Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar

Regeringens proposition 2017/18:196

Anpassningar av svensk rätt till EU-	Prop.
förordningen om kliniska läkemedelsprövningar	2017/18:196

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 21 mars 2018

Stefan Löfven

Annika Strandhäll

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag som syftar till att anpassa svensk rätt till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upp- hävande av direktiv 2001/20/EG. Förordningen trädde i kraft den 16 juni 2014, men datum när den börjar gälla fastställs först när förordningens portal och databas nått full funktionalitet.

I propositionen föreslås ändringar i läkemedelslagen (2015:315), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), lagen (2009:366) om han- del med läkemedel, lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. och lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Utöver dessa ändringar behöver anpassningar göras i svensk rätt avseende etik- granskningen av ansökningar om kliniska prövningar. Sådana ändrings- förslag lämnas i propositionen Kompletterande bestämmelser till EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar som har utarbetats av Utbildningsdepartementet.

Propositionen innehåller även förslag om att anpassa svensk rätt till kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 av den 23 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverknings- sed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner. Ändringar i anledning av den förordningen föreslås att införas i läkemedelslagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2017/18:196 Därutöver innehåller propositionen ett förslag om ett utvidgat undantag av tillämpningen av lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Denna ändring föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		6
2	Lagtext	.............................................................................................	7
	2.1	Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen
		(2015:315) .........................................................................	7

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om

biobanker i hälso- och sjukvården m.m...........................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om

genetisk integritet m.m. ...................................................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366) om

handel med läkemedel .....................................................

2.5Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

		sekretesslagen (2009:400) ...............................................	32
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................		34
4	EU-förordningar om kliniska läkemedelsprövningar.....................		35
	4.1	EU-förordningen om kliniska prövningar av
		humanläkemedel..............................................................	35

4.2EU-förordningen om god tillverkningssed för

	prövningsläkemedel.........................................................	37
5 Gällande rätt...................................................................................		38
5.1	Läkemedelslagen .............................................................	38

5.2Lagen om etikprövning av forskning som avser

	människor ........................................................................	41
6 Författningsändringar med anledning av EU-förordningen om
kliniska prövningar ........................................................................		43
6.1	En allmän utgångspunkt ..................................................	43

6.2Nytt kapitel i läkemedelslagen och ändrade

definitioner ......................................................................

6.3Beslutsprocessen för tillstånd till klinisk

	läkemedelsprövning.........................................................		50
	6.3.1	Beslutsfattande myndighet .............................	54
	6.3.2	Möjliga yttranden från biobanker och
		strålskyddskommittéer....................................	63
	6.3.3	Överklagande..................................................	66
	6.3.4	Avgifter ..........................................................	73
	6.3.5	Följdändringar om tillstånd till kliniska
		läkemedelsprövningar på djur.........................	75
	6.3.6	Följdreglering i biobankslagen .......................	76
6.4	Lekmannabedömning av ansökan ...................................		82
6.5	Skydd för försökspersoner och informerat samtycke ......		84
	6.5.1	Generella bestämmelser och informerat
		samtycke.........................................................	84
	6.5.2	Informerat samtycke när försökspersonen
		är underårig.....................................................	91
	6.5.3	Informerat samtycke av beslutsoförmögna
		personer ..........................................................	95

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196	6.5.4	Ytterligare bestämmelser gällande
		personer som är beslutsoförmögna ................	103
	6.5.5	Ytterligare bestämmelser om personer
		som är underåriga ..........................................	112
	6.5.6	Kliniska läkemedelsprövningar avseende
		vissa grupper och situationer .........................	113

	6.6	Regler om genomförandet av en klinisk prövning .........	117
	6.7	Tillverkning och import..................................................	120
	6.8	Förmedling och distribution av prövningsläkemedel .....	127
	6.9	Ersättningssystem vid skador .........................................	130
	6.10	Tillsyn ............................................................................	135
	6.11	Sekretess och tystnadsplikt.............................................	143
	6.12	Specifika krav för särskilda grupper av läkemedel.........	156
	6.13	Kostnaderna för prövningsläkemedel.............................	157
	6.14	Sanktioner ......................................................................	159
	6.15	Bemyndiganden..............................................................	164
7	Utvidgat undantag från tillämpningen av biobankslagen..............		166
8	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................		172
9	Konsekvenser................................................................................		174
10	Författningskommentar.................................................................		177
	10.1	Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen
		(2015:315) ......................................................................	177
	10.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om
		biobanker i hälso- och sjukvården m.m..........................	187
	10.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:351) om
		genetisk integritet m.m. ..................................................	189
	10.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:366) om
		handel med läkemedel ....................................................	189
	10.5	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ..............................................	190
Bilaga 1		FÖRORDNINGAR Europaparlamentets och rådets
		förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014
		om kliniska prövningar av humanläkemedel och om
		upphävande av direktiv 2001/20/EG ..............................	191
Bilaga 2		RÄTTELSER Rättelse till Europaparlamentets och
		rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april
		2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel
		och om upphävande av direktiv 2001/20/EG .................	267
Bilaga 3		RÄTTELSER Rättelse till Europaparlamentets och
		rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april
		2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel
		och om upphävande av direktiv 2001/20/EG .................	268
Bilaga 4		RÄTTELSER Rättelse till Europaparlamentets och
		rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april
		2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel
		och om upphävande av direktiv 2001/20/EG .................	269

Bilaga 5	Sammanfattning av Ds 2016:11 Anpassningar av
	svensk rätt till EU-förordningen om kliniska
	läkemedelsprövningar....................................................	270
Bilaga 6	Författningsförslag i Anpassningar av svensk rätt till
	EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar
	(Ds 2016:11)..................................................................	271
Bilaga 7	Förteckning över remissinstanserna Anpassningar av
	svensk rätt till EU-förordningen om kliniska
	läkemedelsprövningar (Ds 2016:11) .............................	304
Bilaga 8	Kommissionens delegerade förordning (EU)
	2017/1569 av den 23 maj 2017 om komplettering av
	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
	536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god
	tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant
	bruk och rutiner för inspektioner ...................................	306
Bilaga 9	Lagrådsremissens lagförslag..........................................	316
Bilaga 10	Lagrådets yttrande .........................................................	344
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2018 ......		349

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315),

2.lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjuk- vården m.m.,

3.lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.,

4.lag om ändring i lagen (2009:366) om handel med läkemedel,

5.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Lagtext

Prop. 2017/18:196

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315)

Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (2015:315) dels att 7 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1 §, 4 kap. 5 §, 6 kap. 6 §, 8 kap. 1 och 2 §§, 9 kap. 1, 2 och 5 §§, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 och 2 §§, 14 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och 18 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 kap., två nya paragrafer, 18 kap. 4 a och 4 b §§, och närmast före 18 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 kap.

1 §

I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse:

Aktiv substans	Varje substans eller blandning av
	substanser som är avsedd att an-
	vändas i tillverkningen av ett läke-
	medel och som, när den används
	för det ändamålet, blir en aktiv be-
	ståndsdel i läkemedlet vilket är av-
	sett att antingen ha en farmako-
	logisk, immunologisk eller meta-
	bolisk verkan som syftar till att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska funktioner, eller an-
	vändas för att ställa en diagnos.
Alkoholhaltigt läkemedel	Läkemedel som innehåller mer än
	1,8 viktprocent etylalkohol.
Extemporeapotek	En inrättning som har Läkemedels-
	verkets tillstånd att tillverka läke-
	medel för ett visst tillfälle.
Förfalskat läkemedel	Varje humanläkemedel	med en
	oriktig beteckning som avser dess
	– identitet, inbegripet	förpack-
	ning och märkning, namn eller
	sammansättning av beståndsdelar,
	inbegripet hjälpämnen,	och dessa
	beståndsdelars styrka,


Prop. 2017/18:196	– ursprung, inbegripet						tillverk-
	are,	tillverkningsland,				ursprungs-
	land, innehavare av godkännande
	för försäljning, eller
	– historia, inbegripet register och
	handlingar från använda distribu-
	tionskanaler.
	Med förfalskat läkemedel avses
	inte humanläkemedel med en orik-
	tig beteckning till följd av oavsikt-
	liga kvalitetsdefekter.
Generiskt läkemedel	Läkemedel som har samma kvali-
	tativa och kvantitativa samman-
	sättning i fråga om aktiva substan-
	ser	och samma			läkemedelsform
	som ett referensläkemedel och vars
	bioekvivalens med detta referens-
	läkemedel		har	påvisats			genom
	lämpliga		biotillgänglighetsstudier.
	Olika salter, estrar, etrar, isomerer,
	blandningar av isomerer, komplex
	eller derivat av en aktiv substans
	ska anses vara samma aktiva sub-
	stans, såvida de inte har avsevärt
	skilda egenskaper				med avseende
	på säkerhet eller effekt. Olika läke-
	medelsformer som är avsedda att
	intas genom munnen och vars
	läkemedelssubstans					omedelbart
	frisätts vid intaget ska anses vara
	samma läkemedelsform.
Hjälpämne	Varje beståndsdel i ett läkemedel
	som inte är den aktiva substansen
	eller förpackningsmaterialet.
Humanläkemedel	Läkemedel för människor.
Icke-interventionsstudie avseende	En säkerhetsstudie av ett human-
säkerhet	läkemedel som görs efter det att
	läkemedlet har godkänts för för-
	säljning och som inleds, genom-
	förs och finansieras av innehava-
	ren av godkännandet och omfattar
	insamling		av	säkerhetsuppgifter
	från patienter och hälso- och sjuk-
	vårdspersonal.
Klinisk läkemedelsprövning	En klinisk undersökning på män-
8	niskor eller djur av ett läkemedels

	egenskaper.		Prop. 2017/18:196
Läkemedel	Varje substans eller		kombination
	av substanser som
	– tillhandahålls med uppgift om
	att den har egenskaper för att före-
	bygga eller behandla sjukdom hos
	människor eller djur, eller
	– kan användas på eller tillföras
	människor eller djur i syfte att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska funktioner genom far-
	makologisk,	immunologisk eller
	metabolisk	verkan	eller för att

ställa diagnos.

Läkemedel som omfattas av sjuk- husundantag

Ett läkemedel för avancerad terapi såsom det definieras i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om änd- ring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004, i den ursprungliga lydelsen, som

–framställs i Sverige enligt ett icke-rutinmässigt förfarande,

–är en specialanpassad produkt för en enskild patient i enlighet med en läkares förskrivning, och

–används här i landet på sjuk-

hus.

Mellanprodukt	Bearbetad substans eller blandning
	av substanser som måste genomgå
	ytterligare steg i tillverkningspro-
	cessen av ett läkemedel, fram till
	det steg då läkemedlet ska för-
	packas i sin slutliga förpackning.
Prövningsläkemedel	En farmaceutisk beredning av en
	eller flera aktiva substanser eller
	placebo som prövas eller används
	som referens vid en klinisk läke-
	medelsprövning. Uttrycket inne-
	fattar även produkter som
	– redan har godkänts för försälj-
	ning men som används eller till-
	verkas på annat sätt än det god-
	kända,

Prop. 2017/18:196	– används för en icke godkänd
	indikation, eller
	– används för att få ytterligare
	information om en redan godkänd
	användning.
Radioaktiva läkemedel	Läkemedel som avger joniserande
	strålning. Slutna		strålkällor	utgör
	inte radioaktiva läkemedel.
Teknisk sprit	Samma betydelse som i 1 kap. 4 §
	alkohollagen (2010:1622).
Tillverkning	Framställning,	förpackning		eller
	ompackning av läkemedel, mellan-
	produkter eller aktiva substanser.
Veterinärmedicinska läkemedel	Läkemedel för djur inklusive för-
	blandningar	för	inblandning i
	foder.

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse:

Aktiv substans	Varje substans eller blandning av
	substanser som är avsedd att an-
	vändas i tillverkningen av ett läke-
	medel och som, när den används
	för det ändamålet, blir en aktiv be-
	ståndsdel i läkemedlet vilket är av-
	sett att antingen ha en farmako-
	logisk, immunologisk eller meta-
	bolisk verkan som syftar till att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska funktioner, eller an-
	vändas för att ställa en diagnos.
Alkoholhaltigt läkemedel	Läkemedel som innehåller mer än
	1,8 viktprocent etylalkohol.
Extemporeapotek	En inrättning som har Läkemedels-
	verkets tillstånd att tillverka läke-
	medel för ett visst tillfälle.
Förfalskat läkemedel	Varje	humanläkemedel	med en
	oriktig beteckning som avser dess
	– identitet, inbegripet		förpack-
	ning	och märkning, namn eller

sammansättning av beståndsdelar, Prop. 2017/18:196 inbegripet hjälpämnen, och dessa

beståndsdelars styrka,

–ursprung, inbegripet tillverk- are, tillverkningsland, ursprungs- land, innehavare av godkännande för försäljning, eller

–historia, inbegripet register och

handlingar från använda distribu- tionskanaler.

	Med förfalskat läkemedel avses
	inte humanläkemedel med en orik-
	tig beteckning till följd av oavsikt-
	liga kvalitetsdefekter.
Generiskt läkemedel	Läkemedel		som har samma			kva-
	litativa och kvantitativa samman-
	sättning i fråga om aktiva sub-
	stanser och samma läkemedels-
	form	som	ett	referensläkemedel
	och vars bioekvivalens med detta
	referensläkemedel har påvisats ge-
	nom	lämpliga		biotillgänglighets-
	studier. Olika salter, estrar, etrar,
	isomerer, blandningar av isomerer,
	komplex eller derivat av en aktiv
	substans ska anses vara samma ak-
	tiva substans, såvida de inte har
	avsevärt skilda			egenskaper		med
	avseende på säkerhet eller effekt.
	Olika	läkemedelsformer			som är
	avsedda att intas genom munnen
	och vars läkemedelssubstans ome-
	delbart frisätts vid intaget ska an-
	ses vara samma läkemedelsform.
Hjälpämne	Varje beståndsdel i ett läkemedel
	som inte är den aktiva substansen
	eller förpackningsmaterialet.
Humanläkemedel	Läkemedel för människor.
Icke-interventionsstudie avseende	En säkerhetsstudie av ett				human-
säkerhet	läkemedel		som	görs efter	det att
	läkemedlet har godkänts för för-
	säljning och som inleds, genom-
	förs och finansieras av innehava-
	ren av godkännandet och omfattar
	insamling		av	säkerhetsuppgifter
	från patienter och hälso- och sjuk-
	vårdspersonal.					11

Prop. 2017/18:196

Klinisk läkemedelsprövning på	En klinisk undersökning på djur av
djur	ett läkemedels egenskaper.
Klinisk läkemedelsprövning på	En klinisk prövning enligt defini-
människor	tionen	i artikel 2.2.2 i			Europa-
	parlamentets och rådets förord-
	ning	(EU)	nr 536/2014		av	den
	16 april 2014			om kliniska		pröv-
	ningar av humanläkemedel och om
	upphävande			av	direktiv
	2001/20/EG.
Läkemedel	Varje	substans		eller kombination
	av substanser som
	– tillhandahålls med uppgift om
	att den har egenskaper för att före-
	bygga eller behandla sjukdom hos
	människor eller djur, eller
	– kan användas på eller tillföras
	människor eller djur i syfte att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska funktioner genom far-
	makologisk,		immunologisk			eller
	metabolisk verkan eller för att
	ställa diagnos.

Läkemedel som omfattas av sjuk- husundantag

–framställs i Sverige enligt ett icke-rutinmässigt förfarande,

–är en specialanpassad produkt för en enskild patient i enlighet med en läkares förskrivning, och

–används här i landet på sjuk-

hus.

Mellanprodukt	Bearbetad substans eller blandning
	av substanser som måste genomgå
	ytterligare steg i tillverkningspro-
	cessen av ett läkemedel, fram till
	det steg då läkemedlet ska för-
	packas i sin slutliga förpackning.

Prövningsläkemedel för djur	En farmaceutisk beredning av en Prop. 2017/18:196
	eller flera aktiva substanser eller
	placebo som prövas eller används
	som referens vid en klinisk läke-
	medelsprövning på djur. Uttrycket
	innefattar även produkter som
	– redan har godkänts för försälj-
	ning men som används eller till-
	verkas på annat sätt än det god-
	kända,
	– används för en icke godkänd
	indikation, eller
	– används för att få ytterligare
	information om en redan godkänd
	användning.
Prövningsläkemedel för människor	Ett läkemedel enligt definitionen i
	artikel 2.2.5 i Europaparlamentets
	och	rådets	förordning			(EU)
	nr 536/2014.
Radioaktiva läkemedel	Läkemedel som avger joniserande
	strålning. Slutna			strålkällor utgör
	inte radioaktiva läkemedel.
Sponsor	Samma betydelse som i artikel
	2.2.14	i Europaparlamentets				och
	rådets	förordning			(EU)	nr
	536/2014.
Teknisk sprit	Samma betydelse som i 1 kap. 4 §
	alkohollagen (2010:1622).
Tillverkning	Framställning,		förpackning			eller
	ompackning av läkemedel, mellan-
	produkter eller aktiva substanser.
Tilläggsläkemedel	Ett läkemedel enligt definitionen i
	artikel 2.2.8 i Europaparlamentets
	och	rådets	förordning			(EU)
	nr 536/2014.
Veterinärmedicinska läkemedel	Läkemedel för djur inklusive för-
	blandningar		för	inblandning i
	foder.

Prop. 2017/18:196 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

Ett växtbaserat humanläkemedel som inte uppfyller kraven för att god- kännas som läkemedel eller att registreras enligt 4 § ska efter ansökan registreras för försäljning som traditionellt växtbaserat humanläkemedel enligt denna lag, om följande förutsättningar är uppfyllda:

1. läkemedlet har endast indikationer som är lämpliga för traditionella växtbaserade humanläkemedel, vars sammansättning och ändamål är av- sedda och utformade för att användas utan läkares diagnos, förskrivning eller övervakning av behandlingen,

2.läkemedlet får endast tillföras i viss styrka och viss dosering,

3.läkemedlet är avsett att intas genom munnen eller avsett för utvärtes bruk eller inhalation,

4.läkemedlet eller en produkt som motsvarar läkemedlet har haft medicinsk användning under en period av minst 30 år varav minst 15 år i

ett land som vid tidpunkten för ansökan ingår i EES, och

5. det finns tillräckliga uppgifter om läkemedlets traditionella använd- ning och det är styrkt att medlet inte är skadligt när det används på angivet sätt och dess farmakologiska verkningar eller effekter förefaller rimliga på grundval av långvarig användning och erfarenhet.

Om en gemenskapsmonografi finns upprättad, ska denna beaktas. I sådant fall kan registrering ske även om kraven i första stycket 4 inte är uppfyllda.

Om det är nödvändigt för be-			Om det är nödvändigt för be-
dömningen	av	ett traditionellt	dömningen	av	ett traditionellt
växtbaserat		humanläkemedels	växtbaserat		humanläkemedels
säkerhet,	får	Läkemedelsverket	säkerhet,	får	Läkemedelsverket
ålägga en sökande att till verket			ålägga en sökande att till verket
lämna in resultat av kliniska läke-			lämna in resultat av kliniska läke-
medelsprövningar utförda i enlig-			medelsprövningar.
het med denna lag.

6 kap.

6 §

Om godkännandet för försäljning av ett humanläkemedel är förenat med ett villkor om att en icke-interventionsstudie avseende säkerhet ska göras, får studien, om den ska genomföras i Sverige, inledas först när Läkemedelsverket givit tillstånd till den.

Läkemedelsverket ska ge ett sådant tillstånd om studien

1.inte innebär att användningen av läkemedlet främjas,

2.är utformad på ett sätt som motsvarar syftet med studien, och

3. inte är en sådan klinisk läke-	3. inte avser en klinisk läke-
medelsprövning som kräver till-	medelsprövning på människor.

stånd av Läkemedelsverket enligt 7 kap. 9 §.

Större ändringar av studien får endast göras efter tillstånd av Läke- medelsverket.

Den myndighet som regeringen bestämmer får, för studier som avses i Prop. 2017/18:196 första stycket, i enskilda fall besluta om undantag från kravet på slut-

rapport i 5 § andra stycket.

7 kap. Klinisk läkemedelsprövning

Klinisk läkemedelsprövning på människor

1 §

Bestämmelser om kliniska läke- medelsprövningar på människor finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt i lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

Bestämmelserna i 2–7 §§ komp- letterar EU-förordningen.

2§

Vid en klinisk läkemedelspröv-

ning på människor ska den person som ansvarar för genomförandet av prövningen på prövningsstället vara legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare.

Informerat samtycke för försökspersoner som inte är beslutskompetenta eller som är underåriga

3§

För en försöksperson som inte

är beslutskompetent på grund av sjukdom, psykisk störning, för- svagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen ut- sedda ställföreträdaren som får ge informerat samtycke till en klinisk läkemedelsprövning på försöksper-

sonens vägnar.

Prop. 2017/18:196	För	en	försöksperson				som	är
	underårig är vårdnadshavarna de
	lagligen utsedda				ställföreträdare
	som får ge informerat samtycke till
	en klinisk		läkemedelsprövning					på
	försökspersonens				vägnar.			En
	underårig		försöksperson som					har
	fyllt 15 år ska också själv ge sitt
	informerade samtycke till att delta
	i den kliniska läkemedelsprövning-
	en, under förutsättning att den
	underårige inser				vad	prövningen
	innebär för honom eller henne. Ett
	sådant informerat samtycke ska in-
	hämtas i enlighet med vad som
	regleras om en försöksperson i
	artikel 29.1 i Europaparlamentets
	och rådets förordning (EU) nr
	536/2014.
	Förbud mot viss klinisk
	läkemedelsprövning
	4 §
	En	klinisk		läkemedelsprövning
	som inte har samband med sjuk-
	domsbehandling får inte utföras på
	den som får vård enligt lagen
	(1991:1128)			om		psykiatrisk
	tvångsvård				eller		lagen
	(1991:1129)			om	rättspsykiatrisk
	vård.
	En sådan klinisk läkemedels-
	prövning på människor som avses
	i artikel 30 i Europaparlamentets
	och	rådets		förordning			(EU)
	nr 536/2014 får inte genomföras.
	Kostnadsfria prövningsläkemedel
	för människor och kostnadsfri
	utrustning
	5 §
	För att genomföra en klinisk
	läkemedelsprövning förutsätts							att
	sponsorn		kostnadsfritt			tillhanda-
	håller	försökspersonerna					pröv-
	ningsläkemedlet				för	människor
	och, i förekommande fall, tilläggs-
	läkemedel samt den utrustning som
	krävs för att använda läkemedlen.
16

Kravet på kostnadsfrihet gäller Prop. 2017/18:196 inte vid klinisk läkemedelspröv-

ning som

1.genomförs utan medverkan av läkemedelsindustrin,

2.avser särläkemedel för vilka godkännandet för försäljning för- enats med villkor om uppföljande undersökningar, eller

3.är av särskild betydelse för folkhälsan.

Ersättningsgarantier

6§

Sponsorn för en klinisk läkeme-

delsprövning på människor är skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera att för- sökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller pröv- aren blir skyldig att betala sådan. Skadeskyddet eller ersättningsgar- antin ska vara förenlig med riskens karaktär och omfattning.

Tillstånd

7§

Frågor om tillstånd att genom-

föra en klinisk läkemedelsprövning på människor prövas av Läke- medelsverket.

Av artiklarna 8.4, 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i Europaparlament- ets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 följer att tillstånd inte får meddelas om Etikprövnings- myndigheten vid den etiska granskningen enligt lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel har avgett ett negativt yttrande. Om Etikprövningsmyndigheten efter sin granskning har avgett ett yttrande med villkor för prövning- ens genomförande ska villkoren beaktas vid tillståndsgivningen.

Prop. 2017/18:196

Klinisk läkemedelsprövning på djur

8 §

En klinisk läkemedelsprövning på djur får utföras för att utreda i vad mån ett läkemedel är ända- målsenligt. Prövningen får utföras i samband med sjukdomsbehand- ling eller utan sådant samband. Prövningen får endast utföras av legitimerad veterinär. Den som ut- för prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen avser. För klinisk läke- medelsprövning på djur finns även bestämmelser i djurskyddslagen (2018:000).

9 §

Vid klinisk läkemedelsprövning på djur ska samtycke inhämtas från djurägaren. Ett sådant sam- tycke får när som helst tas tillbaka med omedelbar verkan. De upp- gifter som har hämtats in dess- förinnan får dock användas i pröv- ningen.

10 §

En klinisk läkemedelsprövning på djur får endast genomföras sedan tillstånd till prövning har meddelats. Frågor om tillstånd prövas av Läkemedelsverket.

	8 kap.
	1 §
	Tillverkning ska ske i ändamålsenliga lokaler och utföras med hjälp av
	ändamålsenlig utrustning och även i övrigt ske i enlighet med god till-
	verkningssed. En sakkunnig med tillräcklig kompetens och tillräckligt
	inflytande ska se till att kraven på läkemedlens och mellanprodukternas
	kvalitet och säkerhet uppfylls.
	Extemporeapotek ska vid tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle
	vara bemannade med en eller flera farmaceuter.
	Bestämmelser om tillverkning av
	prövningsläkemedel för människor
	och tilläggsläkemedel finns i kapi-
18	tel IX i Europaparlamentets och
18

rådets	förordning		(EU) Prop. 2017/18:196
nr 536/2014 samt i kommissionens
delegerade		förordning	(EU)
2017/1569 av den 23 maj 2017 om
komplettering		av Europaparla-
mentets	och	rådets förordning

(EU) nr 536/2014 vad gäller prin- ciper och riktlinjer för god till- verkningssed för prövningsläke- medel för humant bruk och rutiner för inspektioner.

2 §

Yrkesmässig tillverkning av läkemedel och mellanprodukter samt till- verkning av läkemedel som omfattas av sjukhusundantag får bedrivas endast av den som har Läkemedelsverkets tillstånd.

Tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle på öppenvårdsapotek eller sjukhusapotek kräver tillstånd endast när tillverkningen avser läke- medel som omfattas av sjukhusundantag. För maskinell dosdispensering på öppenvårdsapotek finns dock bestämmelser om krav på tillstånd i 6 kap. lagen (2009:366) om handel med läkemedel.

Tillstånd för tillverkning av prövningsläkemedel för människor i enlighet med artikel 61 i Euro- paparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014 meddelas av Läkemedelsverket.

Lydelse enligt prop. 2017/18:91

Föreslagen lydelse

9 kap.

1 §

Läkemedel eller mellanprodukter får importeras från ett land utanför EES endast av den som har tillstånd till tillverkning av läkemedel eller särskilt tillstånd till import av läkemedel.

Läkemedelsverket får besluta om särskilt tillstånd till import av läke- medel enligt första stycket för

1. läkemedel som importeras för att tillgodose behov av läkemedel som får säljas med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 10 §,

2. läkemedel som ska användas	2. läkemedel som ska användas
för annat ändamål än sjukvård,	för annat ändamål än sjukvård,
eller
3. prövningsläkemedel.	3. prövningsläkemedel för djur,
	eller
	4. tilläggsläkemedel.
	När det gäller import av pröv-
	ningsläkemedel för människor som
	inte har godkänts för försäljning,
	eller som har godkänts för försälj-
	ning men ändrats och denna änd-

Prop. 2017/18:196	ring inte omfattas av godkännan-
	det för försäljning, meddelas till-
	stånd i stället i enlighet med
	artikel 61 i Europaparlamentets
	och rådets förordning (EU) nr
	536/2014. Frågor om sådant till-
	stånd prövas av Läkemedelsverket.
Av 3 och 4 §§ framgår att resande respektive veterinär i vissa fall har
rätt att föra in läkemedel i landet.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 §

Den som importerar läkemedel eller mellanprodukter från ett land utanför EES med stöd av tillstånd till tillverkning ska anlita en sakkunnig med tillräcklig kompetens och tillräckligt inflytande som ska ansvara för kontroll av att varje tillverkningssats av läkemedel som kommer från ett tredjeland, oavsett om tillverkningen har skett i EES, har undergått en fullständig kvalitativ analys i ett EES-land, en kvantitativ analys av alla de aktiva substanserna och alla andra undersökningar eller kontroller som krävs för att säkerställa läkemedlens kvalitet i enlighet med de krav som legat till grund för godkännandet för försäljning.

Bestämmelser om krav vid im- port av prövningsläkemedel för människor finns i kapitel IX i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt i kommissionens delegerade för- ordning (EU) 2017/1569.

5 §

Aktiva substanser avsedda för humanläkemedel får importeras från ett land utanför EES endast om det

1.har tillverkats i enlighet med standarder som är åtminstone likvärdiga med god tillverkningssed, och

2.åtföljs av en skriftlig bekräftelse från en behörig myndighet i exportlandet vilken utvisar att god tillverkningssed har följts.

Första stycket gäller inte för aktiva substanser som är avsedda för prövningsläkemedel för människor eller tilläggsläkemedel i den utsträckning dessa läkemedel

– inte har godkänts för försälj- ning, eller

– har godkänts för försäljning men ändrats och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning.

10 kap.

Prop. 2017/18:196

1 §

Den som yrkesmässigt tillverkar, importerar, säljer, transporterar, för- varar eller på annat sätt yrkesmässigt hanterar läkemedel ska vidta de åt- gärder och i övrigt iaktta sådan försiktighet som behövs för att hindra att läkemedlen skadar människor, egendom eller miljön samt se till att läke- medlens kvalitet inte försämras.

Radioaktiva läkemedel får be-	Radioaktiva	läkemedel	får
redas endast på sjukhus och apotek	beredas endast på sjukhus och
samt får användas endast på sjuk-	apotek samt får användas endast
hus, om inte Läkemedelsverket i	på sjukhus, om inte Läkemedels-
det enskilda fallet medger något	verket i det enskilda fallet medger
annat.	något annat. I fråga om tillverk-
	ning och import av radioaktiva
	läkemedel som ska användas som
	prövningsläkemedel för människor
	och om tillverkning av radioaktiva
	läkemedel som ska användas som
	tilläggsläkemedel	finns bestäm-
	melser i kapitel IX i Europaparla-

mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt i kom- missionens delegerade förordning (EU) 2017/1569.

Den som i andra fall än yrkesmässigt hanterar läkemedel ska vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra att läkemedlen skadar människor, egendom eller miljön.

11 kap.

1 §

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela före- skrifter som anger inom vilken tid sådana beslut som avses i det följande ska fattas:

1.4 kap. 2 §, om godkännande för försäljning av läkemedel,

2.4 kap. 4 §, om registrering för försäljning av homeopatiska läke- medel,

3.4 kap. 5 § första stycket, om registrering för försäljning av traditio- nella växtbaserade humanläkemedel,

4.4 kap. 6 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för försäljning av ett humanläkemedel,

5.4 kap. 7 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för försäljning av ett veterinärmedicinskt läkemedel,

6.4 kap. 9 § andra stycket, om det decentraliserade förfarandet när Sverige inte är referensmedlemsland,

7.4 kap. 10 §, om tillstånd till försäljning i andra fall,

8.6 kap. 6 § första stycket, om tillstånd till en icke-interventionsstudie

avseende säkerhet,

9. 6 kap. 10 § andra stycket, om upphörande av godkännande för för- säljning på begäran av den som fått läkemedlet godkänt,

Prop. 2017/18:196	10.	7 kap. 9 §, om tillstånd till	10. 7 kap. 10 §, om tillstånd till
	klinisk läkemedelsprövning,		klinisk läkemedelsprövning på
			djur,
	11.	8 kap. 2 §, om tillstånd till yrkesmässig tillverkning av läkemedel
	och mellanprodukter, och
	12.	9 kap. 1 §, om import av läkemedel och mellanprodukter från ett
	land utanför EES.

2 §

Ett tillstånd enligt 4 kap. 10 §,

7 kap. 9 § första stycket, 8 kap. 2 § eller 9 kap. 1 § första stycket får återkallas om någon av de väsent- liga förutsättningar som var upp- fyllda när tillståndet meddelades inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild be- tydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.

Ett tillstånd som ska anses bevil- jat enligt 7 kap. 9 § tredje stycket får återkallas om villkoren i ansökan om tillstånd inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.

Ett tillstånd enligt 4 kap. 10 §,

7 kap. 10 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 1 § första stycket eller ett sådant till- stånd som meddelats i enlighet med artikel 61 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 får återkallas om någon av de väsentliga förut- sättningar som var uppfyllda när tillståndet meddelades inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.

14 kap.

1 §

Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av

1.denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen,

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av förordningen,

3. Europaparlamentets			och råd-	3. Europaparlamentets			och råd-
ets förordning (EG) nr 1901/2006				ets förordning (EG) nr 1901/2006
av den 12 december 2006 om läke-				av den 12 december 2006 om läke-
medel	för	pediatrisk användning		medel	för	pediatrisk användning
och om ändring av förordning				och om ändring av förordning
(EEG)	nr	1768/92,	direktiv	(EEG)	nr	1768/92,	direktiv
2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG				2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG
och förordning (EG) nr 726/2004				och förordning (EG) nr 726/2004
samt föreskrifter och villkor som				samt föreskrifter och villkor som
har meddelats med stöd av för-				har meddelats med stöd av för-
ordningen, samt				ordningen,
4. Europaparlamentets			och råd-	4. Europaparlamentets			och råd-
ets förordning (EG) nr 1394/2007.				ets förordning (EG) nr 1394/2007,

5. Europaparlamentets och råd- Prop. 2017/18:196

ets förordning (EU) nr 536/2014

samt föreskrifter och villkor som

har meddelats med stöd av för-

ordningen, och

6. kommissionens

delegerade

förordning

(EU) 2017/1569

samt

föreskrifter och villkor som med-

delats med stöd av förordningen.

Lydelse enligt prop. 2017/18:91

Föreslagen lydelse

16 kap.

Den som med uppsåt eller av

1 §

Till böter eller fängelse i högst

oaktsamhet bryter mot artikel 3.1,

ett år döms den som med uppsåt

12.2 eller 37.2 i Europaparla-

eller av oaktsamhet

mentets

och

rådets

förordning

1. bryter

mot

5 kap.

1 § första

(EG) nr 726/2004, i den ursprung-

stycket,

7 kap.

10 §,

8 kap.

2 §,

liga

lydelsen,

eller

5 kap.

1 §

9 kap.

1 §

första stycket

eller

första

stycket,

7 kap.

9 §

första

10 kap. 1 § i denna lag,

stycket,

8 kap.

2 §,

9 kap.

1 §

första

stycket eller

10 kap.

1 § i

denna lag döms till böter eller

fängelse i högst ett år, om gär-

ningen inte är belagd med straff

enligt

brottsbalken

eller

enligt

lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

2.bryter mot artikel 3.1, 12.2 eller 37.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004, i den ursprungliga lydelsen,

3.genomför en klinisk läkeme- delsprövning på människor utan att tillstånd till prövningen har meddelats eller anses beviljat en- ligt Europaparlamentets och råd- ets förordning (EU) nr 536/2014, i den ursprungliga lydelsen, eller

4.tillverkar eller importerar prövningsläkemedel för människor utan tillstånd enligt artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014, i den ursprungliga lydelsen, med den begränsning som följer av artikel 64 i samma förordning.

Till ansvar enligt denna para-

Prop. 2017/18:196	graf döms det inte om gärningen
	är belagd med straff enligt brotts-
	balken	eller	enligt	lagen
	(2000:1225) om straff för smugg-
	ling.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

18 kap.

Föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor

4 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om försäkr- ingar eller andra garantier som avses i 7 kap. 6 §.

	4 b §
	Regeringen eller den myndighet
	som	regeringen		bestämmer		får
	meddela		föreskrifter		om	den
	behörighet som krävs för att hålla
	den intervju med försökspersonen
	som anges i artikel 29.2 c i Euro-
	paparlamentets och rådets förord-
	ning (EU) nr 536/2014.
12 §
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som	regeringen		bestämmer		får
meddela ytterligare föreskrifter i	meddela		ytterligare föreskrifter i
frågor som rör denna lag och som	frågor som rör denna lag och
behövs för att skydda människors	Europaparlamentets				och rådets
eller djurs hälsa eller miljön.	förordning (EU) nr 536/2014 och
	som behövs för att skydda män-
	niskors eller djurs hälsa eller
	miljön.

1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2.Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297)	Prop. 2017/18:196
	om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 5 §, 2 kap. 3 a § och

3 kap. 5 a och 5 b §§, och en ny rubrik närmast före 1 kap. 5 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Lagen är tillämplig på

1.en biobank som inrättats i Sverige i en vårdgivares hälso- och sjuk- vårdsverksamhet, oavsett var materialet i biobanken förvaras, och

2.vävnadsprover från en sådan biobank som avses under 1, vilka lämnats ut för att förvaras och användas hos en annan vårdgivare, en

enhet för forskning eller diagnostik, en offentlig forskningsinstitution, ett läkemedelsbolag eller en annan juridisk person och vilka även efter utlämnandet kan härledas till den eller de människor från vilka de härrör.

Lagen skall i tillämpliga delar	Lagen ska i tillämpliga delar
gälla för vävnadsprover som tas	gälla för vävnadsprover som tas
och samlas in för transplantations-	och samlas in för transplantations-
ändamål enligt lagen (1995:831)	ändamål enligt lagen (1995:831)
om transplantation m.m.	om transplantation m.m.

Lagen är inte tillämplig på prover som rutinmässigt tas i vården för analys och som uteslutande är avsedda som underlag för diagnos och löpande vård och behandling av provgivaren och som inte sparas en längre tid.

Lagen är inte heller tillämplig på prover som är avsedda för forskning och som analyseras inom sex månader efter provtag- ningstillfället och förstörs omedel- bart efter analysen.

Tystnadsplikt i vissa fall

5§

Den som är eller har varit an-

ställd eller uppdragstagare vid en biobank som inrättats i enskild verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja uppgifter i en ansökan om tillstånd till en klinisk läkemedelsprövning. Som obehör-

igt röjande anses inte att någon

Prop. 2017/18:196			fullgör sådan		uppgiftsskyldighet
			som följer av lag eller förordning.
Lydelse enligt prop. 2017/18:45			Föreslagen lydelse
		2 kap.
		3 §1
Är avsikten att en biobank ska			Är avsikten att en biobank ska
användas för ändamål som avser			användas för ändamål som avser
forskning eller klinisk prövning får			forskning eller		klinisk	prövning
beslut som avses i 1 § fattas först			som inte omfattas av 3 a § får be-
efter	prövning och godkännande		slut som avses i 1 § fattas först
av Etikprövningsmyndigheten eller			efter	prövning	och godkännande
Överklagandenämnden		för etik-	av Etikprövningsmyndigheten eller
prövning. Biobanken får i sådana			Överklagandenämnden			för etik-
fall inte användas för annat ända-			prövning. Biobanken får i sådana
mål än som tidigare beslutats utan			fall inte användas för annat ända-
att	myndigheten eller	nämnden	mål än som tidigare beslutats utan
godkänt detta.			att	myndigheten eller		nämnden
			godkänt detta.

Vid prövning och godkännande som här avses tillämpas vad som före- skrivs om utgångspunkter för etikprövningen i 7–11 §§ lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. I fråga om hand- läggningsordningen för prövning och godkännande samt om överklag- ande tillämpas föreskrifterna i 24–33 §§ samt 36 och 37 §§ samma lag.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 a §
	Är avsikten att en biobank ska
	användas för ändamål som avser
	klinisk läkemedelsprövning får be-
	slut som avses i 1 § fattas först
	efter det att en ansökan om till-
	stånd till klinisk läkemedelspröv-
	ning har beviljats eller anses ha
	beviljats		i		enlighet		med
	Europaparlamentets					och	rådets
	förordning		(EU)		nr 536/2014 av
	den	16 april		2014		om	kliniska
	prövningar			av	humanläkemedel
	och om upphävande av direktiv
	2001/20/EG,			under		förutsättning
	att uppgifter om insamling, lagring
	och	användning			av biologiska
	prover anges i den ansökan.

1 Senaste lydelse 2003:468.

Lydelse enligt prop. 2017/18:45

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:196

3 kap.

5 §2

Vävnadsprover som bevaras i en biobank får inte användas för annat ändamål än som omfattas av tidigare information och samtycke utan att den som lämnat samtycket informerats om och samtyckt till det nya ändamålet.

Har den som lämnat samtycke avlidit gäller i stället att den avlidnes närmaste anhöriga ska ha informerats om och efter skälig betänketid inte motsatt sig det nya ändamålet.

Avser det nya ändamålet forsk- ning eller klinisk prövning ska Etikprövningsmyndigheten eller Överklagandenämnden för etik- prövning i samband med att myn- digheten eller nämnden godkänner det nya ändamålet också besluta om vilka krav som ska gälla i fråga om information och sam- tycke för att vävnadsproverna i banken ska få användas för det nya ändamålet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 a §

Avser det nya ändamålet forsk- ning eller klinisk prövning som inte omfattas av 5 b §, ska Etik- prövningsmyndigheten eller Över- klagandenämnden för etikprövning i samband med att myndigheten eller nämnden godkänner det nya ändamålet också besluta om vilka krav som ska gälla i fråga om in- formation och samtycke för att vävnadsproverna i banken ska få användas för det nya ändamålet.

2 Senaste lydelse 2003:468.

Prop. 2017/18:196	5 b §
	Avser det nya ändamålet en
	klinisk	läkemedelsprövning		får
	vävnadsproverna användas för en
	sådan prövning i enlighet med den
	ansökan om tillstånd till klinisk
	läkemedelsprövning som har be-
	viljats eller anses ha beviljats i en-
	lighet	med	Europaparlamentets
	och	rådets	förordning	(EU)
	nr 536/2014,		under förutsättning
	att uppgifter om insamling, lagring

och användning av biologiska prover har angetts i den ansökan.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019 i fråga om 1 kap. 3 §.

2.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om övriga bestämmelser.

3.Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs i fråga om punkten 2.


2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351)		Prop. 2017/18:196
	om genetisk integritet m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2006:351) om genetisk inte-
gritet m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Försök i forsknings- eller behandlingssyfte som medför genetiska för- ändringar som kan gå i arv hos människa får inte utföras.

Förbud mot att genomföra gen- terapeutiska kliniska läkemedels- prövningar som resulterar i att könsstamcellers genetiska identitet hos försökspersonen förändras finns i artikel 90 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upp- hävande av direktiv 2001/20/EG.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Prop. 2017/18:196 2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366)
	om handel med läkemedel

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 3 a kap. 2 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2017/18:157 Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §1

Den som bedriver partihandel med läkemedel enligt 1 § ska

1. bedriva verksamheten i lokaler som är lämpliga för sitt ändamål,

2.till E-hälsomyndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna föra statistik över partihandeln,

3.dokumentera hanteringen av läkemedlen på sådant sätt att de kan spåras,

4.till sitt förfogande ha en sakkunnig som ska se till att kraven på läke- medlens säkerhet och kvalitet är uppfyllda,

5.utöva särskild kontroll (egenkontroll) över partihandeln och

hanteringen i övrigt och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram,

6. till öppenvårdsapoteken leverera de läkemedel som omfattas av till- ståndet så snart det kan ske,

7. distribuera endast läkemedel som får säljas enligt 5 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) eller utgör prövningsläkemedel enligt 2 kap. 1 § samma lag,

7. distribuera endast läkemedel som får säljas enligt 5 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) eller som utgör prövningsläkemedel för människor, prövningsläkemedel för djur eller tilläggsläkemedel,

8.anskaffa läkemedel endast från den som får bedriva partihandel med läkemedel och som bedriver sådan handel i enlighet med god distribu- tionssed,

9.anskaffa läkemedel från den som förmedlar humanläkemedel endast om förmedlingen sker i enlighet med 3 a kap.,

10.leverera läkemedel endast till den som har tillstånd till partihandel eller detaljhandel med läkemedel eller har anmält detaljhandel med vissa

receptfria läkemedel,

11.omedelbart underrätta Läkemedelsverket och i förekommande fall innehavaren av godkännandet för försäljning av läkemedlet vid mot- tagande av eller erbjudande om humanläkemedel som tillståndshavaren bedömer är eller kan vara förfalskade,

12.från öppenvårdsapoteken ta emot läkemedel i retur enligt 3 b kap.,

och

13. även i övrigt följa god distributionssed.

1 Senaste lydelse 2015:323.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:196

3 a kap.

2 §2

Den som förmedlar humanläkemedel ska

1. förmedla endast sådana hu- manläkemedel som får säljas enligt 5 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) eller utgör prövnings- läkemedel enligt 2 kap. 1 § samma lag,

1. förmedla endast sådana hu- manläkemedel som får säljas enligt 5 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) eller som utgör pröv- ningsläkemedel för människor, prövningsläkemedel för djur eller tilläggsläkemedel,

2.dokumentera hanteringen av läkemedlen på sådant sätt att de kan spåras,

3.utöva särskild kontroll (egenkontroll),

4.omedelbart underrätta Läkemedelsverket och i förekommande fall innehavaren av godkännandet för försäljning av läkemedlet om de läke-

medel som förmedlaren tar emot eller erbjuds är eller bedöms vara för- falskade, och

5. även i övrigt följa god distributionssed.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 Senaste lydelse 2015:323.

Prop. 2017/18:196 2.5	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 30 kap. 25 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 30 kap. 25 a § ska lyda ”Sekretessbryt- ande bestämmelser”,

dels att det ska införas en ny paragraf, 30 kap. 25 b §, av följande lyd- else.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 kap.

25 §

Får ett landsting eller en kom- mun som inte ingår i ett landsting i samband med sådana överlägg- ningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedels- förmåner m.m. en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsför- månsverket som är sekretessregle- rad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos landstinget eller kommunen. Detta gäller dock inte om det finns en primär sekre- tessbestämmelse till skydd för sam- ma intresse som är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten.

Om ett landsting eller en kom- mun som inte ingår i ett landsting i samband med sådana överlägg- ningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedels- förmåner m.m. får en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsför- månsverket som är sekretessregle- rad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos landstinget eller kommunen.

Om ett landsting eller en kom- mun som inte ingår i ett landsting får en uppgift från Läkemedels- verket som förekommer i ett ärende om klinisk läkemedelspröv- ning på människor och som är sekretessreglerad enligt 23 §, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos landstinget eller kommunen.

Sekretessen gäller dock inte om det finns en primär sekretessbe- stämmelse till skydd för samma in- tresse som är tillämplig på upp- giften hos den mottagande myndig- heten.

25 b §

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut till en biobank som inrättats i enskild verksamhet i enlighet med vad som föreskrivs i läkemedelsförord- ningen (2015:458).

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 3

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 16 april 2014 förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upp- hävande av direktiv 2001/20/EG. Förordningen jämte rättelser är bifogade denna proposition som bilagor 1–4.

Inom Socialdepartementet har utarbetats en departementspromemoria, Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar (Ds 2016:11). I departementspromemorian föreslås de lag- och förordningsändringar som bedöms nödvändiga för att anpassa svensk rätt till EU-förordningen. De författningsändringar som rör den etiska granskningen av ansökningar om tillstånd till klinisk läkemedels- prövning som ska utföras enligt EU-förordningen har föreslagits i Utbildningsdepartementets promemoria om Etisk granskning av klinisk läkemedelsprövning (Ds 2016:12). Socialdepartementets promemoria innehåller även förslag om ett utvidgat undantag av tillämpningen av lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

En sammanfattning av departementspromemorian och dess författ- ningsförslag finns i bilaga 5–6 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgäng- lig i Socialdepartementet (S2016/003366/FS).

Denna proposition innehåller lagförslag till anpassningar av svensk rätt i förhållande till nämnda EU-förordning samt förslag om ett utvidgat undantag av tillämpningen av lagen om biobanker i hälso- och sjuk- vården m.m.

Frågan om avgifter i avsnitt 6.3.4 behandlas även i promemorian Etisk granskning av klinisk läkemedelsprövning (Ds 2016:12). En samman- ställning av remissyttrandena gällande den promemorian finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2016/02289/F).

Vidare föreslås anpassningar av svensk rätt till kommissionens dele- gerade förordning (EU) 2017/1569 om komplettering av Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner, bilaga 8. De ändringar som föreslås i anledning av denna EU-förordning behandlas i avsnitt 6.7 och 6.10. Vidare diskuteras den förordningen även i avsnitt 6.15 och i författnings- kommentaren. Förslaget om att Läkemedelsverket ska ha tillsyn över efterlevnaden av nämnda EU-förordning har beretts under hand med myndigheten. Läkemedelsverket har inte haft något emot det förslaget.

Förslag till ändringar med anledning av den etiska granskningen av kliniska läkemedelsprövningar lämnas i propositionen (prop. 2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (Utbildningsdeparte- mentet).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 februari 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.

Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.2, 6.3.1, 6.3.3 och 6.9–6.11 Prop. 2017/18:196 samt i anslutning till att enskilda bestämmelser kommenteras i författ- ningskommentaren. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets syn-

punkter. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs också vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4EU-förordningar om kliniska läkemedelsprövningar

4.1 EU-förordningen om kliniska prövningar av humanläkemedel

Bestämmelser om kliniska prövningar på människor finns i Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om till-
närmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande
tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av human-
läkemedel. Direktivet genomfördes i svensk rätt bl.a. genom ändringar
och tillägg i läkemedelslagen (2015:315) och lagen (2003:460) om
etikprövning av forskning som avser människor. Direktivets syfte är att
förenkla och harmonisera de administrativa bestämmelserna om kliniska
prövningar i den Europeiska unionen. Det har dock visat sig att regel-
verket endast delvis har harmoniserats, vilket försvårar särskilt genom-
förandet av en viss klinisk prövning i flera medlemsstater. EU-för-
ordningen syftar till att förenkla förfarandet för beviljande av tillstånd för
kliniska läkemedelsprövningar inom unionen, speciellt i fråga om pröv-
ningar som ska ske i flera medlemsstater (se skäl 4 i EU-förordningen).
För att ytterligare harmonisera reglerna om genomförande av kliniska
prövningar inom unionen och därmed förenkla förfarandet, speciellt
gällande prövningar som ska ske i flera medlemsstater, beslutades
förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläke-
medel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG. Som titeln antyder
kommer direktiv 2001/20/EG att ersättas av nämnda EU-förordning.
Avsikten med EU-förordningen är att förenkla tillståndsförfarandet och
göra det snabbare. Ansökningar om tillstånd till kliniska prövningar ska
därför ske via en enda kontaktpunkt och bedömningen av ansökningar
om kliniska prövningar kommer att vara harmoniserat. Medverkan av
etiska kommittéer i bedömningen ska ske i enlighet med den nationella
lagstiftningen i den berörda medlemsstaten och den etiska granskningen
ska göras inom de tidsramar som fastställs i förordningen. Genom det
nya förfarandet kommer det att bli lättare att genomföra multinationella
kliniska prövningar, det vill säga prövningar som bedrivs i mer än en
medlemsstat.
Enligt den nya EU-förordningen ska ansökan om tillstånd att utföra en
klinisk prövning lämnas in till avsedda berörda medlemsstater via en
webbportal (EU-portalen) som den Europeiska läkemedelsmyndigheten
ska upprätthålla. Därefter ska all kommunikation mellan sponsorer och
de berörda medlemsstaterna ske via denna EU-portal. Varje berörd	35
	35

Prop. 2017/18:196 medlemsstat ska genom ett enda beslut underrätta sponsorn om den kliniska prövningen beviljats tillstånd, tillstånd på vissa villkor eller om ansökan om tillstånd har avslagits. Vidare anger EU-förordningen tids- frister för de olika delarna av beslutsprocessen. Mer information om beslutsprocessen finns i avsnitt 6.3.

I detta sammanhang kan nämnas att även en ansökan om tillstånd till klinisk prövning som endast ska utföras i en medlemsstat ska lämnas in till EU-portalen. Vidare kan en ansökan om tillstånd att utföra klinisk prövning avse tillstånd att göra en ny prövning, men även tillstånd att få utvidga prövningen till ytterligare medlemsstater eller att göra väsentliga ändringar av en redan beviljad prövning.

Enligt EU-förordningen ska en etisk granskning genomföras av en etik- kommitté i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna ska säkerställa att tidsramarna och förfarandena för etikkommitténs granskning är förenliga med de frister och förfaranden som anges i EU-förordningen.

EU-förordningen innehåller de villkor som ska vara uppfyllda för att skydda försökspersoner och bestämmelser om inhämtande av försöks- personers informerade samtycke till att delta i den kliniska prövningen. Speciella bestämmelser i dessa avseende finns även gällande underåriga, beslutsoförmögna, gravida och ammande kvinnor samt kliniska pröv- ningar i nödsituationer.

Vidare innehåller EU-förordningen bestämmelser om genomförandet av en klinisk prövning samt hur rapportering ska ske av incidenter och misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar som inträffat under pröv- ningen.

Bestämmelser finns även gällande tillverkning, import och märkning av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel. Prövningsläkemedel är det läkemedel som testas och dess referensläkemedel, inbegripet placebo. Tilläggsläkemedel är det läkemedel som används vid en klinisk prövning men som inte är prövningsläkemedel. Sponsorns och prövarens skyldig- heter regleras i förordningen och vidare anges det att medlemsstaterna ska se till att det finns ett ersättningssystem för skador som drabbat en försöksperson till följd av deltagandet i en klinisk prövning som utförts på deras territorium.

EU-förordningen innehåller också bestämmelser om medlemsstaternas tillsyn och avgifter samt unionens inspektioner och kontroller av efter- levnaden av EU-förordningen.

Förordningen trädde i kraft den 16 juni 2014, men ska börja tillämpas sex månader efter det att kommissionen meddelat i Europeiska unionens officiella tidning att EU-portalen och EU-databasen är funktionsdugliga. I samband med att EU-förordningen börjar tillämpas upphävs direktiv 2001/20/EG. För att underlätta övergången till bestämmelserna i EU-för- ordningen finns vissa övergångsbestämmelser som tillåter sponsorn att under ett år efter det att EU-förordningen började tillämpas starta och genomföra kliniska prövningar i enlighet med direktiv 2001/20/EG.

4.2EU-förordningen om god tillverkningssed för prövningsläkemedel

Den 23 maj 2017 antogs kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverk- ningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspek- tioner.

För närvarande finns bestämmelser om principer och riktlinjer för god tillverkningssed i fråga om humanläkemedel och prövningsläkemedel för humant bruk i kommissionens direktiv 2003/94/EG. I anledning av EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar överförs bestämmel- serna om prövningsläkemedel från det direktivet till kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Förordningen anger principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed för de prövningsläkemedel för människor som får tillverkas eller importeras enligt det tillstånd som avses i artikel 61.1 i EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv- ningar. Tillverkaren ska bl.a. säkerställa att alla moment i tillverkningen av prövningsläkemedel sker i enlighet med den dokumentation och den information som sponsorn lämnat enligt bestämmelserna i EU-förord- ningen om kliniska läkemedelsprövningar. På varje tillverkningsställe ska tillverkaren ha tillräckligt med kompetent personal med lämplig utbildning. Därutöver ska lokaler och tillverkningsutrustning vara belägna, utformade, konstruerade, anpassade och underhållna på ett sätt som lämpar sig för den avsedda verksamheten. Vidare fastställs principer och riktlinjer för god tillverkningssed avseende dokumentation, produk- tion, kvalitetskontroll, verksamhet som lagts ut på entreprenad, reklama- tioner, återkallanden och egeninspektioner.

För att säkerställa att principerna och riktlinjerna för god tillverknings- sed följs så innehåller förordningen bestämmelser för de inspektioner som ska göras av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Gällande inspektioner hos tredjelandstillverkare av prövningsläkemedel är med- lemsstaterna emellertid inte skyldiga att rutinmässigt göra sådana. Behovet av sådana inspektioner fastställs i stället i enlighet med en risk- baserad metod. Tredjelandstillverkarna bör därmed bli föremål för inspektioner åtminstone om det finns misstankar om att prövningsläke- medlen inte tillverkas enligt kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som gäller i unionen.

Förordningen innehåller bestämmelser om samarbete och samordning av inspektioner, erkännande av inspektionsresultat samt bestämmelser om inspektörernas befogenheter, kompetens, skyldigheter och opartisk- het.

Enligt förordningen ska tillverkaren när som helst ge inspektörerna till- träde till lokalerna och tillgång till dokumentation. Om god tillverknings- sed inte följs får den behöriga myndigheten tillfälligt stoppa tillverk- ningen eller importen från tredjeländer, eller tillfälligt eller slutgiltigt återkalla tillståndet för en produktkategori eller för alla produkter.

Förordningen ska börja tillämpas samtidigt som EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar dock tidigast den 1 april 2018. Förord-

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 ningen innehåller även samma övergångsbestämmelser som de som anges i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

5 Gällande rätt

5.1 Läkemedelslagen

	Av 2 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) framgår att med uttrycket
	klinisk läkemedelsprövning avses en klinisk undersökning på människor
	eller djur av ett läkemedels egenskaper. Bestämmelser om kliniska pröv-
	ningar av läkemedel på människor och djur finns därutöver i 7 kap. läke-
	medelslagen.
	Av 7 kap. 1 § läkemedelslagen framgår att en klinisk läkemedelspröv-
	ning får utföras för att utreda i vad mån ett läkemedel är ändamålsenligt.
	Vidare anges det att den kliniska läkemedelsprövningen får utföras i
	samband med sjukdomsbehandling eller utan sådant samband. I samma
	bestämmelse framgår det att en klinisk läkemedelsprövning får utföras på
	människor endast av en legitimerad läkare eller en legitimerad tandläkare
	och på djur endast av en legitimerad veterinär samt att den som utför
	prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen
	avser. I bestämmelsen finns en upplysning om att för klinisk läkemedels-
	prövning på människor finns även bestämmelser i lagen (2003:460) om
	etikprövning av forskning som avser människor och för klinisk läke-
	medelsprövning på djur finns bestämmelser i djurskyddslagen
	(1988:534).
	Enligt 7 kap. 2 § läkemedelslagen ska de patienter eller försöksper-
	soner som avses delta i en klinisk läkemedelsprövning få sådan informa-
	tion om prövningen att de kan ta ställning till om de vill delta i den. De
	ska vidare informeras om sin rätt att när som helst avbryta sin med-
	verkan. Av 7 kap. 3 § läkemedelslagen framgår det att samtycke till del-
	tagande i klinisk läkemedelsprövning alltid ska inhämtas. Samtycke ska
	inhämtas från de patienter eller försökspersoner som avses delta i pröv-
	ningen eller, vid prövning som ska utföras på djur, från djurägaren.
	Om patienten eller försökspersonen är underårig framgår det av 7 kap.
	2 och 3 §§ läkemedelslagen att informationen om den kliniska läke-
	medelsprövningen ska lämnas till vårdnadshavarna och att det är vård-
	nadshavarna som ska lämna samtycke till deltagandet i den kliniska läke-
	medelsprövningen. I dessa fall ska patienten eller försökspersonen så
	långt möjligt informeras personligen om prövningen och informationen
	ska lämnas av personal med pedagogisk erfarenhet. Den underåriges
	inställning ska så långt möjligt klarläggas. Vidare framgår det av 7 kap.
	3 § läkemedelslagen att även om vårdnadshavarna har samtyckt till pröv-
	ningen får den inte utföras om den underårige inser vad prövningen
	innebär för hans eller hennes del och motsätter sig att den utförs.
	Av 7 kap. 2 och 3 §§ läkemedelslagen framgår det att om patienten
	eller försökspersonen är en person vars mening inte kan inhämtas på
	grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något
38	annat liknande förhållande, ska informationen om den kliniska läke-
38

medelsprövningen lämnas till god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken som har behörighet att sörja för den enskildes person. Det är även dessa företrädare som ska lämna samtycke till del- tagandet i den kliniska läkemedelsprövningen. Samtycke ska också in- hämtas från patientens närmaste anhöriga och samtycket ska uttrycka patientens förmodade vilja. Patienten eller försökspersonen ska så långt möjligt informeras personligen om prövningen och även om samtycke till prövningen har inhämtats får den inte utföras om patienten i någon form ger uttryck för att inte vilja delta.

Ett samtycke till att delta i klinisk läkemedelsprövning får när som helst tas tillbaka med omedelbar verkan. Detta framgår av 7 kap. 4 § läkemedelslagen. Av samma bestämmelse framgår det att de uppgifter som har hämtats in dessförinnan dock får användas i prövningen. Vidare stadgas det att ett återtaget samtycke inte får påverka det fortsatta omhändertagandet av patienten eller försökspersonen.

I 7 kap. 5 § stadgas ett förbud mot att utföra vissa kliniska läkemedels- prövningar. Enligt paragrafen får kliniska läkemedelsprövningar, som inte har samband med sjukdomsbehandling, inte utföras på den som får vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Vidare finns vissa ytterligare begränsningar i 7 kap. 6 § läkemedels- lagen om när kliniska läkemedelsprövningar får utföras på underåriga. Enligt bestämmelsen måste forskningen förväntas leda till direkt nytta för denna patientgrupp och vara avgörande för att bekräfta uppgifter som erhållits i kliniska läkemedelsprövningar med personer som har förmåga att samtycka till deltagande i prövningar eller genom andra forsk- ningsmetoder. Vidare ska forskningen hänföra sig direkt till ett kliniskt tillstånd som den underårige lider av eller är av sådan art att den endast kan utföras på underåriga. Därutöver får inga incitament eller eko- nomiska förmåner ges, förutom kostnadsersättningar.

Liknande begränsningar finns i 7 kap. 7 § läkemedelslagen gällande dem vars mening inte kan inhämtas på grund av sjukdom, psykisk stör- ning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande. I dessa fall får klinisk läkemedelsprövning endast utföras om forskningen är avgörande för att bekräfta uppgifter som erhållits i kliniska läke- medelsprövningar med personer som har förmåga att samtycka till del- tagande i prövningar eller genom andra forskningsmetoder. Forskningen ska direkt avse ett livshotande eller försvagande kliniskt tillstånd som den berörda personen lider av och det ska finnas anledning att anta att medicineringen med det läkemedel som ska prövas medför nytta som uppväger riskerna för patienten eller inte innebär några risker alls. Därtill får inga incitament eller ekonomiska förmåner ges, undantaget kostnads- ersättningar.

Av 7 kap. 8 § läkemedelslagen framgår att patienten eller försöksper- sonen kostnadsfritt ska få prövningsläkemedlet och den utrustning som krävs för att använda läkemedlet. Undantag från denna regel medges dock vid kliniska läkemedelsprövningar som genomförs utan medverkan av läkemedelsindustrin, vid kliniska läkemedelsprövningar som avser särläkemedel för vilka godkännandet förenats med villkor om uppfölj- ande undersökningar, eller vid kliniska läkemedelsprövningar som är av särskild betydelse för folkhälsan.

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196	Enligt 7 kap. 9 § läkemedelslagen får en klinisk läkemedelsprövning
	endast genomföras sedan tillstånd till prövning har meddelats eller anses
	beviljat. Frågor om tillstånd enligt läkemedelslagen prövas av Läke-
	medelsverket. I paragrafen finns även reglerat när en ansökan kan anses
	beviljad och när en ansökan kan avslås till följd av brister i ansökan.
	Av 2 kap. 1 § läkemedelslagen framgår att med tillverkning avses i
	läkemedelslagen framställning, förpackning eller ompackning av läke-
	medel, mellanprodukter och aktiva substanser. I 8 kap. 1 § första stycket
	läkemedelslagen föreskrivs det att tillverkning ska äga rum i ändamåls-
	enliga lokaler och utföras med hjälp av ändamålsenlig utrustning. Till-
	verkningen ska även ske i enlighet med god tillverkningssed. En sak-
	kunnig med tillräcklig kompetens och tillräckligt inflytande ska se till att
	kraven på läkemedlens kvalitet och säkerhet uppfylls.
	Enligt 8 kap. 2 § läkemedelslagen får yrkesmässig tillverkning av läke-
	medel bedrivas endast av den som har Läkemedelsverkets tillstånd. Vid
	tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle på öppenvårdsapotek eller
	sjukhusapotek krävs tillstånd endast när tillverkningen avser läkemedel
	som omfattas av sjukhusundantag.
	Bestämmelser om import av läkemedel finns i 9 kap. läkemedelslagen.
	I 9 kap. 1 § anges att läkemedel får importeras från ett land utanför det
	Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) av den som har till-
	stånd till tillverkning av läkemedlet eller särskilt tillstånd till import av
	läkemedel. Läkemedelsverket får besluta om särskilt tillstånd till import
	av läkemedel för bl.a. prövningsläkemedel. I 9 kap. 2 § ställs krav på att
	den som importerar läkemedel från ett land utanför EES med stöd av
	tillstånd till tillverkning ska anlita en sakkunnig med tillräcklig kom-
	petens och tillräckligt inflytande som ska ansvara för kontroll av varje
	tillverkningssats av läkemedel som kommer från ett tredjeland. I 9 kap.
	5 § finns bestämmelser om import av aktiva substanser avsedda för läke-
	medel.
	10 kap. läkemedelslagen innehåller bestämmelser om försiktighetskrav
	vid hantering av läkemedel och aktiva substanser. I 10 kap. 1 § läke-
	medelslagen anges att den som yrkesmässigt tillverkar, importerar, säljer,
	transporterar, förvarar eller på annat sätt yrkesmässigt hanterar läkemedel
	ska vidta de åtgärder och i övrigt iaktta sådan försiktighet som behövs för
	att hindra att läkemedlen skadar människor, egendom eller miljö samt se
	till att läkemedlens kvalitet inte försämras. I bestämmelsen anges även att
	radioaktiva läkemedel får beredas endast på sjukhus och apotek samt får
	användas endast på sjukhus, om inte Läkemedelsverket för ett visst fall
	medger något annat.
	Av 11 kap. 1 § läkemedelslagen följer att beslut om bl.a. tillstånd till
	klinisk läkemedelsprövning, tillverkning och import ska fattas inom den
	tid som regeringen föreskriver. Föreskrifter om handläggningstider finns
	i 7 kap. 1 § läkemedelsförordningen (2015:458).
	Enligt 11 kap. 2 § läkemedelslagen får ett tillstånd till bl.a. klinisk
	läkemedelsprövning, tillverkning och import återkallas om någon av de
	väsentliga förutsättningar som var uppfyllda när tillståndet meddelades
	inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild betydelse
	för kvalitet och säkerhet inte följts.
	I 14 kap. läkemedelslagen regleras Läkemedelsverkets tillsynsansvar.
40	Läkemedelsverket har bl.a. tillsyn över efterlevnaden av läkemedelslagen

samt av de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen. Prop. 2017/18:196 Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och hand-

lingar som behövs för tillsynen och får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ska efterlevas. För tillsyn har Läkemedelsverket rätt till tillträde till bl.a. utrymmen där prövning av läkemedels egenskaper utförs. Läkemedelsverket får i sådana utrymmen göra undersökningar och ta prover. Den som förfogar över bl.a. läkemedel ska på begäran lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Vägras tillträde eller biträde får Läke- medelsverket också förelägga vite.

Den som ansöker om tillstånd att få utföra en klinisk läkemedelspröv- ning eller tillstånd till tillverkning ska enligt 15 kap. 1 och 3 §§ läke- medelslagen betala ansökningsavgift och årsavgift.

Enligt 16 kap. 1 § läkemedelslagen kan den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bl.a. bestämmelserna om tillstånd till klinisk läke- medelsprövning, tillverkning eller import, dömas till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken eller enligt lagen (2000:1246) om straff för smuggling. I ringa fall ska inte dömas till ansvar.

Av 17 kap. 1 § läkemedelslagen framgår att beslut som Läkemedels- verket i ett enskilt fall meddelat enligt läkemedelslagen eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av läkemedelslagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd. Vidare anges det i 17 kap. 2 § att ett beslut som Läkemedelsverket, förvaltningsrätten eller kammarrätten har meddelat i ett enskilt fall ska gälla omedelbart, om inte annat beslutats.

I 18 kap. läkemedelslagen finns bestämmelser om bemyndigande. Bland annat bemyndigas regeringen i 12 § läkemedelslagen att besluta om ytterligare föreskrifter som rör läkemedelslagen och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön. Regeringen får överlåta till en myndighet att besluta om sådana föreskrifter.

5.2Lagen om etikprövning av forskning som avser människor

Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) innehåller bestämmelser om etikprövning av forsk- ning som avser människor och biologiskt material från människor och om samtycke till sådan forskning. Syftet med lagen är att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning.

Lagen tillämpas bl.a. på forskning som innebär ett fysiskt ingrepp på en forskningsperson, utförs enligt en metod som syftar till att påverka forskningspersonen fysiskt eller psykiskt, eller som innebär en uppenbar risk att skada forskningspersonen fysiskt eller psykiskt. Lagen tillämpas på forskning som ska utföras i Sverige och den forskning som lagen omfattar ska ha godkänts vid en etikprövning innan den får utföras. Ett godkännande får förenas med villkor. Även om forskningen godkänts vid

en etikprövning får forskningen inte utföras, om den strider mot någon

Prop. 2017/18:196	annan författning. Lagen anger allmänna utgångspunkter för etikpröv-
	ningen (7–11 §§). Där framgår att forskning endast får godkännas om
	den kan utföras med respekt för människovärdet. Mänskliga rättigheter
	och grundläggande friheter ska alltid beaktas vid etikprövningen sam-
	tidigt som hänsyn ska tas till intresset av att ny kunskap kan utvecklas
	genom forskning. Vidare ska människors välfärd ges företräde framför
	samhällets och vetenskapens behov.
	Forskning får godkännas bara om de risker som den kan medföra för
	forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet uppvägs av
	dess vetenskapliga värde. Forskning får däremot inte godkännas, om det
	förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som innebär mindre
	risker för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet.
	Vidare får forskning bara godkännas om den ska utföras av eller under
	överinseende av en forskare som har den vetenskapliga kompetens som
	behövs. I 11 a § anges att de bestämmelser som finns i 7 kap. 6 och 7 §§
	läkemedelslagen (2015:315) även ska tillämpas vid etikprövningen. Etik-
	prövningslagen innehåller också bestämmelser om information och sam-
	tycke bl.a. vid forskning som avser fysiskt ingrepp på en forsknings-
	person och forskning som bedrivs enligt en metod som syftar till fysisk
	eller psykisk påverkan av en forskningsperson. Om det i någon annan
	författning finns särskilda föreskrifter om information och samtycke vid
	sådan forskning, ska emellertid de föreskrifterna gälla i stället för
	bestämmelserna i etikprövningslagen. Detta innebär att läkemedelslagens
	bestämmelser om information och samtycke ska tillämpas vid kliniska
	läkemedelsprövningar. Forskning får godkännas bara om det kan förut-
	sättas att tillämpliga bestämmelser om information och samtycke
	kommer att följas.
	Ansökan om etikprövning av forskning ska göras av forskningshuvud-
	mannen. Med forskningshuvudman avses i lagen en statlig myndighet
	eller en fysisk eller juridisk person i vars verksamhet forskningen utförs.
	I etikprövningslagen anges också hur etikprövningen ska organiseras. I
	dag ska ansökningarna prövas av regionala nämnder. Nämnderna ska
	vara självständiga i sitt beslutsfattande. Varje nämnd ska vara indelad i
	avdelningar. En avdelning ska bestå av en ordförande, som är eller har
	varit ordinarie domare, tio ledamöter med vetenskaplig kompetens och
	fem ledamöter som företräder allmänna intressen. Den 1 januari 2019
	kommer i stället all etikprövning att samlas inom en myndighet, Etik-
	prövningsmyndigheten. De regionala nämnderna kommer då att läggas
	ner (prop. 2017/18:45, bet. 2017/18:UbU12, rskr. 2017/18:173). Den nya
	myndigheten kommer att vara indelad i avdelningar med samma sam-
	mansättning som avdelningarna i dagens nämnder. Det som nedan sägs
	om de nämnderna och deras avdelningar kommer att gälla den nya
	myndigheten och dess avdelningar.
	Om en regional nämnd är oenig om utgången av etikprövningen, kan
	nämnden i vissa situationer överlämna ärendet till nästa instans för
	avgörande.
	Den regionala nämndens beslut i ett ärende om etikprövning får över-
	klagas av forskningshuvudmannen, om nämnden har avgjort ärendet och
	beslutet har gått huvudmannen emot. Överklagande eller överlämnande
	ska ske till en central nämnd för etikprövning av forskning. Den centrala
42	nämnden ska bestå av en ordförande, som är eller har varit ordinarie

domare, fyra ledamöter med vetenskaplig kompetens och två ledamöter Prop. 2017/18:196 som företräder allmänna intressen. Alla ledamöterna ska utses av

regeringen. Den centrala nämndens beslut i ett ärende om etikprövning får inte överklagas. Från och med den 1 januari 2019 kommer den centrala nämnden att byta namn till Överklagandenämnden för etik- prövning (prop. 2017/18:45, bet. 2017/18:UbU12, rskr. 2017/18:173). Överklagandenämndens roll eller organisation förändras dock inte.

I de fall en ansökan till etikprövningsnämnd avser klinisk läkemedels- prövning ska den regionala etikprövningsnämnden enligt förordningen (2003:615) om etikprövning av forskning som avser människor fatta sitt beslut inom särskilt angivna tidsgränser. Samma tidsgränser gäller även om en regional etikprövningsnämnd har överlämnat ett ärende till den centrala nämnden.

Tillsyn över efterlevnaden av etikprövningslagen ska utövas av den centrala nämnden i den mån tillsynen inte faller inom någon annan myndighets ansvarsområde.

6Författningsändringar med anledning av EU-förordningen om kliniska prövningar

6.1En allmän utgångspunkt

Regeringens bedömning: På grund av att EU-förordningen om kliniska prövningar är direkt tillämplig i Sverige behöver de bestäm- melser i svensk författning som upprepar innehållet i förordningen eller som strider mot innehållet i den upphävas eller ändras. Det gäller bl.a. bestämmelser om tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar på människor och bestämmelser om informerat samtycke när en svensk bestämmelse reglerar en fråga som också regleras i EU-förordningen.

I viss utsträckning behöver också nya lag- och förordningsregler införas för att komplettera EU-förordningen så att den får avsedd effekt i Sverige. Detta gäller t.ex. i fråga om sanktioner.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanserna som har yttrat sig tillstyrker eller har inget att invända mot bedömningen.

Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg anser att den i huvudsak tillämpade lagstiftningstekniken med hänvisningar till gällande EU-för- ordning gör det svårt att överblicka konsekvenserna av förslagen med utgångspunkt i lagtexterna. Liknade synpunkter anför Regionala etik- prövningsnämnden i Uppsala. Regionala etikprövningsnämnden i Göte- borg anser att en diskussion om valet av lagstiftningsteknik borde under alla förhållanden ha tagits upp. Regionala etikprövningsnämnden i Umeå menar att promemorian visar bristande förståelse för samspelet mellan en EU-förordning och nationell lagstiftning.

Prop. 2017/18:196	Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning anför
	att det inte finns några nödvändiga anpassningsbehov eftersom ingenting
	via en fördragskonform tolkning i nuvarande av lagen (2003:460) om
	etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen)
	eller läkemedelslagen (2015:315) strider mot förordningen och förslagen
	är inte nödvändiga anpassningar till EU-förordningen.
	Skälen för regeringens bedömning: EU-förordningar är till alla delar
	bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstaterna. Detta framgår av
	artikel 288 andra stycket i EUF-fördraget (som före Lissabonfördragets
	ikraftträdande motsvarades av artikel 249 andra stycket i EG-fördraget).
	EU-förordningar ska därför tillämpas direkt av domstolar och myndig-
	heter i medlemsstaterna som gällande rätt och kan åberopas av enskilda.
	I promemorian föreslogs att vissa bestämmelser i den svenska lagstift-
	ningen skulle upphävas och att andra bestämmelser som kompletterade
	EU-förordningen skulle införas.
	Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg anser att en lagstiftnings-
	teknik med hänvisningar till gällande EU-förordning gör det svårt att
	överblicka konsekvenserna av förslagen med utgångspunkt i lagtexterna.
	Etikprövningsnämnden anför att även om huvudregeln förespråkar en
	sådan lagstiftningsteknik när det gäller EU-förordningar utesluter den
	ändå inte, för att underlätta för dem som ska tillämpa lagstiftningen, att
	de materiella reglerna införlivas i svensk lag. Liknade synpunkter anför
	Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala. Regionala etikprövnings-
	nämnden i Göteborg anser även att en diskussion om valet av lagstift-
	ningsteknik borde under alla förhållanden ha tagits upp i promemorian.
	Regionala etikprövningsnämnden i Umeå anför att promemorian visar
	bristande förståelse för samspelet mellan en EU-förordning och nationell
	lagstiftning. Till skillnad från ovan nämnda nämnder anför Regionala
	etikprövningsnämnden i Umeå att det som sägs i förordningen normalt
	inte ska anges i nationell rätt annat än upplysningsvis och nationella
	bestämmelser med samma innebörd som förordningens eller med
	inskränkande innebörd får inte förekomma. Nämnden anför att det i vissa
	fall är tillåtet att utvidga förordningens tillämpning, men att det då ska
	framgå av förordningen att detta är möjligt.
	En EU-förordning får inte införlivas i eller transformeras till nationell
	rätt. Den får inte införlivas i nationell normgivning eftersom det kan
	skapa tvivel om reglernas ursprung och effekt. Existensen av en EU-för-
	ordning inom ett visst område markerar i regel att medlemsstaterna ska
	undvika egen lagstiftning inom området med hänsyn till principen om
	unionsrättens företräde och spärrverkan. Medlemsstaterna är även
	skyldiga att ge EU-förordningar ändamålsenlig verkan vilket följer av
	principen om EU-rättens effektivitet och lojalitetsprincipen. Därmed går
	det inte att i svensk rätt överföra EU-förordningens bestämmelser så att
	den materiella rätten framgår av den inhemska svenska lagstiftningen.
	Den sammanhållna lagstiftningen om kliniska läkemedelsprövningar
	finns i stället i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
	536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläke-
	medel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG.
	Det förekommer dock att EU-förordningarna innehåller bestämmelser
	av direktivliknande karaktär som innebär en uppmaning till medlems-
44	staterna att anta nationella bestämmelser i vissa frågor. Ändringar i natio-

nell rätt blir också nödvändiga om de nationella bestämmelserna strider Prop. 2017/18:196 mot förordningen.

En EU-förordning hindrar inte att en medlemsstat inför regler av verk- ställande karaktär, bl.a. för att bestämmelserna ska fungera i verklig- heten. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndig- het som ska meddela tillstånd enligt förordningens bestämmelser. Med- lemsstaterna är vidare skyldiga att se till att det finns bestämmelser som gör att en EU-förordning kan tillämpas i praktiken och få effektivt genomslag. I detta syfte kan det t.ex. behöva införas administrativa och processuella regler.

Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning anför att det inte finns några nödvändiga anpassningsbehov eftersom ingenting i nuvarande etikprövningslagen eller läkemedelslagen strider mot förord- ningen och förslagen är inte nödvändiga anpassningar av EU-förord- ningen. Regeringen anser dock det nödvändigt att ändra i den svenska lagstiftningen till följd av EU-förordningen. Som anges ovan ska med- lemsstaterna undvika egen lagstiftning inom ett område som är reglerat i en EU-förordning med hänsyn till principen om unionsrättens företräde och spärrverkan. Därför föreslås det i denna proposition att de svenska bestämmelser som reglerar frågor som även regleras i EU-förordningen ska upphävas. Exempel på sådana bestämmelser är läkemedelslagens paragrafer om informerat samtycke (se vidare avsnitt 6.5). Vissa bestäm- melser behöver införas i svensk rätt eftersom EU-förordningen anger att medlemsstaterna ska reglera vissa frågor, exempelvis vilket språk som ska användas i en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning (artikel 26). I andra fall får medlemsstaterna införa nationella regler i en fråga, exempelvis om klinisk läkemedelsprövning på beslutsoförmögna inte ska få genomföras i de fall avsikten med den kliniska läkemedels- prövningen är till viss nytta för den grupp som den beslutsoförmögne representerar (jfr artikel 31.1 g ii och avsnitt 6.5.4).

Medlemsstaterna är skyldiga att se till att det finns nationella bestäm- melser som gör att en EU-förordning kan tillämpas i praktiken och få genomslag. För detta ändamål kan kompletterande nationell lagstiftning behövas. Exempel på behov av kompletterande nationell lagstiftning är, som ovan nämns, vilka myndigheter som bör fatta beslut om bl.a. till- stånd till kliniska prövningar samt tillstånd till tillverkning och import av prövningsläkemedel. Därutöver ska det även finnas sanktioner vid över- trädelse av EU-förordningens bestämmelser (artikel 94), t.ex. bestämmel- ser om straff eller administrativa sanktioner.

6.2Nytt kapitel i läkemedelslagen och ändrade definitioner

Regeringens förslag: Läkemedelslagen ska ändras på följande sätt:

– Uttrycket klinisk läkemedelsprövning ska ersättas med uttrycken klinisk läkemedelsprövning på människor respektive klinisk läke- medelsprövning på djur. Dessa uttryck ska definieras. Även uttrycket sponsor ska definieras i lagen.

Prop. 2017/18:196

– Det sjunde kapitlet i läkemedelslagen om klinisk läkemedels- prövning ska upphävas och ett nytt kapitel med samma rubrik ska införas.

–En upplysningsbestämmelse ska införas om att bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på människor finns i EU-förordningen samt i lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

–Det ska tydliggöras att bestämmelserna i 7 kap. 2–7 §§

kompletterar EU-förordningen.

– Det ska även i fortsättningen anges i läkemedelslagen att en klinisk läkemedelsprövning på djur får utföras för att utreda i vad mån ett läkemedel är ändamålsenligt, att dessa prövningar får utföras i samband med sjukdomsbehandling eller utan sådant samband, och att bestämmelser för klinisk läkemedelsprövning på djur finns i djur- skyddslagen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Pro- memorians definition av kliniska läkemedelsprövningar på människor hade dock en något annorlunda utformning. Vidare föreslogs det inte i promemorian att det i läkemedelslagen skulle anges att bestämmelserna i 7 kap. kompletterar EU-förordningen. Slutligen var uttrycket sponsor inte definierat.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Uppsala, Statens beredning för medicinsk och socialutvärdering (SBU), de regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg, Linköping, Stockholm och Uppsala samt Västerbottens läns landsting anger att begreppet ”klinisk läkemedelsprövning på människor” inte definieras på samma sätt i förslaget till ändringar av läkemedelslagen (2015:315) som i för- slaget som presenterades i promemorian (Ds 2016:12) om ändringar av lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen). Remissinstanserna anför att för att harmonisera med EU-förordningen bör definitionen på klinisk läkemedelsprövning vara densamma i de båda lagarna. De regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg, Linköping och Uppsala anför vidare att den som deltar i en läkemedelsprövning benämns som försöksperson i förslaget till ändringar i läkemedelslagen medan den personen benämns som forskningsperson i förslaget till ändringar i etikprövningslagen (Ds 2016:12). Nämnderna anser att den bristande samordningen på denna punkt bör åtgärdas. Landstinget i Kalmar län önskar att en tydligare definition av begreppet ”icke-interventionsstudie” införs i läkemedelslagen.

Skälen för regeringens förslag

Kapitlet om klinisk läkemedelsprövning

Bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar är samlade i 7 kap. läkemedelslagen. Vid anpassningen av svensk rätt till Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG kommer ett flertal av detta kapitels bestämmelser att upp- hävas och andra bestämmelser införas. Enligt förslagen i avsnitt 6.5 kommer 7 kap. 2–4 och 6–7 §§ läkemedelslagen att upphävas eftersom

dessa regler i stället kommer att finnas i EU-förordningen. Även bestäm- melsen om tillstånd i 7 kap. 9 § föreslås ändras (jfr avsnitt 6.3). Det före- slås därför att 7 kapitlet i läkemedelslagen upphör att gälla och att det i stället införs ett nytt 7 kapitel med samma rubrik och med nya bestäm- melser.

Inledande bestämmelse i 7 kap. läkemedelslagen

Av artikel 1 i EU-förordningen framgår att den förordningen ska tillämpas på alla kliniska prövningar som genomförs inom Europiska unionen. Av 7 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) framgår att en klinisk undersökning av ett läkemedels egenskaper får utföras för att utreda i vad mån läkemedlet är ändamålsenligt. Vidare anges där att kliniska läkemedelsprövningar får utföras i samband med sjukdoms- behandling eller utan sådant samband. Därutöver anges att en klinisk läkemedelsprövning får utföras på människor endast av en legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare och på djur endast av en legitimerad veterinär. Den som utför prövningen ska, enligt bestämmelsen, ha till- räcklig kompetens på det område som prövningen avser. Slutligen anges det att det även finns bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på människor i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor och bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på djur i djurskyddslagen (1988:534).

I propositionen (prop. 2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar föreslås att bestämmelser om den etiska granskningen ska införas i en ny lag, lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel. Vidare föreslås en ny djurskyddslag i propositionen (prop. 2017/18:147) Ny djurskyddslag som beslutades av regeringen den 8 mars 2018.

Som nämns i inledningen av detta kapitel, är en EU-förordning till alla delar direkt bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. De bestämmelser i svensk lag som upprepar innehållet i förordningen eller som strider mot innehållet i den måste upphävas eller ändras. Det innebär att det som anges om kliniska läkemedelsprövningar på människor i 7 kap. 1 § läkemedelslagen bör ersättas med upplysningsbestämmelse om att detta numera regleras i EU-förordningen, samt i den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel. Därtill bör det anges att vissa bestämmelser i 7 kap. kompletterar nämnda EU-förordning.

Hänvisningarna till EU-förordningen bör vara dynamiska och gälla oavsett EU-förordningens lydelse. Lagrådet har uttalat att en konsekvens- analys bör göras vid valet av hänvisningsteknik och redovisas för var och en av de hänvisningar som görs (prop. 2015/16:256 s. 34). Eftersom EU- förordningen är direkt tillämplig och syftet med hänvisningen i det här fallet endast är att upplysa om att förordningen gäller, framstår det som lämpligast att tillämpa en dynamisk hänvisning.

Vad som i 7 kap. 1 § stadgas om kliniska läkemedelsprövningar på djur ska flyttas till en ny bestämmelse, 7 kap. 8 § läkemedelslagen.

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 En bedömning gällande den del av 7 kap. 1 § läkemedelslagen som anger krav på vilken yrkesgrupp som får utföra en klinisk läkemedels- prövning på människor respektive djur finns i avsnitt 6.6.

Definition av klinisk läkemedelsprövning

I artikel 2.2.2 i EU-förordningen finns en definition av begreppet klinisk prövning. Enligt definitionen är en klinisk prövning en klinisk studie där

– den behandlingsstrategi som ska tillämpas på försökspersonen fast- ställs i förväg och avviker från normal klinisk praxis i den berörda medlemsstaten,

–beslutet att förskriva prövningsläkemedlet fattas samtidigt som beslutet att inkludera försökspersonen i den kliniska studien, eller

–förfaranden för diagnostik eller övervakning utöver normal klinisk praxis tillämpas på försökspersonerna.

En speciell form av klinisk prövning definieras i artikel 2.2.3 som en

låginterventionsprövning. Detta är en klinisk prövning under vissa angivna förutsättningar. Därutöver anges det i artikel 2.2.4 att en icke- interventionsstudie är en annan klinisk studie än klinisk prövning.

I 2 kap. 1 § läkemedelslagen anges att med klinisk läkemedelsprövning avses en klinisk undersökning på människor eller djur av ett läkemedels egenskaper. Denna definition bör endast omfatta prövningar på djur och därför ändras till klinisk läkemedelsprövning på djur. Ett nytt begrepp, klinisk läkemedelsprövning på människor, bör införas i läkemedelslagen. I lagrådsremissen bedömdes att det med beaktade av de olika begrepp som innefattar kliniska prövningar i EU-förordningen, borde definitionen hänvisa till artikel 2.2 i EU-förordningen. Lagrådet finner dock att avsikten inte är att hänvisa till samtliga 35 underpunkter i artikel 2.2. Hänvisningen ska endast avse vad som anges beträffande klinisk prövning. Lagrådet föreslår därför att hänvisningen i den nya bestämmelsen i paragrafen ska avse en klinisk prövning enligt definitionen i artikel 2.2.2 i EU-förordningen. Regeringen delar denna bedömning. Därmed kan noteras att det, som ovan anges, finns en speciell form av klinisk prövning, låginterventionsprövning, som definieras i artikel 2.2.3. Det innebär att hänvisningen till artikel 2.2.2 i lagtexten också innefattar sådana kliniska prövningar som anges i artikel 2.2.3.

Flera remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Uppsala, SBU och de regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg, Linköping, Stockholm och Uppsala, har noterat att begreppet ”klinisk läkemedelsprövning på människor” föreslås användas i läkemedelslagen medan begreppet klinisk läkemedelsprövning föreslås användas i etikprövningslagen (jfr Ds 2016:12). Remissinstanserna anser att begreppen bör definieras på samma sätt i de båda lagarna. Flera av remissinstanserna anser att defini- tionerna i de båda lagarna bör hänvisa till definitionen i EU-förord- ningen. Regeringens avsikt med denna proposition är att med undantag av den etiska granskningen anpassa svensk rätt till EU-förordningens bestämmelser. I läkemedelslagen ska klinisk läkemedelsprövning på människor överensstämma med den i EU-förordningen. I propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen

om kliniska läkemedelsprövningar föreslås, till skillnad från i

Ds 2016:12, att det ska införas en ny lag med sådana kompletterande bestämmelser. I den lagen hänvisas till EU-förordningens definition av klinisk läkemedelsprövning.

Den föreslagna definitionen av klinisk läkemedelsprövning på människor hänvisar till artikel 2.2.2 i EU-förordningen. I promemorian föreslogs en statisk hänvisning till bestämmelsen i EU-förordningen, dvs. det angavs i lagtexten vilken lydelse av bestämmelsen som åsyftades. Regeringen bedömer att hänvisningen till bestämmelsen i EU-förord- ningen i stället bör vara dynamisk, dvs. avse bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Regeringen anser att det lämpligt att den terminologi som används i den nationella reglering som kompletterar EU-förordningen bör stämma överens med den som används i EU- förordningen. Om definitioner i EU-förordningen ändras bör mot- svarande definitioner ändras även i nationell reglering.

I detta sammanhang kan det noteras att uttrycket klinisk prövning används i EU-förordningen, medan uttrycket klinisk läkemedelsprövning används i läkemedelslagen. Uttrycket klinisk läkemedelsprövning före- slås även fortsättningsvis användas i läkemedelslagen.

Definition av sponsor

I EU-förordningen är det sponsorn som ansöker om tillstånd till en klinisk läkemedelsprövning. Under prövningen har sponsorn ett flertal skyldigheter, bland annat att informera berörda medlemsstater om den kliniska läkemedelsprövningen och att rapportera misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar. I avsnitt 6.9 dras slutsatsen att sponsorn bör vara skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera försöks- personens rätt till ersättning om sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala ersättning. Ett bemyndigande om att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om detta föreslås i avsnitt 6.15. Vidare föreslås det i avsnitt 6.13 att en sponsor ska tillhandahålla vissa läkemedel och viss utrustning kostnadsfritt. Vad som är en sponsor bör därför definieras i läkemedelslagen. Definitionen bör hänvisa till artikel 2.2.14, där det anges att med sponsor avses en person, företag, institution eller organisation som ansvarar för att inleda, leda och ordna med finansieringen av en klinisk prövning. Hänvisningen till bestämmelsen i EU-förordningen bör vara dynamisk, dvs. avse bestäm- melsen i EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Ytterligare en definition?

Landstinget i Kalmar län önskar att en tydligare definition av begreppet icke-interventionsstudie införs i läkemedelslagen. Detta begrepp kommer inte att användas i läkemedelslagen för kliniska läkemedelsprövningar och begreppet behöver därför inte definieras där. Som nämns i avsnitt 6.1 så är EU-förordningar till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Regeringen kan inte skriva egna förarbeten om ett begrepp eller en bestämmelse i en EU-förordning. I stället lämnas det till behöriga myndigheter och i förekommande fall till domstol att bedöma räckvidden av en bestämmelse i en EU-förordning.

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 Försöksperson eller forskningsperson

I EU-förordningen används benämningen ”försöksperson” för den person som deltar i en klinisk prövning. Begreppet är definierat i artikel 2.2.17. Samma benämning används i läkemedelslagen. I etikprövningslagen används begreppet ”forskningsperson” och enligt 2 § den lagen avses med det begreppet en levande människa som forskningen avser. Benäm- ningen ”forskningsperson” finns däremot inte i EU-förordningen eller läkemedelslagen.

De regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg, Linköping och

Uppsala anser att personerna bör ha samma benämning i läke- medelslagen som i etikprövningslagen och de regionala etikprövnings- nämnderna i Göteborg och Uppsala anser att begreppet ”forsknings- person” är att föredra. Regeringen finner emellertid att mot bakgrund av att EU-förordningen genomgående använder begreppet ”försöksperson” så bör detta begrepp användas i läkemedelslagstiftningen för att underlätta förståelsen. Frågan om begreppen försöksperson eller forskningsperson ska användas i etikprövningslagstiftningen diskuteras i propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

6.3Beslutsprocessen för tillstånd till klinisk läkemedelsprövning

Beslutsprocessen för tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar enligt EU-förordningen

För att i Sverige genomföra en klinisk läkemedelsprövning på människor krävs i dag att tillstånd har meddelats eller anses beviljat av Läkemedels- verket och att prövningen har godkänts av en etikprövningsnämnd. Detta framgår av 7 kap. 9 § läkemedelslagen (2015:315) och 6 § lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etik- prövningslagen).

I och med att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläke- medel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG börjar tillämpas ska kliniska läkemedelsprövningar, enligt artikel 4 i EU-förordningen, genomgå vetenskaplig och etisk granskning och ska godkännas i enlighet med den EU-förordningen. Av samma bestämmelse framgår att den etiska granskningen ska utföras av en etikkommitté i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten. Vidare anges det att den etiska granskningen får omfatta aspekter som behandlas i del I och del II i utredningsrapporten (jfr artiklarna 6 och 7) enligt vad som lämpar sig för den aktuella medlemsstaten.

Av artikel 5 i EU-förordningen framgår att ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning ska lämnas in via en webbportal (nedan be- nämnd EU-portalen). Denna portal ska den Europeiska läkemedels- myndigheten skapa och upprätthålla enligt artikel 80 i EU-förordningen. Även ansökningar om tillstånd att utöka en klinisk prövning till

ytterligare ett land eller tillstånd till en väsentlig ändring av en pågående

prövning ska lämnas in via EU-portalen (artikel 14 och 16). Vidare kan nämnas att oavsett om en klinisk läkemedelsprövning ska genomföras i flera medlemsstater eller enbart i en så ska ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning lämnas in till den avsedda berörda medlems- staten via EU-portalen (jfr skäl 4 i ingressen till EU-förordningen och artiklarna 5.1, 14 och 16 i samma förordning).

Rapporterande medlemsstat

Om den kliniska läkemedelsprövningen ska genomföras i flera medlems- stater ska en av dessa berörda medlemsstater vara rapporterande med- lemsstat. I artikel 5 anges hur en rapporterande medlemsstat utses av de berörda medlemsstaterna och vilka särskilda uppgifter en rapporterande medlemsstat har. Om den kliniska prövningen enbart berör en medlems- stat ska den staten vara rapporterande medlemsstat.

Enligt artikel 5 ska den rapporterande medlemsstaten i ett första led be- döma om den kliniska läkemedelsprövningen omfattas av EU-förord- ningen och om ansökan är fullständig. I artikeln anges de övriga berörda medlemsstaternas möjligheter att lämna synpunkter på ansökan och inom vilka tidsfrister sponsorn ska underrättas om slutsatserna av ovan nämnda bedömning. Vidare anges det i bestämmelsen att senast tio dagar efter att ansökan lämnats in ska den rapporterande medlemsstaten underrätta sponsorn om den kliniska prövningen omfattas av EU-förordningen och om ansökan är fullständig. Om en sådan underrättelse inte skett inom nämnda period anses ansökan avse en sådan klinisk prövning som om- fattas av EU-förordningen och att ansökan är fullständig.

Om den rapporterande medlemsstaten anser att ansökan inte är full- ständig eller att den kliniska prövningen inte omfattas av EU-förord- ningen ska den ge sponsorn möjlighet att lämna synpunkter eller komplettera ansökan. Om sponsorn besvarar synpunkterna eller kom- pletterar ansökan ska den rapporterande medlemsstaten inom fem dagar underrätta sponsorn om ansökan uppfyller kraven och att ansökan är fullständig. Om sådan underrättelse inte sker anses ansökan fullständig och prövningen omfattas av EU-förordningen. Om sponsorn inte besvarar synpunkterna eller inte kommer in med kompletteringar anses ansökan förfallen.

Den dag då sponsorn meddelas att ansökan är fullständig och avser en klinisk prövning som omfattas av EU-förordningen räknas som s.k. valideringsdatum för ansökan. I de fall ansökan anses fullständig och att prövningen omfattas av EU-förordningen på grund av att rapporterande medlemsstat inte underrättat sponsorn är valideringsdatumet den sista dagen av de tidsfrister som anges i artikel 5.3 och 5.5.

Del I i utredningsrapporten

Om ansökan anses vara fullständig och att prövningen omfattas av EU- förordningen ska den rapporterande medlemsstaten bedöma ansökan utifrån de aspekter som anges i artikel 6.1. Bland de aspekter som ska beaktas är den förväntade terapeutiska nyttan och folkhälsonyttan samt vilka risker och olägenheter prövningen innebär för försökspersonerna. Vidare ska den rapporterande medlemsstaten granska att kraven på till- verkning, import och märkning av prövningsläkemedel och tilläggsläke-

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 medel överensstämmer med bestämmelserna i EU-förordningen samt att prövningshandboken är fullständig och korrekt. Den rapporterande medlemsstaten ska utarbeta en utredningsrapport och de aspekter som avses i artikel 6.1 ska utgöra del I i utredningsrapporten. Utrednings- rapporten ska utarbetas i samråd med övriga berörda medlemsstater och bedömningen görs i tre etapper. Den första etappen består av en inled- ande bedömning utförd av den rapporterande medlemsstaten inom 26 dagar från valideringsdatumet. Därefter följer en samordnad gransk- ning i vilken samtliga berörda medlemsstater medverkar. Denna gransk- ning ska vara genomförd inom 12 dagar från det att den första etappen slutförts. Slutligen ska en konsolidering genomföras av den rapporte- rande medlemsstaten inom sju dagar från det att den samordnade gransk- ningen slutförts.

Under utredningstiden är det endast den rapporterande medlemsstaten som, via EU-portalen, får begära in kompletterande information från sponsorn (artikel 6.8). Således får de övriga berörda medlemsstaterna skicka sina frågor till den rapporterande medlemsstaten för eventuell vidarebefordran till sponsorn. Utredningsperioden får förlängas med högst 31 dagar för att sponsorn ska kunna lämna in kompletterande information och de berörda medlemsstaterna granska denna. Om spon- sorn inte lämnar kompletterande information inom den tid som fastställts av den rapporterande medlemsstaten ska ansökan anses ha förfallit i samtliga medlemsstater.

Del II i utredningsrapporten

Parallellt med utredningsarbetet avseende del I i utredningsrapporten ska de berörda medlemsstaterna bedöma ansökan gällande överensstämmelse med reglerna om informerat samtycke, ersättningar till försökspersoner och prövare, rekryteringen av försökspersonerna, lämpligheten hos de som deltar i genomförandet av prövningen och lokalerna samt ersätt- ningsskyddet. Vidare ska det bedömas om personuppgifter kommer att hanteras i överensstämmelse med direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Det ska även bedömas om tillämpliga regler för insamling, lagring och framtida användning av biologiska prover från försökspersonerna kommer att uppfyllas. Bedömningen av dessa aspekter utgör del II i utrednings- rapporten (artikel 7.1).

Varje berörd medlemsstat ska lämna in sin bedömning av del II inklusive slutsatsen till sponsorn via EU-portalen. Detta ska göras inom 45 dagar från valideringsdatumet. Denna period får förlängas med högst 31 dagar för att sponsorn ska kunna lämna in kompletterande information och medlemsstaten ska kunna slutföra sin bedömning med beaktande av den kompletterande informationen. Om sponsorn inte lämnar in den efterfrågade kompletterade informationen inom den tid som berörd medlemsstat fastställt ska ansökan anses ha förfallit i den berörda medlemsstaten.

Ansökan i flera steg

En sponsor kan också i ett första steg ansöka om tillstånd gällande enbart de aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten för att sedan inom två år ansöka om ett tillstånd som begränsas till de aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten (artikel 11).

En sponsor kan även ansöka om att utvidga en klinisk läkemedels- prövning som har beviljats tillstånd till en annan medlemsstat (artikel 14).

Väsentlig ändring

En sponsor kan ansöka om tillstånd till en väsentlig ändring rörande en klinisk läkemedelsprövning, inbegripet tillägg av ett prövningsställe eller byte av ansvarig prövare på prövningsstället. Validering, bedömning och beslut rörande en sådan ansökan ska ske på motsvarande sätt som för den ursprungliga ansökan, men inom något kortare tidsfrister (artikel 15–24).

Beslutet enligt EU-förordningen

Varje berörd medlemsstat ska underrätta sponsorn via EU-portalen om prövningen beviljats tillstånd, om den beviljats tillstånd på vissa villkor eller om ansökan avslagits. Denna underrättelse ska ske genom ett enda beslut (artikel 8.1). Om den rapporterande medlemsstatens slutsats gällande del I i utredningsrapporten är att den kliniska prövningen kan godtas eller kan godtas om vissa villkor är uppfyllda ska denna slutsats betraktas vara den berörda medlemsstatens slutsats. En berörd medlems- stat kan emellertid avslå en ansökan på de grunder som anges i artikel 8.2 andra stycket i förordningen, eller om aspekterna som behandlas i del II i utredningsrapporten inte är uppfyllda eller om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande. Den aktuella medlemsstaten ska erbjuda ett över- klagandeförfarande för avslagsbeslutet (artikel 8.4). Om den rappor- terande medlemsstaten anser att den kliniska prövningen inte är godtag- bar så gäller den slutsatsen för alla berörda medlemsstater och därmed kan prövningen inte genomföras i den Europeiska unionen (artikel 8.5).

Att notera är att om en berörd medlemsstat inte underrättar sponsorn sitt beslut inom de tidsfrister som anges i artikel 8.1 ska den slutsats som rapporterande medlemsstat meddelat gällande del I i utredningsrapporten betraktas som den berörda medlemsstatens beslut om ansökan om till- stånd till den kliniska prövningen. Det innebär att i de fall den rapporter- ande medlemsstaten funnit att prövningen är godtagbar eller godtagbar om vissa villkor uppfylls så kan den kliniska prövningen genomföras i berörd stat. Detta förfarande kallas tyst godkännande och är till för att säkerställa att tidsfrister hålls (jfr skäl 8 i ingressen till förordningen). Mer om förfarandet med tyst godkännande återfinns i avsnitt 6.3.1.

Enligt EU-förordningen kommer ett beslut i anledning av en ny ansökan om tillstånd till klinisk prövning att meddelas 60 dagar efter det att ansökan inkom. Om kompletterande information begärs kan beslut i stället komma att meddelas senast 91 dagar efter det att ansökan inkom till EU-portalen. I detta sammanhang kan noteras att om kraven enligt EU-förordningen inte längre uppfylls får den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 77 återkalla tillståndet, förbjuda prövningen eller kräva att sponsorn vidtar åtgärder (se vidare avsnitt 6.10).

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 Även om antalet dagar för att bedöma en ansökan om klinisk prövning kan komma att bli fler vid tillämpningen av EU-förordningen än enligt nuvarande reglering så innehåller EU-förordningen ett flertal tidsfrister och behov av en samordnad process över nationsgränser. Detta ställer krav på att behöriga myndigheter inom Sverige och mellan länderna har ett gott samarbete och arbetar effektivt.

I huvuddrag gäller ovan redovisade förfaranden även för ansökningar om tillstånd att utvidga en klinisk prövning till ytterligare ett land (artikel 14) och om tillstånd till väsentlig ändring rörande en klinisk prövning (artiklar 15–24).

6.3.1Beslutsfattande myndighet

Regeringens förslag: Frågor om tillstånd att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på människor enligt EU-förordningen ska prövas av Läkemedelsverket. I läkemedelslagen ska det anges att det av artiklarna 8.4, 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i EU-förordningen följer att tillstånd inte får meddelas om Etikprövningsmyndigheten vid den etiska granskningen enligt lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel har lämnat ett negativt yttrande. Om Etikprövnings- myndigheten vid sin granskning har lämnat ett yttrande med villkor ska dessa villkor beaktas vid tillståndsgivningen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslogs endast att en upplys- ningsbestämmelse skulle införas om att en klinisk läkemedelsprövning på människor endast får utföras sedan tillstånd till prövningen har med- delats eller anses beviljat enligt EU-förordningen.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker eller har inte några invändningar mot förslaget att Läkemedels- verket ska fatta beslut om tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar och att en regional etikprövningsnämnd ska ges möjlighet att yttra sig över ansökan innan det beslutet tas.

Läkemedelsverket ställer sig tveksamt till utformningen av den före- slagna bestämmelsen om att en klinisk läkemedelsprövning på människor endast får utföras sedan tillstånd till prövningen har meddelats eller anses beviljat enligt EU-förordningen. Den i promemorian föreslagna texten följer, enligt Läkemedelverket, redan av artikel 4 i förordningen, dvs. att det krävs förhandstillstånd. Läkemedelsverket ställer sig därmed tvek- samt till om bestämmelsen får finnas mot bakgrund av EU-rättens företräde och föreslår att det i stället sker en hänvisning till förordningen. Även Regionala etikprövningsnämnden i Umeå framför liknande syn- punkter gällande den bestämmelsen.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Centrala etikprövningsnämnden samt de regionala etikprövnings- nämnderna i Göteborg, Stockholm och Uppsala anför att om en regional etikprövningsnämnd i sitt yttrande anger att tillstånd till prövning inte kan ges finns det, med den utformning beslutsprocessen har i EU-för-

ordningen, inte något utrymme för Läkemedelsverket att bifalla ansök-

ningen. De regionala etikprövningsnämnderna anför vidare att Läkemedelsverket även bör vara bundet av att meddela de villkor som en nämnd ställt. Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg anger att en nämnds godkännande av en ansökan även ska innebära att Läkemedels- verket ska godkänna ansökan. Kammarrätten i Stockholm anför att frågan om en ansökan om tillstånd ska avslås om en etikkommitté har lämnat ett negativt yttrande måste analyseras grundligt i det fortsatta lag- stiftningsarbetet.

Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala bedömer att den organisa- tion som etikprövningsnämnderna har idag gör det svårt att genomföra etikprövning med de tidsfrister som anges i EU-förordningen. Nämnden anför även att EU-förordningen leder till att det inte kommer att bli möj- ligt för nämnderna att begära in kompletteringar och att detta kommer att leda till fler avslag och fler överklaganden. Liknande synpunkt framför även Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm. Regionala etikpröv- ningsnämnden i Linköping och Linköpings universitet framhåller att det är viktigt att samtliga regionala etikprövningsnämnder mottar och bedömer ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar. På så sätt behålls kontakten med den aktiva forskningen och risken för att pröv- ningen blir alltför standardiserad undviks.

Flera remissinstanser, bland annat landstingen i Gävleborgs län, Stockholms län, Östergötlands län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Nationella biobanksrådet anför att det är av yttersta vikt att få till en bra administrativ beslutsprocess och rutiner som möjliggör en hög kompetens och tid för bedömning för de som bedömer ansökan, vid både Läkemedelsverket och vid en regional etikprövningsnämnd, samt möjlig- gör att yttrande kan ske inom angivna tidsramar. Detta så att skyddet för den enskilde forskningspersonen och provgivaren inte försvagas. Remissinstanserna föreslår att endast en eller ett par regionala etikpröv- ningsnämnder bör motta och handlägga ärenden om etisk granskning av kliniska läkemedelsprövningar. Liknande synpunkter framförs av Läke- medelsindustriföreningen (LIF) och ASCRO.

Jämtlands läns landsting anför att det i EU-förordningens bestäm- melser anges inom vilka dagar en viss åtgärd ska utföras. Landstinget anser att det bör vara arbetsdagar som avses och inte kalenderdagar, vilket enligt landstinget bör förtydligas.

Skälen för regeringens förslag

Som nämns i avsnitt 6.3 krävs det i dag tillstånd av Läkemedelsverket och ett godkännande av en etikprövningsnämnd innan en klinisk läke- medelsprövning får starta. Beslutsprocessen i EU-förordningen bygger i stället på att en myndighet meddelar beslut och att en etikkommitté yttrar sig till myndigheten (jfr artiklarna 2.11, 8.4, 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4). Av artikel 4 i EU-förordningen framgår att kliniska läkemedelspröv- ningar ska genomgå såväl vetenskaplig som etisk granskning och god- kännas i enlighet med EU-förordningen. Medlemsstaterna ska säkerställa att den etiska granskningen är förenlig med de tidsramar och förfaranden som anges i EU-förordningen.

Det är de berörda medlemsstaterna som ska fastställa vilket eller vilka organ som lämpligen bör delta i bedömningen av ansökan om att genom-

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 föra kliniska läkemedelsprövningar och organisera etikkommittéernas medverkan inom de tidsfrister som anges i EU-förordningen (jfr skäl 18 i ingressen till förordningen).

Yttrande och beslut

Den myndighet i Sverige som ska besluta om tillstånd till klinisk läke- medelsprövning bör vara Läkemedelsverket. Läkemedelsverket är en central förvaltningsmyndighet för kontroll och tillsyn av läkemedel. Myndigheten har bl.a. till uppgift att meddela tillstånd till kliniska läke- medelsprövningar och har även utfärdat föreskrifter på området.

Av EU-förordningen framgår att den etiska granskningen ska utföras av en etikkommitté i enlighet med nationell rätt i den berörda medlems- staten. De regionala etikprövningsnämnderna kommer att läggas ned den 1 januari 2019. Därefter kommer etikprövning av forskning enligt etik- prövningslagen i stället att utföras av en ny myndighet, Etikprövnings- myndigheten (prop. 2017/18:45 bet. 2017/18:UbU12, rskr. 2017/18:173). Överklagande ska från och med samma tidpunkt ske till Överklagande- nämnden för etikprövning. Förslagen och bedömningarna i den nu aktuella propositionen utgår från att den föreslagna Etikprövnings- myndigheten kommer att vara en etikkommitté i EU-förordningens bemärkelse. Förslagen i den remitterade promemorian utgår från den nuvarande organisationen av etikprövningsverksamheten där etikpröv- ningen utförs av sex regionala etikprövningsnämnder. Även remiss- instansernas synpunkter avser dagens system.

För att anpassa svensk rätt till EU-förordningen bör Etikprövnings- myndigheten inte, såsom nu gäller för de regionala etikprövnings- nämnderna, fatta egna beslut gällande kliniska läkemedelsprövningar. I stället ska Etikprövningsmyndigheten yttra sig till Läkemedelsverket. Detta yttrande får sedan ligga till grund för Läkemedelsverkets beslut. Med tanke på de många och korta tidsfrister som ska beaktas enligt EU- förordningen måste samarbetet mellan Läkemedelsverket och Etik- prövningsmyndigheten vara effektivt.

Flera remissinstanser bl.a. Centrala etikprövningsnämnden, de regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg och Stockholm samt flera landsting tillstyrker den föreslagna beslutsprocessen. Flera landsting, exempelvis landstingen i Gävleborgs län, Stockholms län, Östergötlands län samt SKL och Nationella biobanksrådet anför att det är av yttersta vikt att få till en bra administrativ beslutsprocess och rutiner som möjliggör att de som bedömer ansökan har hög kompetens och får tid för bedömningen så att de kan yttra inom angivna tidsramar, för att inte skyddet för den enskilde forskningspersonen eller provgivaren försvagas. Dessa remissinstanser ser stora risker med hur rådgivande yttranden ska hämtas in från regionala etikprövningsnämnder. De instämmer i att det är viktigt att underlätta så att kliniska läkemedelsprövningar kan genom- föras men betonar att det inte får vara på bekostnad av kvalitet eller patientsäkerhet. Detta skulle varken gynna patienter, vården, forskningen eller företagen. Remissinstanserna föreslår att en eller ett par regionala etikprövningsnämnder bör vara de som ska granska alla ärenden. Liknande synpunkter framförs av LIF och ASCRO. Regionala etikpröv-

ningsnämnden i Uppsala bedömer att den organisation som etikpröv-

ningsnämnderna har idag gör det svårt att genomföra etikprövning med de tidsfrister som anges i EU-förordningen. Regionala etikprövnings- nämnden i Linköping och Linköpings universitet framhåller att det är viktigt att ärendena prövas av samtliga regionala etikprövningsnämnder. På så sätt behålls kontakten med den aktiva forskningen och risken för att prövningen blir alltför standardiserad undviks.

När det gäller att säkerställa den administrativa processen och rutinerna så har Läkemedelsverket och de nuvarande sex regionala etikprövnings- nämnderna i ett regeringsuppdrag tagit fram strukturer och samarbets- former för att säkerställa att beslutsfattandet som rör beslut om tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar på människor ska kunna fattas i enlighet med vad som anges i EU-förordningen (S2016/03981/FS). Läke- medelsverket redovisade sitt uppdrag den 28 april 2017 till Social- departementet och Utbildningsdepartementet. Regeringen har därefter gett Läkemedelsverket och etikprövningsnämnderna ett fortsatt uppdrag om nytt tillståndsförfarande för kliniska läkemedelsprövningar. Det sist- nämnda uppdraget pågår till dess att EU-förordningens bestämmelser börjar tillämpas i Sverige. Dock ska Läkemedelsverket, efter samråd med de regionala etikprövningsnämnderna, senast den 31 december 2018 redogöra för uppdragets utfall till regeringskansliet.

Regeringen bedömer att ärendena kommer att kunna handläggas i enlighet med de förfaranden som anges i EU-förordningen inom ramen för den nuvarande etikprövningsorganisationen, men att detta kommer att underlättas av den föreslagna organisationsförändringen som innebär att all etikprövning samlas inom den nya Etikprövningsmyndigheten. Den större organisationen torde innebära större flexibilitet och beredskap vid snabba beslutsprocesser.

Av propositionen (prop. 2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv- ningar framgår det att de utgångspunkter för etikprövning av forskning som anges i 7–11 §§ etikprövningslagen ska ligga till grund för Etikpröv- ningsmyndighetens bedömning vid myndighetens etiska granskning av en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning.

Tillgång till ansökningarna

Läkemedelsverket kommer att få del av ansökningar om kliniska läke- medelsprövningar genom den EU-databas som anges i artikel 81. För närvarande håller den databasen på att utvecklas, och i den processen arbetar man på att göra det möjligt att även ge de nationella etik- kommittéerna direkt åtkomst till denna databas. Om Etikprövnings- myndigheten inte kommer att få direktåtkomst föreslås det i stället att Läkemedelsverket ska skicka ansökan om kliniska läkemedelsprövningar till Etikprövningsmyndigheten för yttrande. Denna skyldighet bör i så fall anges i läkemedelsförordningen (2015:458) och bestämmelsen får sekretessbrytande effekt (se avsnitt 6.11).

Tidsfristerna

De tidsfrister som ska beaktas enligt EU-förordningen anges i dagar. Exempelvis ska en rapporterande medlemsstat senast tio dagar efter det att en ansökan lämnats in underrätta sponsorn om den kliniska pröv-

Prop. 2017/18:196

ningen omfattas av EU-förordningen och om ansökningen är fullständig (jfr artikel 5.3). Jämtlands läns landsting anför att det bör vara arbets- dagar och inte kalenderdagar som avses, vilket bör förtydligas.

Under det att EU-förordningen förhandlades framkom att det av rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister framgår att det är kalender- dagar som avses och inte arbetsdagar (jfr artikel 3.3 i den förordningen). Förordningen innehåller även mer detaljerade föreskrifter om hur tids- frister som uttrycks i dagar ska bedömas. Bl.a. anges det att helgdagar, söndagar och lördagar räknas in i tidsfristerna, utom då dessa uttryck- ligen är undantagna eller tidsfristerna är uttryckta i arbetsdagar. Vidare anges det att om sista dagen av en tidsfrist som inte uttrycks i timmar infaller på en helgdag, söndag eller lördag, ska tidsfristen upphöra vid utgången av påföljande arbetsdags sista timme. I förordningen anförs även att varje tidsfrist på två eller flera dagar ska omfatta minst två arbetsdagar.

Möjlighet att begära kompletteringar

Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala anför att etikprövnings- nämnderna har utvecklat en praxis som innebär att man i stället för att avslå en ansökan ger sökanden möjlighet att komplettera. Men såvitt den regionala etikprövningsnämnden kan förstå av EU-förordningen blir det framledes inte möjligt för nämnderna att begära in kompletteringar. Möjligen kan detta göras av Läkemedelsverket, men det torde inte vara en framkomlig väg. Enligt nämnden kommer detta att leda till fler avslag och fler överklaganden. Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm framhåller att det inte är ovanligt att Centrala etikprövningsnämnden ändrar den regionala nämndens beslut sedan sökanden kompletterat sin ansökan i de delar som den regionala nämnden har pekat på. Det är därför viktigt att kompletteringar så långt det är möjligt kan göras så att onödiga överklaganden undviks.

Regeringen noterar att enligt artikel 4 i EU-förordningen ska medlems- staten säkerställa att tidsramarna och förfarandena för etikkommitténs granskning är förenliga med de tidsramar och förfaranden som anges i EU-förordningen. Det innebär att Etikprövningsmyndighetens begäran om kompletteringar ska ske via Läkemedelsverket i enlighet med EU- förordningens bestämmelser. Det kan vidare noteras att EU-förordningen gör det möjligt för sponsorn att ansöka om tillstånd till prövningar i flera länder samtidigt. Ett avslag i Sverige kan därmed resultera i att sponsorn inte överklagar beslutet, utan i stället fullföljer prövningarna i de övriga länderna. För att Sverige ska vara konkurrenskraftigt inom kliniska läke- medelsprövningar är det därför av största vikt att Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten kan leva upp till de högt ställda krav på samarbete som EU-förordningen innebär.

Negativt yttrande från Etikprövningsmyndigheten

Etikprövningsmyndigheten föreslås ha till uppgift att utifrån en etisk bedömning yttra sig om en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedels- prövning. I yttrandet ska myndigheten ange om den anser att ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning ska beviljas, beviljas på vissa

villkor eller avslås. Av artikel 8.4 i EU-förordningen framgår att en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning ska avslås om en etikkommitté har lämnat ett negativt yttrande som gäller för hela medlemsstaten. Liknande bestämmelser finns i artiklarna 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i EU-förordningen. I departementspromemorian noterades dock bestämmelsen i 12 kap. 2 § regeringsformen, där det framgår att en myndighet inte får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller som rör tillämpningen av lag. Kammarrätten i Stockholm har noterat frågeställningen och angett att frågan måste analyseras grundligt i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Flera remissinstanser bl.a. Centrala etik- prövningsnämnden, de regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg, Stockholm och Uppsala pekar på att Läkemedelsverket är bundet av EU- förordning som anger att en ansökan om tillstånd ska avslås om en etikkommitté har lämnat ett negativt yttrande. Remissinstanserna anför att en regional etikprövningsnämnd därmed har vetorätt vid prövningen av ansökningar om klinisk läkemedelsprövning. Även om Läkemedels- verket från sina utgångspunkter anser att en ansökan kan bifallas ska ansökan, enligt remissinstanserna, avslås vid ett negativt yttrande från etikprövningsnämnden. Sökanden blir då hänvisad till att överklaga verkets beslut.

De regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg och Uppsala tar även upp frågan om hur beslut ska utformas om etikprövningsnämnderna har yttrat sig positivt med villkor. Som remissinstanserna konstaterat framgår det inte av EU-förordningen vad som ska gälla i dessa situa- tioner, men enligt nämndernas uppfattning bör Läkemedelsverket vara bundet av att meddela de villkor som en nämnd ställt. Liknande syn- punkter har även Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm.

Regeringen anser att det av artikel 8.4 följer att Läkemedelsverket inte får bevilja tillstånd om Etikprövningsmyndigheten yttrat sig negativt. Etikprövningsmyndighetens yttrande får därmed anses ha prejudiciell verkan, och EU-förordningens bestämmelser anses inte stå i konflikt med bestämmelsen i 12 kap. 2 § regeringsformen. Därutöver anser regeringen det svårt att se att Läkemedelsverket kan frångå en expertmyndighets utlåtande i anledning av den etiska granskningen. Detta gäller även eventuella villkor vid ett positivt yttrande från Etikprövningsmyndig- heten. Samtidigt ska det beaktas att Etikprövningsmyndigheten ska göra en etisk granskning av ansökan (artikel 4). Om Etikprövningsmyndig- heten yttrar sig över aspekter som inte rör etik får Läkemedelsverket beakta dessa synpunkter vid utarbetande av sitt beslut, men dessa delar av yttrandet kan dock inte anses omfattas av artikel 8.4.

I läkemedelslagen bör det anges att det av artiklarna 8.4, 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i EU-förordningen följer att tillstånd till klinisk läke- medelsprövning inte får meddelas om Etikprövningsmyndigheten har avgett ett negativt yttrande vid den etiska granskningen enligt lagen (2018:00) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel. Denna reglering får anses vara ett tydliggörande av vilken instans som uppfyller villkoren att vara en etikkommitté i Sverige. Som ovan nämns så ska Etikprövningsmyndigheten i sitt yttrande till Läkemedelsverket ange om den anser att ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning ska

Prop. 2017/18:196

beviljas, beviljas på vissa villkor eller avslås. Det kommer således att framgå tydligt om myndigheten anser att ansökan kan godkännas med vissa villkor eller om den ska avslås.

Bestämmelsen anger EU-förordningens tillämpning i Sverige. Det är ändamålsenligt att hänvisningen till bestämmelserna i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelserna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

I lagrådsremissen föreslogs även att läkemedelslagen skulle ange att om Etikprövningsmyndigheten vid granskningen ställer upp villkor för prövningens genomförande skulle det yttrandet inte anses vara ett negativt yttrande och villkoren skulle beaktas vid tillståndsgivningen. Lagrådet konstaterar att det i EU-förordningen saknas bestämmelser om vad som ska gälla när ett yttrande från en etikkommitté innehåller villkor för att prövningen ska få genomföras. Det ger enligt Lagrådet utrymme för tolkningar av vad som, i olika situationer, är ett negativt yttrande. Lagrådet finner att bestämmelsen i denna del därmed kan strida mot EU- förordningen och anser därför att bestämmelsen bör utgå.

Regeringen delar Lagrådets bedömning att lagtexten inte bör ange att ett yttrande med villkor inte ska anses vara ett negativt yttrande. Däremot finner regeringen att det ligger i medlemsstaternas kompetens att reglera hur villkor framförda med anledning av den etiska granskningen ska beaktas vid det nationella beslutsfattandet. Regeringen anser därmed att det i bestämmelsen bör anges att villkor som Etikprövningsmyndigheten lämnat vid sin granskning ska beaktas vid tillståndsgivningen.

Positivt yttrande från Etikprövningsmyndigheten

Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg anser att Läkemedelsverket även är bundet av ett positivt yttrande från en etikprövningsnämnd och att Läkemedelsverket då ska meddela bifall till ansökan. Regeringen anser inte att så är fallet. Läkemedelsverket är inte bundet av att Etik- prövningsmyndigheten anser att en ansökan ska godkännas, utan ska göra en självständig bedömning av ansökan. Läkemedelsverket ska göra en vetenskaplig granskning av en ansökan om klinisk läkemedels- prövning. I sin vetenskapliga granskning kan Läkemedelsverket komma till en annan slutsats än Etikprövningsmyndigheten och därmed avslå ansökan. I Läkemedelsverkets granskning ingår även att se till att övriga bestämmelser i EU-förordningen är uppfyllda, exempelvis bestämmel- serna om tillverkning och märkning av prövningsläkemedel. Om det finns brister i något avseende kan Läkemedelsverket avslå ansökan, trots att Etikprövningsmyndigheten har yttrat sig positivt.

Tyst godkännande

Som noteras i avsnitt 6.3 så innehåller EU-förordningen bestämmelser om att beslut kan komma att fattas genom ett s.k. tyst godkännande. Det innebär att om en berörd medlemsstat inte underrättar sponsorn om sitt nationella beslut inom de tidsfrister som anges i EU-förordningen så ska den rapporterande medlemsstatens slutsats av del I i utredningsrapporten betraktas som den berörda medlemsstatens beslut om ansökan om tillstånd till den kliniska prövningen (jfr artiklarna 8.6, 14.11, 19.4, 20.8 och 23.6). Om den rapporterande medlemsstaten har funnit att pröv-

ningen är godtagbar eller godtagbar om vissa villkor uppfylls, så kan den kliniska prövningen genomföras i berörd medlemsstat.

Avsikten med att ha ett förfarande med tyst godkännande är att säker- ställa att tidsfrister hålls (jfr skäl 8 i ingressen till förordningen). Ett för- farande med tyst godkännande finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel. Direktivet är i denna del genomfört i svensk rätt genom 7 kap. 9 § läkemedelslagen och 5 § förordningen (2003:615) om etikprövning av forskning som avser människor. I 7 kap. 9 § läkemedelslagen anges att om Läkemedelsverket inte fattar beslut inom 60 dagar från det att en fullständig ansökan kommit in till verket, ska tillstånd anses beviljat enligt ansökan. Vissa särskilda undan- tagsfall finns dock i bestämmelsen.

Ett förfarande med tyst godkännande finns alltså redan. Vad som är nytt är att det vid prövningen av ansökan krävs en koordinering mellan medlemsstaterna och mellan nationella myndigheter inom angivna tids- ramar. Som nämnts ovan betonar flera remissinstanser, exempelvis landstingen i Gävleborgs län och Stockholms län, SKL och Nationella biobanksrådet, vikten av att de administrativa processerna och rutinerna i Sverige blir så effektiva som möjligt och att granskningen kan ske med hög kvalitet. Den största risken med processen är, enligt dessa remiss- instanser att det kan vara svårt att i tid få in ett rådgivande yttrande av en regional etikprövningsnämnd samt (i andra hand) yttrande från före- trädare för biobanksverksamhet och strålskyddskommitté. Som tidigare har nämnts så har Läkemedelsverket och de sex regionala etikprövnings- nämnderna på uppdrag av regeringen (S2016/03981/FS) tagit ta fram strukturer och samarbetsformer för att säkerställa att beslutsfattandet ska kunna ske i enlighet med EU-förordningens föreskrifter. Regeringen har därefter gett Läkemedelsverket och etikprövningsnämnderna ett fortsatt uppdrag om nytt tillståndsförfarande för kliniska läkemedelsprövningar. Detta uppdrag pågår till dess att EU-förordningens bestämmelser börjar tillämpas i Sverige. Emellertid ska Läkemedelsverket, efter samråd med de regionala etikprövningsnämnderna, senast den 31 december 2018 redogöra för uppdragets utfall till regeringskansliet.

Tillståndsbestämmelsen i läkemedelslagen

I 7 kap. 9 § läkemedelslagen anges att en klinisk läkemedelsprövning får genomföras endast sedan Läkemedelsverket meddelat tillstånd eller till- stånd anses beviljat. Paragrafen innehåller även bestämmelser om under- rättelse till sökanden om ansökan inte kan beviljas, möjligheter att kom- plettera en ansökan samt inom vilka tidsfrister Läkemedelsverket ska meddela beslut.

Tillståndsbestämmelserna i läkemedelslagen bör ändras. I prome- morian föreslogs det att en upplysningsbestämmelse skulle införas i 7 kap. läkemedelslagen om att en klinisk läkemedelsprövning på människor endast får genomföras sedan tillstånd till prövning har med- delats eller anses beviljat. Läkemedelsverket ställer sig tveksamt till om den bestämmelsen får finnas mot bakgrund av EU-rättens företräde. Enligt remissinstansen följer den föreslagna bestämmelsen redan av vad

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 som regleras i artikel 4 i EU-förordningen, dvs. att det krävs förhands- tillstånd. Läkemedelsverket föreslår i stället att det sker en hänvisning till EU-förordningen. Liknande synpunkt framför Regionala etikprövnings- nämnden i Umeå.

Av artikel 1 i EU-förordningen framgår att förordningen ska tillämpas på alla kliniska läkemedelsprövningar som genomförs i unionen, och i artikel 4 anges att kliniska prövningar ska genomgå vetenskaplig och etisk granskning samt godkännas i enlighet med förordningen. Rubriken för den sistnämnda bestämmelsen är förhandstillstånd. Slutsatsen är att ett tillstånd krävs för att få genomföra en klinisk prövning på människor. Som anges under rubriken ”Tyst godkännande” kan tillstånd i vissa fall anses beviljat enligt EU-förordningen. Det framgår av att det i bestäm- melserna anges att den rapporterande medlemsstatens slutsats ska betraktas som den berörda medlemsstatens beslut om ansökan om till- stånd till den kliniska prövningen (jfr artiklarna 8.6, 14.11, 19.4, 20.8 och 23.6).

I svensk lag bör det anges vilken myndighet som ska meddela det nationella beslutet i enlighet med artikel 8.1, 14.3, 19.1, 20.5 och 23.1. Till skillnad från promemorians förslag i denna del och i likhet med vad Läkemedelsverket anför, anser regeringen att det i läkemedelslagen endast ska anges att frågor om tillstånd att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på människor ska prövas av Läkemedelsverket. I den nya bestämmelsen i 7 kap. 1 § läkemedelslagen anges att den nu föreslagna tillståndsbestämmelsen kompletterar EU-förordningen. I den föreslagna tillståndsbestämmelsen behöver det därför inte anges att tillstånd meddelas i enlighet med den EU-förordningen.

I EU-förordningen regleras beslutsprocessen för tillstånd till en ny klinisk läkemedelsprövning men även beslutsprocessen för tillstånd att utvidga en klinisk prövning till ytterligare ett land (artikel 14) och tillstånd till väsentlig ändring rörande en klinisk prövning (artikel 15– 24). Den föreslagna bestämmelsen om att Läkemedelsverket ska pröva frågor om tillstånd gällande kliniska läkemedelsprövningar omfattar samtliga dessa tillstånd.

Bestämmelsen anger vilken myndighet som ska pröva frågor om till- stånd till klinisk läkemedelsprövning. Bestämmelsen måste finnas i svensk rätt för att Sverige ska uppfylla sina unionsrättsliga förpliktelser. Hänvisningen till bestämmelserna i EU-förordningen bör vara dynamisk, dvs. avse bestämmelserna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

I 7 kap. 9 § läkemedelslagen anges att sökanden ska underrättas om ansökan inte kan beviljas. Enligt bestämmelsen ska sökanden även ges möjlighet att komplettera en ansökan och i bestämmelsen anges även inom vilka tidsfrister Läkemedelsverket ska meddela beslut. Denna del av bestämmelsen ska inte införas i läkemedelslagen eftersom dessa frågor regleras i EU-förordningen (jfr artiklarna 6.8, 7.2, 8, 14.6, 14.8– 14.11, 17.4, 18.6, 19, 20.3, 20.5–20.7, 22.2 och 23).

Förslag om hur tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar på djur ska regleras tas upp i avsnitt 6.3.5.

6.3.2Möjliga yttranden från biobanker och strålskyddskommittéer

Regeringens bedömning: Det krävs inga tillägg i lag om ett för- farande att hämta in ett yttrande från biobank över en ansökan om till- stånd till klinisk läkemedelsprövning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Läkemedelsverket är positivt till förslaget att strålskyddskommittéer ska ges möjlighet att ge in ett yttrande över ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar men konstaterar att det för närvarande inte finns strukturer och rutiner etc. för att hantera detta. Läkemedelsverket ställer sig därför frågande till lämpligheten att redan nu införa denna bestämmelse. Strålsäkerhetsmyndigheten uppmärk- sammar att myndigheten har föreslagit ändrade föreskrifter i samband med ett regeringsuppdrag om att införliva rådets direktiv 2013/59/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning (strålskyddsdirektivet). Regionala etikprövningsnämnden i Lund noterar de uppställda tidsfristerna och beslutsprocessen och ställer sig frågan om denna beslutsprocess kommer att påverkas i negativ rikt- ning om förslaget om att strålskyddskommittéernas verksamhet ska flyttas till etikprövningsnämnderna genomförs.

Flera remissinstanser, bland annat landstingen i Gävleborgs län, Stockholms län, Örebro län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Nationella biobanksrådet stödjer promemorians förslag att Läkemedelsverket ska, om det finns skäl, även skicka en ansökan om klinisk prövning till en biobank och en strålskyddskommitté för yttrande och att yttrandet ska skickas både till Läkemedelsverket och en etikpröv- ningsnämnd. Remissinstanserna föreslår emellertid att biobankers syn- punkter ska kunna lämnas genom att representanter från biobanker utses att adjungera vid etikprövningsnämndernas möten. Liknande synpunkter framförs av Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och ASCRO som även föreslår att synpunkter från strålskyddskommittéer ska inkluderas i etik- prövningsnämndens yttrande till Läkemedelsverket. Västerbottens läns landsting, Kliniskt forskningscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus samt Apotekarsocieteten anger att promemorians förslag förutsätter att de berörda biobankerna är en del av ett regionalt system. Dessa remiss- instanser ställer sig frågan om vad som händer om någon biobank inte ingår i ett regionalt system och hur dessa i så fall kan bli involverade i processen.

Skälen för regeringens bedömning

Biobanker

Flera kliniska läkemedelsprövningar innefattar forskning på vävnads- prover som förvaras i en biobank. I vissa fall måste en biobank inrättas för att möjliggöra prövningen. För att få inrätta en biobank för forsk- ningsändamål eller använda en biobank för ett nytt ändamål ska ända-

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 målet ha godkänts av en etikprövningsnämnd (2 kap. 3 § och 3 kap. 5 § lagen [2002:297] om biobanker i hälso- och sjukvården m.m., härefter biobankslagen). Från och med den 1 januari 2019 kommer godkännandet att ges av Etikprövningsmyndigheten eller Överklagandenämnden för etikprövning.

Enligt artikel 7.1 h i EU-förordningen ska en berörd medlemsstat bedöma om en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning överensstämmer med tillämpliga regler för insamling, lagring och fram- tida användning av biologiska prover från försökspersonen. I de fall det är tillämpligt ska ansökan innehålla en beskrivning av rutinerna för att uppfylla dessa reglerna (punkt 17 s i bilaga I till EU-förordningen). Av artiklarna 8.4, 14.10, 20.7 och 23.4 framgår att en berörd medlemsstat kan avslå en ansökan om klinisk läkemedelsprövning om medlemsstaten anser att de aspekter som behandlas i artikel 7 inte är uppfyllda. Ett sådant avslag kan således ges om det bedöms att den beskrivna insam- lingen, lagringen och framtida användningen av biologiska prover inte överensstämmer med tillämpliga regler. Som föreslås i avsnitt 6.3.6 ska en biobank kunna inrättas eller dess ändamål ändras i enlighet med ett meddelat tillstånd till klinisk prövning eller i enlighet med ett tillstånd som anses ha meddelats.

Det vore en fördel om berörda biobanker gavs möjlighet att yttra sig över ansökan innan tillstånd beslutas. I promemorian föreslogs det att en bestämmelse skulle införas i läkemedelsförordningen (2015:458) om att Läkemedelsverket ska skicka ansökan om klinisk prövning till berörd biobank för yttrande om det finns skäl för detta. Flera remissinstanser, bl.a. landstingen i Gävleborgs län, Stockholms län, Örebro län, SKL och Nationella biobanksrådet stödjer förslaget. Remissinstanserna anger att i dagsläget behöver flera ansökningar om tillgång till biobankens material kompletteras gällande de uppgifter som lämnats i en ansökan om etikprövning om hantering av prov eller i patientinformationen. Enligt dessa remissinstanser kan en tidig granskning göra att fel upptäcks tidigare.

För närvarande pågår, som nämnts i det föregående avsnittet, ett rege- ringsuppdrag inom vilket Läkemedelsverket och de sex regionala etik- prövningsnämnderna ska utveckla möjliga samarbetsformer och struk- turer bl.a. för att inhämta yttrande från berörda biobanker. När sådana strukturer är utvecklade kan bestämmelser införas i förordning om att Läkemedelsverket ska skicka ansökan om klinisk prövning för yttrande till en biobank och att biobankens yttrande ska skickas till Läkemedels- verket eller Etikprövningsmyndigheten. En sådan bestämmelse i förord- ning får sekretessbrytande effekt (se avsnitt 6.11). Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på utformningen av bestämmelsen vad gäller att ansökan ska skickas till ”berörd biobank”. Vidare har Västerbottens läns landsting, Kliniskt forskningscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus samt Apotekarsocieteten ställt frågan om vad som händer om någon bio- bank inte ingår i ett regionalt system. Dessa synpunkter kommer att beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Strålskyddskommitté

Enligt 22 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:35) om allmänna skyldigheter vid medicinsk och odontologisk verksamhet med joniserande strålning ska den som utför en klinisk prövning där försökspersoner bestrålas se till att projektet är tillstyrkt av strålskydds- kommittén och en etisk kommitté. Föreskrifterna är ett genomförande i svensk rätt av rådets direktiv 97/43/EURATOM om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom. Enligt artikel 91 i EU-förordningen ska EU-förordningen inte påverka tillämp- ningen av nämnda direktiv. Det innebär att inte heller ett tillstånd att genomföra en klinisk prövning anses innefatta ett tillstyrkande av att använda föreslagen joniserad strålning.

För att få tillstånd till klinisk prövning enligt EU-förordningen krävs det att risker och olägenheter för försökspersonerna beaktas, bl.a. i för- hållande till interventionens karakteristika i förhållande till normal klinisk praxis (artikel 6.1 b ii). Försökspersonen ska även informeras om den kliniska prövningen så att han eller hon kan förstå prövningens karaktär, risker och olägenheter (artikel 29.2). Denna information till försökspersonerna ska granskas inför ett ställningstagande om tillstånd kan ges (artikel 7.1 a). Att få en sakkunnigs synpunkter på strålskydd i dessa avseenden vore av godo i tillståndsprocessen. Dessutom kan det vara en fördel att dessa synpunkter förs in redan i tillståndsprocessen för att underlätta genomförandet av forskningsprojektet. Flera remiss- instanser, bland annat landstingen i Gävleborgs län, Stockholms län, Örebro län samt SKL och Nationella biobanksrådet stödjer förslaget att Läkemedelsverket ska skicka ansökan om klinisk prövning till en strål- skyddskommitté för yttrande, om skäl finns.

I promemorian angavs att frågan om vilken eller vilka strålskydds- kommittéer som kan lämna ett sådant yttrande inom tillgängliga tids- frister ännu inte hade lösts. I sitt remissvar uppmärksammar Strålsäker- hetsmyndigheten att myndigheten har föreslagit ändrade föreskrifter i samband med ett regeringsuppdrag om att införliva EU:s nya strål- skyddsdirektiv. Myndigheten har föreslagit att de regionala etikpröv- ningsnämnderna, i stället för de lokala strålskyddsnämnderna, ska bemyndigas att fastställa dosrestriktioner vid forskningsprojekt, samt att den nu gällande bestämmelsen att tillståndshavaren ska ha en strål- skyddskommitté ska tas bort. Läkemedelsverket är i grunden positivt till förslaget att strålskyddskommittéer ska ges möjlighet att ge in ett yttrande över ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar och bedömer att det kan underlätta för sponsorer m.fl. med en sådan före- slagen ordning. Läkemedelsverket konstaterar dock att det för närvarande inte finns strukturer och rutiner etc. för att hantera detta. Läkemedels- verket ställer sig därför frågande till lämpligheten att redan nu införa en sådan bestämmelse. Även Regionala etikprövningsnämnden i Lund noterar de uppställda tidsfristerna och beslutsprocessen och ställer sig frågan om denna beslutsprocess kommer att påverkas i negativ riktning om förslaget om att strålskyddskommittéernas verksamhet ska flyttas till etikprövningsnämnderna genomförs.

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 På regeringens uppdrag håller Läkemedelsverket och de sex regionala etikprövningsnämnderna på att ta fram möjliga samarbetsformer och strukturer med anledning av EU-förordningen. Uppdraget har förnyats och även Strålsäkerhetsmyndigheten ingår numera i regeringsuppdraget (S2016/03981/FS). I uppdraget ingår att göra det möjligt att inhämta yttrande från sakkunniga inom strålskydd. Samtidigt pågår anpassningar av svensk rätt till det nya strålskyddsdirektivet. Detta direktiv kommer att ersätta ovan nämnda direktiv 97/43/EURATOM. Förslag till lag- ändringar har lämnats i proposition (prop. 2017/18:94) Ny strålskydds- lag. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juni 2018. Eventuella ändringar som kan påverka kliniska läkemedelsprövningar kommer att ske genom ändringar på förordnings- eller föreskriftsnivå.

Det pågår således utredningar om strålskydd som berör hur frågan om strålskydd vid forskning ska hanteras inom tillståndsgivning. En slutlig lösning kan därmed inte presenteras i denna proposition. Frågan kan komma att behöva utredas separat beroende på hur det nya strålskydds- direktivet kommer att genomföras i Sverige.

6.3.3Överklagande

Regeringens förslag: Beslut som Läkemedelsverket meddelat om till- stånd till klinisk läkemedelsprövning får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig

tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Centrala etikprövningsnämnden anser att nämnden bör pröva överklaganden av Läkemedelsverkets beslut och anför att nämnden med dess nuvarande sammansättning, innehållande såväl vetenskaplig som juridisk kom- petens och lekmannainflytande, torde kunna genomföra den fullständiga prövningen – inklusive bedömning av terapeutisk nytta – av över- klaganden av Läkemedelsverkets beslut. Centrala etikprövningsnämnden anför vidare att med nämnden som överklagandeinstans fås också kom- petent överprövning av de etiska frågeställningarna i Läkemedelsverkets beslut. En överprövning i nämnden innebär dessutom ett betydligt snabbare förfarande än i domstol, vilket inte minst är viktigt vid ansök- ningar om klinisk läkemedelsprövning. Liknande synpunkter framför även de regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg och Stockholm. Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm framhåller särskilt att etikprövningen i stor utsträckning inrymmer frågor av såväl vetenskaplig som etisk art som knappast är lämpliga att underkastas en domstols- prövning. Statens medicinetiska råd (SMER) är starkt tveksamt till för- slaget att Läkemedelsverkets beslut ska överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. De regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg och

Uppsala anser det olämpligt med skilda överklagandeinstanser för samma lagtillämpning. Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala och Umeå universitet föreslår ett förfarande som innebär att ett avslag på grund av ett negativt beslut från en etikprövningsnämnd skulle kunna

överklagas till Centrala etikprövningsnämnden medan andra beslut skulle

kunna gå via de allmänna förvaltningsdomstolarna. Regionala etikpröv- ningsnämnden i Linköping och Linköpings universitet framhåller att skilda överprövningsinstanser för samma lagstiftning riskerar att skapa svårigheter i form av olika lagtolkning hos de båda överprövnings- instanserna. För att minska denna risk anser remissinstanserna att det bör övervägas om inhämtande av yttrande från Centrala etikprövnings- nämnden bör göras obligatoriskt i ärende som berör tidigare yttrande från den regionala etikprövningsnämnden. Liknande synpunkt framför även

Regionala etikprövningsnämnden i Lund. Vidare föreslår regionala etik- prövningsnämnden i Linköping att det bör övervägas att införa pro- cessuella tidsfrister för handläggningen i allmän förvaltningsdomstol för att därigenom tillförsäkra att en skyndsam handläggning motverkas av en lång överklagandeprocess.

Förvaltningsrätten i Uppsala anser att det är angeläget att domstolens prövningsram klargörs i frågan om även domstolen i praktiken blir bunden av negativa yttranden från etikprövningsnämnderna. Vidare före- slår förvaltningsrätten att överklagandebestämmelsen i 17 kap. läke- medelslagen ändras eftersom ett beslut att avslå en ansökan om kliniska prövningar kommer vid en anpassning av svensk rätt till EU-förord- ningen inte att grundas på läkemedelslagen utan på kapitel II i EU-för- ordningen.

Skälen för regeringens förslag: För att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på människor i Sverige krävs det tillstånd av Läkemedelsverket och godkännande av en etikprövningsnämnd. För att en klinisk läkemedelsprövning ska kunna göras behövs alltså att det fattas två separata beslut efter två separata ansökningar. Om en ansökan inte beviljas får respektive myndighets beslut överklagas. Läkemedels- verkets beslut om kliniska läkemedelsprövningar får överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt 17 kap. 1 § läkemedelslagen. En regional etikprövningsnämnds beslut om etikprövning av kliniska läke- medelsprövningar får i stället överklagas till Centrala etikprövnings- nämnden enligt 36 § lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen). Samma möjlighet att överklaga en regional etikprövningsnämnds beslut finns om de beslut som avser kliniska prövningar som inte är kliniska läkemedelsprövningar, dvs. sådana prövningar som inte innebär att ett prövningsläkemedel prövas. Även i dessa fall har etikprövningsnämndens prövning skett med stöd av bestämmelserna i etikprövningslagen. Beslut av Centrala etikprövnings- nämnden i ärenden om etikprövning får enligt 37 § etikprövningslagen inte överklagas.

Som nämns i avsnitt 6.3.1 så kommer samtliga regionala etikpröv- ningsnämnder att ersättas med en etikprövningsmyndighet den 1 januari 2019 samtidigt som Centrala etikprövningsnämnden byter namn till Överklagandenämnden för etikprövning (prop. 2017/18:45). Förslagen och bedömningarna i denna proposition utgår från att Etikprövningsmyn- digheten gör den etiska granskningen av en ansökan om tillstånd för klin- isk läkemedelsprövning och att ett överklagande enligt etikprövnings- lagen sker till Överklagandenämnden för etikprövning.

Till följd av den nya EU-förordningen kommer såväl den etiska som den vetenskapliga granskningen att ske inom ramen för en ansökan om tillstånd att få genomföra en klinisk läkemedelsprövning och varje med-

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 lemsland kommer att fatta endast ett beslut. I avsnitt 6.3.1 föreslås att Etikprövningsmyndigheten ska yttra sig till Läkemedelsverket, som sedan är den myndighet som för Sveriges räkning fattar beslut i ärendet.

Medlemsstaten ska enligt artiklarna 8.4, 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i EU-förordningen erbjuda ett överklagandeförfarande för avslagsbeslut. Eftersom ett sådant avslagsbeslut kan komma att innehålla frågor som för närvarande prövas av olika överklagandeinstanser bör det noga över- vägas vilken instans som bör överpröva beslutet.

Överklagande ska ske till allmän förvaltningsdomstol

I promemorian föreslogs det att Läkemedelsverkets beslut kunde få över- klagas till allmän förvaltningsdomstol och att domstolen kunde inhämta yttrande från Överklagandenämnden för etikprövning med stöd av 8 § förvaltningsprocesslagen.

Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala samt Umeå universitet anför att en annan möjlighet kunde vara att ett beslut om avslag på grund av ett negativt beslut från en etikprövningsnämnd skulle kunna över- klagas till Centrala etikprövningsnämnden, men att andra beslut kunde gå via de allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen anser dock att denna föreslagna lösning kan medföra problem i de fall överklagandet avser såväl den etiska granskningen som andra frågor. Frågan är således vilken instans som överklagande ska ske till.

Huvudregeln enligt 40 § förvaltningslagen (2017:900) är att beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Möjlighet ges då också till prövning i flera instanser. Under vissa särskilda förutsättningar kan det dock finnas anledning att låta beslut överklagas till en s.k. domstols- liknande nämnd i stället för till allmän förvaltningsdomstol, t.ex. av effektivitetsskäl eller för att ett ärende förutsätter en särskild sammansätt- ning i överklagandeinstansen.

Eftersom det är Läkemedelsverket som föreslås fatta beslutet om en klinisk läkemedelsprövning ska tillåtas eller inte och myndighetens beslut redan idag överklagas till allmän förvaltningsdomstol i enlighet med huvudregeln, talar detta för att ett sådant förfarande bör behållas också i framtiden. Mot detta får dock vägas att det tidigare har bedömts som mer ändamålsenligt att de regionala etikprövningsnämndernas beslut överklagas till en central etikprövningsnämnd i stället för till allmän förvaltningsdomstol. I propositionen Etikprövning av forskning (prop. 2002/03:50) motiveras denna ordning med att ärenden om etikprövning av forskning bl.a. skulle komma att innefatta en prövning av forsk- ningens vetenskapliga bärkraft, vilket förutsätter en särskild samman- sättning i överklagandeinstansen. I propositionen anförs vidare att för- utom juridisk kompetens och ledamöter med vetenskaplig kompetens inom olika områden, behövs ledamöter som företräder det allmännas intresse. Den prövning som respektive ärende förutsätter skulle komma att innefatta avvägningar och lämplighetsöverväganden från olika ut- gångspunkter. De etiska bedömningar som skulle bli nödvändiga skulle vidare komma att vara en påtagligt integrerad del av den vetenskapliga bedömningen som skulle göras i varje ärende. De frågeställningar som en överprövningsinstans skulle komma att ställas inför och de ställnings-

taganden som den skulle komma att göra anses således bygga på sådana

överväganden som kan sägas ligga vid sidan av den form för tvistlösning och bevisvärdering som domstolarna erbjuder (a.a. s. 160). I detta sammanhang kan nämnas att sammansättningen hos Centrala etikpröv- ningsnämnden och Överklagandenämnden för etikprövning är reglerad i lag och att nämndens ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare, vilket stärker organets opartiskhet och karaktär av domstol.

Emellertid är nämndens sammansättning huvudsakligen avsedd för de specifika frågeställningar som etikprövning innehåller, medan ett över- klagande i ett ärende om tillstånd att genomföra en klinisk prövning kan avse många andra aspekter, exempelvis den förväntade terapeutiska nyttan med beaktande av t.ex. prövningsläkemedlets karakteristika och kunskap om den, bestämmelserna om genomförande av prövningen och kraven på tillverkningen och hanteringen av prövningsläkemedel. En möjlig lösning skulle visserligen kunna vara att göra en översyn av nämndens sammansättning för att säkerställa att ärendena kan bli full- ständigt prövade och i samband därmed utöka nämndens ansvarsområde till att omfatta denna typ av ärenden. Mot en sådan ändring talar dock att det är färre än tio procent av ärendena i nämnden som rör klinisk läke- medelsprövning.

Centrala etikprövningsnämnden anför att nämnden med dess nuvar- ande sammansättning, med såväl vetenskaplig som juridisk kompetens och lekmannainflytande, torde kunna genomföra den fullständiga pröv- ningen av överklaganden av Läkemedelsverkets beslut, inklusive bedöm- ning av terapeutisk nytta. Centrala etikprövningsnämnden anför vidare att med nämnden som överklagandeinstans kan de etiska frågeställ- ningarna i Läkemedelsverkets beslut överprövas på ett kompetent sätt. De i promemorian anförda argumenten mot nämnden som överklagande- instans är enligt nämndens mening inte hållbara och förslagen bör i denna del inte genomföras. Liknande synpunkter anförs även av de regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg och Stockholm samt

SMER. SMER är starkt tveksamt till den nya ordning som föreslås vad gäller beslut om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning. Rådet anser att även om allmän förvaltningsdomstol kan inhämta etisk kompetens i sin beslutsprocess kan denna ordning inverka menligt på den etiska bedöm- ningen i processen. Det finns en överhängande risk att den etiska bedöm- ningen inte kommer att kunna hålla samma kvalitet som hos en instans som Centrala etikprövningsnämnden, som har ledamöter med hög kom- petens inom både juridik och forskningsetik och som enkom sysslar med överklaganden av forskningsetiska frågor. Viktiga etiska värden kan komma att gå förlorade.

Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm anför även att etikpröv- ningen i stor utsträckning inrymmer frågor av såväl vetenskaplig som etisk art som knappast är lämpliga att underkastas en domstolsprövning och att allmän förvaltningsdomstol inte har en sådan sammansättning som krävs för att bedöma en klinisk läkemedelsprövning ur ett veten- skapligt och etiskt perspektiv.

När det gäller prövning av ansökningar om tillstånd till klinisk läke- medelsprövning bör det beaktas att den etiska granskningen av ansökan är av central betydelse, men att den är en av många frågor som ska bedömas och som kan bli föremål för en överklagan. Ett beslut om till- stånd till klinisk läkemedelsprövning innefattar som nämnts ett flertal

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 andra frågor såsom vetenskapliga bedömningar av prövningen, bedöm- ningar av prövningsläkemedlets karakteristika och kunskap om den,

	bedömningar av säkerhetsaspekterna vid genomförandet av prövningen
	samt frågor om tillverkning och hantering av läkemedel.
	Genom att Läkemedelsverkets beslut överklagas till allmän förvalt-
	ningsdomstol kan bedömningen av Överklagandenämnden för etikpröv-
	ning inkorporeras i överklagandeprocessen genom att domstolen får
	inhämta ett yttrande från Överklagandenämnden om den etiska gransk-
	ningen är aktuell i det överklagande målet. Därmed säkerställs att den
	fortsatta prövningen sker utifrån de processrättsliga aspekter som råder
	inom den allmänna förvaltningsrätten inklusive dess möjligheter att över-
	klaga beslut. Genom domstolsprocessen tillförsäkras den berednings-
	process som gäller för dessa mål när det gäller beredning och möjlig-
	heten att ta upp bevisning genom bl.a. att höra de vittnen och sakkunniga
	som kan behövas vid prövningen av ett överklagat beslut om tillstånd till
	klinisk läkemedelsprövning.
	De regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg och Uppsala anser
	det olämpligt med skilda överklagandeinstanser för samma lagtillämp-
	ning. Möjligheten att inhämta ett yttrande från Centrala etikprövnings-
	nämnden kan visserligen bidra, enligt de regionala etikprövnings-
	nämndernas mening, till att lösa problemet men säkerställer inte en
	enhetlig rättstillämpning. Regeringen ser dock inte att en ändrad process
	skulle leda till att Överklagandenämndens prejudiciella avgöranden inte
	längre kommer att bli enhetliga.
	Flera remissinstanser bl.a. Centrala etikprövningsnämnden, de
	regionala etikprövningsnämnderna i Göteborg och Uppsala och SMER
	anser att en överprövning i Centrala etikprövningsnämnden innebär ett
	betydligt snabbare förfarande och att ett överklagande till en allmän
	förvaltningsdomstol kommer att medföra ett avsevärt dröjsmål, något
	som skulle strida mot ett av de grundläggande intressena bakom EU-
	förordningen med dess stränga tidsfrister.
	Enligt uppgifter från Centrala etikprövningsnämnden hade ärenden om
	kliniska läkemedelsprövningar år 2016 normalt en handläggningstid i
	nämnden om cirka 26 dagar. Omorganisationen av etikprövningen
	bedöms inte påverka handläggningstiden i överinstansen utan det kan
	antas att den generellt kommer att ha kortare handläggningstider än all-
	männa förvaltningsdomstolar. Det hänger naturligtvis samman med att
	nämnden enbart handlägger en viss typ av ärenden. En snabb hand-
	läggning är till stor fördel för sponsorn och i förlängningen därmed också
	för Sverige som prövningsland. Effektivitetsvinsterna som ett snabbt
	beslutsförfarande ger talar således för att överklaganden bör prövas av
	Överklagandenämnden för etikprövning. Även om nämndens handlägg-
	ning kan vara snabbare än domstolens och ärendenas skyndsamma
	handläggning är av vikt enligt EU-förordningen så bedöms den allmänna
	förvaltningsdomstolens process och möjlighet att överklaga målet till
	ytterligare instans vara av sådan vikt att handläggningstiden i sig inte
	utgör skäl till att nämnden ska vara överprövningsinstans i nu aktuella
	ärenden. I detta avseende bör det även beaktas att det genom EU-
	förordningen ges möjlighet för sponsorn att ansöka om tillstånd till
	prövningar i flera länder samtidigt och att ett avslag i Sverige därmed
70	kan resultera i att sponsorn inte överklagar beslutet utan i stället fullföljer

prövningarna i de övriga länderna. Vidare kan ett beslut om avslag leda till att sponsorn väljer att lämna in en förnyad ansökan i stället för att överklaga avslagsbeslutet.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det beslut som Läke- medelsverket fattar med anledning av en ansökan om klinisk läkemedels- prövning ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

För att undvika ökade handläggningstider vid överklagan till allmän förvaltningsdomstol anser Regionala etikprövningsnämnden i Linköping att det bör övervägas att införa processuella tidsfrister för handlägg- ningen i allmän förvaltningsdomstol. Regeringen noterar att bestämmel- ser om att en måltyp ska handläggas skyndsamt, dvs. med förtur, godtas endast undantagsvis. EU-förordningen reglerar ett skyndsamt förfarande för att beslut ska meddelas. Detta talar för ett skyndsamt förfarande även ska gälla vid ett eventuellt överklagande. Regeringen bedömer emellertid att det inte finns tillräckliga skäl för en införa en sådan undantags- reglering om skyndsamhet.

Yttrande från Överklagandenämnden för etikprövning

Enligt regeringens förslag kommer Läkemedelsverkets beslut i ärenden om tillstånd att genomföra kliniska läkemedelsprövningar att kunna över- klagas till allmän förvaltningsdomstol, medan beslut i andra ärenden som gäller etisk bedömning av forskning ska fattas av Etikprövningsmyndig- heten och överklagas till Överklagandenämnden för etikprövning. I pro- memorian anfördes att för det fall ett överklagande rör etiska frågeställ- ningar har den allmänna förvaltningsdomstolen möjlighet att, vid behov, inhämta sakkunnigutlåtande från exempelvis Centrala etikprövnings- nämnden som komplettering till utredningen. Detta kan ske med stöd av 8 § förvaltningsprocesslagen.

Regionala etikprövningsnämnden i Linköping och Linköpings universitet framhåller att detta förslag riskerar att skapa svårigheter i form av olika lagtolkning hos de båda överprövningsinstanserna. De regionala etikprövningsnämnderna i Linköping och Lund samt

Linköpings universitet föreslår att det bör övervägas om inhämtande av yttrande från Centrala etikprövningsnämnden bör göras obligatoriskt i ärenden som berör tidigare yttrande från en regional etikprövnings- nämnd. Ett sådant förfarande skulle säkerställa att etiska frågeställningar alltid blir beaktade och sökandena skulle tillförsäkras en enhetlig över- prövning.

Även om en bestämmelse om att yttrande ska hämtas in från Över- klagandenämnden för etikprövning skulle innebära en tydlig reglering, anser regeringen att det är ett förslag som avviker från förvaltnings- processlagens uppbyggnad. Utgångspunkten för förvaltningsprocesslagen är att domstolen kan bedöma hur målet ska kompletteras för att det ska bli utrett så som dess beskaffenhet kräver. Domstolen kan med stöd av 8 § förvaltningsprocesslagen hämta in ett yttrande från Överklagande- nämnden för etikprövning. Hur långt en domstols utredningsansvar sträcker sig varierar i praktiken från måltyp till måltyp och är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Avgörande för omfattningen av domstolens ansvar är såväl processföremålets natur som partsför- hållandena i målet. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen har ut-

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 formats i syfte att det ska framgå att utredningsansvaret sträcker sig olika långt i olika mål som handläggs enligt den lagen (prop. 1971:30 del 2 s. 529). Det som styr hur långt domstolen ska gå i det hänseendet är i första hand de bestämmelser som finns i den materiella lagstiftningen om enskildas och det allmännas intressen och om tyngden av dessa intressen.

I lagrådsremissen föreslogs att det skulle föras in en förtydligande bestämmelse om att domstolen skulle få hämta in yttrande från Överklagandenämnden för etikprövning. Detta på grund av vikten av att både enskildas och det allmännas intresse av att etiska aspekter beaktas vid forskning. Lagrådet finner emellertid att det av 8 § förvaltnings- processlagen framgår att rätten ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Lagrådet finner därmed att den föreslagna bestäm- melsen saknar betydelse och bör utgå. Regeringen delar Lagrådets bedömning.

Domstolens prövningsram

Förvaltningsrätten i Uppsala tar upp frågan om EU-förordningens bestämmelser om att ett negativt yttrande av en etikkommitté ska leda till att ansökan avslås. Förvaltningsrätten anför att om dessa bestämmelser även innebär att domstolen i praktiken blir bunden av negativa yttranden från en regional etikprövningsnämnd så blir domstolens prövning i det närmaste illusorisk eftersom domstolen är förhindrad att komma till en annan slutsats än underinstansen. Förslaget skulle i sådant fall även inne- bära en inskränkning i förhållande till nuvarande ordning när det gäller möjligheten att få till stånd en överprövning genom Centrala etikpröv- ningsnämnden. Förvaltningsrätten fortsätter med att om innebörden av förslagen i stället är att en allmän förvaltningsdomstol kan överpröva etikprövningsnämndernas yttranden får domstolen i praktiken tolknings- företräde och ytterst en prejudicerande roll på etikprövningsområdet. Det finns enligt förvaltningsrättens mening anledning att överväga om så bör vara fallet, i synnerhet mot bakgrund av de argument som legat till grund för inrättandet av ett särskilt förfarande för etisk granskning (se prop. 2002/03:50). Förvaltningsrätten anser att det är angeläget att domstolens prövningsram klargörs. Den anför att domstolen på nuvarande underlag har svårt att ta ställning till förslaget och därför varken kan tillstyrka eller avstyrka förslaget i denna del.

Som anges i avsnittet ovan kan en allmän förvaltningsdomstol med stöd av 8 § förvaltningsprocesslagen hämta in ett yttrande från Över- klagandenämnden för etikprövning. Det ger förvaltningsrätten underlag för den etiska granskningen från en annan instans än Etikprövnings- myndighetens, som lämnade sitt yttrande till Läkemedelsverket. I artikel 8.4 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar anges att ett negativt yttrande från en etikkommitté ska leda till att medlemsstaten avslår ansökan. I bestämmelsen anges det emellertid inte att detsamma ska gälla vid ett överklagande av ett beslut. Förvaltningsrätten får i stället bedöma målet efter gängse regler inklusive principen om domstolens fria bevisvärdering.

Överklagandebestämmelsen i läkemedelslagen	Prop. 2017/18:196
Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det inte finns någon närmare
reglering av överklagandeförfarandet i EU-förordningen. Vidare anger
domstolen att det i promemorian inte föreslås någon ändring av 17 kap.
läkemedelslagen som i dess nuvarande lydelse stadgar att beslut som
Läkemedelsverket i ett enskilt fall meddelat enligt samma lag, eller enligt
en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrätten anför att ett beslut om att
avslå en ansökan om kliniska prövningar vid en anpassning av svensk
rätt till EU-förordningen inte kommer att grundas på läkemedelslagen
utan på kapitel II i EU-förordningen. Förvaltningsrätten anser därför att
17 kap. läkemedelslagen behöver ändras i det avseendet. Regeringen
noterar att EU-förordningen innehåller de bestämmelser som beslutande
myndighet ska beakta och att det är medlemsstaten som i sin nationella
rätt anger vilket organ som ska fatta beslut (jfr skäl 18 i ingressen till
EU-förordningen). Det anges sålunda i EU-förordningen att varje berörd
medlemsstat ska underrätta sponsorn om den kliniska läkemedels-
prövningen har beviljats tillstånd, om den har beviljats tillstånd på vissa
villkor eller om ansökan har avslagits (jfr artiklarna 8, 14.3, 19.1, 20.5
och 23.1). Även beslut med stöd av EU-förordningen ska kunna
överklagas.
Som nämns ovan så framgår det av 17 kap. 1 § läkemedelslagen att
beslut som Läkemedelsverket i ett enskilt fall meddelat enligt läke-
medelslagen eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av den
lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut om tillstånd
grundar sig emellertid på befogenheter som anges i EU-förordningen. Att
ett beslut meddelat med stöd av EU-förordningen får överklagas följer av
allmänna förvaltningsrättsliga principer och förvaltningslagens allmänna
bestämmelser om överklagande och behöver inte anges särskilt i läke-
medelslagen (jfr prop. 2010/11:65 s. 84 och 114). Ytterligare tillägg i
bestämmelsen i läkemedelslagen bedöms därmed inte vara nödvändigt.

6.3.4	Avgifter

Regeringens förslag: Den avgift Läkemedelsverket tar ut för att
pröva en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning ska
även omfatta arbetet för etisk granskning i samband med prövningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt över
promemorians förslag.
Förslag i promemorian (Ds 2016:12) överensstämmer med rege-
ringens förslag.
Remissinstanserna: Läkemedelsverket önskar att det förtydligas vad
som ska gälla i de fall verket avser att bevilja en avgiftsbefrielse.
Uppsala universitet föreslår att akademiska studier i Sverige ska omfattas
av en reducerad avgift eller helst en avgiftsbefrielse. Skåne läns landsting
och Apotekarsocieteten anser att staten bör se etikprövningsnämnderna
som en forskningsinfrastruktur och därmed stå för huvuddelen av kost-
naderna för nämnderna.		73

Prop. 2017/18:196 Skälen för regeringens förslag: Av artiklarna 86–87 framgår att EU- förordningen inte påverkar medlemsstaternas möjlighet att ta ut avgifter för de verksamheter som fastställs i förordningen. Storleken på avgiften måste dock fastställas på ett öppet sätt och i enlighet med principen om kostnadstäckning. Vidare tillåts medlemsstaterna införa reducerade av- gifter för icke-kommersiella kliniska prövningar. När det gäller bedöm- ning av tillstånd till klinisk prövning enligt kapitlen II och III ska medlemsstaterna inte kräva att avgifter betalas till flera olika organ som deltar i denna bedömning.

Läkemedelsverket tar ut en avgift om 50 000 kronor för att handlägga en ansökan om tillstånd att utföra en klinisk läkemedelsprövning på människor (2 kap. 10 § förordningen [2010:1167] om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel). Läkemedelsverket får dock om det finns särskilda skäl betala tillbaka eller sätta ned hela eller delar av en avgift. Detta framgår av 6 kap. 4 § ovan nämnda förordning.

En regional etikprövningsnämnd har också rätt att ta ut avgifter för prövning av ärenden enligt 39 § lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) och 10 § förord- ningen (2003:615) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningsförordningen) samt bilaga 2 till den förordningen. Av bilagan framgår att avgiften för etikprövning av en ansökan som avser forskning som gäller klinisk läkemedelsprövning är 16 000 kronor och att avgiften för etikprövning av en ansökan som avser ändring av ett god- kännande är 2 000 kronor.

Med anledning av regleringen i EU-förordningen kan endast en avgift per medlemsland tas ut för varje ansökan. Med tanke på att Läkemedels- verket är den myndighet som ska fatta beslut om tillstånd med stöd av yttrande från Etikprövningsmyndigheten föreslås det att Läkemedels- verkets avgift höjs så att den även omfattar den etiska granskningen. Av- gifternas storlek, också i den del som avser den etiska granskningen, bör därför regleras i förordningen om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel och inte längre i bilagan till etikprövningsförordningen. Rege- ringen avser att återkomma till frågan om avgifternas storlek i särskild ordning.

Som anges ovan får Läkemedelsverket, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet betala tillbaka eller sätta ned hela eller delar av en avgift. En liknande reglering finns inte för avgifterna till etikprövnings- nämnderna. Etikprövningsnämndernas verksamhet finansieras med av- gifter. Avgifterna ska beräknas så att full kostnadstäckning uppnås. Regeringen avser inte att i nuläget förändra denna princip.

6.3.5Följdändringar om tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar på djur

Regeringens förslag: I läkemedelslagen ska det anges att kliniska läke- medelsprövningar på djur endast får genomföras sedan tillstånd till prövningen meddelats. Frågor om tillstånd ska även i fortsättningen prövas av Läkemedelsverket. Bestämmelsen i 11 kap. 1 § samma lag om att regeringen får meddela föreskrifter om inom vilken tid ett visst beslut ska fattas ska när det gäller tillstånd till klinisk läkemedelspröv- ning endast avse tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på djur.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

har inga invändningar mot förslaget. Länsstyrelsen i Stockholm anser att det av etiska och praktiska skäl är olyckligt att Läkemedelsverket kan meddela tillstånd till en läkemedelsprövning som inte den djurförsöks- etiska nämnden godkänner. Vidare anser Länsstyrelsen att en samordning bör ske mellan lagstiftningarna för att undvika motstridiga regelverk som försvårar eller till och med förhindrar att djurförsök inom läkemedels- prövningen förläggs till Sverige.

Skälen till regeringens förslag: Bestämmelsen om tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar i 7 kap. 9 § läkemedelslagen (2015:315) gäller även för kliniska läkemedelsprövningar på djur. Förfarandet om att ett tillstånd kan anses beviljat infördes i läkemedelslagen som ett genom- förande av direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel. När detta direktiv, som gäller prövningar på människor, upphör att gälla finns det inte skäl att hålla fast vid att tillstånd kan anses beviljat för kliniska läkemedelsprövningar på djur. Motsvarande regler finns inte i direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel. Enligt det direktivet får klinisk läkemedelsprövning på djur göras efter anmälan eller bemyndigande i enlighet med gällande nationell lagstiftning. I pro- memorian föreslogs det därför att den tidigare bestämmelsen skulle återinföras. Det skulle innebära att en klinisk läkemedelsprövning på djur endast får genomföras sedan tillstånd till prövning meddelats och att sådana tillstånd därmed inte kan anses beviljade. Länsstyrelsen i Stockholm anför att det finns en risk för att Läkemedelsverket meddelar tillstånd till en läkemedelsprövning som inte den djurförsöksetiska nämnden godkänner. Detta är av etiska och praktiska skäl olyckligt. Vidare anser Länsstyrelsen att lagstiftningen bör samordnas för att undvika motstridiga regelverk som försvårar eller till och med förhindrar att djurförsöksdelarna inom läkemedelsprövningen förläggs till Sverige. Länsstyrelsen lämnar i sitt remissyttrande förslag till strategier för sam- ordning av regelverken.

Det lagstiftningsarbete som nu är aktuellt avser endast att anpassa svensk rätt till den nya EU-förordningens krav och det finns inte under- lag för att i denna proposition göra sådana ändringar som Länsstyrelsen efterfrågar.

En bestämmelse om att kliniska läkemedelsprövningar på djur endast får genomföras sedan tillstånd till prövningen meddelats är en anpassning

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 av svensk rätt till följd av den nya EU-förordningen och denna anpass- ning bör föras in i läkemedelslagen. Även fortsättningsvis ska frågor om tillstånd prövas av Läkemedelsverket. I detta sammanhang kan nämnas att det inom EU pågår ett arbete med att ta fram en ny rättsakt om veterinärmedicinska läkemedel. Denna rättsakt kan komma att innehålla bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på djur.

Ytterligare ändringar i läkemedelslagen i anledning av kliniska läke- medelsprövningar på djur finns i avsnitt 6.5.1 och 6.6.

6.3.6Följdreglering i biobankslagen

Regeringens förslag: En biobank ska få inrättas och prover i en existerande biobank ska få användas för nya ändamål, om uppgifter om insamling, lagring och användning av biologiska prover anges i ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning och denna ansökan har beviljats eller anses ha beviljats i enlighet med EU-för- ordningen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorian föreslogs att uppgift om framtida ändamål och inte användning skulle finnas bland de uppräknade uppgifterna i ansökan.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig sär- skilt över förslaget. Centrala etikprövningsnämnden anser att den föreslagna lydelsen i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. (biobankslagen) som talar om att beslut om inrättande av biobank får fattas efter det att tillstånd till klinisk läkemedelsprövning beviljats inte överensstämmer med hur förslaget beskrivits i löptexten.

Regionala etikprövningsnämnden i Umeå anser att den text som föreslås för 3 kap. 5 b § biobankslagen tycks antyda att prövningen vid klinisk läkemedelsprövning blir mer inskränkt än prövningen vid annan forskning. Nämnden anser att detta förhållande inte är acceptabelt. Umeå universitet anser att den föreslagna bestämmelsen bör utgå eftersom den talar om nya ändamål vilket kan tolkas så att det ges möjlighet till användning av vävnadsproven till tidigare inte definierade eller etikprövade studier. Regionala etikprövningsnämnden i Umeå och Umeå universitet anser även att bestämmelsen är mycket svårtydd.

Flera remissinstanser, bl.a. landstingen i Gävleborgs län, Stockholms län, Västmanlands län samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Nationella biobanksrådet anför att EU-förordningen innebär att ett s.k. tyst godkännande av en läkemedelsprövning kan bli aktuellt. Remiss- instanserna betonar därmed återigen vikten av att de administrativa processerna och rutinerna i Sverige blir så effektiva som möjligt och att granskningen kan ske med hög kvalitet. Vidare föreslår remissinstan- serna att vid ett ”tyst godkännande” ska den biobanksansvarige kunna begära att sponsorn inhämtar ett yttrande från en regional etikprövnings- nämnd gällande ansökningar där prov som omfattas av biobankslagen ingår. Slutligen anser remissinstanserna att om en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning har tillåtits genom ett ”tyst godkännande” så bör detta förhållande vara transparant och tydligt för såväl vårdgivare

som enskilda klinikchefer och biobanksansvariga.

Läkemedelsindustriföreningen (LIF) anser att det bör förtydligas att ett yttrande från berörd biobank ska inkludera ett beslut om utlämnande av prover i syfte att säkerställa att det inte krävs ytterligare godkännanden efter det att Läkemedelsverket godkänt en klinisk läkemedelsprövning.

Skälen till regeringens förslag: Enligt 2 kap. 1 § biobankslagen får en biobank inrättas genom beslut av vårdgivare eller av annan som fått proverna i enlighet med lagen. I samband med beslutet om inrättande av biobanken ska huvudmannen för biobanken också besluta om det eller de ändamål för vilka biobanken ska användas och vem som är ansvarig för biobanken.

Om avsikten är att biobanken ska användas för ändamål som avser forskning eller klinisk prövning får ett beslut enligt 2 kap. 1 § fattas först efter prövning och godkännande av en nämnd för forskningsetik. Detta framgår av 2 kap. 3 § biobankslagen. Där anges vidare att en biobank inte får användas för annat ändamål än som tidigare beslutats utan att nämnden godkänt detta. Den prövning som nämnden ska göra omfattar även en prövning och godkännande av själva behandlingen dvs. in- samlandet och förvaringen av vävnadsproverna (jfr prop. 2001/02:44, s. 71). Det beslut som ska fattas enligt bestämmelsen i 2 kap. 3 § är det beslut som avses i 2 kap. 1 § biobankslagen, dvs. ett beslut av vårdgivare eller av annan som fått proverna i enlighet med biobankslagen.

De nämnder för forskningsetik som enligt 2 kap. 3 § biobankslagen ska pröva och godkänna ändamålen med användningen av biobanken är etikprövningsnämnder enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forsk- ning som avser människor (etikprövningslagen). Detta framgår av 1 kap. 1 § biobankslagen. Som nämns i avsnitt 6.3.1 så kommer samtliga regionala etikprövningsnämnder den 1 januari 2019 att ersättas med en etikprövningsmyndighet samtidigt som Centrala etikprövningsnämnden att byter namn till Överklagandenämnden för etikprövning. Denna proposition utgår från att forskning ska etikgranskas av Etikprövnings- myndigheten eller Överklagandenämnden för etikprövning.

Enligt 2 kap. 3 § ska Etikprövningsmyndigheten eller Överklagande- nämnden för etikprövning i sin prövning även tillämpa de utgångs- punkter för etikprövningen som finns i 7–11 §§ etikprövningslagen. I fråga om handläggningsordningen för prövning och godkännande samt möjligheten att överklaga tillämpas etikprövningslagens bestämmelser i 24–33 §§ samt 36 och 37 §§.

Om vävnadsprover ska användas för ett nytt ändamål inom forskning eller klinisk prövning ska Etikprövningsmyndigheten eller Över- klagandenämnden för etikprövning, enligt 3 kap. 5 § biobankslagen, god- känna det ändamålet och besluta om vilka krav som ska gälla för information och samtycke för att vävnadsproverna ska få användas för det ändamålet.

Etisk granskning av en ansökan om klinisk läkemedelsprövning och biobanker

Enligt artikel 7.1 h i EU-förordningen ska en berörd medlemsstat bedöma om ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning överensstämmer med tillämpliga regler för insamling, lagring och framtida användning av biologiska prover från försökspersonen. En ansökan om tillstånd till en

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 klinisk prövning ska i dessa fall innehålla en beskrivning av rutinerna för att uppfylla dessa regler (punkt 17 s i bilaga I till EU-förordningen). Av

	artiklarna 8.4, 14.10, 20.7 och 23.4 framgår att en berörd medlemsstat
	kan avslå en ansökan om klinisk läkemedelsprövning om medlemsstaten
	anser att de aspekter som behandlas i artikel 7 inte är uppfyllda. Ett
	sådant avslag kan således ske om det bedöms att insamling, lagring och
	framtida användning av biologiska prover inte överensstämmer med
	tillämpliga regler.
	Den prövning som Etikprövningsmyndigheten ska göra enligt 2 kap.
	3 § och 3 kap. 5 § biobankslagen bör, när det gäller kliniska läkemedels-
	prövningar, kunna innefattas i den etiska granskning som myndigheten
	ska genomföra enligt EU-förordningen. I propositionen (prop.
	2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-
	förordningen om kliniska läkemedelsprövningar föreslås därför att den
	etiska granskningen som Etikprövningsmyndigheten ska göra av en
	ansökan om kliniska läkemedelsprövningar även ska omfatta den
	prövning som avses i biobankslagens bestämmelser.
	Frågan är emellertid hur situationen ska ses i ljuset av möjligheten att
	en klinisk läkemedelsprövning kan godkännas genom ett s.k. tyst god-
	kännande. Ett tyst godkännande innebär att den rapporterande medlems-
	statens slutsats avseende del I i utredningsrapporten gäller samtliga
	medlemsstater. Om den rapporterande medlemsstaten avslår ansökan
	gäller det beskedet för alla berörda medlemsstater. Om den rapporterande
	medlemsstats slutsats är att ansökan kan godtas eller att tillstånd kan ges
	på vissa villkor gäller den slutsatsen i berörd medlemsstat, om den inte
	har underrättat sponsorn inom angivna tidsfrister om sitt avvikande
	beslut.
	Flera remissinstanser, bl.a. landstingen i Gävleborgs län, Stockholms
	län, Västmanlands län samt SKL och Nationella biobanksrådet tar upp
	problematiken kring att ett tyst godkännande av en ansökan om läke-
	medelsprövning kan bli aktuellt. Remissinstanserna betonar därmed
	vikten av att de administrativa processerna och rutinerna i Sverige blir så
	effektiva som möjligt och att granskningen kan ske med hög kvalitet.
	Remissinstanserna anför att de föreslagna ändringarna i biobankslagen
	kan innebära att biobanksansökningar kommer till biobankerna om
	kliniska läkemedelsprövningar vars ansökningar godkänts genom ett
	”tyst godkännande” och alltså inte genomgått en läkemedelsprövning
	eller en etikprövning i Sverige. Remissinstanserna poängterar att befint-
	liga biobanksprov är en ändlig resurs. Proven är viktiga för patientens
	vård, men också en förutsättning för många kliniska läkemedelspröv-
	ningar och för att patienter kan medverka i dem, exempelvis inom
	cancerområdet. Remissinstanserna anför vidare att biobankshuvudmän
	ska fatta beslut om att lämna ut prov och personuppgifter i anslutning till
	prov för olika forskningsprojektet efter en inkommen biobanksansökan.
	Godkännandet från en regional etikprövningsnämnd med krav på
	information och samtycke i det aktuella projektet är mycket viktigt som
	underlag för den biobanksansvariges beslut om utlämnande. Om ett
	yttrande från en etikprövningsnämnd saknas finns det, enligt remiss-
	instanserna, två alternativ av vilka inget är bra. Det första är att biobanks-
	huvudman nekar tillgång till de prov och eventuellt de patientuppgifter
78	som den aktuella läkemedelsprövningen behöver för att kunna starta

studien. Det andra alternativet är att tillgång till biobanksprov och even- tuella patientuppgifter ges till en läkemedelsprövning utan att en full- ständig etikprövning gjorts. Remissinstanserna föreslår därför att en bio- banksansvarig vid ett tyst godkännande ska kunna begära att sponsorn inhämtar ett yttrande från en regional etikprövningsnämnd för ansök- ningar där prov som omfattas av biobankslagen ingår. Detta är särskilt viktigt för befintliga prov som tagits för vård och behandling.

Regeringens mål är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsk- nings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där bl.a. högkvalitativ forskning leder till samhällets utveckling och välfärd. Att det bedrivs kliniska läkemedelsprövningar i Sverige är en viktig del av detta mål och Sverige ska vara ett attraktivt land för sådana prövningar. Det är således av vikt att det samarbete som krävs mellan myndigheterna i Sverige för att pröva ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar fungerar och att en klinisk läkemedelsprövning inte anses beviljad av den anledningen att svenska myndigheter inte hunnit pröva ansökan. Läke- medelsverket och de regionala etikprövningsnämnderna har ett reger- ingsuppdrag om att ta fram strukturer och samarbetsformer för att säker- ställa ett fungerande beslutsfattande i enlighet med EU-förordningen. Inom det uppdraget utarbetas möjliga samarbetsformer och strukturer för att inhämta yttrande från berörda biobanker. Som ovan nämns så innefattar en prövning av en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedels- prövning även en prövning om tillämpliga regler för insamling, lagring och framtida användning av biologiska prover är uppfyllda. Ett tillstånd att genomföra en klinisk läkemedelsprövning får därmed även anses omfatta ett tillstånd att hantera biobanksprover. Regeringen anser att utgångspunkten ska vara att den etiska granskning som Etikprövnings- myndigheten kommer att göra av en ansökan om klinisk läkemedels- prövning även ska omfatta den prövning som avses i biobankslagens bestämmelser. Dessa bestämmelser bör därmed ändras så att de passar den beslutsstruktur som EU-förordningen innebär. Regeringen finner att det i nuläget inte finns beredningsunderlag för att föreslå bestämmelser som innebär att den biobanksansvariga, i händelse av ”tyst god- kännande”, ska kunna begära att sponsorn inhämtar ett yttrande från Etikprövningsmyndigheten för ansökningar där prov som omfattas av biobankslagen ingår. Regeringen avser att överväga frågan igen om det kommer fram att det finns behov av en sådan lagstiftning.

LIF anser att det bör förtydligas att ett yttrande från berörd biobank ska inkludera ett beslut om utlämnande av prover i syfte att säkerställa att det inte krävs ytterligare godkännanden efter det att Läkemedelsverket god- känt en klinisk läkemedelsprövning. Regeringen avser inte att göra ytter- ligare lagändringar än de som föreslås i denna proposition. Om det framöver visar sig att ytterligare regleringar kan behövas får förnyade överväganden göras.

Flera remissinstanser, bl.a. ovan nämnda landsting, SKL och Nationella biobanksrådet, anser att det förhållandet att en ansökan om tillstånd att genomföra en klinisk läkemedelsprövning har tillåtits genom ett ”tyst godkännande” bör vara transparant och tydligt både för vårdgivare, enskilda klinikchefer samt biobanksansvariga som blir kontaktade angå- ende prövningen.

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 För närvarande saknas detaljerad kännedom om vilka uppgifter ett beslut kommer att innehålla. Ett beslut om kliniska läkemedelspröv- ningar regleras i EU-förordningen och gäller för alla EU:s medlems- länder. Det har inte framkommit om medlemsländerna kan påverka beslutets utformning till varje medlemsstat. För närvarande bedömer regeringen att Sverige inte kan införa nationella bestämmelser som anger att det av beslutet ska framgå att tillstånd har tillåtits genom ett s.k. tyst godkännande.

Ändrade bestämmelser

Ändringar bör göras i biobankslagen. Det bör i den lagen anges att en biobank får inrättas och en existerande biobanks prover får användas för nytt ändamål, om en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning har beviljats eller anses ha beviljats i enlighet med EU-förordningen och under förutsättning att uppgifter om insamling, lagring och användning av biologiska prover har angetts i ansökan.

Centrala etikprövningsnämnden anför att det i promemorian föreslås att en biobank får inrättas och dess prover användas för ett nytt ändamål om en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning har beviljats eller anses ha beviljats och ansökan om tillstånd innehåller uppgifter om insamling, lagring m.m. Den prövning som den regionala etikprövnings- nämnden för närvarande gör kommer, såvitt Centrala etikprövnings- nämnden förstår, att omfattas av det nya förfarandet genom etikpröv- ningsnämndens yttrande till Läkemedelsverket. Centrala etikprövnings- nämnden anser dock att den föreslagna lydelsen av 2 kap. 3 a § biobanks- lagen som talar om att beslut om inrättande av biobank får fattas efter det att tillstånd till klinisk läkemedelsprövning beviljats, inte överens- stämmer med hur förslaget beskrivits i löptexten.

Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 3 a § biobankslagen har samma uppbyggnad som den i 2 kap. 3 §. Det beslut som avses i 2 kap. 3 §, och således även i 3 a §, är det beslut som fattas enligt 2 kap. 1 § biobanks- lagen, dvs. ett beslut av vårdgivaren eller av annan som fått proverna i enlighet med biobankslagen. I likhet med 2 kap. 3 § är det således inte ett beslut av en etikprövningsnämnd eller av Läkemedelsverket som avses.

Umeå universitet anser att den förslagna bestämmelsen om att prover i en existerande biobank ska få användas för nytt ändamål i kliniska läkemedelsprövningar som beviljats tillstånd bör tas bort. Den föreslagna bestämmelsen innebär enligt universitet att om uppgifter om bl.a. framtida ändamål har angetts i ansökan så kan användning för nytt ändamål ske. Detta ställer, enligt universitet, stora krav på precisering av ”framtida ändamål” i ursprungsansökan, eftersom etikprövningen ska väga möjlig nytta med forskningen mot intrång, obehag, integritetsfrågor för forskningspersonen. Remissinstansen anför att det bör framgå i tillämpningsföreskrift att ”framtida ändamål” i ursprungsansökan måste preciseras så att etikprövningsnämnden och Läkemedelsverket har möjlighet att väga risker och obehag mot möjlig nytta och kunskapsvinst på ett adekvat sätt också för dessa framtida ändamål. Universitet anser att den föreslagna bestämmelsen talar om nya ändamål, vilket kan tolkas så att det ges möjlighet till användning av vävnadsproven till tidigare inte

definierade eller etikprövade studier. Detta strider mot grundläggande

krav i den svenska lagstiftningen och bestämmelsen är inte heller Prop. 2017/18:196 nödvändig för anpassningen av EU-förordningen. Universitet finner även

att bestämmelsen innebär ett onödigt särskiljande mellan klinisk läke- medelsprövning och annan klinisk forskning. Regionala etikprövnings- nämnden i Umeå anser att den föreslagna bestämmelsen tycks antyda att prövningen vid klinisk läkemedelsprövning blir mer inskränkt än pröv- ningen vid annan forskning. Nämnden anser att detta inte är acceptabelt. Nämnden och Umeå universitet anser även att bestämmelsen är mycket svårtydd.

Av 3 kap. 5 § tredje stycket biobankslagen framgår att vävnadsprover i en existerande biobank får användas för ett nytt ändamål inom forskning eller klinisk prövning, om en nämnd för forskningsetik (vilket kommer att innebära Etikprövningsmyndighetens eller Överklagandenämnden för etikprövning) har godkänt det nya ändamålet och även beslutat vilka krav som ska gälla i fråga om information och samtycke för att få använda vävnadsproverna. När det gäller kliniska läkemedelsprövning bör den prövning som Etikprövningsmyndigheten ska göra enligt 3 kap. 5 § bio- bankslagen kunna innefattas i den etiska granskningen som myndigheten ska genomföra enligt EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv- ningar. Detta dock under förutsättning att uppgifter om insamling, lag- ring och användning av biologiska prover anges i ansökan om klinisk läkemedelsprövning. I promemorian föreslogs det att uppgifter om ”framtida ändamål” skulle lämnas i ansökan till en klinisk läkemedels- prövning. Enligt EU-förordningen ska emellertid uppgifter om bland annat framtida användning av biologiska prover lämnas i ansökan. Rege- ringen bedömer att tillräcklig information kommer att lämnas i ansökan så att prövningen vid klinisk läkemedelsprövning inte kommer att bli mer inskränkt än vid etikprövning av annan forskning. Mot bakgrund av detta finner regeringen att en biobank ska få inrättas och prover i en existerande biobank ska få användas för nytt ändamål, om uppgifter om insamling, lagring och användning av biologiska prover anges i ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning.

I de föreslagna bestämmelserna hänvisas till EU-förordningen. I pro- memorian föreslogs det att hänvisningarna till EU-förordningen skulle vara statiska, dvs. att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. Regeringen finner dock att det är ändamålsenligt att hänvis- ningarna till EU-förordningen är dynamiska, dvs. avse EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

I de fall inrättande av en biobank eller ändamålet ändras utan att en ansökan om klinisk läkemedelsprövning behövs får prövning göras enligt nuvarande regler och förfarande i biobankslagen.

Prop. 2017/18:196	6.4	Lekmannabedömning av ansökan

	Regeringens bedömning: I Sverige bör EU-förordningens krav på att
	minst en lekman ska delta i prövningen av ansökan om tillstånd att
	genomföra en klinisk prövning uppfyllas genom de företrädare för det
	allmänna som deltar i den granskning som utförs av Etikprövnings-
	myndigheten.

	Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens förslag.
	Promemorian utgår dock från att den etiska granskningen av klinisk läke-
	medelsprövning ska utföras av dagens regionala etikprövningsnämnder.
	Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig
	särskilt över förslaget. Läkemedelsindustriföreningen (LIF) delar bedöm-
	ningen att EU-förordningens krav på att minst en lekman ska delta i
	bedömning av ansökan ska genomföras genom de företrädare för det all-
	männa som deltar i etikprövningsnämnderna. Förvaltningsrätten i
	Uppsala anser att det finns anledning att överväga om lekmäns del-
	tagande enbart i den etiska granskningen svarar mot kravet i artikel 9.3
	på att minst en lekman ska delta i bedömningen av en ansökan. Även
	Läkemedelsverket ställer sig tveksamt till promemorians slutsats att före-
	trädare för det allmänna i etikprövningsnämnderna kan anses uppfylla
	kravet i artikel 9.3 i EU-förordningen. Regionala etikprövningsnämnden
	i Umeå anser att det inte kan vara tillräckligt att lekmän deltar i endast
	den del av bedömningen som görs av etikprövningsnämnd.
	Skälen för regeringens bedömning: I artikel 9.3 anges att minst en
	lekman ska delta i bedömningen av ansökan om tillstånd till klinisk
	prövning. I promemorian gjordes bedömningen att i Sverige bör detta
	krav genomföras genom att ansökan granskas av de företrädarna för det
	allmänna som deltar i etikprövningsnämnderna.
	Förvaltningsrätten i Uppsala anför att artikel 9 i EU-förordningen kan
	anses avse hela processen för bedömningen av en ansökan om klinisk
	läkemedelsprövning, alltså såväl den vetenskapliga som den etiska
	granskningen. För en sådan tolkning talar att de krav som uppställs i
	artikel 9.1 rimligen syftar till att garantera att hela bedömningen blir
	opartisk. Förvaltningsrätten noterar därutöver att den etiska granskningen
	enligt artikel 4 avser en begränsad del av prövningen samt att artikel 4
	överlämnar åt medlemsstaterna att avgöra hur etisk granskning ska gå
	till. Mot den bakgrunden finns det, enligt förvaltningsrättens mening,
	anledning att överväga om lekmäns deltagande enbart i den etiska
	granskningen svarar mot kravet i artikel 9.3 på att minst en lekman ska
	delta i bedömningen. Även Läkemedelsverket ställer sig tveksamt till
	promemorians slutsats att företrädare för det allmänna i etikprövnings-
	nämnderna kan anses uppfylla kravet i artikel 9.3 i EU-förordningen.
	Regionala etikprövningsnämnden i Umeå anser att det framgår av förord-
	ningstexten att bedömningen av ansökan i hela dess vidd ska göras
	gemensamt av personer med vissa egenskaper. Enligt nämnden kan det
	då inte vara tillräckligt att lekmän deltar i endast den del av bedömningen
	som görs av etikprövningsnämnd.
	I artikel 2.11 i EU-förordningen anges att med uttrycket etikkommitté
	avses ett organ som yttrar sig i samband med tillämpningen av EU-
82	förordningen, med beaktande av synpunkter från lekmän, i synnerhet

patienter eller patientorganisationer. Det kan noteras att det redan i nuvarande direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel anges att etikkommittéer även ska bestå av lekmän (artikel 2 k). Direktivet är genomfört i svensk rätt bl.a. genom lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. I den lagen anges att ett visst antal ledamöter i en etikpröv- ningsnämnd ska företräda allmänna intressen. Vid införandet av etik- prövningsnämnder angavs som skäl för att även företrädare för det all- männa skulle medverka vid etikprövning bl.a. att dessa har en annan erfarenhet av forskning än den som ledamöterna med vetenskaplig kom- petens har, t.ex. som patient eller anhörig. Detta sågs som värdefullt för en allsidig belysning av etikfrågorna (prop. 2002/03:50 s. 153).

Som nämns ovan anges det i artikel 9.3 att minst en lekman ska delta i bedömningen av ansökan om tillstånd till klinisk prövning. I skäl 18 i ingressen till EU-förordningen anges att medlemsstaterna bör tillåtas att fastställa vilket eller vilka organ som lämpligen bör delta i bedömningen av en ansökan att få genomföra kliniska prövningar samt organisera etik- kommittéernas medverkan inom de tidsfrister som anges i EU-förord- ningen. Vidare anges det i samma skäl att när medlemsstaten fastställer det eller de lämpliga organen bör de se till att lekmän, särskilt patienter eller patientorganisationer, bereds möjlighet att delta i bedömningen av en ansökan. I Sverige kommer det att vara Läkemedelsverket som kommer att vara det organ som deltar i bedömningen av en ansökan att få genomföra kliniska prövningar. Därmed kan man dra slutsatsen att lek- män bör delta i Läkemedelsverkets bedömning av ansökan.

Enligt artikel 6 ska den rapporterande medlemsstaten bedöma ansökan med beaktande av de aspekter som anges i den artikeln och som utgör del I i utredningsrapporten. I artikel 7 anges det att det är den berörda medlemsstaten som ska bedöma aspekterna som anges i den artikel och dessa bedömningar ska utgöra del II i utredningsrapporten. Emellertid framgår det av artikel 4 att medlemsstaterna ges rätt att bestämma om en etikkommitté ska granska de aspekter som behandlas i del I i den utred- ningsrapport som avses i artikel 6 och del II i den utredningsrapport som avses i artikel 7. En medlemsstat har således möjlighet att bestämma om etikkommittén endast ska granska de aspekter som avser del II i utred- ningsrapporten eller om kommittén ska granska hela ansökan.

I Sverige föreslås att Etikprövningsmyndigheten får granska hela ansökan utifrån de aspekter myndigheten har att beakta (jfr avsnitt 7.2.2 i propositionen (prop. 2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv- ningar). Därmed får Etikprövningsmyndigheten hela ansökan för bedöm- ning. De uppgifter som Etikprövningsmyndigheten bedömer är bl.a. om forskningen kan utföras med respekt för människovärdet, att de risker som forskningen kan medföra för forskningspersonens hälsa, säkerhet och personliga integritet uppvägs av forskningens vetenskapliga värde. Vidare ska Etikprövningsmyndigheten bedöma om den information som försökspersonen ska få för att ta ställning till att delta i forskningen är tillräcklig. I samtliga områden är det av yttersta vikt att få en lekmans synpunkter. De uppgifter som ska bedömas vid Läkemedelsverket är av vetenskaplig karaktär, dvs. den terapeutiska nyttan och folkhälsonyttan

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 av prövningen. Vidare ska Läkemedelsverket bedöma lämpligheten av hur och var prövningen ska ske, om hanteringen av läkemedel m.m. Överväganden i dessa områden bedöms inte gynnas av en lekmans bedömning. Genom att Etikprövningsmyndigheten får hela ansökan och får bedöma såväl del I som del II av ansökan så får de företrädare för allmänheten som deltar i Etikprövningsmyndighetens granskning anses uppfylla kravet i artikel 9.3 att minst en lekman ska delta i bedömningen av en ansökan. Ytterligare regleringar bedöms inte behövas i anledning av artikel 9.3.

	6.5	Skydd för försökspersoner och informerat
		samtycke
	6.5.1	Generella bestämmelser och informerat samtycke

	Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i läkemedelslagen om
	information till försökspersoner ska upphävas. Detsamma gäller
	bestämmelserna i läkemedelslagen om samtycke från dessa personer
	och återkallande av samtycke.
	Bestämmelserna om samtycke och återkallelse av samtycke från en
	djurägare ska fortsätta att gälla.

	Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	I promemorian föreslogs det dock att det i läkemedelslagen skulle införas
	en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser finns i EU-förord-
	ningen gällande information till och samtycke av försökspersoner.
	Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig tillstyrker eller
	har inga invändningar mot promemorians förslag. Datainspektionen
	påminner i sitt remissvar om att direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda
	personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria
	flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet), och därigenom person-
	uppgiftslagen (1998:204), den 25 maj 2018 kommer att ersättas av
	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april
	2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av
	personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upp-
	hävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här be-
	nämnd dataskyddsförordningen. Enligt Datainspektionen krävs det vid
	det fortsatta arbetet med att anpassa svensk rätt till EU-förordning att
	samverkan sker med Dataskyddsutredningen (Ju2016:04) och Utred-
	ningen om personuppgiftsbehandling för forskningsändamål (U2016:04).
	Uppsala universitet efterlyser ett klargörande om hur sponsorn ska
	kunna kontrollera att en försöksperson har förstått den information denne
	fått vid den föregående intervjun. Flera remissinstanser, bl.a. landstingen
	i Gävleborgs län, Dalarnas län och Stockholms län samt Sveriges
	Kommuner och Landsting (SKL) och Nationella biobanksrådet ser posi-
	tivt på möjligheten att kunna inhämta bredare samtycken än idag framför
	allt för att möjliggöra insamling av prov och data, men anser att det sam-
	tidigt bör finnas någon form av begränsningar (tid, diagnos, godkännande
	från etikprövningsnämnd för varje delstudie eller annan) som minskar
84	riskerna	för missbruk. Läkemedelsindustriföreningen (LIF) anser att

möjligheten att inhämta bredare samtycken bör förtydligas vad gäller under vilka förutsättningar och på vilket sätt ett sådant samtycke kan inhämtas och användas. Länsstyrelsen i Stockholm anser att den före- slagna bestämmelsen om samtycke från djurägaren innebär en dubbel- reglering av ett krav som också finns för vissa privatägda försöksdjur inom djurskyddslagstiftningen.

Skälen för regeringens förslag: I kapitel V i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG finns bestämmelser om skydd för försökspersoner och informerat samtycke.

I artikel 28 finns allmänna bestämmelser om villkor för när en klinisk läkemedelsprövning får genomföras. Ett av dessa villkor är att den för- väntade nyttan för försökspersonen eller för folkhälsan motiverar de för- utsebara riskerna och olägenheterna och att detta villkor ständigt över- vakas. Ett annat krav är att försökspersonen, eller dennes lagligen utsedda ställföreträdare ska ha informerats och lämnat informerat sam- tycke till att deltagandet i den kliniska läkemedelsprövningen i enlighet med artikel 29. I artikel 28 anges även ett krav på att försökspersonernas rätt till fysisk och mental integritet samt till privatliv säkerställs, liksom rätten till skydd av de uppgifter som rör dem i enlighet med bestämmel- serna i direktiv 95/46/EG. En närmare diskussion om detta krav finns längre ner i detta avsnitt. Enligt artikel 28.1 e ska en klinisk läkemedels- prövning utformas så att den medför minsta möjliga smärta, obehag, rädsla eller andra förutsebara risker för försökspersonerna. Vidare anges det i artikel 28.1 f att en behörig läkare eller, eller i tillämpliga fall en behörig tandläkare, ska ha ansvaret för den medicinska vården av försökspersonerna. Slutligen anges det att försökspersonen ska ha fått kontaktuppgifterna till en enhet som vid behov kan tillhandahålla ytter- ligare information, och försökspersonerna ska inte utsättas för någon otillbörlig verkan, inte heller av ekonomisk karaktär, för att delta i den kliniska läkemedelsprövningen.

I kapitel V återfinns även bestämmelser om särskilt skydd för vissa försökspersoner exempelvis försökspersoner som är beslutsoförmögna eller underåriga. Närmare redogörelser om dessa bestämmelser återfinns i de följande avsnitten.

Informerat samtycke – vuxna försökspersoner

Av artikel 28.1 b och c framgår att en försöksperson ska lämna informerat samtycke i enlighet med artikel 29. Enligt artikel 29 ska för- sökspersonen få information som gör det möjligt att förstå den kliniska prövningens karaktär, mål, nytta, konsekvenser, risker och olägenheter, samt information om rätten att vägra delta i prövningen och rätten att när som helst avbryta deltagandet i prövningen. Försökspersonen ska även få information om omständigheterna kring genomförandet av den kliniska prövningen, inbegripet hur länge försökspersonen förväntas delta i den, och information om möjliga behandlingsalternativ och eventuell uppfölj- ning om försökspersonens deltagande i den kliniska prövningen avbryts. Den information som ges ska vara uttömmande, kortfattad, tydlig, rele- vant och begriplig för en lekman. Försökspersonen ska få information om

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 prövningen under en intervju med en medlem av prövningsgruppen men informationen ska även ges skriftligt. Det informerade samtycket ska vara skriftligt och undertecknas av försökspersonen. Om försökspersonen är oförmögen att skriva får samtycke ges och registreras på annat lämpligt sätt i närvaro av minst ett oberoende vittne.

I 7 kap. 2 § första stycket och 3 § första stycket läkemedelslagen (2015:315) finns bestämmelser med liknande innehåll som det i artikel 29. I de svenska bestämmelserna anges att de patienter eller försöks- personer som avses delta i en klinisk prövning ska få sådan information om prövningen att de kan ta ställning till om de vill delta i den. De ska även informeras om sin rätt att när som helst avbryta sin medverkan. Vidare anges det att samtycke till deltagande i en klinisk prövning alltid ska inhämtas. Bestämmelsen i 7 kap. 3 § läkemedelslagen omfattar emellertid även kliniska läkemedelsprövningar på djur och i bestämmel- sen anges att djurägaren ska samtycka till den kliniska prövningen.

Artikel 29 är direkt tillämplig i Sverige, och därför bör de delar av 7 kap. 2 § första stycket och 3 § första stycket läkemedelslagen som avser kliniska läkemedelsprövningar på människor upphävas. De delar av regleringen som avser samtycke vid kliniska läkemedelsprövningar på djur bör flyttas till en ny bestämmelse, 7 kap. 9 § läkemedelslagen. Länsstyrelsen i Stockholm anser att den föreslagna bestämmelsen om samtycke från djurägaren innebär en dubbelreglering av ett krav som också finns för vissa privatägda försöksdjur inom djurskyddslagstift- ningen. Förslagen i denna proposition syftar endast till att anpassa gällande bestämmelser till den nya EU-förordningens krav på kliniska läkemedelsprövningar och enligt regeringens uppfattning bör inte en eventuell ändring av bestämmelsen om djurägarna samtycke och åter- kallelse av samtycke behandlas inom ramen för denna proposition.

Den föregående intervjun

Som nämns ovan ska information om den kliniska läkemedelsprövningen ges till försökspersonen under en föregående intervju med en medlem av prövningsgruppen. Den medlem av prövningsgruppen som ska hålla intervjun ska, enligt artikel 29.2 c, vara behörig till det i enlighet med nationell rätt. Sådan behörighet bör regleras i myndighetsföreskrift. Stöd för sådan normgivning föreslås i avsnitt 6.15.

I detta sammanhang kan nämnas att det av artikel 29.5 i EU-förord- ningen framgår att vid den föregående intervjun ska det kontrolleras att forskningspersonen förstått den information som denne fått. Uppsala universitet efterlyser ett klargörande med innebörden att denna skyldig- het anses uppfylld när forskningspersonen inför ansvarig prövare och efter erbjudande om ytterligare information bejakat förståelse av given information. Regeringen finner att ett sådant klargörande inte kan göras i nationell rätt eftersom det inte är upp till regeringen att skriva förarbeten till bestämmelser i EU-förordningar. I stället får rättstillämparna tolka hur bestämmelsen ska uppfyllas.

Personuppgiftsskydd

Ett av de villkor som enligt artikel 28.1 d ska vara uppfyllt är försöks- personernas rätt till skydd av de uppgifter som rör dem i enlighet med bestämmelserna i dataskyddsdirektivet.

En liknande bestämmelse som den i artikel 28.1 d finns i artikel 3.2 c i direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska läkemedelsprövningar. Försökspersoners rättigheter enligt den direktivs- artikeln ansågs säkerställda genom läkemedelslagens krav på informerat samtycke för att delta i kliniska läkemedelsprövningar och genom etik- prövningslagens krav på etikprövning av sådana prövningar. Kraven i artikeln ansågs även genomförda genom bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) samt genom person- uppgiftslagen som är ett genomförande i svensk rätt av dataskyddsdirek- tivet (prop. 2003/04:32 s. 46 f.)

De uppgifter som ska lämnas i en ansökan om kliniska läkemedels- prövningar är de uppgifter som anges i bilaga I och II till EU-förord- ningen. Det är detaljerade uppgifter om den kliniska läkemedelspröv- ningen, prövningsläkemedlet och tilläggsläkemedel som ska ges in. Där- utöver ska ansökan innehålla den information som försökspersonerna ska få för att kunna ta beslut om att delta i den kliniska prövningen eller inte. Även samtyckesblanketter och en beskrivning av förfarandet för informerat samtycke ska lämnas in i ansökan. I detta skede av processen finns det inga försökspersoner, utan det gäller endast planering för att få ett tillstånd. De personuppgifter som anges i en ansökan är uppgifter om sponsorn och de ansvariga prövarna vid prövningsställena. Några käns- liga personuppgifter om försökspersoners hälsa ska inte lämnas in.

Utöver artikel 28.1 d i EU-förordningen så anges det i artikel 7.1 d att berörd medlemsstat ska bedöma om en ansökan om tillstånd att genom- föra en klinisk läkemedelsprövning är i överensstämmelse med data- skyddsdirektivet. I artikel 56 anges det att all information som rör den kliniska prövningen ska registreras, behandlas, hanteras och lagras av sponsorn eller prövaren så att den kan rapporteras, tolkas och kon- trolleras på ett korrekt sätt. Samtidigt ska försökspersonernas journaler och personuppgifter skyddas i enlighet med gällande rätt om skydd av personuppgifter. Enligt bestämmelsen ska även lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder vidtas för att skydda de personuppgifter och den information som behandlas från obehörig åtkomst, obehörigt röjande, obehörig spridning, ändring eller förstöring samt från förlust genom olyckshändelse, särskilt om behandlingen innefattar överföring av upp- gifter i ett nätverk.

De uppgifter som ska lämnas i en ansökan om tillstånd till att genom- föra en klinisk läkemedelsprövning rörande hur personuppgifter ska behandlas vid den kliniska prövningen framgår punkt 17 ak–am och punkt 73 i bilaga I till EU-förordningen.

I punkten 17 ak i bilaga I till EU-förordningen anges det att i pröv- ningsprotokollet som ska följa med en ansökan om tillstånd till att genomföra en klinisk prövning ska det finns en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att följa tillämpliga regler om skydd av person- uppgifter. I den beskrivningen ska särskilt anges de tekniska och orga-

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 nisatoriska åtgärder som kommer att vidtas för att förhindra obehörig åtkomst, obehörigt röjande, obehörig spridning eller ändring samt förlust av information och personuppgifter. Enligt punkten 17 al i bilaga I ska prövningsprotokollet i ansökan även innehålla en beskrivning av de åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa att sekretessen när det gäller försökspersonernas journaler och personuppgifter vid kliniska läkemedelsprövningar bevaras. Vidare ska en beskrivning göras av de åtgärder som kommer att vidtas vid eventuella brott mot uppgiftsskyddet i syfte att lindra möjliga negativa följder (punkten 17 am).

Enligt punkt 73 ska ansökan även innehålla ett bevis på att uppgifter kommer att behandlas i enlighet med dataskyddsdirektivet. Detta bevis ska innehålla ett uttalande från sponsorn eller sponsorns företrädare om att uppgifter kommer att samlas in och behandlas i enlighet med data- skyddsdirektivet.

Nuvarande reglering av personuppgiftsbehandling

Behandlingen av de personuppgifter som hanteras i samband med kliniska läkemedelsprövningar är reglerad i flera lagar. I dag reglerar patientdatalagen (2008:355) vårdgivarnas behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. Den medicinska forskningen och annan vårdrelaterad forskning som bedrivs av andra huvudmän än vårdgivare faller därmed utanför patientdatalagens tillämpningsområde. När regle- ring saknas i patientdatalagen är personuppgiftslagens bestämmelser i stället tillämpliga.

I detta sammanhang kan nämnas att vårdgivare och sjukvårds- huvudmän i betydande omfattning bedriver medicinsk och annan forskning inom hälso- och sjukvården. I 18 kap. 2 § hälso- och sjuk- vårdslagen (2017:30) åläggs landsting och kommuner att medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område och folkhälsovetenskapligt forsknings- arbete. Landsting och kommuner ska i dessa frågor samverka med varandra samt med berörda universitet och högskolor i den omfattning som behövs. När det gäller den s.k. patientnära eller kliniska forskningen som förekommer hos vårdgivare, bedrivs den ofta integrerat med patient- vården. Forskning respektive patientvård kan emellertid utgöra själv- ständiga verksamhetsgrenar i förhållande till varandra. I förarbetena till patientdatalagen (prop. 2007/08:126 s. 50 f.) anges att den särskilda personuppgiftsbehandling som föranleds av forskningen i den patientnära forskningen inte regleras av patientdatalagen. Vad som därmed avses är dokumentation som enbart sker i forskningssyfte och som inte heller har någon betydelse för vården. Sådan personuppgiftsbehandling regleras, enligt förarbetena, av personuppgiftslagen. Till den del den patientnära forskningen innefattar patientjournalföring eller annan dokumentation som hör till vården, regleras informationshanteringen av patientdata- lagen.

Närmare regler om behandling av personuppgifter finns således i annan lagstiftning än i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. Enligt nu gällande lagstiftning kan personuppgiftsbehandlingen vid kliniska läkemedelsprövningar falla under personuppgiftslagen eller

patientdatalagen beroende på de olika lagarnas tillämpningsområde.

Enligt dessa lagar är det den personuppgiftsansvarige eller personupp- giftsombudet som ansvarar för att personuppgiftsbehandlingen sker enligt lag. Om de uppgifter om personuppgiftsbehandling som ska lämnas in i en ansökan om klinisk läkemedelsprövning inte uppfyller kraven kan ansökan med stöd av artikel 28.1 d avslås. Därutöver är det den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsombudet som ansvarar för att personuppgiftsbehandlingen sker enligt gällande rätt.

I likhet med den bedömning som gjordes vid genomförandet av direktiv 2001/20/EG så skyddas personuppgifterna av sekretessbestäm- melser, bl.a. genom den sekretess som gäller inom hälso- och sjukvården och annan medicinsk verksamhet enligt 25 kap. 1 § OSL. Vidare finns det i EU-förordningen bestämmelser om informerat samtycke till att delta i en prövning. Därtill kommer det även fortsättningsvis finnas krav på att prövningen ska etikgranskas enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska pröv- ningar av humanläkemedel. Den slutsatsen kan dras att EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar reglerar när ett läkemedel kan få användas på en människa i en klinisk läkemedelsprövning och förord- ningen innehåller även bestämmelser om samtycke för att delta i en sådan vetenskaplig forskning som en klinisk läkemedelsprövning inne- bär. Behandlingen av personuppgifter regleras däremot i dag i patient- datalagen och personuppgiftslagen.

Dataskyddsförordningen

Dataskyddsdirektivet, och därigenom personuppgiftslagen, kommer den 25 maj 2018 att ersättas av dataskyddsförordningen. Datainspektionen påminner i sitt remissvar om denna förändring och framhåller att det vid det fortsatta arbetet med att anpassa svensk rätt till EU-förordningen krävs att samverkan sker med Dataskyddsutredningen (Ju2016:04) och Utredningen om personuppgiftsbehandling för forskningsändamål (U2016:04).

Bestämmelserna i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar hänvisar till dataskyddsdirektivet. Av artikel 94.2 i EU:s nya dataskydds- förordning framgår att hänvisningar till dataskyddsdirektivet ska anses som hänvisningar till den nya dataskyddsförordningen. Därmed kommer hänvisningen till dataskyddsdirektivet i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar att vara en hänvisning till den nya dataskyddsför- ordningen. Det kan här nämnas att ansvaret för att varje enskild person- uppgiftsbehandling uppfyller dataskyddsförordningens krav på lämpliga och särskilda skyddsåtgärder åvilar alltid den personuppgiftsansvarige. Dataskyddsförordningen kommer att vara direkt tillämplig i Sverige. De lagar som i dag reglerar behandling av personuppgifter kommer att ändras och kompletteras i anledning av den nya dataskyddsförordningen. Förslag till ändringar gällande bl.a. patientdatalagen presenteras i pro- positionen (prop. 2017/18:171) Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s dataskyddsförordning. Vidare föreslås en ny lagstiftning om personuppgiftsbehandling för forskningsändamål i betänkandet från Forskningsdatautredningen (SOU 2017:50). Förslaget i detta betänkande bereds för närvarande i regeringskansliet.

Prop. 2017/18:196

Eventuella ytterligare ändringar i ovan nämnda lagstiftningar i anled- ning av anpassningar av svensk rätt till dataskyddsförordningen kommer således att behandlas separat.

Samtycke till att data används för vetenskapliga ändamål utanför prövningsprotokollet

I artikel 28.2 i EU-förordningen anges att sponsorn får fråga försöks- personen om denne samtycker till att hans eller hennes data används för vetenskapliga ändamål utanför prövningsprotokollet. För en försöksper- son som inte kan ge ett informerat samtycke får hans eller hennes laglig- en utsedda ställföreträdare ge detta samtycke. Försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare får när som helst återkalla sitt samtycke. I artikeln anges även att bestämmelsen inte ska påverka tillämpningen av dataskyddsdirektivets bestämmelser. Vidare anges det i bestämmelsen att data som används i vetenskaplig forskning utanför protokollet för den kliniska prövningen ska bedrivas i enlighet med gällande rätt avseende uppgiftsskydd.

Flera remissinstanser, bl.a. landstingen i Gävleborgs län, Dalarnas län och Stockholms län samt SKL och Nationella biobanksrådet ser positivt på möjligheten att kunna inhämta bredare samtycken än idag framför allt för att möjliggöra insamling av prov och data, men anser att det samtidigt bör finnas någon form av begränsningar (tid, diagnos, godkännande från etikprövningsnämnd för varje delstudie eller annan) som minskar risk- erna för missbruk. Remissinstanserna framhåller att regleringen inte får leda till att patienter ställs inför ett val om ett obegränsat sparande av in- formation för att de ska kunna delta i studien. Remissinstanserna anser att användning av insamlat material och information inte bör styras av breda samtycken utan av etiska kommittéer. LIF anser – liksom nämnda remissinstanser – att artikel 28.2 i EU-förordningen möjliggör inhämt- ande av bredare samtycken för framtida vetenskaplig forskning. LIF an- ser att denna möjlighet bör förtydligas vad som gäller under vilka förut- sättningar och på vilket sätt ett sådant samtycke kan inhämtas och användas.

Bestämmelsen finns i EU-förordningen och medlemsstaterna har inte getts möjlighet att lägga till några ytterligare krav. Regeringen kommer att följa frågan och vid behov ta upp frågan inom EU.

Avslutande av deltagande i en klinisk prövning

I artikel 28.3 anges att försökspersonen eller dennes lagligen utsedda ställföreträdare får när som helst avsluta sitt deltagande i prövningen genom att återkalla sitt informerade samtycke. Försökspersonen, eller dennes lagligen utsedda ställföreträdare, får återkalla sitt samtycke utan att det leder till negativa följder och utan att behöva motivera sitt beslut att avsluta deltagandet. I bestämmelsen anges även att de data som erhållits innan samtycket återkallades får användas i prövningen. En liknande reglering finns i svensk rätt i 7 kap. 4 § läkemedelslagen där det anges att ett samtycke till deltagande i klinisk läkemedelsprövning när som helst får tas tillbaka med omedelbar verkan. Vidare anges det att de uppgifter som har hämtats in dessförinnan dock får användas i pröv- ningen. I bestämmelsen anges även att ett återtaget samtycke inte får

påverka det fortsatta omhändertagandet av patienten eller försöks- Prop. 2017/18:196 personen. Innehållet i 7 kap. 4 § avseende prövningar på människor

kommer att finnas i artikel 28.3 i EU-förordningen och därför bör 7 kap. 4 § läkemedelslagen upphävas i de delar som avser kliniska läkemedels- prövningar på människor. Bestämmelsen i 7 kap. 4 § läkemedelslagen om återtagande av samtycke och tillåtelse att använda inhämtade upp- gifter omfattar även kliniska läkemedelsprövningar på djur. Denna del av bestämmelsen bör dock införas i en ny paragraf, 7 kap. 9 §. En närmare redogörelse för detta finns i avsnittet nedan.

6.5.2	Informerat samtycke när försökspersonen är
	underårig

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i läkemedelslagen om
information till vårdnadshavarna upphävs. Detsamma gäller bestäm-
melserna i läkemedelslagen om vårdnadshavarnas lämnande av sam-
tycke för den underåriges räkning. I läkemedelslagen ska det anges att
för en underårig försöksperson är det vårdnadshavarna som är de lag-
ligen utsedda ställföreträdare som får ge det informerade samtycket till
läkemedelsprövningen. Vidare ska det i lagen stadgas att, utöver vård-
nadshavarnas informerade samtycke till att en underårig får delta i en
klinisk läkemedelsprövning, ska den underårige ge sitt informerade
samtycke till att delta i prövningen. Detta ska gälla för den underårige
som har fyllt 15 år och som inser vad den kliniska prövningen innebär
för hans eller hennes del. Ett sådant informerat samtycke ska ges i
enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 29.1 i
EU-förordningen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag med
den skillnaden att regeringen föreslår att det i bestämmelsen anges att det
är vårdnadshavarna, i plural, som ska lämna informerat samtycke i stället
för vårdnadshavaren, i singular, som det föreslogs i promemorian.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna som har yttrat
sig tillstyrker eller har inget att invända mot förslagen. I fråga om sam-
tycke för en underårigs deltagande i en klinisk läkemedelsprövning anser
Läkemedelsverket att det i läkemedelslagen (2015:315) ska anges ”vård-
nadshavarna” till skillnad mot promemorians förslag som enbart anger
”vårdnadshavaren”. För att undvika att det i bestämmelsen framstår som
att det är obligatoriskt för ställföreträdaren att ge samtycke till deltagande
i läkemedelsprövningen föreslår Läkemedelsverket även att ordet ”ska”
eftersätts med ordet ”får”. Flera remissinstanser bl.a. Sveriges Kommuner
och Landsting (SKL), Stockholms läns landsting, Gävleborgs läns lands-
ting och Nationella biobanksrådet pekar på att kravet att båda vård-
nadshavares samtycke behövs kan innebära att barn med vårdnadshavare
som inte samarbetar och som har olika uppfattningar, utestängs från
möjligheterna till deltagande i kliniska läkemedelsprövningar.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) delar promemorian bedömning att
det inte torde behöva inhämtas nytt samtycke när personen blivit myndig
i de fall en underårig har lämnat sitt samtycke. De specifika kraven
gällande	inhämtande av samtycke bör, enligt LIF, förtydligas i	91

Prop. 2017/18:196 föreskrifter eller vägledning. Även ASCRO ser gärna ett förtydligande om att underåriga som fyllt 15 år som själva samtyckt till deltagande i en

	klinisk läkemedelsprövning inte ska behöva samtycka på nytt igen när de
	fyllt 18 år.
	Skälen för regeringens förslag: För försökspersoner som är underår-
	iga ska informationen om den kliniska prövningen ges till den lagligen
	utsedda ställföreträdaren som i dessa fall ska lämna det informerade sam-
	tycket. Detta framgår av artikel 29 men även av artikel 32.1 a i EU-
	förordningen.
	En lagligen utsedd ställföreträdare är, enligt definitionen i artikel
	2.2.20 i förordningen, en fysisk eller juridisk person, myndighet eller
	organ som i enlighet med den berörda medlemsstatens rätt har befogen-
	het att lämna informerat samtycke på en icke beslutskompetent försöks-
	persons eller underårig försökspersons vägnar. I svensk rätt innebär det
	att för en underårig är det dennes vårdnadshavare som kan lämna ett in-
	formerat samtycke. Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare
	bestämmer de tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). Båda vårdnads-
	havarna ska då samtycka till den underåriges deltagande i den kliniska
	läkemedelsprövningen.
	I detta sammanhang bör det nämnas att vid inhämtande av informerat
	samtycke rörande en underårigs deltagande i en klinisk prövning anges
	det i artikel 32.2 att den underårige ska delta i den processen på ett sätt
	som är anpassat till hans eller hennes ålder och mentala mognad. I artikel
	32.1 b anges att prövarna, eller medlemmar i prövningsgruppen som är
	utbildade för eller har erfarenhet av att arbeta med barn, har gett den
	underårige informationen om prövningen på ett sätt som anpassats till
	dennes ålder och mentala mognad.
	I 7 kap. 2 § andra stycket och 7 kap. 3 § andra stycket läkemedelslagen
	framgår att om patienten är underårig ska information om den kliniska
	prövningen lämnas till vårdnadshavarna och det är vårdnadshavarna som
	ska lämna sitt samtycke till prövningen. Den underårige ska informeras
	så långt möjligt om prövningen och den informationen ska lämnas av
	personal med pedagogisk erfarenhet. När det gäller den underåriges
	samtycke ska den underåriges inställning så långt möjligt klarläggas.
	I 7 kap. 3 § läkemedelslagen anges även att om vårdnadshavarna har
	samtyckt till prövningen, får den inte utföras om den underårige inser
	vad prövningen innebär för hans eller hennes del och motsätter sig att
	den utförs. En liknande bestämmelse finns i artikel 32.1 c i EU-förord-
	ningen. Enligt den bestämmelsen ska prövaren respektera uttryckliga
	önskemål från en underårig om att vägra delta eller avsluta sitt del-
	tagande. Detta under förutsättning att den underårige har förmåga att inta
	en ståndpunkt och bedöma informationen om den kliniska prövningen.
	Regleringen i artikel 32.1 c får anses likvärdig med regleringen i 7 kap.
	3 § andra stycket om att prövning inte får utföras om den underårige
	inser vad prövningen innebär för hans eller hennes del och motsätter sig
	att den utförs.
	Eftersom innehållet i 7 kap. 2 § andra stycket och 7 kap. 3 § andra
	stycket läkemedelslagen regleras i EU-förordningen bör de svenska
	reglerna i dessa delar upphävas. Emellertid bör det i läkemedelslagen
	anges att det är vårdnadshavaren som för en underårig försöksperson är
92	den lagligen utsedda ställföreträdaren som får ge det informerade

samtycket till läkemedelsprövningen för försökspersonens räkning. Läkemedelsverket anför att i den nu gällande läkemedelslagen anges ”vårdnadshavarna” till skillnad mot promemorians förslag som enbart anger ”vårdnadshavaren”. Enligt verkets mening signalerar den föreslagna lagtexten en förändring mot nu gällande regler, dvs. att det nu räcker med en vårdnadshavares samtycke. Regeringen framhåller att någon sådan ändrad innebörd inte är aktuell och som Läkemedelsverket anger så framgår det av författningskommentaren att om den underårige försökspersonen står under två vårdnadshavare ska båda vårdnads- havarna samtycka till den underåriges deltagande i den kliniska läke- medelsprövningen. I flera bestämmelser i EU-förordningen anges att det informerade samtycket ska lämnas av försökspersonens lagligen utsedda ställföreträdare. Den skrivning kan avse både en och två vårdnadshavare, vilket talar för att bestämmelsen ska utformas på det sätt Läkemedels- verket föreslår. Emellertid anges det i artikel 29.8 att för en underårig ska informerat samtycke lämnas av den lagligen utsedda ställföreträdaren. Trots lydelsen i artikel 29.8 anser regeringen att, i likhet med vad Läkemedelsverket anför, bör det av den svenska bestämmelsen framgå att om den underårige står under vårdnad av två vårdnadshavare ska sam- tycke lämnas av dem båda. I detta hänseende överensstämmer formule- ringen med den som finns i 18 § lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen). Som anges ovan innebär det enligt svensk rätt att för den underårige som står under vårdnad av två vårdnadshavare så ska båda vårdshavarna samtycka till att den underårige deltar i den kliniska läkemedelsprövningen (jfr 6 kap. 13 § föräldrabalken).

Flera remissinstanser bl.a. SKL, Stockholms läns landsting, Gävleborgs läns landsting och Nationella biobanksrådet pekar på att kravet att båda vårdnadshavares samtycke behövs kan innebära att barn med vårdnads- havare som inte samarbetar och som har olika uppfattningar, utestängs från möjligheterna till deltagande i kliniska läkemedelsprövningar. Remissinstanserna anför att det bör säkerställas att även underåriga ges möjlighet att medverka i för dem viktiga studier; särskilt när det kan ha livsavgörande eller livsuppehållande betydelse. Nu aktuellt lagstiftnings- ärende avser att anpassa svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar och den problematik som remissinstanserna belyser kan inte tas upp i detta lagstiftningsärende.

Reglering om underårigas samtycke till att delta i en klinisk prövning

Som ovan anges framgår det av 7 kap. 3 § läkemedelslagen att det är vårdnadshavarna som ska lämna sitt samtycke till prövningen när en försöksperson är underårig.

Av artikel 29.8 framgår att EU-förordningen inte påverkar tillämp- ningen av nationell rätt enligt vilken det krävs att den underårige, utöver den lagligen utsedda ställföreträdaren, ger sitt samtycke till deltagandet. Den underårige ska då ha förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information som den underårige får om den kliniska prövningen.

Regleringen i 7 kap. 3 § läkemedelslagen infördes som ett genom- förande i svensk rätt av artikel 4 a i direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel. Enligt den artikeln krävs informerat samtycke från föräldrarna eller den legala ställ-

	företrädaren vid klinisk prövning på underåriga och samtycket ska återge
	den minderåriges förmodade vilja. Av artikel 4 c framgår att en uttryck-
	lig önskan hos en underårig, som har förmåga att formulera en stånd-
	punkt och bedöma den information som lämnats honom eller henne om
	att vägra medverka eller när som helst avsluta sin medverkan ska beaktas
	av prövaren eller, i tillämpliga fall, av den ansvarige prövaren.
	I förarbetena till bestämmelsen redogjordes bl.a. för samtyckesbestäm-
	melserna i etikprövningslagen (prop. 2003/04:32 s. 37 f.). Enligt den
	lagen ska samtycke till deltagande i forskning för underåriga som inte har
	fyllt 15 år alltid lämnas av vårdnadshavarna. Forskningen får dock inte
	utföras om den underårige inser vad forskningen innebär för hans eller
	hennes del och motsätter sig att den utförs. Om forskningspersonen har
	fyllt 15 år ska han eller hon själv lämna samtycke, under förutsättning att
	han eller hon inser vad forskningen innebär för hans eller hennes del. I
	den situationen krävs alltså inte något samtycke från vårdnadshavarna
	utan den underårige avgör själv om han eller hon vill delta i forskningen.
	Om forskarens bedömning är att den underårige inte inser vad forsk-
	ningen innebär och därför inte kan samtycka, ska forskaren vända sig till
	vårdnadshavarna för att fråga om samtycke.
	Vid genomförandet av direktiv 2001/20/EG i svensk rätt fann rege-
	ringen att direktivet inte medger utrymme för avvikelser när det gäller
	kravet på vårdnadshavarnas samtycke. Det ansågs därmed inte möjligt att
	föreslå en bestämmelse som överensstämmer med etikprövningslagen
	bestämmelse om samtycke beträffande forskningspersoner under 18 år
	(a.a. s. 38). Det infördes i stället en bestämmelse i läkemedelslagen som
	innebär att samtycke för att en underårig ska få delta i en klinisk läke-
	medelsprövning alltid ska inhämtas från vårdnadshavarna.
	Enligt artikel 29.8 i EU-förordningen kan nationell rätt kräva att en
	underårig själv ska samtycka till deltagande i den kliniska läkemedels-
	prövningen. Dock ska även den lagliga utsedda ställföreträdaren ge sitt
	informerade samtycke. I detta avseende skiljer sig den möjlighet EU-för-
	ordning ger att reglera underårigas samtycke från etikprövningslagen
	bestämmelser, eftersom det i etikprövningslagen inte krävs att vårdnads-
	havarna ska lämna ett samtycke om den som fyllt femton år samtycker
	till deltagande.
	Vid införandet i etikprövningslagen av självbestämmanderätten för en
	person som fyllt femton år ansågs bestämmelsen utgöra en rimlig avväg-
	ning mellan barnets och vårdnadshavarnas bestämmanderätt och för-
	slaget ansågs ligga i linje med vad som anges i FN:s konvention om
	barnets rättigheter och i Europarådets konvention om mänskliga rättig-
	heter och biomedicin (prop. 2002/03:50 s. 137).
	Ur ett barnrättsperspektiv, med utgångspunkt i barnets bästa, och
	utifrån mänskliga rättigheter bör en person som fyllt femton år och som
	har förmåga att inse vad forskningen innebär för hans eller hennes del
	själv lämna sitt samtycke till att delta i en klinisk prövning, även om
	barnets vårdnadshavare också ska lämna samtycke i enlighet med EU-
	förordningens bestämmelser. Det föreslås därför att en bestämmelse med
	detta innehåll införs i läkemedelslagen. I likhet med bedömningen vid
94	införandet av samtyckesbestämmelsen i etikprövningslagen får nu aktu-

ella bestämmelse anses vara förenlig med FN:s konvention om barnets Prop. 2017/18:196 rättigheter och i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och

biomedicin. I bestämmelsen bör det även anges att den underåriges sam- tycke ska inhämtas i enlighet med vad som anges om informerat sam- tycke i artikel 29.1 i EU-förordningen. Det är ändamålsenligt att hänvis- ningen till bestämmelsen i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avse bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

I detta sammanhang kan nämnas att det i artikel 32.3 anges att om en försöksperson under loppet av en prövning blir myndig ska dennas informerade samtycke inhämtas innan försökspersonen kan fortsätta sitt deltagande i prövningen. För det fall en underårig har lämnat sitt sam- tycke till att delta i prövningen enligt ovan föreslagna bestämmelse torde ett nytt samtycke inte behöva inhämtas när personen blivit myndig utan tidigare samtycke fortsätter att gälla. LIF delar denna bedömning och anför att en alternativ tolkning – att förnyat samtycke behöver inhämtas – skulle innebära en stor administrativ börda. LIF anser att de specifika kraven gällande inhämtande av samtycke bör förtydligas i föreskrifter eller vägledning. Även ASCRO ser gärna ett förtydligande om att underåriga inte ska behöva lämna ett nytt samtycke när de fyllt 18 år. Regeringen anser inte att frågan behöver förtydligas ytterligare i lag eller förordning. Läkemedelsverket får utfärda föreskrifter med stöd av det bemyndigande som förslås i avsnitt 6.15 eller vägledning om det bedöms nödvändigt.

6.5.3	Informerat samtycke av beslutsoförmögna
	personer

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i läkemedelslagen om
information till förvaltare och god man ska upphävas. Även bestäm-
melserna i läkemedelslagen om samtycke för personer som inte är
beslutskompetenta att delta i en klinisk läkemedelsprövning ska upp-
hävas. Det ska anges i läkemedelslagen vem som är den lagligen
utsedda ställföreträdaren som har befogenhet att lämna informerat
samtycke till en klinisk läkemedelsprövning på försökspersonens
vägnar, om försöksperson inte är beslutskompetent på grund av sjuk-
dom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat
liknande förhållande. Det kan antingen vara en god man eller för-
valtare enligt föräldrabalken.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslogs det dock att ställföreträdaren skulle ge informe-
rat samtycke medan i regeringens förslag anges att ställföreträdaren får
ge sådant samtycke.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att invända mot promemorians förslag. Datainspektionen har
funnit betydande oklarheter avseende vilka konsekvenser förslagen i pro-
memorian kommer att få på dataskyddet för den behandling av person-
uppgifter som blir aktuell vid kliniska läkemedelsprövningar mot bak-
grund av de olika kraven på information och samtycke som ska tillämpas
vid tillståndsgivningen. Mot denna bakgrund avstyrker Datainspektionen		95

Prop. 2017/18:196 förslagen i dessa delar. Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm anför att bestämmelser om informerat samtycke beträffande personer

	som inte kan ge sitt samtycke till läkemedelsprövningen finns i såväl för-
	slaget till den nya bestämmelsen i läkemedelslagen (2015:315) som i
	nuvarande 20–22 §§ lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som
	avser människor (etikprövningslagen) och att det är otydligt vad som ska
	gälla.
	Flera remissinstanser bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL),
	Stockholms läns landsting, Gävleborgs läns landsting och Nationella
	biobanksrådet föreslår att i avvaktan på resultatet av betänkandet ”Stöd
	och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forsk-
	ning” (SOU 2015:80) bör en interimistisk lösning införas i de fall god
	man eller förvaltare saknas. Remissinstanserna föreslår att kommunernas
	överförmyndarnämnder inträder som ställföreträdare för beslutsoför-
	mögna med mandat att lämna ett informerat samtycke för den enskildes
	räkning, i avvaktan på att god man eller förvaltare kan utses. Utred-
	ningens förslag om att prövaren ska anmäla behovet av att god man eller
	förvaltare utses, tillgodoser inte tillräckligt snabbt den enskildes behov
	av hjälp med att tillvarata sina rättigheter och möjligheter att delta i
	kliniska läkemedelsprövningar.
	Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning
	(Riksförbundet FUB) anser att promemorians förslag inte stämmer
	överens med EU-förordningen och att hänvisning till god man och för-
	valtare ska strykas från den föreslagna lagtexten. Riksförbundet anser
	även att det saknas anledning till att exemplifiera och därmed utesluta
	andra former av legala ställföreträdare och anför att definition av legala
	ställföreträdare finns i EU-förordningen. Riksförbundet FUB anser
	vidare att nuvarande bestämmelser om samråd med närstående och
	anhöriga bör läggas till i lagstiftningen.
	Skälen för regeringens förslag: I artikel 2.2.19 i EU-förordningen
	anges att med försöksperson som inte är beslutskompetent avses en
	försöksperson som, utan att vara underårig, är oförmögen att lämna sitt
	informerade samtycke enligt nationell rätt i den berörda medlemsstaten.
	För de försökspersoner som inte är beslutskompetenta ska information
	om prövningen ges till den lagligen utsedda ställföreträdaren som ska
	lämna det informerade samtycket. Detta framgår av artiklarna 29 och
	31.1 a i EU-förordningen. För de personer som är beslutsoförmögna till
	följd av ett plötsligt livshotande eller annat plötsligt allvarligt medicinskt
	tillstånd finns en särreglering i artikel 35. En närmare redogörelse för
	artiklarna 31 och 35 finns i avsnitt 6.5.6.
	Gällande informerat samtycke bör även artikel 29.5 i EU-förordningen
	noteras. Enligt den bestämmelsen ska det kontrolleras att försöks-
	personen har förstått informationen under den intervju där information
	om prövningen lämnas. Den slutsatsen kan dras att en person som inte
	kan tillgodogöra sig informationen om prövningen inte heller kan sam-
	tycka till att delta i den, om inte personen har en lagligen utsedd ställ-
	företrädare som kan lämna samtycke eller om förutsättningarna för
	kliniska läkemedelsprövningar i nödsituationer i artikel 35 är tillämpliga.
	Enligt 7 kap. 2 § andra stycket och 3 § tredje stycket läkemedelslagen
	ska samtycke för en person vars mening inte kan inhämtas på grund av
96	sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat likn-

ande förhållande inhämtas från en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken. Bestämmelserna avser således inhämtande av samtycke för en person som inte är beslutskompetent i enlighet med artikel 2.2.19 i EU-förordningen.

I förarbetena till bestämmelserna förutsågs att det skulle vara tillräck- ligt att en god man utsågs (prop. 2003/04:32 s. 44 och 75). Vidare kon- staterade regeringen i den propositionen att om det inte finns någon god man eller förvaltare förordnad med beslutanderätt i fråga om huvud- mannens personliga angelägenheter måste anmälan om behov av förord- nande göras av den ansvarige prövaren hos överförmyndaren, som gör ansökan till rätten. I förarbetena angavs dock att det saknades klara bestämmelser i svensk rätt om behörigheten i hälso- och sjukvårds- sammanhang för legala ställföreträdare för personer som på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande förhållande inte själva förmår ge samtycke till åtgärder eller forskning. Den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 3 § tredje stycket läkemedelslagen fick därmed anses vara av provisorisk karaktär i avvaktan på resultatet av en utredning om för- myndare, gode män och förvaltare (prop. 2003/04:32 s. 41 ff.). Utred- ningen om förmyndare, gode män och förvaltare presenterade sitt betänk- ande 2004 (SOU 2004:112). Betänkandet har emellertid inte lett till ändrad lagstiftning i nu avsedd situation. I september 2015 presenterades ett betänkande med förslag till en reglering avseende vuxna som, p.g.a. att de helt eller delvis inte kan fatta egna beslut, saknar möjlighet att fullt ut vara delaktiga eller på annat sätt utöva sitt självbestämmande i situa- tioner då detta förutsätts inom bl.a. hälso- och sjukvård och forskning (SOU 2015:80). I betänkandet lämnas lagförslag om hur en företrädare ska utses för en vuxen forskningsperson som behöver en företrädare vid ställningstagande i en fråga om samtycke. Betänkandet behandlas för närvarande inom regeringskansliet.

God man och förvaltare

Enligt 7 kap. 3 § läkemedelslagen ska samtycke för en person som saknar beslutsförmåga lämnas av god man eller förvaltare. I promemorian före- slogs det att vad som i EU-förordningen stadgas om en lagligen utsedd ställföreträdare för en beslutsoförmögen person får, i avvaktan på att ovan nämnda betänkande behandlas, anses vara en god man eller för- valtare.

Riksförbundet FUB anser att hänvisning till god man och förvaltare ska strykas från den föreslagna lagtexten och att det räcker med att det står legal ställföreträdare i EU-förordningen. Riksförbundet anser att prome- morians förslag inte stämmer överens med EU-förordningen och anför att det är omöjligt att objektivt avgöra när en person behöver hjälp vid ett ställningstagande utan ett adekvat läkarintyg utfärdat i enlighet med en restriktiv ordning. Riksförbundet FUB ifrågasätter att man har övergått från att i betänkandet om stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80) ge framtidsfullmäktig eller närstående som förslag på företrädare i samband med forskning till att i promemorian rikta in sig på gode män och förvaltare. Riksförbundet anser att det saknas anledning till att exemplifiera och därmed utesluta andra former av legala ställföreträdare.

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 För personer som helt saknar eller har nedsatt förmåga att hantera sina egna angelägenheter, t.ex. när det gäller att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, kan en god man eller förvaltare för- ordnas enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken. Personer som har nedsatt förmåga att själva ta ställning till vård eller behandling inom hälso- och sjukvården eller tandvården kan med gällande regler emellertid sällan få hjälp av en god man eller förvaltare i beslutsfattandet. Reglerna om de gode männens och förvaltarnas befogenheter tillåter normalt inte ställ- ningstaganden av det slaget.

Frågan om ställföreträdarskap för personer som saknar beslutskom- petens har som ovan angetts utretts vid två tillfällen. I betänkandet Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forsk- ning (SOU 2015:80) föreslogs en ny lag om stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till hälso- och sjukvård och omsorg. Betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet.

I nu aktuella lagstiftningsarbete måste utgångspunkten vara den lag- stiftning som är beslutad. De förslag som presenteras i detta lagstiftnings- arbete får vid behov ändras om en ny lagstiftning gällande ställnings- tagande för beslutsoförmögna beslutas.

Regeringen finner inte att definitionen av lagligen utsedd ställföre- trädare i EU-förordningen är tillräcklig utan att det i svensk rätt måste pekas ut vem som är ställföreträdare i denna situation. Syftet med nu aktuellt lagstiftningsarbete är att anpassa svensk lag till den nya EU- förordningen. I dagens lagstiftning anges det i 7 kap. 3 § läkemedels- lagen att samtycket för en person som saknar beslutsförmåga ska lämnas av god man eller förvaltare. Innehållet i denna bestämmelse får därmed överföras när samtyckesfrågan nu kommer att regleras i EU-förord- ningen. I likhet med vad som angavs i förarbetena till bestämmelsen får denna reglering anses vara provisorisk i väntan på en mer ändamålsenlig reglering. Genom att en försöksperson ska företrädas genom god man eller förvaltaren säkerställs att personen har bedömts som besluts- oförmögen av läkare (jfr 5 kap. 2 § och 8 kap. 2 § Socialstyrelsens före- skrifter [SOSFS 2005:29] om utfärdande av intyg inom hälso- och sjuk- vården m.m.).

Riksförbundet FUB anför även att en god man eller en förvaltare inte har, i egenskap av sitt uppdrag att sörja för person, en generell befogen- het att lämna informerat samtycke på en icke beslutskompetent försöks- persons vägnar i samband med forskning till nytta för en population huvudmannen representerar och så måste det förbli. Denna fråga tas upp i avsnitt 6.5.4.

Samtyckesbestämmelser enligt läkemedelslagen och etikprövningslagen

Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm anför att bestämmelser om informerat samtycke beträffande personer som inte kan ge sitt samtycke till läkemedelsprövningen finns i såväl förslaget till nya bestämmelser i läkemedelslagen som i nuvarande 20–22 §§ etikprövningslagen och nämnden finner att det är otydligt vad som ska gälla. Enligt nämnden har bestämmelserna olika lydelser och innehåll bl.a. vad gäller beslutsoför- mögna personer. Nämnden anför att det enligt läkemedelslagen krävs att

samtycke ges av god man, förvaltare eller närmaste anhöriga, medan

etikprövningslagen utgår från att något samtycke rättsligen inte kan inhämtas av dessa personer (prop. 2002/03:50 s. 138 f). Däremot ska samråd ske. Nämnden anser att det är önskvärt med en tydligare regle- ring och nämnden föreslår att etikprövningslagens regler ska gälla i av- vaktan på att ställningstaganden lagts fram i anledning av förslagen i betänkandet om Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80).

Som den regionala etikprövningsnämnden anger så utgår etikpröv- ningslagens bestämmelser från att något samtycke rättsligen inte kan inhämtas av anhöriga, god man eller förvaltare men att samråd kan ske med dessa personer. Därutöver uppställs det flera villkor i etikprövnings- lagen som ska vara uppfyllda för att forskning ska kunna utföras på beslutsoförmögna personer.

Av EU-förordningen framgår att informerat samtycke ska lämnas av den lagligen utsedda ställföreträdaren (jfr artikel 31.1). Något utrymme att endast samråda med en lagligen utsedd ställföreträdare är således inte möjligt enligt förordningens bestämmelser. I förarbetena till 7 kap. 2 och 3 §§ läkemedelslagen anfördes det att eftersom det måste anses angeläget att i vissa fall även kunna låta icke beslutskompetenta vuxna patienter delta i kliniska läkemedelsprövningar, bör det i läkemedelslagen införas en bestämmelse om från vem samtycke till sådana prövningar ska inhämtas (2003/04:32 s. 43). Som anges ovan så fick dessa bestämmelser i läkemedelslagen vara av provisorisk karaktär i avvaktan på bestäm- melser om ställföreträdarskap för personer som saknar beslutskompetens. Såsom läkemedelslagen nu är utformad bör denna ställföreträdare vara en god man eller förvaltare.

Regeringen konstaterar vidare att det av 13 § etikprövningslagen fram- går att i de fall det i en annan författning finns särskilda föreskrifter om information och samtycke vid forskning ska de föreskrifterna gälla i stället för bestämmelserna i etikprövningslagen. De särskilda bestämmel- serna om information och samtycke i EU-förordningen och läkemedels- lagen har således företräde framför etikprövningslagens bestämmelser. Vidare föreslås det att etisk granskning av kliniska läkemedelsprövningar ska regleras i en ny lag, som i dessa frågor ska gälla i stället för etikpröv- ningslagen. Förslaget lämnas i propositionen (prop. 2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

Datainspektionens synpunkt på informerat samtycke till behandling av personuppgifter

Datainspektionen har funnit betydande oklarheter avseende vilka konse- kvenser förslagen i promemorian kommer att få på dataskyddet för den behandling av personuppgifter som blir aktuell vid kliniska läkemedels- prövningar mot bakgrund av de olika kraven på information och sam- tycke som ska tillämpas vid tillståndsgivningen. Datainspektionen anför att det i promemorian anges att i avvaktan på att betänkandet Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstagande till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80) behandlas får en god man eller förvaltare anses vara en sådan lagligen utsedd ställföreträdare som anges i EU-förordningen. Datainspektionen anför att myndigheten i ett remissyttrande har avstyrkt

Prop. 2017/18:196

Prop. 2017/18:196 förslagen i nämnda betänkande. Inspektionen fann i sin granskning betydande oklarheter avseende de föreslagna bestämmelsernas betydelse och räckvidd och att det fanns skäl att ifrågasätta om de samtycken som ställföreträdare i vissa fall skulle kunna lämna till behandling av person- uppgifter var giltiga. Datainspektionen anför vidare att det samtycke som ska tillämpas vid tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar enligt EU- förordningen skiljer sig från det samtycke som ska användas vid behand- ling av personuppgifter, bl.a. avseende behörigheten för en god man eller förvaltare att ta emot information och samtycka. Vidare anför Data- inspektionen att myndigheten har i remissyttrandet över förslagen i promemorian om etisk granskning av klinisk läkemedelsprövning (Ds 2016:12) redogjort för vilka juridiska komplikationer denna skillnad kan komma att få vid tillämpningen av dataskyddsreglerna vid tillstånds- givningen. Mot denna bakgrund avstyrker Datainspektionen förslagen i denna del.

I det remissvar som Datainspektionen avgav gällande promemorian om etisk granskning av klinisk läkemedelsprövning (Ds 2016:12) har myndigheten påpekat att de regionala etikprövningsnämnderna har att granska de kliniska läkemedelsprövningarna och kraven på information och samtycke dels utifrån reglerna i EU-förordningen, dels utifrån data- skyddsreglerna i personuppgiftslagen (1998:204). Datainspektionen har i det remissyttrandet anfört att med stöd av 13 § etikprövningslagen så ska EU-förordningens bestämmelser om information och samtycke om del- tagande i klinisk läkemedelsprövning gälla i stället för bestämmelserna i etikprövningslagen. Datainspektionen pekar på att EU-förordningen inte innehåller särskilda bestämmelser när det gäller samtycke till behandling av personuppgifter och att det i artikel 7 står att varje berörd medlemsstat ska bedöma ansökan med avseende på bl.a. överensstämmelse med data- skyddsdirektivet.

Informerat samtycke till att delta i en läkemedelsprövning och behandling av personuppgifter

EU-förordningen innehåller de krav på informerat samtycke som krävs för att en person ska få delta i en studie som syftar till att undersöka om ett läkemedel är säkert eller effektivt. EU-förordningens bestämmelser om information och samtycke vid klinisk läkemedelsprövning kommer att gälla före de bestämmelser om information och samtycke som finns i etikprövningslagen.

Som Datainspektionen noterat ska varje berörd medlemsstat när det gäller personuppgifter bedöma ansökan med avseende på bl.a. överens- stämmelse med dataskyddsdirektivet. Detta framgår av artikel 7.1 d i EU-förordningen.

Som anges i avsnitt 6.5.1 så kan personuppgiftsbehandlingen vid kliniska läkemedelsprövningar enligt nu gällande lagstiftning falla under personuppgiftslagen eller patientdatalagen (2008:355) beroende på de olika lagarnas tillämpningsområde. Enligt dessa lagar är det den person- uppgiftsansvarige eller personuppgiftsombudet som ansvarar för att personuppgiftsbehandlingen sker enligt lag. Detta förhållande ändras inte genom den nya EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

100

Samtycke till att delta i en klinisk läkemedelsprövning regleras i EU- förordningen, medan regler om under vilka omständigheter försöks- personers personuppgifter får behandlas regleras i den lagstiftning om dataskydd som gäller för den aktuella prövningen. Om de uppgifter om personuppgiftsbehandling som ska lämnas in i en ansökan om klinisk läkemedelsprövning inte uppfyller kraven kan ansökan avslås med stöd av artikel 28.1 d. Därutöver är det den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsombudet som ansvarar för att personuppgiftsbehandlingen sker enligt gällande rätt.

Det kan dock noteras att det i betänkandet Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80) angavs att när det gäller personer som på grund av sjukdom, psykisk stör- ning eller försvagat hälsotillstånd är ur stånd att vårda sig själva är möjligheten till att ge samtycke för personuppgiftsbehandling begränsad. I betänkandet angavs vidare att personer med nedsatt förmåga att själva ta ställning till vård eller behandling inom hälso- och sjukvården eller tandvården sällan få hjälp av en god man eller förvaltare i besluts- fattandet. Enligt betänkandet tillåter reglerna om de gode männens och förvaltarnas befogenheter normalt inte ställningstaganden av det slaget. Detsamma kan även gälla frågor om att delta i forskning. I nämnda betänkande föreslogs en ny lag om stöd och hjälp till vuxna vid ställ- ningstaganden till hälso- och sjukvård och omsorg. Förslagen i det betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet. Intill dess får rättstillämparen i varje enskilt fall bedöma frågan om en god man eller en förvaltare kan ge samtycke gällande deltagande i en klinisk läkemedels- prövning och behandling av personuppgifter inom ramen för en sådan prövning.

Som anges i avsnitt 6.5.1 så pågår ett lagstiftningsarbete till följd av den nya förordningen (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän data- skyddsförordning), här benämnd dataskyddsförordningen, som ska börja tillämpas den 25 maj 2018. Dataskyddsförordningen kommer att ersätta nu gällande dataskyddsdirektivet och vara direkt tillämplig i Sverige. De lagar som i dag reglerar personuppgiftsbehandling kommer att ändras och kompletteras i anledning av den nya dataskyddsförordningen. För- slag till ändringar gällande patientdatalagen presenteras i propositionen (prop. 2017/18:171) Dataskydd inom Socialdepartementets verksamhets- område – en anpassning till EU:s dataskyddsförordning. Vidare har en ny lagstiftning om personuppgiftsbehandling för forskningsändamål presenterats av forskningsdatautredningen (SOU 2017:50). Förslaget i det betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet. Eventuella ändringar i ovan nämnda lagstiftningar i anledning av anpassningar till svensk rätt till dataskyddsförordningen kommer således att behandlas separat.

Anpassningar av svensk rätt

Bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra stycket och 3 § tredje stycket läke- medelslagen om att lämna information till och hämta in samtycke från god man eller förvaltare bör tas bort, eftersom detta kommer att regleras i

Prop. 2017/18:196

101

Prop. 2017/18:196 EU-förordningen. Dock bör det finnas en bestämmelse i kapitlet som anger att om en försöksperson inte är beslutskompetent på grund av sjuk- dom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande, så är den lagligen utsedda ställföreträdaren en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken med behörighet att sörja för den enskildes person. Därmed regleras under vilka förutsätt- ningar en person kan anses sakna beslutskompetens samt vilka lagligen utsedda ställföreträdare som avses.

Av nuvarande 7 kap. 3 § läkemedelslagen framgår det att även när- maste anhöriga till den beslutsoförmögne ska lämna samtycke till att den beslutsoförmögne personen ska delta i en prövning. Detta samtycke ska uttrycka patientens förmodade vilja. En liknande reglering finns inte i EU-förordningen. Riksförbundet FUB anser att nuvarande bestämmelser om samråd med närstående och anhöriga bör läggas till lagstiftningen. I detta avseende kan följande anges. I direktiv 2001/20/EG om tillnärm- ning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämp- ning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel finns det inget krav på att närstående eller anhöriga ska lämna samtycke till att en beslutsoförmögen person ska få delta i en klinisk läkemedelsprövning. Att samtycke ska inhämtas även från dessa patienters närmaste anhöriga lades till läkemedelslagen vid genomförandet i svensk rätt av nämnda direktiv. I förarbetena angavs det att genom tillägget överensstämde läke- medelslagens bestämmelser med bestämmelserna i etikprövningslagen och innebar även ett ytterligare skydd för de icke beslutskompetenta patienterna. Vidare anfördes det i förarbetena att tillägget i svensk lag inte kunde anses strida mot direktivet om kliniska prövningar eftersom det direktivet innehåller minimiregler till skydd för patienterna (prop. 2003/04:32 s. 44).

Nu aktuella EU-förordningen innehåller inte minimiregler utan förord- ningen innehåller de bestämmelser som ska gälla vid samtycke. Med beaktande av principen om unionsrättens företräde och spärrverkan kan inte ytterligare krav på samtycke eller samråd krävas i svensk lagstiftning än de som uppställs i EU-förordningen. Den svenska regleringen om att även anhöriga ska lämna samtycke bör därför upphävas.

I nuvarande 7 kap. 3 § läkemedelslagen anges vidare att även om sam- tycke inhämtats av ställföreträdare och anhöriga får prövningen inte ut- föras om patienten i någon form ger uttryck för att inte vilja delta. I EU- förordningen anges i artikel 31.1 c att prövaren ska respektera uttryckliga önskemål från en beslutsoförmögen försöksperson om att vägra delta eller avsluta sitt deltagande i prövningen. Detta under förutsättning att försöksperson har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information om den kliniska prövningen som ska ges enligt artikel 29.2 i EU-förordningen. Till följd av att EU-förordningen reglerar frågan bör ovan nämnda reglering i nuvarande 7 kap. 3 § läkemedelslagen upp- hävas. Sammantaget föreslås att nuvarande 7 kap. 3 § läkemedelslagen ska upphävas.

Alternativa regleringar

Flera remissinstanser, bl.a. SKL, Stockholms läns landsting, Gävleborgs

läns landsting och Nationella biobanksrådet föreslår att under tiden som

102

betänkandet ”Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, Prop. 2017/18:196 omsorg och forskning” (SOU 2015:80) behandlas bör en interimistisk

lösning införas i de fall god man eller förvaltare saknas. Den inter- imistiska lösning som föreslås innebär att kommunernas överförmyndar- nämnder inträder som ställföreträdare för beslutsoförmögna med mandat att lämna ett informerat samtycke för den enskildes räkning, i avvaktan på att god man eller förvaltare kan utses. Remissinstanser anför vidare att utredningens förslag om att prövaren ska anmäla behovet av att god man eller förvaltare utses, tillgodoser inte tillräckligt snabbt den enskildes behov av hjälp med att tillvarata sina rättigheter och möjligheter att delta i kliniska läkemedelsprövningar.

Regeringen bedömer att det i nu aktuellt lagstiftningsärende inte finns beredningsunderlag för att införa en sådan interimistisk åtgärd. Frågan bör i stället tas i samband med att man gör en grundlig översyn över frågan om vem som gör ställningstaganden i frågor om samtycke till vård och forskning för en beslutsoförmögen persons räkning.

Undertecknande av det informerade samtycket

Av artikel 29.7 framgår att EU-förordningen inte påverkar tillämpningen av nationell rätt som innebär att både försökspersonen som inte är beslutskompetent och hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare undertecknar det informerade samtycket. I svenska rätt finns ingen bestämmelse med detta innehåll. Någon anpassning av svensk rätt till denna bestämmelse föreslås därför inte.

6.5.4	Ytterligare bestämmelser gällande personer som
	är beslutsoförmögna

Regeringens förslag: Bestämmelsen i 7 kap. 7 § läkemedelslagen om
vilka villkor som ska vara uppfyllda för att en beslutsoförmögen per-
son ska få delta i en klinisk läkemedelsprövning ska upphävas.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas något förbud mot att
genomföra kliniska läkemedelsprövningar med försökspersoner som
är beslutsoförmögna i de fall dessa prövningar kan antas medföra viss
nytta för den population som den berörda försökspersonen represen-
terar.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig sär-
skilt. Uppsala universitet anser att det är mycket positivt att det inte
införs förbud mot att genomföra sådana kliniska läkemedelsprövningar
på försökspersoner som är beslutsoförmögna som kan antas medföra viss
nytta för den population som den berörda försökspersonen representerar.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) och ASCRO delar bedömningen att
det inte bör införas något förbud mot att genomföra kliniska läkemedels-
prövningar på beslutsoförmögna. Förvaltningsrätten i Uppsala anger att
möjliggörandet av kliniska prövningar på beslutsoförmögna redan då det
finns vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska studien
medför viss nytta för den population som den berörda försökspersonen		103

Prop. 2017/18:196 representerar, är en utökning i förhållande till nuvarande reglering samt en fråga som EU-förordningen lämnar öppen för medlemsländerna att

	själva besluta om. Utan att ta ställning i sak vill förvaltningsrätten fram-
	hålla att en sådan utökning inrymmer ett flertal överväganden av olika
	natur som inte framgår av promemorian.
	Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning
	(Riksförbundet FUB) motsätter sig bedömningen om att det inte bör in-
	föras förbud mot att genomföra nämnda kliniska läkemedelsprövningar
	på försökspersoner som är beslutsoförmögna. Förbundet anser att frågan
	bör utredas särskilt. Riksförbundet anför vidare att en god man eller en
	förvaltare inte har, i egenskap av sitt uppdrag att sörja för person, en
	generell befogenhet att lämna informerat samtycke på en icke besluts-
	kompetent försökspersons vägnar i samband med forskning till nytta för
	en population huvudmannen representerar och så måste det förbli. Riks-
	förbundet FUB ifrågasätter även vad som menas med population men
	utgår ifrån att det är demens som det framförallt är talan om och för-
	bundet understryker därför vikten av att texten förtydligas med en kom-
	plettering med att med population avses sjukdomar och inte funktions-
	nedsättningar.
	Skälen för regeringens förslag och bedömning: Förutom de all-
	männa förutsättningarna i artikel 28 för att utföra kliniska läkemedels-
	prövningar, uppställer EU-förordningen ytterligare villkor som måste
	vara uppfyllda för att kliniska läkemedelsprövningar ska få utföras på
	icke beslutskompetenta vuxna.
	I artikel 31.1 i EU-förordningen anges de villkor, utöver de som anges
	i artikel 28, som ska vara uppfyllda innan en prövning kan utföras på en
	person som inte är beslutskompetent och som inte har gett, eller som inte
	har vägrat att ge informerat samtycke före beslutsinkompetensens
	inträde. Förutom att den lagligen utsedda ställföreträdaren ska ha gett sitt
	informerade samtycke ska försökspersoner som inte är beslutskompe-
	tenta ha fått den information om den kliniska prövningen på ett sätt som
	är anpassat till deras förmåga att förstå den. Prövaren ska respektera
	uttryckliga önskemål från en försöksperson som inte är beslutskompetent
	men som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma informationen
	om den kliniska prövningen om att vägra att delta eller när som helst
	avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen. I detta sammanhang
	kan det nämnas att enligt artikel 31.3 ska försökspersonen i möjligaste
	mån delta i förfarandet för inhämtande av informerat samtycke.
	Vidare anges det i artikel 31.1 att inga incitament eller ekonomiska för-
	måner får ges till försökspersoner eller deras lagligen utsedda ställföre-
	trädare, med undantag för ersättning för utgifter och inkomstförluster
	med direkt koppling till deltagandet i den kliniska prövningen.
	Enligt artikel 31.1 e och f ska den kliniska prövningen vara avgörande
	för försökspersoner som inte är beslutskompetenta och data av mot-
	svarande giltighet ska inte kunna erhållas i kliniska läkemedelspröv-
	ningar på personer som har förmåga att ge sitt informerade samtycke
	eller genom andra forskningsmetoder. Den kliniska prövningen ska även
	ha ett direkt samband med ett medicinskt tillstånd som försökspersonen
	lider av.
	Därutöver ska det enligt artikel 31.1 g finnas vetenskapliga skäl att
104	anta att deltagande i den kliniska prövningen antingen medför (i) en

direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för en försöksperson som inte är beslutskompetent, eller (ii) att den kliniska prövningen medför viss nytta för den population som den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent representerar när den kliniska prövningen har ett direkt samband med det livshotande eller försvagande medicinska tillstånd som försökspersonen lider av och prövningen innebär enbart minimala risker och bördor för den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent jämfört med standardbehandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av.

Bestämmelser i svensk rätt om de villkor som ska vara uppfyllda för att en klinisk prövning ska få utföras på en person vars mening inte kan in- hämtas på grund av sjukdom, psykisk störning eller något annat liknande förhållande finns i 7 kap. 7 § läkemedelslagen (2015:315). Enligt den bestämmelsen får en sådan prövning endast ske om följande fyra villkor är uppfyllda. Forskningen ska vara avgörande för att bekräfta uppgifter som erhållits i kliniska läkemedelsprövningar med personer som har för- måga att samtycka till deltagande i prövningar eller genom andra forsk- ningsmetoder. Forskningen ska även hänföra sig direkt till ett livshotande eller försvagande kliniskt tillstånd som den berörda personen lider av och det ska finnas anledning att anta att medicineringen med det läkemedel som ska prövas medför nytta som uppväger riskerna för patienten eller inte innebär några risker alls. Därutöver får inga incitament eller eko- nomiska förmåner ges, undantaget kostnadsersättningar.

Vad som regleras i 7 kap. 7 § kommer att följa av bestämmelserna i EU-förordningen. Till följd av att EU-förordningens bestämmelser är direkt tillämpliga i Sverige och med beaktande av att vad som anges i en EU-förordning inte ska upprepas i nationell rätt ska 7 kap. 7 § upphävas.

Klinisk prövning på beslutsoförmögna som kan antas ge viss nytta för en population

Enligt artikel 31.2 har medlemsstaterna möjlighet att förbjuda kliniska läkemedelsprövningar på försökspersoner som inte är beslutskompetenta när det inte finns vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska prövning kommer att medföra en direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för försökspersonen.

Enligt svensk rätt ska en klinisk läkemedelsprövning på en besluts- oförmögen person medföra nytta som uppväger riskerna för patienten eller inte innebär några risker alls (jfr 7 kap. 7 § 3 läkemedelslagen). Denna bestämmelse infördes i samband med genomförandet av direktiv 2001/20/EG om kliniska prövningar av humanläkemedel.

Innan genomförandet av direktiv 2001/20/EG om kliniska prövningar av humanläkemedel, fanns det inte några särskilda regler i läkemedels- lagen när det gäller kliniska läkemedelsprövningar på icke besluts- kompetenta vuxna, förutom ett förbud för prövningar som inte har sam- band med sjukdomsbehandling på den som enligt föräldrabalken har god man eller förvaltare eller på den som får vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128) eller lagen om rättspsykiatrisk vård (1991:1129). I regeringens proposition Ny läkemedelslag m.m. (prop. 1991/92:107 s. 97) förklarades att när det gäller prövningar som har samband med sjukdomsbehandling är huvudregeln att samtycke ska inhämtas, men att

Prop. 2017/18:196

105

Prop. 2017/18:196 det i undantagsfall kan få förekomma att en patient som inte själv genom sitt samtycke förklarat sig villig att delta ändå ingår i en prövning. Ut- gångspunkten för lagstiftningen var att ge deltagarna ett rimligt skydd för de risker som är förknippade med prövningar, men i propositionen fast- slås att situationen inte är helt jämförbar när det gäller friska försöks- personer jämfört med patienter. Patienten kan ha ett eget intresse av att använda det läkemedel som ska utprövas särskilt när det är fråga om att annan terapi har prövats men inte visat sig ge någon bot eller lindring. Vidare sägs i propositionen att man även bör väga in de mycket speciella fall när de kliniska läkemedelsprövningarna avser att undersöka egen- skaper hos ett läkemedel som bara används på personer som är medvets- lösa t.ex. s.k. uppvakningsmedel. Om ett krav på absolut samtycke skulle upprätthållas, blev det enligt propositionen omöjligt att pröva sådana

	läkemedel.
	Den forskningsetiska granskningen
	Forskningsetisk granskning har varit mer eller mindre formaliserad i
	Sverige sedan 1960-talet. På 1970-talet började olika anslagsgivare ställa
	krav på att alla ansökningar om anslag måste vara etikgranskade. För-
	ändringar i de forskningsetiska kommittéernas organisation och verksam-
	het genomfördes 2003 i och med införandet av lagen (2003:460) om etik-
	prövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen). Enligt
	etikprövningslagen får viss forskning utföras även om forskningsper-
	sonen på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd
	eller något annat liknande förhållande inte kan lämna samtycke (20 §
	etikprövningslagen). Detta motiveras i propositionen Etikprövning av
	forskning (prop. 2002/03:50 s. 142 f.) av att det kan finnas ett starkt
	intresse av forskning i vissa fall. Eftersom dessa personer redan befinner
	sig i en svår situation, måste särskilda hänsyn tas när det gäller frågan om
	deras deltagande i forskning. I de fall särskilda bestämmelser om inform-
	ation och samtycke inte ges i annan lagstiftning får forskning utföras på
	dessa personer bara om vissa särskilda i lagen angivna villkor är upp-
	fyllda. Forskningen får utföras bara om den kan förväntas ge en kunskap
	som inte är möjlig att få genom forskning med samtycke. Dessutom
	krävs att forskningen kan förväntas leda till direkt nytta för forsknings-
	personen. I undantagsfall får forskning utföras även om kravet på direkt
	nytta för forskningspersonen inte kan uppfyllas. Det gäller dock bara om
	forskningen genomförs med syftet att bidra till ett resultat som kan vara
	till nytta för forskningspersonen eller någon annan som lider av samma
	eller liknande sjukdom eller störning. