagens möjligheter att nå framgång, både i Sverige och globalt. För att svenska företag ska kunna konkurrera på bästa sätt behöver reglerna vara enkla, förutsebara och rättssäkra. Förslagen innebär bl.a.

•att den svenska varumärkeslagen närmar sig lagstiftningen i andra EU-länder och de regler som gäller för EU-varumärken,

•att varumärkeslagen blir mer teknikneutral när det gäller vad som kan utgöra ett varumärke, och

•att skyddet för varumärken utvidgas till att omfatta varumärkes- förfalskningar även i de fall varorna endast passerar landet utan att släppas ut på marknaden här.

Regeringen föreslår också en ny lag om företagsnamn, som ska ersätta firmalagen. Den nya lagen är mer överskådlig och lättare att tillämpa än firmalagen.

Vidare innehåller propositionen förslag om en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I den lagen samlas bestämmelser om sanktioner vid intrång i skyddade beteckningar.

De nya lagarna och lagändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		6
2	Lagtext	..............................................................................................	8
	2.1	Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen
		(2010:1877) ........................................................................	8
	2.2	Förslag till lag om företagsnamn ......................................	33

2.3Förslag till lag om skydd för beteckningar på

jordbruksprodukter och livsmedel ....................................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om

hotell- och pensionatrörelse..............................................

2.5Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485) ........................................................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om

förvaltning av samfälligheter............................................

2.7Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen

(1974:157) ........................................................................

2.8Förslag till lag om ändring i prokuralagen

(1974:158) ........................................................................

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1975:417) om

sambruksföreningar ..........................................................

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1976:997) om

vattenförbund ...................................................................

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag...........................................

2.12Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619) ........................................................................

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid

energiproduktion ..............................................................

2.14Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen

(1991:614) ........................................................................

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1991:615) om

omregistrering av vissa bostadsföreningar till
bostadsrättsföreningar ......................................................	78

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m.......................................................

2.17Förslag till lag om ändring i stiftelselagen

(1994:1220) ......................................................................

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) om

europeiska ekonomiska intressegrupperingar...................

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker.................................................................

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor ...........................................................

2.21Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306) ........................................................................

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och

tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige .................

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella
instrument ........................................................................	99

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1593) om

trossamfund ...................................................................

100

2.25Förslag till lag om ändring i revisionslagen

(1999:1079) ...................................................................

101

2.26Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ...................................................................

102

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

beskattningsverksamhet.................................................

103

2.28Förslag till lag om ändring i lagen (2002:93) om

kooperativ hyresrätt .......................................................

104

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse.......................................

106

2.30Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om

europabolag ...................................................................

108

2.31Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(2005:551) .....................................................................

109

2.32Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om

europakooperativ ...........................................................

120

2.33Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

(2008:486) .....................................................................

121

2.34Förslag till lag om ändring i lagen (2008:990) om

företagshypotek .............................................................

122

2.35Förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga

förvaltningen .................................................................

123

2.36Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen

(2010:696) .....................................................................

124

2.37Förslag till lag om ändring i alkohollagen

(2010:1622) ...................................................................

125

2.38Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(2010:2043) ...................................................................

126

2.39Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602) om

överlämnande av allmänna handlingar för förvaring.....

129

2.40Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om

patent- och marknadsdomstolar.....................................

130

2.41Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om

		ekonomiska föreningar ..................................................	131
3	Ärendet och dess beredning .........................................................		137
4	Allmänna utgångspunkter ............................................................		138
	4.1	Varumärken och företagsnamn......................................	138
	4.2	Det nya varumärkesdirektivet........................................	140
5	Varumärkesrättens omfattning .....................................................		143

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267	5.1	Bestämmelserna om vad som kan utgöra ett
		varumärke moderniseras.................................................	143
	5.2	Rättigheter knutna till ett varukännetecken ....................	144
	5.3	Begränsningar av ensamrätten........................................	153
	5.4	Återgivande av varumärken i lexikon ............................	156
6	Registrering av varumärken ..........................................................		158
	6.1	Ansökningsförfarandet ...................................................	158
	6.2	Invändningsförfarandet ..................................................	161
	6.3	Olika hinder mot registrering av ett varumärke..............	165
	6.4	Registreringens varaktighet och förnyelse av en
		registrering .....................................................................	174
7	Hävning av en varumärkesregistrering .........................................		176
	7.1	Grunder och förfaranden för hävning av en
		registrering .....................................................................	176
	7.2	Krav på användning av ett varumärke ............................	180
	7.3	Verkan av en hävning.....................................................	182
8	Internationell varumärkesregistrering ...........................................		183
9	Varukännetecken som förmögenhetsobjekt ..................................		185
10	Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken .......................................		188
11	Mål om intrång i ett varukännetecken...........................................		193
	11.1	Invändning om ogiltighet och särskilda
		förutsättningar för att bifalla en talan .............................	193
	11.2	Särskilda förutsättningar för att väcka en talan ..............	197
12	En ny lag om företagsnamn ..........................................................		201
	12.1	Lagstiftningen om skydd för företagsnamn
		moderniseras...................................................................	201
	12.2	Reglerna om företagsnamn anpassas till vissa
		ändringar i varumärkeslagen ..........................................	203
	12.3	Registrering av ändrad verksamhet ................................	206
13	En ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter
	och livsmedel ................................................................................		208
14	Skydd för namn.............................................................................		211
15	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................		213
16	Konsekvenser ................................................................................		218
17	Författningskommentar .................................................................		222
	17.1	Allmänt om förslagen till lagändringar ..........................	222
	17.2	Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen
		(2010:1877) ....................................................................	223
	17.3	Förslaget till lag om företagsnamn .................................	272
	17.4	Förslaget till lag om skydd för beteckningar på
		jordbruksprodukter och livsmedel ..................................	299
	17.5	Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen
		(1970:485) ......................................................................	302
	17.6	Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen
4		(1997:306) ......................................................................	304
4

17.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om

	patent- och marknadsdomstolar.....................................	305
Bilaga 1	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
	2015/2436 av den 16 december 2015 för
	tillnärmning av medlemsstaternas
	varumärkeslagstiftning ..................................................	307
Bilaga 2	Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv
	(EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för
	tillnärmning av medlemsstaternas
	varumärkeslagstiftning ..................................................	333
Bilaga 3	Directive (EU) 2015/2436 of the European
	Parliament and of the Council of 16 December 2015
	to approximate the laws of the Member States
	relating to trade marks ...................................................	334
Bilaga 4	Sammanfattning av betänkandet En
	känneteckensrättslig reform (SOU 2016:79) .................	360
Bilaga 5	Betänkandets lagförslag (SOU 2016:79) .......................	362
Bilaga 6	Förteckning över remissinstanserna ..............................	489
Bilaga 7	Lagrådsremissens lagförslag..........................................	490
Bilaga 8	Lagrådets yttrande .........................................................	554
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 juni 2018..........		559

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877),

2.lag om företagsnamn,

3.lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,

4.lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

5.lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

6.lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter,

7.lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

8.lag om ändring i prokuralagen (1974:158),

9.lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar,

10.lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund,

11.lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag,

12.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

13.lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

14.lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

15.lag om ändring i lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar,

16.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

17.lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

18.lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar,

19.lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

20.lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,

21.lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306),

22.lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

23.lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

24.lag om ändring i lagen (1998:1593) om trossamfund,

25.lag om ändring i revisionslagen (1999:1079),

26.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

27.lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,

28.lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt,

29.lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

30.lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag,

31.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

32.lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ,

33.lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

34.lag om ändring i lagen (2008:990) om företagshypotek,

35.lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av hand- lingar från den offentliga förvaltningen,

36.lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696),

6	37. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),

38. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

Prop. 2017/18:267

39.lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring,

40.lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknads- domstolar,

41.lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Prop. 2017/18:267 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om varumärkeslagen (2010:1877)2 dels att 10 kap. ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 1 kap. 16 och 17 §§ ska betecknas 1 kap. 17 och 18 §§, nuvarande 2 kap. 27 och 28 §§ ska betecknas 2 kap. 28 och 29 §§, nuvarande 2 kap. 29–35 §§ ska betecknas 2 kap. 31–37 §§, nuvarande 5 kap. 14 och 15 §§ ska betecknas 5 kap. 15 och 16 §§, nuvarande 5 kap. 16–21 §§ ska betecknas 5 kap. 18–23 §§,

dels att 1 kap. 1, 2, 4, 5 och 8–11 §§, de nya 1 kap. 17 och 18 §§, 2 kap. 1, 4, 7–10 och 24 §§, de nya 2 kap. 29 och 33–35 §§, 3 kap. 1, 3 och 5 §§, 5 kap. 3 och 11 §§, den nya 5 kap. 16 §, 6 kap. 1–3 §§ och 8 kap. 1 och 4 §§ samt rubrikerna närmast före 1 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före nuvarande 1 kap. 16 och 17 §§ ska sättas närmast före de nya 1 kap. 17 § respektive 18 §, rubrikerna närmast före de nuvarande 2 kap. 27 och 28 §§ ska sättas närmast före de nya 2 kap. 28 § respektive 29 §, rubrikerna närmast före nuvarande 2 kap. 29–33 och 35 §§ ska sättas närmast före de nya 2 kap. 31–35 respektive 37 §§ och rubrikerna närmast före de nuvarande 5 kap. 16 och 18–20 §§ ska sättas närmast före de nya 5 kap. 18 respektive 20–22 §§,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 10 kap., åtta nya paragrafer, 1 kap. 16 §, 2 kap. 1 a, 27 och 30 §§, 3 kap. 1 a och 23 §§ och 5 kap. 14 och 17 §§, och närmast före 1 kap. 16 §, 2 kap. 1 a och 27 §§ och 3 kap. 23 § nya rubriker av följande lydelse.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

2Senaste lydelse av

10 kap. 3 § 2018:287	rubriken närmast före 10 kap. 4	§ 2016:374
10 kap. 4 § 2017:993	rubriken närmast före 10 kap. 5	§ 2016:374.

10 kap. 5 § 2017:993

10 kap. 6 § 2017:993

10 kap. 7 § 2015:767

10 kap. 10 § 2016:228

10 kap. 11 § 2016:228

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	Prop. 2017/18:267
	1 kap.
Varumärken och andra	Varumärken och andra
varukännetecken m.m.	varukännetecken

1 §3

I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varu- kännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Lagen innehåller också bestäm- melser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade i Europeiska unionen.

2 §

En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva

ensamrätt

för

sina medlemmar att

använda gemensamma

varumärken

(kollektivmärken) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

myndighet

som meddelar

myndighet

som meddelar

föreskrifter

eller

kontrollerar

föreskrifter om

eller

kontrollerar

varor eller tjänster kan förvärva

ensamrätt till varumärken (garanti-

eller kontrollmärken) och andra

varukännetecken

för

användning

varukännetecken

för

användning

för sådana varor eller tjänster som

föreskrifterna

eller

kontrollerna

föreskrifterna

eller

kontrollerna

avser.

Detsamma

gäller

för

avser,

under

förutsättning

att

stiftelser,

föreningar,

bolag

och

myndigheten

inte

tillhandahåller

andra

sammanslutningar

som

varor eller tjänster av detta slag.

fastställer krav för eller kontrollerar

Detsamma gäller för andra som

varor eller tjänster.

fastställer krav för eller kontrol-

lerar varor eller tjänster.

4 §

Ett varumärke kan bestå av alla

tecken som kan återges grafiskt,

tecken som har särskiljnings-

särskilt ord, inbegripet person-

förmåga och som tydligt kan

namn,

samt

figurer,

bokstäver,

återges i Patent- och registrerings-

siffror och formen eller utstyrseln

verkets varumärkesregister.

på en vara eller dess förpackning,

förutsatt att tecknen har särskilj-

ningsförmåga.

Med tecken avses särskilt ord,

inbegripet

personnamn,

samt

3Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

Prop. 2017/18:267	figurer, bokstäver, siffror, färger,
	ljud och formen eller utstyrseln på
	en vara eller dess förpackning.
	5 §
Ett varukännetecken	ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan

skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken

endast består av tecken eller benämningar som
1. i handeln	visar varans eller	1. i handeln	visar varans eller
tjänstens art,	kvalitet, kvantitet,	tjänstens art,	kvalitet, kvantitet,
avsedda användning, värde, geo-		avsedda användning, värde, geo-
grafiska ursprung eller andra egen-		grafiska ursprung eller andra egen-
skaper eller tidpunkten för när		skaper eller tidpunkten för när
varan eller tjänsten är framställd,		varan är framställd eller tjänsten är
eller		utförd, eller

2.i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

Ensamrätt till näringskännetecken

och namn som varukännetecken

och personnamn som

varukännetecken

8 §

Den som innehar en firma eller

Den som innehar ett företags-

ett annat

näringskännetecken

har

namn eller ett annat näringskänne-

ensamrätt

till

kännetecknet som

tecken har ensamrätt till känne-

varukännetecken.

närings-

tecknet som varukännetecken. Om

kännetecknet

är

skyddat

endast

näringskännetecknet

är

skyddat

inom en del av landet, gäller

endast inom en del av landet, gäller

ensamrätten

endast

inom

det

ensamrätten

endast

inom

det

området.

Den som använder sitt namn

Den som använder sitt person-

som varukännetecken har ensam-

namn som

varukännetecken

har

rätt till kännetecknet som varu-

ensamrätt till kännetecknet

som

kännetecken,

namnet

har

varukännetecken, om

namnet

har

särskiljningsförmåga

för

varor

särskiljningsförmåga

för

de varor

eller tjänster som det används för.

Om namnet används endast inom

en del av landet, gäller ensamrätten

endast inom det området.

9 §

Ensamrätt kan inte förvärvas till

kännetecken som endast består av en

kännetecken som endast utgörs av

form som

följer av varans art,

en form eller annan egenskap som

form som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

1. följer av varans art,

Prop. 2017/18:267

2.är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat, eller

3.ger varan ett betydande värde.

10 §

Ensamrätten till ett varukänne-

tecken

enligt

6–8 §§

innebär

att

tecken

enligt

6–8 §§

innebär

att

ingen annan än innehavaren, utan

dennes tillstånd, i näringsverk-

samhet får använda ett tecken som

samhet får använda ett tecken för

är

varor eller tjänster, om tecknet är

1. identiskt

med

varukänne-

1. identiskt

med

varukänne-

tecknet för varor eller tjänster av

tecknet och används för varor eller

samma slag,

tjänster av samma slag,

2. identiskt

med

eller

liknar

2. identiskt

med

eller

liknar

varukännetecknet för

varor

eller

varukännetecknet och används för

tjänster av samma eller liknande

varor eller tjänster av samma eller

slag, om det finns en risk för

liknande slag, om det finns en risk

förväxling, inbegripet risken för att

för

förväxling,

inbegripet risken

användningen av tecknet leder till

för att användningen av tecknet

uppfattningen att det finns ett

leder till uppfattningen att det finns

samband mellan den som använder

ett samband mellan den som

tecknet och innehavaren av varu-

använder tecknet och innehavaren

kännetecknet, eller

av varukännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett

varukännetecken som här i landet

är känt inom en betydande del av

omsättningskretsen,

använd-

omsättningskretsen,

använd-

ningen avser varor eller tjänster

ningen utan skälig anledning drar

och drar otillbörlig fördel av eller

otillbörlig fördel av eller är till

utan skälig anledning är till skada

skada

för

varukännetecknets

för varukännetecknets

särskilj-

särskiljningsförmåga

eller

an-

ningsförmåga eller anseende.

seende, oavsett om användningen

avser varor eller tjänster av

samma, liknande eller annat slag.

Som användning anses

Som

användning

anses

särskilt

att

1. att

förse

varor

eller

deras

1. förse

varor

eller

deras

för-

förpackningar med tecknet,

packningar med tecknet,

2. att

bjuda

varor

till

för-

2. bjuda ut varor till försäljning,

säljning, föra ut dem på markna-

föra ut dem på marknaden, lagra

den, lagra dem för dessa ändamål

dem för dessa ändamål eller bjuda

eller bjuda ut eller tillhandahålla

eller

tillhandahålla

tjänster

tjänster under tecknet,

under tecknet,

3. att

importera

eller

exportera

3. importera eller exportera varor

varor under tecknet, eller

under tecknet,

4. använda

tecknet

som

ett

företagsnamn

eller

ett

annat

näringskännetecken

eller

som

del

ett

företagsnamn eller

ett

Prop. 2017/18:267

4.att använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

annat näringskännetecken, och

5.använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

Ensamrätten till ett varukänne- tecken innebär också att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverk- samhet får transitera eller vidta liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om innehavaren av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

11 §

Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när

det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder
1. sin firma, sitt namn eller sin				1. sitt	personnamn			eller	sin
adress,				adress,
2. uppgifter	om varans		eller	2. uppgifter		om	varans		eller
tjänstens art,	kvalitet,	kvantitet,		tjänstens	art,	kvalitet,		kvantitet,
avsedda användning, värde, geo-				avsedda användning, värde, geo-
grafiska ursprung eller andra egen-				grafiska	ursprung		eller		andra
skaper eller tidpunkten för när				egenskaper eller tidpunkten för när
varan eller tjänsten är framställd,				varan är framställd eller tjänsten är
eller				utförd, eller
3. varukännetecknet, om			det är	3. varukännetecknet				för	att
nödvändigt för att ange varans				identifiera eller hänvisa till inne-
eller tjänstens	avsedda	ändamål,		havarens varor eller tjänster.
särskilt när det rör sig om tillbehör
eller reservdelar.

Ensamrätten till ett varukänne- tecken hindrar inte heller att någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller dennes varor eller tjänster (jämförande reklam) på ett sätt som är förenligt med marknadsföringslagen (2008:486).

affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som har Prop. 2017/18:267 rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.

Mellankommande rättigheter

		16 §
		Rätten till ett registrerat varu-
		märke ska gälla vid sidan av en
		äldre rätt till ett varukännetecken,
		om
		1. det	äldre	varukännetecknet
		inte hade särskiljningsförmåga på
		ingivningsdagen eller, i före-
		kommande fall, prioritetsdagen för
		det yngre varumärket,
		2. det	äldre	varukännetecknet,
		när det är identiskt eller likartat på
		det sätt som anges i 10 § första
		stycket 2, inte hade tillräcklig sär-
		skiljningsförmåga så att det fanns
		en risk för förväxling på
		ingivningsdagen eller, i före-
		kommande fall, prioritetsdagen för
		det yngre varumärket, eller
		3. det	äldre	varukännetecknet,
		när det är identiskt eller likartat på
		det sätt som anges i 10 § första
		stycket 3, inte var känt inom en
		betydande del av omsättnings-
		kretsen på ingivningsdagen eller, i
		förekommande fall, prioritetsdagen
		för det yngre varumärket.
16 §		17 §
I de fall som avses i	14 och	I de fall som avses i 14–16 §§
15 §§ hindrar inte rätten till det		hindrar inte rätten till det yngre
yngre varukännetecknet	använd-	varukännetecknet användningen av
ningen av det äldre.		det äldre.

På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som avses i 15 § om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast får användas på särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av ortsangivelse eller innehavarens namn. Ett sådant beslut får dock inte avse ett registrerat varumärke.

17 §

Vid utgivning av lexikon, hand- böcker eller andra liknande tryckta skrifter är skriftens författare, utgivare eller förläggare, på begäran av den som innehar ett

18 §

Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt eller elektronisk form är författaren, utgivaren eller

Prop. 2017/18:267 registrerat	varumärke, skyldig att	förläggaren skyldig att se till att ett
se till att varumärket inte återges i		registrerat varumärke inte			återges
skriften utan att det framgår att		i skriften utan uppgift om att
varumärket	är skyddat genom	varumärket	är	skyddat	genom
registrering. Detsamma gäller om		registrering,	om	innehavaren av
en sådan skrift görs tillgänglig		varumärket begär att uppgiften ska
elektroniskt av någon som avses i		finnas med och återgivningen ger
1 kap. 9 §	yttrandefrihetsgrund-	intryck av att varumärket är en
lagen.		sedvanlig beteckning för de varor
		eller tjänster som varumärket är
		registrerat för.
Den som inte följer en begäran		I fråga om en skrift i tryckt form
enligt första stycket är skyldig att		ska en uppgift enligt första stycket
medverka till att en rättelse offent-		föras in senast i nästa utgåva. I
liggörs på det sätt och i den om-		fråga om en skrift i elektronisk
fattning som är skäligt samt att		form ska uppgiften föras in utan
bekosta detta.		dröjsmål.

2 kap.

1 §

Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn	1. uppgifter om sökandens namn
eller firma och adress,	eller företagsnamn och adress,

2.uppgifter om ombuds namn och adress,

3.en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en	förteckning över de	varor	4. en tydlig förteckning över de
eller tjänster som varumärket avser			varor eller tjänster som varumärket
och vilka klasser dessa tillhör			avser och vilka klasser dessa tillhör
(varu- eller tjänsteförteckning).			(varu- eller tjänsteförteckning).
En ansökan om registrering av			En ansökan om registrering av
ett kollektiv-, garanti- eller			ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke ska dessutom inne-			kontrollmärke ska	även innehålla
hålla uppgifter om de villkor som			uppgifter om vilka som ska ha rätt
gäller för att varumärket ska få			att använda varumärket och de
användas.			övriga villkor som ska gälla för
			användningen. I fråga om ett
			kollektivmärke ska dessutom upp-
			gift lämnas om vilka förutsätt-
			ningar som gäller för medlemskap
			i sammanslutningen.
Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet			Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-			som regeringen	bestämmer kan
delar	närmare föreskrifter	om	med stöd av 8 kap. 7 § regerings-
ansökningsförfarandet.			formen meddela närmare före-
			skrifter om ansökningsförfarandet.

Prop. 2017/18:267

	Ingivningsdag
	1 a §
	Ingivningsdagen för	en ansökan
	om registrering är den dag då
	följande har getts in till Patent- och
	registreringsverket:
	1. en uppgift om att det som getts
	in är en ansökan om registrering,
	2. en uppgift om sökandens namn
	eller företagsnamn,
	3. en tydlig återgivning av varu-
	märket, och
	4. en förteckning över de varor
	eller tjänster som	varumärket
	avser.
4 §
Ett varumärke får inte registreras	Ett varumärke får inte registreras
om det endast består av en form	om det endast utgörs av en form
som följer av varans art, en form	eller annan egenskap som
som är nödvändig för att uppnå ett	1. följer av varans art,
tekniskt resultat eller en form som	2. är nödvändig för att varan ska
ger varan ett betydande värde.	uppnå ett tekniskt resultat, eller
	3. ger varan ett betydande värde.

7 §4

Ett varumärke får inte registreras	Ett varumärke får inte registreras
om det	om varumärket

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2.är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,


3. utan		tillstånd		innehåller	en	3. utan		tillstånd		innehåller	en
sådan	statlig		eller	internationell		sådan	statlig		eller	internationell
beteckning eller ett sådant kom-						beteckning eller ett sådant kom-
munalt vapen som enligt lag eller						munalt vapen som enligt lag eller
annan författning inte får användas						annan författning inte får användas
obehörigen som varumärke,					eller	obehörigen som varumärke,					eller
något som lätt kan förväxlas med						något som lätt kan förväxlas med
en sådan beteckning eller ett sådant						en sådan beteckning eller ett sådant
vapen, eller						vapen,
4. utan		tillstånd		innehåller	ett	4. utan		tillstånd		innehåller	ett
sådant	kännetecken som enligt					sådant	kännetecken som enligt
lagen (2014:812) om skydd för						lagen (2014:812) om skydd för
kännetecken i			den	internationella		kännetecken i			den	internationella

4Senaste lydelse 2014:814.

Prop. 2017/18:267 humanitära rätten inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken.

Ett varumärke får inte heller registreras om märket innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk ur- sprungsbeteckning för vin eller spritdrycker och det avser vin eller spritdrycker av annat ursprung.

humanitära rätten inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken,

5.innehåller en ursprungsbe- teckning, en geografisk beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning beteckningen är skyddad enligt unionsrätten,

6.innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7.innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsort- benämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart,

iden utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrätts- lagen (1997:306) eller unions- rätten.

Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får inte registreras om villkoren för märkets använd- ning strider mot goda seder eller allmän ordning. Ett kollektivmärke som avses i 6 § får vidare inte regi- streras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser.

8 §5

Ett varumärke får inte registreras	Ett varumärke får inte registreras
om det	om varumärket

1.är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma slag,

5Senaste lydelse 2016:374.

2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller Prop. 2017/18:267 tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling,

inbegripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfatt- ningen att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av varukännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett		3. är identiskt med eller liknar ett
äldre varukännetecken som är känt		äldre varukännetecken som är känt
inom en betydande del av omsätt-		inom en betydande del av omsätt-
ningskretsen, och användningen av		ningskretsen, och användningen av
varumärket skulle	dra otillbörlig	varumärket utan skälig anledning
fördel av eller utan skälig		skulle dra otillbörlig fördel av eller
anledning vara till skada för		vara till skada för varukänne-
varukännetecknets	särskiljnings-	tecknets särskiljningsförmåga eller
förmåga eller anseende, eller		anseende, oavsett om använd-
		ningen avser varor eller tjänster av
		samma, liknande eller annat slag,
		eller

4.kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1–3

1.ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2.ett varumärke som är registrerat genom en internationell varu- märkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3.ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4.ett EU-varumärke.

9 §

De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första

stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om
1. en	registrerad firma	som	1. ett registrerat		företagsnamn
används i näringsverksamhet, och			som används i näringsverksamhet,
			och
2. ett sådant namn eller ett sådant			2. ett sådant personnamn eller ett
annat	näringskännetecken än	en	sådant annat näringskännetecken än
registrerad firma som är skyddat			ett	registrerat företagsnamn		som
enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller			är	skyddat enligt 1 kap. 8 §,		om
inom en väsentlig del av landet.			skyddet gäller inom en väsentlig
			del av landet.
		10 §6
Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av
1. något som är ägnat att upp-			1. något som är		ägnat att	upp-
fattas som någon annans firma,			fattas som någon annans företags-
			namn,

6Senaste lydelse 2016:1017.

Prop. 2017/18:267

2.något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av märket skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

3.en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4.något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster.

24 §

När Patent- och registreringsverket har kungjort en registrering av ett varumärke får invändning göras mot den. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om invändningen

inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.
Invändningen ska innehålla				Invändningen			ska innehålla
				uppgifter om
1. uppgifter	om	invändarens		1. invändarens			namn	eller
namn eller firma och adress,				företagsnamn och adress,
2. uppgifter om		ombuds	namn	2. ombuds namn och adress,
och adress,
3. uppgift om	den registrering			3. den registrering som invänd-
som invändningen avser, och				ningen avser, och
4. uppgift om de omständigheter				4. de		omständigheter		som
som åberopas till grund för in-				åberopas till grund för invänd-
vändningen.				ningen.
Regeringen eller		den myndighet		Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-				som	regeringen		bestämmer	kan
delar närmare	föreskrifter		om	med stöd av 8 kap. 7 § regerings-
invändningsförfarandet.				formen meddela närmare före-
				skrifter		om invändningsförfar-
				andet.
				Samförståndslösning
				27 §
				På begäran av innehavaren av
				det	registrerade		varumärket	och
				invändaren ska Patent- och regi-
				streringsverket bestämma en tids-
				frist på minst två månader då
				parterna ska försöka komma över-
				ens. Fristen får förlängas, om
				parterna begär det.
28 §				29 §
Har en invändning gjorts ska				Har en invändning gjorts ska
Patent- och registreringsverket, om				Patent- och registreringsverket, om
det finns något hinder som avses i				det finns något hinder som avses i

4–10 §§ mot registreringen, häva	4–10 §§ mot registreringen, häva
registreringen helt eller delvis.	registreringen helt eller delvis.
	Detta gäller dock inte om annat
	följer av 30 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av det

registrerade varumärket begär det.
Om registreringen på grund av			Om registreringen på grund av
en invändning har hävts helt eller			en invändning har hävts helt eller
delvis, ska	registreringen	avföras	delvis, ska registreringen tas bort
ur varumärkesregistret i mot-			ur varumärkesregistret i mot-
svarande	utsträckning	när	svarande	utsträckning	när
avgörandet har vunnit laga kraft.			avgörandet har fått laga kraft.
Beslutet ska kungöras.			Beslutet ska kungöras.

30 §

Om en invändning mot registrer- ingen av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 8 § utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i före- kommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varu- märket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritets- dagen för det yngre varumärket.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får registrer- ingen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträck- ningen.

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 31 §

33 §

Om det efter registreringen görs någon ändring av de villkor som gäller för att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska få användas, ska innehavaren anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i	De ändrade villkoren ska föras in i
varumärkesregistret och kungöras.	varumärkesregistret och kungöras,
	under förutsättning att de villkor
	som gäller för varumärkets använd-
	ning fortfarande uppfyller kraven i
	1 § andra stycket och att det inte
	finns något hinder mot att föra in de
	ändrade villkoren enligt 7 § andra
	stycket.

32 §

Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till Patent- och registre- ringsverket och i tio år från regi- streringsdagen.

34 §

Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen för ansökan om registrering.

33 §				35 §
Registreringen kan förnyas varje				Registreringen		kan förnyas helt
gång för en period om tio år räknat				eller delvis varje gång för en
från utgången		av	föregående	period på tio år räknat från
registreringsperiod.			En ansökan	utgången av föregående registre-
om förnyelse ska ha kommit in till				ringsperiod. En ansökan om för-
Patent-	och	registreringsverket		nyelse ska ha kommit in till Patent-
tidigast ett år före och senast sex				och registreringsverket tidigast sex
månader	efter		registrerings-	månader före och senast sex
periodens utgång.				månader	efter	registrerings-
				periodens utgång.
Den som ansöker om förnyelse				Den som ansöker om förnyelse
ska betala föreskriven förnyelse-				ska betala föreskriven förnyelse-
avgift. En inbetalning av förnyelse-				avgift inom den frist som anges i
avgiften som görs inom den frist				första stycket. En inbetalning av
som anges i första stycket ska				förnyelseavgiften		som görs inom
anses utgöra en ansökan om				denna frist ska anses utgöra en
förnyelse.				ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret

och kungöras.
	3 kap.
	1 §
En registrering av ett varumärke får hävas om
1. märket har registrerats i strid mot denna lag,
2. registreringen	fortfarande	2. registreringen	fortfarande
strider mot lagen, och		strider mot lagen,
3. rätten till märket ändå inte får		3. rätten till märket ändå inte får
bestå enligt 1 kap. 14 eller 15§.		bestå enligt 1 kap.	14, 15 eller

16 §, och

4. annat inte följer av 1 a § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1.varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2.varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

3.varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet och detta är en följd av det bruk innehavaren eller någon med hans eller hennes samtycke gjort av märket för sådana varor eller tjänster som det är registrerat för.

I de fall som avses i första stycket	Vid en prövning av om en
får registreringen inte hävas på den	registrering ska hävas på grund av
grunden att det enligt 2 kap. 8 §	bristande särskiljningsförmåga ska
finns ett hinder mot den, om	endast sådan särskiljningsförmåga
hindret utgörs av ett äldre regi-	beaktas	som	varumärket har
strerat varumärke och det äldre	förvärvat	genom	användning före
märket inte uppfyller kraven på	ansökan om hävning.
användning enligt 2 §.

1 a §

Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varu- märket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet på det sätt som avses i 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varu- märket hade gått mer än fem år

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267				sedan frågan om registrering av
				det äldre varumärket blev slutligt
				avgjord, ska det äldre varumärket
				dessutom ha tagits i verkligt bruk
				inom de fem senaste åren före
				ingivningsdagen		eller	prioritets-
				dagen.
				Om det äldre varumärket inte
				har använts i den utsträckning som
				anges i första och andra styckena,
				får registreringen av det yngre
				varumärket ändå hävas om det
				finns giltiga skäl till att det äldre
				varumärket inte har använts i den
				utsträckningen.
			3 §
En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas,
förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om
1. villkoren	för	användning av		1. märket har använts på ett sätt
märket har ändrats och inne-				som inte är förenligt med villkoren
havaren inte har anmält detta till				för användningen och innehavaren
Patent- och	registreringsverket			inte har vidtagit rimliga åtgärder
enligt 2 kap. 31 §, eller				för att förhindra den användningen,
2. märket har använts på ett sätt				2. villkoren för användning av
som inte är förenligt med villkoren				märket har ändrats och inne-
för användningen och innehavaren				havaren inte har anmält detta till
inte har vidtagit rimliga åtgärder				Patent- och	registreringsverket
för att förhindra den användningen.				enligt 2 kap. 33 § första stycket,
				eller
				3. villkoren	för	användning		av
				märket har ändrats och förts in i
				varumärkesregistret i			strid	mot
				denna lag och villkoren fort-
				farande strider mot lagen.
			5 §7
Den som vill inleda ett förfa-				Den som vill inleda ett förfa-
rande för att häva en registrering				rande för att häva en registrering
kan föra talan vid domstol, eller				kan föra talan vid domstol eller
ansöka om hävning av re-				ansöka om hävning av regi-
gistreringen hos Patent- och re-				streringen hos Patent- och regi-
gistreringsverket		enligt	6–21 §§	streringsverket		enligt	6–21 §§
(administrativ	hävning).		I 2 kap.	(administrativ	hävning).		I 2 kap.
28 § finns det bestämmelser om att				29 § finns det bestämmelser om att
en registrering av ett varumärke får				en registrering av ett varumärke får
hävas efter det att någon gjort en				hävas efter det att någon gjort en

7Senaste lydelse 2014:253.

invändning mot registreringen.

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får också inledas av en myndighet. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som får göra detta.


invändning mot registreringen.		Prop. 2017/18:267
Ett förfarande för att häva en
registrering med stöd av 1	§ andra
stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4,
5 eller 7 § får också inledas av en
myndighet. Regeringen kan		med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen
meddela föreskrifter om	vilken
myndighet som får göra detta.

Verkan av en hävning

23 §

Om en registrering av ett varu- märke har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket, 2 eller 3 § ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

5kap. 3 §

En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska vara ställd till Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket. Ansökan ska vara skriven på engelska och innehålla

1. uppgifter om sökandens namn	1. uppgifter om sökandens namn
eller firma och adress,	eller företagsnamn och adress,

2.uppgifter om ombuds namn och adress,

3.uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering eller ansökan om registrering som den internationella ansökan bygger på,

4.en tydlig återgivning av varumärket,

5. en	förteckning	över de	varor	5. en tydlig förteckning över de
eller tjänster som varumärket begärs				varor eller tjänster som varumärket
registrerat för och vilka klasser				begärs registrerat för och vilka
dessa	tillhör	(varu-	eller	klasser dessa tillhör (varu- eller
tjänsteförteckning),				tjänsteförteckning),

6.uppgift om i vilka länder den internationella varumärkes- registreringen ska gälla, och

7.de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens

anknytning till Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt

Prop. 2017/18:267 föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-	som regeringen bestämmer kan
delar närmare föreskrifter om	med stöd av 8 kap. 7 § regerings-
ansökningsförfarandet.	formen meddela närmare före-
	skrifter om ansökningsförfarandet.

11 §

När Patent- och registreringsverket har kungjort att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige, får invändning göras mot att den gäller här. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i

rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla

Invändningen

ska

innehålla

uppgifter om

1. uppgifter

invändarens

1. invändarens

namn

eller

namn eller firma och adress,

företagsnamn och adress,

2. uppgifter om

ombuds namn

2. ombuds namn och adress,

och adress,

3. uppgift om den internationella

3. den

internationella

varu-

varumärkesregistrering

som

in-

märkesregistrering

som

invänd-

vändningen avser, och

ningen avser, och

4. uppgift om de omständigheter

4. de omständigheter som åbero-

som åberopas till grund för invänd-

pas till grund för invändningen.

ningen.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

som

regeringen

bestämmer

kan

meddelar närmare föreskrifter om

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

invändningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter

invändningsförfar-

andet.

14 §

På begäran av innehavaren av

den

internationella varumärkes-

registreringen och

invändaren

ska

Patent-

och

registreringsverket

bestämma en tidsfrist på minst två

månader då parterna ska försöka

komma överens. Fristen får för-

längas, om parterna begär det.

15 §

16 §

Har en invändning gjorts ska

Patent- och registreringsverket, om

det finns något hinder som avses i

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

internationella

varumärkesregi-

internationella

varumärkesregi-

streringen gäller

i Sverige, besluta

streringen gäller

Sverige,

besluta

att registreringen helt eller delvis	att registreringen helt eller delvis
inte ska gälla här. Annars ska	inte ska gälla här. Detta gäller
invändningen avslås.	dock inte om annat följer av 17 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i

2 kap. 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning, om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får grundas endast på en omständighet som meddelas till Internationella byrån inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till Internationella byrån inom en månad från det att tiden för invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att Patent- och registreringsverket inom 18-månadersfristen har underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om ett sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registrerings-	Om Patent- och registrerings-
verket på grund av en invändning	verket på grund av en invändning
beslutar att registreringen helt eller	beslutar att registreringen helt eller
delvis inte ska gälla i Sverige, ska	delvis inte ska gälla i Sverige, ska
registreringen avföras ur varu-	registreringen tas bort ur varu-
märkesregistret i motsvarande ut-	märkesregistret i motsvarande ut-
sträckning när avgörandet har	sträckning när avgörandet har fått
vunnit laga kraft. Beslutet ska	laga kraft. Beslutet ska kungöras.
kungöras.
	17 §
	Om en invändning mot att den
	internationella			varumärkesregi-
	streringen gäller i Sverige grundas
	på att ett äldre registrerat
	varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör
	hinder och det på ingivningsdagen
	eller,	i	förekommande		fall,
	prioritetsdagen för den inter-
	nationella registreringen hade gått
	mer än fem år sedan frågan om
	registrering av det äldre varu-
	märket blev slutligt avgjord gäller
	följande. Det får beslutas att den
	internationella			registreringen	inte
	ska gälla här endast om det äldre
	varumärket har tagits i verkligt
	bruk för de varor eller tjänster som
	ligger till grund för invändningen
	på det sätt som avses i 3 kap. 2 §
	eller, om det äldre varumärket är
	ett EU-varumärke, på det sätt som
	avses i artikel 18 i Europa-
	parlamentets och rådets förord-
	ning	(EU)	2017/1001 av		den

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267	14 juni 2017 om EU-varumärken,
	inom de fem senaste åren före
	ingivningsdagen		eller	prioritets-
	dagen för den internationella regi-
	streringen.
	Om det äldre varumärket inte
	har använts i den utsträckning som
	anges i första stycket, får det ändå
	beslutas	att den	internationella
	registreringen inte ska gälla här
	om det finns giltiga skäl till att det
	äldre varumärket inte har använts
	i den utsträckningen.
6 kap.
1 §
Ett sådant varukännetecken som	Ett sådant varukännetecken som
avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan	avses i	1 kap. 6	och	7 §§ kan
överlåtas, separat eller i samband	överlåtas helt eller delvis. Över-
med en överlåtelse av den närings-	låtelsen kan ske separat eller i sam-
verksamhet där det används.	band med en överlåtelse av den
	näringsverksamhet där varukänne-
	tecknet används.

Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant varu- kännetecken som avses i första stycket och som hör till närings- verksamheten i överlåtelsen, om inte något annat har avtalats.

					Vad som sägs i första och andra
					styckena	om	varukännetecken
					tillämpas även på en ansökan om
					registrering av ett varumärke.
	Anteckning om överlåtelse av ett				Anteckning om överlåtelse
	registrerat varumärke
				2 §
	En överlåtelse av ett registrerat				En överlåtelse av ett registrerat
	varumärke	ska	på	begäran	varumärke	ska	på	begäran
	antecknas	i varumärkesregistret			antecknas	i varumärkesregistret
	och kungöras. En anteckning och				och kungöras. En anteckning och
	kungörelse ska också göras på				kungörelse ska också göras på
	begäran av den som genom en dom				begäran av den som genom en dom
	som har vunnit laga kraft fått				som har fått laga kraft fått fastställt
	fastställt att han eller hon har bättre				att han eller hon har bättre rätt till
	rätt till ett registrerat varumärke.				ett registrerat varumärke.
					En överlåtelse av en ansökan om
					registrering av ett varumärke ska
					på begäran antecknas i Patent-
					och registreringsverkets diarium.
26	Den som begär att en anteckning				Den som	begär en		anteckning
26

enligt första stycket görs i registret		enligt första eller andra stycket ska Prop. 2017/18:267
ska betala föreskriven avgift.		betala föreskriven avgift.
Verkan av anteckning om		Verkan av en anteckning om
innehavare		innehavare eller sökande
	3 §
I ett mål eller ärende om ett		I ett mål eller ärende om ett
nationellt registrerat varumärke ska		nationellt registrerat varumärke ska
den som är antecknad som inne-		den som är antecknad som inne-
havare i varumärkesregistret anses		havare i varumärkesregistret anses
vara innehavare av varumärket.		vara innehavare av varumärket. I
		ett mål eller ärende om ett
		varumärke som är föremål för en
		nationell ansökan om registrering
		ska den som är antecknad som
		sökande i Patent- och regi-
		streringsverkets diarium anses som
		sökande av varumärket.
I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den
som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret
anses vara innehavare av varumärket.
	8 kap.
	1 §
Gör någon intrång i rätten till ett		Om någon uppsåtligen eller av
varukännetecken	(varumärkes-	grov oaktsamhet gör intrång i
intrång) och sker det uppsåtligen		rätten	till	ett	varukännetecken
eller av grov oaktsamhet, ska han		(varumärkesintrång), ska					han	eller
eller hon dömas till böter eller		hon dömas till böter eller fängelse i
fängelse i högst två år. Den som har		högst två år. Den som har gjort
överträtt ett vitesförbud enligt 3 §		intrång i den rätt till ett varu-
får inte dömas till ansvar för		kännetecken		som		avses	i 1 kap.
intrång som omfattas av förbudet.		10 § tredje stycket får inte dömas
		till ansvar för det intrånget.
		Den som har överträtt ett
		vitesförbud		enligt		3 §	får	inte
		dömas till ansvar för intrång som
		omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till		För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till		brott enligt första stycket döms det
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.		till ansvar		enligt		23 kap. brotts-
		balken.
Åklagaren får väcka åtal för		Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller andra		brott	endast		om	målsäganden
stycket endast om	målsäganden	anger brottet till åtal och åtal av
anger brottet till åtal och åtal av		särskilda skäl är motiverat från
särskilda skäl är motiverat från		allmän synpunkt.
allmän synpunkt.								27

Prop. 2017/18:267	4 §
Den som uppsåtligen eller av		Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör varumärkesintrång		oaktsamhet gör varumärkesintrång
ska betala skälig ersättning för		ska betala skälig ersättning för
utnyttjandet av varukännetecknet		utnyttjandet	av varukännetecknet
samt ersättning för den ytterligare		samt ersättning för den ytterligare
skada som intrånget har medfört.		skada som intrånget har medfört.
När ersättningens storlek	bestäms	När storleken på ersättningen för
ska hänsyn särskilt tas till		ytterligare	skada bestäms ska
		hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på varukännetecknets anseende,

4.ideell skada, och

5.rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller	Den som utan uppsåt eller
oaktsamhet gör varumärkesintrång	oaktsamhet gör varumärkesintrång
ska betala ersättning för utnytt-	ska betala ersättning för utnytt-
jandet av varukännetecknet, om	jandet av varukännetecknet i den
och i den mån det är skäligt.	utsträckning det är skäligt.

10 kap. Övriga bestämmelser

Vissa bestämmelser om rättegången

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1.mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2.mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

Särskilda förutsättningar för att väcka talan

2 § En licenstagare får väcka en talan om varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en exklusiv licens väcka en talan om varumärkesintrång, om innehavaren av varukännetecknet inte själv väcker en sådan talan inom skälig tid från det att licenstagaren underrättade innehavaren om att licenstagaren avser att väcka talan. Detta stycke ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkes- intrång, får en licenstagare alltid väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

3 § Den som har rätt att använda ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 2 § får väcka en talan om varumärkesintrång endast om inne- havaren av varukännetecknet samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning enligt 8 kap.

4 § för intrång i den rätt som en användare har. En användare får dock väcka en talan om ersättning för egen räkning om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte innefattar något yrkande om ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i användarens rätt.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

4 § En panthavare får väcka en talan om varumärkesintrång med anledning av intrång i den pantsatta egendomen endast om innehavaren av det registrerade varumärket har underrättats om det. En underrättelse ska också lämnas när en panthavare vill väcka en fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Invändning om ogiltighet

5 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat varumärke och den som talan förs mot gör gällande att registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i ett brottmål och i ett fall som avses i 6 §.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig.

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

6 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat varumärke och det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Talan får bifallas endast om varumärket, inom de fem senaste åren före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritets- dagen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse- talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

7 § En talan om varumärkesintrång genom användning av ett yngre EU- varumärke får bifallas endast om det finns grund för att häva registre- ringen av EU-varumärket enligt artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Första stycket ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

Hinder mot att döma till ansvar m.m.

8 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket, 2 eller 3 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.

Behandling av personuppgifter

9 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § be- handlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fast- ställas, göras gällande eller försvaras.

Särskilda bestämmelser om EU-varumärken

10 § Föreskriven avgift ska betalas av den som

1.begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller

2.begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

11 § Vid intrång i ett EU-varumärke tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 9 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. i den utsträckning inte något annat följer av Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen. I dessa fall ska det som sägs om varumärkesintrång gälla intrång i ett EU-varumärke.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller dock inte vid intrång i ett EU-varumärke i en sådan transitsituation som avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

12 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

Överklagande

13 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

14 § Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Kungörande

15 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Bemyndigande

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Lagen tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3–6.

3.Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraft- trädandet.

4.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om

a)registreringens varaktighet för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, och

b)åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 5. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträ- dandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket på att innehavaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket avser.

6.Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

2.2

Förslag till lag om företagsnamn

Prop. 2017/18:267

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Företagsnamn och andra näringskännetecken

1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör denna ett särskilt företagsnamn. Det som sägs om företagsnamn i denna lag gäller även för ett särskilt företagsnamn.

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära kännetecken är näringskännetecken.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad som föreskrivs i annan författning om registrering av visst slags företags- namn. Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som registreringen omfattar.

Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för den verksamhet som bedrivs under känneteck- net. Om näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Ensamrätt till varukännetecken och personnamn som närings- kännetecken

3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken. Om varukänne- tecknet är skyddat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Den som använder sitt personnamn som näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för den verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säker- ställande av skyddet för immateriella rättigheter, i den ursprungliga lydelsen.

Prop. 2017/18:267

Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1.identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma slag,

2.identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används för verk- samhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder tecknet och inne- havaren av näringskännetecknet, eller

3.identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för närings- kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om använd- ningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är skyddat, om det visas att inne- havaren av företagsnamnet inte kan lida skada av detta.

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1.sitt personnamn eller sin adress,

2.uppgifter om verksamhetens art eller uppgifter om en i verksam- heten utbjuden varas eller tjänsts art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller tjänsten är utförd, eller

3.ett allmänt använt ortsnamn.

Kolliderande rättigheter

6 § Gör flera anspråk på ensamrätt till näringskännetecken som är identiska eller liknar varandra på det sätt som anges i 4 §, ska den ha företräde som har tidigaste grund för sitt anspråk, om inte något annat följer av 7 §.

7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre känne- tecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre näringskännetecknet användningen av det äldre.

På yrkande av någon av parterna får en domstol i de fall som avses i första stycket om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast får användas på ett särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av ortsangivelse eller innehavarens namn.

2 kap. Registrering av företagsnamn

Allmänna registreringsvillkor

1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja inne- havarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och omfattning som företagsnamnet har använts. Om företagsnamnet består enbart av en allmän benämning på verksam- hetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt ortsnamn eller liknande, ska företagsnamnet i och för sig inte anses ha särskiljnings- förmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet, ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2.utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteck- ning som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som företagsnamn, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning,

3.utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen som företagsnamn, eller något som kan för- växlas med ett sådant kännetecken,

4.innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträck- ning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten, eller

5.i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1.är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

2.är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken för verk- samhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av företagsnamnet leder till upp- fattningen att det finns ett samband mellan den som använder företags- namnet och innehavaren av näringskännetecknet,

3.är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av företagsnamnet utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag, eller

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 4. kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1.ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

2.ett varumärke som är registrerat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varu- märken eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Europeiska unionen, och

3.ett inarbetat varukännetecken.

5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre rättighet som utgörs av ett inarbetat näringskännetecken eller av ett sådant personnamn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

1.något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av företagsnamnet skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

2.något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3.något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

Registrering på flera språk

8 § Ett företagsnamn får registreras på två eller flera språk, under förutsättning att språkversionerna stämmer överens till sitt innehåll. Det som sägs om företagsnamn i denna lag ska gälla för var och en av språk- versionerna.

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till registreringsmyndigheten.

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1.företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag eller mot annan författning,

2.registreringen fortfarande strider mot lagen,

3.rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

4.annat inte följer av 2 § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1.innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2.företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3.företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

4.företagsnamnet har blivit vilseledande.

Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som företagsnamnet har förvärvat genom användning före ansökan om häv- ning.

2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett företagsnamn grundas på att ett äldre registrerat företagsnamn enligt 2 kap. 3 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre företags- namnet får hävas endast om det äldre företagsnamnet, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 § för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet.

Om det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företags- namnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre företagsnamnet ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

Underlåten användning

3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i Sverige för den verksamhet som det har registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts.

Med sådan användning som avses i första stycket likställs att företags- namnet används

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 1. i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2. av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att inne- havaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

Tillvägagångssätt

4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos berörd registreringsmyndighet enligt 5–19 §§ (administrativ hävning).

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket eller 3 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också inledas av en myndighet. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela före- skrifter om vilken myndighet som får göra detta.

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1.uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken,

2.ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser, och

3.en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

Brister i ansökan

6 § Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för hand- läggning av ärendet, ska registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften.

Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas av.

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 12 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myndig- heten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1.ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2.lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs- balken tillämpas.

11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge föreläggandet, ska myndigheten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständig- heterna i övrigt. Om sökanden inte antar erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs- balken tillämpas.

Överlämnande till domstol

12 § Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registrerings- myndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyn- digheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.

Prop. 2017/18:267

Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registrerings- myndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet skrivas av.

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1.att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.det som i övrigt anges i 12 §.

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid, ska registrerings- myndigheten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Återvinning

15 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 14 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registrerings- myndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndig- heten avvisa ansökan.

Underrättelser

16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och inne- havaren.

Om en ansökan om hävning avvisas, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Om en ansökan om återvinning avvisas, ska myndigheten underrätta innehavaren om detta. Meddelar myndigheten något annat beslut som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga kraft.

Den fortsatta handläggningen i domstolen

18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndig- heten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

19 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning Prop. 2017/18:267 avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats,

ska domstolen samtidigt undanröja myndighetens beslut.

Överklagande

20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en registrering av ett företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 12 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Bemyndigande

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.

Avregistrering efter hävning

22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registrerings- myndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska registreringsmyndig- heten avregistrera företagsnamnet när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet om avregistrering ska kungöras.

I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs, får registreringsmyndigheten eller domstolen besluta att företagsnamnet ska få stå kvar i registret under en viss tid, om det skäligen behövs för att innehavaren ska kunna anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.

Verkan av en hävning

23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 3 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, registreringsmyndigheten bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

En överlåtelse av näringsverksamheten omfattar även företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta gäller dock inte om företags- namnet innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en bolagsmans efternamn.

Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den avlidnes efternamn, får en boutredningsman inte överlåta företagsnamnet utan

samtycke av dödsbodelägarna.

Prop. 2017/18:267

2 § Ett företagsnamn får inte utmätas. Försätts innehavaren i konkurs, ingår dock rätten till företagsnamnet i konkursboet, om inte företags- namnet innehåller gäldenärens eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i ett konkursbo får likväl användas under den tid verksamheten fortsätter för boets räkning.

5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i rätten till ett näringskännetecken (företagsnamnsintrång) ska dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet

	till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.
	Förverkande
	2 § Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska förklaras förverkad,
	om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde
	förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat,
	om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit
	emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller
	värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.
	Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får för-
	klaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars
	finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att an-
	vändas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller
	om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förbere-
	delse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
	Vitesförbud
	3 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen
	vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta
	med det.
	Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt
	har avgjorts eller något annat har beslutats, om
	1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer företagsnamns-
	intrång eller medverkan till intrång, och
	2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta intrånget
	eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till närings-
	kännetecknet.
	Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden ha fått
	tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
	Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för-
42	beredelse till intrång.

4 § Ett förbud enligt 3 § andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Om käranden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

5 § Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket, ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § andra stycket och 4 § och i fråga om handläggningen i högre domstol tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

6 § En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Skadestånd

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När stor- leken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på näringskännetecknets anseende,

4.ideell skada, och

5.rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet i den utsträck- ning det är skäligt.

Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande

8 § Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering,

1.ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång som har gjorts före registreringsdagen,

2.får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har gjorts före registreringsdagen, och

3.ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har skett före registreringsdagen endast om intrånget har gjorts uppsåtligen.

Preskription av rätten till skadestånd

9 § Rätten till ersättning för skada preskriberas om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registrerings- dagen.

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

10 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får dom- stolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom som det olovligen förekommer näringskännetecken på ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Det- samma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller för- beredelse till intrång.

11 § Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får inte innebära att den som har lidit företagsnamnsintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Spridning av information om dom

12 § I ett mål om företagsnamnsintrång får domstolen på yrkande av käranden besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett företagsnamnsintrång, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får meddelas bara om informationen kan antas underlätta utredningen av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Ett informationsföreläggande får riktas mot den som

1.har gjort eller medverkat till intrånget,

2.i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

3.i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunika- Prop. 2017/18:267 tionstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

5.har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverk- ningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

1.namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2.namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3.uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för- beredelse till intrång.

2 § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon till honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig gärning.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som begränsar hur mottagna personuppgifter får behand- las.

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska de bestämmelser om rätte- gång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informations- föreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstols- ärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om före- läggandet.

Rätt till ersättning

4 § Den som på grund av 1 § andra stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information, har rätt till skälig ersättning för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Prop. 2017/18:267

Underrättelseskyldighet i vissa fall

5 § Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast tre månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt 4 §.

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

6 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett företagsnamnsintrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utred- ning om intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående in- tresse.

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

8 § Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredningen om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Ställande av säkerhet

9 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sök- anden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Om sökanden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

Beslut om intrångsundersökning

10 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1.vilket ändamål undersökningen ska ha,

2.vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verk- ställandet.

Överklagande av beslut

11 § I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsunder- sökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

12 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att gälla.

13 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogde- myndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ och 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter det att motparten hörts. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljud- upptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

14 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas, har mot- parten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. Verkställigheten får inte på- börjas innan biträdet har inställt sig. Detta gäller dock inte om

1.undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2.det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov anlita en sakkunnig som biträde.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att kunna lämna upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram.

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

15 § Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som vidtagits vid verkställigheten av intrångsunder- sökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts.

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 Hantering av material från intrångsundersökningen

16 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från intrångsundersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.

7 kap. Övriga bestämmelser

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols be- hörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

Underrättelse om dom

2 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1.hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

2.intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål där det förts en fastställelsetalan avseende ett registrerat företags- namn.

Invändning om ogiltighet

3 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och den som talan förs mot gör gällande att registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i ett brottmål och i ett fall som avses i 4 §.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fast- ställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att

	registreringen är ogiltig.
	Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång
	4 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och det
	vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan
	om registrering av företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande.
	Talan får bifallas endast om företagsnamnet, inom de fem senaste åren
	före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i
	3 kap. 3 § för den verksamhet som ligger till grund för talan.
	Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av
	ett yngre registrerat företagsnamn och det vid ansökan om registrering av
48	det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om

registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det Prop. 2017/18:267 äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem

senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet. Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som

anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse- talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företags- namn.

Hinder mot att döma till ansvar m.m.

5 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.

Behandling av personuppgifter

6 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Firmateckning

7 § Firmateckning görs genom ett tydligt angivande av det fullständiga företagsnamnet och underskrift med namn av firmatecknare. Vid firma- teckning för en sådan del av verksamheten som drivs under ett särskilt företagsnamn, ska även företagsnamnet för hela verksamheten anges.

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i andra författningar.

Företagsnamn som fastställs i särskild ordning

8 § En myndighet eller en annan inrättning eller sammanslutning för vilken regeringen har fastställt ett företagsnamn har ensamrätt till detta som om företagsnamnet hade blivit registrerat enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).

3.Den upphävda lagen gäller dock fortfarande

a)för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet, och

b)i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och handläggning i domstol, för mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före den

1 september 2016.	49

Prop. 2017/18:267 4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

5.Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varumärken som avses i 2 kap. 4 § 1.

6.Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt till sin firma enligt 27 § firmalagen ska fortfarande ha ensamrätt till firman som om denna hade blivit registrerad som ett företagsnamn enligt denna lag.

2.3 Förslag till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267 jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs1 följande

Beteckningar som skyddas enligt EU-förordningar

1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkes- lagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, i den ursprungliga lydelsen,

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen,

3.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,

iden ursprungliga lydelsen, eller

4.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vin- produkter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen.

Beteckningar som skyddas enligt internationella avtal

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkes- lagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en be- teckning som följer av

1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlems- stater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6),

2.handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater,

åena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3),

3.avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3),

4.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlems- stater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3),

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säker- ställande av skyddet för immateriella rättigheter, i den ursprungliga lydelsen.

Prop. 2017/18:267 5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4),

6.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), eller

7.det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 30 oktober 2016 (EUT L 11, 14.1.2017, s. 23).

Behörig domstol

3 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden en- ligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörig- het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning enligt 9 kap. varumärkeslagen (2010:1877).

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Lagen tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

3.Bestämmelserna i 2 § som avser hänvisningen till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet.

2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742)				Prop. 2017/18:267
	om hotell- och pensionatrörelse
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	5 §2
En ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse ska vara
skriftlig och
a) innehålla en uppgift om		a) innehålla	en uppgift	om
sökandens	fullständiga namn,	sökandens	fullständiga	namn,
firma och postadress samt, om		företagsnamn och postadress samt,
sökanden tidigare haft ett annat		om sökanden tidigare haft ett annat
efternamn, detta,		efternamn, detta,

b)för sökande, som är enskild person, innehålla en uppgift om födelsetid och yrke eller titel samt ett bevis att han eller hon inte är underårig eller i konkurstillstånd eller har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

c)innehålla en uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den som utsetts till föreståndare eller ersättare samt ett bevis att han eller hon inte är underårig eller har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

d)innehålla en uppgift om var den byggnad eller lägenhet där rörelsen ska drivas ligger, det största antal gäster som ska kunna tas emot samtidigt och det största antal gästrum som rörelsen ska omfatta.

Om ett bygglov har meddelats för hotellet eller pensionatet, ska till ansökan bifogas handlingar som visar att så har skett.

Om tillstånd beviljas, ska ett skriftligt bevis utfärdas. Om ett bygglov inte har meddelats och det inte är uppenbart att ett bygglov inte behövs, ska beviset innehålla en upplysning om att ett bygglov kan krävas. Om det inte finns någon godkänd ersättare eller, i de fall när det ska finnas en föreståndare enligt 3 §, en godkänd föreståndare, ska det i beviset anges att tillståndet inte får utnyttjas förrän en ersättare eller en föreståndare har utsetts och godkänts. En kopia av beviset ska skickas till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom räddningstjänsten, inom plan- och byggnadsväsendet och inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Det ska utfärdas ett skriftligt bevis om godkännande av en föreståndare eller en ersättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:599.

2Senaste lydelse 2016:1014.

Prop. 2017/18:267 2.5	Förslag till lag om ändring i
	mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs att 4 och 36 §§ mönsterskyddslagen (1970:485) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1 Det finns hinder mot mönsterrätt, om

1.mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

2.det i mönstret utan tillstånd tagits in statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som är skyddad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu nämnts,

3.mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 § andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i Sverige eller vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet för vilken en tidigare ansöknings- eller prioritetsdag gäller, förutsatt att detta mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

4.mönstret utan tillstånd innehåller

a) någon	annans	i Sverige	a) någon	annans	i Sverige
skyddade firma eller varukänne-			skyddade företagsnamn eller varu-
tecken eller något som kan upp-			kännetecken eller något som kan
fattas som ett kännetecken som i			uppfattas som ett kännetecken som
näringsverksamhet har inarbetats i			i näringsverksamhet har inarbetats
Sverige för annan,			i Sverige för annan,
b) någon	annans	porträtt eller	b) någon	annans	porträtt som
något som kan uppfattas som an-			uppenbarligen inte syftar på någon
nans släktnamn, konstnärsnamn eller			sedan länge avliden,
likartat namn, om inte porträttet
eller namnet uppenbart syftar på
någon sedan länge avliden person,

c) något som kan uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av mönstret skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

1Senaste lydelse 2016:372.

c) något som kan uppfattas som	d) något	som	kränker någon Prop. 2017/18:267
titel på annans i Sverige skyddade	annans upphovsrätt till ett litterärt
litterära eller konstnärliga verk i	eller konstnärligt verk eller någon
fall då titeln är egenartad eller	annans rätt till en fotografisk bild
något som kränker annans upp-	som är skyddad i Sverige.
hovsrätt till sådant verk eller
annans rätt till fotografisk bild som
är skyddad i Sverige.
36 §2
Den som uppsåtligen eller av	Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör mönsterintrång ska	oaktsamhet gör mönsterintrång ska
betala skälig ersättning för ut-	betala skälig ersättning för ut-
nyttjandet av mönstret samt er-	nyttjandet	av	mönstret	samt
sättning för den ytterligare skada	ersättning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. När	som intrånget har medfört. När
ersättningens storlek bestäms ska	storleken	på	ersättningen	för
hänsyn särskilt tas till	ytterligare	skada bestäms		ska
	hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på mönstrets anseende,

4.ideell skada, och

5.mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller			Den som utan uppsåt eller
oaktsamhet gör mönsterintrång ska			oaktsamhet gör mönsterintrång ska
betala ersättning för utnyttjandet			betala ersättning	för utnyttjandet
av mönstret, om och i den mån det			av mönstret i den utsträckning det
är skäligt.			är skäligt.
Rätten till	ersättning	för	Rätten till	ersättning	för
mönsterintrång	preskriberas,	om	mönsterintrång	preskriberas	om
talan inte väcks inom fem år från			talan inte väcks inom fem år från
det skadan uppkom.			det skadan uppkom.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.De nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

2Senaste lydelse 2009:112.

Prop. 2017/18:267 2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150)
	om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 25, 28, 29 och 67 §§ och rubriken närmast före 25 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter1 ska ha

följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Registrering, stadgar och firma	Registrering, stadgar och
	företagsnamn
Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,	Föreslagen lydelse
rskr. 2017/18:306

25 §

En samfällighetsförening registreras hos den statliga lantmäteri-

myndigheten.

Hos den statliga lantmäteri-

myndigheten ska det föras ett

samfällighetsföreningsregister

för

samfällighetsföreningsregister

för

införing av de uppgifter som enligt

denna lag eller någon annan för-

fattning

ska

anmälas

för

fattning

ska

anmälas

för

registrering eller annars tas in i

registret. I registret ska uppgifterna

föras separat för varje län. Upp-

gifter om en samfällighetsförening

ska föras i den del av registret som

avser det län där föreningens

styrelse enligt stadgarna har sitt

säte. I fråga om registrering i sam-

fällighetsföreningsregistret

tilläm-

fällighetsföreningsregistret

tilläm-

pas 19 kap.

och

4 §§

lagen

pas 19 kap.

och

4 §§

lagen

(2018:000) om ekonomiska fören-

ingar. Hänvisningen i 4 § i det

kapitlet ska då gälla en sådan

klandertalan

som

avses

23 §

klandertalan

som avses

23 §

första

stycket

och

53 §

andra

första

stycket

och

53 §

andra

stycket i denna lag. Ett beslut om

en sådan ändring av stadgarna att

styrelsens säte ska flyttas från ett

län till ett annat får dock inte

registreras,

samfällighetsföre-

registreras, om

samfällighetsföre-

ningens firma på grund av 29 §

ningens företagsnamn på grund av

första stycket andra meningen i

29 § första stycket andra meningen

denna

lag

inte

får

föras in

den

i denna lag inte får föras in i den

1Lagen omtryckt 1987:128.

delen av samfällighetsförenings-	delen av samfällighetsförenings- Prop. 2017/18:267
registret.	registret.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan vidare med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen meddela närmare föreskrifter om samfällighetsföreningsregistret.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					28 §2
Stadgar		för samfällighetsför-				En	samfällighetsförenings
ening skall ange						stadgar ska innehålla uppgifter om
1. föreningens firma,						1. föreningens företagsnamn,
2. samfällighet som förvaltas av						2. den	samfällighet som för-
föreningen		och	grunderna		för	valtas av föreningen och grunderna
förvaltningen,						för förvaltningen,
3. den ort där styrelsen skall ha						3. den	ort där styrelsen ska ha
sitt säte,						sitt säte,
4. hur	styrelsen		skall	vara	sam-	4. hur	styrelsen ska vara sam-
mansatt och hur den skall utses						mansatt och hur den ska utses samt
samt grunderna för dess beslut-						grunderna för dess beslutsförhet,
förhet,
5. hur	revision		av	styrelsens		5. hur revision av styrelsens för-
förvaltning skall ske,						valtning ska ske,

6.föreningens räkenskapsperiod,

7.grunderna för sådan fondavsättning som avses i 19 § andra stycket,

8. hur ofta ordinarie förenings-			8. hur ofta	ordinarie		förenings-
stämma skall hållas,			stämma ska hållas,
9. det sätt på vilket kallelse till			9. det sätt på vilket kallelse till
föreningsstämma skall ske och andra			föreningsstämma ska ske och hur
meddelanden	bringas	till	andra meddelanden ska komma till
medlemmarnas	kännedom	även	medlemmarnas		kännedom samt
som den tid före sammanträde då			den tid före sammanträde då
kallelseåtgärd senast skall vidtagas.			kallelseåtgärd senast ska vidtas.
Stadgarna får ej innehålla före-			Stadgarna	får	inte	innehålla
skrift som strider mot denna lag			föreskrifter som strider mot denna
eller annan författning.			lag eller annan författning.

29 §3

En samfällighetsförenings firma En samfällighetsförenings före- ska innehålla ordet samfällig- tagsnamn ska innehålla ordet sam- hetsförening. Firman ska tydligt fällighetsförening. Företagsnamnet skilja sig från andra registrerade ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående samfällighets- registrerade ännu bestående före- föreningsfirmor i samma län. För tagsnamn för samfällighetsföre- registrering av en samfällighets- ningar i samma län. För registre-

2Senaste lydelse 1989:727.

3Senaste lydelse 2008:544.

Prop. 2017/18:267 förenings firma gäller i övrigt be-

stämmelserna i firmalagen (1974:156).

Någon annan än en sam- fällighetsförening får inte använda ordet samfällighetsförening i sin firma. Den som bryter mot det som nu sagts döms till böter.

ring av en samfällighetsförenings företagsnamn gäller i övrigt be- stämmelserna i lagen (2018:000) om företagsnamn.

Någon annan än en sam- fällighetsförening får inte använda ordet samfällighetsförening i sitt företagsnamn. Den som bryter mot detta döms till böter.

			67 §4
Lantmäterimyndighetens			beslut	Lantmäterimyndighetens			beslut
får	överklagas	till	allmän	får	överklagas	till	allmän
förvaltningsdomstol. Ett beslut av				förvaltningsdomstol. Ett beslut av
den statliga lantmäterimyndigheten				den statliga lantmäterimyndigheten
att vägra registrering av en firma				att vägra registrering av ett
överklagas dock till Patent- och				företagsnamn överklagas dock till
marknadsdomstolen. Ett beslut som				Patent- och marknadsdomstolen.
gäller avskrivning av en ansökan				Ett beslut som gäller avskrivning
eller anmälan om registrering eller				av en ansökan eller anmälan om
vägrad	registrering	får överklagas		registrering eller vägrad registrering
inom två månader från dagen för				får överklagas inom två månader
beslutet.				från dagen för beslutet.

Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

4Senaste lydelse 2016:196.

Registrering i handelsregistret sker efter ansökan. De närings- idkare som avses i första stycket 1, 3, 4 eller 5 och som enligt bokför- ingslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en årsredovisning ska ansöka om registrering.

Bestämmelserna i denna lag om

enskilda näringsidkare ska tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handels- registret, dock med följande undantag:

1. Något företagsnamn ska inte registreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen ska registreras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om registrerade trossamfund ska tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.


2.7	Förslag till lag om ändring i		Prop. 2017/18:267
	handelsregisterlagen (1974:157)
Härigenom föreskrivs att 2, 4–8, 13, 15, 16 och 21 §§ handels-
registerlagen (1974:157) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 §1

Följande näringsidkare kan registreras i handelsregistret:

1.enskilda personer som utövar eller avser att utöva närings- verksamhet (enskilda näringsidkare),

2.handelsbolag,

3.ideella föreningar som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet,

4.registrerade trossamfund som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet, och

5.bolagsmän i enkla bolag, om bolagsmännen utövar eller avser att utöva näringsverksamhet i bolaget.

Registrering i handelsregistret sker efter ansökan. Näringsidkare som avses i första stycket 1, 3, 4 eller 5 och som enligt bokförings- lagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en årsredovisning skall ansöka om registrering.

Bestämmelserna i denna lag om

enskild näringsidkare skall tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handels- registret, dock med följande undantag:

1. Någon firma skall inte re- gistreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen skall regi- streras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om registrerade trossamfund skall tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

1Senaste lydelse 2006:865.

Prop. 2017/18:267	4 §2
Handelsregister skall innehålla		Handelsregistret ska innehålla
följande uppgifter om:		följande uppgifter om:
Enskild näringsidkare:
1. näringsidkarens firma,		1. näringsidkarens företagsnamn,

2.näringsidkarens fullständiga namn, personnummer eller, om sådant saknas, av Skatteverket tilldelat registreringsnummer, och postadress,

3.näringsverksamhetens art,

4.det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,


5. om		näringsidkaren		enligt	2 §	5. om		näringsidkaren enligt		2 §
lagen (1992:160)			om	utländska		lagen	(1992:160) om		utländska
filialer m.m. skall ha en förestånd-						filialer m.m. ska ha en förestånd-
are,	föreståndarens fullständiga					are,	föreståndarens		fullständiga
namn, personnummer och post-						namn, personnummer och post-
adress,						adress,
6. om		näringsidkaren		enligt	re-	6. om		näringsidkaren	enligt	re-
visionslagen (1999:1079) skall					ha	visionslagen (1999:1079) ska ha en
en	auktoriserad		eller	godkänd		auktoriserad eller godkänd revisor
revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Handelsbolag:

1. bolagets organisationsnummer	1. bolagets organisationsnummer
och firma,	och företagsnamn,

2.näringsverksamhetens art,

3.det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets post- adress,

4.bolagsmännens fullständiga namn, personnummer eller organisa- tionsnummer och postadresser,

5.om en stiftelse med egen förvaltning eller en ideell förening är bolagsman, fullständiga namn, personnummer och postadresser för styrelseledamöter och styrelsesuppleanter i stiftelsen eller föreningen,

6.om en stiftelse med anknuten förvaltning är bolagsman, förvaltarens namn, organisationsnummer och postadress samt fullständigt namn, personnummer och postadress för en ställföreträdare för förvaltaren,

7.av vem och hur firman tecknas, om firman inte får tecknas av varje bolagsman ensam,

8.om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolags- männen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolags- mans utfästa insats,

9. om bolaget enligt revisions-	9. om bolaget enligt revisions-
lagen (1999:1079) skall ha en auk-	lagen (1999:1079) ska ha en auk-
toriserad eller godkänd revisor	toriserad eller godkänd revisor

2Senaste lydelse 2006:865.

Ett handelsbolags företagsnamn ska innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I ett särskilt företagsnamn får det dock inte tas in något av orden handelsbolag eller kommanditbolag.

En näringsidkare registreras under det företagsnamn under vilket näringsidkaren driver sin verksamhet. Ett företagsnamn re- gistreras enligt bestämmelserna i lagen (2018:000) om företagsnamn med iakttagande av vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hem- vist, hemvist, och

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisations- nummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Ideell förening och registrerat trossamfund:

1. den firma	under	vilken för-	1. det företagsnamn under vilket
eningen eller trossamfundet utövar			föreningen eller trossamfundet ut-
eller avser att utöva närings-			övar eller avser att utöva närings-
verksamhet,			verksamhet,
2. föreningens	eller	trossam-	2. föreningens eller trossam-
fundets namn, om det inte sam-			fundets namn, om det inte sam-
manfaller med firman, och orga-			manfaller med företagsnamnet, och
nisationsnummer,			organisationsnummer,

3.näringsverksamhetens art,

4.det län och den ort där föreningens eller trossamfundets styrelse eller motsvarande organ i samfundet har sitt säte samt föreningens eller samfundets postadress,

5.styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn, personnummer och postadresser,

6.av vem och hur föreningens, eller trossamfundets namn tecknas, om namnet inte tecknas av styrelsen eller motsvarande organ ensamt,

7. om föreningen eller trossam-			7. om föreningen eller trossam-
fundet	enligt	revisionslagen	fundet	enligt	revisionslagen
(1999:1079) skall ha en auktori-			(1999:1079) ska ha en auktoriserad
serad eller godkänd revisor			eller godkänd revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och,

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisations- nummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

5 §

Näringsidkare registreras under den firma under vilken han driver sin verksamhet. Firma registreras enligt bestämmelserna i firmalagen (1974:156) med iakttagande av vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

6 §

Handelsbolags firma skall innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I bifirma får dock ej intagas något av orden handelsbolag eller kommandit- bolag.

Prop. 2017/18:267

7 §3

En firma skall tydligt skilja sig

Ett

företagsnamn

ska

tydligt

från andra i handelsregistret förut

skilja sig från andra i handels-

registrerade

och ännu

bestående

registret

förut

registrerade

och

firmor registrerade för samma län.

ännu bestående företagsnamn re-

Detta gäller även om firmorna inte

gistrerade för samma län. Detta

avser verksamhet av samma eller

gäller

även

företagsnamnen

liknande slag.

inte avser verksamhet av samma

eller liknande slag.

8 §4

Har näringsidkare som införts i

Har en näringsidkare som förts in

handelsregister

meddelat

prokura,

i handelsregistret

meddelat

får prokuran

registreras

under

prokura,

får

prokuran

registreras

näringsidkarens firma. Prokura får

under

näringsidkarens

företags-

dock ej registreras om den

namn. En prokura får dock inte

innehåller annan begränsning eller

registreras

den

innehåller

annat förbehåll än som följer av 1

annan

begränsning

eller

annat

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

förbehåll än vad som följer av 1

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

För registrerad

prokura

skall

För en registrerad prokura ska

registret

innehålla

uppgifter

registret

innehålla

uppgifter

prokuristens

fullständiga

namn,

prokuristens

fullständiga

namn,

personnummer och postadress.

Har prokuristen särskilt be-

Har prokuristen ett särskilt be-

myndigande att överlåta huvud-

mannens fasta egendom eller tomt-

rätt eller att söka inteckning eller

rätt eller att ansöka om inteckning

upplåta rättighet i denna, skall

eller upplåta rättighet i denna, ska

registret

även

innehålla

uppgift

registret även innehålla en uppgift

härom. Detsamma gäller om pro-

om detta. Detsamma gäller om pro-

kuran meddelats som kollektiv-

prokura.

13 §5

Upphör

näringsidkare

med

sin

Upphör en näringsidkare med sin

verksamhet eller överlåts verksam-

heten eller sätts den under lik-

heten eller sätts den under

vidation eller ändras i annat fall

likvidation eller ändras i annat fall

uppgift som registrerats, skall an-

en uppgift som har registrerats,

mälan om det utan dröjsmål göras

ska anmälan om det utan dröjsmål

till Bolagsverket.

göras till Bolagsverket.

Anmälan görs och handläggs i

den ordning som gäller för

ansökan om registrering, om ej

ansökan om registrering, om inte

annat följer av vad nedan i denna

något annat följer av vad som sägs

3Senaste lydelse 2003:866.

4Senaste lydelse 1992:1448.

5Senaste lydelse 2004:239.

Bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn finns i lagen (2018:000) om företagsnamn.

Menar någon i annat fall att han eller hon lider förfång av en registrering i handelsregistret, får talan föras mot näringsidkaren om hävning av registreringen och om skadestånd.

paragraf sägs eller av vad reger- ingen bestämmer.

Har enskild näringsidkare av- lidit, är den som har vård om boet skyldig att göra anmälan med anledning av dödsfallet. Har delägare i handelsbolag avlidit, åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän. Om domstol utsett likvidator i handelsbolag, är han anmälningsskyldig beträffande bolaget. Bolagsman som lämnat bolaget har rätt att göra anmälan om sin avgång. Återkallelse av prokura får anmälas av varje bolagsman som ej är utesluten fran rätten att företräda bolaget.

Omfattar överlåtelse av närings- verksamhet även firman, skall an- mälan om överlåtelsen göras av den nye innehavaren.

nedan i denna paragraf eller av vad Prop. 2017/18:267 regeringen bestämmer.

Har en enskild näringsidkare avlidit, är den som har vård om boet skyldig att göra anmälan med anledning av dödsfallet. Har en delägare i ett handelsbolag avlidit, ska övriga bolagsmän fullgöra anmälningsskyldigheten. Om en domstol har utsett likvidator i ett handelsbolag, är han eller hon

anmälningsskyldig beträffande bolaget. En bolagsman som har lämnat bolaget har rätt att göra en anmälan om sin avgång. Åter- kallelse av en prokura får anmälas av varje bolagsman som inte är utesluten från rätten att företräda bolaget.

Omfattar en överlåtelse av näringsverksamheten även före- tagsnamnet, ska anmälan om över- låtelsen göras av den nya inne- havaren.

15 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firma- registrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Menar någon i annat fall att registrering i handelsregister länder honom till förfång, får talan föras mot näringsidkaren om hävande av registreringen och om skadestånd.

16 §6

Om en bolagsman genom dom	Om en bolagsman genom dom
har skilts från rätten att teckna	har skilts från rätten att teckna
bolagets firma, ska uppgift om detta	bolagets firma, ska uppgift om detta
registreras även om domen inte har	registreras även om domen inte har
vunnit laga kraft.	fått laga kraft.

Om en näringsidkare har försatts i konkurs, ska konkursbeslutet registreras i handelsregistret tillsammans med uppgift om vem som har

6Senaste lydelse 2008:92.

Om det i en dom som har fått laga kraft har förklarats, att re- gistrering inte borde ha skett eller att det beslut som har registrerats är ogiltigt eller att i annat fall ett visst förhållande som har registrerats inte föreligger, ska avregistrering ske.

I lagen (2018:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avregistrering av ett företagsnamn ur handelsregistret sedan en dom om hävning av registreringen av företagsnamnet har fått laga kraft.

Prop. 2017/18:267 utsetts till konkursförvaltare. Har konkursbeslutet upphävts eller har konkursen avslutats, ska även detta registreras.

Registrering ska också ske när det har meddelats ett beslut om företagsrekonstruktion som avser en näringsidkare. Har beslutet om företagsrekonstruktion upphävts eller har företagsrekonstruktionen upphört, ska även detta registreras.

Om det i en dom som har vunnit laga kraft har förklarats, att re- gistrering inte borde ha skett eller att det beslut som har registrerats är ogiltigt eller att i annat fall ett visst förhållande som har registrerats inte föreligger, ska avregistrering ske.

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma från handelsregistret sedan dom om hävande av firmaregistrer- ing har vunnit laga kraft.

	21 §7
Registreringsmyndighetens	be-	Registreringsmyndighetens			be-
slut att skriva av en ansökan eller		slut att skriva av en ansökan eller
anmälan om registrering eller att		anmälan om registrering eller att
vägra registrering får överklagas		vägra registrering får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.		till allmän	förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller i fråga om beslut		Detsamma gäller i fråga om beslut
enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av		enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av
registreringsmyndigheten att	vägra	registreringsmyndigheten att			vägra
registrering av en firma överklagas		registrering	av ett	företagsnamn
dock till Patent- och marknads-		överklagas dock till Patent- och
domstolen. Ett överklagande ska ha		marknadsdomstolen.		Ett	över-
kommit in inom två månader från		klagande ska ha kommit in inom två
dagen för beslutet.		månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

7Senaste lydelse 2016:198.

2.8	Förslag till lag om ändring i prokuralagen						Prop. 2017/18:267
	(1974:158)
Härigenom föreskrivs att 4 § prokuralagen (1974:158) ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
			4 §
Prokurist bör teckna firman med					Prokurist bör teckna firman med
ett tillägg som anger prokura-					ett tillägg som anger prokura-
uppdraget (per prokura, p.p. eller					uppdraget (per prokura, p.p. eller
annan förkortning av dessa ord). I					annan förkortning av dessa ord).
övrigt	gäller	om	firmateckning		Ytterligare	bestämmelser	om
bestämmelserna		i		firmalagen	firmateckning	finns i	lagen
(1974:156).					(2018:000) om företagsnamn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1975:417)
	om sambruksföreningar

Härigenom föreskrivs att 4, 18 och 19 §§ och rubriken närmast före 18 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar1 ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25, Föreslagen lydelse rskr. 2017/18:306

	4 §
En sambruksförenings stadgar ska innehålla följande uppgifter:
1. föreningens firma,	1. föreningens företagsnamn,

2.vilken verksamhet föreningen ska bedriva,

3.på vilken ort i Sverige föreningens styrelse ska ha sitt säte,

4.hur stor den obligatoriska insatsen ska vara och hur insatsen ska fullgöras,

5.om regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen ska förekomma, avgifternas belopp eller det högsta belopp till vilket de får bestämmas,

6.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter och tiden för deras uppdrag,

7.den tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,

8.hur en föreningsstämma ska sammankallas,

9.de ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

10.de värderingsgrunder som ska tillämpas när föreningen ska lösa in en medlems andel,

11.grunderna för hur föreningens vinst ska fördelas, och

12.hur föreningens återstående tillgångar ska fördelas när föreningen upplöses.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Föreningens firma	Föreningens företagsnamn
Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,	Föreslagen lydelse
rskr. 2017/18:306
18 §
En sambruksförenings firma ska	En sambruksförenings företags-
innehålla ordet sambruksförening.	namn ska innehålla ordet sam-
	bruksförening.
En sambruksförenings firma får	En sambruksförenings företags-
inte innehålla ordet bolag eller	namn får inte innehålla ordet bolag
något annat ord som kan leda till	eller något annat ord som kan leda
missförståndet att det är ett bolag	till missförståndet att det är ett
som innehar firman.	bolag som innehar företagsnamnet.
Firman ska tydligt skilja sig från	Företagsnamnet ska tydligt

1Lagen omtryckt 1987:671.

andra hos Bolagsverket regist-					skilja sig från andra hos Bolags-
rerade	föreningsfirmor		i samma		verket	registrerade		företagsnamn
län som är bestående. För registr-					för föreningar i samma län som är
ering	av	en sambruksförenings			bestående. För registrering av en
firma gäller i övrigt firmalagen					sambruksförenings			företagsnamn
(1974:156).					gäller i övrigt lagen (2018:000)
					om företagsnamn.
Bestämmelserna i 20 kap.				4 §	lagen (2018:000)		om	ekonomiska
föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.
				19 §
Bestämmelserna i 19 kap. lagen					Bestämmelserna i 19 kap. lagen
(2018:000) om ekonomiska före-					(2018:000) om ekonomiska före-
ningar gäller i fråga om sambruks-					ningar gäller i fråga om sambruks-
föreningar. Ett beslut om sådan					föreningar. Ett beslut om sådan
ändring av stadgarna att styrelsens					ändring av stadgarna att styrelsens
säte ska flyttas från ett län till ett					säte ska flyttas från ett län till ett
annat får dock inte registreras, om					annat får dock inte registreras, om
sambruksföreningens			firma	på	sambruksföreningens			företags-
grund	av	18 § tredje	stycket i		namn	på grund	av 18 § tredje
denna lag inte får föras in i					stycket i denna lag inte får föras in
Bolagsverkets register.					i Bolagsverkets register.

Inskrivning av uppgifter angående sambruksföreningar ska göras i en särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 19 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar.

Bolagsverkets beslut enligt 16 § får överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:997)

om vattenförbund

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1976:997) om vattenförbund ska

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 §

Stadgar för

vattenförbund

skall

Ett vattenförbunds stadgar ska

ange

innehålla uppgifter om

1. förbundets firma, vilken skall

1. förbundets

företagsnamn,

innehålla ordet vattenförbund,

vilket ska innehålla ordet vatten-

förbund,

2. grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha

3. den ort där styrelsen ska ha

sitt säte,

4. hur

styrelsen skall

vara

sam-

4. hur

styrelsen

ska

vara

sam-

mansatt och hur den skall utses

mansatt och hur den ska utses samt

samt grunderna för dess beslut-

grunderna för dess beslutsförhet,

förhet,

5. hur

revision

styrelsens

5. hur

revision

styrelsens

förvaltning skall ske,

förvaltning ska ske,

6. förbundets räkenskapsperiod,

7. hur

ofta

ordinarie

förbunds-

7. hur

ofta

ordinarie

förbunds-

stämma skall hållas,

stämma ska hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till

förbundsstämma skall ske och andra

förbundsstämma ska ske och hur

meddelanden

skall

bringas

till

andra meddelanden ska komma till

medlemmarnas

kännedom

samt

medlemmarnas

kännedom

samt

den tid före sammanträde då

kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

kallelseåtgärd senast ska vidtas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift

Stadgarna får

inte

innehålla

som strider mot denna lag eller

föreskrifter som strider mot denna

annan författning.

lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Om kommanditbolaget ingår ett avtal med tredje man och denne vid avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt till att det skett ett förbehåll enligt 1 kap. 2 §, svarar den kommanditdelägare som förbehållet avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommit för bolaget genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolagets räkning och därvid med en kom- manditdelägares vetskap och vilja ett företagsnamn används som inte innehåller ordet ”kommanditbo- lag”, svarar kommanditdelägaren såsom komplementär gentemot den med vilken avtalet ingicks, även om denne på grund av 19 §

handelsregisterlagen (1974:157) ska anses ha haft vetskap om att det skett ett förbehåll enligt 1 kap. 2 §.

2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) Prop. 2017/18:267
	om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 9 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 1 §1

Ett	handelsbolag			föreligger,		om	Ett handelsbolag		föreligger, om
två eller flera har avtalat att gemen-							två eller flera har avtalat att gemen-
samt	utöva	näringsverksamhet i					samt utöva näringsverksamhet i ett
bolag och bolaget har förts in i							bolag och bolaget har förts in i
handelsregistret.							handelsregistret.
Bestämmelser			om		firma	för	Bestämmelser	om	företagsnamn
handelsbolag		finns		i	firmalagen		för handelsbolag finns i lagen
(1974:156)		och	handelsregister-				(2018:000) om	företagsnamn och
lagen (1974:157).							handelsregisterlagen (1974:157).

3kap. 9 §

Om kommanditbolaget ingår ett avtal med tredje man och denne vid avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt till att förbehåll skett enligt 1 kap. 2 §, svarar den kommanditdelägare som förbehållet avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommit för bolaget genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolagets räkning och därvid med en kom- manditdelägares vetskap och vilja en firma används som inte innehåller ordet ”kommanditbo- lag”, svarar kommanditdelägaren såsom komplementär gentemot den med vilken avtalet ingicks, även om denne på grund av 19 §

handelsregisterlagen (1974:157) skall anses ha haft vetskap om att förbehåll skett enligt 1 kap. 2 §.

1Senaste lydelse 1993:760.

Prop. 2017/18:267 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.12

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

Prop. 2017/18:267

(1987:619)

Härigenom

föreskrivs att 2 kap.

5 §, 4 a kap. 12 b §,

10 kap. 1–5 §§,

11 kap. 5 och 6 §§ och rubriken till 10 kap. sparbankslagen (1987:619)1 ska

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §2

Reglementet skall ange

Reglementet ska ange

1. sparbankens firma,

1. sparbankens företagsnamn,

2. sparbankens verksamhetsområde,

3. den ort i Sverige där styrelsen

skall ha sitt säte,

ska ha sitt säte,

4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,

5. grundfondens

belopp

samt

5. grundfondens

belopp

samt

huruvida

hela grundfonden

eller

huruvida

hela

grundfonden

eller

del av denna skall betalas tillbaka

del av denna ska betalas tillbaka

med eller utan ränta,

6. antalet huvudmän,

7. den

kommunala valkorpora-

7. den

kommunala valkorpora-

tion som skall förrätta val av

tion som ska förrätta val av

huvudmän och, där sådant val skall

huvudmän och, där sådant val ska

förrättas

flera

korporationer,

förrättas

flera

korporationer,

fördelningen

antalet

mandat

fördelningen

antalet

mandat

dem emellan, samt ordningen för

att åstadkomma en successiv för-

nyelse av huvudmannakåren

och

nyelse av huvudmannakåren

och

det närmare förfarandet i övrigt vid

huvudmannavalen,

8. antalet eller lägsta och högsta

antalet styrelseledamöter och re-

visorer samt

eventuella

ersättare,

visorer samt

eventuella

ersättare,

som skall utses av sparbanks-

som ska utses av sparbanks-

stämman, samt tiden för deras

uppdrag,

9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt

10. vilka ärenden som skall före-

10. vilka ärenden

som

ska

före-

komma på den ordinarie stämman.

Om banken skall ha euro som

Om banken ska ha euro som

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

bokföringslagen (1999:1078),

skall

bokföringslagen

(1999:1078),

ska

detta anges i reglementet. I så fall

skall det i reglementet också anges

ska det i reglementet också anges

1 Lagen omtryckt 1996:1005.

2 Senaste lydelse 2000:39.

En sparbanks företagsnamn ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i bankregistret samt från benämningar på utländska bank- företag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av företagsnamn gäller i övrigt vad som föreskrivs i lagen (2018:000) om företagsnamn.

En sparbanks företagsnamn ska innehålla ordet sparbank.

Företagsnamnet ska registreras i bankregistret.

Om företagsnamnet ska regi- streras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i bankens regle- mente.

Prop. 2017/18:267 att grundfondens belopp skall vara

bestämt i euro.

att grundfondens belopp ska vara bestämt i euro.

	4 a kap.
	12 b §3
Revisionsberättelsens	inledning	Revisionsberättelsens inledning
ska innehålla uppgift om		ska innehålla uppgifter om
1. bankens firma och	organisa-	1. bankens företagsnamn och
tionsnummer,		organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

10 kap. Sparbanks firma	10 kap. Sparbankens
	företagsnamn

1 §4

En sparbanks firma skall inne- hålla ordet sparbank.

Firman skall registreras i bank- registret.

Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bankens reglemente.

2 §5

En sparbanks firma skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i bankregistret samt från benäm- ningar på utländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firma- lagen (1974:156).

3Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2016:434.

4Senaste lydelse 2004:304.

5Senaste lydelse 2004:304.

Skriftliga handlingar som ut- färdas för en sparbank bör under- tecknas med bankens företags- namn. Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidar- iskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den ut- färdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot under- tecknarna.

3 §6		Prop. 2017/18:267
En sparbanks styrelse kan anta	En sparbanks styrelse kan anta ett
bifirma. Bestämmelsen i 1 § andra	särskilt företagsnamn. Bestäm-
stycket och 2 § om firma gäller	melsen i 1 § andra stycket och 2 §
även bifirma. Ordet bank eller	om företagsnamn gäller även för
sparbank får bara användas i	ett särskilt företagsnamn. Ordet
bifirma för bankverksamhet.	bank eller sparbank får bara an-
	vändas i ett särskilt företagsnamn
	för bankverksamhet.

4 §7

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en sparbank, bör under- tecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställföreträd- are för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förplikt- else enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen under- tecknat godkännande av hand- lingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

5 §8

I firmalagen (1974:156) finns	I lagen (2018:000) om före-
bestämmelser om förbud mot an-	tagsnamn finns bestämmelser om
vändning av firma och om hävande	förbud mot användning av ett
av firmaregistrering.	företagsnamn och om hävning av
	en registrering av ett företags-
	namn.

6Senaste lydelse 2004:304.

7Senaste lydelse 2004:304.

8Senaste lydelse 2004:304.

Prop. 2017/18:267			11 kap.
			5 §9
I	firmalagen (1974:156)		finns	I lagen (2018:000) om företags-
bestämmelser om avförande av en				namn finns	bestämmelser		om
firma ur registret sedan en dom				avregistrering av ett företagsnamn
om hävande av firmaregistrering-				sedan en dom om hävning av
en har vunnit laga kraft.				registreringen	av företagsnamnet
				har fått laga kraft.
			6 §10
Ett beslut av registrerings-				Ett beslut av registrerings-
myndigheten att skriva av en an-				myndigheten att skriva av en an-
mälan om registrering eller att				mälan om registrering eller att
vägra registrering enligt 3 § andra				vägra registrering enligt 3 § andra
stycket får överklagas till allmän				stycket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.		Detsamma		förvaltningsdomstol.		Detsamma
gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje				gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje
stycket och 8 kap. 8 §. Ett beslut				stycket och 8 kap. 8 §. Ett beslut
av	registreringsmyndigheten		att	av registreringsmyndigheten			att
vägra registrering av en firma				vägra registrering av ett företags-
överklagas dock till Patent- och				namn överklagas dock till Patent-
marknadsdomstolen. Ett		överklag-		och marknadsdomstolen. Ett över-
ande ska ha kommit in inom två				klagande ska ha kommit in inom
månader från dagen för beslutet.				två månader från dagen för
				beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9Senaste lydelse 2004:304.

10Senaste lydelse 2016:205.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) Prop. 2017/18:267 om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1990:613) om miljöavgift på

utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	18 §1
Naturvårdsverket skall	föra	Naturvårdsverket	ska	föra
register över vad som förekommer		register över vad som förekommer
i ett avgiftsärende.		i ett avgiftsärende.
Från register som förs enligt		Från ett register som förs enligt
första stycket får nedan angivna		första stycket får nedan angivna
uppgifter lämnas ut till en enskild,		uppgifter lämnas ut till en enskild,
om det inte av särskild anledning		om det inte av särskild anledning
kan antas att den enskilde eller		kan antas att den enskilde eller
någon närstående lider men om		någon närstående lider men om
uppgiften röjs.		uppgiften röjs.
Uppgifter får lämnas ut om
1. namn och personnummer,
2. organisationsnummer,	namn	2. organisationsnummer,		namn
och firma,		och företagsnamn,

3.adress,

4.slag av verksamhet, och

5.tidpunkt för registrering samt i förekommande fall avregistrering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2002:411.

Prop. 2017/18:267 2.14	Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen
	(1991:614)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5, 6, och 31 §§ och rubriken närmast före 9 kap. 6 § bostadsrättslagen (1991:614) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25, Föreslagen lydelse rskr. 2017/18:306

	9 kap.
	5 §
Bostadsrättsföreningens stadgar ska innehålla uppgifter om
1. föreningens firma,	1. föreningens företagsnamn,

2.den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3.den verksamhet som föreningen ska bedriva,

4.huruvida upplåtelseavgift, överlåtelseavgift, pantsättningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse kan tas ut,

5.grunderna för beräkning av årsavgift, överlåtelseavgift, pantsätt- ningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse,

6.för det fall rätten att bestämma ersättning för en bostadsrätt vid överlåtelse ska vara inskränkt, grunderna för beräkning av ersättningen,

7.grunderna för avsättning av medel för att säkerställa underhållet av föreningens hus,

8.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter och tiden för deras uppdrag,

9.hur en föreningsstämma ska sammankallas,

10.de ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

11.den tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,

12.grunderna för hur föreningens vinst ska fördelas, och

13.hur föreningens återstående tillgångar ska fördelas när föreningen upplöses.

	Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
	Firma			Företagsnamn
	Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,			Föreslagen lydelse
	rskr. 2017/18:306
				6 §
	En bostadsrättsförenings firma ska			En bostadsrättsförenings företags-
	innehålla	ordet	bostadsrätts-	namn ska innehålla ordet bostads-
	förening.			rättsförening.
	I firman får inte ordet bolag eller			I företagsnamnet får inte ordet
	något annat ord som betecknar ett			bolag eller något annat ord som be-
	bolagsförhållande		finnas med på	tecknar	ett	bolagsförhållande
	ett sätt som kan leda till miss-			finnas med på ett sätt som kan leda
	förståndet att det är ett bolag som			till missförståndet att det är ett
	innehar firman.			bolag som innehar företagsnamnet.
76	Firman ska tydligt skilja sig från			Företagsnamnet ska tydligt

Bestämmelserna om registrering och överklagande i 19 respektive 23 kap. lagen (2018:000) om eko- nomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om ändring av stadgarna så att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om bostadsrättsfören- ingens företagsnamn på grund av 6 § tredje stycket i detta kapitel inte får föras in i Bolagsverkets register.

andra hos Bolagsverket registr- erade föreningsfirmor i samma län som är bestående. För registrering av en förenings firma gäller i övrigt firmalagen (1974:156).

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bo- stadsrättsföreningar får använda ordet bostadsrätt eller en sam- mansättning med detta ord i sin firma eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

skilja	sig från andra	hos Bolags-	Prop. 2017/18:267
verket	registrerade	företagsnamn

för föreningar i samma län som är bestående. För registrering av en förenings företagsnamn gäller i övrigt lagen (2018:000) om före- tagsnamn.

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bo- stadsrättsföreningar får använda ordet bostadsrätt eller en sam- mansättning med detta ord i sitt företagsnamn eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

31 §

Bestämmelserna om registrering och överklagande i 19 respektive

23 kap. lagen (2018:000) om eko- nomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om ändring av stadgarna så att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om bostadsrättsfören- ingens firma på grund av 6 § tredje stycket i detta kapitel inte får föras in i Bolagsverkets register.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:615)
	om omregistrering av vissa bostadsföreningar
	till bostadsrättsföreningar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar ska ha följande

lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 §1

Omregistrering får ske under förutsättning

1.att bostadsföreningen har beslutat ändra innehållet i sina stadgar i överensstämmelse med bestämmelserna i bostadsrättslagen (1991:614),

2.att bostadsföreningen har minst tre medlemmar och har utsett styrelse och revisor för bostadsrättsföreningen i enlighet med bestäm- melserna i 9 kap. 12 och 26 §§ bostadsrättslagen,

3. att bostadsföreningen har	3. att	bostadsföreningen		har
beslutat ändra sin firma till över-	beslutat ändra sitt företagsnamn till
ensstämmelse med bestämmelser-	överensstämmelse		med bestäm-
na i 9 kap. 6 § bostadsrättslagen,	melserna	i 9 kap.	6 § bostadsrätts-
samt	lagen, samt

4.att en sådan ekonomisk plan som anges i 4 § denna lag har upprättats och registreras samtidigt med att föreningen omregistreras.

I fråga om omregisteringen		I fråga om omregistreringen
tillämpas i övrigt bestämmelserna i		tillämpas i övrigt bestämmelserna i
9 kap. 31 § bostadsrättslagen.		9 kap. 31 § bostadsrättslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 1993:315.

2.16

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)

Prop. 2017/18:267

om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 5, 5 a, 7 och 27 §§ och rubriken närmast före

5 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

5 §1

Det utländska företagets verk-

samhet genom filial i Sverige ska

drivas under firma, som innehåller

drivas under ett företagsnamn,

ordet filial.

som innehåller ordet filial.

Firman ska tydligt skilja sig från

Företagsnamnet ska tydligt skilja

andra

bestående

firmor

som

sig från andra bestående företags-

tidigare införts i aktiebolagsre-

namn som tidigare införts i aktie-

gistret

eller filialregistret.

Firman

bolagsregistret eller

filialregistret.

för ett utländskt bankföretags filial

Företagsnamnet

för

ett

utländskt

ska dessutom innehålla ordet bank.

bankföretags

filial

ska

dessutom

För registrering av en filials firma

innehålla ordet bank. För registrer-

gäller i övrigt vad som föreskrivs i

ing av en filials företagsnamn

firmalagen (1974:156).

gäller i övrigt vad som föreskrivs i

lagen (2018:000) om företags-

namn.

5 a §2

Filialens brev, fakturor, order-

blanketter

och

webbplatser

ska

blanketter

och

webbplatser

ska

innehålla uppgift om det utländska

innehålla uppgifter om det utländ-

företagets rättsliga form och säte,

ska företagets rättsliga form och

det utländska register där företaget

säte, det utländska register där

är registrerat, företagets nummer i

företaget

är

registrerat,

företagets

detta register samt filialens firma

nummer i detta register samt

och organisationsnummer

enligt

filialens företagsnamn och organi-

lagen (1974:174) om identitets-

sationsnummer

enligt

lagen

beteckning

för

juridiska personer

(1974:174)

identitetsbeteck-

m.fl. och det svenska register där

ning för juridiska personer m.fl.

filialen är registrerad.

och det svenska register där

filialen är registrerad.

Om det finns särskilda skäl, får

registreringsmyndigheten

tillåta

registreringsmyndigheten

tillåta

att en filial inte lämnar uppgift om

sin firma på sina webbplatser. Ett

sitt företagsnamn på sina webb-

sådant

tillstånd

ska

begränsas

till

platser. Ett

sådant

tillstånd ska

1Senaste lydelse 2011:722.

2Senaste lydelse 2011:722.

Prop. 2017/18:267 viss tid och får förenas med villkor. begränsas till viss tid och får förenas med villkor.

7 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firma- registrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han lider skada av registrering som gjorts i filialregistret, får han hos domstol föra talan om registreringens hävande och om skadestånd.

Bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn finns i lagen (2018:000) om företagsnamn.

Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han eller hon lider skada av en registrering som gjorts i filialregistret, får han eller hon hos domstol föra talan om hävning av registreringen och om skadestånd.

	27 §3
En	förvaltningsmyndighets	En	förvaltningsmyndighets
beslut enligt denna lag får över-		beslut enligt denna lag får över-
klagas till allmän förvaltnings-		klagas till allmän förvaltnings-
domstol. En förvaltningsmyndighets		domstol. En förvaltningsmyndighets
beslut att vägra registrering av en		beslut att vägra registrering av ett
firma överklagas dock till Patent-		företagsnamn överklagas dock till
och marknadsdomstolen.		Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3Senaste lydelse 2016:208.

Om ett i stiftelseförordnandet angivet företagsnamn inte kan re- gistreras, får styrelsens eller för- valtarens beslut om ett nytt före- tagsnamn tillämpas utan att be- stämmelserna i 6 kap. iakttas.

I lagen (2018:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn.

2.17	Förslag till lag om ändring i stiftelselagen									Prop. 2017/18:267
	(1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 8 kap. 1–4 §§, 10 kap. 2, 6, 10 och
13 §§,	11 kap.	2	och	4 §§	och	rubriken till 8 kap.		stiftelselagen
(1994:1220) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					1 kap.
					6 §
En stiftelse skall ha ett namn.						En stiftelse ska ha ett namn.
Namnet	skall	innehålla			ordet	Namnet ska innehålla ordet stift-
stiftelse.						else.
Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller
en förkortning av detta ord.
Bestämmelser			om	stiftelses		Bestämmelser om		en	stiftelses
firma finns i 8 kap.						företagsnamn finns i 8 kap.
8 kap. Stiftelses firma						8 kap. Stiftelsens företagsnamn
					1 §
En stiftelses firma skall tydligt						En	stiftelses företagsnamn			ska
skilja sig från andra firmor som						tydligt skilja sig från andra före-
förut är införda i stiftelseregistret. I						tagsnamn som förut är införda i
en firma som skiljer sig från						stiftelseregistret. I ett företags-
stiftelsens namn får inte ordet						namn som skiljer sig från stiftel-
stiftelse eller en förkortning av						sens namn får inte ordet stiftelse
detta ord ingå. I övrigt finns						eller en förkortning av detta ord
bestämmelser om			registreringen i			ingå. I övrigt finns bestämmelser
firmalagen (1974:156).						om	registreringen	i	lagen
						(2018:000) om företagsnamn.

2 §

I firmalagen (1974:156 ) finns bestämmelser om förbud mot an- vändning av firma och om hävande av firmaregistrering.

3 §

Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får styrelsens eller förvaltarens beslut om ny firma tillämpas utan att bestämmelserna i 6 kap. iakttas.

Prop. 2017/18:267	4 §
Skriftliga handlingar som ut-		Skriftliga handlingar som ut-
färdas för en stiftelse i dess		färdas för en stiftelse i dess
näringsverksamhet bör	under-	näringsverksamhet	bör	under-
tecknas med angivande av stiftel-		tecknas med angivande av stif-
sens firma. Vid angivande av firma		telsens företagsnamn. Vid angi-
som inte sammanfaller med stif-		vande av ett företagsnamn som
telsens namn skall på lämpligt sätt		inte sammanfaller	med	stiftelsens
alltid anges att det är en stiftelse		namn ska det på lämpligt sätt alltid
som innehar firman.		anges att det är en stiftelse som
		innehar företagsnamnet.

Har styrelsen eller förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen utfärdat en handling utan firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om

1.det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

2.medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna.

10 kap.

2 §1

En stiftelses styrelse eller förvaltare ska anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen

bildades.
Anmälan ska	innehålla	uppgift	Anmälan ska innehålla uppgifter
om			om
1. stiftelsens postadress och telefon,
2. styrelseledamöternas		namn,	2. styrelseledamöternas		namn,
personnummer,	bostadsadress,		personnummer,	bostadsadress,
postadress och telefon eller för-			postadress och telefon eller för-
valtarens namn eller firma, orga-			valtarens namn eller företagsnamn,
nisationsnummer,	postadress och		organisationsnummer,		postadress
telefon,			och telefon,

3.revisorns namn, personnummer och postadress samt, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen och bolagets organisationsnummer.

Vid egen förvaltning ska anmälan vidare innehålla uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas. Vid anknuten förvaltning ska uppgift i stället lämnas om den ort där förvaltaren har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.

1Senaste lydelse 2009:244.

Till anmälan ska det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är Prop. 2017/18:267 möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om

namn för stiftelsen, ska anmälan innehålla uppgift även om namnet.

			6 §2
Innan en stiftelse börjar utöva				Innan en stiftelse börjar utöva
näringsverksamhet		ska styrelsen		näringsverksamhet	ska styrelsen
eller förvaltaren lämna uppgift för				eller förvaltaren lämna uppgifter för
registrering i stiftelseregistret om				registrering i stiftelseregistret om
1. den	firma	under	vilken	1. det företagsnamn under vilket
näringsverksamheten ska bedrivas,				näringsverksamheten ska bedrivas,
och				och
2. näringsverksamhetens art.
Stiftelsen	får registreras		även i	stiftelseregister hos	registrerings-

myndighet för annat eller andra län, om verksamheten är avsedd att utövas där.

				10 §
I firmalagen (1974:156 ) finns					I lagen (2018:000) om före-
bestämmelser om avförande av en					tagsnamn finns bestämmelser				om
firma ur registret sedan en dom					avregistrering		av ett företagsnamn
om att	häva	firmaregistreringen			sedan en dom om att häva
har vunnit laga kraft.					registreringen		av	företagsnamnet
					har fått laga kraft.
				13 §3
Registreringsmyndighetens				be-	Registreringsmyndighetens				be-
slut enligt denna lag och beslut av					slut enligt denna lag och beslut av
Länsstyrelsen		i	Stockholms	län	Länsstyrelsen		i	Stockholms	län
enligt	12 §	får	överklagas	till	enligt	12 §	får	överklagas	till
allmän	förvaltningsdomstol.			Ett	allmän	förvaltningsdomstol.			Ett
beslut av registreringsmyndigheten					beslut av registreringsmyndigheten
att vägra registrering av en firma					att vägra registrering av ett
överklagas dock till Patent- och					företagsnamn överklagas dock till
marknadsdomstolen.					Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

11kap. 2 §4

För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4–5 b §§, 6 § första stycket första meningen och 9 §,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 1 §,

2Senaste lydelse 2009:244.

3Senaste lydelse 2016:210.

4Senaste lydelse 2009:567.

Prop. 2017/18:267	4 kap. (revision): 1–4 §§, 6 §, 7 §	första–tredje och femte styckena,
	7 a–14 §§, 15 § första och andra styckena samt 16 §,
	5 kap. (skadestånd): 1–3 §§, 4 § första–tredje styckena samt 5 §,
	6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga
	bestämmelser,
	7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,
	8 kap. (stiftelses firma): samtliga	8 kap. (stiftelsens företagsnamn):
	bestämmelser,	samtliga bestämmelser,

9kap. (tillsyn m.m.): 1–9, 11 och 12 §§, samt

10kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

En insamlingsstiftelses namn ska innehålla ordet insamlingsstiftelse. En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en

sammanhängande tid av två år.

Bestämmelserna i 1 kap. 5–5 b §§, 6 § första stycket, 2–10 kap. samt andra stycket i denna paragraf gäller inte i fråga om insamlingsstiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.

4 §5

För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4–5 b §§, 6 § första stycket första meningen och 9 §,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 1 §,

4 kap. (revision): 1–4 §§, 6 §, 7 § första, andra och femte styckena samt 7 a–16 §§,

5 kap. (skadestånd): 1–3 §§, 4 § första stycket 1–4, andra och tredje styckena och 5 §,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,

8 kap. (stiftelses firma): samtliga	8 kap. (stiftelsens företagsnamn):
bestämmelser,	samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 § första stycket 1,

6 § första och andra styckena, 7 och 8 §§, 10 § andra stycket och 11 och

12 §§, samt
10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.
Utan hinder av bestämmelserna			Trots	bestämmelserna		i	6 kap.
i 6 kap. får stiftarna och stiftelsen			får stiftarna och stiftelsen genom
genom skriftlig överenskommelse			skriftlig	överenskommelse			ändra
ändra eller upphäva stiftelse-			eller upphäva stiftelseförordnandet.
förordnandet. Vad som anges i 2–			Vad som anges		i 2–10 kap. om
10 kap. om föreskrifter i ett stiftelse-			föreskrifter i ett stiftelseförordnande
förordnande ska i fråga om en			ska i fråga om en kollektivavtals-
kollektivavtalsstiftelse	gälla	även	stiftelse gälla även föreskrifter för
föreskrifter för stiftelsen som har			stiftelsen	som	har	meddelats
meddelats genom	en	sådan	genom	en	sådan	överens-

5Senaste lydelse 2009:567.

överenskommelse.kommelse.

En kollektivavtalsstiftelses namn ska innehålla ordet kollektivavtals- stiftelse.

Vid tillämpning av 4 kap. 15 § ska en kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267

Prop. 2017/18:267 2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927)
	om europeiska ekonomiska intresse-
	grupperingar

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11 och 16 §§ och rubriken närmast före

8 § lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Firma		Företagsnamn
		8 §
En intressegrupperings firma		En intressegrupperings företags-
skall innehålla orden ”europeisk		namn	ska	innehålla	orden
ekonomisk	intressegruppering”	”europeisk ekonomisk intresse-
eller förkortningen ”EEIG”. Firman		gruppering”		eller förkortningen

skall tydligt skilja sig från andra ”EEIG”. Företagsnamnet ska tyd-

ännu bestående firmor som är				ligt skilja sig från andra ännu be-
införda i det EEIG-register som				stående företagsnamn som är in-
avses i 11 §.	I	övrigt	finns	förda i det EEIG-register som
bestämmelser om		registrering i		avses i 11 §. I övrigt finns be-
firmalagen (1974:156).				stämmelser om registrering i lagen
				(2018:000) om företagsnamn.
En intressegrupperings firma får				En intressegrupperings företags-
registreras på två eller flera språk,				namn får registreras på två eller
endast om varje lydelse anges i				flera språk, endast om varje lydelse
avtalet om att bilda intresse-				anges i avtalet om att bilda
grupperingen.				intressegrupperingen.
			9 §
I firmalagen	(1974:156)		finns	I lagen (2018:000) om företags-
bestämmelser	om	förbud	mot	namn finns bestämmelser	om
användning av firma och om				förbud mot användning av ett
hävande av firmaregistrering				företagsnamn och om hävning av
				en registrering av ett företags-
				namn.
			11 §1
Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Bolagsverket.
Registreringsmyndigheten			skall	Registreringsmyndigheten	ska
föra ett register (EEIG-registret)				föra ett register (EEIG-registret)
över				över

1.sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, och

2.huvud- eller avdelningskontor i Sverige för sådana intresse- grupperingar som inte har sitt säte i Sverige.

Registreringsmyndigheten skall

Registreringsmyndigheten

ska

1Senaste lydelse 2004:243.

utan dröjsmål i Post- och Inrikes	utan dröjsmål i Post- och Inrikes Prop. 2017/18:267
Tidningar offentliggöra vad som	Tidningar offentliggöra vad som
införs i EEIG-registret.	införs i EEIG-registret.

Regeringen eller, efter regering-

Regeringen

eller

den

myndighet

ens bemyndigande,

registrerings-

som

regeringen

bestämmer

får

myndigheten

får

bestämma

hur

meddela föreskrifter om avgifter i

uppgifter enligt

artikel 8 c i

EEG-

registreringsärenden.

Regeringen

förordningen

skall

offentliggöras

eller den myndighet som reger-

samt

meddela

föreskrifter

ingen bestämmer kan vidare med

avgifter i registreringsärenden.

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

meddela

föreskrifter

hur

uppgifter enligt artikel 8 c i EEG-

förordningen ska offentliggöras.

Bestämmelser om avförande

Bestämmelser om avregistrering

firman ur registret sedan en dom

av företagsnamnet sedan en dom

om hävande

av firmaregistrering

om hävning av en registrering av

har vunnit laga kraft finns i firma-

ett företagsnamn har fått laga kraft

lagen (1974:156).

finns i lagen (2018:000) om före-

tagsnamn.

16 §2

Registreringsmyndighetens

be-

Registreringsmyndighetens

be-

slut att skriva av en anmälan om

registrering eller att vägra re-

gistrering får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma

förvaltningsdomstol.

Detsamma

gäller

beslut

enligt

13 §

tredje

gäller

beslut

enligt

13 §

tredje

stycket

och

15 §.

Ett

beslut

stycket och

15 §.

Ett

beslut

registreringsmyndigheten

att

vägra

registreringsmyndigheten

att

vägra

registrering av en firma överklagas

registrering

av ett företagsnamn

dock till Patent- och marknads-

överklagas dock till Patent- och

domstolen. Ett

överklagande

ska

marknadsdomstolen.

Ett

över-

ha kommit in inom två månader

klagande ska ha kommit in inom två

från dagen för beslutet.

månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2Senaste lydelse 2016:212.

Ett europakooperativs företags- namn ska innehålla beteckningen SCE. Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i det register som avses i 10 §.

Prop. 2017/18:267 2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570)
	om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 1 a kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 5 kap. 4 §, 7 a kap. 12 b §, 12 kap. 1–5 §§ och 13 kap. 5 och 6 §§, rubriken till 12 kap. och rubriken närmast före 1 a kap. 3 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 a kap.
Firma	Företagsnamn

3 §1

Ett europakooperativs firma skall

innehålla beteckningen SCE. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i det register som avses i 10 §.

2 kap.
4 §2
Stadgarna skall ange	Stadgarna ska ange
1. medlemsbankens firma,	1. medlemsbankens	företags-
	namn,
2. den ort i Sverige där styrelsen	2. den ort i Sverige där styrelsen
skall ha sitt säte,	ska ha sitt säte,

3.de rörelsegrenar som banken avser att driva,

4.villkoren för medlemskap i banken,

5. den		insats med		vilken varje	5. den	insats med	vilken	varje
medlem skall delta i banken och i					medlem ska delta i banken och i
vilken	utsträckning medlemmarna				vilken utsträckning medlemmarna
får delta i banken med insats					får delta i banken med en insats
utöver vad de är skyldiga att delta					utöver vad de är skyldiga att delta
med,					med,
6. antalet eller lägsta och högsta					6. antalet eller lägsta och högsta
antalet styrelseledamöter och revi-					antalet	styrelseledamöter		och
sorer samt eventuella suppleanter,					revisorer samt eventuella supp-
som skall utses av stämman, samt					leanter, som ska utses av stämman,
tiden för deras uppdrag,					samt tiden för deras uppdrag,
7. för		det	fall att	fullmäktige	7. för	det fall att	fullmäktige
enligt	7 kap.		12 §	skall finnas,	enligt 7 kap. 12 § ska finnas, deras

1Senaste lydelse 2006:608.

2Senaste lydelse 2000:45.

deras befogenhet, hur de skall utses

befogenhet,

hur

ska

utses

och Prop. 2017/18:267

och tiden för deras uppdrag,

tiden för deras uppdrag,

8. inom

vilken

tid

och

hur

8. inom

vilken

tid

och

hur

föreningsstämman

skall

samman-

föreningsstämman

ska

samman-

kallas samt hur andra meddelanden

skall komma till medlemmarnas eller

ska

komma

till

medlemmarnas

fullmäktiges kännedom,

eller fullmäktiges kännedom,

9. vilka

ärenden

som

skall

9. vilka ärenden som ska före-

förekomma på ordinarie stämma,

komma på ordinarie stämma,

10. vad

som

skall

ske

med

10. vad

som

ska

ske

med

bankens

behållna

tillgångar

när

bankens behållna

tillgångar

när

den upplöses, samt

11. för det fall att förlagsinsatser

som avses i 5 kap.

eller insats-

som

avses

5 kap. eller

insats-

emission som avses i 8 kap. 2 a §

skall förekomma, vad som skall

ska förekomma, vad som ska gälla

gälla för dessa.

för dessa.

Om banken skall ha euro som

Om banken ska ha euro som

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

redovisningsvaluta

enligt

4 kap.

bokföringslagen

(1999:1078),

skall

6 §

bokföringslagen (1999:1078),

detta anges i stadgarna. I så fall

ska detta anges i stadgarna. I så fall

skall det i stadgarna också anges

ska det i stadgarna också anges att

att den insats med vilken varje

den insats med vilken varje

medlem skall delta i föreningen

medlem ska delta i föreningen ska

skall vara bestämd i euro.

vara bestämd i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift om insatsbelopp anstå till den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

5kap. 4 §3

För varje förlagsinsats ska	För varje förlagsinsats ska
medlemsbanken utfärda ett förlags-	medlemsbanken utfärda ett förlags-
andelsbevis. Beviset ska ställas till	andelsbevis. Beviset ska ställas till
viss person, till innehavaren eller till	viss person, till innehavaren eller till
viss person eller order och innehålla	viss person eller order och innehålla
uppgift om	uppgifter om
1. bankens firma,	1. bankens företagsnamn,

2.nummer eller annan beteckning för beviset,

3.insatsens storlek,

4.den rätt till utdelning som insatsen medför,

5.det sätt på vilket utdelning ska betalas ut och inlösen ske,

6.föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7.upplysning om vad 2 § andra stycket innehåller. Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av banken. Styrelseledamöters

eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

3Senaste lydelse 2016:49.

En medlemsbanks företagsnamn ska innehålla ordet medlemsbank.

Företagsnamnet ska registreras i bankregistret.

Om företagsnamnet ska regi- streras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i bankens stadgar.

Prop. 2017/18:267 I stadgarna kan det bestämmas att medlemsbanken får registrera förlagsandelar hos en svensk värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

Av 4 kap. 5 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

Ett beslut som innebär att en förlagsandel inte längre ska vara registrerad hos en värdepapperscentral blir giltigt endast om den som har panträtt i förlagsandelen skriftligen har samtyckt till beslutet.

	7 a kap.
	12 b §4
Revisionsberättelsens	inledning	Revisionsberättelsens inledning
ska innehålla uppgift om		ska innehålla uppgifter om
1. bankens firma och	organisa-	1. bankens företagsnamn och
tionsnummer,		organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

12 kap. Medlemsbanks firma	12 kap. Medlemsbankens
	företagsnamn

1 §5

En medlemsbanks firma skall innehålla ordet medlemsbank.

Firman skall registreras i bank- registret.

Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bankens stadgar.

		2 §6
En	medlemsbanks	firma skall	En medlemsbanks företagsnamn
tydligt skilja sig från andra ännu			ska tydligt skilja sig från andra
bestående firmor som är införda i			ännu bestående företagsnamn som
bankregistret samt från benäm-			är införda i bankregistret samt från
ningar	på utländska	bankföretag,	benämningar på utländska bank-

4Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2016:435.

5Senaste lydelse 2004:318.

6Senaste lydelse 2004:318.

Skriftliga handlingar som ut- färdas för en medlemsbank bör undertecknas med bankens före- tagsnamn. Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den ut- färdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förplik- telse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen under- tecknat godkännande av handling- en utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig an- svarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

En medlemsbanks styrelse kan anta ett särskilt företagsnamn. Bestämmelsen i 1 § andra stycket och 2 § om företagsnamn gäller även för ett särskilt företagsnamn. Ordet bank eller medlemsbank får bara användas i ett särskilt företagsnamn för bankverksamhet.

som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firma- lagen (1974:156).

företag, som är allmänt kända i Prop. 2017/18:267 Sverige.

För registrering av ett företags- namn gäller i övrigt vad som före- skrivs i lagen (2018:000) om före- tagsnamn.

3 §7

En medlemsbanks styrelse kan anta bifirma. Bestämmelsen i 1 § andra stycket och 2 § om firma gäller även bifirma. Ordet bank eller medlemsbank får bara an- vändas i bifirma för bankverk- samhet.

4 §8

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en medlemsbank, bör undertecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställ- företrädare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess inne- håll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständig- heterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkänn- ande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

7Senaste lydelse 2004:318.

8Senaste lydelse 2004:318.

I lagen (2018:000) om företags- namn finns bestämmelser om av- registrering av ett företagsnamn sedan en dom om hävning av registreringen av företagsnamnet har fått laga kraft.

Prop. 2017/18:267		5 §9
I firmalagen	(1974:156 )	finns	I lagen (2018:000) om företags-
bestämmelser	om förbud mot		namn finns bestämmelser om
användning av	firma och	om	förbud mot användning av ett
hävande av firmaregistrering.			företagsnamn och om hävning av
			en registrering av ett företags-
			namn.

