Regeringens proposition 2017/18:227

Kompletterande bestÀmmelser till EU:s Prop.
förordningar om energi- och dÀckmÀrkning 2017/18:227

Regeringen överlÀmnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 april 2018

Stefan Löfven

Ibrahim Baylan

(Miljö- och energidepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehÄll

Propositionen innehÄller förslag till lagar med kompletterande bestÀmmelser till en EU-förordning om energimÀrkning och en EU-förordning om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet.

EU:s energimÀrkningsförordning ersÀtter ett tidigare EU direktiv i samma Àmne som har genomförts med lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter. Den lagen innehÄller ocksÄ kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

Syftet med förslagen Àr att anpassa det svenska regelverket till EU:s nya energimÀrkningsförordning genom att dels upphÀva bestÀmmelser som reglerar samma sak som förordningen, dels införa de kompletterande föreskrifter som krÀvs i Sverige. Förslaget till ny lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning Àr en följd av att lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter upphÀvs.

Enligt de föreslagna lagarna ska den myndighet som regeringen bestÀmmer utöva marknadskontroll enligt de nÀmnda EU-förordningarna. Marknadskontrollmyndigheten ska bl.a. fÄ besluta de förelÀgganden och förbud vid vite som behövs för att regelverket ska följas. De föreslagna lagarna innehÄller Àven bestÀmmelser om hjÀlp av Polismyndigheten, ekonomisk ersÀttning, tystnadsplikt och överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut.

Lagarna föreslÄs trÀda i kraft den 1 juli 2018.

1

Prop. 2017/18:227 InnehÄllsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 4
2 Lagtext .............................................................................................. 5
  2.1 Förslag till lag med kompletterande bestĂ€mmelser  
  .................................. till EU:s energimĂ€rkningsförordning 5
  2.2 Förslag till lag med kompletterande bestĂ€mmelser  
  .................................... till EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning 7
3 Ärendet ..............................................................och dess beredning 9
4 EU:s energimÀrkningsförordning.................................................... 10
5 EU:s dÀckmÀrkningsförordning...................................................... 13
6 EU:s förordning ...............om ackreditering och marknadskontroll 13
7 Kompletterande ...................bestÀmmelser till EU-förordningarna 14
8 Marknadskontroll ............enligt EU:s energimÀrkningsförordning 15
  8.1 ............................................ Marknadskontrollmyndighet 15
  8.2 ................................................ FörelĂ€gganden och förbud 16
  8.3 ............................................ HjĂ€lp frĂ„n Polismyndigheten 19
  8.4 ....................................................... Ekonomisk ersĂ€ttning 20
  8.5 .................................................................... Tystnadsplikt 21
9 Marknadskontroll ...............enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning 22
  9.1 ............................................ Marknadskontrollmyndighet 22
  9.2 ................................................ FörelĂ€gganden och förbud 24
  9.3 ............................................ HjĂ€lp frĂ„n Polismyndigheten 25
  9.4 ....................................................... Ekonomisk ersĂ€ttning 25
  9.5 .................................................................... Tystnadsplikt 26
10 Överklagande.................................................................................. 26
11 IkrafttrÀdande ...................................- och övergÄngsbestÀmmelser 27
12 Konsekvensanalys........................................................................... 28
13 Författningskommentar................................................................... 30
  13.1 Förslaget till lag med kompletterande bestĂ€mmelser  
  ................................ till EU:s energimĂ€rkningsförordning 30
  13.2 Förslag till lag med kompletterande bestĂ€mmelser  
  .................................. till EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning 34
Bilaga 1 ..................................... EU:s energimÀrkningsförordning 39
Bilaga 2 ....................................... EU:s dÀckmÀrkningsförordning 62
Bilaga 3 .................................... EU:s marknadskontrollförordning 99
Bilaga 4 ................................................ Promemorians lagförslag 117
Bilaga 5 ............................... Förteckning över remissinstanserna 121

2

Bilaga 6 LagrÄdsremissens lagförslag ......................................... 122 Prop. 2017/18:227
Bilaga 7 LagrĂ„dets yttrande......................................................... 126  
Utdrag ur protokoll vid regeringssammantrĂ€de den 5 april 2018......... 127  

3

Prop. 2017/18:227 1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslÄr att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning,

2.lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

4

Prop. 2017/18:227

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens innehÄll

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om faststÀllande av en ram för energimÀrkning och om upphÀvande av direktiv 2010/30/EU, i den ursprungliga lydelsen (EU:s energimÀrkningsförordning).

Ordförklaringar

2 § I denna lag betyder

EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

Marknadskontrollmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer ska vara marknadskontrollmyndighet.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i EU:s energimĂ€rkningsförordning och i artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

FörelÀgganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimÀrkningsförordning ska följas.

5 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll fÄr förenas med vite.

5

Prop. 2017/18:227 Omedelbar verkstÀllbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart.

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

7 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Ekonomisk ersÀttning

8 § En leverantör ska ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimÀrkningsförordning.

9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersÀtta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det.

Tystnadsplikt

10 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2018.

2.Genom lagen upphÀvs lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

3.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande för förelĂ€gganden och förbud som har beslutats före ikrafttrĂ€dandet.

6

Prop. 2017/18:227

2.2Förslag till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens innehÄll

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet och andra vÀsentliga parametrar, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1235/2011 (EU:s dÀckmÀrkningsförordning).

Ordförklaringar

2 § I denna lag betyder

EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

Marknadskontrollmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer ska vara marknadskontrollmyndighet.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

FörelÀgganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s dÀckmÀrkningsförordning ska följas.

5 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll fÄr förenas med vite.

Omedelbar verkstÀllbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart.

7

Prop. 2017/18:227

8

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

7 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Ekonomisk ersÀttning

8 § En leverantör ska ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersÀtta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det.

Tystnadsplikt

10 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2018.

2.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande för förelĂ€gganden och förbud som har beslutats före ikrafttrĂ€dandet.

Prop. 2017/18:227

3Ärendet och dess beredning

Den 4 juli 2017 antog EU en ny energimÀrkningsförordning, dvs. Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) 2017/1369 om faststÀllande av en ram för energimÀrkning och om upphÀvande av direktiv 2010/30/EU. Förordningen Äterges i bilaga 1. Förordningen ersÀtter EU:s energimÀrkningsdirektiv, dvs. Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om mÀrkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters anvÀndning av energi och andra resurser. Direktivet har genomförts med lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter. I de delar som genomför direktivet trÀdde lagen i kraft den 20 juli 2011. BestÀmmelser som ansluter till lagen finns i förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestÀmmelserna i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

I lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter finns ocksÄ bestÀmmelser i anslutning till EU:s dÀckmÀrkningsförordning, dvs. Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet och andra vÀsentliga parametrar. Den konsoliderade versionen av förordningen Äterges i bilaga 2.

Produkter som omfattas av EU:s energimÀrkningsförordning och EU:s dÀckmÀrkningsförordning omfattas ocksÄ av EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, dvs. Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93. EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll Äterges i bilaga 3.

EU:s nya energimÀrkningsförordning bör i vissa delar kompletteras i nationell lagstiftning. En promemoria har dÀrför tagits fram i Miljö- och energidepartementet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren och en sammanstÀllning av svaren finns tillgÀnglig i Miljö- och energidepartementet (M2017/02466/Ee).

LagrÄdet

Regeringen beslutade den 8 mars 2018 att inhÀmta LagrÄdets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6. LagrÄdets yttrande finns i bilaga 7. LagrÄdet lÀmnar förslaget utan erinran.

9

Prop. 2017/18:227 4 EU:s energimÀrkningsförordning

EnergimÀrkning i EU

En obligatorisk energimÀrkning infördes i EU i början av 1990-talet genom rÄdets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om mÀrkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushÄllsapparaters förbrukning av energi och andra resurser. Det direktivet ersattes av energimÀrkningsdirektivet, som i Sverige har genomförts med lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter.

EnergimÀrkningens syfte Àr att göra det möjligt för slutanvÀndare av energirelaterade produkter att vÀlja de mest effektiva produkterna. Be- stÀmmelserna innebÀr i huvudsak att slutanvÀndarna ska ges information om de energirelaterade produkternas anvÀndning av energi och andra resurser. Informationen ska ges i form av mÀrkning av produkten och av bifogad standardiserad produktinformation. De specifika mÀrkningskraven beslutas genom delegerade akter i form av EU-förordningar.

EU:s energimÀrkningsförordning ersÀtter energimÀrkningsdirektivet. Till skillnad frÄn direktivet Àr förordningen direkt tillÀmplig i medlemsstaterna. Den grundlÀggande ordningen för energimÀrkning förÀndras inte. De viktigaste Àndringarna i förhÄllande till direktivet gÀller klassificeringen av produkter i energieffektivitetsklasser samt införandet av en produktdatabas. HÀr följer en redogörelse för de viktigaste bestÀmmelserna i energimÀrkningsförordningen.

Syfte, tillÀmpningsomrÄde och definitioner

EU:s energimÀrkningsförordning faststÀller en ram för energirelaterade produkter som slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk. Den föreskriver att produkterna ska förses med en etikett och att standardiserad produktinformation ska tillhandahÄllas avseende energieffektivitet, produkternas anvÀndning av energi och andra resurser under anvÀndning samt kompletterande information om produkterna, vilket ger kunder möjlighet att vÀlja effektivare produkter för att minska sin energianvÀndning (artikel 1.1). Förordningen Àr inte tillÀmplig pÄ begagnade produkter, med undantag av produkter som importeras frÄn ett tredjeland, eller pÄ transportmedel för personer eller varor (artikel 1.2).

Med energirelaterad produkt avses i EU:s energimĂ€rkningsförordning ”vara eller system som pĂ„verkar energianvĂ€ndningen under anvĂ€ndning och slĂ€pps ut pĂ„ marknaden eller tas i bruk, inklusive delar som pĂ„verkar energianvĂ€ndningen under anvĂ€ndning och slĂ€pps ut pĂ„ marknaden eller tas i bruk för kunder och Ă€r avsedda att ingĂ„ i produkter” (artikel 2.1).

Leverantörers och ÄterförsÀljares skyldigheter

En leverantör ska se till att det finns etiketter och produktinformationsblad för produkter som slĂ€pps ut pĂ„ marknaden (artikel 3.1–3.3). Etiketterna ska skalrevideras med jĂ€mna mellanrum. Den skalrevidering som ska göras enligt förordningen definieras som ett ”förfarande för att skĂ€rpa de krav som stĂ€lls för att en viss produktgrupp ska uppnĂ„ energiklassen pĂ„ en etikett” (artikel 2.20).

10

Leverantören fÄr inte slÀppa ut produkter pÄ marknaden som Àr utformade sÄ att en modells prestanda automatiskt Àndras under provningsförhÄllanden med syftet att uppnÄ en gynnsammare nivÄ för nÄgon av de parametrar som anges i den relevanta delegerade akten eller ingÄr i nÄgon dokumentation som tillhandahÄlls tillsammans med produkten (artikel 3.5). FrÄn och med den 1 januari 2019 ska leverantörerna föra in information i den nya produktdatabasen (artikel 4).

ÅterförsĂ€ljare ska visa etiketter pĂ„ ett synligt sĂ€tt och göra produktinformationsbladet tillgĂ€ngligt för kunderna (artikel 5.1).

Medlemsstaternas skyldigheter

Medlemsstaterna fÄr inte förhindra att produkter som överensstÀmmer med EU:s energimÀrkningsförordning och relevanta delegerade akter slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk (artikel 7.1). De ska i samband med införandet av etiketter och skalrevidering av etiketter sÀkerstÀlla att upplysnings- och reklamkampanjer om energimÀrkning genomförs (artikel 7.3).

Marknadskontroll

Artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska tillĂ€mpas pĂ„ produkter som omfattas av EU:s energimĂ€rkningsförordning och relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimĂ€rkningsförordning). Marknadskontrollmyndigheterna ska ha rĂ€tt att Ă„terkrĂ€va kostnaderna för inspektion av handlingar och provning av fysiska produkter frĂ„n leverantörerna vid bristande överensstĂ€mmelse med regelverket (artikel 8.5).

Om marknadskontrollmyndigheten har tillrÀckliga skÀl att anta att en produkt som omfattas av EU:s energimÀrkningsförordning utgör en risk för aspekter av skyddet av allmÀnintresset som omfattas av förordningen, t.ex. miljöskydds- och konsumentskyddsaspekter, ska myndigheten utvÀrdera produkten med avseende pÄ alla de energimÀrkningskrav som Àr relevanta för risken och som faststÀlls i förordningen eller i en relevant delegerad akt (artikel 9.1). Om marknadskontrollmyndigheten konstaterar att produkten inte överensstÀmmer med energimÀrkningskraven, ska myndigheten utan dröjsmÄl ÄlÀgga leverantören, eller om lÀmpligt ÄterförsÀljaren, att vidta alla lÀmpliga korrigerande ÄtgÀrder för att bringa produkten i överensstÀmmelse med kraven, om lÀmpligt dra tillbaka produkten frÄn marknaden eller Äterkalla den inom en rimlig tid som myndigheten faststÀller i förhÄllande till typen av risk (artikel 9.2). Om leverantören eller ÄterförsÀljaren inte vidtar lÀmpliga korrigerande ÄtgÀrder inom den faststÀllda tiden, ska marknadskontrollmyndigheten vidta alla lÀmpliga provisoriska ÄtgÀrder för att förbjuda eller begrÀnsa produktens tillgÀnglighet pÄ den nationella marknaden, för att dra tillbaka produkten frÄn den marknaden eller för att Äterkalla den (artikel 9.5).

Skalrevideringen

De tekniska parametrar som ska vara uppfyllda för klassificeringen av en produkt i en viss energieffektivitetsklass anges i delegerade akter. En klassificering med bokstÀver frÄn A till G ska vara utgÄngspunkt för etikettens utformning. Stegen i klassificeringen ska motsvara betydande energi- och

Prop. 2017/18:227

11

Prop. 2017/18:227 kostnadsbesparingar ur slutanvÀndarens perspektiv. Enligt energimÀrkningsdirektivet kan dock ytterligare tre klasser lÀggas till klassificeringen om de tekniska framstegen krÀver detta. Dessa ytterligare klasser Àr A+, A++ och A+++ för den effektivaste klassen.

EU:s energimÀrkningsförordning innehÄller bestÀmmelser om en skalrevidering som sÀkerstÀller en enhetlig skala frÄn A till G för alla energirelaterade produkter (artikel 11). Om en etikett införs eller skalrevideras, ska Europeiska kommissionen sÀkerstÀlla att inga produkter förvÀntas omfattas av energiklass A vid den tidpunkt dÄ etiketten införs och att den tidpunkt dÄ en majoritet av modellerna kommer att omfattas av denna klass förvÀntas infalla minst tio Är senare (artikel 11.8). Syftet Àr att uppmuntra tekniska framsteg, sörja för ett stabilt regelverk, se till att skalrevidering inte sker sÄ ofta och göra det möjligt att utveckla och erkÀnna Ànnu mer effektiva produkter (skÀl 18).

Produktdatabasen

Kommissionen ska upprÀtta och underhÄlla en produktdatabas för att stÀrka marknadskontrollen i EU. Databasen ska bestÄ av en offentlig del, en efterlevnadsdel och en s.k. onlineportal som ger Ätkomst till de tvÄ delarna (artikel 12.1). Efterlevnadsdelen ska endast vara tillgÀnglig för marknadskontrollmyndigheterna och Europeiska kommissionen (artikel 12.4). Samtliga leverantörer ska bli skyldiga att registrera en produkt i databasen innan den slÀpps ut pÄ marknaden (se ovan). Databasen ska tas i drift den 1 januari 2019.

Delegerade akter

Europeiska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera EU:s energimÀrkningsförordning genom att faststÀlla nÀrmare krav för etiketter för specifika produktgrupper (artikel 16.1).

UpphÀvande och övergÄngsbestÀmmelser

EnergimÀrkningsdirektivet upphör att gÀlla med verkan frÄn och med den 1 augusti 2017 (artikel 20.1). HÀnvisningar till det upphÀvda direktivet ska anses som hÀnvisningar till EU:s energimÀrkningsförordning (artikel 20.2). Delegerade akter antagna enligt artikel 10 i energimÀrkningsdirektivet eller enligt kommissionens direktiv 96/60/EG av den 19 september 1996 om genomförande av rÄdets direktiv 92/75/EEG om energimÀrkning av kombinerade tvÀttmaskiner/torktumlare för hushÄllsbruk ska fortsÀtta att vara i kraft till dess att de upphÀvs genom en delegerad akt som antas i enlighet med EU:s energimÀrkningsförordning och omfattar den relevanta produktgruppen (artikel 20.4 första stycket). Skyldigheter enligt förordningen ska tillÀmpas i frÄga om produktgrupper som omfattas av delegerade akter antagna enligt direktiven (artikel 20.4 andra stycket).

IkrafttrÀdande och tillÀmpning

EU:s energimÀrkningsförordning trÀdde i kraft den 1 augusti 2017 och ska tillÀmpas frÄn och med den dagen med undantag för leverantörers skyldigheter betrÀffande produktdatabasen (artikel 21).

12

5 EU:s dÀckmÀrkningsförordning Prop. 2017/18:227

EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning syftar till att göra vĂ€gtransporterna sĂ€krare och ekonomiskt och miljömĂ€ssigt effektivare genom att frĂ€mja drivmedelseffektiva, sĂ€kra dĂ€ck med lĂ„gt externt dĂ€ck- och vĂ€gbanebuller. Förordningen innebĂ€r ett obligatoriskt krav pĂ„ att drivmedelseffektivitet, vĂ€ggreppsförmĂ„ga vid vĂ„tt vĂ€gunderlag samt buller ska anges pĂ„ en etikett vid försĂ€ljning av dĂ€ck för personbilar och lastbilar (C1–C3-dĂ€ck).

Lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter innehÄller bestÀmmelser som kompletterar EU:s dÀckmÀrkningsförordning i Sverige. SÄ- dana bestÀmmelser Àr nödvÀndiga nÀr det gÀller tillsynen över att mÀrkningskraven efterlevs (prop. 2010/11:106 s. 22). Att lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter upphÀvs innebÀr att det Àr nödvÀndigt att ersÀtta den lagens bestÀmmelser nÀr det gÀller tillsynen.

6EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll

Sedan den 1 januari 2010 tillĂ€mpas EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll pĂ„ produkter som omfattas av harmoniserad EU- lagstiftning (artikel 15.1 och 44). Marknadskontroll Ă€r den verksamhet som bedrivs och de Ă„tgĂ€rder som vidtas av myndigheterna för att se till att produkter överensstĂ€mmer med de krav som faststĂ€lls i unionslagstiftningen och inte hotar hĂ€lsan, sĂ€kerheten eller andra aspekter av skyddet av allmĂ€nintresset (artikel 2.17). I artiklarna 15–29 i förordningen finns en ram för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in pĂ„ den gemensamma marknaden.

EU:s energimĂ€rkningsförordning innehĂ„ller uttryckliga hĂ€nvisningar till artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Artiklarna ska tillĂ€mpas pĂ„ produkter som omfattas av EU:s energimĂ€rkningsförordning och av relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimĂ€rkningsförordning).

I artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll anges dels vilka skyldigheter medlemsstaterna har, dels vilka uppgifter som medlemsstaternas myndigheter har. Vissa bestĂ€mmelser ger i sig en direkt befogenhet för marknadskontrollmyndigheterna och Ă€r dĂ€rmed direkt tillĂ€mpbara för dessa (se artikel 19 nĂ€r det gĂ€ller Ă„tgĂ€rder för marknadskontroll). Andra bestĂ€mmelser reglerar befogenheter som kan följa av annan lagstiftning (se t.ex. artikel 21 om s.k. begrĂ€nsande Ă„tgĂ€rder).

I EU:s dÀckmÀrkningsförordning en anges att medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstÀmmelsen med vissa upprÀknade artiklar i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.

13

Prop. 2017/18:227 7 Kompletterande bestÀmmelser till
  EU-förordningarna

Regeringens förslag: Den nuvarande lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter ersÀtts med en ny lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning och en ny lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

Promemorians förslag överensstÀmmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkÀlen för regeringens förslag

Nya lagar med kompletterande bestÀmmelser till EU-förordningarna

MÀrkning av energirelaterade produkter har tidigare reglerats i energimÀrkningsdirektivet, som genomförs i svensk rÀtt med lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter och förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestÀmmelserna i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter. NÀr energimÀrkningsdirektivet ersÀtts av energimÀrkningsförordningen behöver regelverket i Sverige dÀrför justeras.

EU:s energimÀrkningsförordning Àr direkt tillÀmplig i Sverige. Kompletterande nationella föreskrifter bör införas i frÄgor dÀr energimÀrkningsförordningen ger medlemsstaterna beslutanderÀtt eller dÀr det finns behov av nationella bestÀmmelser. Kompletteringar krÀvs i frÄga om sanktioner (artikel 7.4), Äterkrav av kostnader för inspektioner vid bristande överensstÀmmelse med EU förordningen eller tillhörande delegerade akter (artikel 8.5) och med anledning av att medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla att lÀmpliga begrÀnsande ÄtgÀrder vidtas för produkter som utgör en risk exempelvis tillbakadragande utan dröjsmÄl av produkten frÄn marknaden (artikel 9.9). En ansvarig marknadskontrollmyndighet bör ocksÄ pekas ut.

Lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter bör ersÀttas av en ny lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning. Lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter innehÄller Àven föreskrifter som ansluter till EU:s dÀckmÀrkningsförordning. NÀr lagen upphÀvs bör dessa föreskrifter föras in i en sÀrskilda lag med kompletterande bestÀmmelser till dÀckmÀrkningsförordningen. Detta för att göra regelverket mer överskÄdligt. BestÀmmelserna i de nya lagarna kompletterar Àven EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

UtgÄngspunkten för lagförslagen Àr att författningarna pÄ marknadskontrollomrÄdet bör vara enhetligt utformade sÄ lÄngt det Àr möjligt.

HĂ€nvisningsteknik

De nya lagarna kompletterar EU-förordningarna och mÄste innehÄlla hÀnvisningar till förordningarna. HÀnvisningar till EU-rÀttsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hÀnvisning innebÀr att hÀnvisningen avser rÀttsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hÀnvisning innebÀr att hÀnvisningen avser EU-rÀttsakten i den vid varje

tidpunkt gÀllande lydelsen. Om en statisk hÀnvisningsteknik anvÀnds kan

14

en Àndring i EU-förordningen medföra att Àndring behöver göras Àven i Prop. 2017/18:227 den nationella lagstiftningen. En dynamisk hÀnvisningsteknik innebÀr

dÀremot att lagstiftningen normalt sett inte behöver Àndras.

I de föreslagna lagarna hÀnvisas till EU:s energimÀrkningsförordning, EU:s dÀckmÀrkningsförordning och EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. De aktuella lagbestÀmmelserna reglerar huvudsakligen ÄtgÀrder som kan anses vara av betungande karaktÀr för enskilda. Mot den bakgrunden bör lagstiftaren vid framtida Àndringar av EU-rÀttsakterna övervÀga om det finns behov av att Àndra lagtexten. Det Àr dÀrför ÀndamÄlsenligt att hÀnvisningarna görs statiska.

8Marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning

8.1Marknadskontrollmyndighet

Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestÀmmer ska vara marknadskontrollmyndighet.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

Promemorians förslag överensstÀmmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkÀlen för regeringens förslag

Tillsyn enligt lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter

Den myndighet som regeringen bestÀmmer utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i energimÀrkningsdirektivet (13 § lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter). I dag Àr det Statens energimyndighet (Energimyndigheten). Det framgÄr av 2 § förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestÀmmelserna i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

Marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning

Den nationella myndighet som pekas ut som ansvarig för tillsynen enligt EU:s energimĂ€rkningsförordning kallas marknadskontrollmyndighet. SĂ„ kallas ocksĂ„ den nationella myndighet som utövar tillsyn enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Det Ă€r dĂ€rför lĂ€mpligt att ”tillsyn” i den svenska lagstiftningen om energimĂ€rkning ersĂ€tts av ”marknadskontroll”.

NÀr det gÀller vilken myndighet som ska utöva marknadskontrollen Àr inriktningen att Energimyndigheten, som i dag Àr tillsynsmyndighet, har relevant kompetens för att Àven i fortsÀttningen ansvara för att övervaka

att regelverket om mÀrkning av energirelaterade produkter följs. Vilken

15

Prop. 2017/18:227 myndighet det blir bör bestÀmmas i en förordning. I den nya lagen bör det dÀrför anges att regeringen bestÀmmer vem som ska vara marknadskontrollmyndighet.

HÀnvisningar till marknadskontrollförordningen

EU:s energimĂ€rkningsförordning innehĂ„ller uttryckliga hĂ€nvisningar till artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Artiklarna ska tillĂ€mpas pĂ„ produkter som omfattas av EU:s energimĂ€rkningsförordning och av relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimĂ€rkningsförordning). En upplysning om att vissa artiklar i marknadskontrollförordningen ska tillĂ€mpas bör dĂ€rför tas in i den nya lagen.

8.2FörelÀgganden och förbud

Regeringens förslag: Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimÀrkningsförordning ska följas.

Ett beslut om ett sÄdant förelÀggande eller förbud fÄr förenas med vite. Detsamma ska gÀlla beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut om förelÀggande eller förbud ska gÀlla omedelbart.

Promemorians förslag överensstÀmmer i huvudsak med regeringens. I promemorian anges att ett förelÀggande eller förbud ska förenas med vite, om det inte av sÀrskilda skÀl Àr obehövligt.

Remissinstanserna: KammarrĂ€tten i Jönköping anser att det vore vĂ€rdefullt att ange nĂ„got exempel pĂ„ en situation dĂ€r det Ă€r lĂ€mpligare att Ă„lĂ€gga en Ă„terförsĂ€ljare i stĂ€llet för en leverantör att vidta en Ă„tgĂ€rd. Energimyndigheten avstyrker att utformningen av bestĂ€mmelsen Ă€ndras sĂ„ att förelĂ€gganden och förbud ska förenas med vite om det inte av sĂ€rskilda skĂ€l Ă€r obehövligt. Myndigheten anser att Ă€ndringen Ă€r oproportionell och inte sĂ€kert kommer att leda till en effektivare marknadskontroll. Den anser Ă€ven att marknadskontrollmyndigheten bör kunna ta ut en sanktionsavgift vid vissa avvikelser och hĂ€nvisar till betĂ€nkandet Marknadskontrollmyndigheten – befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69). Myndigheten föreslĂ„r vidare att det bör regleras att teknisk dokumentation och underlag i form av provningsrapporter och liknande ska vara skrivna pĂ„ svenska, men att Ă€ven engelska kan accepteras. Swedac konstaterar att resonemanget i den remitterade promemorian om att inget har framkommit om att de sanktionsmöjligheter som getts enligt lagen om mĂ€rkning av energirelaterade produkter varit otillrĂ€ckliga skiljer sig vĂ€sentligt frĂ„n betĂ€nkandet av marknadskontrollutredningen som i SOU 2017:69 föreslĂ„r en sanktionsavgift.

16

SkÀlen för regeringens förslag

FörelÀgganden och förbud enligt lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter

Tillsynsmyndigheten fÄr enligt den nu gÀllande lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter besluta de förelÀgganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i energimÀrkningsdirektivet ska följas (15 §). Ett förelÀggande eller förbud fÄr förenas med vite. Ett förelÀggande om en leverantörs skyldighet att hÄlla teknisk dokumentation tillgÀnglig gÀller omedelbart.

Sanktioner och kontrollmekanismer

Medlemsstaterna ska enligt artikel 7.4 i EU:s energimĂ€rkningsförordning faststĂ€lla regler om sanktioner och kontrollmekanismer för övertrĂ€delse av EU:s energimĂ€rkningsförordning och de delegerade akterna och vidta alla nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder för att sĂ€kerstĂ€lla att de tillĂ€mpas. NĂ€r det gĂ€ller sanktioner svarar kraven mot artikel 15 i energimĂ€rkningsdirektivet, som i Sverige genomförs med möjligheten för tillsynsmyndigheten att besluta om ett vitesförelĂ€ggande och ett eventuellt utdömande av vitet (prop. 2010/11:106 s. 37–39).

Med hÀnsyn till EU:s energimÀrkningsförordning krav nÀr det gÀller sanktioner och kontrollmekanismer bör det Àven i fortsÀttningen vara möjligt för marknadskontrollmyndigheten att besluta de förelÀgganden och förbud som behövs för att regelverket ska följas och förena sÄdana beslut med vite. I artikel 9.2 i energimarknadsförordningen anges att om marknadskontrollmyndigheterna vid en utvÀrdering konstaterar att en produkt inte överensstÀmmer med kraven i förordningen eller i en delegerad akt, ska de utan dröjsmÄl ÄlÀgga leverantören, eller om lÀmpligt ÄterförsÀljaren, att vidta alla lÀmpliga korrigerande ÄtgÀrder för att bringa produkten i överensstÀmmelse med kraven. KammarrÀtten i Jönköping efterfrÄgar exempel pÄ en situation dÀr det Àr lÀmpligare att ÄlÀgga en ÄterförsÀljare i stÀllet för en leverantör att vidta en ÄtgÀrd. Skyldigheterna för leverantörer respektive ÄterförsÀljare framgÄr av artiklarna i EU:s energimÀrkningsförordning och det som Äsyftas dÀr torde vara att den aktör som omfattas av ett krav ocksÄ Àr den som bör kunna fÄ ett förelÀggande eller förbud om inte kraven uppfylls.

BestÀmmelser om vite

I lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter finns en bestÀmmelse om att tillsynsmyndigheten fÄr förena ett förelÀggande eller förbud med vite. Det bör vara möjligt att förena ett förelÀggande eller förbud med vite Àven enligt den nya lagen, sÄ att de befogenheter som marknadskontrollmyndigheten har enligt EU:s energimÀrkningsförordning och EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska kunna tillÀmpas effektivt.

I den remitterade promemorian finns ett förslag om att utformningen skulle Àndras sÄ att det blir obligatoriskt att förena förelÀgganden och förbud med vite om det inte av sÀrskilda skÀl Àr obehövligt.

Prop. 2017/18:227

17

Prop. 2017/18:227 VitesbestÀmmelser pÄ marknadskontrollomrÄdet kan utformas som i lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter dvs. att ett förelÀggande eller förbud fÄr förenas med vite, jfr 34 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och pÄfyllningsbehÄllare, och som i den remitterade promemorian, jfr 4 § lagen (2014:534) med kompletterande bestÀmmelser till EU:s textilmÀrkningsförordning och 13 § första stycket radioutrustningslagen (2016:392). Energimyndigheten anser att utformningen av bestÀmmelsen Àven i fortsÀttningen bör utformas som i lagen om energirelaterade produkter. Regeringen delar den bedömningen.

Omedelbar verkstÀllbarhet

Om en marknadskontrollmyndighet har konstaterat att det finns förutsÀttningar för ett förelÀggande eller förbud, behöver ofta beslutet om ÄtgÀrden genast bli gÀllande. Detsamma gÀller beslut som innebÀr att marknadskontrollmyndigheten förelÀgger t.ex. en leverantör att ge tilltrÀde till lokaler eller att lÀmna upplysningar, handlingar, varuprover eller liknande. Det kan alltsÄ vara angelÀget att handlÀggningen inte förhalas genom att ett överklagande behandlas. Som nÀmnts gÀller ett förelÀggande enligt lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter angÄende en leverantörs skyldighet att hÄlla teknisk dokumentation tillgÀnglig omedelbart. En möjlighet till omedelbar verkstÀllbarhet Àr ocksÄ i linje med det som gÀller enligt andra lagar med bestÀmmelser om marknadskontroll, se t.ex. 5 § lagen med kompletterande bestÀmmelser till EU:s textilmÀrkningsförordning och 13 § andra stycket radioutrustningslagen.

Mot denna bakgrund bör det enligt den nya lagen vara möjligt för marknadskontrollmyndigheten att bestÀmma att dess beslut enligt sÄvÀl lagen som EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart. Möjligheten att vid överklagande begÀra inhibition minimerar risken att en aktör drabbas av skada pÄ grund av ett felaktigt beslut.

Andra sanktioner

Enligt flera lagar med bestÀmmelser om marknadskontroll ska en ekonomisk aktör i vissa fall ÄlÀggas att betala en sanktionsavgift vid övertrÀdelser, se t.ex. 32 § lagen (2011:579) om leksakers sÀkerhet och 16 § radioutrustningslagen. Det finns dÀrför skÀl att behandla frÄgan om behovet av andra sanktioner Àn utdömande av vite.

Den lagstiftning som hittills har funnits pÄ energimÀrkningsomrÄdet har inte gett nÄgra andra sanktionsmöjligheter Àn tillsynsmyndighetens möjlighet att besluta om att förena ett förelÀggande eller förbud med vite och ett eventuellt utdömande av vitet. I samband med genomförandet av energimÀrkningsdirektivet bedömde regeringen att det inte borde komma i frÄga att anvÀnda straff eller sanktionsavgift vid övertrÀdelser (prop. 2010/11:106 s. 38 f.). I den remitterade promemorian Àr bedömningen att inget annat framkommit Àn att sanktionsmöjligheten i lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter har varit tillrÀcklig för att sÀkerstÀlla att regelverket följs och dÀrför föreslÄs inte nÄgra nya sanktioner. Ett par remissinstanser, Energimyndigheten och Swedac, har synpunkter pÄ uttalandena i promemorian. Energimyndigheten anser att en sanktionsavgift bör införas.

18

I juni 2016 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att bl.a. kart- Prop. 2017/18:227 lÀgga vilka myndigheter som bedriver marknadskontroll och vilka befo-

genheter och sanktionsmöjligheter myndigheterna har i denna verksamhet samt att analysera om befintliga befogenheter och sanktionsmöjligheter Ă€r lĂ€mpliga för att uppnĂ„ en Ă€ndamĂ„lsenlig och resurseffektiv marknadskontroll i Sverige. Uppdraget redovisades i september 2017 i betĂ€nkandet Marknadskontrollmyndigheter – befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69). Utredningen föreslĂ„r att en ny lag om marknadskontroll bör införas och trĂ€da i kraft den 1 januari 2019. I betĂ€nkandets lagförslag finns bestĂ€mmelser om sanktionsavgifter. Dessa ska tillĂ€mpas av marknadskontrollmyndigheten om en ekonomisk aktör, genom en bestĂ€mmelse i en annan författning, har Ă„lagts en sanktionsavgift vid övertrĂ€delse av regler om produktkrav. Utredningens betĂ€nkande har remissbehandlats (UD2017/14817/HI) och Ă€rendet bereds i Regeringskansliet. Det pĂ„gĂ„r ocksĂ„ förhandlingar inom EU om en ny förordning om ackreditering och marknadskontroll.

Lagförslaget i denna proposition syftar till att komplettera en EU-för- ordning. NÄgot förslag om att införa en sanktionsavgift har inte remitterats. Ett stÀllningstagande till en sÄdan avgift bör dÀrför göras i ett senare skede, lÀmpligen nÀr en ny EU-förordning om marknadskontroll har kommit pÄ plats och förslagen i SOU 2017:69 har tagits om hand. DÄ bör Àven Energimyndighetens synpunkt om att det bör regleras att teknisk dokumentation och underlag i form av provningsrapporter och liknande ska vara skrivna pÄ svenska eller engelska behandlas.

8.3HjÀlp frÄn Polismyndigheten

Regeringens förslag: PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

–det pĂ„ grund av sĂ€rskilda omstĂ€ndigheter kan befaras att Ă„tgĂ€rden inte kan utföras utan att en polismans sĂ€rskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvĂ€ndas, eller

–det annars finns synnerliga skĂ€l.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkÀlen för regeringens förslag: Enligt lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter ska Polismyndigheten pÄ begÀran ge tillsynsmyndigheten den hjÀlp som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna anvÀnda sin rÀtt att fÄ tilltrÀde till omrÄden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som tillsynen avser (17 § andra stycket lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter). Tillsynsmyndigheten fÄr begÀra hjÀlp endast om det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan vidtas utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen behöver tillgripas eller det annars finns synnerliga skÀl (17 § tredje stycket lagen om mÀrkning av

energirelaterade produkter). Som förebild för regleringen har 27 §
livsmedelslagen (2006:804) anvÀnts (prop. 2010/11:106 s. 36). 19

Prop. 2017/18:227 Den rÀtt till tilltrÀde som framgÄr av 17 § första stycket lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter har delvis en motsvarighet i artikel 19.1 andra stycket i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att

–krĂ€va att en ekonomisk aktör tillhandahĂ„ller den dokumentation som behövs för marknadskontrollen,

–krĂ€va tilltrĂ€de till de ekonomiska aktörernas lokaler,

–ta provexemplar av produkt, och

–förstöra eller pĂ„ annat sĂ€tt göra utrustning som utgör en allvarlig risk obrukbar.

Även nĂ€r det gĂ€ller befogenheter enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll kan marknadskontrollmyndigheten behöva hjĂ€lp för att t.ex. fĂ„ tilltrĂ€de till utrymmen och fĂ„ skydd för personal. BestĂ€mmelser om att Polismyndigheten ska hjĂ€lpa en marknadskontrollmyndighet som vidtar Ă„tgĂ€rder finns i annan produktlagstiftning som ett komplement till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, se t.ex. 25 § lagen (2011:579) om leksakers sĂ€kerhet och 14 § radioutrustningslagen (2016:392). En motsvarande reglering bör införas i den nya lagen som kompletterar EU:s energimĂ€rkningsförordning.

  8.4 Ekonomisk ersĂ€ttning
   
  Regeringens förslag: En leverantör ska ersĂ€tta marknadskontrollmyn-
  digheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtag-
  ning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att pro-
  dukten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimĂ€rkningsförordning.
  Marknadskontrollmyndigheten ska ersĂ€tta en leverantör för varupro-
  ver och liknande, om det finns sĂ€rskilda skĂ€l för det.
   
  Promemorians förslag överensstĂ€mmer delvis med regeringens. I pro-
  memorian Ă€r bestĂ€mmelsen utformad som ett normgivningsbemyndigande
  för regeringen att meddela föreskrifter om ekonomisk ersĂ€ttning. Före-
  skrifterna ska enligt promemorian rikta sig mot ekonomiska aktörer och
  inte leverantörer.
  Remissinstanserna: Electrolux AB och Elektriska hushĂ„llsapparatleve-
  rantörer anser att förslaget om att den som har en produkt ska stĂ„ för
  ersĂ€ttning till marknadskontrollmyndigheten trots att kriterierna uppfylls
  Ă€r olĂ€mpligt. De motiverar det med att man inte ska behöva stĂ„ för kont-
  rollkostnader nĂ€r man har gjort rĂ€tt. Svensk ventilation stödjer marknads-
  kontrollmyndigheternas rĂ€tt att Ă„terkrĂ€va kostnaderna för inspektion frĂ„n
  leverantörer vars produkter inte överensstĂ€mmer med regelverket.
  SkĂ€len för regeringens förslag
  ErsĂ€ttning till marknadskontrollmyndigheten
  Enligt 18 § första stycket 1 lagen om mĂ€rkning av energirelaterade pro-
  dukter fĂ„r regeringen eller den myndighet som regeringen bestĂ€mmer
  meddela föreskrifter om skyldighet för en leverantör att ersĂ€tta tillsyns-
20 myndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov av en

energirelaterad produkt. Föreskrifterna fÄr dock bara avse fall nÀr produk- Prop. 2017/18:227 ten visat sig inte uppfylla de krav som gÀller enligt lagen om energi-

relaterade produkter, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller enligt föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i energimÀrkningsdirektivet. Regeringen har meddelat föreskrifter om avgifter i 4 § förordningen om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestÀmmelserna i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

I artikel 8.5 i EU:s energimÀrkningsförordning anges att marknadskontrollmyndigheterna ska ha rÀtt att ÄterkrÀva kostnaderna för inspektion av handlingar och provning av fysiska produkter frÄn leverantörerna vid bristande överensstÀmmelse med förordningen eller relevanta delegerade akter. I den nya lagen bör det dÀrför finnas föreskrifter om att leverantörerna ska ersÀtta kostnader för granskning av handlingar, för provtagning och för undersökningar av prov, om det vid kontrollen visar sig att de inte har följt EU:s energimÀrkningsförordning eller en delegerad akt som antagits pÄ grundval av förordningen. Föreskrifterna bör utformas pÄ samma sÀtt i den nya lagen. Detta Àr en skillnad mot förslaget i promemorian dÀr skyldigheten att betala ersÀttning gÀller ekonomiska aktörer.

Enligt promemorians förslag ska regeringen, pÄ samma sÀtt som i lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter, fÄ meddela föreskrifter om ersÀttningsskyldighet. En bestÀmmelse om ersÀttningsskyldighet kan dock med fördel tas in direkt i den nya lagen. Den föreslagna bestÀmmelsen innebÀr att en leverantör bara kan bli ersÀttningsskyldig om kontrollen visar att EU:s energimÀrkningsförordning inte har följts. Det överensstÀmmer med Electrolux AB:s och Elektriska hushÄllsapparatleverantörers uppfattning om vad som bör gÀlla.

ErsÀttning för varuprover

Leverantörer Ă€r normalt skyldiga att kostnadsfritt lĂ€mna varuprover och liknande till marknadskontrollmyndigheten. PĂ„ flera stĂ€llen i de nationella regelverken om marknadskontroll finns dock bestĂ€mmelser om att marknadskontrollmyndigheten ska betala ersĂ€ttning för varuprover och liknande om det finns sĂ€rskilda skĂ€l för det – se t.ex. 19 § andra stycket förordningen (2011:703) om leksakers sĂ€kerhet, 6 § lagen (2014:534) med kompletterande bestĂ€mmelser till EU:s textilmĂ€rkningsförordning och 8 kap. 1 § Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2016:5) om krav m.m. pĂ„ radioutrustning. Det Ă€r rimligt att det införs en möjlighet till sĂ„dan ersĂ€ttning Ă€ven nĂ€r det gĂ€ller marknadskontroll enligt EU:s energimĂ€rkningsförordning. Enligt promemorians förslag ska regeringen fĂ„ meddela föreskrifter om ersĂ€ttningsskyldighet. En bestĂ€mmelse om ersĂ€ttningsskyldighet kan dock med fördel tas in direkt i lagen. ErsĂ€ttningsskyldigheten bör omfatta leverantörer, eftersom det Ă€r dessa som kan behöva lĂ€mna varuprover enligt EU:s energimĂ€rkningsförordning.

8.5 Tystnadsplikt  
   
Regeringens förslag: Den som har befattat sig med ett Ă€rende som  
gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning och 21
   

Prop. 2017/18:227 lagen med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energi-mÀrknings- förordning fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden. I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkĂ€len för regeringens förslag: Det förekommer att uppgifter som kommer fram vid marknadskontroll av produkter hanteras av en vidare krets av personer Ă€n den som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Exempelvis kan en marknadskontrollmyndighet behöva konsultera teknisk expertis. Det Ă€r inte sĂ€kert att alla personer som deltar i verksamheten fĂ„r en sĂ„dan anknytning till myndigheten att 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen blir tillĂ€mplig. DĂ€rför har det pĂ„ en del stĂ€llen i produktlagstiftningen införts sĂ€rskilda bestĂ€mmelser om tystnadsplikt – se t.ex. 7 § lagen (2014:534) med kompletterande bestĂ€mmelser till EU:s textilmĂ€rkningsförordning och 40 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och pĂ„fyllningsbehĂ„llare.

Behov av att anlita extern expertis kan tÀnkas uppkomma Àven nÀr det gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning. Det Àr dÀrför rimligt att införa en bestÀmmelse om tystnadsplikt Àven i den nya lagen. Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning och den nya lagen ska alltsÄ inte fÄ obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden. En upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillÀmpas i frÄga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver.

  9 Marknadskontroll enligt EU:s
    dĂ€ckmĂ€rkningsförordning
  9.1 Marknadskontrollmyndighet
   
  Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestĂ€mmer ska
  vara marknadskontrollmyndighet.
  BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns artiklarna 15–29 i EU:s
  förordning om ackreditering och marknadskontroll.
   
  Promemorians förslag överensstĂ€mmer i sak med regeringens.
  Remissinstanserna: Statens vĂ€g- och transportforskningsinstitut, VTI
  anser att Energimyndigheten bör vara tillsynsmyndighet för energimĂ€rk-
  ning men att det finns andra aktörer som torde ha bĂ€ttre kompetens nĂ€r det
  gĂ€ller egenskaperna vĂ„tgrepp och buller. VTI anser vidare att till-
  synsmyndigheten bör kontrollera att mĂ€rkningen av dĂ€ck överensstĂ€mmer
  med faktiska förhĂ„llanden i frĂ„ga om buller och energi. VTI föreslĂ„r ocksĂ„
  att det klargörs att marknadskontrollen ska omfatta bĂ„de administrativa
  och tekniska krav. Vidare anser VTI att det Ă€r önskvĂ€rt att databasen
22 inkluderar regummerade dÀck och att medlemsstaterna i EU informerar

varandra om eventuella förelÀgganden, förbud eller andra ÄtgÀrder som de Prop. 2017/18:227 beslutar. NaturvÄrdsverket anser att Sverige bör utreda om slitstyrka kan

och bör ingÄ i energimÀrkningen av dÀck eftersom slitage av dÀck bidrar till utslÀpp av mikroplaster till miljön. Kemikalieinspektionen har en liknande synpunkt, och menar att Àven om EU:s dÀckmÀrkningsförordning inte behandlar förslitning av dÀck och dÀrmed dÀckens utslÀpp av mikroplast i miljön, borde det betraktas som en vÀsentlig aspekt.

SkĂ€len för regeringens förslag: Enligt lagen om mĂ€rkning av energirelaterade produkter ska tillsynsmyndigheten se till att föreskrifterna i EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning följs (14 §). Energimyndigheten Ă€r tillsynsmyndighet. Enligt EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning ska medlemsstaterna sĂ€kerstĂ€lla att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstĂ€mmelsen med vissa artiklar i enlighet med EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll (artikel 12 i EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning). I linje med det förslag som gĂ€ller marknadskontrollen enligt EU:s energimĂ€rkningsförordning (avsnitt 8.1) bör ordet ”tillsyn” i den svenska lagstiftningen om dĂ€ckmĂ€rkning ersĂ€ttas av ”marknadskontroll”.

Regeringen bör i en förordning bestÀmma vilken myndighet som ska utöva marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning. Inriktningen Àr att det Àven i fortsÀttningen ska vara Energimyndighetens uppgift. I den nya lagen som kompletterar EU:s dÀckmÀrkningsförordning bör det anges att den myndighet som regeringen bestÀmmer utövar marknadskontrollen.

VTI, NaturvÄrdsverket och Kemikalieinspektionen har synpunkter pÄ utövandet och omfattningen av marknadskontrollen och informationsutbytet mellan medlemsstaterna i EU. Syftet med detta lagstiftningsÀrende Àr dock inte nÄgon översyn av de materiella reglerna om dÀckkontroll utan att göra marknadskontrollagstiftningen mer lÀttillgÀnglig och överblickbar. EU:s dÀckmÀrkningsförordning kan komma att ersÀttas av en ny förordning inom ett par Är. Produktdatabasen kommer endast att gÀlla energimÀrkning och inte dÀck.

I EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning en anges att medlemsstaterna ska sĂ€kerstĂ€lla att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstĂ€mmelsen med vissa upprĂ€knade artiklar i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 dvs. EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. En upplysning om att vissa artiklar om ackreditering och marknadskontroll ska tillĂ€mpas bör dĂ€rför tas in i den nya lagen. I artiklarna 15–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll finns en gemenskapsram för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in pĂ„ gemenskapsmarknaden.

23

Prop. 2017/18:227 9.2 FörelÀgganden och förbud

Regeringens förslag: Marknadskontrollmyndigheten ska fÄ besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s dÀckmÀrkningsförordning ska följas.

Ett beslut om ett sÄdant förelÀggande eller förbud fÄr förenas med vite. Detsamma ska gÀlla beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

Marknadskontrollmyndigheten ska fÄ bestÀmma att ett beslut om förelÀggande eller förbud ska gÀlla omedelbart.

Promemorians förslag överensstÀmmer i huvudsak med regeringens. I promemorian anges att ett förelÀggande eller förbud ska förenas med vite, om det inte av sÀrskilda skÀl Àr obehövligt.

Remissinstanserna: Energimyndigheten avstyrker att utformningen av bestĂ€mmelsen Ă€ndras sĂ„ att förelĂ€gganden och förbud ska förenas med vite om det inte av sĂ€rskilda skĂ€l Ă€r obehövligt. Myndigheten anser att Ă€ndringen Ă€r oproportionell och inte sĂ€kert kommer att leda till en effektivare marknadskontroll. Myndigheten anser Ă€ven att marknadskontrollmyndigheten bör kunna ta ut en sanktionsavgift vid vissa avvikelser och hĂ€nvisar till s. 256 i betĂ€nkandet Marknadskontrollmyndigheten – befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69). Swedac konstaterar att resonemanget i den remitterade promemorian om att inget har framkommit om att de sanktionsmöjligheter som getts enligt lagen om mĂ€rkning av energirelaterade produkter varit otillrĂ€ckliga skiljer sig vĂ€sentligt frĂ„n betĂ€nkandet av marknadskontrollutredningen, som i SOU 2017:69 föreslĂ„r en sanktionsavgift.

SkÀlen för regeringens förslag: Enligt 15 § lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter fÄr tillsynsmyndigheten besluta de förelÀgganden och förbud som behövs för att EU:s dÀckmÀrkningsförordning ska följas. Detta bör gÀlla Àven enligt den nya lagen.

Ett förelÀggande eller förbud enligt 15 § lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter fÄr förenas med vite. Vitesanktionen bör finnas Àven i fortsÀttningen. BestÀmmelsen om vite bör fÄ samma utformning som i lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter och den föreslagna nya lagen med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning. Se avsnitt 8.2, dÀr Àven Energimyndighetens synpunkt nÀr det gÀller utformningen av vitesbestÀmmelsen bemöts.

NÀr det gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning ska marknadskontrollmyndigheten enligt lagförslaget fÄ bestÀmma att ett beslut om förelÀggande eller förbud ska gÀlla omedelbart (avsnitt 8.2). De skÀl som anförs för det förslaget Àr relevanta ocksÄ för marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning. Det bör dÀrför införas en motsvarande bestÀmmelse i den nya lagen som kompletterar EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

I avsnitt 8.2 bemöts synpunkterna frÄn Energimyndigheten och Swedac avseende sanktionsavgift.

24

9.3 HjÀlp frÄn Polismyndigheten Prop. 2017/18:227

Regeringens förslag: PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

–det pĂ„ grund av sĂ€rskilda omstĂ€ndigheter kan befaras att Ă„tgĂ€rden inte kan utföras utan att en polismans sĂ€rskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvĂ€ndas, eller

–det annars finns synnerliga skĂ€l.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkÀlen för regeringens förslag: Enligt lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter ska Polismyndigheten pÄ begÀran ge tillsynsmyndigheten den hjÀlp som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna anvÀnda sin rÀtt att fÄ tilltrÀde till omrÄden, lokaler och andra utrymmen (17 § andra och tredje styckena). Som framgÄr av skÀlen för förslaget till den nya lagen med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning kan marknadskontrollmyndigheten behöva hjÀlp Àven nÀr det gÀller befogenheter enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll (avsnitt 8.3). En sÄdan reglering bör dÀrför införas Àven i den nya dÀckmÀrkningslagen.

9.4Ekonomisk ersÀttning

Regeringens förslag: En leverantör ska ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

Marknadskontrollmyndigheten ska ersÀtta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det.

Promemorians förslag överensstÀmmer delvis med regeringens. I promemorian Àr bestÀmmelsen utformad som ett normgivningsbemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ekonomisk ersÀttning. Föreskrifterna ska enligt promemorian rikta sig mot ekonomiska aktörer och inte leverantörer.

Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkÀlen för regeringens förslag: Enligt 18 § första stycket 2 lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter fÄr regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer meddela föreskrifter om skyldighet för en leverantör att ersÀtta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov av dÀck enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning. Föreskrifterna fÄr dock bara avse fall nÀr undersökningen visar att produkten inte uppfyller kraven i EU:s dÀckmÀrkningsförordning. Regeringen har meddelat föreskrifter om avgifter i 5 § förordningen om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestÀmmelserna i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

25

Prop. 2017/18:227 Det bör Àven i fortsÀttningen finnas föreskrifter om att leverantörerna ska ersÀtta kostnader för granskning av handlingar och för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att EU:s dÀckmÀrkningsförordning inte har följts. I denna frÄga bör den nya lagen alltsÄ utformas pÄ samma sÀtt som lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter och anslutande förordning. Detta Àr en skillnad mot förslaget i promemorian, dÀr skyldigheten att betala ersÀttning avser ekonomiska aktörer.

Enligt promemorians förslag ska regeringen, pÄ samma sÀtt som i lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter, fÄ meddela föreskrifter om ersÀttningsskyldighet. En bestÀmmelse om ersÀttningsskyldighet kan dock med fördel tas in direkt i den nya lagen, jfr regeringens proposition Kompletterande bestÀmmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning (prop. 2017:18:51).

I förslaget till den nya lagen med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning finns en bestÀmmelse om att en leverantör ska fÄ ersÀttning frÄn marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det (avsnitt 8.4). De skÀl som anförts dÀr för den bestÀmmelsen gÀller ocksÄ marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

9.5Tystnadsplikt

Regeringens förslag: Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning och dÀckmÀrkningslagen ska inte fÄ obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden. I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen.

Promemorians förslag överensstÀmmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkÀlen för regeringens förslag: Det bör vara möjligt för marknadskontrollmyndigheten att anlita extern expertis. Av samma skÀl som för marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning (avsnitt 8.5) bör det införas en bestÀmmelse om tystnadsplikt i den nya lagen som kompletterar EU:s dÀckmÀrkningsförordning. En upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillÀmpas i frÄga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver bör ocksÄ tas in i lagen.

  10 Överklagande
   
  Regeringens förslag: Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt de
  nya lagarna ska fĂ„ överklagas till allmĂ€n förvaltningsdomstol.
  PrövningstillstĂ„nd ska krĂ€vas vid överklagande till kammarrĂ€tten.
  Promemorians förslag överensstĂ€mmer med regeringens.
26 Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.
   

SkÀlen för regeringens förslag: Enligt lagen om mÀrkning av energi- Prop. 2017/18:227 relaterade produkter fÄr tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen över-

klagas hos allmÀn förvaltningsdomstol (19 §). PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

Det Àr lÀmpligt att samma möjligheter till överklagande gÀller Àven i fortsÀttningen. De beslut som marknadskontrollmyndigheten meddelar enligt de nya lagarna bör alltsÄ fÄ överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol med krav pÄ prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten.

Även marknadskontrollmyndighetens beslut med stöd av artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska kunna överklagas, liksom andra beslut enligt EU-förordningarna, i den mĂ„n besluten innebĂ€r Ă„ligganden. Att sĂ„dana beslut kan överklagas följer av allmĂ€nna förvaltningsrĂ€ttsliga principer och förvaltningslagens regler om överklagande och behöver sĂ„ledes inte anges i den nya lagen (se t.ex. prop. 2010/11:65 s. 84 och 115 och prop. 2015/16:64 s. 73 f. och 90).

11IkrafttrÀdande- och övergÄngsbestÀmmelser

Regeringens förslag: Lagarna ska trÀda i kraft den 1 juli 2018. Genom lagen med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning ska lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter upphÀvas.

Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande för förelĂ€gganden och förbud som har beslutats före ikrafttrĂ€dandet.

Promemorians förslag överensstÀmmer delvis med regeringens. I promemorian finns en övergÄngsbestÀmmelse i förslaget till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning om att Àldre delegerade akter ska följas. Lagarna föreslÄs ocksÄ trÀda i kraft den 1 juni 2018.

Remissinstanserna har inga synpunkter pÄ förslaget.

SkÀlen för regeringens förslag

IkrafttrÀdande

EU:s energimÀrkningsförordning tillÀmpas sedan den 1 augusti 2017. EnergimÀrkningsdirektivet upphörde att gÀlla vid samma tidpunkt.

Den nya lagen med kompletterande bestĂ€mmelser till EU:s energimĂ€rkningsförordning bör trĂ€da i kraft sĂ„ snart som möjligt. Med hĂ€nsyn till den tid som lagstiftningsprocessen kan vĂ€ntas ta bör ikrafttrĂ€dandet sĂ€ttas till den 1 juli 2018 dvs. nĂ„got senare jĂ€mfört med promemorians förslag. Även lagen med kompletterande bestĂ€mmelser till EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning bör trĂ€da i kraft vid den tidpunkten. Lagen om mĂ€rkning av energirelaterade produkter bör upphöra att gĂ€lla nĂ€r de nya lagarna trĂ€der i kraft.

27

Prop. 2017/18:227 ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelser

Eftersom förelÀgganden och förbud kan ha meddelats med stöd av bestÀmmelser i lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter bör det Àven anges i övergÄngsbestÀmmelser i bÄda lagarna att Àldre föreskrifter fortfarande ska gÀlla för beslut om förelÀgganden och förbud som har meddelats före ikrafttrÀdandet. Det följer direkt av EU:s energi-mÀrknings- förordning att Àldre delegerade akter ska följas.

12 Konsekvensanalys

Förslagen i propositionen syftar till att anpassa det svenska regelverket till EU:s nya energimÀrkningsförordning genom att dels upphÀva bestÀmmelser som reglerar samma sak som förordningen, dels införa de kompletterande föreskrifter som krÀvs i Sverige. De som frÀmst berörs av de kompletterande föreskrifterna Àr leverantörer och ÄterförsÀljare av energirelaterade produkter och Energimyndigheten. Det finns Àven skÀl att sÀrskilt beröra konsekvenser för Polismyndigheten och de allmÀnna förvaltningsdomstolarna.

Företagen

EU:s energimÀrkningsförordning innehÄller den reglering som tidigare följde av energimÀrkningsdirektivet, som i Sverige genomförs med lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

Förordningen innehÄller till skillnad frÄn direktivet tydligare bestÀmmelser om hur justeringen av skalan ska gÄ till i praktiken. Detta som en följd av beslutet att ÄtergÄ till en A till G-skala, som inte tillÄter ytterligare klasser över A-klassen. Syftet med det Àr att sÀkerstÀlla att mÀrkningen fortfarande Àr tydlig för konsumenten. Samtidigt har det tidigare funnits en diskussion om hur en stÀngd A till G-skala i fortsÀttningen ska uppmuntra leverantörer att satsa pÄ energieffektivare produkter. Det har Àven diskuterats hur missförstÄnd kan undvikas om det finns produkter i butikerna med bÄde nya och gamla etiketter.

För att mÀrkningen Àven i fortsÀttningen ska uppmuntra till innovationer ska proceduren för en skalrevidering anpassas till nÀr det finns information om att 25 procent av produkterna som sÀljs pÄ den inre marknaden uppnÄr kraven för A-klassen eller att 50 procent uppnÄr kraven i A- och B-klassen. SÀrskilda bestÀmmelser gÀller för justering av befintliga mÀrkningar. För att sÀkerstÀlla att energimÀrkningen förblir ett verktyg som uppmuntrar till innovation ska A-klassen alltid vara tom nÀr en ny etikett tas fram.

EU:s energimÀrkningsförordning innehÄller en rad bestÀmmelser som ska hantera eventuella problem med missförstÄnd i butikerna i samband med att mÀrkningar ska bytas ut. De omfattar sÄvÀl leverantörens som ÄterförsÀljarens skyldigheter. En medlemsstat Àr vidare skyldig att vid införandet av nya etiketter sÀkerstÀlla att upplysnings- och informationskampanjer genomförs.

EU:s energimÀrkningsförordning innehÄller nya bestÀmmelser om en

produktdatabas, som innebÀr delvis nya skyldigheter för leverantörer av

28

energirelaterade produkter. Tidigare fanns ett krav pÄ leverantörer att lÀmna information pÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten. Enligt de nya bestÀmmelserna ska leverantörerna per automatik lÀmna information nÀr en ny produkt sÀtts pÄ marknaden. De nya kraven kan antas leda till begrÀnsade merkostnader för företagen. Samtidigt innebÀr produktdatabasen en standardisering av hur informationen ska lÀmnas, och kan pÄ sÄ sÀtt innebÀra en förenkling för leverantören nÀr det gÀller att lÀmna teknisk information till sÄvÀl marknadskontrollmyndigheten som en ÄterförsÀljare som vill fÄ tag pÄ etiketten. Svensk Ventilation anser att en eventuell taxa för registrering i produktdatabasen mÄste sÀttas sÄ att smÄ och medelstora företag inte missgynnas. NÄgra bestÀmmelser om avgift finns dock inte i den EU-förordning dÀr regleringen av produktdatabasen finns, dvs. i Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om faststÀllande av en ram för energimÀrkning och om upphÀvande av direktiv 2010/30/EU.

Förslaget till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning kan inte tagen för sig antas medföra nÄgra kostnadsökningar för företagen.

EU:s dÀckmÀrkningsförordning tillÀmpas sedan den 1 november 2012. Förslaget till dÀckmÀrkningslag Àr frÀmst en följd av att lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter upphÀvs och innebÀr inte att det införs nya materiella krav för företagen. Lagen ersÀtter de kompletterande bestÀmmelser som finns i lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter.

Energimyndigheten

Energimyndigheten Àr i dag tillsynsmyndighet enligt lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter. UtgÄngspunkten Àr att Energimyndigheten kommer att fylla samma roll i framtiden, i egenskap av marknadskontrollmyndighet enligt EU:s energimÀrkningsförordning och EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

NÀr det gÀller marknadskontrollmyndighetens befogenheter innebÀr lagförslagen i huvudsak inte nÄgra viktigare förÀndringar. En anpassning görs till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, och regelverket fÄr en utformning som Àr mer i linje med annan produktlagstiftning. I de delarna bedöms förslagen inte leda till nÄgra kostnadsökningar för Energimyndigheten.

Lagförslagen innehÄller bestÀmmelser om ersÀttning frÄn marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande men bara om det finns sÀrskilda skÀl. Genom dessa föreskrifter kan det uppkomma nya kostnader för staten. Med hÀnsyn till att ersÀttning ska lÀmnas endast om det finns sÀrskilda skÀl kan dock kostnaderna för staten antas vara smÄ och rymmas inom befintliga budgetramar.

Polismyndigheten

Energimyndigheten har redan enligt lagen om mÀrkning av energirelaterade produkter möjlighet att begÀra hjÀlp av Polismyndigheten. Lagförslaget innebÀr i huvudsak inte nÄgon utvidgning av denna möjlighet och bedöms inte leda till nÄgra kostnadsökningar för polismyndigheten.

Prop. 2017/18:227

29

Prop. 2017/18:227 Domstolar

I den remitterade promemorian var bedömningen att de nya reglerna inte skulle medföra nÄgon ökning av antalet överklaganden till de allmÀnna förvaltningsdomstolarna eller pÄ annat sÀtt medföra kostnadsökningar för domstolarna. KammarrÀtten i Jönköping anser att regeringen bör följa upp hur stor ökning av antalet mÄl förslaget ger upphov till och vid behov tillföra de allmÀnna förvaltningsdomstolarna ytterligare anslag. Förslagen i propositionen innebÀr dock inga Àndringar i sak i förhÄllande till tidigare regelverk, i frÄgor som kan antas överklagas. DÀrför kvarstÄr bedömningen att ingen mÄl- eller kostnadsökning kommer att ske.

Övrigt

Förslaget bedöms inte medföra nÄgra ökade kostnader för andra statliga myndigheter, kommuner eller landsting.

13 Författningskommentar

13.1Förslaget till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning

Lagens innehÄll

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om faststÀllande av en ram för energimÀrkning och om upphÀvande av direktiv 2010/30/EU, i den ursprungliga lydelsen (EU:s energimÀrkningsförordning).

I paragrafen anges att lagen kompletterar EU:s energimÀrkningsförordning. HÀnvisningen till EU-förordningen Àr utformad sÄ att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hÀnvisning. Det innebÀr att nÀr det hÀnvisas till EU:s energimÀrkningsförordning i andra paragrafer Àr det dess ursprungliga lydelse som avses.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 7. En redogörelse för EU-förordningen finns i avsnitt 4.

Ordförklaringar

2 § I denna lag betyder

EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

30

behövs i ett enskilt fall för att EU:s

I paragrafen anges vad som avses med EU:s förordning om ackreditering Prop. 2017/18:227 och marknadskontroll och med marknadskontrollmyndighet. HÀnvisning-

en till EU-förordningen Àr utformad sÄ att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hÀnvisning. Det innebÀr att nÀr det hÀnvisas till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll i andra paragrafer Àr det dess ursprungliga lydelse som avses.

Valet av hÀnvisningsteknik behandlas i avsnitt 7.

Marknadskontrollmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer ska vara marknadskontrollmyndighet.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i EU:s energimĂ€rkningsförordning och i artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

Av paragrafens första stycke, som ansluter till artikel 8 i EU:s energimÀrkningsförordning, framgÄr att regeringen bestÀmmer vilken myndighet som ska vara marknadskontrollmyndighet. Det framgÄr av definitionen av marknadskontrollmyndighet i 2 § att myndigheten ska utöva marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

I andra stycket finns en upplysningsbestĂ€mmelse om att bestĂ€mmelser om marknadskontroll finns bĂ„de i EU:s energimĂ€rkningsförordning och i artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. EU:s energimĂ€rkningsförordning innehĂ„ller uttryckliga hĂ€nvisningar till artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Artiklarna ska tillĂ€mpas pĂ„ produkter som omfattas av EU:s energimĂ€rkningsförordning och av relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimĂ€rkningsförordning). Marknadskontroll Ă€r enligt artikel 2.17 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de Ă„tgĂ€rder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstĂ€mmer med de krav som faststĂ€lls i relevant harmoniserad unionslagstiftning och inte hotar hĂ€lsan, sĂ€kerheten eller andra aspekter av skyddet av allmĂ€nintresset.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.1. En redogörelse för EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll finns i avsnitt 6.

FörelÀgganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som energimÀrkningsförordning ska följas.

Enligt paragrafen fÄr marknadskontrollmyndigheten besluta de förelÀgganden och förbud som behövs för att EU:s energimÀrkningsförordning ska följas. Ett beslut enligt paragrafen kan t.ex. vara ett sÄdant ÄlÀggande som avses i artikel 9.2 i EU:s energimÀrkningsförordning.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.2.

5 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll fÄr förenas med vite.

31

Prop. 2017/18:227 Enligt paragrafen fĂ„r vissa beslut av marknadskontrollmyndigheten förenas med vite. Ett förelĂ€ggande om att vidta rĂ€ttelse i frĂ„ga om en energimĂ€rkningsetikett eller ett produktblad Ă€r exempel pĂ„ beslut som kan förenas med vite. AllmĂ€nna bestĂ€mmelser om viten finns i viteslagen (1985:206). ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.2.

Omedelbar verkstÀllbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart.

I paragrafen anges att marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att myndighetens beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart. Om marknadskontrollmyndigheten konstaterar att det finns förutsÀttningar för ett förelÀggande eller förbud, Àr det i regel ÀndamÄlsenligt att beslutet gÀller omedelbart och att verkstÀlligheten inte förhalas i avvaktan pÄ prövningen av ett överklagande. Detsamma gÀller marknadskontrollmyndighetens beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.2.

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

7 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Enligt paragrafen kan marknadskontrollmyndigheten begÀra hjÀlp frÄn Polismyndigheten, förutsatt att det finns ett verkligt behov av en polismans sÀrskilda befogenheter att anvÀnda vÄld. SÄdana sÀrskilda omstÀndigheter som avses i paragrafen kan exempelvis finnas om marknadskontrollmyndigheten inte fÄr tilltrÀde till lokaler för att utöva kontroll. Ett exempel pÄ synnerliga skÀl kan vara att det finns en överhÀngande risk att utrustning eller handlingar kommer att förstöras och att man dÀrför inte kan avvakta med att verkstÀlligheten löses pÄ annat sÀtt.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.3.

Ekonomisk ersÀttning

8 § En leverantör ska ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det

vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimÀrkningsförordning.

  I paragrafen finns bestĂ€mmelser om ekonomisk ersĂ€ttning frĂ„n leveran-
  törer till marknadskontrollmyndigheten. BestĂ€mmelsen motsvarar 18 §
  lagen (2011:721) om mĂ€rkning av energirelaterade produkter och 4 §
32 förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som
 

omfattas av bestĂ€mmelserna i lagen (2011:721) om mĂ€rkning av energirelaterade produkter. BestĂ€mmelsen bör Ă€ven ses mot bakgrund av artikel 8.5 i EU:s energimĂ€rkningsförordning. I artikel 2 i EU:s energimĂ€rkningsförordning definieras ordet leverantör. En leverantör Ă€r en tillverkare etablerad i unionen, en auktoriserad representant för en tillverkare som inte Ă€r etablerad i unionen, eller en importör, som slĂ€pper ut en produkt pĂ„ unionsmarknaden. Även tillverkare, auktoriserad representant och importör definieras i artikeln.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.4.

9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersÀtta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det.

I paragrafen finns en bestÀmmelse om ekonomisk ersÀttning frÄn marknadskontrollmyndigheten till leverantörer. BestÀmmelsen saknar motsvarighet i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter. BestÀmmelsen har utformats med 34 § första stycket produktsÀkerhetslagen och 30 § lagen om leksakers sÀkerhet som förebilder. SÀrskilda skÀl för ersÀttning kan vara t.ex. att den undersökta produkten Àr dyrbar eller att fler provexemplar begÀrts in jÀmfört med vad som kan anses vara normalt (se prop. 1988/89:23 s. 115 och prop. 2003/04:121 s. 145).

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.4.

Tystnadsplikt

10 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I paragrafen finns bestÀmmelser om tystnadsplikt för den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning och denna lag i frÄga om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden. Första stycket fÄr betydelse om uppgifter i ett Àrende om marknadskontroll hanteras av sÄdana personer utanför det allmÀnnas verksamhet som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen. Marknadskontrollmyndigheten kan behöva anlita tekniska experter som Àr verksamma vid externa laboratorier som drivs i privat regi. Tystnadsplikten innebÀr att sÄdana personer inte fÄr avslöja eller utnyttja vad de har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

I andra stycket finns en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillÀmpas i frÄga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 8.5.

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

Prop. 2017/18:227

33

Prop. 2017/18:227

Paragrafen innehÄller bestÀmmelser om överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut. I första stycket anges att överklagande ska ske till allmÀn förvaltningsdomstol. I andra stycket stÀlls krav pÄ prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten. I paragrafen regleras endast överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut enligt lagen. Att marknadskontrollmyndighetens beslut med stöd av EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll kan överklagas, i den mÄn besluten innebÀr Äligganden, följer av allmÀnna förvaltningsrÀttsliga principer och de allmÀnna reglerna om överklagande i förvaltningslagen (prop. 2010/11:65

s.84 och 115 och prop. 2015/16:64 s. 73 f. och 90). ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 10.

IkrafttrÀdande- och övergÄngsbestÀmmelser

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2018.

2.Genom lagen upphÀvs lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

3.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande för förelĂ€gganden och förbud som har beslutats före ikrafttrĂ€dandet.

Av första och andra punkten framgÄr att lagen trÀder i kraft den 1 juli 2018, samtidigt som lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter upphör att gÀlla. Av tredje punkten framgÄr att Àldre föreskrifter fortfarande ska gÀlla för förelÀgganden och förbud som har meddelats före ikrafttrÀdandet.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.

13.2Förslag till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning

Lagens innehÄll

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet och andra vÀsentliga parametrar, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1235/2011 (EU:s dÀckmÀrkningsförordning).

I paragrafen anges att lagen kompletterar EU:s dÀckmÀrkningsförordning. HÀnvisningen till EU-förordningen Àr utformad sÄ att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hÀnvisning. Det innebÀr att nÀr det hÀnvisas till EU:s dÀckmÀrkningsförordning i andra paragrafer Àr det den angivna lydelsen som avses.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 7. En redogörelse för EU-förordningen finns i avsnitt 5.

Ordförklaringar

2 § I denna lag betyder

34

EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets Prop. 2017/18:227 och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackredi-

tering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

I paragrafen anges vad som avses med EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och med marknadskontrollmyndighet. HÀnvisningen till EU-förordningen Àr utformad sÄ att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hÀnvisning. Det innebÀr att nÀr det hÀnvisas till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll i andra paragrafer Àr det dess ursprungliga lydelse som avses.

Valet av hÀnvisningsteknik behandlas i avsnitt 7.

Marknadskontrollmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer ska vara marknadskontrollmyndighet.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

Av paragrafens första stycke framgÄr att regeringen bestÀmmer vilken myndighet som ska vara marknadskontrollmyndighet. Det framgÄr av definitionen av marknadskontrollmyndighet i 2 § att myndigheten ska utöva marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

I andra stycket finns en upplysningsbestĂ€mmelse om att bestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Enligt artikel 12 i EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning ska medlemsstaterna, i enlighet med EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, sĂ€kerstĂ€lla att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstĂ€mmelsen med artiklarna 4, 5 och 6 i EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning. Marknadskontroll Ă€r enligt artikel 2.17 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de Ă„tgĂ€rder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstĂ€mmer med de krav som faststĂ€lls i relevant harmoniserad unionslagstiftning och inte hotar hĂ€lsan, sĂ€kerheten eller andra aspekter av skyddet av allmĂ€nintresset.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.1. En redogörelse för EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll finns i avsnitt 6.

FörelÀgganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s dÀckmÀrkningsförordning ska följas.

Enligt paragrafen fĂ„r marknadskontrollmyndigheten besluta de förelĂ€gganden och förbud som behövs för att EU:s dĂ€ckmĂ€rkningsförordning ska följas. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.2.

35

Prop. 2017/18:227 5 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll fÄr förenas med vite.

Enligt paragrafen fÄr vissa beslut av marknadskontrollmyndigheten förenas med vite. Ett förelÀggande om att vidta rÀttelse i frÄga om en etikett eller ett produktblad Àr exempel pÄ beslut som kan förenas med vite. AllmÀnna bestÀmmelser om viten finns i viteslagen (1985:206).

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.2.

Omedelbar verkstÀllbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart.

I paragrafen anges att marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att myndighetens beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart. Om marknadskontrollmyndigheten konstaterar att det finns förutsÀttningar för ett förelÀggande eller förbud, Àr det i regel ÀndamÄlsenligt att beslutet gÀller omedelbart och att verkstÀlligheten inte förhalas i avvaktan pÄ prövningen av ett överklagande. Detsamma gÀller marknadskontrollmyndighetens beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.2.

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

7 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Enligt paragrafen kan marknadskontrollmyndigheten begÀra hjÀlp frÄn Polismyndigheten, förutsatt att det finns ett verkligt behov av en polismans sÀrskilda befogenheter att anvÀnda vÄld. SÄdana sÀrskilda omstÀndigheter som avses i paragrafen kan exempelvis finnas om en aktör vÀgrar slÀppa in marknadskontrollmyndigheten i sina lokaler. Ett exempel pÄ synnerliga skÀl kan vara att det finns en överhÀngande risk att utrustning eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkstÀlligheten löses pÄ annat sÀtt.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.3.

Ekonomisk ersÀttning

8 § En leverantör ska ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det

vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

  I paragrafen finns en bestĂ€mmelse om ekonomisk ersĂ€ttning frĂ„n leveran-
36 törer till marknadskontrollmyndigheten. BestÀmmelsen motsvarar 18 §
 

lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter och 5 § Prop. 2017/18:227 förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som

omfattas av bestÀmmelserna i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter. I artikel 3 i EU:s dÀckmÀrkningsförordning definieras ordet leverantör. En leverantör Àr tillverkaren, tillverkarens representant i unionen eller importören. I artikeln definieras Àven tillverkare, importör och tillverkarens representant.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.4.

9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersÀtta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det.

I paragrafen finns en bestÀmmelse om ekonomisk ersÀttning frÄn marknadskontrollmyndigheten till leverantörer. BestÀmmelsen saknar motsvarighet i lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter. BestÀmmelsen har utformats med 34 § första stycket produktsÀkerhetslagen och 30 § lagen om leksakers sÀkerhet som förebilder. SÀrskilda skÀl för ersÀttning kan vara t.ex. att den undersökta produkten Àr dyrbar eller att fler provexemplar begÀrts in jÀmfört med vad som kan anses vara normalt (se prop. 1988/89:23 s. 115 och prop. 2003/04:121 s. 145).

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.4.

Tystnadsplikt

10 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I paragrafen finns bestÀmmelser om tystnadsplikt för den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning och denna lag i frÄga om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden. Första stycket fÄr betydelse om uppgifter i ett Àrende om marknadskontroll hanteras av sÄdana personer utanför det allmÀnnas verksamhet som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen. Marknadskontrollmyndigheten kan behöva anlita tekniska experter som Àr verksamma i privata företag. Tystnadsplikten innebÀr att sÄdana personer inte fÄr avslöja eller utnyttja vad de har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

I andra stycket finns en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillÀmpas i frÄga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 9.5.

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

37

Prop. 2017/18:227 Paragrafen innehÄller bestÀmmelser om överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut. I första stycket anges att överklagande ska ske till allmÀn förvaltningsdomstol. I paragrafen regleras endast överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut enligt lagen. Att myndighetens beslut med stöd av EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll kan överklagas, i den mÄn besluten innebÀr Äligganden, följer av allmÀnna förvaltningsrÀttsliga principer och de allmÀnna reglerna om överklagande i förvaltningslagen (prop. 2010/11:65 s. 84 och 115 och prop. 2015/16:64 s. 73 f. och 90).

I andra stycket stÀlls krav pÄ prövningstillstÄnd vid överklagande till kammarrÀtten.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 10.

IkrafttrÀdande- och övergÄngsbestÀmmelser

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2018.

2.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande för förelĂ€gganden och förbud som har beslutats före ikrafttrĂ€dandet.

Av första punkten framgÄr att lagen trÀder i kraft den 1 juli 2018. Av andra punkten framgÄr att Àldre föreskrifter fortfarande ska gÀlla för förelÀgganden och förbud som har meddelats före ikrafttrÀdandet.

ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 11.

38

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/1
SV
       

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017

om faststÀllande av en ram för energimÀrkning och om upphÀvande av direktiv 2010/30/EU

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssÀtt, sÀrskilt artikel 194.2, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översÀndande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1), efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och av följande skÀl:

(1)Unionen Àr fast besluten att bygga en energiunion med en framÄtblickande klimatpolitik. Energieffektivitet Àr ett centralt inslag i unionens ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och mycket viktig för att minska energibehovet.

(2)EnergimÀrkning gör det möjligt för kunderna att göra vÀl underbyggda val med utgÄngspunkt i energirelaterade produkters energianvÀndning. Information om effektiva och hÄllbara energirelaterade produkter bidrar i hög grad

till energibesparingar och lÀgre energirÀkningar, och frÀmjar samtidigt innovation och investeringar i tillverkningen av mer energieffektiva produkter. En förbÀttring av energirelaterade produkters effektivitet genom vÀl underbyggda val frÄn kundernas sida och en harmonisering pÄ unionsnivÄ av krav pÄ omrÄdet gagnar Àven tillverkare, nÀringslivet och unionens ekonomi överlag.

(3)Kommissionen gjorde en översyn av ÀndamÄlsenligheten i Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU (3) och konstaterade att ramen för energimÀrkning behövde uppdateras för att bli mer ÀndamÄlsenlig.

(4)Direktiv 2010/30/EU bör ersÀttas med en förordning som i huvudsak har samma tillÀmpningsomrÄde, men som Àndrar och förbÀttrar vissa av direktivets bestÀmmelser för att förtydliga och uppdatera innehÄllet, med beaktande av de senaste Ärens tekniska framsteg nÀr det gÀller produkters energieffektivitet. Eftersom energianvÀndningen

(1) EUT C 82, 3.3.2016, s. 6.

(2) Europaparlamentets stÄndpunkt av den 13 juni 2017 (Ànnu ej offentliggjord i EUT) och rÄdets beslut av den 26 juni 2017.

(3) Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om mÀrkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters anvÀndning av energi och andra resurser (EUT L 153, 18.6.2010, s. 1).

39

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/2   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

för transportmedel för personer eller varor direkt och indirekt regleras genom annan unionsrĂ€tt och unionspolitik, bör dessa transportmedel – inklusive sĂ„dana vars motor Ă€r stationĂ€r under drift, t.ex. hissar, rulltrappor och transportband – fortsĂ€tta att vara undantagna frĂ„n denna förordnings tillĂ€mpningsomrĂ„de.

(5)Det bör klargöras att alla produkter som för första gÄngen slÀpps ut pÄ unionsmarknaden, inklusive importerade begagnade produkter, bör omfattas av denna förordnings tillÀmpningsomrÄde. Produkter som tillhandahÄlls pÄ unionsmarknaden för andra gÄngen eller mer bör dock inte omfattas.

(6)En förordning Àr det lÀmpliga rÀttsliga instrumentet, eftersom en förordning faststÀller tydliga och detaljerade regler som utesluter olikartat införlivande av medlemsstaterna och dÀrigenom sÀkerstÀller en högre grad av harmonisering i hela unionen. Ett harmoniserat regelverk pÄ unionsnivÄ snarare Àn pÄ medlemsstatsnivÄ minskar tillverkarnas kostnader, sÀkerstÀller lika villkor och sÀkerstÀller den fria rörligheten för varor pÄ den inre marknaden.

(7)Att minska energibehovet framförs som en nyckelÄtgÀrd i den europeiska strategin för energitrygghet, som Äterfinns i kommissionens meddelande av den 28 maj 2014. Med den strategiska ramen för energiunionen, som Äterfinns i kommissionens meddelande av den 25 februari 2015, betonades vidare principen att sÀtta energief­ fektivitet frÀmst och behovet av att genomföra befintlig unionsrÀtt pÄ energiomrÄdet fullt ut. I fÀrdplanen för den strategiska ramen för energiunionen, som Äterfinns i samma meddelande, föreskrevs en översyn av energieffektivi­ tetsramen för produkter under 2015. Denna förordning förbÀttrar ramen för lagstiftning och tillsyn nÀr det gÀller energimÀrkning.

(8)En förbÀttring av energirelaterade produkters effektivitet genom att kunderna gör vÀl underbyggda val gagnar unionens ekonomi, minskar energibehovet och sÀnker kundernas energirÀkningar, bidrar till innovation och investeringar i energieffektivitet och möjliggör konkurrensfördelar för industrier som utvecklar och tillverkar de mest energieffektiva produkterna. Den bidrar Àven till att uppnÄ unionens energieffektivitetsmÄl för 2020 och 2030 samt till unionens mÄl vad gÀller miljön och klimatförÀndringen. Syftet Àr ocksÄ att inverka positivt pÄ de energirelaterade produkternas och deras delars miljöprestanda, inklusive anvÀndningen av andra resurser Àn energi.

(9)Denna förordning bidrar till utveckling, kunders igenkÀnnande och spridning pÄ marknaden av energismarta produkter, vilka kan aktiveras sÄ att de interagerar med andra apparater och system, dÀribland sjÀlva energinÀtet, i syfte att förbÀttra energieffektiviteten eller spridningen av förnybar energi, minska energianvÀndningen och frÀmja innovation inom unionens nÀringsliv.

(10)Om korrekt, relevant och jÀmförbar information om energirelaterade produkters specifika energianvÀndning tillhandahÄlls blir det enklare för kunden att vÀlja produkter som anvÀnder mindre energi och andra vÀsentliga resurser under anvÀndning. En standardiserad obligatorisk etikett för energirelaterade produkter Àr ett verkningsfullt sÀtt att ge potentiella kunder jÀmförbar information om energirelaterade produkters energief­ fektivitet. Etiketten bör kompletteras med ett produktinformationsblad. Etiketten bör vara lÀtt igenkÀnnlig, enkel och koncis. För detta ÀndamÄl bör etikettens nuvarande fÀrgskala frÄn mörkgrönt till rött behÄllas som grund för informationen till kunderna om produkters energieffektivitet. För att etiketten ska vara till verklig nytta för kunder som strÀvar efter energi- och kostnadsbesparingar bör stegen pÄ etikettens skala motsvaras av betydande energi- och kostnadsbesparingar för kunderna. För merparten av produktgrupperna bör etiketten, i lÀmpliga fall, utöver etikettens skala Àven visa den absoluta energianvÀndningen, sÄ att kunderna kan förutse de direkta konsekvenserna av sina val för energirÀkningarna. Det Àr dock omöjligt att tillhandahÄlla samma information för energirelaterade produkter som inte sjÀlva anvÀnder nÄgon energi.

(11)Klassificeringen med bokstĂ€ver frĂ„n A till G har visat sig vara kostnadseffektiv för kunderna. Avsikten Ă€r att en enhetlig tillĂ€mpning av den för olika produktgrupper ska öka transparensen och förstĂ„elsen bland kunderna. I fall nĂ€r produkter pĂ„ grund av ekodesignĂ„tgĂ€rder enligt Europaparlamentets och rĂ„dets direktiv 2009/125/EG (1) inte lĂ€ngre kan omfattas av klass ”E”, ”F” eller ”G”, bör dessa klasser Ă€ndĂ„ anges pĂ„ etiketten i grĂ„tt. I vederbörligen motiverade undantagsfall, t.ex. om inte tillrĂ€ckliga besparingar skulle uppnĂ„s inom hela spektrumet med sju klasser, bör etiketten kunna innehĂ„lla fĂ€rre klasser Ă€n den ordinarie skalan frĂ„n A till G. I dessa fall bör etikettens fĂ€rgskala frĂ„n mörkgrönt till rött behĂ„llas för de Ă„terstĂ„ende klasserna och endast gĂ€lla för nya produkter som slĂ€pps ut pĂ„ marknaden eller tas i bruk.

(1) Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprÀttande av en ram för att faststÀlla krav pÄ ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

40

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/3
SV
       

(12)NĂ€r leverantörer slĂ€pper ut en produkt pĂ„ marknaden bör varje produktenhet Ă„tföljas av en etikett i pappersform som överensstĂ€mmer med kraven i den relevanta delegerade akten. Den relevanta delegerade akten bör ange det mest verkningsfulla sĂ€ttet att visa etiketterna, med beaktande av konsekvenserna för kunder, leverantörer och Ă„terförsĂ€ljare, och den kan föreskriva att etiketten ska tryckas pĂ„ produktens förpackning. ÅterförsĂ€ljaren bör visa den etikett som tillhandahĂ„lls tillsammans med produktenheten pĂ„ den plats som krĂ€vs enligt den relevanta delegerade akten. Den etikett som visas bör vara klart synlig och kunna identifieras sĂ„som tillhörande produkten

ifrÄga utan att kunden behöver lÀsa varumÀrket och modellnumret pÄ etiketten, och den bör dra Ät sig uppmÀrksamheten hos kunder som tittar pÄ den produkt som stÀlls ut.

(13)Utan att det pĂ„verkar leverantörens skyldighet att tillhandahĂ„lla en tryckt etikett tillsammans med varje produktenhet, kan utveckling inom den digitala tekniken göra det möjligt att anvĂ€nda elektroniska etiketter utöver den tryckta energietiketten. ÅterförsĂ€ljaren bör ocksĂ„ kunna ladda ned produktinformationsbladet frĂ„n produktdatabasen.

(14)Om det inte Àr möjligt att visa energietiketten, t.ex. vid vissa former av distansförsÀljning, visuella annonser och tekniskt reklammaterial, bör potentiella kunder Ätminstone informeras om produktens energiklass och den skala av effektivitetsklasser som finns pÄ etiketten.

(15)Tillverkarna reagerar pÄ energietiketten genom att utveckla och slÀppa ut allt effektivare produkter pÄ marknaden. Samtidigt tenderar de att upphöra att tillverka mindre effektiva produkter, uppmuntrade av unionsrÀtt avseende ekodesign. Denna tekniska utveckling leder till att majoriteten av produktmodellerna hamnar i energietikettens högsta klasser. Ytterligare produktdifferentiering kan vara nödvÀndig för att kunderna ska kunna göra en rÀttvisande jÀmförelse mellan produkterna, vilket leder till ett behov av att skalrevidera etiketterna. Denna förordning bör dÀrför faststÀlla nÀrmare bestÀmmelser om skalrevidering för att erbjuda leverantörer och ÄterförsÀljare högsta möjliga rÀttsliga sÀkerhet.

(16)För flera av de etiketter som har faststÀllts genom delegerade akter antagna enligt direktiv 2010/30/EU Àr produkter tillgÀngliga endast eller mestadels i de högsta klasserna. Detta minskar etiketternas ÀndamÄlsenlighet. Klasserna pÄ de befintliga etiketterna har olika skalor beroende pÄ produktgrupp, och den högsta klassen pÄ dessa etiketter kan vara nÄgon av klasserna mellan A och A+++. Som en följd av detta skulle kunderna, nÀr de jÀmför etiketter mellan olika produktgrupper, kunna föranledas att tro att det för en viss etikett finns bÀttre energiklasser Àn de som visas. För att undvika sÄdan potentiell osÀkerhet bör man som ett första steg utföra en inledande skalrevidering av befintliga etiketter, i syfte att sÀkerstÀlla en homogen skala frÄn A till G för tre produktkategorier enligt denna förordning.

(17)EnergimÀrkning av rums- och vattenuppvÀrmningsprodukter infördes först nyligen, och de tekniska framstegen

idessa produktgrupper Àr förhÄllandevis lÄngsamma. I det nuvarande mÀrkningssystemet görs en tydlig Ätskillnad mellan konventionella tekniker för fossila brÀnslen, som i bÀsta fall tillhör klass A, och tekniker som anvÀnder förnybar energi, som ofta Àr betydligt dyrare, för vilka klasserna A+, A++ och A+++ Àr reserverade. Betydande energibesparingar kan uppnÄs redan genom de mest effektiva teknikerna för fossila brÀnslen, vilket gör att det skulle vara lÀmpligt att fortsÀtta att frÀmja dem som klass A. Eftersom marknaden för rums- och vattenuppvÀrm­ ningsprodukter troligen lÄngsamt kommer att gÄ över till mer förnybara tekniker, bör energietiketterna för sÄdana produkter skalrevideras senare.

(18)Efter den inledande skalrevideringen bör den procentandel sÄlda produkter som tillhör de högsta klasserna avgöra hur ofta ytterligare skalrevidering ska göras. Vid ytterligare skalrevidering bör hÀnsyn tas till den tekniska utvecklingens hastighet och behovet av att undvika alltför omfattande bördor för leverantörer och ÄterförsÀljare,

isynnerhet smÄ företag. Det skulle dÀrför vara önskvÀrt att en sÄdan skalrevidering gjordes ungefÀr vart tionde Är. En nyligen skalreviderad etikett bör lÀmna den högsta klassen tom för att uppmuntra tekniska framsteg, sörja för ett stabilt regelverk, se till att skalrevidering inte sker sÄ ofta och göra det möjligt att utveckla och erkÀnna Ànnu mer effektiva produkter. I undantagsfall, dÀr tekniken förvÀntas utvecklas snabbare, bör inga produkter hamna inom nÄgon av de tvÄ högsta klasserna nÀr den nyligen skalreviderade etiketten införs.

(19)Kommissionen bör före skalrevideringar genomföra en lÀmplig förberedande undersökning.

(20)För att undvika osÀkerhet bland kunderna nÀr en etikett för en produktgrupp skalrevideras bör etiketterna pÄ berörda produkter som stÀlls ut i butikerna bytas ut inom en kort period och lÀmpliga konsumentupplysnings­ kampanjer anordnas, dÀr det tydligt anges att en ny version av etiketten har införts.

41

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/4   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

(21)NĂ€r det Ă€r frĂ„ga om en skalreviderad etikett bör leverantörerna under viss tid förse Ă„terförsĂ€ljarna med bĂ„de de befintliga och de skalreviderade etiketterna. De befintliga etiketterna pĂ„ produkter som stĂ€lls ut, Ă€ven pĂ„ internet, bör bytas ut mot de skalreviderade etiketterna sĂ„ snart som möjligt efter den dag för utbyte som faststĂ€lls i den delegerade akten om den skalreviderade etiketten. ÅterförsĂ€ljare bör inte visa de skalreviderade etiketterna före dagen för utbyte.

(22)Skyldigheterna mÄste fördelas tydligt och proportionellt pÄ ett sÀtt som svarar mot varje aktörs roll i leverans- och distributionsprocessen. De ekonomiska aktörerna bör ansvara för överensstÀmmelse i förhÄllande till sina respektive roller i leveranskedjan och bör sÀkerstÀlla att de enbart tillhandahÄller produkter pÄ marknaden som överensstÀmmer med denna förordning och de delegerade akter som antas enligt denna förordning.

(23)För att kunder ska ha fortsatt förtroende för energietiketten bör anvÀndning av andra etiketter som efterliknar energietiketten inte vara tillÄten för energirelaterade produkter och icke-energirelaterade produkter. I fall dÄ energirelaterade produkter inte omfattas av delegerade akter bör medlemsstaterna kunna behÄlla eller införa nya nationella system för mÀrkning av sÄdana produkter. Av samma anledning bör det inte vara tillÄtet med ytterligare etiketter, mÀrken, symboler eller pÄskrifter som lÀtt kan vilseleda kunderna eller göra dem osÀkra vad gÀller den berörda produktens energianvÀndning. Etiketter som föreskrivs i unionslagstiftning, t.ex. mÀrkning av dÀck med avseende pÄ brÀnsleeffektivitet och andra miljöparametrar, och andra etiketter som EU Energy Star och EU-miljömÀrket, bör inte anses vara vilseledande eller skapa osÀkerhet.

(24)Allt oftare fÄr kunder erbjudanden om uppdateringar av programvara eller fasta program för sina produkter efter det att produkterna har slÀppts ut pÄ marknaden och börjat anvÀndas. SÄdana uppdateringar Àr visserligen vanligen avsedda att förbÀttra produktprestandan, men de kan ocksÄ inverka pÄ energieffektiviteten och andra produktparametrar som anges pÄ energietiketten. Om dessa Àndringar har en negativ inverkan pÄ det som anges pÄ etiketten, bör kunderna informeras om Àndringarna och ges rÀtt att godkÀnna eller tacka nej till uppdateringen.

(25)För att skapa rÀttssÀkerhet Àr det nödvÀndigt att klargöra att de regler om marknadskontroll i unionen och om kontroll av produkter som förs in pÄ unionsmarknaden som faststÀlls i Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 (1) Àr tillÀmpliga pÄ energirelaterade produkter. Med tanke pÄ principen om fri rörlighet för varor Àr det av avgörande betydelse att medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter samarbetar effektivt med varandra. SÄdant samarbete om energimÀrkning bör stÀrkas genom stöd frÄn kommissionen till de administrativa samarbetsgrupperna (AdCos) för ekodesign respektive energimÀrkning.

(26) Kommissionens förslag till en ny förordning om marknadskontroll av produkter sammanför bestÀmmelserna i förordning (EG) nr 765/2008, Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2001/95/EG (2) och ett antal sektorsspecifika unionslagstiftningsakter om harmonisering. Förslaget omfattar bestÀmmelser om skyddsklausuler som ingÄr i Europaparlamentets och rÄdet beslut nr 768/2008/EG (3) vilka skulle vara tillÀmpliga pÄ alla unionslagstiftningsakter om harmonisering. SÄ lÀnge som den nya förordningen fortfarande behandlas av medlagstiftarna, Àr det lÀmpligt att hÀnvisa till förordning (EG) nr 765/2008 och att inkludera skyddsklausuler i den hÀr förordningen.

(27)Marknadskontroll som omfattas av förordning (EG) nr 765/2008 Àr inte enbart inriktad pÄ skydd av hÀlsa och sÀkerhet utan gÀller ocksÄ genomdrivandet av unionsrÀtt som Àr Àmnad att slÄ vakt om andra allmÀnintressen, inbegripet energieffektivitet. I linje med kommissionens meddelande med titeln 20 ÄtgÀrder för sÀkrare och bÀttre produkter i Europa: en flerÄrig handlingsplan för produktkontrollen i EU av den 13 februari 2013 har unionens generella riskbedömningsmetod uppdaterats sÄ att den omfattar alla risker, Àven sÄdana som avser energimÀrkning.

(28)För enhetliga, kostnadseffektiva marknadskontroller i hela unionen krÀvs ocksÄ vÀlorganiserad, heltÀckande arkivering och spridning mellan medlemsstaterna av alla relevanta uppgifter om nationell verksamhet i detta sammanhang, inbegripet hÀnvisningar till anmÀlningar som krÀvs enligt denna förordning. Den databas inom

(1) Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll

i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

(2) Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmÀn produktsÀkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4). (3) Europaparlamentets och rÄdets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och

upphÀvande av rÄdets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82).

42

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/5
SV
       

informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS) som upprÀttats av kommissionen Àr vÀl lÀmpad för uppbyggnad av en heltÀckande databas med uppgifter om marknadskontroll, och anvÀndning av den bör dÀrför starkt uppmuntras.

(29)För att inrÀtta ett anvÀndbart redskap för konsumenterna, erbjuda ÄterförsÀljare alternativa sÀtt att erhÄlla produktinformationsblad, underlÀtta kontrollen av överensstÀmmelse och tillhandahÄlla uppdaterade uppgifter om marknaden för regleringsprocessen vid revideringar av produktspecifika etiketter och informationsblad bör kommissionen upprÀtta och underhÄlla en produktdatabas med en offentlig del och en efterlevnadsdel, vilken bör vara tillgÀnglig via en onlineportal.

(30)Utan att det pÄverkar medlemsstaternas marknadskontrollskyldigheter och leverantörernas skyldighet att kontrollera produkternas överensstÀmmelse bör leverantörerna göra uppgifter om sina produkters överensstÀmmelse tillgÀngliga elektroniskt i produktdatabasen. De uppgifter som Àr relevanta för konsumenter och ÄterförsÀljare bör göras allmÀnt tillgÀngliga i produktdatabasens offentliga del. Dessa uppgifter bör göras tillgÀngliga som öppna data, sÄ att de som utvecklar mobilapplikationer och andra jÀmförelseverktyg kan anvÀnda dem. Okomplicerad, direkt Ätkomst till produktdatabasens offentliga del bör underlÀttas med hjÀlp av anvÀndaro­ rienterade verktyg, t.ex. en dynamisk quick response-kod (QR-kod), pÄ den tryckta etiketten.

(31)Produktdatabasens efterlevnadsdel bör omfattas av strÀnga dataskyddsregler. De nödvÀndiga specifika delarna av den tekniska dokumentationen i efterlevnadsdelen bör göras tillgÀngliga bÄde för marknadskontrollmyndigheterna och för kommissionen. I fall dÄ viss teknisk information Àr sÄ kÀnslig att det skulle vara olÀmpligt att inkludera den i kategorin teknisk dokumentation i enlighet med delegerade akter som antas enligt denna förordning bör marknadskontrollmyndigheterna behÄlla befogenheten att vid behov fÄ tillgÄng till denna information i enlighet med leverantörernas skyldighet att samarbeta eller genom att leverantörerna pÄ frivillig basis överför ytterligare delar av den tekniska dokumentationen till produktdatabasen.

(32)För att produktdatabasen ska vara till nytta snarast möjligt bör registrering vara obligatorisk för samtliga modeller av vilka enheter slÀpps ut pÄ marknaden frÄn och med dagen för denna förordnings ikrafttrÀdande. För modeller av vilka enheter har slÀppts ut pÄ marknaden före dagen för denna förordnings ikrafttrÀdande och som inte

lÀngre saluförs bör en sÄdan registrering vara frivillig. En lÀmplig övergÄngsperiod bör föreskrivas för utvecklingen av databasen och för att leverantörerna ska kunna uppfylla sin registreringsskyldighet. NÀr eventuella Àndringar med relevans för etiketten och produktinformationsbladet görs av en produkt som redan finns pÄ marknaden bör produkten anses vara en ny modell och leverantören bör registrera den i produktdatabasen. Kommissionen bör, i samarbete med marknadskontrollmyndigheterna och leverantörerna, Àgna sÀrskild uppmÀrksamhet Ät övergÄngsskedet till dess att produktdatabasens offentliga del och efterlevnadsdel genomförts fullstÀndigt.

(33)Sanktioner för övertrÀdelser av bestÀmmelserna i denna förordning och delegerade akter som antas enligt denna förordning bör vara effektiva, proportionella och avskrÀckande.

(34)I syfte att frÀmja energieffektivitet, begrÀnsning av klimatförÀndringen och miljöskydd bör medlemsstaterna ha möjlighet att skapa incitament för anvÀndningen av energieffektiva produkter. Det stÄr medlemsstaterna fritt att besluta om utformningen av sÄdana incitament. Incitamenten bör vara förenliga med unionens regler om statligt stöd och bör inte utgöra obefogade marknadshinder. Denna förordning föregriper inte utgÄngen av eventuella förfaranden om statligt stöd som kan komma att inledas enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssÀtt (EUF-fördraget) avseende sÄdana incitament.

(35)EnergianvÀndning, prestanda och annan information om de produkter som omfattas av produktspecifika krav enligt denna förordning bör mÀtas med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hÀnsyn till de senaste, allmÀnt vedertagna, mÀt- och berÀkningsmetoderna. För att den inre marknaden ska fungera vÀl bör standarder harmoniseras pÄ unionsnivÄ. SÄdana metoder och standarder bör i största möjliga utstrÀckning beakta en viss produkts verkliga anvÀndningsförhÄllanden, Äterspegla genomsnittskonsumentens beteende och vara gedigna, för att avskrÀcka frÄn försök till avsiktligt eller oavsiktligt kringgÄende. Energietiketter bör Äterspegla den relativa prestandan vid verklig anvÀndning av produkterna, inom ramen för begrÀnsningar som har sin grund i behovet av tillförlitlig och reproducerbar provning i laboratorium. Leverantörerna bör dÀrför inte ha rÀtt att inkludera programvara eller hÄrdvara som automatiskt Àndrar en produkts prestanda under provningsför­ hÄllanden. Om det inte finns offentliggjorda standarder vid tidpunkten för tillÀmpningen av produktspecifika krav, bör kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra övergÄngsmetoder för mÀtning och

43

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/6   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

berÀkning med avseende pÄ dessa produktspecifika krav. SÄ snart en hÀnvisning till en sÄdan standard har offentliggjorts bör överensstÀmmelse med standarden ge upphov till en presumtion för överensstÀmmelse med mÀtmetoder för dessa produktspecifika krav som antas pÄ grundval av denna förordning.

(36)Kommissionen bör tillhandahÄlla en lÄngsiktig arbetsplan för revideringen av etiketter för vissa energirelaterade produkter, innehÄllande bland annat en vÀgledande förteckning över ytterligare energirelaterade produkter för vilka en energietikett skulle kunna faststÀllas. En teknisk, miljömÀssig och ekonomisk analys av de berörda produktgrupperna bör ligga till grund för genomförandet av arbetsplanen. Analysen bör Àven ta upp

kompletterande information om bland annat möjligheten och kostnaderna för att informera konsumenterna om en energirelaterad produkts prestanda, sÄsom produktens energianvÀndning, hÄllbarhet eller miljöprestanda, i överensstÀmmelse med mÄlet att frÀmja en cirkulÀr ekonomi. SÄdan kompletterande information bör göra etiketten mer lÀttolkad och ÀndamÄlsenlig för konsumenterna och bör inte pÄverka dem negativt.

(37)Leverantörer av produkter som marknadsförts i enlighet med direktiv 2010/30/EU före dagen för denna förordnings ikrafttrÀdande bör Àven i fortsÀttningen omfattas av skyldigheten att göra en elektronisk version av den tekniska dokumentationen för de berörda produkterna tillgÀnglig pÄ begÀran av marknadskontrollmyndighe­ terna. LÀmpliga övergÄngsbestÀmmelser bör sÀkerstÀlla rÀttslig sÀkerhet och kontinuitet i detta hÀnseende.

(38)För att sÀkerstÀlla en smidig övergÄng till denna förordning bör dessutom de befintliga kraven i delegerade akter antagna enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU samt kommissionens direktiv 96/60/EG (1) fortsÀtta att tillÀmpas pÄ relevanta produktgrupper tills de upphÀvs eller ersÀtts av delegerade akter antagna enligt denna förordning. TillÀmpningen av de befintliga kraven pÄverkar inte tillÀmpningen av skyldigheterna enligt denna förordning.

(39)I syfte att faststÀlla specifika produktgrupper av energirelaterade produkter i enlighet med en uppsÀttning specifika kriterier och i syfte att faststÀlla produktspecifika etiketter och informationsblad bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det Àr sÀrskilt viktigt att kommissionen genomför lÀmpliga samrÄd under sitt förberedande arbete, inklusive pÄ expertnivÄ, och att dessa samrÄd genomförs i enlighet med de principer som faststÀlls i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bÀttre lagstiftning (2). För att sÀkerstÀlla lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhÄller Europaparlamentet och rÄdet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tilltrÀde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(40)För att sÀkerstÀlla enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för faststÀllande, i enlighet med unionens förfarande i frÄga om skyddsÄtgÀrder, av huruvida en nationell ÄtgÀrd Àr berÀttigad och för faststÀllande av nÀrmare krav angÄende de operativa detaljerna avseende produktdatabasen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 182/2011 (3).

(41)Eftersom mÄlen för denna förordning, nÀmligen att göra det möjligt för kunder att vÀlja effektivare produkter genom att tillhandahÄlla relevant information, inte i tillrÀcklig utstrÀckning kan uppnÄs av medlemsstaterna utan snarare, genom att ytterligare utveckla det harmoniserade regelverket och sÀkerstÀlla lika villkor för tillverkare, kan uppnÄs bÀttre pÄ unionsnivÄ, kan unionen vidta ÄtgÀrder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel gÄr denna förordning inte utöver vad som Àr nödvÀndigt för att uppnÄ dessa mÄl.

(42)Denna förordning bör inte pÄverka medlemsstaternas skyldigheter vad gÀller tidsfristerna för införlivande med nationell rÀtt och datum för tillÀmpning av direktiv 2010/30/EU.

(43)Direktiv 2010/30/EU bör dÀrför upphÀvas.

(1) Kommissionens direktiv 96/60/EG av den 19 september 1996 om genomförande av rÄdets direktiv 92/75/EEG om energimÀrkning av

kombinerade tvÀttmaskiner/torktumlare för hushÄllsbruk (EGT L 266, 18.10.1996, s. 1). (2) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(3) Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststÀllande av allmÀnna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

44

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/7
SV
       

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillÀmpningsomrÄde

1.Denna förordning faststÀller en ram för energirelaterade produkter (nedan kallade produkter) som slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk. Den föreskriver att produkterna ska förses med en etikett och att standardiserad produktin­ formation ska tillhandahÄllas avseende energieffektivitet, produkternas anvÀndning av energi och andra resurser under anvÀndning samt kompletterande information om produkter, vilket ger kunder möjlighet att vÀlja effektivare produkter för att minska sin energianvÀndning.

2.Denna förordning Àr inte tillÀmplig pÄ

a)begagnade produkter, med undantag av produkter som importerats frÄn ett tredjeland,

b)transportmedel för personer eller varor.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.energirelaterad produkt eller produkt: vara eller system som pÄverkar energianvÀndningen under anvÀndning och slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk, inklusive delar som pÄverkar energianvÀndningen under anvÀndning och slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk för kunder och Àr avsedda att ingÄ i produkter,

2.produktgrupp: grupp av produkter som har samma grundlÀggande funktion,

3.system: kombination av flera varor som nÀr de sÀtts samman utför en specifik uppgift i en förvÀntad miljö och vars energieffektivitet sedan kan bestÀmmas som för en enda enhet,

4.modell: version av en produkt dÀr alla enheter har samma tekniska egenskaper som Àr relevanta för etiketten och produktinformationsbladet och samma modellbeteckning,

5.modellbeteckning: den kod, vanligtvis alfanumerisk, som sÀrskiljer en viss produktmodell frÄn andra modeller med samma varumÀrke eller samma leverantörsnamn,

6.likvÀrdig modell: modell som har samma tekniska egenskaper som Àr relevanta för etiketten och samma produktin­ formationsblad, men som slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk av samma leverantör som en annan modell med en annan modellbeteckning,

7. tillhandahÄllande pÄ marknaden: leverans av en produkt för distribution eller anvÀndning pÄ unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt,

8.utslÀppande pÄ marknaden: tillhandahÄllande av en produkt pÄ unionsmarknaden för första gÄngen,

9.ibruktagande: den första anvÀndningen av en produkt för avsett ÀndamÄl pÄ unionsmarknaden,

10.tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som lÄter utforma eller tillverka en produkt och saluför denna produkt i eget namn eller under eget varumÀrke,

11.auktoriserad representant: fysisk eller juridisk person som Àr etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt frÄn tillverkaren har rÀtt att i dess stÀlle utföra sÀrskilt angivna uppgifter,

12.importör: fysisk eller juridisk person som Àr etablerad i unionen och som slÀpper ut en produkt frÄn ett tredjeland pÄ unionsmarknaden,

13.ÄterförsÀljare: detaljist eller annan fysisk eller juridisk person som sÀljer, hyr ut, erbjuder för avbetalningsköp eller stÀller ut produkter till kunder eller installatörer i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt,

45

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/8     Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
  SV
         
14. leverantör: en tillverkare etablerad i unionen, en auktoriserad representant för en tillverkare som inte Àr etablerad
  i unionen, eller en importör, som slĂ€pper ut en produkt pĂ„ unionsmarknaden,  

15.distansförsÀljning: försÀljning, uthyrning eller erbjudande om avbetalningsköp via postorder, katalog, internet, telefonförsÀljning eller nÄgon annan metod som Àr sÄdan att den potentiella kunden inte kan förvÀntas se produkten

iutstÀllt skick,

16.kund: fysisk eller juridisk person som för eget bruk köper, hyr eller tar emot en produkt, oberoende av om vederbörande agerar för ÀndamÄl som faller utanför den egna nÀrings- eller yrkesverksamheten,

17.energieffektivitet: förhÄllandet mellan Ä ena sidan produktionen av prestanda, tjÀnster, varor eller energi och Ä andra sidan insatsen av energi,

18.harmoniserad standard: standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 1025/2012 (1),

19.etikett: tryckt eller elektronisk grafisk framstĂ€llning, inklusive en sluten skala dĂ€r endast bokstĂ€verna A–G anvĂ€nds och dĂ€r varje bokstav representerar en klass och varje klass motsvarar energibesparingar, i sju olika fĂ€rger frĂ„n mörkgrönt till rött, som ska informera kunder om energieffektivitet och energianvĂ€ndning; detta inbegriper skalreviderade etiketter och etiketter med fĂ€rre klasser och fĂ€rger i enlighet med artikel 11.10 och 11.11,

20.skalrevidering: förfarande för att skÀrpa de krav som stÀlls för att en viss produktgrupp ska uppnÄ energiklassen pÄ en etikett,

21.skalreviderad etikett: etikett för en viss produktgrupp som har genomgÄtt skalrevidering och skiljer sig frÄn etiketterna före skalrevideringen, samtidigt som en visuell och mÀrkbar enhetlighet mellan samtliga etiketter bibehÄlls,

22.produktinformationsblad: standardiserat dokument som innehÄller information om en produkt, antingen i tryckt eller

ielektronisk form,

23.teknisk dokumentation: dokumentation som Àr tillrÀcklig för att göra det möjligt för marknadskontrollmyndigheter att bedöma huruvida en produkts etikett och produktinformationsblad, inklusive provningsrapporter eller liknande tekniska underlag, Àr korrekta,

24.kompletterande information: information, enligt vad som anges i den delegerade akten, om en produkts funktionella prestanda och miljöprestanda,

25.produktdatabas: uppsÀttning data om produkter, som Àr systematiskt ordnad och bestÄr av en konsumentorienterad offentlig del, dÀr information om enskilda produktparametrar finns tillgÀnglig elektroniskt, en onlineportal för Ätkomst och en efterlevnadsdel, med klart angivna krav för Ätkomst och sÀkerhet,

26.kontrolltolerans: maximal tillÄten avvikelse frÄn mÀtnings- och berÀkningsresultaten frÄn de kontrollprovningar som utförs av marknadskontrollmyndigheterna eller för deras rÀkning i förhÄllande till vÀrdena pÄ de angivna eller offentliggjorda parametrarna, vilken Äterspeglar avvikelser som beror pÄ variationer mellan laboratorier.

Artikel 3

Leverantörers allmÀnna skyldigheter

1. Leverantörer ska sÀkerstÀlla att produkter som slÀpps ut pÄ marknaden, kostnadsfritt och för varje enskild enhet Ätföljs av korrekta tryckta etiketter och av produktinformationsblad i enlighet med denna förordning och relevanta delegerade akter.

Som ett alternativ till leverans av produktinformationsbladet tillsammans med produkten fÄr det i de delegerade akter som avses i artikel 16.3 h föreskrivas att det Àr tillrÀckligt att leverantören för in parametrarna pÄ produktinforma­ tionsbladet i produktdatabasen. Leverantören ska i sÄdana fall tillhandahÄlla ÄterförsÀljaren produktinformationsbladet i tryckt form pÄ begÀran.

Delegerade akter fÄr föreskriva att etiketten ska tryckas pÄ produktens förpackning.

(1) Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om Àndring av rÄdets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rÄdets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphÀvande av rÄdets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rÄdets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).

46

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/9
SV
       

2.PĂ„ begĂ€ran av en Ă„terförsĂ€ljare ska leverantören – kostnadsfritt, utan dröjsmĂ„l och under alla omstĂ€ndigheter senast

inom fem arbetsdagar frĂ„n begĂ€ran – tillhandahĂ„lla Ă„terförsĂ€ljaren tryckta etiketter, inklusive skalreviderade etiketter i enlighet med artikel 11.13, och produktinformationsblad.

3.Leverantörer ska sÀkerstÀlla att de etiketter och produktinformationsblad som de tillhandahÄller Àr korrekta och ska upprÀtta teknisk dokumentation som Àr tillrÀcklig för att det ska gÄ att bedöma om de Àr korrekta.

4.SÄ snart en enhet av en modell Àr i bruk ska leverantören begÀra ett uttryckligt medgivande frÄn kunden för alla Àndringar som Àr avsedda att införas i enheten genom uppdateringar som skulle ha en negativ inverkan pÄ parametrarna pÄ enhetens energieffektivitetsetikett sÄsom de faststÀlls i den relevanta delegerade akten. Leverantören ska informera kunden om syftet med uppdateringen och om Àndringarna av parametrarna, inklusive eventuella Àndringar av etikettklassen. Under en period som Àr proportionell till produktens medellivslÀngd ska leverantören ge kunden möjlighet att tacka nej till uppdateringen utan sÄdan funktionsförlust som Àr möjlig att undvika.

5.Leverantören fÄr inte slÀppa ut produkter pÄ marknaden som Àr utformade sÄ att en modells prestanda automatiskt Àndras under provningsförhÄllanden med syftet att uppnÄ en gynnsammare nivÄ för nÄgon av de parametrar som anges i den relevanta delegerade akten eller ingÄr i nÄgon dokumentation som tillhandahÄlls tillsammans med produkten.

Artikel 4

Leverantörers skyldigheter betrÀffande produktdatabasen

1.FrÄn och med den 1 januari 2019 ska leverantörer, innan de pÄ marknaden slÀpper ut en enhet av en ny modell som omfattas av en delegerad akt, föra in informationen om den modellen, sÄsom denna anges i bilaga I, i produktda­ tabasens offentliga del och efterlevnadsdelen.

2.I fall dÄ enheter av modeller som omfattas av en delegerad akt slÀpps ut pÄ marknaden mellan den 1 augusti 2017 och den 1 januari 2019 ska leverantörerna senast den 30 juni 2019 i produktdatabasen föra in den information avseende dessa modeller som anges i bilaga I.

Fram till den tidpunkt dÄ uppgifterna förs in i produktdatabasen ska leverantörerna göra en elektronisk version av den tekniska dokumentationen tillgÀnglig för granskning inom tio dagar frÄn mottagandet av en begÀran frÄn marknadskon­ trollmyndigheterna eller kommissionen.

3.Leverantörerna fÄr i produktdatabasen föra in information, sÄsom denna anges i bilaga I, för modeller av vilka enheter uteslutande slÀpptes ut pÄ marknaden före den 1 augusti 2017.

4.En produkt för vilken Àndringar görs som Àr relevanta för etiketten eller produktinformationsbladet ska betraktas som en ny modell. Leverantören ska i databasen ange nÀr denne inte lÀngre slÀpper ut enheter av en modell pÄ marknaden.

5.De skyldigheter som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte gÀlla sÄdana paket med uppvÀrmnings­ produkter som avses i kommissionens delegerade förordningar (EU) nr 811/2013 (1), (EU) nr 812/2013 (2) och (EU) 2015/1187 (3) om det fulla ansvaret för att tillhandahÄlla etiketter för dessa paket ligger pÄ ÄterförsÀljarna.

6.Efter det att den sista enheten av en modell har slÀppts ut pÄ marknaden ska leverantörerna behÄlla informationen om denna modell i produktdatabasens efterlevnadsdel under en period pÄ 15 Är. Om det Àr lÀmpligt i förhÄllande till en produkts genomsnittliga livslÀngd, fÄr en kortare lagringstid föreskrivas enligt artikel 16.3 q. Informationen i databasens offentliga del fÄr inte raderas.

(1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 811/2013 av den 18 februari 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU avseende energimÀrkning av pannor och vÀrmepumpar för rumsuppvÀrmning, pannor och vÀrmepumpar med inbyggd tappvarmvattenberedning, paket med pannor och vÀrmepumpar för rumsuppvÀrmning, temperaturregulator och solvÀrmeut­ rustning samt paket med pannor eller vÀrmepumpar med inbyggd tappvarmvattenberedning, temperaturregulator och solvÀrmeut­

rustning (EUT L 239, 6.9.2013, s. 1).

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 812/2013 av den 18 februari 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU vad gÀller energimÀrkning av varmvattenberedare, ackumulatortankar och paket med varmvattenberedare och

solvÀrmeutrustning (EUT L 239, 6.9.2013, s. 83).

(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1187 av den 27 april 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU vad gÀller energimÀrkning av vÀrmepannor för fastbrÀnsle och paket med en vÀrmepanna för fastbrÀnsle, tillsatsvÀrmare, temperaturregulatorer och solvÀrmeutrustning (EUT L 193, 21.7.2015, s. 43).

47

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/10   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

Artikel 5

ÅterförsĂ€ljares skyldigheter

1.ÅterförsĂ€ljare ska

a)pÄ ett synligt sÀtt, Àven vid distansförsÀljning via internet, visa den etikett som tillhandahÄlls av leverantören eller görs tillgÀnglig i enlighet med punkt 2 för enheter av en modell som omfattas av relevant delegerad akt, och

b)göra produktinformationsbladet tillgÀngligt för kunderna, inbegripet, pÄ begÀran, i fysisk form pÄ försÀljningsstÀllet.

2.ÅterförsĂ€ljare som trots artikel 3.1 inte har en etikett ska begĂ€ra en av leverantören i enlighet med artikel 3.2.

3.ÅterförsĂ€ljare som trots artikel 3.1 inte har ett produktinformationsblad ska begĂ€ra ett av leverantören i enlighet med artikel 3.2 eller, om de sĂ„ önskar, skriva ut ett eller ladda ned ett frĂ„n produktdatabasen sĂ„ att det kan visas elektroniskt, om dessa funktioner finns tillgĂ€ngliga för den relevanta produkten.

Artikel 6

Leverantörers och ÄterförsÀljares övriga skyldigheter

Leverantörer och ÄterförsÀljare

a)ska hÀnvisa till produktens energieffektivitetsklass och den skala av effektivitetsklasser som finns tillgÀngliga pÄ etiketten i visuella annonser eller tekniskt reklammaterial som rör en viss modell i enlighet med relevant delegerad akt,

b)ska, pÄ eget initiativ eller nÀr marknadskontrollmyndigheterna sÄ krÀver, samarbeta med marknadskontrollmyndighe­ terna och omedelbart vidta ÄtgÀrder för att ÄtgÀrda varje fall av bristande överensstÀmmelse med kraven i denna förordning och relevanta delegerade akter som omfattas av deras ansvar,

c)fÄr inte, nÀr det gÀller produkter som omfattas av delegerade akter, tillhandahÄlla eller visa andra etiketter, mÀrken, symboler eller pÄskrifter som inte överensstÀmmer med kraven i denna förordning och relevanta delegerade akter, om detta sannolikt skulle vilseleda kunderna eller göra dem osÀkra betrÀffande anvÀndningen av energi eller andra resurser under anvÀndning,

d)fÄr inte, nÀr det gÀller produkter som inte omfattas av delegerade akter, tillhandahÄlla eller visa etiketter som efterliknar de etiketter som föreskrivs i denna förordning och relevanta delegerade akter,

e)fÄr inte, nÀr det gÀller produkter som inte Àr energirelaterade, tillhandahÄlla eller visa etiketter som efterliknar de etiketter som föreskrivs i denna förordning eller i delegerade akter.

Led d i första stycket ska inte pÄverka etiketter som föreskrivs i nationell rÀtt, sÄvida inte de etiketterna föreskrivs i delegerade akter.

Artikel 7

Medlemsstaternas skyldigheter

1.Medlemsstaterna fÄr inte förhindra att produkter som överensstÀmmer med denna förordning och relevanta delegerade akter slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk inom deras territorier.

2.Om medlemsstaterna tillhandahÄller incitament för en produkt som anges i en delegerad akt, ska avsikten med dessa incitament vara att nÄ de tvÄ högsta i betydande grad utnyttjade energieffektivitetsklasserna, eller de högre klasser som anges i den delegerade akten.

3.Medlemsstaterna ska i samband med införandet av etiketter och skalrevidering av etiketter sÀkerstÀlla att upplysnings- och reklamkampanjer om energimÀrkning genomförs, om lÀmpligt i samarbete med leverantörer och ÄterförsÀljare. Kommissionen ska stödja samarbete och utbyte av bÀsta praxis med avseende pÄ dessa kampanjer, inbegripet genom att rekommendera gemensamma huvudbudskap.

48

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/11
SV
       

4. Medlemsstaterna ska faststÀlla regler om sanktioner och kontrollmekanismer för övertrÀdelse av denna förordning och de delegerade akterna och vidta alla nödvÀndiga ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla att de tillÀmpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskrÀckande. Regler som uppfyller kraven i artikel 15 i direktiv 2010/30/EU ska anses uppfylla kraven i denna punkt vad betrÀffar sanktioner.

Medlemsstaterna ska senast den 1 augusti 2017 till kommissionen anmÀla de regler som avses i första stycket som inte har anmÀlts till kommissionen redan tidigare samt utan dröjsmÄl eventuella Àndringar som berör dem.

Artikel 8

Marknadskontroll i unionen och kontroll av produkter som förs in pÄ unionsmarknaden

1.Artiklarna 16–29 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillĂ€mpas pĂ„ produkter som omfattas av denna förordning och av relevanta delegerade akter.

2.Kommissionen ska uppmuntra och stödja samarbete och utbyte av information om marknadskontroll rörande mÀrkning av produkter mellan nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för marknadskontroll eller har hand om kontrollen av produkter som förs in pÄ unionsmarknaden samt mellan dessa myndigheter och kommissionen, bl.a. genom att nÀrmare involvera de administrativa samarbetsgrupperna (AdCos) för ekodesign respektive energimÀrkning.

SÄdant utbyte av information ska Àven ske nÀr provningsresultat visar att produkten överensstÀmmer med denna förordning och relevant delegerad akt.

3.Medlemsstaternas allmÀnna program för marknadskontroll eller sektorsspecifika program som inrÀttats enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 765/2008 ska innefatta ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla ett verkningsfullt genomdrivande av den hÀr förordningen.

4.Kommissionen ska i samarbete med de administrativa samarbetsgrupperna för ekodesign respektive energimÀrkning utarbeta riktlinjer för genomdrivande av denna förordning, i synnerhet vad gÀller bÀsta praxis i frÄga om produktprovning och utbyte av information mellan nationella marknadskontrollmyndigheter och kommissionen.

5.Marknadskontrollmyndigheterna ska ha rÀtt att ÄterkrÀva kostnaderna för inspektion av handlingar och provning av fysiska produkter frÄn leverantörerna vid bristande överensstÀmmelse med denna förordning eller relevanta delegerade akter.

Artikel 9

Förfarande pÄ nationell nivÄ för att hantera produkter som utgör en risk

1.Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har tillrÀckliga skÀl att anta att en produkt som omfattas av denna förordning utgör en risk för aspekter av skyddet av allmÀnintresset som omfattas av denna förordning, t.ex. miljöskydds- och konsumentskyddsaspekter, ska de utvÀrdera produkten med avseende pÄ alla de energimÀrkningskrav som Àr relevanta för risken och som faststÀlls i denna förordning eller i relevant delegerad akt. Leverantörer och ÄterförsÀljare ska i nödvÀndig omfattning samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna i samband med utvÀrderingen.

2.Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvÀrdering som avses i punkt 1 konstaterar att produkten inte överensstÀmmer med kraven i denna förordning eller i relevant delegerad akt, ska de utan dröjsmÄl ÄlÀgga leverantören, eller om lÀmpligt ÄterförsÀljaren, att vidta alla lÀmpliga korrigerande ÄtgÀrder för att bringa produkten i överensstÀmmelse med dessa krav, om lÀmpligt dra tillbaka produkten frÄn marknaden eller om lÀmpligt Äterkalla den inom en rimlig tid, som de faststÀller i förhÄllande till typen av risk.

Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillÀmpas pÄ de ÄtgÀrder som avses i denna punkt.

3. Om marknadskontrollmyndigheterna anser att ett fall av bristande överensstÀmmelse som avses i punkt 2 inte bara gÀller det nationella territoriet, ska de informera kommissionen och övriga medlemsstater om utvÀrderingsresultaten och om de ÄtgÀrder som de har Älagt leverantören eller ÄterförsÀljaren att vidta.

49

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/12   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

4.Leverantören, eller om lÀmpligt ÄterförsÀljaren, ska sÀkerstÀlla att alla lÀmpliga korrigerande eller begrÀnsande ÄtgÀrder i enlighet med punkt 2 vidtas i frÄga om alla berörda produkter som denne har tillhandahÄllit pÄ unionsmarknaden.

5.Om leverantören, eller om lÀmpligt ÄterförsÀljaren, inte vidtar lÀmpliga korrigerande ÄtgÀrder inom den tid som avses i punkt 2, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lÀmpliga provisoriska ÄtgÀrder för att förbjuda eller begrÀnsa produktens tillgÀnglighet pÄ den nationella marknaden, för att dra tillbaka produkten frÄn den marknaden eller för att Äterkalla den.

6.Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmÄl informera kommissionen och övriga medlemsstater om de ÄtgÀrder som vidtas enligt punkt 5. Denna information ska omfatta alla tillgÀngliga uppgifter, sÀrskilt

a)de uppgifter som krÀvs för att identifiera den produkt som inte överensstÀmmer med kraven,

b)produktens ursprung,

c)vilken typ av bristande överensstÀmmelse som görs gÀllande och den dÀrmed förknippade risken,

d)vilken typ av nationell ÄtgÀrd som vidtagits och dess varaktighet samt leverantörens, eller om lÀmpligt ÄterförsÀljarens, synpunkter.

Marknadskontrollmyndigheterna ska sÀrskilt ange huruvida den bristande överensstÀmmelsen beror pÄ att produkten inte uppfyller de krav som rör aspekter av skyddet av allmÀnintresset som föreskrivs i denna förordning eller pÄ att det finns brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 13 vilka ger upphov till en presumtion för överensstÀmmelse.

7.Andra medlemsstater Àn den som inledde förfarandet ska utan dröjsmÄl informera kommissionen och övriga medlemsstater om eventuella vidtagna ÄtgÀrder och om eventuella ytterligare uppgifter som de har tillgÄng till med avseende pÄ den berörda produktens bristande överensstÀmmelse samt om eventuella invÀndningar mot den anmÀlda nationella ÄtgÀrden.

8.Om varken nÄgon medlemsstat eller kommissionen inom 60 dagar efter mottagandet av den information som anges i punkt 6 har invÀnt mot en provisorisk ÄtgÀrd som vidtagits av en medlemsstat, ska ÄtgÀrden anses vara berÀttigad.

9.Medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla att lÀmpliga begrÀnsande ÄtgÀrder, till exempel tillbakadragande av produkten frÄn deras marknad, utan dröjsmÄl vidtas i frÄga om den berörda produkten.

Artikel 10

Unionsförfarande i frÄga om skyddsÄtgÀrder

1. Om det, nÀr det förfarande som anges i artikel 9.4 och 9.5 har slutförts, görs invÀndningar mot en ÄtgÀrd som en medlemsstat har vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell ÄtgÀrd strider mot unionsrÀtten, ska kommissionen utan dröjsmÄl samrÄda med medlemsstaten och leverantören, eller om lÀmpligt ÄterförsÀljaren, samt utvÀrdera den nationella ÄtgÀrden.

PÄ grundval av den utvÀrderingen ska kommissionen genom en genomförandeakt besluta om den nationella ÄtgÀrden Àr berÀttigad eller inte och fÄr föreslÄ en lÀmplig alternativ ÄtgÀrd. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

2.Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart underrÀtta dem och den berörda leverantören eller ÄterförsÀljaren om detta.

3.Om den nationella ÄtgÀrden anses vara berÀttigad, ska alla medlemsstater vidta nödvÀndiga ÄtgÀrder för att sÀkerstÀlla att den produkt som inte överensstÀmmer med kraven dras tillbaka frÄn deras marknader och underrÀtta kommissionen om detta. Om den nationella ÄtgÀrden anses vara oberÀttigad ska den berörda medlemsstaten upphÀva ÄtgÀrden.

4.Om den nationella ÄtgÀrden anses vara berÀttigad och produktens bristande överensstÀmmelse tillskrivs brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 9.6 i denna förordning ska kommissionen tillÀmpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012.

5.Korrigerande eller begrÀnsande ÄtgÀrder enligt artikel 9.2, 9.4, 9.5, 9.9 eller 10.3 ska utvidgas till alla enheter av en modell som inte överensstÀmmer med kraven och likvÀrdiga modeller, med undantag av de enheter betrÀffande vilka leverantören visar att de överensstÀmmer med kraven.

50

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/13
SV
       

Artikel 11

Förfarande för införande och skalrevidering av etiketter

1.NÀr det gÀller de produktgrupper som avses i punkterna 4 och 5 ska kommissionen skalrevidera etiketter som var

ikraft den 1 augusti 2017, i enlighet med punkterna 4 och 5 samt 8–12.

Genom undantag frÄn kravet pÄ betydande energi- och kostnadsbesparingar i artikel 16.3 b ska kommissionen, om sÄdana besparingar inte kan uppnÄs genom skalrevideringen, Ätminstone sÀkerstÀlla en enhetlig skala frÄn A till G.

2.Om en produktgrupp saknar etikett den 1 augusti 2017, fĂ„r kommissionen införa etiketter i enlighet med punkterna 8–12.

3.Kommissionen fĂ„r genomföra ytterligare skalrevideringar av etiketter som har skalreviderats i enlighet med punkt 1 eller införts i enlighet med punkt 2, om villkoren i punkt 6 a eller b Ă€r uppfyllda och i enlighet med punkterna 8–12.

4.För att sÀkerstÀlla en enhetlig skala frÄn A till G ska kommissionen senast den 2 augusti 2023 anta delegerade akter enligt artikel 16 i denna förordning för att komplettera denna förordning genom att införa skalreviderade etiketter med en skala frÄn A till G för de produktgrupper som omfattas av delegerade akter antagna enligt direktiv 2010/30/EU, i syfte att den skalreviderade etiketten ska visas, bÄde i butiker och pÄ internet, 18 mÄnader efter den dag de delegerade akter som antas enligt denna förordning har trÀtt i kraft.

NÀr kommissionen faststÀller i vilken ordning produktgrupperna ska genomgÄ skalrevidering, ska den beakta andelen produkter i de högsta klasserna.

5.Genom undantag frÄn punkt 4 föreskrivs följande:

a)Kommissionen ska senast den 2 augusti 2025 lÀgga fram översyner av de produktgrupper som omfattas av de delegerade förordningarna (EU) nr 811/2013, (EU) nr 812/2013 och (EU) 2015/1187 i avsikt att skalrevidera dem och ska, om lÀmpligt, senast den 2 augusti 2026 anta delegerade akter enligt artikel 16 i den hÀr förordningen för att komplettera denna förordning genom att införa skalreviderade etiketter med en skala frÄn A till G.

Under alla förhÄllanden ska de delegerade akter som inför skalreviderade etiketter med en skala frÄn A till G antas senast den 2 augusti 2030.

b)Kommissionen ska senast den 2 november 2018 anta delegerade akter enligt artikel 16 i denna förordning för att

komplettera denna förordning genom att införa skalreviderade etiketter med en skala frÄn A till G för de produktgrupper som omfattas av kommissionens delegerade förordningar (EU) nr 1059/2010 (1), (EU) nr 1060/2010 (2), (EU) nr 1061/2010 (3), (EU) nr 1062/2010 (4) och (EU) nr 874/2012 (5) samt direktiv 96/60/EG, i syfte att den skalreviderade etiketten ska visas, bÄde i butiker och pÄ internet, tolv mÄnader efter den dag de har trÀtt i kraft.

6. NÀr det gÀller de produkter i frÄga om vilka kommissionen fÄr genomföra ytterligare skalrevideringar i enlighet med punkt 3, ska kommissionen se över etiketten i syfte att genomföra en skalrevidering om den bedömer att

a)30 % av enheterna av de modeller som tillhör en produktgrupp som sÀljs pÄ unionsmarknaden omfattas av den högsta energieffektivitetsklassen A och ytterligare teknisk utveckling kan förvÀntas, eller

b)50 % av enheterna av de modeller som tillhör en produktgrupp som sÀljs pÄ unionsmarknaden omfattas av de tvÄ högsta energieffektivitetsklasserna A och B och ytterligare teknisk utveckling kan förvÀntas.

(1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1059/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och

rÄdets direktiv 2010/30/EU vad gÀller energimÀrkning av diskmaskiner för hushÄllsbruk (EUT L 314, 30.11.2010, s. 1).

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1060/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och

rÄdets direktiv 2010/30/EU vad gÀller energimÀrkning av kylar och frysar för hushÄllsbruk (EUT L 314, 30.11.2010, s. 17).

(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1061/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och

rÄdets direktiv 2010/30/EU vad gÀller energimÀrkning av tvÀttmaskiner för hushÄllsbruk (EUT L 314, 30.11.2010, s. 47).

(4) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och

rÄdets direktiv 2010/30/EU vad gÀller energimÀrkning av tv-mottagare (EUT L 314, 30.11.2010, s. 64).

(5) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 874/2012 av den 12 juli 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU vad gÀller energimÀrkning av elektriska lampor och armaturer (EUT L 258, 26.9.2012, s. 1).

51

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/14     Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
  SV
         
7. Kommissionen ska göra en översynsundersökning om den har bedömt att villkoren i punkt 6 a eller b Àr
uppfyllda.    

Om dessa villkor inte Àr uppfyllda för en viss produktgrupp inom Ätta Är efter det att den relevanta delegerade akten har trÀtt i kraft, ska kommissionen faststÀlla vad som eventuellt har hindrat att etiketten fyller sin uppgift.

NÀr det gÀller nya etiketter ska kommissionen utföra en förberedande undersökning pÄ grundval av den vÀgledande förteckning över produktgrupper som anges i arbetsplanen.

Kommissionen ska slutföra översynsundersökningen, lÀgga fram resultaten och, om lÀmpligt, ett utkast till delegerad akt för samrÄdsforumet inom 36 mÄnader frÄn det att kommissionen har bedömt att villkoren i punkt 6 a eller b Àr uppfyllda. SamrÄdsforumet ska diskutera bedömningen och översynsundersökningen.

8.Om en etikett införs eller skalrevideras ska kommissionen sÀkerstÀlla att inga produkter förvÀntas omfattas av energiklass A vid den tidpunkt dÄ etiketten införs och att den tidpunkt dÄ en majoritet av modellerna kommer att omfattas av i denna klass förvÀntas infalla minst tio Är senare.

9.Genom undantag frÄn punkt 8 ska, nÀr teknik förvÀntas utvecklas snabbare, faststÀllas krav som innebÀr att inga produkter förvÀntas omfattas av energiklasserna A och B vid den tidpunkt dÄ etiketten införs.

10.Om det för en viss produktgrupp inte lÀngre Àr tillÄtet att slÀppa ut modeller i energiklass E, F eller G pÄ marknaden, eller att ta dem i bruk, pÄ grund av en genomförandeÄtgÀrd för ekodesign antagen enligt direktiv 2009/125/EG, ska den eller de berörda klasserna visas pÄ etiketten i grÄtt i enlighet med vad som faststÀlls i den relevanta delegerade akten. Etiketten med grÄ klasser ska endast anvÀndas för nya produktenheter som slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk.

11.Om det av tekniska skÀl Àr omöjligt att faststÀlla sju energiklasser som motsvaras av betydande energi- och

kostnadsbesparingar ur kundens synvinkel fÄr etiketten genom undantag frÄn artikel 2.14 innehÄlla fÀrre klasser.
I sĂ„dana fall ska etiketten fortfarande ha ett fĂ€rgspektrum frĂ„n mörkgrönt till rött.        
12. Kommissionen ska utöva de befogenheter och fullgöra de skyldigheter den tilldelats genom denna artikel
i enlighet med artikel 16.            

13.NÀr en etikett i enlighet med punkt 1 eller 3 genomgÄr en skalrevidering gÀller följande:

a)NÀr leverantörerna slÀpper ut en produkt pÄ marknaden ska de tillhandahÄlla ÄterförsÀljarna bÄde de befintliga och de skalreviderade etiketterna samt produktinformationsbladen under en period som inleds fyra mÄnader före det datum dÄ den skalreviderade etiketten enligt den relevanta delegerade akten ska börja visas.

Om den befintliga etiketten och den skalreviderade etiketten krÀver olika provningar av modellen fÄr leverantörerna, genom undantag frÄn första stycket i detta led, vÀlja att inte tillhandahÄlla den befintliga etiketten tillsammans med enheter av modeller som slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk under perioden pÄ fyra mÄnader före det datum dÄ den skalreviderade etiketten enligt den relevanta delegerade akten ska börja visas om inga enheter av samma modell eller likvÀrdiga modeller slÀpptes ut pÄ marknaden eller togs i bruk före inledningen av perioden pÄ fyra mÄnader. I sÄ fall fÄr ÄterförsÀljarna inte bjuda ut dessa enheter till försÀljning före detta datum. Leverantörerna ska sÄ snart som möjligt underrÀtta de berörda ÄterförsÀljarna om denna konsekvens, inbegripet nÀr leverantörerna inkluderar sÄdana enheter i sina erbjudanden till ÄterförsÀljarna.

b)För produkter som slÀppts ut pÄ marknaden eller tagits i bruk före perioden pÄ fyra mÄnader ska leverantörerna pÄ ÄterförsÀljarnas begÀran tillhandahÄlla den skalreviderade etiketten i enlighet med artikel 3.2 frÄn och med periodens början. För sÄdana produkter ska ÄterförsÀljarna erhÄlla en skalreviderad etikett i enlighet med artikel 5.2.

Genom undantag frÄn första stycket i detta led gÀller följande:

i)ÅterförsĂ€ljare som inte kan erhĂ„lla en skalreviderad etikett i enlighet med första stycket i detta led för enheter som redan finns i deras lager, pĂ„ grund av att leverantören har upphört med sin verksamhet, ska tillĂ„tas att sĂ€lja dessa enheter med enbart den icke-skalreviderade etiketten till och med nio mĂ„nader efter det datum dĂ„ den skalreviderade etiketten enligt den relevanta delegerade akten ska börja visas, eller

52

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/15
SV
       

ii)om den icke-skalreviderade etiketten och den skalreviderade etiketten krÀver olika provningar av modellen Àr leverantörerna undantagna frÄn skyldigheten att tillhandahÄlla en skalreviderad etikett för enheter som slÀppts ut pÄ marknaden eller tagits i bruk före perioden pÄ fyra mÄnader, om inga enheter av samma modell eller likvÀrdiga modeller slÀpps ut pÄ marknaden eller tas i bruk efter inledningen av perioden pÄ fyra mÄnader. I sÄ fall ska ÄterförsÀljarna tillÄtas att sÀlja dessa enheter med enbart den icke-skalreviderade etiketten till och med nio mÄnader efter det datum dÄ den skalreviderade etiketten enligt den relevanta delegerade akten ska börja visas.

c)ÅterförsĂ€ljarna ska byta ut de befintliga etiketterna pĂ„ utstĂ€llda produkter, bĂ„de i butiker och pĂ„ internet, mot de skalreviderade etiketterna inom 14 arbetsdagar efter det datum dĂ„ den skalreviderade etiketten enligt den relevanta delegerade akten ska börja visas. ÅterförsĂ€ljarna fĂ„r inte visa de skalreviderade etiketterna före detta datum.

Genom undantag frÄn leden a, b och c i denna punkt fÄr de delegerade akter som avses i artikel 16.3 e föreskriva sÀrskilda regler för energietiketter som Àr tryckta pÄ förpackningen.

Artikel 12

Produktdatabas

1. Kommissionen ska upprÀtta och underhÄlla en produktdatabas som ska bestÄ av en offentlig del, en efterlevnadsdel samt en onlineportal som ger Ätkomst till dessa tvÄ delar.

Produktdatabasen ska varken ersÀtta eller Àndra marknadskontrollmyndigheternas ansvar.

2.Produktdatabasen ska tjÀna följande syften:

a)Att bistÄ marknadskontrollmyndigheterna nÀr de utför sina uppgifter enligt denna förordning och relevanta delegerade akter, inbegripet genomdrivande av dessa.

b)Att förse allmÀnheten med information om produkter som slÀpps ut pÄ marknaden, om deras energietiketter och produktinformationsblad.

c)Att förse kommissionen med uppdaterad information om energieffektivitet för produkter vilkas energietiketter ska ses över.

3. Databasens offentliga del och onlineportalen ska innehÄlla den information som anges i punkt 1 respektive 2 i bilaga I och som ska göras allmÀnt tillgÀnglig. Databasens offentliga del ska uppfylla kriterierna i punkt 7 i denna artikel och de funktionella kriterier som anges i punkt 4 i bilaga I.

4.Produktdatabasens efterlevnadsdel ska endast vara tillgÀnglig för marknadskontrollmyndigheterna och kommissionen och innehÄlla den information som anges i punkt 3 i bilaga I, inbegripet de sÀrskilda delar av den tekniska dokumentationen som anges i punkt 5 i denna artikel. Efterlevnadsdelen ska uppfylla kriterierna i punkterna 7 och 8 i denna artikel och de funktionella kriterier som anges i punkt 4 i bilaga I.

5.De obligatoriska sÀrskilda delar av den tekniska dokumentationen som leverantörerna ska föra in i databasen ska endast omfatta följande:

a)En allmÀn beskrivning av modellen, tillrÀcklig för att den ska kunna identifieras pÄ ett enkelt och entydigt sÀtt.

b)HÀnvisningar till de harmoniserade standarder som tillÀmpats eller andra mÀtstandarder som anvÀnts.

c)SÀrskilda försiktighetsÄtgÀrder som ska vidtas i samband med att modellen monteras, installeras, underhÄlls eller provas.

d)Modellens uppmÀtta tekniska parametrar.

e)De berÀkningar som utförts med de uppmÀtta parametrarna.

f)ProvningsförhÄllandena, om dessa inte beskrivits tillrÀckligt i led b.

DÀrutöver fÄr leverantörerna pÄ frivillig basis överföra ytterligare delar av den tekniska dokumentationen till databasen.

6. Om marknadskontrollmyndigheterna och/eller kommissionen för att kunna utföra sina uppgifter i enlighet med denna förordning behöver fÄ tillgÄng till andra uppgifter Àn de som anges i punkt 5 eller till uppgifter som inte Àr tillgÀngliga i databasens offentliga del, ska de pÄ begÀran kunna erhÄlla dessa uppgifter frÄn leverantörerna.

53

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/16   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

7.Produktbasen ska upprÀttas i enlighet med följande kriterier:

a)Minimering av leverantörers och andra databasanvÀndares administrativa börda.

b)AnvÀndarvÀnlighet och kostnadseffektivitet.

c)Automatiskt undvikande av överflödig registrering.

8.Databasens efterlevnadsdel ska upprÀttas i enlighet med följande kriterier:

a)Skydd mot oavsiktlig anvÀndning och skydd av konfidentiell information genom strikta sÀkerhetsarrangemang.

b)ÅtkomstrĂ€tt pĂ„ grundval av behovsenlig behörighet.

c)Behandling av personuppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 och direktiv 95/46/EG, enligt vad som Àr tillÀmpligt.

d)BegrÀnsad Ätkomst till uppgifter, sÄ att man förhindrar att större datauppsÀttningar kopieras.

e)SpÄrbar Ätkomst till uppgifter för leverantörer med avseende pÄ deras tekniska dokumentation.

9. Uppgifterna i databasens efterlevnadsdel ska behandlas i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (1). Framför allt ska de sÀrskilda arrangemangen för it-sÀkerhet i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2017/46 (2) och dess genomförandebestÀmmelser tillÀmpas. KonfidentialitetsnivÄn ska Äterspegla den skada som kan uppstÄ om uppgifter lÀmnas ut till obehöriga personer.

10. Leverantörer ska ha Ätkomst- och redigeringsrÀttigheter avseende den information som de för in i produktdatabasen enligt artikel 4.1 och 4.2. I marknadskontrollsyfte ska ett register föras över alla Àndringar, som ska innehÄlla information om datumen för eventuell redigering.

11.Kunder som anvÀnder produktdatabasens offentliga del ska enkelt kunna identifiera den bÀsta utnyttjade energiklassen för varje produktgrupp, sÄ att de kan jÀmföra modellernas egenskaper och vÀlja de produkter som Àr mest energieffektiva.

12.Kommissionen ges befogenhet att genom genomförandeakter faststÀlla de operativa detaljerna med avseende pÄ produktdatabasen. Efter samrÄd med det samrÄdsforum som föreskrivs i artikel 14 ska dessa genomförandeakter antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 13

Harmoniserade standarder

1. Kommissionen ska, efter att ha antagit en delegerad akt enligt artikel 16 i denna förordning som faststÀller specifika mÀrkningskrav, och i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012, i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra hÀnvisningar till de harmoniserade standarder som uppfyller relevanta krav pÄ mÀtning och berÀkning i den delegerade akten.

2.Om sÄdana harmoniserade standarder tillÀmpas vid bedömningen av en produkts överensstÀmmelse ska modellen presumeras överensstÀmma med relevanta krav pÄ mÀtning och berÀkning i den delegerade akten.

3.Syftet med harmoniserade standarder ska vara att i möjligaste mÄn simulera verkliga anvÀndningsförhÄllanden, samtidigt som en standardiserad provningsmetod bibehÄlls. Provningsmetoderna ska dessutom beakta de tillkommande kostnaderna för nÀringslivet och för smÄ och medelstora företag.

4.De mÀtnings- och berÀkningsmetoder som ingÄr i de harmoniserade standarderna ska vara tillförlitliga, exakta och reproducerbara samt anpassade till kraven i artikel 3.4 och 3.5.

(1) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om sÀkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41). (2) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2017/46 av den 10 januari 2017 om sÀkerheten i Europeiska kommissionens kommunikations-

och informationssystem (EUT L 6, 11.1.2017, s. 40.).

54

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/17
SV
       

Artikel 14

SamrÄdsforum

1. Kommissionen ska vid sin verksamhet enligt denna förordning sÀkerstÀlla, för varje delegerad akt som antas enligt artikel 16 och varje genomförandeakt som antas enligt artikel 12.12 i denna förordning, ett vÀlavvÀgt deltagande av företrÀdare för medlemsstaterna och av intresserade parter som berörs av produktgruppen i frÄga, sÄsom nÀringslivet, inbegripet smÄ och medelstora företag och hantverksföretag, fackföreningar, ÄterförsÀljare, detaljhandlare, importörer, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer. Kommissionen ska för detta ÀndamÄl inrÀtta ett samrÄdsforum, dÀr dessa parter ska mötas. SamrÄdsforumet ska kombineras med det samrÄdsforum som avses i artikel 18 i direktiv 2009/125/EG.

2. Om lÀmpligt ska kommissionen vid förberedelsen av delegerade akter testa utformningen av och innehÄllet i etiketterna för specifika produktgrupper pÄ representativa grupper av kunder i unionen för att sÀkerstÀlla att de verkligen förstÄr etiketterna.

Artikel 15

Arbetsplan

Kommissionen ska efter samrÄd med det samrÄdsforum som avses i artikel 14 upprÀtta en lÄngsiktig arbetsplan, vilken ska göras allmÀnt tillgÀnglig. Arbetsplanen ska innehÄlla en vÀgledande förteckning över de produktgrupper som betraktas som prioriterade för antagande av delegerade akter. Arbetsplanen ska ocksÄ innehÄlla planer för revidering och skalrevidering av etiketter för produktgrupper i enlighet med artikel 11.4 och 11.5, med undantag av skalrevidering av etiketter som var i kraft den 1 augusti 2017, för vilka skalrevidering föreskrivs i artikel 11 i denna förordning.

Kommissionen ska regelbundet uppdatera arbetsplanen efter samrÄd med samrÄdsforumet. Arbetsplanen kan kombineras med den arbetsplan som krÀvs enligt artikel 16 i direktiv 2009/125/EG och ska ses över vart tredje Är.

Kommissionen ska varje Är informera Europaparlamentet och rÄdet om framsteg med genomförandet av arbetsplanen.

Artikel 16

Delegerade akter

1.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att komplettera denna förordning genom att faststÀlla nÀrmare krav för etiketter för specifika produktgrupper.

2.De delegerade akter som avses i punkt 1 ska ange produktgrupper som uppfyller följande kriterier:

a)Produktgruppen ska, enligt de mest aktuella sifferuppgifter som finns tillgÀngliga och med beaktande av de kvantiteter som slÀpps ut pÄ unionsmarknaden, ha betydande potential nÀr det gÀller att spara energi och i relevanta fall andra resurser.

b) Inom produktgruppen ska de relevanta prestandanivÄerna för modeller med likvÀrdig funktion skilja sig Ät i betydande grad.

c)Det fÄr inte finnas nÄgon betydande negativ inverkan pÄ produktgruppens prisnivÄ och livscykelkostnader.

d)Införandet av energimÀrkningskrav för en produktgrupp fÄr inte ha nÄgon betydande negativ inverkan pÄ produktens funktion under anvÀndning.

3.Delegerade akter avseende specifika produktgrupper ska sÀrskilt ange följande:

a)Definitionen av den specifika produktgrupp som omfattas av definitionen av energirelaterad produkt i artikel 2.1 som ska omfattas av de nÀrmare mÀrkningskraven.

55

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/18   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

b)Etikettens utformning och innehÄll, inbegripet en skala frÄn A till G som visar energianvÀndningen, som sÄ lÄngt det Àr möjligt ska vara enhetligt utformad för de olika produktgrupperna och under alla omstÀndigheter ska vara tydlig och lÀsbar. Stegen A till G i klassificeringen ska motsvaras av betydande energi- och kostnadsbesparingar samt lÀmplig produktdifferentiering ur kundens synvinkel. DÀr ska ocksÄ anges hur stegen A till G i klassificeringen, och i tillÀmpliga fall energianvÀndningen, ska anges pÄ en framtrÀdande plats pÄ etiketten.

c)Om sÄ Àr lÀmpligt, anvÀndningen av andra resurser samt kompletterande information om produkten, varvid etiketten ska framhÀva produktens energieffektivitet. Kompletterande information ska vara entydig och fÄr inte totalt sett göra att etiketten framstÄr som mindre tydlig och ÀndamÄlsenlig för kunderna. Den ska bygga pÄ uppgifter om fysiska produktegenskaper som kan mÀtas och kontrolleras av marknadskontrollmyndigheterna.

d)Om sÄ Àr lÀmpligt, en hÀnvisning pÄ etiketten som gör det möjligt för kunderna att avgöra vilka produkter som Àr energismarta, dvs. automatiskt kan Àndra och optimera sina förbrukningsmönster till följd av externa impulser (sÄsom signaler frÄn eller via ett centralt hemenergihanteringssystem, prissignaler, signaler avseende direkt kontroll, lokala mÀtningar) eller som kan tillhandahÄlla andra tjÀnster som ökar energieffektiviteten och spridningen av förnybar energi, med mÄlsÀttningen att förbÀttra energianvÀndningens miljöeffekter i hela energisystemet.

e)PÄ vilka platser etiketten ska visas, till exempel fÀst pÄ produktenheten dÀr den inte tar skada av detta, tryckt pÄ förpackningen, tillhandahÄllen i elektroniskt format eller visad pÄ internet, med beaktande av kraven i artikel 3.1 och följderna för kunder, leverantörer och ÄterförsÀljare.

f)Om sÄ Àr lÀmpligt, elektroniska produktmÀrkningsmetoder.

g)Hur etiketten och produktinformationsbladet ska tillhandahÄllas vid distansförsÀljning.

h)Kraven pÄ produktinformationsbladets och den tekniska dokumentationens innehÄll och i lÀmpliga fall, format och

andra detaljer, inbegripet uppgift om möjligheten att föra in produktinformationsbladets parametrar i databasen i enlighet med artikel 3.1.

i)De kontrolltoleranser som medlemsstaterna ska anvÀnda nÀr de kontrollerar överensstÀmmelse med kraven.

j)Hur uppgift om energiklassen och den skala av effektivitetsklasser som finns tillgÀngliga pÄ etiketten ska inkluderas i visuella annonser och tekniskt reklammaterial, inbegripet lÀsbarhet och synlighet.

k)Vilka mÀt- och berÀkningsmetoder enligt artikel 13 som ska anvÀndas för att faststÀlla vilka uppgifter som ska anges pÄ etiketten och i produktinformationsbladet, inbegripet definitionen av energieffektivitetsindex (EEI) eller likvÀrdig parameter.

l)Huruvida det för större apparater krÀvs en högre grad av energieffektivitet för att uppnÄ en viss energiklass.

m)Formen för eventuella ytterligare hÀnvisningar pÄ etiketten som gör det möjligt för kunderna att pÄ elektronisk vÀg fÄ mer detaljerad information om produktprestandan som anges i informationsbladet. SÄdana hÀnvisningar kan göras i form av en adress till en webbplats, en dynamisk quick response-kod (QR-kod), en lÀnk pÄ etiketter som visas pÄ internet eller pÄ nÄgot annat ÀndamÄlsenligt och konsumentorienterat sÀtt.

n)Hur energiklasser som beskriver produktens energianvÀndning under anvÀndning i lÀmpliga fall bör visas pÄ produktens interaktiva skÀrm.

o)Datum för utvÀrdering och eventuell senare revidering av den delegerade akten.

p)Om sÄ Àr lÀmpligt, skillnader i energiprestanda i olika klimatzoner.

q)NÀr det gÀller kravet i artikel 4.6 pÄ att behÄlla information i databasens efterlevnadsdel, en lagringstid som Àr kortare Àn 15 Är, om lÀmpligt anpassad till produktens genomsnittliga livslÀngd.

4.Kommissionen ska anta en separat delegerad akt för varje specifik produktgrupp. NÀr kommissionen beslutar om tidsplanen för antagandet av den delegerade akten för en specifik produktgrupp fÄr den inte skjuta upp antagandet av skÀl som rör antagandet av en delegerad akt för en annan specifik produktgrupp sÄvida detta inte Àr motiverat av exceptionella omstÀndigheter.

5.Kommissionen ska ha ett uppdaterat register över alla relevanta delegerade akter och över ÄtgÀrder som utvecklar direktiv 2009/125/EG, inklusive fullstÀndiga hÀnvisningar till alla relevanta harmoniserade standarder.

56

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/19
SV
       

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehÄll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11.4, 11.5 och 16 ska ges till kommissionen för en period pÄ sex Är frÄn och med den 1 augusti 2017. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio mÄnader före utgÄngen av perioden pÄ sex Är. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlÀngas med perioder av samma lÀngd, sÄvida inte Europaparlamentet eller rÄdet motsÀtter sig en sÄdan förlÀngning senast tre mÄnader före utgÄngen av perioden i frÄga.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 11.4, 11.5 och 16 fÄr nÀr som helst Äterkallas av Europapar­ lamentet eller rÄdet. Ett beslut om Äterkallelse innebÀr att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gÀlla. Beslutet fÄr verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det pÄverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trÀtt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samrÄda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bÀttre lagstiftning. SamrÄdet med medlemsstaternas experter ska Àga rum efter samrÄdet enligt artikel 14.

5.SÄ snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rÄdet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 11.4, 11.5 och 16 ska trÀda i kraft endast om varken Europapar­ lamentet eller rÄdet har gjort invÀndningar mot den delegerade akten inom en period pÄ tvÄ mÄnader frÄn den dag dÄ akten delgavs Europaparlamentet och rÄdet, eller om bÄde Europaparlamentet och rÄdet, före utgÄngen av den perioden, har underrÀttat kommissionen om att de inte kommer att invÀnda. Denna period ska förlÀngas med tvÄ mÄnader pÄ Europaparlamentets eller rÄdets initiativ.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska bitrÀdas av den kommitté som inrÀttats genom artikel 19 i direktiv 2009/125/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.NÀr det hÀnvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillÀmpas.

Artikel 19

UtvÀrdering och rapportering

Senast den 2 augusti 2025 ska kommissionen utvÀrdera tillÀmpningen av denna förordning och överlÀmna en rapport till Europaparlamentet och rÄdet. Rapporten ska utvÀrdera i vilken mÄn denna förordning och de delegerade akter och genomförandeakter som antas enligt denna förordning har gett kunderna möjlighet att vÀlja effektivare produkter, med beaktande av dess inverkan pÄ företagen, energianvÀndningen, vÀxthusgasutslÀppen, marknadskontrollen och kostnaderna för att upprÀtta och underhÄlla databasen.

Artikel 20

UpphÀvande och övergÄngsbestÀmmelser

1.Direktiv 2010/30/EU ska upphöra att gÀlla med verkan frÄn och med den 1 augusti 2017.

2.HÀnvisningar till det upphÀvda direktivet ska anses som hÀnvisningar till den hÀr förordningen och lÀsas i enlighet med jÀmförelsetabellen i bilaga II.

57

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/20   Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
SV
       

3. NÀr det gÀller modeller av vilka enheter slÀpptes ut pÄ marknaden eller togs i bruk i enlighet med direktiv 2010/30/EU före den 1 augusti 2017 ska leverantörerna, under en period som löper ut fem Är efter det att den sista enheten tillverkades, göra en elektronisk version av den tekniska dokumentationen tillgÀnglig för granskning inom tio dagar frÄn mottagandet av en begÀran frÄn marknadskontrollmyndigheterna eller kommissionen.

4. Delegerade akter antagna enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU och direktiv 96/60/EG ska fortsÀtta att vara i kraft till dess att de upphÀvs genom en delegerad akt som antas i enlighet med artikel 16 i denna förordning och omfattar den relevanta produktgruppen.

Skyldigheter enligt denna förordning ska tillÀmpas i frÄga om produktgrupper som omfattas av delegerade akter antagna enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU och av direktiv 96/60/EG.

5. NĂ€r kommissionen antar delegerade akter enligt artikel 16 i denna förordning fĂ„r den energieffektivitetsklassi­ ficering som faststĂ€llts genom direktiv 2010/30/EU – med avseende pĂ„ produktgrupper som redan omfattas av delegerade akter antagna enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU eller av direktiv 96/60/EG – genom undantag frĂ„n artikel 16.3 b i denna förordning fortsĂ€tta att vara tillĂ€mplig fram till det datum dĂ„ de delegerade akter som inför skalreviderade etiketter enligt artikel 11 i denna förordning blir tillĂ€mpliga.

Artikel 21

IkrafttrÀdande och tillÀmpning

Denna förordning trÀder i kraft den fjÀrde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillÀmpas frÄn och med den 1 augusti 2017.

Genom undantag frÄn andra stycket ska artikel 4 om leverantörers skyldigheter betrÀffande produktdatabasen tillÀmpas frÄn och med den 1 januari 2019.

Denna förordning Àr till alla delar bindande och direkt tillÀmplig i alla medlemsstater.

UtfĂ€rdad i Strasbourg den 4 juli 2017.    
PĂ„ Europaparlamentets vĂ€gnar   PĂ„ rĂ„dets vĂ€gnar
A. TAJANI   M. MAASIKAS
Ordförande   Ordförande
     

58

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

28.7.2017   Europeiska unionens officiella tidning L 198/21
SV
       

BILAGA I

INFORMATION SOM SKA FÖRAS IN I PRODUKTDATABASEN OCH FUNKTIONELLA KRITERIER FÖR

DATABASENS OFFENTLIGA DEL

1.Leverantören ska föra in följande information i databasens offentliga del:

a)Leverantörens namn eller varumÀrke, adress, kontaktuppgifter och annan rÀttslig identifiering.

b)Modellbeteckning.

c)Etiketten i elektroniskt format.

d)Energieffektivitetsklass(er) och andra parametrar pÄ etiketten.

e)Produktinformationsbladets parametrar i elektroniskt format.

2.Kommissionen ska föra in följande information pÄ onlineportalen:

a)Kontaktuppgifter för medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter.

b)Arbetsplanen i enlighet med artikel 15.

c)SamrÄdsforumets protokoll.

d)Ett register över delegerade akter och genomförandeakter, övergÄngsmetoder för mÀtning och berÀkning samt tillÀmpliga harmoniserade standarder.

3.Leverantören ska föra in följande information i databasens efterlevnadsdel:

a)Modellbeteckning för alla likvÀrdiga modeller som redan slÀppts ut pÄ marknaden.

b)Den tekniska dokumentation som anges i artikel 12.5.

Kommissionen ska tillhandahÄlla en lÀnk till informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS), som innehÄller resultatet av medlemsstaternas kontroller av överensstÀmmelse och de provisoriska ÄtgÀrder som vidtagits.

4.Funktionella kriterier för produktdatabasens offentliga del:

a)Varje produktmodell ska kunna hÀmtas som en enskild post.

b)Den ska generera en enda synlig fil för varje modells energietikett vilken kan laddas ned och skrivas ut, samt det fullstÀndiga produktinformationsbladet pÄ alla unionens officiella sprÄk.

c)Informationen ska vara maskinlÀsbar, sorterbar och sökbar och följa öppna standarder, sÄ att tredje part kan anvÀnda den, kostnadsfritt.

d)En internetbaserad helpdesk eller kontaktpunkt för leverantörer ska inrÀttas och underhÄllas och en tydlig hÀnvisning till den ska finnas pÄ portalen.

59

Prop. 2017/18:227

Bilaga 1

L 198/22       Europeiska unionens officiella tidning 28.7.2017
  SV
                 
          BILAGA II    
          JÄMFÖRELSETABELL    
                 
        Direktiv 2010/30/EU   Denna förordning    
                 
  Artikel 1.1       Artikel 1.1    
Artikel 1.2       —    
Artikel 1.3 a och b   Artikel 1.2 a och b    
Artikel 1.3 c       —    
Artikel 2       Artikel 2    
Artikel 2 a       Artikel 2.1    
Artikel 2 b       Artikel 2.22    
Artikel 2 c       —    
Artikel 2 d       —    
Artikel 2 e       —    
Artikel 2 f       —    
Artikel 2 g       Artikel 2.13    
Artikel 2 h       Artikel 2.14    
Artikel 2 i       Artikel 2.8    
Artikel 2 j       Artikel 2.9    
Artikel 2 k       —    
Artikel 3       Artikel 7    
Artikel 3.1 a       Artikel 7.3    
Artikel 3.1 b       Artikel 6 c    
Artikel 3.1 c       Artikel 7.3    
Artikel 3.1 d       Artikel 8.2    
Artikel 3.2       Artiklarna 6 b och 9    
Artikel 3.3       Artikel 8.1    
Artikel 3.4       —    
Artikel 4 a       Artikel 5    
Artikel 4 b       —    
Artikel 4 c       Artikel 6 a    
Artikel 4 d       Artikel 6 a    
Artikel 5       Artiklarna 3.1 och 6    
Artikel 5 a       Artikel 3.1    
Artikel 5 b i, ii, iii och iv   Artikel 4.6 och bilaga I    
Artikel 5 c       Artikel 4.6    
Artikel 5 d       Artikel 3.1    
Artikel 5 d andra stycket   Artikel 3.1    
Artikel 5 e       Artikel 3.1    
Artikel 5 f       —    
Artikel 5 g       Artikel 3.1    
Artikel 5 h       —    
Artikel 6       Artiklarna 5.1 och 6    
Artikel 6 a       Artikel 5.1 a    
Artikel 6 b       Artikel 5.1 a    
                 

60

              Prop. 2017/18:227
              Bilaga 1
28.7.2017       Europeiska unionens officiella tidning L 198/23
  SV
                   
                   
        Direktiv 2010/30/EU     Denna förordning
                   
  Artikel 7       Artikel 16.3 e och g      
  Artikel 8.1       Artikel 7.1      
  Artikel 8.2       —      
  Artikel 9.3       Artikel 7.2      
  Artikel 9.4       —      
  Artikel 10.1       Artikel 16      
  Artikel 10.1 andra stycket   Artikel 16.2      
  Artikel 10.1 tredje stycket   —      
  Artikel 10.1 fjĂ€rde stycket   Artikel 16.3 c      
  Artikel 10.2 a   Artikel 16.2 a      
  Artikel 10.2 b   Artikel 16.2 b      
  Artikel 10.2 c       —      
  Artikel 10.3 a   —      
  Artikel 10.3 b   —      
  Artikel 10.3 c       Artikel 14      
  Artikel 10.3 d   —      
  Artikel 10.4 a   Artikel 16.3 a      
  Artikel 10.4 b   Artikel 16.3 k      
  Artikel 10.4 c       Artikel 16.3 h      
  Artikel 10.4 d   Artikel 16.3 b      
  Artikel 10.4 d andra stycket   —      
  Artikel 10.4 d tredje stycket   Artikel 16.3 b      
  Artikel 10.4 d fjĂ€rde stycket   Artikel 11.3      
  Artikel 10.4 d femte stycket   Artikel 11      
  Artikel 10.4 e       Artikel 16.3 e      
  Artikel 10.4 f       Artikel 16.3 h      
  Artikel 10.4 g   Artikel 16.3 j      
  Artikel 10.4 h   Artikel 11.3      
  Artikel 10.4 i       Artikel 16.3 i      
  Artikel 10.4 j       Artikel 16.3 o      
  Artikel 11.1       Artikel 17.2      
  Artikel 11.2       Artikel 17.5      
  Artikel 11.3       Artikel 17.1      
  Artikel 12.1       Artikel 17.3      
  Artikel 12.2       —      
  Artikel 12.3       Artikel 17.3      
  Artikel 13       Artikel 17.6      
  Artikel 14       Artikel 19      
  Artikel 15       Artikel 7.4      
  Artikel 16       —      
  Artikel 17       Artikel 20      
  Artikel 18       Artikel 21      
  Artikel 19       Artikel 21      
  Bilaga I       —      
  —       Bilaga I      
  Bilaga II       Bilaga II      
                   

61

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 1

Detta dokument Àr endast avsett som dokumentationshjÀlpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehÄllet

â–șB EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009

om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet och andra vÀsentliga parametrar

(Text av betydelse för EES)

(EUT L 342, 22.12.2009, s. 46)

Ändrad genom:      
      Officiella tidningen
    nr sida datum
â–șM1 Kommissionens förordning (EU) nr 228/2011 av den 7 mars 2011 L 62 1 9.3.2011

62

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 2

â–ŒB

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING EG nr 1222/2009

av den 25 november 2009

om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet och andra vÀsentliga parametrar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN­

TAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprÀttandet av Europeiska gemenska­ pen, sÀrskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skÀl:

(1)HÄllbara transporter Àr en av gemenskapens stora utmaningar mot bakgrund av klimatförÀndringarna och behovet av att frÀmja Eu­ ropas konkurrenskraft, sÄsom betonas i kommissionens medde­ lande av den 8 juli 2008 om grönare transporter.

(2)I kommissionens meddelande av den 19 oktober 2006 med titeln

Handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga möjligheterna framhölls att det Àr möjligt att minska den totala energiförbruk­ ningen med 20 % fram till 2020 genom ett antal mÄlinriktade ÄtgÀrder, inbegripet mÀrkning av dÀck.

(3)I kommissionens meddelande av den 7 februari 2007 med titeln

Resultat av översynen av gemenskapens strategi för att minska koldioxidutslÀppen frÄn personbilar och lÀtta nyttofordon, fram­ hölls att det Àr möjligt att minska koldioxidutslÀppen genom kom­ pletterande ÄtgÀrder för de komponenter i bilarna som har störst inverkan pÄ drivmedelsförbrukningen, som exempelvis dÀcken.

(4)DĂ€cken stĂ„r för 20–30 % av fordonens drivmedelsförbrukning, framför allt pĂ„ grund av deras rullmotstĂ„nd. Detta betyder att minskat rullmotstĂ„nd kan bidra avsevĂ€rt till energieffektivare vĂ€g­ transporter och dĂ€rmed till minskade utslĂ€pp.

(1) EUT C 288, 22.9.2009, s. 81.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (Ànnu ej offentliggjort i EUT), rÄdets gemensamma stÄndpunkt av den 20 november 2009 (Ànnu ej offentlig­ gjord i EUT) och Europaparlamentets stÄndpunkt av den 24 november 2009 (Ànnu ej offentliggjord i EUT).

63

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 3

â–ŒB

(5)DÀck kÀnnetecknas av ett antal parametrar som hör ihop med varandra. Om en enskild parameter som rullmotstÄndet förbÀttras, kan det ha en negativ inverkan pÄ andra parametrar som vÀg­ greppet pÄ vÄtt underlag och ett förbÀttrande av vÀggreppet pÄ vÄtt underlag ha en negativ inverkan pÄ det externa dÀck- och vÀgbanebullret. DÀcktillverkarna bör uppmuntras att optimera alla parametrar, utöver redan uppnÄdda standarder.

(6)Drivmedelseffektiva dÀck Àr kostnadseffektiva eftersom den mins­ kade drivmedelsförbrukningen mer Àn vÀl kompenserar dessa dÀcks högre inköpspris pÄ grund av högre produktionskostnader.

(7)I Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkÀnnande av allmÀn sÀkerhet hos motorfordon och deras slÀpvagnar samt av de system, kom­

ponenter och separata tekniska enheter som Àr avsedda för dem (1) faststÀlls minimikrav för rullmotstÄnd för dÀck. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att minska energiförlusterna pÄ grund av dÀckens rullmotstÄnd betydligt mer Àn dessa minimi­ krav. För att minska vÀgtrafikens miljöeffekter bör det dÀrför faststÀllas bestÀmmelser som uppmuntrar slutanvÀndarna att köpa mer drivmedelseffektiva dÀck genom att ge harmoniserad information om den parametern.

(8)Trafikbuller Àr en betydande olÀgenhet som Àven har skadlig inverkan pÄ hÀlsan. I förordning (EG) nr 661/2009 faststÀlls mi­

nimikrav för externt dÀck- och vÀgbanebuller. Den tekniska ut­ vecklingen gör det möjligt att minska det externa dÀck- och vÀgbanebullret betydligt mer Àn enligt dessa minimikrav. För att minska trafikbullret frÄn vÀgtransporter bör det dÀrför faststÀl­ las bestÀmmelser som uppmuntrar slutanvÀndarna att köpa dÀck som ger upphov till mindre externt dÀck- och vÀgbanebuller ge­ nom att ge harmoniserad information om den parametern.

(9)TillhandahÄllandet av harmoniserad information om externt dÀck- och vÀgbanebuller skulle ocksÄ frÀmja genomförandet av ÄtgÀrder mot trafikbuller och bidra till ökad medvetenhet om vilken effekt dÀck har pÄ trafikbullret inom ramen för Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller (2).

(1) EUT L 200, 31.7.2009, s. 1. (2) EGT L 189, 18.7.2002, s. 12.

64

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 4

â–ŒB

(10)I förordning (EG) nr 661/2009 faststÀlls minimikrav för dÀck vad gÀller vÀggrepp pÄ vÄtt underlag. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att förbÀttra det externa vÀggreppet pÄ vÄtt underlag betydligt mer Àn minimikraven, och dÀrmed att förkorta broms­ strÀckorna pÄ vÄtt underlag. För att förbÀttra trafiksÀkerheten bör det dÀrför faststÀllas bestÀmmelser som uppmuntrar slutanvÀn­ darna att köpa dÀck med bÀttre vÀggrepp pÄ vÄtt underlag genom att ge harmoniserad information om den parametern.

(11)Det Àr möjligt att information om vÀggrepp pÄ vÄtt underlag inte avspeglar den primÀra prestandan hos dÀck som Àr utformade speciellt för is- och snöunderlag. Eftersom det Ànnu inte finns harmoniserade testmetoder för sÄdana dÀck, bör det finnas möj­ lighet att i ett senare stadium anpassa klassificeringen av deras vÀggrepp.

(12)Det faktum att information om dÀckparametrar tillhandahÄlls i form av en standardiserad mÀrkning kommer sannolikt att pÄ­ verka slutanvÀndarnas inköpsbeslut pÄ ett sÀtt som gagnar sÀk­ rare, tystare och mer drivmedelseffektiva dÀck. Detta kommer i sin tur förmodligen att stimulera dÀcktillverkarna att optimera dessa dÀckparametrar, vilket skulle bana vÀgen för mer hÄllbar konsumtion och produktion.

(13)Förekomsten av en mÄngfald olika bestÀmmelser om mÀrkning av dÀck i olika medlemsstater skulle upprÀtta hinder för handel inom gemenskapen och öka den administrativa bördan och testkost­ naderna för dÀcktillverkarna.

(14)ErsÀttningsdÀck utgör 78 % av dÀckmarknaden. Det Àr dÀrför lÀmpligt att informera slutanvÀndarna om parametrarna för bÄde ersÀttningsdÀck och dÀck monterade pÄ nya fordon.

(15)Behovet av mer information om dÀckens drivmedelseffektivitet och andra parametrar Àr relevant för konsumenterna, inklusive ansvariga för fordonsparker och transportföretag, som inte kan jÀmföra parametrarna för olika dÀckmÀrken pÄ ett enkelt sÀtt i avsaknad av mÀrkning och ett harmoniserat testsystem. DÀrför bör C1-, C2- och C3-dÀck omfattas av denna förordning.

(16)En energimĂ€rkning som klassificerar produkter pĂ„ en skala frĂ„n ”A” till ”G”, som mĂ€rkningen av hushĂ„llsapparater enligt rĂ„dets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om mĂ€rkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushĂ„llsappara­ ters förbrukning av energi och andra resurser (1), Ă€r vĂ€lbekant för konsumenterna och har visat sig framgĂ„ngsrik nĂ€r det gĂ€ller att frĂ€mja effektivare apparater. MĂ€rkningen avseende dĂ€cks drivme­ delseffektivitet bör utformas pĂ„ samma sĂ€tt.

(1) EGT L 297, 13.10.1992, s. 16.

65

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 5

â–ŒB

(17)En mÀrkning av dÀcken som visas pÄ försÀljningsstÀllet och i tekniskt reklammaterial bör sÀkerstÀlla att bÄde distributörer och potentiella slutanvÀndare vid den tidpunkten och pÄ den plats dÀr beslut om inköpet fattas fÄr harmoniserad information om dÀc­ kens drivmedelseffektivitet, vÀggrepp pÄ vÄtt underlag och ex­ terna dÀck- och vÀgbanebuller.

(18)En del slutanvÀndare vÀljer dÀck innan de kommer till försÀlj­ ningsstÀllet eller köper dÀck via postorder. I syfte att sÀkerstÀlla att Àven dessa slutanvÀndare kan göra ett vÀl underbyggt val pÄ grundval av harmoniserad information om dÀckens drivmedels­ effektivitet, vÀggrepp pÄ vÄtt underlag och externa dÀck- och vÀgbanebuller bör mÀrkningen ingÄ i allt tekniskt reklammaterial, inbegripet sÄdant material som tillhandahÄlls via Internet. I tek­ niskt reklammaterial ingÄr inte annonsering pÄ affischtavlor eller i tidningar, tidskrifter, radio, television och motsvarande nÀtutgÄ­ vor.

(19)Potentiella slutanvÀndare bör fÄ information som förklarar mÀrk­ ningens samtliga delar och deras betydelse. Denna information bör finnas i tekniskt reklammaterial, exempelvis pÄ leverantörer­ nas webbplatser.

(20)Information bör tillhandahÄllas i enlighet med harmoniserade test­ metoder som bör vara tillförlitliga, noggranna och reproducerbara för att slutanvÀndarna ska kunna jÀmföra olika dÀck och för att begrÀnsa tillverkarnas testkostnader.

(21)För att minska utslÀppen av vÀxthusgaser och förbÀttra vÀgtrans­ porternas sÀkerhet kan medlemsstaterna införa incitament som frÀmjar drivmedelseffektiva och sÀkrare dÀck med lÀgre externt dÀck- och vÀgbanebuller. Det Àr lÀmpligt att klassificeringar för drivmedelseffektivitet och vÀggrepp pÄ vÄtt underlag faststÀlls pÄ en miniminivÄ under vilken sÄdana incitament inte kan beviljas, för att undvika fragmentering av den inre marknaden. SÄdana incitament kan utgöra statligt stöd. Denna förordning bör inte pÄverka utgÄngen av framtida förfaranden betrÀffande statligt stöd vilka genomförs med stöd av artiklarna 87 och 88 i fördraget angÄende sÄdana incitament och bör inte omfatta beskattning och skattefrÄgor.

(22)En förutsÀttning för att syftet med dessa bestÀmmelser ska kunna uppnÄs och jÀmlika villkor sÀkerstÀllas inom gemenskapen, Àr att leverantörer och distributörer uppfyller mÀrkningskraven. Med­ lemsstaterna bör dÀrför övervaka efterlevnaden genom marknads­ övervakning och regelbundna efterhandskontroller i överensstÀm­ melse med framför allt Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter (1).

(1) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

66

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 6

â–ŒB

(23)NÀr medlemsstaterna tillÀmpar de relevanta bestÀmmelserna i denna förordning bör de avstÄ frÄn att införa genomförandeÄtgÀr­ der som medför omotiverade, byrÄkratiska och invecklade krav pÄ smÄ och medelstora företag.

(24)Leverantörer och distributörer av dÀck bör uppmuntras att före 2012 följa bestÀmmelserna i denna förordning för att öka med­ vetenheten om mÀrkningen och se till att fördelarna kan förverkli­ gas sÄ snabbt som möjligt.

(25)De ÄtgÀrder som Àr nödvÀndiga för att genomföra denna förord­ ning bör antas i enlighet med rÄdets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillÀmpas vid utövan­ det av kommissionens genomförandebefogenheter (1).

(26)Kommissionen bör sÀrskilt ges befogenhet att införa klassifice­ ringskrav för C2- och C3-dÀck nÀr det gÀller vÀggrepp pÄ vÄtt underlag, att anpassa klassificeringen av vÀggreppet för dÀck som Àr sÀrskilt utformade för is- och snöunderlag och att anpassa bilagorna, inbegripet testmetoderna och dÀrtill relaterade tillÄtna avvikelser, till den tekniska utvecklingen. Eftersom dessa ÄtgÀrder har en allmÀn rÀckvidd och avser att Àndra icke vÀsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, bland annat genom att komplettera den med nya icke-vÀsentliga delar, mÄste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kont­ roll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(27)En översyn av denna förordning bör göras för att faststÀlla slut­ anvÀndarnas förstÄelse av mÀrkningen och förordningens förmÄga att förÀndra marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.Denna förordning syftar till att göra vÀgtransporterna sÀkrare och ekonomiskt och miljömÀssigt effektivare genom att frÀmja drivmedels­ effektiva, sÀkra dÀck med lÄgt externt dÀck- och vÀgbanebuller.

2.Genom denna förordning faststÀlls en ram för tillhandahÄllande av harmoniserad information om dÀckparametrar genom mÀrkning, sÄ att slutanvÀndarna kan göra vÀlgrundade val vid köp av dÀck.

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

67

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 7

â–ŒB

Artikel 2

TillÀmpningsomrÄde

1.Denna förordning ska tillÀmpas pÄ C1-, C2- och C3-dÀck.

2.Denna förordning ska inte tillÀmpas pÄ

a)regummerade dÀck,

b)terrÀnggÄende dÀck för yrkesmÀssigt bruk,

c)dÀck som Àr konstruerade endast för montering pÄ fordon som regi­ strerats för första gÄngen före den 1 oktober 1990,

d)reservdÀck för temporÀrt bruk (T-typ),

e)dÀck avsedda för hastigheter under 80 km/tim,

f)dÀck vars nominella fÀlgdiameter inte överstiger 254 mm eller som Àr 635 mm eller större,

g)dÀck som försetts med tillÀggsutrustning för att förbÀttra friktions­ egenskaperna, som t.ex. dubbdÀck,

h)dÀck som Àr konstruerade endast för montering pÄ fordon som ute­ slutande Àr avsedda för hastighetstÀvlingar.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

1.C1-, C2- och C3-dÀck: de dÀckklasser som definieras i artikel 8 i förordning (EG) nr 661/2009,

2.reservdÀck för temporÀrt bruk (T-typ): reservdÀck för temporÀrt bruk avsedda att anvÀndas med högre tryck Àn vad som anvÀnds i standarddÀck och förstÀrkta dÀck,

3.försÀljningsstÀlle: en plats dÀr dÀck stÀlls ut eller lagras och bjuds ut för försÀljning till slutanvÀndare, inklusive bilförsÀljningslokaler nÀr dÀck som inte Àr monterade pÄ fordon bjuds ut till försÀljning till slutanvÀndare,

4.tekniskt reklammaterial: tekniska manualer, broschyrer, foldrar och kataloger (vare sig dessa Àr i tryckt eller elektronisk form eller tillgÀngliga pÄ Internet) samt webbplatser, vilka har till syfte att marknadsföra dÀck för slutanvÀndare eller distributörer och som anger dÀckens specifika tekniska parametrar,

5.teknisk dokumentation: information om dÀck (inklusive tillverkare och dÀckmÀrke), beskrivning av den dÀcktyp eller dÀckkategori som faststÀllts för deklaration av klassificering för drivmedelseffektivitet, klassificering för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag och klassificering och det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck och vÀgbanebuller, samt test­ rapporter och testernas tillförlitlighet,

68

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 8

â–ŒB

6.tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en pro­ dukt eller som lÄter konstruera eller tillverka en produkt och saluför den produkten, i eget namn eller under eget varumÀrke,

7.importör: varje fysisk eller juridisk person som Àr etablerad i ge­ menskapen och som slÀpper ut en produkt frÄn ett tredjeland pÄ gemenskapsmarknaden,

8.tillverkarens representant: varje fysisk eller juridisk person som Àr etablerad inom gemenskapen och som enligt skriftlig fullmakt frÄn tillverkaren har rÀtt att i dennes stÀlle utföra sÀrskilda uppgifter avseende dennes skyldigheter enligt denna förordning,

9.leverantör: tillverkaren, tillverkarens representant i gemenskapen eller importören,

10.distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan utom tillverkaren eller importören som tillhandahÄller ett dÀck pÄ mark­ naden,

11.tillhandahÄllande pÄ marknaden: varje leverans av en produkt för distribution eller anvÀndning pÄ gemenskapsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kost­ nadsfritt,

12.slutanvÀndare: en konsument, Àven ansvariga för fordonsparker el­ ler vÀgtransportföretag, som köper eller förvÀntas köpa ett dÀck,

13.vÀsentlig parameter: en dÀckparameter som t.ex. rullmotstÄnd, vÀg­ grepp pÄ vÄtt underlag eller externt dÀck- och vÀgbanebuller som har en betydande pÄverkan pÄ miljö, trafiksÀkerhet eller hÀlsa vid anvÀndning.

Artikel 4

DÀckleverantörernas ansvarsomrÄden

1.Leverantörerna ska se till att C1- och C2-dÀck som levereras till distributörer eller slutanvÀndare

a)förses med en dekal pÄ slitbanan som visar dÀckets klassificering för drivmedelseffektivitet enligt bilaga I, del A, klassificering och det uppmÀtta vÀrdet för dÀck- och vÀgbanebuller enligt bilaga I, del C, och, i tillÀmpliga fall, dÀckets klassificering för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag enligt bilaga I, del B, eller

b)att varje parti av ett eller flera likadana dÀck som levereras Ätföljs av ett tryckt mÀrke som visar dÀckets klassificering nÀr det gÀller driv­ medelseffektivitet enligt bilaga I, del A, klassificering och det upp­ mÀtta vÀrdet för dÀck- och vÀgbanebuller enligt bilaga I, del C och, i tillÀmpliga fall, dÀckets klassificering nÀr det gÀller vÀggrepp pÄ vÄtt underlag enligt bilaga I, del B.

2.Dekal och mÀrke enligt punkt 1 ska utformas enligt föreskrifterna i bilaga II.

69

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 9

â–ŒB

3. Leverantörerna ska ange dÀckets klassificering för drivmedels­ effektivitet, klassificering och det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller och, i tillÀmpliga fall, vÀggrepp pÄ vÄtt underlag för C1-, C2- och C3-dÀck i tekniskt reklammaterial, inbegripet pÄ deras webbplatser, enligt bilaga I, i den ordning som faststÀlls i bilaga III.

4. Leverantörerna ska göra den tekniska dokumentationen tillgÀnglig för medlemsstaternas myndigheter pÄ begÀran, för en period som löper ut fem Är efter det att det sista dÀcket av en viss dÀcktyp har kommit ut pÄ marknaden. Den tekniska dokumentationen ska vara sÄ detaljerad att myndigheterna kan kontrollera tillförlitligheten för informationen pÄ mÀrkningen nÀr det gÀller drivmedelseffektivitet, vÀggrepp pÄ vÄtt un­ derlag och externt dÀck- och vÀgbanebuller.

Artikel 5

DÀckdistributörernas ansvarsomrÄden

1.Distributörerna ska se till att

a)dÀcken pÄ försÀljningsstÀllet Àr försedda med den dekal som tillhan­ dahÄlls av leverantörerna i enlighet med artikel 4.1 a och att dekalen Àr fÀst pÄ vÀl synlig plats, eller att

b)det mÀrke som anges i artikel 4.1 b Àr tydligt utstÀllt och kan ses av slutanvÀndaren pÄ försÀljningsstÀllet, i omedelbar nÀrhet av dÀcket, före försÀljningen av dÀcket.

2.I de fall dÄ dÀck som bjuds ut till försÀljning inte förvaras sÄ att slutanvÀndarna kan se dem, ska distributörerna ge slutanvÀndaren infor­ mation om dessa dÀcks klassificering vad gÀller drivmedelseffektivitet och vÀggrepp pÄ vÄtt underlag samt klassificering och det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller.

3.För C1-, C2- och C3-dÀck ska distributörerna ange klassificering för drivmedelseffektivitet, det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller och, i tillÀmpliga fall, klassificering för vÀggrepp vid vÄtt vÀglag enligt bilaga I pÄ eller tillsammans med de fakturor som slutanvÀndarna fÄr vid inköp av dÀck.

Artikel 6

Fordonsleverantörernas och fordonsdistributörernas ansvarsomrÄden

NÀr slutanvÀndare pÄ försÀljningsstÀllet erbjuds att vÀlja mellan olika dÀck för montering pÄ ett nytt fordon som fordonsleverantörer och - distributörer sÀljer, ska dessa före försÀljningen tillhandahÄlla slutanvÀn­ darna information, för vart och ett av de dÀck som erbjuds, om klas­ sificeringen för drivmedelseffektivitet, klassificering och det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller samt, i tillÀmpliga fall dÀc­ kets klassificering för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag i frÄga om C1-dÀck, C2- och C3-dÀck i enlighet med bilaga I och i den ordning som fast­ stÀlls i bilaga III. Denna information ska Ätminstone ingÄ i Ätminstone det elektroniska tekniska reklammaterialet.

70

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 10

â–ŒB

Artikel 7

Harmoniserade testmetoder

Den information som ska tillhandahÄllas enligt artiklarna 4, 5 och 6 om dÀckens klassificering för drivmedelseffektivitet, klassificering och det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller och klassificering för vÀggrepp vid vÄtt vÀglag ska tas fram genom tillÀmpning av de harmoniserade testmetoder som anges i bilaga I.

Artikel 8

Kontrollförfarande

Medlemsstaterna ska bedöma överensstÀmmelsen för de deklarerade klassificeringarna nÀr det gÀller drivmedelseffektivitet och vÀggrepp pÄ vÄtt underlag, i den mening som avses i bilaga I delarna A och B, och deklarerad klassificering och det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller i den mening som avses i bilaga I del C i enlighet med förfarandet i bilaga IV.

Artikel 9

Inre marknaden

1.NÀr kraven i denna förordning uppfylls ska medlemsstaterna var­ ken förbjuda eller begrÀnsa tillhandahÄllandet av dÀck som avses i artikel 2 pÄ marknaden pÄ grundval av produktinformation.

2.Medlemsstaterna ska anse att mÀrkning och produktinformation uppfyller denna förordning om det inte finns bevis pÄ motsatsen. De fÄr krÀva att leverantörer tillhandahÄller teknisk dokumentation i enlig­ het med artikel 4.4, sÄ att de kan bedöma tillförlitligheten hos deklare­ rade vÀrden och klasser.

Artikel 10

Incitament

Medlemsstaterna ska inte tillhandahÄlla nÄgra incitament som omfattar dÀck med en lÀgre klassificering Àn klass C avseende drivmedelseffek­ tivitet eller vÀggrepp pÄ vÄtt underlag, i den mening som avses i bilaga I, del A respektive del B. Beskattning och skatteÄtgÀrder utgör inte incitament i den mening som avses i denna förordning.

Artikel 11

Ändringar och anpassning till den tekniska utvecklingen

Följande ÄtgÀrder, som avser att Àndra icke vÀsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 13.2:

a)Införande av informationskrav som avser kategorisering avseende vÀggrepp pÄ vÄtt underlag för C2- och C3-dÀck, under förutsÀttning att lÀmpliga harmoniserade testmetoder finns tillgÀngliga.

71

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 11

â–ŒB

b)Anpassning, i tillÀmpliga fall, av vÀggreppsklassen till de tekniska egenskaperna hos dÀck som i huvudsak Àr utformade för att ge bÀttre prestanda pÄ is- och/eller snöunderlag Àn ett normalt dÀck i frÄga om förmÄgan att starta, behÄlla eller hejda fordonsrörelse.

c)Anpassning av bilagorna I–IV till den tekniska utvecklingen.

Artikel 12

Efterlevnad

I enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 ska medlemsstaterna sÀker­ stÀlla att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kont­ rollerar överensstÀmmelsen med artiklarna 4, 5 och 6 i den hÀr förord­ ningen.

Artikel 13

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska bitrÀdas av en kommitté.

2.NĂ€r det hĂ€nvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillĂ€mpas, med beaktande av bestĂ€mmel­ serna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 14

Översyn

1.Kommissionen ska bedöma om det behövs en översyn av denna förordning, med beaktande av bland annat

a)hur effektiv mÀrkningen Àr nÀr det gÀller slutanvÀndarnas medveten­ het, sÀrskilt om bestÀmmelserna i artikel 4.1 b Àr lika effektiva som bestÀmmelserna i artikel 4.1 a nÀr det gÀller att bidra till syftena med denna förordning,

b)huruvida mÀrkningssystemet bör utökas till att omfatta regummerade dÀck,

c)huruvida nya dÀckparametrar, som körstrÀcka, bör införas, och

d)den information om dÀckparametrar som fordonsleverantörerna och fordonsdistributörerna tillhandahÄller slutanvÀndare.

2.Kommission ska lÀgga fram resultatet av bedömningen för Euro­ paparlamentet och rÄdet senast den 1 mars 2016 och, i lÀmpliga fall, lÀgga fram förslag för Europaparlamentet och rÄdet.

Artikel 15

ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelse

Artiklarna 4 och 5 ska inte tillÀmpas pÄ dÀck som tillverkas före den 1 juli 2012.

72

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 12

â–ŒB

Artikel 16

IkrafttrÀdande

Denna förordning trÀder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillÀmpas frÄn och med den 1 november 2012.

Denna förordning Àr till alla delar bindande och direkt tillÀmplig i alla medlemsstater.

73

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 13

â–ŒB

BILAGA I

KLASSIFICERING AV DÄCKPARAMETRAR

Del A: Drivmedelseffektivitet, klassificering

Drivmedelseffektiviteten ska faststĂ€llas pĂ„ grundval av rullmotstĂ„ndskoefficienten (RRC) enligt den skala frĂ„n ”A” till ”G” som anges nedan, och mĂ€tas i enlighet med Föreskrifter nr 117 frĂ„n Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) och dess efterföljande Ă€ndringar.

Om dÀcktypen Àr godkÀnd för mer Àn en dÀckklass (t.ex. C1 och C2) ska man för att faststÀlla drivmedelseffektiviteten för denna dÀcktyp anvÀnda den klassifice­ ringsskala som tillÀmpas pÄ den högsta dÀckklassen (t.ex. C2, inte C1).

    C1-dĂ€ck   C2-dĂ€ck   C3-dĂ€ck
                   
  RRC i kg/t Energieffektivitets­   RRC i kg/t Energieffektivitets­   RRC i kg/t Energieffektivitets­
  klass   klass   klass
             
             
RRC ≀ 6,5   A RRC ≀ 5,5 A RRC ≀ 4,0 A
6,6 ≀ RRC ≀ 7,7 B 5,6 ≀ RRC ≀ 6,7 B 4,1 ≀ RRC ≀ 5,0 B
7,8 ≀ RRC ≀ 9,0 C 6,8 ≀ RRC ≀ 8,0 C 5,1 ≀ RRC ≀ 6,0 C
Tomt   D Tomt D 6,1 ≀ RRC ≀ 7,0 D
9,1 ≀ RRC ≀ 10,5 E 8,1 ≀ RRC ≀ 9,2 E 7,1 ≀ RRC ≀ 8,0 E
10,6 ≀ RRC F 9,3 ≀ RRC F RRC ≄ 8,1 F
≀ 12,0     ≀ 10,5        
RRC ≄ 12,1 G RRC ≄ 10,6 G Tomt G
                   

Del B: Klasser avseende vÀggrepp i vÄtt vÀglag

â–ŒM1

Klassen avseende vĂ€ggrepp pĂ„ vĂ„tt underlag för C1-dĂ€ck ska faststĂ€llas pĂ„ grund­ val av indexet för vĂ€ggrepp pĂ„ vĂ„tt underlag (G) enligt den skala frĂ„n ”A” till ”G” som anges i tabellen nedan och mĂ€tas i enlighet med bilaga V.

â–ŒB

  G Klass – vĂ€ggrepp pĂ„ vĂ„tt underlag
     
1,55 ≀ G A
1,40 ≀ G ≀ 1,54 B
1,25 ≀ G ≀ 1,39 C
Tomt   D
1,10 ≀ G ≀ 1,24 E
G ≀ 1,09 F
Tomt   G
     

74

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 14

â–ŒB

Del C: Klass och det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller

Det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller (N) ska berÀknas i decibel och mÀtas i enlighet med Föreskrifter nr 117 frÄn FN/ECE och dess efterföljande Àndringar.

Klass i frÄga om externt dÀck- och vÀgbanebuller ska faststÀllas med utgÄngspunkt i de grÀnsvÀrden (LV) som anges i bilaga II, del C, till förordning (EG) nr 661/2009 i enlighet med följande.

N uttryckt i dB Klass i frÄga om externt dÀck- och vÀgbanebuller

N ≀ LV – 3

LV – 3 < N ≀ LV

N > LV

75

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 15

â–ŒB

BILAGA II

MÄRKNINGENS UTFORMNING

1.MĂ€rkets format

1.1Det mÀrke som avses i artiklarna 4.1 och 5.1 ska vara utformat i enlighet med illustrationen nedan:

76

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 16

â–ŒB

1.2Nedan tillhandahÄlls specifikationer för mÀrket:

1.3MÀrket ska vara minst 75 mm brett och 110 mm högt. Om mÀrket trycks upp i ett större format mÄste det ha samma proportioner som specifikatio­ nerna ovan.

1.4MÀrket ska uppfylla följande krav:

a)FĂ€rgerna ska vara CMYK – cyan, magenta, gult och svart – och anges i följande exempel: 00–70-X-00: 0 % cyan, 70 % magenta, 100 % gul, 0 % svart.

b)De nummer som anges nedan avser siffrorna i punkt 1.2:

Drivmedelseffektivitet

Piktogram enligt förlaga: bredd: 19,5 mm, höjd: 18,5 mm – Linjen i piktogrammets ram: 3,5 pt, bredd: 26 mm, höjd: 23 mm – Ram runt klassificeringen: linje: 1 pt – Ramens Ă€ndar: linje: 3,5 pt, bredd: 36 mm – FĂ€rg: X-10-00-05.

VÀggrepp pÄ vÄtt underlag

Piktogram enligt förlaga: bredd: 19 mm, höjd: 19 mm – Pikto­ grammets ram: linje: 3,5 pt, bredd: 26 mm, höjd: 23 mm – Ram runt klassificeringen: linje: 1 pt – Ramens Ă€ndar: linje: 3,5 pt, bredd: 26 mm – FĂ€rg: X-10-00-05.

77

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 17

â–ŒB

Externt dÀck- och vÀgbanebuller

Piktogram enligt förlaga: bredd: 14 mm, höjd: 15 mm – Pikto­ grammets ram: linje: 3,5 pt, bredd: 26 mm, höjd: 24 mm – Ram runt vĂ€rdet: linje: 1 pt – Ramens Ă€ndar: linje: 3,5 pt, höjd: 24 mm – FĂ€rg: X-10-00-05.

Kant runt mĂ€rkningen: linje: 1,5 pt – FĂ€rg: X-10–00–05.

Skala frĂ„n”A”till”G”

Pilar: höjd: 4,75 mm, mellanrum: 0,75 mm, svart streck: 0,5 pt – fĂ€rg:

—A: X-00-X-00.

—B: 70–00-X-00.

—C: 30–00-X-00.

—D: 00–00-X-00.

—E: 00–30-X-00.

—F: 00–70-X-00.

—G: 00-X-X-00.

Text: Helvetica fetstil 12 pt, 100 % vit, svart kontur: 0,5 pt.

Klassificering

Pil: bredd: 16 mm, höjd: 10 mm, 100 % svart.

Text: Helvetica fetstil 27 pt, 100 % vit.

Skala – rader: linje: 0,5 pt, streckad linje: 5,5 mm, 100 % svart.

Skala – text: Helvetica fetstil 11 pt, 100 % svart.

UppmÀtt vÀrde för externt dÀck- och vÀgbanebuller

Pil: bredd: 25,25 mm, höjd: 10 mm, 100 % svart.

Text: Helvetica fetstil 20 pt, 100 % vit.

Enhetstext: Helvetica fetstil 13 pt, 100 % vit.

EU:s logotyp: bredd: 9 mm, höjd: 6 mm.

HÀnvisning till förordning: Helvetica normal 7,5 pt, 100 % svart.

HÀnvisning till dÀckklass: Helvetica fetstil 7,5 pt, 100 % svart.

Klass för externt dĂ€ck- och vĂ€gbanebuller enligt bilaga I, del C: bredd: 8,25 mm, höjd: 15,5 mm – 100 % svart.

c)Bakgrunden ska vara vit.

1.5DÀckklassen (C1 eller C2) ska anges pÄ mÀrkningen i det format som föreskrivs i illustrationen i punkt 1.2.

2.Dekal

2.1Den dekal som avses i artiklarna 4.1 och 5.1 ska bestÄ av tvÄ delar: i) ett mÀrke upptryckt i det format som beskrivs i punkt 1 i denna bilaga och ii) ett utrymme för ett varumÀrke tryckt i enlighet med specifikationerna i punkt 2.2 i denna bilaga.

78

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 18

â–ŒB

2.2Utrymme för ett varumÀrke: Leverantörerna ska lÀgga till sitt handelsnamn eller varumÀrke, dÀckgruppen, dÀckens dimension, belastningsindex, hastig­ hetskategori och andra tekniska specifikationer pÄ dekalen i valfri fÀrg, utformning och design, under förutsÀttning att detta inte avleder uppmÀrk­

samheten frÄn eller stör det innehÄll som Äterfinns pÄ det mÀrke som anges i punkt 1 i denna bilaga. Dekalens totala yta fÄr inte vara större Àn 250 cm2 och dess totala höjd fÄr inte överstiga 220 mm.

79

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 19

â–ŒB

BILAGA III

Information som tillhandahÄlls i tekniskt reklammaterial

1.Information om dÀck ska tillhandahÄllas i följande ordning:

i)Drivmedelseffektivitet, klassificering (bokstav ”A” till ”G”).

ii)Klass för vĂ€ggrepp pĂ„ vĂ„tt underlag (bokstav ”A” till ”G”).

iii)Klass för externt dÀck- och vÀgbanebuller och det uppmÀtta vÀrdet (dB).

2.Informationen i punkt 1 ska uppfylla följande krav:

i)Vara lÀtt att lÀsa.

ii)Vara lÀttbegriplig.

iii)Om en viss typ av dÀck kan ha olika klassificeringar beroende pÄ dimen­ sionen eller andra parametrar, bör spÀnnvidden mellan de dÀck som har bÀsta och sÀmsta prestanda anges.

3.Leverantörerna ska pÄ sin webbplats ocksÄ

i)tillhandahÄlla en lÀnk till kommissionens relevanta webbplats för denna förordning,

i)förklara piktogrammen pÄ mÀrket, och

ii)lÀgga ut ett meddelande som lyfter fram att de faktiska drivmedelsbespa­ ringarna och trafiksÀkerheten i hög grad beror pÄ förarnas beteende, sÀr­ skilt följande:

—MiljövĂ€nlig körning kan minska drivmedelsförbrukningen avsevĂ€rt.

—DĂ€cktrycket bör kontrolleras regelbundet för att optimera vĂ€ggreppet pĂ„ vĂ„tt underlag och drivmedelseffektiviteten.

—SĂ€kerhetsavstĂ„nden bör alltid följas strikt.

80

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 20

â–ŒB

BILAGA IV

Kontrollförfarande

ÖverensstĂ€mmelsen för de deklarerade klasserna vad gĂ€ller drivmedelseffektivitet och vĂ€ghĂ„llning pĂ„ vĂ„tt underlag samt det uppmĂ€tta vĂ€rdet för externt dĂ€ck- och vĂ€gbanebuller, ska bedömas för varje dĂ€cktyp eller varje grupp av dĂ€ck som leverantören har faststĂ€llt; detta ska göras i enlighet med ett av följande förfaran­ den:

a)i) Först ska ett enda dÀck testas; om det uppmÀtta vÀrdet uppfyller kraven för den deklarerade klassen eller för det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller godkÀnns testet, och

ii)om det uppmÀtta vÀrdet inte uppfyller kraven för den deklarerade klassen eller för det uppmÀtta vÀrdet för externt dÀck- och vÀgbanebuller, ska ytterligare tre dÀck testas; genomsnittsvÀrdet för de fyra dÀck som testats ska dÄ anvÀndas som underlag för bedömningen av om den deklarerade informationen Àr korrekt, eller

b)om de angivna klasserna och vÀrdena hÀrrör frÄn resultat av prov för typgod­ kÀnnande enligt direktiv 2001/43/EG, förordning (EG) nr 661/2009 eller Fö­ reskrifter nr 117 frÄn FN/ECE och dess efterföljande Àndringar, fÄr medlems­ staterna anvÀnda uppgifterna om överensstÀmmelse i frÄga om dÀck vad gÀller produktionen frÄn dessa typgodkÀnnanden.

Vid bedömning av produktionsuppgifternas överensstÀmmelse ska man beakta tillÄtna avvikelser i avsnitt 8 i Föreskrifter nr 117 frÄn FN/ECE och dess efter­ följande Àndringar.

81

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 21

â–ŒM1

BILAGA V

Provningsmetod för mÀtning av index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag (G) för

C1-dÀck

1.OBLIGATORISKA STANDARDER Följande dokument gÀller:

(1)ASTM E 303-93 (förnyat godkÀnnande 2008), Standard Test Method for Measuring Surface Frictional Properties Using the British Pen­ dulum Tester (standardprovningsmetod för mÀtning av ytors frik­ tionsegenskaper med pendelinstrument).

(2)ASTM E 501-08, Standard Specification for Standard Rib Tire for Pavement Skid-Resistance Tests (standardspecifikation för standard­ slitbana för provning av dÀckfriktion mot belÀggningar).

(3)ASTM E 965-96 (förnyat godkÀnnande 2006), Standard Test Method for Measuring Pavement Macrotexture Depth Using a Volumetric Technique (standardprovningsmetod för mÀtning av belÀggningars makrotexturdjup med anvÀndning av en volumetrisk teknik).

(4)ASTM E 1136-93 (förnyat godkĂ€nnande 2003), Standard Specifica­ tion for a Radial Standard Reference Test Tire (SRTT14″) (standard­ specifikation för standardprovningsdĂ€ck av radialtyp 14 tum).

(5)ASTM F 2493-08, Standard Specification for a Radial Standard Ref­ erence Test Tire (SRTT16″) (standardspecifikation för standardprov­ ningsdĂ€ck av radialtyp 16 tum).

2.DEFINITIONER

För provning av C1-dÀck avseende vÀggrepp pÄ vÄtt underlag gÀller följande definitioner:

(1)provningskörning: en passage med belastat dÀck över underlaget pÄ en given provningsbana.

(2)provningsdÀck: ett kandidatdÀck, ett referensdÀck eller ett kontroll­ dÀck eller en uppsÀttning av dessa dÀck som anvÀnds vid en prov­ ningskörning.

(3)kandidatdÀck (T): ett dÀck eller en uppsÀttning dÀck som provas i syfte att berÀkna dÀckets index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag.

(4)referensdĂ€ck (R): ett dĂ€ck eller en uppsĂ€ttning dĂ€ck som har de egenskaper som anges i ASTM F 2493-08 och som hĂ€nvisas till som standardreferensdĂ€ck 16 tum (SRTT16″).

(5)kontrolldÀck (C): ett övergÄngsdÀck eller en uppsÀttning övergÄngs­ dÀck som anvÀnds om kandidatdÀcket och referensdÀcket inte kan jÀmföras direkt pÄ samma fordon.

(6)dÀckets bromskraft: den lÀngsgÄende kraft, uttryckt i Newton (N), som följer av applicering av bromsmoment.

(7)dÀckets bromskraftskoefficient (BFC): förhÄllandet mellan broms­ kraft och den vertikala belastningen.

(8)dÀckets högsta bromskraftskoefficient: högsta vÀrdet för en broms­ kraftskoefficient som intrÀffar före hjullÄsning vid progressiv ök­ ning av bromsmomentet.

(9)hjullÄsning: det tillstÄnd för ett hjul dÀr rotationshastigheten kring hjulets rotationsaxel Àr noll och hjulet hindras frÄn att rotera pÄ grund av applicerat bromsmoment.

(10)vertikal belastning: den belastning i Newton (N) som dÀcket utsÀtts för vinkelrÀtt mot vÀgytan.

(11)dÀckprovningsfordon: ett specialfordon som har instrument för att mÀta vertikala och lÀngsgÄende krafter pÄ ett provningsdÀck vid bromsning.

82

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 22

â–ŒM1

3.ALLMÄNNA PROVNINGSFÖRHÅLLANDEN

3.1Provningsbanans egenskaper

Provningsbanan ska ha följande egenskaper:

(1)Ytan ska ha ett tÀtt asfaltunderlag med en lutning som inte i nÄgon riktning överstiger 2 % och ytan fÄr avvika med högst 6 mm nÀr den mÀts med en rÀtskiva (linjal) med lÀngden 3 m.

(2)Asfaltunderlaget ska vara enhetligt avseende Älder, sammansÀttning och förslitning. Provningsytan ska vara fri frÄn löst material eller frÀmmande avlagringar.

(3)Den största stenstorleken ska vara 10 mm (tillĂ„ten tolerans pĂ„ 8–13 mm).

(4)Texturdjupet uppmÀtt med sandflÀcksmetoden (sand patch) ska vara 0,7 ± 0,3 mm. Djupet ska mÀtas enligt ASTM E 965-96 (förnyat godkÀnnande 2006).

(5)Det fuktade underlagets friktionsegenskaper ska mÀtas med metod a) eller b) i avsnitt 3.2.

3.2Metoder för att mÀta det fuktade underlagets friktionsegenskaper a) Metoden med pendelinstrument (British Pendulum Number, BPN)

Metoden med pendelinstrument (British Pendulum Number) ska följa definitionen i ASTM E 303-93 (förnyat godkÀnnande 2008).

Gummidelen i pendelns glidstycke ska ha den sammansÀttning och de fysikaliska egenskaper som anges i ASTM E 501-08.

VÀrdet pÄ British Pendulum Number (BPN) ska ligga mellan 42 och 60 efter temperaturkorrigering enligt det som anges nedan.

BPN-vÀrdet ska korrigeras med det fuktade banunderlagets tempera­ tur. Om inga rekommendationer ges av pendeltillverkaren kan föl­ jande formel anvÀndas:

BPN = BPN(uppmÀtt vÀrde) + temperaturkorrigering

temperaturkorrigering = – 0,0018 t2 + 0,34 t – 6,1

dÀr t Àr det fuktade banunderlagets temperatur i Celsiusgrader.

Förslitning av glidstycket: Glidstycket ska anses vara utslitet och bör bytas ut nÀr förslitningen pÄ styckets slagkant nÄr till 3,2 mm i glids­ tyckets plan eller 1,6 mm vertikalt enligt avsnitt 5.2.2 och figur 3 i ASTM E 303-93 (förnyat godkÀnnande 2008).

BPN-vÀrdena för det banunderlag som anvÀnds för mÀtning av vÄtgrepp med en instrumenterad personbil mÄste vara enhetliga och dÀrvid gÀller att provningsbanans BPN-vÀrden lÀngs bromsstrÀckan inte fÄr variera eftersom detta kan bidra till spridning av provningsresultaten. Det fuk­ tade underlagets friktionsegenskaper ska mÀtas fem gÄnger i varje BPN-mÀtpunkt som ska ligga var tionde meter, och variationskoeffici­ enten för BPN-medelvÀrdena fÄr inte överskrida 10 %.

83

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 23

â–ŒM1

b) Metoden ASTM E 1136 Standard Reference Test Tyre (SRTT14″)

Genom undantag frĂ„n punkt 4 i avsnitt 2 anvĂ€nds i denna metod ett referensdĂ€ck som har de egenskaper som anges i ASTM E 1136-93 (förnyat godkĂ€nnande 2003) och som hĂ€nvisas till som SRTT14″ (1).

MedelvĂ€rdet för högsta bromskraftskoefficient (ÎŒpeak,ave) för SRTT14″ ska vara 0,7 ± 0,1 vid 65 km/h.

MedelvĂ€rde för högsta bromskraftskoefficient (ÎŒpeak,ave) för SRTT14″ ska korrigeras för det fuktade underlagets yttemperatur enligt följande:

högsta bromskraftskoefficient (ÎŒpeak,ave) = högsta bromskraftskoeffici­ ent (uppmĂ€tt) + temperaturkorrigering

temperaturkorrigering = 0,0035 × (t – 20)

dÀr t Àr det fuktade banunderlagets temperatur i Celsiusgrader.

3.3AtmosfÀriska förhÄllanden

VindförhÄllandena fÄr inte pÄverka fuktningen av underlaget (vind­ avskÀrmningar Àr tillÄtna).

BÄde det fuktade underlagets temperatur och omgivningstemperaturen ska ligga mellan 2 °C och 20 °C för vinterdÀck och mellan 5 °C och 35 °C för normala dÀck.

Det fuktade underlagets temperatur fÄr inte variera med mer Àn 10 °C under provningen.

Skillnaden mellan omgivningstemperatur och det fuktade underlagets temperatur mÄste vara mindre Àn 10 °C.

4.PROVNINGSMETODER FÖR MÄTNING AV VÄGGREPP PÅ VÅTT UNDERLAG

För berÀkning av index för vÀggrepp vid vÄtt underlag (G) för ett kan­ didatdÀck ska kandidatdÀckets bromsverkan vid vÄtt underlag jÀmföras med bromsverkan vid vÄtt underlag för ett referensdÀck pÄ ett fordon som fÀrdas rakt framÄt pÄ en vÄt belagd yta. MÀtningen görs med den ena av följande tvÄ metoder:

—Fordonsmetoden dĂ€r en uppsĂ€ttning dĂ€ck har monterats pĂ„ en instru­ menterad personbil.

—Metoden med slĂ€pvagn som dras av ett fordon eller ett dĂ€ckprov­ ningsfordon försett med det eller de dĂ€ck som provningen gĂ€ller.

4.1Testmetod med en instrumenterad personbil

4.1.1Princip

Vid denna metod mÀts decelerationsprestanda hos C1-dÀck under broms­ ning, med anvÀndning av en instrumenterad personbil försedd med lÄs­ ningsfria bromsar (ABS). Med instrumenterad personbil avses en person­ bil som har den mÀtutrustning som förtecknas i avsnitt 4.1.2.2 och som Àr avsedd att anvÀndas för denna testmetod. UtgÄende frÄn en definierad starthastighet appliceras bromsarna tillrÀckligt hÄrt pÄ fyra hjul samtidigt för att aktivera ABS-systemet. MedelvÀrdet för decelerationen berÀknas mellan tvÄ förhandsdefinierade hastigheter.

(1) Storleken för ASTM E 1136 SRTT Àr P195/75R14.

84

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 24

â–ŒM1

4.1.2 Utrustning

4.1.2.1F o r d o n

TillÄtna modifikationer pÄ personbilen Àr sÄdana som leder till att

—dĂ€ck av flera storlekar kan monteras pĂ„ bilen,

—det gĂ„r att installera automatisk aktivering av bromsen.

Alla andra modifikationer av bromssystemet Àr otillÄtna.

4.1.2.2M À t u t r u s t n i n g

Fordonet ska ha en givare som Àr lÀmplig för mÀtning av hastighet pÄ vÄtt underlag och mÀtning av tillryggalagt avstÄnd mellan tvÄ hastigheter.

För mÀtning av fordonshastigheten ska ett femte hjul eller ett system med kontaktlös hastighetsmÀtning anvÀndas.

4.1.3Konditionering av provningsbanan och fuktningsbetingelser

Provningsbanan ska fuktas minst en halv timme före provning sÄ att temperaturen mellan underlag och vatten hinner jÀmnas ut. Vatten ska tillföras utifrÄn genomgÄende under hela provningen. Vattendjupet ska vara 1,0 ± 0,5 mm över hela provningsomrÄdet mÀtt vid belÀggningens högsta punkt.

DÀrefter ska provningsbanan konditioneras genom minst tio provnings­ körningar vid 90 km/h och med dÀck som inte ingÄr i provningspro­ grammet.

4.1.4DÀck och fÀlgar

4.1.4.1F ö r b e r e d e l s e o c h i n k ö r n i n g a v d À c k

ProvningsdÀcken ska trimmas för att avlÀgsna alla utskjutande delar pÄ mönsterytan som kan finnas kvar efter gjutprocessen.

ProvningsdÀcken ska monteras pÄ de testfÀlgar som anvisas av dÀcktill­ verkaren.

DĂ€ckfoten ska sĂ€kras med anvĂ€ndning av ett lĂ€mpligt smörjmedel. Över­ skott smörjmedel ska undvikas för att dĂ€cket inte ska glida pĂ„ fĂ€lgen.

TestdÀcken med fÀlgar ska lagras pÄ samma plats under minst tvÄ timmar sÄ att alla har samma omgivningstemperatur före provningen. De ska avskÀrmas frÄn solljus sÄ att de inte blir för varma.

Före sjÀlva provningen ska dÀcken köras in med tvÄ bromsprovningar.

4.1.4.2D À c k b e l a s t n i n g

Den statiska belastningen pÄ vart och ett av axelns dÀck ska ligga mellan 60 % och 90 % av provningsdÀckets belastningskapacitet. Belastningarna pÄ dÀcken pÄ samma axel ska inte variera med mer Àn 10 %.

4.1.4.3D À c k e t s p u m p t r y c k

PÄ frÀmre och bakre axeln ska pumptrycket vara 220 kPa (för standard­ dÀck och dÀck för tillÀggsbelastning). Pumptrycket ska kontrolleras vid omgivningstemperatur strax innan provningen och justeras vid behov.

85

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 25

â–ŒM1

4.1.5Förfarande

4.1.5.1P r o v n i n g s k ö r n i n g

Följande provningsförfarande ska anvÀndas för varje provningskörning:

(1)Personbilen körs i rÀt linje upp till 85 ± 2 km/h.

(2)NĂ€r hastigheten har nĂ„tt upp till 85 ± 2 km/h aktiveras bromsarna vid en given punkt av provningsbanan (”startpunkten för bromsning”). Punkten ska alltid vara densamma, med en lĂ€ngsgĂ„ende tolerans pĂ„ 5 m och tvĂ€rgĂ„ende tolerans pĂ„ 0,5 m.

(3)Bromsarna kan aktiveras automatiskt eller manuellt.

i)Den automatiska aktiveringen av bromsarna genomförs med ett detektionssystem som bestÄr av tvÄ delar, av vilka den ena Àr indexerad till provningsbanan och den andra finns pÄ fordonet.

ii)Den manuella aktiveringen av bromsarna beror pÄ typen av transmission enligt nedan. Under alla omstÀndigheter krÀvs en pedalkraft pÄ minst 600 N.

Vid manuell transmission ska föraren slÀppa kopplingen, trycka kraftigt pÄ bromsen och hÄlla den nere sÄ lÀnge som behövs för mÀtningen.

Vid automatisk transmission ska föraren lÀgga i neutral vÀxel, trycka kraftigt pÄ bromsen och hÄlla den nere sÄ lÀnge som behövs för mÀtningen.

(4)MedelvÀrdet för decelerationen berÀknas mellan 80 km/h och 20 km/h.

Om nÄgon av de specifikationer som anges ovan (inbegripet hastighets­ tolerans, lÀngsgÄende och tvÀrgÄende tolerans för bromsningens startpunkt och bromsningstiden) inte uppfylls under provningskörningen, ska mÀt­ ningen förkastas och en ny provningskörning genomföras.

4.1.5.2P r o v n i n g s c y k e l

Ett antal provningskörningar görs för att mÀta index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag för en uppsÀttning kandidatdÀck (T) enligt nedanstÄende för­ farande. Varje provningskörning ska göras i samma riktning och upp till tre olika uppsÀttningar kandidatdÀck kan mÀtas inom samma provnings­ cykel.

(1)Först monteras uppsÀttningen referensdÀck pÄ den instrumenterade personbilen.

(2)Efter att minst tre giltiga mÀtningar har gjorts enligt avsnitt 4.1.5.1 ersÀtts referensdÀcken med en uppsÀttning kandidatdÀck.

(3)Efter sex giltiga mÀtningar av kandidatdÀcken kan ytterligare tvÄ uppsÀttningar kandidatdÀck mÀtas.

(4)Provningscykeln avslutas med ytterligare tre giltiga mÀtningar av samma uppsÀttning referensdÀck som anvÀndes i början av prov­ ningscykeln.

86

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 26

â–ŒM1

EXEMPEL:

—Provningsordningen för en provningscykel med tre uppsĂ€ttningar kandidatdĂ€ck (T1 till T3) plus en uppsĂ€ttning referensdĂ€ck (R) Ă€r följande:

R-T1-T2-T3-R

—Provningsordningen för en provningscykel med fem uppsĂ€ttningar kandidatdĂ€ck (T1 till T5) plus en uppsĂ€ttning referensdĂ€ck (R) Ă€r följande:

R-T1-T2-T3-R-T4-T5-R

4.1.6Bearbetning av mÀtresultaten

4.1.6.1B e r À k n i n g a v m e d e l v À r d e f ö r d e c e l e r a t i o n e n ( A D )

MedelvĂ€rdet för decelerationen (AD) berĂ€knas för varje giltig provnings­ körning uttryckt som m/s–2 enligt följande:

AD ÂŒ jSf 2 2d– Si2 j

dÀr

Sf Ă€r sluthastigheten uttryckt som m/s–1, Sf = 20 km/h = 5,556 m/s,

Si Ă€r starthastigheten uttryckt som m/s–1, Si = 80 km/h = 22,222 m/s1,

d Àr det avstÄnd som tillryggalagts mellan Si och Sf.

4.1.6.2 V a l i d e r i n g a v r e s u l t a t e n Variationskoefficienten för AD berÀknas enligt följande:

(standardavvikelse/medelvĂ€rde) × 100

För referensdÀck (R): Om variationskoefficienten AD för tvÄ efterföljande grupper med tre provningskörningar för en uppsÀttning referensdÀck Àr högre Àn 3 % ska alla data förkastas och provningen upprepas för alla provningsdÀck (kandidatdÀcken och referensdÀcken).

För kandidatdÀck (T): Variationskoefficienten AD berÀknas för var och en uppsÀttning kandidatdÀck. Om en variationskoefficient Àr högre Àn 3 % ska data förkastas och provningen upprepas för den uppsÀttningen kandidatdÀck.

4.1.6.3 B e r À k n i n g a v j u s t e r a t m e d e l v À r d e f ö r d e c e l e r a t i o n ( R a )

Medeldecelerationen (AD) för den uppsÀttning referensdÀck som anvÀnds för berÀkningen av bromskraftskoefficienten justeras enligt positionen för var och en uppsÀttning kandidatdÀck i en given provningscykel.

Detta justerade AD-vÀrde för referensdÀcket (Ra) berÀknas uttryckt som m/s-2 i enlighet med tabell 1, dÀr R1 Àr medelvÀrdet för AD-vÀrdena frÄn första provningen av uppsÀttningen referensdÀck (R) och R2 Àr medel­ vÀrdet för AD-vÀrdena frÄn den andra provningen av samma uppsÀttning referensdÀck (R).

87

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

      2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 27
â–ŒM1        
    Tabell 1      
           
  Antalet uppsĂ€ttningar   Ra
  kandidatdĂ€ck inom en UppsĂ€ttning kandidatdĂ€ck
  provningscykel        
           
1 T1 Ra = 1/2 × (R1 + R2)
  (R1-T1-R2)        
2 T1 Ra = 2/3 × R1 + 1/3
      × R2  
  (R1-T1-T2-R2) T2 Ra = 1/3 × R1 + 2/3
      × R2  
3 T1 Ra = 3/4 × R1 + 1/
      4 × R2  
  (R1-T1-T2-T3-R2) T2 Ra = 1/2 × (R1 +R2)
           
    T3 Ra = 1/4 × R1 + 3/4
      × R2  

4.1.6.4 B e r À k n i n g a v b r o m s k r a f t s k o e f f i c i e n t e n ( B F C )

Bromskraftskoefficienten (BFC) berÀknas för en bromsning pÄ de tvÄ axlarna enligt tabell 2, dÀr Ta (a = 1, 2 eller 3) Àr medelvÀrdet för AD-vÀrdena för var och en uppsÀttning kandidatdÀck (T) som ingÄr i provningscykeln.

Tabell 2

    ProvningsdĂ€ck     Bromskraftskoefficient    
                     
  ReferensdĂ€ck       BFC(R) = |Ra/g|    
                     
  KandidatdĂ€ck       BFC(T) = |Ta/g|    
                             
  g Ă€r tyngdaccelerationen, g = 9,81 m/s2                    
4.1.6.5 B e r Ă€ k n i n g a v k a n d i d a t d Ă€ c k e t s i n d e x   f ö r v Ă€ g g r e p p
p Ă„ v Ă„ t t u n d e r l a g                    
KandidatdÀckets index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag (G(T)) berÀknas
enligt följande:     Í         Î    
Ă° Þ           Ă° Þ   # Ü 10–2
  BFC T       BFC R  
GĂ°TÞ ÂŒ " Ă° Þ Ü 125 ĂŸ a Ü Ă°t – t0 Þ ĂŸ b Ü     Ă° Þ   – 1;0
BFC R   BFC R0

dÀr

—t Ă€r den fuktade ytans uppmĂ€tta temperatur i Celsiusgrader vid prov­ ning av kandidatdĂ€cket (T),

—t0 Ă€r den fuktade ytans temperatur i referensförhĂ„llanden, t0 = 20 °C för normala dĂ€ck och t0 = 10 °C för vinterdĂ€ck,

—BFC(R0) Ă€r referensdĂ€ckets bromskraftskoefficient i referensförhĂ„l­ landen, BFC(R0) = 0,68,

— a = -0,4232 och b = -8,297 för normala dĂ€ck, a = 0,7721 och
b = 31,18 för vinterdÀck.

88

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 28

â–ŒM1

4.1.7JÀmförelse av vÀggreppsprestanda pÄ vÄtt underlag mellan ett kandidat­ dÀck och ett referensdÀck med anvÀndning av ett kontrolldÀck

4.1.7.1A l l m À n t

Om kandidatdÀcket Àr betydligt större eller betydligt mindre Àn referens­ dÀcket Àr det eventuellt inte möjligt att göra en jÀmförelse pÄ samma instrumenterade personbil. Vid denna provningsmetod anvÀnds ett över­ gÄngsdÀck (kontrolldÀck enligt definitionen i punkt 5 i avsnitt 2).

4.1.7.2P r i n c i p f ö r m e t o d e n

Principen Àr att man anvÀnder en uppsÀttning kontrolldÀck och tvÄ olika instrumenterade personbilar vid provningscykeln för en uppsÀttning kan­ didatdÀck som jÀmförs med en uppsÀttning referensdÀck.

Den ena instrumenterade personbilen förses med uppsÀttningen referens­ dÀck och dÀrefter uppsÀttningen kontrolldÀck, och den andra förses med uppsÀttningen kontrolldÀck och dÀrefter uppsÀttningen kandidatdÀck.

De specifikationer som anges i avsnitten 4.1.2. till 4.1.4 gÀller.

Den första provningscykeln utgör en jÀmförelse mellan uppsÀttningen kontrolldÀck och uppsÀttningen referensdÀck.

Den andra provningscykeln utgör en jÀmförelse mellan uppsÀttningen kandidatdÀck och uppsÀttningen kontrolldÀck. Den andra provnings­ cykeln genomförs pÄ samma bana och under samma dag som den första provningscykeln. Vid den andra provningscykeln ska den fuktade ytans temperatur ska ligga inom ± 5 °C frÄn temperaturen vid den första prov­ ningscykeln. Samma uppsÀttning kontrolldÀck ska anvÀndas vid den första och den andra provningscykeln.

KandidatdÀckets index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag (G(T)) berÀknas enligt följande:

G(T) = G1 × G2

dÀr

—G1 Ă€r kontrolldĂ€ckets (C) relativa index för vĂ€ggrepp pĂ„ vĂ„tt underlag jĂ€mfört med referensdĂ€cket (R), berĂ€knat enligt följande:

Ă° Þ     Í   Ă° Þ   Î  
G1 ÂŒ " BFC C     BFC R       # Ü 10–2
Ă° Þ Ü 125 ĂŸ a Ü Ă°t – t0 Þ ĂŸ b Ü     Ă° Þ – 1;0  
BFC R   BFC R0  

—G2 Ă€r kandidatdĂ€ckets (T) relativa index för vĂ€ggrepp pĂ„ vĂ„tt under­ lag jĂ€mfört med kontrolldĂ€cket (C), berĂ€knat enligt följande:

BFCðT Þ

G2 ÂŒ BFCĂ°CÞ

4.1.7.3 L a g r i n g o c h f ö r v a r i n g

Alla dÀck inom en uppsÀttning kontrolldÀck mÄste ha lagrats i samma förhÄllanden. SÄ snart upprÀttningen kontrolldÀck har provats i jÀmförelse med referensdÀcket ska de sÀrskilda lagringsförhÄllanden som definieras i ASTM E 1136-93 (förnyat godkÀnnande 2003) tillÀmpas.

89

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 29

â–ŒM1

4.1.7.4 E r s À t t n i n g a v r e f e r e n s d À c k o c h k o n t r o l l d À c k

Om provningen leder till ojÀmn förslitning eller skada pÄ dÀck eller om det finns förslitning som pÄverkar provningsresultaten, ska dÀcken inte lÀngre anvÀndas.

4.2Provningsmetod med slÀpvagn som dras av ett fordon eller med ett dÀckprovningsfordon

4.2.1Princip

MÀtningarna genomförs pÄ provningsdÀck som monterats pÄ en slÀpvagn som dras av ett fordon (nedan kallat dragfordon) eller pÄ ett dÀckprov­ ningsfordon. Bromsen i provningspositionen appliceras kraftigt tills det uppstÄr tillrÀckligt bromsmoment för att producera den högsta bromskraft som förekommer före hjullÄsning vid en provningshastighet pÄ 65 km/h.

4.2.2Utrustning

4.2.2.1 D r a g f o r d o n o c h s l À p v a g n e l l e r d À c k p r o v n i n g s f o r ­ d o n

—Dragfordonet eller dĂ€ckprovningsfordonet ska kunna upprĂ€tthĂ„lla den specificerade hastigheten pĂ„ 65 ± 2 km/h Ă€ven vid den högsta broms­ kraftsnivĂ„n.

—SlĂ€pvagnen eller dĂ€ckprovningsfordonet ska ha en position dĂ€r dĂ€cket kan monteras för mĂ€tningsĂ€ndamĂ„l (nedan kallad provningsposition) och följande tillbehör:

i)Utrustning för aktivering av bromsarna vid provningspositionen.

ii)En vattentank med tillrÀcklig kapacitet för fuktningen av under­ laget, utom om fuktningen kommer utifrÄn.

iii)MÀtutrustning för registrering av signaler frÄn givare installerade vid provningspositionen och för övervakning av vattentillförseln (om inbyggt fuktningssystem anvÀnds).

—InĂ„t- och utĂ„tlutningen (toe och camber) för dĂ€cket vid provnings­ positionen fĂ„r vid största vertikala last högst variera ± 0,5 °. Upp­ hĂ€ngningsarmar och bussningar ska vara tillrĂ€ckligt rigida för att minimera frispel och sĂ€kerstĂ€lla att specifikationerna uppfylls vid applicering av de högsta bromskrafterna. UpphĂ€ngningssystemet ska ha tillbörlig lastbĂ€rande kapacitet och vara utformat sĂ„ att upp­ hĂ€ngningsresonans isoleras.

—Provningspositionen ska vara försedd med ett typiskt eller sĂ€rskilt fordonsbromssystem som kan ge tillrĂ€ckligt bromsmoment för att det ska gĂ„ att uppnĂ„ högsta lĂ€ngsgĂ„ende kraft för bromsprovnings­ hjulet vid de förhĂ„llanden som specificeras.

—Systemet för bromsapplicering ska kunna kontrollera tidsintervallet mellan den initiella bromsappliceringen och den högsta lĂ€ngsgĂ„ende kraften enligt specifikationen i avsnitt 4.2.7.1.

—SlĂ€pvagnen eller dĂ€ckprovningsfordonet ska ha en utformning som tillĂ„ter montering av de olika kandidatdĂ€cksstorlekar som provningen gĂ€ller.

—SlĂ€pvagnen eller dĂ€ckprovningsfordonet ska ha möjlighet till justering av den vertikala belastningen enligt det som specificeras i avsnitt 4.2.5.2.

90

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 30

â–ŒM1

4.2.2.2M À t u t r u s t n i n g

—Provningshjulets position pĂ„ slĂ€pvagnen eller dĂ€ckprovningsfordonet ska förses med ett system för hastighetsmĂ€tning pĂ„ roterande hjul och givare för mĂ€tning av bromskraften och den vertikala belastningen pĂ„ provningshjulet.

—AllmĂ€nna krav pĂ„ mĂ€tsystemet: Instrumentsystemet ska uppfylla följande allmĂ€nna krav vid omgivningstemperaturer mellan 0 °C och 45 °C:

i)AllmÀn systemnoggrannhet, kraft: ± 1,5 % av full skala för ver­ tikal belastning eller bromskraft.

ii)AllmÀn systemnoggrannhet, hastighet: ± 1,5 % av hastigheten eller ± 1,0 km/h, beroende pÄ vad som Àr störst.

—Fordonets hastighet: För mĂ€tning av fordonshastigheten ska ett femte hjul eller ett system med kontaktlös precisionsmĂ€tning av hastighet anvĂ€ndas.

—Bromskrafter: Givarna för mĂ€tning av bromskraft ska registrera den lĂ€ngsgĂ„ende kraft som genereras vid grĂ€nsytan mellan dĂ€ck och un­ derlag till följd av bromsapplicering inom ett omrĂ„de frĂ„n 0 % till minst 125 % av den applicerade vertikala belastningen. Givarna ska vara utformade och placerade sĂ„ att tröghetseffekter och vibrations­ inducerad mekanisk resonans minimeras.

—Vertikal belastning: Givaren för mĂ€tning av vertikal belastning ska registrera den vertikala belastningen vid provningspositionen nĂ€r bromsen appliceras. Givaren ska ha de specifikationer som beskrivs ovan.

—System för signalomvandling och registrering: Alla system för signa­ lomvandling och registrering ska ge linjĂ€ra utsignaler med den förs­ tĂ€rkning och dataupplösning som krĂ€vs för att indata ska uppfylla de krav som specificeras ovan. DĂ€rutöver gĂ€ller följande krav:

i)Kurvan för minsta frekvenssvar ska vara rak mellan 0 Hz och 50 Hz (100 Hz) inom ± 1 % av full skala.

ii)Signal-brusförhÄllandet ska vara minst 20/1.

iii)FörstÀrkningen ska vara tillrÀcklig för att tillÄta fullskalevisning av en ingÄngssignal pÄ fullskalenivÄ.

iv)IngÄngsimpedansen ska vara minst tio gÄnger större Àn signalkÀl­ lans utgÄngsimpedans.

v)Utrustningen fÄr inte pÄverkas av vibrationer, acceleration och Àndringar i omgivningstemperatur.

4.2.3Konditionering av provningsbanan

Provningsbanan ska konditioneras genom minst tio provningskörningar med 65 ± 2 km/h och med dÀck som inte ingÄr i provningsprogrammet.

4.2.4Fuktningsbetingelser

Fuktningen av underlaget kan ocksÄ genomföras sÄ att dragfordonet och slÀpvagnen eller dÀckprovningsfordonet förses med ett fuktningssystem. För en slÀpvagnskombination ska vattentanken monteras pÄ dragfordonet. Munstyckena för applicering av vatten pÄ underlaget framför provnings­ dÀcken ska ha en utformning som sÀkerstÀller att vattenskiktet som kommer i kontakt med provningsdÀcket har ett enhetligt tvÀrsnitt vid provningshastigheten och minimerar stÀnk och översprutning.

91

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 31

â–ŒM1

Munstyckena ska vara konfigurerade och positionerade sÄ att vattenstrÄ­ larna Àr riktade mot provningsdÀcket och pekar mot underlaget i en vinkel pÄ 20° till 30°.

Vattnet ska trÀffa underlaget mellan 0,25 m och 0,45 m framför dÀck­ kontaktytans mittpunkt. Munstyckena ska vara pÄ 25 mm höjd över underlaget eller pÄ minimihöjden för att undvika eventuella hinder pÄ banunderlaget, men under inga omstÀndigheter högre Àn 100 mm ovanför underlaget.

Vattenskiktet ska vara minst 25 mm bredare Àn provningsdÀckets mönster och ska appliceras sÄ att dÀcket ligger mitt mellan skiktets ytterkanter. Vattentillförseln ska vara tillrÀcklig för att ge ett vattendjup pÄ 1,0 ± 0,5 mm och ska vara jÀmn under hela provningen inom ± 10 %. Volymen vatten per enhet fuktad bredd ska vara direkt proportionell mot provningshastigheten. MÀngden vatten som tillförs vid 65 km/h ska vara 18 l/s per meter fuktat underlag med ett vattendjup pÄ 1,0 mm.

4.2.5DÀck och fÀlgar

4.2.5.1F ö r b e r e d e l s e o c h i n k ö r n i n g a v d À c k

TestdÀcken ska trimmas för att avlÀgsna alla utskjutande delar pÄ möns­ terytan som kan finnas kvar efter gjutprocessen.

ProvningsdÀcken ska monteras pÄ de testfÀlgar som anvisas av dÀcktill­ verkaren.

DĂ€ckfoten ska sĂ€kras med anvĂ€ndning av ett lĂ€mpligt smörjmedel. Över­ skott smörjmedel ska undvikas för att dĂ€cket inte ska glida pĂ„ fĂ€lgen.

TestdÀcken med fÀlgar ska lagras pÄ samma plats under minst tvÄ timmar sÄ att alla har samma omgivningstemperatur före provningen. De ska avskÀrmas frÄn solljus sÄ att de inte blir för varma.

Före sjÀlva provningen ska dÀcken köras in med tvÄ bromsprovningar med den belastning, det tryck och den hastighet som anges i 4.2.5.2, 4.2.5.3 och 4.2.7.1.

4.2.5.2D À c k b e l a s t n i n g

Provningsbelastningen pÄ provningsdÀcket Àr 75 ± 5 % av provnings­ dÀckets belastningskapacitet.

4.2.5.3D À c k e t s p u m p t r y c k

ProvningsdÀckens lufttryck i kallt tillstÄnd ska vara 180 kPa för stan­ dardbelastade dÀck. För dÀck med tillÀggsbelastning ska lufttrycket i kallt tillstÄnd vara 220 kPa.

Pumptrycket ska kontrolleras vid omgivningstemperatur strax innan provningen och justeras vid behov.

92

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 32

â–ŒM1

4.2.6 Förberedelse av dragfordon och slÀpvagn eller dÀckprovningsfordon

4.2.6.1S l À p v a g n

För enaxlade slÀpvagnar ska krokhöjden och tvÀrgÄende position justeras efter att provningsdÀcket har försetts med den specifika provningsbelast­ ningen, sÄ att det inte uppstÄr störningar av mÀtresultaten. Det lÀngs­ gÄende avstÄndet frÄn mittpunkten pÄ kopplingens ledade knutpunkt till slÀpvagnsaxelns tvÀrgÄende mittlinje ska vara minst tio gÄnger krokhöj­ den eller kopplingens (krokens) höjd.

4.2.6.2 I n s t r u m e n t o c h u t r u s t n i n g

NÀr ett femte hjul anvÀnds ska det installeras enligt tillverkarens speci­ fikationer och placeras möjligast nÀra slÀpvagnens eller dÀckprovnings­ fordonets mittbaneposition.

4.2.7Förfarande

4.2.7.1P r o v n i n g s k ö r n i n g

Följande provningsförfarande ska anvÀndas för varje provningskörning:

(1)Dragfordonet eller dÀckprovningsfordonet körs lÀngs provningsbanan i rÀt linje vid den specificerade provningshastigheten 65 ± 2 km/h.

(2)Registreringssystemet sÀtts i gÄng.

(3)Vatten tillförs underlaget framför provningsdÀcket cirka 0,5 s innan bromsen appliceras (för fordonsmonterade fuktningssystem).

(4)SlÀpvagnens bromsar aktiveras inom 2 meter frÄn en mÀtningspunkt för det fuktade underlagets friktionsegenskaper och sanddjup enligt punkterna 4 och 5 i avsnitt 3.1. Bromsen ska appliceras sÄ att tids­ intervallet mellan initiell applicering av kraft och största lÀngsgÄende kraft Àr mellan 0,2 s och 0,5 s.

(5)Registreringssystemet stÀngs av.

4.2.7.2P r o v n i n g s c y k e l

Ett antal provningskörningar utförs i syfte att mÀta provningsdÀckets index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag (T) enligt nedan beskrivet för­ farande. Varje provningskörning ska utföras lÀngs samma strÀcka pÄ provningsbanan och i samma riktning. Upp till tre kandidatdÀck kan mÀtas inom samma provningscykel förutsatt att provningarna genomförs inom en och samma dag.

(1)Första provningen görs med referensdÀcket.

(2)Efter minst sex giltiga mÀtningar enligt avsnitt 4.2.7.1 ersÀtts refe­ rensdÀcket med kandidatdÀcket.

(3)Efter sex giltiga mÀtningar av kandidatdÀcket kan ytterligare tvÄ kandidatdÀck mÀtas.

(4)Provningscykeln avslutas med ytterligare sex giltiga mÀtningar av samma referensdÀck som anvÀndes i början av provningscykeln.

93

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 33

â–ŒM1

EXEMPEL:

—Provningsordningen för en provningscykel med tre kandidatdĂ€ck (T1 till T3) plus referensdĂ€ck (R) Ă€r följande:

R-T1-T2-T3-R

—Provningsordningen för en provningscykel med fem kandidatdĂ€ck (T1 till T5) plus referensdĂ€ck (R) Ă€r följande:

R-T1-T2-T3-R-T4-T5-R

4.2.8Bearbetning av mÀtresultaten

4.2.8.1 B e r À k n i n g a v h ö g s t a b r o m s k r a f t s k o e f f i c i e n t

DĂ€ckets högsta bromskraftskoefficient (ÎŒpeak) Ă€r det högsta vĂ€rdet för ÎŒ(t) före hjullĂ„sning och berĂ€knas enligt nedan för varje provningskörning. Analoga signaler bör filtreras för att avlĂ€gsna brus. Digitalt registrerade signaler mĂ„ste filtreras enligt en metod med glidande medelvĂ€rde.

fhðtÞ

ÎŒĂ°tÞ ÂŒ jfvĂ°tÞj

dÀr:

ÎŒ(t) Ă€r dĂ€ckets dynamiska bromskraftskoefficient i realtid,

fh(t) Àr den dynamiska bromskraften i realtid, uttryckt i N,

fv(t) Àr den dynamiska vertikala belastningen i realtid, uttryckt i N.

4.2.8.2 V a l i d e r i n g a v r e s u l t a t e n Variationskoefficienten för ÎŒpeak berĂ€knas enligt följande:

(standardavvikelse/medelvĂ€rde) × 100

För referensdĂ€ck (R): Om referensdĂ€ckets variationskoefficient för högsta bromskraftskoefficient (ÎŒpeak) Ă€r högre Ă€n 5 % ska alla data förkastas och provningen upprepas för alla provningsdĂ€ck (kandidatdĂ€ck och referens­ dĂ€ck).

För kandidatdĂ€ck (T): Variationskoefficienten för högsta bromskrafts­ koefficient (ÎŒpeak) berĂ€knas för varje kandidatdĂ€ck. Om en variations­ koefficient Ă€r högre Ă€n 5 % ska data förkastas och provningen upprepas för det kandidatdĂ€cket.

4.2.8.3 B e r À k n i n g a v j u s t e r a t m e d e l v À r d e f ö r h ö g s t a b r o m s k r a f t s k o e f f i c i e n t

MedelvÀrdet för högsta bromskraftskoefficient för det referensdÀck som anvÀnds för berÀkningen av bromskraftskoefficienten justeras enligt po­ sitionen för vart och ett kandidatdÀck i en given provningscykel.

Detta justerade medelvÀrde för referensdÀckets högsta bromskraftskoeffi­ cient (Ra) berÀknas i enlighet med tabell 3, dÀr R1 Àr medelvÀrdet för högsta bromskraftskoefficienten frÄn första provningen av referensdÀck (R) och R2 Àr medelvÀrdet för högsta bromskraftskoeffici­ enten frÄn den andra provningen av referensdÀck (R).

94

                                    Prop. 2017/18:227
                                    Bilaga 2
                    2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 34
â–ŒM1                                      
            Tabell 3                        
                                   
  Antalet kandidatdĂ€ck KandidatdĂ€ck         Ra          
  inom en provningscykel                  
                             
                               
  1       T1   Ra = 1/2 × (R1 + R2)    
  (R1-T1-R2)                                  
  2       T1   Ra = 2/3 ×     R1 + 1/3    
                    × R2        
  (R1-T1-T2-R2)     T2   Ra = 1/3 ×     R1 + 2/3    
                    × R2        
  3       T1   Ra = 3/4 ×     R1 + 1/4    
                    × R2        
  (R1-T1-T2-T3-R2) T2   Ra = 1/2 ×     (R1 +R2)    
                                 
            T3   Ra = 1/4 ×     R1 + 3/4    
                    × R2        
4.2.8.4 B e r Ă€ k n i n g a v m e d e l v Ă€ r d e t f ö r h ö g s t a b r o m s k r a f t s ­    
  k o e f f i c i e n t e n ( ÎŒp e a k , a v e )                        
  MedelvĂ€rdet för de högsta bromskraftskoefficienterna (ÎŒpeak,ave) berĂ€knas    
  enligt tabell 4, dĂ€r Ta (a = 1, 2 eller 3) Ă€r medelvĂ€rdet för de högsta    
  bromskraftskoefficienter som uppmĂ€tts för ett kandidatdĂ€ck inom en    
  provningscykel.                                  
            Tabell 4                        
                                     
  ProvningsdĂ€ck               ÎŒpeak,ave                
  ReferensdĂ€ck         ÎŒpeak,ave(R) = Ra enligt tabell 3        
                               
  KandidatdĂ€ck           ÎŒpeak,ave(T) = Ta          
4.2.8.5 B e r Ă€ k n i n g a v k a n d i d a t d Ă€ c k e t s i n d e x f ö r   v Ă€ g g r e p p    
  p Ă„ v Ă„ t t u n d e r l a g                            
  KandidatdĂ€ckets index för vĂ€ggrepp pĂ„ vĂ„tt underlag (G(T)) berĂ€knas    
  enligt följande:                           #    
  GĂ°T Þ ÂŒ " ÎŒpeak;ave T         ÎŒpeak;ave R          
    Ă° Þ Ü 125 ĂŸ a Ü Ă°t – t0Þ ĂŸ b Ü     Ă° Þ   – 1;0 Ü 10–2
  ÎŒpeak;ave R ÎŒpeak;ave   R0
      Ă° Þ       Í   Ă° Þ   Î        

dÀr

—t Ă€r den fuktade ytans uppmĂ€tta temperatur i Celsiusgrader vid provning av kandidatdĂ€cket (T),

—t0 Ă€r den fuktade ytans temperatur i referensförhĂ„llanden,

—t0 = 20 °C för normala dĂ€ck, t0 = 10 °C för vinterdĂ€ck,

—Όpeak,ave(R0) = 0,85 den högsta bromskraftskoefficienten för referens­ dĂ€cket i referensförhĂ„llanden,

— a = -0,4232 och b = -8,297 för normala dĂ€ck a = 0,7721 och
b = 31,18 för vinterdÀck.

95

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 35

â–ŒM1

TillÀgg A

Exempel pÄ provningsrapporter för index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag

EXEMPEL 1: Provningsrapport för index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag nÀr metoden med slÀpvagn anvÀnds

Provningsrapportens nummer: Typ av vÀgyta:

ÎŒ peak (SRTT14″ E 1136): Hastighet (km/h):

Provningsdatum:

Texturdjup (mm):

BPN:

Vattendjup (mm):

Nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Storlek

AnvÀndningsbeskrivning

Identifiering av dÀcket

FĂ€lg

Mönster

Belastning (N)

Tryck (kPa)

Högsta bromskrafts­ 1 koefficient ÎŒpeak

2

3

4

5

6

7

8

MedelvÀrde

Standardavvikelse σ

(σ/medelvĂ€rde) ≀ 5 %

Ra, justerat vÀrde

Index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag

Ytans temperatur (°C)

Omgivningens temperatur (°C)

AnmÀrkningar

96

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 36

â–ŒM1

EXEMPEL 2: Provningsrapport för index för vÀggrepp pÄ vÄtt underlag nÀr metoden med personbil anvÀnds

Förare:             Provningsdatum:              
                               
                               
Bana:             Personbil:       Initialhastighet (km/h):
                               
  Texturdjup (mm):     MĂ€rke:           Sluthastighet (km/h):
                                 
  BPN:           Modell:              
                                 
  Vattendjup (mm):     Typ:                  
                                   
                                   
Nr       1   2     3     4       5
                         
MĂ€rke   Uniroyal DÄCK B   DÄCK C DÄCK D Uniroyal
                             
Mönster   ASTM F 2493 MÖNSTER B   MÖNSTER C MÖNSTER D ASTM F 2493
    SRTT16″                     SRTT16″
                         
Storlek   P225/60R16 STORLEK B   STORLEK C STORLEK D P225/60R16
                                   
AnvĂ€ndningsbe­ 97S   LI/SS       LI/SS   LI/SS     97S  
skrivning                                  
                         
Identifiering av XXXXXXXXX YYYYYYYYY   ZZZZZZZZZ NNNNNNNNN XXXXXXXXX
dĂ€cket                                  
                                   
FĂ€lg                                  
                                   
FrĂ€mre axelns                                
tryck (kPa)                                  
                                   
Bakre axelns tryck                                
(kPa)                                  
                                   
FrĂ€mre axelns                                
belastning (N)                                
                                   
Fuktade ytans                                
temperatur (°C)                                
                                   
Omgivningstempe­                                
ratur (°C)                                  
                       
    Broms­ Modeldece­ Broms­ Modeldece­ Broms­ Modeldece­ Broms­ Modeldece­ Broms­ Modeldece­
    strĂ€cka   leration strĂ€cka leration   strĂ€cka   leration strĂ€cka leration strĂ€cka   leration
    (m)   (m/s2) (m) (m/s2)   (m)   (m/s2) (m) (m/s2) (m)   (m/s2)
MĂ€tning 1                                
                                   
  2                                
                                   
  3                                
                                   
  4                                
                                   

97

Prop. 2017/18:227

Bilaga 2

2009R1222 — SV — 29.03.2011 — 000.001 — 37

â–ŒM1

  Nr   1 2 3   4 5
                         
    5                    
                         
    6                    
                         
    7                    
                         
    8                    
                         
    9                    
                         
    10                    
                       
MedelvĂ€rde för                    
AD (m/s2)                      
Standardavvikelse                    
(m/s2)                        
Validering av re­                    
sultaten                      
Variationskoeffici­                    
ent (%) < 3 % Va­                    
riationskoefficient                    
(%) < 3 %                      
                       
Justerat medel­                    
vĂ€rde för AD för                    
referensdĂ€ck:                    
Ra (m/s2)                      
BFC(R) för refe­                    
rensdĂ€ck                      
(SRTT16″)                      
                       
BFC(T) för                    
kandidatdĂ€ck                    
                         
Index för vĂ€g­                    
grepp pĂ„ vĂ„tt                    
underlag (%)                    
                         

98

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 765/2008

av den 9 juli 2008

om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprÀttandet av Europeiska gemenskapen, sÀrskilt artiklarna 95 och 133,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

(4)Det Àr mycket svÄrt att anta gemenskapslagstiftning för varje produkt som existerar eller kan komma att utvecklas. Det behövs en omfattande rÀttslig ram av övergripande karaktÀr för att reglera sÄdana produkter, för att tÀppa igen luckor, sÀrskilt i avvaktan pÄ att gÀllande speciallagstiftning pÄ omrÄdet ses över, och för att komplettera bestÀmmelserna i befintlig eller framtida speciallagstiftning, sÀrskilt för att sÀkerstÀlla en hög skyddsnivÄ nÀr det gÀller hÀlsa och sÀkerhet samt miljö- och konsumentskydd, i enlighet med artikel 95 i fördraget.

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skÀl:

(1)Det Àr nödvÀndigt att se till att produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivÄ för allmÀnna intressen som hÀlsa och sÀkerhet i allmÀnhet, hÀlsa och sÀkerhet pÄ arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd och sÀkerhet, samtidigt som det sÀkerstÀlls att den fria rörligheten för varor inte begrÀnsas mer Àn vad som tillÄts enligt harmoniserad gemenskapslagstiftning eller annan relevant gemenskapslagstiftning. BestÀmmelser om ackreditering, marknadskontroll, kontroll av produkter frÄn tredjelÀnder och CE-mÀrkning bör dÀrför faststÀllas.

(2)Det Àr nödvÀndigt att faststÀlla en övergripande ram med regler och principer för ackreditering och marknadskontroll. Denna ram bör inte pÄverka de materiella bestÀmmelserna i befintlig lagstiftning om vilka villkor som ska uppfyllas för att skydda allmÀnna intressen pÄ omrÄden som hÀlsa, sÀkerhet, konsumentskydd och miljöskydd, utan syftet bör vara att göra sÄ att de fungerar bÀttre.

(5)Den ram för marknadskontroll som inrĂ€ttas i denna förordning bör komplettera och stĂ€rka befintliga bestĂ€mmelser om marknadskontroll i harmoniserad gemenskapslagstiftning och tillĂ€mpningen av sĂ„dana bestĂ€mmelser. Denna förordning bör emellertid, i enlighet med principen om ”lex specialis”, vara tillĂ€mplig endast i den mĂ„n det inte finns nĂ„gra sĂ€rskilda bestĂ€mmelser med samma syfte, av samma natur eller med samma verkan som dem i annan, befintlig eller framtida, harmoniserad gemenskapslagstiftning. Exempel kan hĂ€mtas frĂ„n omrĂ„den som narkotikaprekursorer, medicintekniska produkter, humanlĂ€kemedel och veterinĂ€rmedicinska lĂ€kemedel, motorfordon och luftfart. Motsvarande bestĂ€mmelser i denna förordning bör dĂ€rför inte vara tillĂ€mpliga inom de omrĂ„den som tĂ€cks av sĂ„dana sĂ€rskilda bestĂ€mmelser.

(6)I Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmÀn produktsÀkerhet (4) faststÀlls bestÀmmelser för att sÀkerstÀlla sÀkerhet i frÄga om konsumentprodukter. Marknadskontrollsmyndigheterna bör ha rÀtt att vidta de mer specifika ÄtgÀrder som Àr tillgÀngliga för dem genom det direktivet.

(3)Denna förordning bör ses som ett komplement till Europaparlamentets och rÄdets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter (3).

(1) EUT C 120, 16.5.2008, s. 1.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 21 februari 2008 (Ànnu ej offentliggjort i EUT) och rÄdets beslut av den 23 juni 2008.

(3) Se sidan 82 i detta nummer av EUT.

(7)För att uppnÄ en högre sÀkerhetsnivÄ för konsumentprodukter bör dock de marknadskontrollsmekanismer som ingÄr i direktiv 2001/95/EG förstÀrkas nÀr det gÀller produkter som utgör en allvarlig risk, i enlighet med principer som motsvaras av dem i denna förordning. Direktiv 2001/95/EG bör dÀrför Àndras i enlighet med detta.

(4) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.

99

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/31
       

(8)Ackreditering ingÄr i ett övergripande system som ocksÄ omfattar bedömning av överensstÀmmelse och marknadskontroll, och som syftar till att bedöma och sÀkerstÀlla att tillÀmpliga krav uppfylls.

(9)Ackrediteringens sÀrskilda vÀrde ligger i det att den Àr ett officiellt uttalande om den tekniska kompetensen hos de organ som har till uppgift att sÀkerstÀlla att tillÀmpliga krav uppfylls.

(10)Ackreditering anvÀnds i samtliga medlemsstater, men har hittills inte reglerats pÄ gemenskapsnivÄ. Bristen pÄ gemensamma bestÀmmelser har lett till olika tillvÀgagÄngssÀtt och system inom gemenskapen, vilket har fÄtt till följd att olika medlemsstater har varit olika strikta vid ackreditering. Det Àr dÀrför nödvÀndigt att utveckla en heltÀckande ram för ackreditering och att pÄ gemenskapsnivÄ faststÀlla principer för hur ackrediteringen ska organiseras och genomföras.

(11)InrÀttandet av ett enhetligt nationellt ackrediteringsorgan bör ske utan att det pÄverkar fördelningen av arbetsuppgifterna inom medlemsstaterna.

(12)Om harmoniserad gemenskapslagstiftning föreskriver att organ för bedömning av överensstÀmmelse ska utses för dess genomförande bör de nationella offentliga myndigheterna inom gemenskapen betrakta öppen ackreditering enligt denna förordning som det bÀsta sÀttet att styrka dessa organs tekniska kompetens, för att den nivÄ som krÀvs nÀr det gÀller förtroendet för intyg om överensstÀmmelse ska tryggas. Nationella myndigheter kan emellertid anse att de har tillrÀckliga möjligheter att utföra denna bedömning pÄ egen hand. I sÄ fall bör de nationella myndigheterna, för att trygga en rimlig trovÀrdighetsnivÄ pÄ bedömningar utförda av andra nationella myndigheter, ta fram den dokumentation som krÀvs för att visa kommissionen och övriga medlemsstater att de utvÀrderade organen för bedömning av överensstÀmmelse uppfyller de relevanta kraven.

(13)Ett ackrediteringssystem som grundar sig pÄ bindande bestÀmmelser bidrar till att stÀrka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna betrÀffande kompetensen hos organen för bedömning av överensstÀmmelse och följaktligen ocksÄ förtroendet för de intyg och provningsrapporter dessa utfÀrdar. DÀrmed förstÀrks principen om ömsesidigt erkÀnnande, och bestÀmmelserna om ackreditering i denna förordning bör dÀrför gÀlla organ som genomför bedömningar av överensstÀmmelse, pÄ sÄvÀl reglerade som icke-reglerade omrÄden. Det som Àr av betydelse Àr kvaliteten pÄ intyg och provningsrapporter, oavsett om dessa gÀller det reglerade eller oreglerade omrÄdet, och det bör dÀrför inte göras nÄgon skillnad mellan dessa omrÄden.

(14)Enligt denna förordning bör de nationella ackrediteringsorganens icke vinstdrivande verksamhet förstÄs som en

verksamhet som inte syftar till vinning till förmÄn för organets Àgare eller medlemmar. Samtidigt som nationella ackrediteringsorgan inte har som mÄl att maximera eller fördela vinster, fÄr de tillhandahÄlla tjÀnster mot betalning eller ta emot inkomster. Eventuella överskjutande vinster till följd av dessa tjÀnster kan utnyttjas till investeringar som ytterligare utvecklar deras verksamhet, sÄ lÀnge detta Àr förenligt med deras kÀrnverksamhet. Det bör dÀrför betonas att det primÀra mÄlet för nationella ackrediteringsorgan bör vara att stödja eller aktivt engagera sig i verksamhet som inte syftar till vinning.

(15)Eftersom syftet med ackreditering Àr att tillhandahÄlla ett officiellt uttalande om kompetensen hos ett organ som utför bedömning av överensstÀmmelse bör en medlemsstat fÄ ha högst ett nationellt ackrediteringsorgan, och medlemsstaten bör se till att organet arbetar pÄ ett sÄdant sÀtt att dess verksamhet Àr objektiv och opartisk. SÄdana nationella ackrediteringsorgan bör inte samtidigt bedriva kommersiell verksamhet för bedömning av överensstÀmmelse. Det Àr dÀrför lÀmpligt att föreskriva att medlemsstaterna ser till att ackrediteringsorganens verksamhet utgör offentlig myndighetsutövning, oavsett deras rÀttsliga status.

(16)Vad gÀller bedömning och kontinuerlig övervakning av kompetensen hos ett organ för bedömning av överensstÀmmelse Àr det nödvÀndigt att faststÀlla vilken teknisk kunskap och erfarenhet det har, liksom dess förmÄga att utföra bedömningar. Det Àr dÀrför nödvÀndigt att det nationella ackrediteringsorganet besitter relevant kunskap, kompetens och resurser för att kunna utföra sina uppgifter pÄ rÀtt sÀtt.

(17)Ackreditering bör i princip drivas som en sjÀlvbÀrande verksamhet. Medlemsstaterna bör se till att finansiellt stöd ges för vissa sÀrskilda uppgifter.

(18)I de fall dÀr det inte Àr ekonomiskt meningsfullt eller hÄllbart för en medlemsstat att inrÀtta ett nationellt ackrediteringsorgan bör medlemsstaten i frÄga anlita det nationella ackrediteringsorganet i en annan medlemsstat och uppmuntras att utnyttja denna möjlighet fullt ut.

(19)Konkurrens mellan nationella ackrediteringsorgan skulle kunna leda till en kommersialisering av denna verksamhet som dÀrmed Àr oförenlig med deras roll som sista kontrollinstans i arbetet med bedömning av överensstÀmmelse. Syftet med denna förordning Àr att se till att ett ackrediteringsintyg inom Europeiska unionen Àr tillrÀckligt för hela unionens territorium, och att undvika dubbelackreditering, som i sig skulle innebÀra ytterligare kostnader men inget mervÀrde. Nationella ackrediteringsorgan kan konkurrera pÄ tredjelÀnders marknader, under förutsÀttning att detta inte pÄverkar deras verksamhet inom gemenskapen eller det samarbete och den referentbedömningsverksamhet som organiseras av det organ som erkÀnts enligt denna förordning.

100

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

(20)För att undvika dubbelackreditering, öka acceptansen och erkÀnnandet av ackrediteringsintyg samt utöva effektiv tillsyn över ackrediterade organ för bedömning av överensstÀmmelse bör organen begÀra ackreditering hos det nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstat dÀr de Àr etablerade. Det Àr dock nödvÀndigt att sÀkerstÀlla att ett organ för bedömning av överensstÀmmelse har möjlighet att begÀra ackreditering i en annan medlemsstat om det inte finns nÄgot nationellt ackrediteringsorgan i den egna medlemsstaten, eller i de fall det nationella ackrediteringsorganet inte har nödvÀndig kompetens för att kunna erbjuda de ackrediteringstjÀnster som efterfrÄgas. I sÄdana fall bör det etableras lÀmpligt samarbete och informationsutbyte mellan de berörda nationella ackrediteringsorganen.

(21)För att sÀkerstÀlla att de nationella ackrediteringsorganen uppfyller kraven och skyldigheterna i denna förordning Àr det viktigt att medlemsstaterna bidrar till att ackrediteringssystemet fungerar korrekt, regelbundet övervakar sina nationella ackrediteringsorgan och nÀr sÄ Àr nödvÀndigt vidtar ÄtgÀrder inom rimlig tid för att komma till rÀtta med problem.

(22)För att sÀkerstÀlla att organen för bedömning av överensstÀmmelse har likvÀrdig kompetens, för att underlÀtta ömsesidigt erkÀnnande och för att stÀrka den allmÀnna acceptansen av ackrediteringsintyg och de intyg om överensstÀmmelse som ackrediterade organ utfÀrdar, Àr det nödvÀndigt att de nationella ackrediteringsorganen tillÀmpar ett strikt och öppet system för referentbedömning och att alla organ regelbundet granskas.

(23)Denna förordning bör föreskriva erkÀnnandet av en enda organisation pÄ EuropanivÄ nÀr det gÀller vissa funktioner inom ackrediteringsomrÄdet. EA (European co-operation for Accreditation), som har till huvuduppgift att frÀmja ett öppet och kvalitetsdrivet system för att bedöma kompetensen hos organ för bedömning av överensstÀmmelse inom hela Europa, driver ett system för referentbedömning bland nationella ackrediteringsorgan i medlemsstaterna och andra europeiska lÀnder. Systemet har visat sig vara effektivt och uppmuntrar ömsesidigt förtroende. EA bör dÀrför vara det första organ som erkÀnns enligt denna förordning och medlemsstaterna bör sÀkerstÀlla att de nationella ackrediteringsorganen söker, och behÄller, medlemskap i EA sÄ lÀnge det Àr erkÀnt. Samtidigt bör det vara möjligt att Àndra det relevanta organet som erkÀnns enligt denna förordning i de fall dÄ detta kan bli nödvÀndigt i framtiden.

(24)Effektivt samarbete mellan nationella ackrediteringsorgan Àr nödvÀndigt om referentbedömningssystemet och ackreditering över grÀnserna ska fungera. För att sÀkerstÀlla öppenhet Àr det dÀrför nödvÀndigt med en skyldighet för nationella ackrediteringsorgan att sinsemellan utbyta information samt att ge nationella myndigheter och kommissionen nödvÀndig information. Uppdaterad och korrekt

information om de ackrediteringstjÀnster de nationella ackrediteringsorganen erbjuder bör ocksÄ finnas tillgÀnglig för allmÀnheten och dÀrigenom sÀrskilt för organen för bedömning av överensstÀmmelse.

(25)För de verksamhetsomrÄden dÀr allmÀnna krav pÄ kompetensen hos organen för bedömning av överensstÀmmelse inte Àr tillrÀckliga för att sÀkerstÀlla nödvÀndigt skydd dÄ specifika och detaljerade krav rörande teknik, hÀlsa eller sÀkerhet tillÀmpas, bör det finnas sektorsspecifika ackrediteringsprogram. Med tanke pÄ att EA har stor teknisk expertis till sitt förfogande bör det ombes utveckla sÄdana program, sÀrskilt för omrÄden som omfattas av gemenskapslagstiftningen.

(26)För att sÀkerstÀlla likvÀrdig och konsekvent tillÀmpning av harmoniserad gemenskapslagstiftning införs genom denna förordning en gemenskapsram för marknadskontroll, dÀr det faststÀlls minimikrav för de mÄl medlemsstaterna ska uppnÄ och en ram för administrativt samarbete, inbegripet informationsutbyte mellan medlemsstaterna.

(27)I sÄdana fall dÀr ekonomiska aktörer förfogar över provningsrapporter och intyg som intygar överensstÀmmelse, vilka utfÀrdats av ett ackrediterat organ för bedömning av överensstÀmmelse och dÀr relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning inte krÀver sÄdana rapporter eller intyg, bör marknadskontrollsmyndigheterna ta vederbörlig hÀnsyn till dessa rapporter och intyg nÀr de kontrollerar produkters egenskaper.

(28)Samarbete nationellt och över grĂ€nserna mellan behöriga myndigheter avseende informationsutbyte, undersökningar av övertrĂ€delser och Ă„tgĂ€rder för att fĂ„ dem att upphöra – Ă€ven innan farliga produkter slĂ€pps ut pĂ„ marknaden, genom ytterligare Ă„tgĂ€rder för att identifiera dem, frĂ€mst i hamnar – Ă€r nödvĂ€ndigt för att skydda konsumenternas hĂ€lsa och sĂ€kerhet och för att den inre marknaden ska kunna fungera pĂ„ ett smidigt sĂ€tt. Nationella konsumentskyddsmyndigheter bör pĂ„ nationell nivĂ„ samarbeta med nationella marknadskontrollsmyndigheter och utbyta information med dem om produkter de misstĂ€nker innebĂ€r en risk.

(29)Vid riskbedömningen bör alla relevanta uppgifter beaktas, inklusive tillgÀngliga uppgifter om risker som uppstÄtt i anslutning till produkten i frÄga. Alla ÄtgÀrder som den ekonomiska aktören kan ha vidtagit för att reducera risken bör ocksÄ beaktas.

(30)Situationer dÀr en produkt kan innebÀra en allvarlig risk krÀver snabbt ingripande, vilket kan innebÀra att produkten dras tillbaka, Äterkallas eller att dess tillhandahÄllande pÄ marknaden förbjuds. I sÄdana situationer Àr det nödvÀndigt att ha tillgÄng till ett system för snabbt informationsutbyte

101

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/33
       

mellan medlemsstaterna och kommissionen. Det system som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 2001/95/EG har visat sig vara effektivt och verkningsfullt för konsumentprodukter. För att undvika onödig överlappning bör detta system anvÀndas vid tillÀmpningen av denna förordning. Att sÀkerstÀlla sammanhÀngande marknadskontroll inom hela gemenskapen krÀver omfattande informationsutbyte om nationell verksamhet pÄ detta omrÄde, information som gÄr utöver detta system.

(31)För att sÀkerstÀlla att utredningarna inte Àventyras och att de ekonomiska aktörernas rykte inte skadas bör information som de behöriga myndigheterna utbyter skyddas av strÀngast möjliga garantier för konfidentialitet och sekretess i enlighet med bestÀmmelser om sekretess i tillÀmplig nationell lagstiftning eller, nÀr det gÀller kommissionen, Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 1049/ 2001 av den 30 maj 2001 om allmÀnhetens tillgÄng till Europaparlamentets, rÄdets och kommissionens handlingar (1). Europaparlamentets och rÄdets direktiv 95/46/ EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende pÄ behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sÄdana uppgifter (2) samt Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 45/ 2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda dÄ gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sÄdana uppgifter (3) Àr tillÀmpliga inom ramen för denna förordning.

(32)I harmoniserad gemenskapslagstiftning ingÄr sÀrskilda förfaranden för att faststÀlla huruvida en nationell ÄtgÀrd som begrÀnsar en produkts fria rörlighet Àr berÀttigad eller ej (skyddsklausulsförfaranden). Dessa förfaranden tillÀmpas efter ett snabbt informationsutbyte om produkter som utgör en allvarlig risk.

(33)Införselplatser vid de yttre grÀnserna Àr platser dÀr produkter som inte Àr sÀkra och som inte uppfyller kraven eller produkter som försetts med falsk eller vilseledande CE-mÀrkning kan upptÀckas innan de ens slÀpps ut pÄ marknaden. En skyldighet för de myndigheter som Àr ansvariga för kontroll av produkter som förs in pÄ gemenskapsmarknaden att utföra kontroller i lÀmplig omfattning kan dÀrför bidra till en sÀkrare marknad. För att kontrollerna ska bli effektivare bör tullmyndigheterna i god tid fÄ all nödvÀndig information frÄn marknadskontrollsmyndigheterna om farliga produkter som inte uppfyller kraven.

(34)I rÄdets förordning (EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras frÄn tredje

(1) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(2) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet Àndrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(3) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

land Àr i överensstÀmmelse med reglerna för produktsÀkerhet (4) faststÀlls regler om uppskjutande av en produkts övergÄng till fri omsÀttning efter att tullmyndigheterna beslutat om detta, och det föreskrivs vidare ÄtgÀrder, bland annat hur marknadskontrollsmyndigheterna ska involveras. Det Àr dÀrför lÀmpligt att dessa bestÀmmelser, inklusive dem om hur myndigheterna för marknadskontroll ska involveras, införs i denna förordning.

(35)Erfarenheten har visat att produkter som inte frigörs ofta Äterexporteras och tar sig in pÄ gemenskapsmarknaden via andra införselplatser, vilket motverkar tullmyndigheternas arbete. Marknadskontrollsmyndigheterna bör dÀrför ges resurser att förstöra produkter om de anser det lÀmpligt.

(36)Senast ett Är efter offentliggörandet av denna förordning i

Europeiska unionens officiella tidning bör kommissionen lÀgga fram en djupgÄende analys av situationen pÄ omrÄdet för konsumentsÀkerhetsmÀrkning, om nödvÀndigt Ätföljd av lagstiftningsförslag.

(37)CE-mÀrkningen indikerar att en produkt överensstÀmmer med kraven och Àr det synliga resultatet av en hel process av bedömning av överensstÀmmelse i vid bemÀrkelse. AllmÀnna principer för CE-mÀrkningen bör faststÀllas i denna förordning sÄ att de kan tillÀmpas omedelbart och för att förenkla framtida lagstiftning.

(38)CE-mÀrkningen bör vara den enda mÀrkning om överensstÀmmelse som anger att produkten överensstÀmmer med harmoniserad gemenskapslagstiftning. Andra typer av mÀrkning kan emellertid anvÀndas, förutsatt att de bidrar till ökat konsumentskydd och inte omfattas av harmoniserad gemenskapslagstiftning.

(39)Det Àr nödvÀndigt att medlemsstaterna sörjer för att det finns lÀmpliga möjligheter att hos behöriga rÀttsinstanser överklaga beslut som fattas av behöriga myndigheter och som begrÀnsar utslÀppandet pÄ marknaden av en produkt eller som föreskriver tillbakadragande eller Äterkallelse av produkten frÄn marknaden.

(40)Det kan vara till nytta för medlemsstaterna att ingÄ samarbetsavtal med olika intressegrupper, bland annat med bransch- och konsumentorganisationer, sÄ att de kan anvÀnda sig av tillgÀnglig marknadsinformation dÄ de utarbetar, genomför och uppdaterar program för marknadskontroll.

(41)Medlemsstaterna bör föreskriva sanktioner för övertrÀdelser av bestÀmmelserna i denna förordning och vidta de ÄtgÀrder som krÀvs för att se till att dessa sanktioner till-

(4) EGT L 40, 17.2.1993, s. 1. Förordningen senast Àndrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

102

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

lÀmpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskrÀckande och kan skÀrpas om den relevanta ekonomiska aktören tidigare har begÄtt en liknande övertrÀdelse av bestÀmmelserna i denna förordning.

(42)Om mÄlen med denna förordning ska kunna uppnÄs mÄste gemenskapen bidra till finansieringen av den verksamhet som krÀvs för ackreditering och marknadskontroll. Finan-

siering bör ges i form av bidrag utan förslagsinfordran till det organ som erkÀnns enligt denna förordning, i form av bidrag efter förslagsinfordran, eller genom att tilldela kontrakt till detta eller andra organ, beroende pÄ vilken typ av verksamhet som ska finansieras, och i enlighet med rÄdets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmÀnna budget (1) (nedan kallad budgetförordningen).

(43)För vissa specialiserade uppgifter, t.ex. utarbetning och översyn av sektorsspecifika ackrediteringsprogram, och för uppgifter som gÀller verifiering av teknisk kompetens och utrustning hos laboratorier samt certifierings- och kontrollorgan bör EA inledningsvis vara berÀttigat till gemenskapsfinansiering dÄ organisationen Àr vÀl lÀmpad att tillhandhÄlla nödvÀndig teknisk expertis i detta avseende.

(44)Med tanke pÄ rollen för det organ som erkÀnns enligt denna förordning vid referentbedömningen av ackrediteringsorgan, och dess förmÄga att bistÄ medlemsstaterna med organisationen av sÄdan bedömning, bör kommissionen kunna bevilja bidrag till driften av sekretariatet för det organ som erkÀnns enligt denna förordning vilket i sin tur bör ge kontinuerligt stöd till ackrediteringsverksamheten pÄ gemenskapsnivÄ.

(45)Ett partnerskapsavtal bör undertecknas mellan kommissionen och det organ som erkÀnns enligt denna förordning, i enlighet med bestÀmmelserna i budgetförordningen, för att faststÀlla de administrativa och finansiella bestÀmmelserna för finansiering av ackrediteringsverksamhet.

(46)Finansiering bör Àven göras tillgÀnglig för andra organ Àn det organ som erkÀnns enligt denna förordning för annan verksamhet inom omrÄdet för bedömning av överensstÀmmelse, reglerad mÀtteknik, ackreditering och marknadskontroll, t.ex. utarbetande och uppdatering av riktlinjer, jÀmförande verksamhet kopplad till anvÀndningen av skyddsklausuler, förberedande eller relaterad verksamhet i samband med genomförandet av gemenskapslagstiftning pÄ dessa omrÄden, program för tekniskt stöd och samarbete med tredjelÀnder samt förstÀrkning av politiken inom dessa omrÄden pÄ gemenskapsnivÄ och internationell nivÄ.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen senast Àndrad genom förordning (EG) nr 1525/2007 (EUT L 343, 27.12.2007, s. 9).

(47)Denna förordning respekterar de grundlÀggande rÀttigheterna och iakttar de principer som Äterspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundlÀggande rÀttigheterna.

(48)Eftersom mÄlet för denna förordning, nÀmligen att sÀkerstÀlla att produkter pÄ de marknader som omfattas av gemenskapslagstiftning uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivÄ avseende hÀlsa och sÀkerhet och andra allmÀnna intressen, samtidigt som den inre marknadens funktion sÀkerstÀlls, genom att tillhandahÄlla en ram för ackreditering och marknadskontroll, inte i tillrÀcklig utstrÀckning kan uppnÄs av medlemsstaterna och det dÀrför bÀttre kan uppnÄs pÄ gemenskapsnivÄ, kan gemenskapen vidta ÄtgÀrder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel gÄr denna förordning inte utöver vad som Àr nödvÀndigt för att uppnÄ detta mÄl.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillÀmpningsomrÄde

1.I denna förordning faststÀlls regler om organisation och tillvÀgagÄngssÀtt vid ackreditering av de organ för bedömning av överensstÀmmelse som utför bedömning av överensstÀmmelse.

2.Denna förordning innehÄller ocksÄ en ram för marknadskontrollen av produkter för att sÀkerstÀlla att dessa produkter uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivÄ för allmÀnna intressen som hÀlsa och sÀkerhet i allmÀnhet, hÀlsa och sÀkerhet pÄ arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd och sÀkerhet.

3.Denna förordning innehÄller en ram för kontroll av produkter frÄn tredjelÀnder.

4.I denna förordning faststÀlls allmÀnna principer om CE-mÀrkning.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.tillhandahÄllande pÄ marknaden: varje leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller anvÀndning pÄ gemenskapsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis,

103

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/35
       

2.utslÀppande pÄ marknaden: tillhandahÄllande för första gÄngen av en produkt pÄ gemenskapsmarknaden,

3.tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som lÄter konstruera eller tillverka en produkt och saluför den produkten, i eget namn eller under eget varumÀrke,

4.tillverkarens representant: varje fysisk eller juridisk person som Àr etablerad i gemenskapen och som enligt skriftlig fullmakt frÄn en tillverkare har rÀtt att i dennes stÀlle utföra sÀrskilda uppgifter, med beaktande av den sistnÀmndas skyldigheter enligt relevant gemenskapslagstiftning,

5.importör: varje fysisk eller juridisk person som Àr etablerad i gemenskapen och som slÀpper ut en produkt frÄn ett tredjeland pÄ gemenskapsmarknaden,

6.distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan utöver tillverkaren eller importören som tillhandahÄller en produkt pÄ marknaden,

7.ekonomisk aktör: tillverkaren, importören, tillverkarens representant och distributören,

8.teknisk specifikation: ett dokument dÀr det faststÀlls vilka tekniska krav som ska uppfyllas av en produkt, process eller tjÀnst,

9.harmoniserad standard: en standard som pÄ grundval av en begÀran av kommissionen i enlighet med artikel 6 i

Europaparlamentets och rÄdets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande betrÀffande tekniska standarder och föreskrifter och betrÀffande föreskrifter för informationssamhÀllets tjÀnster (1) antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan som upptas i bilaga I till det direktivet,

10.ackreditering: en förklaring frÄn ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstÀmmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de som faststÀlls i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstÀmmelse,

11.nationellt ackrediteringsorgan: det enda organet i en medlemsstat som har statligt bemyndigande att genomföra ackrediteringar,

12.bedömning av överensstÀmmelse: en process dÀr det visas huruvida specificerade krav avseende en produkt, en process, en tjÀnst, ett system, en person eller ett organ har uppfyllts,

(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast Àndrat genom rÄdets direktiv 2006/96/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 81).

13.organ för bedömning av överensstÀmmelse: ett organ som utför bedömning av överensstÀmmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll,

14.Äterkallelse: varje ÄtgÀrd för att dra tillbaka en produkt som redan tillhandahÄlls för slutanvÀndaren,

15.tillbakadragande: varje ÄtgÀrd i syfte att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahÄlls pÄ marknaden,

16.referentbedömning: en process dÀr ett nationellt ackrediteringsorgan bedöms av andra nationella ackrediteringsorgan i enlighet med kraven i denna förordning och, i förekommande fall, ytterligare sektorsspecifika tekniska specifikationer,

17.marknadskontroll: den verksamhet som bedrivs och de ÄtgÀrder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstÀmmer med de krav som faststÀlls i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning och inte hotar hÀlsan, sÀkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmÀnintresset,

18.marknadskontrollsmyndighet: en myndighet i varje medlemsstat som ansvarar för att genomföra marknadskontroll pÄ sitt territorium,

19.övergÄng i fri omsÀttning: det förfarande som anges i artikel 79 i rÄdets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrÀttandet av en tullkodex för gemenskapen (2),

20.CE-mÀrkning: en mÀrkning genom vilken tillverkaren visar att produkten överensstÀmmer med tillÀmpliga krav som faststÀlls i harmoniserad gemenskapslagstiftning som föreskriver om mÀrkning,

21.harmoniserad gemenskapslagstiftning: all gemenskapslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter.

KAPITEL II

ACKREDITERING

Artikel 3

TillÀmpningsomrÄde

Detta kapitel ska tillÀmpas pÄ ackreditering, anvÀnt som ett obligatoriskt eller frivilligt förfarande i samband med bedömning av överensstÀmmelse, oavsett om denna bedömning Àr obligatorisk eller inte och oavsett vilken rÀttslig stÀllning det organ som utför ackrediteringen har.

(2) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast Àndrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

104

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

Artikel 4

AllmÀnna principer

1.Varje medlemsstat ska utse ett enda nationellt ackrediteringsorgan.

2.Om en medlemsstat inte anser det ekonomiskt meningsfullt eller genomförbart att ha ett nationellt ackrediteringsorgan, eller att tillhandahÄlla vissa ackrediteringstjÀnster, ska medlemsstaten i möjligaste mÄn anlita det nationella ackrediteringsorganet i en annan medlemsstat.

3.En medlemsstat som i enlighet med punkt 2 anlitar ett ackrediteringsorgan i en annan medlemsstat ska informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta.

4.Baserat pÄ den information som avses i punkt 3 och i artikel 12 ska kommissionen upprÀtta en förteckning över nationella ackrediteringsorgan, hÄlla denna förteckning uppdaterad samt offentliggöra den.

5.I fall dÄ ackrediteringen inte utförs direkt av de offentliga myndigheterna sjÀlva ska medlemsstaterna överlÄta ackrediteringsförfarandet Ät sitt nationella ackrediteringsorgan som offentlig myndighetsutövning och formellt erkÀnna det.

6.Det nationella ackrediteringsorganets ansvar och uppgifter ska vara klart Ätskilda frÄn dem som Äligger andra nationella myndigheter.

7.Det nationella ackrediteringsorganet ska inte vara vinstdrivande.

Artikel 5

Ackreditering

1.Ett nationellt ackrediteringsorgan ska, nÀr ett organ för bedömning av överensstÀmmelse sÄ begÀr, utvÀrdera huruvida det sistnÀmnda Àr kompetent att utföra specifik bedömning av överensstÀmmelse. Om det har konstaterats vara kompetent, ska det nationella ackrediteringsorganet utfÀrda ett ackrediteringsintyg om detta.

2.NÀr en medlemsstat beslutar att inte anvÀnda ackreditering ska den förse kommissionen och övriga medlemsstater med de styrkande handlingar som krÀvs för att intyga kompetensen hos de organ för bedömning av överensstÀmmelse som den utser för genomförandet av relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning.

3.Nationella ackrediteringsorgan ska utöva tillsyn över de organ för bedömning av överensstÀmmelse som de har utfÀrdat ackrediteringsintyg för.

4.Om ett nationellt ackrediteringsorgan bedömer att ett organ för bedömning av överensstÀmmelse som erhÄllit ett ackrediteringsintyg inte lÀngre har nödvÀndig kompetens för att bedriva specifik verksamhet inom bedömning av överensstÀmmelse, eller allvarligt underlÄtit att uppfylla sina skyldigheter, ska ackrediteringsorganet inom rimlig tid vidta alla lÀmpliga ÄtgÀrder för att begrÀnsa, eller tillfÀlligt eller helt Äterkalla ackrediteringsintyget.

5.Medlemsstaterna ska faststÀlla förfaranden för att behandla överklaganden av ackrediteringsbeslut, inbegripet rÀttsmedel, om det Àr lÀmpligt, eller som avser frÄnvaron av beslut.

Artikel 6

Principen om förbud mot konkurrerande verksamhet

8.Det nationella ackrediteringsorganet fÄr inte bedriva verksamhet eller erbjuda tjÀnster som tillhandahÄlls av organen för bedömning av överensstÀmmelse, erbjuda kommersiella konsulttjÀnster, Àga aktier eller i övrigt ha ett finansiellt intresse eller ett ledningsansvar i ett organ för bedömning av överensstÀmmelse.

9.Varje medlemsstat ska sÀkerstÀlla att dess nationella ackrediteringsorgan har lÀmpliga ekonomiska och personalmÀssiga resurser för att kunna utföra sina uppgifter, dÀribland utförandet av sÀrskilda uppgifter, sÄsom verksamhet för europeiskt och internationellt ackrediteringssamarbete och ÄtgÀrder som krÀvs som stöd för nationell politik och som inte Àr ekonomiskt sjÀlvbÀrande.

10.Det nationella ackrediteringsorganet ska vara medlem i det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14.

11.De nationella ackrediteringsorganen ska skapa och upprÀtthÄlla lÀmpliga strukturer för att sÀkerstÀlla en effektiv och balanserad inblandning av alla intressegrupper inom bÄde sina organisationer och det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14.

1.De nationella ackrediteringsorganen ska inte konkurrera med organ för bedömning av överensstÀmmelse.

2.De nationella ackrediteringsorganen ska inte konkurrera med andra nationella ackrediteringsorgan.

3.De nationella ackrediteringsorganen fÄr utöva sin verksamhet över nationsgrÀnserna, pÄ en annan medlemsstats territorium, antingen pÄ begÀran av ett organ för bedömning av överensstÀmmelse i de fall som anges i artikel 7.1 eller, om de ombeds göra detta av ett nationellt ackrediteringsorgan i enlighet med artikel 7.3, i samarbete med det nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstaten.

Artikel 7

GrÀnsöverskridande ackreditering

1. Ett organ för bedömning av överensstÀmmelse som vill ansöka om ackreditering ska vÀnda sig till det nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstat dÀr det har sitt sÀte, eller hos det nationella ackrediteringsorgan som medlemsstaten kan anlita i enlighet med artikel 4.2.

105

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/37
       

Ett organ för bedömning av överensstÀmmelse kan dock ansöka om ackreditering hos ett nationellt ackrediteringsorgan annat Àn dem som avses i första stycket i följande situationer:

a)Om den medlemsstat dÀr organet har sitt sÀte har beslutat att inte inrÀtta ett nationellt ackrediteringsorgan och inte har valt att anlita det nationella ackrediteringsorganet i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 4.2.

b)Om de nationella ackrediteringsorgan som avses i första stycket inte erbjuder ackreditering för den typ av bedömning av överensstÀmmelse som ackrediteringsansökan gÀller.

c)Om de nationella ackrediteringsorgan som avses i första stycket inte har framgÄngsrikt genomgÄtt den referentbedömning som avses i artikel 10 för den typ av bedömning av överensstÀmmelse som ackrediteringsansökan gÀller.

2.Om ett nationellt ackrediteringsorgan erhÄller en ansökan enligt punkt 1 b eller c ska det informera det nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstat dÀr organet för bedömning av överensstÀmmelse har sitt sÀte. I sÄdana fall fÄr det nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstat dÀr det ansökande organet för bedömning av överensstÀmmelse har sitt sÀte delta som observatör.

3.Ett nationellt ackrediteringsorgan fÄr begÀra att ett annat nationellt ackrediteringsorgan utför en del av bedömningen. I sÄdana fall ska ackrediteringsintyget utfÀrdas av det organ som gör denna begÀran.

Artikel 8

Krav för nationella ackrediteringsorgan

Ett nationellt ackrediteringsorgan ska uppfylla följande krav:

1.Det ska organiseras pÄ ett sÄdant sÀtt att det Àr oberoende frÄn de organ för bedömning av överensstÀmmelse som det bedömer och frÄn kommersiellt tryck, och pÄ ett sÄdant sÀtt att inga intressekonflikter uppstÄr med organen för bedömning av överensstÀmmelse.

2.Det ska vara organiserat och fungera pÄ ett sÄdant sÀtt att dess verksamhet Àr objektiv och opartisk.

3.Det ska se till att alla beslut som rör intyg om kompetens fattas av annan behörig personal Àn den som har gjort bedömningen.

4.Det ska ha tillfredsstÀllande rutiner som sÀkerstÀller att den information som erhÄllits behandlas konfidentiellt.

5.Det ska kartlÀgga den verksamhet för bedömning av överensstÀmmelse för vilken den Àr kompetent att utföra ackreditering och, dÀr sÄ Àr lÀmpligt, hÀnvisa till relevant gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning och standarder.

6.Det ska inrÀtta nödvÀndiga förfaranden för att sÀkerstÀlla effektiv ledning och lÀmpliga interna kontroller.

7.Det ska ha tillrÀckligt mÄnga anstÀllda med lÀmplig kompetens för att kunna utföra sina uppgifter.

8.Det ska dokumentera personalens uppgifter, ansvar och befogenheter i den mÄn dessa kan pÄverka kvaliteten pÄ bedömningen och intyget om kompetens.

9.Det ska inrÀtta, tillÀmpa och underhÄlla förfaranden för att övervaka prestanda och kompetens hos den personal som utför arbetet.

10.Det ska kontrollera att bedömningar av överensstÀmmelse genomförs pÄ ett lÀmpligt sÀtt sÄ att det inte lÀggs nÄgra onödiga bördor pÄ företagen och att vederbörlig hÀnsyn tas till ett företags storlek, bransch och struktur samt den berörda produktteknikens komplexitet och produktionsprocessens seriemÀssiga karaktÀr.

11.Det ska offentliggöra Ärsredovisningar som utarbetats i enlighet med vedertagna redovisningsprinciper.

Artikel 9

Uppfyllande av kraven

1.Om ett nationellt ackrediteringsorgan inte uppfyller kraven i denna förordning, eller underlÄter att uppfylla sina skyldigheter hÀr nedan, ska den berörda medlemsstaten vidta lÀmpliga ÄtgÀrder för att avhjÀlpa detta, alternativt sÀkerstÀlla att ÄtgÀrder vidtas, och den ska informera kommissionen om detta.

2.Medlemsstaterna ska regelbundet övervaka sina nationella ackrediteringsorgan för att sÀkerstÀlla att de hela tiden uppfyller kraven i artikel 8.

3.Medlemsstaterna ska ta maximal hÀnsyn till resultaten av referentbedömningen enligt artikel 10 nÀr de utför den övervakning som avses i punkt 2 i denna artikel.

4.De nationella ackrediteringsorganen ska förfoga över de förfaranden som krÀvs för att kunna hantera klagomÄl riktade mot de organ för bedömning av överensstÀmmelse som de har ackrediterat.

Artikel 10

Referentbedömning

1.Nationella ackrediteringsorgan ska lÄta sin verksamhet bli föremÄl för referentbedömning som ska organiseras av det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14.

2.Intressegrupper ska ha rÀtt att delta i det system som inrÀttats för att övervaka verksamhet i samband med referentbedömning, dock inte i enskilda referentbedömningsförfaranden.

3.Medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla att de nationella ackrediteringsorganen regelbundet deltar i referentbedömning enligt kraven i punkt 1.

106

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

4.Referentbedömning ska grundas pÄ sunda och öppna kriterier och förfaranden för utvÀrdering, sÀrskilt nÀr det gÀller nödvÀndiga strukturella, mÀnskliga och administrativa resurser, konfidentialitet och klagomÄl. Det ska inrÀttas lÀmpliga förfaranden för överklaganden av beslut som fattats till följd av bedömningen.

5.Vid referentbedömning ska det bedömas huruvida det nationella ackrediteringsorganet uppfyller de krav som faststÀlls i artikel 8, under beaktande av den relevanta harmoniserade standard som avses i artikel 11.

6.Det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 ska offentliggöra resultaten av referentbedömningen och meddela samtliga medlemsstater och kommissionen om detsamma.

7.Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna se över referensbedömningssystemets regler och se till att det fungerar korrekt.

Artikel 11

Presumtion om överensstÀmmelse för nationella ackrediteringsorgan

1.Nationella ackrediteringsorgan som uppvisar överensstÀmmelse med de kriterier som faststÀlls i den relevanta harmoniserade standarden, för vilken det offentliggjorts en hÀnvisning till i Europeiska unionens officiella tidning, genom att framgÄngsrikt ha genomgÄtt referentbedömning i enlighet med artikel 10, ska förutsÀttas uppfylla de krav som anges i artikel 8.

2.De nationella myndigheterna ska erkÀnna likvÀrdigheten hos de tjÀnster som tillhandahÄlls av de ackrediteringsorgan som har framgÄngsrikt genomgÄtt referentbedömning i enlighet med artikel 10, och dÀrmed, baserat pÄ den presumtion som avses i punkt 1 i den hÀr artikeln, godta dessa organs ackrediteringsintyg och de intyg som utfÀrdas av de organ för bedömning av överensstÀmmelse som ackrediterats av dem.

Artikel 12

Informationsskyldighet

1.Varje nationellt ackrediteringsorgan ska informera övriga nationella ackrediteringsorgan om vilken typ av bedömning av överensstÀmmelse som det erbjuder ackreditering för, och om eventuella Àndringar av verksamheten.

2.Varje medlemsstat ska informera kommissionen och det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 om sitt nationella ackrediteringsorgans identitet och om all verksamhet inom bedömning av överensstÀmmelse som detta organ erbjuder ackreditering för till stöd för harmoniserad gemenskapslagstiftning, och om eventuella Àndringar.

3.Varje nationellt ackrediteringsorgan ska regelbundet offentliggöra information om resultaten av referentbedömningen, om

vilken typ av bedömning av överensstÀmmelse som den erbjuder ackreditering för och om eventuella Àndringar av verksamheten.

Artikel 13

Uppdrag till det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14

1.Kommissionen fÄr, efter att ha rÄdfrÄgat den kommitté som inrÀttats genom artikel 5 i direktiv 98/34/EG, begÀra att det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 bidrar till utveckling, underhÄll och tillÀmpning av ackreditering i gemenskapen.

2.Kommissionen fÄr Àven, i enlighet med det förfarande som avses i punkt 1,

a)begÀra att det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 föreskriver bedömningskriterier och förfaranden för referentbedömning och utvecklar sektorsspecifika ackrediteringsprogram,

b)godta alla sÄdana befintliga program som redan föreskriver bedömningskriterier och förfaranden för referentbedömning.

3. Kommissionen ska se till att sektorsspecifika program faststÀller vilka tekniska specifikationer som Àr nödvÀndiga för att uppnÄ den grad av kompetens som harmoniserad gemenskapslagstiftning krÀver pÄ omrÄden dÀr sÀrskilda krav för teknik, hÀlsa, miljö eller sÀkerhet gÀller eller andra aspekter av skyddet av allmÀnintresset.

Artikel 14

Europeisk ackrediteringsinfrastruktur

1.Kommissionen ska efter samrÄd med medlemsstaterna erkÀnna ett organ som uppfyller kraven i bilaga I till denna förordning.

2.Ett organ som ska erkÀnnas i enlighet med punkt 1 ska ingÄ ett avtal med kommissionen. Avtalet ska bland annat innehÄlla en detaljerad beskrivning av organets uppgifter, finansieringsbestÀmmelser och bestÀmmelser för tillsyn av organet. BÄde kommissionen och organet ska, utan att behöva ange anledningen, ha möjlighet att sÀga upp avtalet vid utgÄngen av en rimlig uppsÀgningstid som ska faststÀllas i avtalet.

3.Kommissionen och organet ska offentliggöra avtalet.

4.Kommissionen ska underrÀtta medlemsstaterna och de nationella ackrediteringsorganen om erkÀnnandet av ett organ enligt punkt 1.

5.Kommissionen fÄr inte erkÀnna mer Àn ett organ för en bestÀmd tidsperiod.

6.Det första organ som erkÀnns enligt denna förordning ska vara EA, förutsatt att det har ingÄtt ett avtal i enlighet med punkt 2.

107

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/39
       

KAPITEL III

GEMENSKAPSRAM FÖR MARKNADSKONTROLL OCH KONTROLL AV PRODUKTER SOM FÖRS IN PÅ GEMENSKAPSMARKNADEN

AVSNITT 1

AllmÀnna bestÀmmelser

Artikel 15

TillÀmpningsomrÄde

1.Artiklarna 16–26 ska tillĂ€mpas pĂ„ produkter som omfattas av harmoniserad gemenskapslagstiftning.

2.De enskilda bestĂ€mmelserna i artiklarna 16–26 ska tilllĂ€mpas i den mĂ„n det inte finns nĂ„gra sĂ€rskilda bestĂ€mmelser med samma syfte i harmoniserad gemenskapslagstiftning.

3.TillÀmpningen av denna förordning fÄr inte hindra marknadskontrollsmyndigheterna att vidta mera specifika ÄtgÀrder som föreskrivs i direktiv 2001/95/EG.

4.I artiklarna 16–26 avses med en ”produkt” ett Ă€mne, preparat eller annan vara framstĂ€lld genom en tillverkningsprocess som inte utgör livsmedel, foder, levande vĂ€xter och djur, produkter av mĂ€nskligt ursprung samt produkter av vĂ€xter och djur med koppling till deras framtida fortplantning.

5.Artiklarna 27, 28 och 29 ska tillÀmpas pÄ alla produkter som omfattas av gemenskapslagstiftningen, dock endast nÀr gemenskapslagstiftningen inte innehÄller sÀrskilda bestÀmmelser om hur grÀnskontroll ska organiseras.

Artikel 16

AllmÀnna bestÀmmelser

4. Marknadskontroll ska omfatta produkter som satts samman eller tillverkats för tillverkarens eget bruk nÀr harmoniserad gemenskapslagstiftning föreskriver att dess bestÀmmelser ska gÀlla sÄdana produkter.

AVSNITT 2

Gemenskapsram för marknadskontroll

Artikel 17

Informationsskyldighet

1.Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina marknadskontrollsmyndigheter och deras ansvarsomrÄden. Kommissionen ska vidarebefordra denna information till övriga medlemsstater.

2.Medlemsstaterna ska se till att allmÀnheten Àr medveten om nationella marknadskontrollsmyndigheters existens, ansvarsomrÄden och identitet och om hur dessa myndigheter kan kontaktas.

Artikel 18

Medlemsstaternas skyldigheter avseende organisation

1.Medlemsstaterna ska inrÀtta lÀmpliga mekanismer för kommunikation och samordning mellan de olika marknadskontrollsmyndigheterna.

2.Medlemsstaterna ska inrÀtta lÀmpliga förfaranden för att

a)följa upp klagomÄl och rapporter om risker relaterade till produkter som omfattas av harmoniserad gemenskapslagstiftning,

b)bevaka olyckor och hÀlsoskador som dessa produkter misstÀnks ha orsakat,

c)kontrollera att korrigerande ÄtgÀrder har vidtagits,

1.Medlemsstaterna ska organisera och genomföra marknadskontroll i enlighet med detta kapitel.

2.Syftet med marknadskontrollen Àr att sÀkerstÀlla att produkter som omfattas av harmoniserad gemenskapslagstiftning vilka, dÄ de anvÀnds i enlighet med sitt avsedda ÀndamÄl eller under rimligen förutsebara förhÄllanden och dÄ de installeras och underhÄlls pÄ korrekt sÀtt, kan Àventyra anvÀndarnas hÀlsa eller sÀkerhet, eller vilka pÄ annat sÀtt inte uppfyller tillÀmpliga krav i harmoniserad gemenskapslagstiftning dras tillbaka eller förbjuds eller hindras frÄn att tillhandahÄllas pÄ marknaden, och att allmÀnheten, kommissionen och de övriga medlemsstaterna informeras om detta.

3.De nationella infrastrukturerna och programmen för marknadskontroll ska se till att effektiva ÄtgÀrder kan vidtas för alla produkter, oavsett kategori, som omfattas av harmoniserad gemenskapslagstiftning.

d)följa upp vetenskaplig och teknisk kunskap i sÀkerhetsfrÄgor.

3.Medlemsstaterna ska anförtro marknadskontrollsmyndigheterna de befogenheter, resurser och kunskaper som krÀvs för att dessa ska kunna utföra sina uppgifter pÄ rÀtt sÀtt.

4.Medlemsstaterna ska se till att marknadskontrollsmyndigheterna utövar sina befogenheter i enlighet med proportionalitetsprincipen.

5.Medlemsstaterna ska inrÀtta, genomföra och regelbundet uppdatera program för marknadskontroll. Medlemsstaterna ska utarbeta antingen ett allmÀnt program för marknadskontroll eller sektorsspecifika program för sektorer inom vilka de utför marknadskontroll, underrÀtta övriga medlemsstater och kommissionen om dessa program och göra dem tillgÀngliga,

108

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

elektroniskt och, om lÀmpligt, pÄ andra sÀtt, för allmÀnheten. En första sÄdan underrÀttelse ska ske senast den 1 januari 2010. Efterföljande uppdateringar av programmen ska offentliggöras pÄ samma sÀtt. För att uppnÄ detta fÄr medlemsstaterna samarbeta med berörda intressegrupper.

6. Medlemsstaterna ska regelbundet se över kontrollverksamheten och bedöma hur den fungerar. Denna översyn och dessa bedömningar ska genomföras minst vart fjÀrde Är, och resultatet ska meddelas de övriga medlemsstaterna och kommissionen samt göras tillgÀngliga, elektroniskt och, om lÀmpligt, pÄ andra sÀtt, för allmÀnheten.

Artikel 19

ÅtgĂ€rder för marknadskontroll

1. Marknadskontrollsmyndigheterna ska göra lÀmpliga kontroller i tillrÀcklig omfattning av produkters egenskaper; detta ska ske genom dokumentkontroll och, dÀr sÄ Àr lÀmpligt, genom fysisk kontroll eller kontroll i laboratorium av ett ÀndamÄlsenligt urval. I samband med detta ska de beakta etablerade riskbedömningsprinciper samt klagomÄl och annan information.

Marknadskontrollsmyndigheterna fÄr krÀva att de ekonomiska aktörerna tillhandahÄller sÄdan dokumentation och information som dessa myndigheter anser sig behöva för att utföra sin verksamhet, inbegripet, nÀr detta Àr nödvÀndigt och motiverat, att ha tilltrÀde till de ekonomiska aktörernas lokaler och ha rÀtt att ta nödvÀndiga provexemplar av produkterna. De fÄr förstöra eller pÄ annat sÀtt göra obrukbara produkter som utgör en allvarlig risk, om de anser det vara en nödvÀndig ÄtgÀrd.

Om de ekonomiska aktörerna uppvisar provningsrapporter eller intyg som intygar överensstÀmmelse vilka utfÀrdats av ett ackrediterat organ för bedömning av överensstÀmmelse ska marknadskontrollsmyndigheterna ta vederbörlig hÀnsyn till dessa rapporter och intyg.

2. Marknadskontrollsmyndigheterna ska inom rimlig tid vidta lÀmpliga ÄtgÀrder för att informera anvÀndarna pÄ sitt territorium om faror som de upptÀckt i samband med produkter, detta för att minska risken för personskador eller annan skada.

De ska samarbeta med de ekonomiska aktörerna betrÀffande ÄtgÀrder som kan förhindra eller minska risker orsakade av produkter som dessa aktörer tillhandahÄllit.

3.Om marknadskontrollsmyndigheterna i en medlemsstat beslutar att dra tillbaka en produkt som tillverkats i en annan medlemsstat ska de underrÀtta den berörda ekonomiska aktören pÄ den adress som angivits pÄ produkten i frÄga eller i de dokument som Ätföljer produkten.

4.Marknadskontrollsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter sjÀlvstÀndigt, objektivt och opartiskt.

5. Marknadskontrollsmyndigheterna ska iaktta konfidentialitet nÀr det Àr nödvÀndigt för att skydda affÀrshemligheter eller personuppgifter enligt nationell lagstiftning, dock i enlighet med kravet pÄ att information enligt denna förordning ska offentliggöras i sÄ stor utstrÀckning som möjligt för att anvÀndarnas intressen i gemenskapen ska skyddas.

Artikel 20

Produkter som utgör en allvarlig risk

1.Medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla att produkter som utgör en allvarlig risk, Àven en allvarlig risk utan omedelbar effekt, och som krÀver snabbt ingripande Äterkallas, dras tillbaka eller att tillhandahÄllandet pÄ deras marknad förbjuds, och att kommissionen utan dröjsmÄl informeras i enlighet med artikel 22.

2.Beslutet om huruvida en produkt utgör en allvarlig risk ska bygga pÄ en lÀmplig riskbedömning som beaktar farans karaktÀr och sannolikheten att nÄgot intrÀffar. En produkt ska inte anses utgöra en allvarlig risk av den anledningen att det gÄr att uppnÄ en högre sÀkerhetsnivÄ eller att det finns andra tillgÀngliga produkter som utgör en mindre risk.

Artikel 21

BegrÀnsande ÄtgÀrder

1.Medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla att, nÀr ÄtgÀrder vidtas i enlighet med relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning i syfte att förbjuda eller begrÀnsa tillhandahÄllandet av en produkt pÄ marknaden, dra tillbaka den frÄn marknaden eller Äterkalla den, dessa ÄtgÀrder Àr proportionella och att det anges exakt vilka grunder beslutet om ÄtgÀrd har.

2.SÄdana ÄtgÀrder ska utan dröjsmÄl meddelas den ekonomiska aktören i frÄga, som samtidigt ska underrÀttas om vilka rÀttsmedel som stÄr till hans förfogande enligt lagstiftningen i medlemsstaten ifrÄga och vilka tidsfrister som gÀller för sÄdana rÀttsmedel.

3.Innan beslut fattas om en ÄtgÀrd i enlighet med punkt 1 ska den berörda ekonomiska aktören ges tillfÀlle att yttra sig inom rimlig tid som inte fÄr vara kortare Àn tio dagar, förutsatt att ÄtgÀrden inte, med tanke pÄ hÀlso- eller sÀkerhetskrav eller andra skÀl som hÀnför sig till allmÀnna intressen som omfattas av relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning, Àr sÄ brÄdskande att sÄdant samrÄd inte Àr möjligt. Om en ÄtgÀrd vidtagits utan att aktören har fÄtt möjlighet att yttra sig ska denne ges möjlighet att yttra sig sÄ snart som möjligt och den vidtagna ÄtgÀrden ska ses över omedelbart dÀrefter.

4.SÄdana ÄtgÀrder som avses i punkt 1 ska skyndsamt dras tillbaka eller Àndras i och med att den ekonomiska aktören kunnat visa att effektiva ÄtgÀrder vidtagits.

109

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/41
       

Artikel 22

Informationsutbyte – gemenskapens system för snabbt informationsutbyte

1.NÀr en medlemsstat vidtar, eller avser att vidta, en ÄtgÀrd i enlighet med artikel 20 och anser att orsakerna som ligger bakom ÄtgÀrden, eller ÄtgÀrdens konsekvenser nÄr utanför dess territorium ska den, i enlighet med punkt 4 i den hÀr artikeln, omgÄende informera kommissionen om den ÄtgÀrd medlemsstaten vidtagit. Den ska Àven utan dröjsmÄl underrÀtta kommissionen om varje Àndring eller upphÀvande av en sÄdan ÄtgÀrd.

2.Om en produkt som utgör en allvarlig risk har tillhandahÄllits pÄ marknaden ska medlemsstaterna informera kommissionen om eventuella frivilliga ÄtgÀrder som en ekonomisk aktör vidtagit och underrÀttat om.

3.I den information som lÀmnas i enlighet med punkt 1 eller 2 ska alla tillgÀngliga uppgifter ingÄ, sÀrskilt de som krÀvs för att kunna identifiera produkten, dess ursprung och leveranskedja, den risk produkten utgör, vilken typ av nationell ÄtgÀrd som vidtagits och dess giltighetstid samt eventuella frivilliga ÄtgÀrder som de ekonomiska aktörerna vidtagit.

4.För de syften som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska det marknadskontroll- och informationsutbytessystem som avses i artikel 12 i direktiv 2001/95/EG anvÀndas. Artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i det direktivet ska gÀlla i tillÀmpliga delar.

Artikel 23

AllmÀnt informationsstödssystem

1.Kommissionen ska med elektroniska medel utveckla och underhÄlla ett allmÀnt arkiverings- och informationsutbytessystem för frÄgor som gÀller marknadskontroll, program och annan relevant information om bristande överensstÀmmelse med harmoniserad gemenskapslagstiftning. Systemet ska pÄ lÀmpligt sÀtt redovisa underrÀttelser och information som lÀmnas i enlighet med artikel 22.

2.För de syften som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna tillhandahÄlla kommissionen den information de har tillgÄng till och som inte redan lÀmnats i enlighet med artikel 22 om produkter som utgör en risk, sÀrskilt information om typen av risk, resultat av eventuella provningar, tillfÀlliga restriktiva ÄtgÀrder som vidtagits, kontakt med berörda ekonomiska aktörer och motivering till varför ÄtgÀrder vidtagits eller inte vidtagits.

3.Utan att det pÄverkar tillÀmpningen av artikel 19.5 eller nationell lagstiftning om sekretess ska konfidentialitet sÀkerstÀllas med avseende pÄ informationens innehÄll. Konfidentialiteten fÄr inte hindra att marknadskontrollsmyndigheterna fÄr ta del av information som Àr relevant för att sÀkerstÀlla effektiv marknadskontroll.

Artikel 24

Principer för samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

1. Medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla effektivt samarbete och informationsutbyte mellan sina marknadskontrollsmyndigheter

och myndigheterna i andra medlemsstater samt mellan sina egna myndigheter och kommissionen och berörda gemenskapsorgan, betrÀffande sina program för marknadskontroll och i alla frÄgor som gÀller produkter som utgör en risk.

2.För de syften som avses i punkt 1 ska marknadskontrollsmyndigheterna i en medlemsstat i lÀmplig omfattning bistÄ marknadskontrollsmyndigheterna i andra medlemsstater, genom att tillhandhÄlla information eller dokumentation, utföra lÀmpliga undersökningar och pÄ annat lÀmpligt sÀtt delta i undersökningar som inletts i en annan medlemsstat.

3.Kommissionen ska samla in och sammanstÀlla sÄdana uppgifter om nationell marknadskontroll som möjliggör ett uppfyllande av sina förpliktelser.

4.Information som förmedlas av en ekonomisk aktör enligt artikel 21.3 och eventuell ytterligare information ska bifogas nÀr den rapporterande medlemsstaten meddelar andra medlemsstater och kommissionen sina resultat och ÄtgÀrder. Det ska tydligt framgÄ av all ytterligare information att den hör samman med tidigare lÀmnad information.

Artikel 25

Delning av resurser

1.Marknadskontrollsinitiativ för att dela resurser och expertis mellan medlemsstaternas myndigheter fÄr inledas av kommissionen eller berörda medlemsstater. SÄdana initiativ ska samordnas av kommissionen.

2.För de syften som avses i punkt 1 ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna

a)utveckla och organisera utbildningsprogram och utbytesprogram för nationella tjÀnstemÀn,

b)utveckla, organisera och inrÀtta program för utbyte av erfarenheter, information och bÀsta praxis, program och ÄtgÀrder för gemensamma projekt, informationskampanjer, gemensamma besöksprogram och resursdelning med anledning av detta.

3. Medlemsstaterna ska sÀkerstÀlla att deras behöriga myndigheter, dÀr sÄ Àr lÀmpligt, deltar i den verksamhet som avses i punkt 2.

Artikel 26

Samarbete med de behöriga myndigheterna i tredjelÀnder

1. Marknadskontrollsmyndigheterna fÄr samarbeta med de behöriga myndigheterna i tredjelÀnder i syfte att utbyta information och tekniskt bistÄnd, frÀmja och underlÀtta tillgÄngen till europeiska system och frÀmja verksamhet i anslutning till bedömning av överensstÀmmelse, marknadskontroll och ackreditering.

110

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna utveckla lÀmpliga program i detta syfte.

2. Samarbete med de behöriga myndigheterna i tredjelÀnder fÄr ske bl.a. i form av de ÄtgÀrder som anges i artikel 25.2. Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter deltar fullt ut i dessa ÄtgÀrder.

AVSNITT 3

Kontroll av produkter som förs in pÄ gemenskapsmarknaden

Artikel 27

Kontroll av produkter som förs in pÄ gemenskapsmarknaden

1.De myndigheter i medlemsstaterna som Àr ansvariga för kontroll av produkter som förs in pÄ gemenskapsmarknaden ska ha de befogenheter och resurser som krÀvs för att de ska kunna utföra sina uppgifter pÄ rÀtt sÀtt. De ska i tillrÀcklig omfattning utföra lÀmpliga kontroller av produkters egenskaper i enlighet med de principer som anges i artikel 19.1, innan dessa produkter övergÄr i fri omsÀttning.

2.Om mer Àn en myndighet ansvarar för marknadskontroll och yttre grÀnskontroll i en medlemsstat ska dessa myndigheter samarbeta med varandra genom att dela information som Àr relevant för deras uppgifter eller pÄ annat lÀmpligt sÀtt.

3.De myndigheter som ansvarar för yttre grÀnskontroll ska skjuta upp övergÄngen till fri omsÀttning pÄ gemenskapsmarknaden om nÄgot av följande upptÀcks vid de kontroller som avses i punkt 1:

a)Produkten har egenskaper som ger anledning att tro att produkten, nÀr den installeras, underhÄlls och anvÀnds pÄ rÀtt sÀtt, utgör en allvarlig risk för hÀlsa eller sÀkerhet, miljön eller andra allmÀnna intressen i enlighet med artikel 1.

b)Produkten Ätföljs inte av den skriftliga eller elektroniska dokumentation som krÀvs enligt relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning, eller Àr inte mÀrkt i enlighet med sÄdan lagstiftning.

c)Produkten har försetts med falsk CE-mÀrkning eller Àr vilseledande med avseende pÄ CE-mÀrkningen.

De myndigheter som ansvarar för yttre grÀnskontroll ska omgÄende informera marknadskontrollsmyndigheterna om en produkts övergÄng till fri omsÀttning skjuts upp.

4. Vad gÀller lÀttfördÀrvliga produkter ska de myndigheter som ansvarar för yttre grÀnskontroll i största möjliga utstrÀckning sörja för att de krav de stÀller pÄ lagring av produkten eller parkering av transportfordonen inte hindrar att produkten bevaras i gott skick.

5. Vid tillÀmpningen av detta avsnitt ska artikel 24 tillÀmpas betrÀffande myndigheter som ansvarar för yttre grÀnskontroll, utan att det pÄverkar tillÀmpningen av gemenskapslagstiftning dÀr mer specifika samarbetssystem mellan dessa myndigheter föreskrivs.

Artikel 28

Frigörande av produkter

1.En produkt vars övergÄng till fri omsÀttning har skjutits upp av de myndigheter som ansvarar för yttre grÀnskontroll i enlighet med artikel 27 ska frigöras om dessa myndigheter, inom tre arbetsdagar frÄn det att frigörandet sköts upp, inte har fÄtt uppgift om att ÄtgÀrder vidtagits av marknadskontrollsmyndigheterna, och förutsatt att alla andra krav och formaliteter för att lÄta produkten övergÄ till fri omsÀttning Àr uppfyllda.

2.Om marknadskontrollsmyndigheterna finner att produkten i frÄga inte utgör en allvarlig risk för hÀlsa och sÀkerhet och dÀrför inte kan anses strida mot harmoniserad gemenskapslagstiftning, ska produkten i frÄga fÄ övergÄ till fri omsÀttning förutsatt att alla andra krav och formaliteter Àr uppfyllda.

Artikel 29

Nationella ÄtgÀrder

1. Om marknadskontrollsmyndigheterna finner att en produkt utgör en allvarlig risk ska de vidta Ă„tgĂ€rder för att förbjuda att produkten slĂ€pps ut pĂ„ marknaden, och de ska begĂ€ra att de myndigheter som ansvarar för yttre grĂ€nskontroll mĂ€rker den medföljande fakturan och övriga relevanta dokument som medföljer produkten – eller, i fall dĂ€r uppgiftshantering sker elektroniskt, göra en anmĂ€rkning i sjĂ€lva systemet för uppgiftshanteringen – pĂ„ följande sĂ€tt:

”Farlig produkt – fĂ„r ej övergĂ„ i fri omsĂ€ttning – förordning (EG) nr 765/2008”.

2. Om marknadskontrollsmyndigheterna finner att en produkt inte uppfyller kraven i harmoniserad gemenskapslagstiftning ska de vidta lÀmpliga ÄtgÀrder, inbegripet, om sÄ Àr nödvÀndigt, förbjuda att produkten slÀpps ut pÄ marknaden.

Om utslĂ€ppande pĂ„ marknaden förbjuds enligt första stycket ska marknadskontrollsmyndigheterna begĂ€ra att de myndigheter som ansvarar för yttre grĂ€nskontroll inte lĂ„ter produkten övergĂ„ i fri omsĂ€ttning och mĂ€rker den medföljande fakturan och övriga relevanta dokument som medföljer produkten – eller, i fall dĂ€r uppgiftshantering sker elektroniskt, göra en anmĂ€rkning i sjĂ€lva systemet för uppgiftshanteringen – pĂ„ följande sĂ€tt:

”Produkten uppfyller inte gĂ€llande krav – fĂ„r ej övergĂ„ i fri omsĂ€ttning – förordning (EG) nr 765/2008”.

111

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/43
       

3.Om produkten sedan deklareras för ett annat tullförfarande Àn övergÄng till fri omsÀttning, och förutsatt att de nationella marknadskontrollsmyndigheterna inte har invÀndningar, ska Àven de dokument som anvÀnds i samband med detta förfarande pÄ samma villkor mÀrkas pÄ det sÀtt som anges i punkt 1 och 2.

4.Medlemsstaternas myndigheter fÄr förstöra eller pÄ annat sÀtt göra obrukbara produkter som utgör en allvarlig risk om de anser det vara en nödvÀndig och proportionell ÄtgÀrd.

5.Marknadskontrollsmyndigheterna ska informera de myndigheter som ansvarar för yttre grÀnskontroll om produktkategorier som har konstaterats utgöra en allvarlig risk eller inte uppfylla gÀllande krav enligt punkterna 1 och 2.

KAPITEL IV

CE-MÄRKNING

Artikel 30

AllmÀnna principer för CE-mÀrkning

1.CE-mÀrkningen fÄr endast anbringas av tillverkaren eller tillverkarens representant.

2.CE-mÀrkningen, sÄsom den beskrivs i bilaga II, ska anbringas endast pÄ produkter för vilka anbringande av mÀrkningen föreskrivs i specifik harmoniserad gemenskapslagstiftning och fÄr inte anbringas pÄ nÄgon annan produkt.

3.Genom att anbringa eller lÄta anbringa CE-mÀrkningen visar tillverkaren att denne tar ansvaret för att produkten överensstÀmmer med alla tillÀmpliga krav som faststÀlls i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning som föreskriver om mÀrkningen.

4.CE-mÀrkningen ska vara den enda mÀrkning som intygar att produkten överensstÀmmer med tillÀmpliga krav som faststÀlls i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning som föreskriver om mÀrkningen.

5.Det ska vara förbjudet att pÄ produkter anbringa mÀrkning, symboler och inskriptioner som kan vara vilseledande för tredje part i frÄga om CE-mÀrkets innebörd eller utformning. Annan mÀrkning fÄr anbringas pÄ produkterna, förutsatt att den inte försÀmrar CE-mÀrkningens synlighet eller lÀsbarhet eller Àndrar dess innebörd.

6.Utan att det pÄverkar tillÀmpningen av artikel 41 ska medlemsstaterna se till att bestÀmmelserna om CE-mÀrkning tillÀmpas korrekt och vidta lÀmpliga ÄtgÀrder i hÀndelse av otillbörlig anvÀndning av mÀrkningen. Medlemsstaterna ska ocksÄ vidta sanktioner för övertrÀdelser, vilka fÄr inbegripa straffrÀttsliga sanktioner för allvarliga övertrÀdelser. Dessa sanktioner ska stÄ i proportion till övertrÀdelsen och effektivt avskrÀcka frÄn otillbörlig anvÀndning.

KAPITEL V

GEMENSKAPSFINANSIERING

Artikel 31

Organisation som arbetar för mÄl av allmÀnt europeiskt intresse

Det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 ska anses vara en organisation som arbetar för mÄl av allmÀnt europeiskt intresse i den mening som avses i artikel 162 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestÀmmelser för förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (1).

Artikel 32

Verksamhet som kan beviljas gemenskapsfinansiering

1. Gemenskapen fÄr finansiera följande verksamhet i samband med tillÀmpningen av denna förordning:

a)Utarbetande och översyn av sektorsspecifika ackrediteringsprogram som avses i artikel 13.3.

b)Verksamheten vid sekretariatet hos det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14, t.ex. samordning av ackrediteringsverksamhet, tekniska uppgifter i samband med referentbedömningssystemet, tillhandahÄllande av information till intressenter och organets deltagande i verksamhet som ordnas av internationella ackrediteringsorganisationer.

c)Utarbetande och uppdatering av bidrag till riktlinjer pÄ omrÄdena ackreditering, anmÀlan av organ för bedömning av överensstÀmmelse till kommissionen, bedömning av överensstÀmmelse och marknadskontroll.

d)JÀmförande testverksamhet i samband med skyddsklausuler.

e)TillgÀngliggörande av teknisk expertis för kommissionen i syfte att bistÄ kommissionen i dess genomförande av administrativt samarbete för marknadskontroll, inklusive finansieringen av grupper för administrativt samarbete, i beslut om marknadskontroll och i Àrenden rörande skyddsklausuler.

f)Förberedande eller kompletterande arbete i samband med bedömning av överensstÀmmelse, reglerad mÀtteknik, ackreditering och marknadskontroll kopplade till genomförandet av gemenskapslagstiftning, t.ex. studier, program, utvÀrderingar, riktlinjer, jÀmförande analyser, ömsesidiga besök, forskningsarbete, utveckling och underhÄll av databaser, utbildning, laboratoriearbete, kvalifikationsprövning, prov som sker i samarbete mellan olika laboratorier och uppgifter i samband med bedömning av överensstÀmmelse samt europeiska marknadskontrollskampanjer och liknande verksamhet.

(1) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast Àndrad genom förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 (EUT L 111, 28.4.2007, s. 13).

112

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

g)Verksamhet som bedrivs enligt program för tekniskt stöd och samarbete med tredjelÀnder samt frÀmjande och utnyttjande av det europeiska systemet för bedömning av överensstÀmmelse, marknadskontroll och ackrediteringspolitik- och system bland intressegrupper inom gemenskapen och pÄ internationell nivÄ.

2. Den verksamhet som avses i punkt 1 a fÄr finansieras med gemenskapsmedel bara om den kommitté som inrÀttats genom artikel 5 i direktiv 98/34/EG har rÄdfrÄgats om de uppdrag som ska lÀmnas till det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 i den hÀr förordningen.

Artikel 33

Organ som kan beviljas gemenskapsfinansiering

Det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 kan beviljas gemenskapsfinansiering för den verksamhet som förtecknas i artikel 32.

Gemenskapsfinansiering kan Àven beviljas andra organ för den verksamhet som avses i artikel 32, med undantag av den verksamhet som avses i punkt 1 a och b i den artikeln.

Artikel 34

Finansiering

De medel som anslÄs till den verksamhet som avses i denna förordning ska faststÀllas varje Är av budgetmyndigheten inom den gÀllande budgetramen.

Artikel 35

FinansieringsbestÀmmelser

1. Gemenskapsfinansieringen ska ske

a)utan förslagsinfordran, till det organ som erkĂ€nns med stöd av artikel 14 för att genomföra den verksamhet som avses i artikel 32.1 a–g för vilken bidrag kan beviljas i enlighet med budgetförordningen,

b)i form av bidrag efter en förslagsinfordran, eller genom offentlig upphandling, till andra organ för att utföra den verksamhet som avses i artikel 32.1 c–g.

2.Verksamheten vid sekretariatet hos det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14, som det hÀnvisas till i artikel 32.1 b, kan finansieras med administrationsbidrag. Administrationsbidrag ska, om de förnyas, inte automatiskt trappas ned successivt.

3.Överenskommelser om bidrag kan tillĂ„ta schablonbidrag för mottagarens allmĂ€nna omkostnader motsvarande högst 10 % av de totala direkta bidragsberĂ€ttigande kostnaderna för Ă„tgĂ€rder, förutom nĂ€r mottagarens indirekta kostnader tĂ€cks av ett bidrag till administrativa kostnader som finansieras frĂ„n gemenskapsbudgeten.

4. De gemensamma mÄlen för samarbetet och de administrativa och ekonomiska villkoren för de bidrag som beviljas det organ som erkÀnns med stöd av artikel 14 fÄr faststÀllas i ett ramavtal om partnerskap som undertecknas mellan kommissionen och detta organ i enlighet med budgetförordningen och förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002. Europaparlamentet och rÄdet ska underrÀttas om ingÄendet av ett sÄdant avtal.

Artikel 36

Förvaltning och uppföljning

1.De anslag som budgetmyndigheten faststÀller för finansiering av verksamheten inom bedömning av överensstÀmmelse, ackreditering och marknadskontroll fÄr ocksÄ tÀcka administrativa utgifter som avser förberedelser, uppföljning, kontroll, revision och utvÀrdering som Àr direkt nödvÀndiga för att syftet med denna förordning ska uppnÄs, sÀrskilt undersökningar, möten, information och publikationer, utgifter för datanÀt för utbyte av information samt andra utgifter för administrativt och tekniskt stöd som kommissionen kan anlita för verksamhet inom bedömning av överensstÀmmelse och ackreditering.

2.Kommissionen ska utvÀrdera huruvida den verksamhet rörande bedömning av överensstÀmmelse, ackreditering och marknadskontroll som gemenskapen finansierar Àr relevant med hÀnsyn till behoven för gemenskapens politik och lagstiftning och informera Europaparlamentet och rÄdet om resultaten av denna utvÀrdering senast den 1 januari 2013 och dÀrefter vart femte Är.

Artikel 37

Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen

1. Vid genomförandet av den verksamhet som finansieras i enlighet med denna förordning ska kommissionen se till att gemenskapens ekonomiska intressen tillvaratas genom ÄtgÀrder som förebygger bedrÀgeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och genom Äterkrav av felaktigt utbetalda belopp samt, nÀr oegentligheter konstateras, genom tillÀmpning av effektiva, proportionella och avskrÀckande sanktioner i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (1), förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner pÄ platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrÀgerier och andra oegentligheter (2) och Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrÄn för bedrÀgeribekÀmpning (OLAF) (3).

2. För gemenskapsverksamhet som finansieras enligt denna förordning ska med begreppet oegentligheter i artikel 1.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 avses varje sÄdan

(1) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1. (2) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. (3) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

113

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/45
       

övertrÀdelse av en bestÀmmelse i gemenskapsrÀtten eller brott mot en avtalsförpliktelse som Àr följden av en handling eller en underlÄtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt i form av en oberÀttigad utgift för Europeiska unionens allmÀnna budget eller budgetar som den förvaltar.

3. I överenskommelser och avtal som följer av denna förordning ska det föreskrivas att kommissionen eller en av kommissionen bemyndigad företrÀdare ska svara för uppföljning och ekonomisk kontroll och att revisionsrÀtten ska svara för revisioner, i förekommande fall pÄ plats.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 38

Tekniska riktlinjer

Europaparlamentet och rÄdet lÀgga fram en rapport om genomförandet av denna förordning,

Artikel 41

Sanktioner

Medlemsstaterna ska anta regler om vilka sanktioner som ska gÀlla för ekonomiska aktörer vid övertrÀdelse, vilka fÄr inbegripa straffrÀttsliga sanktioner för allvarliga övertrÀdelser, av bestÀmmelserna i denna förordning och vidta nödvÀndiga ÄtgÀrder för att se till att bestÀmmelserna tillÀmpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskrÀckande och fÄr skÀrpas om den relevanta ekonomiska aktören tidigare har begÄtt en liknande övertrÀdelse av bestÀmmelserna i denna förordning. Medlemsstaterna ska underrÀtta kommissionen om dessa bestÀmmelser senast den 1 januari 2010 och ska utan dröjsmÄl meddela eventuella Àndringar som pÄverkar bestÀmmelserna.

För att underlÀtta genomförandet av denna förordning ska kommissionen utarbeta icke-bindande riktlinjer i samrÄd med intressegrupper.

Artikel 39

ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelser

Ackrediteringsintyg som utfÀrdats före den 1 januari 2010 fÄr fortsÀtta att vara giltiga tills de löper ut, dock lÀngst till och med den 31 december 2014. Om de förlÀngs eller förnyas ska denna förordning dock tillÀmpas.

Artikel 40

Översyn och rapportering

Kommissionen ska senast den 2 september 2013 lÀgga fram en rapport för Europaparlamentet och rÄdet om tillÀmpningen av denna förordning och direktiv 2001/95/EG och eventuella andra relevanta gemenskapsinstrument rörande marknadskontroll. Denna rapport ska framför allt omfatta en analys av följdriktigheten hos gemenskapsbestÀmmelserna pÄ omrÄdet för marknadskontroll. Om sÄ krÀvs ska den Ätföljas av förslag till Àndring och/eller konsolidering av instrumenten i frÄga, detta för att bÀttre och enklare lagstiftning ska uppnÄs. Den ska omfatta en utvÀrdering av en utvidgning av tillÀmpningsomrÄdet för kapitel III i denna förordning sÄ att det omfattar alla produkter.

Kommissionen i samarbete med medlemsstaterna ska senast den 1 januari 2013 och dÀrefter vart femte Är sammanstÀlla och för

Artikel 42

Ändring av direktiv 2001/95/EG

Artikel 8.3 i direktiv 2001/95/EG ska ersÀttas med följande:

”3. I de fall dĂ„ produkter medför en allvarlig risk ska de behöriga myndigheterna med vederbörlig skyndsamhet vidta de lĂ€mpliga Ă„tgĂ€rder som avses i punkt 1 b–f. Bedömningen av huruvida en allvarlig risk föreligger ska göras av medlemsstaterna frĂ„n fall till fall och utifrĂ„n de aktuella omstĂ€ndigheterna med beaktande av de riktlinjer som avses i bilaga II punkt 8.”

Artikel 43

UpphÀvande

Förordning (EEG) nr 339/93 upphör att gÀlla med verkan frÄn och med den 1 januari 2010.

HÀnvisningar till den upphÀvda förordningen ska anses som hÀnvisningar till den hÀr förordningen.

Artikel 44

IkrafttrÀdande

Denna förordning trÀder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillÀmpas frÄn och med den 1 januari 2010.

Denna förordning Àr till alla delar bindande och direkt tillÀmplig i alla medlemsstater.

UtfĂ€rdad i Strasbourg den 9 juli 2008.  
PÄ Europaparlamentets vÀgnar PÄ rÄdets vÀgnar
H.-G. PÖTTERING J.-P. JOUYET
Ordförande Ordförande
     

114

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

L 218/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 13.8.2008
       

BILAGA I

Krav som ska uppfyllas av det organ som erkÀnns enligt artikel 14

1.Det organ som erkĂ€nns enligt artikel 14 i förordningen (”organet”) ska vara etablerat i Europeiska gemenskapen.

2.Enligt organets stadgar ska nationella ackrediteringsorgan frÄn gemenskapen ha rÀtt att vara medlemmar, förutsatt att de följer organets bestÀmmelser och mÄl och övriga villkor, vilka faststÀlls i denna förordning och har överenskommits med kommissionen i ramavtalet.

3.Organet ska samrÄda med alla berörda intressegrupper.

4.Organet ska erbjuda sina medlemmar tjÀnster i samband med referentbedömningen vilka uppfyller kraven i artiklarna 10 och 11.

5.Organet ska samarbeta med kommissionen i enlighet med denna förordning.

115

Prop. 2017/18:227

Bilaga 3

13.8.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 218/47
       

BILAGA II

CE-mÀrkning

1.CE-mĂ€rkningen ska bestĂ„ av bokstĂ€verna ”CE” i följande utformning:

2.Om CE-mÀrkningen förminskas eller förstoras ska proportionerna i modellen i punkt 1 behÄllas.

3.Om det inte i nÄgon rÀttsakt föreskrivs sÀrskilda mÄtt ska CE-mÀrkningen vara minst 5 mm hög.

116

Promemorians lagförslag

Förslag till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens tillÀmpningsomrÄde

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om faststÀllande av en ram för energimÀrkning och om upphÀvande av direktiv 2010/30/EU (energimÀrkningsförordningen).

I förordningen finns bestÀmmelser om mÀrkning av energirelaterade produkter och standardiserad information om sÄdana produkter.

Marknadskontrollmyndighet

2 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer (marknadskontrollmyndigheten) ska utöva marknadskontroll enligt energimÀrkningsförordningen och denna lag.

FörelÀgganden och förbud

3 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att energimÀrkningsförordningen, i den ursprungliga lydelsen, och delegerade akter som antagits enligt förordningen ska följas.

4 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 3 § eller ett beslut om ÄtgÀrd enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, ska förenas med vite, om det inte av sÀrskilda skÀl Àr obehövligt.

Omedelbar verkstÀllbarhet

5 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 3 § eller enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, ska gÀlla omedelbart.

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

6 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, om

Prop. 2017/18:227

Bilaga 4

117

Prop. 2017/18:227

Bilaga 4

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Ekonomisk ersÀttning

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer fÄr meddela föreskrifter om att en ekonomisk aktör ska

1.ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar och för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att energimÀrkningsförordningen eller en delegerad akt som antagits enligt förordningen inte har följts, och

2.fÄ sÄdan ersÀttning frÄn marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande som det finns sÀrskilda skÀl för.

Tystnadsplikt och sekretess

8 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt energimÀrkningsförordningen och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja det som den dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande

9 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juni 2018.

2.Genom lagen upphÀvs lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

3.Det som i lagen sÀgs om delegerade akter som har antagits enligt energimÀrkningsförordningen ska gÀlla Àven sÄdana delegerade akter enligt kommissionens direktiv 96/60/EG av den 19 september 1996 om genomförande av rÄdets direktiv 92/75/EEG om energimÀrkning av kombinerade tvÀttmaskiner/torktumlare för hushÄllsbruk eller Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om mÀrkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters anvÀndning av energi och andra resurser som ska fortsÀtta att vara i kraft enligt artikel 20.4 i energimÀrkningsförordningen.

118

Förslag till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens tillÀmpningsomrÄde

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet och andra vÀsentliga parametrar (dÀckmÀrkningsförordningen).

I förordningen finns bestÀmmelser om tillhandahÄllande av harmoniserad information om dÀckparametrar genom mÀrkning.

Marknadskontrollmyndighet

2 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer (marknadskontrollmyndigheten) ska utöva marknadskontroll enligt dÀckmÀrkningsförordningen och denna lag.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns ocksĂ„ i artiklarna 15–29 i Europaparlamentets och rĂ„dets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphĂ€vande av förordning (EEG) nr 339/93.

FörelÀgganden och förbud

3 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att dÀckmÀrkningsförordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska följas.

4 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 3 § eller ett beslut om ÄtgÀrd enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, ska förenas med vite, om det inte av sÀrskilda skÀl Àr obehövligt.

Omedelbar verkstÀllbarhet

5 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 3 § eller enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, ska gÀlla omedelbart.

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

6 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, om

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Prop. 2017/18:227

Bilaga 4

119

Prop. 2017/18:227

Bilaga 4

Ekonomisk ersÀttning

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer fÄr meddela föreskrifter om att en ekonomisk aktör ska

1.ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för provtagning och undersökning av prov av dÀck, om det visar sig att produkten inte uppfyller de krav som gÀller enligt dÀckmÀrkningsförordningen, och

2.fÄ sÄdan ersÀttning frÄn marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande som det finns sÀrskilda skÀl för.

Tystnadsplikt och sekretess

8 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt dÀckmÀrkningsförordningen och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja det som den dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande

9 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

Denna lag trÀder i kraft den 1 juni 2018.

120

Prop. 2017/18:227

Bilaga 5

Förteckning över remissinstanserna

Remissen har skickats till följande remissinstanser

Svea hovrĂ€tt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Stockholms tingsrĂ€tt (Patent- och marknadsdomstolen), KammarrĂ€tten i Jönköping, FörvaltningsrĂ€tten i Linköping, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Kommerskollegium, Tullverket, Konsumentverket, NaturvĂ„rdsverket, Kemikalieinspektionen, ElsĂ€kerhetsverket, Statens energimyndighet, Boverket, Konkurrensverket, RegelrĂ„det, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Statens vĂ€g- och transportforskningsinstitut, Swedish Standards Institute, MiljömĂ€rkning Sverige AB, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Naturskyddsföreningen, Svensk Handel, Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarna, NĂ€ringslivets RegelnĂ€mnd, Bil Sweden, DĂ€ckspecialisternas Riksförbund, DĂ€ck-, FĂ€lg- och Tillbehörleverantörernas Förening, Electrolux AB, Samsung, IKEA, NIBE, Bosch, Belysningsbranschen, Elektriska HushĂ„llsapparat Leverantörer, Elektronikindustriföreningen, Elkretsen, Företagarförbundet, Greenpeace, Föreningen Gröna bilister, Industrins Byggmaterialgrupp, Nationalföreningen för trafiksĂ€kerhetens frĂ€mjande, Scandinavian Tire and Rim Organization, Svensk DĂ€ckĂ„tervinning AB, Svensk Ventilation, Svenska Kyl & VĂ€rmepumpföreningen, SEK Svensk Elstandard, Sveriges Konsumenter, Teknikföretagen, Återvinningsindustrierna.

Följande remissinstanser har svarat pÄ remissen

Svea hovrĂ€tt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Stockholms tingsrĂ€tt (Patent- och marknadsdomstolen), KammarrĂ€tten i Jönköping, FörvaltningsrĂ€tten i Linköping, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Kommerskollegium, Tullverket, Konsumentverket, NaturvĂ„rdsverket, Kemikalieinspektionen, ElsĂ€kerhetsverket, Statens energimyndighet, Bo- verket, Konkurrensverket, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Statens vĂ€g- och transportforskningsinstitut (VTI), Swedish Standards Institute, Svensk Handel, Electrolux AB, Elektriska hushĂ„llsapparatleverantörer, Scandinavian Tire & Rim Organization, Svensk Ventilation.

Remissinstanser som meddelat att man avstÄr frÄn att yttra sig

RegelrÄdet, Sveriges kommuner och Landsting, SEK Svensk Elstandard.

Övriga som svarat pĂ„ remissen

MotormÀnnens Riksförbund

121

Prop. 2017/18:227

Bilaga 6

122

LagrÄdsremissens lagförslag

Förslag till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens innehÄll

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om faststÀllande av en ram för energimÀrkning och om upphÀvande av direktiv 2010/30/EU, i den ursprungliga lydelsen (EU:s energimÀrkningsförordning).

Ordförklaringar

2 § I denna lag betyder

EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

Marknadskontrollmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer ska vara marknadskontrollmyndighet.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i EU:s energimĂ€rkningsförordning och i artiklarna 16–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

FörelÀgganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimÀrkningsförordning ska följas.

5 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll fÄr förenas med vite.

Omedelbar verkstÀllbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart.

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

7 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Ekonomisk ersÀttning

8 § En leverantör ska ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimÀrkningsförordning.

9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersÀtta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det.

Tystnadsplikt

10 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s energimÀrkningsförordning och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2018.

2.Genom lagen upphÀvs lagen (2011:721) om mÀrkning av energirelaterade produkter.

3.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande för förelĂ€gganden och förbud som har beslutats före ikrafttrĂ€dandet.

Prop. 2017/18:227

Bilaga 6

123

Prop. 2017/18:227

Bilaga 6

124

Förslag till lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning

HÀrigenom föreskrivs följande.

Lagens innehÄll

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rÄdets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om mÀrkning av dÀck vad gÀller drivmedelseffektivitet och andra vÀsentliga parametrar, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1235/2011 (EU:s dÀckmÀrkningsförordning).

Ordförklaringar

2 § I denna lag betyder

EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphÀvande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och

marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag.

Marknadskontrollmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestÀmmer ska vara marknadskontrollmyndighet.

BestĂ€mmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15–29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll.

FörelÀgganden och förbud

4 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr besluta de förelÀgganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s dÀckmÀrkningsförordning ska följas.

5 § Ett beslut om förelÀggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll fÄr förenas med vite.

Omedelbar verkstÀllbarhet

6 § Marknadskontrollmyndigheten fÄr bestÀmma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gÀlla omedelbart.

HjÀlp frÄn Polismyndigheten

7 § PÄ begÀran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjÀlp som behövs nÀr marknadskontrollmyndigheten vidtar ÄtgÀrder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om

1.det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter kan befaras att ÄtgÀrden inte kan utföras utan att en polismans sÀrskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver anvÀndas, eller

2.det annars finns synnerliga skÀl.

Prop. 2017/18:227

Bilaga 6

Ekonomisk ersÀttning

8 § En leverantör ska ersÀtta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersÀtta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns sÀrskilda skÀl för det.

Tystnadsplikt

10 § Den som har befattat sig med ett Àrende som gÀller marknadskontroll enligt EU:s dÀckmÀrkningsförordning och denna lag fÄr inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon dÄ har fÄtt veta om nÄgons affÀrs- eller driftförhÄllanden.

I det allmÀnnas verksamhet tillÀmpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande

11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol.

PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2018.

2.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande för förelĂ€gganden och förbud som har beslutats före ikrafttrĂ€dandet.

125

Prop. 2017/18:227

Bilaga 7

LagrÄdets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammantrÀde 2018-03-22

NÀrvarande: F.d. justitierÄden Ella Nyström och Olle Stenman samt justitierÄdet Per Classon

Kompletterande bestÀmmelser till EU:s förordningar om energi- och dÀckmÀrkning

Enligt en lagrÄdsremiss den 8 mars 2018 har regeringen (Miljö- och energidepartementet) beslutat inhÀmta LagrÄdets yttrande över förslag till

1.lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s energimÀrkningsförordning,

2.lag med kompletterande bestÀmmelser till EU:s dÀckmÀrkningsförordning.

Förslagen har inför LagrÄdet föredragits av kanslirÄdet Andreas Lindholm.

LagrÄdet lÀmnar förslagen utan erinran.

126

Miljö- och energidepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammantrÀde den 5 april 2018

NÀrvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsrÄden M Johansson, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Andersson, Bolund, Shekarabi, Fridolin, Linde, Ekström, Fritzon, Eneroth

Föredragande: statsrÄdet Baylan

Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestÀmmelser till EU:s förordningar om energi- och dÀckmÀrkning

Prop. 2017/18:227

127