En ny kategori av taxitrafik

Prop. 2017/18:239 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs att 5, 6 och 8 §§ lagen (2001:558) om vägtrafik- register ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1

I fråga om personuppgifter ska vägtrafikregistret ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för

1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning, i fråga om

a)fordonsägare,

b)den som ansöker om, har eller har haft behörighet att framföra fordon eller luftfartyg enligt körkortslagen (1998:488), luftfartslagen (2010:500), taxitrafiklagen (2012:211) eller någon annan författning eller den som har rätt att utöva viss tjänst enligt luftfartslagen,

c)annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av

ett körkorts-, förarbevis-, taxitrafik- eller yrkestrafikärende,

d) den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, yrkestrafiklagen (2012:210) eller någon annan författning, taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211) eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning,

e) den som ansöker om, har eller har haft färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter,

f)den som har eller har haft yrkeskompetens att utföra transporter enligt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens eller genomgår utbildning för att få sådan kompetens, eller

g)den som bedriver sådan förvärvsmässig transportverksamhet på väg, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss social- lagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förord- ningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 eller rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

6	1 Senaste lydelse 2014:1021.

2. försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter om personer under 1 a), b) och d) utgör underlag för pröv- ningar eller beslut,

3.information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljö- ändamål och för att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott samt information om den som har behörighet att framföra fordon för att utreda trafikbrott i samband med automatisk trafiksäkerhets- kontroll,

4.aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register,

5.uttag av urval för direkt marknadsföring av information om fordonsägare, dock med den begränsning som följer av 11 § person- uppgiftslagen (1998:204),

6.fullgörande av sådan tillsyn som avses i 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574), i fråga om fordonsägare och den som är anställd som besiktningstekniker hos ett besiktningsorgan enligt fordonslagen,

7.en utländsk myndighets verksamhet om tillhandahållandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt eller av en EU-rättsakt, och

8. fullgörande av skattekontroll	8. fullgörande av skattekontroll
med hjälp av redovisnings-	med hjälp av redovisnings-
centraler för taxitrafik och full-	centraler och beställningscen-
görande av tillsyn över sådana	traler för taxitrafik och full-
centraler enligt lagen (2014:1020)	görande av tillsyn över sådana
om redovisningscentraler för taxi-	centraler enligt lagen (2014:1020)
trafik.	om redovisningscentraler	och
	beställningscentraler för	taxi-
	trafik.

6 §2

I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser

1.motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,

2.a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon, b) förarutbildning och förarprov,

c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av

föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,

3. a) behörighet att föra fordon i taxitrafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik, taxitrafik och biluthyrning,

b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som med- delats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller godstransporter,

4. innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och 3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning,

2 Senaste lydelse 2014:1021.

Prop. 2017/18:239

5. innehav av färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

6.utfärdande, utbyte, förnyelse, förlustanmälan, återlämnande, giltighet och återkallelse av färdskrivarkort enligt 5, och som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EEG) nr 3821/85 och av föreskrifter som meddelats i anslutning till den,

7.genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för

ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina till- synsuppgifter enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574),

8. skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler för taxitrafik och uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av tillsyn över sådana centraler enligt lagen (2014:1020) om redovisnings- centraler för taxitrafik, och

8. skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler och beställ- ningscentraler för taxitrafik och uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av tillsyn över sådana centraler enligt lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxi- trafik, och

9. a) den som bedriver verksamhet som avses i 5 § 1 g), och

b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av bestämmelser om kontroll av företag enligt förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller av föreskrifter som meddelats i anslutning till den.

I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkerings- avgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Transportstyrelsen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt

1.lagen (2004:629) om trängselskatt, eller

2.lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter

som har meddelats med stöd av den lagen.

Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.

	8 §3
Direktåtkomst till personupp-	Direktåtkomst till personupp-
gifter får medges endast för	gifter får medges endast för
sådana ändamål som anges i 5 §	sådana ändamål som anges i 5 §
1–3 och 7 i enlighet med före-	1–3, 7 och 8 i enlighet med före-
skrifter meddelade av regeringen.	skrifter meddelade av regeringen.

Den registrerade får ha direktåtkomst till personuppgifter i väg- trafikregistret, om uppgifterna avser honom eller henne själv.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2020.

3 Senaste lydelse 2015:789.

2.2	Förslag till lag om ändring i fordonslagen	Prop. 2017/18:239
	(2002:574)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonslagen (2002:574) dels att rubriken närmast före 2 kap. 14 § ska utgå,

dels att 1 kap. 1 § och 2 kap. 14 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 13 § ska lyda ”Vägkontroll m.m. av viss teknisk utrustning”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om

1.kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2.kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och taxameter och kontroll av användningen av dessa, samt

3. kontroll av färdskrivare, taxameter och sådan särskild utrustning för taxifordon som avses i 2 b kap. 1 § taxitrafiklagen (2012:211) och kontroll av användningen av dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordons- området.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns även bestämmelser som kompletterar Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

2 kap.

14 §

Vägkontroll av taxametern hos ett fordon, som används i taxitrafik eller som kan antas ha använts i sådan trafik i nära anslutning till anträffandet, och som enligt särskilda föreskrifter skall vara utrustat med taxameter, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om

Vägkontroll av taxametern hos ett fordon, som används i taxitrafik eller som kan antas ha använts i sådan trafik i nära anslutning till anträffandet, och som enligt särskilda föreskrifter ska vara utrustat med taxameter, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om

1 Senaste lydelse 2015:794.

2.3Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxitrafiklagen (2012:211)

dels att 2 kap. 17 §, 2 a kap. 1 § och 5 kap. 8 § och rubriken närmast före 2 kap. 17 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 b kap., och en ny paragraf, 7 kap. 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Prisinformation	Prisinformation när taxameter
	används
2 kap.
17 §1
Den som har taxitrafiktillstånd	Den som har taxitrafiktillstånd
är skyldig att före färden genom	och som bedriver taxitrafik med
lämpliga åtgärder låta passage-	ett fordon som är försett med
rarna få kännedom om den taxa	taxameterutrustning är skyldig att
som han eller hon tillämpar.	före	färden		genom	lämpliga
Taxan ska vara uppbyggd så att	åtgärder		låta	passagerarna få
priset för transporten dels enkelt	kännedom om den taxa som
kan bedömas före färden, dels	tillämpas. Taxan ska vara upp-
med kännedom om körd sträcka	byggd så att priset för transporten
och nyttjad tid enkelt kan beräknas	dels enkelt kan bedömas före
efter färden. Taxan får inte vara	färden, dels med kännedom om
uppbyggd så att grunderna för pris-	körd sträcka och nyttjad tid enkelt
ets bestämmande förändras under	kan beräknas efter färden. Taxan
färden.	får inte vara uppbyggd så att
	grunderna för prisets bestämmande
	förändras under färden.
Den som har taxitrafiktillstånd är	Den	som har taxitrafiktillstånd
skyldig att före färden se till att en	och som bedriver taxitrafik med
prisuppgift lämnas för färden om	ett fordon som är försett med
jämförpriset överstiger 500 kronor.	taxameterutrustning är skyldig att
Prisuppgiften ska ange ett högsta	före färden se till att en prisuppgift
pris för färden. Uppgiften ska	lämnas för färden om jämförpriset
lämnas när färden beställs. Bevis	överstiger		500 kronor.		Prisupp-
om prisuppgiften ska lämnas till	giften ska ange ett högsta pris för
passageraren före färden och ska	färden. Uppgiften ska lämnas när
bevaras hos taxiföraren och till-	färden beställs. Bevis om pris-
ståndshavaren. Prisuppgiften be-	uppgiften ska lämnas till passage-
höver inte lämnas när fast pris	raren före färden och ska bevaras
tillämpas.	hos taxiföraren och tillstånds-
	havaren.		Prisuppgiften		behöver
	inte lämnas när fast pris tillämpas.

1 Senaste lydelse 2014:1396.

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 Med jämförpris avses priset i kronor inklusive mervärdesskatt för en

10 kilometer lång transport som varar 15 minuter inklusive eventuell grundavgift. Med fast pris avses ett i förväg fastställt belopp för en i förväg fastställd färd.

Bestämmelser om prisinformation finns också i prisinformations- lagen (2004:347).

2 a kap.

1 §2

Den som innehar taxitrafik-			Den som har taxitrafiktillstånd
tillstånd	är från och med att ett		och bedriver taxitrafik med ett
fordon	anmälts	för taxitrafik	fordon som är försett med
skyldig att överföra taxameter-			taxameterutrustning	är	från och
uppgifter till en sådan redovis-			med att fordonet anmälts för
ningscentral som anges i lagen			taxitrafik skyldig	att	överföra
(2014:1020) om		redovisnings-	taxameteruppgifter	till	en sådan
centraler för taxitrafik.			redovisningscentral	som anges i
			lagen (2014:1020) om redovis-
			ningscentraler och	beställnings-
			centraler för taxitrafik.

Skyldigheten att överföra taxameteruppgifter avser samtliga taxa- meterutrustningar som är eller har varit installerade i de fordon som anmälts för taxitrafik i tillståndshavarens verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka taxameteruppgifter som omfattas av överföringsskyldigheten.

2 b kap. Anslutning till beställningscentral

1 §

Den som har taxitrafiktillstånd och som bedriver taxitrafik med ett fordon som saknar taxa- meterutrustning är från och med att fordonet anmälts för taxitrafik skyldig att ansluta det till en sådan beställningscentral som avses i lagen (2014:1020) om redovis- ningscentraler och beställnings- centraler för taxitrafik.

Tillståndshavaren ska se till att taxifordonet är försett med sär- skild utrustning för taxifordon.

12	2 Senaste lydelse 2014:1022.

Prop. 2017/18:239

		färdtjänst, lagen (2010:1065) om
		kollektivtrafik		och	skollagen
		(2010:800).
	5 kap.
	8 §3
En särskild	registreringsskylt	En	särskild	registreringsskylt
för ett fordon som anmälts för		för ett fordon som anmälts för
användning i	taxitrafik enligt	användning i		taxitrafik enligt
denna lag och som inte undan-		denna lag får tas om hand av
tagits från skyldigheten att ha		polisman
taxameter får tas om hand av
polisman
1. om fordonet utan tillstånd		1. om fordonet utan			tillstånd
används i taxitrafik eller om det av		används i taxitrafik eller om det av
annan anledning inte längre finns		någon annan anledning inte längre
förutsättningar för att fordonet ska		finns	förutsättningar		för att
ha en sådan skylt,		fordonet ska ha en sådan skylt,

2.om fordonet är belagt med sådant körförbud som avses i 3 kap. 6 § fordonslagen (2002:574),

3.om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats i anslutning till lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller användningsförbud enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) eller lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

4. om	fordonet	saknar före-	4. om	fordonet	saknar	före-
skriven trafikförsäkring, eller			skriven trafikförsäkring,
5. om	fordonets	taxameter-	5. om	fordonets	taxameter-
utrustning inte uppfyller de krav			utrustning inte uppfyller de krav
som gäller enligt föreskrifter med-			som gäller enligt föreskrifter med-
delade med stöd av 7 kap. 3 §.			delade med stöd av 7 kap. 3 §, eller
			6. om	fordonets	särskilda ut-
			rustning	för taxifordon inte		upp-

fyller de krav som gäller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 4 §.

Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 7 § andra meningen på motsvarande sätt.

3 Senaste lydelse 2014:1396.

Prop. 2017/18:239 2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1020)
	om redovisningscentraler för taxitrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:1020) om redovis- ningscentraler för taxitrafik

dels att rubriken till lagen samt 1–3, 5–10, 12, 14, 15, 17, 18, 22–25, 28, 29 och 31 §§ och rubriken närmast före 23 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 23 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag om redovisningscentraler	Lag om redovisningscentraler
för taxitrafik	och beställningscentraler för
	taxitrafik
1 §
Denna lag gäller redovisnings-	Denna lag gäller redovisnings-
centraler för taxitrafik enligt taxi-	centraler och beställningscentraler
trafiklagen (2012:211).	för taxitrafik enligt taxitrafiklagen
	(2012:211).

2 §

Med en redovisningscentral avses en verksamhet som består i att ta emot, lagra och lämna ut uppgifter som överförs från taxa- metrar.

Med en beställningscentral av- ses en verksamhet som består i att

1.ta emot beställningar och betalningar samt fördela körupp- drag mellan innehavare av taxi- trafiktillstånd, och

2.samla in, lagra och lämna ut uppgifter om förhållanden som avses i 1 och uppgifter från sådan särskild utrustning för taxifordon som avses i 2 b kap. 1 § taxi- trafiklagen (2012:211).

3 §

Det krävs tillstånd för att få driva en redovisningscentral.

Det krävs tillstånd för att få driva en redovisningscentral eller en beställningscentral.

			5 §
	Hos redovisningscentralen		ska	Hos redovisningscentralen eller
	det finnas en eller flera personer			beställningscentralen	ska	det
	som har särskilt ansvar	för	att	finnas en eller flera personer som
16	verksamheten utövas i	enlighet		har särskilt ansvar	för	att

med de föreskrifter som gäller för		verksamheten	utövas i enlighet
verksamheten	(verksamhets-	med de föreskrifter som gäller för
ansvarig).		verksamheten	(verksamhetsan-
		svarig).
	6 §
En fysisk person som har till-		En fysisk person som har till-
stånd att driva en redovisnings-		stånd att driva en redovisnings-
central är verksamhetsansvarig.		central eller en beställningscentral
		är verksamhetsansvarig.

7 §

Hos juridiska personer som har tillstånd att driva en redovis- ningscentral ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

Hos juridiska personer som har tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

8 §

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral får ges endast till den som med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral får inte ges till en ideell förening eller en stiftelse.

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central får ges endast till den som med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central får inte ges till en ideell förening eller en stiftelse.

En beställningscentral får inte ha taxitrafiktillstånd.

9 §

För tillstånd att driva en redovisningscentral krävs att mottagande, lagring och utlämnande av taxameteruppgifter sker under sådana förhållanden som är ägnade att upprätthålla den överförda informationens säkerhet.

För tillstånd att driva en be- ställningscentral krävs att insam- ling, lagring och utlämnande av uppgifter som avses i 23 a § och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen sker under sådana förhållanden som är ägnade att upprätthålla informa- tionens säkerhet.

Prop. 2017/18:239

			10 §
Endast den som är bosatt inom				Endast den som är bosatt inom
Europeiska	ekonomiska		sam-	Europeiska	ekonomiska	sam-
arbetsområdet (EES)		får	ges	arbetsområdet	(EES) får	ges
tillstånd att driva en redovis-				tillstånd att driva en redovis-
ningscentral. Om sökanden är en				ningscentral eller en beställnings-
juridisk person ska denna ha sitt				central. Om sökanden är en juri-
säte inom EES.				disk person, ska denna ha sitt säte
				inom EES.
För tillstånd krävs att den				För tillstånd krävs att den
tekniska utrustning som ska an-				tekniska utrustning som ska an-
vändas för	mottagande,	lagring		vändas för mottagande, insamling,
och utlämnande ska finnas inom				lagring och utlämnande ska finnas
EES.				inom EES.

12 §

Om någon av dem som anges i 11 § byts ut eller om det tillkommer någon sådan person, ska den nya personens lämplighet prövas.

Redovisningscentralen är skyldig	Redovisningscentralen	eller
att snarast anmäla sådana ändrade	beställningscentralen är	skyldig
förhållanden till tillståndsmyndig-	att snarast anmäla sådana ändrade
heten.	förhållanden till tillståndsmyndig-
	heten.
14 §
Ett tillstånd att driva redovis-	Ett tillstånd att driva redovis-
ningscentral gäller tills vidare.	ningscentral eller beställnings-
	central gäller tills vidare.

15 §

Om tillståndshavaren avlider eller försätts i konkurs, övergår tillståndet till dödsboet respektive konkursboet.

Tillståndet gäller, om inte tillståndsmyndigheten på grund av särskilda skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

Hos en redovisningscentral ska,			Hos en redovisningscentral eller
efter dödsfall eller konkurs, en			en beställningscentral ska,						efter
föreståndare som har godkänts av			dödsfall		eller		konkurs,		en
tillståndsmyndigheten vara		verk-	föreståndare som har godkänts av
samhetsansvarig. I fråga om denne			tillståndsmyndigheten					vara	verk-
ska 8 § första stycket tillämpas.			samhetsansvarig. I fråga om denne
			ska 8 § första stycket tillämpas.
		17 §
När ett tillstånd har upphört att			När ett tillstånd att driva en
gälla av skäl som framgår av 15			redovisningscentral					har upphört
eller 16 §	ska dödsboet	eller	att gälla av skäl som framgår av 15
konkursboet,	senast sex veckor		eller	16 §		ska	dödsboet		eller
efter det att tillståndet upphörde,			konkursboet,			senast		sex veckor
överföra de	taxameteruppgifter		efter	det	att	tillståndet upphörde,

som lagras hos den tidigare redo-					överföra	de	taxameteruppgifter
visningscentralen		till	en	annan	som lagras hos den tidigare redo-
redovisningscentral			som	inne-	visningscentralen			till	en	annan
havaren	av taxitrafiktillståndet				redovisningscentral				som	inne-
anvisar eller, om det inte går att få					havaren	av	taxitrafiktillståndet
en sådan anvisning, den redo-					anvisar eller, om det inte går att få
visningscentral		som	dödsboet		en sådan anvisning, den redo-
eller konkursboet väljer.					visningscentral			som	dödsboet
					eller konkursboet väljer.
					När ett tillstånd att driva en be-
					ställningscentral har upphört att
					gälla av skäl som framgår av 15
					eller 16 § ska			dödsboet		eller
					konkursboet på motsvarande sätt
					som anges i första stycket överföra
					uppgifter som samlats in och lag-
					rats med stöd av denna lag till en
					annan beställningscentral.
				18 §
Om det i driften av redovis-					Om det i driften av redovis-
ningscentralen		eller	i	annan	ningscentralen		eller beställnings-
näringsverksamhet som tillstånds-					centralen eller i någon annan
havaren bedriver har förekommit					näringsverksamhet som tillstånds-
allvarliga	missförhållanden eller				havaren bedriver har förekommit
om förutsättningarna för tillstånd					allvarliga	missförhållanden				eller
av annan anledning inte längre är					om förutsättningarna för tillstånd
uppfyllda, ska tillståndet åter-					av någon annan anledning inte
kallas av tillståndsmyndigheten.					längre är uppfyllda, ska tillståndet
					återkallas	av	tillståndsmyndig-
					heten.

Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör

återkallas, kan i stället varning meddelas.

			22 §
När ett tillstånd har återkallats ska				När ett tillstånd att driva en redo-
den eller de som vid tidpunkten				visningscentral har återkallats ska
för återkallelsen var verksamhets-				den eller de som vid tidpunkten
ansvariga, senast sex veckor efter				för återkallelsen var verksamhets-
det att	tillståndet		återkallades,	ansvariga, senast sex veckor efter
överföra	de	taxameteruppgifter		det att	tillståndet		återkallades,
som lagras hos den tidigare				överföra	de	taxameteruppgifter
redovisningscentralen till en annan				som lagras hos den tidigare
redovisningscentral			som inne-	redovisningscentralen till en annan
havaren	av	taxitrafiktillståndet		redovisningscentral			som inne-
anvisar eller, om det inte går att få				havaren	av	taxitrafiktillståndet
en sådan anvisning, den redo-				anvisar eller, om det inte går att få
visningscentral som den eller de				en sådan anvisning, den redo-
tidigare	verksamhetsansvariga			visningscentral		som	den eller de
väljer.

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239		tidigare	verksamhetsansvariga
		väljer.
		När ett tillstånd att driva en be-
		ställningscentral		har	återkallats
		ska den eller de som vid tidpunkt-
		en för återkallelsen var verk-
		samhetsansvariga		på		motsvar-
		ande sätt som anges i första
		stycket	överföra	uppgifter			som
		samlats in och lagrats med stöd av
		denna lag till en annan
		beställningscentral.
Om den som tidigare varit		Om den som tidigare varit
verksamhetsansvarig inte	fullgör	verksamhetsansvarig			inte fullgör
sin skyldighet enligt första stycket		sin skyldighet enligt första eller
får tillståndsmyndigheten	före-	andra stycket får tillståndsmyn-
lägga denne att skyldigheten ska		digheten	förelägga		denne		att
fullgöras. Ett sådant föreläggande		skyldigheten ska		fullgöras.			Ett
får förenas med vite.		sådant föreläggande			får	förenas
		med vite.
Redovisningscentralens		Redovisningscentralens
skyldigheter		och beställningscentralens
		skyldigheter

23 §

Redovisningscentralen ska lagra de uppgifter som överförts enligt

2 a kap. taxitrafiklagen (2012:211) under sju år från utgången av det kalenderår när överföringen skedde.

När uppgifter med stöd av 17 § eller 22 § överförts till en ny redovisningscentral ska den cen- tralen lagra dessa uppgifter så länge som krävs för att den sammanlagda lagringstiden ska bli densamma som i första stycket.

När uppgifter med stöd av 17 § första stycket eller 22 § första stycket överförts till en ny redo- visningscentral ska den centralen lagra dessa uppgifter så länge som krävs för att den sammanlagda lagringstiden ska bli densamma som i första stycket.

23 a §

Beställningscentralen ska samla in och lagra sådana uppgifter som behövs för skattekontroll av inne- havare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Lagringen ska pågå under sju år från utgången av det kalenderår då affärshändelsen mellan beställningscentralen och innehavaren av taxitrafiktillstån- det inträffade.

				När uppgifter med stöd av 17 §					Prop. 2017/18:239
				andra	stycket eller		22 § andra
				stycket överförts till en ny beställ-
				ningscentral ska		den centralen
				lagra dessa uppgifter så länge
				som krävs för att den samman-
				lagda lagringstiden ska bli den-
				samma som i första stycket.
			24 §
En redovisningscentral ska på				En redovisningscentral eller en
begäran av Skatteverket lämna ut				beställningscentral ska på be-
sådana	taxameteruppgifter		som	gäran av Skatteverket lämna ut
centralen är skyldig att lagra enligt				sådana uppgifter som centralen är
23 §.	Redovisningscentralen		ska	skyldig att lagra enligt 23 eller
även på begäran av Skatteverket				23 a §. Redovisningscentralen ska
lämna ut uppgift om uteblivna				även på begäran av Skatteverket
överföringar samt sådana med-				lämna ut uppgift om uteblivna
delanden som avses i 2 a kap. 4 §				överföringar samt sådana meddel-
andra	stycket	taxitrafiklagen		anden	som avses	i	2 a kap.	4 §
(2012:211).				andra	stycket	taxitrafiklagen
Om	redovisningscentralen		inte	(2012:211).
Om	redovisningscentralen		inte	Om	redovisningscentralen			eller
följt Skatteverkets		begäran senast		beställningscentralen			inte	följt
inom en vecka, får verket före-				Skatteverkets begäran senast inom
lägga	redovisningscentralen		att	en vecka, får verket förelägga
lämna ut uppgifterna. Sådant före-				redovisningscentralen eller beställ-
läggande får förenas med vite.				ningscentralen att lämna ut upp-
				gifterna. Sådant föreläggande får
				förenas med vite.
En	redovisningscentral		ska	En	redovisningscentral			ska
självmant lämna uppgift om ute-				självmant lämna uppgift om ute-
blivna överföringar till tillstånds-				blivna överföringar till tillstånds-
myndigheten.				myndigheten.
				En	beställningscentral ska på
				begäran av polisman lämna ut
				uppgift om huruvida en viss färd
				påbörjats efter beställning				hos
				centralen.

25 §

Redovisningscentralen ska på begäran av en tillståndshavare för taxitrafik lämna ut lagrade taxameteruppgifter som tidigare har överförts av tillståndshavaren till redovisningscentralen. Uppgifterna ska lämnas till tillståndshavaren.

Beställningscentralen ska på begäran av en tillståndshavare för taxitrafik lämna ut sådana upp- gifter som samlats in och lagrats

om tillståndshavarens verksamhet

Prop. 2017/18:239

med stöd av denna lag. Upp-

gifterna ska lämnas till tillstånds-

havaren.

28 §

Redovisningscentralen och den som tillhör eller har tillhört per-

sonalen vid en sådan central får inte obehörigen röja taxameter-

uppgifter, om det kan antas att det finns en risk för att den som lämnat

uppgiften utsätts för skada eller men om uppgiften röjs. Som obehörigt

röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer

av lag eller förordning.

Första stycket gäller också för

uppgifter som en beställnings-

central samlar in och lagrar med

stöd av denna lag.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400).

29 §

Tillståndsmyndighetens beslut i

frågor

redovisningscentraler

frågor

redovisningscentraler

får

överklagas

till

allmän

eller

beställningscentraler

får

förvaltningsdomstol. Detsamma

överklagas till allmän förvalt-

gäller Skatteverkets beslut i fråga

ningsdomstol. Detsamma

gäller

om föreläggande enligt 24 §.

Skatteverkets beslut i fråga om

föreläggande enligt 24 §.

Ett beslut som rör en fysisk

person överklagas till den förvalt-

ningsrätt

inom

vars

domkrets

ningsrätt

inom

vars

domkrets

personen är folkbokförd eller, om

denne inte är folkbokförd i

Sverige, till

den

förvaltningsrätt

Sverige, till

den

förvaltningsrätt

inom

vars

domkrets

personen

inom

vars

domkrets

personen

vistas. I andra fall överklagas

vistas. I andra fall överklagas ett

sådant beslut till den förvalt-

ningsrätt

inom

vars

domkrets

ningsrätt

inom

vars

domkrets

beslutet meddelades.

Ett beslut som rör en juridisk

person överklagas till den förvalt-

ningsrätt

inom

vars

domkrets

ningsrätt

inom

vars

domkrets

företagets

eller

verksamhetens

företagets

eller

verksamhetens

ledning finns. I andra fall över-

klagas sådant beslut till den

klagas ett sådant beslut till den

förvaltningsrätt inom vars dom-

krets beslutet meddelades.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

skulle också anges i tillståndet. Om det behövdes kunde tillståndsmyndig- Prop. 2017/18:239 heten även bestämma om uppställningsplats inom trafikområdet. Dess-

utom var prissättningen reglerad.

År 1990 slopades behovsprövningen och prissättningen släpptes fri. Samtidigt inlemmades den s.k. hyrverkstrafiken i begreppet taxitrafik. Med hyrverkstrafik menades yrkesmässig trafik med personbil som endast kunde förbeställas. Omregleringen innebar också att det beslutades om nya krav. Bland annat infördes skärpt lämplighetsprövning, uppföljning av tillståndshavarnas lämplighet, regler om kvittoskrivande och registrerande taxametrar samt krav på upplysning om taxan före färden.

År 1997 kom Branschsaneringsutredningen (SOU 1997:111) emellertid fram till att trots en förhållandevis grundlig lämplighetsprövning för att få bedriva taxitrafik så var problemen med ekonomisk brottslighet stora inom taxibranschen. Det hade enligt utredningen framkommit att många innehavare av taxitrafiktillstånd använde relativt avancerade system för att dölja oredovisade intäkter, exempelvis att originalrapporter från taxa- metrarna ersattes av särskilt framställda rapporter där intäkterna minskats.

Fram till år 2012 fanns taxitrafikreglerna i yrkestrafiklagen (1998:490) och yrkestrafikförordningen (1998:779). Därefter separerades taxitrafik- reglerna från yrkestrafikreglerna och den nu gällande taxitrafiklagen (2012:211) och taxitrafikförordningen (2012:238) infördes. Syftet var främst att anpassa yrkestrafiklagstiftningen till EU:s trafiktillstånds- förordning som omfattar godstrafik på väg och persontrafik med buss. I taxitrafiklagen infördes bland annat en definition av begreppet taxiförar- legitimation.

Sedan den 1 januari 2015 är det obligatoriskt att lämna en bindande prisuppgift före färd med taxi om jämförpriset, det vill säga priset för en färd om 10 km som tar 15 minuter, överstiger 500 kronor.

Den 1 januari 2017 trädde lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik i kraft. En redovisningscentral ska ta emot, lagra och lämna ut uppgifter som överförs från taxametrar. Innehavare av taxitrafiktillstånd blev från och med den 1 maj 2017 skyldiga att överföra taxameteruppgifter till redovisningscentraler som i sin tur är skyldiga att lämna ut uppgifterna till Skatteverket. Syftet med lagen är att förbättra Skatteverkets möjlig- heter att bedriva skattekontroll.

4.2Taxitrafik tillhandahåller en viktig transporttjänst

4.2.1Taxitrafikmarknadens karaktär

Taxitrafik är en viktig del av transportsystemet. Eftersom denna trafik erbjuder en transporttjänst med förare och fordon som varken är linjelagd eller trafikeras efter en annonserad tidtabell är tjänsten mycket flexibel. Den anpassas efter de resebehov som finns för stunden. Den bidrar därmed till att öka tillgängligheten för många personer. Taxitransporten är ofta en del av en resekedja med flera andra trafikslag och är därför betydelsefull för att hela färden från start till mål ska fungera tillfredställande. Vad gäller utförandet av sociala tjänster med taxifordon i form av färdtjänst,

Prop. 2017/18:239 riksfärdtjänst, skolskjuts och sjukresor (så kallade särskilda persontrans- porter) är det av stor vikt för de personer som har behov av sådana transporttjänster.

Taxibranschens aktörer på utförarsidan kan i huvudsak delas in i följande tre kategorier. Den första kategorin är beställningscentralerna, som är vanligt förekommande även om det i dagsläget är frivilligt att tillhöra en sådan. De tar emot beställningar och fördelar kunder mellan dem som utför taxitjänsterna. Den andra kategorin är innehavarna av taxitrafiktillstånd, som driver taxiverksamhet och utför köruppdragen. Den tredje kategorin är taxiförarna, som kör fordonen.

Taximarknaden är inte homogen utan består av flera olika segment. I mitten av 2000-talet genomförde den s.k. Regelutredningen på regeringens uppdrag en stor utvärdering av de regelreformer som dittills skett inom tele-, el-, post-, inrikesflyg-, taxi- och järnvägsmarknaden (SOU 2005:4). Utredningen gjorde följande indelning av taximarknaden:

1)taxibilar som stannas på gatan,

2)taxibilar som anlitas vid en taxikö eller uppställningsplats,

3)taxibilar som beställs via telefon eller internet, och

4)taxibilar där pris och tillgänglighet förhandlas fram i förtid via olika typer av långa kontrakt (inklusive särskilda persontransporter utförda med

taxifordon och hyrverksverksamhet).

Den svenska taximarknaden kan även delas upp i taxifordon som har taxameter med tillhörande prisinformationsdekal och taxiskyltar och taxifordon som har dispens från dessa krav. Taxitrafik är även en näringsverksamhet och som alla näringsverksamheter är det angeläget att den fungerar tillfredställande och därmed bidrar positivt till samhälls- ekonomin. Dessutom bidrar taxibranschen till att erbjuda arbetstillfällen, ofta till personer som är nya på den svenska arbetsmarknaden.

4.2.2Transportpolitisk måluppfyllelse och andra viktiga syften med regeländringar

Regeländringar av taxiverksamhet bör naturligtvis syfta till att uppnå transportpolitisk måluppfyllelse. Ett annat viktigt syfte, vilket är det primära syftet med regeringens förslag, är att förbättra Skatteverkets möjligheter att bedriva skattekontroll av taxiverksamhet. Det ingår i reger- ingens kontinuerliga arbete med att främja en välfungerande taximarknad som präglas av ordning och reda. Det har inte minst betydelse för att kunderna ska känna sig trygga med att använda sig av taxitjänster.

För att kunna utveckla taximarknaden behövs en kontinuerlig översyn av befintliga regler. Det gäller särskilt i perioder av snabb teknikutveck- ling. Sensorer, avancerad databehandling och annan informationsteknik utvecklas för närvarande i snabb takt och de möjligheter som därmed uppstår bör i möjligaste mån bejakas. Vidare bör regleringen i så stor omfattning som möjligt vara teknikneutral för att undvika en omotiverad låsning till en viss teknisk lösning.

Digitalisering och automatisering kommer att göra det möjligt att till- handahålla helt nya produkter och tjänster på transportområdet. Transpor- terna och de berörda aktörerna kommer att kunna samverka på en helt ny

nivå. Eftersom det går att samla in och hantera enorma mängder data på Prop. 2017/18:239 mycket kort tid kommer nya typer av tjänster att kunna tillhandahållas.

Vidare kommer framförandet av fordon delvis att bli automatiserat. Teknikutvecklingen gör att taxitrafik kommer att stå inför nya möjligheter och utmaningar. Det finns därmed starka skäl att se över lagstiftningen för att optimera taxitrafikens roll i transportsystemet.

Vid utformningen av nya regler är det dock angeläget att ta hänsyn till de skyddsintressen som redovisas i nästa avsnitt.

4.2.3 Skyddsintressen avseende taxi

Skydd för skattebasen och förutsättningar för en god skattekontroll

Flera statliga kommittéer och myndigheter har återkommande framfört att det finns påtagliga problem med skatteundandragande i taxibranschen. Exempelvis ansåg utredningen Ekonomisk brottslighet inom taxinäringen (SOU 2004:102) att taxinäringen är särskilt utsatt för ekonomisk brottslighet. Därmed utgör skatteundandragandet i taxibranschen sannolikt en högre andel av branschens totala omsättning än i många andra branscher. Föraren ska vid avfärd välja om taxametern ska sättas på fast eller rörligt pris. Polismyndigheten och Skatteverket uppger att det ganska ofta förekommer att taxiförare gör avsteg från de regler som handlar om hur registreringar ska ske i taxametern. Ett avsteg kan vara att taxametern ställs på ledig, trots att ett fast pris överenskommits. Ett annat problem kan vara att förare som har dispens från att köra med taxameter, tar uppdrag som inte innefattas i villkoren för dispensen.

Att företag inte betalar skatt i enlighet med regelverket skapar ojämna
konkurrensförhållanden mellan dem. Skatteintäkterna till det offentliga
blir lägre än vad riksdagen beslutat. Vidare är annan brottslighet vanlig i
branscher med relativt stort skatteundandragande. Det är därför angeläget
att minska skatteundandragandet. Vid färd med taxi ska priset registreras
i taxametern.
Skatteverket behöver ges goda möjligheter att bedriva en kontroll av att
innehavarna av taxitrafiktillstånd och taxiförarna betalar rätt skatt. Detta
innebär att uppgifter om körningar och vem som kör bör kunna samlas in
på ett säkert sätt, att Skatteverket snabbt ska få uppgifter om det behövs
och att de uppgifter som skickas till Skatteverket ska vara enkla att
behandla för myndigheten. Vidare krävs att uppgifterna ska vara oför-
vanskade och på andra sätt korrekta.
Under 2017 infördes kravet för taxifordon som har taxameter att vara
anslutna till en redovisningscentral. Centralernas huvudsakliga uppgift är
att ta emot, lagra och lämna ut taxameteruppgifter. Detta innebär en
kostnad för anslutningen. Det innebär även att Skatteverkets skattekontroll
blir bättre, eftersom det är svårare att undanhålla de uppgifter som taxa-
metern innehåller.
Skydd för beställare av taxitjänster
Beställare av taxitjänster kan antingen välja att betala ett fast pris eller ett
pris på löpande räkning. Det totala priset för ett köruppdrag på löpande
räkning beror på storleken på startavgiften, färdens längd och den tid	27
	27

Prop. 2017/18:239 färden tar. Vid avtal om rörligt pris är taxametern en trygghet för resenären som löpande under färden kan se prisets utveckling samt känna förtroende för att priset för tjänsten blir i enlighet med vad som avtalats. Regelverket anger att en tillsatsanordning måste vara ansluten till taxametern som möjliggör att kvitton kan skrivas ut på papper och överlämnas till passageraren vid färdens slut.

Brukare av särskilda persontransporter som utförs av taxifordon – färdtjänst, sjukresor och skolskjuts – betalar inget till innehavaren av taxitrafiktillståndet, men i vissa fall betalar de en egenavgift till den kommunala myndighet som ansvarar för dessa transporttjänster. För passagerare som reser med hyrverkstrafik är resorna fakturerade och priserna fasta per färd eller per tidsenhet. För särskilda persontransporter och hyrverksverksamhet är personerna i fordonet ofta inte den part som ingår avtalet med innehavaren av taxitrafiktillståndet och behovet av konsumentskydd ser därför annorlunda ut.

Under en taxifärd är passageraren förhållandevis utlämnad till en främmande förare som har kontroll över fordonet. Detta förhållande är av särskilt stor betydelse när det gäller färdtjänst, riksfärdtjänst, skolskjuts och sjukresor där det ofta rör sig om transport av personer som är utsatta, till exempel barn, äldre och sjuka. Det är ett viktigt intresse att de personer som kör fordonen inte utsätter passagerarna för brottslighet. Dessa intressen har hanterats genom regler om att relevanta domar och beslut ska skickas till Transportstyrelsen för att myndigheten inom ramen för sin tillsyn ska kunna återkalla ett tillstånd om en aktör inte längre är lämplig.

Av trafiksäkerhetsmässiga skäl besiktigas taxifordon oftare än andra fordon för att säkerställa att fordonet är trafiksäkert.

Skydd för försämrade arbetsvillkor för förarna

Lönsamheten inom taxibranschen är låg. Om skatteundandragande leder till låga marginaler för företag som följer gällande regler, leder det i sin tur till incitament att hålla ner kostnaderna för personal i så stor utsträckning som möjligt. Även för företag som på grund av låg upptäcktsrisk inte betalar skatter och avgifter för sin personal gäller att de totala kostnaderna för personal kan hållas nere. Med andra ord kan minskade möjligheter till skatteundandragande förväntas bidra till bättre villkor för taxiförarkollek- tivet.

4.2.4 Ordning och reda på taximarknaden

	Riksdagen beslutade 2014 att tillkännage för regeringen att den nuvarande
	möjligheten att bevilja taxameterundantag bör upphävas (bet.
	2013/14:TU18 punkt 1b, rskr. 2013/14:375).
	Transportstyrelsen får medge tidsbegränsade dispenser, högst två år,
	från kravet på taxameter om det finns synnerliga skäl för det. Dispenser
	meddelas huvudsakligen för fordon inom hyrverksverksamhet och
	särskilda persontransporter och taxifordon som utför kollektivtrafik. I dag
	har närmare vart tionde taxifordon dispens från kravet att ha taxameter.
	Den 1 januari 2017 trädde lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för
	taxitrafik i kraft. Införandet av redovisningscentraler innebär att Skatte-
28	verkets kontroll av de fordon som har taxameter blir bättre, men samma
28

reform kan också skapa bördor för innehavarna av taxitrafiktillstånden i Prop. 2017/18:239 form av kostnader för anslutning samt viss administration. Samtidigt bör

det framhållas att skattekontrollen i sig inte kommer att bli mer betungande för tillståndshavaren eftersom Skatteverket har bättre urvals- och kontrollmaterial och därför i högre utsträckning kan rikta sina kontroller mot de tillståndshavare som inte uppfyller sina åtaganden. De ökade kostnaderna kan emellertid innebära att taxifordon med dispens får ytterligare konkurrensfördelar. Detta innebär att skillnaden i kontroller- barhet mellan taxifordon med eller utan taxameter ökar. Att ta bort möjligheten till dispens skulle leda till att obalansen försvinner. Obalansen gäller inte bara graden av kontrollerbarhet utan även kostnader förknipp- ade med taxameterutrustningen. Även skillnaderna jämfört med service- verksamheter som lyder under reglerna om kassaregister skulle minska.

Ett ytterligare skäl mot den nuvarande ordningen att medge vissa taxifordon dispens från kravet på taxameter är att de aktörer som vill få ny eller fortsatt dispens måste gå igenom ett ansökningsförfarande. Både det initiala ansökningsförfarandet och eventuella förnyelser innebär en osäkerhet. Ett system där relevanta aktörer inte är beroende av tidsbegränsade beslut skulle kunna bidra till en mer stabil marknad. Detta skulle i sin tur bidra till att beslutande myndighet avlastas från dessa periodiskt återkommande beslut.

4.2.5Ny kategori av taxitrafik utan krav på taxameter

Taxametern är vid rätt användning ett bra instrument för kontroll av intäkter. Uppgifterna från taxametern är ett bra underlag för kontroll av den beskattningsbara inkomsten. Samtidigt finns potentiellt andra tekniska lösningar som skulle kunna utgöra utrustning för kontroll av taxifordon och deras rörelser. Dagens reglering medger dock inte sådana alternativ, vilket på ett omotiverat sätt kan begränsa marknaden. Parallellt med att dispensmöjligheten tas bort har det därför varit rimligt att överväga om det finns andra tekniska alternativ som kan tillgodose taximarknadens skydds- intressen men också de intressen som motiverar dispensmöjligheten.

Den billigaste taxameter som kan överföra taxameteruppgifter trådlöst till en redovisningscentral kostar 22 500 kronor. Andra taxametrar kan kosta upp till 45 000 kronor. Kostnaden för att installera en taxameter i ett fordon uppgår till mellan 4 000 och 10 000 kronor. Till detta kommer en kostnad för besiktning och underhåll av taxametern på mellan 1 500 och 3 100 kronor per år. Möjligen kan ny teknik leda till lägre kostnader för taxibranschen vilket är av betydelse på en marknad som anser att de totala kostnaderna är höga.

Det är inte självklart att taxametern är nödvändig i alla verksamhets- grenar som omfattas av taxitrafiklagstiftningen. Det kan exempelvis vara fallet när en innehavare av taxitrafiktillstånd endast utför transporter som faktureras eller som är överenskomna genom avtal om en mängd transporter. Taxametern fyller i dessa fall inte samma funktion, bl.a. för att personen som transporteras med taxin saknar behov av att se hur priset löpande räknas upp.

Om ett krav på obligatorisk taxameter införs, utan någon sorts undan-

tagsmöjlighet, kommer det att innebära att aktörer som för närvarande har

Prop. 2017/18:239 dispens måste skaffa taxameterutrustning, prisinformationsdekal och taxiskylt. Detta innebär ökade kostnader samt administrativa bördor för dem. Ett exempel är köruppdrag i hyrverksverksamhet. De hyrverks- företag som utredningen var i kontakt med utför endast transporter som är avtalade i förväg. Även priset är överenskommet på förhand och betalning sker endast mot faktura. Mot bakgrund av detta finns det inte något behov av taxameter för att resenären ska vara trygg med att priset för färden är rätt räknat. Representanter för hyrverksverksamheten har vidare uppgett att det inte finns någon marknad för dem om de omfattas av skyldigheten att ha taxameter i fordonet.

De aktörer som endast utför särskilda persontransporter har likheter med hyrverksverksamhet på så sätt att passageraren inte är beroende av taxa- metern som ett instrument för att beräkna priset för färden. Resenären betalar ofta en egenavgift och för den finns det endast några olika tariffer fastställda av den myndighet som ansvarar för den särskilda persontrans- porten. Vidare är den huvudsakliga avtalsparten en myndighet som har en relativt stark ställning och det kan i stället antas att parterna fritt kan avtala på vilket sätt de vill beräkna priset och om vilken modell för kontroll av detta de vill ha.

För det fall det inte finns något alternativ till obligatorisk taxameter för dem som vill bedriva taxiverksamhet skulle det kunna medföra inlåsnings- effekter och utgöra ett hinder för ny teknik och andra affärsformer än sådana där taxametern är anpassad till verksamheten. Som utredningen redogör för finns det tekniska lösningar som utan att vara en taxameterut- rustning ger vissa kontrollmöjligheter. Om dessa tekniklösningar uppfyller uppställda krav, är det en fördel om de också kan godtas som kontroll- utrustning.

Andra fördelar med att införa en ny kategori av taxitrafik är att regelverket görs mer teknikneutralt än tidigare. Taxitrafiken måste då inte använda sig av en enda tekniklösning. Det möjliggör en breddning av taximarknaden och kan underlätta för fler företag att etablera sig.

Ett tekniskt system för kontroll av den skattepliktiga omsättningen bör dock inte försämra myndigheternas kontrollmöjligheter. Det bör även försvåra för mindre seriösa innehavare av taxitrafiktillstånd att undanhålla intäkter från redovisningen jämfört med en taxameter. För att uppnå dessa syften förutsätts att systemet registrerar de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna kontrollera att tillståndshavare redovisar rätt intäkter som underlag för sin beskattning. Det är även av betydelse att polisen kan göra kontroller av att innehavaren av taxitrafiktillståndet har tagit emot ett visst köruppdrag på rätt sätt.

Det är viktigt att uppgifterna bevaras säkert och att de på ett enkelt sätt kan göras tillgängliga för kontrollerande myndigheter. Det tekniska systemet ska inte gå att manipulera och uppgifterna ska inte gå att förändra utan att det upptäcks vid en kontroll. Om det är förenat med svårigheter att undgå en korrekt beskattning samtidigt som myndigheternas kontroll- möjligheter är goda, får ett sådant tekniskt system också en preventiv effekt. Eftersom tekniken hela tiden förändras bör merparten av kraven på det tekniska systemet inte anges i lag utan i föreskrifter.

Överväganden och förslag

Prop. 2017/18:239

5.1Allmänna utgångspunkter

Regeringens förslag: Möjligheten till s.k. taxameterdispens ska av- skaffas. I gengäld ska det införas en ny kategori av taxitrafik som ska vara befriad från kravet på taxameter. Fordon i sådan taxitrafik ska i stället vara försedda med särskild utrustning för taxifordon och vara anslutna till en eller flera tillståndspliktiga beställningscentraler.

Reglerna om tillståndspliktiga beställningscentraler ska inarbetas i lagen om redovisningscentraler för taxitrafik och den lagens namn ska ändras till lag om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik.

Beställningscentralerna ska ta emot beställningar och betalningar samt fördela köruppdrag mellan innehavare av taxitrafiktillstånd som är anslutna till dem. De ska också ha till uppgift att samla in, lagra och lämna ut uppgifter om sådana förhållanden. Beställningscentralernas insamling, lagring och utlämnande av uppgifter ska ske med hjälp av särskild teknisk utrustning i beställningscentralen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har i

huvudsak inga invändningar mot den reform som förslaget om en ny kategori av taxi och tillståndspliktiga beställningscentraler innebär. Många av dem ger dock uttryck för vissa invändningar och lämnar synpunkter i olika sakfrågor som kommer att behandlas i de följande avsnitten. Datainspektionen avstyrker förslaget av skäl som behandlas särskilt i avsnitten 5.2.2 och 5.3.1. Kommerskollegium välkomnar att förslagen utgått från flexibla och teknikneutrala principer. Skatteverket och Transportstyrelsen tillstyrker att det införs en ny kategori av taxitrafik utan krav på taxameter. Skatteverket menar att detta förbättrar verkets möjligheter till skattekontroll av taxibranschen. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) ser positivt på möjligheten att använda en billigare teknologi än taxameter men menar att det är svårt att avgöra om det är motiverat att helt avskaffa dispensmöjligheten då så stor andel av den trafiken är samhällsbetald och behovet av taxameter där inte är uppenbart. Tillväxtverket ställer sig bakom förslaget om en ny typ av beställningscentral under förutsättning att kraven sätts så att innovationer gynnas och skattefusk hindras. En slopad dispensmöjlighet riskerar dock att leda till en ökad regelbörda. Trafikförvaltningen vid Stockholms läns landsting ser positivt på att avskaffa taxameterdispenserna för att uppnå likabehandling och motverka skatteundandragande men saknar ett resenärsperspektiv och ett landstingskommunalt perspektiv på förslaget. Landstinget invänder mot utredningens användning av orden taxiföretag och beställningscentral. Taxiföretagen borde kallas taxiåkerier. Beställ- ningscentralen är endast en del av funktionen i ett taxiföretag som även innefattar trafikledning och åkeriservice. Svensk Kollektivtrafik anser att avskaffandet av dispensmöjligheten är missriktat då det är kostnads- drivande och riktar sig mot en delmarknad där problemet med skatteflykt

Prop. 2017/18:239 är litet. Alltför mycket av de tekniska ramarna överlämnas till föreskriv- ande myndighet. Det bör framgå att regionala kollektivtrafikmyndigheter ska kunna upphandla de olika funktionerna trafikledning och redovis- ningscentral separat. Svenska Taxiförbundet stödjer förslaget förutsatt att möjligheterna till kontroll av regelefterlevnad blir lika goda som för taxifordon med taxameter. Förbundet har inga invändningar mot att det nya regelverket i princip följer det som gäller för redovisningscentraler.

Sveriges kommuner och landsting har inget att invända i sak mot att dispenstrafiken åläggs ett krav på en ny särskild utrustning men framhåller att problemet med skatteundandragande i den samhällsbetalda taxitrafiken är litet. Frogne är positiva till förslaget om en ny kategori av taxitrafik men menar att beskrivningen av den särskilda utrustningen är alltför otillräcklig för att kunna ta ställning till. Frogne varnar för namnförvirring mellan det som i dag är beställningscentraler och de föreslagna tillståndspliktiga be- ställningscentralerna. Svenska Färdtjänstföreningen anser att en avskaffad dispensmöjlighet leder till fördyringar men också ökade kontroll- möjligheter och en rättvisare konkurrenssituation. Megtax påpekar att den nya tekniska utrustningen behöver specificeras bl.a. när det gäller vilken information som ska sparas, var den ska komma från, hur den ska gene- reras, hur den ska överföras och till vem. Uber Sweden avstyrker förslaget eftersom det innebär krav på överdrivna kontrollfunktioner som är ineffektiva, onödigt dyra och komplicerade. Flera frågor är olösta, t.ex. vem som ska utveckla tekniken och till vilken kostnad. Uber Sweden före- slår i stället en ny typ av taxitrafik där taxiförarens lämplighet kontrolleras utan taxiförarlegitimation och utan teknisk utrustning i fordonen. Samtrans är positiva till förslaget om en ny kategori av taxi men eftersom deras verksamhet redan fungerar på det föreslagna sättet skulle en ny teknisk lösning bli en onödig pålaga och därmed snedvrida konkurrensen.

Skälen för regeringens förslag

En ny kategori av taxitrafik

Med taxitrafik avses enligt 1 kap. 3 § taxitrafiklagen (2012:211), förkortad TTL, trafik som bedrivs yrkesmässigt med personbil eller lätt lastbil och som innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transport av personer. I 1 kap. 2 § taxitrafikförordningen (2012:238), förkortad TTF, finns vissa undantag angivna när sådan trafik inte ska anses som taxitrafik. I 2 kap. TTL finns regler om sådant taxi- trafiktillstånd som krävs av den som bedriver taxiverksamhet. Taxitrafik- tillstånd får endast ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att bedriva verksamheten. Enligt 7 kap. 3 § 2 TTL får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om taxameter- utrustning samt användning och kontroll av sådan utrustning.

Enligt 5 kap. 1 § TTF får ett fordon användas i taxitrafik endast om det är försett med en taxameterutrustning som är av godkänd typ och som fungerar tillfredsställande i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 1 § i samma förordning. Transportstyrelsen kan dock med stöd av 5 kap. 2 § TFF medge att ett fordon används i taxitrafik även om

det inte är försett med en taxameterutrustning (taxameterdispens) om det

finns synnerliga skäl för det. Ett sådant undantag får ges för högst två år och får förenas med villkor.

Under 2017 trädde lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik, förkortad LRT, i kraft. Syftet med denna reform var att förbättra Skatteverkets möjligheter att bedriva skattekontroll av taxiverksamhet. Genom reformen blev den som har taxitrafiktillstånd och bedriver taxitrafik med fordon med taxameterutrustning skyldig att från och med att ett fordon anmälts för taxitrafik överföra vissa taxameteruppgifter till en redovisningscentral. Inträdet av skyldigheten för varje enskilt fordon är dock knutet till den årliga taxameterbesiktningen eller en annan tidigare taxameterbesiktning. Detta innebär att samtliga taxifordon med taxameter- utrustning kommer att omfattas senast den 30 april 2018.

Införandet av redovisningscentraler innebär att skillnaden i kontroller- barhet mellan taxitrafik med taxameter och taxitrafik utan taxameter ökar. Om dispensmöjligheten togs bort skulle det leda till att den taxitrafik som för närvarande verkar under en dispens skulle bli lättare att kontrollera. På så sätt skulle en viktig obalans mellan de två slagen av taxitrafik minska. Samtidigt är det som utredningen anmärkt inte självklart att taxametern är nödvändig i alla grenar av den verksamhet som omfattas av TTL, t.ex. vid fakturerade köruppdrag eller andra köruppdrag där resenären inte har något intresse av att kunna se hur priset löpande räknas upp. Det finns således en risk för att ett absolut krav på taxameter leder till onödiga kostnader och onödigt regelkrångel.

Regeringen bedömer att införandet av en ny kategori av taxitrafik med obligatorisk anslutning till en tillståndspliktig beställningscentral, vid sidan av reformen om redovisningscentraler, är ett lämpligt sätt att hantera den nyss beskrivna avvägningen. Genom krav på anslutning till en tillståndspliktig beställningscentral kommer skattekontrollen att förbättras samtidigt som regelverket blir mer förutsägbart för taxibranschen. Innehavare av taxitrafiktillstånd kommer att kunna inrätta sig efter de regler som gäller i respektive kategori av taxitrafik utan att vara beroende av myndighetsbeslut om dispenser som dessutom är tidsbegränsade.

Mot den nyss tecknade bakgrunden kommer det att finnas skäl att avskaffa möjligheten till dispens från kravet på taxameter. Några remiss- instanser, t.ex. VTI och Tillväxtverket, varnar för negativa konsekvenser av detta. Risken för en ökad regelbörda för en del av taxibranschen måste dock vägas mot de ovan anförda skälen för förslaget. Sveriges kommuner och landsting och Svensk Kollektivtrafik framhåller att problemet med skatteundandragande är litet i den delen av taxibranschen som utför köruppdrag som bekostas av det allmänna. Regeringen vill dock även framhålla möjligheterna till att den nya kategorin av taxitrafik kan bli ett alternativ även för dem som bedriver taxiverksamhet med taxameter och att något som kan kallas ett nytt marknadssegment kan växa fram, se avsnitt 4.2.

Trafikförvaltningen vid Stockholms läns landsting är kritisk mot utredningens användning av ordet taxiföretag och menar att det borde vara taxiåkeri. Den näringsidkare som bedriver taxitrafik beskrivs i TTL som innehavare av taxitrafiktillstånd. Det kan konstateras att ordet taxiföretag visserligen används i 2 kap. 14 § fordonslagen (2002:274) men inte i TTL. Uttrycket innehavare av taxitrafiktillstånd kommer därför att användas för

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 den näringsidkare som utför den beställda taxitjänsten och ordet taxiförare

	för den fysiska person som framför taxifordonet.
	Utredningen använder uttrycket beställningscentral men tar själv upp
	problemet med att detta redan är vedertaget på taximarknaden. Utred-
	ningen gör dock bedömningen att beställningscentral ger en god bild av
	vad den föreslagna verksamheten ska bestå i gentemot beställarna och
	väljer därför att använda det uttrycket. Frogne och Stockholms läns lands-
	ting varnar för detta men regeringen tar i denna fråga fasta på utredningens
	argument. Genom att använda uttrycket tillståndspliktig beställnings-
	central är det dessutom möjligt att särskilja dem från verksamheter som
	redan förekommer i beställningscentraler och som inte är tillstånds-
	pliktiga. Liksom Stockholms läns landsting tar upp sysslar dessutom de
	inrättningar som redan i dag kallas för beställningscentraler med mycket
	annat som inte är omedelbart förknippat med beställningen av körupp-
	draget.
	Regeringen vill redan här ta upp ytterligare några frågor om ord och
	uttryck. När de relationer som finns på taximarknaden ska beskrivas måste
	det beaktas att den som beställer ett köruppdrag inte nödvändigtvis är den
	resenär som ska medfölja i taxifordonet. Av det skälet kan ordet taxikund
	bli missvisande eftersom det kan avse såväl beställaren som resenären.
	Fortsättningsvis kommer därför ordet beställare att användas för att
	beskriva den som faktiskt gör själva beställningen och ordet resenär för att
	beskriva den som faktiskt medföljer i taxifordonet. Det är även beställaren
	som är skyldig att betala för taxitjänsten snarare än resenären. Det som
	beställs kan dessutom avse såväl en viss färd från en startpunkt till en
	slutpunkt som att ett taxifordon ska stå till förfogande under en viss tid.
	Ordet köruppdrag kommer att användas som en samlande beteckning på
	båda dessa fall och de nyss nämnda uttrycken när det finns skäl att särskilja
	dem.
	Den nya kategorin av taxitrafik kommer att skilja sig från taxitrafik med
	taxameter i vissa avseenden. För de tillståndshavare som utför taxitjänsten
	införs en skyldighet att ansluta taxifordonen till en eller flera tillstånds-
	pliktiga beställningscentraler. De ska inte heller få ta emot beställningar
	och betalningar, vilket innebär att de inte längre kommer att vara avtalspart
	med den som beställt taxitjänsten. I andra avseenden kommer samma
	regler att gälla, t.ex. ska de fortfarande ha taxitrafiktillstånd och förarna
	ska ha taxiförarlegitimation.
	Det behöver införas nya lagregler om de tillståndspliktiga beställnings-
	centraler som innehavarna av taxitrafiktillstånd ska ansluta taxifordonen
	till. Dessa centraler kommer på många sätt att likna redovisningscentraler
	och reglerna kommer i många avseenden att vara likadana eller motsvara
	dem som gäller för redovisningscentraler. Regeringen anser därför att de
	nya lagreglerna bör inarbetas i LRT.
	Lagtekniskt föreslås detta ske genom att beställningscentraler läggs till
	i lagens rubrik och i 1 § LRT som anger lagens tillämpningsområde. Vissa
	av de övriga paragraferna i LRT behöver anpassas genom att ordet
	beställningscentraler läggs till där det uttryckligen talas om redovisnings-
	centraler. I andra fall behövs inte det eftersom redovisningscentraler inte
	nämns i paragrafen och att ändringen av 1 § LRT därför medför att de är
	tillämpliga. I några fall kommer också paragrafer som bara ska vara
34	tillämpliga på beställningscentraler eller redovisningscentraler att läggas

till eller ändras så att de får rätt tillämpningsområde. Dessa förhållanden kommer att beröras närmare i de följande avsnitten allteftersom de aktualiseras.

Beställningscentralerna ska ta emot beställningar och betalningar och fördela köruppdrag till de innehavare av taxitrafiktillstånd som anslutit sina taxifordon till dem. De ska också, liksom redovisningscentralerna, ha till uppgift att samla in, lagra och lämna ut uppgifter, bl.a. sådana som härrör från en ny särskild utrustning för taxifordon. Det bör inte införas några hinder mot att taxifordonet är anslutet till flera beställningscentraler samtidigt eftersom det ökar flexibiliteten för innehavaren av taxitrafiktill- ståndet.

Det övergripande syftet med förslaget är att uppgifter för skattekontroll av all taxitrafik, det vill säga även den som i dag har dispens från kravet på taxameterutrustning, ska lagras och lämnas ut av redovisningscentraler eller beställningscentraler. När Skatteverket vill genomföra kontroller av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare kan verket enkelt få tillgång till relevanta uppgifter om all taxitrafik. Det finns ingen avsikt att resa hinder av det slag som Svensk Kollektivtrafik tar upp, dvs. hinder att upphandla trafikledning från annat håll än den tillståndspliktiga beställningscentralen.

Teknisk utrustning för en likvärdig skattekontroll

Den tekniska utrustning som ska krävas för den nya kategorin av taxitrafik ska användas för att samla in, lagra och lämna ut uppgifter för skattekontroll. Schematiskt kan utrustningen delas in i utrustning som ska finnas hos beställningscentralen och utrustning som ska finnas i taxifordonet. Den senare utrustningen benämns i utredningens förslag med uttrycket särskild utrustning för taxifordon. Beställningscentralens tekniska utrustning kan i sin tur delas upp i olika beståndsdelar där det finns en del som ska avse insamling av uppgifter och en del som ska avse lagring och utlämnande av uppgifter.

Fråga uppkommer om vilka närmare uppgifter som ska samlas in, lagras och lämnas ut. Utredningen anser att den frågan inte kan besvaras inom ramen för utredningens förslag utan att detta i stället bör utvecklas i myn- dighetsföreskrifter. Utredningen uttalar dock att den tekniska utrustningen totalt sett ska vara lika säker eller säkrare än en taxameterutrustning vilken är kopplad till en redovisningscentral eftersom det annars finns en risk för att valet av taxikategori kommer att styras av möjligheten att kunna undanhålla intäkter från beskattning. Regeringen delar utredningens uppfattning om att den tekniska utrustningen inom den nya kategorin av taxitrafik ska vara lika säker som den som används inom taxitrafik som bedrivs med fordon som är försedda med taxameter. När det gäller frågor om anmälningsplikt av tekniska krav enligt EU-rättsliga åtaganden, se avsnitt 5.10.

I avsnitt 7 i betänkandet redovisas olika tekniska möjligheter som kan tjäna som utgångspunkt för en bedömning av hur taxitrafik kan kontrolleras på andra sätt än med hjälp av taxameter. Utredningen anser att det inte är lämpligt att i lagstiftningen ställa upp de närmare tekniska specifikationer som ska gälla för utrustningen. Dels kan kraven komma att ändras allteftersom framsteg görs på teknikområdet, dels har myndigheter

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 med specialkompetens bättre förutsättningar att avgöra vad som är en ändamålsenlig teknisk lösning utifrån olika relevanta intressen.

Megtax, Frogne och Svensk Kollektivtrafik har riktat kritik mot detta ställningstagande med motiveringen att det gör det svårt att ta ställning till förslaget och dess konsekvenser. Regeringen kan ha viss förståelse för detta. Å andra sidan bedömer regeringen att de argument som utredningen fört fram har fog för sig. En reform som innefattar användning av nya tekniska lösningar som ännu inte finns tillgängliga på marknaden torde typiskt sett besväras av just denna svårighet. Att i stället avvakta uppkomsten av nya tekniska lösningar innan en reglering påbörjas bedöms vara en svårframkomlig väg. Teknikutveckling i skattekontrollerande syfte behöver anpassas till regleringsintresset snarare än tvärtom.

Regeringen delar Svenska Taxiförbundets mening att ambitionen vid den närmare utformningen av kraven ska vara att kontrollmöjligheterna ska vara lika goda som för taxitrafik med taxameter. Samtrans invändning om att ny teknisk utrustning skulle vara en onödig pålaga för dem som redan fungerar i enlighet med det föreslagna systemet torde samtidigt innebära att de kommer att ha lättare att anpassa sig. Men att helt undvika kostnader vid införandet av ett nytt generellt kontrollsystem torde inte vara möjligt.

Sammanfattningsvis kan det föreslagna systemet beskrivas på följande sätt. Beställningscentralerna ska samla in, lagra och lämna ut uppgifter till Skatteverket för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Insamlingen kan ske via uppgifter som kommer till beställ- ningscentralen från beställare av taxitjänster, genom uppgifter som beställningscentralen skapar och genom uppgifter som härrör från särskild utrustning för taxifordon. En schematisk uppställning kan göras på följande sätt:

1) En förare loggar in i beställningscentralens kommunikationssystem vid starten av ett körpass och registrerar där sin förarkod från taxiförar- legitimationen och fordonets registreringsnummer. I beställnings- centralens register kopplas fordonet samman med rätt innehavare av taxitrafiktillstånd, så att också uppgift om tillståndshavaren blir registrerad för varje körpass.

2)En beställare av ett köruppdrag kontaktar beställningscentralen och de träffar ett avtal om köruppdrag och priset. Beställningscentralen samlar då in uppgifter om köruppdraget och priset och lagrar dem.

3)Beställningscentralen fördelar köruppdraget till en innehavare av

taxitrafiktillstånd och avtalar om köruppdraget och priset. Beställnings- centralen samlar in uppgifter om köruppdraget och priset och lagrar dem.

4) Taxiföraren får information via beställningscentralens kommunika- tionssystem om köruppdraget, accepterar och genomför det med taxi- fordonet. Den särskilda utrustningen för taxifordon registrerar färdlängd och tidpunkter. Beställningscentralen samlar in dessa uppgifter från den särskilda utrustningen för taxifordonet och lagrar dem.

5)Beställaren av köruppdraget betalar till beställningscentralen. Beställningscentralen samlar in och lagrar uppgifter om betalningen.

6)Beställningscentralen betalar innehavaren av taxitrafiktillståndet för det utförda köruppdraget. Beställningscentralen samlar in och lagrar

	uppgifter om fakturering från och utbetalning till tillståndshavaren.
	Det kan noteras att det för Skatteverkets kontroller inte	finns	något
36	behov av att beställningscentralen ska lagra personuppgifter	om vare sig

beställaren eller resenären. Beställningscentralen bör därför inte åläggas Prop. 2017/18:239 att lagra sådana uppgifter. Det kan vidare noteras att utredningens lagför-

slag inte talar om överföring av uppgifter från den särskilda utrustningen så som är fallet när det gäller taxametrar och redovisningscentraler. I stället åläggs beställningscentralen alltså att samla in uppgifter, vilket också lämnar utrymme för olika sätt att samla in uppgifterna från utrustningen.

5.2Tillståndspliktiga beställningscentraler

5.2.1Beställningscentralens funktion

Regeringens förslag: Beställningscentralen ska samla in och lagra sådana uppgifter som behövs för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Lagringen ska pågå under sju år från utgången av det kalenderår då affärshändelsen mellan beställnings- centralen och innehavaren av taxitrafiktillstånd inträffade.

Den paragraf som innehåller motsvarande skyldighet för redovis- ningscentraler ska ändras så att det framgår att den bara är tillämplig på sådana centraler.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag använder dock ordet taxiföretag i stället för inne- havare av taxitrafiktillstånd och anger inte uttryckligen vilken affärs- händelse som avses.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt beskrevs att de tillståndspliktiga beställningscentralerna ska samla in och lagra uppgifter som gäller den nya kategorin av taxitrafik. Uppgifterna ska sedan kunna användas inom ramen för Skatteverkets skattekontroller. På detta sätt kommer beställningscentralernas verksamhet att likna redovisnings- centralernas. När det gäller redovisningscentralerna så är det taxifordonens s.k. körpassrapporter som samlas in och lagras av redovisningscentralen. Dessa innehåller de uppgifter som Skatteverket behöver för sin skatte- kontroll.

När det gäller tillståndspliktiga beställningscentraler är situationen annorlunda eftersom uppgifterna inte enbart kommer att samlas in från en och samma källa, dvs. en taxameter. De uppgifter som ska samlas in och lagras av en beställningscentral kommer att härröra från tre olika källor. För det första uppgifter från fordonet, dvs. de uppgifter som ska samlas in med hjälp av den särskilda utrustningen för taxifordon. För det andra uppgifter från beställningar och betalningar som gjorts av beställaren. Dessa uppgifter kommer beställningscentralen att samla in i sin egen verksamhet med hjälp av den tekniska utrustning som kommer att krävas i dess verksamhet. För det tredje uppgifter om köruppdrag och betalningar från beställningscentralen till innehavaren av taxitrafiktillståndet. Även dessa uppgifter kommer att samlas in av beställningscentralen med hjälp

av utrustning som kommer att krävas i dess verksamhet.

Prop. 2017/18:239 Taxitrafiktillståndshavarnas samtliga intäkter från uppdrag inom den nya kategorin av taxitrafik kommer således att betalas ut till dem av de tillståndspliktiga beställningscentralerna. Det kommer inte att finnas några körpassrapporter i bokföringen som det gör för taxitrafik med taxameter- utrustning. Fakturorna eller avräkningarna mellan tillståndshavarna och beställningscentralerna behöver därför delvis innehålla sådana uppgifter som när det gäller taxitrafik med taxameter finns i körpassrapporterna.

Beställarens betalning till en beställningscentral för en taxitjänst utgör en affärshändelse för centralen enligt 1 kap. 2 § 7 bokföringslagen (1999:1078), förkortad BFL. Av 5 kap. 6 § första stycket BFL följer att det ska finnas en verifikation för varje affärshändelse. Enligt 1 kap. 2 § 8 BFL utgör en verifikation de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en justering som gjorts i bokföringen. Enligt 5 kap. 7 § första stycket BFL ska en verifikation bl.a. innehålla uppgift om när den sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den gäller. En beställare ska få ett kvitto av beställningscentralen för betalningen av taxitjänsten och detta kvitto utgör för beställningscentralen uppgifter från affärshändelsen och behöver endast innehålla de uppgifter som ska finnas i en verifikation enligt 5 kap. 7 § BFL. När det gäller avräkningar som görs mellan en beställningscentral och en innehavare av taxitrafiktillstånd får en gemensam verifikation för likartade affärshändelser användas, se 5 kap. 6 § tredje stycket första meningen BFL.

De uppgifter som ska finnas i en verifikation enligt BFL är inte tillräckligt detaljerade för att Skatteverket ska kunna genomföra en effektiv skattekontroll av taxibranschen. Detta innebär att krav behöver ställas på att beställningscentralen ska samla in och lagra även andra uppgifter än de som ska finnas i taxitrafiktillståndshavarens bokföring. I BFL ställs krav på hur räkenskapsinformation bl.a. ska sparas i elektronisk form samt på att uppgifter i vissa fall ska kunna lämnas ut till Skatteverket. Detta möter dock inte behovet av att ytterligare krav i dessa avseenden ställs på beställningscentralerna.

Beställningscentralernas skyldighet att samla in och lagra uppgifter bör därför anges i en särskild paragraf som tas in i LRT. Den bör placeras i en ny paragraf omedelbart efter 23 § LRT som innehåller motsvarande skyldigheter för redovisningscentraler. Hur insamlingen och utlämnandet närmare ska gå till, med avseende på t.ex. informationssäkerhet och teknik, är lämpligare att reglera i förordning eller myndighetsföreskrifter med stöd av det föreslagna bemyndigandet i 31 § 1 LRT. Den paragraf som innehåller motsvarande skyldighet för redovisningscentraler ska ändras så att den uttryckligen bara är tillämplig på sådana centraler. Frågan om beställningscentralernas skyldighet att lämna ut uppgifterna tas upp i avsnitt 5.2.3.

Av 7 kap. 2 § första stycket BFL framgår att räkenskapsinformation ska bevaras fram till och med sju år efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De uppgifter som lagras i beställnings- centralerna ska kunna jämföras med intäktsredovisningar och sparad räkenskapsinformation. Regeringen anser därför att lagringen ska pågå under sju år från utgången av det kalenderår då affärshändelsen mellan beställningscentralen och innehavaren av taxitrafiktillståndet inträffade.

Med detta avses då beställningscentralen skickar en likvidavräkning eller Prop. 2017/18:239 då tillståndshavaren fakturerar beställningscentralen.

5.2.2Vilka uppgifter ska samlas in

Regeringens förslag: Det ska införas en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska samlas in och lagras av en beställningscentral samt på vilket sätt dessa ska samlas in.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag utformas som ett bemyndigande att meddela före- skrifter och inte som en upplysningsbestämmelse om verkställighets- föreskrifter.

Remissinstanserna: Datainspektionen avstyrker förslaget om en ny kategori av taxitrafik eftersom det inte gjorts någon utredning och analys av förslagets inverkan på den enskildes personliga integritet. Inspektionen framför att utredningen inte anger vilka personuppgifter som ska bli aktuella att behandla och att konsekvenserna för den personliga integriteten då inte kan bedömas. Även om det i utredningens betänkande anges att det inte finns skäl att samla in uppgifter om resenärerna är det svårt att förstå hur beställningscentralerna då ska kunna fungera som avtalspart. Utgångspunkten måste vara att uppgifterna inte går att koppla till andra uppgifter som beställningscentralen har som gör att resenärerna kan identifieras. För att de personuppgifter som hör till beställningen inte ska sammanblandas med de uppgifter som ska samlas in i kontrollsyfte, är det viktigt att överväga vilka uppgifter som ska samlas in och att nödvändiga begränsningar klargörs. De begränsade rättsliga och praktiska förutsättningarna till sambearbetning som regeringen hänvisade till i propositionen som låg till grund för införandet av redovisningscentraler är inte för handen eftersom uppgifterna kommer att finnas i samma aktörs hand. Inspektionen delar inte utredningens uppfattning att vilka uppgifter som ska samlas in kan läggas fast i myndighetsföreskrifter eftersom det då inte går att bedöma om behandlingen enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen måste regleras i lag. Inspektionen framhåller att person- uppgiftslagen upphör att gälla i och med att EU:s nya dataskyddsför- ordning börjar tillämpas den 25 maj 2018. Transportstyrelsen menar att det är mest lämpligt att Skatteverket bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lagras och hur de ska överföras till verket. Svensk Kollektivtrafik understryker vikten av att bedöma EU:s dataskydds- förordning då det handlar om hantering av uppgifter som direkt eller indirekt kan röja sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar. Uber Sweden anser att föreskrivande myndighet inte ska föreskriva på vilket sätt uppgifterna ska samlas in utan att detta i stället bör lösas av marknaden själv. Samtrans framhåller att datamängden är kostnadsdrivande.

Prop. 2017/18:239 Skälen för regeringens förslag

Förekomsten av personuppgifter

I föregående avsnitt berördes frågan om vilka skyldigheter en tillstånds- pliktig beställningscentral ska ha. Beställningscentralen ska samla in och lagra sådana uppgifter som behövs för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Fråga uppkommer om vilka närmare uppgifter som Skatteverket ska kunna få tillgång till och som därför ska omfattas av beställningscentralernas skyldighet att samla in och lagra. Utredningen föreslår att denna fråga ska regleras i myndighetsföreskrifter med stöd av ett bemyndigande.

Av 1 § personuppgiftslagen (1998:204) följer att syftet med lagen är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Lagen har sin grund i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om behandling av det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Dataskyddsdirektivet syftar till att garantera en hög och i alla medlems- stater likvärdig skyddsnivå när det gäller enskilda personers fri- och rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter.

Den 27 april 2016 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), kallad EU:s dataskyddsförordning. Dataskyddsförordningen kommer från och med den 25 maj 2018 att ersätta det nuvarande dataskyddsdirektivet och utgöra grunden för generell personuppgiftsbehandling inom EU.

Utredningen framhåller att det inte finns skäl att samla in person- uppgifter om beställarna utan att uppgifterna ska avgränsas så att de endast avser sådant som Skatteverket behöver för sin kontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. De uppgifter som kommer att finnas i beställningscentralernas tillståndspliktiga verksamhet kommer således inte att innehålla uppgifter som direkt kan hänföras till en taxiresenär, som namn eller adress. Det står emellertid klart att det inte kan uteslutas att vissa av uppgifterna indirekt kommer att kunna hänföras till en resenär. Det är t.ex. tänkbart att uppgifter som en beställningscentral får tillgång till, men som inte ska samlas in, under viss begränsad tid tillsammans med de uppgifter som ska samlas in skulle göra det möjligt att ta reda på vem som gjort en viss taxifärd. Detta skulle emellertid förutsätta en sambearbetning av uppgifter från olika uppgiftssamlingar. En sådan sambearbetning torde vara en sådan behandling av personuppgifter som inte är förenlig med de ändamål för vilka personuppgifterna samlades in och som därmed är otillåten, se artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen.

De uppgifter som ska samlas in, som förvisso inte självständigt kommer att kunna härledas till en resenär, men som möjligen tillsammans med andra uppgifter kan göra det, anses vara personuppgifter. Till att börja med kan det konstateras att det av artikel 5.1 a i dataskyddsförordningen framgår att personuppgifter får behandlas om det är lagligt. Det är lagligt att behandla personuppgifter bl.a. om behandlingen är nödvändig för att

fullgöra en rättslig skyldighet, se artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.

Av lagförslagen framgår att beställningscentralen ska samla in och lagra sådana uppgifter som behövs för Skatteverkets skattekontroll. Vidare framgår att uppgifterna på Skatteverkets begäran ska lämnas ut till verket. Hanteringen av uppgifterna hos beställningscentralerna har således sin grund i en rättslig skyldighet. Behandlingen av uppgifterna är dessutom nödvändig eftersom det inte skulle gå att få ett tillräckligt bra underlag för skattekontroll av taxibranschen om de uppgifter som ska samlas in inte fick användas.

Datainspektionen riktar kritik mot utredningens förslag eftersom det inte gjorts någon utredning och analys av förslagets inverkan på den enskildes personliga integritet. Regeringen konstaterar att kritiken tar sin utgångs- punkt i att utredningen valt att överlämna detaljutformningen till föreskriv- ande myndighet. Detta innebär att det inte av utredningens lag- eller förordningsförslag framgår närmare vilka personuppgifter som kan komma att behandlas. Regeringen kan dock konstatera att det kommer att falla på den föreskrivande myndigheten att göra de överväganden om den personliga integriteten, inklusive 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen, som Datainspektionen efterlyser. Det kan, för övrigt i linje med Samtrans påpekande om datamängd, också förutsättas att föreskrivande myndighet kommer att begränsa kraven på vad som ska samlas in till vad som är nödvändigt för Skatteverkets intressen. Dessa intressen omfattar inte uppgifter om beställare och resenär.

Datainspektionen betonar särskilt vikten av att lagstiftningen klargör att personuppgifter som tas emot i samband med beställningen inte sammanblandas med dem som ska samlas in i kontrollsyfte. Regeringen kan konstatera att en beställning av ett köruppdrag med nödvändighet kommer att leda till att personuppgifter om resenären kommer att behandlas av beställningscentralen, t.ex. namn och adressuppgifter. Så är förstås fallet redan i dag och det har inte framkommit några indikationer på att verksamheten i redan befintliga beställningscentraler skulle vara oförenlig med skyddet av den personliga integriteten. Den behandlingen är nödvändig för att fullgöra avtalet med beställaren eller för att vidta åtgärder på begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås (artikel 6.1 b i dataskyddsförordningen). Det följer dessutom av artikel 5.1 e att beställningscentralen inte får förvara dessa uppgifter längre än nödvändigt för de ändamål för vilka de behandlas, dvs. genomförandet av körupp- draget samt eventuell efterföljande reglering av betalningen, t.ex. fakturer- ing. De uppgifter som kommer att behandlas i den nya tillståndspliktiga delen av beställningscentralens verksamhet bedöms därför inte kunna innebära någon nämnvärd försämring av skyddet för den personliga integriteten. Regeringen finner därför att det tämligen begränsade integritetsintrång som den föreslagna regleringen medför uppvägs av det starka allmänna intresset av att förbättra Skatteverkets skattekontroller och att innehavarna av taxitrafiktillstånd inte oriktigt undandrar sig att betala skatt.

Det kan i övrigt även konstateras att Skatteverket för en effektiv skattekontroll har intresse av uppgifter om innehavare av taxitrafiktillstånd men också om taxiförare. Vid kontroll av tillståndshavare utreder Skatteverket i första hand om tillståndshavarens uppgifter i exempelvis inkomst-, mervärdesskatte- och arbetsgivardeklarationer samt kontroll- uppgifter är korrekta. Vid en utredning av om tillståndshavarens lämnade

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 kontrolluppgifter omfattar alla förare är uppgift om förarnas identitet nödvändig. I de fall Skatteverket kan konstatera att det finns oredovisade inkomster är det av intresse att utreda om det finns helt eller delvis oredo- visade löner. I en djupare utredning av löneredovisningen krävs uppgift om förarnas identitet. På förarens taxiförarlegitimation finns en sexsiffrig förarkod. I ett taxifordon med taxameter ska förarkoden registreras vid start av ett körpass, finnas med på utskrifter av kvitton och körpass- rapporter från taxameterutrustningen och lagras hos den anlitade redo- visningscentralen för taxitrafik. Vad som ska lagras hos en tillståndspliktig beställningscentral för taxitrafik kommer att bestämmas i myndighets- föreskrifter, men det kan redan här konstateras att det är viktigt att förarkoden omfattas, så att Skatteverket kan identifiera de förare som utfört köruppdrag för tillståndshavaren. Uppgift om vilken person som har den aktuella förarkoden kan Skatteverket få tillgång till från Transport- styrelsen. Några personuppgifter om föraren utöver förarkoden är det därför inte nödvändigt att samla in till och lagra hos beställningscentralen.

Föreskrifter som får meddelas av regeringen

Med normgivningsmakt avses rätten att besluta om rättsregler, dvs. sådana regler som är bindande för enskilda och myndigheter och som gäller generellt. I regeringsformen kallas sådana regler föreskrifter. Norm- givningsmakten regleras huvudsakligen i 8 kap. regeringsformen, förkortad RF, och delas i första hand in i riksdagens primärområde, det s.k. primära lagområdet, och regeringens primärområde. Föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen genom förordning. Föreskrifter kan också, efter bemyndigande av riksdagen eller regeringen, meddelas av andra myndigheter än regeringen och av kommuner. Ett bemyndigande att meddela föreskrifter ska alltid ges i lag eller förordning (8 kap. 1 § RF).

Föreskrifter som ska meddelas genom lag är bl.a. föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna, under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (8 kap. 2 § första stycket 2 RF). Riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela sådana föreskrifter som avses i bl.a. 8 kap. 2 § första stycket 2. Föreskrifterna får dock inte avse, såvitt nu är av intresse, annan skatt än tull på införsel av varor (8 kap. 3 § RF).

När riksdagen delegerar normgivningsmakt till regeringen i ett visst ämne, kan riksdagen också medge att regeringen bemyndigar en förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter i ämnet (8 kap. 10 § RF). Vidare kan regeringen inom sitt primärområde delegera normgivningsmakt till myndigheter under regeringen och, med vissa undantag, till riksdagens myndigheter (8 kap. 11 § RF).

Till föreskrifter om skatt i den mening som detta uttryck används i 8 kap. RF hör inte enbart sådana bestämmelser om vem som är skattskyldig, på vad skatten ska utgå, skattesats och dylikt som direkt reglerar skattens tyngd och fördelning utan även de regler som gäller grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet (se prop. 1973:90 s. 302, RÅ 1987 ref. 21 och 1988 ref. 146). Är den enskilda bestämmelsen att hänföra till

grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet ses den som en Prop. 2017/18:239 föreskrift om skatt. Delegation är då inte möjlig.

Även om det rör sig om betungande föreskrifter får regeringen emellertid utan något bemyndigande från riksdagen med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 1 RF meddela föreskrifter om verkställighet av lag (verkställighetsföreskrifter).

Som framgått tidigare ska det i lag anges en skyldighet för tillståndspliktiga beställningscentraler att samla in och lagra uppgifter som behövs för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Dessa uppgifter ska samlas in av beställningscentralen själv och med hjälp av den särskilda utrustning för taxifordon som ska krävas för den nya kategorin av taxitrafik. De närmare bestämmelser som behövs för att precisera vilka uppgifter som ska samlas in kommer att ha karaktären av verkställighetsföreskrifter. I sådana föreskrifter kan det i detalj läggas fast vilka uppgifter som ska samlas in och lagras. I utredningens förslag finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter i ovan berörda frågor, se utredningens förslag till 31 § 4 LRT. Regeringen anser dock att det i stället ska införas en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela verkställighets- föreskrifter, jfr den nuvarande bestämmelsen i 2 a kap. 1 § tredje stycket TTL. Bestämmelsen ska i motsats till sin motsvarighet beträffande redovisningscentraler placeras i LRT eftersom den berör förhållanden som riktar sig mot beställningscentralen och inte innehavaren av taxitrafik- tillstånd.

Utredningen för ett resonemang om vilken myndighet som bör tilldelas uppgiften att meddela de nu aktuella föreskrifterna. Utredningen pekar då på likheter och skillnader i förhållande till LRT. Regeringen avser att överväga denna fråga i samband med kommande förordningsändringar.

5.2.3Skatteverkets rätt att få ut lagrad information

Regeringens förslag: En beställningscentral ska på begäran av Skatte- verket lämna ut sådana uppgifter som den är skyldig att lagra.

Om beställningscentralen inte följt Skatteverkets begäran senast inom en vecka, ska verket få förelägga centralen att lämna ut uppgifterna. Sådant föreläggande ska få förenas med vite.

En beställningscentral ska på begäran av polisman lämna ut uppgift om huruvida ett visst köruppdrag påbörjats efter beställning hos centralen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag till 24 § fjärde stycket LRT har dock ett vidare
tillämpningsområde. Redaktionella skillnader finns också.
Remissinstanserna: Ekobrottsmyndigheten menar att även deras rätt att
få ut uppgifter från en beställningscentral bör övervägas. Polismyndig-
heten menar att det är viktigt att den valda tekniska lösningen fort-
sättningsvis gör det möjligt att utföra de kontroller som i dag kan göras
med hjälp av taxameter.
Skälen för regeringens förslag: En redovisningscentral ska enligt 24 §
första stycket LRT på begäran av Skatteverket lämna ut sådana	43

Prop. 2017/18:239 taxameteruppgifter som centralen är skyldig att lagra. Det övergripande syftet med detta är att taxameteruppgifterna ska kunna användas i

	Skatteverkets skattekontrollerande verksamhet. Detta syfte gäller även för
	de tillståndspliktiga beställningscentralerna. För att uppnå syftet måste det
	vara möjligt för Skatteverket att enkelt kunna få ut de lagrade uppgifterna
	från beställningscentralen. Det bör också, liksom är fallet med redo-
	visningscentralerna, vara möjligt att hantera om en beställningscentral av
	ett eller annat skäl inte följer en begäran om utlämnande.
	Beställningscentralerna bör vara skyldiga att lämna ut sådana uppgifter
	som de är skyldiga att samla in och lagra. För att uppnå önskad effektivitet
	bör reglerna i 24 § andra stycket LRT om tidsfrist och Skatteverkets
	möjlighet att rikta ett med vite förenat föreläggande mot redovisnings-
	centralen ges en motsvarighet även för beställningscentraler. Däremot har
	utredningen inte föreslagit någon motsvarighet till uppgiftslämnandet
	enligt 24 § första stycket andra meningen och tredje stycket LRT om
	uteblivna överföringar av taxameteruppgifter. Regeringen kan inte heller
	se att en sådan motsvarighet behövs då det uppgiftslämnandet är knutet till
	taxameterförhållanden. Då regleringen föreslås motsvara den som gäller
	för redovisningscentraler bör den inarbetas i 24 § LRT.
	Utredningen har även föreslagit att polisman eller bilinspektör ska ha
	rätt att begära ut uppgifter som behövs för att kontrollera att en
	tillståndshavare som bedriver taxitrafik inom ramen för den nya kategorin
	gör det enligt gällande bestämmelser. Polismyndigheten tar också upp
	vikten av att den valda tekniska lösningen fortsättningsvis gör det möjligt
	att utföra de kontroller som i dag kan göras med hjälp av taxametern.
	Regeringen kan dock konstatera att detta förslag reser en del obesvarade
	frågor. Utredningen uttalar t.ex. att detta kan aktualiseras när en kontroll
	genomförs vid vägkanten men det framgår inte närmare hur man tänkt sig
	att utlämnandet ska ske, t.ex. om det ska kunna göras på plats och i så fall
	hur eller i efterhand. Vidare kommenteras inte varför det inte föreslås
	regler om tidsfrister och förelägganden som motsvarar dem som gäller för
	Skatteverket. I utredningens författningskommentar anges att kontrollen
	ska kunna avse att beställning verkligen skett från en tillståndspliktig
	beställningscentral och att någon betalning inte skett i fordonet.
	Regeringen kan inte se att beställningscentralen kan bidra till en kontroll i
	det sistnämnda fallet. Utredningen nämner också kontroller av den
	särskilda utrustningen för taxifordon men detta torde i första hand
	ankomma på de kontroller som avses i avsnitt 5.3.2. Frågan om huruvida
	det finns ett behov av sekretess hos den mottagande myndigheten motsvar-
	ande den som kommer att gälla hos Skatteverket enligt 27 kap. 1 §
	offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) berörs inte heller.
	Regeringen finner att utredningens förslag till 24 § fjärde stycket LRT
	inte är fullt ut färdigberett och därför inte bör genomföras. När det särskilt
	gäller frågan om huruvida beställning verkligen gjorts från en beställnings-
	central med tillstånd är dock bilden klarare. Beställningscentralen har
	tillgång till denna uppgift och den kan lämnas ut formlöst vid vägkanten
	genom ett telefonsamtal eller i efterhand på annat sätt. Uppgiften bedöms
	inte heller behöva någon sekretess. Den bedöms inte heller kräva sådana
	regler om tidsfrist och föreläggande som gäller för att effektivisera
	Skatteverkets begäran. Mot bakgrund av detta anser regeringen att en
44	beställningscentral på begäran av polisman ska lämna ut uppgift om

huruvida en viss färd påbörjats efter beställning hos en beställningscentral. Prop. 2017/18:239 Det är sedan möjligt att låta uppgiften lämnas vidare till en annan

myndighet, jfr 6 kap. 1 § taxitrafikförordningen (2012:238). Uppgiften är inte av den fordonstekniska arten att en bilinspektör bör kunna begära ut den.

Ekobrottsmyndigheten menar att även deras rätt att få ut uppgifter från en beställningscentral bör övervägas. Regeringen konstaterar att det för närvarande saknas tillräckligt underlag för att bedöma det lämpliga i en sådan ordning.

5.2.4Rätten för innehavaren av taxitrafiktillståndet att ta del av den lagrade informationen

Regeringens förslag: Beställningscentralen ska på begäran av en innehavare av taxitrafiktillstånd lämna ut uppgifter som tidigare samlats in och lagrats med stöd av lagen. Uppgifterna ska lämnas till tillstånds- havaren.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag innehåller dock en hänvisning till 25 § första stycket LRT.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Redovisningscentraler ska enligt 25 § LRT på begäran av en tillståndsinnehavare för taxitrafik lämna ut lagrade taxameteruppgifter som tidigare har överförts av tillståndshavaren till redovisningscentralen. Denna regel infördes eftersom innehavaren av taxitrafiktillståndet kan behöva tillgång till sina egna taxameteruppgifter för att fullgöra sina bokförings- och redovisningsskyldigheter.

Samma intresse gör sig även gällande för den tillståndshavare som kommer att bedriva taxitrafik utan taxameter i fordonen. Reglerna om en ny kategori av taxitrafik förändrar inte de skyldigheter en innehavare av taxitrafiktillstånd har enligt bokföringslagen (1999:1078) och därmed sammanhängande författningar. Tillståndshavarnas skyldigheter att bevara räkenskapsmaterial ska i och för sig gälla oberoende av en möjlig- het att få ut de uppgifter som lagras av beställningscentralen om den egna verksamheten. I vissa situationer kan det emellertid vara av betydelse för tillståndshavarna att få del av de lagrade uppgifterna för att de ska kunna fullgöra sin bokföringsskyldighet. Så kan vara fallet om bokföringen förkommit vid brand eller någon annan olyckshändelse. Det är också i övrigt en rimlig regel att tillståndshavaren ska kunna begära ut de uppgifter om sin egen verksamhet som Skatteverket kan få ut.

När det gäller redovisningscentralerna är skyldigheten knuten till taxa- meteruppgifter och dessa har ju en omedelbar koppling till innehavaren av taxitrafiktillståndet själv. Däremot finns ingen rätt för tillståndshavaren att få ut andra uppgifter, t.ex. uppgifter som bara rör redovisningscentralens egna angelägenheter. Den rågången är inte lika tydlig när det gäller beställningscentraler, eftersom dessa kommer att upparbeta en del kontrollinformation på egen hand, se avsnitt 5.1. Utredningen uttalar dock

Prop. 2017/18:239 i motivtexten att vad som avses är uppgifter om tillståndshavarens egen verksamhet. Även om detta skulle kunna sägas framgå av att den före- slagna regeln inleds med ordet ”motsvarande” finns det skäl att vara tydlig på denna punkt. Lagtexten bör därför kompletteras med en referens till tillståndshavarens egen verksamhet. Lagtekniskt blir detta enklast att åstadkomma genom att utforma en regel utan hänvisning till vad som gäller för redovisningscentraler.

Beställningscentraler bör sammanfattningsvis få en skyldighet som motsvarar den som gäller för redovisningscentraler. Frågan om huruvida innehavaren av taxitrafiktillståndet ska betala för att få ut uppgifterna från beställningscentralen får regleras i det civilrättsliga avtalet mellan till- ståndshavaren och centralen.

5.2.5Informationssäkerhet

Regeringens förslag: För tillstånd att driva en beställningscentral ska det krävas att insamling, lagring och utlämnande av sådana uppgifter som omfattas av beställningscentralens skyldigheter sker under sådana förhållanden som är ägnade att upprätthålla informationens säkerhet.

	Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	Utredningens förslag beskriver dock de uppgifter som avses med en annan
	hänvisning.
	Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
	(Swedac) menar att certifiering av utrustningen under ackreditering bör
	användas för att säkerställa integriteten hos de nya tekniska lösningarna
	och den information de innehåller. Sverige kommer att vara förpliktat att
	godkänna utländsk utrustning som motsvarar den som ska användas i
	beställningscentralen. Kommerskollegium välkomnar att kraven på alter-
	nativet till taxametern utgår från flexibla och teknikneutrala principer.
	Svenska Taxiförbundet framhåller vikten av att informationen inte kan
	manipuleras och tillstyrker att Transportstyrelsen ska meddela föreskrifter
	om kraven på utrustningen. Uber Sweden menar att frågan om huruvida
	certifiering ska användas bör överlämnas till beställningscentralerna
	själva. Halda anser att ett krav på certifiering kommer att förhindra
	innovationer. Utrustningen kommer inte att bli mer teknikneutral än en
	taxameter om den omfattas av föreskrifter och krav på certifiering.
	Skälen för regeringens förslag: Det måste ställas krav på informations-
	säkerhet i fråga om den tekniska utrustning som ska finnas hos den
	tillståndspliktiga beställningscentralen. De krav som ställs på informa-
	tionssäkerhet hos beställningscentralens utrustning bör i huvudsak
	motsvara de krav som ställs på den tekniska utrustning som krävs för att
	få driva en redovisningscentral. Hos en beställningscentral finns emellertid
	behov av ytterligare utrustning jämfört med hos en redovisningscentral. I
	en beställningscentral kommer nämligen en del av uppgifterna att
	upparbetas hos centralen själv snarare än att inhämtas från en taxameter
	eller annan utrustning i taxifordonet. Det är t.ex. frågan om uppgifter som
	genereras i samband med att beställarna av köruppdragen beställer och
	betalar för uppdragen. Detta slags uppgifter kommer inte att genereras av
46	den särskilda utrustningen för taxifordon.

Det bedöms vara lämpligt att ställa vissa funktionskrav på den utrustning som ska finnas i beställningscentralen för att nå upp till en rimlig nivå av informationssäkerhet. Med informationssäkerhet avses hur information som samlas in, lagras och lämnas ut ska skyddas så att dess konfiden- tialitet, riktighet och tillgänglighet inte kan påverkas av yttre faktorer med mindre än att det är spårbart. Informationssäkerheten är av stor betydelse för att uppgifterna ska kunna utgöra ett gott underlag för kontrollverk- samhet. Den är också betydelsefull för att uppgifter som kan betraktas som affärshemligheter och som kan betraktas som känsliga i övrigt inte ska komma i orätta händer.

De krav som ställs på redovisningscentraler i detta ämne i 9 § LRT ska därför gälla även för tillståndspliktiga beställningscentraler. Att utrust- ningen uppfyller de i lag och andra föreskrifter uppställda kraven ska, liksom är fallet när det gäller redovisningscentraler, vara en förutsättning för att en beställningscentral ska få tillstånd, se avsnitt 5.5. När det gäller redovisningscentraler är kravet knutet till taxameteruppgifter vilket inte är möjligt när det gäller beställningscentraler. Utredningen har föreslagit att bestämmelsen ska hänvisa till ett bemyndigande som regeringen ovan bedömt ska omarbetas till en upplysningsbestämmelse, se avsnitt 5.2.2.

Lagrådet anser att en hänvisning till 31 § andra stycket LRT inte framstår som ändamålsenlig med hänsyn till att det stycket är en upplysningsbestämmelse och menar vidare att vilken eller vilka bestämmelser som hänvisningen i stället ska avse bör övervägas under den fortsatta beredningen. Lagrådet anser också att oavsett vilka överväganden som görs bör styckets avslutande del kunna formuleras enligt följande ”… och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen sker under sådana förhållanden som är ägnade att upprätthålla informationens säkerhet.”.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning om hänvisningen. Den bör i stället göras till 23 a § LRT som utgör den materiella bestämmelse som upplysningsbestämmelsen hänvisar till. Av hänvisningens lydelse kommer att följa att den tar sikte på uppgifter som behövs för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Regeringen delar också Lagrådets uppfattning om styckets avslutande del.

Utredningen menar att utrustningen i beställningscentralen ska vara certifierad och föreslår att kravet tas upp i förordning, se förslaget till 6 § förordningen (2016:623) om redovisningscentraler för taxitrafik. Swedac men inte Halda stödjer detta förslag. Regeringen konstaterar att om ett sådant krav ska ställas ska det under alla förhållanden inte tas upp i lag och frågan berörs därför inte vidare. Regeringen konstaterar dock samtidigt att ett sådant krav ryms inom det bemyndigande som föreslås i 31 § 1 LRT eftersom det kommer att omfatta föreskrifter om krav som avses i 9 § LRT även när det gäller beställningscentraler.

Regeringen delar Swedacs uppfattning att Sverige i princip kommer att vara förpliktat att godkänna utländsk utrustning som motsvarar kraven på den nya särskilda utrustningen för taxifordon. Som anmärktes i avsnitt 5.2.2 ankommer det på regeringen att överväga frågan om vilken myndighet som ska utses till föreskrivande myndighet.

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 5.3

Innehavare av taxitrafiktillstånd och taxifordon

5.3.1Anslutning till en beställningscentral och särskild utrustning för taxifordon

Regeringens förslag: Den som har taxitrafiktillstånd och som bedriver taxitrafik med ett fordon som saknar taxameterutrustning ska från och med att fordonet anmälts för taxitrafik vara skyldig att ansluta det till en tillståndspliktig beställningscentral. Tillståndshavaren ska se till att taxifordonet är försett med särskild utrustning för taxifordon.

Tillståndshavaren ska till den myndighet som regeringen bestämmer anmäla den eller de beställningscentraler som varje fordon med särskild utrustning för taxifordon är anslutet till.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om särskild utrustning för taxifordon samt använd- ning och kontroll av sådan utrustning.

Den nuvarande regeln i lagen om redovisningscentraler för taxitrafik om skyldighet att överföra taxameteruppgifter ska förtydligas så att den uttryckligen bara omfattar taxifordon som är försedda med taxameter.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag har dock en delvis annan lydelse och placering av bemyndigandet samt en annan lydelse av rubriken till det nya kapitlet 2 b kap. taxitrafiklagen (2012:211), förkortad TTL. Utredningens förslag till 2 b kap. 2 § TTL innehåller orden ”och som saknar taxameterutrustning”. Redaktionella skillnader finns också.

Remissinstanserna: Datainspektionen framhåller att säkerhets- bestämmelserna i dataskyddslagstiftningen ska tillämpas på den person- uppgiftsbehandling som utförs. Beroende på riskerna för den avsedda behandlingen, t.ex. känsligheten hos de uppgifter som ska behandlas, ställs olika krav på de säkerhetsåtgärder som ska vidtas. Det kan vara nödvändigt att redan vid utformningen av funktionskraven beakta vilka tekniska och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga, t.ex. tekniska begränsningar som att endast nödvändiga uppgifter samlas in och lagras. Det kan ifrågasättas på vilket sätt positionering i realtid skulle vara nödvändig för de avsedda målen. Kommerskollegium välkomnar att förslagen utgått från flexibla och teknikneutrala principer. Skatteverket menar att en ny form av kontrollutrustning i kombination med att beställarens betalning ska göras till beställningscentralen ger verket förbättrade möjligheter till skattekontroll. De närmare kraven på utrustningen bör utformas av Trans- portstyrelsen. För det fall krav på certifiering då inte skulle krävas utan att det t.ex. skulle vara tillräckligt med s.k. tillverkardeklaration behövs en lagbestämmelse som gör det möjligt att förelägga en tillverkare att åtgärda en produkt som inte uppfyller föreskrivna krav. Transportstyrelsen anser att bemyndigandet om den särskilda utrustningen bör placeras bland de andra bemyndigandena i taxitrafiklagen. Styrelsen anser vidare att Skatte- verket är bäst lämpat att meddela sådana föreskrifter. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) framhåller att förslagen om

den särskilda utrustningen för taxifordon inte står i strid med EU:s

mätinstrumentdirektiv som visserligen innehåller krav på taxametrar men inga krav på att just sådana ska användas för att beräkna pris i taxitrafik. Sverige kommer i princip att vara förpliktat att godkänna utländsk utrustning som motsvarar den som ska användas i fordonen. Certifiering av utrustningen under ackreditering bör användas för att säkerställa integriteten hos de nya tekniska lösningarna. Trafikförvaltningen vid Stockholms läns landsting konstaterar att beskrivningen av den särskilda utrustningen i utredningen är otydlig. Utrustningen bör vara certifierad och plomberad. Svensk Kollektivtrafik menar att förslaget om särskild utrustning kopplat till beställningscentraler är ett moderniserande steg i rätt riktning i den del det riktar sig mot den kommersiella taximarknaden. Säkerheten för de tekniska lösningarna bör dock vara högre än i utredningens förslag. Även om detaljerna kan regleras i myndighets- föreskrifter så lämnar utredningens förslag över alltför mycket av ramarna till föreskrivande myndighet. Det saknas förslag om besiktning av den särskilda utrustningen. Svenska Taxiförbundet stöder införandet av en särskild kontrollanordning som ett alternativ till taxameter. Förbundet menar dock att utredningen är mindre väl underbyggd när det gäller närmare tekniska beskrivningar om hur alternativet ska utformas. Teknikneutralitet är vällovligt men skapar också osäkerhet om praktiska förhållanden. Uber Sweden menar att någon teknisk utrustning i fordonen inte behövs. Den tekniska regleringen bör inte göras alltför detaljerad utan detta bör i stället överlämnas till aktörerna eftersom det annars kan hindra tekniska innovationer. Samtrans anser att det bör vara upp till respektive beställningscentral att avgöra vilka tekniska lösningar som ska användas eftersom tillsyn kan säkerställa att kraven uppfylls. Halda menar att utredningen i alltför liten utsträckning tar ställning till de närmare tekniska kraven på den särskilda utrustningen. Innan arbetet med en ny teknisk lösning går vidare bör införandet av redovisningscentraler utvärderas. Halda menar också att det tillför en onödig komplexitet om det är tillåtet att fordonet är anslutet till flera beställningscentraler samtidigt.

Skälen för regeringens förslag: Som beskrivits tidigare ska beställningscentralerna utgöra ett led i en förbättrad skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Även redovisnings- centralerna för taxitrafik infördes i detta syfte. En taxameter som används på föreskrivet sätt innehåller uppgifter som avspeglar den verkliga omsättningen. Redovisningscentralerna infördes därför för att säkra Skatteverkets tillgång till taxameteruppgifterna. Beställningscentralerna ska uppfylla en liknande funktion när det gäller taxifordon som saknar taxameterutrustning. De uppgifter som behövs för skattekontroll av taxiverksamhet utan taxameterutrustning bör vara lika lätta att komma åt som uppgifter som härrör från taxiverksamhet med taxameterutrustning.

Ett led i skattekontrollen av taxibranschen är att granska taxifordonens användning. Utredningen bedömer det som uteslutet att kunna göra det utan att det finns någon form av teknisk utrustning i taxifordonet som registrerar längden på körsträckor samt tidpunkter. Regeringen delar bedömningen men anser att det i sammanhanget är tillräckligt att utrust- ningen registrerar uppgifter som motsvarar fordonets vägmätarställning samt tidpunkter, se även avsnitt 5.1 om förarkod och registreringsnummer. Regeringen konstaterar under alla förhållanden att taxifordon som inte har taxameterutrustning ska ha särskild utrustning för taxifordon. Regeringen

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 anser därför att det ska införas en skyldighet för den som har taxitrafiktillstånd och bedriver taxitrafik med ett fordon som saknar taxameterutrustning att ansluta fordonet till en tillståndspliktig beställningscentral. Skyldigheten ska inträda från och med att fordonet anmälts för taxitrafik, jfr 4 kap. 2 § taxitrafikförordningen (2012:238), förkortad TTF. För att underlätta Skatteverkets tillgång till insamlade och lagrade uppgifter om taxiverksamheten ska tillståndshavaren anmäla till den myndighet som regeringen bestämmer vilken eller vilka beställnings- centraler taxifordonen med särskild utrustning för taxifordon är anslutna till.

Svenska Taxiförbundet menar att utredningen är bristfällig i fråga om närmare tekniska beskrivningar om hur den särskilda utrustningen för taxifordon ska utformas. Svensk Kollektivtrafik och Halda framför liknade synpunkter. I fråga om de närmare funktionskraven uttalar utredningen i avsnittet om den särskilda utrustningen för taxifordon (avsnitt 8.7) följande:

De närmare funktionskraven för särskild utrustning för taxifordon bör framgå i myndighetsföreskrift. Utifrån de tekniska förutsättningar som finns i dag kan det hållas för visst att den tekniska utrustningen som ska utgöra särskild utrustning för taxifordon ska vara fast monterad i taxifordonet. Om utrustningen kan förflyttas från fordonet kan underlaget för kontroll lättare bli felaktigt redovisat. För att undvika att utrustningen manipuleras bör det även övervägas om tekniken ska plomberas och/eller krypteras. I bestämmelsen framgår att regeringen eller bemyndigad myndighet får föreskriva om särskild utrustning för taxifordon. Detta innebär att det vid en teknisk utveckling där en sådan utrustning knuten till fordonet inte är nödvändig så behöver heller inte sådana föreskrifter meddelas.

Regeringen konstaterar att det alltså får bli en fråga för föreskrivande myndighet att lägga fast de närmare tekniska funktionskraven. Eftersom de närmare kraven ännu inte lagts fast gäller detsamma även vilken närmare teknisk kontroll som ska krävas, t.ex. certifiering eller sådan tillverkardeklaration som Skatteverket tagit upp. Det bedöms dock ogörligt att gå händelserna i förväg med sådana lagbestämmelser om förelägganden som Skatteverket tagit upp. Regeringen anser att det bör införas ett bemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om nu berörda förhåll- anden.

Utredningen har föreslagit ett sådant bemyndigande, se utredningens förslag till 2 b kap. 3 § TTL. När utredningen använder bemyndigandet i sitt förslag till 8 kap. 2 a § TTF anges inte något om fastsättning, installation, plombering och besiktning som det gör i motsvarande regler- ing om taxametrar, se 5 kap. 1 och 3 §§ samt 8 kap. 1 § TTF. Utredningen uttalar dock i betänkandets avsnitt 7, om de tekniska möjligheterna att kontrollera taxi, att byte, besiktning, montering och plombering av kontrollutrustning är minst lika viktigt att beakta som kostnaden för inköp. Paragraferna om taxametrar har meddelats med stöd av bemyndigandet i 7 kap. 3 § 2 TTL som synes ha använts som utgångspunkt för förslaget till 2 b kap. 3 § TTL. Regeringen anser att bemyndigandet bör utformas i närmare anslutning till 7 kap. 3 § 2 TTL för att det tydligt ska omfatta föreskrifter i samma frågor som när det gäller taxametrar som beskrivits ovan men också i frågor om certifiering och liknande.

Med stöd av detta bemyndigande blir det möjligt för föreskrivande myndighet att beakta sådana önskemål om teknisk säkerhet och besiktning som Svensk Kollektivtrafik för fram. Regeringen delar Transport- styrelsens uppfattning att bemyndigandet bör placeras tillsammans med de andra bemyndigandena i 7 kap. TTL.

Det kan konstateras att Uber Swedens och Samtrans önskemål om att låta aktörerna själva hantera detaljerna i de tekniska kraven sätter fokus på en avvägning som föreskrivande myndighet kommer att behöva göra. Om den tekniska kravbilden lämnar alltför stort utrymme till särlösningar, finns dock en risk att tillsynen kan försvåras. Regeringen delar inte Haldas åsikt att arbetet med en ny teknisk lösning bör ske först sedan införandet av redovisningscentraler utvärderats.

Regeringen kan också konstatera att Datainspektionens påpekanden om funktionskrav och säkerhetsåtgärder är sådana som kommer att behöva beaktas av föreskrivande myndighet. Regeringen finner dock skäl att redan här särskilt ta upp inspektionens påpekande om positionering i realtid. Inledningsvis nämndes att utredningen menar att registrering av längden på körsträckor torde vara nödvändigt. Regeringen bedömer dock att det är tillräckligt med uppgifter som motsvarar fordonets vägmätarställning samt tidpunkter. Inget av dessa alternativ innefattar emellertid något behov av att samla in och lagra uppgifter om positionering, än mindre i realtid. Fordonets positioner kan visserligen komma att användas för att beräkna sträckor men det finns alltså ingen anledning att samla in och lagra sådana uppgifter.

Frågan kan även ses mot bakgrund av vad Swedac anfört om Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (mätinstrumentdirektivet). Swedac har framhållit att förslagen om den särskilda utrustningen för taxifordon inte står i strid med mätinstrumentdirektivet som visserligen innehåller krav på taxametrar men inga krav på att just sådana ska användas för att beräkna pris i taxitrafik. Regeringen konstaterar att mätinstrumentdirektivets definition av en taxameter innefattar en anordning som mäter tid och beräknar avstånd men den förutsätter också att anordningen beräknar färdavgift baserat på dessa förhållanden. Eftersom priset för taxitjänsten inte ska beräknas med hjälp av den särskilda utrustningen för taxifordon kommer mätinstrumentdirektivets regler om taxametrar inte att vara tillämpliga på den. Regeringen delar Swedacs uppfattning att Sverige i princip kommer att vara förpliktat att godkänna utrustning från andra EU-länder som motsvarar kraven på den nya särskilda utrustningen för taxifordon.

För det fall uppgifter som motsvarar vägmätarställningen kommer att upparbetas med hjälp av positioneringsteknik finns skäl att kräva att den särskilda utrustningen inte kan lagra eller överföra några slags position- eringsuppgifter till beställningscentralen. I linje med Datainspektionens påpekande om säkerhetsåtgärder kan det finnas skäl att införa en sådan begränsning i förordning eller myndighetsföreskrift med stöd av bemyn- digandet som föreslås i 7 kap. 4 § TTL.

Regeringen anser att orden ”och som saknar taxameterutrustning” i utredningens förslag till 2 b kap. 2 § TTL ska utgå. Det finns annars en risk att formuleringen uppfattas som ett stöd för att det ska vara tillåtet att utrusta ett taxifordon med såväl taxameter som särskild utrustning för

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 taxifordon, se vidare avsnitt 5.7. När det gäller Haldas kritik mot möjligheten att vara ansluten till flera beställningscentraler noterar regeringen att Skatteverket inte fört fram samma invändning och finner därför inte skäl att ändra utredningens förslag i denna del.

Nu berörda nya paragrafer bör tas in i ett nytt kapitel, 2 b kap., i TTL. Vidare ska 2 a kap. 1 § första stycket TTL ändras så att det bara är tillämpligt på redovisningscentraler. Som anmärktes i avsnitt 5.2.2 ankommer det på regeringen att överväga frågan om vilken myndighet som ska utses till föreskrivande myndighet.

5.3.2Kontroll av särskild utrustning för taxifordon

Regeringens förslag: Paragrafen i fordonslagen om vilka slags kontroller den lagen innehåller bestämmelser om ska kompletteras med kontroll av den nya särskilda utrustningen för taxifordon och kontroll av användningen av sådan utrustning.

Sådana vägkontroller av taxametern som får utföras av en polisman eller bilinspektör i fordon som används i taxitrafik med taxameter ska gälla även för fordon som är försedda med särskild utrustning för taxifordon.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Redaktion- ella skillnader finns dock.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: För att säkerställa att den nya särskilda utrustningen för taxifordon uppfyller de krav som kommer att ställas på den även sedan den tagits i bruk bör det införas vissa kontrollmöjligheter. Liksom utredningen finner regeringen att det bör införas bestämmelser om kontroll av utrustningen i fråga om montering, funktion och användning. Det bör ske genom att sådana s.k. vägkontroller beträffande taxametrar som regleras i fordonslagen (2002:574) görs tillämpliga även på den nya särskilda utrustningen för taxifordon. Detta föranleder ändringar av 1 kap. 1 § och 2 kap. 14 § fordonslagen.

Vägkontroll kommer då att kunna användas för att kontrollera att den särskilda utrustningen för taxifordon uppfyller sådana krav som ställs på den enligt sådana föreskrifter som kan meddelas enligt förslaget till 7 kap. 4 § TTL. Vilka förhållanden i fråga om utrustningen som kontrollerna ska omfatta kan alltså inte anges närmare här, utan kommer att framgå av föreskrifterna.

5.3.3Straffbestämmelser

Regeringens bedömning: Befintliga straffbestämmelser i taxitrafik- lagen kommer även att vara tillämpliga på taxiverksamhet som bedrivs med fordon som har särskild utrustning för taxifordon.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte Prop. 2017/18:239 mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen gör bedömningen att det inte finns skäl till någon särreglering av straff när det gäller dem som har taxitrafiktillstånd och driver taxiverksamhet med fordon med särskild utrustning för taxifordon eller förare som kör sådana fordon. De straffbestämmelser som redan finns i TTL är tillämpliga även på dem. Utredningen lämnar dock ett förslag till en straffbestämmelse i TTF när det gäller en tillståndshavare eller förare som använder ett fordon i strid med vad som föreskrivits i förordningen om särskild utrustning för taxifordon. Regeringen delar utredningens utgångspunkter. Till exempel är straffreglerna om olaga taxitrafik i 5 kap. 1–2 §§ TTL tillämpliga på alla som bedriver taxitrafik utan taxitrafiktillstånd.

Fråga uppkommer om vad som ska gälla för den som har taxitrafik- tillstånd och verkar inom ramen för den nya kategorin av taxitrafik men som utför köruppdrag från en annan beställningscentral än den som tillståndshavaren har anmält, jfr 2 b kap. 2 § TTL. Utredningen har inte föreslagit någon straffregel för det regelbrottet men det kan å andra sidan konstateras att ett sådant regelbrott kan aktualisera återkallelse eller varning enligt 4 kap. 1 § TTL. Det kan i sammanhanget också framhållas att en innehavare av taxitrafiktillstånd som verkar i den nya kategorin och som överhuvudtaget inte ansluter sina fordon till en beställningscentral, jfr 2 b kap. 1 § första stycket TTL, eller inte anmäler en beställningscentral, jfr 2 b kap. 2 §, också kan komma att riskera återkallelse eller varning enligt 4 kap. 1 § TTL.

5.3.4Privat användning av taxifordon

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att förhindra privat användning av taxifordon med särskild utrustning för taxifordon. Det finns inte heller skäl att förhindra användning av sådana fordon i annan näringsverksamhet.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens. Utredningen tar dock inte upp frågan om användning i annan närings-
verksamhet.
Remissinstanserna: Uber Sweden tillstyrker bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen tar upp frågan om
privat användning av taxifordon och redovisar bl.a. följande över-
väganden:
I kommittédirektivet framgår att det bör övervägas om privat användning av
taxifordon ska förbjudas avseende de fordon som inte har taxameterutrustning.
Som noterats i kapitlet om taximarknaden (kapitel 5) har många taxiföretag endast
något eller ett fåtal fordon. Företrädarna för dessa taxiföretag använder ofta
taxifordonen även som sina privata fordon. Det innebär att frågor om beskattning
för bilförmån samt för drivmedelsförmån uppkommer.
Om taxifordon får användas privat kan det vara förenat med en risk att fordonet
används i svarttaxiverksamhet vilket i sin tur kan vara svårt att kontrollera. Med
nu föreslagen reform kommer Skatteverket att få kontrollinstrument som bidrar till
en mer effektiv skattekontroll. Detta torde innebära att risken för att undkomma en	53

Prop. 2017/18:239 korrekt beskattning minskar. Det är dessutom viktigt att optimera användningen av befintliga resurser. Det är inte kostnadseffektivt för den som bedriver taxi-

verksamhet att bara kunna använda fordonet inom arbetstid. Det är heller inte önskvärt ur ett miljöperspektiv att införa en regel som förhindrar privat användning av taxifordon och därigenom bidra till att fler antal fordon måste användas. Trots risken att fordonen används i svarttaxiverksamhet anser därför utredningen att det inte finns tillräckliga skäl för att hindra privat användning av dem.

Regeringen instämmer i huvudsak med utredningens överväganden och finner att det för närvarande inte bör införas något förbud mot sådan användning som beskrivs ovan. Regeringen vill även lägga till att det inte heller finns skäl att förhindra användning i annan näringsverksamhet.

5.3.5Omhändertagande av registreringsskylt

Regeringens förslag: Bestämmelsen i taxitrafiklagen om att en särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i taxitrafik får tas om hand av en polisman ska ändras så att den inte innefattar något undantag för fordon med dispens från taxameterkravet. Den ska också kompletteras med en regel som innebär att en särskild registreringsskylt får tas om hand av polisman om fordonets särskilda utrustning för taxifordon inte uppfyller de krav som gäller för den.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Redaktion- ella skillnader finns dock.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget.

Skäl för regeringens förslag: En av följderna av det nu aktuella förslaget är att möjligheten till undantag från kravet på taxameter ska avskaffas. Detta kommer att ske genom att 5 kap. 1 § TTF tas bort. Detta leder till att alla fordon som omfattas av taxitrafiklagstiftningen kommer att ha en särskild registreringsskylt (taxiskylt) eller personlig fordonsskylt.

Av 5 kap. 8 § TTL följer att en särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i taxitrafik enligt TTL och som inte undantagits från skyldigheten att ha taxameter får tas om hand av en polisman om ett antal olika alternativa förutsättningar är uppfyllda. Utredningen menar att bestämmelsen behöver justeras så att den inte längre lämnar utrymme för något undantag för fordon som undantagits från skyldigheten att ha taxameter. Regeringen finner den ändringen vara följdriktig.

I avsnitt 5.8 tas frågan om s.k. hyrverkstrafik upp och där sägs att det bör vara möjligt för taxifordon i den nya kategorin av taxi att använda sig även av vanliga registreringsskyltar utan kännetecken för taxi. För det fall en särskild registreringsskylt valts så kommer denna skylt att kunna omhändertas men inte om en vanlig registreringsskylt valts. Omhänder- tagande av en vanlig registreringsskylt i dessa fall skulle medföra att fordonet inte skulle kunna användas privat vilket enligt regeringens bedömning skulle föra för långt. Det kan i sammanhanget noteras att utredningens förslag till ändring av 7 kap. 2 § TTF om straff för den som

Prop. 2017/18:239 5.4	Beställningscentralens verksamhet
5.4.1	Definition och betalning

Regeringens förslag: Med en tillståndspliktig beställningscentral ska avses en verksamhet som består i att ta emot beställningar och betalningar samt att fördela köruppdrag mellan innehavare av taxitrafiktillstånd. Därutöver ska centralen samla in, lagra och lämna ut uppgifter om sådana förhållanden som nyss angavs och uppgifter från sådan särskild utrustning för taxifordon som ska krävas för taxifordon som saknar taxameterutrustning.

Beställningar och betalningar av köruppdrag som utförs av taxifordon som saknar taxameterutrustning ska bara få göras till en tillståndspliktig beställningscentral för taxitrafik. Betalningen ska göras till den beställ- ningscentral som tagit emot beställningen och fördelat köruppdraget till tillståndshavaren. Betalningen ska inte få göras genom förarens eller tillståndshavarens medverkan.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningens förslag innehåller en regel om att beställningscentraler inte ska vara skyldiga att ta emot betalningen i sedlar eller mynt. Utredningen använder vidare orden ”taxiföretag” i stället för ”innehavare av taxitrafiktillstånd” och ”transportuppdrag” i stället för ”köruppdrag” i lagtextens lydelse. Vidare saknar utredningens förslag ett förtydligande om att betalningen ska göras till den beställningscentral som tagit emot beställningen och fördelat köruppdraget. Redaktionella skillnader finns också.

Remissinstanserna: Trafikanalys framför att utredningen inte ana- lyserat om förbudet mot kontant betalning i fordonet kan leda till tillgänglighetsbrister om den nya kategorin av taxitrafik blir dominerande. Detsamma gäller förhållandet att fordonen måste beställas i förväg, som kan leda till en minskning av möjligheterna till sådan spontan och snabb persontransport som taxitrafik med taxameter kan erbjuda. Svenska Taxiförbundet framhåller att frånvaron av kontanthantering i fordonet får en säkerhetshöjande effekt.

Skälen för regeringens förslag

Definition

Beställningscentralerna kommer att ha en funktion som på många sätt påminner om redovisningscentraler för taxitrafik när det gäller att samla in, lagra och lämna ut uppgifter. Beställningscentralen ska dessutom ha till uppgift att ta emot beställningar och betalningar samt fördela köruppdrag mellan innehavare av taxitrafiktillstånd som har taxifordon som är anslutna till den. Fordonen ska vara utrustade med särskild utrustning för taxifordon. Dessa frågor har berörts i avsnitt 5.1, 5.2.1 och 5.3.1. Regeringen bedömer att det i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik, förkortad LRT, bör införas en definition av vad som ska avses med en beställningscentral som ger uttryck för detta. Regeringen

anser att ordet ”transportuppdrag” i utredningens förslag till lagtext i 2 § LRT, ska ersättas med ”köruppdrag, jfr avsnitt 5.1.

Utredningen har i och för sig på ett ställe lämnat det öppet om det alls ska föreskrivas om särskild utrustning för taxifordon. Detta kan framstå som motsägelsefullt eftersom det lämnas författningsförslag som förutsätter att sådan utrustning ska finnas, se förslagen i 2 b kap. taxitrafik- lagen (2012:211), förkortad TTL. Regeringen är dock av uppfattningen att reformen förutsätter att krav på en särskild utrustning för taxifordon införs när det gäller den nya kategorin av taxitrafik.

Betalning av köruppdrag

Möjlighet till betalning i ett taxifordon utgör i sig själv en risk för svart- taxiverksamhet och därmed skatteundandragande. I utredningen antecknas följande exempel som ett sätt att undanhålla intäkter genom att ha flera betalterminaler i ett taxifordon. Den ena betalterminalen är kopplad till ett konto vars inkomster sedermera redovisas och deklareras på ett korrekt sätt. Den andra betalterminalen är däremot kopplad till ett annat konto och betalningar till det kontot redovisas och deklareras inte. Likaså kan hantering av kontanter i fordonen innebära en risk att föraren inte uppger att den utförda körningen ägt rum och behåller kontanterna utan redovisning eller deklaration.

För att undvika sådana situationer bör inte innehavarna av taxitrafik- tillståndet eller förarna hantera betalningen. Detta kan innebära praktiska svårigheter för vissa aktörer men torde minska risken för skatteundan- dragande och skapar samtidigt en tydlig rågång mellan de två olika kategorierna av taxitrafik. Det bör därför i 2 b kap. 3 § TTL införas en regel som innebär att beställningar och betalningar av köruppdrag som utförs av taxifordon med särskild utrustning bara får göras till en tillståndspliktig beställningscentral för taxitrafik. Utredningens förslag bör förtydligas så att det uttryckligen anges vilken beställningscentral som ska ha betalningen.

Utredningens förslag till lagtext anger också att betalning inte ska få göras genom medverkan från föraren eller innehavaren av taxitrafik- tillståndet. Fråga uppkommer bland annat om vad som ska gälla vid betalning med hjälp av kortläsare som finns i fordonet. Skulle kortläsaren vara kopplad till taxiförarens eget konto uppfylls inte kravet på att betalning ska göras till beställningscentralen. Om kortläsaren är ansluten till beställningscentralen kan det vara svårt för den som ska betala att veta om så verkligen är fallet.

Regeringen bedömer att reformens bakomliggande intressen blir bäst tillgodosedda om betalningar som görs i eller i anslutning till fordonet och som kräver utrustning som tillhandahålls av föraren eller tillståndshavaren inte tillåts. All betalning ska alltså göras till beställningscentralen efter anvisning till beställaren från centralen utan förarens eller tillstånds- havarens medverkan. Detta innebär däremot inte något hinder mot att en beställare, som genom avtal med beställningscentralen valt en elektronisk betalform, verkställer sin betalning i fordonet under färden, så länge detta sker helt utan förarens eller tillståndshavarens medverkan. Det skulle exempelvis kunna vara nödvändigt för en resenär att göra en sådan betalning via sin mobiltelefon enligt avtalet med beställningscentralen för

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 det fall en resplan justeras under färden och ett tilläggsbelopp därför ska betalas. Det finns sammanfattningsvis många andra alternativ än kort- läsare i fordonet som medger en enkel betalning, t.ex. faktura, att ett betalkort registrerats hos beställningscentralen från vilket betalning dras eller annan elektronisk betalning.

I sammanhanget kan det också anmärkas att detta också innebär att betalning av eventuella egenavgifter vid särskilda persontransporter eller kollektivtrafikresor med taxifordon inte heller kan göras genom förarens eller tillståndshavarens medverkan. Det är fullt möjligt för den som upphandlar köruppdraget att lösa den frågan på annat sätt än att taxiföraren ska ta emot egenavgiften, t.ex. med hjälp av faktura.

Den nya kategorin av taxitrafik kommer alltså att kännetecknas av att den som beställer ett köruppdrag träffar en överenskommelse med beställningscentralen om uppdraget och dess närmare villkor. Därefter ska beställaren betala det överenskomna priset till beställningscentralen. Detta innebär att det är beställningscentralen som i förhållande till beställaren svarar för att köruppdraget utförs i enlighet med överenskommelsen, även om det i praktiken är en innehavare av taxitrafiktillstånd som utför uppdraget.

Det blir således beställningscentralen som säljer köruppdraget. Vid reklamation och andra liknande frågor är det därför till beställnings- centralen som beställaren ska vända sig. Om någon i dag stoppar en taxi på gatan för ett köruppdrag torde det inte vara ovanligt att resenären efteråt inte vet vilken innehavare av taxitrafiktillstånd som utförde transporten. Vid beställning via en beställningscentral kan beställaren lättare hålla sig till ett visst varumärke, vilket torde göra reklamationer enklare. Det kommer sannolikt även att leda till att beställningscentralen har ett incitament att se till att köruppdraget utförs väl. På detta sätt kan därför konsumenternas ställning komma att stärkas. I det sammanhanget finns också skäl att nämna den av Svenska Taxiförbundet nämnda säkerhets- höjande effekt som frånvaron av kontanthantering i taxifordonet innebär.

Det kan på goda grunder antas att beställningscentralerna inte kommer att vilja hantera kontanta betalningar. Kontant betalning kommer att vara mycket opraktiskt eftersom beställningscentralen bara i undantagsfall kommer att vara belägen i närheten av beställaren. Det ovan berörda kravet på att betala till beställningscentralen medför att det blir mycket opraktiskt att betala kontant. Merparten av alla betalningar skulle därför under alla förhållanden ske på annat sätt.

Lagrådet invänder mot lagrådsremissens förslag om att beställnings- centralen inte ska vara skyldig att ta emot betalning i sedlar eller mynt och uttalar att det utgör ett avsteg från 5 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, att sedlar och mynt som ges ut av riksbanken är lagliga betalningsmedel. Lagrådet förordar att den aktuella bestämmelsen utgår och uttalar att de praktiska konsekvenserna av detta torde vara begränsade. Regeringen delar Lagrådets uppfattning och den nu aktuella regeln bör därför utgå. Trafikanalys synpunkt faller därmed.

Det kan i sammanhanget framhållas att parterna i stället kan avtala om vilket betalningsmedel som ska användas, jfr 7 § lagen (1936:81) om skuldebrev. Beställningscentralerna kan därför genom standardvillkor i avtalet om köruppdrag undanröja de praktiska svårigheterna på egen hand.

5.4.2

Fast pris och bevis om pris

Prop. 2017/18:239

Regeringens förslag: Vid taxitrafik med ett fordon som är försett med särskild utrustning för taxifordon ska ett fast pris anges av beställnings- centralen innan köruppdraget påbörjas. Priset ska avse viss i förväg fastställd färd eller viss tid som fordonet ska stå till beställarens förfogande.

Beställningscentralen ska vara skyldig att före färden till beställaren lämna ett bevis om priset och den överenskomna färden eller den tid under vilken fordonet står till förfogande.

Om ett köruppdrag ändras efter att det påbörjats, ska beställnings- centralen så snart som möjligt och innan köruppdraget avslutats, upp- datera beviset.

Detta ska inte gälla i fråga om taxitrafik som omfattas av lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor, lagen om riksfärdtjänst, lagen om färdtjänst, kollektivtrafiklagen och skollagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag anger att beviset ska vara skriftligt. Utredningens förslag innehåller en särskild definition av samhällsbetalda resor som regeringen i stället inarbetat i den relevanta bestämmelsen. Utredningen använder uttrycket samhällsbetalda resor i stället för särskilda person- transporter och sådan kollektivtrafik som utförs med taxifordon. Utredningens förslag anger inte heller till vem beviset ska lämnas och saknar också en regel om situationer där köruppdraget ändras sedan det påbörjats. Utredningens förslag använder ordet passageraren i stället för beställaren. Redaktionella skillnader finns också.

Remissinstanserna: Tillväxtverket anser att fasta priser underlättar prisjämförelser. Konsumentverket är positivt till fasta priser då det ökar pristryggheten för konsumenten. Trafikanalys menar att definitionen av samhällsbetalda resor är ofullständig då den saknar anropsstyrd trafik med buss och sjötaxi och att undantaget skulle omfatta ”kollektivtrafik och taxitrafik i avtal med det allmänna”. Trafikanalys menar att ett fast pris leder till s.k. suboptimering eftersom ett sådant pris måste ta höjd för risken att kostnaden blir högre än intäkten. Detta innebär dyrare resor. Svensk Kollektivtrafik saknar ett kundperspektiv på frågan om kvitto för resenärer som inte vill hantera elektroniska kvitton. Svenska Taxiförbundet tillstyrker utredningens förslag om fast pris då det bidrar till pristrans- parens. När det gäller skriftligt bevis bör dock ordet färden bytas ut mot slutdestination eftersom färden i meningen färdväg saknar betydelse vid fast pris. Samtrans menar att definitionen även behöver omfatta skolskjuts, handikappomsorgsresor och äldreomsorgsresor. Lunds universitet ställer sig bakom definitionen av samhällsbetalda resor. Mora kommun tillstyrker undantaget från kravet på fast pris m.m. för samhällsbetalda resor.

Prop. 2017/18:239 Skälen för regeringens förslag

Fast pris och bevis om pris

En av taxameterns huvudfunktioner är att försäkra resenären om att priset beräknas på ett korrekt sätt. I den nya kategorin av taxi ska det inte krävas något mätinstrument i fordonet som löpande räknar upp priset. För att kompensera beställarens och resenärernas intresse i detta avseende föreslår utredningen att det införs ett krav på ett fast pris och att uppgift om detta pris lämnas före färden. Priset ska avse en viss i förväg fastställd färd eller en viss tid som taxifordonet står till beställarens förfogande. Det saknas också behov av prisinformationsdekal.

Det får ur konsumentperspektiv också anses vara viktigt att det finns en dokumentation av avtalets centrala innehåll. Det finns annars en risk för bevissvårigheter och otydlighet i fråga om vad som har överenskommits. Det bör därför införas en skyldighet för beställningscentralen att innan köruppdraget påbörjas lämna ett bevis om avtalets centrala innehåll, nämligen priset och den överenskomna färden eller den tid under vilken fordonet ska stå till förfogande. Ett bevis om detta ska därför lämnas. Regeringen konstaterar att det av utredningens förslag till lagtext inte framgår till vem beviset ska lämnas. Beställaren och resenären är ofta samma fysiska person men behöver inte vara det. Regeringen är av uppfattningen att beviset ska lämnas till beställaren och lagtexten ska därför förtydligas i detta avseende.

Flera remissinstanser, t.ex. Tillväxtverket, Konsumentverket och Svenska Taxiförbundet, är positiva till förslaget om ett fast pris. Trafik- analys menar dock att ett krav på fast pris leder till högre priser. Regeringen konstaterar under alla förhållanden att ett fast pris utgör en viktig rågång mellan de två kategorierna av taxitrafik och om det leder till dyrare köruppdrag kommer taxifordon med taxameter att gynnas.

Utredningen föreslår att beviset ska vara skriftligt och uttalar att med skriftligt bevis kan avses bevis på papper, sms, fax eller e-post. Lagrådet menar att uttrycket ”skriftligt bevis” inte bör användas i den föreslagna lagtexten, jfr 2 kap. 17 § TTL där det endast talas om ”bevis”. Regeringen delar Lagrådets uppfattning och har även i övrigt vid utformningen av lagtexten i 2 b kap 4 § TTL beaktat synpunkter som Lagrådet har lämnat. Bevisets närmare utformning kan regleras i myndighetsföreskrifter.

Vidare har utredningen valt uttrycket ”den överenskomna färden” i författningstexten. Svenska Taxiförbundet anser dock att ”den överens- komna slutdestinationen” skulle vara att föredra. Av utredningens motiv framgår att den med färd avser en resa mellan en startpunkt och en slutdestination. Båda förhållandena bör framgå av beviset. Regeringens uppfattning är att ordet köruppdrag ska användas när såväl färd som en avtalad tid avses. Det kan noteras att ordet färd också används i 2 kap. 17 § TTL.

Fråga uppkommer om vad som ska gälla i fråga om det fasta priset om en resenär behöver ändra sin resplan sedan köruppdraget påbörjats och priset därför måste justeras, t.ex. önskemål om en mellandestination eller ändrad slutdestination. Frågan är visserligen i första hand en civilrättslig sak mellan beställaren och beställningscentralen men den påverkar

samtidigt kraven på att betalning ska göras till beställningscentralen, se

avsnitt 5.4.1, samt att ett fast pris och ett bevis om detta ska lämnas innan köruppdraget påbörjas. Situationen uppkommer bara om taxiföraren, med hänsyn till andra köruppdrag, har möjlighet att acceptera ändringen. Situationen torde dessutom i praktiken oftast uppkomma om köruppdraget blir dyrare än vad som ursprungligen avtalats. Sedan avtal om körupp- draget slutits behöver beställningscentralen inte acceptera ett lägre pris med mindre än att det avtalats.

Beställaren måste då ändra beställningen genom att kontakta beställ- ningscentralen. Beställningscentralen kan räkna om priset och kommun- icera ett prisförslag till beställaren som denne kan acceptera. Beställaren får samtidigt information om hur betalning kan göras, t.ex. via faktura eller med ett betalkort som är registrerat hos beställningscentralen. Taxiföraren får i sitt kommunikationssystem ett meddelande från beställningscentralen om att ändringen är avtalad och kan utföra det ändrade köruppdraget. Ordningen kan tyckas komplicerad men är en oundviklig konsekvens av den rågång som ska gälla mellan de två kategorierna av taxitrafik. Samtidigt ska inte komplikationsgraden överdrivas eftersom de olika stegen kan utföras med hjälp av elektronisk kommunikation.

Om beställaren, som ska betala, och resenären inte är samma person kan situationen lösas genom ett avtalsrättsligt standardvillkor där beställaren kan medge att resenären får ändra resplanen upp till en viss prisförhöjning. Även motsatsen kan förstås avtalas men då får resenären själv ta ansvar för den förnyade beställningen. Saken behöver under alla förhållanden inte regleras utan kan hanteras inom ramen för parternas avtal.

Om det i stället är frågan om en förlängning av den tid under vilken taxifordonet ska stå till förfogande, måste beställaren eller resenären på motsvarande sätt ändra beställningen. Situationen uppkommer förstås bara sedan köruppdraget påbörjats eftersom det annars blir frågan om att boka om köruppdraget.

De nu beskrivna situationerna med ändringar i påbörjat köruppdrag kräver ingen ändring av utredningens förslag till 2 b kap. 3 § TTL eftersom taxiföraren inte heller vid sådana ändringar blir inblandad i vare sig beställningen eller betalningen. När det gäller 2 kap. 4 § TTL finns dock skäl att göra ett tillägg. Regeringen anser att det ska framgå att om en ursprunglig beställning av ett köruppdrag ändras under pågående uppdrag ska beställningscentralen så snart som möjligt och innan köruppdraget avslutats, uppdatera beviset.

Undantag för särskilda persontransporter och taxitrafik som omfattas av kollektivtrafiklagen

Regeringen anser att uttrycket särskilda persontransporter och taxitrafik som omfattas av kollektivtrafiklagen (2010:1065) bör användas i stället för samhällsbetalda tjänster, se avsnitt 4.2. Särskilda persontransporter är helt eller delvis finansierade av offentliga medel och beställs av behöriga myndigheter. Mot bakgrund av den behöriga myndighetens starka marknadsställning gör sig de skyddsintressen som berördes under föregående underrubrik inte gällande med samma styrka. Inte heller resenärernas intresse motiverar en reglering om fast pris eller bevis om priset eftersom resenärerna vid särskilda persontransporter inte är avtals- part.

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 Även för taxitrafik som omfattas av kollektivtrafiklagen finns skäl att undanta den från bestämmelserna om fast pris och bevis om pris. Kollektivtrafikresor erbjuds inte med annat än fast pris. Antingen betalar resenären per resa eller för resor under en viss tidsperiod. Vidare har kollektivtrafik ett annat sätt att informera om prissättning än vad som behövs för taxiresor som inte omfattas av kollektivtrafiklagen.

Regeringen kan konstatera att den definition av samhällsbetalda resor som utredningen föreslagit enbart kommer till användning i ett undantag från de nu berörda kraven på fast pris och bevis om pris. Eftersom bestämmelsen bara är relevant i förhållande till förslaget till 2 b kap. 4 § TTL torde det saknas skäl för en egen definition och innehållet i regeln kan i stället placeras tillsammans med undantaget.

Trafikanalys synpunkt om att definitionen av samhällsbetalda resor är ofullständig tas om hand genom att definitionen inte kommer att användas. Regeringens uppfattning är att sådan taxitrafik som omfattas av lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor, lagen (1997:735) om riksfärdtjänst, lagen (1997:736) om färdtjänst, lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och skollagen (2010:800) ska undantas från bestämmelsen om fast pris och bevis om pris. Regeringen konstaterar att Samtrans synpunkt att skolskjuts, handikappomsorgsresor och äldreomsorgsresor bör omfattas av undantaget från fast pris och bevis om pris omhändertas delvis genom att skollagens bestämmelser om skolskjuts omfattas av undantaget. Vad gäller de övriga två begreppen som Samtrans uppmärk- sammar saknas beredningsunderlag.

Svensk Kollektivtrafik tar upp frågor om det vanliga kvittot. Kvittot kan lämnas på annat sätt än som ett sedvanligt kvitto som lämnas i taxi- fordonet, t.ex. e-post eller i någon annan elektronisk form. Att denna omständighet skulle hindra upphandlingen av särskilda persontransporter bedöms som osannolikt. Den upphandlande enheten är fri att ställa krav på hur betalda beställningar ska kvitteras och den egenavgift som resenären ibland ska betala ska ju betalas till beställaren.

5.4.3Säkring av uppgifter vid dödsfall, konkurs eller återkallat tillstånd

Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen om redovisningscentraler för taxitrafik som behandlar överföring av uppgifter till en ny redovisningscentral i händelse av dödsfall eller konkurs ska vara tillämplig på beställningscentraler.

Bestämmelsen i lagen om redovisningscentraler för taxitrafik som behandlar överföring av uppgifter till en ny redovisningscentral i händelse av återkallelse ska vara tillämplig på beställningscentraler.

När uppgifter överförts till en ny beställningscentral ska den centralen lagra uppgifterna så länge som krävs för att den sammanlagda lagringstiden ska bli densamma som om uppgifterna inte hade överförts.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Redaktio- nella skillnader finns dock.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Hos beställningscentralen kommer det att finnas lagrade uppgifter om innehavarna av taxitrafiktillstånd och deras taxiförare, dvs. sådana uppgifter som den enligt förslaget till 23 a § LRT ska vara skyldig att samla in och lagra. I avsnitten 5.5.4 och 5.5.5 behandlas frågor om hur en beställningscentrals verksamhet kan upphöra till följd av dödsfall, konkurs eller att tillståndet har återkallats. När ett tillstånd att bedriva beställningscentral har upphört eller återkallats måste de innehavare av taxitrafiktillstånd som varit knutna till centralen tämligen omgående avtala med en ny beställningscentral om framtida lagring av uppgifter, eftersom anslutning till en beställningscentral är en förutsättning för att få bedriva taxitrafik med särskild utrustning för taxifordon.

När beställningscentralens verksamhet upphör eller tillståndet åter- kallas, behöver även de uppgifter som lagras hos centralen på ett eller annat sätt säkras och överföras till någon annan som kan lagra uppgifterna. När det gäller redovisningscentralerna så uppkommer motsvarande situationer. Där har frågan lösts genom att dödsboet eller konkursboet ska överföra de taxameteruppgifter som lagras till en annan redovisnings- central som innehavaren av taxitrafiktillståndet anvisar. Om det är fråga om ett återkallat tillstånd ska tillståndshavaren anvisa vilken annan redovisningscentral den eller de verksamhetsansvariga för den tidigare redovisningscentralen ska överföra de lagrade uppgifterna till. Om det inte går att utverka en anvisning ska dödsboet, konkursförvaltaren eller verksamhetsansvarig välja redovisningscentral. Uppgifterna ska överföras inom sex veckor.

Regeringen finner i likhet med utredningen att en motsvarande ordning bör gälla när det gäller tillståndspliktiga beställningscentraler vars verksamhet upphör till följd av dödsfall, konkurs eller återkallelse. Eftersom regleringarna kommer att vara så lika varandra kan de nya reglerna inarbetas i 17 och 22 §§ LRT genom att ett nytt andra stycke om beställningscentraler läggs till. De första styckena i de båda paragraferna ska ändras så att de bara gäller redovisningscentraler.

Den tid under vilken taxameteruppgifter ska lagras av en redovisnings- central har bestämts till sju år från utgången av det kalenderår när överföringen skedde och en motsvarighet till detta för beställnings- centralernas del har föreslagits i 23 a § första stycket LRT. I de nu aktuella situationerna är det viktigt att den sammanlagda lagringstiden inte förkortas. Detta har för redovisningscentralernas del lösts genom ett krav på den mottagande centralen att lagra uppgifterna så länge som krävs för att den sammanlagda lagringstiden ska bli densamma, se 23 § andra stycket LRT. En motsvarande regel bör därför införas i 23 a § andra stycket LRT.

I utredningens betänkande finns överväganden om huruvida en redovisningscentral för taxitrafik ska få lagra uppgifter som en beställningscentral för taxitrafik har samlat in. Utredningen gör dock bedömningen att olika detaljer i de olika slagen av verksamhet gör att det inte skulle vara lämpligt. Regeringen delar den bedömningen. Någon särskild regel för att hindra detta behövs inte om man genomgående anger vilket slags central som överföringen ska ske till.

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 5.4.4

Uppgifternas offentlighet

Regeringens förslag: Beställningscentralen och den som tillhör eller har tillhört personalen vid en sådan central ska inte obehörigen få röja sådana uppgifter som den har samlat in och lagrat, om det kan antas att det finns en risk för att den som lämnat uppgiften utsätts för skada eller men om uppgiften röjs. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Regeringens bedömning: Uppgifter som Skatteverket begär in kommer att omfattas av sekretess hos verket.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utredningens förslag beskrivs dock uppgifterna bara med att de samlats in. Redaktionella skillnader finns också.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: De uppgifter som ska samlas in och lagras av beställningscentralerna kommer att innehålla uppgifter om ekonomiska förhållanden hos innehavaren av taxitrafiktill- ståndet. Det är inte osannolikt att sådana uppgifter skulle kunna vara av intresse för konkurrenter. I samband med införandet av redovisnings- centraler uttalade regeringen i propositionen att det behövde förtydligas vad som skulle gälla i fråga om taxameteruppgifter och konkurrenter (se prop. 2013/14:223, s. 76 f.). Regeringen uttalade vidare:

I 26 § revisorslagen (2001:883) finns en särskild bestämmelse om tystnadsplikt. Enligt regeringens mening kan den obligatoriska överföringen av taxameteruppgifter till redo- visningscentraler i viss mån jämföras med överlämnande av räkenskapsinformation. I jämförelse med ett bolags fullständiga räkenskapsinformation är det här förvisso ett mer begränsat antal uppgifter som är obligatoriska att överföra till en redovisningscentral. Uppgifterna kommer emellertid att vara av känslig natur då de innehåller uppgifter som rör taxibolagens affärs- eller driftsförhållanden. Regeringen anser att det finns starka skäl för att föreslå en särskild regel om tystnadsplikt i den föreslagna lagen om redovisningscentraler.

Tystnadsplikten ska omfatta redovisningscentralen och den som tillhör eller har tillhört personalen vid en sådan central att inte obehörigen röja taxameteruppgifter, om det kan antas att det finns en risk för att taxiföretaget som lämnat uppgiften utsätts för skada eller men om uppgiften röjs. Att lämna uppgifter till Skatteverket eller i vissa fall till en annan redovisningscentral ska däremot inte anses som obehörigt röjande eftersom redovisnings- centralerna har att fullgöra en sådan uppgiftsskyldighet. Detsamma gäller om uppgifterna begärs ut av den tillståndshavare som överfört uppgifterna till redovisningscentralen.

Regeringen konstaterar att liknande intressen gör sig gällande när det gäller uppgifter som kommer att ha samlats in och lagrats av tillståndspliktiga beställningscentraler. Regeln om tystnadsplikt som finns i 28 § LRT ska därför göras tillämplig även på dem.

När Skatteverket hämtar in uppgifter från beställningscentralerna så kommer uppgifterna att finnas tillgängliga i myndighetens verksamhet. Av 27 kap 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, följer bl.a. att sekretess gäller i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt för uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretessen är absolut. De uppgifter som Skatteverket hämtar in kan komma att utgöra

underlag för bestämmande av taxiverksamhetens skatt. Själva syftet med

Prop. 2017/18:239 Skälen för regeringens förslag och bedömning

Tillstånd och krav på lämplighet

I propositionen Redovisningscentraler för taxi (prop. 2013/14:223 s. 57) konstaterade regeringen att det skulle ställas krav på certifiering av den tekniska utrustning som skulle användas i redovisningscentralen. Regeringen konstaterade samtidigt att detta endast var en del av den kravbild som skulle ställas på redovisningscentralerna. Det infördes även andra krav, t.ex. på lämplighet. Regeringen menade därför att det fanns skäl att ställa krav på ett mer övergripande myndighetsgodkännande i form av ett tillstånd.

Det kan konstateras att utredningen har föreslagit att regleringen om beställningscentraler inarbetas i lagen (2014:1020) om redovisnings- centraler för taxitrafik, förkortad LRT. Många av de föreslagna bestämmelserna föreslås få liknande och ibland identiska motsvarigheter till vad som gäller för redovisningscentralerna. Detta gäller inte minst frågor om vilka krav som ska ställas på beställningscentralerna. Det övergripande intresse som föranleder kravbilden på såväl redovisnings- centralerna som beställningscentralerna är detsamma, nämligen en förbättrad skattekontroll. Mot denna bakgrund delar regeringen utred- ningens uppfattning om att det finns skäl för att införa ett krav på myndighetsgodkännande i form av ett tillstånd. Detta föranleder juster- ingar av 3 § LRT. Bestämmelsen ska ange att det krävs tillstånd för att få driva en redovisningscentral och en beställningscentral.

Av 4 § LRT följer att en ansökan om tillstånd ska prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Eftersom denna bestämmelse inte innehåller någon språklig avgränsning till redovisningscentraler behöver den inte ändras för att bli tillämplig även på beställningscentraler. Detta följer av den ändring som föreslås i 1 § LRT.

Eftersom beställningscentralerna kommer att ha en funktion som på många sätt liknar redovisningscentralernas, bör kravbilden i allmänhet, t.ex. krav på lämplighet, också kunna utformas på ett likartat sätt. De krav på lämplighet med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende som gäller för redovisningscentraler enligt 8 § första stycket LRT bör därför gälla även för beställningscentraler. I bestämmelsens andra stycke finns ett förbud mot att ideella föreningar och stiftelser ges tillstånd att driva en redovisningscentral som bör gälla även för tillståndspliktiga beställningscentraler. Det finns nämligen inte samma möjligheter till insyn i en ideell förening eller stiftelse som i exempelvis ett aktiebolag.

I 13 § LRT, som utformats med ledning av 2 kap. 11 § taxitrafiklagen (2012:211), förkortad TTL, finns en precisering av vad som ska avses med gott anseende. Den paragrafen ska också vara tillämplig på beställnings- centraler men behöver till följd av sin lydelse inte ändras för att så ska bli fallet, jfr. vad som anförts om 4 § LRT ovan.

Det finns inga skäl att tidsbegränsa ett tillstånd. Ett tillstånd ska gälla tills vidare och 14 § LRT behöver därför justeras för att den ska bli tillämplig även på beställningscentraler.

Krav på bosättning och säte

I den ovan nämnda propositionen om redovisningscentraler uttalade regeringen att det inte kunde uteslutas att utomlands bosatta fysiska personer och juridiska personer med säte och verksamhet utomlands kan visa sig vilja driva redovisningscentraler. I den promemoria som låg till grund för propositionen hade det föreslagits att tillstånd bara skulle få ges till den som var bosatt i Sverige eller, om det var frågan om en juridisk person, som hade sitt säte i Sverige. Promemorian innehöll vidare ett förslag som innebar att den tekniska utrustningen i redovisningscentralen skulle finnas i Sverige.

Promemorians förslag föranledde dock remisskritik med hänsyn till Sveriges EU-rättsliga åtaganden angående fri rörlighet för tillhanda- hållande av gränsöverskridande tjänster. Regeringen bedömde att prome- morians förslag inte kunde genomföras men väl att man kunde ställa samma krav fast med avseende på Europeiska ekonomiska samarbets- området. En regel med detta innehåll infördes i 10 § LRT och gäller alltså för redovisningscentraler. Regeringen gör liksom utredningen bedöm- ningen att bestämmelsen ska göras tillämplig även på tillståndspliktiga beställningscentraler. Svenska Taxiförbundet stöder för övrigt detta förslag. Termen beställningscentraler bör därför läggas till i första stycket och det andra stycket kompletteras med ordet ”insamling” för att alla aspekter av såväl redovisningscentralernas som beställningscentralernas verksamhet ska finnas med.

Intressegemenskap

Utredningen reser frågan om det bör införas ett förbud mot intresse- gemenskap mellan tillståndspliktiga beställningscentraler och innehavare av taxitrafiktillstånd som anslutit fordon till beställningscentralen. Om det finns en intressegemenskap mellan den som ska lagra uppgifter för skattekontroll och den som ska kontrolleras, kan det antas att det finns en förhöjd risk att kontrollvärdet av de uppgifter som samlas in och lagras minskar. Utredningen tar dock bl.a. fasta på att det finns ett stort antal befintliga beställningscentraler vars ägare också är tillståndshavare som utför taxitjänster i beställningscentralens verksamhet. Utredningen antar att befintliga beställningscentraler kommer att ansöka om att få bli tillståndspliktiga beställningscentraler och att dessa befintliga strukturer bör tas till vara i samband med att man inför ett nytt system. I detta sammanhang noterar också utredningen att det inte har införts några regler som hindrar intressegemenskap mellan redovisningscentraler och inne- havare av taxitrafiktillstånd med anslutna fordon. Utredningen föreslår därför inget förbud mot intressegemenskap. Regeringen delar denna bedömning men konstaterar också att det i framtiden kan visa sig finnas skäl att se över frågan.

Regeringen finner dock, i likhet med utredningen, att det bör införas en regel som innebär att tillståndspliktiga beställningscentraler för taxitrafik inte får ha taxitrafiktillstånd. Skälet för det är att det är väsentligt att upprätthålla en åtskillnad mellan de olika juridiska eller fysiska personerna som utgör ett led i kontrollen av innehavarna av taxitrafiktillstånd och tillståndshavarna själva. Om de är organiserade som olika rättssubjekt, kommer de att ha olika bokföring och årsredovisning och det uppkommer

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 då ingen risk för sammanblandning av uppgifter om transaktioner. Samtrans invänder visserligen mot detta med hänsyn till landsbygds- intressen men regeringen anser att de intressen som talar för ett förbud väger alltför tungt för att inte ges genomslag.

5.5.2Verksamhetsansvarig samt lämplighetsprövning

Regeringens förslag: Hos beställningscentralen ska det finnas en eller flera personer som har ett särskilt ansvar för att verksamheten utövas i enlighet med de föreskrifter som ska gälla för verksamheten (verk- samhetsansvarig).

En fysisk person som har tillstånd att driva en beställningscentral ska vara verksamhetsansvarig. Hos juridiska personer som har tillstånd att driva beställningscentral ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

Om någon av dem som ska prövas byts ut eller om det tillkommer någon sådan person, ska den nya personens lämplighet prövas. Beställningscentralen ska vara skyldig att snarast anmäla sådana ändrade förhållanden till tillståndsmyndigheten.

Regeringens bedömning: Paragrafen i lagen om redovisnings- centraler för taxitrafik som behandlar vilka personer vars lämplighet ska prövas bör vara tillämplig på beställningscentraler. Dess lydelse innehåller ingen avgränsning till redovisningscentraler. Den blir därför tillämplig på beställningscentraler genom den ändring som föreslås av lagens tillämpningsområde och behöver därför inte ändras.

	Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med regering-
	ens.
	Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte
	mot förslaget eller bedömningen.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning: I föregående avsnitt
	föreslogs tillståndskrav för beställningscentraler som i många avseenden
	liknar de krav som redan gäller för redovisningscentraler. I den där
	nämnda propositionen om redovisningscentraler för taxitrafik restes också
	frågan om vem som ska uppfylla de krav som ställs. I propositionen
	gjordes en jämförelse med de krav som redan gällde för taxitrafiktillstånd,
	dvs. lämplighetskrav som innefattar hänsyn till ekonomiska förhållanden
	och gott anseende.
	I de fall en enskild näringsidkare för egen räkning ansöker om tillstånd
	för att driva en beställningscentral ska lämplighetsprövningen, liksom är
	fallet med redovisningscentraler, förstås inriktas på den enskilda närings-
	idkaren personligen. Om sökanden i stället är en juridisk person, t.ex. ett
	aktiebolag, blir prövningen mer komplicerad eftersom man behöver
	identifiera någon eller några av den juridiska personens funktionärer.
	I detta avseende finns likartade behov av reglering för såväl redo-
	visningscentraler som beställningscentraler. Beställningscentralerna kom-
	mer, liksom redovisningscentralerna, att spela en viktig roll i Skatteverkets
	skattekontroller. Det är därför viktigt att de personer som är ansvariga för
	beställningscentralens verksamhet och de som på något sätt har ett
68	bestämmande inflytande över verksamheten kan bedömas vara lämpliga.

Valet av personkrets ska ha samma inriktning som när det gäller Prop. 2017/18:239 redovisningscentraler. De regler i 5 § LRT om att det ska finnas en eller

flera personer som har ett särskilt ansvar (verksamhetsansvarig) för att verksamheten utövas i enlighet med gällande föreskrifter ska därför gälla även för beställningscentraler. Detsamma gäller den lagens 6 och 7 §§ om att en fysisk person som har tillstånd ska vara verksamhetsansvarig och att en juridisk person ska utse den eller de som ska vara verksamhets- ansvariga. Detsamma gäller även 11 § LRT om vilka personer som ska prövas vid sidan av den eller de verksamhetsansvariga, t.ex. den verkställ- ande direktören. Till sist finns i 12 § LRT en regel som innebär att om någon av dem som anges i 11 § byts ut eller det tillkommer någon sådan person så ska den nya personens lämplighet prövas och de ändrade förhållandena anmälas till tillståndsmyndigheten.

Alla de ovan berörda paragraferna i LRT bör gälla även för tillstånds- pliktiga beställningscentraler. Detta föranleder tillägg av orden ”eller beställningscentraler” i flertalet av dem, dock inte när det gäller 11 § som kommer att vara tillämplig till följd av ändringarna i 1 § LRT eftersom den inte innehåller någon språklig avgränsning till redovisningscentraler.

Som framgår av den föreslagna lagtexten innefattar lämplighets- prövningen inte bara funktionärer som verkar i den juridiska personen utan också den juridiska personen i sig. En juridisk person kan inte ha dömts för brott eller ha ålagts näringsförbud. Däremot kan en juridisk person ha skatteskulder eller vara belastad med annan relevant problematik. Det kan t.ex. vara frågan om olika former av likvidationsförfaranden, t.ex. sådana likvidationsgrunder som avses i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) och som kan leda till Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation eller sådan likvidationsgrund som avses i 2 kap. 25 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Den närmare betydelsen av sådana omständigheter för tillståndet får avgöras från fall till fall. Sådana faktorer som är relevanta för den juridiska personen torde bara mera sällan bli aktuella att bedöma i samband med ansökan om tillstånd men de kan oftare bli aktuella att bedöma när återkallelse aktualiseras under den löpande tillsynen av verksamheten.

5.5.3Tillståndsmyndighet och tillsyn

Regeringens bedömning: Paragrafen i lagen om redovisningscentraler för taxitrafik som behandlar tillsyn bör vara tillämplig på beställnings- centraler. Dess lydelse innehåller ingen avgränsning till redovisnings- centraler. Den blir därför tillämplig på beställningscentraler genom den ändring som föreslås av lagens tillämpningsområde och behöver därför inte ändras.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanser: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot
bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Av 4 § LRT följer att en ansökan
om tillstånd ska prövas av den myndighet som regeringen bestämmer
(tillståndsmyndigheten). Bestämmelsen kommer att gälla även för
tillståndspliktiga beställningscentraler, se avsnitt 5.5.1. När det gäller	69

Prop. 2017/18:239 redovisningscentralerna har regeringen bestämt att Transportstyrelsen ska vara tillståndsmyndighet. Av 27 § LRT framgår dessutom att tillstånds- myndigheten utövar tillsyn över att lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till den följs. Med andra ord ligger alltså tillståndsgivningen och tillsynsansvaret i samma myndighets hand.

Även när det gäller tillståndspliktiga beställningscentraler kommer tillståndsgivningen och tillsynen att vara nära förbundna med varandra. Det kommer att finnas ett behov av att tillståndsmyndigheten fortlöpande kontrollerar att beställningscentralerna alltjämt uppfyller de krav som ställs. Tillsynen kan t.ex. avse att beställningscentralen lagrar uppgifter på ett sådant sätt att de inte riskerar att gå förlorade. Tillsynen kan också avse att de personer som omfattas av regler om lämplighetsbedömning alltjämt är lämpliga eller att kraven i övrigt för tillstånd att driva beställningscentral alltjämt är uppfyllda. Det framstår därför som lämpligt att tillstånds- myndigheten utövar tillsynen även när det gäller tillståndspliktiga beställningscentraler.

Det kan anmärkas att 27 § LRT inte innehåller någon referens till just redovisningscentraler. Paragrafen blir därför tillämplig även på tillstånds- pliktiga beställningscentraler genom de ändringar som föreslås i 1 § LRT. Liksom är fallet med redovisningscentraler finns i utredningen inga förslag som innebär att tillsynsmyndigheten ges några speciella verktyg för sin tillsyn. Regeringen förutsätter att beställningscentralerna inför hotet om återkallelse eller varning kommer att följa tillsynsmyndighetens önskemål.

5.5.4Återkallelse och varning

Regeringens förslag: Om det i driften av beställningscentralen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren bedriver har före- kommit allvarliga missförhållanden eller om förutsättningarna för tillstånd av någon annan anledning inte längre är uppfyllda, ska tillståndet återkallas av tillståndsmyndigheten. Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas, ska i stället varning kunna meddelas.

Regeringens bedömning: Ytterligare ett antal paragrafer i lagen om redovisningscentraler för taxitrafik som behandlar olika aspekter av återkallelse och varning bör vara tillämpliga på beställningscentraler. Deras lydelse innehåller ingen avgränsning till redovisningscentraler. De blir därför tillämpliga på beställningscentraler genom den ändring som föreslås av lagens tillämpningsområde och behöver därför inte ändras.

	Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med regering-
	ens. Redaktionella skillnader finns dock.
	Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte
	mot förslaget eller bedömningen.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det ska alltså krävas
	tillstånd för att få driva en beställningscentral. För ett sådant tillstånd
	kommer det att ställas vissa krav på sökanden som inte bara är av teknisk
	art utan också krav på lämplighet. Det kan förstås efter att beslut om
70	tillstånd meddelats visa sig att driften av beställningscentralen inte når upp

till de krav som ställs. Det är därför naturligt att ett tillstånd under vissa förhållanden ska kunna återkallas.

De nu beskrivna utgångspunkterna överensstämmer med dem som gäller för redovisningscentraler. Bestämmelsen om återkallelse som finns beträffande redovisningscentraler i 18 § LRT bör därför göras tillämplig även på tillståndspliktiga beställningscentraler. Detta föranleder en justering av paragrafens första stycke.

Ett exempel på när det skulle kunna vara frågan om ett allvarligt missförhållande är om en tillståndshavare eller någon i den personkrets som är föremål för prövning enligt 11 § LRT gjort sig skyldig till upprepade eller allvarliga överträdelser mot skatterättsliga regler eller i övrigt visat sig obenägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Att inte fullgöra sin uppgiftsskyldighet mot Skatteverket eller i förekommande fall till andra myndigheter kan också utgöra ett allvarligt missförhållande. Detsamma gäller om det skulle visa sig att beställningscentralen förvanskar de uppgifter som den är skyldig att hantera eller om den teknik som centralen använder inte fungerar på ett godtagbart sätt och detta inte rättas till.

Ett ytterligare exempel hör samman med förhållandet att beställnings- centralerna får vara belägna inom hela EES. Detta kan medföra svårigheter att snabbt få den information som Skatteverket eller tillsynsmyndigheten vill ha tillgång till. Om en beställningscentral inte medverkar i dessa situationer. kan även detta vara ett sådant allvarligt missförhållande som gör att det finns skäl att ifrågasätta tillståndet. Det kan också antecknas att om den som driver en beställningscentral för taxitrafik får ett taxitrafiktillstånd så ska tillståndet att driva beställningscentralen åter- kallas, eftersom det inte längre finns förutsättningar för tillstånd, jfr förslaget till 8 § tredje stycket LRT.

Varje enskild situation ska dock inte automatiskt föranleda återkallelse. För att en överträdelse ska vara skäl att återkalla tillståndet krävs att den är av viss dignitet. I förlängningen av detta bör det, liksom är fallet med redovisningscentraler, vara möjligt att i stället meddela en varning om missförhållandena inte är så allvarliga. Om varning meddelats vid flera tillfällen, kan det bli aktuellt med en återkallelse av tillståndet även om varje enskild omständighet som föranlett en varning inte har medfört någon återkallelse. Någon ändring av 18 § andra stycket LRT behövs inte eftersom stycket inte innehåller någon avgränsning till redovisnings- centraler, jfr förslaget till ändring av 1 § LRT.

Av 19 § LRT följer att ett ärende om återkallelse inte får avgöras utan att tillståndshavaren getts skälig tid att byta ut en verksamhetsansvarig eller någon annan vars lämplighet ska prövas. Om inte heller den nya personen godkänns, ska tillståndet återkallas. Regeringen anser att denna ordning ska gälla även för tillståndspliktiga beställningscentraler. Regeringen anser också att de två särfall i 20 § LRT vid vilka tillståndet för en redovisningscentral ska återkallas av andra skäl än missförhållanden i verksamheten ska gälla även för tillståndspliktiga beställningscentraler. Några ändringar av 19 och 20 §§ LRT behövs dock inte eftersom de inte innehåller någon avgränsning till redovisningscentraler, jfr förslaget till ändring av 1 § LRT.

Tillståndsmyndighetens beslut om återkallelse eller varning är ett ingripande beslut och fattas efter skriftlig handläggning. Detta innebär att

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 berörda parter inte har kännedom om vid vilken tidpunkt beslutet fattas. För en rättssäker handläggning bör därför ett beslut om återkallelse eller varning delges. Detta överensstämmer med vad som redan gäller för redovisningscentraler enligt 21 § LRT, som kommer att bli tillämplig på beställningscentraler genom den föreslagna ändringen i 1 § LRT.

5.5.5Dödsfall och konkurs

Regeringens förslag: Om tillståndshavaren avlider eller försätts i konkurs, ska tillståndet övergå till dödsboet respektive konkursboet. Om inte tillståndsmyndigheten på grund av särskilda skäl medger längre giltighetstid, ska tillståndet gälla under högst sex månader från dödsfallet eller konkursbeslutet.

Efter dödsfall eller konkurs ska en föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndigheten vara verksamhetsansvarig för beställnings- centralen. I fråga om denne ska en lämplighetsbedömning göras.

Regeringens bedömning: Paragrafen i lagen om redovisningscen- traler för taxitrafik som behandlar vissa fall där tillståndet ska upphöra som har anknytning till föreståndaren bör vara tillämplig på beställningscentraler. Dess lydelse innehåller ingen avgränsning till redovisningscentraler. Den blir därför tillämplig på beställnings- centraler genom den ändring som föreslås av lagens tillämpnings- område och behöver därför inte ändras.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget eller bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I fråga om redovisningscentraler finns det regler som behandlar situationen när en tillståndshavare avlider eller försätts i konkurs. I propositionen Redo- visningscentraler för taxi (prop. 2013/14:223) uttalas om dessa situationer på s. 60 bl.a. följande.

Det är angeläget att verksamheten vid en redovisningscentral kan drivas vidare under viss begränsad tid när ett dödsfall som påverkar redovisningscentralen inträffar. Detsamma gäller i de fall innehavaren av tillståndet försätts i konkurs. De lagrade taxameteruppgifter som finns hos redovisningscentralen har stor betydelse för både den taxiverksamhet som överfört uppgifterna och för Skatteverkets kommande kontroll. Regeringen anser därför att det precis som är fallet vid dödsfall eller konkurser som träffar tillståndshavare vid taxiverksamhet bör föreligga en frist innan ett tillstånd att bedriva en redovisningscentral upphör. Den tid som ges möjliggör att bedöma om verksamheten vid redovisningscentralen har möjlighet att drivas vidare eller om taxameteruppgifterna ska överlämnas till en annan redovisnings- central, se avsnitt 5.10.5. Regeringen delar promemorians bedömning att vid utformningen av förslaget ska taxitrafiklagens bestämmelse fungera som förebild med de anpassningar som krävs för att göra motsvarande bestämmelse tillämplig på redovisningscentralernas verksamhet.

Samma utgångspunkter gör sig gällande även i fråga om tillståndspliktiga beställningscentraler. Nu aktuella förhållanden regleras i 15 § LRT och dess tredje stycke bör ändras så att paragrafen blir tillämplig även på

beställningscentraler. Några ändringar av 15 § första och andra stycket

LRT behövs dock inte eftersom de inte innehåller någon avgränsning till Prop. 2017/18:239 redovisningscentraler, jfr förslaget till ändring av 1 § LRT.

I 16 § LRT regleras upphörande av tillståndet för det fall en godkänd föreståndare inte anmälts inom en månad efter dödsfallet eller konkurs- beslutet eller vad som ska gälla för det fall den som anmälts inte godkänns. Även denna paragraf ska vara tillämplig på tillståndspliktiga beställnings- centraler men den behöver inte ändras på grund av den ändring som föreslås i 1 § LRT.

5.5.6Överklagande och verkställighet

Regeringens förslag: Tillståndsmyndighetens beslut i frågor om beställningscentraler ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller Skatteverkets beslut om föreläggande att utlämna uppgifter till verket.

Ett beslut som rör en fysisk person ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas. I andra fall ska ett sådant beslut överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.

Ett beslut som rör en juridisk person ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns. I andra fall ska ett sådant beslut överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Regeringens bedömning: Paragrafen i lagen om redovisnings-

centraler för taxitrafik som innebär att beslut ska gälla omedelbart om inte annat förordnas bör vara tillämplig på beställningscentraler. Dess lydelse innehåller ingen avgränsning till redovisningscentraler. Den blir därför tillämplig på beställningscentraler genom den ändring som föreslås av lagens tillämpningsområde och behöver därför inte ändras.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med rege- ringens. Redaktionella skillnader finns dock.

Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte eller invänder inte mot förslaget eller bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utredningen har föreslagit att samma regler om överklagande som gäller för beslut i frågor om redovisningscentraler ska gälla även för tillståndspliktiga beställnings- centraler. Regeringen instämmer i detta och föreslår att 29 § LRT ändras i detta syfte genom att orden ”eller beställningscentraler” placeras efter ordet ”redovisningscentral” i paragrafens första stycke. Resterande stycken i paragrafen behöver inte ändras för att bli tillämpliga på grund av den ändring som föreslås i 1 § LRT. Förhållandet att den juridiska eller fysiska personens säte eller hemvist avgör vilken domstol som ska pröva beslutet i fråga verkar för att målen fördelas jämnare mellan domstolarna än om domstolsvalet hade styrts av var beslutsmyndigheten finns.

Av 30 § LRT framgår att ett beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska gälla omedelbart, om inte annat

Prop. 2017/18:239 förordnas. Denna paragraf ska gälla även för tillståndspliktiga beställ- ningscentraler, vilket blir fallet genom den ändring som föreslås av 1 § LRT. Det är angeläget att de beslut som kommer att fattas om beställ- ningscentraler med stöd av LRT får genomslag direkt. Detta gäller särskilt tillstånd som är föremål för återkallelse på grund av att det finns allvarliga missförhållanden. Detta gäller dock inte utan undantag. När det gäller beslut som kan få mycket ingripande effekter eller som aktualiserar svåra bedömningar bör en möjlighet finnas att bestämma att beslutet ska gälla först när det har fått laga kraft.

	5.6	Uppgifter i vägtrafikregistret

	Regeringens förslag: Lagen om vägtrafikregister ska kompletteras så
	att vägtrafikregistret i fråga om personuppgifter ska ha som ändamål att
	tillhandahålla uppgifter för fullgörande av skattekontroll med hjälp av
	tillståndspliktiga beställningscentraler för taxitrafik och fullgörande av
	tillsyn över sådana centraler.
	Det ska läggas till i lagen om vägtrafikregister att det i registret förs
	in uppgifter som avser skattekontroll med hjälp av beställningscentraler
	för taxitrafik och uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av
	tillsyn över sådana centraler.
	Det ska vara möjligt att medge direktåtkomst för sådana ändamål som
	anges ovan i enlighet med föreskrifter som meddelats av regeringen.

	Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Skatteverket påpekar att utredningens förslag när
	det gäller bilaga 9 i förordningen om vägtrafikregister innebär att uppgifter
	om särskild utrustning i taxifordon ska föras i vägtrafikregistret. Det
	behövs även en bestämmelse om att den som utför installation och
	besiktning rapporterar detta. Verket vill också få direktåtkomst enligt
	förslaget till 8 § lagen om vägtrafikregister så snart som möjligt eftersom
	det saknas skäl att vänta när det gäller redovisningscentraler. Transport-
	styrelsen framför samma synpunkt.
	Skälen för regeringens förslag: I utredningens betänkande föreslås att
	lagen (2001:558) om vägtrafikregister, förkortad LVTR, kompletteras i
	vissa avseenden. För det första föreslås en komplettering av 5 § LVTR. Av
	denna paragraf följer att vägtrafikregistret i fråga om personuppgifter ska
	ha till ändamål att innehålla uppgifter för bl.a. fullgörande av skatte-
	kontroll med hjälp av redovisningscentraler för taxitrafik och fullgörande
	av tillsyn över sådana centraler. För det andra föreslås en komplettering av
	6 § LVTR där det anges att det i vägtrafikregistret förs in uppgifter som
	avser bl.a. skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler för taxitrafik
	och uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av tillsyn över sådana
	centraler.
	De föreslagna kompletteringarna innebär att vägtrafikregistret när det
	gäller beställningscentraler ska ha motsvarande ändamål och att det ska
	föras in motsvarande uppgifter i det som är fallet när det gäller redovis-
	ningscentraler. Genom dessa ändringar säkerställs en lagenlig behandling
74	av förekommande personuppgifter, att det blir möjligt att registrera

nödvändiga uppgifter och att uppgifterna ska kunna användas på avsett sätt. Utredningen innehåller också förslag om vilka närmare uppgifter som ska föras i vägtrafikregistret. Detta motsvarar i stora delar vad som gäller för redovisningscentraler för taxitrafik men också uppgifter om särskild utrustning för taxifordon. Detta föreslås dock införas i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister och berörs därför inte vidare.

För en ändamålsenlig kontroll av redovisningscentraler och beställ- ningscentraler för taxitrafik bör det vara möjligt att ge t.ex. Skatteverket direktåtkomst till de uppgifter som införs i vägtrafikregistret för fullgörande av skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler eller beställningscentraler för taxitrafik. Det bör därför göras en ändring i 8 § LVTR så att regeringen kan meddela föreskrifter om detta. När det gäller

Skatteverkets och Transportstyrelsens förslag att denna ändring när det gäller redovisningscentraler kan träda i kraft så snart som möjligt så har regeringen i och för sig förståelse för det. Det är emellertid inte lagtekniskt möjligt att låta en och samma paragraf träda i kraft vid olika tillfällen i olika delar. Den måste i så fall delas upp i två paragrafer med olika datum för ikraftträdande. Det bedöms inte vara lämpligt att dela upp 8 § LVTR. Saken kan därför inte lösas i detta lagstiftningsärende.

Skatteverket tar upp frågan om en motsvarighet till 26 § lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik, förkortad LRT. Denna paragraf stadgar att den som utför installation och besiktning av taxameterutrustning ska lämna tillsynsmyndigheten uppgift om utförande av sådana åtgärder. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll har meddelat förskrifter och allmänna råd (STAFS 2006:19) om installation och besiktning av taxameterutrustning med stöd av 8 kap. 1 § taxitrafik- förordningen (2012:238) som i sin tur har stöd i 7 kap. 3 § 2 taxitrafiklagen (2012:211), förkortad TTL. Utredningen har inte föreslagit någon mot- svarighet till 26 § LRT. Måhända beror det på att när det gäller den nya särskilda utrustningen för taxifordon så finns i nuläget ingen reglering av installation och besiktning som motsvarar den för taxametrar att falla tillbaka på av det enkla skälet att utrustningen ännu inte finns på mark- naden. En sådan uppgiftsskyldighet kan dock införas senare när det blir tydligare hur förhållanden om installation och besiktning ska regleras för den särskilda utrustningen för taxifordon. Detta behöver inte nödvändigt- vis göras i lag utan kan lika gärna införas i förordning eller myndighets- föreskrift med stöd av bemyndigandet som föreslås införas i 7 kap. 4 § TTL.

Under våren 2018 remitterades ett utkast till lagrådsremiss med namnet Vägtrafikdatalag. I remissen föreslår regeringen att LVTR upphävs och ersätts med två nya lagar, en vägtrafikdatalag och en lag om fordons registrering och brukande. Förslagen innebär dels en modernisering av den nuvarande registerlagstiftningen, dels en anpassning av bestämmelserna till EU:s dataskyddsförordning, se avsnitt 5.2.2. Om de nya lagarna antas av riksdagen, avses de förslag som tas upp här inarbetas i de nya lagarna eller i förordning eller myndighetsföreskrifter som ska meddelas i anslutning till de nya lagarna.

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 5.7		Taxifordon med taxameterutrustning
	Regeringens bedömning: Det bör inte införas något hinder mot att
	taxifordon med taxameterutrustning utför taxiuppdrag för de tillstånds-
	pliktiga beställningscentralerna.
	Det bör inte vara tillåtet att i samma fordon ha såväl taxameter som
	den nya särskilda utrustningen för taxifordon.

	Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: Skatteverket anser att det är oklart om det ska vara
	tillåtet för ett taxifordon att ha såväl taxameter som särskild utrustning för
	taxifordon. Om det skulle vara tillåtet skulle det avsevärt försvåra verkets
	skattekontroll. Skatteverket instämmer dock i vad utredningen ansett om
	att ett taxifordon med taxameter ska få ta köruppdrag från en
	tillståndspliktig beställningscentral och då använda taxametern. Svensk
	Kollektivtrafik reser samma fråga men också frågan om huruvida det ska
	vara tillåtet med två olika särskilda utrustningar för taxifordon. Svenska
	Taxiförbundet anser att utredningen är oklar när det gäller frågan om
	huruvida taxifordon ska tillåtas ha såväl taxameter som den nya särskilda
	utrustningen. Förbundet påpekar att om parallella system tillåts skulle det
	försvåra för myndigheter och kunder på olika sätt.
	Skälen för regeringens bedömning: Utredningen gör bedömningen att
	taxifordon med taxameterutrustning också ska få ta köruppdrag från
	tillståndspliktiga beställningscentraler. Eftersom dessa fordon kommer att
	vara anslutna till en redovisningscentral kommer de ändå att uppfylla krav
	på kontrollerbarhet som motsvarar dem som ska gälla för den nya kate-
	gorin av taxitrafik. Det bör dock understrykas att taxameterutrustningen
	måste användas på avsett sätt för samtliga köruppdrag som utförs, även de
	som utförs för en tillståndspliktig beställningscentral. Detta skiljer sig för
	övrigt inte från vad som ändå redan gäller för det fall en i dag verksam
	beställningscentral förmedlar ett köruppdrag till ett taxifordon som är
	försett med en taxameter.
	Tillståndspliktiga beställningscentraler kommer i dessa fall att fungera
	som beställningscentraler gör för närvarande utan några skyldigheter att
	samla in eller lagra information avseende fordon med taxameterutrustning.
	Denna aspekt av en tillståndspliktig beställningscentrals verksamhet
	kommer helt enkelt inte att vara tillståndspliktig vilket lagtekniskt framgår
	vid en läsning av 2 § andra stycket lagen (2014:1020) om redovisnings-
	centraler för taxitrafik, förkortad LRT, och dess hänvisning till 2 b kap.
	1 § taxitrafiklagen (2012:211), förkortad TTL, som bara berör taxifordon
	som saknar taxameterutrustning. Fordonen kommer i stället att vara
	anslutna till en redovisningscentral enligt 2 a kap. 1 § LRT.
	Utredningen har i detta sammanhang även uttalat att det ovan beskrivna
	scenariot förstås inte hindrar att beställning och betalning görs till den
	tillståndspliktiga beställningscentralen eller att överenskommelse om fast
	pris träffas vilket dokumenteras med ett bevis. Det kan dock påpekas att
	något krav på att lämna bevis om fast pris inte gäller för det fall färden
	genomförs med en taxi som har taxameter. Ett sådant krav föreslås
	visserligen för den nya kategorin av taxi men för taxitrafik med taxameter
76	gäller i denna del i stället 2 kap. 17 § TTL. Sammanfattningsvis ska alltså

taxifordon med taxameterutrustning kunna verka över hela marknaden Prop. 2017/18:239 utan att vara underställda de begränsningar som gäller för fordon med

särskild utrustning för taxifordon.

Skatteverket instämmer i de överväganden utredningen gjort i ovan behandlade frågor men lyfter samtidigt den näraliggande frågan om det ska vara tillåtet att i samma fordon ha såväl taxameter som den nya särskilda utrustningen för taxifordon. Regeringen kan konstatera att utredningen kan sägas vara oklar på denna punkt, se förslaget till 5 kap. 1 § taxitrafikförordningen (2012:238) och s. 443 och 467 i utredningens betänkande. Regeringen är av uppfattningen att detta inte ska vara tillåtet eftersom det avsevärt skulle försvåra Skatteverkets skattekontroll. Ett förbud mot sådan användning av utrustningarna införs lämpligast i taxitrafikförordningen med stöd av bemyndigandena i 7 kap. 3 § 2 och förslaget till 7 kap. 4 § TTL. När det gäller Svensk Kollektivtrafiks fråga om två olika särskilda utrustningar för taxifordon i samma fordon kan regeringen i nuläget inte se varför ett sådant intresse skulle finnas. Frågan kan måhända påverkas av den närmare tekniska utformningen. Denna fråga om användningen av utrustningen kan under alla förhållanden regleras med stöd av det bemyndigande som föreslås i 7 kap. 4 § TTL.

5.8	Nya förutsättningar för aktörer med
	taxameterdispens

Regeringens bedömning: Nya förutsättningar kommer att gälla för
innehavare av taxitrafiktillstånd som tidigare har haft dispens från
kravet på taxameter.
Det är möjligt att i förordning införa en möjlighet för taxifordon som
är anslutna till beställningscentraler att föras i taxitrafik både med och
utan särskilda registreringsskyltar (taxiskyltar).
Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen menar att all taxitrafik ska ha taxiskyltar.
Remissinstanserna: Stockholms handelskammare avstyrker att taxa-
meterdispensen avskaffas eftersom den behövs för att bedriva s.k.
hyrverkstrafik. Stockholm har en utpräglad huvudkontorsekonomi och ett
internationellt näringsliv med ett starkt behov av hyrverkstjänster, både
utifrån ett säkerhets- och diskretionsperspektiv, som efterfrågas av
utländska beskickningar och besöksnäringen. Till skillnad från taxitrafik
är dessa tjänster undantagslöst förbeställda, utförs till fasta priser och
faktureras i efterhand. Skatteverkets kontrollmöjligheter är därför redan
goda. Handelskammaren efterlyser en särskild reglering av hyrverks-
trafiken där denna separeras från taxitrafik och fram till dess behöver
dispensmöjligheten finnas kvar. Freys Hyrverk menar att hyrverkstrafiken
bör ha en särlagstiftning och inte lyda under en dispensmöjlighet som i
praktiken fungerar som ett permanent undantag. Kundkraven på
diskretion, kunskap och servicenivå samt att körningarna undantagslöst
förbeställs till fasta priser och faktureras gör att man inte behöver
taxameter, taxiskylt eller prisinformationsdekal. Sådana krav skulle
innebära att det inte längre finns någon marknad för hyrverkstrafik. Om		77

Prop. 2017/18:239

hyrverksfordon tvingas ha taxiskyltar skulle intresset av diskretion förfelas. Prestige Limousine framför liknande synpunkter. Svenska Hyrverksföreningen framhåller att det på marknaden finns en stark förväntan att hyrverkstrafik kan erbjudas även i Sverige. Föreningen hänvisar till Freys Hyrverks synpunkter och tillägger att ett kriterium för att särskilja hyrverkstrafik kan vara ett krav på att beställningen måste göras senast två timmar innan färd. Uber Sweden anser att särpräglade registreringsskyltar är onödiga eftersom behoven som motiverar dem kan lösas med nya tekniska lösningar. Samtrans framhåller att avtalsstyrda samhällsbetalda persontransporter bör ses som en annan tjänst än taxi- transporter med betalning i fordonen och att det vore bra med en möjlighet till vanliga registreringsskyltar för trafik som inte är traditionell taxitrafik. Sveriges Bussföretag anser att konsekvenserna för hyrverkstrafiken behöver utredas ytterligare.

Skälen för regeringens bedömning

Särskilda persontransporter och kollektivtrafik som utförs med taxifordon

I mitten av 2016 hade enligt uppgift från Transportstyrelsen drygt 1 700 fordon dispens från taxameterkravet. Den större delen av dessa fordon kör särskilda persontransporter och kollektivtrafik som utförs av taxifordon. Upphandlingarna kan ske genom att den upphandlande enheten träffar avtal med en beställningscentral som i sin tur anlitar en innehavare av taxitrafiktillstånd för att utföra taxitjänsterna eller genom att den upp- handlande enheten träffar avtal direkt med innehavaren av ett taxitrafik- tillstånd som använder sina egna fordon för att utföra taxitjänsterna.

Utredningen har övervägt om det ska införas ett undantag från kravet på att tillhöra en tillståndspliktig beställningscentral för tillståndshavare vars tjänster är upphandlade utan mellanhänder. Skälet för ett sådant undantag skulle vara att samtliga transaktioner som genomförs ändå bör gå att kontrollera eftersom det är en offentlig aktör som beställer alla taxitjänster och gör alla betalningar till innehavaren av taxitrafiktillståndet. Man kan därför argumentera för att kontrollen av sådana företag är tillräckligt god utan att de tillhör en beställningscentral eller att fordonen har särskild utrustning för taxifordon. Utredningen har emellertid kommit fram till att det antal fordon som skulle omfattas av ett sådant undantag inte är särskilt stort. Det är vidare av stor betydelse att regelsystemet inte har undantagsregler. Utredningens ställningstagande innebär att de fordon som i dag har dispens från taxameterkravet och som endast utför särskilda persontransporter och kollektivtrafik som utförs av taxifordon kommer att orsakas ökade kostnader med anledning av förslagen. Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning.

Hyrverk

När det gäller hyrverkstrafik finns inte motsvarigheten till de oberoende beställare som berördes under föregående underrubrik. Hyrverksfordonen kan också sägas lämpa sig för sedvanlig taxitrafik. Av de skälen har utredningen inte övervägt något undantag för deras del. Detta innebär att utredningen anser att aktörer inom hyrverkstrafiken antingen måste förse

sina fordon med en taxameter, prisinformationsdekal och särskild registre- ringsskylt (taxiskylt) eller ansluta sina fordon till en tillståndspliktig beställningscentral och uppfylla kraven för den nya kategorin av taxitrafik och förse fordonen med taxiskylt. Någon prisinformationsdekal behövs dock inte, se avsnitt 5.3.6.

Utredningens bedömning har mött remisskritik från såväl hyrverks- aktörer som Stockholms handelskammare. Remisskritiken tar sin utgångs- punkt i att utredningen inte tagit hänsyn till hyrverkstrafikens speciella förutsättningar och då särskilt beställarnas och resenärernas intresse av diskretion. Den problematik med skattekontroll som motiverar utredning- ens förslag i stort menar man inte heller gäller för hyrverksverksamheten. De kritiska remissinstanserna efterlyser också en särlagstiftning.

Regeringen noterar att det saknas beredningsunderlag för en sådan särlösning men samtidigt att ingen av remissinstanserna egentligen lyckats föra fram något konkret som skulle särskilja deras verksamhet från vad som kommer att känneteckna den nya kategorin av taxi. Freys Hyrverk påpekar visserligen att deras tjänster till skillnad från taxitrafik undantags- löst är förbeställda, utförs till fasta priser och faktureras i efterhand. Detta motsvarar i stort sett vad som kommer att gälla även för den nya kategorin av taxitrafik. Betalning kommer visserligen att kunna göras direkt till beställningscentralen men också med hjälp av faktura.

Svenska Hyrverksföreningen tar upp möjligheten att införa en karenstid efter beställningen efter vilken det inte skulle vara möjligt att påbörja en hyrverksfärd och föreslår två timmar. Regeringen konstaterar dock att det i avsaknad av närmare beredningsunderlag ter sig oklart om detta är en framkomlig väg. Även vanlig taxitrafik kan ju förbeställas god tid i förväg. Skiljelinjen synes i så fall dras på ett godtyckligt sätt.

Regeringen vill dock peka på ett antal förhållanden som kommer att innebära att konsekvenserna för den typiska hyrverksverksamheten sanno- likt inte kommer att bli så omfattande som befarats. Det kan till att börja med konstateras, vilket utredningen också gjort, att det inte kommer att införas någon reglering som förhindrar intressegemenskap mellan inne- havaren av taxitrafiktillståndet och den tillståndspliktiga beställnings- centralen. Detta får till följd att en beställningscentral kan organiseras inom den egna bolagssfären.

Särskilda taxiskyltar motiveras av polisens möjligheter att kontrollera fordon som används i taxiverksamhet och potentiella resenärers möjlighet att identifiera ett taxifordon. De typiska användarna av hyrverkstjänster har inte det sistnämnda intresset och när det gäller polisens intresse håller situationen på att förändras. Många polisfordon har numera utrustning som gör att registreringsskyltar kan läsas av automatiskt och det går på så sätt att kontrollera om det är ett taxifordon eller inte. Det finns goda skäl att anta att andelen polisfordon med denna möjlighet kommer att stiga i framtiden.

Sedan den 1 april 2017 anges inte heller bokstaven T på taxiskyltar. Det finns mot denna bakgrund skäl att ifrågasätta utredningens bedömning om att taxiskyltar ska finnas på alla taxifordon. Förhållandet talar dessutom för att det inte är nödvändigt att taxiskylten ska vara gul, i vart fall inte med hänsyn till polisiära intressen. Regeringen anser därför att det, i linje med vad Samtrans fört fram, bör vara möjligt för innehavare av taxitrafik- tillstånd som verkar i den nya kategorin av taxitrafik att kunna använda sig

Prop. 2017/18:239

5.10	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser	Prop. 2017/18:239

Regeringens förslag: Förslagen om ändring i lagen om redovisnings-
centraler för taxitrafik och lagen om vägtrafikregister ska träda i kraft
den 1 september 2020.
Förslagen om ändring i taxitrafiklagen och fordonslagen ska träda i
kraft den 1 januari 2021.
Regeringens bedömning: Lagförslagen påkallar inga övergångsbe-
stämmelser.

Utredningens förslag och bedömning: Utredningen föreslår den 1
januari 2020 respektive den 1 maj 2020 som datum för ikraftträdande och
har satt det tidigare datumet även för ändringarna i fordonslagen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kommerskollegium anser, angående anmälnings-
skyldighet enligt det s.k. tjänstedirektivet, att direktivets undantag för
transporttjänster kan vara tillämpligt på förslaget men att rättsläget är
oklart sedan EG-domstolens avgörande i ett mål där besiktningstjänster
ansågs falla inom undantaget. När det gäller anmälningsplikt enligt det s.k.
anmälningsdirektivet delar kollegiet utredningens bedömning att framtida
krav på certifiering som kan komma att ställas av myndigheter kommer att
behöva anmälas. När det gäller utredningens författningsförslag pekar
kollegiet på tre förordningsändringar som kan behöva anmälas. Av de
föreslagna lagändringarna skulle förslaget till ändring i fordonslagen
(2002:574) om införandet av vägkontroll kunna behöva anmälas som ett
sådant s.k. annat krav i anmälningsdirektivets mening eftersom det är
tillämpligt på en produkt som släppts ut på marknaden. Uber Sweden är av
uppfattningen att en ny kategori av taxitrafik i linje med deras förslag kan
träda i kraft mycket tidigare eftersom nödvändig teknik redan finns på
plats.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Ikraftträdande
Regelverket om redovisningscentraler för taxitrafik trädde i kraft vid två
olika tidpunkter. De regler som avsåg redovisningscentraler trädde i kraft
den 1 januari 2017 och de regler som avsåg skyldigheterna för innehavare
av taxitrafiktillstånd den 1 maj 2017. Skälet till detta var att det av
praktiska skäl måste finnas en tidsperiod mellan den tidpunkt då det är
möjligt att få tillstånd att driva en redovisningscentral och den tidpunkt då
skyldigheten att vara ansluten till en sådan central inträder. Den
promemoria (Ds 2013:66) som låg till grund för propositionen
Redovisningscentraler för taxi (prop. 2013/14:223) lämnades drygt tre år
före det att lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik
trädde i kraft den 1 januari 2017.
En viktig skillnad mot införandet av redovisningscentraler är att där
fanns en befintlig kontrollutrustning, i form av taxameterutrustning, att
bygga reformen på. Den nu aktuella reformen innebär att en ny teknik som
ännu inte tagits fram ska användas. Utveckling av särskild utrustning för
taxifordon kommer sannolikt att ledas av aktörer på taximarknaden. Det		81

Prop. 2017/18:239 kan antas ligga i branschens intresse att ta fram alternativ till taxameter till dess att möjligheten att få dispens från taxameter upphör. Men samtidigt innebär det förstås ett osäkerhetsmoment i fråga om en lämplig tidpunkt för ikraftträdande. Detta osäkerhetsmoment talar för att tidpunkten sätts med viss försiktighet.

Det har tidigare framgått att många förhållanden kommer att behöva överlämnas till föreskrivande myndighet att ta ställning till, t.ex. närmare vilka uppgifter som ska samlas in och lagras av beställningscentralen och vilka närmare krav som ska ställas på den nya särskilda utrustningen för taxifordon. Den föreskrivande myndigheten kan komma att behöva låta andra myndigheter yttra sig över föreskrifterna. Myndighetsföreskrifterna bedöms sannolikt också kräva ett remissförfarande. Det kommer då helt säkert också bli aktuellt för föreskrivande myndighet att uppfylla sådana anmälningsskyldigheter som tas upp nedan.

Kommerskollegium tar upp anmälningsskyldigheter enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv (2006/123/EG) om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet) samt Europaparlamentets och rådets direktiv (2015/1535) om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (anmälningsdirektivet).

När det gäller tjänstedirektivet kan regeringen konstatera att utredningens slutsats att det inte är tillämpligt på grund av dess undantag för tjänster på transportområdet förstärkts sedan tillkomsten av ett nytt rättsfall från EU-domstolen, se vidare avsnitt 6. Någon anmälnings- skyldighet enligt tjänstedirektivet bedöms därför inte finnas. När det sedan gäller anmälningsdirektivet torde det, liksom Kommerskollegium bedömt, bara vara ändringarna i fordonslagen (2002:574) som skulle kunna aktualisera anmälningsskyldighet. För att det ska röra sig om ett sådant krav som kollegiet tar upp krävs dock att föreskrifterna på ett väsentligt sätt kan påverka produktens sammansättning eller natur eller saluföringen av den. Regeringen konstaterar att de vägkontroller av den nya särskilda utrustningen för taxifordon som föreslås knappast kommer att bli styrande för sammansättningen eller naturen av dem eftersom de starkaste intressen som kommer att påverka detta är Skatteverkets intressen. Någon väsentlig påverkan på saluföringen kan det knappast heller bli frågan om eftersom vägkontrollerna är underordnade kravet på att utrusta ett taxifordon med utrustningen som kommer att gälla för att överhuvudtaget kunna bedriva taxitrafik i den nya kategorin. Regeringen bedömer därför att ändringen av fordonslagen inte behöver anmälas.

Det bör vara två olika datum för ikraftträdande av samma skäl som redogjordes för ovan beträffande införandet av redovisningscentralerna. Med beaktande av vad som nu anförts bedömer regeringen att tidpunkterna för ikraftträdande kan bestämmas i linje med vad utredningen föreslagit, dock med en smärre förskjutning. Regeringen anser att det saknas skäl att låta reglerna om vägkontroll enligt fordonslagen träda i kraft förrän skyldigheten för taxifordonen att vara anslutna till en beställningscentral inträder.

Övergångsbestämmelser

Prop. 2017/18:239

Utredningen har inte föreslagit några övergångsbestämmelser till de föreslagna lagändringarna. Utredningen har dock föreslagit en övergångs- regel om att äldre föreskrifter ska gälla för beslut om dispens enligt 5 kap. 2 § taxitrafikförordningen (2012:238) som har meddelats före det datum då skyldigheten att ansluta till en beställningscentral inträder. Eftersom skyldigheten om anslutning anges i lag kan det ifrågasättas om övergångs- regeln kan meddelas genom förordning men detta bedöms vara möjligt mot bakgrund av att 7 kap. 1 § taxitrafiklagen (2012:211) ger regeringen en generell möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från taxi- trafiklagen.

6 Förslagens förenlighet med EU-rätten

6.1Tillståndsplikt och EU-rätten

6.1.1Etablering och tjänst

Beställningscentraler kommer, utan annan närvaro i landet än genom- förande av köruppdragen, att kunna bedriva sin verksamhet utom landets gränser. Om en beställningscentral inte anses etablerad inom landet kommer förslagen avseende beställningscentralen bedömas utifrån EU- rättens regler om tjänster och i annat fall utifrån regler om etablering. Eftersom reglerna om tjänster är subsidiära till reglerna om etablering kan det inte bli aktuellt att samtidigt tillämpa regler om etablering och tjänster. Med etablering avses ett mer eller mindre permanent utövande av verksamhet inom ett territorium.

Av EU-domstolens praxis framgår att etablering kan finnas i flera olika länder. I målet om advokaten Gebhard1 kom EU-domstolen fram till att en advokat som kontinuerligt från en stadigvarande plats för affärsverk- samhet från vilken han vände sig till invånare i landet innebar att han var etablerad i det landet. I de tyska försäkringsfallen2 uttalade EU-domstolen att ett företag från en medlemsstat som upprätthåller en permanent närvaro i en annan medlemsstat omfattas av fördragets bestämmelser om etableringsrätt. Detta gäller även om närvaron inte består av en filial eller agentur utan endast av ett enkelt kontor som sköts av företagets egen personal, eller av en självständig person som har fullmakt att varaktigt företräda företaget på samma sätt som en agentur. I rättsfallet Schnitzer3 uttalade domstolen att huruvida det handlar om ett tillfälligt tillhanda- hållande av tjänster eller en etablering ska bedömas inte bara i förhållande till tjänstens varaktighet, utan även i förhållande till hur ofta den

1	EG-domstolens dom i mål C-55/94 mellan Reinhard Gebhard mot Consigltio dell’Ordine
degli Avoccati e Procurati di Milano.
2	EG-domstolens dom i mål C-205/84 mellan Europeiska gemenskapernas kommission mot
Förbundrepubliken Tyskland.		83
3	EG-domstolens dom i mål C-215/01 Bruno Schnitzer.	83

Prop. 2017/18:239 tillhandahållits och dess regelbundenhet och kontinuitet. Att verksamheten är tillfällig utesluter inte att den kan förse sig med en viss infrastruktur i värdmedlemsstaten (däri inbegripet ett kontor eller en byrå) i den mån det är nödvändigt för att kunna fullgöra den ifrågavarande tjänsten.

Det som nu sagts innebär således att det inte måste vara fråga om en etablering bara för att det finns viss infrastruktur i landet där tjänsten utövas. Detta ska skiljas från den situation då en medborgare i en medlemsstat som stadigvarande och kontinuerligt bedriver yrkesverk- samhet i en annan medlemsstat, där han från en stadigvarande plats för affärsverksamhet vänder sig till, bland andra, medborgare i denna medlemsstat. Under dessa omständigheter blir i stället frågan om en etablering.

6.1.2Etablering

Rätten till etablering innebär att en verksamhetsutövare får verka i etableringslandet på samma villkor som etableringslandet ställer på sina egna medborgare. Det råder alltså ett förbud mot diskriminering enligt artikel 49 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget). Regeln har direkt effekt vilket innebär att den kan åberopas av enskilda inför domstol. Rätten till etablering får begränsas med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Detta har dock tolkats snävt i praxis.

Det kan antas att vissa av de aktörer som i dag är beställningscentraler också kommer ansöka om att bli tillståndspliktiga beställningscentraler. Dessa är i allmänhet svenska bolag med fasta driftsställen här i landet och därmed även etablerade här i landet. Samtidigt kan verksamhet i form av en beställningscentral bedrivas på den svenska marknaden utan att det finns någon fysisk närvaro här i form av kontor eller server. Detta kan särskilt antas gälla nya marknadsaktörer. Däremot kan tjänsterna komma att riktas mot landet och därmed i och för sig utövas här på en mer eller mindre permanent basis. Under sådana omständigheter kan det vara svårt att avgöra om en beställningscentral har en sådan närvaro i landet att den ska anses etablerad här. Detta får bedömas från fall till fall, men det kan tas för sannolikt att en beställningscentral inte är etablerad här om det inte finns någon annan fysisk närvaro än själva utförandet av köruppdragen. Dessa utförs ju strängt taget inte heller av beställningscentralen utan förmedlas bara till beställaren. Vid gränsöverskridande transaktioner kommer därför sannolikt oftast regler om tjänster behöva tillämpas.

Effekten av att en beställningscentral är etablerad i Sverige är att samma regler ska gälla för en utländsk som för en inhemsk aktör. Detta innebär att det inte finns några hinder att tillämpa de föreslagna reglerna på beställningscentraler i Sverige eftersom de inte är diskriminerande.

6.1.3Tjänst

Regeringens bedömning: Tjänstedirektivet och e-handelsdirektivet är inte tillämpliga på eller utgör inga hinder mot förslagen.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kommerskollegium anser, angående anmälnings- skyldighet enligt det s.k. tjänstedirektivet, att direktivets undantag för transporttjänster kan vara tillämpligt på förslaget men att rättsläget är oklart sedan EG-domstolens avgörande i ett mål där besiktningstjänster ansågs falla inom undantaget.

Skälen för regeringens bedömning

Ömsesidigt erkännande

Handelshinder på tjänsteområdet kan exempelvis bestå i tillståndsplikt. Principen om ömsesidigt erkännande innebär att en tjänsteleverantör, som lagligen erbjuder sina tjänster i ett land, ska kunna förmedla sina tjänster i andra medlemsstater utan att behöva anpassa sig till särskilda regler i varje enskild medlemsstat. I fråga om den föreslagna tillståndsplikten för beställningscentraler är innebörden att om en annan medlemsstat ställer krav på tillstånd för motsvarande typ av verksamhet, ska verksamhets- utövaren ha rätt att utöva verksamheten i Sverige utan att behöva uppfylla svenska regler.

De regler som nu föreslås har som ändamål att underlätta och förbättra Skatteverkets kontroll av att innehavaren av taxitrafiktillståndet redovisar sina intäkter korrekt. Såvitt känt finns inte något annat land inom den Europeiska unionen som har en tillståndsplikt för beställningscentraler på ett sätt som är jämförbart och likvärdigt med detta. Vidare så kommer verksamheten som ska beskattas till följd av taxiverksamhetens beskaffen- het så gott som uteslutande bedrivas i Sverige. Det kan också argumenteras för att kontrollformen är nödvändig för intresset att driva in skatter mot bakgrund av att den svenska taximarknaden i så hög grad är avreglerad. Detta är en betydelsefull skillnad mellan den svenska marknaden och övriga länder inom Europeiska Unionen. Regeringen bedömer därför att det inte torde bli aktuellt att beställningscentraler från andra länder inom EU med framgång kan åberopa principen om ömsesidigt erkännande och därmed undgå att uppfylla de svenska kraven för tillstånd.

Tjänstedirektivet och e-handelsdirektivet

Om det inte finns några motsvarande regler i etableringslandet kan det heller inte bli aktuellt med ömsesidigt erkännande. Då får det i stället undersökas om Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (tjänste- direktivet) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (e-handelsdirektivet) är tillämpliga. Om så inte är fallet får det i stället undersökas vad som i övrigt följer av EU-fördragen och EU-domstolens praxis.

När det gäller tjänstedirektivet är utgångspunkten att tillförsäkra att de som tillhandahåller tjänster på ett enklare sätt ska kunna utnyttja de allmänna principerna om fri rörlighet för tjänsteverksamhet. Tjänster på transportområdet omfattas dock inte av tjänstedirektivet. Begreppet tjänster på transportområdet har uttolkats i ett avgörande från EU-

Prop. 2017/18:239

Prop. 2017/18:239 domstolen4 om fordonsbesiktning i vilket domstolen kom till slutsatsen att sådan besiktning var en tjänst på transportområdet och därmed att direktivet inte var tillämpligt. I ett senare rättsfall5 ansågs en förmedlingstjänst för att komma i kontakt med förare som inte är yrkesförare angående persontransporter ha en så nära anknytning till transporttjänsten att de inte kunna särskiljas. Undantaget för tjänster på transportområdet i tjänstedirektivet ansågs därför vara tillämpligt. Tjänster på transportområdet får därmed anses vara ett vidare begrepp än rena transporter.

När det gäller e-handelsdirektivet är dess ändamål att undanröja hinder för den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster. Med sådana tjänster avses tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning, på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare. Det omfattar en mängd näringsverksamheter som bedrivs online. Ett annat exempel på informationssamhällets tjänster, vilket kan vara av betydelse i fråga om beställningscentralers lagring av information, är vidarebefordran av information via kommunikationsnät genom att tillhandahålla tillgång till kommunikationsnät eller genom att fungera som värdtjänst för information från tjänstemottagaren. Från tillämpningsområdet undantas beskattning.

Beställningscentralens tjänst gentemot beställaren

När det gäller tjänstedirektivet så består beställningscentralens tjänst gentemot beställaren huvudsakligen av att förmedla ett köruppdrag. Det som talar för att beställningscentralen i relation till beställaren inte utför en transporttjänst är att beställningscentralen inte kommer att äga taxi- fordonen. Det bedöms däremot bli relativt vanligt förekommande att det finns olika slags band mellan beställningscentralen och innehavarna av taxitrafiktillstånden. Av de ovan berörda rättsfallen får det emellertid anses stå klart att en tjänst som har en nära anknytning till vad som uppen- barligen är en tjänst på transportområdet, dvs. köruppdraget, också anses utgöra en sådan tjänst och att tjänstedirektivet därför inte är tillämpligt. Den tjänst som nu är aktuell bedöms ha en så nära anknytning till transporttjänsten att tjänstedirektivet inte är tillämpligt.

När det sedan gäller e-handelsdirektivet så kommer beställningar sannolikt i stor utsträckning att ske med hjälp av internet vilket aktualiserar frågan om e-handelsdirektivets tillämplighet. Det bör dock framhållas att tjänsten hänger samman med intresset av att underlätta och förbättra det svenska Skatteverkets kontroll av skatteintäkter. Vidare kan konstateras att tjänsten avser beställningen som är helt underordnad själva körupp- draget. Det bör även framhållas att tillståndet inte primärt avser mottagandet av beställningar utan i stället att förmedla köruppdrag och insamling, lagring och utlämning av uppgifter till Skatteverkets skatte- kontroll.

	4	EU-domstolens dom i mål C-168/14, Grupo Itevelesa SL, Applus Iteuve Technology,
	Certio ITV SL, Asistencia Técnica Industrial SAE mot Oca Inspección Técnica de
	Vehículos SA, Generalidad de Cataluña.
86	5	EU-domstolens dom o mål C-434/15, Asociación Profesional Elite Taxi mot Uber
	Systems Spain SL.

Om e-handelsdirektivet skulle anses tillämpligt på tjänsten är regler om Prop. 2017/18:239 tillståndskrav för beställningscentraler ändå godtagbara enligt direktivet.

Den tjänst som erbjuds avser inte särskilt eller uteslutande en e- handelstjänst. Under sådana omständigheter är tillståndskrav godtagbara, se artikel 4.2 jämförd med 4.1 i e-handelsdirektivet.

Beställningscentralens tjänst gentemot innehavaren av taxitrafiktillstånd

När det gäller tjänstedirektivet så är det huvudsakliga inslaget i avtals- relationen mellan beställningscentralen och innehavaren av taxitrafik- tillståndet att tillståndshavaren ska utföra en transporttjänst för beställningscentralens räkning. På samma sätt som när det gäller relationen mellan beställningscentralen och beställaren bedömer regeringen därför att det rör sig om en tjänst på transportområdet. Detta innebär att tjänste- direktivet inte är tillämpligt.

När det gäller e-handelsdirektivet så kan den aktuella tjänsten komma att utföras med hjälp av internet. Regeringen anser dock att det är rimligt att göra en bedömning av vad tjänsten huvudsakligen består i och då är slutsatsen att den prestation som parterna huvudsakligen utbyter är ett köruppdrag där användningen av internet är underordnat utförandet av uppdraget. Detta talar mot att e-handelsdirektivet ska tillämpas på tjänsten.

Om e-handelsdirektivet skulle anses tillämpligt på tjänsten är regler om tillståndskrav för beställningscentraler ändå godtagbara enligt direktivet. Den tjänst som erbjuds avser inte särskilt eller uteslutande en e- handelstjänst. Under sådana omständigheter är tillståndskrav godtagbara, se artikel 4.2 jämförd med 4.1 i e-handelsdirektivet.

6.1.4EU-fördragen och Gebhard-testet

Regeringens bedömning: Förslagen bedöms inte strida mot EU- fördragens regler om icke-diskriminering.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna berör inte bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Eftersom varken tjänstedirektivet

eller e-handelsdirektivet bedöms vara tillämpligt på förslaget ska EU- fördragens regler om icke-diskriminering och det s.k. Gebhardtestet tillämpas. Enligt EU-rätten får medlemsstaterna inte diskriminera tjänsteutövning eller etablering från andra medlemsstater. I Gebhard-fallet slog EU-domstolen fast att nationella åtgärder som kan hindra eller göra det mindre attraktivt att utöva de grundläggande friheter som garanteras av fördraget för att vara tillåtna måste uppfylla fyra olika kriterier, nämligen att åtgärden inte är diskriminerande, åtgärden är motiverad av ett trängande allmänintresse, åtgärden är ägnad att uppnå syftet och att åtgärden är proportionerlig.

Det kan först konstateras att reglerna inte är diskriminerande eftersom de inte ställer upp krav på nationalitet, att utrustning ska finnas i Sverige eller liknande. Det rör sig således varken om direkt diskriminering, eller hinder som rent faktiskt innebär större svårigheter för aktörer med annan

nationalitet.

7.2	Effekterna om regeringens förslag inte	Prop. 2017/18:239
	genomförs samt alternativa lösningar

Taxinäringen är en kontantbransch med flera mindre transaktioner och som i alla kontantbranscher finns det risk för skatteundandragande. Skatte- förfarandelagens krav på kassaregister som i stort sett omfattar alla andra kontantbranscher gäller inte taxinäringen. I stället sker skattekontrollen genom taxameter.

Kontrollerbarheten skiljer sig dock åt mellan aktörer på grund av att vissa har dispens från taxameterkravet. Sedan systemet med obligatoriska redovisningscentraler har införts från 1 januari 2017 kommer skillnaden i kontrollerbarhet att växa mellan de aktörer som har taxameter och de som har dispens från taxameterkravet. Att behålla möjligheten till dispens från taxameterkravet kommer att skapa en obalans på taximarknaden.

Om dispensmöjligheten för taxameter tas bort utan att ett nytt kontrollalternativ införs, kommer de taxifordon som i dag har dispens från taxameterkravet att tvingas skaffa sig ett relativt dyrt kontrollinstrument som de i de flesta fall inte har något behov av eftersom de kör resor som nästan uteslutande betalas via faktura.

På taximarknaden har ny it-teknik skapat möjligheter att effektivt koppla samman innehavare av taxitrafiktillstånd med kunder. Den tekniken har öpp- nat för att resorna kan bokas och betalas via mobilapplikationer. Dessa fordon har i dag oftast taxameter även om denna inte alltid används på föreskrivet sätt. Affärsformen har blivit populär bland konsumenterna och förarna men innebär också att risken för skatteundandragande ökat i taxi- näringen. Möjligheter till skatteundandragande för vissa aktörer ökar också risken för osund konkurrens i näringen som helhet. Samtidigt kan annan utrustning än taxameter möjliggöra en effektiv skattekontroll av taxifordon. Det finns därmed ett behov av att skapa en form av taxi som är fullt anpassad till den tekniska utvecklingen och för vilken möjligheten för skattekontroll är lika effektiv som för taxi med taxameter.

7.3	Effekter för skattekontrollen
Avskaffande av möjligheten att få dispens från taxameter
Det förekommer ett betydande skatteundandragande inom taxinäringen
även om det totala skatteundandragandet inte har kunnat uppskattas av
utredningen. Vart tionde taxifordon har i dag dispens från kravet på
taxameter. Transportstyrelsen har uppskattat att 90 procent av dem kör
särskilda persontransporter och taxitrafik som omfattas av kollektiv-
trafiklagen medan återstoden är så kallade hyrverksbilar, exempelvis
limousiner.
Möjligheten att använda särskild utrustning för taxifordon
För att kunna genomföra en effektiv skattekontroll avseende innehavare
av taxitrafiktillstånd behövs tillförlitliga uppgifter om bland annat
betalningar och vägmätarställning. Taxametern är, om den används på rätt		89

Prop. 2017/18:239 sätt, i dagsläget det mest effektiva instrumentet för att kontrollera att såväl innehavare av taxitrafiktillstånd som taxiförare betalar rätt skatt. Företag som tillverkar taxametrar har till utredningen uttryckt tveksamhet till att det går att skapa ett lika säkert kontrollinstrument som taxametern. Utredningens förslag att införa ett nytt kontrollalternativ, utan krav på taxameter skulle kunna innebära en risk för att förutsättningarna för en effektiv skattekontroll blir sämre. Regeringens förslag på regelverk för särskild utrustning för taxifordon är dock utformat med starka krav som gör att möjligheten till skatteundandragande minskar. Den tekniska utredning av ny kontrollteknik som utredningen låtit genomföra har funnit att det är fullt möjligt att med hjälp av annan kontrollteknik skapa bra förut- sättningar för en effektiv kontroll. Enligt regeringens förslag kommer krav på insamling, lagring och utlämnande av uppgifter att ställas på en särskild tillståndspliktig beställningscentral. Möjligheten till skattekontroll kommer att vara lika god för taxifordon med särskild utrustning som för taxifordon som har taxameter.

Att förutsättningarna för skattekontrollen bedöms vara likvärdiga i båda fallen, betyder dock inte att kontrollen över att inget skatteundandragande sker kommer att vara total. Det är omöjligt att undanröja alla möjligheter till skatteundandragande oavsett om ett fordon har taxameter eller om den nya kontrolltekniken används. Det finns olika sätt att ta betalt från kunden utan att det registreras i taxametern eller att det registreras felaktigt. Över- föringen av uppgifter till redovisningscentralerna om hur taxifordonet har använts kommer att göra det lättare för Skatteverket att upptäcka om en bil har kört ovanligt långa sträckor utan att registrera betalda körningar. Även med den särskilda utrustningen för taxifordon kommer det att finnas olika sätt att ta betalt från kunder utan att det registrerats hos beställnings- centralen.

Det har i utredningen framkommit att uppgifter från beställningscentraler kan underlätta Skatteverkets kontroll. Om förslaget om särskild utrustning för taxifordon införs, kommer de som använder sådan att behöva tillhöra en beställningscentral. Inom denna grupp av taximarknaden kommer det således inte att finnas någon som inte är ansluten till en beställningscentral.

Effekter på kort och lång sikt

Avskaffandet av dispensmöjligheten för taxameter kommer att stärka möjligheten till en effektiv skattekontroll av taxinäringen. Förutsättning- arna för skattekontrollen med det nya kontrollalternativet kommer att vara lika god som för taxifordon med taxametrar anslutna till en redovisnings- central. Sammantaget kommer därmed regeringens båda förslag att leda till förbättrade möjligheter för skattekontroll av taxinäringen.

7.4Effekter på berörda företags kostnader

Utgifter för innehavare av taxitrafiktillstånd består i stora drag av kostnader för löner, fordon, drivmedel, taxameter och anslutning till en beställningscentral för de företag som är anslutna till en sådan central. Från och med 2017 tillkommer kostnaden för att ansluta taxametern till en

redovisningscentral. Utöver detta tillkommer andra kostnader för att Prop. 2017/18:239 bedriva näringsverksamhet samt skatter och avgifter.

Enligt det taxiindex över taxinäringens kostnader som Statistiska centralbyrån (SCB) ställer samman har taxinäringens kostnader ökat snabbare än konsumentprisindex (KPI) under de senaste 25 åren. Mellan åren 1990 och 2015 ökade taxiindex med drygt 70 procent medan KPI ökade med drygt 40 procent. En del av den ökade kostnaden är kopplad till besiktningen och den fysiska plomberingen av taxameterutrustningen. När utrustningen eller bilen byts måste företaget bekosta nedmontering, inmontering och besiktning av den nya utrustningen.

Ökad kostnad för regelefterlevnad

Vart tionde taxifordon – drygt 1 700 fordon – har i dag dispens från kravet på taxameter. Det finns inga uppgifter hos Transportstyrelsen om hur många av dessa som är anslutna till en beställningscentral i dag. Enligt utredningens bedömning tillhör sannolikt majoriteten av taxifordonen med dispens beställningscentraler som är specialiserade på att genomföra särskilda persontransporter.

Om dispensmöjligheten för taxameter försvinner gäller för innehavare av taxitrafiktillstånd som alternativ att

•fordonen förses med en taxameter och anslutning till en redovis- ningscentral, eller

•fordonen förses med särskild utrustning för taxifordon och anslutning till en tillståndspliktig beställningscentral.

I båda fallen innebär regeringens förslag högre kostnader för de berörda företagen.

Kostnad för taxameter
Kostnaden för inköp och drift av en ny taxameter varierar kraftigt
beroende på standard och funktion. Det finns dock begagnade taxametrar
att köpa som har lägre inköpskostnader men troligen högre driftskost-
nader. Kostnaden för att köpa en ny taxameter varierar mellan 15 000 och
45 000 kronor. Den billigaste taxametern som kan överföra taxa-
meteruppgifterna trådlöst till en redovisningscentral kostar 22 500 kronor
i inköp. Kostnaden för att installera en taxameter i fordonet uppgår till
mellan 4 000 och 10 000 kronor. Till detta kommer en kostnad för
besiktning och underhåll av taxametern på mellan 1 500 och 3 100 kronor
per år. En taxameter behöver bytas ut efter cirka 5 år samt ommonteras om
fordonen byts. Utöver det tillkommer en kostnad för att lagra
taxameteruppgifter hos en redovisningscentral. Eftersom lagen om redo-
visningscentraler inte hade trätt i kraft när utredningen avslutade sitt arbete
kunde de endast göra en uppskattning av den kommande kostnaden. Den
bedöms komma att uppgå till 3 000 kronor per fordon och år. Halda anser i
sitt remissvar, baserat på erfarenhet sedan utredningen slutrapporterade
uppdraget, att kostnaden för redovisningscentraler kommer att uppgå till
mindre än 1 100 kronor per år. Eftersom regeringen inte har uppgifter från
alla redovisningscentraler och det har gått kort tid sedan lagen om	91

Prop. 2017/18:239 redovisningscentraler trädde i kraft använder regeringen ändå utredningens bedömning.

Tabell 7.1 Uppskattad lägsta kostnad för en taxameter som är ansluten till en redovisningscentral vid en livslängd på fem år. Kronor

	Kostnad	Kostnad per år
Inköp taxameter med trådlös överföring	22 500	4 500
Installation	4 000	800
Besiktning och underhåll		1 500

Lagring av uppgifter hos en
redovisningscentral		3 000
Totalt		9 800

Källa: WSP intervjuer med fyra taxametertillverkare.

De innehavare av taxitrafiktillstånd som i dag har dispens från kravet på taxameter och väljer att skaffa taxameter beräknas därmed att få en merkostnad på omkring 10 000 kronor fordon och år om de måste anskaffa och underhålla en taxameter (tabell 7.1).

Avskaffad kostnad för dispensansökan

De innehavare av taxitrafiktillstånd som har dispens från taxameterkravet, måste dock i dag ansöka om dispens och betala en avgift för detta. Om möjligheten till dispens tas bort försvinner den kostnaden. Dispens be- viljas för upp till två år men numera medges ofta för ett år i taget. Avgiften är 2 500 kronor per ansökan som kan gälla ett eller flera fordon. En genomgång av de registrerade dispenserna hos Transportstyrelsen har visat att det finns dispenser beviljade för ett enstaka fordon som tillhör en innehavare av taxitrafiktillstånd och dispenser som beviljats för fler än 200 fordon från samma företag med sådant tillstånd. Den genomsnittliga dispenskostnaden per taxifordon kan därmed variera kraftigt från drygt 10 kronor per fordon och år för de största företagen med taxitrafiktillstånd upp till 2 500 kronor per fordon och år för enmansföretag. Eftersom skillnaden i kostnader är så pass stor mellan olika innehavare av taxitrafiktillstånd tas inte det med i kalkylen.

Kostnad för att använda den särskilda utrustningen för taxifordon

Alternativet till att skaffa taxameter är att innehavare av taxitrafiktillstånd som har fordon med dispens i stället använder den särskilda utrustningen för taxifordon och ansluter sig till en beställningscentral. Regeringens förslag om särskild utrustning för taxifordon innebär kostnader för lämplig kontrollteknik i fordonen och hos beställningscentralen. Därtill medför regeringens förslag kostnader för att registrera och lagra informationen om betalningar och fordonsrörelser hos beställningscentralen på ett struk- turerat sätt som möjliggör myndighetskontroll i efterhand.

Kravet på kontroll av betalningar och fordonsrörelser kan uppfyllas genom ny kontrollteknik. Eftersom någon sådan ännu inte är i bruk är det

svårt att uppskatta de exakta kostnaderna för den. Enligt utredningen

uppskattas dock den nya kontrolltekniken att bli billigare än en taxameter. Prop. 2017/18:239 Det är också mycket sannolikt att kostnaderna för denna nya kontrollteknik

kan minska med tiden, i takt med att tekniken utvecklas och att den får fler användare. Som jämförelse kan sägas att kostnaden för de billigaste kassaregistren, som det 2010 blev krav på att använda i kontanthandeln, har minskat med mellan 40 och 50 procent sedan kravet trädde ikraft.

Den nödvändiga informationen kan enligt den tekniska utredningen samlas in genom en fordonsbaserad enhet samt ett elektroniskt id för varje förare som kontrolleras av beställningscentralen. Kostnaden för den fordonsbaserade kontrollenheten för företag med taxitrafiktillstånd be- döms bli cirka 1 000 kronor per fordon. Vid en livslängd på fem år blir kostnaden 200 kronor per fordon och år.

Utöver detta tillkommer en kostnad för en central teknisk utrustning hos beställningscentralen för att övervaka de anslutna fordonen. I den tekniska utredningen uppskattas kostnaden för denna enhet till 1 miljon kronor. Vid en livslängd på fem år blir kostnaden 200 000 kronor per år och beställ- ningscentral. Tekniken har tydliga stordriftsfördelar. Om 100 fordon är anslutna till samma beställningscentral blir kostnaden 2 000 kronor per fordon och år. Om 1 000 fordon ansluter sig till samma beställningscentral faller kostnaden till 200 kronor per fordon och år.

Utöver kostnaden för kontrolltekniken tillkommer de kostnader som beställningscentralen kommer att ha för att registrera och lagra de upp- gifter som samlats in.

Hur stora dessa kostnader kan bli är mycket svårt att uppskatta eftersom tekniken inte är i bruk ännu. Eftersom detta till stor del rör sig om samma uppgifter som ska överföras från taxametrar och lagras hos redovisnings- centralerna är det rimligt att i dagsläget anta att samma kostnader gäller för att lagra dem. Kostnaden uppskattas till 3 000 kronor per fordon och år. Kostnaden belastar de innehavare av taxitrafiktillstånd som anslutit sina fordon till beställningscentralen.

Tabell 7.2 Uppskattad kostnad för kontrollteknik vid en livslängd på fem år samt registrering och lagring av nödvändiga uppgifter i den nya kategorin av taxi. Kronor per fordon och år

	Kostnad	Kostnad per fordon och	Kostnad per fordon
		år vid 1 000 fordon per	och år vid 100 fordon
		BC	per BC

Inköp enkel kontrollenhet i	1 000	200	200
bilen	1 000	200	200
Inköp utrustning hos
beställningscentralen	1 000 000	200	2 000
Registrering och lagring		3 000	3 000
av uppgifter		3 000	3 000
Totalt		3 400	5 400

Källa: Farness (2016) samt utredningens egna antaganden.

Anm.: BC=Beställningscentral.

Enligt tabell 7.2 uppskattas de innehavare av taxitrafiktillstånd som har taxameterdispens för sina fordon i dag och väljer att använda särskild

utrustning för taxifordon i stället för taxameter få en merkostnad för att

Prop. 2017/18:239

möta kontrollkraven på mellan 3 400 och 5 400 kronor per år. Denna uppskattning är dock mycket osäker. En mer exakt kostnad kommer inte att gå att uppskatta innan tekniken finns i bruk och specifikationerna för denna slagits fast i föreskrifter.

För att markera att uppskattningarna är mycket osäkra uppskattar regeringen att merkostnaden för kontrollkraven ligger mellan 3 000 och 6 000 kronor per år och fordon. Andra faktorer kommer också att påverka kostnaden för den särskilda utrustningen för taxifordon såsom den tekniska utvecklingen, hur många tillverkare som kommer att tillverka den tekniska utrustning som krävs samt hur många fordon som kan komma att anslutas till den nya kategorin av taxi. Ju fler fordon som ansluts desto lägre blir sannolikt kostnaden.

Det är viktigt att notera att den initiala kostnaden för att köpa och installera en taxameter i ett taxifordon är betydligt högre än inköpskost- naden för den särskilda utrustningen för taxifordon. Etableringskostnaden för nya företagare som vill in i taxinäringen kommer därför sannolikt att bli betydligt lägre om han eller hon väljer den särskilda utrustningen för taxifordon.

En betydande faktor som kan minska kostnader för en alternativ kontrollutrustning är utveckling av tekniker för elektronisk plombering som skulle minska kostnader för demontering och inmontering när kontroll- utrustning eller fordon byts.

Effekter på kort sikt

Avskaffandet av möjligheten att få dispens från taxameterkravet innebär att kostnaderna kommer att öka för de innehavare av taxitrafiktillstånd som har fordon med taxameterdispens. Som tidigare påpekats, har drygt 1 700 av Sveriges 16 600 taxifordon dispens från taxameterkravet.

Kostnaden ökar med mellan 3 000 och 6 000 kronor per fordon och år om innehavare av taxitrafiktillstånd väljer att utrusta dem med särskild utrustning för taxifordon och 10 000 kronor per fordon och år om före- tagen väljer att utrusta dem med taxameter.

Regeringens förslag innebär att fordon med särskild utrustning för taxifordon kommer att ha vissa begränsningar jämfört med taxametertaxi. Betalning får inte ske i fordonet eller på annat sätt via föraren eller innehavare av taxitrafiktillstånd. För hyrverksbilar och fordon som enbart utför särskilda persontransporter är denna begränsning dock inte något problem. Det är därför troligt att de flesta av de som haft dispens från taxameterkravet väljer att använda särskild utrustning för taxifordon och ansluta fordonet till en tillståndspliktig beställningscentral. Flera beställare av särskilda persontransporter har omfattande krav för insamling och lagring av kontrolluppgifter inom sina egna verksamhetssystem. Det är fullt troligt att befintliga beställningscentraler kan få hela eller delar av sina befintliga kontrollsystem godkända som alternativ kontrollutrustning för taxi. Det skulle minska kostnaden för dessa dispensfordon att anpassas till regeringens föreslagna regler.

På kort sikt innebär därmed regeringens förslag en liten höjning av kostnaden för teknik i fordonet och för att ansluta sig till en redovisnings- central eller eventuellt en beställningscentral för en tiondel av taxibe- ståndet. En del av dispensföretagen tillhör redan en beställningscentral,

men kan eventuellt behöva betala en högre avgift till beställningscentralen Prop. 2017/18:239 på grund av kostnader för tillståndsprövning och lagring av uppgifter

under föreskriven tid.

Andra innehavare av taxitrafiktillstånd som i dag har dispens tillhör ingen beställningscentral och behöver därför ansluta sig till en alternativt starta en egen beställningscentral i den egna företagssfären.

Den genomsnittliga årsomsättningen för ett taxifordon beräknas ligga mellan 700 000 och 770 000 kronor om året. Att använda särskild utrustning för taxifordon och ansluta sig till en beställningscentral innebär en kostnadshöjning på mellan 0,4 och 0,8 procent av omsättningen för den tiondel av taxifordonen som berörs. Övriga taxifordon som använder taxa- meter får inga ökade kostnader.

Effekter på längre sikt

På längre sikt kan regeringens förslag leda till att en del av de innehavare av taxitrafiktillstånd som har fordon som är utrustade med taxameter kommer att byta ut taxametern mot den nya billigare kontrolltekniken och, om de inte redan är det, ansluta sina fordon till en tillståndspliktig beställ- ningscentral i stället för en tillståndspliktig redovisningscentral. Hur många fordon det kan handla om beror på hur innehavare av taxitrafik- tillstånd väger de restriktioner som finns för taxi med den särskilda utrust- ningen för taxifordon mot fördelarna med en lägre kontrollkostnad. Det är sannolikt att den processen kommer att gå gradvis och ske i takt med att de taxametrar som sitter i fordonen i dag blir äldre och redo att bytas ut. Det blir troligen en process över fem år eller längre. Hur attraktivt det blir att göra detta skifte beror även på hur kostnaden för den tekniska utrustningen och för registrering och lagring av de nödvändiga uppgifterna utvecklas för taxi med särskild utrustning för taxifordon.

Eftersom etableringskostnaden för en ny innehavare av taxitrafik- tillstånd som vill in på marknaden är lägre för taxi med särskild utrustning i stället för taxameter är det sannolikt att en större andel av de nya före- tagen med taxitrafiktillstånd väljer den lösningen. Valet mellan taxametern och alternativet påverkas givetvis även av kraven som ställs av exempelvis upphandlare av särskilda persontransporter.

Att byta ut taxametern mot den nya kontrolltekniken innebär enligt kalkylerna en besparing för innehavare av taxitrafiktillstånd på mellan 4 000 kronor och 7 000 kronor per fordon och år, vilket motsvarar mellan 0,5 och 1 procent av den genomsnittliga omsättningen för ett taxifordon. Om hälften av taxifordonen på lång sikt övergår till den särskilda utrustningen för taxifordon, skulle det innebära att kostnaden för kontrolltekniken för taxibranschen som helhet skulle minska med mellan 0,3 och 0,5 procent av omsättningen. Det skulle även innebära en kostnadsminskning mot- svarande kostnaderna för kontanthantering. Utvecklingen går mot ett generellt sett allt mer kontantlöst samhälle. Med allt färre kontanter tillgängliga ökar rånrisken för de verksamheter som hanterar kontanter. Beroende på hur innehavare av taxitrafiktillstånd bedömer rånrisken och arbetsmiljöfrågan kan även detta eventuellt bidra till en övergång till ett system utan kontanter.

Prop. 2017/18:239 7.5

Effekter för konsumenterna

Taxitrafik är sedan 1990 en marknad med fri prissättning. Priset på en taxiresa påverkas av en rad faktorer; kostnader för innehavare av taxitrafiktillstånden, konsumenternas betalningsvilja samt konkurrensen mellan företag med taxitrafiktillstånd och med andra trafikslag i den region de verkar. Hälften av alla taxiresor i Sverige är särskilda persontransporter där priset sätts i offentliga upphandlingar. På landsbygden står särskilda persontransporter för 80–100 procent av intäkterna för innehavare av taxitrafiktillstånd.

Enligt prisindex över taxi som SCB ställer samman ökade taxipriserna med 50 procent mellan åren 2000 och 2014 medan konsumentprisindex (KPI) ökade med 20 procent under samma period. Priset på alla transporter ökade dock mer än KPI under perioden. En undersökning som Transportstyrelsen låtit göra har visat att det förekommer stora prisvaria- tioner mellan innehavare av taxitrafiktillstånd, särskilt i Stockholm.

På de stora taximarknaderna där konkurrensen är hård kommer nya företag som väljer en alternativ kontrollutrustning få möjlighet att erbjuda lägre priser. Flera nya marknadsaktörer erbjuder redan nu kunder kraftigt reducerade priser som ett sätt för att etablera företaget på marknaden. Även om det är svårt att bedöma hur regeringens förslag påverkar kon- sumentpriser minskas etableringskostnaderna för nya aktörer, som i kombination med etableringserbjudanden kan pressa konsumentpriserna. Det är dock mer troligt att kundernas pris för taxiresor påverkas betydligt mer av andra faktorer än den tekniska utrustningen.

7.6Effekter för innehavare av taxitrafiktillstånd

Förslagen om avskaffande av möjligheterna att få dispens från taxameter och möjligheten att använda särskild utrustning för taxifordon i stället för taxameter kommer att innebära nya förutsättningar för aktörer som tidigare har haft dispens.

	Effekter på kort sikt
	Regeringens förslag om avskaffande av möjligheten att få dispens från
	taxameter och införande av en möjlighet att använda särskild utrustning för
	taxifordon innebär en mindre höjning av kostnaden för kontrollteknik för
	de innehavare av taxitrafiktillstånd som har fordon med taxameterdispens
	i dag. Om de väljer det billigaste alternativet, att ansluta fordonen till
	beställningscentral, kommer kostnaden enligt kalkylerna att öka med 0,4
	till 0,8 procent av den genomsnittliga omsättningen för ett taxifordon. Det
	är en mycket liten kostnadshöjning. Rörelsemarginalen i taxinäringen som
	helhet är dock bara drygt två procent och näringens möjligheter att bära
	ökade kostnader är begränsad. Detta talar för att de innehavare av
	taxitrafiktillstånd som får höjda kostnader kommer att försöka höja sina
	priser vilket skulle kunna leda till en mindre prishöjning på särskilda
	persontransporter.
	Det som dock talar emot att regeringens förslag kommer att leda till en
96	prishöjning på särskilda persontransporter, är att priskonkurrensen om de

särskilda persontransporterna är mycket hård i dagsläget. Huvuddelen av Prop. 2017/18:239 de särskilda persontransporterna utförs av taxifordon som redan har

taxameter och inte kommer att få höjda kostnader.

Den sammantagna bedömningen är därmed att regeringens förslag inte kommer att påverka priset på särskilda persontransporter på kort sikt. Undantaget kan vara i de regioner där andelen taxifordon med taxameter- dispens i dag är ovanligt högt.

Effekter på längre sikt

På längre sikt kan dock en större andel av innehavare av taxitrafiktillstånd välja att byta ut sina taxametrar mot den nya kontrolltekniken och sänka sina kostnader något. Kostnadssänkningen uppskattades i kalkylen till mellan 0,5 och 1 procent av den genomsnittliga omsättningen för ett taxifordon, men kan bli större på längre sikt. Om ett tillräckligt stort antal företag väljer att använda den alternativa kontrolltekniken kan det innebära, allt annat lika, en mindre sänkning av priset på taxitransporter på längre sikt.

Eftersom den nya kontrolltekniken sannolikt blir betydligt billigare i inköp för den som vill etablera sig i taxinäringen än en taxameter kan det eventuellt sänka etableringskostnaden och eventuellt leda till att utbudet av taxifordon ökar och att priserna sjunker.

7.7Effekter på marknad och konkurrens

Sedan taxinäringen omreglerades 1990 har antalet taxifordon ökat från 13 000 till 16 600 år 2016. Samtidigt har näringen koncentrerats. Antalet innehavare av taxitrafiktillstånd har minskat från 8 100 till 6 700 under samma period.

Innehavare av taxitrafiktillstånd kan i sin tur vara anslutna till beställ- ningscentraler som tar emot beställningar och knyter samman företag med tillstånd med kunderna. Beställningscentralerna kan också sköta marknadsföring och annan service åt innehavare av taxitrafiktillstånd. I dag är cirka 80 procent av taxifordonen i Sverige anslutna till en beställ- ningscentral. Beställningscentralerna kan ägas av såväl innehavare av taxitrafiktillstånd som av andra aktörer. Det är beställningscentralerna som sätter priset för taxitransporterna.

Det finns cirka 350 beställningscentraler av varierande storlek i landet. De stora beställningscentralerna dominerar dock marknaden. Taxi Kurir och Taxi Stockholm har tillsammans 7 000 anslutna fordon, vilket motsvarar drygt hälften av alla taxifordon som är anslutna till en beställningscentral.

Effekter på kort och lång sikt

En möjlig effekt av regeringens förslag är att de beställningscentraler som redan finns i dag kommer att bli tillståndspliktiga beställningscentraler även för taxi med den särskilda utrustningen. Det skulle innebära en risk att de stora beställningscentralernas marknadsdominans kommer att öka ytterligare. Det är emellertid osäkert om dagens stora beställningscentraler

kommer att anse det vara attraktivt att arbeta med två olika sorters

Prop. 2017/18:239 taxikategorier. Detta talar för att det troligen i stället kommer att etableras nya beställningscentraler enbart för taxifordon med den särskilda utrust- ningen för taxifordon.

Ett annat alternativ är att innehavare av taxitrafiktillstånd som väljer att låta sina fordon övergå till den särskilda utrustningen för taxifordon går samman och etablerar en ny beställningscentral.

Ett tredje alternativ är att någon eller några av de större beställ- ningscentraler som finns i dag kommer att etablera en egen beställ- ningscentral enbart för taxi med den särskilda utrustningen för taxifordon. Möjligen kan innehavare av taxitrafiktillstånd som är anslutna till många beställningscentraler skapa ett nytt varumärke för taxi med särskild utrustning för taxifordon eller låta en befintlig beställningscentral bli tillståndspliktig beställningscentral. Det kan bero på hur efterfrågan från anslutna företag ser ut.

Eftersom kontrollkostnaderna per fordon med den särskilda utrust- ningen för taxifordon bedöms minska betydligt om många är anslutna till samma beställningscentral talar det för att de tillståndspliktiga beställ- ningscentralerna kommer att bli få och relativt stora.

Sammantaget bedömer regeringen att det kommer att etableras ett mindre antal större beställningscentraler för taxi med den särskilda utrustningen för taxifordon, men att dessa beställningscentraler tillkommer utöver de beställningscentraler som redan finns i dag för taxifordon med taxameter.

7.8Effekter på små och medelstora företag

Taxinäringen domineras av små företag. Två tredjedelar av innehavarna av taxitrafiktillstånd är enmansföretag och dessa har 27 procent av alla taxifordon i landet. De små innehavarna av taxitrafiktillstånd blir dock färre och de större företagens marknadsandel växer.

Tabell 7.3	Innehavare av taxitrafiktillstånd fördelade efter antal bilar
	1998 och 2015

	1998	2015

En bil	6 186	4 471
Två bilar	1 490	863
3–5 bilar	901	859
6–10 bilar	154	327
11–20 bilar	41	150

> 20 bilar	17	73
Summa	8 789	6 743

Källa: Taxiförbundet, Branschläget 2016.

Som framgår av tabell 7.3 har antalet innehavare av taxitrafiktillstånd med en eller två bilar minskat betydligt sedan slutet av 1990-talet medan de större företagen blivit betydligt fler. År 2015 hade den största tillstånds-

havaren 191 taxibilar. Enligt branschföreträdare är en viktig förklaring till

Prop. 2017/18:239 Tabell 7.4		Innehavare av taxitrafiktillstånd med dispens från
		taxameterkravet och samtliga innehavare av
		taxitrafiktillstånd fördelade efter antalet bilar

		Antal innehavare av
		taxitrafiktillstånd med		Samtliga innehavare av
		dispens	Andel	taxitrafiktillstånd	Andel
	En bil	203	54,7	4 471	66,3

	Två bilar	63	17,0	863	12,8
	3–5 bilar	54	14,6	859	12,7

	6–10 bilar	27	7,3	327	4,8
	11–20 bilar	11	3,0	150	2,2
	> 20 bilar	13	3,5	73	1,1
	Summa	1 737	100	6 743	100

Källa: Taxiförbundet och Transportstyrelsen.

Anm: Siffrorna för innehavare av taxitrafiktillstånd med dispens gäller juni 2016 medan siffrorna för samtliga innehavare av taxitrafiktillstånd gäller 31 december 2015.

Särskild utrustning för taxifordon i stället för taxameter

Eftersom den särskilda utrustningen som kan användas i taxifordon anslutna till tillståndspliktig beställningscentral bedöms bli billigare än en taxameter kommer kostnaderna för att etablera verksamhet på taxi- marknaden att bli lägre vilket kan hjälpa nyetableringen av mindre inne- havare av taxitrafiktillstånd. Det kan även underlätta för stora inter- nationella aktörer på taxitrafikmarknaden att etablera sig i Sverige.

	7.9	Effekter i olika regioner
	Villkoren för att bedriva taxiverksamhet skiljer sig mellan olika regioner i
	landet. I städerna, särskilt de stora, är bilinnehavet lägre, parkerings-
	möjligheterna sämre och trängseln kan vara stor. Urbaniseringen ökar
	markpriset och påverkar inte minst parkeringskostnaderna både vid
	bostaden och vid resmålet. Högre kostnader för parkering minskar
	bilinnehav och gör det attraktivare att hyra, använda bilpool eller åka taxi
	i stället för att använda egen bil. Vidare är det mer attraktivt att resa med
	kollektivtrafik. I tätbebyggda områden finns kundunderlag för både privat-
	resor och företagsresor även om de särskilda persontransporterna också är
	viktiga. I mer tätbefolkade områden är det möjligt för en innehavare av
	taxitrafiktillstånd att verka utanför en beställningscentral och hitta kun-
	derna på gatan och på uppställningsplatser.
	På landsbygden är bilinnehavet mycket större, parkeringsmöjligheterna
	goda och trängseln obefintlig. De potentiella kunderna är glesare spridda
	över en större yta. På landsbygden är efterfrågan på taxi från privatkunder
	liten. I stället är de särskilda persontransporterna basen för taxinäringen.
	För att få tillräckligt många kunder måste dock innehavare av taxitrafik-
	tillstånd kunna utföra alla typer av taxikörningar. Det är också nödvändigt
	att tillhöra en beställningscentral för att vara tillgänglig för de utspridda
	kunderna.
	Sedan taxinäringen omreglerades 1990 har antalet taxifordon ökat från
100	12 700 till 16 600 år 2016 i hela landet, dvs. med 30 procent. Ökningen

Prop. 2017/18:239 Tabell 7.6		Regional fördelning av taxibilar med dispens
		från taxameterkravet juni 2016

	Län	Antal taxibilar med	Andel taxibilar med dispens av alla
		dispens	taxibilar
			i länet, procent

	Stockholms län	448	6,8
	Västra Götaland	372	15,8
	Skåne	273	15,1
	Södermanlands
	län	143	41,8
	Värmland	98	32,6

	Jönköpings län	92	33,2
	Örebro län	77	17,9
	Kalmar län	43	19,5
	Västmanland	39	10,4
	Blekinge	27	19,0
	Gävleborg	26	8,2

	Norrbotten	17	3,8
	Östergötland	15	2,7
	Halland	13	4,0
	Västernorrland	13	3,7
	Gotland	12	13,0
	Jämtland	9	3,7

	Västerbotten	6	1,4
	Uppsala län	5	1,0
	Dalarna	2	0,6
	Kronobergs län	4	2,2
	Riket	1 737	10,5

Källa: Transportstyrelsen, Vägtrafikregistret.

Anm: Antalet taxifordon med dispens gäller juni 2016. Antalet fordon i varje län är uppmätt den 31 dec 2015.

Särskild utrustning för taxifordon

Om huvuddelen av de innehavare av taxitrafiktillstånd som har fordon som inte längre får dispens från taxameterkravet väljer att använda den särskilda utrustningen för taxifordon i stället för taxametern kommer sådana fordon i ett första skede att etableras i de län där antalet fordon med taxa- meterdispens är högst i dag. Stordriftsfördelarna med den nya kontroll- tekniken tyder på att beställningscentralerna för taxi med den särskilda utrustningen för taxifordon bör ha åtminstone 100 anslutna fordon för att vara kostnadseffektiva.

Kostnaderna för att möta kontrollkraven blir lägre ju fler fordon som är anslutna till beställningscentralen, vilket kan göra att taxi med den särskilda utrustningen för taxifordon i första hand växer i större befolkningscentra där det är lättare att ansluta många fordon till samma beställningscentral. Som påpekades tidigare behöver taxifordon i mer glesbefolkade regioner kunna utföra alla typer av taxitransporter för att få tillräckligt många kunder.

104

7.10

Effekter på ny teknik

Prop. 2017/18:239

Regeringens förslag om en särskild utrustning för taxifordon gör det möjligt att kontrollen över intäkter och körtid kan ske genom en annan teknik än taxameter. Genom att regeringen föreslår en teknikneutral lagstiftning som enbart specificerar vilka funktioner som den nya kontrolltekniken måste kunna uppfylla skapas ett större utrymme för att introducera ny innovativ teknik i taxinäringen.

Det är dock viktigt att det finns en viss enhetlighet i den nya kontrolltekniken för att de myndigheter som utövar kontroll över taxinär- ingen – Transportstyrelsen, Polismyndigheten och Skatteverket – kan ut- föra sina uppdrag med en rimlig arbetsinsats. Även om regeringen eftersträvar en teknikneutral lagstiftning kommer föreskrivande myndig- het att behöva utfärda föreskrifter för det nya kontrollsystemet som närmare specificerar hur detta måste vara utformat för att uppfylla de krav som ställs. Krav som enbart finns i myndighetsföreskrifter är dock lättare att ändra än lagar och därmed att anpassa i takt med att den tekniska utvecklingen möjliggör annan kontrollteknik med samma funktioner.

Regeringens förslag öppnar möjligheten för att fler företag kan erbjuda de tekniska lösningar som krävs för att uppfylla kontrollkraven. Det är sannolikt att det kan bli större konkurrens om tillverkningen av nya kontrollinstrument än på taxameterområdet. En relevant jämförelse är de godkända kassaregistren. Skattekontrollen av övriga delar av kontant- branschen sköts med hjälp av kassaregister som måste uppfylla föreskrifter som Skatteverket fastställt. Skatteverket bedömer att det finns cirka 100 tillverkare som har en bredare produktion av godkända kassaregister. Det är möjligt att en del av dem skulle kunna vara intresserade av att tillverka de nya kontrollinstrumenten för taxibranschen om möjligheten ges. Hur attraktivt det blir för dem att göra detta beror dock på om de nya kontrollinstrumenten blir unika svenska lösningar eller om de även kommer användas i andra europeiska länder.

7.11Effekter på arbetsvillkoren i taxinäringen

Taximarknaden präglas av hård konkurrens och låg lönsamhet. Under 2000-talet har den genomsnittliga rörelsemarginalen inom taxibranschen varit drygt två procent, vilket är betydligt lägre än inom näringslivet som helhet. Taxiförare arbetar betydligt fler timmar än andra arbetstagare, i genomsnitt 190 timmar i månaden, och upplever stor stress i sitt arbete.

Orsakerna till den pressade arbetssituationen för taxiförare bedöms vara flera. Det är relativt lätt att skaffa sig taxiförarlegitimation, vilket innebär att det finns gott om taxiförare. Att vara taxiförare är en väg in på arbetsmarknaden för dem som har svårt att få andra arbeten. Detta gäller inte minst nyanlända i Sverige, vilket förklarar den stora användningen av så kallade nystartsjobb inom taxinäringen. En annan förklaring är den hårda priskonkurrensen i upphandlingar av särskilda persontransporter, vilket kan vara till nackdel för innehavare av taxitrafiktillstånd med kollektivavtal för sina anställda.

105

7.13	Administrativa och ekonomiska effekter	Prop. 2017/18:239
	för berörda myndigheter

Effekt av avskaffande av taxameterdispens

Genom att möjligheten till undantag från skyldigheten att använda taxameter avskaffas kommer följaktligen Transportstyrelsens kostnader för handläggning av dispensärenden att försvinna. Transportstyrelsens kost- nader för att handlägga taxameterdispenser uppgick till 1,1 miljon kronor 2015. Handläggningen av taxameterdispenserna finansieras i dag indirekt med avgifter från innehavare av taxitrafiktillstånd. Avgiftsintäkter betalas in på inkomsttitel och Transportstyrelsens kostnader för handläggning av taxameterdispenserna finansieras från anslagsposten för avgiftsbelagd verksamhet på Transportstyrelsens förvaltningsanslag. Statens årliga intäkter minskar med närmare en miljon kronor per år räknat på ansökningar från 371 företag (antalet företag med dispens i juni 2016) till en avgift av 2 500 kronor. Även Skatteverket kommer att ha minskade kostnader för kontrollen av företag som har dispens, men det antal företag det gäller är så få att effekten blir försumbar.

Kostnader för särskild kontrollutrustning för taxifordon

Införandet av möjligheten att använda en särskild utrustning för taxifordon där fordonen måste vara anslutna till en tillståndspliktig beställnings- central kommer att medföra nya administrativa krav på de myndigheter som utövar kontroll över taxinäringen.

•Myndighet ska pröva och utfärda särskilda tillstånd till de beställnings- centraler som önskar bli tillståndspliktiga beställningscentraler.

•Myndighet ska även utöva tillsyn över de tillståndspliktiga beställningscentralerna så att de följer det regelverk som är upprättat för dessa. Tillsynen ska bland annat se till att beställningscentralerna samlar in och lagrar den information om bland annat fordonsrörelser och betalningar som krävs för att Skatteverket ska kunna genomföra nödvändiga kontroller.

•Transportstyrelsen ska i vägtrafikregistret registrera vilken eller vilka tillståndspliktiga beställningscentraler som en viss innehavare av taxitrafiktillstånd är ansluten till och vilka fordon som används för taxi- trafik med den särskilda utrustningen för taxifordon.

•Skatteverket behöver anpassa verksamheten till nytt underlag för kontroll av taxi, inklusive it-stöd för inhämtning av uppgifterna. Det kan jämföras med kontroll av uppgifter från redovisningscentraler, där bedömningen gjordes att de kostnader som uppkom för verket med anledning av det förslaget skulle rymmas inom befintliga och beräknade anslagsramar.

107

Prop. 2017/18:239 Vilka kostnader detta kommer att medföra för myndigheterna beror till stor del på hur många tillståndspliktiga beställningscentraler som kan komma att etableras för taxitrafik med särskild kontrollutrustning. Det bedöms vara sannolikt att de nya beställningscentralerna kommer att bli relativt stora och att det därför kommer att etableras relativt få beställnings- centraler, åtminstone i ett första skede.

Ett antagande, som är mycket osäkert, är att det i ett första skede kommer att etableras tre tillståndspliktiga beställningscentraler för innehavare av taxitrafiktillstånd med fordon med den särskilda utrustningen. Utifrån detta antagande görs bedömningen att arbetsuppgifterna för den myndighet som regeringen kommer att utse för tillståndshantering och löpande tillsyn över beställningscentralerna i ett första skede kommer att kräva resurser motsvarande 0,2 årsarbetskrafter eller 160 000 kronor om året. Dessa kostnader finansieras inom befintlig ram på utsedd myndighets anslag.

Utöver dessa årliga kostnader tillkommer en engångskostnad hos den myndighet som regeringen utser för regelutveckling, speciella informa- tionsinsatser och it-stöd (utveckling och löpande förvaltningskostnader) i samband med etableringen av den särskilda utrustningen för taxifordon. Utvecklingen av it-stöd bedöms komma att kosta cirka 10 miljoner kronor. Den årliga kostnaden för löpande förvaltning bedöms bli cirka 1 miljon kronor. Kostnaderna kommer att finansieras från utsedd myndighets anslag.

Effekt för domstolarna

Regeringen bedömer inte att förslaget får någon effekt för förvaltnings- domstolarna eller de allmänna domstolarna.

Effekter för kommuners och landstings kostnader

Av de 1 730 taxifordon som i dag har dispens från kravet på taxameter utför cirka 1 560 uppdrag åt kommuner och landsting för särskilda person- transporter och kollektivtrafik. Införandet av krav på särskild utrustning bedöms öka kostnaderna för dessa transporter med 8,4 miljoner kronor per år eftersom kostnaden för utrustningen bedöms uppgå till 5 400 kronor per fordon och år. Å andra sidan minskar kostnaden för att ansöka om dispens med 1 miljon kronor, varför den ökade nettokostnaden i ett första steg beräknas bli 7,4 miljoner kronor per år.

En annan effekt, med motsatt verkan, är att vissa innehavare av taxitrafiktillstånd kommer att låta installera särskild utrustning i sina fordon i stället för taxameter. Eftersom en relativt stor andel av dessa fordon åtminstone till viss del används för taxitrafik på uppdrag åt kommuner och landsting kommer det att leda till en kostnadsminskning för taxitrafik som utförs på uppdrag åt kommuner och landsting. Slutsatsen bygger på utredningens antagande om att den särskilda kontroll- utrustningen blir billigare än taxametrar.

Regeringens sammantagna bedömning är att effekterna av att dels den ökade kostnaden förorsakad av att dispensmöjligheten avskaffas, dels den minskade kostnaden som förorsakas av att vissa av fordonen kommer att byta från taxameter till särskild utrustning tar ut varandra. Kommuner och

landstings kostnader bedöms därför inte öka till följd av förslaget.

108

Prop. 2017/18:239 8	Författningskommentar
8.1	Förslaget till lag om ändring i lag
	om vägtrafikregister (2001:558)

	5 § I fråga om personuppgifter ska vägtrafikregistret ha till ändamål att
	tillhandahålla uppgifter för
	1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan
	författning, i fråga om
	a) fordonsägare,
	b) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att framföra fordon eller
	luftfartyg enligt körkortslagen (1998:488), luftfartslagen (2010:500), taxitrafik-
	lagen (2012:211) eller någon annan författning eller den som har rätt att utöva viss
	tjänst enligt luftfartslagen,
	c) annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av ett körkorts-,
	förarbevis-, taxitrafik- eller yrkestrafikärende,
	d) den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik
	enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21
	oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av
	personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv
	96/26/EG, yrkestrafiklagen (2012:210) eller någon annan författning, taxitrafik
	enligt taxitrafiklagen (2012:211) eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om
	biluthyrning,
	e) den som ansöker om, har eller har haft färdskrivarkort som avses i rådets
	förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid
	vägtransporter,
	f) den som har eller har haft yrkeskompetens att utföra transporter enligt lagen
	(2007:1157) om yrkesförarkompetens eller genomgår utbildning för att få sådan
	kompetens, eller
	g) den som bedriver sådan förvärvsmässig transportverksamhet på väg, som
	omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den
	15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet
	och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98
	samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 eller rådets
	förordning (EEG) nr 3821/85,
	2. försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter
	om personer under 1 a), b) och d) utgör underlag för prövningar eller beslut,
	3. information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljöändamål och för
	att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott samt information om
	den som har behörighet att framföra fordon för att utreda trafikbrott i samband med
	automatisk trafiksäkerhetskontroll,
	4. aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare
	som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register,
	5. uttag av urval för direkt marknadsföring av information om fordonsägare,
	dock med den begränsning som följer av 11 § personuppgiftslagen (1998:204),
	6. fullgörande av sådan tillsyn som avses i 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574),
	i fråga om fordonsägare och den som är anställd som besiktningstekniker hos ett
	besiktningsorgan enligt fordonslagen,
	7. en utländsk myndighets verksamhet om tillhandahållandet följer av en
	internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har
	tillträtt eller av en EU-rättsakt, och
	8. fullgörande av skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler och
	beställningscentraler för taxitrafik och fullgörande av tillsyn över sådana centraler
	enligt lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för
110	taxitrafik.

Paragrafen anger vilka ändamål vägtrafikregistret ska ha till uppgift att tillhandahålla personuppgifter för.

Paragrafens punkt 8 ändras så att även fullgörande av skattekontroll med hjälp av beställningscentraler för taxitrafik och fullgörande av tillsyn över sådana centraler omfattas av ändamålen med vägtrafikregistrets person- uppgifter.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.6.

6 § I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser

1.motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,

2.a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon,

b)förarutbildning och förarprov,

c)det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,

3. a) behörighet att föra fordon i taxitrafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik, taxitrafik och biluthyrning,

b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller godstransporter,

4.innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och 3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning,

5.innehav av färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

den,

7. genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574),

8.skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik och uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av tillsyn över sådana centraler enligt lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik, och

9.a) den som bedriver verksamhet som avses i 5 § 1 g), och

I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Transportstyrelsen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt

1.lagen (2004:629) om trängselskatt, eller

2.lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.

Paragrafen anger vilka uppgifter som förs in i vägtrafikregistret. Paragrafens punkt 8 kompletteras så att även uppgifter för fullgörande

av skattekontroll med hjälp av beställningscentraler för taxitrafik och fullgörande av tillsyn över sådana centraler kan föras in i registret. De

Prop. 2017/18:239

111

Prop. 2017/18:239 uppgifter som kan komma i fråga är t.ex. identitetsuppgifter om beställningscentralens namn, adress och personnummer eller orga- nisationsnummer. Det kan också vara fråga om uppgifter om tillståndet, t.ex. beslutsdatum, återkallelser och datum för dödsfall eller konkurs- beslut. Dessa uppgifter kommer i stort att överensstämma med de som registreras för redovisningscentraler, jfr bilaga 9 förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. För beställningscentraler kan det också bli fråga om uppgifter om vilka fordon som har särskild utrustning för taxifordon och uppgift om vilken eller vilka beställningscentraler som ett sådant fordon är anslutet till.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.6.

8 § Direktåtkomst till personuppgifter får medges endast för sådana ändamål som anges i 5 § 1–3, 7 och 8 i enlighet med föreskrifter meddelade av regeringen.

Den registrerade får ha direktåtkomst till personuppgifter i vägtrafikregistret, om uppgifterna avser honom eller henne själv.

Paragrafen, som anger i vilka fall direktåtkomst till personuppgifter i vägtrafikregistret får medges, ändras så att sådana ändamål som anges i 5 § 8 också omfattas, dvs. fullgörande av skattekontroll med hjälp av redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik och fullgörande av tillsyn över sådana centraler.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.6.

8.2Förslaget till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om

1.kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2.kontroll av fordons last,

3.kontroll av färdskrivare, taxameter och sådan särskild utrustning för taxifordon som avses i 2 b kap. 1 § taxitrafiklagen (2012:211) och kontroll av användningen av dessa, samt

4.den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

I denna lag finns även bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

	Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.
	I första stycket anges att lagen innehåller bestämmelser om olika slags
	kontroller, t.ex. kontroller av fordon samt därtill hörande system och
	komponenter men också kontroll av taxameter. Den tredje punkten kom-
	pletteras så att tillämpningsområdet även omfattar kontroll av sådan
	särskild utrustning för taxifordon som avses i 2 b kap. 1 § taxitrafiklagen
112	(2012:211).
112

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.2.

Prop. 2017/18:239

2 kap.

14 § Vägkontroll av taxametern hos ett fordon, som används i taxitrafik eller som kan antas ha använts i sådan trafik i nära anslutning till anträffandet, och som enligt särskilda föreskrifter ska vara utrustat med taxameter, sker för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav i fråga om montering, funktion och användning. Motsvarande kontroll får ske även i taxiföretagets lokaler eller liknande eller på ett område i anslutning till dessa. Kontrollen ska utföras av en polisman eller en bilinspektör.

Vad som sägs i första stycket om kontroll av taxameter tillämpas också på sådan särskild utrustning som avses i 1 kap. 1 § första stycket 3.

Paragrafen innehåller regler om s.k. vägkontroller.

Enligt första stycket, som bara ändras redaktionellt, sker vägkontroll av taxametern hos ett fordon som används i taxitrafik eller som kan antas ha använts i sådan trafik i nära anslutning till anträffandet för att kontrollera att den är av godkänd typ och uppfyller föreskrivna krav. Motsvarande kontroll får även ske i taxiföretagets lokaler eller på ett område i anslutning till taxiföretagets lokaler. Kontrollen utförs av en polisman eller en bilinspektör.

Andra stycket, som är nytt, anger att vad som sägs i första stycket om kontroll av taxameter också ska tillämpas på sådan särskild utrustning som avses i 1 kap. 1 § första stycket 3. Vägkontroll kan då användas för att kontrollera att den särskilda utrustningen för taxifordon uppfyller de krav som ställs på den enligt sådana föreskrifter som meddelas i anslutning till 7 kap. 4 § taxitrafiklagen, t.ex. föreskrifter om installation, funktion och användning.

Rubriken före 2 kap. 13 § ändras från ”Vägkontroll m.m. av färdskrivare” till ”Vägkontroll m.m. av viss teknisk utrustning” och som en följd av detta har rubriken före 2 kap. 14 § som lyder ”Vägkontroll m.m. av taxameter” tagits bort.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.2.

Paragrafen och rubriken närmast före 2 kap. 13 § har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

8.3Förslaget till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

2 kap.

17 § Den som har taxitrafiktillstånd och som bedriver taxitrafik med ett fordon som är försett med taxameterutrustning är skyldig att före färden genom lämpliga åtgärder låta passagerarna få kännedom om den taxa som tillämpas. Taxan ska vara uppbyggd så att priset för transporten dels enkelt kan bedömas före färden, dels med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid enkelt kan beräknas efter färden. Taxan får inte vara uppbyggd så att grunderna för prisets bestämmande förändras under färden.

Den som har taxitrafiktillstånd och som bedriver taxitrafik med ett fordon som är försett med taxameterutrustning är skyldig att före färden se till att en prisuppgift lämnas för färden om jämförpriset överstiger 500 kronor. Prisuppgiften ska ange

ett högsta pris för färden. Uppgiften ska lämnas när färden beställs. Bevis om

113

Prop. 2017/18:239

114

prisuppgiften ska lämnas till passageraren före färden och ska bevaras hos taxiföraren och tillståndshavaren. Prisuppgiften behöver inte lämnas när fast pris tillämpas.

Med jämförpris avses priset i kronor inklusive mervärdesskatt för en 10 kilometer lång transport som varar 15 minuter inklusive eventuell grundavgift. Med fast pris avses ett i förväg fastställt belopp för en i förväg fastställd färd.

Bestämmelser om prisinformation finns också i prisinformationslagen (2004:347).

Paragrafen behandlar olika frågor om taxor och pris.

Paragrafens första och andra stycke anger att passagerarna ska få känne- dom om tillämpad taxa samt skyldighet att ge prisuppgift om jämförpriset överstiger 500 kr. Då dessa regler inte ska vara tillämpliga på taxitrafik med fordon som inte är försedda med taxameter ändras styckena så att det framgår att de bara är tillämpliga för det fall taxitrafiken sker med fordon som är försedda med taxameter.

Paragrafens rubrik har, efter förslag från Lagrådet, ändrats till ”Prisinformation när taxameter används”.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.6.

2 a kap.

1 § Den som har taxitrafiktillstånd och bedriver taxitrafik med ett fordon som är försett med taxameterutrustning är från och med att fordonet anmälts för taxitrafik skyldig att överföra taxameteruppgifter till en sådan redovisningscentral som anges i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik.

Skyldigheten att överföra taxameteruppgifter avser samtliga taxa- meterutrustningar som är eller har varit installerade i de fordon som anmälts för taxitrafik i tillståndshavarens verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka taxameteruppgifter som omfattas av överföringsskyldigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa skyldigheter för en innehavare av taxitrafikstillstånd.

Paragrafens första stycke innebär att den som har taxitrafiktillstånd är skyldig att överföra taxameteruppgifter till en redovisningscentral från och med att ett fordon anmälts för taxitrafik. Eftersom stycket handlar om taxitrafik med fordon som är försedda med taxameter ska det inte vara tillämpligt på taxitrafik med särskild utrustning för taxifordon. Stycket ändras för att klargöra detta och att lagens rubrik ändras.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.1.

2 b kap.

1 § Den som har taxitrafiktillstånd och som bedriver taxitrafik med ett fordon som saknar taxameterutrustning är från och med att fordonet anmälts för taxitrafik skyldig att ansluta det till en sådan beställningscentral som avses i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik.

Tillståndshavaren ska se till att taxifordonet är försett med särskild utrustning för taxifordon.

Paragrafen, som är ny, innehåller de huvudsakliga skyldigheter som gäller för en innehavare av taxitrafiktillstånd som bedriver taxitrafik med taxi- fordon som är försedda med särskild utrustning för taxifordon.

Innehavaren av taxitrafiktillstånd är enligt första stycket skyldig att ansluta fordonet till en sådan tillståndspliktig beställningscentral som avses i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställnings- centraler för taxitrafik, fortsättningsvis LRT, från och med att fordonet anmälts för taxitrafik. Anslutningen innebär att ett fordon ska få köruppdragen tilldelat från en viss beställningscentral. Det krävs inte att det ska finnas någon särskild form av teknisk anslutning till beställnings- centralen. De närmare formerna för de tekniska förhållandena kommer i stället att regleras med stöd av föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 7 kap. 4 §.

Tillståndshavaren ska enligt andra stycket se till att taxifordonet är försett med särskild utrustning för taxifordon. Hur denna utrustning närmare ska vara beskaffad kommer att regleras genom föreskrifter som kan meddelas med stöd av 7 kap. 4 §.

Paragrafen inleder ett nytt kapitel i taxitrafiklagen, 2 b kap., och kapitlets rubrik har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.1.

2 § Tillståndshavaren ska till den myndighet som regeringen bestämmer anmäla den eller de beställningscentraler som varje taxifordon med särskild utrustning för taxifordon är anslutet till.

Paragrafen, som är ny, inför en skyldighet för innehavaren av taxitrafiktillståndet att, till myndighet som regeringen bestämmer, anmäla till vilken eller vilka beställningscentraler ett fordon med särskild utrustning för taxifordon är anslutet. Skyldigheten gör det möjligt för berörda myndigheter att på ett ändamålsenligt sätt kontrollera taxitrafik som bedrivs med fordon som är försedda med särskild utrustning för taxitrafik eftersom uppgift om anmälan ska registreras i vägtrafikregistret, jfr kommentaren till 6 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.1.

3 § Beställningar och betalningar av köruppdrag som utförs av taxifordon som avses i 1 § får bara göras till en sådan beställningscentral som anges där. Betalningen ska göras till den beställningscentral som tagit emot beställningen och fördelat köruppdraget till tillståndshavaren. Betalningen får inte göras genom förarens eller tillståndshavarens medverkan.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om beställningar och betalningar av köruppdrag som utförs med taxifordon som är försedda med särskild utrustning för taxifordon.

I paragrafen finns en bestämmelse som innebär att beställningar och betalningar av köruppdrag som avses i 1 § bara får göras till en sådan beställningscentral som anges där. Detta krav, tillsammans med beställningscentralens skyldigheter att lämna ut uppgifter till Skatteverket enligt 24 § LRT, medför att verket genom en tredje part ges goda möjligheter att kontrollera att tillståndshavarens intäkter redovisas och deklareras på ett korrekt sätt. Samtliga beställningar och betalningar ska därför göras till den eller de beställningscentraler som taxifordonet är anslu- tet till. Betalningen ska dessutom göras till den beställningscentral som tagit emot beställningen och fördelat köruppdraget. Vidare anges att betalningen

Prop. 2017/18:239

115

Prop. 2017/18:239 inte får göras genom förarens eller tillståndshavarens medverkan. Detta innebär t.ex. att betalning inte får göras med kortläsare som finns i fordonet. All betalning ska alltså göras till beställningscentralen efter anvisning till beställaren från centralen. Detta innebär däremot inte något hinder mot att en beställare, som genom avtal med beställningscentralen valt en elektronisk betalform, verkställer sin betalning i fordonet under färden. Det skulle t.ex. kunna vara nödvändigt för en resenär att göra en sådan betalning med sin mobiltelefon för det fall en resplan justeras under färden och ett tilläggsbelopp därför ska betalas. Det finns inte heller något som hindrar att föraren lämnar rena upplysningar om olika sätt att betala till beställningscentralen. En följd av att det är beställningscentralen som tar emot såväl beställning som betalning är att centralen är beställarens avtalspart. Vid reklamationer och andra liknande frågor är det därför till beställningscentralen som beställaren ska vända sig.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.1. Den har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

4 § Vid sådan taxitrafik som avses i 1 § ska ett fast pris anges av beställningscentralen innan köruppdraget påbörjas. Priset ska avse viss i förväg fastställd färd eller viss tid under vilken fordonet står till beställarens förfogande.

Beställningscentralen är skyldig att före färden till beställaren lämna ett bevis om priset och den överenskomna färden eller den tid under vilken fordonet står till förfogande.

Om ett köruppdrag ändras efter det att det påbörjats, ska beställningscentralen så snart som möjligt och innan köruppdraget avslutats, uppdatera beviset.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om fast pris och bevis om priset.

Den särskilda utrustningen för taxifordon kommer i motsats till en taxameter inte att utgöra ett prisberäkningsinstrument. I stället tillgodoses beställarens och resenärens intressen i detta avseende genom att ett krav på fast pris ställs i första stycket. Priset kan avse en viss i förväg fastställd färd mellan en startpunkt och en slutdestination. Detta betyder dock inte att färdens exakta sträckning behöver avtalas. Priset kan också avse att fordonet under viss tid ska stå till beställarens förfogande. Det kan noteras att detta fasta pris avviker från det fasta pris som avses i 2 kap. 17 § tredje stycket där det avses ett i förväg fastställt belopp för en i förväg fastställd färd.

Enligt andra stycket är beställningscentralen skyldig att före färden lämna ett bevis om priset till beställaren. I beviset ska även den överenskomna färden eller den tid under vilken fordonet ska stå beställaren till förfogande anges. Kravet är till för att undvika otydliga överens- kommelser och bevissvårigheter i efterhand. I vilken form beviset ska lämnas till beställaren får beställningscentralen avgöra så länge som varje beställare har en möjlighet att ta emot beviset. Ett bevis kan t.ex. utgöras av ett sms, en e-post eller något skriftligt dokument.

I det tredje stycket behandlas situationer där beställaren ändrar ett köruppdrag efter att det påbörjats. Det kan vara frågan om en till- kommande mellandestination eller ändrad slutdestination. Situationen uppkommer bara om taxiföraren, med hänsyn till andra köruppdrag, har

möjlighet att acceptera ändringen. Situationen torde dessutom typiskt sett

116

bara uppkomma när köruppdraget blir dyrare än vad som ursprungligen avtalats eftersom beställningscentralen inte är skyldig att acceptera ett lägre pris såvida inte avtalet innehåller regler om detta. Beställaren måste då ändra beställningen mot beställningscentralen. Beställningscentralen kan räkna om priset och ska då kommunicera ett prisförslag till beställaren som denne kan acceptera. Beställningscentralen ska sedan lämna ett uppdaterat bevis om priset till beställaren, senast innan köruppdraget avslutats. Beställaren får samtidigt information om hur betalning kan ske och betalar till beställningscentralen, t.ex. med hjälp av faktura eller betalkort som är registrerat hos beställningscentralen. Om beställaren, som ska betala för köruppdraget, och resenären inte är samma person kan situationen lösas genom avtalsvillkor där beställaren kan medge att resenären får ändra resplanen upp till en viss prisförhöjning. Om så inte sker får resenären själv ta ansvar för den förnyade beställningen. Om det i stället är frågan om en förlängning av den tid under vilken taxifordonet ska stå till förfogande måste beställaren eller resenären på motsvarande sätt ändra beställningen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.2. Den har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte för taxitrafik som omfattas av lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor, lagen (1997:735) om riksfärdtjänst, lagen (1997:736) om färdtjänst, lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och skollagen (2010:800).

Paragrafen, som är ny, innehåller ett undantag för taxitrafik som inte ska omfattas av kraven enligt 4 §.

Undantagets omfattning anges genom hänvisning till lagar som behand- lar transporter och ersättningar för transporter som ges till resenärsgrupper med särskilda behov eller som genomförs under särskilda förutsättningar. Vidare undantas sådan taxitrafik som utgör kollektivtrafiktjänster enligt kollektivtrafiklagen (2010:1065).

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.2.

5 kap.

8 § En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i taxitrafik enligt denna lag får tas om hand av polisman

1.om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av någon annan anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet ska ha en sådan skylt,

2.om fordonet är belagt med sådant körförbud som avses i 3 kap. 6 § fordonslagen (2002:574),

3.om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats

ianslutning till lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller användningsförbud enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) eller lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

4.om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring,

5.om fordonets taxameterutrustning inte uppfyller de krav som gäller enligt

föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 3 §, eller

6. om fordonets särskilda utrustning för taxifordon inte uppfyller de krav som gäller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 4 §.

Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 7 § andra meningen på motsvarande sätt.

Prop. 2017/18:239

117

Prop. 2017/18:239 Paragrafen innehåller regler om polismans omhändertagande av särskilda registreringsskyltar.

Paragrafen ändras så att den inte längre innehåller någon reglering för fordon som undantagits från skyldigheten att ha taxameter. De befintliga grunderna för omhändertagande ändras inte men det tillförs en ny grund för omhändertagande i punkten 6. Den innebär att en särskild registrerings- skylt kan omhändertas även i de fall den särskilda utrustningen för taxifordon inte uppfyller de krav föreskrivande myndighet har ställt i anslutning till 7 kap. 4 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.5.

7 kap.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om särskild utrustning för taxifordon samt användning och kontroll av sådan utrustning.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om särskild utrustning för taxifordon samt användning och kontroll av sådan utrustning. Bemyndigandet kan användas för att meddela föreskrifter om krav avseende den särskilda utrustningen för taxifordon, t.ex. om utrustningen ska vara certifierad eller tillverkardeklarerad eller vilka uppgifter beställningscentralen ska kunna samla in med hjälp av utrustningen. Vilka uppgifter som beställningscentralen är skyldig att samla in och lagra i sin helhet behandlas dock i 31 § andra stycket LRT. Det kan också vara frågan om tekniska krav om informationssäkerhet och att en förare är registrerad med förarkod. Bemyndigandet kan också avse frågor om fastsättning, installation, plombering och besiktning av utrustningen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.1.

8.4Förslaget till lag om ändring i lag (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik

Författningsrubriken

Författningsrubriken ändras. Rubriken kompletteras med orden ”och beställningscentraler” efter ordet ”redovisningscentraler” eftersom lagen ska omfatta även den förstnämnda sortens centraler.

1 § Denna lag gäller redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211).

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

Införandet av tillståndspliktiga beställningscentraler genomförs lagtek- niskt genom att reglerna om dem inarbetas i lagen. Beställningscentralerna förs in i 1 § som anger lagens tillämpningsområde. På så sätt blir lagens övriga bestämmelser tillämpliga även på beställningscentraler, med

118

undantag för de bestämmelser som uttryckligen bara avser redovisnings- Prop. 2017/18:239 centraler.

Rubriken och paragrafen behandlas i avsnitt 5.1.

2 § Med en redovisningscentral avses en verksamhet som består i att ta emot, lagra och lämna ut uppgifter som överförs från taxametrar.

Med en beställningscentral avses en verksamhet som består i att

1.ta emot beställningar och betalningar samt fördela köruppdrag mellan innehavare av taxitrafiktillstånd, och

2.samla in, lagra och lämna ut uppgifter om förhållanden som avses i 1 och

uppgifter från sådan särskild utrustning för taxifordon som avses i 2 b kap. 1 § taxitrafiklagen (2012:211).

Paragrafen definierar vilken verksamhet som lagen omfattar. Paragrafens andra stycke, som är nytt, innehåller en definition av vad

som avses med en beställningscentral. En beställningscentral har vissa angivna uppgifter. Den första uppgiften är att fungera som avtalspart till beställaren av ett köruppdrag. Den ska i den kapaciteten även ta emot betalning för köruppdraget och fördela köruppdraget till en viss innehavare av taxitrafiktillstånd. Beställningscentralens skyldigheter som avtalspart framgår också av 2 b kap. 3 och 4 §§ taxitrafiklagen (2012:211).

Den andra uppgiften är att fungera på ett sätt som motsvarar en redovisningscentral. Beställningscentralen ska samla in, lagra och lämna ut uppgifter om sådana förhållanden som beskrevs ovan och uppgifter från den särskilda utrustningen för taxifordon. Insamlingen och lagringen regleras sedan närmare i 23 a § och utlämnandet i 24 §. Till skillnad från definitionen av redovisningscentraler talar lydelsen inte om överföringar av uppgifter utan om insamling av dem. Detta beror på att uppgifterna kommer centralen till handa på olika sätt, det kan bl.a. vara frågan om uppgifter som härrör från beställningar och betalningar men också från den särskilda utrustningen för taxifordon i sådana taxifordon som är anslutna till beställningscentralen, jfr 2 b kap. 1 § taxitrafiklagen. Detta skiljer sig från redovisningscentralerna där uppgifterna endast kommer från taxa- metern.

Närmare vilka uppgifter som beställningscentralen ska samla in regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter, jfr 31 § andra stycket.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.1. Den har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

3 § Det krävs tillstånd för att få driva en redovisningscentral eller en beställningscentral.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd.

Paragrafen ändras så att det anges att det krävs tillstånd för att driva en beställningscentral. Genom ett övergripande krav på myndighetsgod- kännande från den myndighet som enligt 4 § är tillståndsmyndighet kommer de olika förutsättningarna för tillstånd som regleras i 5–13 §§ att omfattas av en myndighets prövning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.1.

119

Prop. 2017/18:239

120

5 § Hos redovisningscentralen eller beställningscentralen ska det finnas en eller flera personer som har särskilt ansvar för att verksamheten utövas i enlighet med de föreskrifter som gäller för verksamheten (verksamhetsansvarig).

6 § En fysisk person som har tillstånd att driva en redovisningscentral eller en beställningscentral är verksamhetsansvarig.

7 § Hos juridiska personer som har tillstånd att driva en redovisningscentral eller en beställningscentral ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

Paragraferna innehåller bestämmelser om s.k. verksamhetsansvarig.

I 5 § anges att det hos beställningscentralen ska finnas en eller flera verksamhetsansvariga som har särskilt ansvar för att verksamheten ska utövas i enlighet med de föreskrifter som gäller för verksamheten. Den eller de verksamhetsansvariga har en särskilt framträdande roll i den lämplighetsbedömning som är en del av tillståndsprövningen.

I 6 och 7 §§ regleras närmare vem som ska vara verksamhetsansvarig. Paragraferna behandlas i avsnitt 5.5.2.

8 § Tillstånd att driva en redovisningscentral eller en beställningscentral får ges endast till den som med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

Tillstånd att driva en redovisningscentral eller en beställningscentral får inte ges till en ideell förening eller en stiftelse.

En beställningscentral får inte ha taxitrafiktillstånd.

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om lämplighetskrav.

I paragrafens första stycke anges vilka lämplighetskrav som ska ställas och hör samman med 11 och 12 §§ som preciserar vilka personer som prövningen ska omfatta. Bestämmelsen ändras så att den också omfattar beställningscentraler. Tillstånd får bara ges till den som med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten. Vad som närmare ska avses med gott anseende preciseras i 13 §. Ett bemyndigande som rör paragrafen finns i 31 §.

Det andra stycket innehåller ett förbud mot att driva en tillståndspliktig beställningscentral i form av en ideell förening eller en stiftelse.

I tredje stycket, som är nytt, framgår att en beställningscentral för taxitrafik inte samtidigt får ha taxitrafiktillstånd. Om detta trots allt skulle inträffa finns inte längre förutsättningar för tillstånd att driva en beställningscentral och återkallelse av tillståndet enligt 18 § kommer att aktualiseras.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.1.

9 § För tillstånd att driva en redovisningscentral krävs att mottagande, lagring och utlämnande av taxameteruppgifter sker under sådana förhållanden som är ägnade att upprätthålla den överförda informationens säkerhet.

För tillstånd att driva en beställningscentral krävs att insamling, lagring och utlämnande av uppgifter som avses i 23 a § och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen sker under sådana förhållanden som är ägnade att upprätt- hålla informationens säkerhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om informationssäkerhet.

Paragrafens andra stycke, som är nytt, anger att det för tillstånd krävs att insamling, lagring och utlämnande av de uppgifter som avses i 23 a § och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen sker under sådana förhållanden som är ägnade att upprätthålla informationens säkerhet. Hänvisningen till 23 a § avser alltså uppgifter som behövs för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Bemyndigandet i 31 § första stycket 1 innebär en möjlighet till ytterligare preciseringar av kraven. Med informationssäkerhet avses att uppgifter som hanteras i beställningscentralen ska skyddas så att deras konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet inte kan påverkas av yttre faktorer utan att det är spårbart. Det kan t.ex. röra sig om tekniska krav som förhindrar redigeringsmöjligheter och krav på datatekniska format, men också krav på brandsäkerhet och stöldskydd. Ett bemyndigande som rör paragrafen finns i 31 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.5. Den har fått sin utformning efter synpunkter som Lagrådet lämnat.

10 § Endast den som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får ges tillstånd att driva en redovisningscentral eller en beställningscentral. Om sökanden är en juridisk person, ska denna ha sitt säte inom EES.

För tillstånd krävs att den tekniska utrustning som ska användas för mottagande, insamling, lagring och utlämnande ska finnas inom EES.

Paragrafen innehåller krav på anknytning till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Paragrafen ändras på så sätt att den ska omfatta beställningscentraler. Paragrafen innebär att tillstånd till att driva en beställningscentral bara får ges den som är bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i förekommande fall att den juridiska personen har säte inom EES. För tillstånd krävs också att den tekniska utrustning som används för mottagande, insamling, lagring och utlämnande ska finnas inom EES.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.1, jfr också avsnitt 6.

12 § Om någon av dem som anges i 11 § byts ut eller om det tillkommer någon sådan person, ska den nya personens lämplighet prövas.

Redovisningscentralen eller beställningscentralen är skyldig att snarast anmäla sådana ändrade förhållanden till tillståndsmyndigheten.

Paragrafen behandlar frågan om utbyte av sådana personer vars lämplighet ska prövas.

Paragrafens första stycke innebär att för det fall någon av de personer som omfattas av kravet på lämplighetsprövning enligt 11 § byts ut eller tillkommer så ska den nya personens lämplighet också prövas. Paragrafens andra stycke, som ändras, innefattar ett krav på beställningscentralen att snarast anmäla sådana ändrade förhållanden. Frågan kan förstås också aktualiseras i samband med tillståndsmyndighetens fortlöpande tillsyn. Om skyldigheten inte uppfylls kan återkallelse eller varning enligt 18 § aktualiseras.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.2.

14 § Ett tillstånd att driva redovisningscentral eller beställningscentral gäller tills vidare.

Prop. 2017/18:239

121

Prop. 2017/18:239

Paragrafen gäller tillståndets giltighet.

Av paragrafen följer att ett tillstånd att driva en redovisningscentral eller en beställningscentral gäller tills vidare. Det får alltså inte tidsbegränsas.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.1.

15 § Om tillståndshavaren avlider eller försätts i konkurs, övergår tillståndet till dödsboet respektive konkursboet.

Tillståndet gäller, om inte tillståndsmyndigheten på grund av särskilda skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

Hos en redovisningscentral eller en beställningscentral ska, efter dödsfall eller konkurs, en föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndigheten vara verk- samhetsansvarig. I fråga om denne ska 8 § första stycket tillämpas.

Paragrafen behandlar tillståndets giltighet vid konkurs och dödsfall. Paragrafens tredje stycke ändras så att det också ska vara tillämpligt på

beställningscentraler. Bestämmelsen om att tillståndsmyndigheten efter dödsfall eller konkurs ska godkänna en föreståndare att vara verksamhets- ansvarig gäller därför även beställningscentraler. I fråga om föreståndaren krävs att denne med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten, jfr 8 § första stycket. Det är angeläget att verksamheten vid en beställningscentral kan fortsätta under viss begränsad tid när ett dödsfall inträffar eller centralen försätts i konkurs. Härmed ges möjlighet att utröna om verksamheten ska drivas vidare eller upphöra. Det finns liknande bestämmelser i taxitrafik- lagen (2012:211). I praxis från det området har konkursförvaltare godkänts som föreståndare. Motsvarande bör i normalfallet kunna gälla även för beställningscentraler.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.5.

17 § När ett tillstånd att driva en redovisningscentral har upphört att gälla av skäl som framgår av 15 eller 16 § ska dödsboet eller konkursboet, senast sex veckor efter det att tillståndet upphörde, överföra de taxameteruppgifter som lagras hos den tidigare redovisningscentralen till en annan redovisningscentral som innehavaren av taxitrafiktillståndet anvisar eller, om det inte går att få en sådan anvisning, den redovisningscentral som dödsboet eller konkursboet väljer.

När ett tillstånd att driva en beställningscentral har upphört att gälla av skäl som framgår av 15 eller 16 § ska dödsboet eller konkursboet på motsvarande sätt som anges i första stycket överföra uppgifter som samlats in och lagrats med stöd av denna lag till en annan beställningscentral.

Paragrafen behandlar hanteringen av uppgifterna i en redovisningscentral efter dödsfall eller konkurs.

Paragrafens andra stycke, som är nytt, är en motsvarighet till första stycket för beställningscentraler och därmed regleras hur uppgifterna i beställningscentralen ska hanteras efter att ett tillstånd upphört att gälla efter dödsfall eller konkurs. Ett tillstånd upphör att gälla senast sex månader räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet såvida inte tillstånds- myndigheten medgett längre giltighetstid. Ett tillstånd kan även upphöra att gälla om den föreståndare som krävs vid dödsfall eller konkurs inte godkänns. När tillståndet upphört ska dödsboet eller konkursboet senast

122

sex veckor efter det att tillståndet upphörde överföra de uppgifter som lagras av den tidigare beställningscentralen till en annan beställnings- central som innehavaren av taxitrafiktillståndet anvisar. Om anvisning inte sker, t.ex. för att innehavaren av taxitrafiktillstånd dessförinnan gått i konkurs eller lagt ned verksamheten, kan dödsboet eller konkursboet välja beställningscentral. Genom att de två olika slagen av centraler behandlas i var sitt stycke klargörs att en beställningscentral endast får överföra uppgifter till en annan beställningscentral och inte till en redovisnings- central.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.3.

18 § Om det i driften av redovisningscentralen eller beställningscentralen eller i någon annan näringsverksamhet som tillståndshavaren bedriver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om förutsättningarna för tillstånd av någon annan anledning inte längre är uppfyllda, ska tillståndet återkallas av tillståndsmyn- digheten.

Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas, kan i stället varning meddelas.

Paragrafen behandlar frågor om återkallelse.

Det första stycket ändras så att dess bestämmelser om återkallelse av tillståndet blir tillämpliga även på beställningscentraler. Tillståndet ska återkallas om det har förekommit allvarliga missförhållanden eller om förutsättningarna för tillstånd av någon annan anledning inte längre är uppfyllda. Ett allvarligt missförhållande kan föreligga om en tillstånds- havare, eller någon i den krets som är föremål för lämplighetsprövning, gjort sig skyldig till upprepade eller allvarliga överträdelser mot skatterättsliga regler eller i övrigt visat sig obenägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. En annan situation kan vara om de uppgifter som ska samlas in, lagras och lämnas ut medvetet förvanskas. Uttrycket att förutsätt- ningarna för tillstånd av någon annan anledning inte längre är uppfyllda, tar sikte på alla de förutsättningar som gäller för att få tillstånd att driva en beställningscentral, jfr 8–13 §§. En sådan förutsättning kan vara att den tekniska utrustning som ska finnas i beställningscentralen inte längre uppfyller föreskrivna krav eller om den inte längre finns inom EES. Ett ytterligare fall kan vara om beställningscentralen inte sköter sina skyldigheter mot de som beställer köruppdragen, t.ex. skyldigheten att lämna ett fast pris eller bevis om priset.

Paragrafen har ursprungligen utformats med viss ledning av 4 kap. 1 § taxitrafiklagen (2012:211). Förarbeten och praxis från det området kan ge viss ledning för tillämpningen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.4.

22 § När ett tillstånd att driva en redovisningscentral har återkallats ska den eller de som vid tidpunkten för återkallelsen var verksamhetsansvariga, senast sex veckor efter det att tillståndet återkallades, överföra de taxameteruppgifter som lagras hos den tidigare redovisningscentralen till en annan redovisningscentral som innehavaren av taxitrafiktillståndet anvisar eller, om det inte går att få en sådan anvisning, den redovisningscentral som den eller de tidigare verksamhetsansvariga väljer.

När ett tillstånd att driva en beställningscentral har återkallats ska den eller de som vid tidpunkten för återkallelsen var verksamhetsansvariga på motsvarande

Prop. 2017/18:239

123

Prop. 2017/18:239 sätt som anges i första stycket överföra uppgifter som samlats in och lagrats med stöd av denna lag till en annan beställningscentral.

Om den som tidigare varit verksamhetsansvarig inte fullgör sin skyldighet enligt första eller andra stycket får tillståndsmyndigheten förelägga denne att skyldigheten ska fullgöras. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Paragrafen behandlar hanteringen av uppgifterna i en redovisningscentral vid återkallelse.

I paragrafens första stycke har orden ”att driva en redovisningscentral” lagts till vilket får till följd att stycket endast gäller för redovisningscentraler.

I paragrafens andra stycke, som är nytt, anges att när ett tillstånd att driva en beställningscentral har återkallats ska den eller de som vid tidpunkten för återkallelsen var verksamhetsansvariga på motsvarande sätt som anges i första stycket överföra uppgifter som samlats in och lagrats med stöd av lagen till en annan beställningscentral. Det är alltså den som är verksamhets- ansvarig som ska se till att uppgifterna överförs till annan beställnings- central när ett tillstånd återkallats. Enligt bestämmelsen gäller samma frist som i 17 §, dvs. sex veckor efter det att tillståndet upphörde att gälla. Det är den som har taxitrafiktillståndet som ska anvisa till vilken beställningscentral överföringen ska ske. Om det inte går att få en sådan anvisning är det i stället den som är verksamhetsansvarig som ska välja till vilken beställningscentral uppgifterna ska överföras.

Paragrafens tredje stycke var tidigare paragrafens andra stycke. Det har ändrats så att det är tillämpligt på såväl första som andra styckena. Bestämmelsen ger tillståndsmyndigheten rätt att förelägga en tidigare verksamhetsansvarig att fullgöra skyldigheterna enligt första och andra styckena. För det fall det finns flera verksamhetsansvariga, kan tillståndsmyndigheten välja vem den riktar föreläggandet mot. Ett föreläggande får förenas med vite.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.3.

23 § Redovisningscentralen ska lagra de uppgifter som överförts enligt 2 a kap. taxitrafiklagen (2012:211) under sju år från utgången av det kalenderår när överföringen skedde.

När uppgifter med stöd av 17 § första stycket eller 22 § första stycket överförts till en ny redovisningscentral ska den centralen lagra dessa uppgifter så länge som krävs för att den sammanlagda lagringstiden ska bli densamma som i första stycket.

Paragrafen behandlar vissa av redovisningscentralens skyldigheter. Paragrafens andra stycke ändras så att dess hänvisningar till de första

styckena i såväl 17 som 22 §§ bara gäller redovisningscentraler. Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.1.

23 a § Beställningscentralen ska samla in och lagra sådana uppgifter som behövs för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Lagringen ska pågå under sju år från utgången av det kalenderår då affärshändelsen mellan beställningscentralen och innehavaren av taxitrafiktillståndet inträffade.

När uppgifter med stöd av 17 § andra stycket eller 22 § andra stycket överförts till en ny beställningscentral ska den centralen lagra dessa uppgifter så länge som krävs för att den sammanlagda lagringstiden ska bli densamma som i första stycket.

124

Paragrafen, som är ny, behandlar vissa av beställningscentralens skyldigheter.

I paragrafens första stycke anges att beställningscentralen ska samla in och lagra uppgifter som behövs för skattekontroll av innehavare av taxitrafiktillstånd och taxiförare. Beskrivningen av behovet ger den yttre ramen för vilka uppgifter som kan komma att samlas in och lagras. Uppgifter som i och för sig kan samlas in men som saknar betydelse för skattekontrollen får därför inte samlas in. Det skulle till exempel säkerligen vara möjligt att samla in uppgifter om färdens exakta sträckning kopplat till enskilda resenärers identitet. Sådana uppgifter behövs dock inte vid skattekontrollen och får därför inte samlas in. Lagringen ska pågå under sju år från utgången av det kalenderår då affärshändelsen mellan beställningscentralen och innehavaren av taxitrafiktillståndet inträffade. Med affärshändelsen avses i detta sammanhang exempelvis att inne- havaren av taxitrafiktillståndet fakturerar beställningscentralen för utförda taxitjänster. Detta ska skiljas från relationen mellan beställaren av köruppdraget och beställningscentralen som saknar betydelse här.

I paragrafens andra stycke regleras beräkning av lagringstiden i fall då överföring skett till en annan beställningscentral med anledning dödsfall, konkurs eller återkallelse.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.1 och 5.4.3.

24 § En redovisningscentral eller en beställningscentral ska på begäran av Skatteverket lämna ut sådana uppgifter som centralen är skyldig att lagra enligt 23 eller 23 a §. Redovisningscentralen ska även på begäran av Skatteverket lämna ut uppgift om uteblivna överföringar samt sådana meddelanden som avses i 2 a kap. 4 § andra stycket taxitrafiklagen (2012:211).

Om redovisningscentralen eller beställningscentralen inte följt Skatteverkets begäran senast inom en vecka, får verket förelägga redovisningscentralen eller beställ- ningscentralen att lämna ut uppgifterna. Sådant föreläggande får förenas med vite.

En redovisningscentral ska självmant lämna uppgift om uteblivna överföringar till tillståndsmyndigheten.

En beställningscentral ska på begäran av polisman lämna ut uppgift om huruvida en viss färd påbörjats efter beställning hos centralen.

Paragrafen behandlar redovisningscentralers och beställningscentralers skyldigheter.

Paragrafens första stycke anger att beställningscentralen på begäran av Skatteverket ska lämna ut sådana uppgifter som centralen är skyldig att lagra enligt 23 a §. Styckets andra mening gäller bara för redovisnings- centraler, vilket framgår av dess hänvisning till 2 a kap. taxitrafiklagen.

Paragrafens andra stycke anger den tid inom vilken skyldigheten ska fullgöras men också vilka åtgärder som Skatteverket kan vidta om skyldigheten inte uppfylls. I sådana fall kan verket förelägga redovisnings- centralen eller beställningscentralen att fullgöra skyldigheten och ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Paragrafens fjärde stycke, som är nytt, innebär att beställningscentralen på begäran av polisman ska lämna ut uppgift om ett visst köruppdrag påbörjats efter beställning hos centralen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.3.

Prop. 2017/18:239

125

Prop. 2017/18:239

126

25 § Redovisningscentralen ska på begäran av en tillståndshavare för taxitrafik lämna ut lagrade taxameteruppgifter som tidigare har överförts av tillståndshavaren till redovisningscentralen. Uppgifterna ska lämnas till tillståndshavaren.

Beställningscentralen ska på begäran av en tillståndshavare för taxitrafik lämna ut sådana uppgifter som samlats in och lagrats om tillståndshavarens verksamhet med stöd av denna lag. Uppgifterna ska lämnas till tillståndshavaren.

Paragrafen behandlar rätten för innehavaren av taxitrafiktillståndet att ta del av egna uppgifter.

Paragrafen har kompletterats med ett nytt andra stycke som är en motsvarighet för beställningscentraler till vad som gäller för redovisnings- centraler enligt första stycket. Denna regel behövs eftersom innehavaren av taxitrafiktillståndet kan behöva tillgång till uppgifterna för att fullgöra sina bokförings- och deklarationsskyldigheter. Beställningscentralen har ingen skyldighet att bearbeta uppgifterna, t.ex. för att göra dem mer användarvänliga. Den tystnadsplikt som gäller för beställningscentralen enligt 28 § är inte tillämplig i förhållande till den tillståndshavare som uppgifterna avser. Frågan om tillståndshavaren ska betala för att få ut uppgifterna är en fråga för det civilrättsliga avtalet mellan beställnings- centralen och tillståndshavaren.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.4.

28 § Redovisningscentralen och den som tillhör eller har tillhört personalen vid en sådan central får inte obehörigen röja taxameteruppgifter, om det kan antas att det finns en risk för att den som lämnat uppgiften utsätts för skada eller men om uppgiften röjs. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Första stycket gäller också för uppgifter som en beställningscentral samlar in och lagrar med stöd av denna lag.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt.

I paragrafens andra stycke, som är nytt, införs en tystnadsplikt för beställningscentralen och den som tillhör eller har tillhört personalen vid en sådan central för sådana uppgifter som centralen samlat in och lagrat med stöd av lagen. Tystnadsplikten riktar sig mot den som företräder beställningscentralen, t.ex. en verkställande direktör eller styrelseledamot, men också centralens anställda och tidigare anställda. Dessa personer får inte röja uppgifter som samlats in och lagrats av beställningscentralen om det kan antas att det finns en risk för att innehavaren av taxitrafiktillståndet utsätts för skada eller men om uppgiften röjs. En sådan situation kan vara att en konkurrent skulle få kännedom om tillståndshavarens affärsförhållanden. Som obehörigt röjande avses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning, se t.ex. 24 och 25 §§, eller att lämna uppgifter till Polismyndigheten i samband med en förundersökning. Den som bryter mot tystnadsplikten kan göra sig skyldig till brott.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.4.4. Den har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

29 § Tillståndsmyndighetens beslut i frågor om redovisningscentraler eller beställningscentraler får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller Skatteverkets beslut i fråga om föreläggande enligt 24 §.

Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas. I andra fall överklagas ett sådant beslut till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.

Ett beslut som rör en juridisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns. I andra fall överklagas ett sådant beslut till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen behandlar frågor om överklagande.

Paragrafens första stycke ändras för att göra bestämmelsen tillämplig även på beställningscentraler.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.5.6.

31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.sådana krav som avses i 8, 9 och 13 §§,

2.tillsyn enligt denna lag, och

3.avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt denna lag och enligt

föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska samlas in och lagras av en beställningscentral enligt 23 a § samt på vilket sätt dessa ska samlas in.

Paragrafen innehåller bemyndiganden.

Paragrafens andra stycke, som är nytt, är en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska samlas in och lagras av en beställningscentral enligt 23 a § samt på vilket sätt dessa ska samlas in. Det sistnämnda ledet kan t.ex. avse krav på att beställnings- centralen förvissar sig om att den innan ett köruppdrag fördelas har säkra uppgifter om identiteten på det fordon och den förare som ska utföra köruppdraget.

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.2 och 5.9.

Prop. 2017/18:239

127

Prop. 2017/18:239	Utredningens förslag
Bilaga 1
	Förslag till lag om ändring i lag (2001:558)
	om vägtrafikregister
	Härigenom föreskrivs i fråga om lag (2001:558) om vägtrafikregister att
	5–6 och 8 §§ ska ha följande lydelser.
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

5 §1

I fråga om personuppgifter ska vägtrafikregistret ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för

1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning, i fråga om

a)fordonsägare,

c)annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av ett körkorts-, förarbevis-, taxitrafik- eller yrkestrafikärende,

och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, yrkestrafiklagen (2012:210) eller någon annan författning, taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211) eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning,

e)den som ansöker om, har eller har haft färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter,

f)den som har eller har haft yrkeskompetens att utföra transporter enligt

lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens eller genomgår utbildning för att få sådan kompetens, eller

g) den som bedriver sådan förvärvsmässig transportverksamhet på väg, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 eller rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

2. försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter om personer under 1 a), b) och d) utgör underlag för prövningar eller beslut,

128	1 Senaste lydelse 2014:1021.

3. information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljöändamål	Prop. 2017/18:239
och för att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott samt	Bilaga 1
information om den som har behörighet att framföra fordon för att utreda
trafikbrott i samband med automatisk trafiksäkerhetskontroll,

4.aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register,

5.uttag av urval för direkt marknadsföring av information om

fordonsägare, dock med den begränsning som följer av 11 § person- uppgiftslagen (1998:204),

7.en utländsk myndighets verksamhet om tillhandahållandet följer av

en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens

godkännande har tillträtt eller av en EU-rättsakt, och
8. fullgörande av skattekontroll	8. fullgörande av skattekontroll
med hjälp av redovisnings-	med hjälp av redovisnings-

centraler för taxitrafik och centraler och beställningscen-

fullgörande av tillsyn över sådana	traler för taxitrafik och full-
centraler enligt lagen (2014:1020)	görande av tillsyn över sådana
om redovisningscentraler för	centraler enligt lagen (2014:1020)
taxitrafik.	om redovisningscentraler	och
	beställningscentraler för	taxi-
	trafik.

6 §2

I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser

1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,

2. a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon, b) förarutbildning och förarprov,

c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,

3. a) behörighet att föra fordon i taxitrafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik, taxitrafik och biluthyrning,

b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller godstransporter,

5.innehav av färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

6.utfärdande, utbyte, förnyelse, förlustanmälan, återlämnande, giltighet och återkallelse av färdskrivarkort enligt 5, och som i övrigt behövs för

2 Senaste lydelse 2014:1021.

129

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

tillämpningen av förordning (EEG) nr 3821/85 och av föreskrifter som meddelats i anslutning till den,

7.genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som

iövrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574),

8. skattekontroll	med hjälp av	8. skattekontroll med hjälp av
redovisningscentraler för taxitrafik		redovisningscentraler	och beställ-
och uppgifter som i övrigt behövs		ningscentraler för taxitrafik		och
för fullgörande av tillsyn över		uppgifter som i övrigt behövs för
sådana centraler	enligt lagen	fullgörande av tillsyn över sådana
(2014:1020) om	redovisnings-	centraler enligt lagen (2014:1020)
centraler för taxitrafik, och		om redovisningscentraler		och
		beställningscentraler	för	taxi-
		trafik, och

9. a) den som bedriver verksamhet som avses i 5 § 1 g), och

I registret förs det dessutom in uppgifter som behövs för kon-troll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om fel-parkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas samt de uppgifter som behövs för att Transportstyrelsen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt

1.lagen (2004:629) om trängselskatt, eller

2.lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.

			8 §3
Direktåtkomst till personupp-			Direktåtkomst till personupp-
gifter får medges endast för			gifter får medges endast för
sådana ändamål som anges i 5 §			sådana ändamål som anges i 5 §
1–3 och 7 i enlighet med			1–3 och 7–8 i enlighet med
föreskrifter	meddelade	av	föreskrifter	meddelade	av
regeringen.			regeringen.

Den registrerade får ha direktåtkomst till personuppgifter i väg- trafikregistret, om uppgifterna avser honom eller henne själv.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

130	3 Senaste lydelse 2015:789.

Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonslagen (2002:574) att 1 kap. 1 § och 2 kap. 14 § ska ha följande lydelser.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §4 Denna lag innehåller bestämmelser om

1.kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2.kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och	3. kontroll	av	färdskrivare,
taxameter och kontroll av	taxameter eller särskild utrustning
användningen av dessa, samt	för taxifordon	enligt	2 b kap.	1 §
	andra stycket taxitrafiklagen och
	kontroll av	användningen		av
	dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordonsområdet. Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i

dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

nr 168/2013	av	den	15 januari	2013 om godkännande av och
marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.
			2 kap.
			14 §
Vägkontroll av taxametern hos				Vägkontroll av taxametern hos
ett fordon, som används i				ett fordon, som används i
taxitrafik eller som kan antas ha				taxitrafik eller som kan antas ha
använts i sådan trafik i nära				använts i sådan trafik i nära
anslutning	till	anträffandet, och		anslutning	till anträffandet, och
som enligt	särskilda		föreskrifter	som enligt	särskilda föreskrifter
skall vara utrustat med taxameter,				ska vara utrustat med taxameter,
sker för att kontrollera att den är				sker för att kontrollera att den är
av godkänd typ och uppfyller				av godkänd typ och uppfyller
föreskrivna krav i fråga om				föreskrivna krav i fråga om
montering, funktion och använd-				montering, funktion och använd-
ning. Motsvarande kontroll får ske				ning. Motsvarande kontroll får ske
även i taxiföretagets lokaler eller				även i taxiföretagets lokaler eller
liknande eller på ett område i				liknande eller på ett område i
anslutning	till	dessa. Kontrollen		anslutning	till dessa. Kontrollen

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

4 Senaste lydelse 2015:794.

131

Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom förskrivs i fråga om taxitrafiklagen (2012:211)

dels att 2 kap. 17 §, 2 a kap. 1 § samt 5 kap. 8 § ska ha följande lydelser, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 b kap. av följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 6 §, av följande lydelse.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

6 §

		Med samhällsbetalda resor av-
		ses sådana resor som faller under
		definitionen av taxitrafik enligt 3 §
		och som omfattas av lag om riks-
		färdtjänst	(1997:735),				lag	om
		färdtjänst		(1997:736),				lag
		(1991:419) om resekostnadsersätt-
		ning vid sjukresor samt skollagen
		(2010:800). Med en samhälls-
		betald resa avses även sådan
		taxitrafik	enligt			3 §	som	är
		upphandlad		och		avsedd		att
		komplettera			den		allmänna
		kollektivtrafiken.
	2 kap.
	17 §
Den som innehar taxitrafik-		Den som innehar taxitrafik-
tillstånd är skyldig att före färden		tillstånd och som bedriver taxi-
genom lämpliga	åtgärder låta	trafik med fordon som är försett
passagerarna få kännedom om den		med taxameterutrustning är skyl-
taxa som han eller hon tillämpar.		dig att före färden genom lämpliga
Taxan ska vara uppbyggd så att		åtgärder	låta		passagerarna			få
priset för transporten dels enkelt		kännedom om den taxa som
kan bedömas före färden, dels		tillämpas. Taxan ska vara upp-
med kännedom om körd sträcka		byggd så att priset för transporten
och nyttjad tid enkelt kan beräknas		dels enkelt kan bedömas före
efter färden. Taxan får inte vara		färden, dels med kännedom om
uppbyggd så att grunderna för pris-		körd sträcka och nyttjad tid enkelt
ets bestämmande förändras under		kan beräknas efter färden. Taxan
färden.		får inte vara uppbyggd så att
		grunderna för prisets bestämmande
		förändras under färden.
Den som har taxitrafiktillstånd är		Den som		har	taxitrafiktillstånd
skyldig att före färden se till att en		och som bedriver taxitrafik med
prisuppgift lämnas för färden om		fordon som är försett med en
jämförpriset	överstiger	taxameterutrustning är skyldig att
500 kronor. Prisuppgiften ska ange		före färden se till att en prisuppgift
ett högsta pris	för färden.	lämnas för färden om jämförpriset							133

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

134

Uppgiften ska lämnas när färden	överstiger 500 kronor. Pris-
beställs. Bevis om prisuppgiften	uppgiften ska ange ett högsta pris
ska lämnas till passageraren före	för färden. Uppgiften ska lämnas
färden och ska bevaras hos	när färden beställs. Bevis om
taxiföraren och tillståndshavaren.	prisuppgiften	ska	lämnas	till
Prisuppgiften behöver inte lämnas	passageraren före färden och ska
när fast pris tillämpas.	bevaras hos	taxiföraren		och
	tillståndshavaren.		Prisuppgiften
	behöver inte lämnas när fast pris
	tillämpas.

Bestämmelser om prisinformation finns också i prisinformationslagen

(2004:347).
	2 a kap.
	1 §
Den som innehar taxitrafik-		Den som innehar taxitrafik-
tillstånd är från och med att ett		tillstånd	och bedriver taxitrafik
fordon anmälts	för taxitrafik	med fordon med taxameterutrust-
skyldig att överföra taxameter-		ning är från och med att ett fordon
uppgifter till en sådan redovis-		anmälts för taxitrafik skyldig att
ningscentral som anges i lagen		överföra taxameteruppgifter till en
(2014:1020) om	redovisnings-	sådan	redovisningscentral som
centraler för taxitrafik.		anges i lagen (2014:1020) om
		redovisningscentraler och beställ-
		ningscentraler för taxitrafik.

Skyldigheten att överföra taxameteruppgifter avser samtliga taxa- meterutrustningar som är eller har varit installerade i de fordon som anmälts för taxitrafik i tillståndshavarens verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka taxameteruppgifter som omfattas av överföringsskyldigheten.

2 b kap. Taxifordon utan taxameterutrustning

1 §

Den som innehar taxitrafik- tillstånd och bedriver taxitrafik med fordon som saknar taxa- meterutrustning är från och med att ett fordon anmälts för taxitrafik skyldig att ansluta fordonet till en sådan beställningscentral som anges i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och be- ställningscentraler för taxitrafik.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

den tid under vilken fordonet ska stå passageraren till förfogande dokumenteras.

Första och andra styckena gäller inte för samhällsbetalda resor.

5kap.

8 §

En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i taxitrafik enligt denna lag och som inte undantagits från skyldigheten att ha taxameter får tas om hand av polisman

En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för användning i taxitrafik enligt denna lag får tas om hand av polisman

1.om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet ska ha en sådan skylt,

2.om fordonet är belagt med sådant körförbud som avses i 3 kap. 6 § fordonslagen (2002:574),

(2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, 4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring, eller

5. om fordonets taxameter-	5. om	fordonets	taxameter-
utrustning inte uppfyller de krav	utrustning inte uppfyller de krav
som gäller enligt föreskrifter med-	som gäller enligt föreskrifter med-
delade med stöd av 7 kap. 3 §.	delade med stöd av 7 kap. 3 §, eller
	6. om	fordonets	särskilda	ut-
	rustning	för taxifordon inte		upp-

fyller de krav som gäller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 2 b kap. 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2020.

136

Förslag till lag om ändring i lag (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lag (2014:1020) om redovis- ningscentraler för taxitrafik följande

dels att 1–3, 5–10, 12, 14–15, 17–18, 22–25, 28–29 och 31 §§ ska ha följande lydelser,

dels att mellanrubriken innan 22 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 23 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2014:1020	Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller redovisnings-	Denna lag gäller redovisnings-
centraler för taxitrafik enligt taxi-	centraler och beställningscentraler
trafiklagen (2012:211).	för taxitrafik enligt taxitrafiklagen
	(2012:211).

2 §

Med en redovisningscentral avses en verksamhet som består i att ta emot, lagra och lämna ut uppgifter som överförs från taxa- metrar.

Med en beställningscentral av- ses en verksamhet som tar emot beställningar och betalningar samt fördelar transportuppdrag mellan taxiföretag och som har till uppgift att samla in, lagra och lämna ut uppgifter om sådana förhållanden och uppgifter från sådan särskild utrustning för taxifordon som avses i 2 b kap. 1 § taxitrafiklagen.

	3 §
Det krävs tillstånd för att	få	Det krävs tillstånd för att få
driva en redovisningscentral.		driva en redovisningscentral eller
		en beställningscentral.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

5 §
Hos redovisningscentralen ska	Hos redovisningscentralen eller
det finnas en eller flera personer	beställningscentralen	ska det
som har särskilt ansvar för att	finnas en eller flera personer som
verksamheten utövas i enlighet	har särskilt ansvar för att
med de föreskrifter som gäller för	verksamheten utövas	i enlighet
	med de föreskrifter som gäller för
		137

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

verksamheten	(verksamhets-	verksamheten	(verksamhets-
ansvarig).		ansvarig).
	6 §
En fysisk person som har till-		En fysisk person som har till-
stånd att driva en redovisnings-		stånd att driva en redovisnings-
central är verksamhetsansvarig.		central eller en beställningscentral
		är verksamhetsansvarig.

7 §

Hos juridiska personer som har tillstånd att driva en redovis- ningscentral ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

Hos juridiska personer som har tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

8 §

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral får ges endast till den som med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral får inte ges till en ideell förening eller en stiftelse.

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central får inte ges till en ideell förening eller en stiftelse.

En beställningscentral får inte inneha taxitrafiktillstånd.

9 §

För tillstånd att driva en be- ställningscentral krävs att insam- ling, lagring och utlämnande av uppgifter som anges i föreskrifter som meddelats i anslutning till 31 § 4 sker under sådana förhåll- anden som är ägnade att upprätt- hålla informationens säkerhet.

		10 §
	Endast den som är bosatt inom		Endast den som är bosatt inom
138	Europeiska	ekonomiska	Europeiska	ekonomiska

samarbetsområdet	(EES)	får ges	samarbetsområdet (EES)			får ges	Prop. 2017/18:239
tillstånd att driva en redovis-			tillstånd att	driva	en	redovis-	Bilaga 1
ningscentral. Om sökanden är en			ningscentral eller en beställnings-
juridisk person ska denna ha sitt			central. Om sökanden är en juri-
säte inom EES.			disk person ska denna ha sitt säte
			inom EES.
För tillstånd krävs att den			För tillstånd krävs att den
tekniska utrustning som ska an-			tekniska utrustning som ska an-
vändas för mottagande,		lagring	vändas för mottagande, insamling,
och utlämnande ska finnas inom			lagring och utlämnande ska finnas
EES.			inom EES.
		12 §
Om någon av dem som anges i 11 § byts ut eller om det tillkommer
någon sådan person, ska den nya personens lämplighet prövas.
Redovisningscentralen är skyldig			Redovisningscentralen			eller
att snarast anmäla sådana ändrade			beställningscentralen är			skyldig
förhållanden	till	till-	att snarast anmäla sådana ändrade
ståndsmyndigheten.			förhållanden	till	tillstånds-
			myndigheten.
		14 §
Ett tillstånd att driva redovis-			Ett tillstånd att driva redovis-
ningscentral gäller tills vidare.			ningscentral	eller	beställnings-
			central gäller tills vidare.

15 §

Om tillståndshavaren avlider eller försätts i konkurs, övergår tillståndet till dödsboet respektive konkursboet.

Tillståndet gäller, om inte tillståndsmyndigheten på grund av särskilda skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

Hos en redovisningscentral ska,

Hos en redovisningscentral eller

efter dödsfall eller konkurs, en

en beställningscentral ska,

efter

föreståndare som har godkänts av

dödsfall

eller

konkurs,

tillståndsmyndigheten

vara

föreståndare som har godkänts av

verksamhetsansvarig. I fråga

tillståndsmyndigheten

vara

verk-

denne

ska

8 §

första

stycket

samhetsansvarig. I fråga om denne

tillämpas.

ska 8 § första stycket tillämpas.

17 §

När ett tillstånd har upphört att

När ett tillstånd att driva

gälla av skäl som framgår av 15

redovisningscentral har

upphört

eller

16 §

ska

dödsboet

eller

att gälla av skäl som framgår av 15

konkursboet,

senast

sex

veckor

eller 16 §

ska

dödsboet

eller

efter det att tillståndet upphörde,

konkursboet,

senast

sex

veckor

överföra de

taxameteruppgifter

efter det att tillståndet upphörde,

som lagras hos den tidigare redo-

överföra

taxameteruppgifter

visningscentralen

till

annan

som lagras hos den tidigare redo-

visningscentralen

till

annan

139

Om det i driften av redovis- ningscentralen eller i annan näringsverksamhet som tillstånds- havaren bedriver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om förutsättningarna för tillstånd av annan anledning inte längre är uppfyllda, ska tillståndet återkallas av tillståndsmyn- digheten.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

redovisningscentral som inne- havaren av taxitrafiktillståndet anvisar eller, om det inte går att få en sådan anvisning, den redo- visningscentral som dödsboet eller konkursboet väljer.

När ett tillstånd att driva be- ställningscentral har upphört att gälla av skäl som framgår av 15 eller 16 §§ ska dödsboet eller konkursboet på motsvarande sätt som anges i första stycket överföra uppgifter som samlats in och lag- rats med stöd av denna lag till en annan beställningscentral.

18 §

Om det i driften av redovis- ningscentralen eller i beställnings- centralen eller i annan närings- verksamhet som tillståndshavaren bedriver har förekommit all- varliga missförhållanden eller om förutsättningarna för tillstånd av annan anledning inte längre är uppfyllda, ska tillståndet återkallas av tillståndsmyn- digheten.

Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas, kan i stället varning meddelas.

Redovisningscentralens					Redovisningscentralens
skyldigheter					och beställningscentralens
					skyldigheter
				22 §
När ett tillstånd har återkallats ska					När ett tillstånd att driva redo-
den eller de som vid tidpunkten					visningscentral har återkallats ska
för	återkallelsen			var	den eller de som vid tidpunkten
verksamhetsansvariga,			senast	sex	för	återkallelsen			var
veckor efter det att tillståndet					verksamhetsansvariga, senast sex
återkallades, överföra de taxa-					veckor efter det att tillståndet
meteruppgifter som lagras hos den					återkallades, överföra de taxa-
tidigare	redovisningscentralen			till	meteruppgifter som lagras hos den
en annan redovisningscentral som					tidigare	redovisningscentralen			till
innehavaren		av	taxitrafik-		en annan redovisningscentral som
tillståndet anvisar eller, om det					innehavaren		av	taxitrafik-
inte går att få en sådan anvisning,					tillståndet anvisar eller, om det
den redovisningscentral som den					inte går att få en sådan anvisning,
140					den redovisningscentral			som	den

eller	de	tidigare	verk-	eller de tidigare verksamhets-					Prop. 2017/18:239
samhetsansvariga väljer.				ansvariga väljer.					Bilaga 1
				När ett tillstånd att driva be-
				ställningscentral		har	återkallats
				ska beställningscentral på mot-
				svarande sätt som anges i första
				stycket	överföra	uppgifter		som
				samlats in och lagrats med stöd av
				denna lag till annan beställnings-
				central.
				Om den som tidigare varit
Om den som tidigare varit				verksamhetsansvarig			inte fullgör
verksamhetsansvarig inte			fullgör	sin skyldighet enligt första eller
sin skyldighet enligt första stycket				andra stycket får tillståndsmyn-
får	tillståndsmyndigheten		före-	digheten	förelägga		denne	att
lägga denne att skyldigheten ska				skyldigheten ska		fullgöras.		Ett
fullgöras. Ett sådant föreläggande				sådant föreläggande			får förenas
får förenas med vite.				med vite.

23 §

Redovisningscentralen ska lagra de uppgifter som överförts enligt

2 a kap. taxitrafiklagen (2012:211) under sju år från utgången av det kalenderår när överföringen skedde.

När uppgifter med stöd av 17 §	När uppgifter med stöd av 17 §
eller 22 § överförts till en ny redo-	första	stycket	eller	22 §	första
visningscentral ska den centralen	stycket överförts till en ny redo-
lagra dessa uppgifter så länge som	visningscentral		ska den centralen
krävs för att den sammanlagda	lagra dessa uppgifter så länge som
lagringstiden ska bli densamma som	krävs för att den sammanlagda
i första stycket.	lagringstiden ska bli			densamma
	som i första stycket.
	23 a §
	Beställningscentralen ska samla
	in och lagra sådana uppgifter som
	behövs för kontroll av taxiföretag
	och taxiförare under sju år från
	utgången av det kalenderår då
	affärshändelsen inträffade.
	När uppgifter med stöd av 17 §
	andra	stycket	eller	22 §	andra
	stycket överförts till en ny beställ-
	ningscentral ska den centralen
	lagra dessa uppgifter så länge
	som	krävs	för	att	den
	sammanlagda		lagringstiden ska
	bli densamma som i första stycket.

141

Prop. 2017/18:239

Bilaga 1

142

				24 §
En redovisningscentral			ska på		En redovisningscentral eller en
begäran av Skatteverket lämna ut					beställningscentral ska på be-
sådana	taxameteruppgifter			som	gäran av Skatteverket lämna ut
centralen är skyldig att lagra enligt					sådana uppgifter som centralen är
23 §.	Redovisningscentralen			ska	skyldig att lagra enligt 23 § eller
även på begäran av Skatteverket					enligt		23 a §.		Redovisnings-
lämna ut uppgift om uteblivna					centralen ska även på begäran av
överföringar		samt	sådana		Skatteverket lämna ut uppgift om
meddelanden som avses i 2 a kap.					uteblivna			överföringar			samt
4 § andra stycket taxitrafiklagen					sådana meddelanden som avses i
(2012:211).					2 a kap.		4 §	andra	stycket		taxi-
Om	redovisningscentralen			inte	trafiklagen (2012:211).
					Om	redovisningscentralen					eller
följt Skatteverkets begäran			senast		beställningscentralen					inte	följt
inom en vecka, får verket före-					Skatteverkets begäran senast inom
lägga	redovisningscentralen			att	en vecka, får verket förelägga
lämna ut uppgifterna. Sådant före-					redovisningscentralen eller beställ-
läggande får förenas med vite.					ningscentralen att lämna ut upp-
					gifterna. Sådant föreläggande får
En	redovisningscentral			ska	förenas med vite.
					En	redovisningscentral					ska
självmant lämna uppgift om ute-					självmant lämna uppgift om ute-
blivna överföringar till tillstånds-					blivna överföringar till tillstånds-
myndigheten.					myndigheten.
					Beställningscentralen ska även
					på begäran av bilinspektör eller
					polisman lämna ut uppgifter som
					behövs för att kontrollera att till-
					ståndshavaren bedriver taxitrafik
					i enlighet med de villkor som
					framgår		av	2 b kap.		taxitrafik-
					lagen (2012:211) samt bestäm-
					melse meddelad i anslutning till
					lagen.

25 §

Motsvarande ska gälla för en beställningscentral avseende så- dan information som samlats in och lagrats av denna med stöd av denna lag.

28 §

Redovisningscentralen och den som tillhör eller har tillhört personalen vid en sådan central får inte obehörigen röja taxameteruppgifter, om det

kan antas att det finns en risk för att den som lämnat uppgiften utsätts för	Prop. 2017/18:239
skada eller men om uppgiften röjs. Som obehörigt röjande anses inte att	Bilaga 1
någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Motsvarande ska gälla för upp- gifter som en beställningscentral samlat in med stöd av denna lag.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400).
			29 §
Tillståndsmyndighetens beslut i				Tillståndsmyndighetens beslut i
frågor	om redovisningscentraler			frågor	om redovisningscentraler
får	överklagas	till	allmän	eller	beställningscentraler	får
förvaltningsdomstol.		Detsamma		överklagas till allmän förvalt-
gäller Skatteverkets beslut i fråga				ningsdomstol. Detsamma		gäller
om föreläggande enligt 24 §.				Skatteverkets beslut i fråga om
				föreläggande enligt 24 §.

Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas. I andra fall överklagas sådant beslut till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.

Ett beslut som rör en juridisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns. I andra fall överklagas sådant beslut till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

31 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om
1. sådana krav som avses i 8, 9	1. sådana krav som avses i 8, 9
och 13 §§,	och 13 §§,
2. tillsyn enligt denna lag, och	2. tillsyn enligt denna lag,
3. avgifter för tillsyn och ärende-	3. avgifter för	tillsyn	och
handläggning enligt denna lag och	ärendehandläggning	enligt	denna
enligt föreskrifter som har	lag och enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av den.	meddelats med stöd av den, och

4. vilka uppgifter som ska samlas in och lagras av en beställ- ningscentral enligt 23 a § samt på vilket sätt dessa ska samlas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

143

Prop. 2017/18:239	Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 2
	Följande remissinstanser har inkommit med svar: Riksdagens ombudsmän
	(JO), Göta Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt,
	Malmö tingsrätt, Förvaltningsrätten i Härnösand, Justitiekanslern,
	Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Data-
	inspektionen, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kommers-
	kollegium, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac),
	Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Kungliga
	tekniska högskolan, Lunds universitet, Stockholms universitet, Uppsala
	universitet (Juridiska fakulteten), Post- och telestyrelsen, Regelrådet,
	Konkurrensverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Tillväxt-
	verket, Trafikanalys, Trafikverket, Transportstyrelsen, Verket för
	innovationssystem, Arbetsmiljöverket, Länsstyrelsen i Stockholm,
	Länsstyrelsen i Örebro, Länsstyrelsen i Norrbotten, Stockholms läns
	landsting, Stockholms kommun, Växjö kommun, Vimmerby kommun,
	Västerås kommun, Mora kommun, Föreningen Auktoriserade Revisorer
	(FAR), Företagarna, ITS Sweden, Stockholms Handelskammare, Svensk
	Kollektivtrafik, Svenska Taxiförbundet, Svenska Transportarbetar-
	förbundet, Sveriges Kommuner och landsting, Sveriges Redovisnings-
	konsulters Förbund (SRF), Freys Hyrverk, Frogne, Halda, Heetch
	Stockholm, SJ AB, Megtax och Uber Sweden.
	Svar har också inkommit från: Svenska Färdtjänstföreningen, Samtrans,
	Sveriges Bussföretag, Svenska Hyrverksföreningen, Prestige Limousine
	och Stefan Hörnqvist.
	Följande remissinstanser har inte svarat: Förvaltningsrätten i Karlstad,
	Landstinget i Blekinge, Landstinget i Jämtland, Lunds kommun, Norrtälje
	kommun, Vilhelmina kommun, Haparanda kommun, Bil Sweden, Gröna
	bilister, IT- & telekomföretagen, Motormännens Riksförbund,
	Samtrafiken, Svensk Limousinorganisation, Sveriges Konsumenter,
	Sverige Limousiner, Sveriges Åkeriföretag, Taxiägarnas Riksförbund,
	Transportföretagen, Cabonline, Ericsson, Eniro, GoMore, Google,
	Jernhusen, Digitax, Skjutsgruppen, SOS Alarm, Svedavia, Taxi Dalarna
	AB, Taxi Stockholm, Trygg Hansa och Volvo Cars.

144

Lagrådsremissens lagförslag		Prop. 2017/18:239
		Prop. 2017/18:239
		Bilaga 3
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om
vägtrafikregister
Härigenom föreskrivs att 5, 6 och 8 §§ lagen (2001:558) om vägtrafik-
register att ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

5 §1

I fråga om personuppgifter ska vägtrafikregistret ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för

1. verksamhet, för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning, i fråga om

a)fordonsägare,

c)annan person om det behövs för att underlätta handläggningen av ett körkorts-, förarbevis-, taxitrafik- eller yrkestrafikärende,

d)den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, yrkestrafiklagen (2012:210) eller någon annan författning, taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211) eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning,

e)den som ansöker om, har eller har haft färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter,

f)den som har eller har haft yrkeskompetens att utföra transporter enligt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens eller genomgår utbildning för att få sådan kompetens, eller

g)den som bedriver sådan förvärvsmässig transportverksamhet på

väg, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 eller rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

2. försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där uppgifter om personer under 1 a), b) och d) utgör underlag för prövningar eller beslut,

1 Senaste lydelse 2014:1021.

145

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

146

3. information om fordonsägare för trafiksäkerhets- eller miljöändamål och för att i den allmänna omsättningen av fordon förebygga brott samt information om den som har behörighet att framföra fordon för att utreda trafikbrott i samband med automatisk trafiksäkerhetskontroll,

4.aktualisering, komplettering eller kontroll av information om fordonsägare som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register,

5.uttag av urval för direkt marknadsföring av information om fordonsägare, dock med den begränsning som följer av 11 § person- uppgiftslagen (1998:204),

7.en utländsk myndighets verksamhet om tillhandahållandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt eller av en EU-rättsakt, och

8. fullgörande av skattekontroll		8. fullgörande av skattekontroll
med hjälp av redovisnings-		med hjälp av redovisnings-
centraler för taxitrafik	och	centraler och beställningscen-
fullgörande av tillsyn över sådana		traler för taxitrafik och full-
centraler enligt lagen (2014:1020)		görande av tillsyn över sådana
om redovisningscentraler	för	centraler enligt lagen (2014:1020)
taxitrafik.		om redovisningscentraler	och
		beställningscentraler för	taxi-
		trafik.

6 §2

I vägtrafikregistret förs det in uppgifter som avser

1.motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa,

2.a) behörighet enligt körkortslagen (1998:488) att föra fordon,

b)förarutbildning och förarprov,

c)det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen,

3.a) behörighet att föra fordon i taxitrafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafik, taxitrafik och biluthyrning,

b)det som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EG)

nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt av föreskrifter som meddelats i anslutning till lagarna och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller godstransporter,

4.innehav av särskilda behörighetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivet fordon eller luftfartyg i andra fall än som avses i 2 a) och 3 a) eller för att utöva viss tjänst eller genomgå viss utbildning,

5.innehav av färdskrivarkort som avses i rådets förordning (EEG) nr 3821/85,

2 Senaste lydelse 2014:1021.

6. utfärdande, utbyte, förnyelse, förlustanmälan, återlämnande, giltighet och återkallelse av färdskrivarkort enligt 5, och som i övrigt behövs för tillämpningen av förordning (EEG) nr 3821/85 och av föreskrifter som meddelats i anslutning till den,

7. genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för att Transportstyrelsen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska kunna fullgöra sina till- synsuppgifter enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen (2002:574),

9. a) den som bedriver verksamhet som avses i 5 § 1 g), och

1.lagen (2004:629) om trängselskatt, eller

2.lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Personuppgifter får endast föras in för de ändamål som anges i 5 §.

Direktåtkomst till personupp- gifter får medges endast för sådana ändamål som anges i 5 § 1–3 och 7 i enlighet med föreskrifter meddelade av regeringen.

8 §3

Direktåtkomst till personupp- gifter får medges endast för sådana ändamål som anges i 5 § 1–3, 7 och 8 i enlighet med föreskrifter meddelade av regeringen.

Den registrerade får ha direktåtkomst till personuppgifter i väg- trafikregistret, om uppgifterna avser honom eller henne själv.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2020.

3 Senaste lydelse 2015:789.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

147

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 14 § fordonslagen (2002:574) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag innehåller bestämmelser om

1.kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter,

2.kontroll av fordons last,

3. kontroll av färdskrivare och	3. kontroll		av färdskrivare,
taxameter och kontroll av	taxameter	och sådan		särskild
användningen av dessa, samt	utrustning för taxifordon som avses i
	2 b kap.	1 §	andra	stycket
	taxitrafiklagen		(2012:211)		och
	kontroll	av	användningen		av
	dessa, samt

4. den verksamhet som bedrivs av besiktningsorgan på fordons- området.

Lagen innehåller dessutom bemyndiganden att meddela föreskrifter i dessa ämnen samt om fordons beskaffenhet och utrustning.

2 kap.

14 §

Vägkontroll av taxametern hos		Vägkontroll av taxametern hos
ett fordon, som används i		ett fordon, som används i
taxitrafik eller som kan antas ha		taxitrafik eller som kan antas ha
använts i sådan trafik i nära		använts i sådan trafik i nära
anslutning	till anträffandet, och	anslutning	till anträffandet, och
som enligt	särskilda föreskrifter	som enligt	särskilda föreskrifter
skall vara utrustat med taxameter,		ska vara utrustat med taxameter,
sker för att kontrollera att den är		sker för att kontrollera att den är
av godkänd typ och uppfyller		av godkänd typ och uppfyller
föreskrivna krav i fråga om		föreskrivna krav i fråga om
montering, funktion och använd-		montering, funktion och använd-
ning. Motsvarande kontroll får ske		ning. Motsvarande kontroll får ske
även i taxiföretagets lokaler eller		även i taxiföretagets lokaler eller
liknande eller på ett område i		liknande eller på ett område i
anslutning	till dessa. Kontrollen	anslutning	till dessa. Kontrollen

148	1 Senaste lydelse 2015:794.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom förskrivs i fråga om taxitrafiklagen (2012:211)

dels att 2 kap. 17 §, 2 a kap. 1 § och 5 kap. 8 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 b kap., och en ny paragraf,

7 kap. 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
	17 §1
Den som har taxitrafiktillstånd		Den som innehar taxitrafik-
är skyldig att före färden genom		tillstånd och som bedriver taxi-
lämpliga åtgärder låta passage-		trafik med ett fordon som är
rarna få kännedom om den taxa		försett	med	taxameterutrustning
som han eller hon tillämpar.		är skyldig att före färden genom
Taxan ska vara uppbyggd så att		lämpliga åtgärder låta passage-
priset för transporten dels enkelt		rarna få kännedom om den taxa
kan bedömas före färden, dels		som tillämpas. Taxan ska vara
med kännedom om körd sträcka		uppbyggd så att priset för
och nyttjad tid enkelt kan beräknas		transporten		dels		enkelt		kan
efter färden. Taxan får inte vara		bedömas före färden, dels med
uppbyggd så att grunderna för pris-		kännedom om körd sträcka och
ets bestämmande förändras under		nyttjad tid enkelt kan beräknas
färden.		efter färden. Taxan får inte vara
		uppbyggd så att grunderna för
		prisets	bestämmande				förändras
Den som har taxitrafiktillstånd är		under färden.
skyldig att före färden se till att en		Den som innehar taxitrafik-
prisuppgift lämnas för färden om		tillstånd och			som		bedriver
jämförpriset	överstiger	taxitrafik med ett fordon som är
500 kronor. Prisuppgiften ska ange		försett	med	taxameterutrustning
ett högsta pris för färden.		är skyldig att före färden se till att
Uppgiften ska lämnas när färden		en prisuppgift lämnas för färden
beställs. Bevis	om prisuppgiften	om	jämförpriset				överstiger
ska lämnas till passageraren före		500 kronor.		Prisuppgiften				ska
färden och ska bevaras hos		ange ett högsta pris för färden.
taxiföraren och	tillståndshavaren.	Uppgiften ska lämnas när färden
Prisuppgiften behöver inte lämnas		beställs. Bevis			om	prisuppgiften
när fast pris tillämpas.		ska lämnas till passageraren före
		färden och ska bevaras hos
		taxiföraren och tillståndshavaren.

Prisuppgiften behöver inte lämnas när fast pris tillämpas.

Med jämförpris avses priset i kronor inklusive mervärdesskatt för en

10 kilometer lång transport som varar 15 minuter inklusive eventuell grundavgift. Med fast pris avses ett i förväg fastställt belopp för en i förväg fastställd färd.

150	1 Senaste lydelse 2014:1396.

Bestämmelser om prisinformation finns också i prisinformations-								Prop. 2017/18:239
lagen (2004:347).								Bilaga 3
		2 a kap.
		1 §2
Den som innehar taxitrafik-			Den som innehar taxitrafik-
tillstånd	är från och med att ett		tillstånd	och	bedriver		taxitrafik
fordon	anmälts	för taxitrafik	med ett fordon som är försett med
skyldig att överföra taxameter-			taxameterutrustning			är	från och
uppgifter till en sådan redovis-			med att fordonet anmälts för
ningscentral som anges i lagen			taxitrafik	skyldig		att	överföra
(2014:1020) om		redovisnings-	taxameteruppgifter			till	en sådan
centraler för taxitrafik.			redovisningscentral			som anges i
			lagen (2014:1020) om redovis-
			ningscentraler		och	beställnings-
			centraler för taxitrafik.

Skyldigheten att överföra taxameteruppgifter avser samtliga taxa- meterutrustningar som är eller har varit installerade i de fordon som anmälts för taxitrafik i tillståndshavarens verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka taxameteruppgifter som omfattas av överföringsskyldigheten.

2 b kap. Skyldighet att ansluta till beställningscentral

1 §

Den som innehar taxitrafik- tillstånd och som bedriver taxi- trafik med ett fordon som saknar taxameterutrustning är från och med att fordonet anmälts för taxitrafik skyldig att ansluta det till en sådan beställningscentral som avses i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställ- ningscentraler för taxitrafik.

Tillståndshavaren ska se till att taxifordonet är försett med en särskild utrustning för taxifordon.

2§

Tillståndshavaren ska till den

myndighet som regeringen be- stämmer anmäla den eller de beställ-

2 Senaste lydelse 2014:1022.

151

		lagen (1997:735) om riksfärd-
		tjänst,	lagen	(1997:736)		om
		färdtjänst, lagen (2010:1065) om
		kollektivtrafik		och	skollagen
		(2010:800).
	5 kap.
	8 §3
En särskild	registreringsskylt	En	särskild	registreringsskylt
för ett fordon som anmälts för		för ett fordon som anmälts för
användning i	taxitrafik enligt	användning i		taxitrafik enligt
denna lag och som inte		denna lag får tas om hand av
undantagits från skyldigheten att		polisman
ha taxameter får tas om hand av
polisman
1. om fordonet utan tillstånd		1. om fordonet utan			tillstånd
används i taxitrafik eller om det av		används i taxitrafik eller om det av
annan anledning inte längre finns		någon annan anledning inte längre
förutsättningar för att fordonet ska		finns	förutsättningar		för	att
ha en sådan skylt,		fordonet ska ha en sådan skylt,

2.om fordonet är belagt med sådant körförbud som avses i 3 kap. 6 § fordonslagen (2002:574),

3.om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som

meddelats i anslutning till lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller användningsförbud enligt vägtrafikskattelagen (2006:227) eller lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt,

4. om	fordonet	saknar före-	4. om	fordonet	saknar före-
skriven trafikförsäkring, eller			skriven trafikförsäkring,
5. om	fordonets	taxameter-	5. om	fordonets	taxameter-
utrustning inte uppfyller de krav			utrustning inte uppfyller de krav
som gäller enligt föreskrifter med-			som gäller enligt föreskrifter med-
delade med stöd av 7 kap. 3 §.			delade med stöd av 7 kap. 3 §, eller
			6. om	fordonets	särskilda ut-
			rustning för taxifordon inte upp-
			fyller de krav som gäller enligt
			föreskrifter meddelade med stöd av
			7 kap. 4 §.

Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 7 § andra meningen på motsvarande sätt.

3 Senaste lydelse 2014:1396.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

153

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1020) om redovisningscentraler för taxitrafik

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:1020) om redovis- ningscentraler för taxitrafik

dels att rubriken till lagen samt 1–3, 5–10, 12, 14 och 15, 17 och 18, 22–25, 28, 29 och 31 §§ och rubriken närmast före 23 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 23 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag om redovisningscentraler	Lag om redovisningscentraler
för taxitrafik	och beställningscentraler för
	taxitrafik
1 §
Denna lag gäller redovisnings-	Denna lag gäller redovisnings-
centraler för taxitrafik enligt taxi-	centraler och beställningscentraler
trafiklagen (2012:211).	för taxitrafik enligt taxitrafiklagen
	(2012:211).

2 §

Med en redovisningscentral avses en verksamhet som består i att ta emot, lagra och lämna ut uppgifter som överförs från taxa- metrar.

Med en beställningscentral av- ses en verksamhet som

1.tar emot beställningar och betalningar samt fördelar körupp- drag mellan innehavare av taxi- trafiktillstånd, och

2.har till uppgift att samla in, lagra och lämna ut uppgifter om sådana förhållanden och upp- gifter från sådan särskild utrust- ning för taxifordon som avses i

2 b kap. 1 § andra stycket taxitrafiklagen (2012:211).

3 §

Det krävs tillstånd för att få driva en redovisningscentral.

Det krävs tillstånd för att få driva en redovisningscentral eller en beställningscentral.

155

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

156

5 §

Hos redovisningscentralen ska det finnas en eller flera personer som har särskilt ansvar för att verksamheten utövas i enlighet med de föreskrifter som gäller för verksamheten (verksamhets- ansvarig).

Hos redovisningscentralen eller beställningscentralen ska det finnas en eller flera personer som har särskilt ansvar för att verk- samheten utövas i enlighet med de föreskrifter som gäller för verksamheten (verksamhetsan- svarig).

6 §

En fysisk person som har till-	En fysisk person som har till-
stånd att driva en redovisnings-	stånd att driva en redovisnings-
central är verksamhetsansvarig.	central eller en beställningscentral
	är verksamhetsansvarig.

7 §

Hos juridiska personer som har tillstånd att driva en redovis- ningscentral ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

Hos juridiska personer som har tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central ska den juridiska personen utse den eller de som ska vara verksamhetsansvariga.

8 §

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral får ges endast till den som med hänsyn till ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral får inte ges till en ideell förening eller en stiftelse.

Tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central får inte ges till en ideell förening eller en stiftelse.

En beställningscentral får inte inneha taxitrafiktillstånd.

9 §

För tillstånd att driva en be- ställningscentral krävs att insam- ling, lagring och utlämnande av uppgifter som avses i 31 § andra

stycket sker under sådana förhåll- anden som är ägnade att upprätt- hålla informationens säkerhet.

10 §

Endast den som är bosatt inom

Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES) får ges tillstånd att driva en redovis- ningscentral. Om sökanden är en juridisk person ska denna ha sitt säte inom EES.

För tillstånd krävs att den tekniska utrustning som ska an- vändas för mottagande, lagring och utlämnande ska finnas inom EES.

Endast den som är bosatt inom

Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES) får ges tillstånd att driva en redovis- ningscentral eller en beställnings- central. Om sökanden är en juri- disk person, ska denna ha sitt säte inom EES.

För tillstånd krävs att den tekniska utrustning som ska an- vändas för mottagande, insamling, lagring och utlämnande ska finnas inom EES.

12 §

Om någon av dem som anges i 11 § byts ut eller om det tillkommer någon sådan person, ska den nya personens lämplighet prövas.

Redovisningscentralen är skyldig		Redovisningscentralen	eller
att snarast anmäla sådana ändrade		beställningscentralen är	skyldig
förhållanden	till	att snarast anmäla sådana ändrade
tillståndsmyndigheten.		förhållanden till tillståndsmyndig-
		heten.
	14 §
Ett tillstånd att driva redovis-		Ett tillstånd att driva redovis-
ningscentral gäller tills vidare.		ningscentral eller beställnings-
		central gäller tills vidare.

15 §

Om tillståndshavaren avlider eller försätts i konkurs, övergår tillståndet till dödsboet respektive konkursboet.

Tillståndet gäller, om inte tillståndsmyndigheten på grund av särskilda skäl medger längre giltighetstid, under högst sex månader räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

Hos en redovisningscentral ska, efter dödsfall eller konkurs, en föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndigheten vara verk- samhetsansvarig. I fråga om denne ska 8 § första stycket tillämpas.

17 §
När ett tillstånd har upphört att	När ett tillstånd	att	driva en
gälla av skäl som framgår av 15	redovisningscentral	har	upphört

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

157

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

158

eller 16 §

ska

dödsboet

eller

att gälla av skäl som framgår av 15

konkursboet,

senast

sex

veckor

eller

16 §

ska

dödsboet

eller

efter det att tillståndet upphörde,

konkursboet,

senast

sex veckor

överföra

taxameteruppgifter

efter det att tillståndet upphörde,

som lagras hos den tidigare redo-

överföra

taxameteruppgifter

visningscentralen

till

annan

som lagras hos den tidigare redo-

redovisningscentral

som

inne-

visningscentralen

till

annan

havaren

taxitrafiktillståndet

redovisningscentral

som

inne-

anvisar eller, om det inte går att få

havaren

taxitrafiktillståndet

en sådan anvisning, den redo-

anvisar eller, om det inte går att få

visningscentral

som

dödsboet

en sådan anvisning, den redo-

eller konkursboet väljer.

visningscentral

som

dödsboet

eller konkursboet väljer.

När ett tillstånd att driva en be-

ställningscentral har upphört att

gälla av skäl som framgår av 15

eller

16 §

ska

dödsboet

eller

konkursboet på motsvarande sätt

som anges i första stycket överföra

uppgifter som samlats in och lag-

rats med stöd av denna lag till en

annan beställningscentral.

18 §

Om det i driften av redovis-

ningscentralen

eller

annan

ningscentralen

eller beställnings-

näringsverksamhet som tillstånds-

centralen eller i någon annan

havaren bedriver har förekommit

näringsverksamhet som tillstånds-

allvarliga

missförhållanden

eller

havaren bedriver har förekommit

om förutsättningarna för tillstånd

allvarliga

missförhållanden

eller

av annan anledning inte längre är

om förutsättningarna för tillstånd

uppfyllda, ska tillståndet åter-

av någon annan anledning inte

kallas av tillståndsmyndigheten.

längre är uppfyllda, ska tillståndet

återkallas

tillståndsmyndig-

heten.

Om missförhållandena inte är så allvarliga att tillståndet bör återkallas, kan i stället varning meddelas.

			22 §
När ett tillstånd har återkallats ska				När ett tillstånd att driva en redo-
den eller de som vid tidpunkten				visningscentral har återkallats ska
för återkallelsen var verksamhets-				den eller de som vid tidpunkten
ansvariga, senast sex veckor efter				för återkallelsen var verksamhets-
det att	tillståndet		återkallades,	ansvariga, senast sex veckor efter
överföra	de	taxameteruppgifter		det att	tillståndet		återkallades,
som lagras hos den tidigare				överföra	de	taxameteruppgifter
redovisningscentralen till en annan				som lagras hos den tidigare
redovisningscentral			som inne-	redovisningscentralen till en annan
havaren	av	taxitrafiktillståndet		redovisningscentral			som inne-
anvisar eller, om det inte går att få				havaren	av	taxitrafiktillståndet

en sådan anvisning, den redo-			anvisar eller, om det inte går att få								Prop. 2017/18:239
visningscentral som den eller de			en sådan		anvisning,		den		redo-		Bilaga 3
tidigare	verksamhetsansvariga		visningscentral som den eller de
väljer.			tidigare		verksamhetsansvariga
			väljer.
			När ett tillstånd att driva en be-
			ställningscentral			har	återkallats
			ska den eller de som vid tidpunkt-
			en för återkallelsen var verk-
			samhetsansvariga			på		motsvar-
			ande sätt som anges i första
			stycket	överföra		uppgifter				som
			samlats in och lagrats med stöd av
			denna lag till annan beställnings-
			central.
			Om den som tidigare varit
Om den som tidigare varit			verksamhetsansvarig				inte		fullgör
verksamhetsansvarig inte		fullgör	sin skyldighet enligt första eller
sin skyldighet enligt första stycket			andra stycket får tillståndsmyn-
får tillståndsmyndigheten		före-	digheten		förelägga		denne			att
lägga denne att skyldigheten ska			skyldigheten ska			fullgöras.				Ett
fullgöras. Ett sådant föreläggande			sådant	föreläggande			får	förenas
får förenas med vite.			med vite.
Redovisningscentralens			Redovisningscentralens
skyldigheter			och beställningscentralens
			skyldigheter

23 §

Redovisningscentralen ska lagra de uppgifter som överförts enligt

2 a kap. taxitrafiklagen (2012:211) under sju år från utgången av det kalenderår när överföringen skedde.

När uppgifter med stöd av 17 §			När uppgifter med stöd av 17 §
eller 22 § överförts till en ny			första	stycket		eller	22 §	första
redovisningscentral	ska	den	stycket överförts till en ny redo-
centralen lagra dessa uppgifter så			visningscentral			ska den centralen
länge som krävs för att den			lagra dessa uppgifter så länge som
sammanlagda lagringstiden ska bli			krävs för att den sammanlagda
densamma som i första stycket.			lagringstiden ska bli				densamma
			som i första stycket.
			23 a §
			Beställningscentralen ska samla
			in och lagra sådana uppgifter som
			behövs för skattekontroll av inne-
			havare	av	taxitrafiktillstånd och
			taxiförare. Lagringen				ska	pågå
			under sju år från utgången av det
			kalenderår		då	affärshändelsen
			mellan beställningscentralen och

159

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

160

					innehavaren		av		taxitrafik-
					tillståndet inträffade.
					När uppgifter med stöd av 17 §
					andra	stycket	eller 22 § andra
					stycket överförts till en ny beställ-
					ningscentral ska			den	centralen
					lagra dessa uppgifter så länge
					som krävs för att den samman-
					lagda	lagringstiden			ska	bli
					densamma som i första stycket.
				24 §
En redovisningscentral			ska på		En redovisningscentral eller en
begäran av Skatteverket lämna ut					beställningscentral ska på be-
sådana	taxameteruppgifter			som	gäran av Skatteverket lämna ut
centralen är skyldig att lagra enligt					sådana uppgifter som centralen är
23 §.	Redovisningscentralen			ska	skyldig att lagra enligt 23 eller
även på begäran av Skatteverket					23 a §. Redovisningscentralen ska
lämna ut uppgift om uteblivna					även på begäran av Skatteverket
överföringar		samt	sådana		lämna ut uppgift om uteblivna
meddelanden som avses i 2 a kap.					överföringar samt sådana meddel-
4 § andra stycket taxitrafiklagen					anden	som avses		i 2 a kap.		4 §
(2012:211).					andra	stycket		taxitrafiklagen
Om	redovisningscentralen			inte	(2012:211).
					Om	redovisningscentralen				eller
följt Skatteverkets begäran			senast		beställningscentralen				inte	följt
inom en vecka, får verket före-					Skatteverkets begäran senast inom
lägga	redovisningscentralen			att	en vecka, får verket förelägga
lämna ut uppgifterna. Sådant före-					redovisningscentralen eller beställ-
läggande får förenas med vite.					ningscentralen att lämna ut upp-
					gifterna. Sådant föreläggande får
					förenas med vite.
En	redovisningscentral			ska	En	redovisningscentral				ska
självmant lämna uppgift om ute-					självmant lämna uppgift om ute-
blivna överföringar till tillstånds-					blivna överföringar till tillstånds-
myndigheten.					myndigheten.
					En beställningscentral ska även
					på begäran av polisman lämna ut
					uppgift om huruvida en viss färd
					påbörjats efter		beställning			hos
					centralen.

25 §

Beställningscentralen ska på begäran av en tillståndshavare för

taxitrafik lämna ut sådana upp- gifter som samlats in och lagrats om tillståndshavarens verksamhet med stöd av denna lag. Upp- gifterna ska lämnas till tillstånds- havaren.

28 §

Redovisningscentralen och den som tillhör eller har tillhört per- sonalen vid en sådan central får inte obehörigen röja taxameter- uppgifter, om det kan antas att det finns en risk för att den som lämnat uppgiften utsätts för skada eller men om uppgiften röjs. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Första stycket ska också gälla för sådana uppgifter som en beställningscentral samlat in och lagrat med stöd av denna lag.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400).

29 §

Tillståndsmyndighetens beslut i

frågor

redovisningscentraler

frågor

redovisningscentraler

får

överklagas

till

allmän

eller

beställningscentraler

får

förvaltningsdomstol. Detsamma

överklagas till allmän förvalt-

gäller Skatteverkets beslut i fråga

ningsdomstol. Detsamma

gäller

om föreläggande enligt 24 §.

Skatteverkets beslut i fråga om

föreläggande enligt 24 §.

Ett beslut som rör en fysisk

person överklagas till den förvalt-

ningsrätt

inom

vars

domkrets

ningsrätt

inom

vars

domkrets

personen är folkbokförd eller, om

denne inte är folkbokförd i

Sverige, till

den

förvaltningsrätt

Sverige, till

den

förvaltningsrätt

inom

vars

domkrets

personen

inom

vars

domkrets

personen

vistas. I andra fall överklagas

vistas. I andra fall överklagas ett

sådant beslut till den förvalt-

ningsrätt

inom

vars

domkrets

ningsrätt

inom

vars

domkrets

beslutet meddelades.

Ett beslut som rör en juridisk

person överklagas till den förvalt-

ningsrätt

inom

vars

domkrets

ningsrätt

inom

vars

domkrets

företagets

eller

verksamhetens

företagets

eller

verksamhetens

ledning finns. I andra fall

överklagas sådant beslut till den

överklagas ett sådant beslut till

förvaltningsrätt

inom

vars

den förvaltningsrätt inom

vars

domkrets beslutet meddelades.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2017/18:239

Bilaga 3

161

Prop. 2017/18:239 Rubriken till 2 b kap. Bilaga 4

Rubriken täcker kapitlets innehåll bättre om den får lyda ”Anslutning till beställningscentral”.

2 b kap. 3 §

Första meningen i första stycket kan förenklas enligt följande.

Beställningar och betalningar av köruppdrag som utförs av taxifordon som avses i 1 § får bara göras till en sådan beställningscentral som anges där.

Förslaget i andra stycket om att beställningscentraler inte ska vara skyldiga att ta emot betalning i sedlar eller mynt utgör ett avsteg från den princip som kommer till uttryck i 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, att sedlar och mynt som ges ut av riksbanken är lagliga betalningsmedel. Det enda egentliga argument som anförs i remissen till stöd för detta undantag är att det skulle vara opraktiskt om beställningscentralerna skulle vara skyldiga att ta emot kontanter.

En sådan argumentation framstår inte som övertygande med tanke på det betydande principiella ställningstagande som det föreslagna undantaget innefattar. Till detta ska läggas att Riksbanken under remissförfarandet inte har beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget, vilket väcker frågan om beredningskravet har uppfyllts.

Lagrådet förordar mot denna bakgrund att paragrafens andra stycke utgår. De praktiska konsekvenserna av detta torde vara begränsade.

2 b kap. 4 §

Uttrycket ”skriftligt bevis” bör inte användas i den föreslagna lag-texten, jfr 2 kap. 17 § där det endast talas om ”bevis”. Paragrafen bör vidare kunna förenklas enligt följande.

Vid sådan taxitrafik som avses i 1 § ska ett fast pris anges av beställningscentralen innan köruppdraget påbörjas. Priset ska avse viss i förväg fastställd färd eller viss tid under vilken fordonet står till beställarens förfogande.

Beställningscentralen är skyldig att före färden till beställaren lämna ett bevis om priset och den överenskomna färden eller den tid under vilken fordonet står till förfogande.

Om ett köruppdrag ändras efter det att det påbörjats, ska beställnings-centralen så snart som möjligt och innan köruppdraget avslutats, uppdatera beviset.

Förslaget till lag om ändring i lagen om redovisningscentraler för taxitrafik

2 §

Andra stycket kan göras tydligare och förenklas enligt följande.

164

	myndigheter...................................................................	107
7.14	Effekter på skatteintäkterna ...........................................	109
7.15	Effekter för taxiförare....................................................	109
7.16	Effekter för jämställdhet................................................	109
8 Författningskommentar ................................................................		110

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		5
2	Lagtext	..............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om
		vägtrafikregister .................................................................	6

		redovisningscentraler för taxitrafik ..................................		16
3	Ärendet och dess beredning ............................................................			24
4	En ny kategori av taxitrafik utan krav på taxameter .......................			24
	4.1	Historisk regelutveckling av taximarknaden ....................		24
	4.2	Taxitrafik tillhandahåller en viktig transporttjänst ...........		25
		4.2.1	Taxitrafikmarknadens karaktär........................	25
		4.2.2	Transportpolitisk måluppfyllelse och
			andra viktiga syften med regeländringar .........	26
		4.2.3	Skyddsintressen avseende taxi ........................	27
		4.2.4	Ordning och reda på taximarknaden................	28
		4.2.5	Ny kategori av taxitrafik utan krav på
			taxameter .........................................................	29
5	Överväganden och förslag ..............................................................			31
	5.1	Allmänna utgångspunkter.................................................		31
	5.2	Tillståndspliktiga beställningscentraler ............................		37
		5.2.1	Beställningscentralens funktion.......................	37
		5.2.2	Vilka uppgifter ska samlas in ..........................	39
		5.2.3	Skatteverkets rätt att få ut lagrad
			information ......................................................	43
		5.2.4	Rätten för innehavaren av
			taxitrafiktillståndet att ta del av den
			lagrade informationen......................................	45
		5.2.5	Informationssäkerhet .......................................	46
	5.3	Innehavare av taxitrafiktillstånd och taxifordon...............		48
		5.3.1	Anslutning till en beställningscentral och
			särskild utrustning för taxifordon ....................	48
		5.3.2	Kontroll av särskild utrustning för
			taxifordon ........................................................	52
		5.3.3	Straffbestämmelser..........................................	52
		5.3.4	Privat användning av taxifordon......................	53
		5.3.5	Omhändertagande av registreringsskylt ..........	54
		5.3.6	Prisinformation................................................	55
	5.4	Beställningscentralens verksamhet...................................		56
		5.4.1	Definition och betalning..................................	56
		5.4.2	Fast pris och bevis om pris ..............................	59
		5.4.3	Säkring av uppgifter vid dödsfall, konkurs
			eller återkallat tillstånd ....................................	62

	5.4.4	Uppgifternas offentlighet................................	64	Prop. 2017/18:239
5.5	Tillstånd för beställningscentraler ...................................		65
	5.5.1	Tillstånd och lämplighetskrav.........................	65

		lämplighetsprövning .......................................	68
	5.5.3	Tillståndsmyndighet och tillsyn......................	69
	5.5.4	Återkallelse och varning.................................	70
	5.5.5	Dödsfall och konkurs......................................	72
	5.5.6	Överklagande och verkställighet ....................	73
5.6	Uppgifter i vägtrafikregistret ...........................................		74
5.7	Taxifordon med taxameterutrustning ..............................		76

	taxameterdispens .............................................................		77
5.9	Vissa bemyndiganden......................................................		80
5.10	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...................		81
6 Förslagens förenlighet med EU-rätten ...........................................			83
6.1	Tillståndsplikt och EU-rätten...........................................		83
	6.1.1	Etablering och tjänst .......................................	83
	6.1.2	Etablering .......................................................	84
	6.1.3	Tjänst .............................................................	84
	6.1.4	EU-fördragen och Gebhard-testet...................	87
7 Konsekvenser		.................................................................................	88

	samt alternativa lösningar................................................	89
7.3	Effekter för skattekontrollen............................................	89
7.4	Effekter på berörda företags kostnader............................	90
7.5	Effekter för konsumenterna .............................................	96
7.6	Effekter för innehavare av taxitrafiktillstånd...................	96
7.7	Effekter på marknad och konkurrens...............................	97
7.8	Effekter på små och medelstora företag ..........................	98
7.9	Effekter i olika regioner.................................................	100
7.10	Effekter på ny teknik .....................................................	105
7.11	Effekter på arbetsvillkoren i taxinäringen .....................	105
7.12	Effekter på miljö och klimat..........................................	106

Prop. 2017/18:239	8.4	Förslaget till lag om ändring i lag (2014:1020) om
		redovisningscentraler för taxitrafik ................................	118
	Bilaga 1	Utredningens förslag ......................................................	128
	Bilaga 2	Förteckning över remissinstanserna ...............................	144
	Bilaga 3	Lagrådsremissens lagförslag ..........................................	145
	Bilaga 4	Lagrådets yttrande ..........................................................	163
	Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 2018 .......		166

31 §		Prop. 2017/18:239
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela	som regeringen bestämmer	får
föreskrifter om	meddela föreskrifter om

Prop. 2017/18:239 Tabell 7.5	Taxitätheten i Sveriges län 2015. Index där
	riksgenomsnittet är 100

Prop. 2017/18:239	skall utföras av en polisman eller
Bilaga 1	en bilinspektör.

ska utföras av en polisman eller en	Prop. 2017/18:239
bilinspektör.	Bilaga 3
Första stycket ska tillämpas på
motsvarande sätt på fordon som
är försedda med sådan särskild
utrustning för taxifordon som
avses i 2 b kap. 1 § andra stycket
taxitrafiklagen (2012:211).