13 kap.

5 §10

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistrering- en har vunnit laga kraft.

	6 §11
Ett beslut av registrerings-		Ett beslut av registrerings-
myndigheten att skriva av en an-		myndigheten att skriva av en an-
mälan om registrering eller att		mälan om registrering eller att
vägra registrering enligt 3 § andra		vägra registrering enligt 3 § andra
stycket får överklagas till allmän		stycket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.	Detsamma	förvaltningsdomstol.		Detsamma
gäller ett beslut av registrerings-		gäller ett beslut av registrerings-
myndigheten enligt	10 kap. 5 §	myndigheten	enligt	10 kap. 5 §
tredje stycket. Ett beslut av re-		tredje stycket. Ett beslut av re-
gistreringsmyndigheten att vägra		gistreringsmyndigheten att			vägra
registrering av en firma överklagas		registrering	av ett	företagsnamn
dock till Patent- och mark-		överklagas dock till Patent- och
nadsdomstolen. Ett	överklagande	marknadsdomstolen.		Ett	över-
ska ha kommit in inom två		klagande ska ha kommit in inom
månader från dagen för beslutet.		två månader från dagen för
		beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9Senaste lydelse 2004:318.

10Senaste lydelse 2004:318.

11Senaste lydelse 2016:213.

2.20	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239)						Prop. 2017/18:267
	om arbetslöshetskassor
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshets-
kassor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			4 §
En	arbetslöshetskassas		firma	En arbetslöshetskassas företags-
skall innehålla ordet arbetslös-				namn ska innehålla ordet arbets-
hetskassa.				löshetskassa.
Firman skall tydligt skilja sig				Företagsnamnet ska		tydligt
från andra bestående arbetslöshets-				skilja sig från andra bestående
kassors firma.				arbetslöshetskassors företagsnamn.
Endast arbetslöshetskassor			enligt	Endast	arbetslöshetskassor enligt
denna lag får i sin firma använda				denna lag får i sitt företagsnamn
benämningen		arbetslöshetskassa		använda	benämningen	arbetslös-
eller förkortningar därav.				hetskassa eller förkortningar därav.
			5 §1
En	arbetslöshetskassas stadgar			En arbetslöshetskassas stadgar
skall ange följande:				ska ange
1. arbetslöshetskassans firma,				1. arbetslöshetskassans		företags-
				namn,

2.kassans verksamhetsområde,

3.uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda kategorierna,

4. den ort i Sverige där kassans	4. den ort i Sverige där kassans
styrelse skall ha sitt säte,	styrelse ska ha sitt säte,

5.betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

6.betalningssätt för avgifter,

7.påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt uttaxerat belopp,

8.antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

9.bestämmelser om föreningsstämma,

10. antalet ombud			som	skall	10. antalet ombud som ska utses
utses till	föreningsstämman,			sättet	till föreningsstämman, sättet att utse
att utse dem och tiden för deras					dem och tiden för deras uppdrag,
uppdrag,
11. tid för ordinarie föreningsstämma,
12. den	tid	inom	vilken	för-	12. den	tid	inom vilken	för-
eningsstämman		skall	sammankal-		eningsstämman ska sammankallas,
las, hur den skall sammankallas					hur den ska sammankallas och hur
och hur andra meddelanden skall					andra meddelanden ska ges till
ges till känna		för ombuden		och	känna	för	ombuden	och

1Senaste lydelse 2002:543.

Prop. 2017/18:267 medlemmarna, samt					medlemmarna, samt
13. den tid	inom	vilken		en	13. den tid	inom	vilken	en
medlem som vill få ett ärende					medlem som vill få ett ärende
behandlat vid en föreningsstämma					behandlat vid en föreningsstämma
skall begära det och hur det skall					ska begära det och hur det ska
göras.					göras.
Första stycket 8 gäller inte arbets-					Första stycket 8 gäller inte arbets-
tagarrepresentanter som har			utsetts		tagarrepresentanter som		har utsetts
enligt lagen	(1987:1245)			om	enligt lagen	(1987:1245)		om
styrelserepresentation		för	privat-		styrelserepresentation för de privat-
anställda.					anställda.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får medge att en arbets- löshetskassas stadgar innehåller annat än det som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.


2.21	Förslag till lag om ändring i		Prop. 2017/18:267
	växtförädlarrättslagen (1997:306)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 9 kap. 6 § växtförädlarrätts-
lagen (1997:306) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

4kap. 1 §

En registrerad växtsort skall ha	En registrerad växtsort ska ha en
en sortbenämning. Denna skall göra	sortbenämning. Denna ska göra det
det möjligt att skilja växtsorten	möjligt att skilja växtsorten från
från andra sorter.	andra sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den

1.består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna sorter på det sättet,

2.uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

3.strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse,

4. kan	förväxlas		med en	sort-	4. kan	förväxlas med en sort-
benämning som för en sort inom					benämning som för en sort inom
växtarten – eller en näraliggande					växtarten	eller en näraliggande
växtart införts i eller föreslagits för					växtart införts i eller föreslagits för
införande	i	växtsortregistret, ett			införande	i växtsortregistret,	ett
motsvarande utländskt register eller					motsvarande utländskt register eller
en annan officiell sortlista eller					en annan officiell sortlista eller
som används på föröknings-					som används på föröknings-
material av en sådan sort,					material av en sådan sort,
5. kan	förväxlas		med ett	varu-	5. kan	förväxlas med ett varu-
märke, ett namn, en firma eller					märke, ett företagsnamn eller ett
någon annan beteckning för vilken					annat namn eller någon annan
någon annan än sökanden har					beteckning för vilken någon annan
skydd och som skulle ha utgjort					än sökanden har skydd och som
hinder mot att registrera sortbe-					skulle ha utgjort hinder mot att
nämningen		som	varumärke	för	registrera	sortbenämningen	som
material av en växtsort eller för					varumärke för material av en växt-
varor av liknande slag,					sort eller för varor av liknande slag,

6.kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.

Regeringen får under förut-	Regeringen får under förut-
sättning av ömsesidighet förordna	sättning av ömsesidighet förordna
att en sortbenämning som har	att en sortbenämning som har
registrerats eller sökts registrerad i	registrerats eller sökts registrerad i
en främmande stat skall registreras	en främmande stat ska registreras i
i Sverige trots första och andra	Sverige trots första och andra
styckena, om det inte finns synner-	styckena, om det inte finns synner-
liga skäl mot detta.	liga skäl mot detta.

Prop. 2017/18:267	9 kap.
	6 §1
	Den som uppsåtligen eller av	Den som uppsåtligen eller av
	oaktsamhet gör intrång i en växt-	oaktsamhet gör intrång i en växt-
	förädlarrätt ska betala skälig er-	förädlarrätt ska betala skälig er-
	sättning för utnyttjandet av växt-	sättning för utnyttjandet av växt-
	sorten samt ersättning för den	sorten samt ersättning för den
	ytterligare skada som intrånget har	ytterligare skada som intrånget har
	medfört. När ersättningens storlek	medfört. När storleken på ersätt-
	bestäms ska hänsyn särskilt tas till	ningen för ytterligare skada be-
		stäms ska hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på växtsortens anseende,

4.ideell skada, och

5.innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som gör intrång i en växt-	Den som utan uppsåt eller oakt-
förädlarrätt utan uppsåt eller oakt-	samhet gör intrång i en växt-
samhet ska betala ersättning för	förädlarrätt ska betala ersättning
utnyttjandet av sorten, om och i	för utnyttjandet av sorten i den
den utsträckning det är skäligt.	utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2009:115.


2.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293)		Prop. 2017/18:267
	om utländska försäkringsgivares och
	tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § och 10 kap. 1 § lagen (1998:293)
om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet
i Sverige1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6kap. 3 §2

Företrädaren för en försäkrings-	Företrädaren för en försäkrings-
givare från tredje land skall utan	givare	från	tredjeland ska utan
anmaning lämna Finansinspek-	uppmaning		lämna Finansinspek-
tionen	tionen

1.en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,

2.ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposi- tion motsvarar kraven i 5 kap. 1–3 §§,

3.försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring eller en ändring i riktlinjerna senast när de börjar användas,

4.uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt


5. meddelande	om	ändring		av	5. meddelande		om	ändring	av
försäkringsgivarens firma.					försäkringsgivarens företagsnamn.
Till de försäkringstekniska rikt-					Till de försäkringstekniska rikt-
linjerna eller de ändrade försäk-					linjerna eller de ändrade försäk-
ringstekniska riktlinjerna			skall		ringstekniska	riktlinjerna ska			det
fogas en redogörelse för de kon-					fogas en redogörelse för de kon-
sekvenser som riktlinjerna får för					sekvenser som riktlinjerna får för
försäkringsgivaren samt för för-					försäkringsgivaren samt för för-
säkringstagarna och andra ersätt-					säkringstagarna och andra ersätt-
ningsberättigade	på	grund		av	ningsberättigade		på	grund	av
försäkringarna.					försäkringarna.
Regeringen eller den myndighet					Regeringen eller den myndighet
som regeringen	bestämmer			får	som regeringen		bestämmer		får
meddela närmare	föreskrifter			om	meddela föreskrifter om uppgifts-
uppgiftsskyldigheten		enligt	första		skyldigheten	enligt		första	och
och andra styckena.					andra styckena.

10kap. 1 §3

Finansinspektionen skall i Post-	Finansinspektionen ska i Post- och
och Inrikes Tidningar kungöra	Inrikes Tidningar kungöra

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123.

2Senaste lydelse 1999:602.

3Senaste lydelse 2005:1123.

Prop. 2017/18:267 1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller 6 kap. 12 §,

2.beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina till- gångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,

3. koncession som

beviljas

3. koncession

som

beviljas

försäkringsgivare

från

tredje

land

försäkringsgivare

från

tredjeland

enligt 4 kap. 5 § första stycket,

4. förlängning

koncession

4. förlängning

koncession

som beviljas en

försäkringsgivare

som

beviljas

försäkringsgivare

från tredje land enligt 4 kap. 6 §,

från tredjeland enligt 4 kap. 6 §,

5. godkännande

före-

5. godkännande av en företrädare

trädare

för

försäkringsgivare

för

försäkringsgivare

från

från tredje

land

enligt 4 kap.

5 §

tredjeland

enligt

4 kap. 5 §

första

första stycket eller 8 §,

stycket eller 8 §,

6. ändring

firma för

6. ändring

företagsnamn

för

försäkringsgivare

från

tredje

land

en försäkringsgivare från tredje-

enligt 6 kap. 3 § första stycket 5,

land

enligt

7. förverkande

koncession

7. förverkande

koncession

enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter-

kallande av koncession enligt 7 kap.

1 § för

försäkringsgivare

från

1 §

för en försäkringsgivare

från

tredje land,

tredjeland,

8.godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra stycket,

9.anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra- tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,

10.beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,

11.ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 9 kap. 5 §, och

12.tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.

I7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns be- stämmelser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES- länder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.23	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) Prop. 2017/18:267
	om värdepapperscentraler och kontoföring av
	finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument1 ska ha följande

lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

3kap. 9 §

Ett avstämningskonto för för-	Ett avstämningskonto för för-
valtarregistrerade finansiella instru-	valtarregistrerade finansiella instru-
ment skall innehålla	ment ska innehålla
1. förvaltarens firma, organisa-	1. förvaltarens	företagsnamn,

tionsnummer eller annat iden- organisationsnummer eller annat

tifieringsnummer samt postadress,	identifieringsnummer samt post-
	adress,

2.anmärkning om att instrumenten förvaltas för annans räkning,

3.i fråga om aktier, de uppgifter som avses i 4 kap. 18 § första stycket 1–5 samt andra stycket, och

4.i fråga om skuldförbindelser, de uppgifter som avses i 4 kap. 19 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2016:51.

Prop. 2017/18:267 2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1593)
	om trossamfund
Härigenom föreskrivs att 7 och 14 §§ lagen (1998:1593) om trossamfund
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	7 §
Ett trossamfund skall på egen		Ett trossamfund ska på egen
begäran registreras av den myn-		begäran registreras av den myn-
dighet som regeringen bestämmer,		dighet som regeringen bestämmer,
om trossamfundet har		om trossamfundet har

1.stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och om hur det fattas beslut i trossamfundets angelägenheter, och

2.en styrelse eller motsvarande organ.

Ett trossamfund får registreras	Ett	trossamfund		får registreras
bara om dess namn är ägnat att	bara om dess namn är ägnat att
särskilja trossamfundets verksamhet	särskilja trossamfundets verksamhet
från andras. Bestämmelserna i 10 §	från	andras.	Bestämmelserna i
firmalagen (1974:156) om hinder	2 kap. 2–7 §§ lagen (2018:000) om
mot registrering av firma skall	företagsnamn		om	hinder mot
också tillämpas i fråga om trossam-	registrering av ett företagsnamn ska
funds namn.	också tillämpas i fråga om tros-
	samfunds namn.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser får inte registreras enligt denna lag.

14 §

Ett registrerat trossamfunds namn eller en benämning som är för- växlingsbar med detta namn får inte utan tillstånd offentligen användas av någon annan annat än som benämning på trossamfundet i fråga.

Vid	överträdelse	av	första	Vid överträdelse av första stycket
stycket tillämpas 15 och 18–20 §§				tillämpas 5 kap., 6 kap. 1–5 §§ och
firmalagen (1974:156). Härvid				7 kap.	6 §	lagen	(2018:000) om
skall vad som sägs om firma-				företagsnamn. I dessa fall ska vad
intrång gälla intrång i trossam-				som sägs om företagsnamns-
fundets namn. I fråga om regi-				intrång gälla intrång i trossamfun-
strerade	trossamfunds	namn	skall	dets namn. I fråga om registrerade
även 16 § firmalagen tillämpas.				trossamfunds namn ska även 3 kap.
				1 §	lagen	om	företagsnamn
				tillämpas.

Första och andra styckena gäller också för registrerade organisatoriska delars namn.

Denna lag träder i kraft 1 januari 2019.

100

Koncernrevisionsberättelsens in- ledning ska innehålla uppgifter om moderföretagets företagsnamn och organisationsnummer eller person- nummer och om vilket eller vilka normsystem för koncernredo- visning som moderföretaget har tillämpat.

2.25	Förslag till lag om ändring i revisionslagen		Prop. 2017/18:267
	(1999:1079)
Härigenom föreskrivs att 27 b och 33 §§ revisionslagen (1999:1079)
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	27 b §1
Revisionsberättelsens inledning		Revisionsberättelsens inledning
ska innehålla uppgift om		ska innehålla uppgifter om
1. företagets firma och organisa-		1. företagets företagsnamn	och
tionsnummer eller personnummer,		organisationsnummer eller person-
		nummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som företaget har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

33 §2

I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 27 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen, 27 a § första stycket första meningen och andra stycket om gemensam revisionsberättelse samt 27 b § första stycket 2 och 4 och andra stycket, 27 c, 27 d, 28 och 31– 32 §§ om revisionsberättelsens innehåll.

Revisorn ska på koncernredovisningen teckna en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om moderföretaget har fler än en revisor, gäller detta samtliga revisorer.

Koncernrevisionsberättelsens in- ledning ska innehålla uppgift om moderföretagets firma och organi-

sationsnummer eller person- nummer och om vilket eller vilka normsystem för koncernredo- visning som moderföretaget har tillämpat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2016:433.

2Senaste lydelse 2016:433.

101

Prop. 2017/18:267 2.26	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229)
Härigenom föreskrivs att		66 kap. 18 § inkomstskattelagen
(1999:1229)1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

66 kap.

18 §

I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av

1.sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verk- samhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto,

2. inkomster vid överlåtelse av	2. inkomster	vid överlåtelse av
hyresrätt samt av varumärke,	hyresrätt samt av varumärke, före-
firmanamn och andra liknande	tagsnamn och	andra liknande
rättigheter av goodwills natur,	rättigheter av goodwills natur,

3.ersättning som den skattskyldige får för att flytta från en lokal som används i näringsverksamheten,

4.återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende närings- fastigheter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,

5.återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,

6.engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt, dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt, och

7.ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och inkomster för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring som en nyttjanderättshavare bekostat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Lagen omtryckt 2008:803.

102

2.27	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181)			Prop. 2017/18:267
	om behandling av uppgifter i Skatteverkets
	beskattningsverksamhet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:181) om behandling av
uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet1 ska ha följande
lydelse.
Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,		Föreslagen lydelse
rskr. 2017/18:306
	2 kap.
	5 §
Från databasen får nedan angivna uppgifter lämnas ut till en enskild,
om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde som
uppgiften avser eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.
Uppgifter får lämnas ut om
1. namn och personnummer,
2. organisationsnummer, namn,		2. organisationsnummer,	namn,
firma och juridisk form samt i		företagsnamn och juridisk	form
fråga om handelsbolag och andra		samt i fråga om handelsbolag och
juridiska personer sådana uppgifter		andra juridiska personer sådana
om huvudkontor och säte som		uppgifter om huvudkontor och säte
avses i	67 kap. 8 § skatteförfar-	som avses i 67 kap. 8 § skatteför-
andelagen (2011:1244),		farandelagen (2011:1244),

3.registrering enligt skatteförfarandelagen samt särskilt registrerings- eller redovisningsnummer,

4.på vilket sätt den preliminära skatten ska betalas för en fysisk person,

5.registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbets- givaravgifter,

6.slag av näringsverksamhet,

7.beslut om likvidation, förenklad avveckling eller konkurs,

8.huruvida en fysisk eller juridisk person är godkänd som skattebefriad förbrukare enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi och i sådana fall från vilken tidpunkt, och

9.huruvida en fysisk eller juridisk person är godkänd som registrerad avsändare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen om alkohol- skatt eller lagen om skatt på energi och i sådana fall från vilken tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2003:670.

103

En förenings företagsnamn ska innehålla orden kooperativ hyres- rättsförening.

I företagsnamnet får inte ordet bolag eller något annat ord som be-

tecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar företagsnamnet.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra företagsnamn för föreningar i samma län som är registrerade hos Bolagsverket och som är bestående. För registrering av föreningens företagsnamn gäller i övrigt bestämmelserna i lagen (2018:000) om företags- namn.

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 2.28	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:93)
	om kooperativ hyresrätt

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25, 26 och 28 §§ och 6 kap. 2 § och rubriken närmast före 2 kap. 25 § lagen (2002:93) om kooperativ hyres-

rätt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 kap.
Firma	Företagsnamn
Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,	Föreslagen lydelse
rskr. 2017/18:306

25 §

En förenings firma ska innehålla orden kooperativ hyresrättsfören- ing.

I firman får inte ordet bolag eller något annat ord som betecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till miss- förståndet att det är ett bolag som innehar firman.

Firman ska tydligt skilja sig från andra föreningsfirmor i samma län som är registrerade hos Bolagsverket och som är bestående. För registrering av föreningens firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).

Nuvarande lydelse

26 §

Endast en kooperativ hyres-	Endast en kooperativ hyres-
rättsförening eller en samman-	rättsförening eller en samman-
slutning av kooperativa hyres-	slutning av kooperativa hyres-
rättsföreningar får använda be-	rättsföreningar får använda be-
teckningen ”kooperativ hyresrätt”	teckningen ”kooperativ hyresrätt”
eller en sammansättning med dessa	eller en sammansättning med dessa
ord i sin firma eller i övrigt vid	ord i sitt företagsnamn eller i
beteckning av rörelsen.	övrigt vid beteckning av rörelsen.

104

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25, Föreslagen lydelse	Prop. 2017/18:267
rskr. 2017/18:306

28 §

Bestämmelserna om registrering och överklagande i 19 respektive 23 kap. lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar gäller också för

kooperativa hyresrättsföreningar.
Ett beslut om en ändring av	Ett beslut om en ändring av
stadgarna så att styrelsens säte ska	stadgarna så att styrelsens säte ska
flyttas från ett län till ett annat får	flyttas från ett län till ett annat får
inte registreras, om den koopera-	inte registreras, om den koopera-
tiva hyresrättsföreningens firma på	tiva hyresrättsföreningens före-
grund av 25 § tredje stycket inte	tagsnamn på grund av 25 § tredje
får föras in i Bolagsverkets reg-	stycket inte får föras in i Bolags-
ister.	verkets register.

6 kap.

2 §

Det som sägs i 22 kap. lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. tar emot förskott i strid med 2 kap. 12 §, eller

2. använder firma i strid med		2. använder ett företagsnamn i
2 kap. 26 §.		strid med 2 kap. 26 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

105

Bara banker, Sveriges riksbank och utländska kreditinstitut får i sitt företagsnamn eller i övrigt vid beteckning av sin affärsrörelse använda ordet bank. Ett utländskt kreditinstitut får driva verksamhet i Sverige under det företagsnamn som institutet använder i det land där det har sitt huvudkontor.

En sammanslutning eller annan juridisk person med nära anknyt- ning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sitt företagsnamn.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sitt företagsnamn eller annars i sin rörelse.

Prop. 2017/18:267 2.29	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)
	om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 §, 10 kap. 35 och 36 §§ och 11 kap.
1 § och	rubrikerna närmast	före 1 kap. 9 § och 10 kap. 35 § lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		1 kap.
Bank i firman m.m.		Bank i företagsnamnet

9 §1

Bara banker, Sveriges riksbank och utländska kreditinstitut får i sin firma eller i övrigt vid beteckning av sin affärsrörelse använda ordet bank. Ett utländskt kreditinstitut får driva verksamhet i Sverige under den firma som institutet använder i det land där det har sitt huvudkontor.

En sammanslutning eller annan juridisk person med nära anknyt- ning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sin firma.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sin firma eller annars i sin rörelse.

	10 kap.
Firma		Företagsnamn
	35 §2
Ett bankaktiebolags firma	skall	Ett bankaktiebolags företags-
innehålla ordet bank.		namn ska innehålla ordet bank.

1Senaste lydelse 2011:460.

2Senaste lydelse 2005:932.

106

			36 §3				Prop. 2017/18:267
Ett bankaktiebolag		som	har	Ett bankaktiebolag		som	har
övertagit en sparbanks rörelse vid				övertagit en sparbanks rörelse vid
ombildning	enligt 8 kap.		spar-	ombildning	enligt 8 kap.		spar-
bankslagen	(1987:619)	får,	efter	bankslagen	(1987:619) får,		efter
tillstånd av	Finansinspektionen,			tillstånd av	Finansinspektionen,
använda ordet sparbank i sin firma.				använda ordet sparbank i sitt
Detsamma gäller ett bankaktiebolag				företagsnamn. Detsamma gäller ett
som senare har övertagit en sådan				bankaktiebolag som		senare	har
rörelse.				övertagit en sådan rörelse.

11kap. 1 §4

Det som enligt 10 kap. gäller för		Det som enligt 10 kap. gäller för
bankaktiebolag ska även gälla för		bankaktiebolag ska även gälla för
kreditmarknadsbolag utom	be-	kreditmarknadsbolag utom	be-
stämmelserna om fusion i 18 §, om		stämmelserna om fusion i 18 §, om
likvidation i 31–34 §§ och	om	likvidation i 31–34 §§ och	om
firma i 35 och 36 §§.		företagsnamn i 35 och 36 §§.

Bestämmelserna om fusion i 10 kap. 19–25 b §§ gäller bara vid fusion mellan ett kreditmarknadsbolag och ett annat bolag och bara om en bank inte är övertagande bolag. Ärenden som avser tillstånd enligt 20, 25 eller 40 § prövas av Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3Senaste lydelse 2005:932.

4Senaste lydelse 2009:711.

107

Prop. 2017/18:267 2.30	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575)
	om europabolag
Härigenom föreskrivs att 3 och 32 §§ och rubriken närmast före 3 §
lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
Firma				Företagsnamn
			3 §
Ett	europabolags	firma	skall	Ett europabolags	företagsnamn
innehålla beteckningen SE. Firman				ska innehålla beteckningen SE.
skall tydligt skilja sig från andra				Företagsnamnet ska	tydligt skilja
ännu bestående firmor som är				sig från andra ännu bestående
införda i det register som avses i				företagsnamn som är införda i det
7 §.				register som avses i 7 §.
			32 §1
Bolagsverkets beslut att skriva av				Bolagsverkets beslut att skriva av
en anmälan om registrering eller				en anmälan om registrering eller
att vägra registrering får över-				att vägra registrering får över-
klagas till allmän förvaltnings-				klagas till allmän förvaltnings-
domstol. Detsamma gäller verkets				domstol. Detsamma gäller verkets
beslut i ett tillståndsärende enligt				beslut i ett tillståndsärende enligt
11 §, verkets beslut om att vägra				11 §, verkets beslut om att vägra
att utfärda ett intyg enligt 6 eller				att utfärda ett intyg enligt 6 eller
15 § samt verkets beslut enligt 28				15 § samt verkets beslut enligt 28
eller 31 §. Ett beslut av Bolagsverket				eller 31 §. Ett beslut av Bolagsverket
att vägra registrering av en firma				att vägra registrering av ett företags-
överklagas dock till Patent- och				namn överklagas dock till Patent-
marknadsdomstolen.		Ett	över-	och marknadsdomstolen. Ett över-
klagande ska ha kommit in inom				klagande ska ha kommit in inom
två månader från dagen för be-				två månader från dagen för be-
slutet.				slutet.

Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2016:217.

108

2.31	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen		Prop. 2017/18:267
	(2005:551)
Härigenom föreskrivs att		1 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 11 §§, 6 kap. 2 §,
9 kap. 29 och 38 §§, 23 kap. 7, 28, 38 och 42 §§, 24 kap. 8 §, 26 kap. 3 och
7 §§, 27 kap. 7 §, 28 kap. 1–7 §§, 31 kap. 2 §, 32 kap. 17 §, rubriken till
28 kap. och rubrikerna närmast före 27 kap. 7 §, 28 kap. 1, 3, 4 och 5 §§
och 32 kap. 17 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser

–bildande av aktiebolag (2 kap.),

–bolagsordning (3 kap.),

–aktierna (4 kap.),

–aktiebok (5 kap.),

–aktiebrev (6 kap.),

–bolagsstämma (7 kap.),

–bolagets ledning (8 kap.),

–revision (9 kap.),

–allmän och särskild granskning (10 kap.),

–ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m. (11 kap.),

–fondemission (12 kap.),

–nyemission av aktier (13 kap.),

–emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier

(14 kap.),

–emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier

(15 kap.),

–vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.),

–värdeöverföringar från bolaget (17 kap.),

–vinstutdelning (18 kap.),

–förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.),

–minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.),

–lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.),

–inlösen av minoritetsaktier (22 kap.),

–fusion av aktiebolag (23 kap.),

–delning av aktiebolag (24 kap.),

–likvidation och konkurs (25 kap.),

–byte av bolagskategori (26 kap.),

–registrering (27 kap.),

– aktiebolags firma (28 kap.),	– aktiebolagets	företagsnamn
	(28 kap.),
– skadestånd (29 kap.),

1Senaste lydelse 2005:812.

109

Prop. 2017/18:267 – straff och vite (30 kap.),

–överklagande (31 kap.), samt

–aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (32 kap.).

	3 kap.
	1 §2
Bolagsordningen ska ange
1. bolagets firma,	1. bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

4.aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen ska kunna bestämmas till ett lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,

5.antalet aktier eller, om det i bolagsordningen har angetts ett minimikapital och ett maximikapital, ett lägsta och högsta antal aktier, varvid relationen mellan minimikapitalet och det lägsta antalet aktier ska vara densamma som relationen mellan maximikapitalet och det högsta antalet aktier,

6.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,

7.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana ska finnas,

8.antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer, om revisor ska finnas enligt 9 kap. 1 §,

9.hur bolagsstämma ska sammankallas, och

10.den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta.

När antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter anges enligt första stycket 6 och 7, ska arbetstagarrepresentanter som utses enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda inte räknas med.

I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.

		11 §
I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika aktiebolag,
vars firma inte innehåller ordet			vars företagsnamn inte innehåller
publikt,	skall i bolagsordningen		ordet publikt, ska i bolagsordning-
anges	beteckningen	(publ) efter	en anges beteckningen (publ) efter
firman.			företagsnamnet.
		6 kap.
		2 §3
Ett aktiebrev ska ange
1. bolagets firma,		organisations-	1. bolagets företagsnamn, organis-
nummer och bolagskategori,			ationsnummer och bolagskategori,

2.aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

2Senaste lydelse 2010:834.

3Senaste lydelse 2013:576.

110

3. nummer på de aktier som avses med brevet,

Prop. 2017/18:267

4.aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,

5.förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6.vilken dag aktiebrevet lämnades ut.

I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket ska aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange fondens förvaltare liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

9kap. 29 §4

Revisionsberättelsens inledning	Revisionsberättelsens inledning
ska innehålla uppgift om	ska innehålla uppgifter om
1. bolagets firma och organi-	1. bolagets företagsnamn och
sationsnummer,	organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

38 §5

I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 28 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen, 28 a § första stycket första meningen och andra stycket om gemensam revisionsberättelse samt 29 § första stycket 2 och 4 och andra stycket, 30 §, 31 § första och andra styckena, 31 a §, 32 § första stycket 1 och 35–36 §§ om revisionsberättelsens innehåll. Bestämmelserna i 31 § första och andra styckena gäller dock inte i fråga om en hållbarhetsrapport för koncernen. I den delen ska revisionsberättelsen i stället innehålla ett uttalande om

huruvida en rapport har upprättats eller inte.
Koncernrevisionsberättelsens in-	Koncernrevisionsberättelsens		in-
ledning ska innehålla uppgift om	ledning ska innehålla uppgifter om
moderbolagets firma och organis-	moderbolagets företagsnamn		och
ationsnummer samt om vilket eller	organisationsnummer	samt	om
vilka normsystem för koncern-	vilket eller vilka normsystem för
redovisning som moderbolaget har	koncernredovisning	som moder-
tillämpat.	bolaget har tillämpat.

På koncernredovisningen ska revisorn göra en hänvisning till koncern- revisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska också detta antecknas på koncernredovisningen. Om moderbolaget har fler än en revisor, gäller detta samtliga revisorer.

4Senaste lydelse 2016:431.

5Senaste lydelse 2016:955.

111

Prop. 2017/18:267	23 kap.
	7 §
I fusionsplanen skall det för		I fusionsplanen ska det för varje
varje bolag anges		bolag anges
1. firma, bolagskategori,	orga-	1. företagsnamn, bolagskategori,
nisationsnummer och den ort där		organisationsnummer och den ort
styrelsen skall ha sitt säte,		där styrelsen ska ha sitt säte,
2. hur många aktier i det över-		2. hur många aktier i det över-
tagande bolaget som skall lämnas		tagande bolaget som ska lämnas
för ett angivet antal aktier i över-		för ett angivet antal aktier i över-
låtande bolag och vilken kontant		låtande bolag och vilken kontant
ersättning som skall lämnas som		ersättning som ska lämnas som
fusionsvederlag,		fusionsvederlag,
3. den tidpunkt och de	övriga	3. den tidpunkt och de övriga
villkor som skall gälla för utläm-		villkor som ska gälla för utläm-
nandet av fusionsvederlaget,		nandet av fusionsvederlaget,

4.från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5.den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka

rättigheter

i det

över-

6. vilka

rättigheter

i det

över-

tagande bolaget som skall till-

tagande bolaget som ska till-

komma innehavare av aktier, teck-

ningsoptioner,

konvertibler

och

ningsoptioner,

konvertibler

och

andra värdepapper

med särskilda

andra värdepapper med särskilda

rättigheter i överlåtande bolag eller

vilka åtgärder som i övrigt skall

vilka åtgärder som i övrigt ska

vidtas till förmån för de nämnda

innehavarna, och

7. arvode

och

annan

särskild

7. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot

eller

verkställande

relseledamot

eller

verkställande

direktör i överlåtande eller över-

tagande bolag eller till en revisor

som utför granskning enligt 11 §.

28 §

Om ett moderbolag äger samt-

liga aktier i ett dotterbolag, kan

bolagens styrelser fatta beslut om

att dotterbolaget skall gå upp i

att dotterbolaget ska gå upp i

moderbolaget.

skall

därvid

moderbolaget.

ska

därvid

upprätta

fusionsplan.

Planen

upprätta

fusionsplan.

Planen

skall för vart och ett av bolagen

ska för vart och ett av bolagen

ange

1. firma,

bolagskategori,

orga-

1. företagsnamn, bolagskategori,

nisationsnummer och den ort där

organisationsnummer

och

den ort

styrelsen skall ha sitt säte,

där styrelsen ska ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka

rättigheter

moder-

3. vilka

rättigheter

moder-

112

bolaget som

skall

tillkomma

inne-

bolaget som

ska

tillkomma

inne-

havare av teckningsoptioner, kon-					havare av teckningsoptioner, kon- Prop. 2017/18:267
vertibler	och	andra värdepapper			vertibler	och	andra värdepapper
med särskilda rättigheter i dotter-					med särskilda rättigheter i dotter-
bolaget eller vilka åtgärder som i					bolaget eller vilka åtgärder som i
övrigt skall vidtas till förmån för					övrigt ska vidtas till förmån för de
de nämnda innehavarna,					nämnda innehavarna,
4. arvode		och	annan	särskild	4. arvode		och	annan	särskild
förmån som med anledning av					förmån som med anledning av
fusionen skall lämnas till en sty-					fusionen ska lämnas till en sty-
relseledamot eller en verkställande					relseledamot eller en verkställande
direktör eller till en revisor som					direktör eller till en revisor som
utför granskning enligt 29 §.					utför granskning enligt 29 §.
I fusionsplanen skall det lämnas					I fusionsplanen ska det lämnas
en redogörelse för de omständig-					en redogörelse för de omständig-
heter som kan vara av vikt vid be-					heter som kan vara av vikt vid be-
dömningen av fusionens lämplig-					dömningen av fusionens lämplig-
het för bolagen.					het för bolagen.
				38 §6
Fusionsplanen			ska	innehålla	Fusionsplanen			ska	innehålla
uppgift om					uppgifter om
1. de	fusionerande			bolagens	1. de	fusionerande			bolagens
form, firma och säte,					form, företagsnamn och säte,

2.utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell kontant betalning,

3.de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,

4.den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

6.från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bok- föringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,

7.vilka rättigheter i det övertagande bolaget som ska tillkomma inne- havare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

8.arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 11, 40 eller 41 §,

9.bolagsordning för det övertagande bolaget,

10.värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det över- tagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och

11.datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.

6Senaste lydelse 2008:12.

113

Prop. 2017/18:267	I	förekommande		fall	ska fu-	I förekommande fall ska fu-
	sionsplanen		också		innehålla	sionsplanen	också	innehålla	en
	uppgift om hur arbetstagarna deltar					uppgift om hur arbetstagarna deltar
	i den process genom vilken					i den process genom vilken
	formerna		för	arbetstagarnas		formerna	för	arbetstagarnas
	medverkan		i det	övertagande		medverkan	i det	övertagande
	bolaget beslutas.					bolaget beslutas.
	Vid kombination ska fusions-					Vid kombination ska fusions-
	planen också innehålla uppgift om					planen också	innehålla uppgifter
	det	övertagande bolagets form,				om det övertagande bolagets form,
	firma och säte.					företagsnamn och säte.
					42 §7
	Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 14 § att ge in
	fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av det
	svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar ska
	skyldigheten fullgöras av det svenska bolag som är övertagande bolag
	eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av
	de överlåtande svenska bolagen.
	Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är
	avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning
	till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är
	auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får
	medge att någon översättning inte ges in.
	I anmälan för registrering ska					I anmälan för registrering ska
	lämnas uppgift om					det lämnas uppgifter om
	1. form, firma och säte för vart					1. form, företagsnamn och			säte
	och ett av de fusionerande bolagen,					för vart och ett av de fusionerande
						bolagen,

2.de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,

3.hur borgenärer och, i förekommande fall, minoritetsaktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas, och

4.bolagens adresser.

När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.

24 kap.

8 §

I delningsplanen skall det för varje bolag anges

1.firma, bolagskategori, orga- nisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2.en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall

I delningsplanen ska det för varje bolag anges

1.företagsnamn, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen ska ha sitt säte,

2.en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska

7 Senaste lydelse 2008:12.

114

Ett beslut enligt 1 § ska anmälas för registrering i aktiebolags- registret.

överföras till vart och ett av de						överföras till vart och ett av de
övertagande		bolagen		eller, vid		övertagande		bolagen		eller, vid
delning	enligt	1 §	andra stycket 2,			delning	enligt	1 §	andra stycket 2,
behållas av det överlåtande bolaget						behållas av det överlåtande bolaget
med uppgift om tillgångarnas och						med uppgift om tillgångarnas och
skuldernas verkliga värde,						skuldernas verkliga värde,
3. hur	många		aktier	i	överta-	3. hur	många		aktier	i	överta-
gande bolag som skall lämnas för						gande bolag som ska lämnas för ett
ett angivet antal aktier i det över-						angivet antal aktier i det över-
låtande bolaget och vilken kontant						låtande bolaget och vilken kontant
ersättning som skall lämnas som						ersättning som ska lämnas som
delningsvederlag,						delningsvederlag,
4. den	tidpunkt		och	de	övriga	4. den	tidpunkt		och	de	övriga
villkor som skall gälla för utläm-						villkor som ska gälla för utläm-
nandet av delningsvederlaget,						nandet av delningsvederlaget,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,

6. den planerade tidpunkten för				6. den planerade tidpunkten för
upplösningen	av	det överlåtande		upplösningen	av	det överlåtande
bolaget, om detta skall upplösas,				bolaget, om detta ska upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande				7. vilka rättigheter i övertagande
bolag som skall tillkomma inne-				bolag som ska tillkomma inne-
havare av aktier, teckningsoption-				havare av aktier, teckningsoption-
er, konvertibler och andra värde-				er, konvertibler och andra värde-
papper med särskilda rättigheter i				papper med särskilda rättigheter i
det överlåtande bolaget eller vilka				det överlåtande bolaget eller vilka
åtgärder som i övrigt skall vidtas				åtgärder som i övrigt ska vidtas till
till förmån för de nämnda inne-				förmån för de nämnda inne-
havarna,				havarna,
8. arvode	och	annan	särskild	8. arvode	och	annan	särskild
förmån som med anledning av				förmån som med anledning av
delningen skall lämnas till en sty-				delningen ska lämnas till en sty-
relseledamot eller en verkställande				relseledamot eller en verkställande
direktör i överlåtande eller över-				direktör i överlåtande eller över-
tagande bolag eller till en revisor				tagande bolag eller till en revisor
som utför granskning enligt 13 §,				som utför granskning enligt 13 §,
9. om någon på något annat sätt				9. om någon på något annat sätt
skall få särskilda rättigheter eller				ska få särskilda rättigheter eller
förmåner av	övertagande bolag			förmåner av	övertagande bolag
som bildas i samband med del-				som bildas i samband med del-
ningen, och				ningen, och
10. kostnaderna		för	delningen	10. kostnaderna		för	delningen
och hur dessa skall fördelas på del-				och hur dessa ska fördelas på del-
tagande bolag.				tagande bolag.

26kap. 3 §

Ett beslut enligt 1 § skall an- mälas för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Prop. 2017/18:267

115

Prop. 2017/18:267 Beslutet får registreras endast om

1.bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,

2.ett yttrande visas upp, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, av vilket det framgår att det finns täckning för det registrerade aktiekapitalet, och

3. bolagets firma inte strider mot	3. bolagets företagsnamn	inte
föreskrifterna i 28 kap. 1 och 7 §§	strider mot föreskrifterna i 28 kap.
om ett publikt aktiebolags firma.	1 och 7 §§ om ett publikt	aktie-
	bolags företagsnamn.

7 §

Ett beslut enligt 6 § skall an- mälas för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma.

Ett beslut enligt 6 § ska anmälas för registrering i aktiebolags- registret.

Beslutet får registreras endast om bolagets företagsnamn inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags företagsnamn.

							27 kap.
	Avregistrering av firma							Avregistrering av ett företagsnamn
							7 §
	I firmalagen				(1974:156)		finns	I lagen (2018:000) om företags-
	bestämmelser om avregistrering av							namn finns bestämmelser om av-
	firma ur aktiebolagsregistret sedan							registrering av ett företagsnamn ur
	en dom om hävande av firma-							aktiebolagsregistret sedan en dom
	registrering har vunnit laga kraft.							om hävning av registreringen av
								företagsnamnet har fått laga kraft.
	28 kap. Aktiebolags firma							28 kap. Aktiebolagets
								företagsnamn
	Firma							Företagsnamn
							1 §
	Ett	aktiebolags				firma	skall	Ett	aktiebolags	företagsnamn
	innehålla		ordet		aktiebolag		eller	ska innehålla ordet aktiebolag eller
	förkortningen AB.							förkortningen AB.
	Firman skall tydligt skilja sig							Företagsnamnet		ska	tydligt
	från annan firma som tidigare har							skilja sig från andra företagsnamn
	registrerats			i aktiebolagsregistret				som tidigare har registrerats i
	eller filialregistret och ännu är							aktiebolagsregistret		eller	filialre-
	bestående.							gistret och ännu är bestående.
	Om	bolagets			firma skall re-			Om	bolagets företagsnamn ska
116	gistreras		på	två	eller	flera	språk,	registreras på två eller flera språk,

För registrering av ett aktiebolags företagsnamn gäller, utöver vad som framgår av 1–3 §§, vad som före- skrivs i lagen (2018:000) om före- tagsnamn. I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn.

Uppgifter om företagsnamn m.m. i brev, fakturor och orderblanketter samt på webbplatser

Bolagets styrelse kan anta ett särskilt företagsnamn. Bestämmel- serna i 1 § om företagsnamn gäller även ett särskilt företagsnamn. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i ett särskilt företagsnamn.

Övriga bestämmelser om företagsnamn

skall varje	lydelse anges i bolags- ska varje lydelse anges i bolags-
ordningen.	ordningen.
	2 §

Prop. 2017/18:267

Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.

Ett privat aktiebolags företags- namn får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags företagsnamn finns bestämmelser i 7 §.

Bifirma

Särskilt företagsnamn

3 §

Bolagets styrelse kan anta bi- firma. Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i en bifirma.

Övriga bestämmelser om firma

4 §

För registrering av aktiebolags firma gäller, utöver vad som fram- går av 1–3 §§, vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firma- registrering.

Uppgifter om firma m.m. i brev, fakturor och orderblanketter samt på webbplatser

5 §8

Ett aktiebolags brev, fakturor, Ett aktiebolags brev, fakturor, orderblanketter och webbplatser orderblanketter och webbplatser

8Senaste lydelse 2006:486.

117

Prop. 2017/18:267 skall ange bolagets firma, den ort					ska ange bolagets företagsnamn,
där styrelsen har sitt säte samt					den ort där styrelsen har sitt säte
bolagets		organisationsnummer			samt		bolagets	organisations-
enligt	lagen		(1974:174) om		nummer		enligt lagen		(1974:174)
identitetsbeteckning för				juridiska	om	identitetsbeteckning				för
personer m.fl. Om bolaget har gått					juridiska		personer	m.fl.		Om
i likvidation, skall också detta anges.					bolaget har gått i likvidation, ska
					också detta anges.
Om det finns särskilda skäl, får					Om det finns särskilda skäl, får
Bolagsverket tillåta att ett aktie-					Bolagsverket tillåta att ett aktie-
bolag inte lämnar uppgift om					bolag inte lämnar uppgift om
bolagets firma på sina webbplatser.					bolagets		företagsnamn		på	sina
I så	fall	skall	uppgift	i stället	webbplatser. I så fall ska uppgifter
lämnas om att bolaget är ett aktie-					i stället lämnas om att bolaget är ett
bolag och om bolagskategori. Ett					aktiebolag och om bolagskategori.
sådant tillstånd skall begränsas till					Ett sådant tillstånd ska begränsas
viss tid och får förenas med villkor.					till viss tid och får förenas med
					villkor.
				6 §
Skriftliga handlingar som ut-					Skriftliga handlingar som ut-
färdas för ett aktiebolag skall					färdas för ett aktiebolag ska under-
undertecknas med bolagets firma,					tecknas med bolagets företags-
om firman inte framgår på något					namn, om företagsnamnet inte
annat sätt.					framgår på något annat sätt.

Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelser enligt handlingen som för egen skuld. Detta gäller dock inte, om det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats på bolagets vägnar. Det gäller inte heller, om

1.det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och

2.mottagaren av handlingen får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personlig ansvarighet gällande mot undertecknarna av handlingen.

7 §

Ett publikt aktiebolags firma	Ett publikt aktiebolags före-
skall följas av beteckningen (publ),	tagsnamn ska följas av beteck-
om det inte av bolagets firma	ningen (publ), om det inte av
framgår att bolaget är publikt.	bolagets företagsnamn framgår att
Firman får inte innehålla ordet	bolaget är publikt. Företagsnamnet
privat.	får inte innehålla ordet privat.

118

Företagsnamnet för ett aktie- bolag med särskild vinstutdel- ningsbegränsning ska följas av beteckningen (svb), om det inte av bolagets företagsnamn framgår att det är ett sådant aktiebolag.

31 kap.	Prop. 2017/18:267
2 §9
Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5.beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

Ett beslut av Bolagsverket att	Ett	beslut av Bolagsverket att
vägra registrering av en firma enligt	vägra	registrering av ett företags-
27 kap. 2 § överklagas till Patent-	namn enligt 27 kap. 2 § överklagas
och marknadsdomstolen.	till Patent- och marknadsdom-
	stolen.

Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från

dagen för beslutet.
	32 kap.
Bolagets firma	Bolagets företagsnamn

17§10

Firman för ett aktiebolag med

särskild vinstutdelningsbegräns- ning skall följas av beteckningen (svb), om det inte av bolagets firma framgår att det är ett sådant aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9Senaste lydelse 2016:219.

10Senaste lydelse 2005:812.

119

Prop. 2017/18:267 2.32	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595)
	om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 3 och 40 §§ och rubriken närmast före 3 § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
Firma						Företagsnamn
					3 §
Ett europakooperativs firma skall						Ett	europakooperativs företags-
innehålla		beteckningen			SCE.	namn	ska innehålla beteckningen
Firman skall tydligt skilja sig från						SCE. Företagsnamnet ska tydligt
andra ännu bestående firmor som är						skilja sig från andra ännu bestå-
införda i det register som avses i						ende företagsnamn som är införda
10 §.						i det register som avses i 10 §.
					40 §1
Bolagsverkets beslut att skriva av						Bolagsverkets beslut att skriva av
en anmälan om registrering eller att						en anmälan om registrering eller
vägra registrering får överklagas till						att vägra registrering får över-
allmän förvaltningsdomstol.					Det-	klagas till allmän förvaltnings-
samma gäller verkets beslut i ett						domstol. Detsamma gäller verkets
tillståndsärende enligt 16 §, verkets						beslut i ett tillståndsärende enligt
beslut om att vägra utfärda ett						16 §, verkets beslut om att vägra
intyg enligt 8 eller 20 § samt verkets						utfärda ett intyg enligt 8 eller 20 §
beslut enligt 36 eller 39 §. Ett beslut						samt verkets beslut enligt 36 eller
av Bolagsverket att vägra registr-						39 §. Ett beslut av Bolagsverket att
ering av en firma överklagas dock						vägra registrering av ett företags-
till	Patent-		och	marknads-		namn överklagas dock till Patent-
domstolen. Ett överklagande ska ha						och marknadsdomstolen. Ett över-
kommit in inom två månader från						klagande ska ha kommit in inom
dagen för beslutet.						två månader från dagen för
						beslutet.

Finansinspektionens beslut i ett ärende enligt 6 eller 13 § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 16 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelsen 2016:222.

120


2.33	Förslag till lag om ändring i		Prop. 2017/18:267
	marknadsföringslagen (2008:486)
Härigenom föreskrivs att 18 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

18 §

En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen

1.inte är vilseledande,

2.avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda för samma ändamål,

3.på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,


4. inte medför förväxling mellan					4. inte medför förväxling mellan
näringsidkaren		och	en	annan	näringsidkaren		och	en	annan
näringsidkare		eller	mellan deras		näringsidkare		eller	mellan deras
produkter,	varumärken,			firmor	produkter,	varumärken, företags-
eller andra kännetecken,					namn eller andra kännetecken,
5. inte	misskrediterar			eller är	5. inte	misskrediterar			eller är
nedsättande för en annan närings-					nedsättande för en annan närings-
idkares verksamhet,			förhållanden,		idkares verksamhet,			förhållanden,
produkter, varumärken, firma eller					produkter,	varumärken,			företags-
andra kännetecken,					namn eller andra kännetecken,

6.i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor med samma beteckning,

7. inte drar otillbörlig fördel av					7. inte drar otillbörlig fördel av
en annan näringsidkares renommé					en annan näringsidkares renommé
som är förknippat med närings-					som är förknippat med närings-
idkarens	varumärke,		firma eller		idkarens	varumärke,	företagsnamn
andra kännetecken		eller		varans	eller andra kännetecken eller varans
ursprungsbeteckning, och					ursprungsbeteckning, och
8. inte	framställer		en	produkt	8. inte	framställer	en produkt
som en imitation eller kopia av en					som en imitation eller kopia av en
produkt som har ett skyddat varu-					produkt som har ett skyddat varu-
märke eller firma.					märke eller företagsnamn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

121

Prop. 2017/18:267 2.34	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:990)
	om företagshypotek
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (2008:990) om företags-
hypotek ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		4 kap.
		10 §

En ansökan om företagsinteckning ska innehålla uppgift om det belopp på vilket inteckningen ska lyda.

Inteckningens belopp ska anges i svenska kronor eller i sådan utländsk valuta för vilken det löpande finns tillgång till en tillförlitlig kurs för

växling mellan den aktuella valutan och svenska kronor.
Sökanden	ska	lämna	styrkt	Sökanden	ska lämna	styrkt
uppgift om namn eller firma och				uppgift om namn eller företags-
person- eller organisationsnummer.				namn och person- eller organi-
Om uppgifterna		redan	finns	sationsnummer. Om uppgifterna
registrerade	hos	inskrivnings-		redan finns	registrerade	hos
myndigheten	behöver sökanden			inskrivningsmyndigheten behöver
inte styrka dessa.				sökanden inte styrka dessa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

122

2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) Prop. 2017/18:267 om vidareutnyttjande av handlingar från den

offentliga förvaltningen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			4 §1
Lagen påverkar inte utövandet av				Lagen	påverkar inte utövandet
sådan ensamrätt som följer av				av sådan ensamrätt som följer av
patentlagen (1967:837), mönster-				patentlagen (1967:837), mönster-
skyddslagen		(1970:485),	firma-	skyddslagen		(1970:485), lagen
lagen	(1974:156),		lagen	(1992:1685) om skydd för krets-
(1992:1685) om skydd för krets-				mönster	för	halvledarprodukter,
mönster	för	halvledarprodukter,		växtförädlarrättslagen (1997:306),
växtförädlarrättslagen (1997:306)				varumärkeslagen (2010:1877) eller
eller		varumärkeslagen		lagen (2018:000) om företags-
(2010:1877).				namn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2015:289.

123

Prop. 2017/18:267 2.36	Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen
	(2010:696)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §1

Den som bedriver en sändningsverksamhet som det inte behövs tillstånd för enligt denna lag eller som tillhandahåller beställ-tv, ska anmäla sig för registrering hos Myndigheten för press, radio och tv. Detsamma gäller den som för någon annans räkning bedriver sänd- ningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellit-

entreprenör).
I anmälan ska följande anges:
1. namn, firma eller motsvar-	1. namn, företagsnamn eller
ande,	motsvarande,

2.ställföreträdare för juridisk person,

3.postadress, telefonnummer, e-postadress och webbplats, och

4.uppgift om den verksamhet som bedrivs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2015:808.

124

2.37	Förslag till lag om ändring i alkohollagen		Prop. 2017/18:267
	(2010:1622)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

13kap. 2 §

Registret får innehålla uppgifter om dem som har tillstånd eller

bedriver verksamhet enligt denna lag.
I registret får behandlas uppgifter om
1. namn eller firma, person-,	1. namn	eller företagsnamn,
samordnings-, registrerings- eller	person-, samordnings-, registrer-
organisationsnummer, adress och	ings- eller	organisationsnummer,
telefonnummer, och	adress och telefonnummer, och

2.den verksamhet som tillståndet avser och om villkor som har meddelats för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

125

Prop. 2017/18:267 2.38	Förslag till lag om ändring i
	försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 50 §, 12 kap. 11 och 88 §§, 13 kap. 39 § och rubrikerna närmast före 11 kap. 50 §, 12 kap. 88 § och 13 kap.

39 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
11 kap.
Försäkringsaktiebolags firma	Försäkringsaktiebolagets
	företagsnamn
50 §
Ett försäkringsaktiebolags firma	Ett försäkringsaktiebolags	före-
ska innehålla ordet försäkring.	tagsnamn ska innehålla	ordet
	försäkring.
Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,	Föreslagen lydelse
rskr. 2017/18:306

12 kap.

11 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter

om
1. bolagets firma,	1. bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet, varvid det ska anges särskilt om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,

4.om försäkringsrörelse ska drivas utanför EES,

5.antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter som får utses av bolags- stämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6.den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7.garantikapitalet,

8.regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9.för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkrings- företag och hur uttaxeringen ska genomföras,

10.i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garanti- kapitalet,

11.om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas,

12.hur en bolagsstämma ska sammankallas,

13.de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma,

126

Ett ömsesidigt försäkringsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och försäkring. Om verksamheten avser att meddela försäkring av egendom bara inom ett begränsat geografiskt område, ska företagsnamnet ange området för bolagets verksamhet men ordet ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är in- förda i det register som avses i 14 kap. 1 §. I övrigt finns be- stämmelser om registreringen i lagen (2018:000) om företags- namn.

14. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst Prop. 2017/18:267 eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust,

15.antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16.hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upp- lösning, och

17.det som ska gälla för sådana förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar, om sådana ska förekomma.

Om försäkringsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska det anges i bolagsordningen.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Firma	Företagsnamn

88 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags firma ska innehålla orden ömse- sidig och försäkring. Om verksam- heten avser att meddela försäkring av egendom bara inom ett begränsat geografiskt område, ska firman ange området för bolagets verk- samhet men ordet ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta bi- firma. Bifirma får inte innehålla ordet ömsesidig.

Firman ska tydligt skilja sig från firmor som är införda i det register som avses i 14 kap. 1 §. I övrigt finns bestämmelser om registrer- ingen i firmalagen (1974:156).

					13 kap.
Firma						Företagsnamn
Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,						Föreslagen lydelse
rskr. 2017/18:306
					39 §
I stället för			bestämmelserna i			I stället	för bestämmelserna i
20 kap.	1 §	första		stycket	första	20 kap. 1 § första		stycket	första
meningen		och		2 §	lagen	meningen	och	2 §	lagen
(2018:000) om ekonomiska före-						(2018:000) om ekonomiska före-
ningar	om	en	förenings		firma	ningar om en förenings företags-				127
										127

Prop. 2017/18:267 gäller för försäkringsföreningar att dess firma ska innehålla ordet försäkringsförening och att ordet försäkringsförening eller en för- kortning av det uttrycket inte får finnas med i en bifirma.

Endast försäkringsföreningar får i sin firma använda uttrycket försäkringsförening.

namn gäller för försäkrings- föreningar att dess företagsnamn ska innehålla ordet försäkrings- förening och att ordet försäkrings- förening eller en förkortning av det uttrycket inte får finnas med i ett särskilt företagsnamn.

Endast försäkringsföreningar får

isitt företagsnamn använda ut- trycket försäkringsförening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

128

2.39	Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602)		Prop. 2017/18:267
	om överlämnande av allmänna handlingar för
	förvaring
Härigenom föreskrivs att 6 § och rubriken närmast före 6 § lagen
(2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Anmälan av firmaändring		Anmälan av ändring av ett
		företagsnamn
	6 §
Om ett enskilt organ som		Om ett enskilt organ som
förvarar	allmänna handlingar från	förvarar allmänna handlingar från
en statlig myndighet ändrar sin		en statlig myndighet ändrar sitt
firma, ska organet genast anmäla		företagsnamn, ska organet genast
ändringen till den statliga arkiv-		anmäla ändringen till den statliga
myndigheten.		arkivmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

129

Prop. 2017/18:267 2.40	Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188)
	om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §1

Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1.lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patent- lagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2.lagen (1960:729) om 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk, mönsterskydds-					konstnärliga	verk,	mönster-
lagen	(1970:485),		firmalagen		skyddslagen	(1970:485),		lagen
(1974:156), lagen (1992:1685) om					(1992:1685)	om	skydd	för
skydd	för	kretsmönster		för	kretsmönster	för	halvledar-
halvledarprodukter,			varumärkes-		produkter,	varumärkeslagen
lagen	(2010:1877)		och	lagen	(2010:1877), lagen (2017:322) om
(2017:322) om medling i vissa					medling i vissa upphovsrättstvister,
upphovsrättstvister,					lagen (2018:000) om företagsnamn
					och lagen (2018:000) om skydd för
					beteckningar på jordbruksproduk-
					ter och livsmedel,

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen

(2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen

(2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen

(2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet

ifråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskade- lagen (2016:964) och lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, och

4.annan lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2017:324.

130

2.41	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672)	Prop. 2017/18:267
	om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 8 kap. 33 och 41 §§, 11 kap. 12 §, 16 kap. 6, 32 och 38 §§, 20 kap. 1–4 §§, 23 kap. 1 och 2 §§, rubriken till 20 kap. och rubrikerna närmast före 20 kap. 1–3 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2018:672

Föreslagen lydelse

1kap. 1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna avser

–bildande av en ekonomisk förening (2 kap.),

–föreningens stadgar (3 kap.),

–medlemmar i föreningen (4 kap.),

–medlemsförteckning (5 kap.),

–föreningsstämma (6 kap.),

–föreningens ledning (7 kap.),

–revision (8 kap.),

–särskild granskning (9 kap.),

–medlemsinsatser (10 kap.),

–förlagsinsatser (11 kap.),

–värdeöverföring från föreningen (12 kap.),

–vinstutdelning (13 kap.),

–gottgörelse (14 kap.),

–minskning av reservfonden (15 kap.),

–fusion (16 kap.),

–likvidation (17 kap.),

–upplösning utan föregående likvidation (18 kap.),

–registrering (19 kap.),

– firma (20 kap.),

– företagsnamn (20 kap.),

–skadestånd (21 kap.),

–straff och vite (22 kap.),

–överklagande (23 kap.).

3kap.

1§

Föreningens stadgar ska innehålla uppgifter om

1. föreningens firma,

1. föreningens företagsnamn,

2.den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3.den verksamhet som föreningen ska bedriva,

4.vilken obligatorisk insats som varje medlem ska delta med, hur in- satsen ska fullgöras och i vilken utsträckning som en medlem får delta i föreningen med en överinsats,

5.antalet, eller lägsta och högsta antalet, styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter och tiden för deras uppdrag,

6.hur en föreningsstämma ska sammankallas,

7.de ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

131

Prop. 2017/18:267 8. den tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,

9.grunderna för hur föreningens vinst ska fördelas, och

10.hur föreningens återstående tillgångar ska fördelas när föreningen upplöses.

8 kap.

33 §

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgifter om

1. föreningens	firma	och	1. föreningens företagsnamn och
organisationsnummer,			organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, och

3.revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla en uppgift om vilken dag som revisionen avslutades.

41 §

I fråga om koncernrevisionsberättelsen tillämpas 32 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen och 33 § första stycket 2 och 3 och andra stycket, 34 §, 35 § första stycket 1 och 38 och 39 §§ om revisionsberättelsens innehåll. Bestämmelserna i 34 § första stycket tillämpas dock inte i fråga om en hållbarhetsrapport för koncernen. I den delen ska revisionsberättelsen i stället innehålla ett uttalande om huru- vida en rapport har upprättats eller inte.

	Koncernrevisionsberättelsens in-			Koncernrevisionsberättelsens in-
	ledning ska innehålla uppgifter om			ledning ska innehålla uppgifter om
	moderföreningens	firma	och	moderföreningens företagsnamn
	organisationsnummer.			och organisationsnummer.
	Revisorn ska på koncernredovisningen göra en hänvisning till koncern-
	revisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller
	koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska revisorn anteckna även
	det på koncernredovisningen.
			11 kap.
			12 §
	För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis.
	Beviset ska ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller
	order och innehålla uppgifter om
	1. föreningens firma,			1. föreningens företagsnamn,
	2. nummer eller annan beteckning för beviset,
	3. insatsens storlek,
	4. den rätt till utdelning som insatsen medför,
	5. sättet för inlösen och utbetalning av utdelning,
	6. stadgebestämmelser som avses i 2 § andra stycket första meningen,
	och
	7. den ogiltighet som följer av 2 § andra stycket andra meningen.
	Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen. Styrelseleda-
	möters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning
	eller på liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 15 § ska inte tillämpas.
	Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och konto-
	föring av finansiella instrument framgår att förlagsandelsbevis inte får
132	utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

16kap. 6 §

I fusionsplanen ska det för varje förening anges
1. firma,	organisationsnummer	1. företagsnamn,	organisations-
och den ort där styrelsen ska ha sitt		nummer och den ort där styrelsen
säte,		ska ha sitt säte,

2.den planerade tidpunkten för föreningens upplösning, när det gäller en överlåtande förening,

3.de särskilda förmåner som medlemmar i någon av föreningarna i förekommande fall ska ha, och

4.vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i en överlåtande förening ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.

I fusionsplanen ska det även lämnas en redogörelse för de omständig- heter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Om medlemmar i någon av föreningarna ska ha särskilda förmåner i samband med fusionen, ska det framgå av redogörelsen hur förmånerna har bestämts.

32 §

En fusionsplan enligt 31 § ska innehålla uppgifter om

1. de fusionerande föreningarnas	1. de fusionerande föreningarnas
form, firma och säte,	form, företagsnamn och säte,

2.utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värde- papper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,

3.de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och förekommande värdepapper i den övertagande föreningen,

4.den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor som andelar och före- kommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,

6.från vilken tidpunkt som de fusionerande föreningarnas transak- tioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,

7.vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av särskilda rättigheter i den överlåtande föreningen ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för innehavarna,

8.arvode och andra särskilda förmåner som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller mot- svarande befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 34 § eller 35 § första stycket 2,

9.stadgarna för den övertagande föreningen,

10.värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den över- tagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och

11.datum för de räkenskaper som har legat till grund för att fastställa villkoren för fusionen.

Prop. 2017/18:267

133

En ekonomisk förenings före- tagsnamn ska innehålla orden ekonomisk och förening eller förkortningen ek. för. I företags- namnet får inte ordet bolag eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar företagsnamnet. Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra företagsnamn som är införda i föreningsregistret och ännu är bestående.

Om föreningens företagsnamn ska registreras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i stadgarna.

Prop. 2017/18:267	I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla en uppgift om
	hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbets-
	tagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.
	Vid kombination ska fusions-	Vid kombination ska fusions-
	planen också innehålla uppgifter	planen också innehålla uppgifter
	om den övertagande föreningens	om den övertagande föreningens
	form, firma och säte.	form, företagsnamn och säte.
	38 §
	I anmälan om registrering enligt 37 § ska det lämnas uppgifter om
	1. form, firma och säte för var	1. form, företagsnamn och säte
	och en av de fusionerande	för var och en av de fusionerande
	föreningarna,	föreningarna,
	2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som an-
	vänds för identifiering i registren,
	3. hur borgenärer och i förekommande fall medlemmar ska gå till väga
	för att utöva sina rättigheter samt de adresser där det kostnadsfritt finns
	tillgång till fullständig information om detta förfarande, och
	4. föreningarnas adresser.
	När registreringen kungörs enligt 19 kap. 5 §, ska kungörelsen inne-
	hålla de uppgifter som avses i första stycket 1–3.
	20 kap. Firma	20 kap. Företagsnamn
	Firma	Företagsnamn

1 §

En ekonomisk förenings firma ska innehålla orden ekonomisk och förening eller förkortningen ek. för. I firman får inte ordet bolag eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till miss- förståndet att det är ett bolag som innehar firman. Firman ska tydligt skilja sig från andra firmor som är införda i föreningsregistret och ännu är bestående.

Om föreningens firma ska registreras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i stadgarna.

134

Bifirma

2 §

Föreningens styrelse kan anta en eller flera bifirmor. Bestämmelser- na i 1 § om firma gäller även bifirma. Uttrycket ekonomisk för- ening eller en förkortning av detta uttryck får dock inte finnas med i en bifirma.

Särskilt företagsnamn

Prop. 2017/18:267

Föreningens styrelse kan anta ett eller flera särskilda företagsnamn. Bestämmelserna i 1 § om företags- namn gäller även särskilt företags- namn. Uttrycket ekonomisk för- ening eller en förkortning av detta uttryck får dock inte finnas med i ett särskilt företagsnamn.

Andra bestämmelser om firma Andra bestämmelser om

företagsnamn

3 §

Bestämmelser om registrering av en ekonomisk förenings firma

finns även i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

Bestämmelser om registrering av en ekonomisk förenings företags- namn finns även i lagen (2018:000) om företagsnamn. I den lagen finns också bestämmel- ser om förbud mot användning av företagsnamn och om hävning av registreringen av företagsnamnet.

4 §

Skriftliga handlingar som ut-	Skriftliga handlingar som ut-
färdas för en ekonomisk förening	färdas för en ekonomisk förening
ska undertecknas med föreningens	ska undertecknas med föreningens
firma, om firman inte framgår på	företagsnamn, om företagsnamnet
något annat sätt.	inte framgår på något annat sätt.

Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för skyldigheter enligt handlingen.

Andra stycket gäller inte, om

1.det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats för föreningens räkning, eller

2.det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för föreningen och mottagaren av handlingen får ett behörigt undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personligt ansvar gällande mot undertecknarna av handlingen.

23kap. 1 §

Bolagsverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om verket har

1.prövat en ansökan enligt 6 kap. 16 § om att kalla till förenings- stämma,

2.prövat en ansökan enligt 7 kap. 16 § om att utse en ersättare för en

styrelseledamot,

135

Prop. 2017/18:267 3. prövat en ansökan enligt 8 kap. 9, 10, 29, 30 eller 31 § om att utse eller entlediga en revisor,

4.beslutat enligt 8 kap. 17 § första stycket att en förening ska ha en revisor som är auktoriserad eller godkänd revisor eller utsett en viss revisor enligt 8 kap. 17 § andra stycket,

5.prövat en ansökan enligt 9 kap. 2 eller 3 § om att utse en särskild granskare,

6.prövat ett tillståndsärende enligt 7 kap. 8, 30 eller 38 §, 8 kap. 11, 14 eller 22 §, 15 kap. 1 § 2 eller 16 kap. 18 §,

7.förklarat enligt 16 kap. 26 § att en fusion har fallit,

8.vägrat att utfärda ett intyg enligt 16 kap. 42 §,

9.tagit bort en förening ur föreningsregistret enligt 18 kap. 8 §,

10. skrivit av en anmälan om	10. skrivit av en anmälan om
registrering enligt 19 kap. 3 § eller	registrering enligt 19 kap. 3 § eller
vägrat registrering av något annat	vägrat registrering av något annat
än en firma,	än ett företagsnamn,

11.avregistrerat någon enligt 19 kap. 9 §, eller

12.förelagt eller dömt ut vite enligt 22 kap. 3 §.

Ett överklagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.

2 §

Om Bolagsverket har vägrat registrering av en firma får beslutet överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Ett över- klagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.

Om Bolagsverket har vägrat registrering av ett företagsnamn får beslutet överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Ett över- klagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

136

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2017/18:267

Den 16 december 2015 antog Europaparlamentet och rådet ett nytt varumärkesdirektiv1. Direktivet finns i svensk och engelsk lydelse i bilagorna 1–3. EU:s medlemsstater ska ha genomfört direktivet senast den 14 januari 2019.

Regeringen gav i maj 2015 en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till hur direktivet ska genomföras i Sverige. Utredaren skulle också analysera hur de ändringar i varumärkeslagen som föranleds av direktivet förhåller sig till firmarätten. I mån av tid skulle uppdraget dessutom omfatta en redaktionell översyn av firmalagstiftningen, liksom en analys av om regleringen av skyddet för beteckningar på jordbruks- produkter och livsmedel i varumärkeslagen behöver ändras med hänsyn till vissa internationella handelsavtal. Vidare skulle utredaren analysera reglerna om skydd för allmänt kända konstnärsnamn och likartade namn och bedöma om det finns behov av lagändringar.

Utredningen tog namnet 2015 års varumärkesutredning. Uppdraget redovisades i november 2016 i betänkandet En känneteckensrättslig reform (SOU 2016:79). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 5.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstans- erna finns i bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftnings- ärendet (Ju2016/08020/L3).

I Europeiska kommissionens regi har ett möte hållits om genom- förandet av direktivet. Dessutom har överläggningar om genomförandet hållits med företrädare för berörda departement i de andra nordiska länderna.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 19 april 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7 och lagförslag som överens- stämmer med lagförslagen i avsnitt 2.3–2.6, 2.8–2.19, 2.21, 2.23–2.30 och 2.32–2.41 i denna proposition.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.2, 5.3, 9 och 12.2 och i författningskommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag.

I förhållande till lagrådsremissens förslag görs det också vissa språkliga och redaktionella ändringar.

1Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för till- närmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning.

137

Prop. 2017/18:267 4

Allmänna utgångspunkter

138

4.1Varumärken och företagsnamn

Betydelsen av varumärken och företagsnamn för näringslivet och konsumenter

Varumärken har stor betydelse för företagens möjligheter att nå fram- gång. Genom att använda varumärken kan företag identifiera och mark- nadsföra sig och sina varor och tjänster och på så sätt nå ut till kunder. Många varumärken representerar betydande ekonomiska värden för inne- havaren, grundat på stora investeringar. De kan ofta vara ett företags mest värdefulla tillgång. Varumärken fyller även en viktig funktion för konsumenter genom att de gör det lättare att välja de varor och tjänster som motsvarar konsumentens önskemål.

Varumärkenas betydelse för en väl fungerande inre marknad har upp- märksammats sedan länge inom EU och det finns gemensamma regler på området sedan slutet av 1980-talet. Det nya varumärkesdirektivet innebär att ytterligare steg tas för att förbättra villkoren för näringslivet genom att reglerna om varumärken blir modernare och enklare att använda. Från svensk sida har man deltagit aktivt i arbetet med det nya direktivet som medför att varumärkesrätten blir mer likalydande inom unionen.

Även företagsnamn har en viktig funktion. Genom sitt företagsnamn kan en näringsidkare särskilja sin verksamhet från andra näringsidkares. Det är vanligt att företag använder sitt företagsnamn som enda känne- tecken, både för verksamheten som sådan och som kännetecken för de varor och tjänster som företaget erbjuder. Ett företagsnamn har därför ofta samma funktion som ett varumärke. Det är också skälet till att lag- stiftningen på dessa områden i stor utsträckning är samordnad. I likhet med vad som gäller för varumärken kan företagsnamnet vara en värdefull tillgång för ett företag. Det är mot den bakgrunden angeläget att det finns en ändamålsenlig lagstiftning på området som är lätt att förstå och tillämpa.

De svenska reglerna om varumärken och företagsnamn

Bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken finns främst i varumärkeslagen (2010:1877). Kompletterande bestämmelser om för- farandet i varumärkesärenden finns i varumärkesförordningen (2011:594).

Rätten till ett varukännetecken ger innehavaren en ensamrätt att använda kännetecknet i näringsverksamhet som symbol för innehavarens varor och tjänster. Ensamrätten gäller som huvudregel i förhållande till samma eller liknande kännetecken som används för varor eller tjänster av samma eller liknande slag om det finns en risk för förväxling. Kända varukännetecken ges dessutom ett utökat skydd som innebär att ensam- rätten kan göras gällande även om kännetecknet används för andra slags varor eller tjänster. Ensamrätten uppkommer genom registrering hos Patent- och registreringsverket eller genom inarbetning. Ett varukänne- tecken ska anses inarbetat om det är känt inom en betydande del av den krets som det riktar sig till. Det är också möjligt att få skydd i Sverige

genom en internationell varumärkesregistrering. Registreringen av ett Prop. 2017/18:267 varumärke gäller i tio år, men den kan förnyas ett obegränsat antal

gånger. Under vissa förutsättningar kan en registrering upphävas, t.ex. om varumärket registrerats i strid med lagen. Ensamrätten till ett varu- kännetecken som inte är registrerat upphör när det inte längre är känt på det sätt som krävs för att det ska anses inarbetat.

Firmalagen (1974:156) innehåller generella bestämmelser om företags- namn (firma) och andra näringskännetecken. Rätten till ett näringskänne- tecken innebär att ingen annan än innehavaren i näringsverksamhet får använda tecknet, eller ett liknande tecken, för sådan verksamhet som inne- havaren bedriver. Ensamrätten är utformad på i huvudsak samma sätt som ensamrätten till ett varukännetecken. I likhet med vad som gäller för varu- kännetecken ges kända näringskännetecken ett utökat skydd. Ensamrätten kan uppkomma genom registrering eller inarbetning. Registrering sker huvudsakligen hos Bolagsverket men också hos andra registrerings- myndigheter. Vilken myndighet som ansvarar för registreringen är beroende av vilken företagsform som är aktuell. Registreringen av ett företagsnamn behöver inte förnyas utan kan bestå under obegränsad tid. Av firmalagen framgår under vilka förutsättningar en registrering av ett företagsnamn kan upphävas.

För att skydda ensamrätten till varukännetecken och näringskänne- tecken kan flera sanktioner komma i fråga vid intrång i ensamrätten. I varumärkeslagen och firmalagen finns bestämmelser om straffansvar och skadeståndsskyldighet. Vidare kan en domstol vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till ett intrång att fortsätta med det. Det finns också bestämmelser om andra skydds- och säkerhetsåtgärder, såsom förstörande av egendom, informationsföreläggande och intrångsundersökning.

Varumärkesrätten bygger på EU-regler

Varumärkesrätten är nationell, dvs. det skydd som svensk rätt ger en varumärkesinnehavare omfattar i princip bara Sverige. Samtidigt är varu- märkena sådana att de lätt kan användas i flera länder. Den omfattande internationella handeln har medfört att många företag söker varumärkes- skydd utomlands, genom nationella eller internationella förfaranden. En följd av det är att varumärkesrätten allt eftersom har kommit att harmoni- seras mer och mer. Särskilt samarbetet inom EU har haft stor betydelse för utformningen och tillämpningen av den svenska varumärkesrätten. På varumärkesområdet finns det också flera internationella konventioner som Sverige är anslutet till.

Varumärkesrätten inom EU regleras hittills genom två centrala rätts- akter – 2008 års varumärkesdirektiv2 och EU:s varumärkesförordning3 från 2017. Både direktivet och förordningen är kodifieringar (samman- slagningar) av tidigare direktiv respektive förordningar på området. Syftet med 2008 års direktiv är att EU:s medlemsstater i flera viktiga

2Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärm- ningen av medlemsstaternas varumärkeslagar.

3Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU- varumärken.

139

Prop. 2017/18:267 avseenden ska ha enhetliga nationella regler. Framför allt reglerar direktivet frågor om vad som behövs för att kunna få och upprätthålla en registrering av ett varumärke och frågor om omfattningen av ensam- rätten.

I EU:s varumärkesförordning finns bestämmelser om en särskild ordning på EU-nivå för registrering av varumärken, s.k. EU-varumärken. Ett EU-varumärke gäller inom hela unionen och registreras hos EU:s immaterialrättsmyndighet (European Union Intellectual Property Office, EUIPO). Förfarandet har funnits sedan mitten av 1990-talet och används i betydande utsträckning av svenska företag. Förutsättningarna för registrering och förfarandet vid registrering är fristående från den nationella varumärkesrätten och regleras i princip uteslutande i förordningen.

I samband med att det nya varumärkesdirektivet antogs i december 2015 antogs också ändringar i EU:s varumärkesförordning. Ändringarna i förordningen trädde i kraft den 23 mars 2016 och har lett till vissa anpassningar i svensk rätt (se prop. 2015/16:123 och prop. 2016/17:221).

Företagsnamnsrätten har inte varit föremål för internationell harmo- nisering på samma sätt som varumärkesrätten. Någon särskild reglering av företagsnamnsrätten finns inte inom EU. Rätten till företagsnamn berörs dock i varumärkesdirektivet och i EU:s varumärkesförordning, bl.a. när det gäller vad som kan utgöra hinder mot registrering av varumärken och grund för upphävande av varumärkesregistreringar.

Utöver EU:s varumärkesdirektiv och varumärkesförordning är det s.k. civilrättsliga sanktionsdirektivet4 en rättsakt av betydelse på området. Det syftar till att underlätta för rättighetshavare att ingripa mot den som begår intrång i en rättighet. Direktivet är tillämpligt i fråga om alla intrång i immateriella rättigheter som skyddas enligt EU-rätten eller svensk rätt. Det omfattar alltså både varumärken och företagsnamn.

4.2Det nya varumärkesdirektivet

Direktivet innebär moderniseringar och förenklingar

Det nya varumärkesdirektivet är en omarbetning av 2008 års varu- märkesdirektiv. Det övergripande syftet med omarbetningen är att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra reglerna mer till- gängliga och ändamålsenliga för användarna. Ändringarna ska bl.a. leda till lägre kostnader, snabbare förfaranden samt ökad förutsebarhet och rättssäkerhet. Direktivet innebär dels en fördjupad harmonisering av den materiella varumärkesrätten, dels nya gemensamma regler när det gäller förfarandena vid registrering av ett varumärke och hävning av en varu- märkesregistrering. Förfarandena omfattas inte av 2008 års direktiv utan regleras hittills uteslutande på nationell nivå. Vidare finns det nya bestämmelser om kollektiv-, garanti- och kontrollmärken, liksom regler om varumärken som förmögenhetsobjekt, t.ex. vid överlåtelse. Även om

4Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställan- de av skyddet för immateriella rättigheter.

140

det inte är fråga om någon fullharmonisering av hela rättsområdet, Prop. 2017/18:267 innebär det nya direktivet att varumärkesrätten i stor utsträckning blir

likalydande inom EU. Direktivet reglerar i princip uttömmande vad som krävs för att få och upprätthålla en varumärkesregistrering och omfattningen av innehavarens ensamrätt. Dessutom är förutsättningarna för registrering och grunderna för hävning uttömmande, låt vara att vissa bestämmelser är frivilliga för medlemsstaterna att införa. I andra delar är direktivet mer allmänt utformat och i dessa delar är det upp till medlemsstaterna att bestämma den närmare utformningen av den nationella regleringen. Det gäller t.ex. vad som ska gälla vid överlåtelse av varumärken och vissa av bestämmelserna om förfarandena vid registrering och hävning.

Regeringen välkomnar de nya EU-reglerna. För att svenska företag ska kunna konkurrera på bästa sätt på den europeiska marknaden behövs det regler som är enkla, förutsebara och rättssäkra. Direktivet innebär i flera avseenden en modernisering och förenkling av varumärkesrätten. Som många remissinstanser framhåller är det positivt med mer enhetliga regler inom EU eftersom det gynnar företag med verksamhet i både Sverige och andra EU-länder. Det underlättar därigenom internationell handel och ger bättre förutsättningar för svenska företag att exportera. Det gör det också lättare för utländska företag att verka i Sverige vilket kan leda till ökade investeringar i landet.

Det finns ett nära samband mellan den nationella varumärkesrätten och regleringen om EU-varumärken och många bestämmelser är likalydande i direktivet och förordningen. En av de bärande tankarna bakom varu- märkesreformen är också att direktivet – och därmed den nationella varu- märkesrätten – ska närma sig vad som gäller för EU-varumärken. Att reglerna liknar varandra innebär fördelar för de många svenska företag som registrerar varumärken både i Sverige och på EU-nivå. Det kan bl.a. resultera i tids- och kostnadsbesparingar för de företag som efter hand vill expandera och skydda sitt varumärke i andra EU-länder.

Sammantaget bedömer regeringen att de nya varumärkesreglerna kan främja handel och skapa förutsättningar för ökad export och ekonomisk tillväxt.

Närmare om genomförandet av direktivet

Ett EU-direktiv är bindande med avseende på det resultat som ska uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma formen och tillväga- gångssättet för genomförandet.

Många bestämmelser i 2008 års direktiv överförs i princip oförändrade till det nya direktivet. Skyldigheten att genomföra det nya direktivet gäller bara de bestämmelser som innebär ändringar i förhållande till tidigare, medan skyldigheten att genomföra de oförändrade bestämmel- serna följer av 2008 års direktiv. I dessa delar görs som utgångspunkt inga nya ställningstaganden. I vissa fall kan det emellertid finnas behov av författningsändringar som inte direkt föranleds av det nya direktivet.

En särskild fråga är hur nära den svenska lagtexten ska ansluta till texten i direktivet. Många centrala bestämmelser i varumärkeslagen är i dag utformade i nära överensstämmelse med 2008 års direktiv. Det är

därför en naturlig utgångspunkt att de bestämmelserna även fortsättnings-

141

Prop. 2017/18:267 vis bör vara utformade i nära anslutning till direktivet. Det gäller särskilt de bestämmelser som innebär rättigheter och skyldigheter för enskilda, t.ex. de som reglerar det grundläggande immaterialrättsliga skyddet. En sådan lagstiftningsteknik underlättar en EU-konform tolkning, dvs. en tolkning i enlighet med de bakomliggande EU-reglerna.

Liksom 2008 års varumärkesdirektiv omfattar det nya direktivet bara registrerade varumärken. Inarbetade varukännetecken regleras endast med avseende på deras förhållande till registrerade varumärken. I varu- märkeslagen tillämpas med några undantag samma regler för såväl registrerade varumärken som inarbetade varukännetecken. Direktivets bestämmelser bör därför som utgångspunkt vara tillämpliga även för inarbetade varukännetecken, om det inte finns skäl som talar för att undanta sådana kännetecken.

Regeringen lämnar i propositionen de förslag till lagändringar som bedöms behövas för att genomföra det nya varumärkesdirektivet. Detta bör göras med ändringar i varumärkeslagen. I övriga delar görs bedöm- ningen att svensk rätt, i vissa fall efter förordningsändringar, uppfyller direktivets krav.

Hänvisningar till EU:s varumärkesförordning

En hänvisning i en författning till en EU-förordning kan utformas så att den antingen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen av förord- ningen (s.k. dynamisk hänvisning) eller så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse (s.k. statisk hänvisning). Vid författningsskrivning är utgångspunkten att man använder sig av statiska hänvisningar. En följd av att ha statiska hänvisningar blir att om EU-bestämmelserna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring ska göras i den nationella lagstiftningen.

I de bestämmelser i varumärkeslagen som föreslås med anledning av direktivet finns nya hänvisningar till EU:s varumärkesförordning på tre ställen (2 kap. 30 § första stycket, 3 kap. 1 a § första stycket och 10 kap. 7 § första stycket). I de första två fallen fyller hänvisningen endast funktionen att informera om att EU:s varumärkesförordning är tillämplig och inte varumärkeslagen. Det saknar betydelse vilken lydelse av förordningen som hänvisningen sker till varför det är mest ändamålsenligt att välja en dynamisk hänvisning. I det sista fallet syftar hänvisningen till att reglera förutsättningarna för att kunna nå framgång med en intrångstalan mot den som använder ett yngre EU-varumärke. Hänvisningen är i det fallet av saklig karaktär vilket skulle kunna tala för en statisk hänvisning. En konsekvens av att välja en statisk hänvisning i detta fall skulle dock vara att om de aktuella bestämmelserna i förordningen ändras, utan att en motsvarande ändring görs i den svenska lagstiftningen, kan det leda till en felaktig utgång i ett mål om intrång mot den som använder ett EU-varumärke. Regeringen anser att detta inte är ändamålsenligt. Hänvisningen till förordningen bör därmed även i detta fall vara dynamisk.

När det gäller valet av hänvisningsteknik i övriga bestämmelser i varu- märkeslagen, lagen om företagsnamn och lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör inga ändringar göras i förhållande

142

till vad som gäller i dag (jfr prop. 2015/16:32 s. 22, prop. 2015/16:123 Prop. 2017/18:267 s. 21 och 22 och prop. 2016/17:221 s. 10).

5Varumärkesrättens omfattning

5.1Bestämmelserna om vad som kan utgöra ett varumärke moderniseras

Regeringens förslag: Ett varumärke ska kunna bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och som tydligt kan återges i Patent- och registreringsverkets varumärkesregister. Det ska inte längre krävas att ett tecken kan återges grafiskt för att kunna utgöra ett varumärke.

Färger och ljud ska läggas till i uppräkningen av exempel på tecken som kan utgöra ett varumärke.

Ensamrätt ska inte kunna förvärvas till ett kännetecken som endast utgörs av en form eller annan egenskap som följer av varans art, är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat eller ger varan ett betydande värde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk- andet s. 225–228).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) föreslår att bestämmelsen om vad som kan utgöra ett varumärke utformas på samma sätt som i direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Även tecken som inte kan återges grafiskt ska kunna registreras som varumärken

Enligt svensk rätt kan ett varumärke bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, t.ex. ord, figurer, bokstäver, siffror eller formen på en vara, för- utsatt att tecknen har särskiljningsförmåga (1 kap. 4 § varumärkeslagen). Regleringen bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.

I det nya direktivet moderniseras bestämmelsen om vad som kan utgöra ett varumärke (artikel 3). Till att börja med tydliggörs att färger och ljud kan utgöra varumärken. Det innebär ingen saklig ändring utan är bara ett klargörande av vad som redan gäller. Av större betydelse är att det nuvarande kravet om grafisk återgivning slopas. Kravet har i praktiken inneburit att varumärken som inte i sig kan uppfattas visuellt på ett papper eller en skärm, t.ex. ett ljud, måste återges grafiskt med hjälp av figurer, linjer eller bokstäver. Enligt direktivet ska det i stället krävas att tecknet kan återges i varumärkesregistret på ett sätt som gör det möjligt för behöriga myndigheter och allmänheten att klart och tydligt avgöra föremålet för skyddet.

Kravet på återgivning i just en grafisk form har med tiden blivit för-

åldrat. Det bör därför i enlighet med direktivet införas ett mera flexibelt och

143

Prop. 2017/18:267 allmänt tillämpbart krav i varumärkeslagen. Det gör det lättare att registrera varumärken som inte består av traditionella ord eller figurer, t.ex. ljud- varumärken eller varumärken som rör sig. Exempelvis ska en notbild kunna återges genom en ljudfil, vilket kan leda till en tydligare åter- givning. Den nya regleringen innebär också att kravet på återgivning blir teknikneutralt. Vilka tecken som kan utgöra varumärken kan alltså för- ändras över tid beroende på teknikens utveckling.

I likhet med utredningen anser regeringen att regleringen kan ges en något enklare utformning än i direktivet. Det föreslås därför att ett varu- märke ska kunna bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och tydligt kan återges i det varumärkesregister som förs av Patent- och registreringsverket. Färger och ljud bör dessutom läggas till i uppräk- ningen av exempel på vad som kan utgöra ett varumärke.

Kännetecken som består av en form eller annan egenskap

Det är inte möjligt att få ensamrätt till ett kännetecken som bara består av en form som följer av varans art. På samma sätt är det inte möjligt att få ensamrätt till ett kännetecken som bara består av en form som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller som ger varan ett betydande värde (1 kap. 9 § och 2 kap. 4 § varumärkeslagen). Bestämmelsen motiveras av behovet av att hålla vissa former fritt till- gängliga för att uppnå en effektiv konkurrens på marknaden. Regleringen bygger på 2008 års direktiv.

I det nya direktivet görs ett tillägg i bestämmelsen som innebär att det utöver en varas form inte går att få ensamrätt till andra särskilda egen- skaper hos varan (artikel 4.1 e). Tanken är att regleringen på detta sätt ska bli mera heltäckande. Tillägget ska ses mot bakgrund av att kravet på grafisk återgivning av ett varumärke tas bort. En motsvarande ändring bör göras i varumärkeslagen.

	5.2	Rättigheter knutna till ett varukännetecken

	Regeringens förslag: Det ska klargöras att ensamrätten till ett varu-
	kännetecken endast omfattar användning av tecknet för varor eller
	tjänster.
	Ensamrätten till ett varukännetecken som här i landet är känt inom en
	betydande del av omsättningskretsen ska omfatta användning av
	identiska eller liknande tecken, om användningen utan skälig anled-
	ning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för varukännetecknets
	särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser
	varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag.
	I exemplifieringen över vad som utgör användning av ett tecken ska det
	läggas till att använda det som ett företagsnamn eller ett annat närings-
	kännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat närings-
	kännetecken.
	Ensamrätten till ett varukännetecken ska vidare omfatta transitering
	eller liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som
	är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från
144	varukännetecknet. Detta ska dock inte gälla om innehavaren av varu-

kännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

Den som begår varumärkesintrång genom transitering eller en liknande tullåtgärd ska inte kunna dömas till ansvar för brott.

Det ska slutligen införas bestämmelser om att rätten till ett yngre registrerat varumärke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varu- kännetecken om den yngre rättigheten är en s.k. mellankommande rättighet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 228–240). Utredningens förslag om att utvidga ensam- rätten vid transitering av varumärkesförfalskningar skiljer sig dock lag- tekniskt från regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt (Patent- och marknads- överdomstolen), Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultets- nämnden vid Uppsala universitet, Företagarna och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR), anser att det bör övervägas om utformningen av det s.k. korsvisa skyddet mellan varukännetecken och näringskänne- tecken bör ändras. Några remissinstanser, däribland Patent- och registreringsverket (PRV), Uppsala universitet och SFIR, anser att det korsvisa skyddet bör ändras så att rätten till ett företagsnamn ska kunna hindra användningen av ett varukännetecken, bara om företagsnamnet också används som ett varukännetecken för företagets varor och tjänster. Denna faktiska användning ska också, enligt remissinstansernas förslag, vara en förutsättning för att företagsnamnet ska kunna utgöra hinder mot registrering av ett varumärke. PRV och Uppsala universitet uttrycker också vissa tveksamheter till om utformningen av det korsvisa skyddet mellan varukännetecken och näringskännetecken är förenligt med EU- rätten; bl.a. pekar PRV på unionsrättens förbud mot nationella regler som kan hindra handeln mellan medlemsländerna.

Lunds universitet, Uppsala universitet och SFIR delar utredningens bedömning att innehavarens möjlighet att förhindra transitering av varu- märkesförfalskningar ska ses som en utvidgning av ensamrätten till ett varukännetecken, men föreslår en något annan utformning av lagtexten.

Läkemedelsindustriföreningen och Svenska Föreningen mot Pirat- kopiering (SACG) anser att förslaget om att inte straffbelägga intrång i transitsituationer begränsar varumärkesinnehavares möjligheter att för- hindra handel med varumärkesförfalskningar alltför mycket. SACG ifrågasätter också om förslaget är förenligt med Sveriges internationella åtaganden i frihandelsavtal.

SACG anser att det bör övervägas att införa en särskild bestämmelse i varumärkeslagen som genomför regleringen i direktivet om rätten att för- bjuda förberedande åtgärder.

Prop. 2017/18:267

145

Prop. 2017/18:267

146

Skälen för regeringens förslag

Ensamrättens innebörd förtydligas

Ensamrätten till ett varukännetecken ger innehavaren rätt att hindra andra från att utan medgivande använda tecknet i näringsverksamhet. Inne- havaren har ett grundläggande skydd som innebär att ingen annan får använda dels ett tecken som är identiskt med varukännetecknet för varor eller tjänster av samma slag, dels ett tecken som är identiskt med eller liknar varukännetecknet för varor eller tjänster av samma eller liknande slag om det finns en risk för förväxling (1 kap. 10 § första stycket 1 och 2). Vidare har ett känt varukännetecken ett utökat skydd på så sätt att innehavaren kan hindra att någon annan använder tecknet även om det inte är fråga om varor eller tjänster av samma eller liknande slag. Det krävs då att användningen drar otillbörlig fördel av eller utan skälig anledning är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende (1 kap. 10 § första stycket 3).

Varumärkeslagens bestämmelser om ensamrättens omfattning bygger på 2008 års direktiv och är utformade i nära anslutning till direktivtexten. I det nya direktivet görs vissa ändringar när det gäller innebörden av ensamrätten (artikel 10). Den hittillsvarande frivilliga bestämmelsen om utökat skydd för kända varumärken blir nu obligatorisk för medlems- staterna att genomföra. En sådan bestämmelse finns redan i svensk rätt. I övrigt är ändringarna främst klargöranden utifrån EU-domstolens praxis (med undantag för artikel 10.4 om ensamrätten vid transit som syftar till att ändra rättsläget i jämförelse med domstolens praxis). Bland annat för- tydligas att det utökade skyddet för ett känt varumärke gäller oavsett om tecknet används för varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (artikel 10.2 c). Varumärkeslagen uppfyller här i och för sig direk- tivets krav, eftersom det i lagen inte anges att skyddet gäller endast för vissa slags varor eller tjänster. Bestämmelsen är dock utformad på ett annat sätt än i direktivet.

Det förtydligas också i direktivet att varumärkesinnehavaren endast kan hindra att varumärket används i förhållande till varor eller tjänster (artikel 10.2). Detta får redan anses gälla i svensk rätt, men det framgår inte i alla delar uttryckligen av lagtexten.

Det är lämpligt att bestämmelserna om ensamrätten även fortsättningsvis är utformade i nära anslutning till det bakomliggande direktivet. Det gör det lättare att tillämpa lagen i enlighet med direktivet, vilket är av särskild vikt eftersom det handlar om den grundläggande innebörden av det immaterial- rättsliga skyddet. Förtydligandena i direktivet bör därför föras in uttryck- ligen i lagen.

Utredningen föreslår också att bestämmelsen om det utökade skyddet för kända varukännetecken ska anpassas ytterligare till direktivtexten i ett avseende som inte är ändrat i förhållande till 2008 års direktiv. Enligt nuvarande ordning skiljer sig svensk rätt från direktivet eftersom rekvisitet ”utan skälig anledning” bara är relevant vid bedömningen av om användningen av tecknet är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende (s.k. urvattning). Av EU-domstolens praxis framgår emellertid att rekvisitet kan ha betydelse också vid prövningen av om användningen av tecknet drar otillbörlig fördel av varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende (s.k. snyltning), se

EU-domstolens dom den 6 februari 2014 i mål nr C-65/12, Leidseplein Prop. 2017/18:267 Beheer och de Vries. Lagtexten bör därför anpassas till direktivets lydelse

på det sätt som utredningen föreslår.

I direktivet klargörs vidare att ensamrätten till ett varumärke inte påverkar tidigare rättigheter, dvs. sådana rättigheter som har förvärvats före rätten till varumärket (artikel 10.2). Klargörandet syftar till att säkerställa att direktivet fullt ut överensstämmer med avtalet om handels- relaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet) som slår fast att ensamrätten till ett registrerat varumärke inte får skada äldre rättigheter (se artikel 16.1 i TRIPs-avtalet). I varumärkeslagen finns redan en bestämmelse som ger uttryck för principen att företräde ska ges åt den rättighet som uppstod först (se 1 kap. 13 §). Någon ändring är därför inte nödvändig i detta fall.

Användning av ett företagsnamn omfattas av ensamrätten

I varumärkeslagen finns en uppräkning med exempel på vad som ska anses vara användning av ett varukännetecken, t.ex. att förse varor eller deras förpackningar med tecknet och att bjuda ut varor till försäljning (1 kap.

10 § andra stycket 1 och 2). Även i denna del är lagen utformad i nära anslutning till 2008 års direktiv.

I det nya direktivets uppräkning över vad som ska anses utgöra användning av ett tecken läggs det till användning av tecknet som ett företagsnamn eller som en del av ett företagsnamn (artikel 10.3 d). Ändringen innebär ett klargörande till följd av EU-domstolens praxis. Klargörandet rör det förhållandet att en varumärkesinnehavare kan hindra att ett tecken används som ett företagsnamn, om företagsnamnet används för att särskilja varor eller tjänster.

Varumärkeslagens uppräkning av vad som ska anses utgöra användning av ett varukännetecken innefattar inte användning av tecknet i ett företags- namn eller ett annat näringskännetecken. Det står visserligen klart att sådan användning kan omfattas av ensamrätten genom det s.k. korsvisa skyddet, men det bör ändå anges uttryckligen i varumärkeslagens bestämmelse om ensamrättens omfattning. För att svensk rätt fullt ut ska anpassas till direktivet bör det också framgå att användning av en del av ett företags- namn eller ett näringskännetecken, t.ex. den dominerande delen, kan utgöra användning av varukännetecknet.

I detta sammanhang kan också det korsvisa skyddet mellan varukänne- tecken och näringskännetecken uppmärksammas. Flera remissinstanser anser att utformningen av det bör ändras eller att det bör övervägas ytterligare om det bör ändras.

Det korsvisa skyddet innebär att den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som närings- kännetecken. Innehavaren kan alltså hindra att någon använder känne- tecknet som företagsnamn. Den som innehar ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken har motsvarande ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken (1 kap. 8 § första stycket varumärkeslagen och 2 a § första stycket firmalagen).

Ensamrätten till ett varumärke är i första hand knuten till de varor och tjänster som det registreras för. Ensamrätten till ett företagsnamn är

i stället i första hand knuten till den verksamhet som det registreras för.

147

Prop. 2017/18:267 Några av remissinstanserna anser att registrerade företagsnamn i Sverige har ett oproportionerligt starkt och brett skyddsomfång jämfört med registrerade varumärken. Det beror enligt remissinstanserna främst på att det ställs strängare krav på vilka varor och tjänster ett varumärke registreras för än på vilken verksamhet ett företagsnamn registreras för och att kraven på särskiljningsförmåga skiljer sig åt. Det framhålls bl.a. att det korsvisa skyddet medför att företag kan kringgå reglerna om varumärken genom att låta registrera företagsnamn med breda verksam- hetsbeskrivningar för att åstadkomma ett så brett varumärkesrättsligt skydd som möjligt. Vidare framhåller remissinstanserna att kraven på användning av varumärken respektive företagsnamn skiljer sig åt. Det finns t.ex. möjlighet till partiell hävning av registreringen av ett varu- märke beträffande vissa varor och tjänster. Någon motsvarande möjlighet till hävning av en viss del av verksamheten för ett företagsnamn finns däremot inte.

Regeringen konstaterar att anledningen till att regleringen om varu- märken och företagsnamn i vissa hänseenden inte är samordnad, t.ex. när det gäller partiell hävning, är att ett företagsnamn förutom att utgöra ett kännetecken för en viss verksamhet också har den funktionen att det identifierar en viss näringsidkare. Även andra än rent känneteckensrätts- liga hänsyn gör sig därför gällande när det gäller regleringen om före- tagsnamn.

Utredningen gör bedömningen att det inte finns skäl att överväga några ändringar när det gäller det korsvisa skyddet mellan varukännetecken och näringskännetecken. Som utredningen framhåller skulle ytterligare över- väganden beträffande utformningen av det korsvisa skyddet kräva en omsorgsfull analys. Det är inte möjligt att i detta sammanhang jämföra och bedöma alternativa utformningar – t.ex. det förslag som PRV och Uppsala universitet ställer sig bakom – och vilka konsekvenser de skulle få i praktiken eller för det känneteckensrättsliga systemet.

Det finns också fördelar med att behålla det korsvisa skyddet i dess nuvarande form. Som Bolagsverket framhåller har näringslivet ett intresse av att näringsidkares företagsnamn ges skydd som varukänne- tecken på det sätt som sker i dag. Bolagsverket pekar särskilt på att många företag börjar sin verksamhet med endast sitt företagsnamn som kännetecken, för att senare eventuellt även registrera ett varumärke.

På senare tid har det också genomförts en genomgripande översyn av den känneteckensrättsliga lagstiftningen i Sverige. Det ansågs i det lagstiftningsarbetet att det korsvisa skyddet bör behållas i sin nuvarande form (prop. 2009/10:225 s. 109 och 359).

Av 2008 års varumärkesdirektiv och EU-domstolens praxis följer att medlemsstaterna under vissa omständigheter är skyldiga att tillerkänna en varumärkesinnehavare rätten att hindra att ett kännetecken används som företagsnamn, under förutsättning att företagsnamnet används för att särskilja varor eller tjänster. I det nya direktivet klargörs detta för- hållande men det innebär inte någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller i dag. I direktivet anges det också att medlemsstaterna får ha regler om att rätten till ett företagsnamn kan hindra registrering av varumärken och utgöra grund för hävning av en varumärkesregistrering. Det anges däremot inte under vilka närmare förutsättningar innehavaren

148

av ett företagsnamn kan ges rätt att hindra användningen av ett känne- tecken som varumärke, varför den frågan får regleras i nationell rätt.

Regeringen delar utredningens bedömning att den nuvarande ordningen med korsvist skydd är förenlig med EU-rätten och att det nya direktivet inte hindrar att företagsnamnsrätten är samordnad med varumärkesrätten på det sättet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att nu – i samband med genomförandet av direktivet – göra en förnyad översyn av utformningen av det korsvisa skyddet på det sätt som vissa remissinstanser efterfrågar.

Transitering av varumärkesförfalskningar omfattas av ensamrätten

EU-domstolens praxis innebär att ensamrätten till ett varumärke inte ger innehavaren rätt att hindra att varor, som är försedda med varumärket, passerar (transiteras) genom en medlemsstat där varumärket är skyddat, när varorna inte importeras till landet. En transitering innebär nämligen formellt sett att varorna inte kommer in i landet; varorna ska bara vidare till ett annat land. Vill varumärkesinnehavaren i en sådan situation göra ensamrätten gällande, måste denne bevisa att avsikten är att varorna egentligen ska släppas ut i medlemsstaten. Eftersom transitering genom en medlemsstat av varor som är försedda med det skyddade varumärket inte utgör ett varumärkesintrång i det landet, har tullmyndigheten där begränsade möjligheter att ingripa mot sådana varor. Ett ingripande för- utsätter nämligen att det rör sig om ett misstänkt intrång.

EU-domstolens praxis har ansetts lägga en alltför betungande bevis- börda på rättighetshavarna och förhindra ett effektivt bekämpande av varumärkesförfalskningar. I det nya direktivet införs därför en bestäm- melse som ändrar detta rättsläge.

Enligt bestämmelsen ska varumärkesinnehavaren ha rätt att hindra andra från att, i näringsverksamhet, föra in varumärkesförfalskade varor som kommer från ett tredjeland i den medlemsstat där varumärket är skyddat, även om varorna inte övergår till fri omsättning där, dvs. importeras (artikel 10.4 första stycket). Innehavarens rätt att ingripa gäller i alla tullsituationer så länge varorna inte är avsedda att släppas ut på marknaden i den berörda medlemsstaten (t.ex. transitering, lagring i tullager och frizoner och tillfällig införsel). Varumärkesinnehavarens rätt gäller dock inte om den som vill vidta tullåtgärden kan bevisa att varu- märkesinnehavaren inte kan hindra att varorna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestinationen (artikel 10.4 andra stycket), en s.k. omvänd bevisbörda. Kan den som vill vidta tullåtgärden bevisa att varorna ska släppas ut på en marknad där varumärket saknar skydd, kan varumärkesinnehavaren alltså inte hindra detta med stöd av den nya ensamrätten. Frågan om vilket land som är slutdestinationen och vilket skydd varumärket har där ska prövas först i ett eventuellt intrångsmål vid domstol.

Det finns inte någon motsvarighet till artikel 10.4 i varumärkeslagen. En sådan bestämmelse bör därför införas och utformas som en utvidgning av ensamrätten. Det innebär att varumärkesskyddet stärks och att det blir lättare för Tullverket att ingripa mot varumärkesförfalskade varor. Det kan i sin tur leda till att färre förfalskade varor – som dessutom kan vara

Prop. 2017/18:267

149

Prop. 2017/18:267 bristfälliga och medföra hälso- och säkerhetsrisker – kommer ut på mark- naden i Sverige.

För att underlätta tillämpningen av bestämmelsen anser några remiss- instanser att lagtexten bör utformas i närmare anslutning till direktivet än vad utredningen föreslår.

Den nya ensamrätten har koppling till tullregler och är i viss utsträckning ett avsteg från den grundläggande immaterialrättsliga principen om att ensamrätten endast gäller i det land där skyddet uppkommit. Vidare skiljer sig regleringen inte oväsentligt från vad som gäller för ensamrätten i övrigt, t.ex. är skyddet begränsat till varumärkesförfalskade varor och knyter på så sätt an till den terminologi som används i EU:s tullagstiftning. Regeringen delar utredningens uppfattning att det är lämpligt att bestämmelsen får en tydligare immaterialrättslig utformning än vad den har fått i direktivet. Utredningens förslag innebär dock att transit eller liknande tullåtgärder ska ses som ytterligare exempel på sådan användning av varukännetecknet som innehavaren har ensamrätt till, vid sidan av t.ex. användning vid import eller i reklam. I likhet med Uppsala universitet och SFIR anser emellertid regeringen att det är lämpligare om ensamrätten till ett varukännetecken vid transit och i liknande situationer utformas som en självständig bestämmelse. Det blir då tydligare att ensamrätten i dessa fall skiljer sig från bestämmelserna om ensamrättens omfattning i övrigt.

Undantag från straffansvar vid intrång genom transitering eller liknande tullåtgärd

Sådana transitbestämmelser som nu föreslås för nationella varumärken gäller redan sedan år 2016 för EU-varumärken. Av varumärkeslagen framgår att den som begår intrång i ett EU-varumärke genom transitering eller liknande tullåtgärd inte kan dömas till ansvar för brott (10 kap. 5 § andra stycket varumärkeslagen). Inte heller kan varorna förverkas. Däremot gäller på vanligt sätt de civilrättsliga sanktionerna vid ett sådant intrång, vilket innebär att varorna kan förstöras (10 kap. 5 § första stycket). Utredningen föreslår att samma undantag ska gälla för intrång i ett varukännetecken enligt varumärkeslagen.

På samma sätt som i direktivet innebär EU:s varumärkesförordning att förekomsten av varumärkesförfalskade varor i transitsituationer utgör intrång i ett EU-varumärke, om inte den misstänkte intrångsgöraren kan bevisa att varumärket saknar skydd i det land där varorna slutligen ska släppas ut (omvänd bevisbörda). Att tillämpa en omvänd bevisbörda i ett straffrättsligt mål om varumärkesintrång skulle vara ett avsteg från principen i svensk rätt om att det är åklagaren eller målsäganden som ska bevisa samtliga de omständigheter som måste finnas för att den tilltalade ska kunna dömas. Vid införandet av det straffrättsliga undantaget för EU- varumärken uttalade regeringen att en sådan ordning måste undvikas. Vidare ansågs att skälen för att införa en separat nationell bestämmelse om lagföring vid intrång i transitsituationer inte skulle stå i proportion till de ansträngningar som krävs från rättsväsendet att nå de ansvariga, som typiskt sett befinner sig utanför EU (se prop. 2015/16:123 s. 20 och 21). Motsvarande ställningstaganden gör sig gällande vid intrång genom transitering eller en liknande tullåtgärd avseende varukännetecken som är

skyddade enligt varumärkeslagen.

150

SACG ifrågasätter om det är förenligt med Sveriges åtaganden i inter- nationella handelsavtal att inte kriminalisera varumärkesintrång i sådana situationer. Enligt SACG följer det av t.ex. frihandelsavtalet mellan EU och dess medlemsstater och Republiken Korea (Sydkorea) en skyldighet att straffbelägga uppsåtlig varumärkesförfalskning, vilket även omfattar transitering.

Regeringen konstaterar att det i vissa handelsavtal som EU och dess medlemsstater har ingått med tredjeländer, t.ex. avtalen med Sydkorea och med Centralamerika, finns bestämmelser om straffrättsliga påföljder vid immaterialrättsintrång. Den skyldighet att kriminalisera intrång i transitsituationer som följer av dessa avtal sträcker sig dock inte längre än vad som följer av Sveriges åtaganden enligt TRIPs-avtalet. Vid införandet av det straffrättsliga undantaget år 2016 för EU-varumärken konstaterades att ett sådant undantag är förenligt både med EU-rätten och med TRIPs-avtalet. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning nu. Samma straffrättsliga undantag som finns för intrång i ett EU- varumärke bör alltså gälla för intrång i ett varukännetecken som är skyddat enligt varumärkeslagen. Det ska noteras att begränsningen av det straffrättsliga ansvaret endast kommer att gälla för ett sådant intrång. Om det framgår att varorna trots att de har deklarerats för transit i själva verket ska släppas ut på marknaden här, rör det sig om ett annat slags intrång och straffrättsligt ansvar kan komma i fråga för detta på vanligt sätt, dvs. i förekommande fall som förberedelse till sådant intrång.

Ett undantag från straffansvar innebär att varorna inte heller kan för- klaras förverkade med stöd av 8 kap. 2 § varumärkeslagen. Det behövs därför inte någon ändring i den bestämmelsen.

Svenskt Näringsliv påtalar i sammanhanget att Tullverket borde få ökade befogenheter att förstöra intrångsgörande varor även om inte varu- märkesinnehavaren begär det, t.ex. om det skulle innebära påtagliga risker för konsumenters hälsa eller miljön om varorna släpps ut på marknaden.

Tullverkets befogenheter att ingripa och förstöra varumärkes- förfalskade varor styrs av EU-lagstiftning. Om en varumärkesinnehavare efter ett ingripande från Tullverket väljer att inte agera ska varorna enligt gällande regler frigöras. En förutsättning för frigörande är, precis som vid all import, att alla tullformaliteter har fullgjorts, däribland produkt- säkerhetskrav. Det finns möjligheter för Tullverket att hålla kvar varor vid misstanke om att de utgör risk för hälsa eller säkerhet, miljön eller andra allmänna intressen. Frågan om varorna sedan ska få släppas ut på den svenska marknaden avgörs av ansvarig marknadskontrollmyndighet, t.ex. Konsumentverket eller Kemikalieinspektionen. Regeringen konstaterar således att det redan finns möjligheter att förstöra varumärkesförfalskningar som skulle kunna utgöra en risk för konsumenters hälsa eller miljön även om rättighetshavaren inte begär det.

Nya regler om mellankommande rättigheter

I det nya direktivet införs bestämmelser som syftar till att säkerställa att ett varumärke som har registrerats vid en tidpunkt då det inte ansågs finnas något hinder mot registreringen, men som senare har kommit att

Prop. 2017/18:267

151

Prop. 2017/18:267 strida mot en äldre rättighet, kan bestå i vissa situationer. Den yngre rättigheten ska i dessa fall få gälla vid sidan av den äldre. Lagrådet anser att begreppet mellankommande rättighet bör användas i dessa situationer för att beskriva den yngre rättigheten. Regeringen delar denna uppfattning.

Direktivet reglerar tre olika situationer där ett yngre varumärke betraktas som en mellankommande rättighet (artikel 8). En innehavare av ett äldre varukännetecken kan i dessa fall inte få den yngre rättigheten hävd. Tanken bakom bestämmelserna är att frågan om den yngre rättig- heten strider mot den äldre ska bedömas utifrån förhållandena då den yngre rättigheten uppkom och inte vid tidpunkten för ansökan om hävning.

Den första situationen där ett yngre varumärke ska ses som en mellan- kommande rättighet tar sikte på fall där det äldre varumärket inte hade särskiljningsförmåga då den yngre rättigheten uppkom (artikel 8 a). En grundläggande förutsättning för registrering av ett varumärke är näm- ligen att det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet från dem som tillhandahålls i en annan. Förevarande bestämmelse i direktivet har betydelse i den situationen att ett äldre varu- märke har registrerats, trots att det saknade särskiljningsförmåga, och varumärket därefter har kommit att förvärva särskiljningsförmåga genom användning. Ett yngre varumärke, som har registrerats under mellan- tiden, dvs. innan det äldre varumärket fick särskiljningsförmåga, ska då kunna gälla vid sidan av den äldre rättigheten.

Den andra situationen tar sikte på fall där det yngre varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke och det finns en risk för att varumärkena kan förväxlas. Enligt direktivet får det yngre varumärket i sådana fall bara hävas om det äldre varumärket var tillräckligt sär- skiljande för att det skulle finnas en risk för förväxling då rätten till det yngre varumärket uppkom. I annat fall ses det yngre varumärket som en mellankommande rättighet (artikel 8 b).

Den tredje situationen reglerar fall där den äldre rättigheten är ett känt varumärke med ett utökat skydd. I den situationen ska ett yngre varumärke ses som en mellankommande rättighet om det äldre varumärket ännu inte hade blivit känt när rätten till det yngre varumärket uppkom. Det yngre varumärket får i en sådan situation alltså inte hävas (artikel 8 c).

Av direktivet framgår vidare att en innehavare av ett äldre varumärke i dessa tre situationer inte heller kan vinna framgång i ett mål om intrång vid domstol mot en innehavare av ett yngre varumärke. De båda rättig- heterna ska då gälla vid sidan av varandra, vilket medför att inte någon av innehavarna kan hindra användningen av den andres varumärke (artikel 18.1 och 18.3).

I varumärkeslagen finns inga bestämmelser om mellankommande rättig- heter, varför sådana bör införas. Bestämmelserna bör utformas på ett liknande sätt som regleringen om att varumärkesrättigheter ska gälla vid sidan av varandra om innehavaren av det äldre varukännetecknet inte har agerat i tid mot att det yngre varukännetecknet används (se 1 kap. 14– 16 §§ om verkan av passivitet).

152

Möjlighet att ingripa vid förberedelse till varumärkesintrång	Prop. 2017/18:267
Enligt direktivet ska en varumärkesinnehavare ha rätt att förbjuda bl.a.
produktion och försäljning av förpackningar, etiketter och andra liknande
föremål med varumärket på, om det finns en risk för att föremålen
används på ett sätt som skulle kunna utgöra varumärkesintrång
(artikel 11). Detta är en nyhet i förhållande till 2008 års direktiv. Av
skälen till direktivet framgår att syftet med bestämmelsen är att kunna
bekämpa varumärkesförfalskningar effektivare genom att göra det
möjligt att förbjuda vissa åtgärder som vidtas innan ett intrångsgörande
varumärke placeras på varor (skäl 26). Regeringen delar utredningens
bedömning att direktivet reglerar sådana åtgärder som någon vidtar innan
det har skett ett fullbordat intrång och som kan anses utgöra förberedelse
till varumärkesintrång.
Enligt varumärkeslagen får en domstol vid vite förbjuda den som gör
eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det (8 kap. 3 §
varumärkeslagen). En sådan prövning görs på yrkande av den som inne-
har varukännetecknet eller av den som på grund av licens har rätt att
utnyttja detta. Bestämmelsen tillämpas också i fråga om försök eller för-
beredelse till intrång (8 kap. 3 § tredje stycket). Som utredningen fram-
håller finns det enligt svensk rätt alltså redan möjligheter att ingripa med
vitesförbud i de situationer som omfattas av direktivet. Det är därför inte
nödvändigt att införa en särskild reglering i detta avseende, som SACG
förespråkar. Tvärtom skulle det kunna leda till tillämpningsproblem om
det infördes en sådan särskild bestämmelse för vissa förberedande
åtgärder som redan i dag omfattas av den allmänna bestämmelsen om
vitesförbud vid förberedelse till intrång.

5.3	Begränsningar av ensamrätten

Regeringens förslag: Användning av företagsnamn ska inte längre
undantas från ensamrätten till ett varukännetecken.
Det ska klargöras att ensamrätten till ett varukännetecken inte
hindrar att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed,
använder varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till
innehavarens varor eller tjänster.
Ensamrätten till ett varukännetecken ska inte hindra att någon annan
använder tecknet i jämförande reklam på ett sätt som är förenligt med
marknadsföringslagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-
andet s. 240–243).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen
eller har inga invändningar mot dem. Patent- och registreringsverket
(PRV) anser att bestämmelsen om begränsning av ensamrätten som rör
användning av ett varukännetecken för att identifiera eller hänvisa till
innehavarens varor och tjänster bör utformas närmare direktivets lydelse.
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska
Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) anser att direktivets bestämmelse
om användning av någon annans varukännetecken i jämförande reklam		153

Prop. 2017/18:267 ska genomföras som en del av den grundläggande ensamrätten, och inte

	som en begränsning av ensamrätten.
	Skälen för regeringens förslag: Ensamrätten till ett varukännetecken
	är inte absolut utan kan begränsas med hänsyn till andra intressen. Till
	exempel omfattar ensamrätten bara användning i näringsverksamhet
	medan användning för privat bruk faller utanför. I varumärkeslagen finns
	det också vissa andra begränsningar som främst har sin motsvarighet i
	2008 års varumärkesdirektiv (se 1 kap. 11 §). I det nya direktivet görs
	några ändringar i dessa bestämmelser.
	Enligt varumärkeslagen hindrar inte ensamrätten till ett varukännetecken
	under vissa förutsättningar att någon annan använder sitt företagsnamn (sin
	firma), sitt	namn eller		sin	adress (1 kap.	11 §	andra stycket	1).
	Bestämmelsen innebär bl.a. att det är möjligt för en innehavare av ett
	företagsnamn att använda ett tecken som omfattas av varumärkesskydd så
	länge användningen är förenlig med god affärssed. Den motsvarande
	bestämmelsen i direktivet ändras nu så att endast användning av fysiska
	personers namn undantas från				ensamrätten (artikel 14.1 a). Syftet med
	ändringen är att skapa lika villkor för företagsnamn och varumärken, efter-
	som äldre företagsnamn ändå regelmässigt har företräde framför yngre
	varumärken	(skäl 27 till direktivet). Det anses alltså inte befogat att
	företagsnamnet dessutom ska ha ett visst skydd i förhållande till äldre
	varumärken. Vid en konflikt mellan ett företagsnamn och ett varumärke
	ska i stället de allmänna reglerna om företräde vid kolliderande rättigheter
	tillämpas.
	För att svensk rätt ska vara förenlig med direktivet bör den ändras så att
	användning av företagsnamn inte längre undantas från ensamrätten. I den
	praktiska tillämpningen kan det t.ex. få betydelse i fråga om företagsnamn
	som används i en begränsad del av landet och där det hittills har kunnat
	anses förenligt med god affärssed att använda företagsnamnet trots att det
	annars varit förväxlingsbart med ett varukännetecken.
	Ändringen innebär alltså att det även fortsättningsvis kommer att vara
	möjligt för fysiska personer att använda sitt namn eller sin adress i
	näringsverksamhet om det sker enlighet med god affärssed. Eftersom det
	genomgående i förslaget till ändringar i varumärkeslagen föreslås att
	begreppet firma ersätts med företagsnamn menar Lagrådet att det reser
	frågan om beteckningen namn kan komma att uppfattas som en
	gemensam beteckning för företagsnamn och personnamn. Det gäller
	särskilt för den nu aktuella bestämmelsen om begränsning av
	ensamrätten. Lagrådet anser därför att det bör övervägas att ersätta
	”namn” med ”personnamn” där sådant avses. När det gäller nu aktuell
	bestämmelse delar regeringen Lagrådets uppfattning och föreslår att
	”namn” ersätts med ”personnamn”. Även när det gäller bestämmelserna
	om det varumärkesrättsliga skyddet för namn som används som
	varukännetecken bör ”namn” ersättas med ”personnamn”. Det gäller
	regleringen om ensamrätt till näringskännetecken och namn som
	varukännetecken,		s.k.	naturliga varukännetecken			(1 kap. 8 §)	och
	regleringen	om	naturliga varukännetecken			som	registreringshinder
	(2 kap. 9 §	2). Att namn i dessa fall avser personnamn, dvs. fysiska
	personers namn, framgår visserligen av förarbetena men för att det ska
	bli tydligare vad som avses bör beteckningen personnamn användas i
154	lagtexten (se prop. 2009/10:225 s. 111–113, 402 och 417). I de övriga

bestämmelser i varumärkeslagen där ”namn” förekommer används Prop. 2017/18:267 däremot beteckningen för att identifiera t.ex. innehavaren av ett varukännetecken (1 kap. 16 § andra stycket) eller sökanden av en varumärkesregistrering eller sökandens ombud (2 kap. 1 § första

stycket 1 och 2). I dessa fall finns det ingen risk för tveksamheter om vad beteckningen avser varför regeringen anser att det inte är nödvändigt att göra några ändringar.

I direktivet görs också ändringar när det gäller möjligheten för någon annan att använda ett varukännetecken för att identifiera och hänvisa till innehavarens varor eller tjänster (artikel 14.1 c). Bestämmelsen tar bl.a. sikte på marknadsföring av reservdelar. Ändringen medför en viss utvidgning i förhållande till vad som gäller i dag. Lagen bör därför anpassas till direktivet. Som utredningen framhåller är det inte nödvändigt att precisera i lagtexten att begränsningen särskilt gäller användning som rör tillbehör och reservdelar (jfr 1 kap. 11 § andra stycket 3). Det står ändå klart att en sådan användning omfattas. PRV anser att det bör klargöras att begränsningen särskilt gäller användning som är nödvändig för att ange varans eller tjänstens avsedda ändamål. I likhet med utredningen anser emellertid regeringen att det är tillräckligt och lämpligare att saken tydliggörs i författningskommentaren.

Av artikel 14.1 b följer vidare att en varumärkesinnehavare inte kan hindra någon från att använda ett tecken eller andra uppgifter som saknar särskiljningsförmåga. En motsvarande begränsning finns redan i svensk rätt (se 1 kap. 11 § första stycket).

Slutligen innehåller direktivet bestämmelser om användning av ett varukännetecken i jämförande reklam. Bakgrunden till regleringen är att förhållandet mellan 2008 års varumärkesdirektiv och direktivet om vilseledande och jämförande reklam5 har ansetts ge upphov till en del oklarheter. I det nya direktivet klargörs därför att innehavaren av ett varumärke kan hindra andra att använda tecknet i jämförande reklam om användningen strider mot direktivet om vilseledande och jämförande reklam (artikel 10.3 f).

Med jämförande reklam menas att en näringsidkare i sin reklam direkt eller indirekt pekar ut en konkurrent eller en konkurrents varor eller tjänster. Sådan reklam är i princip tillåten eftersom det främjar konkurrensen och kan ge viktiga upplysningar till konsumenter. Men jämförelsen får inte vara vilseledande och det får inte finnas en risk för förväxling mellan näringsidkarna eller mellan deras produkter eller kännetecken. Reklamen får inte heller vara misskrediterande eller innebära s.k. renommésnyltning. Direktivet om vilseledande och jäm- förande reklam har genomförts i svensk rätt genom marknadsförings- lagen (2008:486).

I varumärkesdirektivet är reglerna om användning av ett varumärke i jämförande reklam placerade i den grundläggande artikeln om vad ensamrätten till ett varukännetecken innebär. Utredningen föreslår att direktivet i detta avseende i stället genomförs i varumärkeslagens

5Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilse- ledande och jämförande reklam.

155

Prop. 2017/18:267 bestämmelse om vilka begränsningar som finns i ensamrätten. Uppsala universitet och SFIR menar att utredningens förslag kan leda till problem vid tillämpningen bl.a. eftersom det i allmänhet saknas anledning att pröva om en inskränkning är tillämplig innan det har konstaterats att den ifrågasatta användningen innebär ett intrång i ensamrätten. De före- språkar därför att bestämmelsen utformas närmare direktivets lydelse.

Ensamrätten till ett varukännetecken innebär som utgångspunkt att ingen annan än innehavaren får använda tecknet i reklam. Att inne- havaren trots sin ensamrätt inte kan hindra att andra använder tecknet i jämförande reklam utgör alltså ett undantag från ensamrätten. Även om det finns fördelar med att varumärkeslagen följer direktivet när det gäller utformningen av ensamrätten, anser regeringen att det är mer naturligt i detta fall att betrakta användning i jämförande reklam som en begräns- ning i ensamrätten. En sådan reglering passar bättre in i systematiken i varumärkeslagen. Regeringen delar inte heller de farhågor som remiss- instanserna lyfter fram om att utredningens förslag kan leda till tillämpningsproblem. Skulle tveksamheter ändå förekomma vid tillämp- ningen av de svenska bestämmelserna ska dessutom alltid en tolkning göras mot de bakomliggande EU-reglerna. Enligt regeringen talar övervägande skäl för att direktivets bestämmelse om användning av ett varukännetecken i jämförande reklam bör genomföras på det sätt som utredningen föreslår. Det innebär att ensamrätten till ett varukännetecken inte bör hindra att någon annan använder tecknet i jämförande reklam på ett sätt som är förenligt med marknadsföringslagen.

5.4Återgivande av varumärken i lexikon

Regeringens förslag: Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt eller elektronisk form ska författaren, utgivaren eller förläggaren vara skyldig att se till att ett registrerat varumärke inte återges i skriften utan uppgift om att varumärket är skyddat genom registrering. Skyldigheten ska gälla om innehavaren av varumärket begär att uppgiften ska finnas med och återgivningen ger intryck av att varu- märket är en sedvanlig beteckning för de varor eller tjänster som varu- märket är registrerat för. I fråga om en skrift i tryckt form ska en uppgift om att varumärket är skyddat föras in senast i nästa utgåva. I fråga om en skrift i elektronisk form ska uppgiften föras in utan dröjsmål.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se be- tänkandet s. 243 och 244).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Institutet för språk och folkminnen före- språkar att degenererade varumärken undantas från ordboksutgivarens skyldigheter. Vidare anser institutet att det bör förtydligas dels att det inte finns någon skyldighet att helt ta bort ett varumärke ur en publika- tion, dels om bestämmelsen bara omfattar varumärkets egentliga form

156

eller om den också omfattar t.ex. verb och andra avledningar eller Prop. 2017/18:267 sammansättningar av varumärket.

Skälen för regeringens förslag: I det nya direktivet införs en regel som innebär att om ett varumärke återges i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk, på ett sätt som ger intryck av att varumärket är en generisk benämning för varorna eller tjänsterna, kan innehavaren begära att det ska finnas med en uppgift om att det är fråga om ett registrerat varumärke (artikel 12). Bestämmelsen omfattar både tryckta och elektroniska skrifter. En uppgift om att varumärket är skyddat ska tas in utan dröjsmål, vilket för tryckta skrifter innebär senast i nästa utgåva av verket. Regleringen saknar motsvarighet i 2008 års direktiv.

Syftet med bestämmelsen är att ge varumärkesinnehavaren en möjlighet att förhindra att varumärket degenererar, alltså kommer till allmän använd- ning och uppfattas som en allmän beteckning för alla slags varor och tjänster av aktuellt slag. Om ett varumärke degenererar och förlorar sin särskiljningsförmåga, kan nämligen registreringen av varumärket komma att hävas.

I varumärkeslagen finns redan en bestämmelse om uppgiftsskyldighet vid återgivning av varumärken i lexikon, handböcker eller andra liknande tryckta skrifter (se 1 kap. 17 §). Direktivet har dock ett vidare tillämpningsområde än regleringen i varumärkeslagen. Det omfattar nämligen all form av elektroniskt tillgängliggörande, vilket även inkluderar internetbaserade lexikon där var och en kan bidra med material. Lagens reglering är däremot tillämplig bara på tillhanda- hållanden som görs av en utgivare av en tryckt skrift, såsom ett bokförlag, eller av någon som har utgivningsbevis. Även i övrigt har direktivet en något annan utformning, bl.a. gäller uppgiftsskyldigheten endast för utgivare. Enligt varumärkeslagen omfattas även författare och förläggare.

Regeringen konstaterar att uppslagsverk ofta används i flera länder, särskilt de internetbaserade. Det finns således fördelar med att ha enhetliga regler inom EU om återgivning av varumärken i uppslagsverk. Bestämmelsen i varumärkeslagen bör nu ändras så att den anpassas till direktivet. Uppgiftsskyldigheten bör dock även i fortsättningen gälla i förhållande till skriftens författare, utgivare eller förläggare, vilket direktivet inte hindrar.

Institutet för språk och folkminnen efterfrågar vissa förtydliganden av bestämmelsen. Bland annat anser Institutet att det bör klargöras att det inte finns någon skyldighet att ta bort ett varumärke ur en publikation. Regeringen anser inte att det finns skäl att överväga några ändringar i detta avseende eftersom det redan framgår att den föreslagna bestämmelsen innebär en uppgiftsskyldighet och inte någon skyldighet att ta bort ett varumärke ur en skrift. Med hänsyn till utformningen av direktivet är det inte heller möjligt att göra undantag från tillämpningsområdet för degenererade varumärken på det sätt som Institutet förespråkar eller att i övrigt göra sådana ändringar som Institutet efterfrågar.

157

Prop. 2017/18:267 6

Registrering av varumärken

158

6.1Ansökningsförfarandet

Regeringens förslag: En ansökan om registrering av ett varumärke ska innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör.

För att en ansökan ska anses ingiven till Patent- och registrerings- verket ska den innehålla en uppgift om att det som har getts in är en ansökan om registrering, en uppgift om sökandens namn eller före- tagsnamn, en tydlig återgivning av varumärket och en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se betänkandet s. 245–250 och 252).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) föreslår att begreppet ansökningsdag används i stället för ”ingivningsdag”.

Skälen för regeringens förslag

Gemensamma regler om ansökningsförfarandet

I 2008 års varumärkesdirektiv finns det ingen reglering av förfarandet vid registreringen av varumärken. I det nya direktivet införs nu sådana förfaranderegler som uppställer krav på vad en ansökan ska innehålla (artikel 37) och när den ska anses ingiven (artikel 38). Vidare finns regler om klassificering (artikel 39), anmärkningar från andra (artikel 40), delning av ansökan eller registreringen (artikel 41) och klassavgifter (artikel 42).

Bestämmelser om handläggningen hos Patent- och registreringsverket (PRV) vid registrering av ett varumärke finns i varumärkeslagen (2 kap.) och i viss utsträckning i den svenska varumärkesförordningen. Vissa formella krav måste vara uppfyllda för att en ansökan ska kunna bifallas, bl.a. ska ansökan innehålla sökandens kontaktuppgifter och en tydlig återgivning av varumärket. Dessa regler överensstämmer i stora delar redan med direktivet men vissa ändringar behöver göras.

Vad ska en varumärkesansökan innehålla?

En ansökan om varumärkesregistrering ska enligt direktivet åtminstone innehålla en begäran om registrering, uppgifter om sökandens identitet, en förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs och en återgivning av varumärket som kan tas in i registret på ett sätt som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten att klart och tydligt avgöra föremålet för skyddet (artikel 37). Sökanden ska dessutom betala en ansökningsavgift, som bestäms av medlemsstaten.

Regeringen konstaterar att varumärkeslagens bestämmelser om vad en ansökan ska innehålla redan uppfyller direktivets krav (se 2 kap. 1 § varumärkeslagen). Bestämmelsen i svensk rätt om att sökanden dessutom

ska ange ett ombuds namn och adress saknar dock motsvarighet i direk- Prop. 2017/18:267 tivet. Eftersom sådan information underlättar PRV:s handläggning, och

det är förenligt med direktivet att begära att en ansökan ska innehålla ytter- ligare uppgifter, bör kravet finnas kvar. Frågan om vilka krav som ska ställas på förteckningen över de varor eller tjänster som en registrering avser behandlas nedan.

Nya regler om ingivningsdag
I direktivet finns regler om vad en ansökan ska innehålla för att den ska
anses ingiven till varumärkesmyndigheten (artikel 38). Ingivningsdagen är
bl.a. avgörande för registreringens giltighetstid och frågan om företräde
vid konflikter mellan två rättigheter. För att ansökan ska anses ingiven
ska den enligt direktivet innehålla en begäran om registrering, uppgifter
om sökandens identitet, en förteckning över de varor eller tjänster för vilka
registrering begärs och en tydlig återgivning av varumärket.
Varumärkeslagen saknar en uttrycklig bestämmelse om ingivningsdag.
Lagen bygger på principen att ansökan anses ingiven den dag då den
faktiskt gavs in till PRV. Enligt den handläggningspraxis som har
utvecklats är kraven låga. Om den handling som har getts in är möjlig att
uppfatta som en ansökan, behandlas den som detta även om den inne-
håller formella eller materiella brister. Om sökanden därefter ger in
nödvändiga kompletteringar, behåller ansökan sin ursprungliga ingivnings-
dag.
Det bör nu införas en bestämmelse om ingivningsdag i enlighet med
direktivet. Svea hovrätt föreslår att	begreppet ansökningsdag används
i stället för ”ingivningsdag”, som	utredningen	föreslår.	Begreppet
ingivningsdag förekommer redan i varumärkeslagen, varför det är lämpligt
att fortsätta att använda det begreppet (se 2 kap. 3 och 30 §§). Dessutom
används ”ingivningsdag” i patentlagen (1967:837), se 2 kap. 8 c §. Patent-
lagsutredningen föreslår också i sitt betänkande om en ny patentlag att
detta begrepp ska behållas (se SOU 2015:41 s. 27). Även fördelarna med
att ha en enhetlig terminologi på det immaterialrättsliga området leder
därför till slutsatsen att ”ingivningsdag” bör användas i varumärkeslagen.
Klassindelning och klassavgifter
I direktivet finns bestämmelser om hur varor och tjänster ska betecknas
och klassificeras vid registreringen	av ett varumärke (artikel 39). De
innebär att medlemsstaterna ska tillämpa Niceöverenskommelsen om
internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av
varumärken av den 15 juni 1957 (Niceöverenskommelsen). Sverige har
tillträtt överenskommelsen.
Enligt varumärkeslagen registreras varumärken i en eller flera klasser av
varor eller tjänster (2 kap. 13 §). Närmare regler		om detta	finns i den
svenska varumärkesförordningen (se 3 kap. 3 §). Där framgår, på samma
sätt som i direktivet, att Niceöverenskommelsen ska tillämpas vid klass-
indelningen.

Enligt direktivet ska sökanden tydligt och exakt ange de varor eller
tjänster för vilka varumärkesskydd söks så att behöriga myndigheter och
ekonomiska aktörer kan avgöra omfattningen av skyddet enbart utifrån
den informationen (artikel 39.2). Bestämmelsen är en kodifiering av EU-	159
	159

Prop. 2017/18:267 domstolens praxis. Enligt varumärkeslagen ska en ansökan om regi- strering av ett varumärke innehålla en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (2 kap. 1 § första stycket 4). Direktivet bör genomföras så att det klargörs att en sådan förteckning måste vara tydlig.

160

I direktivet sägs vidare att de allmänna beteckningar som ingår i klass- rubrikerna till Niceklassificeringen, eller andra allmänna uttryck, får användas om de uppfyller kraven på tydlighet (artikel 39.3). Det anges också att användningen av sådana allmänna beteckningar eller uttryck ska anses avse endast sådana varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd (artikel 39.5). Dessa principer är i enlighet med EU-domstolens praxis och tillämpas redan av PRV. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att vad som sägs i direktivet redan ligger i det föreslagna kravet på att en ansökan ska innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varu- märket avser och vilka klasser dessa tillhör. Någon ytterligare lagändring behövs därför inte.

Enligt direktivet ska registreringsmyndigheten avslå en ansökan som är oklar eller otydlig om inte sökanden föreslår en godtagbar formulering inom den tidsfrist som myndigheten fastställer (artikel 39.4) Varumärkeslagen uppfyller redan direktivet i detta avseende (se 2 kap. 17 och 18 §§).

I direktivet finns också en bestämmelse med mer detaljerade krav på en ansökan som avser registrering av varor eller tjänster i mer än en klass (artikel 39.6). I sådana fall ska sökanden bl.a. gruppera varorna och tjänsterna enligt klasserna i Niceklassificeringen och ange dem i kronolo- gisk ordning. De författningsändringar som detta föranleder bör lämpligen göras på förordningsnivå.

Vidare erinras i direktivet om att varor och tjänster inte ska anses likna varandra av det skälet att de förekommer i samma klass enligt Nice- klassificeringen. Inte heller ska varor och tjänster anses skilja sig från varandra bara för att de förekommer i olika klasser (artikel 39.7). Regeringen delar utredningens bedömning att denna erinran inte kräver någon särskild reglering. Detta framgår redan av utformningen av varu- märkeslagens bestämmelser om ensamrättens omfattning när någon använder ett identiskt eller liknande tecken för varor eller tjänster av liknande slag (1 kap. 10 § första stycket 2). Av EU-domstolens praxis följer att förväxlingsrisken i dessa fall ska prövas utifrån en helhets- bedömning av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet.

Slutligen är det enligt direktivet frivilligt för medlemsstaterna att tillämpa en ordning där sökanden betalar en avgift för varumärkesskydd i en klass och sedan en tilläggsavgift för varje ytterligare klass som ansökan avser (artikel 42). Regeringen konstaterar att svensk rätt redan uppfyller direktivet i detta avseende (se 7 kap. 1 § varumärkes- förordningen).

Anmärkningar från andra

Enligt direktivet kan medlemsstaterna föreskriva att andra får göra skriftliga anmärkningar mot en ansökan om registrering (artikel 40). Den som gör en anmärkning ska inte anses som part i förfarandet. Bestäm- melsen är frivillig för medlemsstaterna att införa.

Enligt svenska allmänna förvaltningsrättsliga principer är det möjligt för Prop. 2017/18:267 den som inte är part i registreringsärendet att ge in ett yttrande till PRV i

vilket man motsätter sig en registrering eller anför omständigheter som PRV bör ta hänsyn till (s.k. protest). När en protest kommer in, är det PRV:s praxis att handlingen läggs in i ärendet och beaktas vid prövningen om det som anförs är relevant. PRV:s handläggning överensstämmer alltså redan med direktivet. Någon ändring i varumärkeslagen bör där- med inte göras.

6.2Invändningsförfarandet

Regeringens förslag: Om innehavaren av det registrerade varumärket och invändaren begär det, ska Patent- och registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.

Om en invändning grundas på att ett äldre registrerat varumärke utgör hinder, ska registreringen få hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen inom de fem senaste åren före den yngre rättigheten uppkom. Detta ska bara gälla om det äldre varumärket vid den tidpunkten hade varit registrerat i mer än fem år. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska registreringen ändå få hävas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Det ska klargöras att om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i EU:s varu- märkesförordning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se betänkandet s. 263–266). Utredningen föreslår att Patent- och registreringsverket ska häva en registrering efter invändning endast om det finns något hinder mot registreringen på grund av andra rättigheter, dvs. de relativa registreringshindren.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) och Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser att direktivet inte ute- sluter möjligheten att invända mot en registrering på grund av ett regi- streringshinder som är motiverat av allmänna intressen. Enligt domstolarna bör det därför övervägas om s.k. absoluta hinder även fortsättningsvis ska kunna göras gällande vid invändning. Svea hovrätt, som anser att det finns starka skäl att behålla nuvarande ordning, framhåller att utredningens förslag dels kan komma att ställa högre krav på enskilda att bevaka och rikta anmärkningar mot varumärkes- ansökningar som ges in till Patent- och registreringsverket, dels leda till ett ökat antal domstolsprocesser. Enligt domstolen kan detta innebära negativa konsekvenser, särskilt för mindre företag med begränsade resurser. Även Sveriges advokatsamfund och Svenska Patentombuds-

161

Prop. 2017/18:267 föreningen pekar på att det finns nackdelar med förslaget att begränsa invändningsförfarandet till de relativa registreringshindren.

Patent- och registreringsverket (PRV) anser att det bör införas regler som effektiviserar handläggningen vid delning av en registrering under

	invändningsförfarandet.
	Skälen för regeringens förslag
	I Sverige finns redan ett invändningsförfarande
	Invändningsförfarandet ger den som anser att ett varumärke inte borde ha
	registrerats möjlighet att få saken prövad vid registreringsmyndigheten i
	omedelbar anslutning till registreringen. På det sättet kan den som har en
	tidigare ensamrätt på ett enkelt och billigt sätt angripa registreringen.
	Enligt det nya direktivet ska medlemsstaterna erbjuda ett effektivt och
	snabbt administrativt förfarande för att invända mot registreringen av en
	varumärkesansökan (artikel 43). Sådana förfaranderegler omfattas inte
	alls av 2008 års direktiv.
	I svensk rätt finns det redan ett invändningsförfarande (se 2 kap. 24–
	28 §§ varumärkeslagen). En invändning kan göras efter registreringen,
	vilket skiljer sig från vad som gäller vid EU:s immaterialrättsmyndighet,
	där en invändning ska göras innan registreringen sker. Den som vill
	invända mot en varumärkesregistrering kan göra det hos PRV inom tre
	månader från kungörelsen av registreringen. Finns det hinder mot
	registreringen ska PRV häva registreringen helt eller delvis.
	Regeringen konstaterar att invändningsförfarandet uppfyller direktivets
	krav på ett effektivt och snabbt förfarande. Även den svenska ordningen
	med att invändningsförfarandet kommer efter en registrering är förenlig
	med direktivet. För att uppfylla direktivet fullt ut bör det dock införas en
	möjlighet för parterna att gemensamt begära en frist under invändnings-
	förfarandet för att se om de kan komma överens i ärendet. En sådan frist
	bör vara minst två månader, men bör kunna förlängas om parterna begär
	det.
	Enligt varumärkeslagen är det möjligt att invända mot en registrering
	på grund av alla typer av registreringshinder, dvs. både hinder som är
	motiverade av hänsyn till allmänna intressen (s.k. absoluta registrerings-
	hinder) och hinder med hänsyn till andras rättigheter (s.k. relativa regi-
	streringshinder). Se närmare avsnitt 6.3 om de olika registreringshindren.
	Utredningen föreslår att endast de relativa registreringshindren ska kunna
	göras gällande i invändningsförfarandet och att bestämmelserna om PRV:s
	prövning av de absoluta registreringshindren följaktligen tas bort. Enligt
	utredningen är detta en nödvändig ändring på grund av direktivet, som
	enligt utredningens tolkning innebär att invändaren endast får åberopa
	hinder mot registrering på grund av andras rättigheter. Detta är också den
	tolkning som tjänstemän vid Europeiska kommissionen har gett uttryck
	för på det genomförandemöte som hållits i kommissionens regi om
	genomförandet av direktivet.
	Av artikel 43.1 i direktivet följer en skyldighet att införa ett förfarande
	för att invända mot en varumärkesregistrering på de grunder som anges i
	artikel 5, dvs. de relativa registreringshindren. Av artikel 43.2 framgår
	vidare att invändningsförfarandet åtminstone ska ge innehavare av äldre
162	rättigheter möjlighet att invända mot en registrering. Som Svea hovrätt

och Stockholms tingsrätt påpekar finns det ingen uttrycklig reglering i direktivet mot en ordning som innebär att en invändare också kan göra gällande ett absolut registreringshinder. Till detta kommer att de nya förfarandereglerna i direktivet är utformade som allmänna principer varför det står medlemsstaterna fritt att fastställa mer specifika bestämmelser (se skäl 9 i direktivets ingress).

Enligt regeringens uppfattning hindrar alltså inte direktivet att det i svensk rätt föreskrivs att PRV även fortsättningsvis får häva en regi- strering efter invändning på grund av både de absoluta och de relativa hindren. Någon ändring på grund av direktivet är alltså inte nödvändig. Det finns inte heller andra skäl att överväga någon ändring i detta avseende.

Det kan tilläggas att även i de förslag som nyligen remitterats av finska Arbets- och näringsministeriet respektive norska justitie- och beredskaps- departementet görs bedömningen att direktivet inte hindrar ett invändningsförfarande där både absoluta och relativa hinder kan göras gällande.

Det bör ställas krav på användning av ett äldre varumärke vid invändning

I varumärkeslagen finns bestämmelser om att den som innehar ett varu- märke måste använda det för att inte riskera att registreringen hävs (se 3 kap. 2 §). Nu införs nya regler i direktivet som innebär att frågan om användning av ett äldre varumärke också ska kunna prövas i samband med en invändning mot en registrering.

Enligt direktivet ska innehavaren av det ifrågasatta varumärket i ett invändningsförfarande kunna begära att invändaren lägger fram bevis om att dennes varumärke faktiskt används (artikel 44.1). Detta kan bli aktuellt om det på ingivningsdagen för det yngre varumärket, eller den tidigare dag då den yngre rättigheten uppkom (s.k. prioritetsdag), hade gått mer än fem år sedan invändarens varumärke registrerades. Om invändaren inte lägger fram bevis om användning eller bevis om att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts, kan invändningen inte leda till framgång.

Motsvarande regler införs också när det gäller förfarandet om hävning (artikel 46) och i intrångsmål (artikel 17), se närmare avsnitten 7.2 och

11.1.Syftet med reglerna är att skärpa kravet på att varumärken verkligen används. Tanken är att den som har en rättighet men avstår från att använda den inte ska få åberopa rättigheten gentemot andra.

Några bestämmelser som motsvarar artikel 44.1 finns inte i varu- märkeslagen. Sådana bör därför införas. I enlighet med direktivet bör det ankomma på innehavaren av det yngre varumärket att invända att det äldre varumärket inte har använts och på innehavaren av den äldre rättig- heten att då visa att varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på sådant sätt.

Av direktivet följer att om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det har registrerats ska prövningen av invändningen bara grundas på den del som har använts (artikel 44.2). En motsvarande bestämmelse finns redan i svensk rätt (se 2 kap. 28 §).

Prop. 2017/18:267

163

Prop. 2017/18:267 I direktivet anges vidare att bestämmelserna om bevis om användning också ska tillämpas om det äldre varumärket är ett EU-varumärke (arti- kel 44.3). I dessa fall ska frågan om huruvida varumärket används på det sätt som krävs inte bedömas enligt varumärkeslagen utan enligt EU:s varumärkesförordning. I och för sig torde detta följa av unionsrättens tillämplighet, men som utredningen framhåller finns det skäl att klargöra saken i lagtexten.

Delning av ansökningar och registreringar

Enligt direktivet ska en ansökan om varumärkesregistrering eller en regi- strering kunna delas upp i två eller flera separata ansökningar eller registreringar. För varje delansökan eller delregistrering ska sökanden ange vilka varor eller tjänster i den ursprungliga ansökan eller registreringen som ska omfattas av delansökan eller delregistreringen (artikel 41). Delning kan bli aktuellt t.ex. om det finns hinder mot registreringen av varumärket endast i förhållande till vissa varor eller tjänster, men inte alla.

För svensk del finns redan möjlighet till delning av en ansökan eller en registrering (se 2 kap. 3 och 30 §§ varumärkeslagen och 3 kap. 10 § varumärkesförordningen). Av direktivbestämmelserna framgår det visserligen inte uttryckligen – såsom är fallet i svensk rätt och enligt EU:s varumärkesförordning – att varorna och tjänsterna ska fördelas på ansökningarna respektive registreringarna; de separata ansökningarna och registreringarna får inte överlappa varandra. Artikeln är dock allmänt utformad och överlämnar till nationell rätt att bestämma de närmare förutsättningarna för förfarandet. Att varorna och tjänsterna ska fördelas på ansökningarna respektive registreringarna följer dessutom av artikel 7 i Singaporekonventionen om varumärkesrätt från 2006, som Sverige och en majoritet av EU-länderna har tillträtt. Regeringen konstaterar därför att svensk rätt uppfyller direktivets bestämmelser om delning.

Frågan om delning av en varumärkesregistrering kan komma upp under invändningsförfarandet. För en varumärkesinnehavare kan det vara fördelaktigt med delning av en registrering om invändningen endast riktar sig mot vissa av de varor eller tjänster som registreringen avser. PRV menar att det i dag inte är möjligt att dela en registrering under ett invändningsförfarande utan att invändningen – och de grunder och omständigheter som åberopas – följer med båda registreringarna. Enligt PRV innebär det att myndigheten inte kan avsluta invändningsärendet som avser den del av registreringen som inte längre är ifrågasatt. PRV efterfrågar därför regler som effektiviserar handläggningen vid delning under ett invändningsförfarande.

Enligt utredningen kan det finnas behov av en reglering som gör det möjligt för PRV att först avgöra den del av invändningen som inte är ifrågasatt. Utredningen lämnar dock inte något sådant förslag eftersom det skulle kräva ett flertal ändringar i varumärkeslagen, en del av ganska principiell natur, och tiden för utredningsuppdraget inte har medgett ytterligare överväganden. Mot denna bakgrund och då detta inte är något som krävs enligt direktivet kan frågan inte behandlas inom ramen för detta lagstiftningsärende.

164

6.3	Olika hinder mot registrering av ett varumärke	Prop. 2017/18:267

Regeringens förslag: I uppräkningen av vad som utgör hinder mot
registrering på grund av allmänna intressen ska det läggas till att ett
varumärke inte får registreras om varumärket
– innehåller en ursprungsbeteckning, en geografisk beteckning, en
beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för
en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning som beteck-
ningen är skyddad enligt unionsrätten, eller
– innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenäm-
ning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den
utsträckning som växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen
eller unionsrätten.
Ett varumärke ska inte få registreras om det är identiskt med eller
liknar ett äldre varukännetecken som är känt inom en betydande del av
omsättningskretsen, och användningen av varumärket utan skälig
anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för
varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om
användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat
slag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se
betänkandet s. 253–263). Utredningen föreslår att det i uppräkningen av
vad som utgör hinder mot registrering på grund av allmänna intressen ska
läggas till att ett varumärke inte får registreras om sökanden var i ond tro
vid tidpunkten för ansökan. Samtidigt föreslår utredningen att det hittills-
varande relativa hindret mot registrering på grund av ond tro ändras så att
sökandens onda tro bara gäller i förhållande till äldre varukännetecken
som är skyddade i ett annat land. Vidare föreslår utredningen att det i
uppräkningen av relativa hinder ska läggas till att ett varumärke inte får
registreras om det innehåller eller består av en äldre ursprungsbeteckning
eller geografisk beteckning som skyddas enligt någon av tillämpliga EU-
förordningar.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen
eller har inga invändningar mot dem.
Patent- och registreringsverket (PRV) och Svenska Föreningen för
Immaterialrätt (SFIR) anser att det finns skäl att ytterligare anpassa
bestämmelserna om särskiljningsförmåga till direktivet.
Kammarrätten i Sundsvall, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala
universitet, PRV, SFIR och Sveriges advokatsamfund är tveksamma till
utredningens bedömning när det gäller s.k. agentvarumärken. De anser
att varumärkeslagen bör kompletteras med ett registreringshinder som tar
sikte på situationen att en agent eller företrädare för varumärkesinne-
havaren ansöker om registrering av varumärket i eget namn. Uppsala
universitet, SFIR och Advokatsamfundet anser också att det finns
anledning att överväga en uttrycklig bestämmelse om överföring av
agentvarumärken. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknads-
domstolen) framhåller att den nuvarande ordningen möjligen inte är till-
räcklig för att uppfylla direktivet när det gäller en varumärkesinne-
havares rätt att motsätta sig användning av ett agentvarumärke. Även		165

Prop. 2017/18:267 Uppsala universitet och Advokatsamfundet är tveksamma till utredning- ens bedömning i den delen.

Svenska Patentombudsföreningen anser att PRV endast ska granska registreringshinder på grund av andras rättigheter om sökanden begär

	det.
	Skälen för regeringens förslag
	Skyddade beteckningar som absolut hinder mot registrering
	Enligt varumärkeslagen får ett varumärke inte registreras om det strider
	mot något allmänt intresse (2 kap. 4–7 §§). Dessa hinder mot registrering
	kallas för absoluta registreringshinder. Hit hör bl.a. det grundläggande
	kravet på att varumärket måste ha särskiljningsförmåga, dvs. att det kan
	skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem
	som tillhandahålls i en annan. Andra sådana hinder är att varumärket strider
	mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning.
	Reglerna bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.
	I det nya direktivet görs några ändringar i bestämmelserna om absoluta
	registreringshinder. En nyhet är att ett varumärke inte får registreras om
	det innehåller en skyddad ursprungsbeteckning, en geografisk beteck-
	ning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller för en
	garanterad traditionell specialitet (artikel 4.1 i–k).
	Inom EU finns det ett antal förordningar som ger skydd för sådana
	beteckningar för vin, spritdrycker, aromatiserade viner, jordbruks-
	produkter och livsmedel. Skyddet uppstår genom registrering hos
	Europeiska kommissionen. Huvudregeln är att en beteckning får
	registreras endast på ansökan av en grupp producenter.
	Det kan nämnas att när det gäller skydd för geografiska beteckningar
	för spritdrycker pågår för närvarande EU-förhandlingar om en ny förord-
	ning.
	Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar används för att
	ange att en produkt kommer från ett visst avgränsat geografiskt område
	och att produktens kvalitet, anseende eller annan egenskap kan hänföras
	till detta geografiska ursprung, t.ex. Champagne eller Kalix Löjrom.
	Ett traditionellt uttryck för vin är något som man av tradition har
	använt för att beteckna produktions- eller lagringsmetod för det aktuella
	vinet, t.ex. Riserva för vin som lagrats under en viss period. Med
	garanterad traditionell specialitet avses ett namn som beskriver fram-
	ställningen av en specifik produkt eller ett livsmedel som har en viss
	sammansättning, produktion eller bearbetning som överensstämmer med
	traditionell praxis för denna produkt eller som är gjord av traditionella
	råvaror. Svenska exempel är Falukorv och Hushållsost.
	Enligt varumärkeslagen får ett varumärke inte registreras om märket
	innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en
	geografisk ursprungsbeteckning för vin eller spritdrycker och det avser vin
	eller spritdrycker av annat ursprung (2 kap. 7 § andra stycket). När det
	gäller andra skyddade beteckningar finns inga uttryckliga regler i lagen.
	Enligt praxis anses det dock finnas hinder mot registrering om någon annan
	än innehavaren av en skyddad beteckning ansöker om registrering av ett
	varumärke som innehåller beteckningen. Varumärket anses nämligen då
166	strida mot ”lag eller annan författning” (2 kap. 7 § första stycket 1).

Som utredningen konstaterar uppfyller varumärkeslagen endast till viss del direktivets krav när det gäller skyddade beteckningar som absoluta registreringshinder. För att lagen ska vara förenlig med direktivet fullt ut bör det därför införas bestämmelser om att en skyddad ursprungs- beteckning, en geografisk beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller för en garanterad traditionell specialitet utgör ett absolut hinder för registrering av ett varumärke. Enligt direktivet utgör sådana beteckningar registreringshinder om beteckningen är skyddad enligt unionslagstiftning eller genom en internationell överenskommelse som EU är anslutet till. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteck- ningar kan också utgöra registreringshinder om de är skyddade enligt nationell rätt eller någon bilateral internationell överenskommelse. I svensk rätt finns inget specifikt immaterialrättsligt skydd för ursprungs- beteckningar och geografiska beteckningar. Sverige är inte heller anslutet till någon internationell överenskommelse om skydd för sådana beteckningar utöver de som EU är anslutet till. Skyddet för de aktuella beteckningarna finns alltså endast på EU-nivå. Mot denna bakgrund bör registreringshindret i varumärkeslagen omfatta beteckningar som skyddas enligt unionslagstiftning eller en internationell överenskom- melse som EU är anslutet till. Direktivet hänvisar till både ”unions- lagstiftning” och internationella överenskommelser som EU är part till. Sådana internationella avtal utgör egentligen också unionslagstiftning genom EU:s beslut att ratificera avtalet. Med unionslagstiftning avses dock normalt förordningar, direktiv och beslut. I varumärkeslagen bör därför det vidare begreppet unionsrätt användas.

Registreringshindret i 2 kap. 7 § andra stycket varumärkeslagen om vin och spritdrycker genomför Sveriges internationella förpliktelser enligt artikel 23 i TRIPs-avtalet. Även EU är medlem till TRIPs-avtalet, som därmed utgör en integrerad del av unionens rättsordning, dvs. unionsrätt. Man skulle därför kunna hävda att det registreringshindret omfattas av den föreslagna bestämmelsen om skyddade beteckningar som absolut registreringshinder. EU-domstolen har dock slagit fast att överens- kommelser inom ramen för Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO), vilket omfattar TRIPs-avtalet, inte ger upphov till några rättigheter eller skyldigheter som enskilda kan göra gällande direkt inför domstolar och myndigheter. Det finns därför skäl att behålla det registreringshinder som i dag genomför TRIPs-avtalet som en egen bestämmelse. För att uppnå en mera enhetlig terminologi bör dock begreppet geografisk beteckning användas.

Växtförädlarrätt som absolut hinder mot registrering

En annan nyhet i direktivet är att ett varumärke inte får registreras om det består av eller i väsentliga delar återger en registrerad växtsortbenämning och det är fråga om växtsorter av samma eller närbesläktad art (artikel 4.1 l).

Växtförädlarrätt innebär att den som har framställt en ny växtsort kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten. En registrerad växtsort ska ha en s.k. sortbenämning som gör det möjligt att skilja växtsorten från andra växtsorter. Växtförädlarrätt kan uppkomma genom registrering enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller rådets förordning (EG) nr 2100/94

Prop. 2017/18:267

167

Prop. 2017/18:267 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt. Registrerings- hindret i direktivet omfattar också sortbenämningar som är registrerade enligt en internationell överenskommelse som EU eller den berörda medlemsstaten har tillträtt. Med en sådan internationell överenskom- melse avses främst den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV-konventionen) som EU och Sverige har tillträtt. Konventionen har införlivats i svensk rätt genom växt- förädlarrättslagen.

168

I varumärkeslagen saknas det en uttrycklig reglering som hindrar att ett varumärke registreras trots att det innehåller en benämning på en växt- sort. En sortbenämning anses dock enligt allmänna varumärkesrättsliga principer inte kunna få skydd som varumärke. Även om det redan i dag inte är möjligt att registrera en sådan benämning som varumärke finns det skäl att införa ett uttryckligt registreringshinder i lagen. Regleringen bör – förutom sortbenämningar för växtsorter som är skyddade enligt växt- förädlarrättslagen – omfatta sådana benämningar som skyddas enligt unionsrätt. Därmed inbegrips skydd enligt rådets förordning om gemen- skapens växtförädlarrätt, liksom internationella avtal som EU ingår på området.

Ett varumärke måste ha särskiljningsförmåga

Av varumärkeslagen framgår att ett varumärke som ska registreras måste ha särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det avser (2 kap. 5 §). Ett varukännetecken anses ha särskiljningsförmåga om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan. Bristande särskiljningsförmåga kan t.ex. bero på att ett varukännetecken endast består av beskrivande tecken eller tecken som är generiska (1 kap. 5 § första och andra styckena). Bestäm- melserna bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.

Det finns alltså redan i dag möjligheter – vilket Institutet för språk och folkminnen efterfrågar – att avslå en ansökan om registrering av ett varumärke som innehåller allmänna uttryck som är beskrivande (jfr också 9 § firmalagen).

PRV och SFIR anser att bestämmelserna om särskiljningsförmåga i varumärkeslagen bör anpassas ytterligare till direktivet (artikel 4.1 b och c) eftersom det skulle underlätta förståelsen för EU-domstolens praxis och tillämpningen av svensk rätt. Att ett varumärke är beskrivande bör enligt remissinstanserna vara ett självständigt registreringshinder och inte, som i varumärkeslagen, ett exempel på bristande särskiljnings- förmåga. Remissinstanserna hänvisar till EU-domstolens tolkning av motsvarande bestämmelser i EU:s varumärkesförordning enligt vilken de två registreringshindren är oberoende av varandra och ska tillämpas separat, även om de i viss utsträckning är överlappande. Enligt EU- domstolen återspeglar de allmänintressen som ska beaktas vid prövningen av dessa registreringshinder olika hänsynstaganden. Kravet på särskiljningsförmåga syftar till att garantera varans eller tjänstens kommersiella ursprung för konsumenter medan förbudet mot beskrivande varumärken syftar till att säkerställa en sund konkurrens på marknaden genom att tecken eller upplysningar som beskriver egenskaper hos varor eller tjänster ska kunna användas fritt av alla (se t.ex. dom den 8 maj 2008

imål nr C-304/06 P, Eurohypo mot harmoniseringsbyrån). Slutligen framhåller PRV att bestämmelsen om beskrivande varumärken bör anpassas till direktivets lydelse i andra språkversioner än den svenska eftersom det bättre återspeglar den korrekta innebörden.

Bestämmelserna om särskiljningsförmåga i varumärkeslagen fick sin nuvarande utformning i samband med att den nya varumärkeslagen infördes 2011. Lagtexten anpassades i förhållande till 1960 års varu- märkeslag bl.a. ytterligare till 2008 års direktiv och utformades med beaktande av synpunkter från Lagrådet (se prop. 2009/10:225 s. 165, 166, 692 och 693). Som utredningen konstaterar har det inte gjorts några ändringar i dessa regler i det nya varumärkesdirektivet. Det kan också noteras att den praxis från EU-domstolen som remissinstanserna hänvisar till ligger i tiden före den nuvarande svenska varumärkeslagen. Rättsläget har alltså inte ändrats sedan frågan behandlades i propositionen om en ny varumärkeslag.

Som remissinstanserna framhåller är bestämmelserna om särskiljnings- förmåga i varumärkeslagen utformade på ett delvis annat sätt än i direk- tivet. Systematiken i varumärkeslagen hindrar dock inte att registrerings- hindren bedöms självständigt på det sätt som EU-domstolen har slagit fast (jfr Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 14 februari 2018 i ärende PMÖÄ 10702-16). Regeringen delar därför utredningens bedömning att lagens definition av särskiljningsförmåga är förenlig med direktivet. Eftersom bestämmelserna om särskiljningsförmåga reglerar de grundläggande kraven för ett varumärkes registrerbarhet kan det ändå finnas skäl att överväga en utformning i närmare anslutning till direk- tivet. Utredningen lämnar emellertid inte något sådant förslag. Det inne- bär i sin tur att remissinstanserna inte har getts tillfälle att komma med synpunkter i frågan. Det finns därför inte underlag att inom ramen för detta ärende överväga några sådana ändringar som PRV och SFIR efterfrågar. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan i ett annat sammanhang.

Av både 2008 års direktiv och varumärkeslagen framgår att ett varu- märke kan förvärva särskiljningsförmåga. I det nya direktivet anges att ett varumärke ska ha förvärvat särskiljningsförmåga genom användning före ansökan om registrering för att kunna registreras (artikel 4.4). Medlemsstaterna får dock bestämma att sådan särskiljningsförmåga kan förvärvas efter en ansökan om registrering men före tidpunkten för registreringen (artikel 4.5).

Vid bedömningen enligt varumärkeslagen av om ett varumärke har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning (1 kap. 5 § tredje stycket). Av lagen följer att förvärv av särskiljningsförmåga kan beaktas fram till registreringen. En sådan ordning är alltså förenlig med direktivet varför det saknas skäl att nu överväga några ändringar.

Hinder mot registrering med hänsyn till andras rättigheter

I varumärkeslagen finns en uppräkning av olika enskilda intressen som utgör hinder mot en varumärkesregistrering (2 kap. 8–10 §§). Dessa kallas för relativa registreringshinder och är motiverade av att det sökta varumärket inte ska stå i konflikt med en tidigare rättighet. Det kan t.ex.

Prop. 2017/18:267

169

Prop. 2017/18:267 röra sig om ett äldre varukännetecken, ett äldre företagsnamn eller någon annans skyddade efternamn eller allmänt kända konstnärsnamn. Reglerna bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.

170

Direktivet överlämnar till medlemsstaterna att avgöra om registrerings- myndigheten på eget initiativ ska granska om en ansökan om registrering strider mot de relativa registreringshindren. Vid EU:s immaterialrätts- myndighet och i vissa medlemsstater omfattar prövningen bara de absoluta registreringshindren medan PRV prövar både de absoluta och de relativa hindren på eget initiativ (s.k. officialprövning). Det saknas skäl att överväga någon ändring av den ordning som gäller i Sverige i detta avseende (se prop. 2009/10:225 s. 84–97).

I direktivet görs några ändringar när det gäller bestämmelserna om relativa registreringshinder. Den hittillsvarande frivilliga bestämmelsen om ett utökat skydd för kända varumärken blir nu obligatorisk för medlemsstaterna att införa och får samtidigt en något ändrad utformning (artikel 5.3 a). Detta registreringshinder är genomfört i varumärkeslagen sedan tidigare (2 kap. 8 § första stycket 3). Bestämmelsen bör dock an- passas ytterligare till direktivet. Det bör bl.a. tydliggöras att det utökade skyddet för kända varukännetecken är tillämpligt oavsett om de varor eller tjänster som registreringen avser gäller varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag.

En annan nyhet i direktivet är att en ursprungsbeteckning eller en geo- grafisk beteckning som skyddas enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning ska utgöra ett relativt registreringshinder (artikel 5.3 c). Även en ansökan om registrering av en sådan beteckning utgör registrerings- hinder, förutsatt att den leder till registrering. I föregående avsnitt föreslår regeringen att det införs ett absolut hinder mot registrering av sådana beteckningar. Utredningen föreslår att ursprungsbeteckningar och geo- grafiska beteckningar dessutom ska utgöra relativa registreringshinder. Det förslaget utgår dock från att endast de relativa registreringshindren kan prövas i ett invändningsförfarande vid PRV vilket skulle innebära att de aktuella beteckningarna inte skulle kunna göras gällande i ett sådant förfarande om det inte också infördes ett motsvarande relativt hinder.

Som redogörs för i avsnitt 6.2 anser regeringen att direktivet inte hindrar medlemsstaterna från att ha förfaranden som möjliggör invänd- ning mot en registrering både på grund av absoluta och relativa regi- streringshinder. Regeringen föreslår därför inte någon ändring av invändningsförfarandet. Detta innebär att det absoluta registrerings- hindret om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som föreslås i propositionen kommer kunna prövas i ett invändningsför- farande. Det saknas därför skäl att också införa ett relativt registrerings- hinder som omfattar dessa beteckningar.

Ond tro som hinder mot registrering

I varumärkeslagen finns en bestämmelse om ond tro som ett relativt registreringshinder. Av den följer att ett varumärke inte får registreras om det kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan (2 kap. 8 § första stycket 4). Systematiken i varumärkeslagen bygger på att en

omständighet som utgör hinder mot registrering även kan åberopas som Prop. 2017/18:267 grund för att senare häva registreringen. Lagens bestämmelse om ond tro

utgör därför också en hävningsgrund.

Regleringen i varumärkeslagen genomför bestämmelserna i 2008 års varumärkesdirektiv där ond tro utgör både ett absolut och ett relativt registreringshinder, och grund för hävning av en registrering. Bestämmelserna i 2008 års direktiv har förts över till det nya direktivet i huvudsak oförändrade. Enligt direktivet är det obligatoriskt att föreskriva att en registrering ska kunna hävas om sökanden ansökte om registrering i ond tro (artikel 4.2). Medlemsstaterna får vidare föreskriva att ett sådant varumärke inte ska få registreras. Att hävningsgrunden är obligatorisk innebär en skillnad i förhållande till 2008 års direktiv då hävnings- grunden var frivillig för medlemsstaterna att införa. Bestämmelsen har dock inte ändrats i sak. Registreringshindret och hävningsgrunden i artikel 4.2 har i tidigare lagstiftningssammanhang ansetts avse ond tro i den situationen då ansökan i ett land görs om registrering av ett varumärke, vilket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för ansökan används av någon annan i samma land (se prop. 2009/10:225 s. 185 och 186). I direktivet finns som sagt också en bestämmelse om ond tro som relativt registreringshinder och grund för hävning i förhållande till utländska varumärken. Bestämmelsen gäller om varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke som är skyddat utom- lands under förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan handlade i ond tro (artikel 5.4 c).

Bestämmelsen om ond tro i varumärkeslagen fick sin nuvarande utformning i samband med 2010 års varumärkeslag. I det lagstiftnings- arbetet konstaterades att de bakomliggande EU-reglerna ger medlems- staterna relativt stor handlingsfrihet att införa bestämmelser för att hindra en registrering som sökanden har gjort i ond tro (se prop. 2009/10:225 s. 186). Utformningen av bestämmelserna om ond tro har i huvudsak inte förändrats i det nya direktivet. De bedömningar som gjordes i det tidigare lagstiftningsarbetet av hur dessa EU-rättsliga regler bör genomföras i svensk rätt gör sig alltså fortfarande gällande. Eftersom regeringen – till skillnad från utredningen – inte föreslår några ändringar när det gäller vilka grunder som kan prövas i ett invändningsförfarande, är det inte heller nödvändigt att ond tro utgör både ett absolut och ett relativt registreringshinder. Regeringen anser därför att den nuvarande ordningen bör behållas och att det inte bör göras några ändringar med anledning av direktivet.

Agentvarumärken som registreringshinder och…

I det nya direktivet finns bestämmelser som rör s.k. agentvarumärken, dvs. varumärken som registreras av någon som uppträder som en agent eller företrädare för den rätta innehavaren av varumärket. Sådana bestämmelser finns även i EU:s varumärkesförordning. Reglerna saknar motsvarighet i 2008 års direktiv men bygger på artikel 6 septies i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd. Sverige är sedan länge anslutet till konventionen. Regleringen i direktivet innebär därför i princip ingen nyhet för svensk del.

171

Prop. 2017/18:267 Bestämmelserna om agentvarumärken i direktivet rör för det första den situationen att en agent eller företrädare för varumärkesinnehavaren ansöker om registrering av innehavarens varumärke i eget namn utan tillstånd. Enligt direktivet utgör detta ett hinder mot registrering av varumärket om inte agenten eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande. Om ett sådant varumärke har registrerats, ska det kunna hävas (artikel 5.3 b). Syftet med reglerna är att motverka missbruk av förtroendeplikten i affärsrelationer. De tar sikte på situationer där någon företräder den andres intressen och det finns en lojalitetsskyldighet av ett eller annat slag. Det kan typiskt sett avse t.ex. handelsagenter, åter- försäljare eller licenstagare. I sådana fall av otillbörligt handlande, där företrädaren utan lov registrerar den andres varumärke i sitt eget namn, ska den rättmätige innehavarens intressen skyddas.

172

Utredningen gör bedömningen att svensk rätt uppfyller direktivet i detta avseende genom det allmänna registreringshindret på grund av ond tro och föreslår inte någon särskild reglering om agentvarumärken.

Några remissinstanser ifrågasätter den bedömningen och förespråkar att det införs ett uttryckligt registreringshinder avseende agentvaru- märken. De skäl som görs gällande har främst sin grund i att utredningen föreslår ändringar när det gäller dels bestämmelserna om ond tro som registreringshinder, dels bestämmelserna om vilka hinder som får åberopas i ett invändningsförfarande. Enligt remissinstanserna skulle förslagen innebära att agentsituationen inte fullt ut kan åberopas i ett invändningsförfarande i förhållande till äldre varukännetecken som används i Sverige.

Som nämns får ett varumärke enligt svensk rätt inte registreras om sökanden vid tidpunkten för ansökan var i ond tro om någon annans användning, här i landet eller i utlandet, av ett förväxlingsbart känne- tecken. Har ett sådant varumärke registrerats kan det hävas. I de fall en agent eller en återförsäljare själv ansöker om registrering av inne- havarens kännetecken utan att ha tillstånd till det, kan denne som regel anses vara i ond tro. Registreringshindret, och den motsvarande hävningsgrunden, om ond tro i varumärkeslagen omfattar alltså redan agentsituationen (jfr prop. 2009/10:225 s. 298).

Regeringen föreslår ingen ändring i propositionen, varken av regleringen om ond tro eller invändningsförfarandet (se föregående avsnitt om ond tro och avsnitt 6.2 om invändningsförfarandet). Det innebär att ond tro hos sökanden kommer att kunna göras gällande i ett invändningsförfarande, både i förhållande till tidigare användning av ett varumärke i Sverige och i utlandet. Det finns därför inte någon anledning att införa ett särskilt registreringshinder just för agentsituationen.

…överföring och förbud mot användning av agentvarumärken

Bestämmelserna om agentvarumärken i direktivet rör för det andra den situationen att en agent eller företrädare för varumärkesinnehavaren har registrerat innehavarens varumärke i eget namn utan tillstånd. I en sådan situation ska varumärkesinnehavaren ha rätt att antingen invända mot att agenten eller företrädaren använder varumärket eller begära att varu- märket överförs till innehavaren eller båda, om inte agenten eller före- trädaren visar fog för sitt handlande (artikel 13).

Utredningen gör även här bedömningen att någon särskild föreskrift inte är nödvändig och hänvisar till det allmänna registreringshindret på grund av ond tro och rätten enligt varumärkeslagen att få en ansökan överförd av PRV på grund av bättre rätt (2 kap. 21–22 §§ varumärkes- lagen).

Som påpekas av några remissinstanser avser bestämmelsen i direktivet om överföring av agentvarumärken redan registrerade varumärken. Följaktligen är inte bestämmelserna i varumärkeslagen om överföring på grund av bättre rätt tillräckliga för att uppfylla direktivet eftersom de endast omfattar ansökningar om varumärkesregistrering. Det finns inte heller någon uttrycklig reglering i lagen som behandlar möjligheten för en varumärkesinnehavare att motsätta sig användning, eller att begära överföring, av ett agentvarumärke. Frågan är då om svensk rätt ändå uppfyller direktivet.

Vid införandet av bestämmelserna om överföring av en ansökan om registrering övervägdes om det också borde finnas möjligheter till över- föring av en registrering på grund av bättre rätt. I propositionen konsta- terades att det redan fanns möjligheter att få frågan prövad i domstol genom att föra en positiv fastställelsetalan om bättre rätt, dvs. en talan för att slå fast att ett visst rättsförhållande föreligger (jfr 13 kap. 2 § rätte- gångsbalken). Av bl.a. den anledningen lades något sådant förslag inte fram i det lagstiftningsarbetet. Däremot ansåg man att det fanns ett behov av en uttrycklig bestämmelse som gör det möjligt för den som har vunnit framgång med en fastställelsetalan om bättre rätt att få det nya för- hållandet antecknat i varumärkesregistret och kungjort (se prop. 2009/10:225 s. 301 och 302). En sådan bestämmelse finns nu i varu- märkeslagen (6 kap. 2 § första stycket).

Uppsala universitet och SFIR ifrågasätter om det enligt svensk rätt är möjligt för en varumärkesinnehavare att föra en positiv fastställelsetalan om bättre rätt till ett agentvarumärke.

När det gäller överföring av en ansökan på grund av bättre rätt konsta- terades i det tidigare lagstiftningsarbetet att möjligheten till en sådan överföring är generell och även omfattar den situationen att en agent eller företrädare ansöker om registrering i eget namn utan tillstånd från innehavaren (se prop. 2009/10:225 s. 300 och 302). Samma omständig- heter som utgör grund för överföring av en ansökan om registrering på grund av bättre rätt bör också kunna utgöra grund för en positiv fast- ställelsetalan om bättre rätt avseende en registrering. Av de tidigare förarbetena framgår att en positiv fastställelsetalan om bättre rätt till ett varukännetecken kan grunda sig på olika omständigheter, t.ex. bättre rätt på grund av överlåtelse, bolagsbildning, arv, eller tidigare användning. När det gäller just tidigare användning av ett varukännetecken har en sådan användning betydelse för registrering av ett varumärke eftersom det kan utgöra hinder för registrering om sökanden är i ond tro (jfr prop. 2009/10:225 s. 295). Redan i dag är det alltså möjligt att föra en fast- ställelsetalan om bättre rätt bl.a. på grund av tidigare användning av ett kännetecken – vilket kan omfatta en agentsituation om förutsättningarna för registreringshindret om ond tro är uppfyllda. Den som har vunnit framgång med en sådan fastställelsetalan om bättre rätt kan sedan få det nya förhållandet antecknat i varumärkesregistret och kungjort. Bestäm-

Prop. 2017/18:267

173

Prop. 2017/18:267 melserna i direktivet om överföring av en registrering av ett agentvaru- märke är alltså uppfyllda i svensk rätt.

Regleringen i direktivet om att en varumärkesinnehavare ska kunna hindra användningen av ett agentvarumärke har som sagt sin förebild i Pariskonventionen. Svensk rätt anses sedan länge uppfylla Paris- konventionen i detta avseende genom varumärkeslagens bestämmelser om möjlighet för den som har bättre rätt att invända mot en felaktig registrering eller att senare få denna upphävd i domstol samt att få till stånd ett förbud mot användningen av varumärket (se prop. 2009/10:225 s. 299). Om innehavarens varumärke utgörs av ett äldre varukännetecken som är skyddat i Sverige finns alltså möjligheten för innehavaren att föra en talan mot agenten eller företrädaren om varumärkesintrång och fram- ställa ett yrkande om förbud mot fortsatt användning av agentvaru- märket, s.k. vitesförbud (se 8 kap. 3 § varumärkeslagen). Vidare kan en varumärkesinnehavare ansöka om hävning av varumärkesregistreringen med hänvisning till att varumärket registrerats av innehavarens agent eller företrädare i ond tro. Denna möjlighet omfattar också innehavare av utländska varukännetecken. Om registreringen av agentvarumärket hävs kan därefter den rätta innehavaren ansöka om registrering av ett nytt varumärke för egen del. En sådan registrering hindrar då användningen av agentvarumärket.

Sammanfattningsvis är det regeringens mening att svensk rätt redan uppfyller direktivets bestämmelser om överföring av agentvarumärken och om förbud mot användning av sådana varumärken. Någon ytterligare reglering är därför inte nödvändig.

6.4Registreringens varaktighet och förnyelse av en registrering

Regeringens förslag: En varumärkesregistrering ska gälla i tio år från ingivningsdagen för ansökan om registrering.

Registreringen ska kunna förnyas helt eller delvis varje gång för en period på tio år räknad från utgången av föregående registrerings- period. En ansökan om förnyelse ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket tidigast sex månader före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång. Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven förnyelseavgift inom denna frist. En inbetalning av förnyelseavgiften som görs inom denna frist ska anses utgöra en ansökan om förnyelse.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk- andet s. 266–269).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag: Enligt svensk rätt kan ensamrätten till ett varukännetecken i princip bestå hur länge som helst. En varumärkes- registrering gäller visserligen bara tio år, men den kan förnyas ett obegränsat antal gånger (2 kap. 32 och 33 §§ varumärkeslagen).

174

I det nya direktivet finns bestämmelser om registreringens giltighetstid och förnyelse av en registrering (artiklarna 48 och 49). Regleringen saknar motsvarighet i 2008 års direktiv.

Enligt direktivet ska varumärken registreras för en tioårsperiod, räknad från den dag då ansökan gavs in (artikel 48.1). Registreringsperioden ska alltså gälla från ingivningsdagen. Enligt varumärkeslagen gäller perioden däremot från registreringsdagen (2 kap. 32 §). Lagen bör därför anpassas till direktivet i detta avseende. I avsnitt 6.1 föreslås en reglering av vilken dag som ska anses som ingivningsdag.

Enligt direktivet kan en registrering förnyas med ytterligare tioårs- perioder från och med den dag då den befintliga registreringen löper ut. Förnyelsen ska föras in i registret (se artiklarna 48.2 och 49.5). Mot- svarande regler finns redan i varumärkeslagen (se 2 kap. 33 § första och tredje styckena). Direktivet anger också att en registrering ska förnyas på begäran av varumärkesinnehavaren eller av någon som har rätt att göra detta enligt lag eller avtal, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats. Medlemsstaterna får bestämma att en inbetalning av förnyelse- avgiften ska anses utgöra en sådan begäran (artikel 49.1). Även i detta avseende är varumärkeslagen förenlig med direktivet (se 2 kap. 33 § andra stycket).

En begäran om förnyelse ska enligt direktivet lämnas in och förnyelse- avgiften betalas inom en period på minst sex månader före utgången av registreringsperioden (artikel 49.3). Om så inte skett, kan en begäran lämnas in inom en ytterligare sexmånadersperiod räknad från utgången av registreringsperioden eller den påföljande förnyelsen av denna. För- nyelseavgiften och en tilläggsavgift ska betalas inom denna ytterligare period. Varumärkeslagen skiljer sig här från direktivet på så sätt att en ansökan om förnyelse ska ha kommit in till PRV tidigast ett år före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång (2 kap. 33 § första stycket). Bestämmelsen bör därför ändras så att den anpassas till direk- tivet. Det bör också förtydligas att förnyelseavgiften ska betalas inom denna frist.

Av direktivet följer vidare att om en begäran om förnyelse har getts in, eller avgifterna har betalats, för endast en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, så ska registreringen förnyas bara för dessa varor eller tjänster (artikel 49.4). Detsamma gäller i praktiken enligt svensk rätt, vilket framgår av den svenska varumärkesförordningen (3 kap. 11 § andra stycket). Det bör dock klargöras i lagtexten att en registrering kan förnyas helt eller delvis.

Enligt direktivet har den ansvariga myndigheten en skyldighet att informera innehavaren av varumärket om att registreringsperioden är på väg att löpa ut åtminstone sex månader innan så sker. I svensk rätt finns det inte något krav på att PRV ska informera om att en varumärkes- registrering löper ut. Frågan om en sådan informationsskyldighet bör lämpligen regleras på förordningsnivå.

Prop. 2017/18:267

175

Prop. 2017/18:267 7

Hävning av en varumärkesregistrering

176

7.1Grunder och förfaranden för hävning av en registrering

Regeringens förslag: Vid en prövning av om en varumärkes- registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som varumärket har för- värvat genom användning före ansökan om hävning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se betänkandet s. 273–275, 278–283 och 286). Utredningen föreslår en uttrycklig reglering om att en ansökan om hävning som grundas på ett hinder mot registrering med hänsyn till någon annans rättigheter ska få göras endast av den som har ett eget intresse i saken.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Patent- och registreringsverket (PRV) och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) anser att begreppet hävning bör anpassas till terminologin i varumärkesdirektivet och EU:s varumärkes- förordning. Uppsala universitet, PRV och SFIR ifrågasätter vidare om det administrativa hävningsförfarandet vid PRV uppfyller kraven i direktivet, särskilt kraven på effektivitet och snabbhet. De anser att det bör övervägas om prövningen vid PRV också bör omfatta ansökningar som är tvistiga, och hänvisar till vad som gäller vid EU:s immaterialrätts- myndighet samt i Danmark och Norge.

PRV och Svenska Patentombudsföreningen anser att reglerna om del- givning vid administrativ hävning bör förenklas.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om hävning

Den som vill få en varumärkesregistrering hävd kan föra talan om det vid domstol eller ansöka om s.k. administrativ hävning vid PRV. Enligt varu- märkeslagen kan en registrering hävas om den tillkommit i strid med lagen, dvs. trots att det fanns ett hinder mot registreringen. En om- ständighet som utgör hinder mot registrering utgör alltså även grund för att senare häva registreringen. Hävningsgrunderna kan på detta sätt sägas vara en spegelbild av registreringshindren. En förutsättning för hävning är dock att det fortfarande finns hinder mot registrering och att rätten till det ifrågasatta varumärket inte kan bestå enligt reglerna om förväxlingsbara varukänneteckens samexistens (3 kap. 1 § första stycket).

I vissa fall kan en varumärkesregistrering hävas på grund av omständigheter som har inträffat efter registreringen, t.ex. när varu- märket i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor som registreringen avser eller om varumärket inte har använts på det sätt som krävs (3 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 2 §).

Varumärkeslagens bestämmelser om vilka förhållanden som kan utgöra grund för att häva en varumärkesregistrering bygger på bestämmelserna om

ogiltighetsgrunder och grunder för upphävande i 2008	års varumärkes- Prop. 2017/18:267
direktiv. Ogiltighetsgrunderna tar sikte på sådana förhållanden som före-
låg vid registreringen och motsvaras i princip av registreringshindren.
Grunderna för upphävande tar i stället sikte på förhållanden som upp-
kommer efter registreringen. Som några remissinstanser påpekar skiljer
sig begreppen i varumärkeslagen från begreppen	inom	EU-rätten
eftersom ”hävning” används i båda fallen. Det finns naturligtvis fördelar
med att lagens terminologi överensstämmer med den som används i
direktivet och förordningen. Samtidigt är hävning som ett samlat begrepp
sedan länge etablerat inom den svenska varumärkesrätten. Det är också
ett etablerat begrepp för en ensamrätts upphörande även på andra
områden inom den immaterialrättsliga lagstiftningen, t.ex. i firmalagen
och mönsterskyddslagen (1970:485). Någon ändring föreslås inte heller i
den nya lagen om företagsnamn. Regeringens uppfattning är att det inte
bör göras någon ändring i detta avseende.
Bestämmelsen om hävning på grund av bristande särskiljningsförmåga
anpassas till direktivet
En nyhet i direktivet är att ett varumärke inte får ogiltigförklaras om det
har förvärvat särskiljningsförmåga på grund av användning före ansökan
om ogiltighetsförklaring (artikel 4.4). Av direktivet följer alltså att det
inte är möjligt att beakta den särskiljningsförmåga som varumärket har
förvärvat genom användning efter det att ansökan om hävning gjordes.
Detta skiljer sig från den nuvarande svenska ordningen enligt vilken
man kan beakta sådan särskiljningsförmåga som varumärket förvärvat
ända fram till avgörandet om hävning (jfr 3 kap. 1 § första stycket 1 och
2). Ett varumärke kan alltså inte hävas på grund av bristande särskilj-
ningsförmåga om varumärket efter tidpunkten för ansökan om hävning,
men före avgörandet om hävning, har förvärvat särskiljningsförmåga
genom användning. En sådan situation skulle kunna uppkomma om inne-
havaren av ett varumärke, som inte är tillräckligt särskiljande, ser till att
varumärket förvärvar särskiljningsförmåga t.ex. genom att sätta igång
omfattande marknadsföringsåtgärder efter det att någon ansöker om
hävning av registreringen.
För att svensk rätt ska vara förenlig med direktivet bör varumärkes-
lagen ändras så att man vid prövningen av om en varumärkesregistrering
ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga bara ska beakta
sådan särskiljningsförmåga som varumärket har förvärvat genom
användning före tidpunkten för ansökan om hävning.
I Sverige finns redan ett administrativt hävningsförfarande
Enligt direktivet ska medlemsstaterna erbjuda ett snabbt och effektivt
administrativt förfarande för upphävande eller ogiltigförklaring av ett
varumärke (artikel 45). Detta är en nyhet i direktivet, och många med-
lemsstater har i dag inte sådana förfaranden.
I Sverige infördes möjligheten till administrativ hävning		vid PRV
år 2011 (se 3 kap. 6–21 §§ varumärkeslagen). Ordningen är motiverad av
behovet av ett snabbt, enkelt, rättssäkert och billigt system som är till

fördel för bl.a. små och medelstora företag. Det administrativa häv-
ningsförfarandet gäller vid sidan av rätten att väcka talan om hävning vid	177
	177

Prop. 2017/18:267 domstol. Förfarandet är utformat med förebild från den summariska processen i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Det innebär att PRV kan häva en registrering om varumärkesinnehavaren medger ansökan eller lämnar den obestridd. Om innehavaren däremot motsätter sig att registreringen hävs ska ärendet, om sökanden begär det, överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen som gör den materiella prövningen.

I direktivet regleras vilka grunder som ska kunna åberopas i ett admini- strativt hävningsförfarande och vem som har rätt att göra en ansökan. I övrigt överlämnar direktivet till medlemsstaterna att bedöma hur för- farandet ska vara utformat. I svensk rätt görs ingen skillnad mellan vilka grunder som kan åberopas i domstol och vilka som kan anföras hos PRV. Samtliga hävningsgrunder enligt varumärkeslagen kan alltså åberopas i det administrativa förfarandet. En annan sak är att den faktiska prövningen i de fall där ansökan bestrids kommer att ske i domstol. I likhet med utred- ningen konstaterar regeringen att ett sådant summariskt förfarande är för- enligt med direktivet.

Uppsala universitet, PRV och SFIR anser att man bör överväga att införa en möjlighet för PRV att pröva en ansökan om administrativ hävning även om ansökan bestrids.

Genom det administrativa förfarandet ges en möjlighet till hävning av en varumärkesregistrering på ett snabbt och enkelt sätt. Samtidigt upprätthålls de höga krav på rättssäkerhet som måste finnas med hänsyn till de mycket stora värden som varumärken kan representera. Av dessa skäl – och då det inte är nödvändigt på grund av direktivet – saknas det anledning att över- väga någon ändring av den nuvarande ordningen.

I direktivet finns som sagt regler om att åtminstone vissa ska ha rätt att ansöka om administrativ hävning. Bland annat ska den som innehar en äldre rättighet ha talerätt om grunden för hävning är att ett varumärke inte borde ha registrerats på grund av förekomsten av den äldre rättig- heten (artikel 45.4). Utredningen föreslår att det särskilt ska föreskrivas att en ansökan om hävning som grundas på ett hinder mot registrering med hänsyn till någon annans rättigheter ska få göras endast av den som har ett eget intresse i saken.

Enligt varumärkeslagen kan den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering föra talan vid domstol eller ansöka om administrativ hävning (3 kap. 5 § första stycket). Allmänna civilprocessuella principer kan dock innebära att inte vem som helst har rätt att få en sådan ansökan prövad. De som enligt direktivet ska ha rätt att ansöka om administrativ hävning har däremot det. Enligt regeringens bedömning finns det därför inte anledning att i enlighet med utredningens förslag, utöver det som följer av allmänna civilprocessuella principer, begränsa rätten att ansöka om hävning jämfört med vad som gäller i dag.

Direktivet föreskriver också att en ansökan om hävning får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster som det omtvistade varumärket är registrerat för (artikel 45.5). En motsvarande bestämmelse finns redan i varumärkeslagen (se 3 kap. 4 §).

178

Reglerna om delgivning bör inte ändras

Enligt nuvarande ordning gäller samma regler för delgivning av en ansökan om administrativ hävning som vid delgivning av en ansökan om stämning i tvistemål (3 kap. 11 § första stycket varumärkeslagen).

PRV och Svenska Patentombudsföreningen föreslår att särskilda bestämmelser införs i varumärkeslagen som ger möjligheter till delgivning med mindre stränga krav. Enligt PRV är detta angeläget för att varu- märkesregistret ska kunna rensas från övergivna märken som hindrar senare ansökningar. Förfarandet vid EU:s immaterialrättsmyndighet skulle i så fall kunna tjäna som förebild.

Som PRV påpekar kan det i vissa fall vara svårt att delge varumärkes- innehavare vilket kan leda till att ett beslut om hävning fördröjs. Sådana problem är till nackdel för sökanden som har ett intresse av att få till stånd ett beslut om hävning så snabbt som möjligt. Ett beslut om hävning kan dock få långtgående konsekvenser för varumärkesinnehavaren. Av rätts- säkerhetsskäl bör därför kraven på delgivning vid administrativ hävning motsvara vad som gäller för en ansökan om stämning i tvistemål (se även prop. 2009/10:225 s. 233). Bestämmelserna om delgivning bör därför inte ändras.

Kommunikation med varumärkesinnehavare och ombud i olika förfaranden

Enligt direktivet ska parterna i ett förfarande vid registrerings- myndigheten ange en officiell adress för all kommunikation med myndigheten (artikel 50).

Enligt svensk rätt krävs att sökanden anger sin adress och sitt ombuds adress vid en ansökan om administrativ hävning (3 kap. 6 § första stycket 1 varumärkeslagen och 33 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket rätte- gångsbalken). Detsamma gäller vid en ansökan om varumärkesregistrering (2 kap. 1 § första stycket 1 och 2 varumärkeslagen) och vid en invänd- ning (2 kap. 24 § andra stycket 1 och 2 varumärkeslagen). Svensk rätt uppfyller således direktivets krav i detta avseende.

Av direktivet framgår också att medlemsstaterna får kräva att parterna har en officiell adress inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det saknas skäl att införa ett sådant krav.

Företräde för ett EU-varumärke på grund av ett nationellt varumärke

I EU:s varumärkesförordning finns bestämmelser om att en innehavare av ett äldre nationellt varumärke, eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell varumärkesregistrering med rättsverkan i en medlemsstat, som ansöker om ett identiskt EU-varumärke för identiska varor eller tjänster får åberopa det äldre varumärkets företräde (se artikel 39). Företräde kan också åberopas för ett redan registrerat EU-varumärke (se artikel 40). Företrädet, som gäller i den medlemsstat där det äldre varumärket är registrerat, innebär att innehavaren av EU-varumärket kan göra gällande de rättigheter som är knutna till det äldre varumärket. Detta kan ha betydelse vid t.ex. en tvist om intrång i EU-varumärket där inne- havaren kan stödja sig på den tidigare dag då rätten till det äldre varu- märket uppkom. Företrädet har vidare den effekten att innehavaren av EU-varumärket kan avstå från det äldre varumärket som företrädet

Prop. 2017/18:267

179

Prop. 2017/18:267 grundar sig på, eller inte förnya registreringen, men ändå ha samma rättigheter som om det äldre varumärket hade fortsatt att vara registrerat. Om det äldre varumärket hävs innan rätten till EU-varumärket uppkom, upphör dock företrädet.

I direktivet finns en bestämmelse som kompletterar förordningen (se artikel 6). Den innebär att om innehavaren av ett nationellt varumärke, eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i den aktuella medlemsstaten, som åberopats som före- träde för ett EU-varumärke har avstått från det äldre varumärket, eller inte har förnyat det, kan det i efterhand fastställas att det fanns grund för att häva registreringen. Regleringen fanns också i 2008 års direktiv. Den enda förändringen är att det nu klargörs att en förutsättning för att i efter- hand fastställa att det fanns grund för hävning är att varumärket hade kunnat hävas vid den tidpunkt då innehavaren avstod från varumärket eller inte förnyade det (jfr EU-domstolens dom den 19 april 2018 i mål nr C-148/17, Peek & Cloppenburg). I så fall ska företrädet upphöra att gälla.

Bestämmelsen i 2008 års direktiv är inte särskilt genomförd i svensk rätt. Regleringen i det nya direktivet är i allt väsentligt densamma som i 2008 års direktiv. Regeringen instämmer därför i utredningens bedöm- ning att bestämmelsen inte heller nu behöver genomföras särskilt. Frågan får i stället prövas enligt allmänna processrättsliga regler.

7.2Krav på användning av ett varumärke

Regeringens förslag: Om ett yrkande om hävning grundas på att ett äldre varumärke utgör hinder och varumärket vid ansökan om hävning hade varit registrerat i mer än fem år, ska registreringen av det yngre varumärket bara få hävas om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet inom de fem senaste åren före ansökan om hävning. Om det äldre varumärket hade varit registrerat i mer än fem år då den yngre rättigheten uppkom, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före den tidpunkten. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska registreringen ändå få hävas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Det ska klargöras att om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i EU:s varumär- kesförordning.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se betänkandet s. 283–286).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

180

Skälen för regeringens förslag	Prop. 2017/18:267
Ett varumärke måste användas för att behålla sitt skydd
I varumärkeslagen finns bestämmelser om användningstvång, dvs. att ett
varumärke måste användas för att behålla sitt skydd (se 3 kap. 2 §). Om
innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år efter det att
registreringsförfarandet slutligt avgjorts har gjort verkligt bruk av varu-
märket här i landet för de varor eller tjänster som det registrerats för, får
registreringen hävas, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till
att varumärket inte har använts. Detsamma gäller om en sådan använd-
ning inte har skett inom en period av fem år i följd. Bestämmelserna har
sin motsvarighet i 2008 års direktiv. Reglerna i det direktivet har förts över
i huvudsak oförändrade till det nya direktivet (artiklarna 16 och 19). I det
nya direktivet preciseras dock hur femårsperioden ska beräknas (se
artikel 16.2 och 16.3). Klargörandet påverkar inte den svenska ordningen
med att femårsfristen beräknas från den dag då frågan om registrering
blev slutligt avgjord. Svensk rätt är alltså förenlig med direktivet i detta
avseende.
En nyhet i direktivet är att registreringsmyndigheten ska anteckna den
dag då femårsperioden börjar löpa (artikel 16.4). De författnings-
ändringar som detta föranleder bör lämpligen göras på förordningsnivå.
I direktivet klargörs det vidare att med verkligt bruk likställs att
använda varumärket i en annan form än den registrerade, oavsett om
varumärket i den form det används också är registrerat i innehavarens
namn (artikel 16.5 a). Svensk rätt uppfyller redan detta	klargörande

eftersom lagtexten inte är begränsad till användning i en viss form (se 3 kap. 2 § andra stycket 1 varumärkeslagen).

Det bör ställas högre krav på användning av ett äldre varumärke vid hävning

I både 2008 års direktiv och det nya direktivet finns bestämmelser om att
en varumärkesinnehavare måste göra verkligt bruk av sitt varumärke för att
rättigheten ska kunna göras gällande i ett hävningsförfarande. Syftet är att
den som har en rättighet men avstår från att använda den inte ska få
åberopa rättigheten gentemot andra. Bestämmelserna i det nya direktivet
innebär en viss skärpning i förhållande till den nuvarande ordningen.
Motsvarande regler införs också när det gäller invändningsförfarandet
(artikel 44) och i intrångsmål (artikel 17), se närmare avsnitten 6.2 och
11.1.
Enligt det nya direktivet ska innehavaren av det äldre varumärket, på
begäran, visa att varumärket faktiskt har använts inom de fem år som
föregår ansökan om hävning (artikel 46.1). Om det på ingivningsdagen
för det ifrågasatta varumärket, eller den tidigare dag då denna rättighet
uppkom (s.k. prioritetsdag), hade gått mer än fem år sedan frågan om
registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska
innehavaren av det äldre varumärket dessutom visa att varumärket
faktiskt har använts inom de fem år som föregår denna dag (artikel 46.2).
Om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller
tjänster som det har registrerats för, ska prövningen av frågan om
hävning bara grundas på den del som har använts (artikel 46.4). Slutligen
anges att bestämmelserna om bevis om användning också ska tillämpas	181
	181

Prop. 2017/18:267 om det äldre varumärket är ett EU-varumärke (artikel 46.5). I dessa fall ska frågan om varumärket används på det sätt som krävs bedömas enligt EU:s varumärkesförordning.

Enligt varumärkeslagen får en registrering inte hävas på grund av en äldre rättighet om hindret utgörs av ett äldre registrerat varumärke och det äldre märket inte uppfyller kraven på användning (3 kap. 1 § tredje stycket). Bestämmelsen, som har sin grund i 2008 års direktiv, bör nu anpassas till det nya direktivet. I enlighet med direktivet bör det ankomma på innehavaren av det ifrågasatta varumärket att invända att det äldre varumärket inte har använts, och på innehavaren av den äldre rättigheten att då visa att varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på sådant sätt. Bestämmelsen bör omfatta både det administrativa hävningsförfarandet och mål om hävning som förs vid domstol.

Det bör också klargöras att om den äldre rättigheten är ett EU-varu- märke så ska det ha använts på det sätt som avses i EU:s varumärkes- förordning.

	7.3	Verkan av en hävning

	Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av att det fanns
	hinder mot registreringen när den gjordes, ska registreringen anses
	aldrig ha haft någon verkan. I sådana fall ska domstol inte få döma till
	ansvar för brott och inte heller besluta om t.ex. skadestånd eller andra
	åtgärder på grund av intrång i den varumärkesrätt som annars skulle
	ha följt av registreringen.
	Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av ett förhållande
	som har uppkommit efter registreringen, ska registreringen anses ha
	förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. I sådana fall
	ska domstol inte få döma till ansvar för brott på grund av intrång ens
	om intrånget har skett under den tid då registreringen i och för sig
	anses ha haft verkan.
	När domstol beslutar om hävning på grund av ett förhållande som
	har uppkommit efter registreringen, ska domstolen på yrkande av
	någon av parterna få bestämma att registreringen ska anses ha förlorat
	sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävning
	uppkom. Vid administrativ hävning ska Patent- och registrerings-
	verket få fatta ett sådant beslut.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-
	andet s. 275–277).
	Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar
	mot dem.
	Skälen för regeringens förslag: Om registreringen av ett varumärke
	har hävts genom ett beslut eller en dom som har fått laga kraft, får dom-
	stolen inte döma till påföljd eller besluta om t.ex. skadestånd eller annan
	åtgärd som kan komma i fråga i samband med intrång i en varumärkes-
	rätt (10 kap. 1 § varumärkeslagen). Det saknas i övrigt regler om vilken
182	verkan hävningen har.

I direktivet finns nya bestämmelser om vilken verkan som ett upp- Prop. 2017/18:267 hävande respektive en ogiltigförklaring av en varumärkesregistrering ska

ha (artikel 47). Om registreringen av ett varumärke förklaras ogiltig, ska varumärket anses ha saknat verkan från första början (artikel 47.2). Om registreringen upphävs, ska varumärket anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om upphävande (artikel 47.1). För EU-varumärken finns en liknande reglering i EU:s varumärkesförordning.

Bestämmelser som motsvarar direktivets krav bör tas in i varumärkes- lagen. Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av ett ursprung- ligt hinder mot registreringen, bör registreringen anses aldrig ha haft någon verkan. På samma sätt som enligt nuvarande ordning bör det för tydlighets skull uttryckligen framgå av lagen att domstolen i dessa fall inte får döma till ansvar eller besluta om ersättning eller andra åtgärder på grund av intrång i den varumärkesrätt som annars skulle ha följt av registreringen. Om en registrering hävs på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, bör registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. I en sådan situation bör det inte finnas något hinder mot att besluta om ersättning eller annan åtgärd för intrång som hänför sig till tiden innan registreringen ska anses ha förlorat sin verkan. Av legalitetsskäl bör det däremot inte vara möjligt att döma till ansvar ens för varumärkesintrång som hänför sig till den tiden.

Att registreringen förlorar sin verkan innebär att innehavaren inte längre kan göra gällande den ensamrätt som annars förvärvas genom registreringen. I författningskommentaren berörs vilka konsekvenser detta kan få för pågående licensavtal och för domar i mål om intrång som har fått laga kraft.

Direktivet föreskriver också att om en ansökan om hävning grundas på ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, ska en part kunna begära att det fastställs en tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade (artikel 47.1). En bestämmelse om detta bör därför tas in i lagen. Ett sådant beslut bör kunna fattas av domstolen eller, vid administrativ hävning, PRV. Tidpunkten för när en hävningsgrund ska anses ha uppkommit kan ha betydelse vid prövningen av om det har skett ett intrång och om det därför finns rätt till skadestånd.

8	Internationell varumärkesregistrering

Regeringens förslag: En ansökan om internationell varumärkes-
registrering ska innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster
som varumärket begärs registrerat för och vilka klasser dessa tillhör.
	Om innehavaren av den internationella registreringen och invändaren
begär det, ska Patent- och registreringsverket under invändnings-
förfarandet bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska
försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.
	Om en invändning grundas på att ett äldre registrerat varumärke
utgör hinder, ska det få beslutas att den internationella registreringen
inte ska gälla här endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt
bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen		183

Prop. 2017/18:267 inom de fem senaste åren före den yngre rättigheten uppkom. Detta ska bara gälla om det äldre varumärket vid den tidpunkten hade varit registrerat i mer än fem år. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska det ändå få beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

Det ska klargöras att om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i EU:s varumär- kesförordning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se betänkandet s. 287–290). Utredningen föreslår, på samma sätt som utredningen föreslår i fråga om nationella registreringar, att Patent- och registreringsverket ska besluta att en internationell varumärkes- registrering inte ska gälla i Sverige efter invändning endast om det finns något hinder mot registreringen på grund av andra rättigheter, dvs. de relativa registreringshindren.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) och Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser att direktivet inte utesluter möjligheten att invända mot en registrering på grund av ett registreringshinder som är motiverat av allmänna intressen. Enligt domstolarna finns det därför skäl att överväga om s.k. absoluta hinder även fortsättningsvis ska kunna göras gällande vid invändning.

Skälen för regeringens förslag: Skyddet för ett registrerat varumärke i ett land förutsätter som regel att en nationell ansökan görs hos varumärkesmyndigheten i det landet. En innehavare som vill skydda sitt varumärke i flera länder måste därför ansöka om skydd i vart och ett av dessa länder. För att undvika detta kan innehavaren i stället ansöka om en internationell varumärkesregistrering enligt det s.k. Madridsystemet. På så sätt kan innehavaren få skydd i flera av de anslutna länderna genom en enda ansökan.

Madridsystemet administreras av Internationella byrån vid FN:s immaterialrättsorganisation World Intellectual Property Organization (WIPO). Sverige är anslutet till systemet genom Protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den interna- tionella registreringen av varumärken (Madridprotokollet).

Både 2008 års varumärkesdirektiv och det nya direktivet gäller även för varumärken som är föremål för en internationell registrering med rätts- verkan i en medlemsstat (artikel 1). Det innebär att de ändringar som nu föreslås för nationella registreringar som huvudregel också blir tillämpliga på de internationella registreringar som har verkan i Sverige.

I varumärkeslagen finns vissa bestämmelser som endast gäller för internationella registreringar, t.ex. om förfarandet vid Patent- och registreringsverket (PRV) när den som har en svensk varumärkes- registrering ansöker om en internationell registrering med giltighet i andra länder. Bestämmelserna är utformade i enlighet med Madrid- protokollet. Utgångspunkten är att reglerna för nationell registrering och

internationell registrering när det är lämpligt och möjligt ska vara enhetliga

184

(se prop. 2009/10:225 s. 263). Regeringen gör därför bedömningen att direk- Prop. 2017/18:267 tivet föranleder vissa ändringar när det gäller bestämmelserna om vad en

ansökan om internationell registrering ska innehålla och förfarandet för invändning mot ett beslut om att en internationell registrering ska gälla i Sverige. I övrigt påverkar direktivet inte den svenska regleringen.

När det gäller ansökans innehåll föreslås i avsnitt 6.1 att en ansökan om en nationell varumärkesregistrering ska innehålla en tydlig förteck- ning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör. Ett motsvarande krav på tydlig förteckning bör även införas när det gäller en ansökan om en internationell registrering (5 kap. 3 § första stycket 5). Ett sådant krav är också förenligt med Madridprotokollet och dess tillämpningsföreskrifter (se regel 9.4 xiii i tillämpningsföreskrifterna till artikel 3 i Madridprotokollet).

Vidare bör, på samma sätt som föreslås för nationella registreringar, PRV på begäran av parterna bestämma en tidsfrist för att parterna ska försöka komma överens under ett invändningsförfarande.

Slutligen bör det också införas en bestämmelse – motsvarande den för nationella registreringar – om att innehavaren av ett äldre varumärke, som varit registrerat i mer än fem år, i ett invändningsförfarande kan bli skyldig att lägga fram bevisning om att det äldre varumärket har använts på visst föreskrivet sätt och inom en viss tid eller att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts på sådant sätt (se avsnitt 6.2).

I avsnitt 6.2 görs bedömningen att direktivet inte utesluter en ordning som innebär att den som invänder mot en nationell varumärkes- registrering ska få åberopa hinder mot registreringen på grund av både andra rättigheter (relativa registreringshinder) och absoluta registrerings- hinder. Motsvarande bedömning gör sig gällande även för internationella registreringar.

9	Varukännetecken som förmögenhets-
	objekt

Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att ett varukännetecken kan
överlåtas helt eller delvis och att reglerna om överlåtelse också om-
fattar ansökningar om varumärkesregistrering.
	Det ska införas en rätt att efter begäran få en överlåtelse av en
varumärkesansökan antecknad i Patent- och registreringsverkets
diarium. Den som begär en sådan anteckning ska betala en avgift. Den
som är antecknad i diariet ska anses vara sökande av varumärket.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-
andet s. 291–295).
	Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar
mot dem.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt svensk rätt kan ett registrerat
varumärke överlåtas eller upplåtas (bli föremål för licens). Detsamma
gäller för ett inarbetat varukännetecken. Värdet på ett registrerat eller		185
		185

Prop. 2017/18:267	sökt varumärke kan också utnyttjas genom att rätten pantsätts.
	Registrerade varumärken och varumärkesansökningar kan dessutom
	utmätas, beläggas med kvarstad eller tas i anspråk genom betalnings-
	säkring.
	I varumärkeslagen finns vissa bestämmelser om överlåtelse och licens
	av varukännetecken samt utförliga regler om pantsättning av registrerade
	varumärken och varumärkesansökningar (6 och 7 kap.). Kompletterande
	bestämmelser om överlåtelse, licens, pantsättning och utmätning av
	varukännetecken finns i den svenska varumärkesförordningen.
	Bortsett från en allmän regel om förutsättningar för licens saknar 2008
	års varumärkesdirektiv regler om varumärken som förmögenhetsobjekt. I
	det nya direktivet införs nu ett kapitel med sådana bestämmelser, vilka
	till viss del motsvarar vad som redan gäller för EU-varumärken.
	Regleringen innebär i korthet att ett registrerat varumärke eller en
	varumärkesansökan ska kunna överlåtas, användas som säkerhet
	(pantsättas), bli föremål för exekutiva åtgärder, t.ex. utmätning, och bli
	föremål för licens. Det ska också vara möjligt att få sådana åtgärder med
	varumärket antecknade i den nationella varumärkesmyndighetens
	register. Bestämmelserna i direktivet är generellt utformade och över-
	lämnar i stor utsträckning till nationell rätt att avgöra de närmare förut-
	sättningarna för t.ex. giltigheten av en överlåtelse eller en pantsättning.
	Bakgrunden till direktivets utformning är de relativt olika principer som
	gäller i medlemsstaterna på detta område.
	Regeringen delar utredningens bedömning att svensk rätt i stort redan
	uppfyller direktivets bestämmelser om varumärken som förmögenhets-
	objekt och att endast några ändringar behöver göras.
	Enligt artikel 22 i direktivet ska ett varumärke kunna överlåtas separat
	eller tillsammans med den näringsverksamhet där märket används. Om
	det företag som innehar registreringen överlåter sin rörelse, ska över-
	låtelsen som utgångspunkt också omfatta varumärket. Motsvarande
	bestämmelser finns redan i svensk rätt (6 kap. 1 § varumärkeslagen).
	Enligt direktivet ska ett varumärke vidare kunna överlåtas endast för en
	del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat. För svenskt vid-
	kommande anses detta gälla enligt allmänna principer och utan direkt
	lagstöd. Det kan ändå vara lämpligt att klargöra saken i lagtexten för att
	säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet. Det bör alltså göras ett
	tillägg om att ett registrerat varumärke kan överlåtas helt eller delvis.
	Samma regler bör gälla i fråga om inarbetade varukännetecken.
	Enligt allmänna principer anses varumärkeslagens bestämmelser om
	överlåtelse av ett varukännetecken även gälla för varumärkes-
	ansökningar. Eftersom det nu uttryckligen anges i direktivet att
	bestämmelserna om överlåtelse av ett varumärke också omfattar
	ansökningar (artikel 26) är det lämpligt att det även framgår av den
	svenska lagtexten. Det bör därför klargöras att de allmänna reglerna om
	överlåtelse också omfattar en ansökan om varumärkesregistrering.
	Enligt direktivet ska det vara möjligt att få en överlåtelse av ett
	registrerat varumärke eller en varumärkesansökan antecknad i den
	nationella varumärkesmyndighetens register. Varumärkeslagen uppfyller
	direktivets krav när det gäller möjligheten att få en överlåtelse av ett
	registrerat varumärke antecknad i varumärkesregistret (se 6 kap. 2 §).
186	Någon motsvarande regel om anteckning av en överlåtelse av en varu-

märkesansökan finns däremot inte. I praktiken antecknas dock en sådan överlåtelse i Patent- och registreringsverkets (PRV) diarium. För att svensk rätt fullt ut ska vara förenlig med direktivet bör det emellertid införas en bestämmelse om rätt att efter begäran få en överlåtelse av en varumärkesansökan antecknad i PRV:s diarium. Den som begär en anteckning bör betala en avgift. Det bör inte krävas att anteckningen kungörs. Motsvarande regler finns redan när det gäller anteckning av licens (se 6 kap. 5 § första stycket och artikel 25.5).

En överlåtelse gäller även om ingen anteckning görs. Anteckningens syfte är främst att klargöra för allmänheten vem som är ny innehavare. I ett mål eller ärende om varumärket kan dock anteckningen få betydelse genom att den antecknade innehavaren anses som varumärkesinnehavare (se 6 kap. 3 § första stycket). Det innebär att en talan om t.ex. hävning av en varumärkesregistrering alltid kan riktas mot den antecknade inne- havaren. Eftersom regeringen föreslår att det ska gå att anteckna en över- låtelse av en varumärkesansökan, bör motsvarande legitimationsregel införas även för dessa fall.

Enligt direktivet ska ett registrerat varumärke och en varumärkes- ansökan kunna användas som säkerhet utan samband med företaget som innehar registreringen (artiklarna 23 och 26). I svensk rätt finns redan bestämmelser om pantsättning som uppfyller direktivets krav (se 7 kap. 1, 2 och 10 §§).

Vidare ska ett registrerat varumärke och en varumärkesansökan kunna bli föremål för exekutiva åtgärder, t.ex. utmätning (artiklarna 24.1 och 26). Enligt varumärkeslagen får inarbetade varukännetecken inte utmätas (10 kap. 9 §). För registrerade varumärken och varumärkesansökningar finns däremot inga särskilda exekutionshinder. Det innebär att ett registrerat varumärke och en varumärkesansökan kan utmätas, beläggas med kvarstad eller tas i anspråk genom betalningssäkring. Svensk rätt uppfyller alltså här direktivets krav. Direktivet hindrar inte heller att förbudet mot utmätning av inarbetade varukännetecken finns kvar. Lagrådet anser att rubriken till nu aktuell bestämmelse bör ändras från ”Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken” till ”Hinder mot utmätning av inarbetade varukännetecken”. Som skäl anges att det med ett förbud i regel förutsätts att det mer direkt följer en sanktion vid en överträdelse. Begreppet förbud mot utmätning förekommer dock i ett antal andra författningar där det inte är aktuellt med någon särskild sanktion, t.ex. konsumentkreditlagen (2010:1846). Genom att ändra rubriken blir kopplingen till utsökningsbalkens regler också mindre tydlig. Detta gäller inte minst 5 kap. 10 § som är relevant i detta fall. I den bestämmelsen upplyses om att det finns särskilda föreskrifter om förbud mot utmätning i vissa andra fall än enligt utsökningsbalken. Enligt regeringens uppfattning bör rubriken därför inte ändras.

Om ett registrerat varumärke eller en varumärkesansökan har blivit föremål för en exekutiv åtgärd, ska det enligt direktivet kunna antecknas i det nationella varumärkesregistret (artiklarna 24.2 och 26). Av den svenska varumärkesförordningen framgår att om ett registrerat varumärke blivit föremål för en exekutiv åtgärd ska PRV, efter anmälan från Kronofogdemyndigheten, anteckna detta i varumärkesregistret (1 kap. 16 §). Syftet med en sådan anteckning är att hålla registret informativt när det gäller statusen på registrerade varumärken. Någon

Prop. 2017/18:267

187

Prop. 2017/18:267 motsvarande reglering om anteckning efter anmälan när en varumärkes- ansökan har blivit föremål för en exekutiv åtgärd finns inte. De författ- ningsändringar som direktivet föranleder i detta avseende bör lämpligen göras på förordningsnivå.

Beträffande de bestämmelser i direktivet som rör licenstagares möjlig- heter att väcka en talan om intrång (artikel 25.3 och 25.4) hänvisas till avsnitt 11.2. Övriga bestämmelser om licens ändras inte i förhållande till 2008 års direktiv och är redan genomförda i svensk rätt (se 6 kap. 4 § varumärkeslagen, jfr artikel 25.1 och 25.2).

10Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

Regeringens förslag: Även en fysisk person ska kunna förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke.

Det ska inte vara möjligt att förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke för den som tillhandahåller den typ av varor eller tjänster som märket avser.

En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontroll- märke ska innehålla uppgifter om vilka som har rätt att använda märket och de övriga villkor som gäller för användningen. I fråga om ett kollektivmärke ska uppgift också lämnas om vilka förutsättningar som gäller för medlemskap i sammanslutningen.

Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska inte få registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Vidare ska ett kollektivmärke som anger geografiskt ur- sprung inte få registreras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser.

Patent- och registreringsverket ska granska ändringar av villkoren för användningen av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke på samma sätt som vid en ansökan om registrering. Det ska ske innan de ändrade villkoren förs in i varumärkesregistret.

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska kunna hävas om villkoren för användning av märket har ändrats och förts in i varumärkesregistret i strid mot varumärkeslagen och vill- koren fortfarande strider mot lagen.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se betänkandet s. 297–306).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

188

Skälen för regeringens förslag	Prop. 2017/18:267
Gemensamma regler om kollektiv-, garanti- och kontrollmärken
Enligt svensk rätt är det möjligt att skydda gemensamma varumärken,
s.k. kollektivmärken, och andra varukännetecken som används i närings-
verksamhet av medlemmarna i den sammanslutning som innehar märket.
Ett kollektivmärke används således av flera olika näringsidkare som utåt
sätt ska uppfattas som en och samma aktör. Det finns också varukänne-
tecken som har en garanti- eller kontrollfunktion och som får användas
för varor eller tjänster som uppfyller de kriterier som innehavaren av
märket uppställer. Till skillnad från kollektivmärken, som skiljer ut varor
eller tjänster med ett visst kommersiellt ursprung, syftar garanti- och
kontrollmärken till att särskilja varor eller tjänster med vissa gemensamma
egenskaper.
Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken är ingen särskild märkestyp utan
kan utgöras av t.ex. ett ordmärke eller ett figurmärke. Varumärkeslagens
reglering om registrerade varumärken och inarbetade varukännetecken
tillämpas därför även på kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. Det innebär
att bestämmelserna om registrering och hävning liksom ensamrättens
omfattning också gäller för sådana märken. Det finns dock några
särskilda bestämmelser som enbart gäller för kollektiv-, garanti- och
kontrollmärken. Sådana märken får t.ex. registreras i syfte att ange en varas
geografiska ursprung (2 kap. 6 § varumärkeslagen).
Enligt 2008 års varumärkesdirektiv är det frivilligt för medlemsstaterna
att låta registrera kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken. Enligt det nya
direktivet blir det nu obligatoriskt att ha regler om kollektivmärken.
Bestämmelserna omfattar bl.a. förutsättningarna för registrering och
hävning. Vidare införs nya regler om kontroll- och garantimärken som är
frivilliga för medlemsstaterna att genomföra.
Regleringen i direktivet om kollektivmärken stämmer i huvudsak överens
med vad som gäller för EU-kollektivmärken. Även på EU-nivå finns det en
möjlighet att registrera kontrollmärken. Bestämmelserna om EU-
kontrollmärken är i princip desamma som för EU-kollektivmärken.
Regeringen delar utredningens bedömning att svensk rätt i stort redan
uppfyller direktivets bestämmelser om kollektiv-, garanti- och kontroll-
märken och att endast några ändringar behöver göras.
Varumärkeslagen gör ingen skillnad mellan kollektiv-, garanti- och
kontrollmärken. Detta bör inte ändras. Vid genomförandet av direktivets
bestämmelser om kollektivmärken bör alltså dessa regler i tillämpliga delar
gälla även för garanti- och kontrollmärken, även om direktivet inte
kräver det.
Vem kan få ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke?
Enligt direktivet kan ett garanti- eller kontrollmärke innehas av en fysisk
eller juridisk person, förutsatt att denne inte bedriver näringsverksamhet
som omfattar tillhandahållande av varor eller tjänster av det slag som
certifieras (artikel 28.2 första meningen). Även en myndighet eller ett
annat offentligrättsligt organ omfattas.
Svensk rätt skiljer sig här från direktivet eftersom endast juridiska
personer, t.ex. en myndighet, en förening eller ett bolag, kan inneha ett
garanti- eller kontrollmärke (1 kap. 2 § andra stycket varumärkeslagen).	189

Prop. 2017/18:267 Inte heller innehåller lagen någon begränsning av möjligheten att få ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke för den som själv tillhanda- håller den typ av varor eller tjänster som märket avser.

Även om det är frivilligt för medlemsstaterna att införa bestämmelser om registrering av garanti- och kontrollmärken är det lämpligt att varumärkeslagen ändras i enlighet med direktivet i dessa två avseenden. Det framstår som rimligt att ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke inte kan förvärvas av den som bedriver näringsverksamhet med samma slags varor eller tjänster. Inte heller lagens begränsning till juridiska personer är numera sakligt motiverad. Med dessa ändringar blir även kopplingen till den EU-rättsliga regleringen om garanti- och kontroll- märken – både i direktivet och i EU:s varumärkesförordning – tydligare i lagen. Detta medför i sin tur att man vid tillämpningen av lagen kan få vägledning av EU-domstolens tolkning av de aktuella bestämmelserna i direktivet och förordningen.

Definitionen i direktivet av ett garanti- eller kontrollmärke innehåller en uppräkning av vilka egenskaper hos en vara eller tjänst som inne- havaren av märket kan garantera eller kontrollera, t.ex. materialet eller sättet att tillverka varor eller utföra tjänster (artikel 27 a). Någon mot- svarighet finns inte i varumärkeslagen. Uppräkningen är ganska självklar och tillför inte något; den har inte någon egentlig materiell innebörd och är inte uttömmande. Det är därför inte nödvändigt att ta in den i den svenska lagtexten.

Direktivet innehåller en möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva att ett garanti- eller kontrollmärke inte får registreras om den som ansöker om detta inte är behörig att certifiera de aktuella varorna eller tjänsterna (artikel 28.2 andra meningen). Någon sådan bestämmelse finns inte i varumärkeslagen. För svenskt vidkommande har det inte fram- kommit något som tyder på att det finns ett praktiskt behov av en sådan kontroll hos Patent- och registreringsverket (PRV). Det är också mindre ändamålsenligt att PRV vid sin granskning av en ansökan om registrering ska behöva beakta omständigheter av detta slag. Kontrollen av att behörighet för certifiering följs bör i stället hanteras på vanligt sätt av ansvariga tillsynsmyndigheter och med tillämpning av marknadsrättslig och annan lagstiftning.

Särskilda regler vid registrering av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

Enligt direktivet ska den som ansöker om registrering av ett kollektivmärke ge in de villkor som reglerar märkets användning (artikel 30.1). Villkoren ska innehålla uppgifter om vem som har rätt att använda kollektivmärket, förutsättningarna för medlemskap i sammanslutningen och vad som i övrigt gäller för märkets användning, t.ex. vad som händer om märket inte används på rätt sätt (artikel 30.2). Uppfyller villkoren inte dessa krav, ska ansökan om registrering avslås (artikel 31.1).

Motsvarande reglering i varumärkeslagen är lite mera allmänt hållen (jfr 2 kap. 1 § andra stycket). Eftersom direktivets krav i fråga om vill- koren för användning utgör en förutsättning för registrering, bör lagen ändras så att den följer direktivets lydelse. I enlighet med direktivet medför

detta att, om en ansökan inte innehåller de föreskrivna uppgifterna om

190

villkoren för användning, kan ansökan komma att avskrivas eller avslås (jfr 2 kap. 17 och 18 §§).

Enligt direktivet ska de registreringshinder som gäller vid registrering av ett varumärke tillämpas även vid registrering av ett kollektivmärke (artikel 31.1). Vid registrering av garanti- och kontrollmärken behöver endast de absoluta hindren, dvs. hinder med hänsyn till allmänna intressen, tillämpas (artikel 28.3). Utöver detta reglerar direktivet ytter- ligare fall där det finns hinder för registrering av ett kollektivmärke.

För det första får ett kollektivmärke inte registreras om villkoren för kollektivmärkets användning strider mot allmän ordning eller moral (artikel 31.1). Ett kollektivmärke som anger geografiskt ursprung får vidare bara registreras om villkoren för märkets användning möjliggör medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och som kommer från det geo- grafiska område som märket avser, förutsatt att övriga villkor är uppfyllda (artikel 31.1). Slutligen får ett kollektivmärke inte registreras om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det är troligt att märket kan uppfattas som något annat än ett kollektivmärke (artikel 31.2).

Om den som ansöker om registrering av ett kollektivmärke ändrar villkoren för märkets användning så att de uppfyller kraven, får regi- strering inte vägras (artikel 31.3).

På samma sätt som direktivet gäller varumärkeslagens regler om hinder mot registrering av ett varumärke även för kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. När det gäller de ytterligare hinder mot registrering av kollektivmärken som finns i direktivet skiljer sig dock svensk rätt något åt från direktivet. Enligt varumärkeslagen får ett varumärke inte regist- reras om det strider mot goda seder eller allmän ordning (2 kap. 7 § första stycket 1). Det finns däremot inte – såsom enligt direktivet – något registreringshinder för det fall villkoren för användningen av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke i sig själva skulle strida mot goda seder eller allmän ordning. En sådan reglering bör därför införas i lagen. Som exempel där frågan skulle kunna bli aktuell kan nämnas villkor som är rasistiska eller villkor som utgör en omotiverad särbehandling på grund av kön.

Inte heller innehåller lagen något krav på att villkoren för ett kollektiv- märke som anger geografiskt ursprung måste göra det möjligt för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och som kommer från det berörda geografiska området att bli medlem i samman- slutningen. Den traditionella synen har varit att frågor av denna karaktär helst bör hållas utanför den immaterialrättsliga lagstiftningen. För att lagen ska uppfylla direktivet måste dock även en sådan bestämmelse läggas till.

När det gäller regleringen om hinder mot registrering av vilseledande kollektivmärken anser regeringen, i likhet med utredningen, att varumärkes- lagen redan uppfyller direktivets krav. Enligt lagen får ett varumärke inte registreras om det är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet (2 kap. 7 § första stycket 2). En sådan annan omständighet kan vara märkets karaktär eller innebörd.

Prop. 2017/18:267

191

Prop. 2017/18:267

192

Att registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke inte får vägras om sökanden ändrar villkoren för märkets användning följer av de allmänna reglerna i varumärkeslagen om handläggningen av ansökningar och kräver inte någon särskild föreskrift (se 2 kap. 17 och 18 §§).

Ändring av villkoren för märkets användning

Om villkoren för ett kollektivmärkes användning ändras, måste innehavaren enligt direktivet ge in de ändrade villkoren till registreringsmyndigheten (artikel 33.1). Ändringarna ska sedan föras in i varumärkesregistret, förutsatt att de grundläggande kraven för villkoren är uppfyllda och att det inte finns hinder för registrering av de ändrade villkoren (artikel 33.2). De nya villkoren ska, vid tillämpningen av direktivet, börja gälla först från och med den dag då de infördes i registret (artikel 33.3).

En motsvarande reglering om skyldighet att anmäla ändringar av vill- koren för användning av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke finns i varumärkeslagen (se 2 kap. 31 §). Av lagen framgår dock inte att PRV ska granska de ändrade villkoren på samma sätt som vid en ansökan om registrering, innan de nya villkoren förs in i varumärkesregistret. Även om detta torde ske i praktiken, bör granskningsskyldigheten lämpligen anges i lagtexten.

Varumärkeslagen innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om när de nya villkoren för användningen ska börja gälla. En konsekvens av bestämmelsen om anmälningsskyldighet vid ändrade villkor är dock att om ingen anmälan görs, så gäller vid tillämpningen av lagen de villkor för märkets användning som fördes in i varumärkesregistret i samband med registreringen av varumärket (jfr 2 kap. 23 § tredje stycket). Om anmäl- ningsskyldigheten inte följs, kan det vidare leda till att registreringen av märket hävs (jfr 3 kap. 3 § första stycket 1). Enligt regeringens bedöm- ning uppfyller lagen direktivets krav i detta avseende.

Särskilda bestämmelser om hävning av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

Direktivets bestämmelser om på vilka grunder en registrering av ett varu- märke kan upphävas eller ogiltigförklaras gäller även för ett kollektiv- märke (artiklarna 35 och 36). Ett kollektivmärke ska dessutom kunna förklaras ogiltigt om det har registrerats, trots att det fanns hinder mot registrering, och innehavaren av märket inte ändrar villkoren så att en registrering blir möjlig (artikel 36).

En registrering av ett garanti- eller kontrollmärke ska i vart fall kunna upphävas på grund av underlåten användning eller för att varumärket har blivit generiskt eller vilseledande. Ett sådant märke ska också kunna ogiltigförklaras i vart fall på grund av att det har registrerats i strid med de absoluta registreringshindren (artikel 28.3).

Även varumärkeslagen följer denna systematik som innebär att de allmänna grunderna för hävning av en varumärkesregistrering också gäller för kollektiv-, garanti- och kontrollmärken (se 3 kap. 3 §). Efter- som dessa hävningsgrunder är en spegelbild av registreringshindren kan en registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hävas om registreringen har skett i strid mot lagen och den fortfarande strider mot lagen (3 kap. 1 § första stycket 1 och 2). Av detta följer att registreringen

inte får hävas om innehavaren ändrar villkoren för märkets användning Prop. 2017/18:267 så att de inte längre utgör något hinder mot registrering. En registrering

av ett kollektiv-, garanti- och kontrollmärke får vidare hävas om märket har blivit generiskt eller om det har blivit vilseledande (3 kap. 1 § andra stycket 1 och 3). Detsamma gäller om kravet på användning inte är uppfyllt (3 kap. 2 §).

Enligt direktivet ska en registrering av ett kollektivmärke kunna upphävas eller ogiltigförklaras, förutom på de allmänna grunderna, också på vissa ytterligare grunder som hänför sig till villkoren för märkets användning (artiklarna 35 och 36). I fråga om garanti- eller kontroll- märken är detta frivilligt (artikel 28.3).

Även i detta avseende motsvarar varumärkeslagen direktivet (se 3 kap.

3 §). Det enda som saknas är en möjlighet till hävning om en ändring av villkoren för märkets användning har förts in i varumärkesregistret, trots att det saknades förutsättningar för detta, och innehavaren därefter inte ändrar villkoren (jfr artikel 35 c). För att lagen ska vara förenlig med direktivet fullt ut bör det införas en sådan hävningsgrund.

11Mål om intrång i ett varukännetecken

11.1Invändning om ogiltighet och särskilda förutsättningar för att bifalla en talan

Regeringens förslag: Brottmål ska uttryckligen undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva registreringen av ett varumärke prövad i ett mål om varumärkes- intrång.

Om det förs en talan om intrång i ett varumärke som vid talans väckande hade varit registrerat i mer än fem år, ska talan få bifallas endast om varumärket inom de fem senaste åren före talans väckande har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan. Om talan avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke, och det äldre varumärket hade varit registrerat i mer än fem år då den yngre rättigheten uppkom, ska det äldre varu- märket dessutom ha använts inom de fem senaste åren före den tidpunkten. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska talan ändå få bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen. Samma bestämmelser ska gälla när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

En talan om varumärkesintrång genom användning av ett yngre EU- varumärke ska få bifallas endast om det finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket enligt EU:s varumärkesförordning. Detta ska också gälla när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

193

Prop. 2017/18:267

194

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 307–314). I förhållande till utredningens förslag klar- görs att bestämmelserna om särskilda förutsättningar för att bifalla en talan i ett mål om intrång även omfattar en talan om fastställelse om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Det bör ställas krav på användning av ett äldre varumärke i mål om intrång

Ensamrätten till ett varukännetecken innebär något förenklat att inne- havaren har rätt att hindra andra från att i näringsverksamhet använda identiska eller liknande kännetecken. Den som använder varukänne- tecknet på ett otillåtet sätt begår varumärkesintrång. I det nya direktivet införs flera bestämmelser som rör processen i mål om intrång och som saknar motsvarighet i 2008 års direktiv.

Enligt direktivet ska en varumärkesinnehavare som inte gör verkligt bruk av sitt varumärke inte heller kunna åberopa rättigheten mot någon annan i ett intrångsmål (artikel 17). Bestämmelsen innebär att svaranden i ett intrångsmål ska kunna invända att kärandens varumärke inte upp- fyller det användningstvång som gäller för registrerade varumärken. Sådan användning av varumärket ska ha skett inom de fem år som föregår den dag då talan väcktes. Motsvarande regler finns när det gäller förfarandena om invändning (artikel 44) och hävning (artikel 46), se närmare avsnitten 6.2 och 7.2. Syftet med bestämmelserna är att skärpa kravet på att ett varumärke verkligen används för att innehavaren ska kunna göra gällande sin ensamrätt.

Det finns inte någon bestämmelse i varumärkeslagen som motsvarar artikel 17 i direktivet. Lagens reglering kan i stället sägas vara den motsatta eftersom frågan om ogiltighet av en registrering får prövas endast sedan en talan om hävning har väckts (se 10 kap. 2 §). För att få en invändning om att det finns grund för att häva registreringen av kärandens varumärke prövad är svaranden därför hänvisad till att väcka en talan om hävning, t.ex. genom ett genkäromål. Bakgrunden till denna ordning är att om en sådan invändning skulle få prövas i intrångsmålet så skulle domen i den delen inte få rättskraft. Det skulle i sin tur innebära en risk för att olika domstolar kommer till olika resultat rörande giltigheten av registreringen av ett varumärke. För att undvika sådana problem är det endast möjligt att få en invändning om att det finns grund för hävning prövad efter en särskild talan om den saken. Om en talan om hävning bifalls mister rättighetshavaren genom domen sin ensamrätt inte bara gentemot den som är part i intrångsmålet, utan även i förhållande till alla andra som har nyttjat eller avser att nyttja rättigheten. (Se prop. 2009/10:225 s. 279.)

Regeringen anser att skälen bakom kravet på väckande av talan för att domstolen ska pröva frågan om hävning fortfarande gör sig gällande och att det finns goda grunder för att detta ska gälla som huvudregel.

Eftersom det i varumärkeslagen saknas en motsvarighet till artikel 17 i direktivet, bör emellertid en sådan bestämmelse införas för just den

aktuella situationen. I enlighet med direktivet bör det ankomma på Prop. 2017/18:267 svaranden att invända att det äldre varumärket inte har använts, och på

käranden att då visa att varumärket har använts på det sätt som krävs eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på sådant sätt. (Se även nedan när det gäller genomförandet av artikel 18 där det föreskrivs vissa ytterligare krav i mål om intrång när det gäller kärandens användning av sitt varumärke.)

Direktivet omfattar talan om intrång. Enligt svensk rätt kan frågan om ett intrång har begåtts också prövas i en talan om fastställelse avseende varumärket. I förhållande till utredningens förslag bör det därför klar- göras att regleringen i varumärkeslagen även gäller i samband med en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Den föreslagna bestämmelsen blir alltså ett avsteg från principen att frågan om det finns grund för att häva en registrering inte kan prövas i ett mål om intrång eller fastställelse. Prövningen avser dock bara frågan om ett intrång har begåtts och kan inte leda till en hävning av registreringen. Domstolens bedömning har alltså inte någon rättsverkan utanför det aktuella målet. Det ankommer på den domstol som har att pröva en eventuell senare talan om hävning att ta ställning till vilken betydelse bedömningen i det tidigare målet har.

Invändning om grund för hävning i brottmål

Utgångspunkten att en invändning om att det finns grund för hävning av en registrering bara får prövas om talan väcks gäller också beträffande andra immateriella rättigheter (se t.ex. 61 § andra stycket patentlagen [1967:837] och 39 § andra stycket mönsterskyddslagen [1970:485]). Det har på senare tid beslutats om ändring på patentområdet så att det uttryckligen kommer att framgå att en invändning om att ett patent är ogiltigt kan prövas i ett brottmål utan att en särskild talan väcks (prop. 2015/16:124 s. 5, 11, 12 och 25, bet. 2015/16:NU22, rskr. 2015/16:264, SFS 2016:726). Lagändringen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Utredningen framhåller att det finns starka skäl för att motsvarande ändring genomförs när det gäller brottmål om varumärkesintrång. Allmänt sett gäller att en tilltalad i ett brottmål får åberopa vad han eller hon vill till sitt försvar så länge det är relevant för prövningen av åtalet.

Som utredningen och ett par remissinstanser särskilt framhåller kan en sådan ändring på varumärkesområdet få större praktiska konsekvenser än på det patenträttsliga området, eftersom brottmål om varumärkesintrång är vanligare än brottmål om patentintrång. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) pekar på att brottmålen om varumärkesintrång riskerar att bli mer omfattande och resurskrävande än hittills och Åklagarmyndigheten anför att ändringen kan medföra en tyngre utredningsbörda för brottsutredande myndigheter. Remissinstanserna instämmer ändå i utredningens bedömning att brottmålen uttryckligen bör undantas från kravet på att väcka talan för att kunna få invändningen prövad.

195

Prop. 2017/18:267 Regeringen delar utredningens och remissinstansernas uppfattning och föreslår därför att det görs ett undantag för brottmål även när det gäller mål om varumärkesintrång.

Även i detta fall gäller att domstolens uppfattning i frågan om det finns grund för att häva registreringen av ett varumärke – med anledning av den tilltalades invändning – inte har någon rättsverkan utanför brott- målet.

Vissa förutsättningar för att bifalla en talan om intrång

I direktivet införs nya bestämmelser som syftar till att säkerställa att innehavaren av en äldre rättighet inte kan vinna framgång i ett intrångs- mål mot en innehavare av en yngre rättighet om det inte också finns förutsättningar för att häva den yngre rättigheten (artikel 18). En motsvarande bestämmelse finns i EU:s varumärkesförordning.

Som utredningen konstaterar har regleringen i direktivet fått en ganska komplicerad utformning. Av direktivet framgår att den som innehar ett äldre varumärke inte med framgång kan göra gällande att den som använder ett yngre varumärke gör sig skyldig till intrång om det yngre varumärket inte också skulle kunna hävas på grund av reglerna om mellankommande rättigheter (artikel 8), passivitet (artikel 9) eller underlåten användning (artikel 46.3), se artikel 18.1. Genomförandet av frågan om mellankommande rättigheter behandlas i avsnitt 5.2 medan passivitet och underlåten användning behandlas i detta avsnitt.

Svensk rätt uppfyller redan direktivets krav när det gäller begränsningen av möjligheten att väcka talan om intrång när en innehavare av en äldre rättighet har förhållit sig passiv till en yngre rättighet. Enligt varumärkes- lagen ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken som är identiskt eller likartat, om ansökan om registrering gjorts i god tro och innehavaren av den äldre rätten har känt till och funnit sig i att det yngre varumärket efter registreringsdagen har använts här i landet fem år i följd (1 kap. 14 § första stycket). Inne- havaren av det yngre varumärket kan alltså inte göra sig skyldig till intrång i en sådan situation. En motsvarande bestämmelse finns för inarbetade varukännetecken (1 kap. 15 §). Av varumärkeslagen framgår vidare att rätten till det yngre varukännetecknet i dessa fall inte hindrar användningen av det äldre (1 kap. 16 § första stycket, jfr med artikel 18.3).

I avsnitt 7.2 föreslås en reglering som innebär att innehavaren av ett äldre varumärke i ett mål om hävning av en registrering av ett yngre varumärke endast kan få framgång med sin begäran om innehavaren av det äldre varumärket lägger fram bevis om att dennes varumärke faktiskt har använts. Användningen ska ha skett under vissa perioder som föregår dels ansökan om hävning, dels den dag då den yngre rättigheten förvärvades. Kravet på användning av det äldre varumärket gäller enligt det nya direktivet även i ett intrångsmål. Det innebär att om innehavaren av det äldre varu- märket inte har använt sitt varumärke på föreskrivet sätt, kan denne inte heller göra gällande att det har skett ett intrång (artikel 18.1 som hänvisar till artikel 46.3). Bestämmelsen blir bara tillämplig i en tvist mellan registrerade varumärken.

196

Någon motsvarande reglering finns inte i varumärkeslagen, varför en Prop. 2017/18:267 sådan bör införas. Regeringen föreslår därför att ett varumärke som inte

har använts på det sätt som krävs, vid den tidpunkt då den yngre rättig- heten förvärvades, endast kan ligga till grund för en talan som avser intrång om det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts på det sättet. Den äldre rättigheten bör i dessa fall ha använts under de fem senaste åren före ingivningsdagen för det yngre varumärket, eller den tidigare dag då rätten till det yngre varumärket uppkom (s.k. prioritets- dag). Kravet på att det äldre varumärket också ska ha använts inom de fem senaste åren före tidpunkten för talans väckande framgår av artikel 17, som behandlas ovan.

I direktivet finns vidare bestämmelser som är tillämpliga om använd- ningen av ett EU-varumärke påstås göra intrång i ett nationellt varumärke (artikel 18.2). I ett mål om intrång ska innehavaren av ett nationellt varumärke inte kunna förbjuda användningen av ett yngre EU-varumärke om detta inte skulle kunna hävas enligt vissa bestämmelser i EU:s varumärkesförordning. Det gäller om EU-varumärket inte skulle kunna förklaras ogiltigt på grund av vissa relativa ogiltighetsgrunder, med- givande till registrering, preklusion på grund av ett tidigare hävnings- eller intrångsförfarande, rättighetsförlust på grund av passivitet eller underlåten användning av det äldre varumärket (artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 och 64.2 i EU:s varumärkesförordning). Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse i varumärkeslagen om att innehavaren i dessa situationer inte kan få framgång med en intrångstalan eller en fastställelsetalan om intrång som avser ett yngre EU-varumärke.

Om en innehavare av ett äldre varumärke inte kan hindra användningen av ett yngre varumärke, så kan inte heller innehavaren av det yngre tecknet hindra att det äldre tecknet används (artikel 18.3). De båda rättigheterna får i dessa fall alltså gälla vid sidan av varandra, och den enes användning utgör inte intrång i den andres rättighet. En uttrycklig bestämmelse om detta finns som sagt i varumärkeslagen när det gäller en innehavare som har förhållit sig passiv till en yngre rättighet (se 1 kap. 16 § första stycket). I avsnitt 5.2 föreslås att det också klargörs i den paragrafen att en yngre rättighet, som utgör en mellankommande rättighet, inte hindrar användning av det äldre varukännetecknet. I övrigt följer det av de grundläggande bestämmelserna om att äldre rättigheter har företräde framför yngre rättigheter (se 1 kap. 13 §). Det behövs därför inte någon ytterligare reglering om detta med anledning av direktivet.

11.2Särskilda förutsättningar för att väcka en talan

Regeringens förslag: En licenstagare ska få väcka en talan om
varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet sam-
tycker till det. Även utan samtycke ska den som har en exklusiv licens
få väcka en sådan talan, om innehavaren själv inte gör det inom skälig
tid efter att ha fått underrättelse om att licenstagaren har för avsikt att
väcka talan. Detta ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan
avseende ett varukännetecken. Har något annat avtalats ska det gälla.	197
	197

Prop. 2017/18:267 Väcker innehavaren av varukännetecknet en talan om varumärkes- intrång, ska en licenstagare alltid ha rätt att väcka en talan om skade- stånd.

Den som har rätt att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontroll- märke ska få väcka en talan om varumärkesintrång endast om inne- havaren av varukännetecknet samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett sådant varu- kännetecken. Har något annat avtalats ska det gälla.

Den som innehar ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska ha rätt till skadestånd för intrång i den rätt som en användare av varu- kännetecknet har. En användare ska dock få väcka en egen skade- ståndstalan om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte omfattar något yrkande om skadestånd för användarens räkning.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se be- tänkandet s. 315–318).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Förutsättningar för licenstagare att väcka talan om intrång

Det är vanligt att varumärkesinnehavare genom licens ger någon annan rätt att använda varumärket. En sådan licensupplåtelse kan vara exklusiv eller icke-exklusiv. En exklusiv licens innebär att licensgivaren inte får upplåta rätt att utnyttja varukännetecknet till andra. Vid icke-exklusiv licens är det i stället så att licensgivaren förbehåller sig rätten att licensiera varukännetecknet även till andra. I avsnitt 9 behandlas de allmänna förutsättningarna för licens.

Enligt artikel 25.3 i direktivet har licenstagare rätt att väcka en talan om intrång endast om varumärkesinnehavaren samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en exklusiv licens väcka talan, om inne- havaren själv inte gör det inom skälig tid efter att ha fått en underrättelse om att licenstagaren har för avsikt att väcka talan. Detta ska inte påverka vad som gäller enligt licensavtalet. Har varumärkesinnehavaren inlett ett intrångsmål, ska licenstagaren ändå ha rätt att för egen del väcka en talan för att kunna få skadestånd för den skada licenstagaren har lidit (artikel 25.4). Motsvarande regler finns för EU-varumärken.

Bestämmelserna i varumärkeslagen är mindre långtgående och kräver endast att licenstagaren underrättar kännetecknets innehavare om avsikten att väcka en intrångstalan eller en fastställelsetalan (10 kap. 8 § första och andra styckena). Något krav på samtycke finns inte. Vidare görs ingen skillnad mellan licenstagare med exklusiv licens och licenstagare med icke-exklusiv licens. För att lagen ska vara förenlig med direktivet bör den alltså ändras. Utgångspunkten bör vara att både den som har en exklusiv licens och den som har en icke-exklusiv licens ska ha rätt att väcka en talan om intrång endast om innehavaren av varukännetecknet samtycker till detta. I enlighet med direktivet bör

vidare den som har en exklusiv licens ha rätt att även utan samtycke

198

väcka en intrångstalan, om innehavaren själv inte gör det inom skälig tid efter att ha fått en underrättelse om att licenstagaren har för avsikt att väcka talan. Enligt direktivet gäller kravet på samtycke och underrättelse så länge något annat inte har avtalats. Regleringen är alltså i denna del dispositiv, vilket bör framgå av lagtexten.

Direktivet omfattar talan om intrång. Den nuvarande regleringen om underrättelseskyldighet i svensk rätt gäller även när en licenstagare vill väcka en fastställelsetalan avseende varukännetecknet. Enligt regeringens uppfattning bör regleringen i varumärkeslagen om förutsättningarna för licenstagare att väcka talan även fortsättningsvis gälla både talan om intrång och fastställelse.

Varumärkeslagen saknar en bestämmelse som motsvarar direktivets reglering om rätten för en licenstagare att väcka en egen talan om ersättning för den skada som intrånget har orsakat licenstagaren, även om varumärkesinnehavaren väcker en intrångstalan. Anledningen är att det i dag inte finns någon begränsning för licenstagare att väcka talan. För att lagen ska vara förenlig med direktivet bör en sådan bestämmelse införas. Licenstagarens rätt att väcka talan om skadestånd bör omfatta både skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet och ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

Åklagarmyndigheten anser att det bör förtydligas hur förslaget om licenstagares rätt att väcka en intrångstalan förhåller sig till målsägande- begreppet i varumärkeslagen och i rättegångsbalken, dvs. frågan om vem som är att anse som målsägande och således kan ange ett brott till åtal.

I betänkandet Grovt upphovsrättsbrott och grovt varumärkesbrott (SOU 2018:6) föreslås att det, till skillnad från vad som gäller i dag, ska vara möjligt att väcka åtal för varumärkesintrång även om målsäganden inte anmäler brottet till åtal. Det innebär att om förslaget i betänkandet genomförs kommer begreppet målsägande inte finnas kvar i varumärkes- lagen. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regerings- kansliet. Mot denna bakgrund – och då frågan inte har någon betydelse för genomförandet av varumärkesdirektivet – finns det inte anledning att inom ramen för detta lagstiftningsärende överväga någon ändring beträffande målsägandebegreppet i varumärkeslagen.

Förutsättningar för användare av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken att väcka talan om intrång

Enligt direktivet ska bestämmelserna om licenstagares rätt att väcka talan om intrång tillämpas också på den som har rätt att använda ett kollektiv- märke (artikel 34.1). Om inget annat har avtalats, får användaren således väcka talan bara om varumärkesinnehavaren samtycker till detta. På samma sätt som för licenstagare gäller vidare att, om varumärkes- innehavaren har inlett ett intrångsmål, har användaren alltid rätt att för egen del väcka en talan för att kunna få skadestånd för sin skada. Om någon som har rätt att använda ett kollektivmärke har lidit skada på grund av olovlig användning av kollektivmärket ska, enligt direktivet, inne- havaren av kollektivmärket också ha rätt att kräva skadestånd på dennes vägnar (artikel 34.2). Motsvarande regler finns för EU-varumärken.

Varumärkeslagen innehåller inget krav på samtycke från innehavaren av varukännetecknet i de fall en användare av ett kollektiv-, garanti- eller

Prop. 2017/18:267

199

Prop. 2017/18:267 kontrollmärke vill väcka talan om intrång (jfr 10 kap. 8 § första stycket 3). För att uppfylla direktivet bör ett sådant krav införas. Kravet på samtycke bör gälla även för användare av garanti- och kontrollmärken, trots att direktivet inte kräver det (jfr avsnitt 10).

På samma sätt som beträffande licenstagares rätt att väcka talan bör bestämmelsen i varumärkeslagen som rör användare av kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken även omfatta fastställelsetalan. Vidare bör det framgå att regleringen är dispositiv och alltså går att avtala bort.

Varumärkeslagen saknar en motsvarighet till direktivets bestämmelse om att innehavaren av ett kollektivmärke ska ha rätt att kräva skadestånd för den skada som en användare av ett kollektivmärke har lidit på grund av olovlig användning av märket. Direktivets bestämmelse är placerad i en artikel som handlar om vem som har rätt att väcka talan om intrång i ett kollektivmärke. Regeringen delar utredningens bedömning att bestämmel- sen i sig däremot tar sikte på vem som egentligen är berättigad till ersätt- ning vid intrång i kollektivmärket i den angivna situationen.

I 1960 års kollektivmärkeslag fanns en reglering som påminner om den i direktivet (6 §). Enligt kollektivmärkeslagen skulle endast innehavaren av ett kännetecken anses som målsägande i ett mål om intrång i rätten till sådana varukännetecken som avsågs i den lagen. Innehavaren fick föra talan om ersättning även för skada tillfogad någon annan som var berättigad att använda kännetecknet. Denna bestämmelse fördes inte över till 2010 års varumärkeslag, eftersom det inte ansågs finnas skäl att begränsa rätten att föra talan om intrång för dem som är berättigade att använda en sådan kollektiv rättighet (se prop. 2009/10:225 s. 284 och 285).

Eftersom det föreslås att det återigen införs en begränsning i rätten att väcka talan för den som har rätt att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke, och för att svensk rätt ska uppfylla direktivets krav, bör det nu införas en reglering i enlighet med direktivet. Kravet bör inte bara gälla kollektivmärken utan även kontroll- och garantimärken. Det ska noteras att det alltså här inte handlar om en processförutsättning utan en materiell reglering av rätten till ersättning vid intrång i den aktuella situationen. Regleringen bör omfatta både rätten till skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet och rätten till ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

För att lagen ska vara förenlig med direktivet fullt ut bör det slutligen införas en bestämmelse som innebär att en användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke i vissa situationer ändå ska ha rätt att väcka en egen skadeståndstalan på grund av intrång i varukännetecknet. Detta ska gälla om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte innefattar något yrkande om skadestånd för användarens räkning.

200

12	En ny lag om företagsnamn	Prop. 2017/18:267
12.1	Lagstiftningen om skydd för företagsnamn
	moderniseras

Regeringens förslag: En ny lag om företagsnamn ska införas som
ersätter den nuvarande firmalagen.
Utöver de ändringar som föreslås i nästa avsnitt ska bestämmelserna
i firmalagen överföras i sak oförändrade till den nya lagen om före-
tagsnamn. Detta gäller t.ex. bestämmelserna om hur näringsidkare för-
värvar ensamrätt till ett företagsnamn och förfarandet för hävning av
en registrering av ett företagsnamn.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-
andet s. 319–321 och 328–330).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen
eller har inga invändningar mot dem.
Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt (Patent- och marknads-
överdomstolen), Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen),
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultets-
nämnden vid Uppsala universitet, Patent- och registreringsverket (PRV),
Företagarna och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR), anser
att utformningen av det korsvisa skyddet mellan näringskännetecken och
varukännetecken bör ändras eller att det bör övervägas ytterligare om det
bör ändras. Uppsala universitet framhåller att ett alternativ till att ändra
det korsvisa skyddet är att införa en möjlighet att få registreringen av ett
företagsnamn hävt för en viss del av verksamheten (partiell hävning).
Också Svea hovrätt och SFIR anser att det finns skäl att se över frågan
om partiell hävning.
Skälen för regeringens förslag: Ensamrätten till företagsnamn och
andra näringskännetecken har stor betydelse för många företag. Företags-
namnet är i många fall det enda kännetecken som ett företag använder för
att nå ut till kunder. Den goodwill som är knuten till ett företagsnamn
kan också påverka t.ex. ett företags möjligheter att finansiera sin verk-
samhet, att få de tillstånd som krävs för etablering av verksamheten och
att behålla och rekrytera den personal som behövs.
Regleringen om skydd för näringskännetecken finns huvudsakligen i
firmalagen som trädde i kraft den 1 juli 1974. Firmalagen har därefter
ändrats vid flera tillfällen. Ändringarna har som regel haft samband med
motsvarande ändringar i varumärkeslagen, och i vissa fall även i annan
immaterialrättslig lagstiftning. Det har däremot inte gjorts någon redak-
tionell och språklig översyn av firmalagen. Med tiden har lagstiftningen
blivit mer och mer svårtillgänglig.
Det bör därför införas en ny lag med en struktur som är mer över-
skådlig och lättillgänglig och som genomgående innehåller ett modernare
språk.
Många remissinstanser välkomnar förslaget till en ny lag, som gör det
lättare för enskilda företagare och andra att förstå reglerna och använda
lagstiftningen. Särskilt för mindre företag är det viktigt att reglerna är
moderna och lätta att tillämpa.		201

Prop. 2017/18:267	Den närliggande varumärkeslagen har nyligen genomgått en om-
	fattande modernisering. Eftersom reglerna om näringskännetecken och
	varukännetecken är nära sammankopplade är det naturligt att den nya
	lagen får följa samma struktur som varumärkeslagen. Detta kan också
	innebära fördelar för företagen eftersom de ofta behöver förhålla sig till
	både reglerna om näringskännetecken och reglerna om varukännetecken.
	Begreppet firma har funnits i många år. Bland de nordiska länderna har
	det använts i lagstiftningen sedan slutet av 1800-talet. Firma är enligt
	firmalagen den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verk-
	samhet (1 § första stycket). Men i det allmänna språkbruket används firma
	i stor utsträckning i stället som synonym till företag eller bolag. För den
	som inte är insatt i den immaterialrättsliga terminologin kan det därför
	vara svårt att förstå vad som egentligen avses i lagstiftningen.
	I den nya lagen bör därför begreppet firma ersättas med företagsnamn,
	som är ett modernare och mer passande begrepp än vad firma är.
	Den nya lagen om företagsnamn medför ett behov av följdändringar i
	andra författningar som hänvisar till firma och firmalagen. I ett antal lagar
	förekommer en hänvisning till firma i samband med angivande av upp-
	gifter om t.ex. en sökandes namn. Regeringen delar utredningens bedöm-
	ning att det i dessa fall endast finns skäl att ersätta ”firma” med ”företags-
	namn”. Det saknas däremot skäl att i förevarande sammanhang överväga
	någon saklig ändring i de andra författningarna, något som Jordbruksverket
	efterfrågar när det gäller vad som avses i växtförädlarrättslagen med namn
	för vilket någon annan än sökanden har skydd och Institutet för språk och
	folkminnen efterfrågar när det gäller beaktandet av god ortnamnssed vid en
	tillämpning av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
	Dåvarande Revisorsnämnden anser att det framstår som olyckligt att
	behålla begreppen firmateckning och firmatecknare när firma ersätts med
	företagsnamn. Firmateckning och firmatecknare är dock vedertagna och
	välkända begrepp som handlar om på vilket sätt och av vem handlingar
	undertecknas för en juridisk persons räkning. Det saknas därför skäl att
	ersätta även dessa begrepp i lagstiftningen.
	Flera remissinstanser anser att utformningen av det korsvisa skyddet
	mellan näringskännetecken och varukännetecken bör ändras eller att det
	bör övervägas ytterligare om det bör ändras. Som regeringen anför i
	avsnitt 5.2 finns det inte anledning att ytterligare överväga frågan med
	anledning av genomförandet av det nya varumärkesdirektivet. Den
	huvudsakligen redaktionella och språkliga översyn som nu bör genom-
	föras av den företagsnamnsrättsliga lagstiftningen motiverar inte heller
	en förnyad översyn. Det finns således inte skäl att nu ytterligare belysa
	eller överväga några förändringar i fråga om det korsvisa skyddet mellan
	näringskännetecken och varukännetecken.
	Uppsala universitet framhåller att ett alternativ till att ändra det kors-
	visa skyddet är att införa en möjlighet att få registreringen av ett
	företagsnamn hävt för en viss del av verksamheten (partiell hävning).
	Frågan om partiell hävning behandlades i lagstiftningsarbetet med
	2010 års varumärkeslag och de ändringar i firmalagen som gjordes
	samtidigt. Det konstaterades då att en ordning med partiell hävning
	skulle vara förenad med flera problem, t.ex. en påtaglig risk för att det
	skulle bli otydligt vad det företagsnamnsrättsliga skyddet egentligen
202	omfattar efter en partiell hävning. Andra problem som identifierades

hänger samman med det förhållandet att beskrivningen av en närings- Prop. 2017/18:267 idkares verksamhet också har en associationsrättslig funktion. Med

hänsyn till dessa invändningar kom man till slutsatsen att det inte skulle

införas någon möjlighet	till	partiell hävning (se prop. 2009/10:225
s. 363–365). Regeringen	har	inte anledning att nu göra en annan

bedömning än den som gjordes i det tidigare lagstiftningsarbetet.

Utöver de strukturella ändringar som bör göras och de sakliga ändringar som föreslås nedan bör bestämmelserna i firmalagen överföras i sak oför- ändrade till den nya lagen om företagsnamn.

12.2Reglerna om företagsnamn anpassas till vissa ändringar i varumärkeslagen

Regeringens förslag: Några av de ändringar som föreslås i varu- märkeslagen ska på motsvarande sätt genomföras även i den nya lagen om företagsnamn. Det innebär följande.

–Skyddet för ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen ska omfatta användning av identiska eller liknande näringskännetecken om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

–I uppräkningen av hinder mot registrering av företagsnamn på grund av allmänna intressen ska det i förhållande till firmalagen läggas till att ett företagsnamn inte får registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en växtsortbenämning som avser en skyddad växtsort av samma eller närstående växtart.

–Vid en prövning av om en registrering av ett företagsnamn ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som företagsnamnet har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

–En registrering av ett företagsnamn ska få hävas på grund av att det finns hinder mot registreringen med hänsyn till ett äldre registrerat företagsnamn, endast om det äldre företagsnamnet har använts i viss utsträckning eller om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

–Om registreringen av ett företagsnamn hävs på grund av att det fanns hinder mot registreringen när den gjordes, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott och inte heller besluta om t.ex. skadestånd eller andra åtgärder på grund av intrång i den företagsnamnsrätt som annars skulle ha följt av registreringen. Om registreringen hävs på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning eller den dag som på yrkande av någon av parterna fastställs av domstolen eller registreringsmyndigheten. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott på grund av intrång ens om intrånget har skett under den tid då registreringen i och för sig anses ha haft

verkan.	203

Prop. 2017/18:267 – Brottmål ska uttryckligen undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva regi- streringen av ett företagsnamn prövad i ett mål om intrång.

204

–En talan om intrång, eller en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång, i ett registrerat företagsnamn ska få bifallas endast om företagsnamnet har använts i viss utsträckning eller om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 321–326).

I förhållande till utredningens förslag klargörs att bestämmelserna om krav på användning i mål om intrång även omfattar en talan om fast- ställelse om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företags- namn.

Utredningen föreslår ytterligare några ändringar i den nya lagen om företagsnamn jämfört med firmalagen med anledning av att utredningen föreslår motsvarande ändringar i varumärkeslagen. I de delar regeringen inte följer utredningens förslag om ändringar i varumärkeslagen föreslår regeringen följaktligen inte några motsvarande ändringar i lagen om företagsnamn jämfört med firmalagen. Utredningen föreslår i dessa delar följande. I uppräkningen av hinder mot registrering av företagsnamn på grund av allmänna intressen ska det läggas till att ett företagsnamn inte får registreras om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan. Firmalagens bestämmelse om att det föreligger ett relativt registrerings- hinder om företagsnamnet kan förväxlas med ett kännetecken som används av någon annan, om sökanden var i ond tro, ska inte föras över till lagen om företagsnamn. Det ska införas en uttrycklig reglering om att en ansökan om hävning som grundas på ett hinder mot registreringen med hänsyn till någon annans rättigheter ska få göras endast av den som har ett eget intresse i saken.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) menar att det kan diskuteras om den föreslagna regleringen om mellankommande rättigheter i varumärkeslagen bör genomföras också i lagen om företags- namn.

Skälen för regeringens förslag: En allmän utgångspunkt är att de känneteckensrättsliga reglerna om skydd för näringskännetecken och varukännetecken bör samordnas i så hög grad som det är möjligt. Skyddet för företagsnamn och andra näringskännetecken bör även fort- sättningsvis vara utformat så att det skapas förutsättningar för en bra balans och ett gott samspel mellan företagsnamnsrätten och varumärkes- rätten. De ändringar som föreslås i varumärkeslagen bör därför i många fall genomföras på motsvarande sätt även i den nya lagen om företags- namn. Ibland finns det dock skäl för att välja en annan lösning när det gäller företagsnamn, t.ex. på grund av hänsyn till företagsnamnets associationsrättsliga funktion.

Ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen har ett utökat skydd jämfört med företagsnamn som inte är lika kända (3 § första stycket 3 och 10 § första

stycket 7 firmalagen). Regeringen föreslår – med anledning av direktivet

–att det motsvarande utökade skyddet för ett känt varukännetecken ska gälla om användningen av kännetecknet utan skälig anledning drar otill- börlig fördel av eller är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om tecknet används för varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (avsnitt 5.2 och 6.3). Motsvarande ändringar bör göras i fråga om företagsnamn, både när det gäller bestämmelserna om ensamrätten och vad som utgör registreringshinder.

Regeringen föreslår också, i enlighet med Lagrådets synpunkter, att beteckningen namn ersätts med ”personnamn” i de bestämmelser i varumärkeslagen som reglerar det varumärkesrättsliga skyddet för namn som används som varukännetecken och i bestämmelsen om begränsning av ensamrätten (avsnitt 5.3). Motsvarande ändringar bör göras i lagen om företagsnamn i bestämmelserna om skyddet för namn som naturligt näringskännetecken, om sådana namn som registreringshinder och om begränsning av ensamrätten till ett näringskännetecken. I likhet med vad som anförs när det gäller varumärkeslagen finns det inte skäl att göra några ändringar i övriga bestämmelser i lagen om företagsnamn där ordet namn förekommer.

Regeringen föreslår vidare att ett varumärke inte ska få registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en växtsortbenämning och återgivningen avser en skyddad växtsort av samma eller närstående växtart (avsnitt 6.3). Motsvarande registreringshinder bör införas i lagen om företagsnamn.

Det föreslås vidare att vid en prövning av om en varumärkes- registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som varumärket har förvärvat genom användning före tidpunkten för ansökan om hävning (avsnitt 7.1). Motsvarande bör gälla i fråga om företagsnamn.

En förutsättning för hävning av en registrering av ett företagsnamn på den grunden att det finns hinder mot registrering med hänsyn till ett tidigare registrerat företagsnamn, är att innehavaren av det tidigare företagsnamnet har gjort verkligt bruk av företagsnamnet inom en viss tid (16 § tredje stycket firmalagen). Regeringen föreslår att motsvarande bestämmelse i varumärkeslagen ska ändras. Det är innehavaren av den äldre rättigheten som har bevisbördan för att varumärket faktiskt används och prövningen ska endast göras på begäran av innehavaren av det ifrågasatta varumärket. Det äldre varumärket ska ha använts inom en viss period som föregår ansökan om hävning. Användningen av varumärket ska också ha skett inom en viss tid som föregår ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket (avsnitt 7.2). Motsvarande bör gälla enligt lagen om företagsnamn. Eftersom det inte är möjligt att göra gällande prioritet vid en ansökan om registrering av ett företagsnamn bör bestämmelserna i lagen om företagsnamn dock utformas på ett delvis annat sätt än i varumärkeslagen.

Om registreringen av ett företagsnamn har hävts genom en dom som har fått laga kraft, får det inte dömas till straff eller beslutas om t.ex. skadestånd eller informationsföreläggande för intrång i ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registreringen (21 § firmalagen). Utöver denna bestämmelse finns det inte några regler om vilken verkan hävningen av en registrering av ett företagsnamn har. Regeringen före-

Prop. 2017/18:267

205

Prop. 2017/18:267 slår att det regleras vilken verkan en hävning av en varumärkesregi- strering ska ha och att bestämmelserna om förbud att döma till ansvar när en registrering har hävts ändras. Förslagen innebär i huvudsak följande. Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av att det fanns hinder mot registreringen när den gjordes, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott och inte heller besluta om t.ex. skadestånd eller andra åtgärder på grund av intrång i den varumärkesrätt som annars skulle ha följt av registreringen. Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott på grund av intrång ens om intrånget har skett under den tid då registreringen i och för sig anses ha haft verkan (avsnitt 7.3). Motsvarande bör gälla enligt lagen om företags- namn.

I ett mål om intrång eller fastställelse får frågan om ogiltighet av en registrering prövas endast sedan en talan om hävning har väckts (22 § firmalagen). En motsvarande bestämmelse finns i varumärkeslagen. Regeringen föreslår att den bestämmelsen ska ändras så att svaranden i ett mål om intrång, eller en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång, i ett varumärke ska kunna invända att varumärket inte används på föreskrivet sätt (avsnitt 11.1). Motsvarande bör gälla för företagsnamn. Eftersom det inte är möjligt att göra gällande prioritet vid en ansökan om registrering av ett företagsnamn, bör bestämmelsen i lagen om företagsnamn dock utformas på ett delvis annat sätt än i varumärkeslagen.

Regeringen föreslår också att en tilltalad i ett brottmål om varumärkes- intrång uttryckligen ska undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva registreringen prövad i målet (avsnitt 11.1). Motsvarande uttryckliga undantag bör införas i den nya lagen om företagsnamn.

SFIR lyfter frågan om en reglering om mellankommande rättigheter som motsvarar den som föreslås i varumärkeslagen också bör införas i den nya lagen om företagsnamn. Utredningen har dock inte lämnat något förslag om det och det är heller inte klarlagt vad det faktiska behovet av sådana bestämmelser är. Det saknas därför skäl att nu överväga en sådan reglering.

	12.3	Registrering av ändrad verksamhet

	Regeringens bedömning: Det bör inte införas en skyldighet för
	registreringsmyndigheten att, när en näringsidkare anmäler att den
	verksamhet som bedrivs under företagsnamnet har ändrats, pröva om
	det finns något hinder mot registreringen med hänsyn till företags-
	namnet.

	Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedöm-
	ning. Utredningen föreslår att registreringsmyndigheten, när en närings-
	idkare anmäler att den verksamhet som bedrivs under företagsnamnet har
206	ändrats, ska pröva om det finns något hinder mot registreringen med

hänsyn till företagsnamnet. Om det finns ett sådant hinder, ska ändringen inte få registreras (se betänkandet s. 326–328).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) och Sveriges advokatsamfund framhåller att utredningens förslag kan få associationsrättsliga konsekvenser.

Skälen för regeringens bedömning: En uppgift om den verksamhet som en näringsidkare ägnar sig åt ska normalt föras in i det aktuella registret för den bolagstyp, föreningstyp eller motsvarande som närings- idkaren hänförs till. Om näringsidkaren utökar eller ändrar sin verksam- het, ska näringsidkaren som regel anmäla en ny verksamhetsbeskrivning för registrering. När registreringsmyndigheten prövar om de nya upp- gifterna ska registreras sker inte en förnyad prövning enligt firmalagen, t.ex. av om företagsnamnet är förväxlingsbart med ett äldre närings- kännetecken som används för verksamhet av samma eller liknande slag. Ett företagsnamn kan på så sätt komma att vara registrerat för viss slags verksamhet, trots att det skulle finnas hinder mot registrering av företags- namnet om det ursprungligen var avsett att användas av en näringsidkare som ägnar sig åt den verksamheten. Som utredningen framhåller innebär detta en brist utifrån känneteckensrättsliga hänsyn. Utredningen föreslår därför att registreringsmyndigheten ska vara skyldig att göra en sådan prövning.

Som SFIR och Advokatsamfundet är inne på skulle det dock innebära vissa problem om utredningens förslag genomförs.

Även om den nya verksamhetsinriktningen inte förs in i registret kan näringsidkaren ha rätt att ägna sig åt verksamheten. Det skulle alltså kunna leda till att registret inte återger den verksamhet som närings- idkaren faktiskt ägnar sig åt. I många fall har utomstående, t.ex. potentiella kreditgivare och investerare, ett befogat intresse av att kunna få en rättvisande bild av vilken verksamhet en näringsidkare ägnar sig åt. En ordning som innebär att missvisande uppgifter om en näringsidkares verksamhet är kvar i registret efter att en anmälan om den faktiska verksamheten har gjorts är inte tillfredsställande.

I det fall registrering nekas har det inte heller framkommit något lämpligt alternativ som skulle komma till rätta med problemet med miss- visande uppgifter i registret. Enligt SFIR skulle de alternativ som står till buds vara att näringsidkaren byter företagsnamn eller anmäler ett särskilt företagsnamn (nuvarande bifirma). I likhet med vad som påtalades i tidigare lagstiftningssammanhang beträffande möjligheten till partiell hävning skulle det dock i ett sådant här fall vara för långtgående att kräva att näringsidkaren överger det befintliga företagsnamnet och antar ett nytt. Det är också tveksamt om det i alla fall är möjligt att registrera ett särskilt företagsnamn för den del av verksamheten som inte skulle få föras in i registret (se prop. 2009/10:225 s. 364 och 365). Näringsidkaren har inte heller möjlighet att registrera ett nytt företagsnamn för den del av verksamheten som inte skulle få föras in i registret, eftersom en näringsidkare bara kan ha ett grundläggande företagsnamn som beteckning för verksamheten. Sammantaget anser regeringen därför att övervägande skäl talar för att utredningens förslag i denna del inte bör genomföras.

Prop. 2017/18:267

207

Prop. 2017/18:267 13		En ny lag om skydd för beteckningar på
		jordbruksprodukter och livsmedel

	Regeringens förslag: En ny lag om skydd för beteckningar på jord-
	bruksprodukter och livsmedel ska införas. I den lagen ska
	bestämmelser om sanktioner vid intrång i rätten till vissa beteckningar
	som är skyddade inom EU samlas. Det sker dels genom att befintliga
	regler förs över från varumärkeslagen när det gäller beteckningar som
	skyddas enligt EU-förordningar, dels genom att motsvarande regler
	införs när det gäller beteckningar som är skyddade enligt inter-
	nationella avtal.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-
	andet s. 331–337).
	Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen
	eller har inga invändningar mot dem. Juridiska fakultetsstyrelsen vid
	Lunds universitet är tveksam till om bestämmelserna om skyddade
	beteckningar bör vara i en egen lag eftersom det finns en nära koppling
	till varumärkesrätten. Lantbrukarnas Riksförbund anser att underrättelse-
	skyldigheten för en användare av en skyddad beteckning som vill väcka
	en talan om intrång bör behållas.
	Skälen för regeringens förslag
	EU-rättsligt skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel
	Inom EU finns det ett antal förordningar som ger skydd för ursprungs-
	beteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för traditionella
	uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter. Sådana
	skyddade beteckningar kan användas för vin, spritdrycker, aromatiserade
	viner, jordbruksprodukter och livsmedel och visar främst det geografiska
	ursprunget för varorna eller är på något annat sätt starkt kopplade till en
	nationell tradition för vissa varor. Skyddet uppstår genom registrering
	hos Europeiska kommissionen. Huvudregeln är att en beteckning får
	registreras endast på ansökan av en grupp producenter. Gemensamt för
	beteckningarna är att endast de producenter som följer den produkt-
	specifikation som godkänts vid registreringen får använda beteckningen
	vid t.ex. märkning och marknadsföring av varan. För ursprungs-
	beteckningar och geografiska beteckningar krävs en starkare koppling till
	det berörda geografiska området. En registrerad beteckning är alltså en
	slags kollektiv ensamrätt som skyddar innehavarna mot att beteckningen
	obehörigen används av andra.
	Det kan nämnas att det för närvarande pågår EU-förhandlingar om en
	ny förordning om skydd för geografiska beteckningar för spritdrycker.
	Ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för
	traditionella uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter
	kan också vara skyddade i EU enligt en internationell överenskommelse
	som EU ensamt eller tillsammans med medlemsstaterna är part till. EU har
	slutit flera avtal som innehåller bestämmelser om skydd för framförallt
208	ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. Förutom att säker-

ställa skydd för EU:s ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar Prop. 2017/18:267 i det andra landet innebär dessa avtal att EU i gengäld måste ge skydd för

vissa av det andra landets beteckningar. Skyddsnivån för beteckningarna definieras närmare i varje avtal. Vilka specifika beteckningar samt vilka varor som skyddet gäller för brukar framgå av bilagor till avtalen. Det krävs ingen ytterligare registrering av beteckningarna, utan skyddet gäller direkt på grund av avtalen.

Sanktioner vid intrång i rätten till en skyddad beteckning

Vid genomförandet av det civilrättsliga sanktionsdirektivet konstaterades att registrerade beteckningar som skyddas enligt EU-förordningar är sådana immateriella rättigheter som omfattas av det direktivet. För att genomföra direktivet infördes en bestämmelse i varumärkeslagen om att lagens civilrättsliga sanktioner skulle vara tillämpliga även vid intrång i en rätt till en beteckning som följer av de aktuella EU-förordningarna. De sanktioner som kan bli aktuella är bl.a. vitesförbud, intrångs- undersökning, skadestånd, informationsföreläggande och åtgärder som avser intrångsgörande varor (se prop. 2008/09:67 s. 246). Regleringen finns i 10 kap. 7 § varumärkeslagen.

Vissa av de internationella avtal som har ingåtts på senare år mellan EU och dess medlemsstater å ena sidan och tredjeland å andra sidan, och som ger skydd för beteckningar av det diskuterade slaget, innehåller också artiklar om civilrättsliga sanktioner vid intrång i rättigheterna. Detta gäller för frihandelsavtalet med Republiken Korea (se prop. 2013/14:20), handelsavtalet med Colombia, Peru och Ecuador (se prop. 2013/14:166, Ecuador anslöt sig först 2016), associeringsavtalet med Centralamerika (se prop. 2013/14:167), associeringsavtalet med Ukraina (se prop. 2013/14:249), associeringsavtalet med Moldavien (se prop. 2013/14:250), associeringsavtalet med Georgien (se prop. 2013/14:251) och det över- gripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) med Kanada (se prop. 2017/18:60). Ytterligare avtal förhandlas för närvarande.

Enligt avtalen ska EU och dess medlemsstater tillhandahålla de civil- rättsliga åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för de beteckningar som omfattas av avtalen. Artiklarna om sanktioner är i stort utformade på samma sätt i de olika avtalen och följer i huvudsak det civilrättsliga sanktionsdirektivet. Eftersom de avtal som EU ingår gäller som unionsrätt utgör bestämmelserna i sådana avtal också en integrerad del av unionens rättsordning (jfr artikel 216.2 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). När det gäller vilka beteckningar som skyddas enligt avtalen och reglerna kring skyddets omfattning ska avtalen tillämpas direkt. Inne- havare till sådana skyddade beteckningar har alltså formellt sett en ensamrätt som gäller här i Sverige på grund av avtalen. När det gäller sanktionsbestämmelserna i avtalen kan det däremot ifrågasättas om bestämmelserna har en sådan klar och ovillkorlig utformning att de kan grunda rättigheter och skyldigheter för enskilda (s.k. direkt effekt). Bestämmelserna är riktade till avtalsparterna, dvs. EU och dess medlemsstater, och utformningen påminner delvis om den form som är bruklig för EU-direktiv; det är resultatet som är bindande medan formen

och tillvägagångssättet för att uppnå detta resultat lämnas öppet. Vidare är

209

Prop. 2017/18:267 några av sanktionsbestämmelserna fakultativa, medan andra förutsätter lämplighetsavvägningar utifrån nationell rätt.

Visserligen kan innehavare till de aktuella beteckningarna göra gällande sin ensamrätt i den utsträckning som det redan finns svensk lagstiftning som kan tillämpas. Det innebär t.ex. att marknadsrätten och reglerna om vilseledande marknadsföring i och för sig kan tillämpas på sådana beteckningar. Men i övrigt finns det i dag inte några sanktions- bestämmelser i svensk rätt som är tillämpliga vid intrång i beteckningar som skyddas enligt de internationella avtalen. För att de avsedda rättig- heterna ska kunna göras gällande tillräckligt effektivt av enskilda inför domstolar och myndigheter bör sådana sanktionsbestämmelser införas. På samma sätt som för de beteckningar som skyddas enligt tillämpliga EU-förordningar bör varumärkeslagens bestämmelser om civilrättsliga sanktioner därför vara tillämpliga också vid intrång i en rätt till en beteck- ning som följer av de avtal som innehåller sanktionsbestämmelser.

När det gäller placeringen av de nya sanktionsbestämmelserna delar regeringen utredningens bedömning att det är mest ändamålsenligt att samla samtliga bestämmelser om sanktioner vid intrång i skyddade beteckningar i en egen ny lag. En ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör därför införas. Den nuvarande regleringen i varumärkeslagen (10 kap. 7 §) bör föras över till den nya lagen.

Förutsättningar för att väcka talan om intrång

I varumärkeslagen finns en dispositiv bestämmelse om skyldighet för användaren av en sådan beteckning som skyddas enligt de angivna EU- förordningarna att underrätta innehavaren av beteckningen innan en talan om intrång väcks (10 kap. 8 § första stycket 4). Regeln infördes 2011 i samband med den nya varumärkeslagen. Som motiv anfördes att samma regler borde gälla för sådana beteckningar som för kollektiv-, garanti och kontrollmärken, eftersom beteckningarna enligt svensk rätt i vissa fall kan anses som inarbetade kollektivmärken (se prop. 2009/10:225 s. 285).

I det nya direktivet har det emellertid införts en särskild reglering när det gäller rätten att väcka talan för den som är berättigad att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke. Det krävs bl.a. samtycke från innehavaren av varumärket innan en talan väcks (se avsnitt 11.2).

Varken EU-förordningarna eller de internationella avtal som skyddar de aktuella beteckningarna innehåller bestämmelser om krav på sam- tycke eller underrättelse vid väckande av en intrångstalan. Förklaringen kan vara att denna typ av frågor normalt brukar regleras mellan innehavaren av beteckningen och den som har rätt att använda denna. Regeringen anser att några sådana krav inte heller bör finnas i den svenska lagstiftningen. Den nuvarande bestämmelsen i varumärkeslagen om underrättelseskyldighet bör därför inte föras över till den nya lagen. Det kan noteras att vissa begränsningar följer av att det i flera av sanktionsbestämmelserna i varumärkeslagen anges att talan endast får väckas av innehavaren eller en licenstagare.

210

Behörig domstolProp. 2017/18:267

Enligt varumärkeslagen är Patent- och marknadsdomstolen exklusivt forum för mål och ärenden som rör skyddade beteckningar på jordbruks- produkter och livsmedel enligt EU-förordningarna (10 kap. 6 § första stycket 1 och 7 §). Eftersom det föreslås att regleringen beträffande EU- förordningarna förs över till den nya lagen bör frågan om behörig dom- stol regleras på samma sätt i den nya lagen som i varumärkeslagen. Det innebär att mål och ärenden enligt den nya lagen ska handläggas av Patent- och marknadsdomstolen som första domstol, med undantag för arbetstvister som ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Vidare ska Patent- och marknadsdomstolen vara behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångs- undersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal.

Lagrådet har i ett tidigare lagstiftningsärende efterfrågat en tydligare utformning, än den som finns i varumärkeslagen och i de övriga immaterialrättsliga lagarna, av bestämmelsen om domstolens behörighet att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsunder- sökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal (se prop. 2015/16:57 s. 588 och 589). Eftersom det inte var möjligt att föreslå några sådana ändringar i det ärendet angavs att frågan bör övervägas i ett annat lämpligt sammanhang (se prop. 2015/16:57 s. 171). Utredningen föreslår att bestämmelsen om behörig domstol i den nya lagen utformas på samma sätt som i varumärkeslagen och lagen om företagsnamn. Det finns därför inte något underlag att hantera frågan i detta lagstiftnings- ärende. Eftersom motsvarande bestämmelser finns i de övriga immaterialrättsliga lagarna är det dessutom lämpligt att frågan behandlas samlat.

14Skydd för namn

Regeringens förslag: Beträffande mönsterskydd ska de bestämmelser som gäller hinder mot registrering av mönster som utan tillstånd inne- håller någon annans namn eller något som kränker någon annans upphovsrätt anpassas till vad som gäller för varumärken och företags- namn.

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ändra de varu- märkesrättsliga eller företagsnamnsrättsliga bestämmelserna om skydd för konstnärsnamn och likartade namn.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 339–346).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. De flesta remissinstanser delar bedömningen eller har ingen invändning mot den.

Bolagsverket menar att de varumärkesrättsliga och företagsnamns- rättsliga bestämmelserna om skydd för konstnärsnamn och likartade

211

Prop. 2017/18:267 namn bör förtydligas på så sätt att det egna personnamnet ska kunna vara skyddat som konstnärsnamn.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Skyddet för namn och upphovsrätt i mönsterskyddslagen anpassas till varumärkeslagen och lagen om företagsnamn

Den som har skapat ett mönster kan genom registrering få ensamrätt till mönstret enligt mönsterskyddslagen (1970:485). Under vissa förutsättningar finns det hinder mot registrering. Det gäller t.ex. om mönstret utan tillstånd innehåller något som kan uppfattas som någon annans släktnamn, konst- närsnamn eller likartat namn, om inte namnet uppenbarligen syftar på någon sedan länge avliden person (4 § 4 b mönsterskyddslagen). Mot- svarande bestämmelser om hinder mot registrering av varumärken och företagsnamn (2 kap. 10 § 2 varumärkeslagen och 10 § första stycket 9 firmalagen) ändrades år 2011 i samband med att den nuvarande varu- märkeslagen infördes och ändringar gjordes i firmalagen. De ändrades också år 2017 i samband med att den nya lagen (2016:1013) om person- namn infördes. Bestämmelsen i mönsterskyddslagen bör av samordnings- skäl anpassas till bestämmelserna för varumärken och företagsnamn. Det innebär att begreppet släktnamn ersätts av ”efternamn som har särskilt skydd”, att det är en förutsättning att användningen av mönstret medför nackdel för bäraren av namnet för att det ska finnas hinder mot registrering och att det klargörs att endast konstnärsnamn eller likartade namn som är allmänt kända omfattas (prop. 2009/10:225 s. 418 och 496 samt prop. 2015/16:180 s. 138 och 140).

Av samordningsskäl bör mönsterskyddslagen också anpassas till vad som gäller för varumärken och företagsnamn när det gäller titelskydd (4 § 4 c mönsterskyddslagen). Det innebär att det förhållandet att ett mönster innehåller något som kan uppfattas som en egenartad titel på någon annans upphovsrättsligt skyddade verk inte i sig utgör hinder mot registrering av mönstret. Det bör dock framhållas att en titel som upp- fyller det upphovsrättsliga originalitetskravet och anses ha verkshöjd har ett skydd som självständigt verk, och kan på grund av det fortfarande utgöra hinder mot registrering.

Skydd för konstnärsnamn och likartade namn

Ett företagsnamn eller ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans efter- namn som har särskilt skydd, någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av företagsnamnet eller varumärket skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppen- barligen inte syftar på någon sedan länge avliden (10 § första stycket 9 firmalagen och 2 kap. 10 § 2 varumärkeslagen). Som framgår finns det liknande bestämmelser beträffande hinder mot registrering av mönster i mönsterskyddslagen. Utredningen har analyserat reglerna i firmalagen och varumärkeslagen om skydd för konstnärsnamn och likartade namn mot bakgrund av en framställning från Bolagsverket där myndigheten anför att det egna personnamnet bör kunna vara skyddat som konstnärsnamn.

212

Utredningen gör bedömningen att det inte finns behov av lagändringar och Prop. 2017/18:267 lämnar därför inte heller något förslag.

Enligt utredningen väcker Bolagsverkets förslag frågor om kända personers namn eller kända gruppnamn bör skyddas i allmänhet på så sätt att de skulle utgöra hinder mot registrering av varumärken och företags- namn. Utredningen pekar särskilt på att det skulle vara förenat med svårigheter att avgränsa vilka personer eller grupper som bör tillerkännas ett sådant skydd, och att det knappast går att motivera att låta skyddet inbegripa endast konstnärer i snäv bemärkelse. Av remissinstanserna är det endast Bolagsverket som yttrar sig i denna del. Bolagsverket ser inte de problem som utredningen lyfter fram som ett hinder mot klargörande av lagstiftningen. Regeringen har dock inte anledning att göra någon annan bedömning än att det nu inte finns tillräckliga skäl att ändra reglerna.

15	Ikraftträdande- och
	övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya lagarna och lagändringarna ska träda
i kraft den 1 januari 2019. Firmalagen upphör då att gälla.
Följande övergångsbestämmelser ska införas i varumärkeslagen:
– De nya bestämmelserna ska tillämpas även på varukännetecken
som har inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar
om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet.
– De nya bestämmelserna om ingivningsdag ska inte tillämpas på
varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som
har sökts före ikraftträdandet.
– Äldre föreskrifter ska gälla i fråga om registreringens varaktighet
för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar
som har sökts före ikraftträdandet och för åtgärder som har vidtagits
och rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
– Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraft-
trädandet ska inte få hävas på grund av det nya kravet på att inne-
havaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som
märket avser.
– Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte
hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret som rör varu-
märken som endast består av en form eller annan egenskap.
Följande övergångsbestämmelser ska införas i den nya lagen om
företagsnamn:
– Den upphävda firmalagen ska fortfarande gälla för åtgärder som
har vidtagits och rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
– Mål och ärenden enligt firmalagen som inletts vid andra allmänna
domstolar än Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt innan patent- och
marknadsdomstolarna inrättades den 1 september 2016 och som hand-
läggs vid sådana andra allmänna domstolar ska handläggas där även i
fortsättningen.		213

Prop. 2017/18:267

214

–Den nya lagen ska tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om regi- streringar som har gjorts före ikraftträdandet.

–Nationella eller internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varumärken som avses i bestämmelsen om relativa registreringshinder.

–Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt till sin firma enligt firmalagen genom att Konungen fastställt firman ska ha ensamrätt till firman som om denna hade blivit registrerad enligt den nya lagen om företagsnamn.

Den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. I fråga om beteckningar som skyddas enligt internationella avtal ska bestämmelserna om skadestånd och spridning av information om dom i intrångsmål inte tillämpas på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i mönsterskyddslagen ska tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 347–354). Utredningen föreslår dock inga övergångs- bestämmelser när det gäller varaktigheten av en varumärkesregistrering eller när det gäller hävning av en registrering på grund av utvidgningen av registreringshindret som rör varumärken som endast består av en form eller annan egenskap.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svenska Patentombudsföreningen och Sveriges advokatsamfund efterfrågar en övergångsbestämmelse till de nya bestämmelserna i varumärkeslagen om att ingivningsdagen, och inte registreringsdagen, ska räknas som startpunkt för giltighetstiden för en varumärkesregistrering.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdande

Direktivet trädde i kraft den 12 januari 2016. Det ska vara genomfört i svensk rätt den 14 januari 2019. Förslagen till lagändringar med anledning av direktivet bör alltså träda i kraft senast vid den tidpunkten.

Den 1 januari 2019 är en lämplig dag för ikraftträdande av ändringarna i varumärkeslagen. Övriga lagar och lagändringar bör träda i kraft vid samma tidpunkt. Firmalagen (1974:156) bör samtidigt upphöra att gälla.

Ändringarna i varumärkeslagen

Det är en allmän princip inom immaterialrätten att ny lagstiftning blir tillämplig också på rättigheter som har uppkommit innan den nya lagstift- ningen har trätt i kraft. Detta gäller även utan särskilt förordnande (se t.ex. prop. 2008/09:67 s. 253, prop. 2012/13:141 s. 70 och prop. 2015/16:123

s. 23 och 24). Av tydlighetsskäl är det dock lämpligt att detta uttryckligen anges i en övergångsbestämmelse. Det innebär att de nya reglerna bör tillämpas på varukännetecken som har fått skydd enligt äldre bestämmelser. De nya reglerna bör även bli tillämpliga beträffande sådana ansökningar om registrering där beslut om registrering ännu inte har meddelats när lagändringarna träder i kraft. Det medför att de sakliga förändringar som införs, t.ex. avskaffandet av kravet på grafisk återgivning, slår igenom på en gång. På så sätt undviks dubbla regelverk för dessa fall och det innebär också ökad tydlighet och förutsebarhet, vilket är till fördel för användarna. Även de förändringar som påverkar handläggningen hos Patent- och registreringsverket (PRV), t.ex. om försök till samförstånds- lösning under invändningsförfarandet, kan därmed aktualiseras så tidigt som möjligt.

Vissa undantag bör dock göras. Ett första gäller förslaget om en uttrycklig bestämmelse om ingivningsdag (se avsnitt 6.1) och förslaget om en registrerings varaktighet (se avsnitt 6.4). Ingivningsdagen är avgörande för möjligheten att göra gällande företräde vid kolliderande rättigheter. Med regeringens förslag kommer ingivningsdagen för en ansökan om registrering av ett varumärke också att vara avgörande för registreringens giltighetstid. I förhållande till den handläggningspraxis som har utvecklats vid PRV innebär förslaget en viss skärpning av de krav som ställs för att en ansökan ska anses ingiven. För att den innehavare som redan har fått en ingivningsdag fastställd inte ska lida någon rättsförlust bör ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet undantas från tillämpningen av den nya bestämmelsen om ingivningsdag. Också redan inkomna varumärkes- ansökningar bör undantas, oavsett om PRV:s handläggning har påbörjats eller inte vid lagens ikraftträdande. Endast de ansökningar som kommer in till myndigheten efter ikraftträdandet bör alltså omfattas av de nya bestämmelserna om ingivningsdag. Som en konsekvens av detta bör, som Svenska Patentombudsföreningen och Sveriges advokatsamfund föreslår, även redan registrerade varumärken undantas från den nya bestämmelsen om registreringens varaktighet. För sådana varumärken föreslås alltså giltighets- tiden fortsätta att gälla från ansökningsdagen och i tio år från registrerings- dagen. Samma ordning bör gälla för ingivna ansökningar som ännu inte registrerats före ikraftträdandet.

Ett andra undantag som bör göras är att de nya bestämmelserna inte ska tillämpas på åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Ett sådant undantag får anses vara vedertaget inom immaterialrätten (jfr t.ex. prop. 2009/10:225 s. 390 och prop. 2015/16:123 s. 23). Övergångsbestämmelsen innebär att i den utsträckning den nya lagstiftningen ger en starkare ensamrätt, t.ex. vid transitering av förfalskade varor, kan denna inte användas för att angripa en åtgärd som har vidtagits av tredje man före ikraftträdandet. Det betyder alltså att en åtgärd som inte skulle bedömas som ett intrång när den vidtogs inte heller senare ska bedömas som ett intrång. Bestämmelsen skyddar också tredje mans intressen avseende rättigheter som har uppkommit innan den nya lagstiftningen har trätt i kraft, t.ex. genom ett licensavtal. Redan ingångna avtal bör alltså inte påverkas.

Ett sista undantag som bör göras gäller frågan om hävning av en varumärkesregistrering. Den som har fått en registrering beviljad bör i princip inte behöva riskera att registreringen hävs bara för att

Prop. 2017/18:267

215

Prop. 2017/18:267 förutsättningarna för registrering ändras med den nya lagstiftningen. Frågan aktualiseras i två fall. Det första gäller förslaget att begränsa möjligheten att förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke så att den som själv tillhandahåller varor eller tjänster av samma slag som märket avser inte längre ska kunna ansöka om ett sådant varumärke (se avsnitt 10). Även i detta fall bör det införas en övergångsbestämmelse. Enligt den bestämmelsen ska ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträdandet inte kunna hävas på grund av denna nya begränsning. Det andra gäller förslaget att utvidga det registreringshinder som avser varumärken som endast utgörs av vissa former hos varan, till att också omfatta andra egenskaper hos varan (se avsnitt 5.1). I detta fall bör det införas en övergångsbestämmelse om att varumärken som har registrerats före ikraftträdandet inte ska kunna hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret.

216

När det gäller övriga ändringar av registreringshindren i varumärkeslagen

–och därmed hävningsgrunderna – innebär de en utvidgning i två ganska speciella avseenden (registreringshindren som rör beteckningar som skyddas enligt unionsrätten och växtsortbenämningar är i sak inte nya). Det föreslås nämligen att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke inte ska få registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller, i fråga om kollektivmärken, inte möjliggör medlemskap i sammanslutningen för den som tillhandahåller varor eller tjänster som har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser. Med hänsyn till dessa registreringshinders natur anser regeringen att de nya bestämmelserna bör omfatta också varumärken som har registrerats före ikraftträdandet. Några särskilda övergångsbestämmelser som rör frågan om hävning i dessa avseenden bör således inte införas.

Lagen om företagsnamn och följdändringar i andra lagar

Även när det gäller rätten till näringskännetecken är det lämpligt att uttryckligen ange i en övergångsbestämmelse att de nya reglerna i lagen om företagsnamn tillämpas även på rättigheter som har uppkommit före ikraft- trädandet av den nya lagen.

När det gäller ansökningar om firmaregistrering där beslut ännu inte meddelats när den nya lagen träder i kraft bör samma ordning gälla som för varumärkesansökningar. Det innebär att ansökningar som har kommit in till registreringsmyndigheten men som inte har avgjorts vid lagens ikraft- trädande ska handläggas enligt den nya lagen.

På motsvarande sätt som beträffande ändringarna i varumärkeslagen bör det vidare i en övergångsbestämmelse anges att den äldre lagen fort- farande gäller i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Genom den nya lagen om företagsnamn upphävs firmalagen och därmed alla övergångsbestämmelser till den lagen och till ändringar av lagen. Några av övergångsbestämmelserna bör dock gälla även i fortsättningen.

När patent- och marknadsdomstolarna inrättades den 1 september 2016 infördes en övergångsbestämmelse som innebär att firmarättsliga mål och ärenden som dessförinnan hade inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt överlämnades till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Firmarättsliga mål och ärenden som då hade

inletts i någon annan allmän domstol handläggs däremot fortfarande vid	Prop. 2017/18:267
aktuell domstol i enlighet med äldre bestämmelser (se punkt 3 i övergångs-

bestämmelserna till ändringarna i firmalagen som gjordes genom SFS 2016:197 samt prop. 2015/16:57 s. 276 och 280). Motivet var att de nya patent- och marknadsdomstolarna inte skulle belastas med alltför många mål och ärenden redan vid ikraftträdandet. Den nya lagen om företagsnamn föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Även om det kommer att ha gått en tid från ikraftträdandet av den nya domstolsordningen till dess att den nya lagen om företagsnamn träder i kraft, skulle det kunna finnas firmarättsliga mål och ärenden i andra domstolar än patent- och marknads- domstolarna som inte är slutligt avgjorda. Övergångsordningen bör därför gälla också i fortsättningen.

Ett äldre varumärke som är registrerat enligt varumärkeslagen eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige utgör ett relativt hinder mot registrering av ett företagsnamn. Den nya lagen om företags- namn innebär i förhållande till firmalagen inte någon ändring i det avseendet. Enligt en övergångsbestämmelse till ändringar i firmalagen finns det hinder mot registrering också om ett nationellt eller inter- nationellt varumärke har registrerats i enlighet med äldre föreskrifter. Lagändringen och övergångsbestämmelsen infördes samtidigt som den nuvarande varumärkeslagen tillkom 2011. Det rör alltså registreringar som har gjorts enligt 1960 års varumärkeslag eller dess föregångare (se punkt 4 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i firmalagen som gjordes genom SFS 2010:1889 samt prop. 2009/10:225 s. 387 och 390). Även detta bör gälla i fortsättningen och lämpligen regleras i en övergångsbestämmelse till lagen om företagsnamn.

För att Sveriges riksbank, Svenska Skeppshypotekskassan och andra inrättningar eller sammanslutningar som har fått ensamrätt till sin firma (sitt företagsnamn) med stöd av firmalagen (27 §) även fortsättningsvis ska ha ensamrätt till firman (företagsnamnet) bör det införas en särskild övergångsbestämmelse om detta.

Med anledning av den nya lagen om företagsnamn görs följdändringar i andra lagar som i huvudsak innebär att hänvisningar till firmalagen byts ut mot hänvisningar till lagen om företagsnamn och att begreppen firma och bifirma byts ut mot begreppen företagsnamn respektive särskilt före- tagsnamn. Ändringarna innebär inte någon ändring i sak. Det behövs inte några särskilda övergångsbestämmelser till dessa lagändringar.

Lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Också beträffande de beteckningar som omfattas av den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel är det lämpligt att uttryckligen ange i en övergångsbestämmelse att de nya reglerna i lagen tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet.

I den del den nya lagen rör sanktioner vid intrång i rätten till en beteckning enligt aktuella EU-förordningar är det inte fråga om någon materiell förändring. Motsvarande reglering finns i dag i varumärkeslagen och förs över i sak oförändrad till den nya lagen. I fråga om sådana beteck- ningar bör den nya lagen tillämpas även vid intrång som har begåtts före ikraftträdandet.

217

Prop. 2017/18:267 Den sakliga förändringen med den nya lagen är att sanktions- bestämmelser införs vid intrång i rätten till en beteckning enligt vissa internationella avtal. Det bör – i linje med allmänna principer – inte finnas någon rätt till ersättning i fråga om intrång som har skett före ikraftträdandet (jfr exempelvis prop. 2008/09:67 s. 254). I klargörande syfte bör detta komma till uttryck i en övergångsbestämmelse.

Nya bestämmelser om säkerhets- och skyddsåtgärder brukar som princip bli tillämpliga direkt, dvs. även med avseende på intrång som har skett eller påbörjats före ikraftträdandet, såvida inte en särskild övergångs- bestämmelse införs. Detsamma gäller för nya bestämmelser om vitesförbud (jfr prop. 2008/09:67 s. 254). Bestämmelserna om s.k. korrigeringsåtgärder (t.ex. förstörande av varorna), informationsföreläggande och intrångsundersökning bör därför tillämpas vid intrång eller försök eller förberedelser till intrång som har begåtts före ikraftträdandet. Inte heller är det motiverat med någon övergångsbestämmelse när det gäller vitesförbud, utan detta bör på vanligt sätt vara möjligt att få till stånd även för åtgärder som har påbörjats före ikraftträdandet.

Bestämmelsen om spridning av information om dom i intrångsmål ger innehavaren rätt att begära att den som har gjort eller medverkat till intrånget också ska stå kostnaden för detta. Kostnadsansvaret ligger nära en form av ersättning till rättighetsinnehavaren. I likhet med rätten till skadestånd och annan ersättning bör den bestämmelsen inte tillämpas om intrånget har skett före ikraftträdandet (jfr prop. 2008/09:67 s. 254).

Några andra övergångsbestämmelser behövs inte.

Ändringarna i mönsterskyddslagen

Också när det gäller ändringarna i mönsterskyddslagen är det lämpligt att i en övergångsbestämmelse ge uttryck för principen om att de nya reglerna tillämpas även på rättigheter som har uppkommit före ikraftträdandet. Redan registrerade mönster bör alltså omfattas av de nya bestämmelserna.

När det gäller ansökningar om registrering av mönster som har lämnats in före ikraftträdandet bör samma ordning gälla som för ansökningar om registrering av varumärken eller företagsnamn. Det innebär att de nya bestämmelserna ska tillämpas också på mönsterregistreringar som har sökts men inte slutligen avgjorts vid ikraftträdandet.

De föreslagna ändringarna innebär vidare att några av de relativa registreringshindren ändras eller tas bort. Det blir därigenom i vissa avseenden lättare att få mönsterskydd. Det saknas därför skäl att införa någon särskild övergångsbestämmelse som rör frågan om hävning av en mönster- registrering.

16Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen till ändringar i varumärkeslagen innebär att varumärkesrätten moderniseras och förenklas i flera av- seenden. Det gynnar näringsliv, domstolar och myndigheter. För-

slagen innebär att varumärkesrätten blir mer enhetlig inom EU. En sådan

218

harmonisering underlättar för de företag som är verksamma på EU:s inre marknad. Det skapar förutsättningar för stärkt export, tillväxt och konkurrenskraft. Ökad konkurrenskraft ger förutsättningar för ökad sysselsättning.

Den nya lagen om företagsnamn innebär ett enklare och tydligare regelverk vilket är positivt för näringslivet och samhällsekonomin i stort.

Den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bedöms inte nämnvärt påverka enskilda näringsidkare.

Förslagen bedöms inte leda till några ökade kostnader för enskilda. Eventuella kostnadsökningar för det allmänna är så begränsade att

de kan finansieras inom befintliga budgetramar.

Förslagen har inte betydelse för jämställdhetspolitikens genom- förande.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se be- tänkandet s. 355–363).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över utredningens bedömning. Regelrådet framhåller att utredningens konsekvensanalys uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Svenskt Näringsliv och Näringslivets Regelnämnd efterfrågar en närmare upp- skattning av de samhällsekonomiska effekterna av förslagen. Näringslivets Regelnämnd och Småföretagarnas Riksförbund anser att konsekvenserna för småföretag bör analyseras ytterligare.

Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) och Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) påpekar att förslagen som rör prövningen av om ett varumärke uppfyller kravet på användning kan leda till att ärenden och mål blir mer omfattande och resurskrävande. I fråga om förslaget att brottmål uttryckligen ska undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för hävning prövad, framhåller Svea hovrätt och Åklagarmyndigheten att det kan leda till att utredningar och mål om intrång blir mer omfattande och resurs- krävande.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för företag och andra enskilda

Varumärken har en viktig roll för näringslivet. De motsvarar ofta betydande ekonomiska värden grundat på stora investeringar. I dag finns det närmare 130 000 nationella varumärken registrerade hos Patent- och registreringsverket (PRV). Dessutom finns det närmare 40 000 inter- nationella registreringar med verkan i Sverige. Förslagen påverkar samt- liga varumärkesinnehavare, eftersom förändringarna även avser befintliga varumärken.

Förslagen till ändringar i varumärkeslagen är i allt väsentligt påkallade av det nya varumärkesdirektivet. Det finns inte något alternativ till att genomföra direktivet i svensk rätt. Direktivet lämnar endast i viss utsträckning utrymme för andra nationella regler än de som följer av direktivet.

Prop. 2017/18:267

219

Prop. 2017/18:267	Förslagen innebär att varumärkesrätten moderniseras och förenklas i
	flera avseenden, vilket bedöms underlätta handeln både inom landet och
	inom EU. Det gäller t.ex. moderniseringen av vad som kan utgöra ett varu-
	märke. Indirekt sker också en anpassning till EU:s varumärkesförordning,
	eftersom bestämmelserna i direktivet anpassas till förordningen. För de
	många svenska företag som registrerar varumärken både i Sverige och på
	EU-nivå underlättar det att reglerna inom EU liknar varandra. Att varu-
	märkesrätten nu blir mer enhetlig är därför positivt för de företag som
	bedriver verksamhet på EU:s inre marknad. Det skapar förutsättningar för
	ökad export, tillväxt och stärkt konkurrenskraft. Stärkt konkurrenskraft ger
	förutsättningar för ökad sysselsättning.
	Flera av de nya bestämmelserna i direktivet syftar huvudsakligen till att
	kodifiera EU-domstolens praxis. Det gäller särskilt de centrala bestämmel-
	serna om vad ensamrätten till ett varukännetecken innebär. Att EU-
	domstolens praxis nu bättre återspeglas i lagstiftningen underlättar för
	enskilda som får ett tydligare regelverk att förhålla sig till. Detsamma
	gäller de förslag som på något annat sätt främst syftar till att klargöra vad
	som redan är gällande rätt, t.ex. när det gäller hinder mot att registrera ett
	varumärke som innehåller en skyddad geografisk beteckning eller en
	växtsort.
	Förslaget att det ska bli lättare för varumärkesinnehavare att ingripa mot
	varor som passerar landet i transit innebär ett starkare skydd och bättre
	förutsättningar för enskilda att bevaka sina rättigheter. Förslaget bedöms
	därför få positiva effekter för enskilda.
	Även förslagen som rör handläggningen hos PRV innebär i flera
	avseenden förenklingar för användarna. Att det införs en möjlighet för
	parterna att begära en frist under ett invändningsförfarande för att diskutera
	en samförståndslösning kan särskilt nämnas.
	Svenskt Näringsliv och Näringslivets Regelnämnd efterfrågar en
	närmare uppskattning av de samhällsekonomiska effekterna av förslagen.
	Även Regelrådet anser att det skulle vara önskvärt med ytterligare
	bedömningar av förslagens praktiska betydelse för företagen. Regelrådet
	kommer dock fram till att konsekvenserna av förslagen i allt väsentligt är
	av positiv karaktär för berörda företag och att utredningens redovisning
	av konsekvenserna är tillräcklig. Regeringen konstaterar att de positiva
	effekterna av förslagen är av den karaktären att det inte är möjligt att
	göra några beloppsmässiga beräkningar av den samhällsekonomiska
	effekten. Förslagen kan emellertid antas få långsiktiga positiva konsekven-
	ser för näringslivet och samhällsekonomin i stort. Allmänt sett står det
	klart att en välfungerande varumärkesrätt är av stor betydelse för
	företagens konkurrenskraft. Det gynnar både stora och små företag.
	Förslagen bedöms vidare inte påverka mindre företags konkurrens-
	förmåga och villkor i övrigt i förhållande till större företag.
	Förslaget till en ny lag om företagsnamn innebär huvudsakligen en
	redaktionell översyn och en språklig modernisering av regelverket för
	näringskännetecken. Lagen om företagsnamn har stor praktisk betydelse
	eftersom många näringsidkare kommer i kontakt med reglerna. I dag finns
	ca 550 000 aktiebolag och ca 65 000 handels- och kommanditbolag i
	Sverige. Dessutom finns det ett stort antal enskilda näringsidkare,
	stiftelser m.m. som har registrerade företagsnamn. Moderniseringen gör
220	reglerna enklare och mer överskådliga. Det gör det lättare för enskilda

företagare och andra att förstå reglerna och använda lagstiftningen, vilket Prop. 2017/18:267 bl.a. kan leda till kostnadsbesparingar för enskilda. Särskilt för de mindre

företag som inte anlitar juridiska ombud är det viktigt att regleringen är enkel och tydlig. I övrigt syftar förslagen främst till att uppnå sam- ordning med de nya bestämmelserna i varumärkeslagen. Det ger för- utsättningar för en bra balans och ett gott samspel mellan varumärken och företagsnamn, vilket är positivt för användarna. Sammantaget bedöms en moderniserad och förenklad lag om företagsnamn ha positiva konsekvenser för näringslivet, vilket i sin tur gynnar samhällsekonomin i stort.

Lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel innebär endast begränsade sakliga ändringar i förhållande till vad som gäller i dag. En nyhet är att sanktionsbestämmelserna föreslås bli tillämp- liga också vid intrång i en beteckning som skyddas enligt internationella avtal. Eftersom det är fråga om beteckningar som skyddas enligt avtal med andra länder, bedöms förslagen inte nämnvärt påverka just svenska företag.

Sammantaget bedöms förslagen i propositionen inte leda till några ökade kostnader för enskilda.

Konsekvenser för myndigheter

Regeringen föreslår att ensamrätten till ett varukännetecken utvidgas till att omfatta transitering och liknande tullåtgärder. Det innebär att Tullverket inte längre behöver utreda om varor verkligen ska transiteras eller om det i själva verket är fråga om dold import. Eftersom sådana utredningar kan vara tidskrävande, innebär förslaget en viss arbets- besparing för Tullverket. Samtidigt medför de nya reglerna att befogen- heten för Tullverket att ingripa blir större, vilket kan leda till fler kvarhållanden av varor. Det kan därför inte uteslutas att förslaget leder till ett visst begränsat merarbete för verket. Konsekvenserna bedöms dock inte vara särskilt stora och eventuella kostnader bör hanteras inom befintliga budgetramar.

I propositionen föreslås ett uttryckligt undantag från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva en registrering prövad i ett brottmål om intrång. Svea hovrätt framhåller att frågan om det finns grund för hävning av en registrering kan vara komplicerad och att mål och utredningar om intrång därför riskerar att bli mer omfattande och resurskrävande än i dag. Åklagarmyndigheten menar att förändringen kan leda till en tyngre utredningsbörda för de brotts- utredande myndigheterna. Det är möjligt att förslaget i vissa fall kan leda till merarbete för berörda myndigheter och domstolar. Det skulle t.ex. kunna vara fallet om en domstolsförhandling måste ställas in därför att en tilltalad i ett sent skede gör en invändning om att det finns grund för att häva en registrering. Med hänsyn till det begränsade antalet brottmål på området bedöms dock konsekvenserna av förslaget inte bli särskilt stora. I många fall bör det inte heller krävas särskilt omfattande utredning för att en invändning om att det finns grund för hävning ska framstå som obefogad.

Vidare föreslås nya regler om prövning av om ett varumärke eller ett

företagsnamn används. Bestämmelserna – som tillämpas i förfaranden

221

Prop. 2017/18:267 eller mål om invändning, hävning och intrång – innebär att kravet på att kännetecknen verkligen används ytterligare skärps. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt framhåller att förslagen kan leda till att vissa mål eller ärenden blir mer komplexa och arbetskrävande. Enligt domstolarna kan förslagen medföra ett ökat behov av utredning och även leda till att behovet av muntliga förhandlingar ökar. Som domstolarna är inne på kan förslagen leda till att prövningen av vissa mål och ärenden blir mer omfattande än vad som är fallet med nuvarande regler. Samtidigt är syftet med förslagen att de ska vara avhållande, dvs. att den som inte kan göra gällande en rättighet därför att den inte används på det sätt som krävs, ska avstå från att åberopa rättigheten mot andra. Det kan därför antas att antalet invändningar och tvister kommer att minska något, vilket i sin tur skulle minska arbetsbördan hos domstolarna och PRV. Regeringen bedömer därför sammantaget att förslagen inte kommer att medföra några beaktansvärda konsekvenser i form av merarbete för domstolarna eller PRV.

Förslagen som gäller handläggningen hos PRV kan inledningsvis medföra att verket behöver göra vissa anpassningar, t.ex. när det gäller IT-system. Det är dock fråga om en begränsad engångskostnad som får hanteras inom befintliga budgetramar. Förslaget om en utvidgad granskning av registreringshindren som avser kollektiv-, garanti- och kontrollmärken kan innebära ett visst merarbete för PRV. Samtidigt innebär vissa andra förslag en arbetsbesparing för verket. Det gäller t.ex. förslaget om en förlikningsfrist under invändningsförfarandet som bedöms leda till att fler parter kan komma överens under invändningsförfarandet. Samman- taget bedömer regeringen att förslagen inte kommer att medföra någon nämnvärd ökad arbetsbörda för PRV. Under alla förhållanden är de eventuella kostnadsökningar som kan uppkomma inte större än att de ryms inom befintliga budgetramar.

Förslaget till ny lag om företagsnamn berör registreringsmyndigheterna, dvs. främst Bolagsverket, men även t.ex. länsstyrelserna. Att begreppet firma ersätts med företagsnamn kan kräva en viss initial anpassning av sådant som webbplatser och informationsmaterial. Det är dock fråga om en begränsad engångskostnad som får hanteras inom befintliga budgetramar. Bolagsverket använder dessutom redan i stor utsträckning begreppet företagsnamn. I övrigt bedöms varken förslagen i lagen om företagsnamn eller lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel medföra några ökade kostnader för det allmänna.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att de eventuella kostnader som kan uppkomma för det allmänna med anledning av förslagen i propositionen är så begränsade att de kan finansieras inom befintliga budgetramar.

17 Författningskommentar

17.1 Allmänt om förslagen till lagändringar

	I följande avsnitt kommenteras förslagen till lag om ändring i varu-
222	märkeslagen (2010:1877), lag om företagsnamn, lag om skydd för
222

beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lag om ändring i Prop. 2017/18:267 mönsterskyddslagen (1970:485), lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306) och lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar.

Förslagen till ändringar i de övriga 35 lagarna innebär i huvudsak endast att hänvisningar till firmalagen (1974:156) byts ut mot hän- visningar till lagen om företagsnamn och att begreppen firma och bifirma byts ut mot begreppen företagsnamn respektive särskilt företagsnamn. Begreppet firmateckning ändras däremot inte genom den nya lagen om företagsnamn. I vissa av lagarna görs det även språkliga eller redaktionella ändringar. Dessa lagförslag bedöms inte behöva kommen- teras ytterligare.

17.2Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

1 kap. Grundläggande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

Varumärken och andra varukännetecken

1 § I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Frågan behandlas i avsnitt 13.

Det hittillsvarande andra stycket utgår. Detta är en följd av att bestämmelserna om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade inom EU regleras i den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Paragrafen är i övrigt oförändrad.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

2 § En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva ensamrätt för sina medlemmar att använda gemensamma varumärken (kollektivmärken) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

En myndighet som meddelar föreskrifter om eller kontrollerar varor eller tjänster kan förvärva ensamrätt till varumärken (garanti- eller kontrollmärken) och andra varukännetecken för användning för sådana varor eller tjänster som föreskrifterna eller kontrollerna avser, under förutsättning att myndigheten inte tillhandahåller varor eller tjänster av detta slag. Detsamma gäller för andra som fastställer krav för eller kontrollerar varor eller tjänster.

Paragrafen innehåller definitioner av och bestämmelser om kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. Med ändringarna genomförs artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkes- lagstiftning (direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 10.

Andra stycket reglerar garanti- och kontrollmärken. Ensamrätt kan inte

längre förvärvas av en myndighet som själv tillhandahåller det slag av

223

Prop. 2017/18:267 varor eller tjänster som märket avser. Ändringen innebär en viss begränsning av möjligheten att få ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke.

Paragrafen är skriven utifrån det normala, nämligen att det är en myndighet som svarar för garanti- eller kontrollmärket. Av sista meningen framgår dock att var och en kan förvärva ensamrätt till ett sådant märke. Inte bara sammanslutningar utan också en fysisk person kan förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke, för fast- ställande av krav för eller kontroll av varor och tjänster.

Vad som kan utgöra ett varumärke

4 § Ett varumärke kan bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och som tydligt kan återges i Patent- och registreringsverkets varumärkesregister.

Med tecken avses särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning.

Paragrafen reglerar vad som kan utgöra ett varumärke. Med ändringarna genomförs artikel 3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Av första stycket framgår att ett varumärke kan bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och tydligt kan återges i det varumärkesregister som förs av Patent- och registreringsverket (PRV).

Kravet enligt hittillsvarande ordning på att ett tecken ska kunna återges grafiskt tas bort. I stället införs ett krav på att tecknet ska kunna återges i varumärkesregistret. Det innebär att ett tecken ska kunna återges på ett sätt som gör det möjligt för såväl myndigheter, framför allt PRV, som allmänheten att avgränsa det exakta föremålet för skyddet. I kravet på tydlighet ligger att tecknet ska kunna återges på ett beständigt sätt. Enligt direktivets ingress (skäl 13) ska ett tecken presenteras på ett sätt som är klart, precist, fullständigt, lättillgängligt, tydligt, beständigt och objektivt (jfr EU-domstolens dom den 12 december 2002 i mål nr C-273/00, Sieckmann).

Kravet på tydligt återgivande i varumärkesregistret är att se som en materiell förutsättning för att ett tecken över huvud taget ska kunna utgöra ett varumärke. Det är alltså inte bara fråga om ett formellt krav vid en ansökan om registrering (jfr 2 kap. 1 §). Kravet har betydelse bara för varumärken som får ensamrätt genom registrering, inte för varukännetecken som får ensamrätt genom inarbetning. För inarbetade varukännetecken gäller i stället att de kan utgöras av alla typer av tecken (jfr vad som anförs i prop. 2009/10:225 s. 105 om kravet på grafiskt återgivande).

Kravet på återgivning i varumärkesregistret är teknikneutralt. Vilka tecken som kan utgöra varumärken kan förändras över tid, beroende på teknikens utveckling. Kravet kan naturligtvis som regel uppfyllas genom att tecknen återges grafiskt. Ett varumärke kan återges visuellt – på ett papper eller en skärm – genom ord eller genom en avbildning av den figur som ska utgöra varumärket.

Det krävs dock inte att tecknet kan uppfattas med synen. Även ljud kan utgöra ett varumärke, under förutsättning att tecknet kan återges i varumärkesregistret på ett tydligt sätt och har tillräcklig särskiljnings- förmåga. Ett varumärke som ges in i digital form, och där tecknet återges

224

med en ljudfil, är ett exempel på en återgivning som kan uppfylla dessa Prop. 2017/18:267 krav.

Kravet på återgivning i varumärkesregistret utesluter inte att även dofter och smaker skulle kunna utgöra varumärken, men i praktiken kan registreringen av sådana tecken hindras av den tekniska utformningen av registret.

Frågan om tolkningen av vad som kan utgöra ett varumärke och vilka tecken som kan återges i varumärkesregistret på ett tydligt sätt får av- göras i den praktiska tillämpningen. Den hittillsvarande bestämmelsen i direktivet har prövats av EU-domstolen i flera domar. I tillämpliga delar är denna praxis fortfarande aktuell (se främst dom den 12 december 2002 i mål nr C-273/00, Sieckmann, dom den 6 maj 2003 i mål nr C-104/01, Libertel, dom den 27 november 2003 i mål nr C-283/01, Shield Mark, dom den 24 juni 2004 i mål nr C-49/02, Heidelberger Bauchemie och dom den 25 januari 2007 i mål nr C-321/03, Dyson).

Enligt andra stycket avses med tecken särskilt ord, inbegripet person- namn, samt figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller utstyrseln (såsom dekorationer) på en vara eller dess förpackning. Ordet tecken är avsett att förstås i en vid betydelse. Liksom hittills är upp- räkningen inte uttömmande utan endast exemplifierande. Det innebär att inget slag av tecken i sig är uteslutet från registrering. En nyhet är att färger och ljud nu uttryckligen ges som exempel, men det är även enligt hittillsvarande reglering möjligt att registrera tecken av detta slag som varumärken.

Särskiljningsförmåga

5 § Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken endast består av tecken eller benämningar som

1.i handeln visar varans eller tjänstens art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller tjänsten är utförd, eller

2.i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

Paragrafen reglerar det grundläggande kravet på att ett varumärke ska ha särskiljningsförmåga. Frågan behandlas i avsnitt 6.3.

Ändringen i paragrafen är språklig.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt till näringskännetecken och personnamn som varu- kännetecken

8 § Den som innehar ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken. Om näringskännetecknet är skyddat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

225

Prop. 2017/18:267 Den som använder sitt personnamn som varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

I paragrafen regleras skyddet för s.k. naturliga varukännetecken, dvs. det varumärkesrättsliga skydd som finns dels för företagsnamn och andra näringskännetecken (s.k. korsvist skydd), dels för personnamn som används som varukännetecken. Frågan behandlas i avsnitt 5.2, 5.3 och 12.1.

Ändringen i första stycket innebär att firma ersätts av företagsnamn. Detta är en följd av att firmalagen (1974:156) ersätts av en ny lag om företagsnamn.

Ändringen i andra stycket innebär att namn ersätts av personnamn i enlighet med Lagrådets förslag. Motsvarande ändring görs i rubriken närmast före paragrafen. Det innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn.

Kännetecken som inte kan omfattas av ensamrätt

9 § Ensamrätt kan inte förvärvas till kännetecken som endast utgörs av en form eller annan egenskap som

1.följer av varans art,

2.är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat, eller

3.ger varan ett betydande värde.

Enligt paragrafen är det inte möjligt att förvärva ensamrätt till vissa slags kännetecken. Med ändringen genomförs artikel 4.1 e i direktivet. Över- vägandena finns i avsnitt 5.1.

I paragrafen läggs ”annan egenskap” till, vilket medför en viss utvidgning av tillämpningsområdet. Tillägget innebär att det inte är möjligt att få ensamrätt till vissa egenskaper hos varan. Det kan röra sig om sådana egenskaper som är nödvändiga för att uppnå ett tekniskt resultat eller som ger varan ett särskilt värde, t.ex. en återgivning av en teknisk konstruktion. Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella.

Ensamrättens innebörd

10 § Ensamrätten till ett varukännetecken enligt 6–8 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken för varor eller tjänster, om tecknet är

1.identiskt med varukännetecknet och används för varor eller tjänster av samma slag,

2.identiskt med eller liknar varukännetecknet och används för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder tecknet och innehavaren av varukänne- tecknet, eller

3.identiskt med eller liknar ett varukännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för varukännetecknets särskiljnings- förmåga eller anseende, oavsett om användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag.

226	Som användning anses särskilt att

1. förse varor eller deras förpackningar med tecknet,

Prop. 2017/18:267

2.bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på marknaden, lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller tillhandahålla tjänster under tecknet,

3.importera eller exportera varor under tecknet,

4.använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken, och

5.använda tecknet i affärshandlingar och reklam.

Ensamrätten till ett varukännetecken innebär också att ingen annan än inne- havaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får transitera eller vidta liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om innehavaren av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om vad ensam- rätten till ett varukännetecken innebär. Med ändringarna genomförs artikel 10 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Första stycket

I första stycket anges uttryckligen att ensamrätten till ett varukänne- tecken innebär att ingen annan än innehavaren får använda tecknet för varor eller tjänster. Tillägget har sin grund i artikel 10.2 i direktivet. Att ett tecken används för varor eller tjänster innebär att det används som ett varukännetecken, dvs. för att särskilja varorna eller tjänsterna.

I punkt 3 regleras under vilka förutsättningar ett varukännetecken har ett utökat skydd. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 10.2 c i direktivet.

Bestämmelsen anpassas ytterligare till direktivet så att det klargörs att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid prövningen av om användningen av tecknet drar otillbörlig fördel av varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, och alltså inte bara vid prövningen av om användningen av tecknet är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. EU-domstolen har tolkat mot- svarande bestämmelse i direktivet. När innehavaren av ett känt varu- kännetecken kan bevisa att ett kännetecken drar otillbörlig fördel av varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, är det i nästa led upp till den som använder kännetecknet att bevisa att det finns skälig anledning att använda kännetecknet (se EU-domstolens dom den 6 februari 2014 i mål nr C-65/12, Leidseplein Beheer och de Vries, p. 44).

Vidare klargörs att punkten 3 är tillämplig oavsett om tecknet används för varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (jfr prop. 2009/10:225 s. 405). Ändringen är en anpassning till EU-domstolens praxis, där det har slagits fast att artikel 10.2 c i direktivet är tillämplig såväl inom som utom varuslagsgränserna (se EU-domstolens dom den 9 januari 2003 i mål nr C-292/00, Davidoff och dom den 23 oktober 2003 i mål nr C-408/01, Adidas-Salomon och Adidas Benelux).

Övriga ändringar i stycket är redaktionella.

227

Prop. 2017/18:267

228

Andra stycket

I andra stycket tydliggörs att uppräkningen av vad som kan utgöra användning i lagens mening är exemplifierande. Bestämmelserna har sin motsvarighet i artikel 10.3 i direktivet.

Enligt punkt 4, som är ny, anses det som användning av varu- kännetecknet att använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken.

Med näringskännetecken avses både företagsnamn och sekundärt kännetecken. Företagsnamn är den benämning under vilken en närings- idkare driver sin verksamhet. Ett sekundärt kännetecken är ett annat kännetecken som näringsidkaren använder för verksamheten vid sidan av företagsnamnet. (Se 1 kap. 1 § lagen om företagsnamn.)

Att användning av en del av ett företagsnamn eller ett annat närings- kännetecken omfattas innebär att det inte krävs att företagsnamnet i dess helhet innehåller tecknet. Det är tillräckligt att tecknet används i en del av företagsnamnet eller näringskännetecknet.

I en dom den 11 september 2007 i mål nr C-17/06, Céline, har EU- domstolen preciserat vad som ska anses utgöra användning av ett varu- kännetecken. Enligt domen utgör det en relevant användning om en näringsidkare förser sina varor med ett tecken som utgörs av ett företagsnamn, ett näringskännetecken eller en annan beteckning på de varor som bolaget saluför. Detsamma gäller om näringsidkaren, utan att förse varorna med tecknet, använder tecknet på ett sätt som ger intryck av att det finns ett samband mellan företagsnamnet, näringskännetecknet eller beteckningen och näringsidkarens varor eller tjänster. Av domen följer alltså att om det skulle vara så att ett företagsnamn bara används för att känneteckna en verksamhet – och inte för att särskilja varor eller tjänster

–faller användningen utanför tillämpningsområdet.

Om ett företagsnamn används som varukännetecken och flera gör anspråk på ensamrätt till varukännetecknet, tillämpas 13–16 §§ om kolliderande rättigheter. Den som har tidigast grund för sitt anspråk har som huvudregel företräde.

Punkt 5 motsvarar hittillsvarande punkt 4. I 11 § tredje stycket finns bestämmelser om inskränkningar i ensamrätten vid användning av ett varukännetecken i jämförande reklam.

Tredje stycket

Tredje stycket, som är nytt, innebär en utvidgning av ensamrätten och bygger på artikel 10.4 i direktivet. En motsvarande bestämmelse finns för EU- varumärken (se artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, EU:s varu- märkesförordning).

Av den immaterialrättsliga territorialitetsprincipen följer att innehavaren av ett varukännetecken som gäller i Sverige endast kan hävda sin ensamrätt till sådan användning av tecknet som kan anses ske här i landet. När varor bara tillfälligt passerar Sverige – utan att importeras hit – för att föras till ett annat land kommer de formellt sett inte in i landet. Tredje stycket kan sägas vara ett avsteg från territorialitetsprincipen och tar sikte på varumärkesförfalskade varor.

Av bestämmelsen följer att ensamrätten i Sverige omfattar transitering eller liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett identiskt eller väsentligen identiskt tecken om inte innehavaren av varukänne- tecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna förs ut på marknaden där.

Bestämmelsen gäller transitering eller liknande tullåtgärd. Det betyder att inte bara transitering i tullrättslig mening omfattas utan även andra särskilda förfaranden som innebär att varorna tillfälligt förs in i landet utan att övergå till fri omsättning här (jfr artikel 5.16 i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen). Sådana andra särskilda förfaranden kan avse lagring i tullager och frizoner, tillfällig införsel och slutanvänd- ning samt aktiv och passiv förädling (se artikel 210 i förordning 952/2013). Även tillfällig lagring och omlastning faller under bestämmelsen, så länge varorna inte övergår till fri omsättning här (se skäl 22 i direktivets ingress och artikel 5.17 i förordning 952/2013). Är avsikten att varorna ska passera Sverige med stöd av ett förfarande av detta slag, kan innehavaren av varu- kännetecknet alltså förhindra det, såvida också övriga förutsättningar är uppfyllda.

Bestämmelsen gäller för varor som kommer från ett tredjeland, dvs. ett land utanför EU. Även varor som endast passerar ett annat EU-land på vägen till Sverige, utan att övergå till fri omsättning i det andra landet, omfattas. Har varorna däremot redan släppts ut på marknaden i ett annat EU-land innan de kommer hit, omfattas de inte av ensamrätten. I en sådan situation sker inte någon tullåtgärd vid den svenska tullmyndig- heten (Tullverket) som är relevant för tillämpningen. Det saknar däremot betydelse vart varorna är på väg. Även varor som ska vidare till ett EU- land omfattas.

Om varorna har importerats hit till landet, kan innehavaren av varu- kännetecknet inte hindra importen med stöd av ensamrätten enligt detta stycke. Däremot kan innehavaren hindra importen av varorna med stöd av första stycket och andra stycket 3.

Ensamrätten är begränsad till sådana tecken som är identiska med eller i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Tecknen ska vidare användas för varor av samma slag. Bestämmelsen tar alltså sikte på varumärkesförfalskade varor (jfr definitionen av förfalskade varor i artikel 2.5 a i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning [EG] nr 1383/2003 samt definitionen av varumärkesförfalskade varor i artikel 51 not 14 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, TRIPs-avtalet). Bedöm- ningen av om ett tecken är identiskt med varukännetecknet och gäller för varor av samma slag görs på samma sätt som enligt första stycket 1. När det gäller tecken som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukänne- tecknet skulle det t.ex. kunna handla om en dåligt utförd imitation av varukännetecknet. Det blir dock en fråga för rättstillämpningen, och ytterst EU-domstolen, att närmare precisera innebörden av det rekvisitet.

Huvudregeln enligt bestämmelsen är att transitering eller liknande tullåtgärd med varumärkesförfalskade varor omfattas av ensamrätten. Om däremot innehavaren av varukännetecknet enligt lagen i destinations- landet inte kan hindra att varorna släpps ut på marknaden där, anses

Prop. 2017/18:267

229

Prop. 2017/18:267 förfarandet inte falla inom ensamrätten. Varukännetecknet måste alltså omfattas av ensamrätt också i det land där varorna är tänkta att säljas och

	marknadsföras, i praktiken en ensamrätt som omfattar rätten att bestämma
	om import till det landet. Regler om illojal konkurrens eller liknande i
	destinationslandet kan inte göras gällande.
	Det är den aktuelle deklaranten eller varuinnehavaren som har bevis-
	bördan för att innehavaren av varukännetecknet inte kan hindra att
	varorna släpps ut på marknaden i slutdestinationslandet. Många gånger
	innebär det att deklaranten måste bevisa både vilket land som är
	destinationslandet och vilket skydd varukännetecknet har där.
	Avgörande är om innehavaren enligt destinationslandets lag har rätt att
	hindra att varorna släpps ut på marknaden, på grund av att det rör sig om
	ett varumärke som är registrerat där eller ett varukännetecken som har ett
	sådant skydd t.ex. genom inarbetning. Det saknar i princip betydelse om
	innehavaren av varukännetecknet har upplåtit licens till någon annan att
	använda varukännetecknet i det landet och därmed inte själv förfogar
	över sin lagstadgade ensamrätt.
	Bestämmelsen har koppling till vissa bestämmelser i tullagen
	(2016:253), som i sin tur hänvisar till förordning 608/2013 (se 1 kap. 1 §
	första stycket tullagen). Av EU-förordningen framgår att den nationella
	tullmyndigheten har rätt att ingripa mot varor som misstänks göra intrång
	i en immaterialrätt och som är eller borde ha varit föremål för tull-
	övervakning i enlighet med unionens tullagstiftning (se artikel 1). För-
	ordningen innehåller endast regler om vilka förfaranden tullmyndigheterna
	ska tillämpa och fastställer inte några kriterier för att bedöma om det
	föreligger intrång. Enligt 4 kap. 48 § första stycket tullagen ska frågor om en
	vara gör intrång i en immaterialrätt, och hur det ska förfaras med varorna
	i sådant fall, prövas av domstol enligt vad som gäller för den aktuella
	immaterialrätten. Frågor om varor som misstänks göra intrång i ett varu-
	kännetecken ska alltså prövas av domstol med tillämpning av varu-
	märkeslagen.
	På grund av förevarande bestämmelse i varumärkeslagen har Tullverket
	rätt att ingripa mot varorna med stöd av förordning 608/2013. In-
	gripandet sker genom att Tullverket skjuter upp frigörandet av varorna
	eller kvarhåller dem (se artiklarna 17 och 18 i förordningen). Ett sådant
	förfarande innebär att Tullverket avvaktar med att göra varorna till-
	gängliga för det avsedda tullförfarandet. Vid Tullverkets ingripande ska
	beaktas om varorna hänförs till en sådan tullåtgärd som omfattas och om
	varorna misstänks vara förfalskade.
	Tullverket ska inte pröva en invändning om att varorna är avsedda för
	ett land där innehavaren av varukännetecknet inte kan hindra att de släpps
	ut på marknaden. En sådan invändning får däremot betydelse på så sätt att
	Tullverket inte får förstöra varorna. I stället ska Tullverket underrätta
	innehavaren av varukännetecknet om invändningen. Innehavaren har då en
	viss kortare tid på sig att väcka talan vid domstol för att få intrångsfrågan
	prövad (se artiklarna 23.3, 23.4 och 26.9 i förordning 608/2013).
	Det vanliga är, för svensk del, att innehavaren av varukännetecknet i en
	sådan situation väcker en intrångstalan och begär att varorna ska
	förstöras enligt 8 kap. 7 § varumärkeslagen. Om deklaranten eller varu-
	innehavaren sedan i intrångsmålet kan komma med tillräcklig utredning
230	om att innehavaren av varukännetecknet inte kan hindra att varorna

släpps ut på marknaden i destinationslandet, gäller inte ensamrätten. Prop. 2017/18:267 Eftersom varorna då inte gör intrång i någon ensamrätt, ska domstolen

ogilla talan. En konsekvens av det blir att innehavaren av varukänne- tecknet inte kan motsätta sig att varorna görs tillgängliga för det avsedda tullförfarandet. Tullverket ska därmed frigöra varorna. Detsamma gäller om innehavaren av varukännetecknet inte väcker någon intrångstalan eller väcker talan för sent.

Det kan noteras att artikel 28 i förordning 608/2013 föreskriver att en rättighetsinnehavare ska vara ansvarig för skador gentemot deklaranten eller varuinnehavaren, bl.a. om det senare konstateras att varorna i fråga inte gör intrång i en immateriell rättighet.

Om det inte finns tillräcklig utredning om att varukännetecknet inte omfattas av det aktuella skyddet i det andra landet, gäller ensamrätten och användningen av tecknet anses göra intrång i varukännetecknet.

Intrång i ensamrätten genom transitering eller liknande tullåtgärd kan inte leda till några straffrättsliga påföljder (se 8 kap. 1 § första stycket varumärkeslagen). Om varorna trots att de har deklarerats för t.ex. transit i själva verket ska släppas ut på marknaden här, rör det sig om ett annat slags intrång och straffrättsligt ansvar kan komma i fråga för detta på vanligt sätt, dvs. i förekommande fall som förberedelse till sådant intrång.

Begränsning av ensamrätten

11 § Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1.sitt personnamn eller sin adress,

2.uppgifter om varans eller tjänstens art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller tjänsten är utförd, eller

3.varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till innehavarens varor eller tjänster.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte heller att någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller dennes varor eller tjänster (jämförande reklam) på ett sätt som är förenligt med marknadsföringslagen (2008:486).

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder sig av tecken eller benämningar som anger geografiskt ursprung, om det sker i enlighet med god affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som har rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av ensamrätten till
ett varukännetecken. Med ändringarna genomförs artiklarna 10.3 f och
14 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Andra stycket 1 anpassas till artikel 14.1 a i direktivet genom att
hänvisningen till firma utgår. Användningen av företagsnamn utgör alltså
inte längre en begränsning av ensamrätten. Ändringen påverkar
användningen av ett yngre företagsnamn men inte möjligheten att
använda ett företagsnamn som har en äldre rättsgrund än
varukännetecknet. Att den äldsta rättigheten har företräde följer av den
princip om företrädesrätt som kommer till uttryck i 13 §. Vidare, i	231
	231

Prop. 2017/18:267 enlighet med Lagrådets förslag, ersätts namn av personnamn för att tydliggöra att bestämmelsen omfattar fysiska personer som bedriver näringsverksamhet under sitt namn. Att namn ersätts av personnamn innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn.

I andra stycket 3 finns en bestämmelse om att ensamrätten till ett varukännetecken inte hindrar att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till innehavarens varor eller tjänster. Ändringen innebär en viss utvidgning i förhållande till hittillsvarande reglering. Bestämmelsen är tillämplig särskilt om användningen är nödvändig för att ange varans eller tjänstens avsedda ändamål. I praktiken har regleringen stor betydelse när någon säljer tillbehör och reservdelar till andras varor eller erbjuder service för andras varor. Detta anges dock inte längre som exempel i lagtexten.

Enligt tredje stycket, som är nytt, hindrar ensamrätten till ett varu- kännetecken inte att någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller dennes varor eller tjänster, s.k. jämförande reklam. En förutsättning är att användningen är förenlig med marknadsföringslagen. Bestämmelsen genomför artikel 10.3 f i direktivet. Enligt artikeln kan innehavaren av ett varumärke särskilt förbjuda användningen av ett tecken i jämförande reklam på ett sätt som strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam. Artikel 4 i det direktivet har i svensk rätt genomförts med 18 § marknadsföringslagen, varför den bestämmelsen har särskild betydelse vid bedömningen enligt förevarande reglering. I 18 § anges under vilka förutsättningar en näringsidkare i sin reklam får peka ut en annan närings- idkare eller dennes produkter.

EU-domstolen har i en dom den 12 juni 2008 i mål nr C-533/06, O2 Holdings ET O2 (UK), prövat varumärkesskyddets gränser vid jäm- förande reklam. Frågan om jämförande reklam har också prövats av EU- domstolen i en dom den 25 oktober 2001 i mål nr C-112/99, Toshiba Europe och i en dom den 18 juni 2009 i mål nr C-487/07, L’Oréal m.fl.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

Kolliderande rättigheter

Mellankommande rättigheter

16 § Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken, om

1. det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre

	varumärket,
	2. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som
	anges i 10 § första stycket 2, inte hade tillräcklig särskiljningsförmåga så att det
	fanns en risk för förväxling på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,
	prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller
	3. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som
	anges i 10 § första stycket 3, inte var känt inom en betydande del av omsättnings-
	kretsen på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det
232	yngre varumärket.
232

Paragrafen, som är ny, reglerar skydd för s.k. mellankommande rättigheter. Paragrafen och rubriken närmast före paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter. Med bestämmelserna genomförs artiklarna 8 och 18.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Av paragrafen följer att rätten till ett yngre registrerat varumärke under vissa förutsättningar ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken. I 17 § första stycket finns en bestämmelse som erinrar om att även det äldre kännetecknet får användas i dessa situationer (s.k. samexistens). Att de båda rättigheterna får gälla vid sidan av varandra medför att det inte är möjligt för någon av innehavarna att få den andres registrering hävd eller att vinna framgång i ett intrångsmål mot den andre.

Punkterna 1–3 rör olika situationer men har i viss utsträckning samma tillämpningsområde. Punkterna kan därför överlappa varandra i det enskilda fallet.

Enligt punkt 1 ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken om det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen eller prioritetsdagsdagen för det yngre varumärket. Av 2 kap. 5 § framgår att ett varumärke måste ha särskiljningsförmåga för att kunna registreras. Vad som avses med särskiljningsförmåga anges i 5 § i detta kapitel.

Bestämmelsen har framför allt betydelse om ett äldre varumärke har registrerats, trots att det saknade särskiljningsförmåga, men varumärket därefter har kommit att förvärva särskiljningsförmåga genom använd- ning. Ett yngre varumärke som registrerades under mellantiden, dvs. innan det äldre varumärket förvärvade särskiljningsförmågan, anses då vara en mellankommande rättighet. Det yngre varumärket får i en sådan situation alltså gälla vid sidan av det äldre varukännetecknet.

Enligt punkt 2 ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken om det äldre varukännetecknet, när det är identiskt med eller liknar det yngre varumärket på det sätt som avses i 10 § första stycket 2, inte hade tillräcklig särskiljningsförmåga så att det fanns en risk för förväxling på ingivningsdagen eller prioritets- dagen för det yngre varumärket. Att ett varukännetecken inte har till- räcklig särskiljningsförmåga så att det finns en risk för förväxling är inte detsamma som att det helt saknar särskiljningsförmåga (jfr punkten 1).

Enligt punkt 3 ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett känt varukännetecken när det är identiskt eller likartat enligt 10 § första stycket 3 om det äldre varukännetecknet inte var känt inom en betydande del av omsättningskretsen på ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket.

Vilken dag som är ingivningsdag föreskrivs för nationella varumärken i 2 kap. 1 a §. Om det finns en prioritetsdag är det i stället den dagen som är av betydelse (jfr 2 kap. 14–16 §§). En prioritetsdag kan t.ex. föreligga om innehavaren har ansökt om registrering av varumärket i ett annat land innan en ansökan om registrering i Sverige.

I fråga om internationella registreringar framgår ingivningsdagen av artiklarna 3 (4) och 3ter i Madridprotokollet och reglerna 15 och 24 i tillämpningsföreskrifterna till protokollet. I artikel 4 (2) i Madrid-

Prop. 2017/18:267

233

Prop. 2017/18:267 protokollet finns bestämmelser om prioritet. Madridprotokollet beskrivs närmare i avsnitt 8.

234

Det som sägs om äldre rättigheter i paragrafen omfattar alla slags varu- kännetecken, dvs. även sådana näringskännetecken och personnamn som har skydd som varukännetecken enligt 1 kap. 8 §.

Samexistens

17 § I de fall som avses i 14–16 §§ hindrar inte rätten till det yngre varu- kännetecknet användningen av det äldre.

I paragrafen finns bestämmelser om s.k. samexistens mellan kolliderande rättigheter. Bestämmelserna motsvaras i huvudsak av hittillsvarande 16 §. Med ändringen genomförs artikel 18.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringen i första stycket innebär att de fall som avses i 16 § – s.k. mellankommande rättigheter – också omfattas av bestämmelserna om samexistens. Att rättigheterna samexisterar innebär att de gäller vid sidan av varandra och att innehavarna inte kan hindra användningen av varandras varukännetecken.

Uppgiftsskyldighet

18 § Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt eller elektronisk form är författaren, utgivaren eller förläggaren skyldig att se till att ett registrerat varumärke inte återges i skriften utan uppgift om att varumärket är skyddat genom registrering, om inne- havaren av varumärket begär att uppgiften ska finnas med och återgivningen ger intryck av att varumärket är en sedvanlig beteckning för de varor eller tjänster som varumärket är registrerat för.

I fråga om en skrift i tryckt form ska en uppgift enligt första stycket föras in senast i nästa utgåva. I fråga om en skrift i elektronisk form ska uppgiften föras in utan dröjsmål.

Paragrafen reglerar uppgiftsskyldighet när ett registrerat varumärke återges i vissa skrifter. Bestämmelserna motsvaras i huvudsak av hittills- varande 17 §. Med ändringarna genomförs artikel 12 i direktivet. Över- vägandena finns i avsnitt 5.4.

Regleringen faller utanför tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens område; bestämmelserna kan inte anses strida mot de intressen som skyddas av tryckfriheten och yttrandefriheten (jfr SOU 1958:10 s. 171 och prop. 2009/10:225 s. 140).

Av första stycket framgår att bestämmelsen omfattar utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i både tryckt och elektronisk form. Tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta all form av elektroniskt tillgängliggörande. Även sådana internetbaserade lexikon och liknande där var och en kan bidra med material omfattas alltså av uppgiftsskyldigheten. Enligt hittillsvarande ordning omfattas bara situationer där en skrift görs tillgänglig

elektroniskt av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen, Prop. 2017/18:267 t.ex. en utgivare av en tryckt skrift eller den som innehar ett utgivnings-

bevis för verksamheten. Dessutom görs ett tillägg om att uppgifts- skyldigheten bara gäller om återgivningen av varumärket ger intryck av att det är en sedvanlig beteckning för de varor eller tjänster som det är registrerat för. Enligt bestämmelsens hittillsvarande lydelse omfattas all återgivning av varumärket. I praktiken lär det inte röra sig om någon beaktansvärd skillnad. Övriga ändringar i första stycket är redaktionella.

Enligt andra stycket ska en uppgift om att varumärket är skyddat genom registrering på begäran av varumärkesinnehavaren föras in i en tryckt skrift senast i nästa utgåva. När det gäller elektroniska skrifter ska uppgiften föras in utan dröjsmål, dvs. så snart som det är möjligt. Bestämmelsen skiljer sig från hittillsvarande reglering där det finns en skyldighet att medverka till och bekosta att en rättelse offentliggörs. Ändringen får betydelse framför allt i förhållande till tryckta skrifter. Om en begäran enligt första stycket inte följs, t.ex. för att det inte finns planer på att ge ut skriften i en ny upplaga, finns det numera ingen möjlighet för varumärkesinnehavaren att kräva en annan typ av rättelse där det framgår att varumärket är skyddat. När det gäller elektroniska skrifter får ändringen i praktiken mindre betydelse eftersom det enligt hittillsvarande ordning mer sällan torde vara fråga om någon annan typ av rättelse än att uppgifter om varumärket förs in i skriften.

I artikel 12 i EU:s varumärkesförordning finns en liknande reglering för EU-varumärken.

2 kap. Nationell registrering av varumärken Ansökan om registrering

Ansökans innehåll

1 § Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1.uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och adress,

2.uppgifter om ombuds namn och adress,

3.en tydlig återgivning av varumärket, och

4.en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska även innehålla uppgifter om vilka som ska ha rätt att använda varumärket och de övriga villkor som ska gälla för användningen. I fråga om ett kollektivmärke ska dessutom uppgift lämnas om vilka förutsättningar som gäller för medlemskap i sammanslutningen.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ansökningsför- farandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en ansökan om registrering av ett varumärke ska innehålla. Med ändringarna genomförs artiklarna 30 och 39 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1, 10 och 12.1.

Ändringen i första stycket 1 innebär att firma ersätts av företagsnamn, vilket är en följd av den nya lagen om företagsnamn.

235

Prop. 2017/18:267 Enligt första stycket 4 ska ansökan innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning).

Varumärken registreras i en eller flera klasser av varor eller tjänster enligt den s.k. Niceklassificeringen enligt Niceöverenskommelsen om interna- tionell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken den 15 juni 1957, reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 och i Genève den 13 maj 1977 (SÖ 1978:29). Bestämmelser om detta finns i 13 § och i den svenska varumärkesförordningen (2011:594).

Genom ändringen klargörs att förteckningen över varor eller tjänster ska vara tydlig. Kravet på tydlighet innebär att varorna och tjänsterna ska anges på ett sådant sätt att myndigheter och enskilda utifrån förteckningen kan avgöra omfattningen av det skydd som söks. De allmänna beteck- ningar som ingår i klassrubrikerna till Niceklassificeringen, eller andra allmänna uttryck, får användas om de uppfyller kraven på tydlighet (jfr artikel 39.3 och EU-domstolens dom den 19 juni 2012 i mål nr C-307/10, Chartered Institute of Patent Attorneys, ”IP Translator”). Användningen av sådana allmänna beteckningar eller uttryck ska anses avse de varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd (jfr artikel 39.5 och domen i mål nr C- 307/10).

Bestämmelsen i andra stycket innehåller kompletterande bestämmelser för kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. Den som ansöker om ett sådant varumärke ska även uppge de villkor som gäller för att märket ska få användas. Av uppgifterna ska framgå vilka som får använda märket och – om det rör sig om ett kollektivmärke – villkoren för medlemskap i sammanslutningen. Finns ytterligare villkor för märkets användning, ska uppgift lämnas också om dessa. Det kan handla om regler om vad som händer om märket inte används på rätt sätt eller krav på en viss tillverkningsprocess eller på användning av t.ex. enbart ekologiska råvaror. Uppgifterna har betydelse för den prövning som Patent- och registrerings- verket ska göra enligt 7 § andra stycket.

Sökanden kan uppfylla kraven genom att till sin ansökan bifoga en kopia på de aktuella villkoren.

Uppgifterna ska föras in i varumärkesregistret och kungöras (se 23 § tredje stycket).

Om ansökan inte innehåller de föreskrivna uppgifterna enligt första och andra styckena, kan det medföra att den skrivs av enligt 17 § eller avslås enligt 18 §.

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell och innebär en anpassning till nya anvisningar för författningsskrivning.

Ingivningsdag

1 a § Ingivningsdagen för en ansökan om registrering är den dag då följande har getts in till Patent- och registreringsverket:

1.en uppgift om att det som getts in är en ansökan om registrering,

2.en uppgift om sökandens namn eller företagsnamn,

3.en tydlig återgivning av varumärket, och

4.en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser.

236

Paragrafen anger vilka krav som ställs för att en ansökan om registrering av ett varumärke ska anses ingiven i lagens mening. Med paragrafen genomförs artikel 38 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ingivningsdagen är avgörande för registreringens giltighetstid enligt 34 § och möjligheten att göra gällande företräde vid kolliderande rättigheter enligt 1 kap. 13 §. Den har även betydelse för den som vill registrera ett varumärke i ett annat land och vill göra gällande prioritet (se 14–16 §§).

Enligt punkt 1 krävs att ansökan innehåller en uppgift om att det som har getts in är en ansökan om registrering. En sådan uppgift behöver inte vara uttrycklig utan kan ibland anses underförstådd.

Vidare ska det enligt punkt 2 finnas en uppgift om sökandens namn eller företagsnamn. Till skillnad från 1 § första stycket 1 krävs det ingen uppgift om adress.

Enligt punkt 3 ska ansökan också innehålla en tydlig återgivning av varumärket. Varumärket ska återges på ett sätt som uppfyller kraven i 1 kap. 4 §, dvs. det ska tydligt kunna återges i varumärkesregistret. Samma krav ställs som i fråga om när ansökan kan läggas till grund för registrering; kravet är inte lägre här (se 1 § första stycket 3).

Enligt punkt 4 ska ansökan innehålla en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser. Här ställs alltså inte samma krav på tydlighet som i 1 § första stycket 4.

Ansökan måste innehålla samtliga de uppgifter som anges i paragrafen för att den ska anses ingiven. Om kraven inte är uppfyllda, ska ansökan inte anses ingiven. I fall vissa av kraven uppfylls senare än andra, anses en ansökan som ingiven först den dag då samtliga krav är uppfyllda.

Även om en ansökan om varumärkesregistrering inte uppfyller allt som krävs enligt 1 § är det möjligt att få en ingivningsdag, eftersom kraven enligt förevarande paragraf är lägre än kraven i 1 § när det gäller uppgifter om sökanden och vilka klasser varorna eller tjänsterna tillhör.

Ingivningsdagen följer direkt av lagen. Det åligger dock PRV att fast- ställa en ingivningsdag. Regeringen har för avsikt att föreskriva i förordning att ingivningsdagen ska antecknas i varumärkesregistret. Beslutet om att fastställa ingivningsdag går inte att överklaga, jämför 10 kap. 13 §.

PRV har vissa skyldigheter att se till att en ansökan om registrering enligt 1 § är sådan att den kan handläggas av verket (se 17 §). Det ankommer dock inte på PRV att vidta någon särskild åtgärd för att se till att kraven på ingivningsdag är uppfyllda, utan det ligger i princip på sökanden att se till att tillräckligt underlag har getts in för att det ska anses finnas en ingivningsdag. Däremot är det lämpligt att PRV, om verket ändå förelägger sökanden om komplettering av ansökan på grund av brister enligt 1 §, också kort upplyser om lagens krav för ingivnings- dag.

En avskriven ansökan behåller sin ingivningsdag om den senare återupptas enligt 20 §. Om en avskriven ansökan inte återupptas, faller också ingivningsdagen.

Ansökningsavgiften måste inte vara betald för att det ska anses föreligga en ingivningsdag.

Prop. 2017/18:267

237

Prop. 2017/18:267 Allmänna registreringsvillkor

4 § Ett varumärke får inte registreras om det endast utgörs av en form eller annan egenskap som

1.följer av varans art,

2.är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat, eller

3.ger varan ett betydande värde.

Paragrafen reglerar allmänna registreringsvillkor. Med ändringen genomförs artikel 4.1 e i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Paragrafen ändras så att ”annan egenskap” läggs till, vilket innebär en viss utvidgning av tillämpningsområdet. Övriga ändringar är redaktionella.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

7 § Ett varumärke får inte registreras om varumärket

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2.är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,

3.utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning eller ett sådant kommunalt vapen som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning eller ett sådant vapen,

4.utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken,

5.innehåller en ursprungsbeteckning, en geografisk beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning beteckningen är skyddad enligt unions- rätten,

6.innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7.innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten.

Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får inte registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Ett kollektiv- märke som avses i 6 § får vidare inte registreras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser.

Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall ett varumärke inte får registreras på grund av hänsyn till allmänna intressen, s.k. absoluta hinder. Övervägandena finns i avsnitt 6.3 och 10. Med ändringarna genomförs artiklarna 4.1 i–l och 31.1.

	Första stycket
	Punkt 5 är ny och genomför artikel 4.1 i–k i direktivet. Med bestämmel-
	sen införs en uttrycklig regel om att en ursprungsbeteckning, en geografisk
	beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en
238	beteckning för en garanterad traditionell specialitet som är skyddad enligt
238

unionsrätten utgör hinder för registrering av ett varumärke. Bortsett från regleringen av geografiska beteckningar för vin och spritdrycker, som flyttas från andra stycket till första stycket 6, har sådana beteckningar som skyddas enligt unionsrätten enligt hittillsvarande ordning ansetts kunna omfattas av hinder enligt första stycket 1 (jfr prop. 2009/10:225 s. 414).

Med ursprungsbeteckning och geografisk beteckning avses en beteck- ning, vanligtvis ett namn, som anger att en produkt kommer från ett visst avgränsat geografiskt område och vars kvalitet, anseende eller annan egenskap kan hänföras till detta geografiska ursprung. För ursprungs- beteckningar krävs en starkare koppling till det geografiska området än vad som gäller för geografiska beteckningar. Exempel på skyddade ursprungsbeteckningar inom EU är Champagne och Kalix Löjrom, medan t.ex. Bayerskt öl och Skånsk spettkaka skyddas inom EU som geografiska beteckningar.

Ett traditionellt uttryck för vin är något som man av tradition har använt för att beteckna produktions- eller lagringsmetod för det aktuella vinet. Det kan också röra sig om kvalitet, färg, plats eller en historisk händelse för vinet. Ett exempel är Riserva för vin som lagrats under en viss period.

Med garanterad traditionell specialitet avses ett namn som beskriver framställningen av en specifik produkt eller ett livsmedel som har en viss sammansättning, produktion eller bearbetning som överensstämmer med traditionell praxis för denna produkt eller som är gjord av traditionella råvaror. Svenska exempel är Falukorv och Hushållsost.

För att en ursprungsbeteckning, en geografisk beteckning, en beteck- ning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för en garanterad traditionell specialitet ska utgöra hinder för registrering av ett varumärke måste beteckningen vara skyddad enligt unionsrätten. Beteck- ningen ska vara skyddad antingen enligt vad som brukar kallas unionslag- stiftning, dvs. förordning, direktiv och beslut, eller genom en inter- nationell överenskommelse som EU är part till eller som EU och dess medlemsstater är parter till, s.k. blandade avtal (när det gäller avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, TRIPs-avtalet, se kommentaren till första stycket 6).

Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar skyddas genom registrering hos Europeiska kommissionen i enlighet med någon av följande EU-förordningar: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning

Prop. 2017/18:267

239

Prop. 2017/18:267	(EEG) nr 1601/91 (jfr 1 §	i den	föreslagna lagen om skydd	för
	beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Huvudregeln är att det
	bara är en grupp av producenter som får ansöka om skydd av en ursprungs-
	beteckning eller geografisk beteckning.
	När det gäller skydd för geografiska beteckningar för spritdrycker
	pågår för närvarande EU-förhandlingar om en ny förordning som ska
	ersätta förordning (EG) nr 110/2008.
	Traditionella uttryck för vin skyddas genom registrering hos
	Europeiska kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013.
	Även garanterade traditionella specialiteter skyddas genom registrering
	hos Europeiska kommissionen men i enlighet med förordning (EU) nr
	1151/2012. Också beträffande dessa två typer av beteckningar är huvud-
	regeln att registrering kan ske bara på ansökan av en grupp producenter.
	Registreringshinder gäller som sagt i den utsträckning som beteckningen
	är skyddad enligt unionsrätten. Av varje EU-förordning framgår i vilken
	utsträckning som skydd föreligger. Normalt utgör en skyddad ursprungs-
	beteckning eller geografisk beteckning registreringshinder om någon annan
	än innehavaren av beteckningen i en senare ansökan försöker registrera ett
	varumärke som innehåller eller består av beteckningen och det avser
	samma eller jämförbara produkter eller andra produkter, såvida använd-
	ningen av varumärket skulle innebära att beteckningens anseende utnyttjas.
	I vissa fall har skyddet en annan omfattning.
	När det gäller en beteckning för ett skyddat traditionellt uttryck för vin
	eller för en skyddad garanterad traditionell specialitet utgör detta som
	regel registreringshinder om någon annan än innehavaren av beteck-
	ningen i en senare ansökan försöker registrera ett varumärke, för samma
	eller jämförbara produkter, som innehåller eller består av beteckningen.
	Det enhetliga skyddet inom EU för ursprungsbeteckningar och
	geografiska beteckningar	omfattar	i dag jordbruksprodukter,	vin,
	aromatiserade vinprodukter, spritdrycker och livsmedel. Regleringen i
	förevarande punkt är dock inte begränsad till beteckningar på jordbruks-
	och livsmedelsområdet. Tillämpningsområdet kan därmed komma att ut-
	vidgas om EU i framtiden skulle införa skydd för andra sorters produkter.
	Ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för
	traditionella uttryck för vin och beteckningar för garanterade traditionella
	specialiteter kan också utgöra ett absolut registreringshinder om de är
	skyddade enligt en internationell överenskommelse som EU är part till.
	EU har slutit flera avtal med tredjeländer som innehåller bestämmelser
	om skydd av framför allt geografiska beteckningar. Ett exempel är
	frihandelsavtalet med Republiken Korea (Sydkorea). De avtal som EU
	ingår binder unionen och medlemsstaterna och gäller som unionsrätt.
	Bestämmelserna i sådana avtal utgör en integrerad del av unionens
	rättsordning (jfr artikel 216.2 i Fördraget om Europeiska Unionens
	funktionssätt).
	Enbart den omständigheten att en beteckning från ett tredjeland är
	skyddad inom EU enligt en internationell överenskommelse som EU är
	part till innebär inte automatiskt att beteckningen utgör ett absolut
	registreringshinder. Det avgörande är hur avtalet är utformat. En
	bedömning måste därför göras i varje enskilt fall.
	Motsvarande registreringshinder		finns för EU-varumärken	(se
240	artikel 7.1 j–l i EU:s varumärkesförordning).

Punkt 6 motsvarar andra stycket i paragrafens hittillsvarande lydelse. Ändringarna är endast av redaktionell karaktär för att få en mera enhetlig terminologi i paragrafen. Bestämmelsen genomför Sveriges internationella förpliktelser som följer av artikel 23 i TRIPs-avtalet.

Punkt 7 är ny och genomför artikel 4.1 l i direktivet. Av bestämmelsen framgår att ett varumärke inte får registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart. Vidare krävs att växtsorten ska vara skyddad enligt växtförädlarrättslagen eller unionsrätten. Med unionsrätt avses främst rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt, genom vilken det har inrättats en ordning för växtförädlarrätt som gäller inom hela unionen. Sådan växtförädlarrätt registreras vid EU:s växtsortmyndighet (Community Plant Variety Office, CPVO). Begreppet unionsrätt kan också omfatta internationella överens- kommelser som EU är part till eller som EU och dess medlemsstater är parter till.

Enligt svensk rätt kan den som har framställt en ny växtsort få ensam- rätt att utnyttja växtsorten (1 kap. 1 § första stycket växtförädlarrätts- lagen). Vad som avses med växtsort framgår av 1 kap. 3 § växtförädlar- rättslagen. En registrerad växtsort ska ha en sortbenämning som gör det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter (4 kap. 1 § första stycket). En sortbenämning godtas inte om den kan förväxlas med ett varumärke eller ett företagsnamn (4 kap. 1 § andra stycket 5 och 6).

Avsikten är att närstående växtart ska ha samma innebörd som i 4 kap.

2 § andra stycket växtförädlarrättslagen.

Vad som avses med växtsort enligt rådets förordning om gemenskapens växtförädlarrätt framgår av artikel 5 i den förordningen. Bestämmelser om sortbenämningar finns i artiklarna 17 och 63.

Motsvarande registreringshinder finns för EU-varumärken (se artikel 7.1 m i EU:s varumärkesförordning).

Till skillnad från de registreringshinder som anges i första stycket 3 och 4 sägs det i första stycket 5–7 inget om tillstånd. Det finns nämligen ingen myndighet som kan bevilja tillstånd till användning i dessa fall på det sätt som t.ex. Patent- och registreringsverket kan göra när det gäller användning av ett statsvapen i ett varumärke (jfr första stycket 3 och lagen [1970:498] om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar).

Andra stycket

Ytterligare förutsättningar för registrering av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken finns i andra stycket. Bestämmelserna, som är nya, genomför artikel 31.1 i direktivet och handlar om villkoren för märkets användning.

Enligt första meningen får ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke inte registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Det är alltså ett annat registreringshinder än det som avses i första stycket 1, som förbjuder registrering av ett sådant varumärke som i sig självt strider mot goda seder eller allmän ordning.

Kravet på god sed och allmän ordning är avsett att ha samma innebörd som i första stycket 1, dock med beaktande av att det här avser villkoren

Prop. 2017/18:267

241

Prop. 2017/18:267 för användning. Uttrycket bygger på artikel 4.1 f i direktivet (direktivet talar om ”allmän moral” och inte ”goda seder”; ”accepted principles of morality” i den engelska språkversionen). Registreringshindret avser att komma åt sådant som kan verka stötande eller omoraliskt. I 1960 års varumärkeslag användes ”väcka förargelse” för motsvarande situationer.

242

Registreringshindret gäller alltså fall då, i princip oberoende av varumärket, villkoren för märkets användning innehåller något som strider mot goda seder eller allmän ordning. Som exempel kan nämnas villkor som är rasistiska och villkor som vid en samlad bedömning utgör en omotiverad särbehandling på grund av kön.

Bestämmelsens andra mening tar sikte på sådana kollektivmärken som anger geografiskt ursprung (jfr 6 §). För att märket ska få registreras måste villkoren för dess användning innehålla en rätt för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det berörda geografiska området att bli medlem i den sammanslutning som ansöker om märket (förutsatt att den som tillhandahåller varorna eller tjänsterna uppfyller övriga villkor för märkets användning).

Det ankommer på Patent- och registreringsverket att pröva villkoren för användning i dessa två avseenden. Villkoren ges in tillsammans med ansökan (se 1 § andra stycket).

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

8 § Ett varumärke får inte registreras om varumärket

1.är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma

slag,

2.är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av varu- kännetecknet,

3.är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag, eller

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1–3

1.ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2.ett varumärke som är registrerat genom en internationell varumärkes- registrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3.ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4.ett EU-varumärke.

Paragrafen innehåller bestämmelser om äldre varukännetecken som registreringshinder, s.k. relativa registreringshinder. Med ändringarna genomförs artikel 5.3 a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

I första stycket 3 regleras under vilka förutsättningar ett känt varu- kännetecken har ett utökat skydd. Bestämmelsen har sin motsvarighet i

artikel 5.3 a i direktivet. Den anpassas ytterligare till direktivet för att Prop. 2017/18:267 klargöra att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid

prövningen av om användningen av varumärket skulle dra otillbörlig fördel av ett varukänneteckens särskiljningsförmåga eller anseende. Vidare klargörs att bestämmelsen är tillämplig oavsett om de varor eller tjänster som registreringen avser gäller varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (jfr prop. 2009/10:225 s. 405 och 415). Se kommentaren till 1 kap. 10 § första stycket 3.

9 § De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1.ett registrerat företagsnamn som används i näringsverksamhet, och

2.ett sådant personnamn eller ett sådant annat näringskännetecken än ett registrerat företagsnamn som är skyddat enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller inom en väsentlig del av landet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. naturliga varukännetecken som registreringshinder. Ändringarna innebär dels att firma ersätts av företagsnamn, dels att namn ersätts av personnamn i enlighet med Lagrådets förslag. Frågorna behandlas i avsnitt 5.3 och 12.1.

10 § Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av

1.något som är ägnat att uppfattas som någon annans företagsnamn,

3.en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4.något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa relativa registreringshinder.

I punkt 1 ersätts firma av företagsnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.1.

Invändning

Tidsfrist för invändning och invändningens innehåll

24 § När Patent- och registreringsverket har kungjort en registrering av ett varu- märke får invändning göras mot den. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla uppgifter om

1.invändarens namn eller företagsnamn och adress,

2.ombuds namn och adress,

3.den registrering som invändningen avser, och

4.de omständigheter som åberopas till grund för invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om invändnings- förfarandet.

243

Prop. 2017/18:267

244

Paragrafen innehåller bestämmelser om invändning och vad en invänd- ning ska innehålla.

I andra stycket 1 ersätts firma av företagsnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.1. Övriga ändringar i stycket är redaktionella.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell och innebär en anpassning till nya anvisningar för författningsskrivning.

Samförståndslösning

27 § På begäran av innehavaren av det registrerade varumärket och invändaren ska Patent- och registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om en frist under invändningsförfarandet för att parterna ska kunna se om de kan komma överens. Med paragrafen genomförs artikel 43.3 i direktivet. Över- vägandena finns i avsnitt 6.2.

Av bestämmelsen framgår att innehavaren av det registrerade varu- märket och invändaren gemensamt kan begära en tidsfrist under invänd- ningsförfarandet för att diskutera om de kan komma överens. Patent- och registreringsverket (PRV) ska bestämma en lämplig längd på fristen, som dock måste vara minst två månader. Om parterna begär det får PRV förlänga fristen. När fristen har löpt ut, ska PRV fortsätta handläggning- en av invändningen i vanlig ordning.

Beslut om invändningen

29 § Har en invändning gjorts ska Patent- och registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 4–10 §§ mot registreringen, häva registreringen helt eller delvis. Detta gäller dock inte om annat följer av 30 §.

Om registreringen på grund av en invändning har hävts helt eller delvis, ska registreringen tas bort ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet ska kungöras.

I paragrafen finns bestämmelser om Patent- och registreringsverkets beslut vid prövning av invändningen. Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 28 §. Frågan behandlas i avsnitt 6.2.

Tillägget i första stycket innebär att även om det finns hinder mot registreringen ska den i vissa fall ändå inte hävas. Se vidare kommentaren till 30 §.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

30 § Om en invändning mot registreringen av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 8 § utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU- Prop. 2017/18:267 varumärken, inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen

för det yngre varumärket.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträck- ningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa begränsningar när det gäller hävning av en varumärkesregistrering efter invändning. Den utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag. Med bestämmelserna genomförs artikel 44 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Paragrafen har sin motsvarighet för EU-varumärken i artikel 47.2 och 47.3 i EU:s varumärkesförordning.

Första stycket

Av första stycket framgår att Patent- och registreringsverket (PRV) får häva en varumärkesregistrering som strider mot ett äldre registrerat varumärke endast om det äldre varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen.

Bestämmelsen är tillämplig om den äldre rättigheten är ett registrerat varumärke som gäller i Sverige. Det kan alltså handla om ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen, ett varumärke som är registrerat genom en internationell varumärkesregistrering som enligt

5 kap. varumärkeslagen fått giltighet i Sverige eller ett EU-varumärke (se 2 kap. 8 § andra stycket 1, 2 och 4).

Bestämmelsen är bara tillämplig om det på det yngre varumärkets ingivningsdag eller, i förekommande fall, prioritetsdag hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord. Äldre varumärken som ännu inte har varit registrerade i fem år vid denna tidpunkt berörs alltså inte. Vilken dag som är ingivningsdag föreskrivs i 1 a §. Om det finns en prioritetsdag för det yngre varumärket är det i stället den dagen som är av betydelse (jfr 14–16 §§). En prioritetsdag kan t.ex. föreligga när innehavaren har ansökt om registrering av varumärket i ett annat land innan en ansökan om registrering görs i Sverige.

Det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen. Om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det i stället ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i artikel 18 i EU:s varumärkesförordning. Hänvisningen till EU-förordningen avser förord- ningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hän- visning.

Den tidsperiod inom vilken det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk är de fem senaste åren före det yngre varumärkets ingivningsdag eller prioritetsdag.

Av 3 kap. 2 § och artikel 18 i EU:s varumärkesförordning framgår vad som avses med verkligt bruk. Hänvisningen till dessa bestämmelser innebär att det äldre varumärket måste ha använts på det sätt som anges

245

Prop. 2017/18:267 där för att invändaren ska kunna nå framgång i ett invändningsför- farande.

Frågan om en varumärkesinnehavare har gjort verkligt bruk av ett varumärke har prövats av EU-domstolen i ett flertal domar (se dom den 11 mars 2003 i mål nr C-40/01, Ansul, beslut den 27 januari 2004 i mål nr C-259/02, La Mer Technology, dom den 15 januari 2009 i mål nr C- 495/07, Silberquelle och dom den 19 december 2012 i mål nr C-149/11, Leno Merken). Av EU-domstolens praxis framgår följande. Det är fråga om verkligt bruk när varumärket används i enlighet med sin grund- läggande funktion, nämligen att garantera ursprungsidentiteten hos varorna eller tjänsterna i syfte att skapa eller behålla avsättningsmöjlig- heter. Så är inte fallet vid en ”symbolisk användning”, en användning som bara syftar till att upprätthålla varumärkesrätten. Bedömningen ska göras på grundval av samtliga omständigheter som kan styrka att varumärket utnyttjas kommersiellt. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den berörda ekonomiska sektorn för att behålla eller skapa marknadsandelar, men även varornas eller tjänsternas art, marknadens egenskaper och omfattningen av användningen ska beaktas.

Det ankommer på innehavaren av det yngre varumärket att göra gällande att det äldre varumärket inte har använts på det sätt som krävs. PRV ska alltså inte ta upp frågan självmant. Om det görs gällande att det äldre varumärket inte har använts, är det invändaren som ska visa att det varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se andra stycket). Som bevisning kan åberopas t.ex. användning av varumärket i marknadsföring.

Om innehavaren av det äldre varumärket kan visa att varumärket har använts på det sätt och inom den tid som krävs får alltså registreringen av det yngre varumärket hävas på grund av det äldre varumärket.

I avsaknad av bevisning om verkligt bruk av den äldre rättigheten ska invändningen avslås helt eller delvis. Om den äldre rättigheten endast har använts delvis, ska prövningen av invändningen grundas på den del som har använts.

Andra stycket

Av andra stycket framgår att om det äldre varumärket inte har använts på det sätt och inom den tid som krävs, kan invändaren i stället visa att det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen. Finns giltiga skäl, får registreringen av det yngre varumärket hävas, under förutsättning att det finns grund för hävning enligt 29 §.

Kravet på giltiga skäl för att varumärket inte har använts tar enligt EU- domstolen sikte på förekomsten av hinder som har ett sådant direkt samband med varumärket att de medför att det är omöjligt eller orimligt att använda varumärket. Hindren ska också ligga utanför varu- märkesinnehavarens kontroll (se dom den 14 juni 2007 i mål nr C- 246/05, Häupl).

246

Ändring av villkor för användning av kollektiv-, garanti- eller kontroll-	Prop. 2017/18:267
märken

33 § Om det efter registreringen görs någon ändring av de villkor som gäller för att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska få användas, ska innehavaren anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i varumärkesregistret och kungöras, under förutsättning att de villkor som gäller för varumärkets användning fortfarande uppfyller kraven i 1 § andra stycket och att det inte finns något hinder mot att föra in de ändrade villkoren enligt 7 § andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller vid ändring av villkoren för användning av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 §. Med ändringen genomförs artikel 33.2. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Ändringen i andra stycket innebär att Patent- och registreringsverket
(PRV) ska granska de ändrade villkoren på samma sätt som vid en ansökan
om registrering av ett varumärke. PRV ska kontrollera att kraven i 1 § andra
stycket fortfarande är uppfyllda och att de ändrade villkoren inte strider
mot goda seder eller allmän ordning enligt 7 § andra stycket första
meningen. Avser varumärket ett kollektivmärke som anger geografiskt
ursprung ska PRV också kontrollera att villkoren tillåter medlemskap i
sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster
som märket avser och där varorna eller tjänsterna kommer från det
geografiska område som märket avser (se 7 § andra stycket andra
meningen).
Om innehavaren uppfyller sin anmälningsplikt enligt första stycket men
PRV anser att de ändrade villkoren inte kan föras in i varumärkesregistret,
kommer de redan registrerade villkoren fortsätta att gälla för märket.
Används märket därefter ändå enligt de ändrade villkoren, kan detta
utgöra en grund för hävning (jfr 3 kap. 3 § 1).
Registreringens varaktighet
34 § Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen för ansökan om
registrering.
I paragrafen anges hur länge en registrering av ett varumärke varar.
Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 32 §. Med ändringen genom-
förs artikel 48.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Ändringen innebär att en registrering gäller tio år från ingivningsdagen
för ansökan om registrering. Enligt hittillsvarande ordning beräknas
varaktigheten från registreringsdagen. Av 1 a § framgår vad som ska anses
vara ingivningsdagen.
Förnyelse av en registrering
35 § Registreringen kan förnyas helt eller delvis varje gång för en period på tio
år räknat från utgången av föregående registreringsperiod. En ansökan om för-
nyelse ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket tidigast sex månader
före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång.
Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven förnyelseavgift inom den
frist som anges i första stycket. En inbetalning av förnyelseavgiften som görs
inom denna frist ska anses utgöra en ansökan om förnyelse.	247

Prop. 2017/18:267 Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret och kungöras.

I paragrafen finns bestämmelser om förnyelse av en registrering. Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 33 §. Med ändringarna genomförs artikel 49.3 och 49.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Ändringen i första stycket innebär att det nu uttryckligen framgår att en registrering kan förnyas också delvis. I den praktiska tillämpningen har detta ansetts gälla även enligt hittillsvarande ordning. En innehavare som använder sitt varumärke bara för en del av de varor eller tjänster som det har registrerats för kan vilja förnya registreringen endast för denna del (jfr kravet på verkligt bruk i 3 kap. 2 §). Om en begäran om förnyelse endast avser en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska registreringen förnyas endast för dessa varor eller tjänster. Detsamma gäller om förnyelseavgiften endast har betalats avseende en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat.

En nyhet är att den tidigaste dagen att ansöka om förnyelse av en registrering är sex månader innan registreringsperioden löper ut. Enligt hittillsvarande ordning gäller att en ansökan tidigast kan ges in ett år före registreringsperiodens utgång.

Ändringen i andra stycket innebär att förnyelseavgiften ska betalas inom den frist som anges i första stycket. Med förnyelseavgift avses även den del av avgiften som tillkommer för varje klass i de fall där förnyelse söks efter registreringsperiodens utgång (jfr 7 kap. 1 § varumärkes- förordningen). Vad som händer om inte förnyelseavgiften betalas inom fristen framgår av 36 och 37 §§.

Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella.

3 kap. Hävning av registrering Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett varumärke får hävas om

1.märket har registrerats i strid mot denna lag,

2.registreringen fortfarande strider mot lagen,

3.rätten till märket ändå inte får bestå enligt 1 kap. 14, 15 eller 16 §, och

4.annat inte följer av 1 a § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1.varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2.varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som varu- märket har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

248

Paragrafen innehåller allmänna grunder för hävning av en varumärkes- Prop. 2017/18:267 registrering. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 7.1.

Första stycket 3 ändras genom att 1 kap. 16 § om mellankommande rättigheter läggs till i hänvisningen. Se vidare kommentaren till den paragrafen.

Första stycket 4 är nytt. Där hänvisas till 1 a § som innehåller regler om att en registrering i vissa fall inte får hävas vid underlåten användning. Förevarande bestämmelse motsvarar tillsammans med 1 a § delvis förevarande paragrafs hittillsvarande tredje stycke.

Bestämmelsen i tredje stycket är ny och genomför artikel 4.4 i direktivet. Enligt bestämmelsen ska endast sådan särskiljningsförmåga som varu- märket har förvärvat genom användning före ansökan om hävning beaktas vid en prövning av om det finns grund för att häva registreringen på grund av bristande särskiljningsförmåga. Särskiljningsförmåga som har förvärvats genom användning efter det att ansökan kom in ska alltså inte beaktas. Vad som avses med särskiljningsförmåga framgår av 1 kap.

5 §.

Med ansökan om hävning avses både en ansökan om administrativ hävning som görs hos Patent- och registreringsverket (PRV) och en talan om hävning som förs vid domstol. Avgörande är den dag då den aktuella ansökan om hävning kom in till PRV eller till domstol. Om varumärket saknar särskiljningsförmåga vid den tidpunkten, hjälper det inte att det får särskiljningsförmåga för varorna eller tjänsterna senare. I en sådan situation kan registreringen alltså hävas, t.ex. enligt första stycket för att den strider mot lagen (jfr 2 kap. 5 §).

1 a § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet på det sätt som avses i 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller priori- tetsdagen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa begränsningar när det gäller möjligheten till hävning. Den utformas i enlighet med Lagrådets förslag. Med bestämmelserna genomförs artikel 46 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen har sin motsvarighet för EU-varumärken i artikel 64.2 och 64.3 i EU:s varumärkesförordning.

249

Prop. 2017/18:267

250

Första stycket

Av första stycket framgår att en registrering av ett varumärke får hävas på grund av att den strider mot ett äldre registrerat varumärke endast om det äldre varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet om hävning.

Bestämmelsen är bara tillämplig om det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord. Äldre varumärken som ännu inte har varit registrerade i fem år vid denna tidpunkt berörs alltså inte.

Det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet om hävning. Om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det i stället ha tagit i verkligt bruk på det sätt som avses i artikel 18 i EU:s varumärkesförordning. När det gäller vad som avses med verkligt bruk, se närmare kommentaren till 2 kap. 30 §.

Hänvisningen till EU-förordningen avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning.

Den tidsperiod inom vilken det äldre varumärket i vart fall ska ha tagits i verkligt bruk är de fem senaste åren före ansökan om hävning (se även andra stycket). När det gäller vad som avses med ansökan om hävning, se närmare kommentaren till 1 §.

Om svaranden (den som har det yngre varumärket) gör en invändning om att varumärket inte har använts på det sätt som krävs, är det käranden (den som har det äldre varumärket) som ska visa att varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se tredje stycket). Som bevisning kan åberopas t.ex. användning av varumärket i marknadsföring.

Om käranden kan visa att varumärket har använts på det sätt och inom den tid som krävs får alltså registreringen av det yngre varumärket hävas på grund av det äldre varumärket.

I vissa fall kan användningstvånget vara uppfyllt för bara en del av de varor eller tjänster som ett varumärke är registrerat för. I så fall ska varumärkesinnehavaren anses ha gjort verkligt bruk endast i fråga om dessa varor eller tjänster.

Både 2 § och förevarande paragraf innebär alltså krav på att varu- märken faktiskt används. Tillämpningsområdet för 2 § och 1 a § är dock olika. I ett mål om hävning enligt 2 § är varumärkesinnehavaren svarande och någon annan – som inte nödvändigtvis är en annan varumärkes- innehavare – yrkar att varumärket ska hävas. Vid en tvist enligt före- varande paragraf är det alltid fråga om en tvist mellan två varumärkes- innehavare; det är den som innehar ett äldre varumärke som är kärande och yrkar att någon annans yngre varumärke ska hävas.

Andra stycketProp. 2017/18:267

I andra stycket anges ytterligare en tidsperiod inom vilken det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk för att det ska kunna utgöra grund för hävning av ett yngre varumärke. Den tidsperioden blir dock bara aktuell om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord. I sådant fall ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket. Tidsperioden i andra stycket innebär alltså ett ytterligare krav i förhållande till tidsperioden i första stycket. De två perioderna kan överlappa varandra helt eller delvis men de kan också löpa efter varandra, med eller utan uppehåll.

Vilken dag som är ingivningsdag för nationella varumärken föreskrivs i 2 kap. 1 a §. Om det finns en prioritetsdag för det yngre varumärket är det i stället den dagen som är av betydelse (jfr 2 kap. 14–16 §§). En prioritetsdag kan föreligga t.ex. om innehavaren har ansökt om registrering av varumärket i ett annat land innan en ansökan om registrering görs i Sverige.

Tredje stycket

Av tredje stycket framgår att om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen. Det förutsätter dock att det finns grund för hävning enligt 1 §.

Om användning inte har skett på det sätt och inom den tid som krävs, kan innehavaren av det äldre varumärket alltså i stället visa att det finns giltiga skäl för detta. Se närmare kommentaren till 2 kap. 30 §.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

3 § En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas, förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om

1. märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med villkoren för användningen och innehavaren inte har vidtagit rimliga åtgärder för att förhindra den användningen,

2. villkoren för användning av märket har ändrats och innehavaren inte har anmält detta till Patent- och registreringsverket enligt 2 kap. 33 § första stycket, eller

3.villkoren för användning av märket har ändrats och förts in i varu- märkesregistret i strid mot denna lag och villkoren fortfarande strider mot lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ytterligare hävningsgrunder för
kollektiv-, garanti- och kontrollmärken utöver de grunder som finns i 1
och 2 §§. Med ändringen genomförs artikel 35 c i direktivet. Över-
vägandena finns i avsnitt 10.
Punkt 1 motsvarar punkt 2 i paragrafens hittillsvarande lydelse.	251

Prop. 2017/18:267	Punkt 2 motsvarar punkt 1 i paragrafens hittillsvarande lydelse och
	ändras endast redaktionellt.
	Punkt 3, som är ny, innebär att även om innehavaren av kollektiv-,
	garanti- eller kontrollmärket har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 2 kap.
	33 § första stycket och Patent- och registreringsverket har fört in de
	ändrade villkoren för användning av märket, kan märket ändå hävas. Detta
	gäller om de ändrade villkoren har förts in i strid mot 2 kap. 33 § andra
	stycket. Bestämmelsen tar sikte på den situationen att de ändrade villkoren
	egentligen inte borde ha förts in i registret eftersom villkoren inte längre
	innehåller de grundläggande uppgifter som krävs enligt 2 kap. 1 § andra
	stycket eller för att det finns hinder enligt 2 kap. 7 § andra stycket mot att
	föra in de ändrade villkoren i registret. Om innehavaren av kollektiv-,
	garanti- eller kontrollmärket ändrar villkoren för användning igen så att de
	uppfyller kraven för registrering, får varumärket inte hävas.
	Hävningsgrunderna i 1 och 2 §§ ska tillämpas också på kollektiv-,
	garanti- och kontrollmärken. Därmed gäller också begränsningarna i dessa
	hävningsgrunder vid underlåten användning (1 a §).
	Tillvägagångssätt
	5 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra talan
	vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos Patent- och
	registreringsverket enligt 6–21 §§ (administrativ hävning). I 2 kap. 29 § finns det
	bestämmelser om att en registrering av ett varumärke får hävas efter det att någon
	gjort en invändning mot registreringen.
	Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket, 2, 3 eller
	4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får också inledas av en myndighet. Regeringen kan
	med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet
	som får göra detta.
	Paragrafen innehåller regler om vem som får ansöka om hävning och
	tillvägagångssättet för att häva en registrering. Frågan behandlas i
	avsnitt 7.1.
	Ändringen i första stycket är redaktionell.
	Även ändringen i andra stycket är redaktionell och innebär en anpass-
	ning till nya anvisningar för författningsskrivning.
	Verkan av en hävning
	23 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd av 1 § första
	stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.
	Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket, 2 eller 3 § ska
	registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning.
	På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och
	registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin
	verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.
	Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om verkan av en hävning
	av en varumärkesregistrering. Med bestämmelserna genomförs artikel 47
	i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
	Paragrafen handlar om fall där verkan av hävningen innebär dels att
	registreringen ska anses aldrig ha haft någon verkan (första stycket), dels
252	att registreringen ska anses ha förlorat sin verkan när ansökan om
252

hävning gjordes (andra stycket). I direktivet benämns hävningsgrunder som avses i första stycket som ”ogiltighetsgrunder” och hävningsgrunder som avses i andra stycket som ”upphävandegrunder”. I paragrafen används ”hävning” som ett gemensamt begrepp som avser både ogiltigförklaring och upphävande i direktivets mening. Att en registrering förlorar sin verkan innebär att innehavaren inte längre kan göra gällande den ensamrätt som annars förvärvas genom registreringen.

Registreringen av ett varumärke anses enligt första stycket aldrig ha haft någon verkan om den hävs med stöd av 1 § första stycket. Hävnings- grunden är då att varumärket registrerades i strid mot varumärkeslagen, dvs. att det förelåg hinder mot registreringen redan när den gjordes. För att hävningsgrunden ska vara aktuell ska registreringen vidare vid hävningstillfället fortfarande strida mot lagen och rätten till varumärket ska ändå inte få bestå enligt 1 kap. 14, 15 eller 16 § och annat ska inte heller följa av 1 a § i detta kapitel.

Enligt andra stycket, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, ska en registrering anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning om den hävs med stöd av 1 § andra stycket, 2 eller 3 §, dvs. på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen. De grunder för hävning som är aktuella är att varumärket i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser (1 § andra stycket 1), att varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder och allmän ordning (1 § andra stycket 2) eller att varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmän- heten (1 § andra stycket 3). Det kan också vara fråga om att varumärket inte har använts på det sätt som krävs (2 §). Det kan vidare beträffande ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke vara fråga om att märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med villkoren för användningen och innehavaren inte har vidtagit rimliga åtgärder för att förhindra den användningen (3 § 1), att villkoren för användningen av märket har ändrats och innehavaren inte har anmält detta till Patent- och registreringsverket (PRV) enligt 2 kap. 33 § första stycket (3 § 2) eller att villkoren för användning av märket har ändrats och förts in i varumärkesregistret i strid mot varumärkeslagen och villkoren fortfarande strider mot lagen (3 § 3).

Det följer direkt av lagen att registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. Av tydlighetsskäl är det dock lämpligt att det i avgörandet om hävning erinras om från vilken dag registreringen förlorade sin verkan enligt lagen.

Av andra stycket framgår att domstolen, när den beslutar om hävning, får bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan vid en tidigare tidpunkt än ansökningsdagen, nämligen den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom. Om frågan upp- kommer i ett administrativt hävningsförfarande, får PRV fatta ett sådant beslut. Det kan bli aktuellt med ett beslut av detta slag om t.ex. varu- märket vid en viss tidpunkt har kommit att bli generiskt eller ägnat att vilseleda allmänheten. Tidpunkten för när en hävningsgrund uppkom kan ha betydelse vid prövningen av om det har skett ett intrång och om det därför finns rätt till skadestånd.

För att domstolen, eller PRV, ska få anledning att pröva om en tidigare tidpunkt än ansökningsdagen ska fastställas krävs det att en part yrkar det. Det är den part som gör gällande att hävningsgrunden uppkom vid en

Prop. 2017/18:267

253

Prop. 2017/18:267 viss tidpunkt som har att bevisa att hävningsgrunden uppkom då. I en del fall kan det vara svårt att slå fast en exakt dag då hävningsgrunden uppkom. I en sådan situation kan det dock vara möjligt att slå fast en tid- punkt då hävningsgrunden i vart fall hade uppkommit.

Domar och beslut i mål om intrång som har fått laga kraft påverkas inte av en hävning. Ett sådant avgörande är enligt allmänna processrättsliga principer giltigt så länge det inte har undanröjts genom ett särskilt rättsmedel enligt 58 eller 59 kap. rättegångsbalken. Om en varumärkes- registrering har hävts på grund av ett ursprungligt hinder mot regi- streringen, får frågan om undanröjande av en dom prövas inom ramen för i första hand resningsinstitutet. Saken kan framför allt aktualiseras om någon har dömts till ansvar eller om skadestånd har utgått för intrång i en varumärkesrättighet där registreringen senare hävs.

Vid hävning av en varumärkesregistrering kan fråga uppkomma hur rådande avtalsförhållanden påverkas. En hävning av en registrering utgör normalt tillräcklig grund för att häva ett licensavtal, eftersom registreringen inte längre kan göras gällande. Enligt allmänna kontraktsrättsliga principer gäller vidare som utgångspunkt att redan betalda licensavgifter inte ska återbetalas. Så torde man se saken i vart fall vid hävning på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen. Men även vid hävning på grund av ett ursprungligt hinder mot registreringen har licenstagaren som regel haft nytta av den ensamrätt som registreringen trots allt inneburit fram till hävningen, vilket kan medföra att det inte anses finnas stöd för att återkräva betalda licensavgifter. Enligt allmänna kontraktsrättsliga principer kan en licenstagare också vara berättigad till skadestånd på grund av förluster till följd av hävningen, eftersom det licenserade varumärket har varit behäftat med ett fel. Närmare ställningstaganden i frågor av detta slag får dock göras i rättstillämpningen.

Att en registrering hävs hindrar principiellt sett i och för sig inte att ensamrätt i stället kan göras gällande på grund av inarbetning.

En liknande reglering finns för EU-varumärken i artikel 62 i EU:s varumärkesförordning.

5 kap. Internationell varumärkesregistrering Ansökan om internationell varumärkesregistrering Var ansökan ges in och dess innehåll

	3 § En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska vara ställd till
	Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket. Ansökan ska
	vara skriven på engelska och innehålla
	1. uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och adress,
	2. uppgifter om ombuds namn och adress,
	3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering eller ansökan
	om registrering som den internationella ansökan bygger på,
	4. en tydlig återgivning av varumärket,
	5. en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket begärs
	registrerat för och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning),
	6. uppgift om i vilka länder den internationella varumärkesregistreringen ska
	gälla, och
	7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens anknytning till
	Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt föreskrifter som meddelas
254	av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
254

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.	Prop. 2017/18:267
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ansökningsför-
farandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om var en ansökan om internationell
varumärkesregistrering ska ges in och om ansökans innehåll. Övervägan-
dena finns i avsnitt 8 och 12.1.
Ändringen i första stycket 1 innebär att firma ersätts av företagsnamn.
I första stycket 5 klargörs att förteckningen över varor eller tjänster ska
vara tydlig. Ändringen är en anpassning till bestämmelsen i 2 kap. 1 §
första stycket 4 för nationella ansökningar. Se vidare kommentaren till den
paragrafen.
Ändringen i tredje stycket är redaktionell och innebär en anpassning till
nya anvisningar för författningsskrivning.
Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i
Sverige
Invändning

11 § När Patent- och registreringsverket har kungjort att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige, får invändning göras mot att den gäller här. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelse- dagen. Om invändningen inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla uppgifter om

1.invändarens namn eller företagsnamn och adress,

2.ombuds namn och adress,

3.den internationella varumärkesregistrering som invändningen avser, och

4.de omständigheter som åberopas till grund för invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om invändningsförfar- andet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en invändning får göras mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige och vad en invändning ska innehålla.

I andra stycket 1 ersätts firma av företagsnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.1. Övriga ändringar i stycket är redaktionella.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell och innebär en anpassning till nya anvisningar för författningsskrivning.

14 § På begäran av innehavaren av den internationella varumärkes- registreringen och invändaren ska Patent- och registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om en frist under invänd- ningsförfarandet för att parterna ska kunna se om de kan komma överens. Med bestämmelserna genomförs artikel 43.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

En motsvarande bestämmelse för nationella varumärken finns i 2 kap. 27 §. Se vidare kommentaren till den paragrafen.

255

Prop. 2017/18:267 16 § Har en invändning gjorts ska Patent- och registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§ mot att den internationella varumärkes- registreringen gäller i Sverige, besluta att registreringen helt eller delvis inte ska gälla här. Detta gäller dock inte om annat följer av 17 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i 2 kap. 8– 10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning, om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får grundas endast på en omständighet som meddelas till Internationella byrån inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till Internationella byrån inom en månad från det att tiden för invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att Patent- och registrerings- verket inom 18-månadersfristen har underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om ett sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning beslutar att registreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, ska registreringen tas bort ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet ska kungöras.

I paragrafen finns bestämmelser om Patent- och registreringsverkets (PRV) beslut när en invändning har framställts mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige. Frågan behandlas i avsnitt 8.

Tillägget i första stycket innebär att även om det finns hinder mot att den internationella registreringen gäller i Sverige ska PRV i vissa fall ändå inte besluta att den inte ska gälla här. Se vidare kommentaren till 17 §. Övriga ändringar i paragrafen är språkliga eller redaktionella.

17 § Om en invändning mot att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritets- dagen för den internationella registreringen hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Det får beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för den internationella registreringen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får det ändå beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa begränsningar när det gäller beslut om att en internationell varumärkesregistrering inte ska gälla i Sverige efter invändning. Den utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag. Med bestämmelserna genomförs artikel 44 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Av paragrafen framgår att Patent- och registreringsverket får besluta att den internationella registreringen inte ska gälla i Sverige på grund av att den strider mot ett äldre registrerat varumärke endast om det äldre

256

varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss Prop. 2017/18:267 tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen.

Ingivningsdagen avser här ingivningen av den internationella registreringen eller en senare begäran om att registreringen ska gälla i Sverige (s.k. senare designering, jfr 7 §). Vilken dag som avses framgår av artiklarna 3 (4) och 3ter i Madridprotokollet och reglerna 15 och 24 i tillämpningsföreskrifterna till protokollet. I artikel 4 (2) i Madridproto- kollet finns bestämmelser om prioritet.

En motsvarande bestämmelse för nationella varumärken finns i 2 kap. 30 §. Se närmare kommentaren till den paragrafen.

6 kap. Överlåtelse och licens Överlåtelse

Allmänt om överlåtelse

1 § Ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan överlåtas helt eller delvis. Överlåtelsen kan ske separat eller i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där varukännetecknet används.

Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant varukännetecken som avses i första stycket och som hör till näringsverksamheten i överlåtelsen, om inte något annat har avtalats.

Vad som sägs i första och andra styckena om varukännetecken tillämpas även på en ansökan om registrering av ett varumärke.

Paragrafen ger uttryck för vissa allmänna principer om överlåtelse av varumärken och andra varukännetecken. Med ändringarna genomförs artiklarna 22.1 och 26 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Genom ändringen i första stycket framgår det numera uttryckligen att ett varukännetecken kan överlåtas helt eller endast delvis, dvs. antingen för alla eller för bara en del av de varor eller tjänster för vilket varu- kännetecknet används.

Enligt tredje stycket, som är nytt, gäller vad som sägs i första och andra styckena också för en ansökan om varumärkesregistrering. Även en ansökan om registrering kan överlåtas helt eller delvis. Vid en överlåtelse av en näringsverksamhet ingår även ansökningar om varumärkes- registrering i överlåtelsen, under de förutsättningar som anges i andra stycket.

Av paragrafen följer att en ansökan om varumärkesregistrering kan överlåtas ”löst”, dvs. utan något samband med att näringsverksamheten överlåts.

Anteckning om överlåtelse

2 § En överlåtelse av ett registrerat varumärke ska på begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den som genom en dom som har fått laga kraft fått fastställt att han eller hon har bättre rätt till ett registrerat varumärke.

En överlåtelse av en ansökan om registrering av ett varumärke ska på begäran antecknas i Patent- och registreringsverkets diarium.

Den som begär en anteckning enligt första eller andra stycket ska betala föreskriven avgift.

257

Prop. 2017/18:267 Paragrafen innehåller regler om anteckning när rätten till ett registrerat varumärke, eller rätten till en ansökan om registrering, har övergått på någon annan. Med ändringen genomförs artiklarna 22.3 och 26 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringen i första stycket är språklig.

Bestämmelsen i andra stycket, som är ny, innebär att inte bara en överlåtelse av ett registrerat varumärke kan antecknas hos Patent- och registreringsverket (PRV) utan också en överlåtelse av en ansökan om registrering. En anteckning om överlåtelse av en ansökan görs i PRV:s diarium. I 3 § finns regler om verkan av anteckningen.

Enligt tredje stycket är även en anteckning i diariet om överlåtelse av en varumärkesansökan avgiftsbelagd.

Verkan av en anteckning om innehavare eller sökande

3 § I ett mål eller ärende om ett nationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i varumärkesregistret anses vara innehavare av varu- märket. I ett mål eller ärende om ett varumärke som är föremål för en nationell ansökan om registrering ska den som är antecknad som sökande i Patent- och registreringsverkets diarium anses som sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket.

Paragrafen innehåller regler om verkan av en anteckning av överlåtelse av ett registrerat varumärke eller en varumärkesansökan. Övervägandena finns i avsnitt 9.

I ett mål eller ärende som rör en nationell varumärkesansökan ska enligt tillägget i första stycket den som är antecknad i Patent- och registreringsverkets (PRV) diarium anses vara sökande av varumärket.

Bestämmelsen utgör en sorts legitimationsregel. Den som står antecknad i diariet ska anses som sökande. Genom anteckningen får allmänheten kunskap om vem som är sökande. Anteckningen har också betydelse för domstolarna i ett mål som rör ansökan. I detta avseende får bestämmelsen sin egentliga betydelse när talan ska väckas mot en sökande av ett varumärke som svarande, t.ex. rörande bättre rätt till ansökan. Sådan talan kan alltså alltid riktas mot den som är antecknad i diariet som sökande.

Anteckningen saknar däremot obligationsrättslig betydelse. Överlåtelsen har verkan mellan parterna även om den inte skulle antecknas. Anteckningen har i princip inte heller någon betydelse i sakrättsligt hänseende. Skydd mot överlåtarens borgenärer uppkommer redan genom överlåtelseavtalet (jfr rättsfallet NJA 2010 s. 617).

Angående tillämpningen av första stycket kan hänvisas till prop. 1960:167 s. 167 (jfr också i fråga om motsvarande bestämmelse för patent, prop. 1966:40 s. 164).

8 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

1 § Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i rätten till ett varukännetecken (varumärkesintrång), ska han eller hon dömas till böter eller

258

fängelse i högst två år. Den som har gjort intrång i den rätt till ett varukänne- Prop. 2017/18:267 tecken som avses i 1 kap. 10 § tredje stycket får inte dömas till ansvar för det

intrånget.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar vid varumärkes- intrång. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringen i första stycket innebär att intrång i den ensamrätt som tillkommer innehavaren av varukännetecknet enligt 1 kap. 10 § tredje stycket inte kan leda till straffansvar. Den ensamrätt som avses är transitering och liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är identiskt eller väsentligen identiskt med varukännetecknet (det som allmänt brukar kallas för varumärkesförfalskningar). Se författningskommentaren till 1 kap. 10 §.

Den som begår ett sådant intrång kan enligt förevarande bestämmelse inte dömas till ansvar för brott. Följden blir att sådana varor inte heller kan förklaras förverkade med stöd av 2 §. Däremot gäller alla de civilrättsliga sanktionerna i 3–8 §§, liksom möjligheten till informations- föreläggande och intrångsundersökning i 9 kap. Varumärkesförfalsk- ningarna kan således förstöras med stöd av 7 § och intrångsgöraren kan bli skadeståndsskyldig enligt 4 §.

Begränsningen av det straffrättsliga ansvaret gäller endast för intrång i den rätt som avses i 1 kap. 10 § tredje stycket. Om det kan styrkas att varorna trots att de har deklarerats för transit i själva verket ska släppas ut på marknaden här, rör det sig om ett annat slags intrång och straff- rättsligt ansvar kan komma i fråga för detta på vanligt sätt, dvs. i före- kommande fall som förberedelse till sådant intrång.

En liknande bestämmelse finns för EU-varumärken, se 10 kap. 11 § andra stycket (jfr prop. 2015/16:123).

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga eller redaktionella.

Skadestånd

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på varukännetecknets anseende,

4.ideell skada, och

5.rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet i den utsträckning det är skäligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid varumärkes-
intrång. Ändringarna är redaktionella. Motsvarande bestämmelser finns i
5 kap. 7 § lagen om företagsnamn.	259
	259

Prop. 2017/18:267 10 kap. Övriga bestämmelser

Vissa bestämmelser om rättegången

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1.mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2.mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 6 §.

Särskilda förutsättningar för att väcka talan

2 § En licenstagare får väcka en talan om varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en exklusiv licens väcka en talan om varumärkesintrång, om inne- havaren av varukännetecknet inte själv väcker en sådan talan inom skälig tid från det att licenstagaren underrättade innehavaren om att licenstagaren avser att väcka talan. Detta stycke ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkesintrång, får en licenstagare alltid väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne- håller regler om vad som krävs för att en licenstagare ska få väcka en talan om varumärkesintrång eller en fastställelsetalan avseende ett varu- kännetecken. Bestämmelserna utgör processförutsättningar, varför talan ska avvisas om kraven inte är uppfyllda. Med bestämmelserna genomförs artikel 25.3 och 25.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Med en talan om varumärkesintrång avses t.ex. talan om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4 §) eller korrigeringsåtgärd (8 kap. 7 §). Även en talan om informationsföreläggande är att anse som en talan om intrång (9 kap.) En ansökan om informationsföreläggande som riktar sig mot någon annan än motparten i ett mål om intrång utgör dock inte en talan om intrång (jfr 9 kap. 3 § andra stycket).

I fråga om rätten att väcka talan görs i paragrafen skillnad mellan en licenstagare med en exklusiv licens (dvs. en licensupplåtelse som innebär att licensgivaren inte är fri att upplåta rätt att utnyttja varukännetecknet till andra) och en licenstagare med en icke-exklusiv licens (dvs. en licensupplåtelse som innebär att licensgivaren är fri att upplåta rätt att utnyttja varukännetecknet till andra).

I första stycket finns bestämmelser om förutsättningar för en licens- tagare att väcka talan. Lagens utgångspunkt är att en licenstagare får väcka en talan bara om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det. Detta gäller även för den som har en exklusiv licens.

260

Licenstagaren måste visa att det finns samtycke genom att ge in erforderlig dokumentation om saken. Ett samtycke kan lämnas i den uppkomna situationen eller regleras i parternas bakomliggande avtal. Det krävs inte någon invändning från svaranden om att samtycke saknas, utan domstolen ska självmant kontrollera detta innan stämning utfärdas. Om samtycke inte föreligger, saknas förutsättningar för väckande av talan. Eftersom det då föreligger ett rättegångshinder, ska talan avvisas.

Även utan samtycke får en exklusiv licenstagare väcka talan om innehavaren själv inte gör det inom skälig tid efter det att innehavaren har fått underrättelse om att licenstagaren tänker väcka talan. Vid ansökan om stämning måste licenstagaren visa att underrättelsen har lämnats. Om någon underrättelse inte har lämnats, ska talan avvisas. Det ankommer på domstolen att självmant beakta om innehavaren av varukännetecknet har väckt en talan.

Om inte skälig tid har gått från underrättelsen ska licenstagarens talan avvisas. Gör domstolen bedömningen att licenstagarens talan är väckt för tidigt, dvs. att skälig tid inte har gått från det att underrättelsen lämnades, ska domstolen i princip på en gång avvisa talan. Domstolen bör alltså i en sådan situation inte avvakta med att utfärda stämning till dess att skälig tid har gått. Om domstolen avvisar talan på grund av att kravet på skälig tid inte är uppfyllt, har licenstagaren på vanligt sätt möjlighet att på nytt väcka talan när det har gått skälig tid, förutsatt att innehavaren inte har hunnit väcka en egen talan inom den tiden.

Frågan vad som är skälig tid får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Tanken är att innehavaren av varukännetecknet ska ha fått en rimlig tid på sig att ta ställning till om innehavaren själv vill väcka talan eller vidta någon annan åtgärd. Av betydelse är hur omfattande det påstådda intrånget är och hur komplicerade förhållandena är, och en samlad bedömning måste göras av samtliga omständigheter. Rör det sig om en brådskande situation, t.ex. en talan om ett interimistiskt vites- förbud enligt 8 kap. 3 § andra stycket, kan det handla om bara någon dag. Vid bedömningen av vad som är en skälig tid får domstolen utgå från de uppgifter som framgår av ansökan om stämning. En motsvarande bestämmelse finns för EU-varumärken i artikel 25.3 i EU:s varumärkes- förordning. Rättsutvecklingen vid EU-domstolen när det gäller den bestämmelsen kan därför också vara till vägledning.

Om domstolen gör bedömningen att det har gått skälig tid från det att underrättelsen lämnades, och innehavaren av varukännetecknet inte har väckt en egen talan inom den tiden, ska domstolen utfärda stämning (jfr 42 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken). Ett sådant beslut går inte att överklaga. Innehavaren kan alltså då inte längre hindra licenstagarens talan.

Det har alltså betydelse för rätten till väckande av talan om en licens är exklusiv eller icke-exklusiv. Om det inte framgår av stämningsansökan vilken typ av licens som är aktuell, ska domstolen förelägga käranden att komma in med uppgift om detta (jfr 42 kap. 3 § rättegångsbalken). Det är lämpligt att domstolen samtidigt upplyser om vad som krävs för att en innehavare av en exklusiv respektive icke-exklusiv licens ska få väcka talan. I tveksamma fall får domstolen utgå från att det rör sig om en icke- exklusiv licens och att samtycke alltid krävs från innehavaren av varukännetecknet.

Prop. 2017/18:267

261

Prop. 2017/18:267	Förutsättningarna för licenstagare att väcka talan gäller bara om inget
	annat har avtalats, se tredje stycket.
	Det som sägs i första stycket ska också tillämpas om talan gäller fast-
	ställelse avseende ett varukännetecken. De allmänna förutsättningarna
	för fastställelsetalan finns i 13 kap. 2 § rättegångsbalken.
	Som ett generellt undantag gäller enligt andra stycket rätten för en
	licenstagare att väcka talan om skadestånd. En motsvarande bestämmelse
	finns för EU-varumärken i artikel 25.4 i EU:s varumärkesförordning.
	Ifall innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkes-
	intrång, har en licenstagare alltid rätt att för egen del väcka en talan om
	ersättning enligt 8 kap.	4 §,	dvs. en	talan med yrkande om skälig
	ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet och ersättning för
	ytterligare skada. Detta gäller oavsett vilken sorts talan om intrång
	innehavaren av varukännetecknet väcker. Det behöver alltså inte röra sig
	om just en talan enligt 8 kap. 4 §. Även om innehavaren av varukänne-
	tecknet väcker en talan om t.ex. vitesförbud enligt 8 kap. 3 §, har licens-
	tagaren rätt att väcka en talan om ersättning. Rätten för licenstagaren att
	väcka talan enligt 8 kap. 4 § gäller oavsett om det mål i vilket inne-
	havaren av varukännetecknet väckt talan har avgjorts eller inte. Är målet
	inte avgjort, kan målen förenas under de förutsättningar som gäller för
	detta enligt 14 kap. rättegångsbalken.
	Av tredje stycket framgår att det som anges i första stycket kan avtalas
	bort. Parterna kan alltså i licensavtalet eller på annat sätt komma överens
	t.ex. om att det inte ska krävas något samtycke vid en icke-exklusiv
	licens eller att en exklusiv licenstagare aldrig ska få väcka en talan om
	varumärkesintrång, inte	ens	efter	underrättelse. Licensavtal har
	regelmässigt särskilda villkor om denna typ av frågor, varför regleringen
	i praktiken får mindre betydelse. Om parterna har avtalat om saken på ett
	annat sätt än vad som gäller enligt lagen, måste licenstagaren visa detta
	när talan väcks.
	3 § Den som har rätt att använda ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap.
	2 § får väcka en talan om varumärkesintrång endast om innehavaren av varu-
	kännetecknet samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en fast-
	ställelsetalan avseende ett varukännetecken.
	Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning enligt 8 kap. 4 § för
	intrång i den rätt som en användare har. En användare får dock väcka en talan om
	ersättning för egen räkning om innehavaren av varukännetecknet samtycker till
	det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte
	innefattar något yrkande om ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i användarens
	rätt.
	Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.
	Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne-
	håller regler om vad som krävs för att den som har rätt att använda ett
	sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 2 §, dvs. ett kollektiv-, garanti-
	eller kontrollmärke eller annat sådant varukännetecken, ska få väcka en
	talan om varumärkesintrång eller en fastställelsetalan avseende ett varu-
	kännetecken. Bestämmelserna utgör processförutsättningar, varför talan
	ska avvisas om kraven inte är uppfyllda. Av de bestämmelser i lagen som
	närmare reglerar talan i olika fall kan det framgå ytterligare förutsätt-
262	ningar för talerätt (se t.ex. 8 kap. 3 § enligt vilken talan får väckas av

endast innehavaren eller av en licenstagare). Med paragrafen genomförs artikel 34 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

När det gäller vad som avses med en talan om varumärkesintrång, se kommentaren till 2 §.

I första stycket finns bestämmelser om förutsättningar för den som är berättigad att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke att väcka talan. Lagens utgångspunkt är att en användare av ett sådant varukännetecken får väcka en talan bara om innehavaren samtycker till det, t.ex. genom villkoren för märkets användning. Förutsättningarna är alltså desamma som för en licenstagare med en icke-exklusiv licens. Se närmare kommentaren till 2 §.

Av första stycket framgår vidare att samtycke från innehavaren också krävs om en användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke vill väcka en fastställelsetalan avseende varukännetecknet.

Förutsättningarna för användare av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken att väcka talan gäller bara om inget annat har avtalats, t.ex. genom villkoren för märkets användning, se tredje stycket.

I andra stycket finns en bestämmelse om den materiella rätten till ersättning vid intrång i ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke. Enligt regleringen har innehavaren av ett sådant varukännetecken rätt till ersättning enligt 8 kap. 4 § också när det gäller intrång i en användares rätt. Det innebär att innehavaren av varukännetecknet kan väcka en talan om varumärkesintrång med yrkande om skadestånd också för en användares räkning. Rätten till skadestånd omfattar både skälig ersättning för utnyttjande och ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Bestämmelsen innebär inte att innehavaren företräder användaren i rättegången utan att innehavaren får kräva den ersättning för intrånget som annars tillkommer användaren. Innehavaren är alltså kärande i rättegången; användaren är inte part. Om domstolen finner att intrång har skett i användarens rätt, ska ersättningen dömas ut till innehavaren. Det är upp till innehavaren och användaren att sedan komma överens om i vilken utsträckning den utdömda ersättningen ska gå vidare till användaren. Frågan kan ofta vara reglerad i villkoren för märkets användning.

En användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke är dock inte helt fråntagen rätten att väcka en egen talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §. Av andra stycket framgår nämligen vidare att om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte omfattar ett yrkande om ersättning för intrång i en användares rätt, så har användaren rätt att för egen del väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i sin rätt. På samma sätt som för licenstagare gäller detta oavsett vilken sorts talan om intrång innehavaren av varukännetecknet väcker och oavsett om det mål i vilket innehavaren av varukännetecknet väckt talan har avgjorts eller inte, se närmare kommentaren till 2 §.

Förutsättningarna för användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke att föra talan om skadestånd gäller även i ett brottmål om varumärkesintrång. Det innebär att frågan om en användare har rätt att föra en ersättningstalan i samband med brottmålet ska avgöras enligt förevarande bestämmelse.

Prop. 2017/18:267

263

Prop. 2017/18:267 Av tredje stycket framgår att det som anges i första stycket kan avtalas bort. Det vanligaste är att detta sker genom villkoren för märkets använd- ning. Om innehavaren och användaren av märket har reglerat saken på ett annat sätt än vad som gäller enligt lagen, måste användaren visa detta när talan väcks.

264

Paragrafen har sin motsvarighet för EU-kollektivmärken i artikel 80 i EU:s varumärkesförordning. För EU-kontrollmärken finns en liknande reglering i artikel 90 i EU-förordningen.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Paragrafen innehåller regler om underrättelseskyldighet för panthavare som vill väcka talan. Bestämmelserna motsvarar hittillsvarande 10 kap. 8 § första stycket 2 och andra stycket.

Liksom hittills gäller att bestämmelserna utgör processförutsättningar, varför talan ska avvisas om kraven inte är uppfyllda. Detta anges dock inte längre uttryckligen. Däremot tydliggörs att bestämmelserna bara gäller om inget annat har avtalats.

Invändning om ogiltighet

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig.

Paragrafen innehåller föreskrifter om förfarandet när den mot vilken talan förs i ett mål om varumärkesintrång eller ett mål rörande fastställelse- talan gör gällande att det finns grund för att häva registreringen. Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 10 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Av första stycket framgår att en fråga om huruvida det finns grund för att häva registreringen av ett varumärke (dvs. att registreringen är ogiltig) som huvudregel inte kan prövas i ett mål som gäller intrång i ett registrerat varumärke endast på grund av att svaranden gör en invändning om det. Frågan om huruvida det finns grund för hävning får endast prövas om en talan om hävning väcks. I stycket införs två undantag. Frågan om huruvida det finns grund för hävning får prövas, även om talan om hävning inte väcks, i brottmål och i sådana fall som avses i de nya bestämmelserna i 6 §. Utan att väcka talan om det kan en tilltalad alltså till sitt försvar invända att det finns grund för att häva registre- ringen av varumärket. Utan att väcka talan kan också den mot vilken talan förs i ett tvistemål få en invändning om att det registrerade varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i 6 § prövad.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga och redaktionella.

Prop. 2017/18:267

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varu- märket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen.

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne- håller föreskrifter om särskilda förutsättningar för att en talan som avser intrång i ett registrerat varumärke ska kunna bifallas när varumärket inte har använts på föreskrivet sätt. Den utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag. Med paragrafen genomförs artiklarna 17 och 18.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1. En liknande bestämmelse finns för EU-varumärken i artikel 127.3 i EU:s varu- märkesförordning.

Första stycket

Av första stycket framgår att en talan om intrång i ett registrerat varu- märke får bifallas endast om varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan. När det gäller vad som avses med en talan om intrång, se kommentaren till 2 §.

Bestämmelsen är tillämplig i fråga om registrerade varumärken, dvs. varumärken som är registrerade enligt 2 kap. eller genom en inter- nationell varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige.

Bestämmelsen är bara tillämplig om det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket blev slutligt avgjord. Varumärken som ännu inte har varit registrerade i fem år vid denna tidpunkt berörs alltså inte.

Varumärket ska ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap.

2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan. Den tidsperiod inom vilken varumärket i vart fall ska ha tagits i verkligt bruk är de fem senaste åren före talans väckande (se även andra stycket). När det gäller vad som avses med verkligt bruk, se närmare kommentaren till 2 kap. 30 §.

Om svaranden gör en invändning om att varumärket inte har använts

på det sätt som krävs, är det käranden som ska visa att varumärket har

265

Prop. 2017/18:267

266

använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se tredje stycket). Som bevisning kan åberopas t.ex. användning av varumärket i marknadsföring.

Det finns inget som hindrar en part från att – i stället för att göra en invändning om att det finns grund för att häva registreringen – väcka en talan om hävning. I så fall kan det finnas anledning att vilandeförklara målet om intrång (32 kap. 5 § rättegångsbalken).

I ett brottmål är det på vanligt sätt åklagaren som måste styrka att varumärket har använts. Processuellt sett krävs det då inte någon invändning från den tilltalade, låt vara att dennes inställning ändå kan ha betydelse för hur åklagaren lägger upp sin talan.

Andra stycket

I andra stycket anges ytterligare en tidsperiod inom vilken varumärket ska ha tagits i verkligt bruk för att en intrångstalan ska få bifallas. Den tidsperioden blir dock bara aktuell om talan avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke. I sådant fall gäller att om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen. Bestämmelsen innebär att ett äldre registrerat varumärke inte med framgång kan åberopas mot ett yngre registrerat varumärke i ett mål som gäller intrång om inte det äldre varumärket också uppfyllde kraven på användning vid den tidpunkt då den yngre rättigheten förvärvades. I dessa situationer ska användningen av varumärket alltså ha skett dels inom de fem år som föregår talans väckande (första stycket), dels inom de fem år som föregår ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket. Som framgår blir tidsperioden i andra stycket bara tillämplig i en tvist mellan två registrerade varumärken, dvs. varumärken som är registrerade enligt 2 kap. eller genom en internationell varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige. Om det yngre varumärket är ett EU- varumärke, tillämpas i stället 7 §.

Tredje stycket

Av tredje stycket framgår att om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får en talan om intrång ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen. Om användning inte har skett på det sätt och inom

den tid som krävs, kan innehavaren av det äldre varumärket alltså i stället Prop. 2017/18:267 visa att det finns giltiga skäl för detta. Se närmare kommentaren till

2 kap. 30 §.

Fjärde stycket

Av fjärde stycket framgår att det som sägs i paragrafen gäller inte bara talan om intrång utan också talan om fastställelse av om ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke. Bestämmelsen har ett snävare tillämpningsområde än 5 §, som omfattar alla typer av fast- ställelsetalan avseende ett registrerat varumärke.

7 § En talan om varumärkesintrång genom användning av ett yngre EU- varumärke får bifallas endast om det finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket enligt artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Första stycket ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne- håller föreskrifter om särskilda förutsättningar för att en talan som avser intrång genom användning av ett yngre EU-varumärke ska få bifallas. Med paragrafen genomförs artikel 18.2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Till skillnad från bestämmelserna i 5 och 6 §§, som bara gäller för registrerade varumärken, omfattar förevarande paragraf intrång i alla slags varukännetecken. När det gäller vad som avses med en talan om intrång, se kommentaren till 2 §.

Av första stycket framgår att en talan om varumärkesintrång genom användningen av ett yngre EU-varumärke får bifallas endast om det också finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket enligt artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i EU:s varumärkes- förordning. Detta gäller om EU-varumärket skulle kunna förklaras ogiltigt på grund av reglerna om vissa relativa ogiltighetsgrunder (artikel 60.1), medgivande till registrering (artikel 60.3), preklusion på grund av ett tidigare hävnings- eller intrångsförfarande (artikel 60.4), rättighetsförlust på grund av passivitet (artikel 61.1 och 61.2) eller underlåten användning av ett äldre varumärke som försvar i ett hävningsförfarande (artikel 64.2). Hänvisningarna avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning.

Om svaranden gör en invändning om att det saknas förutsättningar för att häva registreringen av det yngre EU-varumärket, är det käranden som ska visa att det finns grund för att häva registreringen. I de fall frågan uppkommer i ett brottmål är det på vanligt sätt åklagaren som måste styrka att det finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket. Processuellt sett krävs det inte någon invändning från den tilltalade, låt vara att dennes inställning ändå kan ha betydelse för hur åklagaren lägger upp sin talan.

Av andra stycket framgår att det som sägs i paragrafen gäller inte bara talan om intrång utan också talan om fastställelse av om ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

267

Prop. 2017/18:267 Hinder mot att döma till ansvar m.m.

268

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att döma till ansvar

m.m.för intrång när en registrering har hävts. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 10 kap. 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Paragrafen och rubriken närmast före paragrafen utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt paragrafen får domstolen inte döma till ansvar eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. om registreringen har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, dvs. på grund av ett hinder som förelåg vid registreringen av varumärket (ursprungligt hinder).

Domstolen får vidare inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 § om en registrering har hävts på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, dvs. med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket, 2 eller 3 §. I sådana fall får domstolen däremot besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. avseende den tid då registreringen ska anses ha haft verkan.

Behandling av personuppgifter

9 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med komplett- erande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behandling av personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 3 § (prop. 2017/18:111 s. 70).

Särskilda bestämmelser om EU-varumärken

10 § Föreskriven avgift ska betalas av den som

1.begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller

2.begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter som ska betalas för vissa åtgärder som rör EU-varumärken. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 4 §.

11 § Vid intrång i ett EU-varumärke tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 9 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. i den utsträckning inte något annat följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen. I dessa fall ska det som sägs om varumärkesintrång gälla intrång i ett EU-varumärke.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller dock inte vid intrång i ett EU- Prop. 2017/18:267 varumärke i en sådan transitsituation som avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

I paragrafen regleras frågan om straffansvar vid intrång i ett EU- varumärke. Vidare framgår att lagens bestämmelser om förbud, skade- stånd, säkerhetsåtgärd eller annan åtgärd enligt 9 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. också tillämpas vid intrång i ett EU-varumärke. Om något annat följer av EU:s varumärkesförordning, ska dock det tillämpas. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 5 §.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

12 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

Paragrafen innehåller en särregel om vad som gäller för inarbetade varukännetecken vid utmätning och konkurs hos innehavaren. Den mot- svarar hittillsvarande 10 kap. 9 §.

Överklagande

13 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens slutliga beslut i ärenden om såväl nationell som interna- tionell varumärkesregistrering. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 10 §.

14 § Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknads- domstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av en registrering som får överklagas och hur ett överklagande ska gå till. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 11 §.

269

Prop. 2017/18:267 Kungörande

15 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Paragrafen anger att kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket (Svensk varumärkestidning). Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 13 §.

Bemyndigande

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt lagen. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 14 §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Lagen tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraft- trädandet, om inte annat följer av 3–6.

3.Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

4.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om

a)registreringens varaktighet för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, och

b)åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

5. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket på att inne- havaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket avser.

6. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

Övervägandena finns i avsnitt 15.

Enligt punkt 1 ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019.

I punkt 2 anges huvudregeln att den nya lagen är tillämplig även på varukännetecken som har inarbetats och varumärken som har registrerats före ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterial- rätten allmänna principen om att ny lagstiftning är tillämplig även på äldre rättigheter. Den nya lagen ska också tillämpas på ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet. Det innebär att redan ingivna registreringsansökningar som inte har avgjorts vid lagens ikraftträdande ska handläggas enligt de nya bestämmelserna. Även ändringen av vad som kan utgöra ett varumärke (1 kap. 4 §) ska tillämpas i fråga om äldre varumärken. Äldre varukännetecken får i princip också den utökade ensamrätten avseende transitering och liknande tullåtgärd (1 kap. 10 § tredje stycket, jfr dock punkt 4 b i övergångsbestämmel- serna). Omvänt ska de nya registreringshindren tillämpas också på redan

registrerade varumärken, vilket kan medföra att en registrering som

270

strider mot de nya bestämmelserna i förekommande fall kan angripas efter ikraftträdandet.

Undantag från huvudregeln i punkten 2 finns i punkterna 3–6.

För att en ansökan ska anses ingiven till Patent- och registreringsverket (PRV) ska den enligt den nya bestämmelsen i 2 kap. 1 a § innehålla vissa uppgifter. Ingivningsdagen är avgörande för registreringens giltighetstid och möjligheten att göra gällande företräde vid kolliderande rättigheter. Den har även betydelse för den som vill registrera ett varumärke i ett annat land och vill göra gällande prioritet. Enligt punkt 3 ska den nya bestämmelsen om ingivningsdag inte tillämpas på registreringar eller ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet och då fått en ingivningsdag fastställd behåller alltså den ingivningsdagen. När det gäller redan ingivna varumärkesansökningar innebär övergångs- bestämmelsen att det är PRV:s handläggningspraxis, som gällde före ikraftträdandet, som ska tillämpas vid fastställandet av ingivningsdag, oavsett om handläggningen har påbörjats eller inte vid lagens ikraftträdande. Den nya bestämmelsen i 2 kap. 1 a § ska däremot tillämpas på ansökningar som kommer in till PRV efter ikraftträdandet.

Enligt punkt 4 a ska äldre föreskrifter om registreringens varaktighet fortfarande gälla för varumärken som har registrerats eller varumärkes- registreringar som har sökts före ikraftträdandet. För sådana varumärken kommer alltså giltighetstiden fortsätta att gälla från ansökningsdagen och i tio år från registreringsdagen. För ansökningar och registreringar som görs efter ikraftträdandet kommer däremot giltighetstiden gälla från ingivningsdagen (se 2 kap. 34 §).

I punkt 4 b finns en bestämmelse som skyddar tredje mans intressen vad gäller förfoganden som har gjorts innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Den nya lagen tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. I den utsträckning de nya bestämmelserna ger en starkare ensamrätt, t.ex. vid transitering (1 kap. 10 § tredje stycket), kan denna inte användas för att angripa en åtgärd som har vidtagits före ikraftträdandet. Inte heller tillämpas den nya lagen i fråga om rättigheter som har förvärvats av tredje man före ikraftträdandet. Den nya lagen ska alltså inte tillämpas på den rätt som någon kan ha fått t.ex. genom ett licensavtal. En effekt av bestämmelsen är att lagändringarna inte påverkar ingångna avtal.

Enligt den nya bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket kan ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke inte längre förvärvas av den som tillhandahåller varor eller tjänster av samma slag som märket avser. Enligt punkt 5 kan ett garanti- eller kontrollmärke, som registrerats före ikraftträdandet med stöd av de regler som gällde då, inte hävas enligt 3 kap. 1 § på grund av att det strider mot det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket.

För det fall ett varumärke endast utgörs av en form eller annan egenskap som följer av varans art, som är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat eller som ger varan ett betydande värde föreligger ett registreringshinder enligt 2 kap. 4 §. I förhållande till hittillsvarande lydelse av den bestämmelsen innebär regleringen en viss utvidgning av tillämpningsområdet eftersom ”annan egenskap” läggs till. Enligt punkt 6 kan ett varumärke, som registrerats före ikraftträdandet

Prop. 2017/18:267

271

Prop. 2017/18:267 med stöd av de regler som gällde då, inte hävas enligt 3 kap. 1 § på grund av att det strider mot utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

Av utformningen av vissa nya bestämmelser följer att de över huvud taget inte kan tillämpas på äldre förhållanden utan bara på det som sker efter ikraftträdandet. Som exempel kan nämnas 10 kap. 2 och 3 §§ om förutsättningar att väcka talan. De nya bestämmelserna där har betydelse bara för en talan som väcks efter ikraftträdandet. Är talan väckt med stöd av äldre bestämmelser, ska den inte avvisas för att den inte uppfyller de nya strängare kraven. Undantaget i 10 kap. 5 § för brottmål är däremot utformat så att det slår till direkt vid ikraftträdandet.

I vissa avseenden är lagändringarna bara klargöranden utifrån EU- domstolens praxis, och en tillämpning av äldre lag skulle med en direktivkonform tolkning leda till samma resultat.

17.3Förslaget till lag om företagsnamn

Lagen om företagsnamn ersätter firmalagen (1974:156). De flesta bestämmelserna i 1974 års firmalag överförs med endast redaktionella eller språkliga ändringar till lagen om företagsnamn. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Den nya lagen skiljer sig från 1974 års firmalag i några avseenden. Begreppen firma och bifirma ersätts med begreppen företagsnamn respektive särskilt företagsnamn. Vidare anpassas vissa bestämmelser till de ändringar som föreslås i varumärkeslagen (2010:1877). Det gäller bl.a. ett förtydligande av omfattningen av ensamrätten till ett företags- namn samt justeringar av vad som utgör hinder mot registrering av företagsnamn och grunder för hävning av en registrering.

Den nya lagen om företagsnamn har en mer utbyggd struktur än 1974 års firmalag och en kapitelindelning. De grundläggande bestäm- melserna finns i 1 kap., bl.a. om hur ensamrätt förvärvas, vilken innebörd ensamrätten har och vilka begränsningar som gäller i den. I 2 kap. regleras registrering av företagsnamn. Bestämmelser om hävning av en registrering finns i 3 kap. Därefter regleras i 4 kap. överlåtelse av ett företagsnamn och vad som gäller för företagsnamn vid utmätning och konkurs. I 5 kap. finns bestämmelser om bl.a. straffansvar, vitesförbud och skadestånd, och i 6 kap. regleras informationsföreläggande och intrångsundersökning. I 7 kap. samlas övriga bestämmelser, bl.a. om behörig domstol.

För de bestämmelser som har sin motsvarighet i 1974 års firmalag är tidigare förarbeten av fortsatt betydelse och kan tjäna som vägledning också för tillämpningen av den nya lagen om företagsnamn (se framför allt SOU 1967:35, prop. 1974:4, prop. 1993/94:122, prop. 1994/95:59, prop. 1998/99:11, prop. 2008/09:67, prop. 2009/10:225 och prop. 2015/16:57).

1 kap. Grundläggande bestämmelser Företagsnamn och andra näringskännetecken

	1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin
272	verksamhet. Om en del av verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör
272

denna ett särskilt företagsnamn. Det som sägs om företagsnamn i denna lag gäller Prop. 2017/18:267 även för ett särskilt företagsnamn.

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära kännetecken är näringskännetecken.

Paragrafen innehåller definitioner av kännetecken som används i närings- verksamhet. Den motsvarar i sak 1 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4

s.199–201).

Definitionerna av företagsnamn och särskilt företagsnamn i första stycket

har sin motsvarighet i 1 § första stycket i 1974 års firmalag, där begreppen firma och bifirma definieras på samma sätt.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad som
föreskrivs i annan författning om registrering av visst slags företagsnamn. Ensam-
rätten till ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som registreringen
omfattar.
Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en
betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt
som beteckning för den verksamhet som bedrivs under kännetecknet. Om
näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten
endast inom det området.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förvärv av ensamrätt till närings-
kännetecken. Den motsvarar 2 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 202
och 203, prop. 1994/95:59 s. 61 samt prop. 2009/10:225 s. 492).
Ensamrätt till varukännetecken och personnamn som närings-
kännetecken
3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt
till kännetecknet som näringskännetecken. Om varukännetecknet är skyddat
endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.
Den som använder sitt personnamn som näringskännetecken har ensamrätt till
kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för den
verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av
landet, gäller ensamrätten endast inom det området.
I paragrafen regleras skyddet för s.k. naturliga näringskännetecken, dvs.
det näringskänneteckensrättsliga skydd som finns dels för varukänne-
tecken (s.k. korsvist skydd), dels för personnamn som används som
näringskännetecken. Den motsvarar 2 a § i 1974 års firmalag (prop.
2009/10:225 s. 492 och 493).
I andra stycket ersätts namn av personnamn i enlighet med Lagrådets
förslag. Det innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma
betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn. Frågan behandlas i
avsnitt 12.2.	273
	273

Prop. 2017/18:267 Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1.identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma

slag,

2.identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder tecknet och innehavaren av näringskännetecknet, eller

3.identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är skyddat, om det visas att innehavaren av företagsnamnet inte kan lida skada av detta.

Paragrafen reglerar vad ensamrätten till ett näringskännetecken innebär. Den motsvarar i huvudsak 3 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 204 och 205 samt prop. 2009/10:225 s. 493). Övervägandena finns i av- snitt 12.2.

Enligt första stycket innebär ensamrätten till ett näringskännetecken att andra än innehavaren inte utan tillstånd får använda ett tecken som är identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används i närings- verksamhet på visst sätt enligt punkterna 1–3.

I förhållande till motsvarande bestämmelse i 1974 års firmalag ändras bestämmelsen i punkten 3 så att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid prövningen av om användningen drar otillbörlig fördel av näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, och alltså inte bara vid prövningen av om användningen är till skada för närings- kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Vidare klargörs att punkten 3 är tillämplig oavsett om tecknet används för verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ändringarna i förhållande till 1974 års firmalag utgör anpassningar till motsvarande bestämmelser i 1 kap. 10 § första stycket 1–3 varumärkes- lagen (2010:1877), se vidare kommentaren till de bestämmelserna.

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1.sitt personnamn eller sin adress,

2.uppgifter om verksamhetens art eller uppgifter om en i verksamheten ut- bjuden varas eller tjänsts art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geo- grafiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är fram- ställd eller tjänsten är utförd, eller

3.ett allmänt använt ortsnamn.

274

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsningar av ensamrätten till Prop. 2017/18:267 ett näringskännetecken. Den motsvarar 4 § i 1974 års firmalag (prop.

2009/10:225 s. 493 och 494).

I punkt 1 ersätts namn av personnamn i enlighet med Lagrådets förslag. Det innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.2.

Kolliderande rättigheter

I paragrafen finns en bestämmelse om företrädesrätt i de fall där flera gör anspråk på ensamrätt till näringskännetecken som är identiska eller liknar varandra. Den motsvarar 7 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 208 och 209 samt prop. 2009/10:225 s. 494).

7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre näringskännetecknet användningen av det äldre.

Paragrafen innehåller undantag från huvudregeln om företrädesrätt för näringskännetecken med tidigaste grund och en regel om möjlighet för domstol att besluta om användningen av kännetecken som är identiska eller likartade. Den motsvarar 8 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 209 och 210 samt prop. 2009/10:225 s. 494).

2 kap. Registrering av företagsnamn

Allmänna registreringsvillkor

1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja innehavarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och omfattning som företagsnamnet har använts. Om företags- namnet består enbart av en allmän benämning på verksamhetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt ortsnamn eller liknande, ska företagsnamnet i och för sig inte anses ha särskiljningsförmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handels- bolag eller ekonomisk förening eller förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet, ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.

Paragrafen reglerar det grundläggande kravet på särskiljningsförmåga som villkor för att ett företagsnamn ska kunna registreras. Den motsvarar 9 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 210 och 211 samt prop. 1994/95:59

275

Prop. 2017/18:267 s. 61) och anpassas språkligt till motsvarande bestämmelser i varu- märkeslagen (2010:1877).

276

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2.utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som företagsnamn, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning,

4.innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten, eller

5.i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall ett företagsnamn inte får registreras på grund av hänsyn till allmänna intressen, s.k. absoluta registreringshinder. Punkterna 1–3 och 5 motsvarar 10 § första stycket 1– 4 i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 212 och 213, prop. 2009/10:225 s. 495 och 496 samt prop. 2013/14:129 s. 51). Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Ett företagsnamn får enligt punkten 4, som är ny i förhållande till 1974 års firmalag, inte registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en skyddad växtsort av samma eller närstående växtart. Bestämmelsen överensstämmer med 2 kap. 7 § första stycket 7 varumärkeslagen (2010:1877), se komment- aren till den bestämmelsen.

Det kan noteras att ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och beteckningar för traditionella uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter som skyddas enligt EU-rätten inte utgör uttryckliga hinder för registrering av ett företagsnamn enligt förevarande paragraf (sådana beteckningar innebär däremot absoluta registrerings- hinder för varumärken, se 2 kap. 7 § första stycket 5 varumärkeslagen). Ett företagsnamn kan dock vara ägnat att vilseleda allmänheten i enlighet med punkten 5, om företagsnamnet innehåller en sådan skyddad beteck- ning. Så kan vara fallet om företagets verksamhet avser handel med sådana varor som en skyddad geografisk beteckning är avsedd att användas för, men varorna inte har någon koppling till det aktuella geografiska området. I så fall kan det föreligga hinder mot registrering av företagsnamnet.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

2. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av företagsnamnet leder till uppfattningen att det finns ett

samband mellan den som använder företagsnamnet och innehavaren av närings- Prop. 2017/18:267 kännetecknet,

3.är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av företagsnamnet utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för närings- kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag, eller

Paragrafen innehåller bestämmelser om äldre kännetecken som registre- ringshinder, s.k. relativa registreringshinder. Den motsvarar i huvudsak 10 § första stycket 5–8 i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 495 och 496). Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I förhållande till motsvarande bestämmelse i 1974 års firmalag ändras bestämmelsen i punkten 3 så att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid prövningen av om användningen skulle dra otillbörlig fördel av näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, och alltså inte bara vid prövningen av om användningen skulle vara till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Vidare klargörs att punkten 3 är tillämplig oavsett om användningen avser verk- samhet av samma, liknande eller annat slag.

Ändringarna utgör en anpassning till motsvarande bestämmelse i 2 kap.

8 § första stycket 3 varumärkeslagen (2010:1877).

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1.ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

2.ett varumärke som är registrerat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Europeiska unionen, och

3.ett inarbetat varukännetecken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om äldre varukännetecken som relativa registreringshinder. Den motsvarar 10 § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 496, prop. 2015/16:123 s. 27 och prop. 2016/17:221 s. 12).

5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre rättighet som utgörs av ett inarbetat närings- kännetecken eller av ett sådant personnamn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om hinder mot registrering
när det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i
hela landet. Den motsvarar 10 § tredje stycket i 1974 års firmalag (prop.
2009/10:225 s. 496).
I paragrafen ersätts namn av personnamn i enlighet med Lagrådets
förslag. Frågan behandlas i avsnitt 12.2.	277
	277

Prop. 2017/18:267

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

2.något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3.något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om relativa registreringshinder i andra fall än de som regleras i föregående paragrafer. Den motsvarar 10 § första stycket 9–11 i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 213 och 214, prop. 2009/10:225 s. 496 samt prop. 2015/16:180 s. 138).

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

I paragrafen finns en bestämmelse om att registrering kan ske trots att det finns ett relativt registreringshinder enligt 3, 4 eller 6 §, om den som har den äldre rättigheten medger registreringen. Den motsvarar 10 § fjärde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 216 och 217).

Registrering på flera språk

Paragrafen reglerar möjligheten till registrering av samma företagsnamn på flera språk. Den motsvarar 11 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 217).

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till registreringsmyndigheten.

I paragrafen anges vid vilken tidpunkt registreringen av ett företagsnamn börjar gälla. Den motsvarar 12 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 217 och 218).

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1.företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag eller mot annan författning,

2.registreringen fortfarande strider mot lagen,

278

3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

Prop. 2017/18:267

4.annat inte följer av 2 § i detta kapitel. En registrering får vidare hävas om

1.innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2.företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3.företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot

goda seder eller allmän ordning, eller

4. företagsnamnet har blivit vilseledande.

Paragrafen innehåller allmänna grunder för hävning av en registrering av ett företagsnamn. En ytterligare grund för att häva en registrering finns i 3 §. Första och andra styckena i förevarande paragraf motsvarar i huvud- sak 16 § första och andra styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 222 och 223 samt prop. 2009/10:225 s. 498). Tredje stycket saknar motsvarighet i 1974 års firmalag. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I första stycket föreskrivs under vilka förutsättningar ett företagsnamn får hävas när det har registrerats i strid mot denna lag eller annan författning. För att hävning ska komma i fråga ska registreringen fortfarande strida mot lagen och rätten till företagsnamnet ska inte heller få bestå enligt 1 kap. 7 §. Slutligen ska annat inte heller följa av 2 § i förevarande kapitel, vilket delvis är nytt i förhållande till motsvarande bestämmelser i 16 § tredje stycket i 1974 års firmalag. Det innebär att hävning på grund av att företagsnamnet strider mot ett äldre registrerat företagsnamn i vissa fall bara kan bli aktuellt om det äldre företagsnamnet har använts i den utsträckning som anges i 2 §, se vidare kommentaren till den paragrafen.

Enligt tredje stycket ska endast sådan särskiljningsförmåga som ett företagsnamn har förvärvat genom användning före ansökan om hävning beaktas vid prövningen av om det finns grund för att häva registreringen på grund av bristande särskiljningsförmåga. Frågan kan uppkomma om det görs gällande att företagsnamnet registrerades trots att det saknade särskiljningsförmåga (första stycket 1) eller att företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga (andra stycket 2). Vad som avses med särskiljningsförmåga framgår av 2 kap. 1 §. Införandet av bestämmelsen innebär en anpassning till 3 kap. 1 § tredje stycket varumärkeslagen (2010:1877).

2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett företagsnamn grundas på att ett äldre registrerat företagsnamn enligt 2 kap. 3 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre företagsnamnet får hävas endast om det äldre företagsnamnet, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 § för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet.

Om det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

279

Prop. 2017/18:267 Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre företagsnamnet ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

Paragrafen, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller vissa begränsningar när det gäller möjligheten till hävning. Den motsvarar delvis 16 § tredje stycket i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 498). Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt paragrafen får en registrering av ett företagsnamn hävas på grund av att den strider mot ett äldre registrerat företagsnamn endast om det äldre företagsnamnet har använts på visst sätt och under viss tid för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet om hävning.

Om svaranden (den som har det yngre företagsnamnet) gör en invänd- ning om att företagsnamnet inte har använts på det sätt som krävs, är det käranden (innehavaren av det äldre företagsnamnet) som ska visa att företagsnamnet har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se tredje stycket).

Dagen för en ansökan om registrering av ett företagsnamn anses normalt vara den dag då ansökan kom in till registreringsmyndigheten, oavsett om sökanden senare under handläggningen kompletterar ansökan. Om ansökan kompletteras på ett sätt som innebär att den i sak har kommit att avse ett helt nytt företagsnamn, torde däremot ansökan få anses ingiven först när justeringarna gjordes (jfr prop. 1974:4 s. 218).

Paragrafen har sin motsvarighet i 3 kap. 1 a § varumärkeslagen (2010:1877). Se närmare kommentaren till den paragrafen.

Underlåten användning

Med sådan användning som avses i första stycket likställs att företagsnamnet används

1.i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2.av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hävning på grund av underlåten användning. Den motsvarar 16 a § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 223 och prop. 2009/10:225 s. 498).

280

Tillvägagångssätt

Prop. 2017/18:267

4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos berörd registrerings- myndighet enligt 5–19 §§ (administrativ hävning).

Paragrafen innehåller regler om vem som får ansöka om hävning och tillvägagångssättet för att häva en registrering. Den motsvarar 16 b § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 499 och prop. 2015/16:57 s. 327).

Enligt andra stycket andra meningen kan regeringen meddela före- skrifter om vilken myndighet som får inleda ett förfarande om hävning av en registrering. Regeringen har ännu inte utsett någon myndighet för denna uppgift men avser att föreskriva i förordning vilken myndighet som kan vara initiativtagare (jfr Lagrådets yttrande i prop. 2009/10:225 s. 702).

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1.uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångs- balken,

2.ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser,

och

3.en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

I paragrafen anges vad en ansökan om administrativ hävning ska inne- hålla. Den motsvarar 16 c § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 499).

Brister i ansökan

6 § Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av ärendet, ska registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansök- ningsavgiften.

Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Paragrafen reglerar förfarandet när en ansökan om administrativ hävning ska avvisas på grund av att den är bristfällig eller av andra skäl. Den motsvarar 16 d § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

281

Prop. 2017/18:267 Avskrivning vid återkallelse

282

7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas av.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om avskrivning. Den motsvarar 16 e § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 12 § tillämpas.

Paragrafen reglerar förfarandet när det kan antas att ansökan om hävning är ogrundad. Den motsvarar 16 f § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myndigheten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1.ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2.lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofull- ständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Paragrafen behandlar skyldigheten för registreringsmyndigheten att före- lägga innehavaren att yttra sig samt anger den information som myndig- heten ska ge innehavaren i samband med föreläggandet. Den motsvarar 16 g § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångsbalken tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning vid föreläggande enligt 9 §. Den motsvarar 16 h § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge föreläggandet, ska myn- digheten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i övrigt. Om sökanden inte antar erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångsbalken Prop. 2017/18:267 tillämpas.

Paragrafen behandlar möjligheten att erbjuda sökanden att ta över försöken att delge innehavaren. Den motsvarar 16 i § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501).

Överlämnande till domstol

12 § Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet skrivas av.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överlämnande av bestridda ansökningar om administrativ hävning till domstol. Den motsvarar 16 j § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501 och prop. 2015/16:57 s. 327).

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1.att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.det som i övrigt anges i 12 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i en underrättelse till sökanden om att innehavaren har bestridit ansökan. Den motsvarar 16 k § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501 samt prop. 2015/16:57 s. 327 och 328).

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid, ska registreringsmyndig- heten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Paragrafen handlar om hävning av en registrering. Den motsvarar 16 l § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501 och 502).

Återvinning

15 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 14 § får ansöka om åter- vinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registreringsmyndig- heten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndigheten avvisa ansökan.

283

Prop. 2017/18:267 Paragrafen innehåller bestämmelser om återvinning i anledning av ett beslut om hävning av en registrering enligt det administrativa förfarandet. Den motsvarar 16 m § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502 och prop. 2015/16:57 s. 328).

Underrättelser

16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och innehavaren.

Paragrafen handlar om underrättelser vid olika typer av beslut. Den motsvarar 16 n § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502).

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om rättskraft avseende registre- ringsmyndighetens hävningsbeslut. Den motsvarar 16 o § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502).

Den fortsatta handläggningen i domstolen

18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen i domstolen efter överlämnande av ett ärende om hävning. Den motsvarar 16 p § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502 och prop. 2015/16:57 s. 328).

19 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska käranden betala före- skriven tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen

	samtidigt undanröja myndighetens beslut.
	Paragrafen innehåller bestämmelser om tilläggsavgift när ett ärende om
	administrativ hävning har överlämnats till domstol. Paragrafen motsvarar
	16 r § i 1974 års firmalag (prop. 2013/14:77 s. 19 och 20 samt prop.
	2015/16:57 s. 328 och 329).
	Överklagande
	20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en registrering av ett
	företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande
	till domstol eller avskrivning enligt 12 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om
284	administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre

veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende Prop. 2017/18:267 får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning som får överklagas. Den motsvarar 28 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 506 och prop. 2015/16:57 s. 330).

Bemyndigande

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om av- gifter. Den motsvarar 30 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 507).

Avregistrering efter hävning

22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registrerings- myndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska registreringsmyndigheten avregistrera företagsnamnet när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet om avregistrering ska kungöras.

I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs, får registrerings- myndigheten eller domstolen besluta att företagsnamnet ska få stå kvar i registret under en viss tid, om det skäligen behövs för att innehavaren ska kunna anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avregistreringen av ett företags- namn efter ett beslut om hävning. Den motsvarar 17 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 223 och 224 samt prop. 2009/10:225 s. 503).

Verkan av en hävning

23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 3 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, registrerings- myndigheten bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan av en hävning av en registrering av ett företagsnamn. Den saknar motsvarighet i 1974 års firmalag. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt första stycket ska registreringen av ett företagsnamn anses aldrig ha haft någon verkan, om registreringen har hävts på grund av att det registrerades i strid mot denna lag eller annan författning.

Andra stycket reglerar när registreringen av ett företagsnamn ska anses ha förlorat sin verkan för det fall registreringen har hävts på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen.

Bestämmelserna utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i 3 kap. 23 § varumärkeslagen (2010:1877), se närmare kommentaren till den paragrafen.

285

Prop. 2017/18:267 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

En överlåtelse av näringsverksamheten omfattar även företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta gäller dock inte om företagsnamnet innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en bolags- mans efternamn.

Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den avlidnes efter- namn, får en boutredningsman inte överlåta företagsnamnet utan samtycke av dödsbodelägarna.

Paragrafen innehåller en allmän regel om överlåtelse av företagsnamn, vissa presumtionsbestämmelser rörande företagsnamnsrätten vid över- låtelse av den verksamhet för vilken företagsnamnet används och en sär- bestämmelse om överlåtelse av företagsnamn som ingår i dödsbo. Den motsvarar 13 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 218 och 219 samt prop. 2015/16:180 s. 139).

2 § Ett företagsnamn får inte utmätas. Försätts innehavaren i konkurs, ingår dock rätten till företagsnamnet i konkursboet, om inte företagsnamnet innehåller gäldenärens eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i ett konkursbo får likväl användas under den tid verksamheten fortsätter för boets räkning.

Paragrafen innehåller regler om vad som gäller för företagsnamn vid utmätning och konkurs hos innehavaren. Den motsvarar 14 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 219 och 220 samt prop. 2015/16:180 s. 139).

5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar vid intrång i rätten till ett näringskännetecken. Den motsvarar 18 § första, andra, fjärde och femte styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 224, 225, 291 och 292, prop. 1993/94:122 s. 84 samt prop. 2009/10:225 s. 503).

I 8 § 1 finns en bestämmelse om begränsning av straffansvaret i vissa fall.

Förverkande

	2 § Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska förklaras förverkad, om det
	inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
286	förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om det inte är
286

uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för Prop. 2017/18:267 kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om

mottagandet utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande vid brott. Den mot- svarar 18 a § första och andra styckena i 1974 års firmalag (prop. 2004/05:135 s. 176).

Bestämmelserna i första stycket ändras i förhållande till 18 a § första stycket i 1974 års firmalag. Uttrycket den egendom som ett brott gäller ersätter uttrycket egendom med avseende på vilken brott föreligger. Det innebär inte någon ändring i sak (jfr Lagrådets yttrande beträffande motsvarande bestämmelser i varumärkeslagen [2010:1877], prop. 2009/10:225 s. 699).

I 8 § 2 finns en bestämmelse om begränsning av möjligheten till för- verkande i vissa fall.

Vitesförbud

3 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats, om

1.käranden visar sannolika skäl för att det förekommer företagsnamnsintrång eller medverkan till intrång, och

2.det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta intrånget eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet.

Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om vitesförbud vid företagsnamnsintrång. Den motsvarar 15 § första–tredje styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 220, 221, 291 och 292, prop. 1993/94:122 s. 83 och 84 samt prop. 2008/09:67 s. 300).

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ställande av säkerhet i samband med vitesförbud som kan meddelas under en rättegång, s.k. interimistiska vitesförbud. Den motsvarar 15 § fjärde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1993/94:122 s. 83 och 84).

287

Prop. 2017/18:267 5 § Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket, ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande ska bestå.

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövning av ett interimistiskt vitesförbud och överklagande av vissa beslut. Den motsvarar 15 § femte och sjätte styckena i 1974 års firmalag (prop. 1993/94:122 s. 83 och 84).

6 § En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen reglerar vem som får föra talan om utdömande av vite. Den motsvarar 15 § sjunde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 221 och prop. 2015/16:57 s. 327).

Skadestånd

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på näringskännetecknets anseende,

4.ideell skada, och

5.rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet i den utsträckning det är skäligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid intrång i rätten till ett näringskännetecken. Den motsvarar 19 § första och andra styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 225 och 226, prop. 1993/94:122 s. 85 samt prop. 2008/09:67 s. 303).

I 8 § 3 finns en bestämmelse om begränsning av skadeståndsskyldig- heten i vissa fall.

Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande

8 § Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering,

1.ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång som har gjorts före registreringsdagen,

2.får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har gjorts före registreringsdagen, och

3.ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har skett före registreringsdagen endast om intrånget har gjorts uppsåtligen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande. Den motsvarar 18 § tredje stycket, 18 a § tredje stycket och 19 § tredje stycket i 1974 års

288

firmalag (prop. 1974:4 s. 225 och 226 samt prop. 2004/05:135 s. 176 och Prop. 2017/18:267 177).

Preskription av rätten till skadestånd

Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription. Den motsvarar 19 § fjärde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 226).

Som påpekats beträffande 8 kap. 6 § varumärkeslagen (2010:1877), som motsvarar förevarande paragraf, avser andra meningen endast ersätt- ning på grund av intrång som har skett före registreringsdagen (prop. 2009/10:225 s. 475 och 699).

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

10 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom som det olovligen förekommer närings- kännetecken på ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. korrigeringsåtgärder, dvs. åtgärder med egendom som det olovligen förekommer näringskännetecken på och hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid ett intrång. Den motsvarar 20 § första–tredje styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 227 och 228, prop. 1993/94:122 s. 86, prop. 2008/09:67 s. 304 samt prop. 2009/10:225 s. 504).

11 § Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får inte innebära att den som har lidit företagsnamnsintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser till regleringen om korrigeringsåtgärder i föregående paragraf. Den motsvarar 20 § fjärde– sjätte styckena i 1974 års firmalag (prop. 2004/05:135 s. 177 och prop. 2008/09:67 s. 304).

289

Prop. 2017/18:267 Spridning av information om dom

290

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om betalningsansvar för åtgärder för spridning av information om en dom om företagsnamnsintrång. Den mot- svarar 18 g § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302).

6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett företags- namnsintrång, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributions- nät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får meddelas bara om informationen kan antas underlätta utredningen av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Ett informationsföreläggande får riktas mot den som

1.har gjort eller medverkat till intrånget,

2.i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

3.i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

4.i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

5.har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

1.namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2.namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3.uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller tillsammans med 2 § de grundläggande bestämmelser- na om informationsföreläggande. Den motsvarar 18 b § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 301).

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon till honom eller henne när- stående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig gärning.

av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som Prop. 2017/18:267 begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.

Paragrafen innehåller bestämmelser som begränsar möjligheterna för domstolen att meddela ett informationsföreläggande. Den motsvarar 18 c § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 301 och prop. 2017/18:111 s. 58).

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska de bestämmelser om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får över- klagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs- kostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av frågor om informationsföreläggande. Den motsvarar 18 d § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302 och prop. 2015/16:57 s. 329).

Rätt till ersättning

Paragrafen innehåller regler om ersättning för kostnader och besvär i samband med tillhandahållande av information. Den motsvarar 18 e § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302).

Underrättelseskyldighet i vissa fall

Paragrafen innehåller regler om underrättelseskyldighet i vissa fall. Den motsvarar 18 e § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302).

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

291

Prop. 2017/18:267 intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller tillsammans med 7 § de grundläggande bestämmel- serna om intrångsundersökning. Den motsvarar 20 a § första och tredje styckena samt 20 b § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96 och prop. 2008/09:67 s. 304).

Paragrafen innehåller en bestämmelse som begränsar möjligheten för domstolen att meddela ett beslut om intrångsundersökning. Den mot- svarar 20 a § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96 och prop. 2008/09:67 s. 304).

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen innehåller regler om handläggningen av en fråga om intrångs- undersökning. Den motsvarar 20 b § andra och tredje styckena i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Ställande av säkerhet

9 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Om sökanden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ställande av säkerhet vid in- trångsundersökning. Den motsvarar 20 c § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Beslut om intrångsundersökning

10 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1.vilket ändamål undersökningen ska ha,

2.vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3.vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verk- ställandet.

292

Prop. 2017/18:267

Paragrafen anger vilka villkor domstolen ska ställa upp för verkställandet av en intrångsundersökning. Den motsvarar 20 d § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Överklagande av beslut

11 § I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Den motsvarar 20 c § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

12 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att gälla.

Paragrafen innehåller bestämmelser om från vilken tidpunkt ett beslut om intrångsundersökning gäller samt om tidsfrist för ansökan om verk- ställighet och vad som händer om fristen inte följs. Den motsvarar 20 e § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

13 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ och 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter det att motparten hörts. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning. Den motsvarar 20 f § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

14 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas, har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. Verkställigheten får inte påbörjas innan biträdet har inställt sig. Detta gäller dock inte om

1.undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2.det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov anlita en sak- kunnig som biträde.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är när- varande vid undersökningen för att kunna lämna upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om för- hållanden som kommer fram.

293

Prop. 2017/18:267 Paragrafen innehåller regler som rör juridiskt biträde och vilka som får närvara vid en intrångsundersökning. Den motsvarar 20 g § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

15 § Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som vidtagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en åtgärd som har företagits vid en intrångsundersökning i vissa fall ska gå åter. Den motsvarar 20 e § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Hantering av material från intrångsundersökningen

16 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljudupp- tagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från intrångs- undersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.

Paragrafen reglerar hur Kronofogdemyndigheten ska hantera material från en intrångsundersökning. Den motsvarar 20 h § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

7 kap. Övriga bestämmelser

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål och ärenden enligt lagen. Den motsvarar 24 § i 1974 års firmalag (prop. 2015/16:57 s. 329 och 330).

Underrättelse om dom

2 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1.hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

2.intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål där det förts en fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn.

Paragrafen reglerar i vilka fall domstolen ska underrätta registreringsmyndig- heten om domar i mål som rör registrerade företagsnamn. Den motsvarar 25 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 505).

294

Invändning om ogiltighet

Prop. 2017/18:267

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att registreringen är ogiltig.

Paragrafen innehåller föreskrifter om förfarandet när den som talan förs mot i ett mål om intrång eller fastställelse avseende ett registrerat företagsnamn gör gällande att registreringen är ogiltig. Den motsvarar i huvudsak 22 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 504). Över- vägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt första stycket kan en fråga om huruvida en registrering av ett företagsnamn är ogiltig (dvs. att det finns grund för att häva registreringen) som huvudregel inte prövas i ett mål som gäller intrång i ett företagsnamn endast på grund av att svaranden gör en invändning om det. I förhållande till motsvarande bestämmelser i 1974 års firmalag anges det dock att frågan får prövas utan att en talan om hävning har väckts i ett brottmål och i ett fall som avses i 4 §. Utan att väcka talan om det kan en tilltalad alltså till sitt försvar invända att det finns grund för att häva registreringen av företagsnamnet. Utan att väcka talan kan också den mot vilken talan förs i ett tvistemål få en invändning om att det registrerade företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i 4 § prövad.

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

4 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Talan får bifallas endast om företagsnamnet, inom de fem senaste åren före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 3 § för den verksamhet som ligger till grund för talan.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat företagsnamn och det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företagsnamn.

Paragrafen, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller föreskrifter om särskilda förutsättningar för att en talan i ett mål om intrång eller fastställelse avseende ett registrerat företagsnamn ska kunna bifallas. Den saknar motsvarighet i 1974 års firmalag. Över-

vägandena finns i avsnitt 12.2.

295

Prop. 2017/18:267 Bestämmelserna utformas på samma sätt som motsvarande bestämmel- ser i 10 kap. 6 § varumärkeslagen (2010:1877), se närmare kommentaren till den paragrafen.

Angående när en ansökan om registrering av ett företagsnamn anses gjord, se kommentaren till 3 kap. 2 §.

Hinder mot att döma till ansvar m.m.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att döma till ansvar

m.m.för intrång när en registrering har hävts. Den motsvarar delvis 21 § i 1974 års firmalag. Övervägandena finns i avsnitt 12.2. Rubriken närmast före paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelserna utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i 10 kap. 8 § varumärkeslagen (2010:1877), se närmare kommentaren till den paragrafen.

Behandling av personuppgifter

6 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med komplett- erande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behandling av personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. Den motsvarar 18 f § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302 och prop. 2017/18:111 s. 58).

Firmateckning

7 § Firmateckning görs genom ett tydligt angivande av det fullständiga före- tagsnamnet och underskrift med namn av firmatecknare. Vid firmateckning för en sådan del av verksamheten som drivs under ett särskilt företagsnamn, ska även företagsnamnet för hela verksamheten anges.

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i andra författningar.

I paragrafen finns bestämmelser om firmateckning. Den motsvarar 26 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 231 och 232).

Företagsnamn som fastställs i särskild ordning

296

Paragrafen handlar om rätten till ett företagsnamn för myndigheter och Prop. 2017/18:267 andra inrättningar och sammanslutningar som bedriver näringsverksamhet

och för vilka regeringen har fastställt ett företagsnamn. Den motsvarar delvis 27 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 232).

Ändringarna i förhållande till 27 § i 1974 års firmalag innebär att det inte föreskrivs något företagsnamnsrättsligt skydd för Sveriges riksbank eller Svenska Skeppshypotekskassan, vars företagsnamn har fastställts av riksdagen.

Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan, liksom andra inrättningar eller sammanslutningar som har fått ensamrätt till sitt företagsnamn (sin firma) med stöd av 27 § 1974 års firmalag, har dock även fortsättningsvis ensamrätt till företagsnamnet, se punkten 6 i över- gångsbestämmelserna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).

3.Den upphävda lagen gäller dock fortfarande

a)för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraft- trädandet, och

b)i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och handläggning i dom- stol, för mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före den 1 septem- ber 2016.

4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

5. Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varu- märken som avses i 2 kap. 4 § 1.

6. Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt till sin firma enligt 27 § firmalagen ska fortfarande ha ensamrätt till firman som om den hade blivit registrerad som ett företagsnamn enligt denna lag.

Övervägandena finns i avsnitt 15.
Enligt	punkt 1 ska lagen	om företagsnamn träda i kraft	den
1 januari 2019. Då upphör enligt punkt 2 1974 års firmalag att gälla.
Det som i 1974 års firmalag kallas för firma benämns i den nya lagen
i stället	som företagsnamn, se	kommentaren till 1 kap. 1 §. En	firma
enligt 1974 års lag är alltså detsamma som ett företagsnamn när den nya
lagen tillämpas. Ändringen är bara terminologisk och föranleder inte någon
särskild övergångsbestämmelse.
I punkt 3 a finns en bestämmelse som skyddar tredje mans intressen när
det gäller förfoganden som har gjorts innan de nya reglerna träder i kraft.
Den upphävda lagen tillämpas på åtgärder som har vidtagits före ikraft-
trädandet. I den utsträckning den nya lagen ger en starkare ensamrätt kan
de nya reglerna inte tillämpas för att angripa en åtgärd som har vidtagits
före ikraftträdandet. De nya reglerna tillämpas inte heller i fråga om
rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Den nya lagen griper
således inte in i rådande avtalsförhållanden.
Enligt punkt 3 b ska bestämmelserna om behörig domstol och hand-
läggning i domstol i 1974 års firmalag fortfarande gälla för vissa mål och				297

Prop. 2017/18:267 ärenden. Patent- och marknadsdomstolarna inrättades den 1 septem- ber 2016. Patent- och marknadsdomstolen är sedan dess exklusivt be- hörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt 1974 års firmalag med undantag för arbetstvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister (24 § i 1974 års firmalag som motsvaras av 7 kap. 1 § i den nya lagen om företagsnamn). Mål och ärenden enligt 1974 års firmalag som hade inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före den 1 september 2016 överlämnades till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggs enligt de nya regler som trädde i kraft när de nya domstolarna inrättades. Övriga mål och ärenden som hade inletts i någon annan allmän domstol än Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet lämnades inte över till någon av de nya domstolarna och handläggs i stället enligt äldre bestämmelser (punkten 3 i övergångs- bestämmelserna till de ändringar i firmalagen som gjordes genom SFS 2016:197 samt prop. 2015/16:57 s. 276 och 280). Förevarande över- gångsbestämmelse innebär att den övergångsordningen gäller även i fort- sättningen.

I punkt 4 anges att den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats och firmor som har registrerats före ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterialrätten allmänna principen att nya regler tillämpas även på äldre rättigheter. Den nya lagen tillämpas också på ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraft- trädandet. Det innebär att redan ingivna registreringsansökningar som inte har avgjorts vid lagens ikraftträdande ska handläggas enligt de nya bestämmelserna. Undantag från dessa regler finns i punkten 3.

Av 2 kap. 4 § 1 följer att ett äldre varumärke som är registrerat enligt

2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkes- registrering som gäller i Sverige kan utgöra ett relativt hinder mot registrering av ett företagsnamn. Registreringshinder föreligger också om det tidigare registrerade nationella eller internationella varumärket har registrerats i enlighet med äldre föreskrifter. Det följer av punkt 4 i övergångsbestämmelserna till ändringarna som gjordes i firmalagen genom SFS 2010:1889 (prop. 2009/10:225 s. 386, 387 och 390). Be- stämmelsen i punkt 5 innebär att den övergångsordningen gäller även i fortsättningen.

Också ett äldre registrerat EU-varumärke enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varu- märken utgör hinder för registrering av ett företagsnamn (jfr 2 kap. 4 § 2). Det kan noteras att detta gäller även om varumärket registrerades vid en tidpunkt då tidigare EU-förordningar på området gällde (rådets förordning [EG] nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varu- märken eller rådets förordning [EG] nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken).

Enligt punkt 6 har Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypoteks- kassan samt de andra inrättningar eller sammanslutningar som har fått en firma fastställd enligt den ordning som anges i 27 § firmalagen fortfarande ensamrätt till firman som om den hade blivit registrerad som ett företagsnamn enligt den nya lagen om företagsnamn.

298

17.4	Förslaget till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267
	jordbruksprodukter och livsmedel

Den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel innehåller bestämmelser om sanktioner vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU. Skyddet uppstår genom registrering av beteckningen enligt ett antal EU-förordningar eller genom de internationella avtal som EU ingår med ett tredjeland om skydd för sådana beteckningar. Lagen innehåller också en bestämmelse om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 13.

Beteckningar som skyddas enligt EU-förordningar

1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen,

3.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruks- produkter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i den ursprungliga lydelsen, eller

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen behandlar sanktioner m.m. vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU enligt ett antal angivna EU-förordningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 7 § varumärkeslagen (se prop. 2008/09:67 s. 284 och 285, prop. 2009/10:225 s. 485 och prop. 2015/16:32 s. 26).

Enligt de EU-förordningar som anges i paragrafen kan ursprungs-
beteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för traditionella
uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter skyddas
genom registrering hos Europeiska kommissionen (angående de olika
beteckningarna, se författningskommentaren till 2 kap. 7 § varumärkes-
lagen). Förordningarna omfattar skydd av beteckningarna för vin, sprit-
drycker, aromatiserade viner, jordbruksprodukter och livsmedel.
När det gäller skydd för geografiska beteckningar för spritdrycker
pågår för närvarande EU-förhandlingar om en ny förordning som ska
ersätta förordning (EG) nr 110/2008 (se punkt 1).
Beteckningar som skyddas enligt internationella avtal
2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen
(2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som
följer av	299
	299

Prop. 2017/18:267 1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6),

2.handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3),

3.avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3),

4.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3),

5.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergi- gemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien,

åandra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4),

6.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atom- energigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), eller

Paragrafen behandlar sanktioner m.m. vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU enligt ett antal angivna internationella avtal där bl.a. EU är part.

I de avtal som anges i paragrafen har EU åtagit sig att skydda geografiska beteckningar, och i några fall ursprungsbeteckningar, för vin, spritdrycker, aromatiserade viner, jordbruksprodukter och livsmedel. Omfattningen av skyddet framgår av respektive avtal. Vilka specifika beteckningar som skyddet gäller för framgår av bilagor till avtalen där beteckningarna finns listade. Enligt bestämmelsen ska, på samma sätt som vid intrång i rätten till en beteckning som följer av en EU-förordning enligt 1 §, varumärkeslagens bestämmelser om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), åtgärder som avser intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i mål om varumärkes- intrång (8 kap. 8 §), informationsföreläggande (9 kap. 1–4 §§), intrångs- undersökning (9 kap. 5–13 §§) och behandling av personuppgifter

	(10 kap. 9 §) tillämpas vid intrång i rätten till en beteckning som är
	skyddad enligt något av avtalen.
	Avtalen	behandlas i prop.		2013/14:20	(Republiken Korea),
	prop. 2013/14:166		(Colombia och	Peru), prop. 2013/14:167 (Central-
	amerika), prop. 2013/14:249 (Ukraina), prop. 2013/14:250 (Republiken
	Moldavien),	prop.	2013/14:251	(Georgien)	och prop.	2017/18:60
	(Kanada). Sedan handelsavtalet med Colombia och Peru ingicks 2012
	har också Ecuador anslutit sig den 11 november 2016 (se protokollet om
	Ecuadors anslutning, EUT L 356, 24.12.2016, s. 3).
	Avtalen med Sydkorea (Republiken Korea), Ukraina, Moldavien och
	Georgien har trätt i kraft fullt ut. Övriga avtal tillämpas än så länge
	endast provisoriskt i avvaktan på samtliga avtalsparters ratifikation och
	slutförandet av de övriga förfaranden som är nödvändiga. Provisorisk
	tillämpning av avtal som ingås av EU och dess medlemsstater gäller som
	utgångspunkt för de delar av avtalen som inte kräver godkännande även
300	av de enskilda medlemsstaterna, dvs. de delar som faller					under EU:s

exklusiva befogenhet. I samtliga nu aktuella avtal omfattar den Prop. 2017/18:267 provisoriska tillämpningen handelsavsnitten, där bestämmelserna om

skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ingår liksom sanktionsbestämmelserna (som en del av de immaterialrättsliga avsnitten).

Behörig domstol

3 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol.

Enligt första stycket är Patent- och marknadsdomstolen behörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt lagen med undantag för arbetstvister. Domstolens behörighet är exklusiv – grunden för talan eller ansökan är styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte.

Av andra stycket framgår, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning enligt 9 kap. varu- märkeslagen även om parterna har ingått ett skiljeavtal.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Lagen tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraft- trädandet, om inte annat följer av 3.

3.Bestämmelserna i 2 § som avser hänvisningen till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varu- märkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 15.

Enligt punkt 1 ska lagen om skydd för beteckningar på jordbruks- produkter och livsmedel träda i kraft den 1 januari 2019.

Av punkt 2 framgår den inom immaterialrätten allmänna principen att ny lagstiftning ska tillämpas också på rättigheter som har uppkommit innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Det innebär att den nya lagen blir tillämplig också när talan gäller intrång i rätten till beteckningar som redan var skyddade inom EU vid lagens ikraftträdande enligt tillämpliga EU-förordningar eller internationella avtal.

Innehavaren av en beteckning enligt de aktuella avtalen har formellt sett en ensamrätt som gäller här i landet oberoende av den nya lagen; ensamrätten gäller direkt på grund av avtalet. Genom 2 § införs nya sanktionsbestämmelser vid intrång i rätten till sådana beteckningar. Av punkt 3 följer att de bestämmelser i varumärkeslagen som rör skadestånd (8 kap. 4–6 §§) och spridning av information om dom i mål om intrång (8 kap. 8 §) inte tillämpas om intrånget, eller försöket eller förberedelsen,

301

Prop. 2017/18:267 har skett före ikraftträdandet. Bestämmelserna i varumärkeslagen om åtgärder som avser intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), informations- föreläggande (9 kap. 1–4 §§) och intrångsundersökning (9 kap. 5–13 §§) är däremot tillämpliga, även om det är fråga om intrång som har skett innan den nya lagen trätt i kraft. Också bestämmelsen om vitesförbud (8 kap. 3 §) är tillämplig vid intrång som har påbörjats före ikraftträdandet av lagen (jfr prop. 2008/09:67 s. 254).

I fråga om sådana beteckningar som skyddas enligt tillämpliga EU- förordningar är sanktionsbestämmelserna i lagen inte nya. De förs över oförändrade från 10 kap. 7 § varumärkeslagen. Bestämmelserna i 1 § i den nya lagen ska alltså tillämpas fullt ut vid intrång i sådana beteckning- ar, även om det rör sig om ett intrång som har begåtts före ikraft- trädandet.

17.5Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Allmänna bestämmelser

4 § Det finns hinder mot mönsterrätt, om

1.mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

2.det i mönstret utan tillstånd tagits in statsvapen, statsflagga eller annat stats- emblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som är skyddad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu nämnts,

3.mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 § andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i Sverige eller vid Europeiska unionens immaterialrätts- myndighet för vilken en tidigare ansöknings- eller prioritetsdag gäller, förutsatt att detta mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

4.mönstret utan tillstånd innehåller

a)någon annans i Sverige skyddade företagsnamn eller varukännetecken eller något som kan uppfattas som ett kännetecken som i näringsverksamhet har inarbetats i Sverige för annan,

b)någon annans porträtt som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

c)något som kan uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av mönstret skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

d)något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konst- närligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild som är skyddad i Sverige.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot registrering av ett mönster. Övervägandena finns i avsnitt 12.1 och 14.

Ändringen i punkt 4 a innebär att firma ersätts av företagsnamn.

Punkt 4 b innehåller en bestämmelse om hinder mot registrering av ett

mönster om det utan tillstånd innehåller någon annans porträtt som

302

uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden. Enligt hittills- Prop. 2017/18:267 varande lydelse innehåller punkt 4 b också en bestämmelse om hinder

mot registrering om mönstret innehåller något som kan uppfattas som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, om det inte är uppenbart att namnet syftar på någon sedan länge avliden person. Den bestämmelsen flyttas delvis till punkt 4 c.

Enligt punkt 4 c kan det finnas hinder mot registrering av ett mönster som utan tillstånd innehåller något som kan uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn. Hinder finns under förutsättning att användningen av mönstret skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet inte uppenbarligen syftar på någon sedan länge avliden. Bestämmelsen anpassas till motsvarande bestämmelser i 2 kap.

10 § 2 varumärkeslagen (2010:1877) och 2 kap. 6 § 1 lagen om företags- namn (se prop. 2015/16:180 s. 138 och 140).

Enligt punkt 4 d, som är ny, finns det hinder mot registrering av ett mönster som utan tillstånd innehåller något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild som är skyddad i Sverige. Bestämmelsen, som enligt hittillsvarande lydelse finns i punkt 4 c, anpassas till motsvarande bestämmelser i varumärkeslagen (2 kap. 10 § 4) och lagen om företags- namn (2 kap. 6 § 2). Ändringen innebär att det förhållandet att ett mönster innehåller något som kan uppfattas som titeln på ett litterärt eller konstnärligt verk i fall då titeln är egenartad inte längre i sig utgör hinder mot registrering av mönstret (se prop. 2009/10:225 s. 418 och 419).

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på mönstrets anseende,

4.ideell skada, och

5.mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av mönstret i den utsträckning det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid intrång i en mönsterrätt. Ändringarna är redaktionella. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 7 § lagen om företagsnamn.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.De nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 15.	303

Prop. 2017/18:267 Enligt punkt 1 ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019. Enligt punkt 2 ska de nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som

har registrerats före ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterialrätten allmänna principen att ny lagstiftning ska tillämpas även på äldre rättigheter. Bestämmelsen innebär att de nya bestämmel- serna om relativa registreringshinder (4 § 4 c och d) kan göras gällande i ett invändningsförfarande efter ikraftträdandet, även om mönstret har registrerats före denna tidpunkt. De nya bestämmelserna ska också tillämpas på mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet. Det innebär att de nya registreringshindren kan åberopas i ett invändnings- förfarande efter ikraftträdandet avseende ett mönster där registrering har sökts före ikraftträdandet.

17.6Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

4 kap. Sortbenämning

1 § En registrerad växtsort ska ha en sortbenämning. Denna ska göra det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den

1.består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna sorter på det sättet,

2.uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

3.strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse,

4.kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort inom växtarten eller en näraliggande växtart införts i eller föreslagits för införande i växtsortregistret, ett motsvarande utländskt register eller en annan officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av en sådan sort,

5.kan förväxlas med ett varumärke, ett företagsnamn eller ett annat namn eller någon annan beteckning för vilken någon annan än sökanden har skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag,

6.kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.

Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet förordna att en sortbenämning som har registrerats eller sökts registrerad i en främmande stat ska registreras i Sverige trots första och andra styckena, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sortbenämning. Frågan be- handlas i avsnitt 12.1.

Ändringen i andra stycket 5 innebär att firma ersätts av företagsnamn.

	Övriga ändringar i paragrafen är språkliga eller redaktionella.
	9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
	6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växtförädlarrätt ska
	betala skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den
	ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för
304	ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

Prop. 2017/18:267

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på växtsortens anseende,

4.ideell skada, och

5.innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör intrång i en växtförädlarrätt ska betala ersättning för utnyttjandet av sorten i den utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid intrång i en växt- förädlarrätt. Ändringarna är redaktionella. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 7 § lagen om företagsnamn.

17.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar

1 kap. Inledande bestämmelser

4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1.lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2.lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:000) om företagsnamn och lagen (2018:000) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtals- villkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkrings- avtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om närings- förbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskadelagen (2016:964) och lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, och

4.annan lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens verksamhetsområde. Frågan behandlas i avsnitt 12.1 och 13.

Vilka mål och ärenden som ska handläggas i Patent- och marknads- domstolen framgår av bestämmelser i olika författningar. Uppräkningen i punkt 2 består av immaterialrättsliga författningar där det inte gäller några särskilda regler om sammansättningen i Patent- och marknads- domstolen. I uppräkningen byts hittillsvarande hänvisning till firmalagen (1974:156) ut mot en hänvisning till lagen om företagsnamn. Upp-

räkningen kompletteras också med lagen om skydd för beteckningar på

305

Prop. 2017/18:267 jordbruksprodukter och livsmedel, enligt vilken Patent- och marknads- domstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt den lagen (se 3 § första stycket i den lagen).

306

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/1

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/2436

av den 16 december 2015

för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Flera ändringar bör göras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG (3). Det direktivet bör av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)Direktiv 2008/95/EG har harmoniserat centrala bestämmelser i materiell varumärkesrätt som vid tidpunkten för antagandet ansågs mest direkt påverka den inre marknadens funktion genom att hindra den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster i unionen.

(3)Varumärkesskyddet i medlemsstaterna samexisterar med skydd som finns tillgängligt på unionsnivå genom EU- varumärken som är av enhetlig karaktär och som gäller i hela unionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 (4). Samexistensen och balansen mellan varumärkessystem på nationell nivå och unionsnivå är i själva verket en hörnsten i unionens förhållningssätt när det gäller skydd av immateriella rättigheter.

(4)Med anledning av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt har kommissionen genomfört en omfattande utvärdering av hur varumärkessystemet i Europa fungerar som helhet, både på unionsnivå och nationell nivå och med avseende på det inbördes förhållandet mellan dessa.

(1) EUT C 327, 12.11.2013, s. 42.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 10 november 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 december 2015.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 8.11.2008, s. 25).

(4) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).

L 336/2	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

(5)I sina slutsatser av den 25 maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i Europeiska unionen uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag till översyn av förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv 2008/95/EG. Översynen av det direktivet bör omfatta åtgärder som gör det mer förenligt med förordning (EG) nr 207/2009, för att minska skillnaderna inom varumärkessystemet i Europa som helhet och behålla det nationella varumärkesskyddet som ett attraktivt alternativ för sökande. I detta sammanhang bör komplemen tariteten mellan EU:s varumärkessystem och de nationella varumärkessystemen säkerställas.

(6)Kommissionen konstaterade i sitt meddelande av den 24 maj 2011 med titeln En inre marknad för immateriella rättigheter att man för att uppfylla ökade krav från berörda parter på snabbare och smidigare varumärkesregistrer ingsystem av högre kvalitet, som också är mer samstämmiga, användarvänliga, allmänt tillgängliga och bygger på den senaste tekniken, måste modernisera varumärkessystemet i unionen som helhet och anpassa det till internets tidsålder.

(7)De samråd och den utvärdering som genomförts i samband med detta direktiv visar att det fortfarande, trots den tidigare partiella harmoniseringen av nationella lagar, finns områden där en ytterligare harmonisering kan få positiva konsekvenser för konkurrensen och tillväxten.

(8)För att uppnå målet att främja och skapa en välfungerande inre marknad och göra det lättare att förvärva och skydda varumärken i unionen, till förmån för de europeiska företagens, särskilt de små och medelstora företagens, tillväxt och konkurrenskraft, är det nödvändigt att gå utöver den begränsade räckvidd för tillnärmning som uppnåddes genom direktiv 2008/95/EG och utvidga tillnärmningen till andra aspekter av den materiella rätt om varumärken som reglerar varumärken som skyddas av registrering enligt förordning (EG) nr 207/2009.

(9)För att göra varumärkesregistreringar i hela unionen lättare att erhålla och administrera är det viktigt att tillnärma inte bara bestämmelser i materiell rätt utan också förfaranderegler. Därför bör viktiga förfaranderegler på området registrering av varumärken i medlemsstaterna och i EU:s varumärkessystem anpassas till varandra. Vad gäller förfarandena enligt nationell rätt är det tillräckligt att fastställa allmänna principer, medan det står medlemsstaterna fritt att fastställa mer specifika bestämmelser.

(10)Det är av grundläggande betydelse att säkerställa att registrerade varumärken har samma rättsliga skydd i alla medlemsstater. I linje med det omfattande skydd som beviljas EU-varumärken som är kända i unionen bör ett omfattande skydd även beviljas på nationell nivå för alla registrerade varumärken som är kända i den berörda medlemsstaten.

(11)Detta direktiv bör inte frånta medlemsstaterna deras rätt att fortsätta skydda sådana varumärken som förvärvats genom användning, utan bör behandla dem endast med avseende på deras förhållande till sådana varumärken som förvärvats genom registrering.

(12)För att uppnå målen för denna tillnärmning av lagstiftning krävs att villkoren för erhållande och vidmakthållande av ett registrerat varumärke i princip är identiska i alla medlemsstater.

(13)Det är därför nödvändigt att upprätta en förteckning med exempel på tecken som kan utgöra varumärken, under förutsättning att sådana tecken kan särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags. För att uppnå målen för registreringssystemet för varumärken, det vill säga att säkerställa rättssäkerhet och god förvaltning, är det också viktigt att tecknet kan återges på ett sätt som är klart, precist, fullständigt i sig självt, lättillgängligt, tydligt, beständigt och objektivt. Ett tecken bör få återges i valfri lämplig form med användning av allmänt tillgänglig teknik, och således inte nödvändigtvis grafiskt, så länge som återgivningen ger tillräckliga garantier i detta syfte.

(14)Dessutom bör grunderna för att vägra registrering eller för ogiltighet avseende själva varumärket, t.ex. frånvaro av särskiljande egenskaper, eller avseende konflikter mellan varumärket och äldre rättigheter anges på ett uttömmande sätt, även om vissa av grunderna anges som valfria för medlemsstaterna som därför kan bibehålla eller införa dem i sina lagstiftningar.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/3

(15)För att säkerställa att skyddsnivån för geografiska beteckningar genom unionslagstiftning och nationell rätt tillämpas på ett enhetligt och uttömmande sätt vid granskningen av absoluta och relativa registreringshinder i hela unionen, bör detta direktiv omfatta samma bestämmelser om geografiska beteckningar som förordning (EG) nr 207/2009. Vidare är det lämpligt att säkerställa att tillämpningsområdet för absoluta hinder utvidgas till att även omfatta skyddade traditionella uttryck för vin och garanterade traditionella specialiteter.

(16)Det skydd som följer av det registrerade varumärket, vars funktion framför allt är att garantera att varumärket anger ursprunget, bör vara absolut när det råder identitet mellan märket och det motsvarande tecknet och varorna eller tjänsterna. Skyddet bör också gälla vid likhet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Det är nödvändigt att tolka begreppet likhet mot bakgrund av risken för förväxling. Grundförut sättningen för skyddet bör vara att det finns en risk för förväxling och denna måste bedömas mot bakgrund av flera faktorer, särskilt i hur hög grad märket är känt på marknaden, den association som det använda eller registrerade märket framkallar, graden av likhet mellan märket och tecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna. Formerna för fastslående av risk för förväxling och framför allt bevisbördan bör regleras av nationella procedurregler som inte bör beröras av detta direktiv.

(17)För att säkerställa rättssäkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt vilken ett äldre registrerat varumärke ges företräde framför yngre registrerade varumärken, är det nödvändigt att fastställa att säkerställandet av de rättigheter som är knutna till ett varumärke inte bör påverka innehavares rättigheter som förvärvats före ansöknings- eller prioritetsdagen för varumärket. Ett sådant synsätt är förenligt med artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter av den 15 april 1994 (nedan kallat Trips-avtalet).

(18)Det bör föreskrivas att ett intrång i ett varumärke kan fastställas bara om det har konstaterats att det varumärke eller tecken som är föremål för intrånget används i näringsverksamhet för att särskilja varor eller tjänster. Användning av tecknet för andra ändamål än för att särskilja varor eller tjänster bör omfattas av bestämmelser i nationell rätt.

(19)Begreppet intrång i ett varumärke bör också innefatta användning av tecknet som ett firmanamn eller liknande beteckning, så länge som användningens syfte är att särskilja varor eller tjänster.

(20)För att säkerställa rättssäkerhet och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning bör det föreskrivas att innehavaren av ett varumärke bör ha rätt att förbjuda tredje man att använda ett tecken i jämförande reklam, om sådan jämförande reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG (1).

(21)I syfte att stärka varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning effektivare och i linje med medlemsstaternas internationella skyldigheter inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), särskilt artikel V i allmänna tull- och handelsavtalet om transiteringsfrihet och, vad gäller generiska läkemedel, den förklaring om Trips-avtalet och folkhälsa som antogs av WTO:s ministerkonferens i Doha den 14 november 2001, bör innehavaren av ett varumärke ha rätt att hindra tredje man från att i näringsverksamhet föra in varor i den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att dessa har övergått till fri omsättning där, om dessa varor kommer från tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt eller väsentligen identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor.

(22)Därför bör det vara tillåtet för innehavare av varumärken att förhindra införsel av intrångsgörande varor och hänförande av sådana till samtliga tullförfaranden, särskilt transitering, omlastning, lagring, frizoner, tillfällig förvaring, aktiv förädling eller tillfällig införsel, även då sådana varor inte är avsedda att släppas ut på marknaden i den berörda medlemsstaten. Tullmyndigheterna bör när de utför tullkontroller tillämpa de befogenheter och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 (2), inklusive när det sker på begäran av rättighetsinnehavare. I synnerhet bör tullmyndigheterna utföra de relevanta kontrollerna på grundval av riskanalyskriterier.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).

L 336/4	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

(23)För att förena behovet av ett effektivt säkerställande av varumärkesrättigheter med behovet av att undvika hinder för det fria handelsflödet av legitima varor, bör varumärkesinnehavarens rätt upphöra om deklaranten eller innehavaren av varorna, under efterföljande förfaranden som inletts vid en domstol eller annan myndighet som har behörighet att i sak avgöra huruvida intrång har gjorts i det registrerade varumärket, kan bevisa att innehavaren av det registrerade varumärket inte har rätt att förbjuda att varorna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestinationen för varorna.

(24)Artikel 28 i förordning (EU) nr 608/2013 föreskriver att en rättighetsinnehavare ska vara ansvarsskyldig för skador gentemot varuinnehavaren, bl.a. om det senare konstateras att varorna i fråga inte gör intrång i en immateriell rättighet.

(25)Det bör vidtas lämpliga åtgärder i syfte att sörja för en smidig transitering av generiska läkemedel. När det gäller internationella generiska namn (INN) som är globalt erkända generiska namn på verksamma ämnen i farmaceutiska preparat, är det mycket viktigt att beakta de befintliga begränsningarna av varumärkets rättsverkningar. Därför bör innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att hindra tredje man från att föra in varor till en medlemsstat där varumärket är registrerat utan att de övergår till fri omsättning där, på grundval av likheter mellan det internationella generiska namnet på det verksamma ämnet i ett läkemedel och varumärket.

(26)För att göra det möjligt för innehavare av registrerade varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning effektivare bör de ha rätt att förbjuda anbringande på varor av ett intrångsgörande varumärke och vissa förberedande akter som utförs före ett sådant anbringande.

(27)Den ensamrätt som ett varumärke ger bör inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje mans användning av tecken eller upplysningar som används korrekt och således i enlighet med god affärssed. För att skapa lika villkor för firmanamn och varumärken mot bakgrund av att firmanamn regelmässigt ges obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan användning endast anses inbegripa användningen av tredje mans personnamn. Även användning i allmänhet av tecken eller upplysningar som är beskrivande eller som saknar särskiljningsförmåga bör tillåtas. Vidare bör innehavaren inte ha rätt att hindra korrekt och ärlig användning av varumärket för att identifiera eller hänvisa till varorna och tjänsterna som innehavarens varor och tjänster. Tredje mans användning av ett varumärke i syfte att uppmärksamma konsumenterna på återförsäljning av äkta varor som ursprungligen sålts av eller med tillstånd från innehavaren av varumärket i unionen bör anses vara korrekt så länge den samtidigt överensstämmer med god affärssed. Tredje mans användning av ett varumärke för konstnärliga ändamål bör anses vara korrekt så länge den samtidigt överensstämmer med god affärssed. Dessutom bör detta direktiv tillämpas på ett sätt som säkerställer full respekt för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten.

(28)Det följer av principen om fri rörlighet för varor att innehavaren av ett varumärke inte bör ha rätt att förbjuda att tredje man använder det med avseende på varor som har satts i omlopp inom unionen med detta varumärke, antingen av innehavaren själv eller med dennes medgivande, om innehavaren inte har legitima skäl att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna.

(29)Av hänsyn till rättssäkerheten, men utan att skada de intressen som innehavaren av ett äldre märke har, är det viktigt att föreskriva att denne inte längre får begära ogiltighetsförklaring eller motsätta sig användningen av ett varumärke som är yngre än hans eget varumärke och som han i vetskap därom har tillåtit användning av under en längre tid, om inte ansökan om registrering av det yngre varumärket gjorts i ond tro.

(30)För att säkerställa rättssäkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det lämpligt och nödvändigt att föreskriva, utan att det påverkar principen att det yngre varumärket inte kan göras gällande gentemot det äldre varumärket, att innehavare av äldre varumärken inte bör ha rätt att få avslag eller ogiltighets förklaring eller att motsätta sig användningen av ett yngre varumärke när det yngre varumärket förvärvades vid en tidpunkt då det äldre varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallas, t.ex. därför att de ännu inte hade förvärvat särskiljningsförmåga genom användning, eller om det äldre varumärket inte kunde säkerställas gentemot det yngre varumärket eftersom de nödvändiga villkoren inte var tillämpliga, till exempel om det äldre varumärket ännu inte blivit känt.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/5

(31)Varumärken fyller sitt syfte att särskilja varor eller tjänster och ger konsumenterna möjlighet att träffa väl underbyggda val endast om de faktiskt används på marknaden. Ett krav på att ett varumärke faktiskt används är också nödvändigt för att minska det totala antalet registrerade och skyddade varumärken i unionen och därmed antalet tvister dem emellan. Det är därför av vikt att kräva att registrerade varumärken faktiskt används i samband med de varor eller tjänster för vilka de är registrerade eller, om de fem år efter den dag då frågan om registrering slutligen har avgjorts inte har använts för det syftet, kan återkallas.

(32)Följaktligen bör ett registrerat varumärke endast skyddas i den utsträckning som det faktiskt används, och ett tidigare registrerat varumärke bör inte ge dess innehavare möjlighet att motsätta sig eller ogiltigförklara ett yngre varumärke om den innehavaren inte har använt sitt varumärke i praktiken. Dessutom bör medlemsstaterna föreskriva att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en part fastställs att varumärket kan återkallas eller, när talan väcks mot en nyare rätt, skulle ha kunnat återkallas vid den tidpunkt då den senare rättigheten förvärvades.

(33)Det bör föreskrivas att om företräde för ett nationellt varumärke eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga har sökts för ett EU-varumärke, och det varumärke som ligger till grund för ansökan omföreträde därefter inte har tillåtits att upphöra eller registreringen inte har förnyats, kan detta varumärkes giltighet fortfarande ifrågasättas. Sådana yrkanden bör begränsas till situationer där varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallats när det ströks från registret.

(34)För konsekvensens skull och för att underlätta det kommersiella utnyttjandet av varumärken i unionen, ska de regler som är tillämpliga på varumärken som förmögenhetsobjekt i lämplig utsträckning anpassas till dem som redan finns när det gäller EU-varumärken, och bör omfatta regler om överlåtelse och överföring, licenser, sakrätt och exekutiva åtgärder.

(35)Kollektiva varumärken har visat sig vara ett användbart instrument för att främja varor eller tjänster med specifika gemensamma egenskaper. Det är därför lämpligt att nationella kollektiva varumärken omfattas av liknande regler som Europeiska unionens kollektivmärken.

(36)För att förbättra och underlätta tillgången till varumärkesskydd och öka rättssäkerheten och den rättsliga förutsebarheten bör förfarandet för registrering av varumärken i medlemsstaterna vara effektivt och öppet och följa liknande regler som de som gäller för EU-varumärken.

(37)För att säkerställa rättssäkerhet när det gäller omfattningen av varumärkesrättigheter och underlätta tillträdet till varumärkesskydd, bör beteckningen och klassificeringen av varor och tjänster som omfattas av en varumärke sansökan följa samma regler i samtliga medlemsstater och anpassas till de bestämmelser som gäller för EU- varumärken. Beteckningen av varor och tjänster bör vara tillräckligt klar och precis för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna avgöra hur omfattande varumärkesskydd som sökts enbart på grundval av ansökan. Användningen av allmänna begrepp bör tolkas som att de endast inkluderar varor och tjänster som klart omfattas av en terms bokstavliga innebörd. För tydlighetens och rättssäkerhetens skull bör medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt i samarbete med varandra sträva efter att sammanställa en förteckning som återspeglar deras respektive administrativa praxis med avseende på klassificeringen av varor och tjänster.

(38)I syfte att säkerställa ett effektivt varumärkesskydd bör medlemsstaterna tillhandahålla ett effektivt administrativt invändningsförfarande som ger åtminstone innehavaren av äldre varumärkesrättigheter och varje person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning rätt att invända mot registreringen av en varumärkesansökan. I syfte att erbjuda effektiva sätt att återkalla eller ogiltigförklara varumärken bör medlemsstaterna också införa ett administrativt förfarande om upphävande eller ogiltighetsförklaring inom en längre införlivandeperiod på sju år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

L 336/6	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

(39)Det är önskvärt att medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt samarbetar med varandra och med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet på alla områden för registrering och förvaltning av varumärken för att främja enhetliga metoder och verktyg, t.ex. genom att skapa och uppdatera gemensamma eller sammankopplade databaser och portaler för samråd och sökändamål. Vidare bör medlemsstaterna se till att deras myndigheter samarbetar med varandra och med Europeiska unionens byrå för immateriella rättigheter på övriga områden inom deras verksamhet som är relevanta för skyddet av varumärken i unionen.

(40)Detta direktiv bör inte utesluta att varumärken underkastas andra rättsliga bestämmelser än de varumärkes rättsliga bestämmelser som finns i medlemsstaterna, t.ex. bestämmelser om illojal konkurrens, skadeståndsansvar eller konsumentskydd.

(41)Medlemsstaterna är bundna av Pariskonventionen för industriellt rättsskydd (nedan kallad Pariskonventionen) och Trips-avtalet. Det är nödvändigt att detta direktiv helt överensstämmer med bestämmelserna i den konventionen och det avtalet. De av medlemsstaternas skyldigheter som är en följd av konventionen och avtalet bör inte beröras av detta direktiv. Där så är lämpligt bör artikel 351 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tillämpas.

(42)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att främja och skapa en välfungerande inre marknad och underlätta registrering, hantering och skydd av varumärken i unionen till förmån för tillväxt och konkurrenskraft, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(43)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (1) reglerar medlemsstaternas behandling av personuppgifter i samband med detta direktiv.

(44)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2) och avgav ett yttrande den 11 juli 2013.

(45)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(46)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 2008/95/EG vad gäller den tidsfrist för införlivande av rådets direktiv 89/104/EEG (3) med nationell rätt som anges i del B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv är tillämpligt på varumärken avseende varor eller tjänster vilka i en medlemsstat är föremål för registrering eller ansökan om registrering som individuellt varumärke, garanti- eller kontrollmärke eller kollektivmärke, eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om registrering hos Benelux byrå för immateriell äganderätt eller föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(3) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1).

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/7

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a)myndighet: den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat eller Benelux byrå för immateriell äganderätt som anförtrotts ansvaret för registrering av varumärken,

b)register: det register över varumärken som förs av en myndighet.

KAPITEL 2

MATERIELLA BESTÄMMELSER OM VARUMÄRKEN

AVSNITT 1

Tecken som kan utgöra ett varumärke

Artikel 3

Tecken som kan utgöra ett varumärke

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken, särskilt ord, inbegripet personnamn, eller figurer, bokstäver, siffror, färger, formen på en vara eller dess förpackning eller ljud, förutsatt att tecknen i fråga kan

a)särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags, och

b)återges i registret på ett sätt som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten att klart och tydligt avgöra föremålet för det skydd som beviljats innehavaren.

AVSNITT 2

Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

Artikel 4

Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1.Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras: a) Tecken som inte kan utgöra ett varumärke.

b) Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c)Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för framställande eller utförande eller andra egenskaper.

d)Varumärken som består av endast tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

e)Tecken som endast består av

i)en form eller annan egenskap som följer av varans art,

ii)en varas form eller en annan egenskap hos varan som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat,

iii)en varas form eller en annan egenskap som ger varan ett betydande värde.

f)Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmän moral.

g)Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

L 336/8	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

h)Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som ska vägras registrering eller ogiltigförklaras i enlighet med artikel 6 ter i Pariskonventionen.

i)Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller den berörda medlemsstatens nationella rätt eller internationella överenskommelser som unionen eller den berörda medlemsstaten är part i, som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

j)Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part i, som ger skydd för traditionella uttryck för vin.

k)Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part i, som ger skydd för garanterade traditionella specialiteter.

l)Varumärken vilka består av eller i sina väsentliga beståndsdelar återger en äldre växtsortsbenämning som registrerats i enlighet med unionslagstiftningen eller den berörda medlemsstatens nationella rätt eller internationella överenskommelser som unionen eller den berörda medlemsstaten är part i, som ger skydd för växtförädlarrätt och vilka avser växtsorter av samma art eller en närbesläktad art.

2.Ett varumärke ska kunna förklaras ogiltigt om den sökande gjorde sin ansökan om registrering av varumärket i ond tro. Varje medlemsstat får också föreskriva att ett sådant varumärke inte ska registreras.

3.En medlemsstat får bestämma att ett varumärke inte ska registreras eller, om det redan är registrerat, att det ska kunna förklaras ogiltigt i följande fall:

a)Om användningen av varumärket kan förbjudas med stöd av andra lagbestämmelser än medlemsstatens eller unionens varumärkesrätt.

b)Om varumärket innehåller ett tecken av högt symbolvärde, särskilt en religiös symbol.

c)Om varumärket innehåller andra tecken, emblem eller vapen än de som nämns i artikel 6 ter i Pariskonventionen, och som är av allmänt intresse, under förutsättning att vederbörande myndigheter inte gett tillstånd till dess registrering i enlighet med medlemsstatens rätt.

4.Ett varumärke ska inte vägras registrering med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före dagen för registre ringsansökan, och som en följd av den användning som har gjorts av det, har förvärvat särskiljningsförmåga. Ett varumärke ska av samma skäl inte ogiltigförklaras om det före dagen för ansökan om ogiltigförklaring, och som en följd av den användning som har gjorts av det, har förvärvat särskiljningsförmåga.

5.En medlemsstat får besluta att punkt 4 ska gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter dagen för ansökan om registrering men före dagen för registreringen.

Artikel 5

Relativa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1.Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras om

a)det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b)det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2.Med äldre varumärken i punkt 1 avses

a)följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på prioritet för dessa varumärken, nämligen

i)EU-varumärken,

ii)varumärken som har registrerats i den berörda medlemsstaten eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller Nederländerna, hos Benelux byrå för immateriell äganderätt,

iii)varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i den berörda medlemsstaten,

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/9

b)EU-varumärken som i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009 gör befogat anspråk på företräde gentemot ett varumärke i led a ii och iii, även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller tillåtits upphöra,

c)ansökningar om varumärken som avses i leden a och b under förutsättning att de blir registrerade,

d)varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om prioritet med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i den berörda medlemsstaten, i den betydelse som ges ordet välkänt i artikel 6 bis i Pariskonventionen.

3.Ett varumärke ska dessutom inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras om

a)det är identiskt med, eller liknar, ett äldre varumärke oavsett om de varor och tjänster för vilka det har sökts eller registrerats är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i den medlemsstat i vilken ansökan om registrering gäller eller i vilken varumärket är registrerat eller, om det är fråga om ett EU-varumärke, är känt i unionen och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé,

b)ett ombud eller en företrädare för innehavaren av varumärket ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens tillstånd, om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande,

c)och i den mån som, i enlighet med unionslagstiftning eller den berörda medlemsstatens rätt som ger skydd för ur sprungsbeteckningar och geografiska beteckningar,

i)en ansökan om ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning redan hade lämnats in i enlighet med unionslag stiftningen eller den berörda medlemsstatens rätt före tidpunkten för ansökan om registrering av varumärket eller tidpunkten för den prioritet som åberopas i ansökan, under förutsättning att den därefter registreras,

ii)denna ursprungsbeteckning eller geografiska beteckning ger den person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer därav, rätt att förbjuda användning av ett yngre varumärke.

4.En medlemsstat får besluta att ett varumärke inte ska registreras eller, om det är registrerat, ska kunna ogiltigförklaras om och i den mån som

a)rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvsverksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den prioritet som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket,

b)användningen av ett varumärke får förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som avses i punkt 2 och led a i den här punkten och särskilt

i)rätten till namn,

ii)rätten till egen bild,

iii)en upphovsrätt,

iv)en industriell rättighet,

c)varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke som är skyddat utomlands, under förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan handlade i ond tro.

5.Medlemsstaterna ska tillse att det i lämpliga fall inte föreligger någon skyldighet att vägra registrering av eller ogiltigförklara ett varumärke, om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varumärket.

6.En medlemsstat får med avvikelse från punkterna 1–5 bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den medlemsstaten före ikraftträdandet av de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG ska gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

L 336/10	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

Artikel 6

Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av ett varumärke

Om företräde för ett nationellt varumärke eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga och som inte har vidmakthållits eller som inte förnyats åberopas för ett EU- varumärke, får det i efterhand beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det varumärke som utgjorde grunden för den åberopade företrädesrätten, förutsatt att varumärket skulle ha kunnat ogiltigförklaras eller upphävas vid den tidpunkt då det inte vidmakthölls eller inte förnyades. I sådana fall ska företrädet upphöra att gälla.

Artikel 7

Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då registreringshinder eller ogiltighetsgrunder föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, ska vägran att registrera eller ogiltigförklaringen endast avse dessa varor eller tjänster.

Artikel 8

Ett äldre varumärke har bristande särskiljningsförmåga eller är inte känt, vilket utesluter ogiltighetsförklaring

av ett registrerat varumärke

En ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av ett äldre varumärke ska inte godtas vid tidpunkten för ansökan om ogiltighetsförklaring om den inte skulle ha godtagits på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket av något av följande skäl:

a)Det äldre varumärket, som kan förklaras ogiltigt enligt artikel 4.1 b, c eller d, hade ännu inte förvärvat särskilj ningsförmåga som avses i artikel 4.4.

b)Ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.1 b och det äldre varumärket hade ännu inte fått tillräcklig särskiljningsförmåga för att ligga till grund för ett konstaterande av att risk för förväxling i den mening som avses i artikel 5.1 b föreligger.

c)Ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.3 a och det äldre varumärket hade ännu inte blivit känt i den mening som avses i artikel 5.3 a.

Artikel 9

Ogiltighetsförklaring utesluten till följd av passivitet

1.Om innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 eller 5.3 a under fem år i följd har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat, har använts i medlemsstaten och han har varit medveten om det, har den innehavaren inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket ska ogiltigförklaras med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har använts, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre varumärket inte har gjorts i ond tro.

2.Medlemsstaterna får bestämma att punkt 1 i denna artikel ska tillämpas på innehavaren av en annan äldre rättighet som avses i artikel 5.4 a eller b.

3.I de fall som avses i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/11

AVSNITT 3

Rättigheter och begränsningar

Artikel 10

Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1.Registreringen av ett varumärke ger innehavaren en ensamrätt.

2.Utan det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket, ska innehavaren av det registrerade varumärket ha rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, att i näringsverksamhet, för varor eller tjänster, använda ett tecken om

a)tecknet är identiskt med varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat,

b)tecknet är identiskt med eller liknar varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med eller liknar de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket,

c)tecknet är identiskt med eller liknar varumärket oavsett om det används för varor och tjänster som är identiska med eller liknar eller inte liknar dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskilj ningsförmåga eller renommé.

3.Följande handlingar får särskilt förbjudas med stöd av punkt 2: a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b)Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c)Att importera eller exportera varor under tecknet.

d)Att använda tecknet som firma- eller företagsnamn eller som del av ett firma- eller företagsnamn.

e)Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

f)Att använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som strider mot direktiv 2006/114/EG.

4.Utan att det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket ska innehavaren av ett registrerat varumärke också ha rätt att förhindra tredje man från att i näringsverksamhet föra in varor i den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att dessa har övergått till fri omsättning där, om dessa varor, inbegripet deras förpackning, kommer från tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor, eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket.

Varumärkesinnehavarens rätt enligt första stycket ska upphöra om deklaranten eller varuinnehavaren, under det förfarande för att avgöra huruvida intrång har gjorts i det registrerade varumärket som har inletts i enlighet med förordning (EU) nr 608/2013, lägger fram bevis för att innehavaren av det registrerade varumärket inte har rätt att förbjuda att varorna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestinationen för varorna.

5.Om en medlemsstats rätt inte gjorde det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkt 2 b eller c före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG i den berörda medlemsstaten, får den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

6.Punkterna 1, 2, 3 och 5 ska inte påverka en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än användning för att särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

L 336/12	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

Artikel 11

Rätten att förbjuda förberedande åtgärder vad gäller användning av förpackning eller andra underlag

Om det finns risk för att förpackningar, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller andra underlag där varumärket anbringats skulle kunna användas för varor eller tjänster och om användningen skulle utgöra ett intrång i varumärkesinnehavarens rättigheter enligt artikel 10.2 och 10.3, ska innehavaren av det varumärket ha rätt att förbjuda följande åtgärder om de vidtas i näringsverksamhet:

a)Att anbringa ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket på förpackning, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller på andra underlag där märket kan anbringas.

b)Att utbjuda till försäljning eller släppa ut på marknaden, eller lagra för dessa ändamål, eller importera eller exportera förpackning, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller andra underlag där märket anbringas.

Artikel 12

Återgivning av varumärken i lexikon

Om återgivningen av ett varumärke i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk i tryckt eller elektronisk form ger intryck av att varumärket utgör en generisk benämning på de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska utgivaren av verket på begäran av innehavaren av varumärket se till att återgivningen av varumärket utan dröjsmål och för tryckta verk senast i nästa utgåva av verket åtföljs av uppgift om att det är ett registrerat varumärke.

Artikel 13

Förbud att använda ett varumärke som är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn

1.Om ett varumärke är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn för den som innehar detta varumärke, utan innehavarens tillstånd, ska denne ha rätt att

a)invända mot att hans ombud eller företrädare använder varumärket och/eller

b)begära att varumärket överlåts till honom.

2.Punkt 1 ska inte tillämpas om ombudet eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande.

Artikel 14

Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1.Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda a) tredje mans namn eller adress, om denne är en fysisk person,

b)tecken eller upplysningar som saknar särskiljningsförmåga eller som avser varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställande eller utförande eller andra egenskaper,

c)varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt om användning av varumärket är nödvändig för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel.

2.Punkt 1 ska tillämpas endast om tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

3.Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens rätt samt om användningen av den rättigheten sker inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/13

Artikel 15

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1.Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med innehavarens samtycke har släppts ut på marknaden under varumärket inom unionen.

2.Punkt 1 ska inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter att de har släppts ut på marknaden.

Artikel 16

Bruk av varumärken

1.Om innehavaren inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under en sammanhängande femårsperiod, ska varumärket bli föremål för de begränsningar och sanktioner som föreskrivs i artiklarna 17, 19.1, 44.1, 44.2, 46.3 och 46.4, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

2.Om en medlemsstat tillåter invändningsförfaranden efter registrering, ska den femårsperiod som avses i punkt 1 beräknas från och med den dag då det inte längre kan invändas mot varumärket eller, om en invändning har skett, från och med den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet vunnit laga kraft eller invändningen återkallats.

3.När det gäller varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat, ska den femårsperiod som avses i punkt 1 beräknas från den dag då varumärket inte längre kan avvisas eller invändas mot. Om en invändning har skett eller en invändning på absoluta eller relativa grunder har meddelats, ska perioden beräknas från och med den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet eller ett avgörande om absoluta eller relativa grunder för avslag har vunnit laga kraft eller invändningen återkallats.

4.Den första dagen i den femårsperiod som avses i punkterna 1 och 2 ska föras in i registret.

5.Även följande utgör bruk enligt punkt 1:

a)Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljningsförmåga så som det registrerats, oavsett om varumärket i den form det används också är registrerat i innehavarens namn.

b)Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras förpackning endast för exportändamål.

6.Användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren ska anses utgöra innehavarens användning.

Artikel 17

Bristande användning som försvar i mål om intrång

Innehavaren av ett varumärke ska ha rätt att förbjuda användningen av ett tecken endast om innehavarens rättigheter inte kan upphävas i enlighet med artikel 19 när talan om intrång väcks. Om svaranden så begär ska varumärkesin nehavaren lägga fram bevis för att varumärket, under den femårsperiod som föregår dagen då talan väcktes, har tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 med avseende på de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som åberopas som motivering för talan, eller för att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts, under förutsättning att frågan om registrering av varumärket, vid tidpunkten för väckande av talan, har varit slutligen avgjord i minst fem år.

Artikel 18

Mellankommande rättigheter som kan göras gällande av innehavaren av ett yngre registrerat varumärke som

försvar i mål om intrång

1.I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke, om detta yngre varumärke inte skulle förklaras ogiltigt enligt artikel 8, 9.1, 9.2 eller 46.3.

L 336/14	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

2.I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat EU-varumärke, om detta yngre varumärke inte skulle förklaras ogiltigt enligt artikel 53.1, 53.3, 53.4, 54.1, 54.2 eller 57.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

3.Om innehavaren av ett varumärke inte har rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt punkt 1 eller 2, ska innehavaren av detta yngre registrerade varumärke inte ha rätt att förbjuda användning av det äldre varumärket i intrångsförfaranden, även om den äldre rättigheten inte längre får åberopas gentemot det yngre varumärket.

AVSNITT 4

Upphävande av varumärkesrättigheter

Artikel 19

Avsaknad av verkligt bruk som grund för upphävande

1.Ett varumärke ska kunna upphävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i verkligt bruk i medlemsstaten med avseende på de varor eller tjänster för vilka det registrerats.

2.Ingen kan göra gällande att innehavarens rätt till ett varumärke ska upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess användning påbörjats eller återupptagits under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om upphävande.

3.Om användningen av varumärket påbörjas eller återupptas inom en tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken märket inte använts, ska emellertid användningen lämnas utan avseende om förberedelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att göras.

Artikel 20

Varumärke som blivit generiskt eller vilseledande beteckning som grunder för upphävande

Ett varumärke ska kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det registrerades,

a)som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilket det är registrerat,

b)som ett resultat av innehavarens användning av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung.

Artikel 21

Upphävande avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då grunder för upphävande föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska upphävandet av varumärket endast avse dessa varor eller tjänster.

AVSNITT 5

Varumärken som förmögenhetsobjekt

Artikel 22

Överlåtelse av registrerade varumärken

1.Ett varumärke får, oavsett om företaget överlåts, överlåtas för alla eller en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/15

2.En överlåtelse av ett företag i sin helhet ska innefatta överlåtelse av varumärket om inte annat avtalats eller om detta klart framgår av omständigheterna. Denna bestämmelse ska tillämpas när det föreligger en avtalsenlig förpliktelse att överlåta företaget.

3.Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera överföringar i sina register.

Artikel 23

Sakrätt

1.Ett varumärke får utan samband med företaget ställas som säkerhet eller bli föremål för en sakrätt.

2.Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera sakrätt i sina register.

Artikel 24

Exekutiva åtgärder

1.Ett varumärke får bli föremål för exekutiva åtgärder.

2.Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera exekutiva åtgärder i sina register.

Artikel 25

Licensiering

1.Licens för ett varumärke får ges för en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller en del av den berörda medlemsstatens territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2.Innehavaren av ett varumärke får åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på

a)licensens giltighetstid,

b)den av registreringen skyddade formen under vilket varumärket får användas,

c)arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,

d)området inom vilket varumärket får användas, eller

e)kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i licensavtalet får licenstagaren endast väcka talan om intrång i varumärket om dess innehavare samtycker till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i varumärket inom skälig tid efter underrättelse om detta.

4.En licenstagare ska äga rätt att intervenera i det mål om intrång som innehavaren av varumärket har inlett för att kunna erhålla skadestånd för den skada som han lidit.

5.Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera licenser i sina register.

Artikel 26

Ansökningar om varumärke som förmögenhetsobjekt

Artiklarna 22–25 ska tillämpas på ansökningar om varumärken.

L 336/16	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

AVSNITT 6

Garanti- eller kontrollmärken och kollektivmärken

Artikel 27

Definitioner

I detta direktiv avses med:

a)garanti- eller kontrollmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av märket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som certifieras av innehavaren av märket vad gäller material, sättet att tillverka varor eller utföra tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper från varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt,

b)kollektivmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av varumärket och som är ägnat att särskilja de varor eller tjänster som härrör från medlemmarna i den sammanslutning som innehar varumärket från de varor eller tjänster som härrör från andra företag.

Artikel 28

Garanti- eller kontrollmärken

1.Medlemsstaterna får föreskriva om registrering av garanti- eller kontrollmärken.

2.Alla fysiska eller juridiska personer, inbegripet offentligrättsliga institutioner, myndigheter och organ får ansöka om garanti- eller kontrollmärken under förutsättning att en sådan person inte bedriver affärsverksamhet som inbegriper tillhandahållande av varor eller tjänster av det slag som certifierats.

Medlemsstaterna får föreskriva att ett garanti- eller kontrollmärke inte ska registreras om sökanden inte är behörig att certifiera de varor eller tjänster för vilka märket ska registreras.

3.Medlemsstaterna får föreskriva att garanti- eller kontrollmärken inte ska registreras, eller att de ska upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av andra grunder än de som nämns i artiklarna 4, 19 och 20 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

4.Med avvikelse från artikel 4.1 c får medlemsstaterna föreskriva att tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, kan utgöra garanti- eller kontrollmärken. Ett sådant garanti- eller kontrollmärke ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att tredje man brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

5.De krav som anges i artikel 16 ska anses vara uppfyllda när en person som har rätt att använda ett garanti- eller kontrollmärke gör verkligt bruk av det i enlighet med artikel 16.

Artikel 29

Kollektivmärken

1.Medlemsstaterna ska föreskriva om registrering av kollektivmärken.

2.Sammanslutningar av tillverkare, producenter, tjänsteproducenter eller näringsidkare som enligt den rätt som reglerar dess ställning har rätt att i eget namn inneha rättigheter och skyldigheter, att ingå avtal eller utföra andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter får, liksom offentligrättsliga juridiska personer, ansöka om kollektivmärken.

3.Med avvikelse från artikel 4.1 c får medlemsstaterna föreskriva att tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, kan utgöra kollektivmärken. Ett sådant kollektivmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att tredje man brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/17

Artikel 30

Bestämmelser för användning av kollektivmärket

1.Den som ansöker om ett kollektivmärke ska lämna in de bestämmelser som reglerar dess användning till myndigheten.

2.I bestämmelserna om användningen ska det åtminstone anges vilka personer som har rätt att använda kollektivmärket, villkoren för medlemskap i sammanslutningen och villkoren för märkets användning, däribland sanktioner. Bestämmelser om användningen av ett sådant märke som avses i artikel 29.3 ska innefatta rätten för en person, vars varor eller tjänster har sitt ursprung i det berörda geografiska området, att bli medlem i den sammanslutning som innehar kollektivmärket, under förutsättning att personen uppfyller bestämmelsernas övriga villkor.

Artikel 31

Avslag på en ansökan

1.Förutom de grunder för avslag på en ansökan om varumärke som anges i artiklarna 4 och 5 ska en ansökan om ett kollektivmärke, där så är lämpligt och med undantag för artikel 4.1 c om tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas geografiska ursprung och utan att det påverkar en myndighets rätt att inte genomföra en granskning av relativa hinder ex officio, avslås om den inte uppfyller bestämmelserna i artikel 27 b, 29 eller 30, eller om bestämmelserna om användning av det kollektivmärket strider mot allmän ordning eller moral.

2.En ansökan om ett kollektivmärke ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det är troligt att det kan uppfattas som någonting annat än ett kollektivmärke.

3.En ansökan ska inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna om användning av kollektivmärket uppfyller de krav som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 32

Bruk av kollektivmärken

Kraven i artikel 16 ska anses vara uppfyllda när en person som har rätt att använda ett kollektivmärke gör verkligt bruk av det i enlighet med den artikeln.

Artikel 33

Ändringar av bestämmelserna om användning av ett kollektivmärke

1.Innehavaren av ett kollektivmärke ska till myndigheten lämna in de bestämmelser om användning som har ändrats.

2.Ändringar av bestämmelserna om användning ska införas i registret, förutom då de ändrade bestämmelserna inte uppfyller villkoren i artikel 30 eller om de avser en av de grunder för avslag som avses i artikel 31.

3.Vid tillämpningen av detta direktiv ska ändringar av bestämmelserna om användning börja gälla först från och med den dag då de ändringarna införts i registret.

Artikel 34

Personer som har rätt att väcka talan om intrång

1.Artikel 25.3 och 25.4 ska tillämpas på alla som har rätt att använda ett kollektivmärke.

2.Om någon som har rätt att använda ett kollektivmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av märket, ska innehavaren av detta märke ha rätt att kräva skadestånd på deras vägnar.

L 336/18	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

Artikel 35

Ytterligare grunder för upphävande

Utöver de grunder för upphävande som anges i artiklarna 19 och 20 ska de rättigheter som tillhör en innehavare av ett kollektivmärke förklaras upphävda på följande grunder:

a)Om innehavaren inte vidtar rimliga åtgärder för att förhindra att märket används på sätt som inte är förenligt med de villkor för användning som anges i bestämmelserna om användning och de eventuella ändringar av dessa bestämmelser som har införts i registret.

b)Om personer som har rätt att använda märket har använt det på ett sådant sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas på det sätt som avses i artikel 31.2.

c)Om en ändring i bestämmelserna om användning av märket har införts i registret i strid med artikel 33.2, om inte innehavaren av märket genom att ytterligare ändra bestämmelserna om användning uppfyller kraven i den artikeln.

Artikel 36

Ytterligare ogiltighetsgrunder

Utöver de ogiltighetsgrunder som föreskrivs i artikel 4, där så är lämpligt med undantag för artikel 4.1 c om tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, och artikel 5, ska ett kollektivmärke som har registrerats i strid med artikel 31 förklaras ogiltigt, om inte innehavaren av märket genom att ändra bestämmelserna om användning uppfyller artikel 31.

KAPITEL 3

FÖRFARANDEN

AVSNITT 1

Ansökan och registrering

Artikel 37

Krav på ansökan

1.En ansökan om registrering av ett varumärke ska åtminstone innehålla samtliga följande: a) En begäran om registrering.

b) Uppgifter som gör det möjligt att fastslå sökandens identitet.

c) En förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs. d) En återgivning av varumärket som uppfyller kraven i artikel 3 b.

2.En varumärkesansökan ska vara föremål för en avgift som den berörda medlemsstaten fastställer.

Artikel 38

Ansökningsdag

1.Dagen för inlämnande av en varumärkesansökan ska vara den dag då de handlingar som innehåller de uppgifter som anges i artikel 37.1 lämnas in till myndigheten av sökanden.

2.Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att en avgift som avses i artikel 37.2 ska betalas för fastställelsen av ansökningsdag.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/19

Artikel 39

Beteckning och klassificering av varor och tjänster

1.De varor och tjänster för vilka varumärkesregistrering söks ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som fastställts i Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken (nedan kallad Niceklassificeringen).

2.Sökanden ska tillräckligt tydligt och exakt ange de varor och tjänster för vilka skyddet söks för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer enbart utifrån den informationen ska kunna avgöra omfattningen av det skydd som söks.

3.Vid tillämpningen av punkt 2 får de allmänna beteckningar som ingår i klassrubrikerna i Niceklassificeringen eller andra allmänna uttryck användas, förutsatt att de uppfyller de relevanta normer för tydlighet och exakthet som fastställs i denna artikel.

4.Myndigheten ska avslå ansökan med avseende på beteckningar eller uttryck som är oklara eller otydliga, om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en tidsfrist som myndigheten fastställer.

5.Användningen av allmänna uttryck, inklusive de allmänna beteckningar som återfinns i klassrubrikerna i Niceklas sificeringen, ska tolkas så att de innefattar alla varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd. Användningen av sådana uttryck eller beteckningar får inte tolkas som ett anspråk på varor och tjänster som inte kan uppfattas på det sättet.

6.Om sökanden begär registrering för mer än en klass, ska sökanden gruppera varorna och tjänsterna enligt klasserna i Niceklassificeringen, varvid varje grupp ska föregås av numret på den klass till vilken den gruppen av varor eller tjänster hör, och lägga fram dem i samma ordning som klasserna.

7.Varor och tjänster ska inte anses likna varandra av det skälet att de förekommer i samma klass enligt Niceklassifi ceringen. Varor och tjänster ska inte anses skilja sig från varandra av det skälet att de förekommer i olika klasser enligt Niceklassificeringen.

Artikel 40

Anmärkningar från tredje man

1.Medlemsstaterna får föreskriva att fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar eller organ, som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter, innan ett varumärke registreras till myndigheten får lämna in skriftliga anmärkningar och i dem ange på vilka grunder varumärket inte bör registreras ex officio.

De personer och sammanslutningar eller organ som avses i första stycket ska inte betraktas som parter i förfarandet vid myndigheten.

2.Utöver de skäl som avses i punkt 1 i denna artikel får varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning eller organ som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter till myndigheten lämna in skriftliga anmärkningar med angivande av de särskilda skäl enligt vilka ansökan om ett kollektivmärke bör avslås enligt artikel 31.1 och 31.2. Denna bestämmelse får utvidgas till att omfatta kontroll- eller garantimärken i de fall som de regleras i medlemsstaterna.

Artikel 41

Delning av ansökningar och registreringar

Sökanden eller innehavaren får dela upp en nationell ansökan om eller registrering av ett varumärke i två eller flera separata ansökningar eller registreringar genom att sända en anmälan till myndigheten och för varje delansökan eller delregistrering ange vilka varor eller tjänster i den ursprungliga ansökan eller registreringen som ska omfattas av delansökan eller delregistreringen.

L 336/20	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

Artikel 42

Klassavgifter

Medlemsstaterna får föreskriva att det för ansökan om och förnyelse av ett varumärke ska betalas en tilläggsavgift för varje klass av varor och tjänster som går utöver den första klassen.

AVSNITT 2

Förfaranden för invändning, upphävande och ogiltighet

Artikel 43

Invändningsförfarande

1.Medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina myndigheter för att invända mot registrering av en varumärkesansökan på de grunder som anges i artikel 5.

2.Det administrativa förfarande som avses i punkt 1 i denna artikel ska åtminstone föreskriva att innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 och 5.3 a och den person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som avses i artikel 5.3 c ska ha rätt att framställa en invändning. En invändning får framställas rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare, och rörande en del av eller alla de varor och tjänster för vilka den äldre rättigheten är skyddad eller ansöktes om, och invändningen får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket söks.

3.Parterna ska på gemensam begäran beviljas en tidsfrist på minst två månader under invändningsförfarandet för att möjliggöra en uppgörelse i godo mellan sökanden och den invändande parten.

Artikel 44

Bristande användning som försvar i invändningsförfaranden

1.I invändningsförfaranden enligt artikel 43 gäller att om den femårsperiod inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16, har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket som har invänt på sökandens begäran lägga fram bevis för att det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 under den femårsperiod som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller för att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts. I avsaknad av sådan bevisning ska invändningen avslås.

2.Om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det har registrerats, ska det vid prövning av invändningen i enlighet med punkt 1 anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

3.Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska även tillämpas om det äldre varumärket är ett EU-varumärke. I ett sådant fall ska det verkliga bruket av EU-varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 45

Ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring

1.Utan att det påverkar parternas rätt till överklagande till domstol ska medlemsstaterna sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande hos sina myndigheter om upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett varumärke.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/21

2.Det administrativa förfarandet för upphävande ska föreskriva att varumärket ska upphävas av de skäl som föreskrivs i artiklarna 19 och 20.

3.Det administrativa förfarandet för ogiltighet ska föreskriva att varumärket ska förklaras ogiltigt åtminstone av följande skäl:

a)Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det inte uppfyller de krav som föreskrivs i artikel 4.

b)Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det fanns en äldre rättighet i den mening som avses i artikel 5.1–5.3.

4.Det administrativa förfarandet ska föreskriva att åtminstone följande ska ha rätt att lämna in en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring:

a)Vid tillämpningen av punkterna 2 och 3 a, fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar eller organ inrättats för att företräda tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter, vilka sammanslutningar enligt tillämplig rätt har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

b)När det gäller punkt 3 b i denna artikel, innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 och 5.3 a och den person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbe teckning eller geografisk beteckning som avses i artikel 5.3 c.

5.En ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket registrerats.

6.En ansökan om ogiltighetsförklaring får lämnas in rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare.

Artikel 46

Bristande användning som försvar i förfaranden som avser ansökan om ogiltighetsförklaring

1.I förfaranden för ogiltighetsförklaring på grundval av ett registrerat varumärke med en tidigare ansökningsdag eller prioritetsdag gäller att innehavaren av det äldre varumärket, om innehavaren av det yngre varumärket så begär, ska lägga fram bevis för att det äldre varumärket under den femårsperiod som föregår dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring har tagits i verkligt bruk i enlighet med artikel 16 i samband med de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som åberopas som grund för ansökan, eller för att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts, förutsatt att det äldre varumärket har varit registrerat i minst fem år den dag då en ansökan om ogiltighetsförklaring lämnas in.

2.Om den femårsperiod under vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket, utöver de bevis som krävs enligt punkt 1 i den här artikeln, lägga fram bevis för att varumärket har tagits i verkligt bruk under den femårsperiod som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen, eller för att det fanns fullgoda skäl till att varumärket inte använts.

3.I avsaknad av de bevis som avses i punkterna 1 och 2 ska en ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av ett äldre varumärke avslås.

4.Om det äldre varumärket i enlighet med artikel 16 endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

5.Punkterna 1–4 i denna artikel ska även tillämpas om det äldre varumärket är ett EU-varumärke. I ett sådant fall ska verkligt bruk av EU-varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

L 336/22	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

Artikel 47

Rättsverkningar av upphävande och ogiltighet

1.I den utsträckning som innehavarens rättigheter har förklarats upphävda ska ett registrerat varumärke anses ha förlorat de rättsverkningar som anges i detta direktiv från dagen för ansökan om upphävande. På begäran av en av parterna får det i beslutet rörande ansökan om upphävande fastställas den tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade.

2.I den utsträckning som varumärket har förklarats ogiltigt ska ett registrerat varumärke från första början anses ha saknat de rättsverkningar som anges i detta direktiv.

AVSNITT 3

Varaktighet och förnyelse av registrering

Artikel 48

Registreringens giltighetstid

1.Varumärken ska registreras för en tioårsperiod räknat från den dag då ansökan lämnas in.

2.Registreringen får förlängas för ytterligare tioårsperioder i enlighet med artikel 49.

Artikel 49

Förnyelse

1.Registreringen av ett varumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av varumärket eller av någon som har rätt att göra detta enligt lag eller avtal, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats. Medlemsstaterna får föreskriva att mottagande av betalning av förnyelseavgifterna ska anses utgöra en sådan begäran.

2.Myndigheten ska informera innehavaren av varumärket om att registreringsperioden är på väg att löpa ut åtminstone sex månader innan så sker. Myndigheten ska inte hållas ansvarig om den underlåter att lämna denna information.

3.Begäran om förnyelse ska lämnas in och förnyelseavgifterna betalas inom en period på minst sex månader omedelbart före utgången av registreringen. Om så inte skett, får begäran lämnas in inom en ytterligare sexmånadersperiod räknat från utgången av registreringsperioden eller den påföljande förnyelsen av denna. Förnyelseav gifterna och en tilläggsavgift ska betalas inom denna ytterligare period.

4.Om en begäran har getts in, eller avgifterna betalats, endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska registreringen förnyas endast för dessa varor eller tjänster.

5.Förnyelsen ska gälla från och med den dag då den befintliga registreringen löper ut. Förnyelsen ska registreras i registret.

AVSNITT 4

Kommunikation med myndigheten

Artikel 50

Kommunikation med myndigheten

Parterna i förfarandet eller, i förekommande fall, deras företrädare ska utse en officiell adress, vilken ska användas för all officiell kommunikation med myndigheten. Medlemsstaterna ska ha rätt att kräva att en sådan officiell adress är belägen i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

23.12.2015	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 336/23

KAPITEL 4

ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 51

Samarbete på området registrering och förvaltning av varumärken

Myndigheterna ska ha rätt att samarbeta på ett ändamålsenligt sätt med varandra och med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet för att främja enhetliga metoder och verktyg i samband med granskning och registrering av varumärken.

Artikel 52

Samarbete på andra områden

Myndigheterna ska ha rätt att samarbeta på ett ändamålsenligt sätt med varandra och med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet på alla verksamhetsområden av betydelse för skyddet av varumärken i unionen, utöver dem som nämns i artikel 51.

KAPITEL 5

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 53

Uppgiftsskydd

Den behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna inom ramen för detta direktiv ska omfattas av nationell rätt för genomförande av direktiv 95/46/EG.

Artikel 54

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 3–6, 8–14, 16, 17, 18, 22–39, 41 och 43–50 senast den 14 januari 2019. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 45 senast den 14 januari 2023. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 55

Upphävande

Direktiv 2008/95/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 15 januari 2019, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning av direktiv 89/104/EEG som anges i del B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

L 336/24	SV	Europeiska unionens officiella tidning	23.12.2015

Artikel 56

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artiklarna 1, 7, 15, 19, 20, 21 och 54–57 ska tillämpas från och med den 15 januari 2019.

Artikel 57

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 16 december 2015.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		N. SCHMIT
Ordförande		Ordförande

23.12.2015		SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 336/25

				BILAGA
				Jämförelsetabell

			Direktiv 2008/95/EG		Detta direktiv

	Artikel 1				Artikel 1
	—				Artikel 2
	Artikel 2				Artikel 3
	Artikel 3.1 a–h				Artikel 4.1 a–h
	—				Artikel 4.1 i–l
	Artikel 3.2 a–c				Artikel 4.3 a–c
	Artikel 3.2 d				Artikel 4.2
	Artikel 3.3 första meningen				Artikel 4.4 första meningen
	—				Artikel 4.4 andra meningen
	Artikel 3.3 andra meningen				Artikel 4.5
	Artikel 3.4				—
	Artikel 4.1 och 4.2				Artikel 5.1 och 5.2
	Artikel 4.3 och 4.4 a				Artikel 5.3 a
	—				Artikel 5.3 b
	—				Artikel 5.3 c
	Artikel 4.4 b och c				Artikel 5.4 a och b
	Artikel 4.4 d–f				—
	Artikel 4.4 g				Artikel 5.4 c
	Artikel 4.5 och 4.6				Artikel 5.5 och 5.6
	—				Artikel 8
	Artikel 5.1 första meningen				Artikel 10.1
	Artikel 5.1 andra meningen inledningen				Artikel 10.2 inledningen av meningen
	Artikel 5.1 a och b				Artikel 10.2 a och b
	Artikel 5.2				Artikel 10.2 c
	Artikel 5.3 a–c				Artikel 10.3 a–c
	—				Artikel 10.3 d
	Artikel 5.3 d				Artikel 10.3 e
	—				Artikel 10.3 f
	—				Artikel 10.4
	Artikel 5.4 och 5.5				Artikel 10.5 och 10.6
	—				Artikel 11
	—				Artikel 12
	—				Artikel 13

L 336/26		SV		Europeiska unionens officiella tidning		23.12.2015


			Direktiv 2008/95/EG		Detta direktiv

	Artikel 6.1 a–c				Artikel 14.1 a–c, och 14.2
	Artikel 6.2				Artikel 14.3
	Artikel 7				Artikel 15
	Artikel 8.1 och 8.2				Artikel 25.1 och 25.2
	—				Artikel 25.3–25.5
	Artikel 9				Artikel 9
	Artikel 10.1 första stycket				Artikel 16.1
	—				Artikel 16.2–16.4
	Artikel 10.1 andra stycket				Artikel 16.5
	Artikel 10.2				Artikel 16.6
	Artikel 10.3				—
	Artikel 11.1				Artikel 46.1–46.3
	Artikel 11.2				Artikel 44.1
	Artikel 11.3				Artikel 17
	Artikel 11.4				Artiklarna 17, 44.2 och 46.4
	—				Artikel 18
	Artikel 12.1 första stycket				Artikel 19.1
	Artikel 12.1 andra stycket				Artikel 19.2
	Artikel 12.1 tredje stycket				Artikel 19.3
	Artikel 12.2				Artikel 20
	Artikel 13				Artiklarna 7 och 21
	Artikel 14				Artikel 6
	—				Artiklarna 22–24
	—				Artikel 26
	—				Artikel 27
	Artikel 15.1				Artikel 28.1 och 28.3
	Artikel 15.2				Artikel 28.4
	—				Artikel 28.2 och 28.5
	—				Artiklarna 29–54.1
	Artikel 16				Artikel 54.2
	Artikel 17				Artikel 55
	Artikel 18				Artikel 56
	Artikel 19				Artikel 57

L 73/38	SV	Europeiska unionens officiella tidning	18.3.2017

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för

tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning

(Europeiska unionens officiella tidning L 336 av den 23 december 2015)

I hela direktivet ska termen ”ombud” ersättas med ”agent” och eventuella grammatiska ändringar göras.

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller)

(Europeiska unionens officiella tidning L 341 av den 24 december 2015)

Sidan 32, artikel 1.19 (angående artikel 18)

I stället för: ”Artikel 18

Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i ett ombuds namn

1.Om ett EU-varumärke är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn för den som innehar det varumärket, utan dennes tillstånd, ska innehavaren ha rätt att begära att registreringen av EU-varumärket överlåts till honom om inte ombudet eller företrädaren visar fog för sitt handlande.”

ska det stå: ”Artikel 18

Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i en agents namn

1.Om ett EU-varumärke är registrerat i en agents eller en företrädares namn för den som innehar det varumärket, utan dennes tillstånd, ska innehavaren ha rätt att begära att registreringen av EU-varumärket överlåts till honom om inte agenten eller företrädaren visar fog för sitt handlande.”.

Sidan 45, artikel 1.54 (angående artikel 57a)

I stället för: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a … samt för överlåtelse av ett EU-varumärke som är registrerat i ett ombuds namn enligt artikel 18.”

ska det stå: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a … samt för överlåtelse av ett EU-varumärke som är registrerat i en agents namn enligt artikel 18.”.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/1

(Legislative acts)

DIRECTIVES

DIRECTIVE (EU) 2015/2436 OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL

of 16 December 2015

to approximate the laws of the Member States relating to trade marks

(Recast)

(Text with EEA relevance)

THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,

Having regard to the Treaty on the Functioning of the European Union, and in particular Article 114(1) thereof,

Having regard to the proposal from the European Commission,

After transmission of the draft legislative act to the national parliaments,

Having regard to the opinion of the European Economic and Social Committee (1),

Acting in accordance with the ordinary legislative procedure (2),

Whereas:

(1)A number of amendments should be made to Directive 2008/95/EC of the European Parliament and of the Council (3). In the interests of clarity, that Directive should be recast.

(2)Directive 2008/95/EC has harmonised central provisions of substantive trade mark law which at the time of adoption were considered as most directly affecting the functioning of the internal market by impeding the free movement of goods and the freedom to provide services in the Union.

(3)Trade mark protection in the Member States coexists with protection available at Union level through European Union trade marks (‘EU trade marks’) which are unitary in character and valid throughout the Union as laid down in Council Regulation (EC) No 207/2009 (4). The coexistence and balance of trade mark systems at national and Union level in fact constitutes a cornerstone of the Union's approach to intellectual property protection.

(4)Further to the Commission's communication of 16 July 2008 on an industrial property rights strategy for Europe, the Commission carried out a comprehensive evaluation of the overall functioning of the trade mark system in Europe as a whole, covering Union and national levels and the interrelation between the two.

(1) OJ C 327, 12.11.2013, p. 42.

(2) Position of the European Parliament of 25 February 2014 (not yet published in the Official Journal) and position of the Council at first reading of 10 November 2015 (not yet published in the Official Journal). Position of the European Parliament of 15 December 2015.

(3) Directive 2008/95/EC of the European Parliament and of the Council of 22 October 2008 to approximate the laws of the Member States relating to trade marks (OJ L 299, 8.11.2008, p. 25).

(4) Council Regulation (EC) No 207/2009 of 26 February 2009 on the Community trade mark (OJ L 78, 24.3.2009, p. 1).

L 336/2	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

(5)In its conclusions of 25 May 2010 on the future revision of the trade mark system in the European Union, the Council called on the Commission to present proposals for the revision of Regulation (EC) No 207/2009 and Directive 2008/95/EC. The revision of that Directive should include measures to make it more consistent with Regulation (EC) No 207/2009, which would thus reduce the areas of divergence within the trade mark system in Europe as a whole, while maintaining national trade mark protection as an attractive option for applicants. In this context, the complementary relationship between the EU trade mark system and national trade mark systems should be ensured.

(6)The Commission concluded in its communication of 24 May 2011 entitled ‘A single market for intellectual property rights’ that in order to meet increased demands from stakeholders for faster, higher quality, more streamlined trade mark registration systems, which are also more consistent, user friendly, publicly accessible and technologically up to date, there is a necessity to modernise the trade mark system in the Union as a whole and adapt it to the internet era.

(7)Consultation and evaluation for the purpose of this Directive has revealed that, in spite of the previous partial harmonisation of national laws, there remain areas where further harmonisation could have a positive impact on competitiveness and growth.

(8)In order to serve the objective of fostering and creating a well-functioning internal market and to facilitate acquiring and protecting trade marks in the Union, to the benefit of the growth and the competitiveness of European businesses, in particular small and medium-sized enterprises, it is necessary to go beyond the limited scope of approximation achieved by Directive 2008/95/EC and extend approximation to other aspects of substantive trade mark law governing trade marks protected through registration pursuant to Regulation (EC) No 207/2009.

(9)For the purpose of making trade mark registrations throughout the Union easier to obtain and administer, it is essential to approximate not only provisions of substantive law but also procedural rules. Therefore, the principal procedural rules in the area of trade mark registration in the Member States and in the EU trade mark system should be aligned. As regards procedures under national law, it is sufficient to lay down general principles, leaving the Member States free to establish more specific rules.

(10)It is essential to ensure that registered trade marks enjoy the same protection under the legal systems of all the Member States. In line with the extensive protection granted to EU trade marks which have a reputation in the Union, extensive protection should also be granted at national level to all registered trade marks which have a reputation in the Member State concerned.

(11)This Directive should not deprive the Member States of the right to continue to protect trade marks acquired through use but should take them into account only with regard to their relationship with trade marks acquired by registration.

(12)Attainment of the objectives of this approximation of laws requires that the conditions for obtaining and continuing to hold a registered trade mark be, in general, identical in all Member States.

(13)To this end, it is necessary to list examples of signs which are capable of constituting a trade mark, provided that such signs are capable of distinguishing the goods or services of one undertaking from those of other undertakings. In order to fulfil the objectives of the registration system for trade marks, namely to ensure legal certainty and sound administration, it is also essential to require that the sign is capable of being represented in a manner which is clear, precise, self-contained, easily accessible, intelligible, durable and objective. A sign should therefore be permitted to be represented in any appropriate form using generally available technology, and thus not necessarily by graphic means, as long as the representation offers satisfactory guarantees to that effect.

(14)Furthermore, the grounds for refusal or invalidity concerning the trade mark itself, including the absence of any distinctive character, or concerning conflicts between the trade mark and earlier rights, should be listed in an exhaustive manner, even if some of those grounds are listed as an option for the Member States which should therefore be able to maintain or introduce them in their legislation.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/3

(15)In order to ensure that the levels of protection afforded to geographical indications by Union legislation and national law are applied in a uniform and exhaustive manner in the examination of absolute and relative grounds for refusal throughout the Union, this Directive should include the same provisions in relation to geographical indications as contained in Regulation (EC) No 207/2009. Furthermore, it is appropriate to ensure that the scope of absolute grounds is extended to also cover protected traditional terms for wine and traditional specialties guaranteed.

(16)The protection afforded by the registered trade mark, the function of which is in particular to guarantee the trade mark as an indication of origin, should be absolute in the event of there being identity between the mark and the corresponding sign and the goods or services. The protection should apply also in the case of similarity between the mark and the sign and the goods or services. It is indispensable to give an interpretation of the concept of similarity in relation to the likelihood of confusion. The likelihood of confusion, the appreciation of which depends on numerous elements and, in particular, on the recognition of the trade mark on the market, the association which can be made with the used or registered sign, the degree of similarity between the trade mark and the sign and between the goods or services identified, should constitute the specific condition for such protection. The ways in which a likelihood of confusion can be established, and in particular the onus of proof in that regard, should be a matter for national procedural rules which should not be prejudiced by this Directive.

(17)In order to ensure legal certainty and full consistency with the principle of priority, under which a registered earlier trade mark takes precedence over later registered trade marks, it is necessary to provide that the enforcement of rights which are conferred by a trade mark should be without prejudice to the rights of proprietors acquired prior to the filing or priority date of the trade mark. Such an approach is in conformity with Article 16(1) of the Agreement on trade-related aspects of intellectual property rights of 15 April 1994 (‘TRIPS Agreement’).

(18)It is appropriate to provide that an infringement of a trade mark can only be established if there is a finding that the infringing mark or sign is used in the course of trade for the purposes of distinguishing goods or services. Use of the sign for purposes other than for distinguishing goods or services should be subject to the provisions of national law.

(19)The concept of infringement of a trade mark should also comprise the use of the sign as a trade name or similar designation, as long as such use is made for the purposes of distinguishing goods or services.

(20)In order to ensure legal certainty and full consistency with specific Union legislation, it is appropriate to provide that the proprietor of a trade mark should be entitled to prohibit a third party from using a sign in comparative advertising where such comparative advertising is contrary to Directive 2006/114/EC of the European Parliament and of the Council (1).

(21)In order to strengthen trade mark protection and combat counterfeiting more effectively, and in line with inter national obligations of the Member States under the World Trade Organisation (WTO) framework, in particular Article V of the General Agreement on Tariffs and Trade on freedom of transit and, as regards generic medicines, the ‘Declaration on the TRIPS Agreement and public health’ adopted by the Doha WTO Ministerial Conference on 14 November 2001, the proprietor of a trade mark should be entitled to prevent third parties from bringing goods, in the course of trade, into the Member State where the trade mark is registered without being released for free circulation there, where such goods come from third countries and bear without authorisation a trade mark which is identical or essentially identical with the trade mark registered in respect of such goods.

(22)To this effect, it should be permissible for trade mark proprietors to prevent the entry of infringing goods and their placement in all customs situations, including, in particular transit, transhipment, warehousing, free zones, temporary storage, inward processing or temporary admission, also when such goods are not intended to be placed on the market of the Member State concerned. In performing customs controls, the customs authorities should make use of the powers and procedures laid down in Regulation (EU) No 608/2013 of the European Parliament and of the Council (2), also at the request of the right holders. In particular, the customs authorities should carry out the relevant controls on the basis of risk analysis criteria.

(1) Directive 2006/114/EC of the European Parliament and of the Council of 12 December 2006 concerning misleading and comparative advertising (OJ L 376, 27.12.2006, p. 21).

(2) Regulation (EU) No 608/2013 of the European Parliament and of the Council of 12 June 2013 concerning customs enforcement of intellectual property rights and repealing Council Regulation (EC) No 1383/2003 (OJ L 181, 29.6.2013, p. 15).

L 336/4	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

(23)In order to reconcile the need to ensure the effective enforcement of trade mark rights with the necessity to avoid hampering the free flow of trade in legitimate goods, the entitlement of the proprietor of the trade mark should lapse where, during the subsequent proceedings initiated before the judicial or other authority competent to take a substantive decision on whether the registered trade mark has been infringed, the declarant or the holder of the goods is able to prove that the proprietor of the registered trade mark is not entitled to prohibit the placing of the goods on the market in the country of final destination.

(24)Article 28 of Regulation (EU) No 608/2013 provides that a right holder is to be liable for damages towards the holder of the goods where, inter alia, the goods in question are subsequently found not to infringe an intellectual property right.

(25)Appropriate measures should be taken with a view to ensuring the smooth transit of generic medicines. With respect to international non-proprietary names (INN) as globally recognised generic names for active substances in pharmaceutical preparations, it is vital to take due account of the existing limitations on the effect of trade mark rights. Consequently, the proprietor of a trade mark should not have the right to prevent a third party from bringing goods into a Member State where the trade mark is registered without being released for free circulation there based upon similarities between the INN for the active ingredient in the medicines and the trade mark.

(26)In order to enable proprietors of registered trade marks to combat counterfeiting more effectively, they should be entitled to prohibit the affixing of an infringing trade mark to goods, and certain preparatory acts carried out prior to such affixing.

(27)The exclusive rights conferred by a trade mark should not entitle the proprietor to prohibit the use of signs or indications by third parties which are used fairly and thus in accordance with honest practices in industrial and commercial matters. In order to create equal conditions for trade names and trade marks against the background that trade names are regularly granted unrestricted protection against later trade marks, such use should only be considered to include the use of the personal name of the third party. Such use should further permit the use of descriptive or non-distinctive signs or indications in general. Furthermore, the proprietor should not be entitled to prevent the fair and honest use of the mark for the purpose of identifying or referring to the goods or services as those of the proprietor. Use of a trade mark by third parties to draw the consumer`s attention to the resale of genuine goods that were originally sold by, or with the consent of, the proprietor of the trade mark in the Union should be considered as being fair as long as it is at the same time in accordance with honest practices in industrial and commercial matters. Use of a trade mark by third parties for the purpose of artistic expression should be considered as being fair as long as it is at the same time in accordance with honest practices in industrial and commercial matters. Furthermore, this Directive should be applied in a way that ensures full respect for fundamental rights and freedoms, and in particular the freedom of expression.

(28)It follows from the principle of free movement of goods that the proprietor of a trade mark should not be entitled to prohibit its use by a third party in relation to goods which have been put into circulation in the Union, under the trade mark, by him or with his consent, unless the proprietor has legitimate reasons to oppose further commercialisation of the goods.

(29)It is important, for reasons of legal certainty to provide that, without prejudice to his interests as a proprietor of an earlier trade mark, the latter may no longer request a declaration of invalidity or oppose the use of a trade mark subsequent to his own trade mark, of which he has knowingly tolerated the use for a substantial length of time, unless the application for the subsequent trade mark was made in bad faith.

(30)In order to ensure legal certainty and safeguard legitimately acquired trade mark rights, it is appropriate and necessary to provide that, without prejudice to the principle that the later trade mark cannot be enforced against the earlier trade mark, proprietors of earlier trade marks should not be entitled to obtain refusal or invalidation or to oppose the use of a later trade mark if the later trade mark was acquired at a time when the earlier trade mark was liable to be declared invalid or revoked, for example because it had not yet acquired distinctiveness through use, or if the earlier trade mark could not be enforced against the later trade mark because the necessary conditions were not applicable, for example when the earlier mark had not yet obtained a reputation.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/5

(31)Trade marks fulfil their purpose of distinguishing goods or services and allowing consumers to make informed choices only when they are actually used on the market. A requirement of use is also necessary in order to reduce the total number of trade marks registered and protected in the Union and, consequently, the number of conflicts which arise between them. It is therefore essential to require that registered trade marks actually be used in connection with the goods or services for which they are registered, or, if not used in that connection within five years of the date of the completion of the registration procedure, be liable to be revoked.

(32)Consequently, a registered trade mark should only be protected in so far as it is actually used and a registered earlier trade mark should not enable its proprietor to oppose or invalidate a later trade mark if that proprietor has not put his trade mark to genuine use. Furthermore, Member States should provide that a trade mark may not be successfully invoked in infringement proceedings if it is established, as a result of a plea, that the trade mark could be revoked or, when the action is brought against a later right, could have been revoked at the time when the later right was acquired.

(33)It is appropriate to provide that, where the seniority of a national mark or a trade mark registered under internat ional arrangements having effect in the Member State has been claimed for an EU trade mark and the mark providing the basis for the seniority claim has thereafter been surrendered or allowed to lapse, the validity of that mark can still be challenged. Such a challenge should be limited to situations where the mark could have been declared invalid or revoked at the time it was removed from the register.

(34)For reasons of coherence and in order to facilitate the commercial exploitation of trade marks in the Union, the rules applicable to trade marks as objects of property should be aligned to the extent appropriate with those already in place for EU trade marks, and should include rules on assignment and transfer, licensing, rights in rem and levy of execution.

(35)Collective trade marks have proven a useful instrument for promoting goods or services with specific common properties. It is therefore appropriate to subject national collective trade marks to rules similar to the rules applicable to European Union collective marks.

(36)In order to improve and facilitate access to trade mark protection and to increase legal certainty and predictability, the procedure for the registration of trade marks in the Member States should be efficient and transparent and should follow rules similar to those applicable to EU trade marks.

(37)In order to ensure legal certainty with regard to the scope of trade mark rights and to facilitate access to trade mark protection, the designation and classification of goods and services covered by a trade mark application should follow the same rules in all Member States and should be aligned to those applicable to EU trade marks. In order to enable the competent authorities and economic operators to determine the extent of the trade mark protection sought on the basis of the application alone, the designation of goods and services should be sufficiently clear and precise. The use of general terms should be interpreted as including only goods and services clearly covered by the literal meaning of a term. In the interest of clarity and legal certainty, the Member States' central industrial property offices and the Benelux Office for Intellectual Property should, in cooperation with each other, endeavour to compile a list reflecting their respective administrative practices with regard to the classification of goods and services.

(38)For the purpose of ensuring effective trade mark protection, Member States should make available an efficient administrative opposition procedure, allowing at least the proprietor of earlier trade mark rights and any person authorised under the relevant law to exercise the rights arising from a protected designation of origin or a geographical indication to oppose the registration of a trade mark application. Furthermore, in order to offer efficient means of revoking trademarks or declaring them invalid, Member States should provide for an adminis trative procedure for revocation or declaration of invalidity within the longer transposition period of seven years, after the entry into force of this Directive.

L 336/6	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

(39)It is desirable that Member States' central industrial property offices and the Benelux Office for Intellectual Property cooperate with each other and with the European Union Intellectual Property Office in all fields of trade mark registration and administration in order to promote convergence of practices and tools, such as the creation and updating of common or connected databases and portals for consultation and search purposes. The Member States should further ensure that their offices cooperate with each other and with the European Union Intellectual Property Office in all other areas of their activities which are relevant for the protection of trade marks in the Union.

(40)This Directive should not exclude the application to trade marks of provisions of law of the Member States other than trade mark law, such as provisions relating to unfair competition, civil liability or consumer protection.

(41)Member States are bound by the Paris Convention for the Protection of Industrial Property (‘the Paris Convention’) and the TRIPS Agreement. It is necessary that this Directive be entirely consistent with that Convention and that Agreement. The obligations of the Member States resulting from that Convention and that Agreement should not be affected by this Directive. Where appropriate, the second paragraph of Article 351 of the Treaty on the Functioning of the European Union should apply.

(42)Since the objectives of this Directive, namely to foster and create a well-functioning internal market and to facilitate the registration, administration and protection of trade marks in the Union to the benefit of growth and competitiveness, cannot be sufficiently achieved by the Member States but can rather, by reason of its scale and effects, be better achieved at Union level, the Union may adopt measures, in accordance with the principle of subsidiarity as set out in Article 5 of the Treaty on European Union. In accordance with the principle of propor tionality as set out in that Article, this Directive does not go beyond what is necessary in order to achieve those objectives.

(43)Directive 95/46/EC of the European Parliament and of the Council (1) governs the processing of personal data carried out in the Member States in the context of this Directive.

(44)The European Data Protection Supervisor was consulted in accordance with Article 28(2) of Regulation (EC) No 45/2001 of the European Parliament and of the Council (2) and delivered an opinion on 11 July 2013.

(45)The obligation to transpose this Directive into national law should be confined to those provisions which represent a substantive amendment as compared with the earlier Directive. The obligation to transpose the provisions which are unchanged arises under the earlier Directive.

(46)This Directive should be without prejudice to the obligations of the Member States under Directive 2008/95/EC relating to the time limit for transposition of Council Directive 89/104/EEC (3) into national law as set out in Part B of Annex I to Directive 2008/95/EC,

HAVE ADOPTED THIS DIRECTIVE:

CHAPTER 1

GENERAL PROVISIONS

Article 1

Scope

This Directive applies to every trade mark in respect of goods or services which is the subject of registration or of an application for registration in a Member State as an individual trade mark, a guarantee or certification mark or a collective mark, or which is the subject of a registration or an application for registration in the Benelux Office for Intellectual Property or of an international registration having effect in a Member State.

(1) Directive 95/46/EC of the European Parliament and of the Council of 24 October 1995 on the protection of individuals with regard to the processing of personal data and on the free movement of such data (OJ L 281, 23.11.1995, p. 31).

(2) Regulation (EC) No 45/2001 of the European Parliament and of the Council of 18 December 2000 on the protection of individuals with regard to the processing of personal data by the Community institutions and bodies and on the free movement of such data (OJ L 8, 12.1.2001, p. 1).

(3) First Council Directive 89/104/EEC of 21 December 1988 to approximate the laws of the Member States relating to trade marks (OJ L 40, 11.2.1989, p. 1).

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/7

Article 2

Definitions

For the purpose of this Directive, the following definitions apply:

(a)‘office’ means the central industrial property office of the Member State or the Benelux Office for Intellectual Property, entrusted with the registration of trade marks;

(b)‘register’ means the register of trade marks kept by an office.

CHAPTER 2

SUBSTANTIVE LAW ON TRADE MARKS

SECTION 1

Signs of which a trade mark may consist

Article 3

Signs of which a trade mark may consist

A trade mark may consist of any signs, in particular words, including personal names, or designs, letters, numerals, colours, the shape of goods or of the packaging of goods, or sounds, provided that such signs are capable of:

(a)distinguishing the goods or services of one undertaking from those of other undertakings; and

(b)being represented on the register in a manner which enables the competent authorities and the public to determine the clear and precise subject matter of the protection afforded to its proprietor.

SECTION 2

Grounds for refusal or invalidity

Article 4

Absolute grounds for refusal or invalidity

1.The following shall not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid:

(a) signs which cannot constitute a trade mark;

(b) trade marks which are devoid of any distinctive character;

(c)trade marks which consist exclusively of signs or indications which may serve, in trade, to designate the kind, quality, quantity, intended purpose, value, geographical origin, or the time of production of the goods or of rendering of the service, or other characteristics of the goods or services;

(d)trade marks which consist exclusively of signs or indications which have become customary in the current language or in the bona fide and established practices of the trade;

(e)signs which consist exclusively of:

(i)the shape, or another characteristic, which results from the nature of the goods themselves;

(ii)the shape, or another characteristic, of goods which is necessary to obtain a technical result;

(iii)the shape, or another characteristic, which gives substantial value to the goods;

(f)trade marks which are contrary to public policy or to accepted principles of morality;

(g)trade marks which are of such a nature as to deceive the public, for instance, as to the nature, quality or geographical origin of the goods or service;

L 336/8	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

(h)trade marks which have not been authorised by the competent authorities and are to be refused or invalidated pursuant to Article 6ter of the Paris Convention;

(i)trade marks which are excluded from registration pursuant to Union legislation or the national law of the Member State concerned, or to international agreements to which the Union or the Member State concerned is party, providing for protection of designations of origin and geographical indications;

(j)trade marks which are excluded from registration pursuant to Union legislation or international agreements to which the Union is party, providing for protection of traditional terms for wine;

(k)trade marks which are excluded from registration pursuant to Union legislation or international agreements to which the Union is party, providing for protection of traditional specialities guaranteed;

(l)trade marks which consist of, or reproduce in their essential elements, an earlier plant variety denomination registered in accordance with Union legislation or the national law of the Member State concerned, or international agreements to which the Union or the Member State concerned is party, providing protection for plant variety rights, and which are in respect of plant varieties of the same or closely related species.

2.A trade mark shall be liable to be declared invalid where the application for registration of the trade mark was made in bad faith by the applicant. Any Member State may also provide that such a trade mark is not to be registered.

3.Any Member State may provide that a trade mark is not to be registered or, if registered, is liable to be declared invalid where and to the extent that:

(a)the use of that trade mark may be prohibited pursuant to provisions of law other than trade mark law of the Member State concerned or of the Union;

(b)the trade mark includes a sign of high symbolic value, in particular a religious symbol;

(c)the trade mark includes badges, emblems and escutcheons other than those covered by Article 6ter of the Paris Convention and which are of public interest, unless the consent of the competent authority to their registration has been given in conformity with the law of the Member State.

4.A trade mark shall not be refused registration in accordance with paragraph 1(b), (c) or (d) if, before the date of application for registration, following the use which has been made of it, it has acquired a distinctive character. A trade mark shall not be declared invalid for the same reasons if, before the date of application for a declaration of invalidity, following the use which has been made of it, it has acquired a distinctive character.

5.Any Member State may provide that paragraph 4 is also to apply where the distinctive character was acquired after the date of application for registration but before the date of registration.

Article 5

Relative grounds for refusal or invalidity

1.A trade mark shall not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid where:

(a)it is identical with an earlier trade mark, and the goods or services for which the trade mark is applied for or is registered are identical with the goods or services for which the earlier trade mark is protected;

(b)because of its identity with, or similarity to, the earlier trade mark and the identity or similarity of the goods or services covered by the trade marks, there exists a likelihood of confusion on the part of the public; the likelihood of confusion includes the likelihood of association with the earlier trade mark.

2.‘Earlier trade marks’ within the meaning of paragraph 1 means:

(a)trade marks of the following kinds with a date of application for registration which is earlier than the date of application for registration of the trade mark, taking account, where appropriate, of the priorities claimed in respect of those trade marks:

(i)EU trade marks;

(ii)trade marks registered in the Member State concerned or, in the case of Belgium, Luxembourg or the Netherlands, at the Benelux Office for Intellectual Property;

(iii)trade marks registered under international arrangements which have effect in the Member State concerned;

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/9

(b)EU trade marks which validly claim seniority, in accordance with Regulation (EC) No 207/2009, of a trade mark referred to in points (a)(ii) and (iii), even when the latter trade mark has been surrendered or allowed to lapse;

(c)applications for the trade marks referred to in points (a) and (b), subject to their registration;

(d)trade marks which, on the date of application for registration of the trade mark, or, where appropriate, of the priority claimed in respect of the application for registration of the trade mark, are well known in the Member State concerned, in the sense in which the words ‘well-known’ are used in Article 6bis of the Paris Convention.

3.Furthermore, a trade mark shall not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid where:

(a)it is identical with, or similar to, an earlier trade mark irrespective of whether the goods or services for which it is applied or registered are identical with, similar to or not similar to those for which the earlier trade mark is registered, where the earlier trade mark has a reputation in the Member State in respect of which registration is applied for or in which the trade mark is registered or, in the case of an EU trade mark, has a reputation in the Union and the use of the later trade mark without due cause would take unfair advantage of, or be detrimental to, the distinctive character or the repute of the earlier trade mark;

(b)an agent or representative of the proprietor of the trade mark applies for registration thereof in his own name without the proprietor's authorisation, unless the agent or representative justifies his action;

(c)and to the extent that, pursuant to Union legislation or the law of the Member State concerned providing for protection of designations of origin and geographical indications:

(i)an application for a designation of origin or a geographical indication had already been submitted in accordance with Union legislation or the law of the Member State concerned prior to the date of application for registration of the trade mark or the date of the priority claimed for the application, subject to its subsequent registration;

(ii)that designation of origin or geographical indication confers on the person authorised under the relevant law to exercise the rights arising therefrom the right to prohibit the use of a subsequent trade mark.

4.Any Member State may provide that a trade mark is not to be registered or, if registered, is liable to be declared invalid where, and to the extent that:

(a)rights to a non-registered trade mark or to another sign used in the course of trade were acquired prior to the date of application for registration of the subsequent trade mark, or the date of the priority claimed for the application for registration of the subsequent trade mark, and that non-registered trade mark or other sign confers on its proprietor the right to prohibit the use of a subsequent trade mark;

(b)the use of the trade mark may be prohibited by virtue of an earlier right, other than the rights referred to in paragraph 2 and point (a) of this paragraph, and in particular:

(i)a right to a name;

(ii)a right of personal portrayal;

(iii)a copyright;

(iv)an industrial property right;

(c)the trade mark is liable to be confused with an earlier trade mark protected abroad, provided that, at the date of the application, the applicant was acting in bad faith.

5.The Member States shall ensure that in appropriate circumstances there is no obligation to refuse registration or to declare a trade mark invalid where the proprietor of the earlier trade mark or other earlier right consents to the registration of the later trade mark.

6.Any Member State may provide that, by way of derogation from paragraphs 1 to 5, the grounds for refusal of registration or invalidity in force in that Member State prior to the date of the entry into force of the provisions necessary to comply with Directive 89/104/EEC are to apply to trade marks for which an application has been made prior to that date.

L 336/10	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

Article 6

Establishment a posteriori of invalidity or revocation of a trade mark

Where the seniority of a national trade mark or of a trade mark registered under international arrangements having effect in the Member State, which has been surrendered or allowed to lapse, is claimed for an EU trade mark, the invalidity or revocation of the trade mark providing the basis for the seniority claim may be established a posteriori, provided that the invalidity or revocation could have been declared at the time the mark was surrendered or allowed to lapse. In such a case, the seniority shall cease to produce its effects.

Article 7

Grounds for refusal or invalidity relating to only some of the goods or services

Where grounds for refusal of registration or for invalidity of a trade mark exist in respect of only some of the goods or services for which that trade mark has been applied or registered, refusal of registration or invalidity shall cover those goods or services only.

Article 8

Lack of distinctive character or of reputation of an earlier trade mark precluding a declaration of invalidity of a

registered trade mark

An application for a declaration of invalidity on the basis of an earlier trade mark shall not succeed at the date of application for invalidation if it would not have been successful at the filing date or the priority date of the later trade mark for any of the following reasons:

(a)the earlier trade mark, liable to be declared invalid pursuant to Article 4(1)(b), (c) or (d), had not yet acquired a distinctive character as referred to in Article 4(4);

(b)the application for a declaration of invalidity is based on Article 5(1)(b) and the earlier trade mark had not yet become sufficiently distinctive to support a finding of likelihood of confusion within the meaning of Article 5(1)(b);

(c)the application for a declaration of invalidity is based on Article 5(3)(a) and the earlier trade mark had not yet acquired a reputation within the meaning of Article 5(3)(a).

Article 9

Preclusion of a declaration of invalidity due to acquiescence

1.Where, in a Member State, the proprietor of an earlier trade mark as referred to in Article 5(2) or Article 5(3)(a) has acquiesced, for a period of five successive years, in the use of a later trade mark registered in that Member State while being aware of such use, that proprietor shall no longer be entitled on the basis of the earlier trade mark to apply for a declaration that the later trade mark is invalid in respect of the goods or services for which the later trade mark has been used, unless registration of the later trade mark was applied for in bad faith.

2.Member States may provide that paragraph 1 of this Article is to apply to the proprietor of any other earlier right referred to in Article 5(4)(a) or (b).

3.In the cases referred to in paragraphs 1 and 2, the proprietor of a later registered trade mark shall not be entitled to oppose the use of the earlier right, even though that right may no longer be invoked against the later trade mark.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/11

SECTION 3

Rights conferred and limitations

Article 10

Rights conferred by a trade mark

1.The registration of a trade mark shall confer on the proprietor exclusive rights therein.

2.Without prejudice to the rights of proprietors acquired before the filing date or the priority date of the registered trade mark, the proprietor of that registered trade mark shall be entitled to prevent all third parties not having his consent from using in the course of trade, in relation to goods or services, any sign where:

(a)the sign is identical with the trade mark and is used in relation to goods or services which are identical with those for which the trade mark is registered;

(b)the sign is identical with, or similar to, the trade mark and is used in relation to goods or services which are identical with, or similar to, the goods or services for which the trade mark is registered, if there exists a likelihood of confusion on the part of the public; the likelihood of confusion includes the likelihood of association between the sign and the trade mark;

(c)the sign is identical with, or similar to, the trade mark irrespective of whether it is used in relation to goods or services which are identical with, similar to, or not similar to, those for which the trade mark is registered, where the latter has a reputation in the Member State and where use of that sign without due cause takes unfair advantage of, or is detrimental to, the distinctive character or the repute of the trade mark.

3.The following, in particular, may be prohibited under paragraph 2:

(a) affixing the sign to the goods or to the packaging thereof;

(b)offering the goods or putting them on the market, or stocking them for those purposes, under the sign, or offering or supplying services thereunder;

(c)importing or exporting the goods under the sign;

(d)using the sign as a trade or company name or part of a trade or company name;

(e)using the sign on business papers and in advertising;

(f)using the sign in comparative advertising in a manner that is contrary to Directive 2006/114/EC.

4.Without prejudice to the rights of proprietors acquired before the filing date or the priority date of the registered trade mark, the proprietor of that registered trade mark shall also be entitled to prevent all third parties from bringing goods, in the course of trade, into the Member State where the trade mark is registered, without being released for free circulation there, where such goods, including the packaging thereof, come from third countries and bear without auth orisation a trade mark which is identical with the trade mark registered in respect of such goods, or which cannot be distinguished in its essential aspects from that trade mark.

The entitlement of the trade mark proprietor pursuant to the first subparagraph shall lapse if, during the proceedings to determine whether the registered trade mark has been infringed, initiated in accordance with Regulation (EU) No 608/2013, evidence is provided by the declarant or the holder of the goods that the proprietor of the registered trade mark is not entitled to prohibit the placing of the goods on the market in the country of final destination.

5.Where, under the law of a Member State, the use of a sign under the conditions referred to in paragraph 2 (b) or (c) could not be prohibited before the date of entry into force of the provisions necessary to comply with Directive 89/104/EEC in the Member State concerned, the rights conferred by the trade mark may not be relied on to prevent the continued use of the sign.

6.Paragraphs 1, 2, 3 and 5 shall not affect provisions in any Member State relating to the protection against the use of a sign other than use for the purposes of distinguishing goods or services, where use of that sign without due cause takes unfair advantage of, or is detrimental to, the distinctive character or the repute of the trade mark.

L 336/12	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

Article 11

The right to prohibit preparatory acts in relation to the use of packaging or other means

Where the risk exists that the packaging, labels, tags, security or authenticity features or devices, or any other means to which the trade mark is affixed, could be used in relation to goods or services and that use would constitute an infringement of the rights of the proprietor of a trade mark under Article 10(2) and (3), the proprietor of that trade mark shall have the right to prohibit the following acts if carried out in the course of trade:

(a)affixing a sign identical with, or similar to, the trade mark on packaging, labels, tags, security or authenticity features or devices, or any other means to which the mark may be affixed;

(b)offering or placing on the market, or stocking for those purposes, or importing or exporting, packaging, labels, tags, security or authenticity features or devices, or any other means to which the mark is affixed.

Article 12

Reproduction of trade marks in dictionaries

If the reproduction of a trade mark in a dictionary, encyclopaedia or similar reference work, in print or electronic form, gives the impression that it constitutes the generic name of the goods or services for which the trade mark is registered, the publisher of the work shall, at the request of the proprietor of the trade mark, ensure that the reproduction of the trade mark is, without delay, and in the case of works in printed form at the latest in the next edition of the publication, accompanied by an indication that it is a registered trade mark.

Article 13

Prohibition of the use of a trade mark registered in the name of an agent or representative

1.Where a trade mark is registered in the name of the agent or representative of a person who is the proprietor of that trade mark, without the proprietor's consent, the latter shall be entitled to do either or both of the following:

(a)oppose the use of the trade mark by his agent or representative;

(b)demand the assignment of the trade mark in his favour.

2.Paragraph 1 shall not apply where the agent or representative justifies his action.

Article 14

Limitation of the effects of a trade mark

1.A trade mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade:

(a) the name or address of the third party, where that third party is a natural person;

(b)signs or indications which are not distinctive or which concern the kind, quality, quantity, intended purpose, value, geographical origin, the time of production of goods or of rendering of the service, or other characteristics of goods or services;

(c)the trade mark for the purpose of identifying or referring to goods or services as those of the proprietor of that trade mark, in particular, where the use of the trade mark is necessary to indicate the intended purpose of a product or service, in particular as accessories or spare parts.

2.Paragraph 1 shall only apply where the use made by the third party is in accordance with honest practices in industrial or commercial matters.

3.A trade mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade, an earlier right which only applies in a particular locality, if that right is recognised by the law of the Member State in question and the use of that right is within the limits of the territory in which it is recognised.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/13

Article 15

Exhaustion of the rights conferred by a trade mark

1.A trade mark shall not entitle the proprietor to prohibit its use in relation to goods which have been put on the market in the Union under that trade mark by the proprietor or with the proprietor's consent.

2.Paragraph 1 shall not apply where there exist legitimate reasons for the proprietor to oppose further commerciali sation of the goods, especially where the condition of the goods is changed or impaired after they have been put on the market.

Article 16

Use of trade marks

1.If, within a period of five years following the date of the completion of the registration procedure, the proprietor has not put the trade mark to genuine use in the Member State in connection with the goods or services in respect of which it is registered, or if such use has been suspended during a continuous five-year period, the trade mark shall be subject to the limits and sanctions provided for in Article 17, Article 19(1), Article 44(1) and (2), and Article 46(3) and (4), unless there are proper reasons for non-use.

2.Where a Member State provides for opposition proceedings following registration, the five-year period referred to in paragraph 1 shall be calculated from the date when the mark can no longer be opposed or, in the event that an opposition has been lodged, from the date when a decision terminating the opposition proceedings became final or the opposition was withdrawn.

3.With regard to trade marks registered under international arrangements and having effect in the Member State, the five-year period referred to in paragraph 1 shall be calculated from the date when the mark can no longer be rejected or opposed. Where an opposition has been lodged or when an objection on absolute or relative grounds has been notified, the period shall be calculated from the date when a decision terminating the opposition proceedings or a ruling on absolute or relative grounds for refusal became final or the opposition was withdrawn.

4.The date of commencement of the five-year period, as referred to in paragraphs 1 and 2, shall be entered in the register.

5.The following shall also constitute use within the meaning of paragraph 1:

(a)use of the trade mark in a form differing in elements which do not alter the distinctive character of the mark in the form in which it was registered, regardless of whether or not the trade mark in the form as used is also registered in the name of the proprietor;

(b)affixing of the trade mark to goods or to the packaging thereof in the Member State concerned solely for export purposes.

6.Use of the trade mark with the consent of the proprietor shall be deemed to constitute use by the proprietor.

Article 17

Non-use as defence in infringement proceedings

The proprietor of a trade mark shall be entitled to prohibit the use of a sign only to the extent that the proprietor's rights are not liable to be revoked pursuant to Article 19 at the time the infringement action is brought. If the defendant so requests, the proprietor of the trade mark shall furnish proof that, during the five-year period preceding the date of bringing the action, the trade mark has been put to genuine use as provided in Article 16 in connection with the goods or services in respect of which it is registered and which are cited as justification for the action, or that there are proper reasons for non-use, provided that the registration procedure of the trade mark has at the date of bringing the action been completed for not less than five years.

Article 18

Intervening right of the proprietor of a later registered trade mark as defence in infringement proceedings

1.In infringement proceedings, the proprietor of a trade mark shall not be entitled to prohibit the use of a later registered mark where that later trade mark would not be declared invalid pursuant to Article 8, Article 9(1) or (2) or Article 46(3).

L 336/14	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

2.In infringement proceedings, the proprietor of a trade mark shall not be entitled to prohibit the use of a later registered EU trade mark where that later trade mark would not be declared invalid pursuant to Article 53(1), (3) or (4), 54(1) or (2) or 57(2) of Regulation (EC) No 207/2009.

3.Where the proprietor of a trade mark is not entitled to prohibit the use of a later registered trade mark pursuant to paragraph 1 or 2, the proprietor of that later registered trade mark shall not be entitled to prohibit the use of the earlier trade mark in infringement proceedings, even though that earlier right may no longer be invoked against the later trade mark.

SECTION 4

Revocation of trade mark rights

Article 19

Absence of genuine use as ground for revocation

1.A trade mark shall be liable to revocation if, within a continuous five-year period, it has not been put to genuine use in the Member State in connection with the goods or services in respect of which it is registered, and there are no proper reasons for non-use.

2.No person may claim that the proprietor's rights in a trade mark should be revoked where, during the interval between expiry of the five-year period and filing of the application for revocation, genuine use of the trade mark has been started or resumed.

3.The commencement or resumption of use within the three-month period preceding the filing of the application for revocation which began at the earliest on expiry of the continuous five-year period of non-use shall be disregarded where preparations for the commencement or resumption occur only after the proprietor becomes aware that the application for revocation may be filed.

Article 20

Trade mark having become generic or misleading indication as grounds for revocation

A trade mark shall be liable to revocation if, after the date on which it was registered:

(a)as a result of acts or inactivity of the proprietor, it has become the common name in the trade for a product or service in respect of which it is registered;

(b)as a result of the use made of it by the proprietor of the trade mark or with the proprietor's consent in respect of the goods or services for which it is registered, it is liable to mislead the public, particularly as to the nature, quality or geographical origin of those goods or services.

Article 21

Revocation relating to only some of the goods or services

Where grounds for revocation of a trade mark exist in respect of only some of the goods or services for which that trade mark has been registered, revocation shall cover those goods or services only.

SECTION 5

Trade marks as objects of property

Article 22

Transfer of registered trade marks

1.A trade mark may be transferred, separately from any transfer of the undertaking, in respect of some or all of the goods or services for which it is registered.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/15

2.A transfer of the whole of the undertaking shall include the transfer of the trade mark except where there is agreement to the contrary or circumstances clearly dictate otherwise. This provision shall apply to the contractual obligation to transfer the undertaking.

3.Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of transfers in their registers.

Article 23

Rights in rem

1.A trade mark may, independently of the undertaking, be given as security or be the subject of rights in rem.

2.Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of rights in rem in their registers.

Article 24

Levy of execution

1.A trade mark may be levied in execution.

2.Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of levy of execution in their registers.

Article 25

Licensing

1.A trade mark may be licensed for some or all of the goods or services for which it is registered and for the whole or part of the Member State concerned. A licence may be exclusive or non-exclusive.

2.The proprietor of a trade mark may invoke the rights conferred by that trade mark against a licensee who contravenes any provision in his licensing contract with regard to:

(a)its duration;

(b)the form covered by the registration in which the trade mark may be used;

(c)the scope of the goods or services for which the licence is granted;

(d)the territory in which the trade mark may be affixed; or

(e)the quality of the goods manufactured or of the services provided by the licensee.

3.Without prejudice to the provisions of the licensing contract, the licensee may bring proceedings for infringement of a trade mark only if its proprietor consents thereto. However, the holder of an exclusive licence may bring such proceedings if the proprietor of the trade mark, after formal notice, does not himself bring infringement proceedings within an appropriate period.

4.A licensee shall, for the purpose of obtaining compensation for damage suffered by him, be entitled to intervene in infringement proceedings brought by the proprietor of the trade mark.

5.Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of licences in their registers.

Article 26

Applications for a trade mark as an object of property

Articles 22 to 25 shall apply to applications for trade marks.

L 336/16	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

SECTION 6

Guarantee or certification marks and collective marks

Article 27

Definitions

For the purposes of this Directive, the following definitions apply:

(a)‘guarantee or certification mark’ means a trade mark which is described as such when the mark is applied for and is capable of distinguishing goods or services which are certified by the proprietor of the mark in respect of material, mode of manufacture of goods or performance of services, quality, accuracy or other characteristics, from goods and services which are not so certified;

(b)‘collective mark’ means a trade mark which is described as such when the mark is applied for and is capable of distinguishing the goods or services of the members of an association which is the proprietor of the mark from the goods or services of other undertakings.

Article 28

Guarantee or certification marks

1.Member States may provide for the registration of guarantee or certification marks.

2.Any natural or legal person, including institutions, authorities and bodies governed by public law, may apply for guarantee or certification marks provided that such person does not carry on a business involving the supply of goods or services of the kind certified.

Member States may provide that a guarantee or certification mark is not to be registered unless the applicant is competent to certify the goods or services for which the mark is to be registered.

3.Member States may provide that guarantee or certification marks are not to be registered, or are to be revoked or declared invalid, on grounds other than those specified in Articles 4, 19 and 20, where the function of those marks so requires.

4.By way of derogation from Article 4(1)(c), Member States may provide that signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services may constitute guarantee or certification marks. Such a guarantee or certification mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using in the course of trade such signs or indications, provided that third party uses them in accordance with honest practices in industrial or commercial matters. In particular, such a mark may not be invoked against a third party who is entitled to use a geographical name.

5.The requirements laid down in Article 16 shall be satisfied where genuine use of a guarantee or certification mark in accordance with Article 16 is made by any person who has the authority to use it.

Article 29

Collective marks

1.Member States shall provide for the registration of collective marks.

2.Associations of manufacturers, producers, suppliers of services or traders, which, under the terms of the law governing them, have the capacity in their own name to have rights and obligations, to make contracts or accomplish other legal acts, and to sue and be sued, as well as legal persons governed by public law, may apply for collective marks.

3.By way of derogation from Article 4(1)(c), Member States may provide that signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services may constitute collective marks. Such a collective mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade, such signs or indications, provided that third party uses them in accordance with honest practices in industrial or commercial matters. In particular, such a mark may not be invoked against a third party who is entitled to use a geographical name.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/17

Article 30

Regulations governing use of a collective mark

1.An applicant for a collective mark shall submit the regulations governing its use to the office.

2.The regulations governing use shall specify at least the persons authorised to use the mark, the conditions of membership of the association and the conditions of use of the mark, including sanctions. The regulations governing use of a mark referred to in Article 29(3) shall authorise any person whose goods or services originate in the geographical area concerned to become a member of the association which is the proprietor of the mark, provided that the person fulfils all the other conditions of the regulations.

Article 31

Refusal of an application

1.In addition to the grounds for refusal of a trade mark application provided for in Article 4, where appropriate with the exception of Article 4(1)(c) concerning signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services, and Article 5,and without prejudice to the right of an office not to undertake examination ex officio of relative grounds, an application for a collective mark shall be refused where the provisions of point (b) of Article 27, Article 29 or Article 30 are not satisfied, or where the regulations governing use of that collective mark are contrary to public policy or to accepted principles of morality.

2.An application for a collective mark shall also be refused if the public is liable to be misled as regards the character or the significance of the mark, in particular if it is likely to be taken to be something other than a collective mark.

3.An application shall not be refused if the applicant, as a result of amendment of the regulations governing use of the collective mark, meets the requirements referred to in paragraphs 1 and 2.

Article 32

Use of collective marks

The requirements of Article 16 shall be satisfied where genuine use of a collective mark in accordance with that Article is made by any person who has authority to use it.

Article 33

Amendments to the regulations governing use of a collective mark

1.The proprietor of a collective mark shall submit to the office any amended regulations governing use.

2.Amendments to the regulations governing use shall be mentioned in the register unless the amended regulations do not satisfy the requirements of Article 30 or involve one of the grounds for refusal referred to in Article 31.

3.For the purposes of this Directive, amendments to the regulations governing use shall take effect only from the date of entry of the mention of those amendments in the register.

Article 34

Persons entitled to bring an action for infringement

1.Article 25(3) and (4) shall apply to every person who has the authority to use a collective mark.

2.The proprietor of a collective mark shall be entitled to claim compensation on behalf of persons who have authority to use the mark where those persons have sustained damage as a result of unauthorised use of the mark.

L 336/18	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

Article 35

Additional grounds for revocation

In addition to the grounds for revocation provided for in Articles 19 and 20, the rights of the proprietor of a collective mark shall be revoked on the following grounds:

(a)the proprietor does not take reasonable steps to prevent the mark being used in a manner that is incompatible with the conditions of use laid down in the regulations governing use, including any amendments thereto mentioned in the register;

(b)the manner in which the mark has been used by authorised persons has caused it to become liable to mislead the public in the manner referred to in Article 31(2);

(c)an amendment to the regulations governing use of the mark has been mentioned in the register in breach of Article 33(2), unless the proprietor of the mark, by further amending the regulations governing use, complies with the requirements of that Article.

Article 36

Additional grounds for invalidity

In addition to the grounds for invalidity provided for in Article 4, where appropriate with the exception of Article 4(1)(c) concerning signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services, and Article 5, a collective mark which is registered in breach of Article 31 shall be declared invalid unless the proprietor of the mark, by amending the regulations governing use, complies with the requirements of Article 31.

CHAPTER 3

PROCEDURES

SECTION 1

Application and registration

Article 37

Application requirements

1.An application for registration of a trade mark shall contain at least all of the following:

(a) a request for registration;

(b) information identifying the applicant;

(d) a representation of the trade mark, which satisfies the requirements set out in point (b) of Article 3.

2.The application for a trade mark shall be subject to the payment of a fee determined by the Member State concerned.

Article 38

Date of filing

1.The date of filing of a trade mark application shall be the date on which the documents containing the information specified in Article 37(1) are filed with the office by the applicant.

2.Member States may, in addition, provide that the accordance of the date of filing is to be subject to the payment of a fee as referred to in Article 37(2).

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/19

Article 39

Designation and classification of goods and services

1.The goods and services in respect of which trade mark registration is applied for shall be classified in conformity with the system of classification established by the Nice Agreement Concerning the International Classification of Goods and Services for the Purposes of the Registration of Marks of 15 June 1957 (‘the Nice Classification’).

2.The goods and services for which protection is sought shall be identified by the applicant with sufficient clarity and precision to enable the competent authorities and economic operators, on that sole basis, to determine the extent of the protection sought.

3.For the purposes of paragraph 2, the general indications included in the class headings of the Nice Classification or other general terms may be used, provided that they comply with the requisite standards of clarity and precision set out in this Article.

4.The office shall reject an application in respect of indications or terms which are unclear or imprecise, where the applicant does not suggest an acceptable wording within a period set by the office to that effect.

5.The use of general terms, including the general indications of the class headings of the Nice Classification, shall be interpreted as including all the goods or services clearly covered by the literal meaning of the indication or term. The use of such terms or indications shall not be interpreted as comprising a claim to goods or services which cannot be so understood.

6.Where the applicant requests registration for more than one class, the applicant shall group the goods and services according to the classes of the Nice Classification, each group being preceded by the number of the class to which that group of goods or services belongs, and shall present them in the order of the classes.

7.Goods and services shall not be regarded as being similar to each other on the ground that they appear in the same class under the Nice Classification. Goods and services shall not be regarded as being dissimilar from each other on the ground that they appear in different classes under the Nice Classification.

Article 40

Observations by third parties

1.Member States may provide that prior to registration of a trade mark, any natural or legal person and any group or body representing manufacturers, producers, suppliers of services, traders or consumers may submit to the office written observations, explaining on which grounds the trade mark should not be registered ex officio.

Persons and groups or bodies, as referred to in the first subparagraph, shall not be parties to the proceedings before the office.

2.In addition to the grounds referred to in paragraph 1 of this Article, any natural or legal person and any group or body representing manufacturers, producers, suppliers of services, traders or consumers may submit to the office written observations based on the particular grounds on which the application for a collective mark should be refused under Article 31(1) and (2). This provision may be extended to cover certification and guarantee marks where regulated in Member States.

Article 41

Division of applications and registrations

The applicant or proprietor may divide a national trade mark application or registration into two or more separate applications or registrations by sending a declaration to the office and indicating for each divisional application or registration the goods or services covered by the original application or registration which are to be covered by the divisional applications or registrations.

L 336/20	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

Article 42

Class fees

Member States may provide that the application and renewal of a trade mark is to be subject to an additional fee for each class of goods and services beyond the first class.

SECTION 2

Procedures for opposition, revocation and invalidity

Article 43

Opposition procedure

1.Member States shall provide for an efficient and expeditious administrative procedure before their offices for opposing the registration of a trade mark application on the grounds provided for in Article 5.

2.The administrative procedure referred to in paragraph 1 of this Article shall at least provide that the proprietor of an earlier trade mark as referred to in Article 5(2) and Article 5(3)(a), and the person authorised under the relevant law to exercise the rights arising from a protected designation of origin or geographical indication as referred to in Article 5(3)(c) shall be entitled to file a notice of opposition. A notice of opposition may be filed on the basis of one or more earlier rights, provided that they all belong to the same proprietor, and on the basis of part or the totality of the goods or services in respect of which the earlier right is protected or applied for, and may be directed against part or the totality of the goods or services in respect of which the contested mark is applied for.

3.The parties shall be granted, at their joint request, a minimum of two months in the opposition proceedings in order to allow for the possibility of a friendly settlement between the opposing party and the applicant.

Article 44

Non-use as defence in opposition proceedings

1.In opposition proceedings pursuant to Article 43, where at the filing date or date of priority of the later trade mark, the five-year period within which the earlier trade mark must have been put to genuine use as provided for in Article 16 had expired, at the request of the applicant, the proprietor of the earlier trade mark who has given notice of opposition shall furnish proof that the earlier trade mark has been put to genuine use as provided for in Article 16 during the five-year period preceding the filing date or date of priority of the later trade mark, or that proper reasons for non-use existed. In the absence of proof to this effect, the opposition shall be rejected.

2.If the earlier trade mark has been used in relation to only part of the goods or services for which it is registered, it shall, for the purpose of the examination of the opposition as provided for in paragraph 1, be deemed to be registered in respect of that part of the goods or services only.

3.Paragraphs 1 and 2 of this Article shall also apply where the earlier trade mark is an EU trade mark. In such a case, the genuine use of the EU trade mark shall be determined in accordance with Article 15 of Regulation (EC) No 207/2009.

Article 45

Procedure for revocation or declaration of invalidity

1.Without prejudice to the right of the parties to appeal to the courts, Member States shall provide for an efficient and expeditious administrative procedure before their offices for the revocation or declaration of invalidity of a trade mark.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/21

2.The administrative procedure for revocation shall provide that the trade mark is to be revoked on the grounds provided for in Articles 19 and 20.

3.The administrative procedure for invalidity shall provide that the trade mark is to be declared invalid at least on the following grounds:

(a)the trade mark should not have been registered because it does not comply with the requirements provided for in Article 4;

(b)the trade mark should not have been registered because of the existence of an earlier right within the meaning of Article 5(1) to (3).

4.The administrative procedure shall provide that at least the following are to be entitled to file an application for revocation or for a declaration of invalidity:

(a)in the case of paragraph 2 and paragraph 3(a), any natural or legal person and any group or body set up for the purpose of representing the interests of manufacturers, producers, suppliers of services, traders or consumers, and which, under the terms of the law governing it, has the capacity to sue in its own name and to be sued;

(b)in the case of paragraph 3(b) of this Article, the proprietor of an earlier trade mark as referred to in Article 5(2) and Article 5(3)(a), and the person authorised under the relevant law to exercise the rights arising from a protected designation of origin or geographical indication as referred to in Article 5(3)(c).

5.An application for revocation or for a declaration of invalidity may be directed against a part or the totality of the goods or services in respect of which the contested mark is registered.

6.An application for a declaration of invalidity may be filed on the basis of one or more earlier rights, provided they all belong to the same proprietor.

Article 46

Non-use as a defence in proceedings seeking a declaration of invalidity

1.In proceedings for a declaration of invalidity based on a registered trade mark with an earlier filing date or priority date, if the proprietor of the later trade mark so requests, the proprietor of the earlier trade mark shall furnish proof that, during the five-year period preceding the date of the application for a declaration of invalidity, the earlier trade mark has been put to genuine use, as provided for in Article 16, in connection with the goods or services in respect of which it is registered and which are cited as justification for the application, or that there are proper reasons for non- use, provided that the registration process of the earlier trade mark has at the date of the application for a declaration of invalidity been completed for not less than five years.

2.Where, at the filing date or date of priority of the later trade mark, the five-year period within which the earlier trade mark was to have been put to genuine use, as provided for in Article 16, had expired, the proprietor of the earlier trade mark shall, in addition to the proof required under paragraph 1 of this Article, furnish proof that the trade mark was put to genuine use during the five-year period preceding the filing date or date of priority, or that proper reasons for non-use existed.

3.In the absence of the proof referred to in paragraphs 1 and 2, an application for a declaration of invalidity on the basis of an earlier trade mark shall be rejected.

4.If the earlier trade mark has been used in accordance with Article 16 in relation to only part of the goods or services for which it is registered, it shall, for the purpose of the examination of the application for a declaration of invalidity, be deemed to be registered in respect of that part of the goods or services only.

5.Paragraphs 1 to 4 of this Article shall also apply where the earlier trade mark is an EU trade mark. In such a case, genuine use of the EU trade mark shall be determined in accordance with Article 15 of Regulation (EC) No 207/2009.

L 336/22	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

Article 47

Consequences of revocation and invalidity

1.A registered trade mark shall be deemed not to have had, as from the date of the application for revocation, the effects specified in this Directive, to the extent that the rights of the proprietor have been revoked. An earlier date, on which one of the grounds for revocation occurred, may be fixed in the decision on the application for revocation, at the request of one of the parties.

2.A registered trade mark shall be deemed not to have had, as from the outset, the effects specified in this Directive, to the extent that the trade mark has been declared invalid.

SECTION 3

Duration and renewal of registration

Article 48

Duration of registration

1.Trade marks shall be registered for a period of 10 years from the date of filing of the application.

2.Registration may be renewed in accordance with Article 49 for further 10-year periods.

Article 49

Renewal

1.Registration of a trade mark shall be renewed at the request of the proprietor of the trade mark or any person authorised to do so by law or by contract, provided that the renewal fees have been paid. Member States may provide that receipt of payment of the renewal fees is to be deemed to constitute such a request.

2.The office shall inform the proprietor of the trade mark of the expiry of the registration at least six months before the said expiry. The office shall not be held liable if it fails to give such information.

3.The request for renewal shall be submitted and the renewal fees shall be paid within a period of at least six months immediately preceding the expiry of the registration. Failing that, the request may be submitted within a further period of six months immediately following the expiry of the registration or of the subsequent renewal thereof. The renewal fees and an additional fee shall be paid within that further period.

4.Where the request is submitted or the fees paid in respect of only some of the goods or services for which the trade mark is registered, registration shall be renewed for those goods or services only.

5.Renewal shall take effect from the day following the date on which the existing registration expires. The renewal shall be recorded in the register.

SECTION 4

Communication with the office

Article 50

Communication with the office

Parties to the proceedings or, where appointed, their representatives, shall designate an official address for all official communication with the office. Member States shall have the right to require that such an official address be situated in the European Economic Area.

23.12.2015	EN	Official Journal of the European Union	L 336/23

CHAPTER 4

ADMINISTRATIVE COOPERATION

Article 51

Cooperation in the area of trade mark registration and administration

The offices shall be free to cooperate effectively with each other and with the European Union Intellectual Property Office in order to promote convergence of practices and tools in relation to the examination and registration of trade marks.

Article 52

Cooperation in other areas

The offices shall be free to cooperate effectively with each other and with the European Union Intellectual Property Office in all areas of their activities other than those referred to in Article 51 which are of relevance for the protection of trade marks in the Union.

CHAPTER 5

FINAL PROVISIONS

Article 53

Data protection

The processing of any personal data carried out in the Member States in the framework of this Directive shall be subject to national law implementing Directive 95/46/EC.

Article 54

Transposition

1.Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions necessary to comply with Articles 3 to 6, Articles 8 to 14, Articles 16, 17 and 18, Articles 22 to 39, Article 41, Articles 43 to 50 by 14 January 2019. Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions to comply with Article 45 by 14 January 2023. They shall immediately communicate the text of those measures to the Commission.

When Member States adopt those measures, they shall contain a reference to this Directive or be accompanied by such a reference on the occasion of their official publication. They shall also include a statement that references in existing laws, regulations and administrative provisions to the Directive repealed by this Directive shall be construed as references to this Directive. Member States shall determine how such reference is to be made and how that statement is to be formulated.

2.Member States shall communicate to the Commission the text of the main provisions of national law which they adopt in the field covered by this Directive.

Article 55

Repeal

Directive 2008/95/EC is repealed with effect from 15 January 2019, without prejudice to the obligations of the Member States relating to the time limit for the transposition into national law of Directive 89/104/EEC set out in Part B of Annex I to Directive 2008/95/EC.

References to the repealed Directive shall be construed as references to this Directive and shall be read in accordance with the correlation table in the Annex.

L 336/24	EN	Official Journal of the European Union	23.12.2015

Article 56

Entry into Force

This Directive shall enter into force on the twentieth day following that of its publication in the Official Journal of the European Union.

Articles 1, 7, 15, 19, 20, 21 and 54 to 57 shall apply from 15 January 2019.

Article 57

Addressees

This Directive is addressed to the Member States.

Done at Strasbourg, 16 December 2015.
For the European Parliament		For the Council
The President		The President
M. SCHULZ		N. SCHMIT

23.12.2015		EN		Official Journal of the European Union			L 336/25

					ANNEX
					Correlation table

			Directive 2008/95/EC			This Directive

	Article 1					Article 1
	—					Article 2
	Article 2					Article 3
	Article 3(1)(a) to (h)					Article 4(1)(a) to (h)
	—					Article 4(1)(i) to (l)
	Article 3(2)(a) to (c)					Article 4(3)(a) to (c)
	Article 3(2)(d)					Article 4(2)
	Article 3(3), first sentence					Article 4(4), first sentence
	—					Article 4(4), second sentence
	Article 3(3), second sentence					Article 4(5)
	Article 3(4)					—
	Article 4(1) and (2)					Article 5(1) and (2)
	Article 4(3) and (4)(a)					Article 5(3)(a)
	—					Article 5(3)(b)
	—					Article 5(3)(c)
	Article 4(4)(b) and (c)					Article 5(4)(a) and (b)
	Article 4(4)(d) to (f)					—
	Article 4(4)(g)					Article 5(4)(c)
	Article 4(5) and (6)					Article 5(5) and (6)
	—					Article 8
	Article 5(1), first sentence					Article 10(1)
	Article 5(1), second sentence, introductory part					Article 10(2), introductory part of the sentence
	Article 5(1)(a) and (b)					Article 10(2)(a) and (b)
	Article 5(2)					Article 10(2)(c)
	Article 5(3)(a) to (c)					Article 10(3)(a) to (c)
	—					Article 10(3)(d)
	Article 5(3)(d)					Article 10(3)(e)
	—					Article 10(3)(f)
	—					Article 10(4)
	Article 5(4) and (5)					Article 10(5) and (6)
	—					Article 11
	—					Article 12
	—					Article 13

L 336/26		EN		Official Journal of the European Union		23.12.2015


			Directive 2008/95/EC		This Directive

	Article 6(1)(a) to (c)				Article 14(1)(a) to (c), and (2)
	Article 6(2)				Article 14(3)
	Article 7				Article 15
	Article 8(1) and (2)				Article 25(1) and (2)
	—				Article 25(3) to (5)
	Article 9				Article 9
	Article 10(1), first subparagraph				Article 16(1)
	—				Article 16(2) to (4)
	Article 10(1), second subparagraph				Article 16(5)
	Article 10(2)				Article 16(6)
	Article 10(3)				—
	Article 11(1)				Article 46(1) to (3)
	Article 11(2)				Article 44(1)
	Article 11(3)				Article 17
	Article 11(4)				Articles 17, 44(2) and Article 46(4)
	—				Article 18
	Article 12(1), first subparagraph				Article 19(1)
	Article 12(1), second subparagraph				Article 19(2)
	Article 12(1), third subparagraph				Article 19(3)
	Article 12(2)				Article 20
	Article 13				Article 7 and Article 21
	Article 14				Article 6
	—				Articles 22 to 24
	—				Article 26
	—				Article 27
	Article 15(1)				Article 28(1) and (3)
	Article 15(2)				Article 28(4)
	—				Article 28(2) and (5)
	—				Articles 29 to 54(1)
	Article 16				Article 54(2)
	Article 17				Article 55
	Article 18				Article 56
	Article 19				Article 57

Prop. 2017/18:267 Bilaga 4

360

Sammanfattning av betänkandet En känne- teckensrättslig reform (SOU 2016:79)

I betänkandet föreslår utredningen en känneteckensrättslig reform. Utredningens förslag omfattar en rad ändringar i varumärkeslagen, en ny lag om företagsnamn, en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter m.m. och vissa ändringar i mönsterskyddslagen.

Ändringarna i varumärkeslagen syftar huvudsakligen till att genomföra EU:s nya varumärkesdirektiv. Direktivet är resultatet av den översyn av EU:s varumärkesreglering som har pågått mellan åren 2013 och 2015. Även om det inte är fråga om någon fullharmonisering av hela rättsområdet, medför direktivet att varumärkesrätten i stor utsträckning blir likalydande inom unionen. Att varumärkesrätten blir mer enhetlig underlättar för de många företag som bedriver verksamhet på den inre marknaden. Varumärken spelar en avgörande roll för företagens möjligheter att nå framgång. Många varumärken motsvarar betydande ekonomiska värden grundat på stora investeringar. Ett varumärke är inte sällan ett företags mest värdefulla tillgång.

I sak innebär ändringarna i varumärkeslagen i flera avseenden att lagen moderniseras och förenklas. Den centrala varumärkesrätten – t.ex. vad som kan utgöra ett varumärke och vad som krävs för att kunna få och behålla en varumärkesregistrering – utformas i nära anslutning till EU- direktivet. Det underlättar en tillämpning och tolkning av lagen i enlighet med direktivet. Vidare ansluter de svenska reglerna till EU:s varumärkesförordning, vilket förenklar för dem som använder både det nationella registreringsförfarandet och förfarandet för EU-varumärken. Flera av ändringarna syftar till att kodifiera EU-domstolens praxis. Att EU- domstolens praxis bättre återspeglas i lagen gör det tydligare vad som gäller.

Ett förslag är att varumärkeslagen blir mer teknikneutral. Det nuvarande kravet på att ett tecken måste återges grafiskt slopas. I stället införs ett mera allmänt tillämpbart krav på att ett varumärke kan bestå av alla tecken som tydligt kan återges i varumärkesregistret.

En annan betydelsefull ändring är att ensamrätten utvidgas till att omfatta även transitering och liknande tullåtgärder. På detta sätt kommer man mera effektivt åt handeln med varumärkesförfalskade varor. I dag krävs att varorna ska importeras till Sverige för att det ska kunna utgöra varumärkesintrång. Tullverket får därmed ökade möjligheter att ingripa mot förfalskningar.

Bland övriga förslag kan nämnas följande. Reglerna om ingivningsdag blir tydligare, vilket har betydelse för giltigheten av en varu- märkesregistrering. Registreringen ska gälla i tio år från ingivningsdagen. Patent- och registreringsverket ska kunna häva en registrering efter invändning endast om det finns något hinder mot registrering på grund av andras rättigheter, dvs. de relativa registreringshindren. De absoluta hindren ska inte längre kunna åberopas i invändningsförfarandet. En förlikningsfrist införs under invändningsförfarandet hos Patent- och registreringsverket, vilket leder till färre tvister. Det ställs högre krav på användningen av ett varumärke vid en invändning mot registrering, en

talan om hävning och en talan om intrång. En hävning av en registrering ska inte bara gälla från beslutet om hävning och framåt i tiden utan också för förfluten tid, med vissa begränsningar. Reglerna om överlåtelse av varukännetecken och ansökningar om registreringar blir tydligare.

Den andra delen av reformen är en ny lag om företagsnamn. Den nya lagen ska ersätta den nuvarande firmalagen. Det rör sig om en redaktionell översyn och en språklig modernisering av lagstiftningen. Den nya lagen är utformad med varumärkeslagen som förebild. Vissa sakliga ändringar görs som innebär att den nya lagen samordnas med varumärkeslagen, för att åstadkomma en bättre balans mellan lagarna. En annan ändring är att registreringsmyndigheten ska kontrollera så ett företagsnamn inte kommer i strid med lagen om företaget skulle ändra sin verksamhet. En moderniserad och förenklad lag gör reglerna mer tillgängliga och praktiskt hanterbara för företagen. Liksom varumärkeslagen har lagen om företagsnamn stor betydelse för näringslivet. De flesta näringsidkare kommer i kontakt med lagen och kan utnyttja det skydd som den ger för ett företagsnamn.

Den tredje delen av reformen är en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter m.m. I den nya lagen samlas bestämmelser om civilrättsliga sanktioner vid intrång i beteckningar som skyddas inom unionen enligt EU-förordningar och internationella handelsavtal. Genom lagen kommer beteckningar som skyddas av handelsavtal att få ett väsentligt starkare skydd än de har i dag.

Ändringarna i mönsterskyddslagen innebär att registreringshindren anpassas bättre till de förändringar som har gjorts på det varu- märkesrättsliga området.

I betänkandet görs också överväganden om skyddet för konstnärsnamn och likartade namn. Utredningen gör bedömningen att någon lagändring inte är motiverad.

Reformen föranleder följdändringar i ett stort antal andra författningar. Den föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 4

361

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Betänkandets lagförslag (SOU 2016:79)

1.1Förslag till

lag om företagsnamn

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Inledande bestämmelser

1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör denna ett särskilt företagsnamn. Vad som sägs om företagsnamn i denna lag gäller även för ett särskilt företagsnamn.

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Företagsnamn och sekundärt kännetecken kallas gemensamt närings- kännetecken.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare kan förvärva ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken kan förvärvas genom inarbetning.

Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad som föreskrivs i annan författning om registrering av visst slags företagsnamn. Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som registreringen omfattar.

Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för den verksamhet som bedrivs under kännetecknet. Om näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Ensamrätt till varukännetecken och namn som näringskännetecken

3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken. Om varu- kännetecknet är skyddat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Den som använder sitt namn som näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har sär- skiljningsförmåga för den verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

362

Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1.identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma slag,

3.identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är skyddat, om det visas att innehavaren av företagsnamnet inte kan lida skada av detta.

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1.sitt namn eller sin adress,

2.uppgifter om verksamhetens art eller en i verksamheten utbjuden varas eller tjänsts art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller när tjänsten är utförd, eller

3.ett allmänt brukat ortsnamn.

Kolliderande rättigheter

Företrädesrätt

Verkan av passivitet m.m.

7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre näringskännetecknet användningen av det äldre.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

363

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

På yrkande av någon av parterna får en domstol i de fall som avses i första stycket om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast får användas på särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av ortsangivelse eller innehavarens namn.

2 kap. Registrering av företagsnamn

Allmänna registreringsvillkor

1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja inne- havarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och omfattning som namnet har varit i bruk. Om företagsnamnet består enbart av en allmän benämning på verksamhetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt brukat ortsnamn eller liknande, ska namnet i och för sig inte anses ha särskiljningsförmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller en förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet, ska vid bedömningen bortses från denna beteckning.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

2 § Ett företagsnamn får inte registreras om det

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

4.innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträckning som det föreligger skydd för växtsorten enligt växt- förädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten, eller

5.i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten.

Ett företagsnamn får inte heller registreras om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om det

1.är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

2.är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av företagsnamnet leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder företagsnamnet och innehavaren av näringskännetecknet, eller

364

3. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken, som är känt	Prop. 2017/18:267
inom en betydande del av omsättningskretsen och användningen av	Bilaga 5
företagsnamnet utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller
vara till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller
anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma,
liknande eller annat slag.

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § gäller på motsvarande sätt i fråga om

1.ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

2.ett varumärke som är registrerat enligt rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Europeiska unionen, samt

3.ett inarbetat varukännetecken.

5 § Om det företagsnamn som ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och den äldre rättigheten utgörs av ett inarbetat näringskännetecken eller av ett sådant namn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

2.något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3.något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

Registrering på annat språk

8 § Ett företagsnamn får registreras på två eller flera språk, under förutsättning att varje språkversion till sitt innehåll stämmer överens med övriga versioner. Vad som sägs om företagsnamn i denna lag ska gälla för var och en av språkversionerna.

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan kom in till re- gistreringsmyndigheten.

365

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Granskning vid ändrad verksamhet

10 § När en näringsidkare anmäler att den verksamhet som bedrivs under det registrerade företagsnamnet har ändrats, ska registreringsmyndigheten pröva om det finns något hinder mot registrering av ändringen enligt 1– 7 §§. Om det finns ett sådant hinder, får ändringen inte registreras.

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1.företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag,

2.registreringen fortfarande strider mot lagen,

3.rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

4.annat inte följer av 3 §.

En registrering får vidare hävas om

1.innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2.företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3.företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

4.företagsnamnet har blivit vilseledande.

Vid bedömningen av om företagsnamnet har särskiljningsförmåga ska beaktas endast sådan särskiljningsförmåga som företagsnamnet har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

Underlåten användning

2 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i Sverige för den verksamhet som det registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs att företagsnamnet används

1.i en annan form än det registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2.av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

	3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas på den grunden att det
	enligt 2 kap. 3 § finns hinder mot registreringen, när hindret utgörs av ett
366	äldre registrerat företagsnamn, endast om användningen av det äldre
366

tecknet uppfyller kraven på verkligt bruk enligt 2 § för den verksamhet	Prop. 2017/18:267
som ligger till grund för hävningen eller det finns giltiga skäl till att	Bilaga 5
företagsnamnet inte har använts.
Användningen enligt första stycket ska ha skett inom de fem år som
föregår ansökan om hävning. Om det vid ingivningsdagen för det yngre
företagsnamnet hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det
äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet
dessutom ha använts inom de fem år som föregår denna dag.
Tillvägagångssätt
4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra
talan vid domstol, eller ansöka om hävning av registreringen hos
registreringsmyndigheten enligt 5–19 §§ (administrativ hävning). En
talan om hävning som grundas på ett hinder mot registrering enligt 2 kap.
3, 4 eller 6 § får föras endast av den som har ett eget intresse i saken.
Detsamma gäller i fråga om en sådan ansökan om administrativ hävning.
Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket
eller 2 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också inledas av en myndighet.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som får göra
detta.
Administrativ hävning
Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1.uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap.

1§ rättegångsbalken,

2.ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser, och

3.en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

Brister i ansökan

6 § Är ansökan så bristfällig att den inte kan läggas till grund för hand- läggning av ärendet, ska registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften.

Följer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

7 § Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.

367

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

368

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestritt den. I sådant fall ska 12 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myn- digheten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1.ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2.lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rätte- gångsbalken.

11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge föreläggandet, ska myndigheten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i övrigt. Antar sökanden inte erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rätte- gångsbalken.

Överlämnande till domstol

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registre- ringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1.att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.vad som i övrigt anges i 12 §.

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestritt ansökan i rätt tid, ska registre- ringsmyndigheten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Återvinning

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registre- ringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndigheten avvisa ansökan.

Underrättelser

16 § Underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och innehavaren. Avvisas en ansökan om hävning, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Avvisas en ansökan om återvinning, ska myndigheten underrätta innehavaren om detta. Meddelar myndigheten något annat beslut som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och

innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har vunnit laga kraft.

Den fortsatta handläggningen i domstolen

18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registrerings- myndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen samtidigt undanröja myndighetens beslut.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

369

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Avförande av registrering

20 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registre- ringsmyndigheten enligt 14 § eller av en domstol, ska registreringen avföras ur registret när avgörandet har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

Om en registrering hävs, kan det beslutas att registreringen av företagsnamnet får stå kvar i registret under viss tid som skäligen behövs för att anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.

4 kap. Överlåtelse m.m.

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

Vid överlåtelse av verksamheten omfattas även företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta gäller dock inte om företagsnamnet innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en bolagsmans efternamn.

Ett företagsnamn som ingår i ett dödsbo och som innehåller den avlidnes efternamn får inte överlåtas av boutredningsmannen utan dödsbodelägarnas samtycke.

2 § Rätten till ett företagsnamn får inte utmätas.

Försätts innehavaren i konkurs, ingår rätten till ett företagsnamn i konkursboet, om inte företagsnamnet innehåller gäldenärens eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i konkursboet får användas under den tid verksamheten fortsätter för boets räkning.

5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

1 § Gör någon intrång i rätten till ett näringskännetecken och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, ska han eller hon dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är

	motiverat från allmän synpunkt.
	Förverkande av egendom och av hjälpmedel vid brott
	2 § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 § ska
	förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för
	egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant
	brott ska förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma
	gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
	med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör
370	brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får	Prop. 2017/18:267
förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det	Bilaga 5
annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd
att användas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har
fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en
straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat.
Vitesförbud
3 § På yrkande av den som har lidit intrång i rätten till ett närings-
kännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar
till intrånget att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till
intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom
att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av
ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud
för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har
beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle
att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.
Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria
honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap.
25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats
enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens
bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet.
Skadestånd
4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i rätten till ett
näringskännetecken ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av
näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget
har medfört.
När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn
särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på näringskännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.
	371

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör intrång i rätten till ett näringskännetecken, ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet, om och i den mån det är skäligt.

Begränsning av straffansvar och skadeståndsskyldighet i vissa fall

5 § Grundas en talan om intrång på registrering enligt denna lag, ska 1 och 2 §§ inte tillämpas för tid före registeringsdagen. Inte heller 4 § ska i dessa fall tillämpas för tid före registreringsdagen, om inte intrånget gjorts uppsåtligen.

Preskription av rätten till skadestånd

6 § Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

7 § På yrkande av den som har lidit intrång i rätten till ett närings- kännetecken får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom på vilken näringskännetecken olovligen förekommer ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit intrång i rätten till ett näringskännetecken ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om för- verkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Spridning av information om dom i mål om intrång

8 § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

372

6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång i rätten till ett näringskännetecken, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

1.har gjort eller medverkat till intrånget,

2.i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

3.i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

4.i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommu- nikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

5.har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i till- verkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

1.namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2.namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3.uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

2 § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

373

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

374

domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Rätt till ersättning samt underrättelseskyldighet

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket.

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

5 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

6 § Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Ställande av säkerhet och överklagande av beslut

7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §

utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Beslut om intrångsundersökning

8 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1.vilket ändamål undersökningen ska ha,

2.vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3.vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verkställandet.

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

9 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att gälla.

10 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogde- myndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

11 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1.undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2.det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram.

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

12 § Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

375

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

376

saken, ska en åtgärd som företagits vid verkställigheten av in- trångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning hävs sedan verkställighet genomförts.

Hantering av material från intrångsundersökningen

13 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från intrångsundersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.

7 kap. Övriga bestämmelser

Verkan av en hävning och förbud att döma till ansvar m.m.

1 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller

3 kap. 2 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan den dag då ansökan om hävning kom in. Domstolen får dock bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det hinder som utgör grund för hävningen uppstod. Vid administrativt hävningsförfarande får registreringsmyndigheten fatta ett sådant beslut.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 kap. 2 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.

Invändning om grund för hävning m.m.

2 § Förs talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och gör den mot vilken talan förs gällande att det finns grund för att häva registreringen, får denna fråga prövas endast sedan talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att det finns grund för att häva registreringen att inom viss tid väcka sådan talan. Det sagda tillämpas också om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att det finns grund för att häva registreringen. Detta stycke tillämpas inte i brottmål.

En talan om intrång i ett registrerat företagsnamn får bifallas endast om företagsnamnet vid tidpunkten för talans väckande uppfyllde kraven på verkligt bruk i 3 kap. 2 §, för den verksamhet som ligger till grund för talan eller det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts. Användningen av företagsnamnet ska ha skett inom de fem år som föregår talans väckande. Om svaranden är en innehavare av ett yngre företagsnamn, ska företagsnamnet dessutom ha använts inom de fem år som föregår ingivningsdagen för det yngre företagsnamnet.

Behandling av personuppgifter

3 § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap. 1 §

behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna Prop. 2017/18:267

fastställas, göras gällande eller försvaras.Bilaga 5

Behörig domstol

4 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag, om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informa- tionsföreläggande eller intrångsundersökning.

Underrättelse om dom

5 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1. hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

2. intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål i vilket förts fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn.

Firmateckning m.m.

6 § Firmateckning sker genom en tydlig angivelse av det fullständiga företagsnamnet och en underskrift med namn av firmatecknare. Vid teckning av ett särskilt företagsnamn anges även företagsnamnet för hela verksamheten.

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning ske med ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

Om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i andra författningar.

7 § En myndighet för vilken regeringen har fastställt ett företagsnamn har ensamrätt till detta som om företagsnamnet hade blivit registrerat enligt denna lag.

Överklagande

8 § Ett beslut enligt 3 kap. 14 § om administrativ hävning av en re- gistrering av ett företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 12 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Bemyndigande

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om

administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.

377

Prop. 2017/18:267

Bilaga 5

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019, då firmalagen (1974:156) upphör att gälla.

2.Lagen ska tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och firmaregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3 och 4.

3.Bestämmelserna i firmalagen om behörig domstol och överklagande gäller även i fortsättningen för mål och ärenden i allmän domstol som har inletts före den 1 september 2016, med undantag för Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt.

4.Bestämmelserna i firmalagen gäller även i fortsättningen i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

5.Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd enligt äldre bestämmelser ska anses utgöra sådana varumärken som avses i 2 kap. 4 § 1.

6.Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått sitt namn fastställt enligt 27 § firmalagen ska även i fortsättningen ha ensamrätt till namnet som om detta hade blivit registrerat som ett företagsnamn enligt denna lag.

378

1.2Förslag till

lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen,

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, i den ursprungliga lydelsen,

4.Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen.

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess med- lemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, den 6 oktober 2010,

2.handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan, den 26 juni 2012,

3.avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, den 29 juni 2012,

4.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, den 27 juni 2014,

5.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, den 27 juni 2014, eller

6.associeringsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, den 27 juni 2014.

379

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

380

3 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag, om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Lagen ska tillämpas även på beteckningar som har erhållit skydd före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

3.Hänvisningen i 2 § till bestämmelserna i 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

1.3Förslag till

lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatsrörelse

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatsrörelse ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2015/16:180

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

5 §

En ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse ska vara

skriftlig och
a) innehålla	en uppgift om	a) innehålla	en uppgift	om
sökandens	fullständiga namn,	sökandens	fullständiga	namn,
firma och postadress samt, om		företagsnamn och postadress samt,
sökanden tidigare haft ett annat		om sökanden tidigare haft ett annat
efternamn, detta,		efternamn, detta,

Om ett bygglov har meddelats för hotellet eller pensionatet, ska till ansökan bifogas handlingar som visar att så har skett.

Det ska utfärdas ett skriftligt bevis om godkännande av en föreståndare eller en ersättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

381

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.4Förslag till

lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs att 4 och 36 §§ mönsterskyddslagen (1970:485) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§1 Det finns hinder mot mönsterrätt, om

1.mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

4.mönstret utan tillstånd innehåller

a) någon	annans	i	Sverige	a) någon		annans		i	Sverige
skyddade firma eller varukänne-				skyddade	näringskännetecken					eller
tecken eller något som kan upp-				varukännetecken,
fattas som ett kännetecken som i
näringsverksamhet har inarbetats i
Sverige för annan,
b) någon	annans	porträtt eller		b) någon annans porträtt om inte
något som kan uppfattas som an-				porträttet	uppenbart			syftar		på
nans släktnamn,		konstnärsnamn		någon sedan länge avliden,
eller likartat namn, om inte
porträttet eller namnet			uppenbart
syftar på någon sedan länge
avliden person,
				c) något som är ägnat att upp-
				fattas som någon annans efter-
				namn som har särskilt skydd eller
				någon annans			allmänt		kända
				konstnärsnamn			eller	ett	likartat
				namn,	om	användningen				av
				mönstret skulle medföra en nack-
				del för bäraren av namnet och om

1 Senaste lydelse 2016:372.

382

	namnet uppenbarligen inte			syftar	Prop. 2017/18:267
	på någon sedan länge avliden,				Bilaga 5
c) något som kan uppfattas som	d) något som	kränker		annans
titel på annans i Sverige skyddade	upphovsrätt till ett litterärt eller
litterära eller konstnärliga verk i	konstnärligt verk eller annans rätt
fall då titeln är egenartad eller	till fotografisk bild som är skyddad
något som kränker annans upp-	i Sverige.
hovsrätt till sådant verk eller
annans rätt till fotografisk bild som
är skyddad i Sverige,
36 §2
Den som uppsåtligen eller av	Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör mönsterintrång ska	oaktsamhet gör mönsterintrång ska
betala skälig ersättning för ut-	betala skälig ersättning för ut-
nyttjandet av mönstret samt er-	nyttjandet av mönstret samt er-
sättning för den ytterligare skada	sättning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. När	som intrånget har medfört.
ersättningens storlek bestäms ska
hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått
intrånget har gjort,
3. skada på mönstrets anseende,
4. ideell skada, och
5. mönsterhavarens intresse av
att intrång inte begås.
	När storleken	på	ersättningen
	för ytterligare skada bestäms ska
	hänsyn särskilt tas till
	1. utebliven vinst,
	2. vinst som den som har begått
	intrånget har gjort,
	3. skada på mönstrets anseende,
	4. ideell skada, och
	5. mönsterhavarens		intresse av
	att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av mönstret, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.De nya bestämmelserna ska tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

2Senaste lydelse 2009:112.

383

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.5Förslag till

lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 25, 28, 29 och 67 §§ och rubriken närmast före 25 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Registrering, stadgar och firma	Registrering, stadgar
	och företagsnamn

25 §1

En samfällighetsförening registreras hos den statliga lantmäteri-

myndigheten.

Hos den statliga lantmäteri-

myndigheten ska det föras ett

samfällighetsföreningsregister

för

samfällighetsföreningsregister

för

införing av de uppgifter som enligt

denna lag eller någon annan

författning ska anmälas för re-

gistrering eller annars tas in i

registret. I registret ska uppgifterna

föras separat för varje län.

Uppgifter om en samfällighets-

förening ska föras i den del av

registret som avser det län där

föreningens styrelse enligt stad-

garna har sitt säte. I fråga om

registrering

samfällighetsför-

registrering

samfällighetsför-

eningsregistret gäller

15 kap. 4 §

eningsregistret

gäller

15 kap. 4 §

första–tredje

styckena

lagen

första–tredje

styckena

lagen

(1987:667) om ekonomiska för-

eningar. Hänvisningen i den para-

grafens tredje stycke ska gälla

klandertalan

som avses

23 §

klandertalan

som

avses

23 §

första

stycket

och

53 §

andra

första

stycket

och

53 §

andra

stycket denna lag. Ett beslut om en

sådan ändring av stadgarna att

styrelsens säte ska flyttas från ett

län till ett annat får dock inte

registreras,

samfällighetsför-

registreras,

samfällighetsför-

eningens firma på grund av be-

eningens företagsnamn på

grund

stämmelsen i 29 § första stycket

bestämmelsen

29 §

första

andra meningen denna lag inte får

stycket andra meningen denna lag

föras

in i

den

sam-

inte

får

föras

den

delen av

1Senaste lydelse 2008:544.

384

fällighetsföreningsregistret.			samfällighetsföreningsregistret.	Prop. 2017/18:267
Närmare	bestämmelser om	samfällighetsföreningsregistret och om		Bilaga 5
avgifter för registrering meddelas av regeringen.
		28 §2
Stadgar	för samfällighetsför-		Stadgarna för samfällighets-
ening skall ange			förening ska ange
1. föreningens firma,			1. föreningens företagsnamn,

2.samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha				3. den	ort där styrelsen ska ha
sitt säte,				sitt säte,
4. hur	styrelsen	skall	vara sam-	4. hur	styrelsen ska vara sam-
mansatt och hur den skall utses				mansatt och hur den ska utses samt
samt grunderna för dess beslut-				grunderna för dess beslutförhet,
förhet,
5. hur	revision	av	styrelsens	5. hur revision av styrelsens för-
förvaltning skall ske,				valtning ska ske,

6.föreningens räkenskapsperiod,

7.grunderna för sådan fondavsättning som avses i 19 § andra stycket,

8. hur	ofta	ordinarie		före-	8. hur		ofta		ordinarie		före-
ningsstämma skall hållas,					ningsstämma ska hållas,
9. det sätt på vilket kallelse till					9. det sätt på vilket kallelse till
föreningsstämma skall ske och andra					föreningsstämma ska ske och hur
meddelanden		bringas		till	andra meddelanden ska komma till
medlemmarnas kännedom				även	medlemmarnas				kännedom		samt
som den tid före sammanträde då					den tid före sammanträde då
kallelseåtgärd senast skall vidtagas.					kallelseåtgärd senast ska vidtas.
Stadgarna får ej innehålla före-					Stadgarna			får	inte	innehålla
skrift som strider mot denna lag					föreskrift som strider mot denna lag
eller annan författning.					eller annan författning.
				29 §3
En samfällighetsförenings				firma	En	samfällighetsförenings					före-
ska innehålla ordet samfällig-					tagsnamn ska innehålla ordet sam-
hetsförening. Firman			ska	tydligt	fällighetsförening.				Företagsnamnet
skilja sig från andra registrerade					ska tydligt skilja sig från andra
ännu	bestående	samfällighets-			registrerade ännu bestående före-
föreningsfirmor i samma län. För					tagsnamn		för	samhällighetsföre-
registrering av en samfällighets-					ningar i samma län. För registre-
förenings firma gäller i övrigt be-					ring	av en samfällighetsförenings
stämmelserna		i	firmalagen		företagsnamn gäller i övrigt be-
(1974:156).					stämmelserna			i lagen (2019:000)
					om företagsnamn.
Någon annan än en sam-					Någon annan än en sam-
fällighetsförening		får	inte använda		fällighetsförening				får inte	använda

2Senaste lydelse 1989:727.

3Senaste lydelse 2008:544.

385

Prop. 2017/18:267	ordet samfällighetsförening i sin
Bilaga 5	firma. Den som bryter mot det som
	nu sagts döms till böter.

ordet samfällighetsförening i sitt företagsnamn. Den som bryter mot det som nu sagts döms till böter.

			67 §4
Lantmäterimyndighetens			beslut	Lantmäterimyndighetens					beslut
får	överklagas	till	allmän	får	överklagas		till		allmän
förvaltningsdomstol. Ett beslut av				förvaltningsdomstol. Ett				beslut av
den statliga lantmäterimyndigheten				den statliga lantmäterimyndigheten
att vägra registrering av en firma				att vägra registrering av ett
överklagas dock till Patent- och				företagsnamn överklagas dock till
marknadsdomstolen. Ett beslut som				Patent- och		marknadsdomstolen.
gäller avskrivning av en ansökan				Detsamma gäller ett beslut att
eller anmälan om registrering eller				vägra	registrering		på	grund av
vägrad	registrering	får överklagas		2 kap. 10 § lagen (2019:000) om
inom två månader från dagen för				företagsnamn.		Ett	beslut		som
beslutet.				gäller avskrivning av en ansökan
				eller anmälan om registrering eller
				vägrad	registrering		får	överklagas
				inom två månader från dagen för
				beslutet.

Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

4Senaste lydelse 2016:196.

386

Registrering i handelsregistret

sker efter ansökan. De näringsidkare som avses i första stycket 1, 3, 4 eller 5 och som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en års- redovisning ska ansöka om regi- strering.

Bestämmelserna i denna lag om

enskilda näringsidkare ska tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i han- delsregistret, dock med följande undantag:

1. Något företagsnamn ska inte registreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen ska registreras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om

registrerade trossamfund ska tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

1.6Förslag till

lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 2, 4–8, 13, 15, 16 och 21 §§ handels- registerlagen (1974:157) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Följande näringsidkare kan registreras i handelsregistret:

1.enskilda personer som utövar eller avser att utöva närings- verksamhet (enskilda näringsidkare),

2.handelsbolag,

3.ideella föreningar som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet,

4.registrerade trossamfund som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet, och

5.bolagsmän i enkla bolag, om bolagsmännen utövar eller avser att utöva näringsverksamhet i bolaget.

Registrering i handelsregistret sker efter ansökan. Näringsidkare som avses i första stycket 1, 3, 4

eller 5 och som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en årsredo- visning skall ansöka om registre- ring.

Bestämmelserna i denna lag om enskild näringsidkare skall tilläm- pas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i han- delsregistret, dock med följande undantag:

1. Någon firma skall inte re- gistreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen skall regi- streras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om

registrerade trossamfund skall tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

	4 §2
Handelsregister skall	innehålla	Handelsregistret ska innehålla
följande uppgifter om:		följande uppgifter om:

1Senaste lydelse 2006:865.

2Senaste lydelse 2006:865.

387

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

388

Enskild näringsidkare:
1. näringsidkarens firma,	1. näringsidkarens företagsnamn,

2.näringsidkarens fullständiga namn, personnummer eller, om sådant saknas, av Skatteverket tilldelat registreringsnummer, och postadress,

3.näringsverksamhetens art,

4.det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,

5. om näringsidkaren			enligt	2 §	5. om		näringsidkaren	enligt	2 §
lagen	(1992:160)	om	utländska		lagen	(1992:160) om		utländska
filialer m.m. skall ha en förestån-					filialer m.m. ska ha en före-
dare,	föreståndarens fullständiga				ståndare,		föreståndarens	fullstän-
namn, personnummer och post-					diga	namn, personnummer			och
adress,					postadress,
6. om näringsidkaren			enligt	re-	6. om		näringsidkaren	enligt	re-
visionslagen (1999:1079) skall				ha	visionslagen (1999:1079) ska ha en
en auktoriserad		eller	godkänd		auktoriserad eller godkänd revisor
revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Handelsbolag:

1. bolagets organisationsnummer	1. bolagets organisationsnummer
och firma,	och företagsnamn,

2.näringsverksamhetens art,

3.det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,

4.bolagsmännens fullständiga namn, personnummer eller orga- nisationsnummer och postadresser,

7.av vem och hur firman tecknas, om firman inte får tecknas av varje bolagsman ensam,

8.om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolags- männen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats,

9. om bolaget enligt revisions-	9. om bolaget enligt revisions-
lagen (1999:1079) skall ha en auk-	lagen (1999:1079) ska ha en auk-
toriserad eller godkänd revisor	toriserad eller godkänd revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Ideell förening och registrerat trossamfund:

1. den firma under vilken för-

1. det företagsnamn under vilket

Ett handelsbolags företagsnamn ska innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I ett särskilt företagsnamn får dock inte tas in något av orden handelsbolag eller kommanditbolag.

En näringsidkare registreras under det företagsnamn under vilket näringsidkaren driver sin verksamhet. Ett företagsnamn re- gistreras enligt bestämmelserna i lagen (2019:000) om företagsnamn med iakttagande av vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

eningen eller trossamfundet utövar	föreningen	eller	trossamfundet	Prop. 2017/18:267
eller avser att utöva närings-	utövar eller avser att utöva			Bilaga 5
verksamhet,	näringsverksamhet,
2. föreningens eller trossam-	2. föreningens		eller trossam-
fundets namn, om det inte sam-	fundets namn, om det inte sam-
manfaller med firman, och orga-	manfaller	med	företagsnamnet,
nisationsnummer,	och organisationsnummer,

3.näringsverksamhetens art,

4.det län och den ort där föreningens eller trossamfundets styrelse eller motsvarande organ i samfundet har sitt säte samt föreningens eller samfundets postadress,

5.styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn, personnummer och postadresser,

6.av vem och hur föreningens, eller trossamfundets namn tecknas, om namnet inte tecknas av styrelsen eller motsvarande organ ensamt,

7. om föreningen		eller tros-	7. om	föreningen	eller tros-
samfundet enligt	revisionslagen		samfundet	enligt revisionslagen
(1999:1079) skall	ha	en auktori-	(1999:1079) ska ha en auktoriserad
serad eller godkänd revisor			eller godkänd revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och,

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

5 §

6 §

Handelsbolags firma skall innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I bifirma får dock ej intagas något av orden

handelsbolag eller kom- manditbolag.

7 §3

En firma skall tydligt skilja sig Ett företagsnamn ska tydligt från andra i handelsregistret förut skilja sig från andra i handels- registrerade och ännu bestående registret förut registrerade och

3Senaste lydelse 2003:866.

389

Prop. 2017/18:267	firmor registrerade för samma län.
Bilaga 5	Detta gäller även om firmorna inte
	avser verksamhet av samma eller
	liknande slag.

ännu bestående företagsnamn re- gistrerade för samma län. Detta gäller även om företagsnamnen inte avser verksamhet av samma eller liknande slag.

		8 §4
Har näringsidkare som införts i			Har en näringsidkare som förts in i
handelsregister	meddelat prokura,		handelsregister			meddelat		en
får prokuran	registreras	under	prokura, får		prokuran		registreras
näringsidkarens firma. Prokura får			under	näringsidkarens			företags-
dock ej registreras om den			namn. En prokura får dock inte
innehåller annan begränsning eller			registreras		om	den	innehåller
annat förbehåll än som följer av 1			annan	begränsning eller				annat
eller 2 § prokuralagen (1974:158).			förbehåll än vad som följer av 1
För registrerad prokura		skall	eller 2 § prokuralagen (1974:158).

registret	innehålla uppgifter			om	För en registrerad prokura ska
prokuristens fullständiga			namn,		registret	innehålla			uppgifter		om
personnummer och postadress.					prokuristens fullständiga					namn,
Har prokuristen särskilt be-					personnummer och postadress.
myndigande att överlåta huvud-					Har prokuristen ett särskilt be-
mannens	fasta	egendom		eller	myndigande att överlåta huvud-
tomträtt eller att söka inteckning					mannens		fasta	egendom			eller
eller upplåta rättighet i denna, skall					tomträtt eller att ansöka om in-
registret	även	innehålla	uppgift		teckning eller upplåta rättighet i
härom. Detsamma gäller om					denna, ska registret även innehålla
prokuran meddelats som kollek-					uppgift om detta. Detsamma gäller
tivprokura.					om prokuran			meddelats			som
					kollektivprokura.
				13 §5
Upphör	näringsidkare med			sin	Upphör en näringsidkare med sin
verksamhet eller överlåts verk-					verksamhet			eller		överlåts
samheten eller sätts den under lik-					verksamheten eller sätts den under
vidation eller ändras i annat fall					likvidation eller ändras i annat fall
uppgift som registrerats, skall an-					en uppgift som har registrerats, ska
mälan om det utan dröjsmål göras					anmälan om det utan dröjsmål
till Bolagsverket.					göras till Bolagsverket.
					Anmälan görs och handläggs i
Anmälan görs och handläggs i					den ordning som gäller för ansökan
den ordning som gäller för ansökan					om registrering, om inte annat
om registrering, om ej annat följer					följer av vad som sägs nedan i
av vad nedan i denna paragraf sägs					denna paragraf eller av vad
eller av vad regeringen bestämmer.					regeringen bestämmer.
Har enskild näringsidkare av-					Har	en	enskild		näringsidkare
lidit, är den som har vård om boet					avlidit,	är	den	som	har	vård	om

4Senaste lydelse 1992:1448.

5Senaste lydelse 2004:239.

390

skyldig att göra anmälan med				boet skyldig att göra anmälan med						Prop. 2017/18:267
anledning	av	dödsfallet. Har		anledning		av dödsfallet. Har			en	Bilaga 5
delägare	i handelsbolag		avlidit,	delägare i ett handelsbolag avlidit,
åligger	anmälningsskyldigheten			åligger		anmälningsskyldigheten
övriga bolagsmän. Om			domstol	övriga bolagsmän. Om en domstol
utsett likvidator i handelsbolag, är				har utsett likvidator i ett
han anmälningsskyldig beträffande				handelsbolag, är han eller hon
bolaget. Bolagsman som lämnat				anmälningsskyldig				beträffande
bolaget har rätt att göra anmälan				bolaget. En bolagsman som lämnat
om sin avgång. Återkallelse av				bolaget har rätt att göra anmälan
prokura får anmälas av varje				om sin avgång. Återkallelse av en
bolagsman som ej är utesluten fran				prokura får anmälas av varje
rätten att företräda bolaget.				bolagsman som inte är utesluten
				från rätten att företräda bolaget.
Omfattar överlåtelse av närings-				Omfattar		en	överlåtelse		av
verksamhet även firman, skall				näringsverksamheten även före-
anmälan om överlåtelsen göras av				tagsnamnet, ska anmälan om
den nye innehavaren.				överlåtelsen göras av den nye
				innehavaren.
			15 §
Om förbud mot användning av				Om förbud mot användning av
firma och om hävande av				ett företagsnamn och om hävande
firmaregistrering		finns	bestäm-	av en registrering av ett
melser i firmalagen (1974:156).				företagsnamn finns bestämmelser i
				lagen	(2019:000) om före-
				tagsnamn.
Menar någon i annat fall att				Menar någon i annat fall att han
registrering i handelsregister länder				eller hon lider skada av en
honom till förfång, får talan föras				registrering som gjorts i handels-
mot näringsidkaren om hävande av				registret, får talan föras mot
registreringen och om skadestånd.				näringsidkaren			om	hävande	av
				registreringen och om skadestånd.

16 §6

Om en bolagsman genom dom har skilts från rätten att teckna bolagets firma, ska uppgift om detta registreras även om domen inte har vunnit laga kraft.

Om en näringsidkare har försatts i konkurs, ska konkursbeslutet registreras i handelsregistret tillsammans med uppgift om vem som har utsetts till konkursförvaltare. Har konkursbeslutet upphävts eller har konkursen avslutats, ska även detta registreras.

6Senaste lydelse 2008:92.

391

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

föreligger, ska avregistrering ske.
I firmalagen (1974:156)	finns	I lagen (2019:000) om före-
bestämmelser om avregistrering av		tagsnamn finns	bestämmelser		om
firma från handelsregistret	sedan	avregistrering av	ett	företagsnamn
dom om hävande av firma-		från handelsregistret		sedan	dom
registrering har vunnit laga kraft.		om hävande av en registrering av

ett företagsnamn har vunnit laga kraft.

			21 §7
Registreringsmyndighetens				Registreringsmyndighetens
beslut att skriva av en ansökan eller				beslut att skriva av en ansökan eller
anmälan om registrering eller att				anmälan om registrering eller att
vägra	registrering får överklagas			vägra registrering				får	överklagas
till	allmän	förvaltningsdomstol.		till	allmän	förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller i fråga om beslut				Detsamma gäller i fråga om beslut
enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av				enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av
registreringsmyndigheten att			vägra	registreringsmyndigheten att						vägra
registrering av en firma överklagas				registrering		av	ett	företagsnamn
dock	till	Patent-	och	överklagas dock till Patent- och
marknadsdomstolen.			Ett	marknadsdomstolen.					Detsamma
överklagande ska ha kommit in				gäller ett beslut att vägra
inom två månader från dagen för				registrering		på	grund		av	2 kap.
beslutet.				10 §	lagen		(2019:000)			om
				företagsnamn.			Ett	överklagande
				ska ha kommit in inom två månader
				från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

7Senaste lydelse 2016:198.

392

1.7Förslag till

lag om ändring i prokuralagen (1974:158)

Härigenom föreskrivs att 4 § prokuralagen (1974:158) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 §
Prokurist bör teckna firman med	Prokurist bör teckna firman med
ett tillägg som anger pro-	ett tillägg som anger pro-
kurauppdraget (per prokura, p.p.	kurauppdraget (per prokura,	p.p.
eller annan förkortning av dessa	eller annan förkortning av dessa
ord). I övrigt gäller om firma-	ord). I övrigt gäller om firma-
teckning bestämmelserna i firma-	teckning bestämmelserna i	lagen
lagen (1974:156).	(2019:000) om företagsnamn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

393

Prop. 2017/18:267

1.8

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i lagen (1975:417)

om sambruksföreningar

Härigenom föreskrivs att 4, 18 och 19 §§ och rubriken närmast före

18 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Sambruksförenings stadgar skall

En sambruksförenings

stadgar

ange

ska ange

1. föreningens firma,

1. föreningens företagsnamn,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3. den

ort

inom

riket

där

3. den

ort

inom

riket

där

föreningens styrelse skall ha sitt

föreningens styrelse ska ha sitt

säte,

4. den insats med vilken varje

4. den

insats

med vilken

varje

medlem skall deltaga i föreningen

medlem ska delta i föreningen och

och hur insatserna skall göras,

hur insatserna ska göras,

5. om regelbundna eller på sär-

5. om

regelbundna

eller

på

skilt beslut om uttaxering beroende

särskilt beslut om uttaxering be-

avgifter

till

föreningen

skall

roende avgifter till föreningen ska

förekomma,

avgifternas belopp

förekomma,

avgifternas

belopp

eller det högsta belopp vartill de

får bestämmas,

6. antalet styrelseledamöter

och

6. antalet styrelseledamöter

och

revisorer, tiden för deras uppdrag

och, om suppleanter skall finnas,

och, om suppleanter ska finnas,

motsvarande uppgifter beträffande

dem,

7. föreningens räkenskapsår,

8. hur

ofta

ordinarie

före-

8. hur

ofta

ordinarie

före-

ningsstämma skall hållas och tiden

ningsstämma ska hållas och tiden

för sådan stämma,

9. det sätt på vilket kallelse till

föreningsstämma

skall

ske

och

föreningsstämma ska ske och hur

andra meddelanden till medlem-

andra meddelanden ska förmedlas

marna skall tillställas dem samt

till medlemmarna samt den tid före

den tid före stämma då föreskrivna

stämma

då

föreskrivna

kallelseåtgärder

senast

skall

vara

kallelseåtgärder

senast

ska

vara

vidtagna,

10. de

värderingsgrunder

som

10. de värderingsgrunder som ska

skall tillämpas när förening skall

tillämpas när förening ska inlösa

inlösa medlems andel,

medlems andel,

11. de

grunder

enligt

vilka

för-

11. de

grunder enligt

vilka

för-

eningen

skall

förfoga

över

upp-

eningen

ska

förfoga

över

upp-

1 Senaste lydelse 1987:1253.

394

kommen vinst och hur det skall

kommen

vinst och

hur

det

ska

Prop. 2017/18:267

förfaras med föreningens behållna

Bilaga 5

tillgångar vid dess upplösning.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter

som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de

privatanställda.

Föreningens firma

Föreningens företagsnamn

18 §2

Sambruksförenings

firma

skall

sambruksförenings

företags-

innehålla

ordet

”sambruks-

namn ska innehålla ordet ”sam-

förening”.

bruksförening”.

Sambruksförenings firma får ej

Sambruksföreningens

innehålla ordet ”bolag” eller annat

företagsnamn

får inte

innehålla

ord som kan föranleda till

ordet ”bolag” eller annat ord som

antagande att firman innehas av ett

kan föranleda till antagande att

bolag.

företagsnamnet

innehas

ett

bolag.

Firman skall tydligt skilja sig

Företagsnamnet

ska

tydligt

från andra hos Bolagsverket förut

skilja sig från andra hos Bolags-

registrerade

och

ännu

bestående

verket förut registrerade och ännu

föreningsfirmor med säte i samma

bestående

företagsnamn

för

län. För registrering av sam-

föreningar med säte i samma län.

bruksförenings firma gäller i övrigt

För registrering av en sambruks-

bestämmelserna

firmalagen

förenings

företagsnamn

gäller i

(1974:156).

övrigt

bestämmelserna

lagen

(2019:000) om företagsnamn.

Annan än sambruksförening får

ej i sin firma eller annars vid

inte i sitt företagsnamn eller annars

beteckning

rörelsen

använda

vid beteckning av rörelsen använda

ordet ”sambruksförening”.

Bestämmelserna

14 kap.

2 §

lagen (1987:667)

ekonomiska

föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.

19 §3

Bestämmelserna i 15 kap. lagen

(1987:667)

ekonomiska

(1987:667)

ekonomiska

föreningar gäller i fråga om sam-

bruksföreningar.

Ett

beslut

bruksföreningar.

Ett

beslut

sådan ändring av stadgarna att

styrelsens säte skall flyttas från ett

styrelsens säte ska flyttas från ett

län till ett annat får dock inte

registreras,

sambruksföre-

registreras,

sambruksföre-

ningens firma på grund av be-

ningens företagsnamn på grund av

stämmelserna i

18 §

tredje stycket

bestämmelserna

18 §

tredje

2 Senaste lydelse 2004:250.

3 Senaste lydelse 2004:250.

395

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

396

denna lag inte får föras in i	stycket denna lag inte får föras in i
Bolagsverkets register.	Bolagsverkets register.
Inskrivning av uppgifter an-	Inskrivning av uppgifter an-
gående sambruksföreningar skall	gående sambruksföreningar	ska
ske i en särskild avdelning av det	ske i en särskild avdelning av det
föreningsregister som avses i	föreningsregister som avses	i
15 kap. 1 § lagen om ekonomiska	15 kap. 1 § lagen om ekonomiska
föreningar.	föreningar.

Bolagsverkets beslut enligt 16 § får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1.9Förslag till

lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1976:997) om vattenförbund ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	30 §
Stadgar för vattenförbund	skall	Stadgar för vattenförbund				ska
ange		ange
1. förbundets firma, vilken skall		1. förbundets		företagsnamn,
innehålla ordet vattenförbund,		vilket ska innehålla ordet vatten-
		förbund,
2. grunderna för förvaltningen,
3. den ort där styrelsen skall ha		3. den ort där styrelsen ska				ha
sitt säte,		sitt säte,
4. hur styrelsen skall vara	sam-	4. hur	styrelsen	ska	vara sam-
mansatt och hur den skall utses		mansatt och hur den ska utses samt
samt grunderna för dess beslut-		grunderna för dess beslutförhet,
förhet,		5. hur	revision	av	styrelsens

5.hur revision av styrelsens förvaltning ska ske, förvaltning skall ske,

6.förbundets räkenskapsperiod,

7. hur ofta	ordinarie förbunds-		7. hur ofta	ordinarie		förbunds-
stämma skall hållas,			stämma ska hållas,
8. det sätt på vilket kallelse till			8. det sätt på vilket kallelse till
förbundsstämma skall ske och andra			förbundsstämma ska ske och hur
meddelanden	skall bringas	till	andra meddelanden ska komma till
medlemmarnas	kännedom	samt	medlemmarnas		kännedom samt
den tid före sammanträde då			den tid före sammanträde då
kallelseåtgärd senast skall vidtagas.			kallelseåtgärd senast ska vidtas.
Stadgarna får ej innehålla före-			Stadgarna	får	inte	innehålla
skrift som strider mot denna lag			föreskrift som strider mot denna lag
eller annan författning.			eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

397

Prop. 2017/18:267	1.10	Förslag till
Bilaga 5		lag om ändring i lagen (1980:1102)
		lag om ändring i lagen (1980:1102)
		om handelsbolag och enkla bolag
	Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 9 § lagen (1980:1102)
	om handelsbolag och enkla bolag ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Ett handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag och bolaget har förts in i

handelsregistret.
Bestämmelser		om	firma för	Bestämmelser om		företagsnamn
handelsbolag	finns i		firmalagen	för	handelsbolag	finns	i
(1974:156)	och	handelsregister-		handelsregisterlagen		(1974:157)
lagen (1974:157).				och lagen (2019:000) om före-
				tagsnamn.

3 kap.

9 §

bolaget genom avtalet.
Om ett avtal ingås för bolagets		Om ett avtal ingås för bolagets
räkning och därvid med en kom-		räkning och därvid med en kom-
manditdel ägares vetskap och vilja		manditdel ägares vetskap och vilja
en firma används som inte		ett företagsnamn används som inte
innehåller ordet ”kommandit-		innehåller ordet ”kommandit-
bolag”, svarar kommanditdelägaren		bolag”, svarar kommanditdel-
såsom komplementär gentemot den		ägaren	såsom	komplementär
med vilken avtalet ingicks, även		gentemot den med vilken avtalet
om denne på grund	av 19 §	ingicks, även om denne på grund av
handelsregisterlagen	(1974:157)	19 §	handelsregisterlagen
skall anses ha haft vetskap om att		(1974:157) ska anses ha haft
förbehåll skett enligt 1 kap. 2 §.		vetskap om att förbehåll skett
		enligt 1 kap. 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 1993:760.

398

1.11Förslag till

lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 §, 4 a kap. 12 b §, 10 kap. 1–5 §§, 11 kap. 5 och 6 §§ och rubriken till 10 kap. sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.
	5 §1
Reglementet skall ange	Reglementet ska ange
1. sparbankens firma,	1. sparbankens företagsnamn,

2.sparbankens verksamhetsområde,

3.den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,

4.de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,

5. grundfondens

belopp

samt

5. grundfondens

belopp

samt

huruvida

hela

grundfonden

eller

huruvida

hela

grundfonden

eller

del av denna skall betalas tillbaka

del av denna ska betalas tillbaka

med eller utan ränta,

6. antalet huvudmän,

7. den

kommunala

valkorpo-

7. den

kommunala

valkorpo-

ration som skall förrätta val av

ration som ska förrätta val av

huvudmän och, där sådant val skall

huvudmän och, där sådant val ska

förrättas

flera

korporationer,

förrättas

av flera

korporationer,

fördelningen

antalet mandat

fördelningen

antalet

mandat

dem emellan, samt ordningen för

att åstadkomma

successiv

att

åstadkomma

successiv

förnyelse av huvudmannakåren och

det närmare förfarandet i övrigt vid

huvudmannavalen,

8. antalet eller lägsta och högsta

antalet

styrelseledamöter

och

antalet

styrelseledamöter

och

revisorer samt eventuella ersättare,

som skall utses av spar-

som

ska

utses

spar-

banksstämman,

samt

tiden

för

banksstämman,

samt

tiden

för

deras uppdrag,

9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt

10. vilka

ärenden

som

skall

10. vilka ärenden

som

ska

före-

förekomma

på

den

ordinarie

komma på den ordinarie stämman.

stämman.

Om banken ska ha euro som

Om banken skall ha euro som

redovisningsvaluta

enligt

4 kap.

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

6 §

bokföringslagen (1999:1078),

bokföringslagen (1999:1078), skall

ska detta anges i reglementet. I så

detta anges i reglementet. I så fall

fall ska det i reglementet också

skall det i reglementet också anges

anges att grundfondens belopp ska

att grundfondens belopp skall vara

vara bestämt i euro.

1Senaste lydelse 2000:39.

399

En sparbanks företagsnamn ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i bankregistret samt från

benämningar på utländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av företagsnamn gäller i övrigt vad som föreskrivs i lagen (2019:000) om företagsnamn.

Prop. 2017/18:267 bestämt i euro.

Bilaga 5

4 a kap.

12 b §2

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. bankens firma och organi-	1. bankens företagsnamn och
sationsnummer,	organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

10 kap. Sparbanks firma	10 kap. Sparbankens
	företagsnamn
1 §3
En sparbanks firma skall inne-	En sparbanks företagsnamn ska
hålla ordet sparbank.	innehålla ordet sparbank.
Firman skall registreras i bank-	Företagsnamnet ska registreras i
registret.	bankregistret.
Om firman skall registreras på två	Om företagsnamnet ska regi-
eller flera språk, skall varje	streras på två eller flera språk,

lydelse anges i bankens regle- mente.

ska varje lydelse anges i bankens reglemente.

2 §4

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).

	3 §5
En sparbanks styrelse kan anta		En sparbanks styrelse kan anta ett
bifirma. Bestämmelsen i 1 §	andra	särskilt företagsnamn. Bestäm-
stycket och 2 § om firma gäller		melsen i 1 § andra stycket och 2 §
även bifirma. Ordet bank	eller	om företagsnamn gäller även för

2Senaste lydelse 2016:434.

3Senaste lydelse 2004:304.

4Senaste lydelse 2004:304.

5Senaste lydelse 2004:304.

400

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en sparbank, bör undertecknas med bankens före- tagsnamn. Om styrelsen eller annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som

undertecknathandlingen solidariskt ansvariga för förplik- telse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av

banken får ett behörigen

undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller

personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

sparbank får bara användas i bifirma för bankverksamhet.

ett särskilt företagsnamn. Ordet Prop. 2017/18:267 bank eller sparbank får bara an- Bilaga 5

vändas i ett särskilt företagsnamn för bankverksamhet.

4 §6

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en sparbank, bör undertecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställ- företrädare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen

solidariskt ansvariga för

förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller

dock inte om det av omständigheterna vid handlingens

tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet

gjorts gällande mot undertecknarna.

5 §7

I firmalagen (1974:156) finns	I lagen (2019:000) om före-
bestämmelser om förbud mot an-	tagsnamn finns bestämmelser om
vändning av firma och om hävande	förbud mot användning av ett
av firmaregistrering.	företagsnamn och om hävande av
	en registrering av ett företags-
	namn.

11kap. 5 §8

I firmalagen (1974:156) finns	I lagen (2019:000) om före-
bestämmelser om avförande av en	tagsnamn	finns bestämmelser	om
firma ur registret sedan en dom om	avförande av ett företagsnamn ur
hävande av firmaregistreringen har	registret sedan en dom om hävande
vunnit laga kraft.	av en	registrering av	ett

6Senaste lydelse 2004:304.

7Senaste lydelse 2004:304.

8Senaste lydelse 2004:304.

401

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

		företagsnamn har vunnit laga kraft.
	6 §9
Ett beslut av registrerings-		Ett beslut av registrerings-
myndigheten att skriva av en an-		myndigheten att skriva av en an-
mälan om registrering eller att		mälan om registrering eller att
vägra registrering enligt 3 § andra		vägra registrering enligt 3 § andra
stycket får överklagas till allmän		stycket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.	Detsamma	förvaltningsdomstol.				Detsamma
gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje		gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje
stycket och 8 kap. 8 §. Ett beslut		stycket och 8 kap. 8 §. Ett beslut
av registreringsmyndigheten att		av registreringsmyndigheten					att
vägra registrering av en firma		vägra	registrering			av	ett
överklagas dock till Patent- och		företagsnamn överklagas dock till
marknadsdomstolen.	Ett	Patent-	och	marknadsdomstolen.
överklagande ska ha kommit in		Detsamma gäller ett beslut att
inom två månader från dagen för		vägra	registrering		på	grund	av
beslutet.		2 kap. 10 § lagen			(2019:000) om
		företagsnamn.		Ett	överklagande
		ska ha kommit in inom två
		månader från dagen för beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9 Senaste lydelse 2016:205.

402

1.12Förslag till

lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 5 kap. 4 §, 8 kap. 13 a §, 12 kap. 4, 24 och 31 §§, 14 kap. 1–3 §§, 15 kap. 5 och 6 §§ och rubriken till 14 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.
	2 §1
Föreningens stadgar ska ange
1. föreningens firma,	1. föreningens företagsnamn,

2.den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3.ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

4.den insats som varje medlem ska delta med i föreningen, hur in- satserna ska fullgöras samt i vilken utsträckning en medlem får delta i föreningen med en insats utöver vad han eller hon är skyldig att delta med,

5.för det fall att regelbundna avgifter till föreningen eller avgifter till föreningen som är beroende av särskilda beslut om uttaxering ska förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp som de får bestämmas till,

6.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem ska utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall ska ske,

7.för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 1 § andra stycket ska finnas, deras befogenhet, hur de ska utses och tiden för deras uppdrag,

8.inom vilken tid och hur en föreningsstämma ska sammankallas samt hur andra meddelanden ska förmedlas till medlemmarna eller fullmäktige,

9.vilka ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

10.vilken tid föreningens räkenskapsår ska omfatta,

11.grunderna för fördelning av föreningens vinst och hur man ska göra med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses, och

12.för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats- emission som avses i 10 kap. 21 § ska förekomma, vad som ska gälla för dessa.

Första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Om föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), ska detta anges i stadgarna. I så fall ska det i stadgarna också anges att den insats som varje medlem ska delta med i föreningen ska vara bestämd i euro.

1Senaste lydelse 2016:108.

403

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift som avses i första stycket 4 om insatsbelopp anstå till den första ordinarie före- ningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

5kap. 4 §2

För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset ska ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller

order och innehålla uppgift om
1. föreningens firma,	1. föreningens företagsnamn,

2.nummer eller annan beteckning för beviset,

3.insatsens storlek,

4.den rätt till utdelning som insatsen medför,

5.det sätt på vilket utdelning ska utbetalas och inlösen ske,

6.föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7.erinran enligt 2 § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen. Styrelseledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 7 § ska inte tillämpas.

I stadgarna kan det bestämmas att föreningen får registrera förlagsandelar hos en svensk värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

8kap. 13 a §3

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. föreningens firma och orga-	1. föreningens företagsnamn och
nisationsnummer,	organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, och

3.revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

2 Senaste lydelse 2016:47.

3 Senaste lydelse 2016:432.

404

12 kap.	Prop. 2017/18:267
4 §4	Bilaga 5

Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande föreningar ska upprätta en gemensam, daterad fusionsplan. Planen ska undertecknas

av styrelsen i var och en av föreningarna.
I fusionsplanen ska det för varje förening anges
1. firma,	organisationsnummer	1. företagsnamn,	organisations-
och den ort där styrelsen ska ha sitt		nummer och den ort där styrelsen
säte,		ska ha sitt säte,

2.den planerade tidpunkten för överlåtande förenings upplösning,

3.de särskilda förmåner som, i förekommande fall, medlemmar i någon av föreningarna ska ha, och

I fusionsplanen ska det även lämnas en redogörelse för de om- ständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Om medlemmar i någon av föreningarna ska ha särskilda förmåner i samband med fusionen, ska det framgå av redogörelsen hur förmånerna har bestämts.

Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla

1.stadgar för den övertagande föreningen, och

2.fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant och revisorssuppleant.

24§5

Fusionsplanen enligt 23 § ska innehålla uppgift om

1. de fusionerande föreningarnas	1. de fusionerande föreningarnas
form, firma och säte,	form, företagsnamn och säte,

2.utbytesförhållanden mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,

3.de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och före- kommande värdepapper i den övertagande föreningen,

4.den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor andelar och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,

6.från vilken tidpunkt de fusionerande föreningarnas transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,

7.vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

4Senaste lydelse 2016:108.

5Senaste lydelse 2008:3.

405

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

9.stadgar för den övertagande föreningen,

10.värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och

11.datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.

I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för

arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.

Vid kombination ska fusions-	Vid kombination ska fusions-
planen också innehålla uppgift om	planen också innehålla uppgift om
den övertagande föreningens form,	den övertagande föreningens form,
firma och säte.	företagsnamn och säte.

31 §6

Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 6 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska skyldigheten fullgöras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.

Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.

I anmälan om registrering ska lämnas uppgift om

1. form, firma och säte för var	1. form, företagsnamn och säte
och en av de fusionerande före-	för var och en av de fusionerande
ningarna,	föreningarna,

2.de register där föreningarna är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,

3.hur borgenärer och, i förekommande fall, medlemmar ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas, och

4.föreningarnas adresser.

När registreringen kungörs enligt 15 kap. 2 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.

6 Senaste lydelse 2008:3.

406

14 kap. Föreningens firma

14 kap. Föreningens

Prop. 2017/18:267

företagsnamn

Bilaga 5

1 §7

ekonomisk

förenings

firma

En ekonomisk förenings före-

skall innehålla orden ”ekonomisk”

tagsnamn

ska

innehålla

orden

och ”förening” eller förkortningen

”ekonomisk”

och

”förening”

eller

”ek.för.”. I firman får

inte

ordet

förkortningen ”ek.för.” I före-

”bolag” eller något annat som

tagsnamnet får inte ordet ”bolag”

betecknar ett bolagsförhållande tas

eller något annat som betecknar ett

in på ett sådant sätt som kan leda till

bolagsförhållande tas in på ett

missförståndet att ett bolag innehar

sådant sätt som kan leda till

firman. Firman skall tydligt skilja

missförståndet att ett bolag innehar

sig från andra ännu bestående

företagsnamnet.

Företagsnamnet

firmor som är införda i det

ska tydligt skilja sig från andra

föreningsregister

som

avses

ännu bestående företagsnamn som

15 kap.

1 §. Registreringen av

är införda i det föreningsregister

förenings firma gäller för hela

som

avses

15 kap.

1 §.

landet. I övrigt finns bestämmelser

Registreringen

förenings

registreringen

firmalagen

företagsnamn gäller för hela landet.

(1974:156).

I övrigt finns bestämmelser om

registreringen

lagen

(2019:000)

om företagsnamn.

föreningens firma

skall

Om föreningens

företagsnamn

registreras på två eller flera språk,

ska registreras på två eller flera

skall varje lydelse anges i stad-

språk, ska varje lydelse anges i

garna.

stadgarna.

Föreningens

styrelse

kan

anta

Föreningens styrelse kan anta ett

bifirma. Bestämmelserna i första

särskilt företagsnamn. Bestäm-

stycket gäller även bifirma. Ut-

melserna i första stycket gäller

trycket

ekonomisk

förening

eller

även för ett särskilt företagsnamn.

förkortning därav får dock inte tas

Uttrycket ekonomisk förening eller

in i en bifirma.

förkortning

det

får

dock inte tas in i ett särskilt före-

tagsnamn.

2 §

Skriftliga handlingar som utfär-

Skriftliga handlingar som ut-

das för en förening bör under-

färdas för en förening bör under-

tecknas med föreningens firma.

tecknas med föreningens företags-

Har styrelsen eller någon annan

namn. Har styrelsen eller någon

ställföreträdare

för

föreningen

annan ställföreträdare för före-

utfärdat en handling utan firma-

ningen utfärdat en handling utan

teckning och framgår det inte av

firmateckning och framgår det inte

handlingens innehåll att den har

av handlingens innehåll att den har

utfärdats på föreningens vägnar,

utfärdats

på

föreningens vägnar,

7Senaste lydelse 1992:1449.

407

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avförande av ett företagsnamn ur registret sedan en dom om hävande av en registrering av ett före- tagsnamn har vunnit laga kraft.

Endast en ekonomisk förening får i sitt företagsnamn använda uttrycket ekonomisk förening eller en förkortning av det.

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävande av en registrering av ett företags- namn.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5


svarar de som har undertecknat	svarar de som har		undertecknat
handlingen solidariskt för förplik-	handlingen	solidariskt		för
telsen enligt handlingen. Detta	förpliktelsen	enligt	handlingen.
gäller dock inte, om	Detta gäller dock inte, om

1.det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för föreningen, samt

2.medkontrahenten har fått ett av föreningen behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna.

3 §

Endast ekonomisk förening får i sin firma använda uttrycket ekonomisk förening eller förkortning därav.

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering.

15kap. 5 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.

						6 §8
Ett beslut av Bolagsverket att							Ett beslut av Bolagsverket att
skriva av en anmälan om registrering							skriva av en anmälan om registre-
eller att		vägra registrering				enligt	ring eller att vägra registrering
4 § andra stycket får överklagas till							enligt 4 § andra stycket får över-
allmän			förvaltningsdomstol.				klagas till allmän förvaltnings-
Detsamma gäller ett beslut av							domstol. Detsamma gäller ett beslut
Bolagsverket			som	avses	i	4 a §,	av Bolagsverket som avses i 4 a §,
7 kap.	15 §,		8 kap.	2, 6,	9	eller	7 kap.	15 §,	8 kap. 2, 6, 9	eller
17 §,	11 kap.		18 §,	12 kap.		19 §	17 §,	11 kap.	18 §, 12 kap.	19 §
eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett							eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett
tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 4							tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 4
eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§,					10 kap.		eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap.
14 §	2	eller	12 kap. 11 §			eller	14 §	2 eller	12 kap. 11 §	eller
beslut	att vägra utfärda ett					intyg	beslut	att vägra utfärda ett		intyg

8 Senaste lydelse 2016:206.

408

enligt 12 kap. 36 §. Ett beslut av	enligt 12 kap. 36 §. Ett beslut av
Bolagsverket att vägra registrering	Bolagsverket att vägra registrering
av en firma överklagas dock till	av ett	företagsnamn		överklagas
Patent- och marknadsdomstolen.	dock	till	Patent-		och
Ett överklagande ska ha kommit in	marknadsdomstolen.			Detsamma
inom två månader från dagen för	gäller ett beslut att vägra registre-
beslutet.	ring på grund av 2 kap. 10 § lagen
	(2019:000) om företagsnamn.				Ett
	överklagande ska ha kommit in
	inom två månader från dagen för
	beslutet.

Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

409

Prop. 2017/18:267	1.13	Förslag till
Bilaga 5		lag om ändring i lagen (1990:613)
		lag om ändring i lagen (1990:613)
		om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider
		vid energiproduktion
	Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1990:613) om miljöavgift på
	utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			18 §1
	Naturvårdsverket skall		föra	Naturvårdsverket	ska	föra
	register över vad som förekommer			register över vad som förekommer
	i ett avgiftsärende.			i ett avgiftsärende.
	Från register som förs enligt			Från register som förs enligt
	första stycket får nedan angivna			första stycket får nedan angivna
	uppgifter lämnas ut till en enskild,			uppgifter lämnas ut till en enskild,
	om det inte av särskild anledning			om det inte av särskild anledning
	kan antas att den enskilde eller			kan antas att den enskilde eller
	någon närstående lider men om			någon närstående lider men om
	uppgiften röjs.			uppgiften röjs.
	Uppgifter får lämnas ut om
	1. namn och personnummer,
	2. organisationsnummer,		namn	2. organisationsnummer,		namn
	och firma,			och företagsnamn,

3.adress,

4.slag av verksamhet, och

5.tidpunkt för registrering samt i förekommande fall avregistrering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2002:411.

410

1.14Förslag till

lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5, 6, och 31 §§ och rubriken närmast före 9 kap. 6 § bostadsrättslagen (1991:614) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

5§1

Bostadsrättsföreningens stadgar ska ange

1. föreningens firma,

1. föreningens företagsnamn,

2.den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3.ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

4.om upplåtelseavgift, överlåtelseavgift, pantsättningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse kan tas ut,

5.grunderna för beräkning av årsavgift, överlåtelseavgift, pant- sättningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse,

6.i det fall rätten att bestämma ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse ska vara inskränkt, grunderna för beräkning av ersättning,

7.grunderna för avsättning av medel för att säkerställa underhållet av föreningens hus,

8.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem ska utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det ska ske,

9.inom vilken tid och hur föreningsstämman ska sammankallas samt hur andra meddelanden ska komma till medlemmarnas kännedom,

10.vilka ärenden som ska förekomma på ordinarie stämma,

11.vilken tid föreningens räkenskapsår ska omfatta, samt

12.grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man ska göra med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses.

Första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Firma		Företagsnamn
	6 §2
Bostadsrättsföreningens	firma	Bostadsrättsföreningens	före-
skall innehålla ordet ”bostads-		tagsnamn ska innehålla	ordet
rättsförening”.		”bostadsrättsförening”.
I firman får inte ordet ”bolag”		I företagsnamnet får inte	ordet
eller något annat ord som be-		”bolag” eller något annat ord som
tecknar ett bolagsförhållande tas in		betecknar ett bolagsförhållande tas
på så sätt att det kan leda till		in på så sätt att det kan leda till
missförstånd att ett bolag innehar		missförstånd att ett bolag innehar
firman.		företagsnamnet.

1Senaste lydelse 2014:319.

2Senaste lydelse 2004:247.

411

Bestämmelserna om registrering m.m. i 15 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat får

dock inte registreras, om bostadsrättsföreningens

företagsnamn på grund av bestämmelserna i 6 § tredje stycket detta kapital inte får föras in i Bolagsverkets register.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Firman skall tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av förenings

firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bostadsrättsföreningar får använda ordet ”bostadsrätt” eller en sammansättning med detta ord i sin firma eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra hos Bolags- verket förut registrerade och ännu

bestående företagsnamn för föreningar med säte i samma län. För registrering av en förenings företagsnamn gäller i övrigt be- stämmelserna i lagen (2019:000) om företagsnamn.

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bostadsrättsföreningar får använda ordet ”bostadsrätt” eller en sammansättning med detta ord i sitt företagsnamn eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

31 §3

Bestämmelserna om registrering

m.m.i 15 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat får

dock inte registreras, om bostadsrättsföreningens firma på grund av bestämmelserna i 6 § tredje stycket detta kapital inte får föras in i Bolagsverkets register.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3Senaste lydelse 2004:247.

412

1.15Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:615)

om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§1

Omregistrering får ske under förutsättning

1.att bostadsföreningen har beslutat ändra innehållet i sina stadgar i överensstämmelse med bestämmelserna i bostadsrättslagen (1991:614),

2.att bostadsföreningen har minst tre medlemmar och har utsett styrelse och revisor för bostadsrättsföreningen i enlighet med bestämmelserna i 9 kap. 12 och 26 §§ bostadsrättslagen,

3. att	bostadsföreningen har			3. att	bostadsföreningen har
beslutat ändra sin firma till över-				beslutat ändra sitt företagsnamn till
ensstämmelse		med	bestämmel-	överensstämmelse		med	bestäm-
serna	i 9 kap.	6 §	bostadsrätts-	melserna	i 9 kap.	6 §	bostads-
lagen, samt				rättslagen, samt

4.att en sådan ekonomisk plan som anges i 4 § denna lag har upprättats och registreras samtidigt med att föreningen omregistreras.

I fråga om omregisteringen tillämpas i övrigt bestämmelserna i 9 kap. 31 § bostadsrättslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 1993:315.

413

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.16Förslag till

lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 5, 5 a §, 7 och 27 §§ och rubriken närmast före 5 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
Firma					Företagsnamn
				5 §1
Det utländska företagets verk-					Det utländska företagets verk-
samhet genom filial i Sverige ska					samhet genom filial i Sverige ska
drivas under firma, som innehåller					drivas under ett företagsnamn, som
ordet filial.					innehåller ordet filial.
Firman ska tydligt skilja sig från					Företagsnamnet				ska	tydligt
andra	bestående	firmor		som	skilja sig från andra bestående
tidigare införts i aktiebolagsre-					företagsnamn som tidigare införts i
gistret	eller filialregistret.		Firman		aktiebolagsregistret				eller	filial-
för ett utländskt bankföretags filial					registret.		Företagsnamnet			för	ett
ska dessutom innehålla ordet bank.					utländskt		bankföretags filial				ska
För registrering av en filials firma					dessutom innehålla ordet bank. För
gäller i övrigt vad som föreskrivs i					registrering av en filials före-
firmalagen (1974:156).					tagsnamn gäller i övrigt vad som
					föreskrivs i lagen (2019:000) om
					företagsnamn.
				5 a §2
Filialens brev, fakturor, order-					Filialens brev, fakturor, order-
blanketter och webbplatser				ska	blanketter		och	webbplatser			ska
innehålla uppgift om det utländska					innehålla uppgift om det utländska
företagets rättsliga form och säte,					företagets rättsliga form och säte,
det utländska register där företaget					det utländska register där företaget
är registrerat, företagets nummer i					är registrerat, företagets nummer i
detta register samt filialens firma					detta	register		samt		filialens
och organisationsnummer				enligt	företagsnamn			och	organisa-
lagen	(1974:174)			om	tionsnummer			enligt		lagen
identitetsbeteckning		för	juridiska		(1974:174) om			identitetsbeteck-
personer m.fl. och det svenska					ning för juridiska personer m.fl.
register där filialen är registrerad.					och det svenska register där filialen
Om det finns särskilda skäl, får					är registrerad.
registreringsmyndigheten				tillåta	Om det finns särskilda skäl, får
att en filial inte lämnar uppgift om					registreringsmyndigheten					tillåta
sin firma på sina webbplatser. Ett					att en filial inte lämnar uppgift om

1Senaste lydelse 2011:722.

2Senaste lydelse 2011:722.

414

Om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävande av en registrering av ett företagsnamn finns bestämmelser i lagen (2019:000) om företagsnamn.

Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han eller hon lider skada av en registrering som gjorts i filialregistret, får han eller hon hos domstol föra talan om registreringens hävande och om skadestånd.

sådant tillstånd ska begränsas till viss tid och får förenas med villkor.

sitt	företagsnamn			på	sina	Prop. 2017/18:267
webbplatser.		Ett	sådant		tillstånd	Bilaga 5
ska	begränsas	till	viss	tid och får
förenas med villkor.

7 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns bestäm- melser i firmalagen (1974:156).

	27 §3
En	förvaltningsmyndighets	En	förvaltningsmyndighets
beslut enligt denna lag får över-		beslut enligt denna lag får över-
klagas till allmän förvaltnings-		klagas till allmän förvaltnings-
domstol. En förvaltningsmyndighets		domstol. En förvaltningsmyndighets
beslut att vägra registrering av en		beslut att vägra registrering av ett
firma överklagas dock till Patent-		företagsnamn eller en		ändrad
och marknadsdomstolen.		verksamhet	överklagas	dock till
		Patent- och marknadsdomstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3Senaste lydelse 2016:208.

415

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävande av en registrering av ett företagsnamn.

Prop. 2017/18:267	1.17	Förslag till
Bilaga 5		lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
		lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
	Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 8 kap. 1–4 §§, 10 kap. 2, 6, 10 och
	13 §§,	11 kap.	2	och	4 §§	och	rubriken till 8 kap.		stiftelselagen
	(1994:1220) ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
						1 kap.
						6 §
	En stiftelse skall ha ett namn.						En stiftelse ska ha ett namn.
	Namnet	skall	innehålla			ordet	Namnet ska innehålla ordet stift-
	stiftelse.						else.
	Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller
	en förkortning av detta ord.
	Bestämmelser			om	stiftelses		Bestämmelser om		en	stiftelses
	firma finns i 8 kap.						företagsnamn finns i 8 kap.
	8 kap. Stiftelses firma						8 kap. Stiftelsens företagsnamn
						1 §
	En stiftelses firma skall tydligt						En	stiftelses företagsnamn ska
	skilja sig från andra firmor som						tydligt skilja sig från andra före-
	förut är införda i stiftelseregistret. I						tagsnamn som förut är införda i
	en firma som skiljer sig från						stiftelseregistret. I ett företags-
	stiftelsens namn får inte ordet						namn som skiljer sig från stiftel-
	stiftelse eller en förkortning av						sens namn får inte ordet stiftelse
	detta ord ingå. I övrigt finns						eller en förkortning av detta ord
	bestämmelser om			registreringen i			ingå. I övrigt finns bestämmelser
	firmalagen (1974:156).						om	registreringen	i	lagen
							(2019:000) om företagsnamn.

2 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot an- vändning av firma och om hävande av firmaregistrering.

3 §

Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får styrelsens eller förvaltarens beslut om ny firma tillämpas utan att bestämmelserna i 6 kap. iakttas.

	4 §
416	Skriftliga handlingar som ut-	Skriftliga handlingar som ut-
416

färdas för en stiftelse i dess	färdas för en stiftelse i dess			Prop. 2017/18:267
näringsverksamhet bör under-	näringsverksamhet	bör	under-	Bilaga 5
tecknas med angivande av stiftel-	tecknas med angivande av stif-
sens firma. Vid angivande av firma	telsens företagsnamn. Vid angi-
som inte sammanfaller med stif-	vande av ett företagsnamn som
telsens namn skall på lämpligt sätt	inte sammanfaller	med	stiftelsens
alltid anges att det är en stiftelse	namn ska det på lämpligt sätt alltid
som innehar firman.	anges att det är en stiftelse som
	innehar företagsnamnet.

1.det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

10kap. 2 §1

En stiftelses styrelse eller förvaltare ska anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen bildades.

Anmälan ska innehålla uppgift om
1. stiftelsens postadress och telefon,
2. styrelseledamöternas		namn,	2. styrelseledamöternas		namn,
personnummer,	bostadsadress,		personnummer,	bostadsadress,
postadress och telefon eller för-			postadress och telefon eller för-
valtarens namn eller firma, orga-			valtarens namn eller företagsnamn,
nisationsnummer,	postadress och		organisationsnummer,		postadress
telefon,			och telefon,

3.revisorns namn, personnummer och postadress samt, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen och bolagets organisationsnummer.

1Senaste lydelse 2009:244.

417

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Till anmälan ska det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om namn för stiftelsen, ska anmälan innehålla uppgift även om namnet.

6 §2

Innan en stiftelse börjar utöva näringsverksamhet ska styrelsen eller förvaltaren lämna uppgift för registrering i stiftelseregistret om

1. den firma under vilken	1. det företagsnamn under vilket
näringsverksamheten ska bedrivas,	näringsverksamheten ska bedrivas,
och	och
2. näringsverksamhetens art.

Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister hos registrerings- myndighet för annat eller andra län, om verksamheten är avsedd att utövas där.

10 §

I firmalagen (1974:156) finns	I lagen (2019:000) om före-
bestämmelser om avförande av en	tagsnamn finns bestämmelser om
firma ur registret sedan en dom om	avförande av ett företagsnamn ur
att häva firmaregistreringen har	registret sedan en dom om att häva
vunnit laga kraft.	registreringen av företagsnamnet
	har vunnit laga kraft.

13§3

Registreringsmyndighetens be- Registreringsmyndighetens

slut enligt denna lag och beslut av				beslut enligt denna lag och beslut av
Länsstyrelsen	i	Stockholms	län	Länsstyrelsen		i Stockholms		län
enligt 12 §	får	överklagas	till	enligt	12 §	får	överklagas	till
allmän förvaltningsdomstol.			Ett	allmän	förvaltningsdomstol.			Ett
beslut av registreringsmyndigheten				beslut av registreringsmyndigheten
att vägra registrering av en firma				att vägra registrering av ett
överklagas dock till Patent- och				företagsnamn överklagas dock till
marknadsdomstolen.				Patent-	och	marknadsdomstolen.
				Detsamma gäller ett beslut att
				vägra	registrering		på grund	av
				2 kap. 10 § lagen			(2019:000) om
				företagsnamn.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

11kap. 2 §4

För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4–5 b §§, 6 § första stycket första meningen och 9 §,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 1 §,

2 Senaste lydelse 2009:244.

3 Senaste lydelse 2016:210.

4 Senaste lydelse 2009:567.

418

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

419

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.18Förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11 och 16 §§ och rubriken närmast före

8 § lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska ha följande lydelse.

Firma

Företagsnamn

				8 §
En	intressegrupperings			firma	En	intressegrupperings			före-
skall innehålla orden ”europeisk					tagsnamn		ska	innehålla	orden
ekonomisk		intressegruppering”			”europeisk ekonomisk intresse-
eller förkortningen ”EEIG”. Firman					gruppering”		eller förkortningen
skall tydligt skilja sig från andra					”EEIG”. Företagsnamnet ska tyd-
ännu bestående firmor som är					ligt skilja sig från andra ännu be-
införda i det EEIG-register som					stående företagsnamn som är in-
avses	i 11 §. I		övrigt	finns	förda i det EEIG-register som
bestämmelser		om	registrering i		avses i 11 §. I övrigt finns be-
firmalagen (1974:156).					stämmelser om registrering i lagen
					(2019:000) om företagsnamn.
					En	intressegrupperings			före-
En intressegrupperings firma får					tagsnamn får registreras på två
registreras på två eller flera språk,					eller flera språk, endast om varje
endast om varje lydelse anges i					lydelse anges i avtalet om att bilda
avtalet	om	att	bilda	in-	intressegrupperingen.
tressegrupperingen.
				9 §
I firmalagen		(1974:156)		finns	I lagen (2019:000) om före-
bestämmelser		om	förbud	mot	tagsnamn finns			bestämmelser om
användning av firma och om					förbud mot användning av ett
hävande av firmaregistrering					företagsnamn och om hävande av
					en registrering av ett företags-
					namn.
				11 §1
Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Bolagsverket.
Registreringsmyndigheten				skall	Registreringsmyndigheten				ska
föra ett register (EEIG-registret)					föra ett register (EEIG-registret)
över					över

1.sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, och

2.huvud- eller avdelningskontor i Sverige för sådana intresse- grupperingar som inte har sitt säte i Sverige.

1Senaste lydelse 2004:243.

420

Registreringsmyndigheten			skall	Registreringsmyndigheten						ska	Prop. 2017/18:267
utan dröjsmål i Post- och Inrikes				utan	dröjsmål i	Post-		och Inrikes			Bilaga 5
Tidningar offentliggöra		vad	som	Tidningar offentliggöra					vad	som
införs i EEIG-registret.				införs i EEIG-registret.
Regeringen eller, efter reger-				Regeringen eller, efter reger-
ingens bemyndigande,		registre-		ingens bemyndigande,					registre-
ringsmyndigheten	får	bestämma		ringsmyndigheten			får		bestämma
hur uppgifter enligt artikel 8 c i				hur	uppgifter	enligt		artikel 8 c i
EEG-förordningen skall offent-				EEG-förordningen ska offentlig-
liggöras samt meddela föreskrifter				göras samt meddela föreskrifter om
om avgifter i registreringsärenden.				avgifter i registreringsärenden.
Bestämmelser om avförande av				Bestämmelser om avförande av
firman ur registret sedan en dom				företagsnamnet		ur	registret			sedan
om hävande av	firmaregistrering			en dom om hävande av en
har vunnit laga kraft finns i				registrering av		ett	företagsnamn
firmalagen (1974:156).				har vunnit laga kraft finns i lagen
				(2019:000) om företagsnamn.

16§2

RegistreringsmyndighetensRegistreringsmyndighetens


beslut att skriva av en anmälan om						beslut att skriva av en anmälan om
registrering eller att vägra re-						registrering eller att vägra re-
gistrering får överklagas till allmän						gistrering får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.			Detsamma			förvaltningsdomstol.			Detsamma
gäller	beslut	enligt	13 §		tredje	gäller	beslut	enligt	13 §		tredje
stycket	och	15 §. Ett		beslut av		stycket	och 15 §. Ett			beslut av
registreringsmyndigheten				att	vägra	registreringsmyndigheten				att	vägra
registrering av en firma överklagas						registrering av		ett	företagsnamn
dock	till	Patent-			och	överklagas dock till Patent- och
marknadsdomstolen.			Ett		över-	marknadsdomstolen.			Detsamma
klagande ska ha kommit in inom						gäller ett beslut att vägra
två månader från dagen för be-						registrering på grund				av	2 kap.
slutet.						10 §	lagen	(2019:000)			om
						företagsnamn.		Ett	överklagande
						ska ha kommit in inom två månader

från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2Senaste lydelse 2016:212.

421

5. den insats med vilken varje medlem ska delta i banken och i vilken utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är skyldiga att delta med,

6. antalet eller lägsta och högsta

antalet styrelseledamöter och

revisorer samt eventuella suppleanter, som ska utses av stämman, samt tiden för deras uppdrag,

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.19Förslag till

lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker att 1 a kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 5 kap. 4 §, 7 a kap. 12 b §, 12 kap. 1–5 §§ och 13 kap. 5 och 6 §§, rubriken närmast före 1 a kap. 3 § och rubriken till 12 kap. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 a kap.

Firma

Företagsnamn

3 §1

Ett europakooperativs firma skall

innehålla beteckningen SCE. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i det register som avses i 10 §.

2 kap.
4 §2
Stadgarna skall ange	Stadgarna ska ange
1. medlemsbankens firma,	1. medlemsbankens	företags-
	namn,
2. den ort i Sverige där styrelsen	2. den ort i Sverige där styrelsen
skall ha sitt säte,	ska ha sitt säte,

3.de rörelsegrenar som banken avser att driva,

4.villkoren för medlemskap i banken,

5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är skyldiga att delta med,

6. antalet eller lägsta och högsta

antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella supp- leanter, som skall utses av stämman, samt tiden för deras uppdrag,

1Senaste lydelse 2006:608.

2Senaste lydelse 2000:45.

422

7. för det

fall

att fullmäktige

7. för det

fall

att fullmäktige

Prop. 2017/18:267

enligt

7 kap.

12 §

skall

finnas,

enligt 7 kap. 12 § ska finnas, deras

Bilaga 5

deras befogenhet, hur de skall utses

befogenhet, hur de ska utses och

och tiden för deras uppdrag,

tiden för deras uppdrag,

8. inom

vilken

tid

och

hur

8. inom

vilken

tid

och

hur

föreningsstämman

skall

samman-

föreningsstämman

ska

samman-

kallas samt hur andra meddelanden

skall komma till medlemmarnas eller

ska

komma

till

medlemmarnas

fullmäktiges kännedom,

eller fullmäktiges kännedom,

9. vilka

ärenden

som

skall

9. vilka ärenden som ska före-

förekomma på ordinarie stämma,

komma på ordinarie stämma,

10. vad

som

skall

ske

med

10. vad

som

ska

ske

med

bankens

behållna

tillgångar

när

bankens

behållna

tillgångar

när

den upplöses, samt

11. för det fall att förlagsinsatser

som

avses

5 kap.

eller

som

avses

5 kap.

eller

insatsemission

som

avses i

8 kap.

insatsemission som avses i 8 kap.

2 a §

skall förekomma,

vad

som

2 a § ska förekomma, vad som ska

skall gälla för dessa.

gälla för dessa.

Om banken skall ha euro som

Om banken ska ha euro som

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

redovisningsvaluta

enligt 4 kap.

bokföringslagen (1999:1078),

skall

6 § bokföringslagen (1999:1078),

detta anges i stadgarna. I så fall

ska detta anges i stadgarna. I så fall

skall det i stadgarna också anges

ska det i stadgarna också anges att

att den insats med vilken varje

den insats med vilken varje

medlem skall delta i föreningen

medlem ska delta i föreningen ska

skall vara bestämd i euro.

vara bestämd i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift om insatsbelopp

anstå till den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om

byte av redovisningsvaluta fick verkan.

5 kap.

4 §3

För varje förlagsinsats ska medlemsbanken utfärda ett förlags-

andelsbevis. Beviset ska ställas till viss person, till innehavaren eller till

viss person eller order och innehålla uppgift om

1. bankens firma,

1. bankens företagsnamn,

2.nummer eller annan beteckning för beviset,

3.insatsens storlek,

4.den rätt till utdelning som insatsen medför,

5.det sätt på vilket utdelning ska betalas ut och inlösen ske,

6.föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7.upplysning om vad 2 § andra stycket innehåller. Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av banken. Styrelseledamöters

eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

3Senaste lydelse 2016:49.

423

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

I stadgarna kan det bestämmas att medlemsbanken får registrera förlagsandelar hos en svensk värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

7 a kap.

12 b §4

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. bankens firma och organi-	1. bankens företagsnamn och
sationsnummer,	organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

12 kap. Medlemsbanks firma				12 kap. Medlemsbankens
				företagsnamn
			1 §5
En	medlemsbanks	firma	skall	En medlemsbanks företagsnamn
innehålla ordet medlemsbank.				ska innehålla ordet medlemsbank.
				Företagsnamnet ska registreras i
Firman skall registreras i bank-				bankregistret.
registret.				Om företagsnamnet ska regi-
Om firman skall registreras på				streras på två eller flera språk, ska
två eller flera språk, skall varje				varje lydelse anges i bankens
lydelse anges i bankens stadgar.				stadgar.
			2 §6
En	medlemsbanks	firma	skall	En medlemsbanks företagsnamn
tydligt skilja sig från andra ännu				ska tydligt skilja sig från andra
bestående firmor som är införda i				ännu bestående företagsnamn som
bankregistret samt från benäm-				är införda i bankregistret samt från
ningar	på utländska	bankföretag,		benämningar	på	utländska
som är allmänt kända i Sverige.				bankföretag, som är allmänt kända

4Senaste lydelse 2016:435.

5Senaste lydelse 2004:318.

6Senaste lydelse 2004:318.

424

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en medlemsbank, bör undertecknas med bankens före- tagsnamn. Om styrelsen eller annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen soli- dariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det

av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av

banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller

personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).

i Sverige.

För registrering av ett före- tagsnamn gäller i övrigt vad som föreskrivs i lagen (2019:000) om företagsnamn.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

3 §7

4 §8

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en medlemsbank, bör undertecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställ- företrädare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solida- riskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid hand- lingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet

gjorts gällande mot undertecknarna.

5 §9

I firmalagen (1974:156 ) finns I lagen (2019:000) om före- bestämmelser om förbud mot tagsnamn finns bestämmelser om användning av firma och om förbud mot användning av ett

7Senaste lydelse 2004:318.

8Senaste lydelse 2004:318.

9Senaste lydelse 2004:318.

425

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avförande av ett företagsnamn ur registret sedan en dom om hävande av en registrering av ett företagsnamn har vunnit laga kraft.

Prop. 2017/18:267 hävande av firmaregistrering.	företagsnamn och om hävande av
Bilaga 5	en registrering av ett före-
	tagsnamn.

13 kap.

5 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

	6 §10
Ett beslut av registrerings-		Ett beslut av registrerings-
myndigheten att skriva av en an-		myndigheten att skriva av en an-
mälan om registrering eller att		mälan om registrering eller att
vägra registrering enligt 3 § andra		vägra registrering enligt 3 § andra
stycket får överklagas till allmän		stycket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.	Detsamma	förvaltningsdomstol.		Detsamma
gäller ett beslut av registrerings-		gäller ett beslut av registrerings-
myndigheten enligt	10 kap. 5 §	myndigheten	enligt	10 kap. 5 §
tredje stycket. Ett beslut av re-		tredje stycket. Ett beslut av re-
gistreringsmyndigheten att vägra		gistreringsmyndigheten att vägra
registrering av en firma överklagas		registrering	av ett	företagsnamn
dock till Patent- och mark-		överklagas dock till Patent- och
nadsdomstolen. Ett	överklagande	marknadsdomstolen.		Detsamma
ska ha kommit in inom två		gäller ett beslut att vägra registre-
månader från dagen för beslutet.		ring på grund av 2 kap. 10 § lagen
		(2019:000) om företagsnamn. Ett
		överklagande ska ha kommit in
		inom två månader från dagen för
		beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

10Senaste lydelse 2016:213.

426

1.20Förslag till

lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1997:239) om arbets- löshetskassor ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			4 §
En	arbetslöshetskassas		firma	En	arbetslöshetskassas			före-
skall innehålla ordet arbetslös-				tagsnamn		ska	innehålla	ordet
hetskassa.				arbetslöshetskassa.
Firman skall tydligt skilja sig				Företagsnamnet			ska	tydligt
från andra bestående arbetslös-				skilja sig från andra bestående
hetskassors firma.				arbetslöshetskassors företagsnamn.
				Endast		arbetslöshetskassor enligt
Endast arbetslöshetskassor			enligt	denna lag får i sitt företagsnamn
denna lag får i sin firma använda				använda			benämningen
benämningen		arbetslöshetskassa		arbetslöshetskassa			eller	förkort-
eller förkortningar därav.				ningar därav.
			5 §1
En	arbetslöshetskassas stadgar			En	arbetslöshetskassas			stadgar
skall ange följande:				ska ange följande:
1. arbetslöshetskassans firma,				1. arbetslöshetskassans				före-
				tagsnamn,

2.kassans verksamhetsområde,

3.uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda kategorierna,

4. den ort i Sverige där kassans	4. den ort i Sverige där kassans
styrelse skall ha sitt säte,	styrelse ska ha sitt säte,

5.betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

6.betalningssätt för avgifter,

7.påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt uttaxerat belopp,

8.antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

9.bestämmelser om föreningsstämma,

10. antalet		ombud	som	skall	10. antalet ombud som ska utses
utses till	föreningsstämman,			sättet	till föreningsstämman, sättet att utse
att utse dem och tiden för deras					dem och tiden för deras uppdrag,
uppdrag,
11. tid för ordinarie föreningsstämma,
12. den	tid	inom	vilken	för-	12. den tid inom vilken för-
eningsstämman skall			sammankal-		eningsstämman ska sammankallas,
las, hur	den	skall sammankallas			hur den ska sammankallas och hur

1Senaste lydelse 2002:543.

427

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

428

och hur andra meddelanden skall	andra meddelanden ska ges till
ges till känna för ombuden och	känna	för	ombuden	och
medlemmarna, samt	medlemmarna, samt
13. den tid inom vilken en	13. den	tid	inom vilken	en
medlem som vill få ett ärende	medlem som vill få ett ärende
behandlat vid en föreningsstämma	behandlat vid en föreningsstämma
skall begära det och hur det skall	ska begära det och hur det ska
göras.	göras.

Första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för privatanställda.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får medge att en arbets- löshetskassas stadgar innehåller annat än det som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1.21Förslag till

lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 9 kap. 6 § växtförädlar- rättslagen (1997:306) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

4 kap.

1 §

En registrerad växtsort skall ha	En registrerad växtsort ska ha en
en sortbenämning. Denna skall göra	sortbenämning. Denna ska göra det
det möjligt att skilja växtsorten	möjligt att skilja växtsorten från
från andra sorter.	andra sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den

1.består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna sorter på det sättet,

2.uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

3.strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse,

5. kan	förväxlas	med	ett varu-	5. kan förväxlas med ett varu-
märke, ett namn, en firma eller				märke, ett namn, ett företagsnamn
någon annan beteckning för vilken				eller någon annan beteckning för
någon annan än sökanden har				vilken någon annan än sökanden
skydd och som skulle ha utgjort				har skydd och som skulle ha
hinder	mot	att	registrera	utgjort hinder mot att registrera
sortbenämningen som varumärke för				sortbenämningen som varumärke
material av en växtsort eller för				för material av en växtsort eller för
varor av liknande slag,				varor av liknande slag,

6.kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.

Regeringen får under förut-	Regeringen får under förut-
sättning av ömsesidighet förordna	sättning av ömsesidighet förordna
att en sortbenämning som har	att en sortbenämning som har
registrerats eller sökts registrerad i	registrerats eller sökts registrerad i
en främmande stat skall registreras	en främmande stat ska registreras i
i Sverige trots första och andra	Sverige trots första och andra
styckena, om det inte finns	styckena, om det inte finns
synnerliga skäl mot detta.	synnerliga skäl mot detta.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

429

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

9kap. 6 §1

Den som uppsåtligen eller av		Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör intrång i en växt-		oaktsamhet gör intrång i en växt-
förädlarrätt ska betala skälig er-		förädlarrätt ska betala skälig er-
sättning för utnyttjandet av växt-		sättning för utnyttjandet av växt-
sorten samt ersättning för den		sorten samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har		ytterligare skada som intrånget har
medfört. När ersättningens storlek		medfört.
bestäms ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått
intrånget har gjort,
3. skada på växtsortens	anse-
ende,
4. ideell skada, och
5. innehavarens intresse	av att
intrång inte begås.

När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på växtsortens anse- ende,

4. ideell skada, och

5. innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet ska betala ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2009:115.

430

1.22Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § och 10 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 3 §1

Företrädaren för en försäk-	Företrädaren för en försäk-
ringsgivare från tredje land skall	ringsgivare från tredje land ska
utan anmaning lämna Finans-	utan anmaning lämna Finans-
inspektionen	inspektionen

1.en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,

2.ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens de- position motsvarar kraven i 5 kap. 1–3 §§,

3.försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring eller en ändring i riktlinjerna senast när de börjar användas,

4.uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt

5. meddelande			om	ändring	av	5. meddelande			om	ändring	av
försäkringsgivarens firma.						försäkringsgivarens företagsnamn.
Till	de	försäkringstekniska				Till	de	försäkringstekniska
riktlinjerna eller de ändrade för-						riktlinjerna eller de ändrade för-
säkringstekniska			riktlinjerna skall			säkringstekniska			riktlinjerna		ska
fogas en redogörelse för de kon-						fogas en redogörelse för de kon-
sekvenser som riktlinjerna får för						sekvenser som riktlinjerna får för
försäkringsgivaren samt för för-						försäkringsgivaren samt för för-
säkringstagarna och andra ersätt-						säkringstagarna och andra ersätt-
ningsberättigade			på	grund	av	ningsberättigade			på	grund	av
försäkringarna.						försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

10kap. 1 §2

Finansinspektionen skall i Post-	Finansinspektionen ska i Post- och
och Inrikes Tidningar kungöra	Inrikes Tidningar kungöra

1Senaste lydelse 1999:602.

2Senaste lydelse 2005:1123.

431

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

432

1.förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller 6 kap. 12 §,

2.beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,

3.koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 5 § första stycket,

4.förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 6 §,

5.godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,

6. ändring av	firma för	en	6. ändring	av ett	företagsnamn
försäkringsgivare	från tredje	land	för en försäkringsgivare från tredje
enligt 6 kap. 3 § första stycket 5,			land enligt	6 kap.	3 § första
			stycket 5,

7.förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter- kallande av koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från tredje land,

8.godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra stycket,

9.anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett admi- nistrationsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,

10.beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,

11.ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 9 kap. 5 §, och

12.tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.

I7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns be- stämmelser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES- länder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1.23Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:1479)

om värdepapperscentraler och kontoföring i finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring i finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

3kap. 9 §

Ett avstämningskonto för för-	Ett avstämningskonto för för-
valtarregistrerade finansiella instru-	valtarregistrerade	finansiella		in-
ment skall innehålla	strument ska innehålla
1. förvaltarens firma, organi-	1. förvaltarens	företagsnamn,
sationsnummer eller annat iden-	organisationsnummer		eller	annat
tifieringsnummer samt postadress,	identifieringsnummer		samt	post-
	adress,

2.anmärkning om att instrumenten förvaltas för annans räkning,

3.i fråga om aktier, de uppgifter som avses i 4 kap. 18 § första stycket 1–5 samt andra stycket, och

4.i fråga om skuldförbindelser, de uppgifter som avses i 4 kap. 19 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

433

Prop. 2017/18:267	1.24	Förslag till
Bilaga 5		lag om ändring i lagen (1998:1593)
		lag om ändring i lagen (1998:1593)
		om trossamfund
	Härigenom föreskrivs att 7 och 14 §§ lagen (1998:1593) om trossamfund
	ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		7 §
	Ett trossamfund skall på egen		Ett trossamfund ska på egen
	begäran registreras av den myn-		begäran registreras av den myn-
	dighet som regeringen bestämmer,		dighet som regeringen bestämmer,
	om trossamfundet har		om trossamfundet har

1.stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och om hur det fattas beslut i trossamfundets angelägenheter, och

2.en styrelse eller motsvarande organ.

Ett trossamfund får registreras	Ett	trossamfund får registreras
bara om dess namn är ägnat att	bara om dess namn är ägnat att
särskilja trossamfundets verksamhet	särskilja trossamfundets verksamhet
från andras. Bestämmelserna i 10 §	från	andras.		Bestämmelserna	i
firmalagen (1974:156) om hinder	2 kap.	2–4	§§,	6 och 7 §§ lagen
mot registrering av firma skall	(2019:000)		om	företagsnamn	om
också tillämpas i fråga om	hinder mot registrering av ett
trossamfunds namn.	företagsnamn ska också tillämpas i
	fråga om trossamfunds namn.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser får inte registreras enligt denna lag.

14 §

Ett registrerat trossamfunds namn eller en benämning som är för- växlingsbar med detta namn får inte utan tillstånd offentligen användas

av någon annan annat än som benämning på trossamfundet i fråga.
Vid	överträdelse	av	första	Vid överträdelse av första stycket
stycket tillämpas 15 och 18–20 §§				tillämpas	5 kap. och 6 kap.	1–4 §§
firmalagen (1974:156). Härvid				lagen (2019:000) om företagsnamn.
skall vad som sägs om firma-				I dessa fall ska vad som sägs om
intrång gälla intrång i trossam-				intrång	i företagsnamn	gälla
fundets namn. I fråga om regi-				intrång i trossamfundets namn. I
strerade	trossamfunds	namn	skall	fråga om registrerade trossamfunds
även 16 § firmalagen tillämpas.				namn ska även 3 kap. 1 § lagen om
				företagsnamn tillämpas.

Första och andra styckena gäller också för registrerade organisatoriska delars namn.

Denna lag träder i kraft 1 januari 2019.

434

1.25Förslag till

lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)

Härigenom föreskrivs att 27 b och 33 §§ revisionslagen (1999:1079) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	27 b §1
Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om
1. företagets firma och	orga-	1. företagsnamnet och		organi-
nisationsnummer eller	person-	sationsnummer	eller	person-
nummer,		nummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som företaget har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

33 §2

Revisorn ska på koncernredovisningen teckna en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om moderföretaget har fler än en revisor,

gäller detta samtliga revisorer.
Koncernrevisionsberättelsens			Koncernrevisionsberättelsens
inledning ska innehålla uppgift om			inledning ska innehålla uppgift om
moderföretagets	firma	och	moderföretagets företagsnamn och
organisationsnummer eller		per-	organisationsnummer		eller
sonnummer och om vilket eller			personnummer	och	om
vilka normsystem för koncern-			vilket eller vilka normsystem för
redovisning som	moderföretaget		koncernredovisning	som	moder-
har tillämpat.			företaget har tillämpat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2016:433.

2Senaste lydelse 2016:433.

435

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.26Förslag till

lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 66 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

66 kap.

18 §

I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av

1.sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto,

2. inkomster vid överlåtelse av	2. inkomster	vid överlåtelse av
hyresrätt samt av varumärke,	hyresrätt samt av varumärke, före-
firmanamn och andra liknande	tagsnamn och	andra liknande
rättigheter av goodwills natur,	rättigheter av goodwills natur,

3.ersättning som den skattskyldige får för att flytta från en lokal som används i näringsverksamheten,

4.återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende närings- fastigheter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,

5.återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,

6.engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt, dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt, och

7.ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och inkomster för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring som en nyttjanderättshavare bekostat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

436

1.27Förslag till

lag om ändring i lagen (2001:181)

om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

5 §1

Från databasen får nedan angivna uppgifter lämnas ut till en enskild, om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde som uppgiften avser eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.

Uppgifter får lämnas ut om
1. namn och personnummer,
2. organisationsnummer,			namn,	2. organisationsnummer,				namn,
firma och juridisk form samt i				företagsnamn		och juridisk form
fråga om handelsbolag och andra				samt i fråga om handelsbolag och
juridiska personer sådana uppgifter				andra	juridiska		personer	sådana
om huvudkontor och säte som				uppgifter om huvudkontor och säte
avses	i	67 kap.	8 §	som	avses	i	67 kap.	8 §
skatteförfarandelagen (2011:1244),				skatteförfarandelagen (2011:1244),

3.registrering enligt skatteförfarandelagen samt särskilt registrerings- eller redovisningsnummer,

4.på vilket sätt den preliminära skatten ska betalas för en fysisk person,

5.registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter,

6.slag av näringsverksamhet,

7.beslut om likvidation eller konkurs, och

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2011:1406.

437

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.28Förslag till

lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25, 26 och 28 §§ och 6 kap. 2 § och rubriken närmast före 2 kap. 25 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Firma			Företagsnamn
		25 §1
Föreningens firma skall inne-			Föreningens		företagsnamn					ska
hålla beteckningen ”kooperativ			innehålla beteckningen ”koope-
hyresrättsförening”.			rativ hyresrättsförening”.
I firman får inte ordet ”bolag”			I	företagsnamnet			får	inte		ordet
eller något annat ord som be-			”bolag” eller något annat ord som
tecknar ett bolagsförhållande tas in			betecknar ett bolagsförhållande tas
på så sätt att det kan leda till			in på så sätt att det kan leda till
missförståndet att ett bolag innehar			missförståndet att ett bolag innehar
firman.			företagsnamnet.
Firman skall tydligt skilja sig			Företagsnamnet				ska		tydligt
från andra hos Bolagsverket förut			skilja sig från andra hos Bolags-
registrerade	och ännu	bestående	verket förut registrerade och ännu
föreningsfirmor med säte i samma			bestående		företagsnamn					för
län. För registrering av föreningens			föreningar med säte i samma län.
firma gäller i övrigt bestäm-			För	registrering		av föreningens
melserna i firmalagen (1974:156).			företagsnamn gäller i övrigt be-
			stämmelserna		i	lagen		(2019:000)
			om företagsnamn.
		26 §
Endast en kooperativ hyres-			Endast en kooperativ hyres-
rättsförening eller en samman-			rättsförening eller en samman-
slutning av kooperativa hyres-			slutning av kooperativa hyres-
rättsföreningar får använda be-			rättsföreningar får använda be-
teckningen	”kooperativ	hyresrätt”	teckningen ”kooperativ					hyresrätt”
eller en sammansättning med dessa			eller en sammansättning med dessa
ord i sin firma eller i övrigt vid			ord i sitt företagsnamn eller i
beteckning av rörelsen.			övrigt vid beteckning av rörelsen.

1Senaste lydelse 2004:246.

438

28 §2						Prop. 2017/18:267
Bestämmelserna om registrering m.m. i 15 kap. lagen (1987:667) om						Bilaga 5
ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.
Ett beslut om en sådan ändring	Ett beslut om en sådan ändring
av stadgarna att styrelsens säte	av stadgarna att styrelsens säte ska
skall flyttas från ett län till ett	flyttas från ett län till ett annat får
annat får inte registreras, om den	inte	registreras,		om	den
kooperativa hyresrättsföreningens	kooperativa hyresrättsföreningens
firma på grund av bestämmelserna i	företagsnamn		på	grund	av
25 § tredje stycket inte får föras in i	bestämmelserna		i	25 §	tredje
Bolagsverkets register.	stycket inte får föras in i Bolags-
	verkets register.

6kap. 2 §3

Det som sägs i 16 kap. 1 § första och tredje styckena och 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.inte för medlemsförteckning eller håller en sådan förteckning tillgänglig enligt 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om ekonomiska föreningar,

2.tar emot förskott i strid med 2 kap. 12 §, eller

3. använder firma i strid med		3. använder ett företagsnamn i
2 kap. 26 §.		strid med 2 kap. 26 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2Senaste lydelse 2004:246.

3Senaste lydelse 2016:116.

439

En sammanslutning eller annan

juridisk person med nära anknytning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sitt företagsnamn.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sitt företagsnamn eller annars i sin rörelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.29Förslag till

lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 §, 10 kap. 35 och 36 §§ och 11 kap.

1 § och rubrikerna närmast för 1 kap. 9 § och 10 kap. 35 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
Bank i firman m.m.	Bank i företagsnamnet m.m.

9 §1

En sammanslutning eller annan

juridisk person med nära anknytning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sin firma.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sin firma eller annars i sin rörelse.

	10 kap.
Firma		Företagsnamn
	35 §2
Ett bankaktiebolags firma	skall	Ett bankaktiebolags företags-
innehålla ordet bank.		namn ska innehålla ordet bank.

1Senaste lydelse 2011:460.

2Senaste lydelse 2005:932.

440

			36 §3					Prop. 2017/18:267
Ett bankaktiebolag		som	har	Ett bankaktiebolag		som	har	Bilaga 5
övertagit en sparbanks rörelse vid				övertagit en sparbanks rörelse vid
ombildning	enligt 8 kap.		spar-	ombildning	enligt 8 kap.		spar-
bankslagen	(1987:619)	får,	efter	bankslagen	(1987:619) får,		efter
tillstånd av	Finansinspektionen,			tillstånd av	Finansinspektionen,
använda ordet sparbank i sin firma.				använda ordet sparbank i sitt
Detsamma gäller ett bankaktiebolag				företagsnamn. Detsamma gäller ett
som senare har övertagit en sådan				bankaktiebolag som		senare	har
rörelse.				övertagit en sådan rörelse.

11kap. 1 §4

Det som enligt 10 kap. gäller för		Det som enligt 10 kap. gäller för
bankaktiebolag ska även gälla för		bankaktiebolag ska även gälla för
kreditmarknadsbolag	utom	kreditmarknadsbolag	utom
bestämmelserna om fusion	i 18 §,	bestämmelserna om fusion i	18 §,
om likvidation i 31–34 §§ och om		om likvidation i 31–34 §§ och om
firma i 35 och 36 §§.		företagsnamn i 35 och 36 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3Senaste lydelse 2005:932.

4Senaste lydelse 2009:711.

441

Prop. 2017/18:267	1.30	Förslag till
Bilaga 5		lag om ändring i lagen (2004:575)

		om europabolag
	Härigenom föreskrivs att 3 och 32 §§ och rubriken närmast före 3 §
	lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
	Firma			Företagsnamn
			3 §
	Ett	europabolags firma	skall	Ett	europabolags			företagsnamn
	innehålla beteckningen SE. Firman			ska innehålla beteckningen SE.
	skall tydligt skilja sig från andra			Företagsnamnet			ska	tydligt	skilja
	ännu bestående firmor som är			sig från andra ännu bestående
	införda i det register som avses i			företagsnamn som är införda i det
	7 §.			register som avses i 7 §.
			32 §1
	Bolagsverkets beslut att skriva av			Bolagsverkets beslut att skriva av
	en anmälan om registrering eller			en anmälan om registrering eller
	att vägra registrering får över-			att	vägra		registrering		får
	klagas till allmän förvaltnings-			överklagas till allmän förvalt-
	domstol. Detsamma gäller verkets			ningsdomstol.			Detsamma		gäller
	beslut i ett tillståndsärende enligt			verkets beslut i ett tillståndsärende
	11 §, verkets beslut om att vägra			enligt 11 §, verkets beslut om att
	att utfärda ett intyg enligt 6 eller			vägra att utfärda ett intyg enligt 6
	15 § samt verkets beslut enligt 28			eller 15 § samt verkets beslut enligt
	eller 31 §. Ett beslut av Bolagsverket			28	eller	31 §. Ett		beslut av
	att vägra registrering av en firma			Bolagsverket att			vägra registrering
	överklagas dock till Patent- och			av ett företagsnamn eller en
	marknadsdomstolen.		Ett	ändrad		verksamhet		överklagas
	överklagande ska ha kommit in			dock till Patent- och marknads-
	inom två månader från dagen för			domstolen. Ett överklagande ska ha
	beslutet.			kommit in inom två månader från
				dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2016:217.

442

1.31Förslag till

lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551) att

1 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 11 §§, 6 kap. 2 §, 9 kap. 29 och 38 §§, 23 kap. 7, 28, 38 och 42 §§, 24 kap. 8 §, 26 kap. 3 och 7 §§, 27 kap. 7 §, 28 kap. 1– 7 §§, 31 kap. 2 §, 32 kap. 17 §, rubriken till 28 kap. och rubrikerna närmast före 27 kap. 7 §, 28 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ och 32 kap. 17 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser

–bildande av aktiebolag (2 kap.),

–bolagsordning (3 kap.),

–aktierna (4 kap.),

–aktiebok (5 kap.),

–aktiebrev (6 kap.),

–bolagsstämma (7 kap.),

–bolagets ledning (8 kap.),

–revision (9 kap.),

–allmän och särskild granskning (10 kap.),

–ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m. (11 kap.),

–fondemission (12 kap.),

–nyemission av aktier (13 kap.),

– emission av teckningsoptioner	– emission av teckningsoptioner
med åtföljande teckning av nya	med åtföljande	teckning av nya
aktier (14 kap)	aktier (14 kap.),

–emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier

(15 kap.),

–vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.),

–värdeöverföringar från bolaget (17 kap.),

–vinstutdelning (18 kap.),

–förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.),

–minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.),

–lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.),

–inlösen av minoritetsaktier (22 kap.),

–fusion av aktiebolag (23 kap.),

–delning av aktiebolag (24 kap.),

–likvidation och konkurs (25 kap.),

–byte av bolagskategori (26 kap.),

–registrering (27 kap.),

1Senaste lydelse 2005:812.

443

I fråga om publika aktiebolag, vars företagsnamn inte innehåller

ordet publikt, ska i bolagsordningen anges beteck- ningen (publ) efter företagsnam- net.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

– aktiebolags firma (28 kap.),	– aktiebolagets	företagsnamn
	(28 kap.),

–skadestånd (29 kap.),

–straff och vite (30 kap.),

–överklagande (31 kap.), samt

–aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (32 kap.).

	3 kap.
	1 §2
Bolagsordningen ska ange
1. bolagets firma,	1. bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

6.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,

7.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana ska finnas,

8.antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer, om revisor ska finnas enligt 9 kap. 1 §,

9.hur bolagsstämma ska sammankallas, och

10.den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta.

I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.

11 §

I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.

2 Senaste lydelse 2010:834.

444

		6 kap.		Prop. 2017/18:267
		2 §3		Bilaga 5
Ett aktiebrev ska ange
1. bolagets	firma,	organisa-	1. bolagets företagsnamn,	orga-
tionsnummer och bolagskategori,			nisationsnummer och bolagskate-
			gori,

2.aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

3.nummer på de aktier som avses med brevet,

4.aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,

5.förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6.vilken dag aktiebrevet lämnades ut.

I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket ska aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange fondens förvaltare liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

9kap. 29 §4

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. bolagets firma och organi-	1. bolagets företagsnamn och
sationsnummer,	organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

38 §5

styckena, 31 a §,		32 §	första	stycket 1 och 35–36 §§		om
revisionsberättelsens innehåll.
Koncernrevisionsberättelsens				Koncernrevisionsberättelsens
inledning ska innehålla uppgift om				inledning ska innehålla uppgift om
moderbolagets	firma		och	moderbolagets företagsnamn		och
organisationsnummer		samt	om	organisationsnummer	samt	om
vilket eller vilka normsystem för				vilket eller vilka normsystem för
koncernredovisning		som moder-		koncernredovisning	som moder-
bolaget har tillämpat.				bolaget har tillämpat.

3Senaste lydelse 2013:576.

4Senaste lydelse 2016:431.

5Senaste lydelse 2016:431.

445

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

446

På koncernredovisningen ska revisorn göra en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalans- räkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska också detta antecknas på koncernredovisningen. Om moderbolaget har fler än en revisor, gäller detta samtliga revisorer.

23kap. 7 §

I fusionsplanen skall det för		I fusionsplanen ska det för varje
varje bolag anges		bolag anges
1. firma, bolagskategori,	orga-	1. företagsnamn, bolagskategori,
nisationsnummer och den ort där		organisationsnummer och			den ort
styrelsen skall ha sitt säte,		där styrelsen ska ha sitt säte,
		2. hur många aktier i det över-
2. hur många aktier i det över-		tagande bolaget som ska lämnas för
tagande bolaget som skall lämnas		ett angivet antal aktier i överlåtande
för ett angivet antal aktier i		bolag och vilken kontant ersättning
överlåtande bolag och vilken kontant		som	ska	lämnas	som
ersättning som skall lämnas som		fusionsvederlag,
fusionsvederlag,		3. den	tidpunkt	och de	övriga
3. den tidpunkt och de	övriga	villkor som ska gälla för utläm-
villkor som skall gälla för utläm-		nandet av fusionsvederlaget,
nandet av fusionsvederlaget,

4.från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5.den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter

det

över-

6. vilka rättigheter

i det över-

tagande bolaget som skall till-

tagande bolaget som ska tillkomma

komma innehavare av aktier, teck-

innehavare

aktier,

ningsoptioner,

konvertibler

och

teckningsoptioner,

konvertibler

andra värdepapper med

särskilda

och andra värdepapper med sär-

rättigheter i överlåtande bolag eller

skilda

rättigheter

överlåtande

vilka åtgärder som i övrigt skall

bolag eller vilka åtgärder som i

vidtas till förmån för de nämnda

övrigt ska vidtas till förmån för de

innehavarna, och

nämnda innehavarna, och

7. arvode och

annan

särskild

7. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot eller

verkställande

relseledamot eller

verkställande

direktör

överlåtande

eller

direktör

överlåtande

eller

övertagande bolag eller till en

revisor som utför granskning enligt

11 §.

28 §

ett

moderbolag

äger

ett

moderbolag

äger

samtliga aktier i ett dotterbolag,

kan bolagens styrelser fatta beslut

om att dotterbolaget skall gå upp i

om att dotterbolaget ska gå upp i

moderbolaget.

skall

därvid

moderbolaget. De

ska

därvid

upprätta

fusionsplan.

Planen

upprätta en fusionsplan. Planen ska

Prop. 2017/18:267

skall för vart och ett av bolagen

för vart och ett av bolagen ange

Bilaga 5

ange

1. företagsnamn,

bolagskategori,

1. firma, bolagskategori, orga-

organisationsnummer

och

den

ort

nisationsnummer och den ort där

där styrelsen ska ha sitt säte,

styrelsen skall ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka

rättigheter

moder-

3. vilka

rättigheter

moder-

bolaget som skall tillkomma inne-

bolaget som ska tillkomma inne-

havare av teckningsoptioner, kon-

vertibler

och

andra

värdepapper

vertibler

och

andra

värdepapper

med

särskilda

rättigheter

med

särskilda

rättigheter

dotterbolaget

eller

vilka

åtgärder

dotterbolaget

eller

vilka

åtgärder

som i övrigt skall vidtas till förmån

som i övrigt ska vidtas till förmån

för de nämnda innehavarna,

4. arvode

och

annan

särskild

4. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot

eller en

verkställande

relseledamot eller en

verkställande

direktör eller till en revisor som

utför granskning enligt 29 §.

I fusionsplanen skall det lämnas

I fusionsplanen ska det lämnas

en redogörelse för de om-

ständigheter som kan vara av vikt

vid

bedömningen

av fusionens

vid

bedömningen

av fusionens

lämplighet för bolagen.

38§6

Fusionsplanen ska innehålla uppgift om

1. de fusionerande bolagens	1. de fusionerande bolagens
form, firma och säte,	form, företagsnamn och säte,

2.utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell kontant betalning,

3.de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,

4.den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

6.från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,

7.vilka rättigheter i det övertagande bolaget som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

8.arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande

6Senaste lydelse 2008:12.

447

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 11, 40 eller

41§,

9.bolagsordning för det övertagande bolaget,

10.värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värde- ringen, och

11.datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.

I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget beslutas.

Vid kombination ska fusions-	Vid kombination ska fusions-
planen också innehålla uppgift om	planen också innehålla uppgift om
det övertagande bolagets form,	det övertagande bolagets form,
firma och säte.	företagsnamn och säte.

42 §7

Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 14 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar ska skyldigheten fullgöras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.

I anmälan för registrering ska lämnas uppgift om

1. form, firma och säte för vart	1. form, företagsnamn och säte
och ett av de fusionerande bolagen,	för vart och ett av de fusionerande
	bolagen,

2.de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,

4.bolagens adresser.

När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.

24kap. 8 §

I delningsplanen skall det		för	I delningsplanen ska det för
varje bolag anges			varje bolag anges
1. firma, bolagskategori,	orga-		1. företagsnamn, bolagskategori,
nisationsnummer och den	ort	där	organisationsnummer och den ort

7 Senaste lydelse 2008:12.

448

styrelsen skall ha sitt säte,

där styrelsen ska ha sitt säte,

Prop. 2017/18:267

2. en noggrann beskrivning av de

Bilaga 5

2. en noggrann beskrivning av de

tillgångar och skulder som ska

tillgångar och skulder som skall

överföras till vart och ett av de

övertagande

bolagen

eller, vid

övertagande

bolagen

eller, vid

delning

enligt 1 §

andra stycket 2,

delning

enligt 1 §

andra stycket 2,

behållas av det överlåtande bolaget

med uppgift om tillgångarnas och

skuldernas verkliga värde,

3. hur

många

aktier

i överta-

3. hur

många

aktier

överta-

gande bolag som ska lämnas för ett

gande bolag som skall lämnas för

angivet antal aktier i det

ett angivet antal aktier i det

överlåtande

bolaget och

vilken

överlåtande

bolaget och

vilken

kontant ersättning som ska lämnas

kontant ersättning som skall lämnas

som delningsvederlag,

4. den

tidpunkt

och

övriga

4. den

tidpunkt

och

övriga

villkor som ska gälla för utläm-

villkor som skall gälla för utläm-

nandet av delningsvederlaget,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,

6. den planerade tidpunkten för						6. den planerade tidpunkten för
upplösningen		av	det	överlåtande		upplösningen		av	det	överlåtande
bolaget, om detta skall upplösas,						bolaget, om detta ska upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande						7. vilka rättigheter i övertagande
bolag	som	skall		tillkomma		bolag	som	ska		tillkomma
innehavare av aktier, tecknings-						innehavare av aktier, tecknings-
optioner,	konvertibler			och	andra	optioner,	konvertibler			och	andra
värdepapper med särskilda rättig-						värdepapper med särskilda rättig-
heter i det överlåtande bolaget eller						heter i det överlåtande bolaget eller
vilka åtgärder som i övrigt skall						vilka åtgärder som i övrigt ska
vidtas till förmån för de nämnda						vidtas till förmån för de nämnda
innehavarna,						innehavarna,
8. arvode		och	annan särskild			8. arvode och			annan särskild
förmån som med anledning av						förmån som med anledning av
delningen skall lämnas till en sty-						delningen ska lämnas till en sty-
relseledamot eller en verkställande						relseledamot eller			en verkställande
direktör	i	överlåtande			eller	direktör	i	överlåtande			eller
övertagande bolag eller till en re-						övertagande bolag eller till en re-
visor som utför granskning enligt						visor som utför granskning enligt
13 §,						13 §,
9. om någon på något annat sätt						9. om någon på något annat sätt
skall få särskilda rättigheter eller						ska få särskilda rättigheter eller
förmåner	av	övertagande			bolag	förmåner	av	övertagande			bolag
som bildas i samband med						som bildas i samband med
delningen, och						delningen, och
10. kostnaderna			för	delningen		10. kostnaderna			för	delningen
och hur dessa skall fördelas på						och hur dessa ska fördelas på
deltagande bolag.						deltagande bolag.

449

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avregistrering av ett företagsnamn ur aktiebolagsregistret sedan en dom om hävande av en registre- ring av ett företagsnamn har vunnit laga kraft.

28 kap. Aktiebolagets företagsnamn

Ett beslut enligt 6 § ska anmälas

för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om bolagets företagsnamn inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags företagsnamn.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

26kap. 3 §

Ett beslut enligt 1 § skall an-	Ett beslut enligt 1 § ska anmälas
mälas för registrering i aktiebo-	för	registrering	i	aktiebo-
lagsregistret.	lagsregistret.
Beslutet får registreras endast om

1.bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,

3. bolagets firma inte strider mot	3. bolagets	företagsnamn inte
föreskrifterna i 28 kap. 1 och 7 §§	strider mot föreskrifterna i 28 kap.
om ett publikt aktiebolags firma.	1 och 7 §§	om ett publikt
	aktiebolags företagsnamn.

7 §

Ett beslut enligt 6 § skall an- mälas för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma.

	27 kap.
Avregistrering av firma	Avregistrering av
	ett företagsnamn

7 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma ur aktiebolagsregistret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.

28 kap. Aktiebolags firma

Firma				Företagsnamn
			1 §
Ett aktiebolags firma			skall	Ett aktiebolags företagsnamn ska
innehålla	ordet	aktiebolag	eller	innehålla ordet	aktiebolag	eller
förkortningen AB.				förkortningen AB.
Firman	skall	tydligt skilja sig		Företagsnamnet	ska	tydligt

450

Ett privat aktiebolags före- tagsnamn får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags företagsnamn finns bestämmelser i 7 §.

från annan firma som tidigare har	skilja sig från annat företagsnamn	Prop. 2017/18:267
registrerats i aktiebolagsregistret	som tidigare har registrerats i	Bilaga 5
eller filialregistret och ännu är	aktiebolagsregistret eller filialre-
bestående.	gistret och ännu är bestående.
Om bolagets firma skall re-	Om bolagets företagsnamn ska
gistreras på två eller flera språk,	registreras på två eller flera språk,
skall varje lydelse anges i bolags-	ska varje lydelse anges i bolags-
ordningen.	ordningen.

2 §

Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.

Bifirma		Särskilt företagsnamn
	3 §
Bolagets styrelse	kan anta	Bolagets styrelse kan anta ett
bifirma. Bestämmelserna i 1 § om		särskilt företagsnamn. Bestämmel-
firma gäller även bifirma. Orden		serna i 1 § om företagsnamn gäller
aktiebolag, privat eller publikt eller		även ett särskilt			företagsnamn.
förkortningen AB får dock inte tas		Orden	aktiebolag,		privat	eller
in i en bifirma.		publikt eller förkortningen AB får
		dock inte tas in i ett särskilt
		företagsnamn.
Övriga bestämmelser om firma		Övriga bestämmelser
		om företagsnamn
	4 §
För registrering av	aktiebolags	För registrering av ett aktiebolags
firma gäller, utöver vad som		företagsnamn gäller, utöver vad som
framgår av 1–3 §§, vad som före-		framgår	av	1–3 §§, vad		som
skrivs i firmalagen (1974:156). I		föreskrivs i lagen (2019:000) om
den lagen finns också bestäm-		företagsnamn. I den lagen finns
melser om förbud mot användning		också bestämmelser om förbud mot
av firma och om hävande av		användning		av ett	företagsnamn
firmaregistrering.		och om hävande av en registrering
		av ett företagsnamn.

451

Prop. 2017/18:267	Uppgifter om firma m.m. i brev,
Bilaga 5	fakturor och orderblanketter
	samt på webbplatser

Uppgifter om företagsnamn m.m. i brev, fakturor och orderblanketter samt på webbplatser

5 §8

Ett

aktiebolags brev,

fakturor,

Ett aktiebolags

brev,

fakturor,

orderblanketter

och

webbplatser

orderblanketter

och

webbplatser

skall ange bolagets firma, den ort

ska ange bolagets företagsnamn,

där styrelsen har sitt säte samt

den ort där styrelsen har sitt säte

bolagets

organisationsnummer

samt

bolagets

organisa-

enligt

lagen

(1974:174) om

tionsnummer

enligt

lagen

identitetsbeteckning

för

juridiska

(1974:174) om

identitetsbeteck-

personer m.fl. Om bolaget har gått

ning för juridiska personer m.fl.

i likvidation, skall också detta anges.

Om bolaget har gått i likvidation,

Om det finns särskilda skäl, får

ska också detta anges.

Bolagsverket tillåta att ett aktie-

Om det finns särskilda skäl, får

bolag inte lämnar uppgift om

Bolagsverket

tillåta

att

ett

bolagets firma på sina webbplatser.

aktiebolag inte lämnar uppgift om

I så

fall

skall

uppgift

i stället

bolagets

företagsnamn

på

sina

lämnas om att bolaget är ett

webbplatser. I så

fall

ska uppgift

aktiebolag och om bolagskategori.

i stället lämnas om att bolaget är

Ett sådant tillstånd skall begränsas

ett aktiebolag och om bolags-

till viss tid och får förenas med

kategori. Ett sådant tillstånd ska

villkor.

begränsas till viss tid och får

förenas med villkor.

6 §

Skriftliga handlingar som ut-

färdas för ett aktiebolag skall

färdas för ett aktiebolag ska under-

undertecknas med bolagets firma,

tecknas

med

bolagets

före-

om firman inte framgår på något

tagsnamn, om företagsnamnet inte

annat sätt.

framgår på något annat sätt.

1.det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och

8Senaste lydelse 2006:486.

452

7 §		Prop. 2017/18:267
Ett publikt aktiebolags firma	Ett publikt aktiebolags före-	Bilaga 5
skall följas av beteckningen (publ),	tagsnamn ska följas av beteck-
om det inte av bolagets firma	ningen (publ), om det inte av
framgår att bolaget är publikt.	bolagets företagsnamn framgår att
Firman får inte innehålla ordet	bolaget är publikt. Företagsnamnet
privat.	får inte innehålla ordet privat.

31kap. 2 §9

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän för- valtningsdomstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5.beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

Ett beslut av Bolagsverket att	Ett beslut av Bolagsverket att
vägra registrering av en firma enligt	vägra registrering av ett företags-
27 kap. 2 § överklagas till Patent-	namn enligt 27 kap. 2 § överklagas
och marknadsdomstolen.	till	Patent-	och	mark-
	nadsdomstolen. Detsamma			gäller
	ett beslut enligt 27 kap. 2 § att
	vägra	registrering	på grund av
	2 kap. 10 § lagen		(2019:000) om
	företagsnamn.

Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från

dagen för beslutet.
	32 kap.
Bolagets firma	Bolagets företagsnamn

17§10

Firman för ett aktiebolag med		Företagsnamnet för ett aktie-
särskild	vinstutdelningsbegräns-	bolag med särskild vinstutdel-
ning skall följas av beteckningen		ningsbegränsning ska	följas	av
(svb), om det inte av bolagets		beteckningen (svb), om det inte av
firma framgår att det är ett sådant		bolagets företagsnamn	framgår	att

9Senaste lydelse 2016:219.

10Senaste lydelse 2005:812.

453

Prop. 2017/18:267 aktiebolag.		det är ett sådant aktiebolag.
Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

454

Ett europakooperativs före- tagsnamn ska innehålla beteck- ningen SCE. Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i det register som avses i 10 §.

1.32Förslag till

lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 3 och 40 §§ och rubriken närmast före 3 § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Firma	Företagsnamn

3 §

Ett europakooperativs firma skall

innehålla beteckningen SCE. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i det register som avses i 10 §.

			40 §1
Bolagsverkets beslut att skriva av				Bolagsverkets beslut att skriva av
en anmälan om registrering eller att				en anmälan om registrering eller
vägra registrering får överklagas till				att	vägra	registrering		får
allmän		förvaltningsdomstol.		överklagas till allmän förvalt-
Detsamma gäller verkets beslut i				ningsdomstol.		Detsamma		gäller
ett	tillståndsärende enligt		16 §,	verkets beslut i ett tillståndsärende
verkets beslut om att vägra utfärda				enligt 16 §, verkets beslut om att
ett	intyg	enligt 8 eller 20 §	samt	vägra utfärda ett intyg enligt 8 eller
verkets beslut enligt 36 eller 39 §. Ett				20 § samt verkets beslut enligt 36
beslut av Bolagsverket att vägra				eller	39 §.	Ett	beslut	av
registrering av en firma överklagas				Bolagsverket att vägra registrering
dock till Patent- och marknads-				av ett företagsnamn eller en
domstolen. Ett överklagande ska ha				ändrad verksamhet			överklagas
kommit in inom två månader från				dock till Patent- och marknads-
dagen för beslutet.				domstolen. Ett överklagande ska ha
				kommit in inom två månader från
				dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut i ett ärende enligt 6 eller 13 § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 16 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelsen 2016:222.

455

7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares renommé

som är förknippat med näringsidkarens varumärke, före- tagsnamn eller andra kännetecken eller varans ursprungsbeteckning, och

8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av en produkt som har ett skyddat varumärke eller företagsnamn.

Prop. 2017/18:267	1.33	Förslag till
Bilaga 5		lag om ändring i marknadsföringslagen
		lag om ändring i marknadsföringslagen
		(2008:486)

Härigenom föreskrivs att 18 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha

följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

18 §

En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen

1.inte är vilseledande,

2.avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda för samma ändamål,

3.på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,


4. inte medför förväxling mellan					4. inte medför förväxling mellan
näringsidkaren		och	en	annan	näringsidkaren		och	en	annan
näringsidkare		eller	mellan	deras	näringsidkare		eller	mellan deras
produkter,	varumärken,			firmor	produkter,	varumärken,			före-
eller andra kännetecken,					tagsnamn eller andra kännetecken,
5. inte	misskrediterar eller är				5. inte	misskrediterar			eller är
nedsättande för en annan närings-					nedsättande för en annan närings-
idkares verksamhet,			förhållanden,		idkares verksamhet,			förhållanden,
produkter, varumärken, firma eller					produkter,	varumärken, företags-
andra kännetecken,					namn eller andra kännetecken,

6.i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor med samma beteckning,

7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares renommé

som är förknippat med näringsidkarens varumärke, firma eller andra kännetecken eller varans ursprungsbeteckning, och

8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av en produkt som har ett skyddat varumärke eller firma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

456

1.34Förslag till

lag om ändring i lagen (2008:990) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (2008:990) om före- tagshypotek ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

4kap. 10 §

En ansökan om företagsinteckning ska innehålla uppgift om det belopp på vilket inteckningen ska lyda.

Inteckningens belopp ska anges i svenska kronor eller i sådan utländsk valuta för vilken det löpande finns tillgång till en tillförlitlig kurs för

växling mellan den aktuella valutan och svenska kronor.
Sökanden	ska	lämna	styrkt	Sökanden	ska lämna	styrkt
uppgift om namn eller firma och				uppgift om namn eller företags-
person- eller organisationsnummer.				namn och person- eller organi-
Om uppgifterna		redan	finns	sationsnummer. Om uppgifterna
registrerade	hos	inskrivnings-		redan finns	registrerade	hos
myndigheten	behöver sökanden			inskrivningsmyndigheten behöver
inte styrka dessa.				sökanden inte styrka dessa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

457

Prop. 2017/18:267	1.35	Förslag till
Bilaga 5		lag om ändring i lagen (2010:566)
		lag om ändring i lagen (2010:566)
		om vidareutnyttjande av handlingar
		från den offentliga förvaltningen
	Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av
	handlingar från den offentliga förvaltningen ska ha följande lydelse.
	Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				4 §1
	Lagen påverkar inte utövandet av				Lagen påverkar inte			utövandet
	sådan ensamrätt som följer av				av sådan ensamrätt som följer av
	patentlagen			(1967:837),	patentlagen		(1967:837),
	mönsterskyddslagen			(1970:485),	mönsterskyddslagen		(1970:485),
	firmalagen		(1974:156), lagen		lagen (1992:1685) om skydd för
	(1992:1685) om skydd för krets-				kretsmönster	för	halvledarpro-
	mönster	för	halvledarprodukter,		dukter,	växtförädlarrättslagen
	växtförädlarrättslagen			(1997:306)	(1997:306),	varumärkeslagen
	eller		varumärkeslagen		(2010:1877)	eller		lagen
	(2010:1877).				(2019:000) om företagsnamn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2015:289.

458

1.36Förslag till

lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

2 §1

entreprenör).
I anmälan ska följande anges:
1. namn, firma eller motsva-	1. namn, företagsnamn eller
rande,	motsvarande,

2.ställföreträdare för juridisk person,

3.postadress, telefonnummer, e-postadress och webbplats, och

4.uppgift om den verksamhet som bedrivs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1Senaste lydelse 2015:808.

459

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.37Förslag till

lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

2 §

Registret får innehålla uppgifter om dem som har tillstånd eller

bedriver verksamhet enligt denna lag.
I registret får behandlas uppgifter om
1. namn eller firma, person-,	1. namn	eller företagsnamn,
samordnings-, registrerings- eller	person-, samordnings-, registre-
organisationsnummer, adress och	rings- eller	organisationsnummer,
telefonnummer, och	adress och telefonnummer, och

2.den verksamhet som tillståndet avser och om villkor som har meddelats för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

460

1.38Förslag till

lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom förskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) att 11 kap. 50 §, 12 kap. 11 och 88 §§, 13 kap. 39 § och rubrikerna närmast före 11 kap. 50 §, 12 kap. 88 § och 13 kap. 39 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Försäkringsaktiebolags firma	Försäkringsaktiebolagets
	företagsnamn
50 §
Ett försäkringsaktiebolags firma	Ett försäkringsaktiebolags	före-
ska innehålla ordet försäkring.	tagsnamn ska innehålla	ordet
	försäkring.

12kap. 11 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning ska ange

1. bolagets firma,

1. bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet, varvid det ska anges särskilt om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,

4.om försäkringsrörelse ska drivas utanför EES,

5.antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstäm- man, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6.den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7.garantikapitalet,

8.regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt

– om och hur fullmäktige ska utses samt i vilken utsträckning delägarnas rösträtt ska utövas genom fullmäktige, och,

– i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9.för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkringsföretag samt hur uttaxeringen ska genomföras,

10.i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garanti- kapitalet,

11.om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas,

12.sättet att sammankalla bolagsstämman,

13.vilka ärenden som ska förekomma på den ordinarie stämman,

461

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

14.de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust,

15.antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16.hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning, och

17.för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska förekomma, vad som ska gälla för dessa.

Om försäkringsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska detta anges i bolagsordningen.

Firma

Företagsnamn

88 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags

firma

ska

innehålla

orden

företagsnamn

ska

innehålla

orden

ömsesidig

och

försäkring.

ömsesidig

och försäkring.

verksamheten

avser

att

meddela

verksamheten

avser

att

meddela

försäkring av egendom bara inom ett

försäkring av egendom bara inom

begränsat

geografiskt

område,

ska

ett

begränsat

geografiskt

område,

firman ange området för bolagets

ska

företagsnamnet

ange området

verksamhet

men

ordet ömsesidig

för bolagets verksamhet men ordet

får utelämnas.

ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta ett

Bolagets styrelse får anta bi-

särskilt företagsnamn. Ett särskilt

firma. Bifirma får inte innehålla

företagsnamn

får

inte

innehålla

ordet ömsesidig.

Företagsnamnet

ska

tydligt

Firman ska tydligt skilja sig från

skilja sig från företagsnamn som är

firmor som är införda i det register

införda i det register som avses i

som avses i 14 kap. 1 §. I övrigt

14 kap. 1 §.

I övrigt finns be-

finns

bestämmelser

stämmelser

registreringen i

registreringen

firmalagen

lagen (2019:000) om företags-

(1974:156).

namn.

				13 kap.
Firma					Företagsnamn
				39 §
I stället	för	bestämmelsen i			I stället	för	bestämmelsen i
14 kap. 1 §	första		stycket	första	14 kap. 1 § första			stycket	första
meningen och tredje stycket lagen					meningen och tredje stycket lagen
(1987:667)	om		ekonomiska		(1987:667)		om	ekonomiska
föreningar	om	förenings		firma	föreningar om en förenings före-
gäller för försäkringsföreningar att					tagsnamn gäller för försäkrings-
dess firma ska innehålla ordet					föreningar	att	dess	företagsnamn
försäkringsförening			och att	ordet	ska innehålla ordet försäkrings-
försäkringsförening eller förkortning					förening	och	att	ordet	försäk-

462

av det uttrycket inte får tas in i en bifirma.

Endast försäkringsföreningar får i sin firma använda uttrycket försäkringsförening.

ringsförening eller förkortning av	Prop. 2017/18:267
det uttrycket inte får tas in i ett	Bilaga 5
särskilt företagsnamn.
Endast försäkringsföreningar får
i sitt företagsnamn använda
uttrycket försäkringsförening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

463

Om ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig myndighet ändrar sitt företagsnamn, ska organet genast anmäla ändringen till den statliga arkivmyndigheten.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.39Förslag till

lag om ändring i lagen (2015:602)

om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring

Härigenom föreskrivs att 6 § och rubriken närmast före 6 § lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Anmälan av firmaändring	Anmälan om ändring av ett
	företagsnamn

6 §

Om ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig myndighet ändrar sin firma, ska organet genast anmäla ändringen till den statliga arkiv- myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

464

1.40Förslag till

lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) dels att 2 kap. 27 § och 5 kap. 14 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 27 § ska utgå,

dels att nuvarande 1 kap. 16 och 17 §§ och 2 kap. 29–35 §§ ska betecknas 1 kap. 17 och 18 §§ och 2 kap. 30–36 §§,

dels att 1 kap. 1, 2, 4, 5, 8–11 och de nya 17 och 18 §§, 2 kap. 1, 4, 7–11,
24, 28 och de nya 32–34 §§, 3 kap. 1, 3 och 5 §§, 5 kap. 3 och 15 §§,
6 kap. 1–3 §§, 8 kap. 1 och 4 §§, 10 kap. 1, 2, 7 och	8 §§, rubrikerna
närmast före 1 kap. 1 §, 6 kap. 2 och 3 §§ och 10 kap.	1, 2, 7 och 8 §§

ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 16 och 17 §§ och 2 kap. 29–33 och 35 §§ ska sättas närmast före 1 kap. 17 och 18 §§ och 2 kap. 30–34 och 36 §§,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 1 kap. 16 §, 2 kap. 1 a §,

2 kap. 27 §, 2 kap. 29 §, 3 kap. 2 a § och 5 kap. 14 §, och närmast före 1 kap. 16 § och 2 kap. 1 a och 27 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Varumärken och andra	Varumärken och andra
varukännetecken m.m.	varukännetecken

1 §

I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varu- kännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Lagen innehåller också bestäm- melser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade i Europeiska unionen.

2 §

En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva

ensamrätt för sina medlemmar att		använda gemensamma		varumärken
(kollektivmärken) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.
En myndighet	som meddelar	En myndighet	som	meddelar
föreskrifter om	eller kontrollerar	föreskrifter om	eller kontrollerar
varor eller tjänster kan förvärva		varor eller tjänster kan förvärva
ensamrätt till varumärken (garanti-		ensamrätt till varumärken (garanti-

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

465

Prop. 2017/18:267

eller

kontrollmärken)

och

andra

eller kontrollmärken) och andra

Bilaga 5

varukännetecken för

användning

varukännetecken

för

användning

för sådana varor eller tjänster som

föreskrifterna

eller

kontrollerna

föreskrifterna

eller

kontrollerna

avser.

Detsamma

gäller

för

avser,

under

förutsättning

att

stiftelser,

föreningar,

bolag

och

myndigheten

inte

andra

sammanslutningar

som

näringsverksamhet

tillhandahåller

fastställer krav för eller kontrollerar

varor eller tjänster av detta slag.

varor eller tjänster.

Detsamma gäller för andra som

fastställer krav för eller kontrol-

lerar varor eller tjänster.

4 §

Ett varumärke kan bestå av alla

tecken som kan återges grafiskt,

tecken som har särskiljnings-

särskilt ord, inbegripet per-

förmåga och tydligt kan återges i

sonnamn, samt figurer, bokstäver,

det varumärkesregister som förs av

siffror och formen eller utstyrseln

Patent- och registreringsverket.

på en vara eller dess förpackning,

Med tecken avses särskilt ord,

förutsatt

att

tecknen

har

inbegripet

personnamn,

figurer,

särskiljningsförmåga.

bokstäver, siffror, färger, ljud och

formen eller utstyrseln på en vara

eller dess förpackning.

5 §

Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan

skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från

dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken

endast består av tecken eller benämningar som

1. i

handeln

visar

varans

eller

1. i

handeln

visar

varans

eller

tjänstens

art,

kvalitet,

kvantitet,

tjänstens

art,

kvalitet, kvantitet,

avsedda användning, värde, geo-

grafiska

ursprung

eller

andra

grafiska

ursprung

eller

andra

egenskaper eller tidpunkten för när

varan eller tjänsten är framställd,

varan är framställd eller när

eller

tjänsten är utförd, eller

2.i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

				8 §
Den som innehar en firma eller					Den som innehar ett företags-
ett annat	näringskännetecken			har	namn eller ett annat närings-
ensamrätt	till	kännetecknet		som	kännetecken	har	ensamrätt	till
varukännetecken.				Om	kännetecknet	som	varukänneteck-
näringskännetecknet			är skyddat		en. Om näringskännetecknet			är
endast inom en del av landet, gäller					skyddat endast inom en del av
ensamrätten		endast	inom	det	landet, gäller	ensamrätten endast

466

området.

inom det området.

Prop. 2017/18:267

Den som använder sitt namn som varukännetecken har ensamrätt till

Bilaga 5

kännetecknet som varukännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga

för de varor eller tjänster som det används för. Om namnet används

endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det

området.

9 §

Ensamrätt kan inte förvärvas till

kännetecken som endast består av en

kännetecken som endast utgörs av

form som följer av varans art, en

en form eller en annan egenskap

form som är nödvändig för att uppnå

som följer av varans art, är

ett tekniskt resultat eller en form

nödvändig för att varan ska uppnå

som ger varan ett betydande värde.

ett tekniskt resultat eller ger varan

ett betydande värde.

10 §

Ensamrätten till ett varukänne-

Ensamrätten till ett varukän-

tecken

enligt

6–8 §§

innebär att

netecken enligt 6–8 §§ innebär att

ingen annan än innehavaren, utan

dennes

tillstånd,

närings-

dennes

tillstånd,

närings-

verksamhet får använda ett tecken

som är

för varor eller tjänster, om tecknet

är

1. identiskt

med

varukänne-

1. identiskt

med

varukänne-

tecknet för varor eller tjänster av

tecknet och används för varor eller

samma slag,

tjänster av samma slag,

2. identiskt

med

eller

liknar

2. identiskt

med

eller

liknar

varukännetecknet för

varor

eller

varukännetecknet och används för

tjänster av samma eller liknande

varor eller tjänster av samma eller

slag, om det finns en risk för

liknande slag, om det finns en risk

förväxling, inbegripet risken för att

för förväxling,

inbegripet

risken

användningen av tecknet leder till

för att användningen av tecknet

uppfattningen att det finns ett

leder till uppfattningen att det finns

samband mellan den som använder

ett samband mellan den som

tecknet

och

innehavaren

använder tecknet och innehavaren

varukännetecknet, eller

av varukännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett

varukännetecken som här i landet

är känt inom en betydande del av

omsättningskretsen,

användningen

avser

varor

eller

användningen

utan

skälig

tjänster och drar otillbörlig fördel

anledning drar otillbörlig fördel av

av eller utan skälig anledning är

eller är till skada för varu-

till skada för

varukännetecknets

kännetecknets

särskiljningsför-

särskiljningsförmåga

eller

anse-

måga eller anseende, oavsett om

ende.

användningen

avser

varor

eller

tjänster av samma, liknande eller

annat slag.

Som användning anses

Som användning anses att

1. att

förse

varor

eller

deras

1. förse

varor

eller

deras

467

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

förpackningar med tecknet,

2.att bjuda ut varor till för- säljning, föra ut dem på markna- den, lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller tillhandahålla tjänster under tecknet,

3.att importera eller exportera varor under tecknet, eller

4.att använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

förpackningar med tecknet,

2.bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på marknaden, lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller tillhandahålla tjänster under tecknet,

3.importera eller exportera varor under tecknet,

4.transitera eller vidta liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är iden- tiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varu- kännetecknet, om inte innehavaren av varukännetecknet enligt lagen i destinationslandet saknar rätt att hindra att varorna släpps ut på marknaden där,

5.använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken, eller

6.använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

			11 §
Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd
för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.
Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när det
sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder
1. sin firma, sitt namn eller sin				1. sitt namn eller sin adress,
adress,
2. uppgifter	om varans		eller	2. uppgifter		om	varans		eller
tjänstens art,	kvalitet,	kvantitet,		tjänstens	art,	kvalitet, kvantitet,
avsedda användning, värde, geo-				avsedda användning, värde, geo-
grafiska ursprung eller andra egen-				grafiska	ursprung			eller	andra
skaper eller tidpunkten för när				egenskaper eller tidpunkten för när
varan eller tjänsten är framställd,				varan är framställd eller när
eller				tjänsten är utförd, eller
3. varukännetecknet, om			det är	3. varukännetecknet				för	att
nödvändigt för att ange varans				identifiera eller hänvisa till inne-
eller tjänstens	avsedda	ändamål,		havarens varor eller tjänster.
särskilt när det rör sig om tillbehör
eller reservdelar.
				Ensamrätten till ett varu-
				kännetecken hindrar inte heller att
				tecknet	används		i	jämförande
				reklam på ett sätt som är förenligt
				med	marknadsföringslagen
468				(2008:486).

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hindrar inte att	Prop. 2017/18:267
någon annan i näringsverksamhet använder sig av tecken eller	Bilaga 5
benämningar som anger geografiskt ursprung, om det sker i enlighet med
god affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som
har rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.
Mellanliggande rättigheter

16 §

Rätten till ett registrerat varu- märke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken om

1.det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen, eller i förekom- mande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket,

2.det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 2, inte hade tillräcklig sär- skiljningsförmåga så att det förelåg en risk för förväxling på ingiv- ningsdagen, eller i förekommande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket, eller

3.det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 3, inte var känt inom en betydande del av omsättnings- kretsen på ingivningsdagen, eller i förekommande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket.

16	§			17 §
I	de	fall som avses i	14 och	I de fall som avses i 14–16 §§
15	§§ hindrar inte rätten till det			hindrar inte rätten till det yngre
yngre		varukännetecknet	använd-	varukännetecknet användningen av
ningen av det äldre.				det äldre.
På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som avses i
15	§ om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast
får användas på särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg
av ortsangivelse eller innehavarens namn. Ett sådant beslut får dock inte
avse ett registrerat varumärke.
17	§			18 §
Vid utgivning av lexikon, hand-				Vid utgivning	av	lexikon,
böcker eller andra liknande tryckta				handböcker och	andra	liknande	469

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

470

skrifter	är	skriftens		författare,		tryckta skrifter är författaren, ut-
utgivare	eller		förläggare,		på	givaren och förläggaren skyldig att
begäran av den som innehar ett						se till att ett registrerat varumärke
registrerat		varumärke,		skyldig	att	inte återges i skriften utan uppgift
se till att varumärket inte återges i						om att varumärket är skyddat
skriften utan att det framgår att						genom	registrering,	om
varumärket		är	skyddat genom			innehavaren av varumärket begär
registrering. Detsamma				gäller	om	att uppgiften ska finnas med och
en sådan skrift görs tillgänglig						återgivningen ger intryck av att
elektroniskt av någon som avses i						varumärket är en sedvanlig beteck-
1 kap.		9 §		yttrande-		ning för de varor eller tjänster för
frihetsgrundlagen.						vilka	varumärket är registrerat.
						Detsamma gäller om en sådan
						skrift görs tillgänglig elektroniskt.
Den som inte följer en begäran						Om innehavaren av varumärket
enligt första stycket är skyldig att						begär att en uppgift enligt första
medverka till att en rättelse offent-						stycket ska återges, ska detta ske
liggörs på det sätt och i den om-						utan dröjsmål. För tryckt skrift ska
fattning som är skäligt samt att						det ske senast i nästa utgåva.
bekosta detta.

2kap. 1 §

Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn	1. uppgifter om sökandens namn
eller firma och adress,	eller företagsnamn och adress,

2.uppgifter om ombuds namn och adress,

3.en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en förteckning över		de varor	4. en tydlig förteckning över de
eller tjänster som varumärket avser			varor eller tjänster som varumärket
och vilka klasser dessa tillhör			avser och vilka klasser dessa tillhör
(varu- eller tjänsteförteckning).			(varu- eller tjänsteförteckning).
En ansökan om registrering av			En ansökan om registrering av
ett kollektiv-, garanti- eller			ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke	ska	dessutom	kontrollmärke	ska	dessutom
innehålla uppgifter om de villkor			innehålla uppgifter om vem som
som gäller för att varumärket ska			har rätt att använda varumärket
få användas.			och de övriga villkor som gäller
			för varumärkets	användning. I
			fråga om kollektivmärke ska upp-
			gift lämnas om vilka förutsätt-
			ningar som gäller för medlemskap
			i sammanslutningen.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

Ett kännetecken får inte regi- streras som varumärke om det endast utgörs av en form eller en annan egenskap som följer av varans art, är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt re- sultat eller ger varan ett betydande värde.

Ingivningsdag

1 a §

Ingivningsdagen för en ansökan är den dag då följande har getts in till Patent- och registreringsverket:

1. en uppgift om att det som getts in är en ansökan om registrering,

2. uppgifter som gör det möjligt för Patent- och registreringsverket att avgöra vem sökanden är,

3. en tydlig återgivning av varu- märket och

4. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser.

4 §

Ett varumärke får inte registreras om det endast består av en form som följer av varans art, en form som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

7§2

Ett varumärke får inte registreras om det

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2.är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,


3. utan		tillstånd		innehåller	en	3. utan		tillstånd		innehåller	en
sådan	statlig		eller	internationell		sådan	statlig		eller	internationell
beteckning eller ett sådant kom-						beteckning eller ett sådant kom-
munalt vapen som enligt lag eller						munalt vapen som enligt lag eller
annan författning inte får användas						annan författning inte får användas
obehörigen som varumärke,					eller	obehörigen som varumärke,					eller
något som lätt kan förväxlas med						något som lätt kan förväxlas med
en sådan beteckning eller ett sådant						en sådan beteckning eller ett sådant
vapen, eller						vapen,
4. utan		tillstånd		innehåller	ett	4. utan		tillstånd		innehåller	ett
sådant	kännetecken som enligt					sådant	kännetecken som enligt
lagen (2014:812) om skydd för						lagen (2014:812) om skydd för
kännetecken i			den	internationella		kännetecken i			den	internationella
humanitära rätten inte får användas						humanitära rätten inte får användas

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

2Senaste lydelse 2014:814.

471

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken.

obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken,

5.innehåller en ursprungsbe- teckning, en geografisk beteckning, ett traditionellt uttryck för vin eller

en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning som det föreligger skydd för beteckningen enligt unionsrätten,

6.innehåller en geografisk be- teckning för vin eller spritdrycker och varumärket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7.innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsort- benämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart,

iden utsträckning som det före- ligger skydd för växtsorten enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten.

Ett varumärke får inte heller registreras om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

Avser varumärket ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke, får det inte registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Ett kollektivmärke får inte registreras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för den som tillhandahåller varor eller tjänster som har sitt ursprung

idet geografiska område som märket avser.

8 §3

Ett varumärke får inte registreras om det

1.är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma slag,

2. är identiskt med eller liknar ett	2. är identiskt med eller liknar ett
äldre varukännetecken för varor	äldre varukännetecken för	varor
eller tjänster av samma eller	eller tjänster av samma	eller
liknande slag, om det finns en risk	liknande slag, om det finns en risk

3Senaste lydelse 2016:374.

472

för förväxling, inbegripet risken för				för	förväxling,		inbegripet		risken
att användningen		av varumärket		för	att	användningen			av
leder till uppfattningen att det finns				varumärket leder till uppfattningen
ett samband mellan den som				att det finns ett samband mellan
använder	varumärket		och	den som använder varumärket och
innehavaren av varukännetecknet,				innehavaren		av	varukännetecknet,
3. är identiskt med eller liknar ett				eller
äldre varukännetecken som är känt				3. är identiskt med eller liknar ett
inom en betydande del av				äldre varukännetecken, som är känt
omsättningskretsen,		och	använd-	inom en betydande del av
ningen av varumärket skulle dra				omsättningskretsen				och	an-
otillbörlig fördel av eller utan				vändningen		av	varumärket		utan
skälig anledning vara till skada för				skälig anledning skulle dra otill-
varukännetecknets			särskilj-	börlig fördel av eller vara till skada
ningsförmåga eller anseende, eller				för	varukännetecknets särskilj-
				ningsförmåga eller anseende, oavsett
				om användningen avser varor eller
				tjänster av samma, liknande eller
4. kan	förväxlas med ett känne-			annat slag.
tecken som användes här i landet
eller i utlandet av någon annan vid
tidpunkten för ansökan och som
fortfarande används, om sökanden
var i ond tro vid tidpunkten för
ansökan.
Med ett varukännetecken avses i				Med ett varukännetecken avses i
första stycket 1–3				första stycket

1.ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2.ett varumärke som är registrerat genom en internationell varu- märkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3.ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4.ett EU-varumärke.

Ett varumärke får inte heller registreras om det kan förväxlas med ett äldre varukännetecken som är skyddat i ett annat land och sökanden var i ond tro vid tid- punkten för ansökan.

9 §

De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första

stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om
1. en	registrerad firma	som	1. ett	registrerat		företagsnamn
används i näringsverksamhet, och			som används i näringsverksamhet,
			och
2. ett sådant namn eller ett sådant			2. ett sådant namn eller ett sådant
annat	näringskännetecken än	en	annat näringskännetecken än					ett
registrerad firma som är skyddat			registrerat företagsnamn				som	är
enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller			skyddat	enligt	1 kap.		8 §,	om
inom en väsentlig del av landet.			skyddet	gäller	inom	en	väsentlig

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

473

Bestämmelserna i 8 och 9 §§ samt 10 § 1–4 utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster, eller

5. en äldre ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som

skyddas enligt 1 § lagen (2019:000) om skydd för beteck- ningar på jordbruksprodukter m.m.

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267	del av landet.
Bilaga 5
Lydelse enligt prop. 2015/16:180	Föreslagen lydelse

	10 §
Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av
1. något som är ägnat att	upp-	1. något som är	ägnat att	upp-
fattas som någon annans firma,		fattas som någon	annans	före-
		tagsnamn,

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster.

Nuvarande lydelse

11 §

Bestämmelserna i 8–10 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

24 §

inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.
Invändningen ska innehålla
1. uppgifter om invändarens	1. uppgifter	om invändarens
namn eller firma och adress,	namn eller	företagsnamn och
	adress,

2.uppgifter om ombuds namn och adress,

3.uppgift om den registrering som invändningen avser, och

4.uppgift om de omständigheter som åberopas till grund för in- vändningen.

474

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

Prop. 2017/18:267

närmare föreskrifter om invändningsförfarandet.

Bilaga 5

Samförståndslösning

27 §

På begäran av invändaren och

innehavaren

det

registrerade

varumärket ska Patent- och regi-

streringsverket

bestämma

frist

för att parterna ska komma över-

ens. Fristen ska vara minst två

månader. Under fristen får Patent-

och registreringsverket inte besluta

om invändningen.

28 §

Har en invändning gjorts ska

Finns det något hinder som avses

Patent- och registreringsverket, om

i 8–10 §§,

ska

Patent-

och

det finns något hinder som avses i

registreringsverket

häva

registre-

4–10 §§ mot

registreringen,

häva

ringen helt eller delvis om inte

registreringen helt eller delvis.

annat följer av 29 §.

En invändning som helt eller

delvis grundas på ett hinder som

avses i 8–10 §§ ska avslås i mot-

svarande utsträckning om den har

gjorts av någon som inte invänder

i eget intresse och innehavaren av

det registrerade varumärket begär

det.

Om registreringen på grund av

Om registreringen har hävts helt

en invändning har hävts helt eller

eller delvis,

ska

registreringen

delvis, ska registreringen avföras ur

avföras

varumärkesregistret i

varumärkesregistret i motsvarande

motsvarande

utsträckning

när

utsträckning

när avgörandet

har

avgörandet har vunnit laga kraft.

vunnit laga kraft. Beslutet ska

Beslutet ska kungöras.

kungöras.

29 §

Patent-

och

registreringsverket

ska inte häva registreringen, om

invändningen gjorts av någon som

inte har ett eget intresse i saken och

innehavaren

det

registrerade

varumärket begär att invändningen

avslås.

Grundas

invändningen

på

ett

hinder som utgörs av ett äldre re-

gistrerat

varumärke

enligt

8 §

första

stycket,

ska

Patent-

och

475

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

476

registreringsverket

häva

registre-

ringen, endast om användningen av

det äldre

varumärket

uppfyller

kraven på verkligt bruk i 3 kap. 2 §

för de varor eller tjänster som

ligger till grund för invändningen

eller det finns giltiga skäl till att

varumärket inte har använts. Om

det äldre varumärket är ett EU-

varumärke,

regleras

kravet

på

verkligt bruk i stället av artikel 15 i

rådets förordning (EG) nr 207/2009

av den 26 februari 2009 om EU-

varumärken.

Användning

enligt

andra

stycket

ska ha skett inom de fem år som

föregår

ingivningsdagen,

eller i

förekommande

fall

prioritetsdagen,

för det yngre varumärket.

31 §

32 §

Om det efter registreringen görs

någon ändring av de villkor som

gäller för att ett kollektiv-, garanti-

eller

kontrollmärke

ska

få

eller

kontrollmärke

ska

få

användas, ska innehavaren anmäla

detta till Patent- och

re-

detta till Patent- och

re-

gistreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i

varumärkesregistret och kungöras.

varumärkesregistret

och

kungöras,

under förutsättning att de uppfyller

kraven i 1 § andra stycket och att

det inte föreligger hinder enligt 7 §

tredje stycket.

32 §

33 §

Registreringen

gäller

från

den

Registreringen gäller i tio år från

dag då ansökan om registrering

ingivningsdagen

för

ansökan

kom in till Patent- och registre-

registrering.

ringsverket och i tio år från regi-

streringsdagen.

33 §

34 §

Registreringen kan förnyas varje

Registreringen

kan

förnyas

helt

gång för en period om tio år räknat

eller delvis varje gång för en

från

utgången

föregående

period om tio år räknat från

registreringsperiod.

ansökan

utgången av föregående registre-

om förnyelse ska ha kommit in till

ringsperiod.

ansökan

Patent- och

registreringsverket

förnyelse ska ha kommit in till

tidigast ett år före och senast sex

Patent-

och

registreringsverket

månader

efter

tidigast

sex

månader

före

och

registreringsperiodens utgång.		senast sex månader efter regi-
		streringsperiodens utgång.
Den som ansöker om förnyelse		Den som ansöker om förnyelse
ska betala föreskriven för-		ska betala föreskriven för-
nyelseavgift. En	inbetalning av	nyelseavgift inom den frist som
förnyelseavgiften	som görs inom	anges i första stycket. En inbetal-
den frist som anges i första stycket		ning av förnyelseavgiften som görs
ska anses utgöra en ansökan om		inom denna frist ska anses utgöra
förnyelse.		en ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret och kungöras.

3kap. 1 §

En registrering av ett varumärke får hävas om
1. märket har registrerats i strid mot denna lag,
2. registreringen	fortfarande	2. registreringen	fortfarande
strider mot lagen, och		strider mot lagen,
3. rätten till märket ändå inte får		3. rätten till märket ändå inte får
bestå enligt 1 kap. 14 eller 15§.		bestå enligt 1 kap. 14–16 §§, och
		4. annat inte följer av 2 a §.

En registrering får vidare hävas om

1.varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2.varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

I de fall som avses i första stycket får registreringen inte hävas på den grunden att det enligt 2 kap. 8 § finns ett hinder mot den, om hindret utgörs av ett äldre regi- strerat varumärke och det äldre märket inte uppfyller kraven på användning enligt 2 §.

Vid bedömning av om varu- märket har särskiljningsförmåga ska beaktas endast sådan särskilj- ningsförmåga som varumärket har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

2 a §

En registrering av ett varumärke får hävas på den grunden att det

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

477

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

478

enligt 2 kap. 8 § första stycket finns hinder mot registreringen, när hindret utgörs av ett äldre registrerat varumärke, endast om användningen av det äldre märket uppfyller kraven på verkligt bruk i 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för hävningen eller det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts. Om det äldre varumärket är ett EU- varumärke regleras kravet på verkligt bruk i stället av artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU- varumärken.

Användningen enligt första stycket ska ha skett inom de fem år som föregår ansökan om hävning. Om det vid ingivningsdagen eller, i förekommande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket hade gått minst fem år sedan frågan om

registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha använts inom de fem år som föregår denna dag.

3 §

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas,

förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om
1. villkoren	för användning av	1. villkoren	för användning av
märket har ändrats och inne-		märket har ändrats och inne-
havaren inte har anmält detta till		havaren inte har anmält detta till
Patent- och	registreringsverket	Patent- och	registreringsverket
enligt 2 kap. 31 §, eller		enligt 2 kap. 32 §,
2. märket har använts på ett sätt		2. märket har använts på ett sätt
som inte är förenligt med villkoren		som inte är förenligt med villkoren
för användningen och innehavaren		för användningen och innehavaren
inte har vidtagit rimliga åtgärder		inte har vidtagit rimliga åtgärder
för att förhindra den användningen.		för att förhindra den användningen,
		eller
		3. en ändring av villkoren för
		användningen har förts in i varu-

märkesregistret i strid mot 2 kap. 32 § andra stycket.

	5 §4							Prop. 2017/18:267
Den som vill inleda ett förfa-		Den	som	vill	inleda	ett	förfa-	Bilaga 5
rande för att häva en registrering		rande för att häva en registrering
kan föra talan vid domstol, eller		kan föra talan vid domstol, eller
ansöka om hävning av re-		ansöka om hävning av re-
gistreringen hos Patent- och re-		gistreringen hos Patent- och re-
gistreringsverket enligt	6–21 §§	gistreringsverket			enligt	6–21 §§
(administrativ hävning).	I 2 kap.	(administrativ hävning). En talan
28 § finns det bestämmelser om att		om hävning som grundas på ett
en registrering av ett varumärke får		hinder	mot	registrering			enligt
hävas efter det att någon gjort en		2 kap. 8–10 §§ får föras endast av
invändning mot registreringen.		den som har ett eget intresse i
		saken. Detsamma gäller i fråga om
		en sådan ansökan om administrativ
		hävning. I 2 kap. 28 §				finns det
		bestämmelser om att en re-
		gistrering av ett varumärke får
		hävas efter det att någon gjort en

invändning mot registreringen.

5kap. 3 §

En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska vara ställd till Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket.

Ansökan ska vara skriven på engelska och innehålla
1. uppgifter om sökandens namn				1. uppgifter om sökandens namn
eller firma och adress,				eller företagsnamn och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgifter om		nummer	och	3. uppgifter	om	nummer och
datum för den svenska registrering				datum för den svenska registre-
eller ansökan om registrering som				ringen eller ansökan om regi-
den internationella ansökan bygger				strering som	den	internationella
på,				ansökan bygger på,
4. en tydlig återgivning av varumärket,
5. en	förteckning	över de	varor	5. en tydlig förteckning över de
eller tjänster som varumärket begärs				varor eller tjänster som varumärket
registrerat för och vilka klasser				begärs registrerat för och vilka
dessa	tillhör	(varu-	eller	klasser dessa tillhör (varu- eller
tjänsteförteckning),				tjänsteförteckning),

6.uppgift om i vilka länder den internationella varumärkes- registreringen ska gälla, och

7.de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens anknytning till Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt

4Senaste lydelse 2014:253.

479

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

480

föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

		14 §
		På begäran av invändaren och
		innehavaren av den internationella
		registreringen ska Patent- och
		registreringsverket			bestämma	en
		frist för att parterna ska komma
		överens. Fristen ska vara minst två
		månader. Under fristen får Patent-
		och registreringsverket inte besluta
		om invändningen.
	15 §
Har en invändning gjorts ska		Finns det något hinder som avses
Patent- och registreringsverket, om		i 2 kap.	8–10 §§		mot att	den
det finns något hinder som avses i		internationella			varumärkes-
2 kap. 4–11 §§	mot att den	registreringen gäller i Sverige ska
internationella	varumärkesregi-	Patent-	och	registreringsverket,
streringen gäller i Sverige, besluta		besluta att registreringen helt eller
att registreringen helt eller delvis		delvis inte ska gälla här. Annars
inte ska gälla här. Annars ska		ska invändningen avslås. En in-
invändningen avslås.		vändning ska också avslås om den
En invändning som helt eller		har gjorts av någon som inte in-
delvis grundas på ett hinder som		vänder i eget intresse och inne-
avses i 2 kap. 8–10 §§ ska avslås i		havaren	av	registreringen begär
motsvarande utsträckning, om den		det.
har gjorts av någon som inte in-
vänder i eget intresse och inneha-
varen av registreringen begär det.

Vad som sägs i 2 kap. 29 § andra och tredje styckena tilläm- pas även i fråga om internationella registreringar. I stället för vad som där sägs om hävning ska Patent- och registreringsverket besluta att en registrering inte ska gälla här.

Verkan av anteckning

Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning beslutar	Prop. 2017/18:267
att registreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, ska registreringen	Bilaga 5
avföras ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet
har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

6kap. 1 §

Ett sådant varukännetecken som	Ett sådant varukännetecken som
avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan	avses i 1 kap. 6	och	7 §§ kan
överlåtas, separat eller i samband	överlåtas helt eller delvis. Över-
med en överlåtelse av den närings-	låtelsen kan ske separat eller i sam-
verksamhet där det används.	band med en överlåtelse av den
	näringsverksamhet	där	varukän-
	netecknet används.

				Vad som sägs i första och andra
				styckena	om	varukännetecken
				tillämpas även på en ansökan om
				registrering av ett varumärke.
Anteckning om överlåtelse av ett				Anteckning om överlåtelse
registrerat varumärke
			2 §
En överlåtelse av ett registrerat				En överlåtelse av ett registrerat
varumärke	ska	på	begäran	varumärke	ska	på	begäran
antecknas	i varumärkesregistret			antecknas	i varumärkesregistret
och kungöras. En anteckning och				och kungöras. En anteckning och
kungörelse ska också göras på				kungörelse ska också göras på
begäran av den som genom en dom				begäran av den som genom en dom
som har vunnit laga kraft fått				som har vunnit laga kraft fått
fastställt att han eller hon har bättre				fastställt att han eller hon har bättre
rätt till ett registrerat varumärke.				rätt till ett registrerat varumärke.
				En överlåtelse av en ansökan om
				registrering av ett varumärke ska
				på begäran antecknas i Patent-
				och registreringsverkets diarium.
Den som begär att en anteckning				Den som begär en anteckning
enligt första stycket görs i registret				enligt första stycket ska betala
ska betala föreskriven avgift.				föreskriven avgift.

Verkan av anteckning om innehavare

3 §

I ett mål eller ärende om ett	I ett mål eller ärende om ett
nationellt registrerat varumärke ska	nationellt registrerat varumärke ska

481

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

482

den som är antecknad som den som är antecknad som innehavare i varumärkesregistret innehavare i varumärkesregistret anses vara innehavare av varu- anses vara innehavare av varu-

märket.märket. I ett mål eller ärende om en nationell ansökan om registre- ring av ett varumärke ska den som är antecknad som sökande i Patent- och registreringsverkets diarium anses som sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket.

	8 kap.
	1 §
Gör någon intrång i rätten till ett		Gör någon intrång i rätten till ett
varukännetecken	(varu-	varukännetecken	(varu-
märkesintrång) och sker det upp-		märkesintrång) och sker det upp-
såtligen eller av grov oaktsamhet,		såtligen eller av grov oaktsamhet,
ska han eller hon dömas till böter		ska han eller hon dömas till böter
eller fängelse i högst två år. Den		eller fängelse i högst två år. Detta
som har överträtt ett vitesförbud		gäller dock inte vid intrång i den
enligt 3 § får inte dömas till ansvar		rätt till ett varukännetecken som
för intrång som omfattas av		avses i 1 kap. 10 § andra stycket 4.
förbudet.		Den som har överträtt ett
		vitesförbud enligt 3 §	får inte
		dömas till ansvar för intrång som
		omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

4 §

Den som uppsåtligen eller av			Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör varumärkesintrång			oaktsamhet gör varumärkesintrång
ska betala skälig ersättning för			ska betala skälig ersättning för
utnyttjandet	av	varukännetecknet	utnyttjandet av varukännetecknet
samt ersättning för den ytterligare			samt ersättning för den ytterligare
skada som intrånget har medfört.			skada som intrånget har medfört.
När ersättningens storlek bestäms
ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått
intrånget har gjort,
3. skada	på	varukännetecknets
anseende,

4. ideell skada, och

Om en registrering av ett varumärke har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, ska regi- streringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 kap. 2 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan den dag då ansökan om hävning kom in. Domstolen får dock bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det hinder som utgör grund för hävningen uppstod. Vid administrativt hävningsförfarande får Patent- och registreringsverket fatta ett sådant beslut.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 kap. 2 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.

5. rättighetshavarens intresse av	Prop. 2017/18:267
att intrång inte begås.	Bilaga 5
När storleken	på ersättningen

för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på varukännetecknets anseende,

4.ideell skada, och

5.rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den mån det är skäligt.

10 kap.

Förbud att döma till påföljd m.m.

Verkan av en hävning och förbud att döma till ansvar m.m.

1 §

Om en registrering av ett varu- märke har hävts genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap.

483

Förs talan om intrång i ett registrerat varumärke och gör den mot vilken talan förs gällande att det finns grund för att häva registreringen, får denna fråga prövas endast sedan talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att det finns grund för att häva registreringen att inom viss tid väcka sådan talan. Det sagda tillämpas också om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avse- ende ett registrerat varumärke görs gällande att det finns grund för att häva registreringen. Detta stycke tillämpas inte i brottmål.

En talan om intrång i ett re- gistrerat varumärke får bifallas endast om varumärket vid tidpunk- ten för talans väckande uppfyllde kraven på verkligt bruk i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan eller det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts. Användningen av varumärket ska ha skett inom de fem år som föregår talans väckande. Om svaranden är en innehavare av ett yngre varu- kännetecken, ska varumärket dess- utom ha använts inom de fem år som föregår ingivningsdagen, eller i förekommande fall prioritets- dagen, för det yngre varukänne- tecknet.

En talan om intrång får inte heller bifallas om det yngre varu- kännetecknet är ett EU-varumärke och det inte skulle finnas grund för att häva registreringen av EU- varumärket enligt artiklarna 53.1, 53.3, 53.4, 54.1, 54.2 eller 57.2 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken.

Prop. 2017/18:267 Invändning om ogiltighet	Invändning om grund för
Bilaga 5	hävning m.m.

2 §

Förs talan om intrång i ett registrerat varumärke och gör den mot vilken talan förs gällande att registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom viss tid väcka sådan talan.

Första stycket ska också tilläm- pas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett regi- strerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig.

484

Särskilda beteckningar på							Särskilda beteckningar på	Prop. 2017/18:267
jordbruksprodukter och							jordbruksprodukter m.m.	Bilaga 5
livsmedel
						7 §5
Bestämmelserna				i	3 §	samt	I lagen (2019:000) om skydd för
8 kap. 3–8 §§ och 9 kap. ska tilläm-							beteckningar på jordbrukspro-
pas vid intrång i den rätt till en							dukter m.m. finns bestämmelser om
beteckning som följer av							denna lags tillämpning i fråga om
1. Europaparlamentets						och	sådana beteckningar.
rådets	förordning				(EU)	nr
1151/2012 av den 21 november
2012	om	kvalitetsordningar för
jordbruksprodukter och livsmedel, i
den ursprungliga lydelsen,
2. Europaparlamentets						och
rådets	förordning				(EG)	nr
110/2008 av den 15 januari 2008
om definition, beskrivning, presen-
tation och märkning av, samt
skydd av geografiska beteckningar
för, spritdrycker, samt om upp-
hävande		av	rådets		förordning
(EEG) nr 1576/89, i den ur-
sprungliga lydelsen,
3. Europaparlamentets						och
rådets	förordning				(EU)	nr
1308/2013 av den 17 december
2013 om upprättande av en samlad
marknadsordning					för	jord-
bruksprodukter och om upphä-
vande	av		rådets		förordningar
(EEG) nr 922/72, (EEG) nr
234/79, (EG) nr 1037/2001 och
(EG) nr 1234/2007, i den ur-
sprungliga lydelsen, eller
4. Europaparlamentets						och
rådets	förordning				(EU)	nr
251/2014 av den 26 februari 2014
om	definition,				beskrivning,
presentation			och	märkning		av,
samt skydd av geografiska beteck-
ningar för, aromatiserade vinpro-
dukter och om upphävande av
rådets	förordning				(EEG)	nr

1601/91, i den ursprungliga lydel- sen.

5Senaste lydelse 2015:767.

485

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Skyldighet för licenstagare			Förutsättningar för väckande
och andra att underrätta			av talan m.m.
innehavaren
		8 §
Innehavaren av ett varukän-			En licenstagare får, om inte
netecken eller av en sådan särskild			något annat avtalats, väcka talan
beteckning som avses i 7 § ska			om intrång eller fastställelse avse-
underrättas innan en talan om			ende varukännetecknet endast om
varumärkesintrång	väcks.	Detta	innehavaren av	varukännetecknet
gäller dock endast om den som vill			samtycker till det. Även utan
väcka talan är			samtycke får den som har en ex-
1. en licenstagare,			klusiv licens väcka sådan talan, om
2. en panthavare	som vill	väcka	innehavaren av	varukännetecknet
talan med anledning av intrång i			inte själv väcker talan inom skälig
den pantsatta egendomen,			tid från det	att licenstagaren

3.någon som är berättigad att underrättade innehavaren om att använda ett sådant varukänne- licenstagaren avser väcka talan.

tecken som avses i 1 kap. 2 §, eller	Väcker innehavaren av varu-
4. någon som är berättigad att	kännetecknet		talan,			får	en
använda en sådan särskild beteck-	licenstagare		alltid		väcka		sådan
ning som avses i 7 § och som vill	talan som avses i 8 kap. 4 §.
väcka talan enligt 8 kap. 4 eller	Det som sägs i första stycket
7 §.	första och tredje meningen om
Underrättelse enligt första styck-	licenstagare tillämpas också i fråga
et ska också ske när en licenstagare	om den som har rätt att använda
eller en panthavare vill väcka	ett	sådant varukännetecken som
talan om fastställelse avseende ett	avses i 1 kap. 2 §. Innehavaren av
varukännetecken.	ett	varukännetecken			enligt		1 kap.
Om någon underrättelse enligt	2 §	har rätt	till	ersättning			enligt
första eller andra stycket inte har	8 kap. 4 § för intrång i					den rätt
skett, ska talan avvisas.	som en användare av kännetecknet
	har.
	En panthavare får väcka talan
	om intrång eller fastställelse avse-
	ende varukännetecknet endast om
	innehavaren		av	varukännetecknet
	har underrättats om det.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.De nya bestämmelserna ska tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3–5.

3.Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § ska inte tillämpas på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

486

4.Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraft- trädandet får inte hävas på grund av att det inte uppfyller förut- sättningarna enligt 1 kap. 2 § andra stycket.

5.Äldre bestämmelser gäller även i fortsättningen i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

487

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.41Förslag till

lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2015/16:181

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

2. lagen (1960:729) om				upp-	2. lagen		(1960:729)		om upp-
hovsrätt till litterära och konst-					hovsrätt till litterära och konst-
närliga	verk,	mönsterskyddslagen			närliga	verk,		mönsterskyddslagen
(1970:485),			firmalagen		(1970:485),		lagen (1992:1685) om
(1974:156), lagen (1992:1685) om					skydd för kretsmönster för halv-
skydd	för	kretsmönster		för	ledarprodukter,			varumärkeslagen
halvledarprodukter			och	varu-	(2010:1877), lagen (2019:000) om
märkeslagen (2010:1877),					företagsnamn			och	lagen
					(2019:000) om skydd för beteck-
					ningar	på		jordbruksprodukter
					m.m.,

3.konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar och lagen (2016:000) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, och

4.annan lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

488

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2017/18:267 Bilaga 6

Efter remiss har yttranden över betänkandet lämnats av Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Härnösand, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Revisorsnämnden, Datainspektionen, Kommers- kollegium, Försvarets materielverk, Läkemedelsverket, Tandvårds- och läkemedelförmånsverket, Tullverket, Finansinspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Konsumentverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Bolagsverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Lantmäteriet, Institutet för språk och folkminnen, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Arbetslöshets- kassornas samorganisation, FAR, FICPI Sweden, Föreningen Stiftelser i samverkan, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Läkemedels- industriföreningen, Näringslivets Regelnämnd, Småföretagarnas riks- förbund, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenska Föreningen mot Piratkopiering, Svenska Patentombudsföreningen, Svenskt Närings- liv, Sveriges advokatsamfund och Systembolaget.

Riksdagens ombudsmän, Handelshögskolan i Stockholm, Business Sweden, Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Kooperativa förbundet, Kreativ Sektor, Livsmedelsföretagen, Läkare utan gränser, Miljömärkning Sverige, Programmet för odlad mångfald, Stockholms Handelskammare, Svensk Form, Svensk Handel, Svenska Bank- föreningen, Svenska Förläggareföreningen, Svenska Industrins IP Förening, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Annonsörer, Sveriges Bostadsrättscentrum AB, Sveriges Kommunikationsbyråer, Sveriges Konsumenter, Sveriges Patentbyråers Förening, Teknikföre- tagen och Sveriges Textil- och modeföretag har avstått från att yttra sig.

489

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om varumärkeslagen (2010:1877)2 dels att 10 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 2, 4, 5 och 8–11 §§, de nya 1 kap. 17 och 18 §§, 2 kap. 1, 4, 7–10 och 24 §§, de nya 2 kap. 29 och 33–35 §§, 3 kap. 1, 3 och 5 §§, 5 kap. 3 och 11 §§, den nya 5 kap. 16 §, 6 kap. 1–3 §§ och 8 kap. 1 och 4 §§ samt rubrikerna närmast före 1 kap. 1 § och 6 kap. 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

2Senaste lydelse av

10 kap. 4 § 2017:993	rubriken närmast före 10 kap. 4	§ 2016:374
10 kap. 5 § 2017:993	rubriken närmast före 10 kap. 5	§ 2016:374.

10 kap. 6 § 2017:993

10 kap. 7 § 2015:767

10 kap. 10 § 2016:228

10 kap. 11 § 2016:228

490

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	Prop. 2017/18:267
		Bilaga 7
	1 kap.
Varumärken och andra	Varumärken och andra
varukännetecken m.m.	varukännetecken

1 §3

I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varu- kännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Lagen innehåller också bestäm- melser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade i Europeiska unionen.

2 §

En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva

ensamrätt

för

sina medlemmar att

använda gemensamma

varumärken

(kollektivmärken) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

myndighet

som meddelar

myndighet

som meddelar

föreskrifter

eller

kontrollerar

föreskrifter om

eller

kontrollerar

varor eller tjänster kan förvärva

ensamrätt till varumärken (garanti-

eller kontrollmärken) och andra

varukännetecken

för

användning

varukännetecken

för

användning

för sådana varor eller tjänster som

föreskrifterna

eller

kontrollerna

föreskrifterna

eller

kontrollerna

avser.

Detsamma

gäller

för

avser,

under

förutsättning

att

stiftelser,

föreningar,

bolag

och

myndigheten

inte

tillhandahåller

andra

sammanslutningar

som

varor eller tjänster av detta slag.

fastställer krav för eller kontrollerar

Detsamma gäller för andra som

varor eller tjänster.

fastställer krav för eller kontrol-

lerar varor eller tjänster.

4 §

Ett varumärke kan bestå av alla

tecken som kan återges grafiskt,

tecken som har särskiljnings-

särskilt ord, inbegripet person-

förmåga och som tydligt kan

namn,

samt

figurer,

bokstäver,

återges i Patent- och registrerings-

siffror och formen eller utstyrseln

verkets varumärkesregister.

på en vara eller dess förpackning,

förutsatt att tecknen har särskilj-

ningsförmåga.

Med tecken avses särskilt ord,

inbegripet

personnamn,

samt

3Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

491

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

492

figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning.

5 §

Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken

endast består av tecken eller benämningar som
1. i handeln	visar varans eller	1. i handeln	visar varans eller
tjänstens art,	kvalitet, kvantitet,	tjänstens art,	kvalitet, kvantitet,
avsedda användning, värde, geo-		avsedda användning, värde, geo-
grafiska ursprung eller andra egen-		grafiska ursprung eller andra egen-
skaper eller tidpunkten för när		skaper eller tidpunkten för när
varan eller tjänsten är framställd,		varan är framställd eller tjänsten är
eller		utförd, eller

2.i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

					8 §
Den som innehar en firma eller						Den som innehar ett företags-
ett annat	näringskännetecken				har	namn eller ett annat näringskänne-
ensamrätt	till	kännetecknet			som	tecken har ensamrätt till känne-
varukännetecken.			Om	närings-		tecknet som varukännetecken. Om
kännetecknet		är	skyddat endast			näringskännetecknet	är skyddat
inom en del av landet, gäller						endast inom en del av landet, gäller
ensamrätten		endast		inom	det	ensamrätten endast	inom det
området.						området.

Den som använder sitt namn som varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det

området.
		9 §
Ensamrätt kan inte förvärvas till			Ensamrätt kan inte förvärvas till
kännetecken som endast består av en			kännetecken som endast utgörs av
form som följer av varans art, en			en form eller annan egenskap som
form som är nödvändig för att uppnå			1. följer av varans art,
ett tekniskt resultat eller en form			2. är nödvändig för att varan ska
som ger varan ett betydande värde.			uppnå ett tekniskt resultat, eller
			3. ger varan ett betydande värde.
		10 §
Ensamrätten till ett varukänne-			Ensamrätten till ett varukänne-
tecken	enligt 6–8 §§	innebär att	tecken	enligt 6–8 §§	innebär att
ingen annan än innehavaren, utan			ingen annan än innehavaren, utan
dennes	tillstånd, i	näringsverk-	dennes	tillstånd, i	näringsverk-

samhet får använda ett tecken som

samhet får använda ett tecken för

Prop. 2017/18:267

är

varor eller tjänster, om tecknet är

Bilaga 7

1. identiskt

med

varukänne-

1. identiskt

med

varukänne-

tecknet för varor eller tjänster av

tecknet och används för varor eller

samma slag,

tjänster av samma slag,

2. identiskt

med

eller

liknar

2. identiskt

med

eller

liknar

varukännetecknet för

varor

eller

varukännetecknet och används för

tjänster av samma eller liknande

varor eller tjänster av samma eller

slag, om det finns en risk för

liknande slag, om det finns en risk

förväxling, inbegripet risken för att

för

förväxling,

inbegripet

risken

användningen av tecknet leder till

för att användningen av tecknet

uppfattningen att det finns ett

leder till uppfattningen att det finns

samband mellan den som använder

ett samband mellan den som

tecknet och innehavaren av varu-

använder tecknet och innehavaren

kännetecknet, eller

av varukännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett

varukännetecken som här i landet

är känt inom en betydande del av

omsättningskretsen,

använd-

omsättningskretsen,

använd-

ningen avser varor eller tjänster

ningen utan skälig anledning drar

och drar otillbörlig fördel av eller

otillbörlig fördel av eller är till

utan skälig anledning är till skada

skada

för

varukännetecknets

för varukännetecknets

särskilj-

särskiljningsförmåga

eller

anse-

ningsförmåga eller anseende.

ende, oavsett om användningen

avser varor eller tjänster av

samma, liknande eller annat slag.

Som användning anses

Som

användning

anses

särskilt

att

1. att

förse

varor

eller

deras

1. förse

varor

eller

deras

för-

förpackningar med tecknet,

packningar med tecknet,

2. att

bjuda

varor

till för-

2. bjuda ut varor till försäljning,

säljning, föra ut dem på markna-

föra ut dem på marknaden, lagra

den, lagra dem för dessa ändamål

dem för dessa ändamål eller bjuda

eller bjuda ut eller tillhandahålla

eller

tillhandahålla

tjänster

tjänster under tecknet,

under tecknet,

3. att

importera

eller

exportera

3. importera eller exportera varor

varor under tecknet, eller

under tecknet,

4. använda

tecknet

som

ett

företagsnamn

eller

ett

annat

näringskännetecken

eller

som

del av ett företagsnamn eller ett

annat näringskännetecken, och

4. att använda tecknet i affärs-

5. använda

tecknet

affärs-

handlingar och reklam.

Ensamrätten till ett varukän-

netecken innebär också att ingen

annan

än

innehavaren,

utan

dennes tillstånd, i närings-

verksamhet får

transitera

eller

vidta

liknande

tullåtgärd

med

varor

samma slag under

ett

493

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

494

tecken som är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om inne- havaren av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

11 §

Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när

det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder
1. sin firma, sitt namn eller sin				1. sitt namn eller sin adress,
adress,
2. uppgifter	om varans		eller	2. uppgifter		om	varans		eller
tjänstens art,	kvalitet,	kvantitet,		tjänstens	art,	kvalitet,		kvantitet,
avsedda användning, värde, geo-				avsedda användning, värde, geo-
grafiska ursprung eller andra egen-				grafiska	ursprung		eller		andra
skaper eller tidpunkten för när				egenskaper eller tidpunkten för när
varan eller tjänsten är framställd,				varan är framställd eller tjänsten är
eller				utförd, eller
3. varukännetecknet, om			det är	3. varukännetecknet				för	att
nödvändigt för att ange varans				identifiera eller hänvisa till inne-
eller tjänstens	avsedda	ändamål,		havarens varor eller tjänster.
särskilt när det rör sig om tillbehör
eller reservdelar.

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder sig av tecken eller benäm- ningar som anger geografiskt ursprung, om det sker i enlighet med god affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som har rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.

Mellanliggande rättigheter

16 §

Rätten till ett registrerat varu- märke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken,

om	Prop. 2017/18:267

1.det äldre varukännetecknet Bilaga 7 inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen eller, om det finns

en prioritetsdag, på prioritets- dagen för det yngre varumärket,

2.det äldre varukännetecknet,

	när det är identiskt eller likartat på
	det sätt som anges i 10 § första
	stycket 2, inte hade tillräcklig sär-
	skiljningsförmåga så att det fanns
	en risk för förväxling på
	ingivningsdagen eller, om det finns
	en prioritetsdag, på prioritets-
	dagen för det yngre varumärket,
	eller
	3. det	äldre	varukännetecknet,
	när det är identiskt eller likartat på
	det sätt som anges i 10 § första
	stycket 3, inte var känt inom en
	betydande del av omsättnings-
	kretsen	på ingivningsdagen		eller,
	om det finns en prioritetsdag, på
	prioritetsdagen		för det	yngre
	varumärket.
16 §	17 §

I de fall som avses i		14 och	I de fall som avses i 14–16 §§
15 §§	hindrar inte rätten till det		hindrar inte rätten till det yngre
yngre	varukännetecknet	använd-	varukännetecknet användningen av
ningen av det äldre.			det äldre.

17 §

Vid utgivning av lexikon, hand- böcker eller andra liknande tryckta skrifter är skriftens författare, utgivare eller förläggare, på begäran av den som innehar ett registrerat varumärke, skyldig att se till att varumärket inte återges i skriften utan att det framgår att varumärket är skyddat genom registrering. Detsamma gäller om en sådan skrift görs tillgänglig elektroniskt av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrund-

18 §
Vid	utgivning			eller	annat
tillgängliggörande				av	lexikon,
handböcker		eller		andra	liknande
skrifter i tryckt eller elektronisk
form är författaren, utgivaren eller
förläggaren skyldig att se till att ett
registrerat varumärke inte återges
i skriften utan uppgift om att
varumärket		är	skyddat		genom
registrering,		om		innehavaren		av
varumärket begär att uppgiften ska
finnas med och återgivningen ger
intryck	av	att	varumärket är			en	495

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

496

lagen.	sedvanlig beteckning för de varor
	eller tjänster som varumärket är
	registrerat för.
Den som inte följer en begäran	I fråga om en skrift i tryckt form
enligt första stycket är skyldig att	ska en uppgift enligt första stycket
medverka till att en rättelse offent-	föras in senast i nästa utgåva. I
liggörs på det sätt och i den om-	fråga om en skrift i elektronisk
fattning som är skäligt samt att	form ska uppgiften föras in utan
bekosta detta.	dröjsmål.

2kap. 1 §

Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn	1. uppgifter om sökandens namn
eller firma och adress,	eller företagsnamn och adress,

2.uppgifter om ombuds namn och adress,

3.en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en	förteckning över de	varor	4. en tydlig förteckning över de
eller tjänster som varumärket avser			varor eller tjänster som varumärket
och vilka klasser dessa tillhör			avser och vilka klasser dessa tillhör
(varu- eller tjänsteförteckning).			(varu- eller tjänsteförteckning).
En ansökan om registrering av			En ansökan om registrering av
ett kollektiv-, garanti- eller			ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke ska dessutom inne-			kontrollmärke ska		även	innehålla
hålla uppgifter om de villkor som			uppgifter om vilka som ska ha rätt
gäller för att varumärket ska få			att använda varumärket och de
användas.			övriga villkor som ska gälla för
			användningen. I fråga om ett
			kollektivmärke ska dessutom upp-
			gift lämnas om vilka förutsätt-
			ningar som gäller för medlemskap
			i sammanslutningen.
Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.
Regeringen eller den myndighet			Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-			som	regeringen	bestämmer		kan
delar	närmare föreskrifter	om	med stöd av 8 kap. 7 § regerings-
ansökningsförfarandet.			formen meddela närmare före-
			skrifter om ansökningsförfarandet.
			Ingivningsdag
			1 a §
			Ingivningsdagen		för en	ansökan
			om	registrering är den		dag	då

följande har getts in till Patent- och registreringsverket:

1. en uppgift om att det som getts in är en ansökan om registrering,

2. en uppgift om sökandens namn

	eller företagsnamn,	Prop. 2017/18:267
	3. en tydlig återgivning av varu-	Bilaga 7
	märket, och
	4. en förteckning över de varor
	eller tjänster som varumärket
	avser.
4 §
Ett varumärke får inte registreras	Ett varumärke får inte registreras
om det endast består av en form	om det endast utgörs av en form
som följer av varans art, en form	eller annan egenskap som
som är nödvändig för att uppnå ett	1. följer av varans art,
tekniskt resultat eller en form som	2. är nödvändig för att varan ska
ger varan ett betydande värde.	uppnå ett tekniskt resultat, eller
	3. ger varan ett betydande värde.

7 §4

Ett varumärke får inte registreras	Ett varumärke får inte registreras
om det	om varumärket

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2.är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,

3. utan

tillstånd

innehåller

3. utan

tillstånd

innehåller

sådan

statlig

eller

internationell

sådan

statlig

eller

internationell

beteckning eller ett sådant kom-

munalt vapen som enligt lag eller

annan författning inte får användas

obehörigen som varumärke,

eller

obehörigen som varumärke,

eller

något som lätt kan förväxlas med

en sådan beteckning eller ett sådant

vapen, eller

vapen,

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

sådant

kännetecken som

enligt

sådant

kännetecken som enligt

lagen (2014:812) om skydd för

kännetecken i

den

internationella

kännetecken i

den

internationella

humanitära rätten inte får användas

obehörigen som varumärke,

eller

obehörigen som varumärke,

eller

något som kan förväxlas med ett

sådant kännetecken.

sådant kännetecken,

4Senaste lydelse 2014:814.

497

Prop. 2017/18:267

Bilaga 7

unionsrätten,

6.innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7.innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsort- benämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart,

iden utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrätts- lagen (1997:306) eller unions- rätten.

8 §5

Ett varumärke får inte registreras	Ett varumärke får inte registreras
om det	om varumärket

1.är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma slag,

2.är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfatt- ningen att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av varukännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett				3. är identiskt med eller liknar ett
äldre varukännetecken som är känt				äldre varukännetecken som är känt
inom en betydande del av omsätt-				inom en betydande del av omsätt-
ningskretsen, och användningen av				ningskretsen, och användningen av
varumärket	skulle	dra	otillbörlig	varumärket	utan	skälig	anledning
fördel av eller utan skälig				skulle dra otillbörlig fördel av eller
anledning	vara	till	skada för	vara till	skada	för	varukänne-

5Senaste lydelse 2016:374.

498

varukännetecknets särskiljnings-	tecknets särskiljningsförmåga eller	Prop. 2017/18:267
förmåga eller anseende, eller	anseende, oavsett om använd-	Bilaga 7
	ningen avser varor eller tjänster av
	samma, liknande eller annat slag,
	eller

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1–3

1.ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2.ett varumärke som är registrerat genom en internationell varu- märkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3.ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4.ett EU-varumärke.

9 §

De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första

stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om
1. en	registrerad firma	som	1. ett	registrerat		företagsnamn
används i näringsverksamhet, och			som används i näringsverksamhet,
			och
2. ett sådant namn eller ett sådant			2. ett sådant namn eller ett sådant
annat	näringskännetecken än	en	annat näringskännetecken				än	ett
registrerad firma som är skyddat			registrerat företagsnamn				som	är
enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller			skyddat	enligt	1 kap. 8 §,			om
inom en väsentlig del av landet.			skyddet gäller inom en väsentlig
			del av landet.
		10 §6
Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av
1. något som är ägnat att upp-			1. något som		är	ägnat	att upp-
fattas som någon annans firma,			fattas som någon annans företags-
			namn,

3.en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4.något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster.

6Senaste lydelse 2016:1017.

499

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

500

24 §

inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.
Invändningen ska innehålla					Invändningen				ska innehålla
					uppgifter om
1. uppgifter		om	invändarens		1. invändarens				namn	eller
namn eller firma och adress,					företagsnamn och adress,
2. uppgifter	om		ombuds	namn	2. ombuds namn och adress,
och adress,
3. uppgift om		den registrering			3. den registrering som invänd-
som invändningen avser, och					ningen avser, och
4. uppgift om de omständigheter					4. de		omständigheter			som
som åberopas till grund för in-					åberopas till grund för invänd-
vändningen.					ningen.
Regeringen eller			den myndighet		Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-					som	regeringen			bestämmer	kan
delar närmare		föreskrifter		om	med stöd av 8 kap. 7 § regerings-
invändningsförfarandet.					formen meddela närmare före-
					skrifter		om	invändningsförfar-
					andet.
					Samförståndslösning
					27 §
					På begäran av innehavaren av
					det	registrerade			varumärket	och
					invändaren ska Patent- och regi-
					streringsverket bestämma en tids-
					frist på minst två månader då
					parterna ska försöka komma över-
					ens. Fristen får förlängas, om
					parterna begär det.
28 §					29 §
Har en invändning gjorts ska					Har en invändning gjorts ska
Patent- och registreringsverket, om					Patent- och registreringsverket, om
det finns något hinder som avses i					det finns något hinder som avses i
4–10 §§ mot	registreringen,			häva	4–10 §§		mot	registreringen,		häva
registreringen helt eller delvis.					registreringen helt eller delvis.
					Detta gäller dock inte om annat
					följer av 30 §.

registrerade varumärket begär det.
Om registreringen på grund av	Om registreringen på grund av
en invändning har hävts helt eller	en invändning har hävts helt eller
delvis, ska registreringen avföras	delvis, ska registreringen tas bort

ur varumärkesregistret i mot-			ur	varumärkesregistret					i	mot-	Prop. 2017/18:267
svarande	utsträckning	när	svarande		utsträckning					när	Bilaga 7
avgörandet har vunnit laga kraft.			avgörandet har fått laga kraft.
Beslutet ska kungöras.			Beslutet ska kungöras.
			30 §
			Om en invändning mot registrer-
			ingen av ett varumärke grundas på
			ett hinder som utgörs av ett äldre
			registrerat		varumärke			enligt		8 §,
			och det vid ingivningsdagen eller,
			om det finns en prioritetsdag, vid
			prioritetsdagen för det yngre varu-
			märket hade gått mer än fem år
			sedan frågan om registrering av det
			äldre varumärket				blev		slutligt
			avgjord, får registreringen av det
			yngre varumärket hävas på den
			grunden endast om det äldre varu-
			märket har tagits i verkligt bruk
			1. på det sätt som avses i 3 kap.
			2 §, eller om det äldre varumärket
			är ett EU-varumärke, på det sätt
			som avses i artikel 18 i Europa-
			parlamentets och rådets förordning
			(EU) 2017/1001 av den 14 juni
			2017 om EU-varumärken, för de
			varor eller tjänster som ligger till
			grund för invändningen, och
			2. inom de fem senaste åren före
			ingivningsdagen			eller		prioritets-
			dagen för det yngre varumärket.
			Om det äldre varumärket inte
			har använts i den utsträckning som
			anges i första stycket, får registrer-
			ingen av det yngre varumärket
			ändå hävas om det finns giltiga
			skäl till att det äldre varumärket
			inte har använts i den utsträck-
			ningen.
31 §			33 §
Om det efter registreringen görs någon ändring av de villkor som gäller
för att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska få användas, ska
innehavaren anmäla detta till Patent- och registreringsverket.
De ändrade villkoren ska föras in i			De ändrade villkoren ska föras in i
varumärkesregistret och kungöras.			varumärkesregistret				och kungöras,
			under förutsättning att de villkor
			som gäller för varumärkets använd-
			ning fortfarande uppfyller kraven i
			1 §	andra	stycket	och		att	det	inte	501

Prop. 2017/18:267

Bilaga 7

32 §

Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till Patent- och registre- ringsverket och i tio år från regi- streringsdagen.

finns något hinder mot att föra in de ändrade villkoren enligt 7 § andra stycket.

34 §

Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen för ansökan om registrering.

33 §				35 §
Registreringen kan förnyas varje				Registreringen		kan förnyas helt
gång för en period om tio år räknat				eller delvis varje gång för en
från utgången		av	föregående	period på tio år räknat från
registreringsperiod.			En ansökan	utgången av föregående registre-
om förnyelse ska ha kommit in till				ringsperiod. En ansökan om för-
Patent-	och	registreringsverket		nyelse ska ha kommit in till Patent-
tidigast ett år före och senast sex				och registreringsverket tidigast sex
månader	efter		registrerings-	månader före och senast sex
periodens utgång.				månader	efter	registrerings-
				periodens utgång.
Den som ansöker om förnyelse				Den som ansöker om förnyelse
ska betala föreskriven förnyelse-				ska betala föreskriven förnyelse-
avgift. En inbetalning av förnyelse-				avgift inom den frist som anges i
avgiften som görs inom den frist				första stycket. En inbetalning av
som anges i första stycket ska				förnyelseavgiften		som görs inom
anses utgöra en ansökan om				denna frist ska anses utgöra en
förnyelse.				ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret

och kungöras.
	3 kap.
	1 §
En registrering av ett varumärke får hävas om
1. märket har registrerats i strid mot denna lag,
2. registreringen	fortfarande	2. registreringen	fortfarande
strider mot lagen, och		strider mot lagen,
3. rätten till märket ändå inte får		3. rätten till märket ändå inte får
bestå enligt 1 kap. 14 eller 15§.		bestå enligt 1 kap.	14,	15 eller
		16 §, och
		4. annat inte följer av		1 a § i
		detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1.varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2.varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

502

I de fall som avses i första stycket	Vid en prövning av om en
får registreringen inte hävas på den	registrering ska hävas på grund av
grunden att det enligt 2 kap. 8 §	bristande särskiljningsförmåga ska
finns ett hinder mot den, om	endast sådan särskiljningsförmåga
hindret utgörs av ett äldre regi-	beaktas	som	varumärket har
strerat varumärke och det äldre	förvärvat	genom	användning före
märket inte uppfyller kraven på	ansökan om hävning.
användning enligt 2 §.

1 a §

Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett varumärke grundas på ett hinder som utgörs av ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 §, och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, får registreringen hävas på den grunden endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk

1. på det sätt som avses i 2 §, eller om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet, och

2. inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det vid ingivningsdagen eller, om det finns en prioritetsdag, vid prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritets- dagen.

Om det äldre varumärket inte

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

503

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

3 §

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas,

förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om
1. villkoren för användning av			1. märket har använts på ett sätt
märket har ändrats och inne-			som inte är förenligt med villkoren
havaren inte har anmält detta till			för användningen och innehavaren
Patent- och	registreringsverket		inte har vidtagit rimliga åtgärder
enligt 2 kap. 31 §, eller			för att förhindra den användningen,
2. märket har använts på ett sätt			2. villkoren för användning av
som inte är förenligt med villkoren			märket har ändrats och inne-
för användningen och innehavaren			havaren inte har anmält detta till
inte har vidtagit rimliga åtgärder			Patent-	och	registreringsverket
för att förhindra den användningen.			enligt 2 kap. 33 § första stycket,
			eller
			3. villkoren		för	användning av
			märket har ändrats och förts in i
			varumärkesregistret				i	strid		mot
			denna lag och villkoren fort-
			farande strider mot lagen.
		5 §7
Den som vill inleda ett förfa-			Den som vill inleda ett förfa-
rande för att häva en registrering			rande för att häva en registrering
kan föra talan vid domstol, eller			kan föra talan vid domstol eller
ansöka om hävning av re-			ansöka om hävning av re-
gistreringen hos Patent- och re-			gistreringen hos Patent- och re-
gistreringsverket	enligt	6–21 §§	gistreringsverket			enligt		6–21 §§
(administrativ hävning).		I 2 kap.	(administrativ		hävning).			I	2 kap.
28 § finns det bestämmelser om att			29 § finns det bestämmelser om att
en registrering av ett varumärke får			en registrering av ett varumärke får
hävas efter det att någon gjort en			hävas efter det att någon gjort en
invändning mot registreringen.			invändning mot registreringen.
Ett förfarande för att häva en			Ett förfarande för att häva en
registrering med stöd av 1 § andra			registrering med stöd av 1 § andra
stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4,			stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4,
5 eller 7 § får också inledas av en			5 eller 7 § får också inledas av en
myndighet. Regeringen		meddelar	myndighet. Regeringen					kan		med
föreskrifter om	vilken myndighet		stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen
som får göra detta.			meddela	föreskrifter			om		vilken

7 Senaste lydelse 2014:253.

504

myndighet som får göra detta.

Verkan av en hävning

23 §

Om en registrering av ett varu- märke har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 2 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

5 kap.

3 §

1. uppgifter om sökandens namn	1. uppgifter om sökandens namn
eller firma och adress,	eller företagsnamn och adress,

2.uppgifter om ombuds namn och adress,

3.uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering eller ansökan om registrering som den internationella ansökan bygger på,

4.en tydlig återgivning av varumärket,

5. en	förteckning	över de	varor	5. en tydlig förteckning över de
eller tjänster som varumärket begärs				varor eller tjänster som varumärket
registrerat för och vilka klasser				begärs registrerat för och vilka
dessa	tillhör	(varu-	eller	klasser dessa tillhör (varu- eller
tjänsteförteckning),				tjänsteförteckning),

6.uppgift om i vilka länder den internationella varumärkes- registreringen ska gälla, och

7.de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens anknytning till Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer med-	som regeringen bestämmer kan
delar närmare föreskrifter om	med stöd av 8 kap. 7 § regerings-
ansökningsförfarandet.	formen meddela närmare före-
	skrifter om ansökningsförfarandet.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

505

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

506

11 §

rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla

Invändningen

ska

innehålla

uppgifter om

1. uppgifter

om invändarens

1. invändarens

namn

eller

namn eller firma och adress,

företagsnamn och adress,

2. uppgifter

ombuds namn

2. ombuds namn och adress,

och adress,

3. uppgift om den internationella

3. den

internationella

varu-

varumärkesregistrering

som

in-

märkesregistrering

som

invänd-

vändningen avser, och

ningen avser, och

4. uppgift om de omständigheter

4. de omständigheter som åbero-

som åberopas till grund för invänd-

pas till grund för invändningen.

ningen.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

som

regeringen

bestämmer

kan

meddelar närmare föreskrifter om

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

invändningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter

invändningsförfar-

andet.

14 §

På begäran av innehavaren av

den

internationella varumärkes-

registreringen

och

invändaren

ska

Patent-

och

registreringsverket

bestämma en tidsfrist på minst två

månader då parterna ska försöka

komma överens. Fristen får för-

längas, om parterna begär det.

15 §

16 §

Har en invändning gjorts ska

Patent- och registreringsverket, om

det finns något hinder som avses i

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

internationella

varumärkesregi-

internationella

varumärkesregi-

streringen gäller i Sverige, besluta

att registreringen helt eller delvis

inte ska gälla här. Annars ska

inte ska gälla här. Detta gäller

invändningen avslås.

dock inte om annat följer av 17 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i

2 kap. 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning, om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får grundas endast på en omständighet som meddelas till Internationella byrån inom

18 månader från dagen för underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till Internationella byrån inom en månad från det att tiden för invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att Patent- och registreringsverket inom 18-månadersfristen har underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om ett sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registrerings-	Om Patent- och registrerings-
verket på grund av en invändning	verket på grund av en invändning
beslutar att registreringen helt eller	beslutar att registreringen helt eller
delvis inte ska gälla i Sverige, ska	delvis inte ska gälla i Sverige, ska
registreringen avföras ur varu-	registreringen tas bort ur varu-
märkesregistret i motsvarande ut-	märkesregistret i motsvarande ut-
sträckning när avgörandet har	sträckning när avgörandet har fått
vunnit laga kraft. Beslutet ska	laga kraft. Beslutet ska kungöras.
kungöras.
	17 §
	Om en invändning mot att den
	internationella	varumärkesregi-
	streringen gäller i Sverige grundas
	på ett hinder som utgörs av ett
	äldre registrerat varumärke enligt
	2 kap. 8 §, och det vid ingivnings-
	dagen eller, om det finns en
	prioritetsdag, vid	prioritetsdagen
	för den internationella registrer-
	ingen hade gått mer än fem år
	sedan frågan om registrering av
	det äldre varumärket blev slutligt
	avgjord, får det beslutas att den
	internationella registreringen inte
	ska gälla här på den grunden
	endast om det äldre varumärket
	har tagits i verkligt bruk
	1. på det sätt som avses i 3 kap.
	2 §, eller om det äldre varumärket
	är ett EU-varumärke, på det sätt
	som avses i artikel 18 i Europa-
	parlamentets och rådets förord-
	ning (EU) 2017/1001 av den 14
	juni 2017 om EU-varumärken, för
	de varor eller tjänster som ligger
	till grund för invändningen, och
	2. inom de fem senaste åren före
	ingivningsdagen	eller prioritets-
	dagen för den internationella regi-
	streringen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får det ändå

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

507

En överlåtelse av ett registrerat

varumärke ska på begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den som genom en dom som har fått laga kraft fått fastställt att han eller hon har bättre rätt till ett registrerat varumärke.

En överlåtelse av en ansökan om registrering av ett varumärke ska på begäran antecknas i Patent- och registreringsverkets diarium.

Den som begär en anteckning enligt första och andra styckena ska betala föreskriven avgift.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

6kap. 1 §

Ett sådant varukännetecken som	Ett sådant varukännetecken som
avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan	avses i 1 kap. 6	och	7 §§ kan
överlåtas, separat eller i samband	överlåtas helt eller delvis. Över-
med en överlåtelse av den närings-	låtelsen kan ske separat eller i sam-
verksamhet där det används.	band med en överlåtelse av den
	näringsverksamhet	där	varukän-
	netecknet används.

Vad som sägs i första och andra styckena om varukännetecken tillämpas även på en ansökan om registrering av ett varumärke.

Anteckning om överlåtelse av ett	Anteckning om överlåtelse
registrerat varumärke

2 §

En överlåtelse av ett registrerat

varumärke ska på begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den som genom en dom som har vunnit laga kraft fått fastställt att han eller hon har bättre rätt till ett registrerat varumärke.

Den som begär att en anteckning enligt första stycket görs i registret ska betala föreskriven avgift.

508

		Prop. 2017/18:267
Verkan av anteckning om	Verkan av en anteckning om	Bilaga 7
innehavare	innehavare eller sökande
3 §
I ett mål eller ärende om ett	I ett mål eller ärende om ett
nationellt registrerat varumärke ska	nationellt registrerat varumärke ska
den som är antecknad som inne-	den som är antecknad som inne-
havare i varumärkesregistret anses	havare i varumärkesregistret anses
vara innehavare av varumärket.	vara innehavare av varumärket. I
	ett mål eller ärende om	ett

varumärke som är föremål för en nationell ansökan om registrering ska den som är antecknad som sökande i Patent- och regi- streringsverkets diarium anses som sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket.

8kap. 1 §

Gör någon intrång i rätten till ett		Om någon uppsåtligen eller av
varukännetecken	(varumärkes-	grov oaktsamhet gör intrång i
intrång) och sker det uppsåtligen		rätten	till	ett	varukännetecken
eller av grov oaktsamhet, ska han		(varumärkesintrång), ska					han	eller
eller hon dömas till böter eller		hon dömas till böter eller fängelse i
fängelse i högst två år. Den som har		högst två år. Den som har gjort
överträtt ett vitesförbud enligt 3 §		intrång i den rätt till ett varu-
får inte dömas till ansvar för		kännetecken		som		avses	i 1 kap.
intrång som omfattas av förbudet.		10 § tredje stycket får inte dömas
		till ansvar för det intrånget.
		Den som har överträtt ett
		vitesförbud		enligt		3 §	får	inte
		dömas till ansvar för intrång som
		omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till		För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till		brott enligt första stycket döms det
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.		till ansvar		enligt		23 kap. brotts-
		balken.
Åklagaren får väcka åtal för		Åklagaren får väcka åtal för
brott som avses i första eller andra		brott	endast		om	målsäganden
stycket endast om	målsäganden	anger brottet till åtal och åtal av
anger brottet till åtal och åtal av		särskilda skäl är motiverat från
särskilda skäl är motiverat från		allmän synpunkt.
allmän synpunkt.

509

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

4 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på varukännetecknets anseende,

4.ideell skada, och

5.rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller	Den som utan uppsåt eller
oaktsamhet gör varumärkesintrång	oaktsamhet gör varumärkesintrång
ska betala ersättning för utnytt-	ska betala ersättning för utnytt-
jandet av varukännetecknet, om	jandet av varukännetecknet i den
och i den mån det är skäligt.	utsträckning det är skäligt.

10 kap. Övriga bestämmelser

Vissa bestämmelser om rättegången

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1.mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2.mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

Särskilda förutsättningar för att väcka talan

Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkes- intrång, får en licenstagare alltid väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

510

Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning enligt 8 kap.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Invändning om ogiltighet

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig.

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

6 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat varumärke, och det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket blev slutligt avgjord, får talan bifallas endast om varumärket har tagits i verkligt bruk

1.på det sätt som avses i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan, och

2.inom de fem senaste åren före talans väckande.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke och det vid ingivningsdagen eller, om det finns en prioritetsdag, vid prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

511

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse- talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Första stycket ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

Förbud att döma till ansvar

8 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 2 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.

Behandling av personuppgifter

9 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § be- handlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fast- ställas, göras gällande eller försvaras.

Särskilda bestämmelser om EU-varumärken

10 § Föreskriven avgift ska betalas av den som

1.begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller

2.begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

12 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

512

Överklagande

13 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

Kungörande

15 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Bemyndigande

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Lagen tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3–6.

3.Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraft- trädandet.

4.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om

a)registreringens varaktighet för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, och

b)åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

513

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

514

5.Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträ- dandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket på att innehavaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket avser.

6.Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

Förslag till lag om företagsnamn	Prop. 2017/18:267
	Bilaga 7
Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Företagsnamn och andra näringskännetecken

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära kännetecken är näringskännetecken.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Ensamrätt till varukännetecken och namn som näringskännetecken

Den som använder sitt namn som näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har särskiljningsför- måga för den verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säker- ställande av skyddet för immateriella rättigheter, i den ursprungliga lydelsen.

515

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

516

Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1.identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma slag,

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1.sitt namn eller sin adress,

3.ett allmänt använt ortsnamn.

Kolliderande rättigheter

2 kap. Registrering av företagsnamn	Prop. 2017/18:267
Allmänna registreringsvillkor	Bilaga 7
Allmänna registreringsvillkor
1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja inne-
havarens verksamhet från andras.
Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska
hänsyn tas till den tid och omfattning som företagsnamnet har använts.
Om företagsnamnet består enbart av en allmän benämning på verksam-
hetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om
företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt ortsnamn eller
liknande, ska företagsnamnet i och för sig inte anses ha särskiljnings-
förmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller
ekonomisk förening eller förkortning av en sådan beteckning ingår i
företagsnamnet, ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.
Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen
2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1.strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

5.i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1.är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

517

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

518

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1.ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

3.ett inarbetat varukännetecken.

5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre rättighet som utgörs av ett inarbetat näringskännetecken eller av ett sådant namn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

2.något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3.något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

Registrering på flera språk

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till registreringsmyndigheten.

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1.företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag eller mot annan författning,

2.registreringen fortfarande strider mot lagen,

3.rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

4.annat inte följer av 2 § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1.innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2.företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3.företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

4.företagsnamnet har blivit vilseledande.

2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett företagsnamn grundas på ett hinder som utgörs av ett äldre registrerat företagsnamn enligt 2 kap. 3 §, och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företags- namnet blev slutligt avgjord, får registreringen hävas på den grunden endast om det äldre företagsnamnet har tagits i verkligt bruk

1.på det sätt som avses i 3 § för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet, och

2.inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det äldre företags- namnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

Underlåten användning

3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i Sverige för den verksamhet som det registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts.

Med sådan användning som avses i första stycket likställs att företags- namnet används

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

519

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

520

1.i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2.av någon annan med innehavarens samtycke.

Tillvägagångssätt

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1.uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken,

2.ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser, och

3.en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

Brister i ansökan

Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas av.

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 12 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myndig- heten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1.ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2.lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs- balken tillämpas.

Överlämnande till domstol

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

521

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

522

Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1.att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2.inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3.vad en sådan begäran ska innehålla, och

4.det som i övrigt anges i 12 §.

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid, ska registrerings- myndigheten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Återvinning

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registrerings- myndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndig- heten avvisa ansökan.

Underrättelser

16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och inne- havaren.

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga kraft.

Den fortsatta handläggningen i domstolen

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning	Prop. 2017/18:267
avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats,	Bilaga 7
ska domstolen samtidigt undanröja myndighetens beslut.
Överklagande
20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en registrering
av ett företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om
överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 12 § tredje stycket.
Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent-
och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut
under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.
Bemyndigande
21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om
administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.
Avregistrering efter hävning
22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registrerings-
myndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska registreringsmyndig-
heten avregistrera företagsnamnet när avgörandet har fått laga kraft.
Beslutet om avregistrering ska kungöras.
I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs, får
registreringsmyndigheten eller domstolen besluta att företagsnamnet ska
få stå kvar i registret under en viss tid, om det skäligen behövs för att
innehavaren ska kunna anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess
registrering.
Verkan av en hävning
23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 1 §
första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.
Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 3 §,
ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om
hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ
hävning, registreringsmyndigheten bestämma att registreringen i stället
ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör
grund för hävningen uppkom.

4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den avlidnes efternamn, får en boutredningsman inte överlåta företagsnamnet utan

samtycke av dödsbodelägarna.

523

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet

	till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.
	Förverkande
	2 § Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska förklaras förverkad,
	om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde
	förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat,
	om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit
	emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller
	värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.
	Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får för-
	klaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars
	finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att an-
	vändas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller
	om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förbere-
	delse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
	Vitesförbud
	3 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång (käranden) får
	domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget
	(svaranden) att fortsätta med det.
	Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt
	har avgjorts eller något annat har beslutats, om
	1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer företagsnamns-
	intrång eller medverkan till intrång, och
	2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta intrånget
	eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till närings-
	kännetecknet.
	Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden ha fått
	tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
	Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för-
524	beredelse till intrång.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

5 § Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket, ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande ska bestå.

6 § En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Skadestånd

1.utebliven vinst,

2.vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3.skada på näringskännetecknets anseende,

4.ideell skada, och

5.rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet i den utsträck- ning det är skäligt.

Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande

8 § Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering,

1.ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång som har gjorts före registreringsdagen,

2.får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har gjorts före registreringsdagen, och

3.ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har skett före registreringsdagen endast om intrånget har gjorts uppsåtligen.

Preskription av rätten till skadestånd

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

525

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registrerings- dagen.

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller för- beredelse till intrång.

11 § Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får inte innebära att den som har lidit företagsnamnsintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Spridning av information om dom

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

Ett informationsföreläggande får riktas mot den som

1.har gjort eller medverkat till intrånget,

2.i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

3.i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

526

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunika-	Prop. 2017/18:267
tionstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller	Bilaga 7

5.har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverk- ningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

1.namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2.namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3.uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för- beredelse till intrång.

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om före- läggandet.

Rätt till ersättning

527

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

528

Underrättelseskyldighet i vissa fall

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Ställande av säkerhet

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

Beslut om intrångsundersökning

10 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1.vilket ändamål undersökningen ska ha,

2.vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verk- ställandet.

Överklagande av beslut

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

12 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att gälla.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

1.undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2.det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov anlita en sakkunnig som biträde.

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

529

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Hantering av material från intrångsundersökningen

7 kap. Övriga bestämmelser

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Underrättelse om dom

2 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1.hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

2.intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål där det förts en fastställelsetalan avseende ett registrerat företags- namn.

Invändning om ogiltighet

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fast- ställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att

	registreringen är ogiltig.
	Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång
	4 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn, och
	det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan
	frågan om registrering av företagsnamnet blev slutligt avgjord, får talan
	bifallas endast om företagsnamnet har tagits i verkligt bruk
	1. på det sätt som avses i 3 kap. 3 § för den verksamhet som ligger till
	grund för talan, och
	2. inom de fem senaste åren före talans väckande.
	Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av
530	ett yngre registrerat företagsnamn och det vid ansökan om registrering av

det yngre företagsnamnet hade gått minst fem år sedan frågan	om	Prop. 2017/18:267
registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska	det	Bilaga 7
äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem
senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.
Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som
anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns
giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.
Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse-
talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företags-
namn.
Förbud att döma till ansvar
5 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 3 kap.
1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §
eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en
registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 §, får
domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.
Behandling av personuppgifter
6 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:000) med
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person-
uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap.	1 §

behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Firmateckning

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i andra författningar.

Företagsnamn som fastställs i särskild ordning

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).

3.Den upphävda lagen gäller dock fortfarande

a)för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet, och

531

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

532

b)i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och handläggning i domstol, för mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före den

1september 2016.

4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har

inarbetats, firmor som har registrerats och firmaregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

5.Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varumärken som avses i 2 kap. 4 § 1.

Bestämmelserna i denna lag om

enskilda näringsidkare ska tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handels- registret, dock med följande undantag:

1. Något företagsnamn ska inte registreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen ska registreras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om registrerade trossamfund ska tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 2, 4–8, 13, 15, 16 och 21 §§ handels- registerlagen (1974:157) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Följande näringsidkare kan registreras i handelsregistret:

1.enskilda personer som utövar eller avser att utöva närings- verksamhet (enskilda näringsidkare),

2.handelsbolag,

3.ideella föreningar som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet,

4.registrerade trossamfund som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet, och

5.bolagsmän i enkla bolag, om bolagsmännen utövar eller avser att utöva näringsverksamhet i bolaget.

Bestämmelserna i denna lag om

enskild näringsidkare skall tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handels- registret, dock med följande undantag:

1. Någon firma skall inte re- gistreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen skall regi- streras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om registrerade trossamfund skall tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

4 §2

Handelsregister skall innehålla	Handelsregistret ska innehålla
följande uppgifter om:	följande uppgifter om:
Enskild näringsidkare:
1. näringsidkarens firma,	1. näringsidkarens företagsnamn,

1Senaste lydelse 2006:865.

2Senaste lydelse 2006:865.

533

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

534

2.näringsidkarens fullständiga namn, personnummer eller, om sådant saknas, av Skatteverket tilldelat registreringsnummer, och postadress,

3.näringsverksamhetens art,

4.det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,


5. om		näringsidkaren		enligt	2 §	5. om		näringsidkaren enligt		2 §
lagen (1992:160)			om	utländska		lagen	(1992:160) om		utländska
filialer m.m. skall ha en förestånd-						filialer m.m. ska ha en förestånd-
are,	föreståndarens fullständiga					are,	föreståndarens		fullständiga
namn, personnummer och post-						namn, personnummer och post-
adress,						adress,
6. om		näringsidkaren		enligt	re-	6. om		näringsidkaren	enligt	re-
visionslagen (1999:1079) skall					ha	visionslagen (1999:1079) ska ha en
en	auktoriserad		eller	godkänd		auktoriserad eller godkänd revisor
revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Handelsbolag:

1. bolagets organisationsnummer	1. bolagets organisationsnummer
och firma,	och företagsnamn,

2.näringsverksamhetens art,

3.det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets post- adress,

4.bolagsmännens fullständiga namn, personnummer eller organisa- tionsnummer och postadresser,

7.av vem och hur firman tecknas, om firman inte får tecknas av varje bolagsman ensam,

8.om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolags- männen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolags- mans utfästa insats,

9. om bolaget enligt revisions-	9. om bolaget enligt revisions-
lagen (1999:1079) skall ha en auk-	lagen (1999:1079) ska ha en auk-
toriserad eller godkänd revisor	toriserad eller godkänd revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hem- vist, hemvist, och

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisations- nummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Ideell förening och registrerat trossamfund:

1. den firma under vilken för-	1. det företagsnamn under vilket
eningen eller trossamfundet utövar	föreningen eller trossamfundet ut-
eller avser att utöva närings-	övar eller avser att utöva närings-

verksamhet,	verksamhet,	Prop. 2017/18:267
2. föreningens eller trossam-	2. föreningens eller trossam-	Bilaga 7
fundets namn, om det inte sam-	fundets namn, om det inte sam-
manfaller med firman, och orga-	manfaller med företagsnamnet, och
nisationsnummer,	organisationsnummer,

3.näringsverksamhetens art,

4.det län och den ort där föreningens eller trossamfundets styrelse eller motsvarande organ i samfundet har sitt säte samt föreningens eller samfundets postadress,

5.styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn, personnummer och postadresser,

6.av vem och hur föreningens, eller trossamfundets namn tecknas, om namnet inte tecknas av styrelsen eller motsvarande organ ensamt,

7. om föreningen eller trossam-			7. om föreningen eller trossam-
fundet	enligt	revisionslagen	fundet	enligt	revisionslagen
(1999:1079) skall ha en auktori-			(1999:1079) ska ha en auktoriserad
serad eller godkänd revisor			eller godkänd revisor

–revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

–revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och,

–om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisations- nummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

5 §

6 §

Handelsbolags firma skall innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I bifirma får dock ej intagas något av orden handelsbolag eller kommandit- bolag.

7 §3

3Senaste lydelse 2003:866.

535

Prop. 2017/18:267

Detta gäller även om firmorna inte

gistrerade för samma län. Detta

Bilaga 7

avser verksamhet av samma eller

gäller

även

företagsnamnen

liknande slag.

inte avser verksamhet av samma

eller liknande slag.

8 §4

Har näringsidkare som införts i

Har en näringsidkare som förts in

handelsregister

meddelat

prokura,

i handelsregistret

meddelat

får prokuran

registreras

under

prokura,

får prokuran

registreras

näringsidkarens firma. Prokura får

under

näringsidkarens

företags-

dock ej registreras om den

namn. En prokura får dock inte

innehåller annan begränsning eller

registreras

den

innehåller

annat förbehåll än som följer av 1

annan

begränsning

eller

annat

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

förbehåll än vad som följer av 1

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

För registrerad

prokura

skall

För en registrerad prokura ska

registret

innehålla

uppgifter

registret

innehålla

uppgifter

prokuristens

fullständiga

namn,

prokuristens

fullständiga

namn,

personnummer och postadress.

Har prokuristen särskilt be-

Har prokuristen ett särskilt be-

myndigande att överlåta huvud-

mannens fasta egendom eller tomt-

rätt eller att söka inteckning eller

rätt eller att ansöka om inteckning

upplåta rättighet i denna, skall

eller upplåta rättighet i denna, ska

registret

även

innehålla

uppgift

registret även innehålla en uppgift

härom. Detsamma gäller om pro-

om detta. Detsamma gäller om pro-

kuran meddelats som kollektiv-

prokura.

13 §5

Upphör näringsidkare

med

sin

Upphör en näringsidkare med sin

verksamhet eller överlåts verksam-

heten eller sätts den under lik-

heten eller sätts den under

vidation eller ändras i annat fall

likvidation eller ändras i annat fall

uppgift som registrerats, skall an-

en uppgift som har registrerats,

mälan om det utan dröjsmål göras

ska anmälan om det utan dröjsmål

till Bolagsverket.

göras till Bolagsverket.

Anmälan görs och handläggs i

den ordning som gäller för

ansökan om registrering, om ej

ansökan om registrering, om inte

annat följer av vad nedan i denna

annat följer av vad som sägs nedan

paragraf sägs eller av vad reger-

i denna paragraf eller av vad

ingen bestämmer.

regeringen bestämmer.

Har enskild näringsidkare av-

Har

enskild

näringsidkare

lidit, är den som har vård om boet

avlidit, är den som har vård om

skyldig

att

göra

anmälan

med

boet skyldig att göra anmälan med

4Senaste lydelse 1992:1448.

5Senaste lydelse 2004:239.

536

Bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn finns i lagen (2018:000) om företagsnamn.

Menar någon i annat fall att han eller hon lider förfång av en registrering i handelsregistret, får talan föras mot näringsidkaren om hävning av registreringen och om skadestånd.

anledning av dödsfallet. Har delägare i handelsbolag avlidit, åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän. Om domstol utsett likvidator i handelsbolag, är han anmälningsskyldig beträffande bolaget. Bolagsman som lämnat bolaget har rätt att göra anmälan om sin avgång. Återkallelse av prokura får anmälas av varje bolagsman som ej är utesluten fran rätten att företräda bolaget.

Omfattar överlåtelse av närings- verksamhet även firman, skall an- mälan om överlåtelsen göras av den nye innehavaren.

anledning av dödsfallet. Har en Prop. 2017/18:267 delägare i ett handelsbolag avlidit, Bilaga 7

ska övriga bolagsmän fullgöra anmälningsskyldigheten. Om en domstol har utsett likvidator i ett handelsbolag, är han eller hon

Omfattar en överlåtelse av näringsverksamheten även före- tagsnamnet, ska anmälan om över- låtelsen göras av den nya inne- havaren.

15 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firma- registrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Menar någon i annat fall att registrering i handelsregister länder honom till förfång, får talan föras mot näringsidkaren om hävande av registreringen och om skadestånd.

16 §6

Om en bolagsman genom dom	Om en bolagsman genom dom
har skilts från rätten att teckna	har skilts från rätten att teckna
bolagets firma, ska uppgift om detta	bolagets firma, ska uppgift om detta
registreras även om domen inte har	registreras även om domen inte har
vunnit laga kraft.	fått laga kraft.

6Senaste lydelse 2008:92.

537

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma från handelsregistret sedan dom om hävande av firmaregistrer- ing har vunnit laga kraft.

Ilagen (2018:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avregistrering av ett företagsnamn ur handelsregistret sedan en dom om hävning av registreringen av företagsnamnet har fått laga kraft.

	21 §7
Registreringsmyndighetens	be-	Registreringsmyndighetens			be-
slut att skriva av en ansökan eller		slut att skriva av en ansökan eller
anmälan om registrering eller att		anmälan om registrering eller att
vägra registrering får överklagas		vägra registrering får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.		till allmän	förvaltningsdomstol.
Detsamma gäller i fråga om beslut		Detsamma gäller i fråga om beslut
enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av		enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av
registreringsmyndigheten att	vägra	registreringsmyndigheten att			vägra
registrering av en firma överklagas		registrering	av ett	företagsnamn
dock till Patent- och marknads-		överklagas dock till Patent- och
domstolen. Ett överklagande ska ha		marknadsdomstolen.		Ett	över-
kommit in inom två månader från		klagande ska ha kommit in inom två
dagen för beslutet.		månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

7Senaste lydelse 2016:198.

538

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshets- kassor ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			4 §
En	arbetslöshetskassas		firma	En	arbetslöshetskassas			före-
skall innehålla ordet arbetslös-				tagsnamn		ska innehålla		ordet
hetskassa.				arbetslöshetskassa.
Firman skall tydligt skilja sig				Företagsnamnet ska				tydligt
från andra bestående arbetslöshets-				skilja sig från andra bestående
kassors firma.				arbetslöshetskassors företagsnamn.
Endast arbetslöshetskassor			enligt	Endast		arbetslöshetskassor enligt
denna lag får i sin firma använda				denna lag får i sitt företagsnamn
benämningen		arbetslöshetskassa		använda		benämningen	arbetslös-
eller förkortningar därav.				hetskassa eller förkortningar därav.
			5 §1
En	arbetslöshetskassas stadgar			En	arbetslöshetskassas			stadgar
skall ange följande:				ska ange
1. arbetslöshetskassans firma,				1. arbetslöshetskassans			företags-
				namn,

2.kassans verksamhetsområde,

3.uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda kategorierna,

4. den ort i Sverige där kassans	4. den ort i Sverige där kassans
styrelse skall ha sitt säte,	styrelse ska ha sitt säte,

5.betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

6.betalningssätt för avgifter,

7.påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt uttaxerat belopp,

8.antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

9.bestämmelser om föreningsstämma,

10. antalet ombud			som	skall	10. antalet ombud som ska utses
utses till	föreningsstämman,			sättet	till föreningsstämman, sättet att utse
att utse dem och tiden för deras					dem och tiden för deras uppdrag,
uppdrag,
11. tid för ordinarie föreningsstämma,
12. den	tid	inom	vilken	för-	12. den	tid	inom vilken	för-
eningsstämman		skall	sammankal-		eningsstämman ska sammankallas,
las, hur den skall sammankallas					hur den ska sammankallas och hur
och hur andra meddelanden skall					andra meddelanden ska ges till
ges till känna		för ombuden		och	känna	för	ombuden	och

1Senaste lydelse 2002:543.

539

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

540

medlemmarna, samt	medlemmarna, samt
13. den tid inom vilken en	13. den tid inom vilken en
medlem som vill få ett ärende	medlem som vill få ett ärende
behandlat vid en föreningsstämma	behandlat vid en föreningsstämma
skall begära det och hur det skall	ska begära det och hur det ska
göras.	göras.

Första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för privatanställda.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får medge att en arbets- löshetskassas stadgar innehåller annat än det som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § och 10 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige1 ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 3 §2

Företrädaren för en försäkrings-	Företrädaren för en försäkrings-
givare från tredje land skall utan	givare från tredje land ska utan
anmaning lämna Finansinspek-	uppmaning lämna Finansinspek-
tionen	tionen

1.en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,

2.ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposi- tion motsvarar kraven i 5 kap. 1–3 §§,

3.försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring eller en ändring i riktlinjerna senast när de börjar användas,

4.uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt


5. meddelande	om	ändring		av	5. meddelande		om	ändring	av
försäkringsgivarens firma.					försäkringsgivarens företagsnamn.
Till de försäkringstekniska rikt-					Till de försäkringstekniska rikt-
linjerna eller de ändrade försäk-					linjerna eller de ändrade försäk-
ringstekniska riktlinjerna			skall		ringstekniska	riktlinjerna ska			det
fogas en redogörelse för de kon-					fogas en redogörelse för de kon-
sekvenser som riktlinjerna får för					sekvenser som riktlinjerna får för
försäkringsgivaren samt för för-					försäkringsgivaren samt för för-
säkringstagarna och andra ersätt-					säkringstagarna och andra ersätt-
ningsberättigade	på	grund		av	ningsberättigade		på	grund	av
försäkringarna.					försäkringarna.
Regeringen eller den myndighet					Regeringen eller den myndighet
som regeringen	bestämmer			får	som regeringen		bestämmer		får
meddela närmare	föreskrifter			om	meddela föreskrifter om uppgifts-
uppgiftsskyldigheten		enligt	första		skyldigheten	enligt		första	och
och andra styckena.					andra styckena.

10kap. 1 §3

Finansinspektionen skall i Post-	Finansinspektionen ska i Post- och
och Inrikes Tidningar kungöra	Inrikes Tidningar kungöra

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123.

2Senaste lydelse 1999:602.

3Senaste lydelse 2005:1123.

541

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

542

1.förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller 6 kap. 12 §,

3.koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 5 § första stycket,

4.förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 6 §,

5.godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,

6. ändring av	firma för	en	6. ändring	av företagsnamn för
försäkringsgivare	från tredje	land	en försäkringsgivare		från	tredje-
enligt 6 kap. 3 § första stycket 5,			land enligt	6 kap.	3 §	första
			stycket 5,

7.förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter- kallande av koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från tredje land,

8.godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra stycket,

9.anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra- tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,

10.beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,

11.ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 9 kap. 5 §, och

12.tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.

I7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns be- stämmelser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES- länder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 11 §§, 6 kap. 2 §,

9 kap. 29 och 38 §§, 23 kap. 7, 28, 38 och 42 §§, 24 kap. 8 §, 26 kap. 3 och 7 §§, 27 kap. 7 §, 28 kap. 1–7 §§, 31 kap. 2 §, 32 kap. 17 §, rubriken till 28 kap. och rubrikerna närmast före 27 kap. 7 §, 28 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ och 32 kap. 17 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser

–bildande av aktiebolag (2 kap.),

–bolagsordning (3 kap.),

–aktierna (4 kap.),

–aktiebok (5 kap.),

–aktiebrev (6 kap.),

–bolagsstämma (7 kap.),

–bolagets ledning (8 kap.),

–revision (9 kap.),

–allmän och särskild granskning (10 kap.),

–ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m. (11 kap.),

–fondemission (12 kap.),

–nyemission av aktier (13 kap.),

–emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier

(14 kap.),

–emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier

(15 kap.),

–vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.),

–värdeöverföringar från bolaget (17 kap.),

–vinstutdelning (18 kap.),

–förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.),

–minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.),

–lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.),

–inlösen av minoritetsaktier (22 kap.),

–fusion av aktiebolag (23 kap.),

–delning av aktiebolag (24 kap.),

–likvidation och konkurs (25 kap.),

–byte av bolagskategori (26 kap.),

–registrering (27 kap.),

– aktiebolags firma (28 kap.),	– aktiebolagets	företagsnamn
	(28 kap.),
– skadestånd (29 kap.),

1Senaste lydelse 2005:812.

543

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

–straff och vite (30 kap.),

–överklagande (31 kap.), samt

–aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (32 kap.).

	3 kap.
	1 §2
Bolagsordningen ska ange
1. bolagets firma,	1. bolagets företagsnamn,

2.den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3.föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

6.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,

7.antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana ska finnas,

8.antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer, om revisor ska finnas enligt 9 kap. 1 §,

9.hur bolagsstämma ska sammankallas, och

10.den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta.

I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.

	11 §
I fråga om publika aktiebolag,		I fråga om publika aktiebolag,
vars firma inte innehåller ordet		vars företagsnamn inte innehåller
publikt,	skall i bolagsordningen	ordet publikt, ska i bolagsordning-
anges	beteckningen (publ) efter	en anges beteckningen (publ) efter
firman.		företagsnamnet.

6kap. 2 §3

Ett aktiebrev ska ange
1. bolagets firma, organisations-	1. bolagets företagsnamn, organis-
nummer och bolagskategori,	ationsnummer och bolagskategori,

2.aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

2 Senaste lydelse 2010:834.

3 Senaste lydelse 2013:576.

544

3. nummer på de aktier som avses med brevet,	Prop. 2017/18:267
4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av	Bilaga 7
olika slag,

5.förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6.vilken dag aktiebrevet lämnades ut.

I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket ska aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange fondens förvaltare liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

9kap. 29 §4

Revisionsberättelsens inledning	Revisionsberättelsens inledning
ska innehålla uppgift om	ska innehålla uppgifter om
1. bolagets firma och organi-	1. bolagets företagsnamn och
sationsnummer,	organisationsnummer,

2.vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3.vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat, och

4.revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

38 §5

huruvida en rapport har upprättats eller inte.
Koncernrevisionsberättelsens in-	Koncernrevisionsberättelsens		in-
ledning ska innehålla uppgift om	ledning ska innehålla uppgifter om
moderbolagets firma och organis-	moderbolagets företagsnamn		och
ationsnummer samt om vilket eller	organisationsnummer	samt	om
vilka normsystem för koncern-	vilket eller vilka normsystem för
redovisning som moderbolaget har	koncernredovisning	som moder-
tillämpat.	bolaget har tillämpat.

4Senaste lydelse 2016:431.

5Senaste lydelse 2016:955.

545

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

546

23kap. 7 §

I fusionsplanen skall det för		I fusionsplanen ska det för varje
varje bolag anges		bolag anges
1. firma, bolagskategori,	orga-	1. företagsnamn, bolagskategori,
nisationsnummer och den ort där		organisationsnummer och den ort
styrelsen skall ha sitt säte,		där styrelsen ska ha sitt säte,
2. hur många aktier i det över-		2. hur många aktier i det över-
tagande bolaget som skall lämnas		tagande bolaget som ska lämnas
för ett angivet antal aktier i över-		för ett angivet antal aktier i över-
låtande bolag och vilken kontant		låtande bolag och vilken kontant
ersättning som skall lämnas som		ersättning som ska lämnas som
fusionsvederlag,		fusionsvederlag,
3. den tidpunkt och de	övriga	3. den tidpunkt och de övriga
villkor som skall gälla för utläm-		villkor som ska gälla för utläm-
nandet av fusionsvederlaget,		nandet av fusionsvederlaget,

4.från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5.den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka

rättigheter

i det

över-

6. vilka

rättigheter

i det

över-

tagande bolaget som skall till-

tagande bolaget som ska till-

komma innehavare av aktier, teck-

ningsoptioner,

konvertibler

och

ningsoptioner,

konvertibler

och

andra värdepapper

med särskilda

andra värdepapper med särskilda

rättigheter i överlåtande bolag eller

vilka åtgärder som i övrigt skall

vilka åtgärder som i övrigt ska

vidtas till förmån för de nämnda

innehavarna, och

7. arvode

och

annan

särskild

7. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot

eller

verkställande

relseledamot

eller

verkställande

direktör i överlåtande eller över-

tagande bolag eller till en revisor

som utför granskning enligt 11 §.

28 §

Om ett moderbolag äger samt-

liga aktier i ett dotterbolag, kan

bolagens styrelser fatta beslut om

att dotterbolaget skall gå upp i

att dotterbolaget ska gå upp i

moderbolaget.

skall

därvid

moderbolaget.

ska

därvid

upprätta

fusionsplan.

Planen

upprätta

fusionsplan.

Planen

skall för vart och ett av bolagen

ska för vart och ett av bolagen

ange

1. firma,

bolagskategori,

orga-

1. företagsnamn, bolagskategori,

nisationsnummer och den ort där

organisationsnummer

och

den ort

styrelsen skall ha sitt säte,

där styrelsen ska ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka

rättigheter

moder-

3. vilka

rättigheter

moder-

bolaget som

skall

tillkomma

inne-

bolaget som

ska

tillkomma

inne-

havare av teckningsoptioner, kon-					havare av teckningsoptioner, kon-					Prop. 2017/18:267
vertibler	och	andra värdepapper			vertibler	och	andra värdepapper			Bilaga 7
med särskilda rättigheter i dotter-					med särskilda rättigheter i dotter-
bolaget eller vilka åtgärder som i					bolaget eller vilka åtgärder som i
övrigt skall vidtas till förmån för					övrigt ska vidtas till förmån för de
de nämnda innehavarna,					nämnda innehavarna,
4. arvode		och	annan	särskild	4. arvode		och	annan	särskild
förmån som med anledning av					förmån som med anledning av
fusionen skall lämnas till en sty-					fusionen ska lämnas till en sty-
relseledamot eller en verkställande					relseledamot eller en verkställande
direktör eller till en revisor som					direktör eller till en revisor som
utför granskning enligt 29 §.					utför granskning enligt 29 §.
I fusionsplanen skall det lämnas					I fusionsplanen ska det lämnas
en redogörelse för de omständig-					en redogörelse för de omständig-
heter som kan vara av vikt vid be-					heter som kan vara av vikt vid be-
dömningen av fusionens lämplig-					dömningen av fusionens lämplig-
het för bolagen.					het för bolagen.
				38 §6
Fusionsplanen			ska	innehålla	Fusionsplanen			ska	innehålla
uppgift om					uppgifter om
1. de	fusionerande			bolagens	1. de	fusionerande			bolagens
form, firma och säte,					form, företagsnamn och säte,

2.utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell kontant betalning,

3.de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,

4.den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

6.från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bok- föringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,

9.bolagsordning för det övertagande bolaget,

10.värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det över- tagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och

11.datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.

6Senaste lydelse 2008:12.

547

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Iförekommande fall ska fusions- planen också innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget beslutas.

Vid kombination ska fusions- planen också innehålla uppgift om det övertagande bolagets form, firma och säte.

Iförekommande fall ska fusions- planen också innehålla en uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget beslutas.

Vid kombination ska fusions- planen också innehålla uppgifter om det övertagande bolagets form, företagsnamn och säte.

42 §7

I anmälan för registrering ska	I anmälan för registrering ska det
lämnas uppgift om	lämnas uppgifter om
1. form, firma och säte för vart	1. form, företagsnamn och säte
och ett av de fusionerande bolagen,	för vart och ett av de fusionerande
	bolagen,

2.de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,

4.bolagens adresser.

När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.

24kap. 8 §

I delningsplanen skall det för varje bolag anges

1.firma, bolagskategori, orga- nisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2.en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall överföras till vart och ett av de

I delningsplanen ska det för varje bolag anges

1.företagsnamn, bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen ska ha sitt säte,

2.en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska överföras till vart och ett av de

548

7Senaste lydelse 2008:12.

övertagande		bolagen		eller, vid		övertagande		bolagen		eller, vid
delning	enligt	1 §	andra stycket 2,			delning	enligt	1 §	andra stycket 2,
behållas av det överlåtande bolaget						behållas av det överlåtande bolaget
med uppgift om tillgångarnas och						med uppgift om tillgångarnas och
skuldernas verkliga värde,						skuldernas verkliga värde,
3. hur	många		aktier	i	överta-	3. hur	många		aktier	i	överta-
gande bolag som skall lämnas för						gande bolag som ska lämnas för ett
ett angivet antal aktier i det över-						angivet antal aktier i det över-
låtande bolaget och vilken kontant						låtande bolaget och vilken kontant
ersättning som skall lämnas som						ersättning som ska lämnas som
delningsvederlag,						delningsvederlag,
4. den	tidpunkt		och	de	övriga	4. den	tidpunkt		och	de	övriga
villkor som skall gälla för utläm-						villkor som ska gälla för utläm-
nandet av delningsvederlaget,						nandet av delningsvederlaget,

5.från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,

6. den planerade tidpunkten för				6. den planerade tidpunkten för
upplösningen	av	det överlåtande		upplösningen	av	det överlåtande
bolaget, om detta skall upplösas,				bolaget, om detta ska upplösas,
7. vilka rättigheter i övertagande				7. vilka rättigheter i övertagande
bolag som skall tillkomma inne-				bolag som ska tillkomma inne-
havare av aktier, teckningsoption-				havare av aktier, teckningsoption-
er, konvertibler och andra värde-				er, konvertibler och andra värde-
papper med särskilda rättigheter i				papper med särskilda rättigheter i
det överlåtande bolaget eller vilka				det överlåtande bolaget eller vilka
åtgärder som i övrigt skall vidtas				åtgärder som i övrigt ska vidtas till
till förmån för de nämnda inne-				förmån för de nämnda inne-
havarna,				havarna,
8. arvode	och	annan	särskild	8. arvode	och	annan	särskild
förmån som med anledning av				förmån som med anledning av
delningen skall lämnas till en sty-				delningen ska lämnas till en sty-
relseledamot eller en verkställande				relseledamot eller en verkställande
direktör i överlåtande eller över-				direktör i överlåtande eller över-
tagande bolag eller till en revisor				tagande bolag eller till en revisor
som utför granskning enligt 13 §,				som utför granskning enligt 13 §,
9. om någon på något annat sätt				9. om någon på något annat sätt
skall få särskilda rättigheter eller				ska få särskilda rättigheter eller
förmåner av	övertagande bolag			förmåner av	övertagande bolag
som bildas i samband med del-				som bildas i samband med del-
ningen, och				ningen, och
10. kostnaderna		för	delningen	10. kostnaderna		för	delningen
och hur dessa skall fördelas på del-				och hur dessa ska fördelas på del-
tagande bolag.				tagande bolag.

26kap. 3 §

Ett beslut enligt 1 § skall an-	Ett beslut enligt 1 § ska anmälas
mälas för registrering i aktiebo-	för registrering i aktiebolags-
lagsregistret.	registret.
Beslutet får registreras endast om

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

549

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

1.bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,

3. bolagets firma inte strider mot	3. bolagets företagsnamn	inte
föreskrifterna i 28 kap. 1 och 7 §§	strider mot föreskrifterna i 28 kap.
om ett publikt aktiebolags firma.	1 och 7 §§ om ett publikt	aktie-
	bolags företagsnamn.

7 §

Ett beslut enligt 6 § skall an- mälas för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma.

Ett beslut enligt 6 § ska anmälas för registrering i aktiebolags- registret.

Beslutet får registreras endast om bolagets företagsnamn inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags företagsnamn.

27 kap.

Avregistrering av firma

Avregistrering av ett företagsnamn

				7 §
	I firmalagen		(1974:156)	finns	I lagen (2018:000) om företags-
	bestämmelser om avregistrering av				namn finns bestämmelser om av-
	firma ur aktiebolagsregistret sedan				registrering av ett företagsnamn ur
	en dom om hävande av firma-				aktiebolagsregistret sedan en dom
	registrering har vunnit laga kraft.				om hävning av registreringen av
					företagsnamnet har fått laga kraft.
	28 kap. Aktiebolags firma				28 kap. Aktiebolagets
					företagsnamn
	Firma				Företagsnamn
				1 §
	Ett aktiebolags firma			skall	Ett	aktiebolags	företagsnamn
	innehålla	ordet	aktiebolag	eller	ska innehålla ordet aktiebolag eller
	förkortningen AB.				förkortningen AB.
	Firman skall tydligt skilja sig				Företagsnamnet		ska	tydligt
	från annan firma som tidigare har				skilja sig från annat företagsnamn
	registrerats	i aktiebolagsregistret			som tidigare har registrerats i
	eller filialregistret och ännu är				aktiebolagsregistret		eller	filialre-
	bestående.				gistret och ännu är bestående.
	Om bolagets firma skall re-				Om	bolagets företagsnamn ska
	gistreras på två eller flera språk,				registreras på två eller flera språk,
550	skall varje lydelse anges i bolags-				ska varje lydelse anges i			bolags-

Övriga bestämmelser om företagsnamn

ordningen.ordningen.

2 §

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.

Ett privat aktiebolags företags- namn får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags företagsnamn finns bestämmelser i 7 §.

Bifirma

Särskilt företagsnamn

3 §

Bolagets styrelse kan anta bi- firma. Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i en bifirma.

Övriga bestämmelser om firma

4 §

Uppgifter om firma m.m. i brev,	Uppgifter om företagsnamn m.m.
fakturor och orderblanketter	i brev, fakturor och
samt på webbplatser	orderblanketter samt på
	webbplatser
5 §8
Ett aktiebolags brev, fakturor,	Ett aktiebolags brev, fakturor,
orderblanketter och webbplatser	orderblanketter och	webbplatser
skall ange bolagets firma, den ort	ska ange bolagets	företagsnamn,

8Senaste lydelse 2006:486.

551

Prop. 2017/18:267	där styrelsen har sitt säte samt					den ort där styrelsen har sitt säte
Bilaga 7	bolagets		organisationsnummer			samt		bolagets	organisations-
	enligt	lagen		(1974:174) om		nummer		enligt lagen		(1974:174)
	identitetsbeteckning för				juridiska	om	identitetsbeteckning				för
	personer m.fl. Om bolaget har gått					juridiska		personer	m.fl.		Om
	i likvidation, skall också detta anges.					bolaget har gått i likvidation, ska
						också detta anges.
	Om det finns särskilda skäl, får					Om det finns särskilda skäl, får
	Bolagsverket tillåta att ett aktie-					Bolagsverket tillåta att ett aktie-
	bolag inte lämnar uppgift om					bolag inte lämnar uppgift om
	bolagets firma på sina webbplatser.					bolagets		företagsnamn		på	sina
	I så	fall	skall	uppgift	i stället	webbplatser. I så fall ska uppgifter
	lämnas om att bolaget är ett aktie-					i stället lämnas om att bolaget är ett
	bolag och om bolagskategori. Ett					aktiebolag och om bolagskategori.
	sådant tillstånd skall begränsas till					Ett sådant tillstånd ska begränsas
	viss tid och får förenas med villkor.					till viss tid och får förenas med
						villkor.
					6 §
	Skriftliga handlingar som ut-					Skriftliga handlingar som ut-
	färdas för ett aktiebolag skall					färdas för ett aktiebolag ska under-
	undertecknas med bolagets firma,					tecknas med bolagets företags-
	om firman inte framgår på något					namn, om företagsnamnet inte
	annat sätt.					framgår på något annat sätt.

1.det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och

7 §

Ett publikt aktiebolags firma	Ett publikt aktiebolags före-
skall följas av beteckningen (publ),	tagsnamn ska följas av beteck-
om det inte av bolagets firma	ningen (publ), om det inte av
framgår att bolaget är publikt.	bolagets företagsnamn framgår att
Firman får inte innehålla ordet	bolaget är publikt. Företagsnamnet
privat.	får inte innehålla ordet privat.

552

Företagsnamnet för ett aktie- bolag med särskild vinstutdel- ningsbegränsning ska följas av beteckningen (svb), om det inte av bolagets företagsnamn framgår att det är ett sådant aktiebolag.

31 kap.	Prop. 2017/18:267
2 §9	Bilaga 7
Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltnings-
domstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5.beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

Ett beslut av Bolagsverket att	Ett	beslut av Bolagsverket att
vägra registrering av en firma enligt	vägra	registrering av ett företags-
27 kap. 2 § överklagas till Patent-	namn enligt 27 kap. 2 § överklagas
och marknadsdomstolen.	till Patent- och marknadsdom-
	stolen.

Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från

dagen för beslutet.
	32 kap.
Bolagets firma	Bolagets företagsnamn

17§10

Firman för ett aktiebolag med

särskild vinstutdelningsbegräns- ning skall följas av beteckningen (svb), om det inte av bolagets firma framgår att det är ett sådant aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9Senaste lydelse 2016:219.

10Senaste lydelse 2005:812.

553

Prop. 2017/18:267 Bilaga 8

554

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-05-03

Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Kerstin Calissendorff och Erik Nymansson

Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn

Enligt en lagrådsremiss den 19 april 2018 har regeringen (Justitiedeparte- mentet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877),

2.lag om företagsnamn,

3.lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,

4.lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

5.lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

6.lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter,

7.lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

8.lag om ändring i prokuralagen (1974:158),

9.lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar,

10.lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund,

11.lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag,

12.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

13.lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

14.lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

15.lag om ändring i lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar,

16.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

17.lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

18.lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar,

19.lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

20.lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,

21.lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306),

22.lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

23.lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

24.lag om ändring i lagen (1998:1593) om trossamfund,

25.lag om ändring i revisionslagen (1999:1079),

26.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

27.lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,

28.lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt,

29.lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

30.lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag,

31.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

32.lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ,

33.lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

34.lag om ändring i lagen (2008:990) om företagshypotek,

35.lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av hand- lingar från den offentliga förvaltningen,

36.lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696),

37.lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),

38.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

39.lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring,

40.lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdom- stolar,

41.lag om ändring i lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kansliråden Josefin Park och Fredrik Zanetti.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I remissen föreslås ändringar i varumärkeslagen för att genomföra det nya varumärkesdirektivet (EU) 2015/2436. Vidare föreslås en ny lag om företagsnamn, som ska ersätta firmalagen (1974:156) med en modernare struktur och språklig revision men som materiellt i stort sett överensstämmer med firmalagen. Detta föranleder i sin tur ett mycket stort antal följdändringar, där termen firma byts mot företagsnamn. Slutligen föreslås en ny lag om skydd för vissa genom EU-rätten skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen

1 kap. 11 §

I remissens förslag till ändringar i varumärkeslagen ersätts näst intill genomgående beteckningen firma med företagsnamn. Det reser frågan om beteckningen namn kan komma att uppfattas som en gemensam beteckning för företagsnamn och personnamn (jfr även

1 kap. 4 § där beteckningen personnamn används).

Det som nu har sagts gäller särskilt för den nu aktuella bestämmelsen, eftersom beteckningen firma där inte ersätts med företagsnamn. Av författningskommentaren står det visserligen helt klart att avsikten med den nu föreslagna ändringen i 1 kap. 11 § andra stycket är att endast namnet på fysiska personer som driver näringsverksamhet i framtiden ska omfattas av den begränsning i ensamrätten till varukännetecken som föreskrivs, något som följer av direktivet.

Anpassningen till direktivet innebär alltså en materiell förändring. Det är därför särskilt angeläget att missförstånd inte uppstår. Till saken hör att det även beträffande i vart fall nuvarande 1 kap. 16 § andra stycket (enligt förslaget 17 § andra stycket) med hänsyn till den materiella

Prop. 2017/18:267 Bilaga 8

555

Prop. 2017/18:267 Bilaga 8

556

innebörden av bestämmelsen ter sig naturligt att beteckningen namn skulle omfatta både företagsnamn och personnamn.

Lagrådet förordar att det vid ärendets fortsatta beredning övervägs att genomgående ersätta beteckningen namn med personnamn där sådant avses.

1 kap. 16 §

Paragrafen reglerar situationen då (något förenklat uttryckt) rätten till ett yngre varumärke har uppstått under en period då ett äldre varumärke eller varukännetecken ännu inte hade ett invändningsfritt skydd, men som efter det yngre varumärkets registrering har erhållit ett sådant.

Rubriken till paragrafen, ”Mellanliggande rättigheter”, bör ersättas med det mer träffande ”Mellankommande rättigheter”.

I paragrafen används uttrycket ”på ingivningsdagen”. I 2 kap. 30 §, 3 kap. 1 a §, 5 kap. 17 § och 10 kap. 6 § förekommer i stället uttrycket ”vid ingivningsdagen”. Om någon skillnad avses bör det förtydligas i författningskommentaren.

2 kap. 30 §

Paragrafen reglerar vissa begränsningar när det gäller hävning av varumärkesregistrering efter invändning som sammanhänger med den s.k. användningsfristen och det s.k. användningstvånget.

Den föreslagna paragrafens första stycke har fått en komplicerad utformning. Det sammanhänger dels med att den innehåller en uppdelning på två punkter av vad som utgör ett enda förhållande under en viss tid, dels med att syftet är att reglera en relativt komplicerad materia.

Lagrådet föreslår att paragrafens första stycke förenklas och får, t.ex., följande lydelse.

Om en invändning mot registreringen av ett varumärke grundas på att ett äldre varumärke enligt 8 § utgör hinder och det vid ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket slutligt avgjordes gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det sätt som avses i 3 kap. 2 §, eller om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ingivningsdagen, eller i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket.

3 kap. 1 a §

Motsvarande synpunkter som anförts beträffande 2 kap. 30 § gör sig gällande beträffande paragrafen. Till skillnad från 2 kap. 30 §, som reglerar hävning av en varumärkesregistrering efter invändning, reglerar 3 kap. 1 a § hävning efter ansökan om hävning hos PRV eller genom att talan om hävning väcks i domstol. De båda paragraferna har därför endast delvis samma konstruktion och föremål för reglering. Lagrådet föreslår att även 3 kap. 1 a § första stycket förenklas och får, t.ex., följande lydelse.

Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet på det sätt som avses i 2 §, eller om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

3 kap. 23 §

Paragrafen reglerar verkan av en hävning, dels med stöd av 1 § första stycket då hävningen innebär att registreringen ska anses aldrig ha haft verkan, dels med stöd av 1 § andra stycket eller 2 § då registreringen i huvudfallet anses förlora sin verkan från dagen för ansökan om hävning. Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke kan enligt den nya 3 § hävas även på vissa andra grunder än dem som anges i 1 och 2 §§. Även en hävning på dessa andra grunder bör anses medföra att registreringen förlorar sin verkan från dagen för ansökan om hävning, och 3 § bör således också anges i förevarande paragrafs andra stycke.

5 kap. 17 §

I linje med Lagrådets förslag till justerad lydelse av 2 kap. 30 § bör paragrafens första stycke utformas på motsvarande sätt.

10 kap. 6 §

I linje med Lagrådets förslag till justerad lydelse av 3 kap. 1 a § bör paragrafens första stycke utformas på motsvarande sätt.

10 kap. 8 §

Eftersom det i regel förutsätts att det med ett förbud mer direkt följer en sanktion vid en överträdelse bör ordet förbud i rubriken ”Förbud mot att döma till ansvar” ändras till hinder. Rubriken bör lyda ”Hinder mot att döma till ansvar m.m.”, eftersom bestämmelsen även klargör att inte

Prop. 2017/18:267 Bilaga 8

557

Prop. 2017/18:267 Bilaga 8

558

heller andra åtgärder kan vidtas med stöd av en registrering som har hävts även om de skulle grundas på ett förfarande som ägt rum före hävningen.

I enlighet med vad som har anförts om den föreslagna 3 kap. 23 § bör paragrafens andra mening inledas ”Om en registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 2 eller 3 §, får -:-:-”.

10 kap. 12 §

Beträffande rubriken, se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 10 kap. 8 §.

Förslaget till lag om företagsnamn

1 kap. 3 §, 5 § m.fl. bestämmelser i förslaget

Beträffande användningen av ordet namn för personnamn, se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 1 kap. 11 § förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen.

3 kap. 2 § och 7 kap. 4 §

Beträffande utformningen av paragrafernas första stycken bör det övervägas om det förslag till lydelse som Lagrådet har lämnat i anslutning till 2 kap. 30 § och 3 kap. 1 a § i förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen bör få genomslag även beträffande dessa bestämmelser.

7 kap. 5 §

Beträffande rubriken, se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 10 kap. 8 § förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 juni 2018

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth

Föredragande: statsrådet Fritzon

Regeringen beslutar proposition Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn

Prop. 2017/18:267

559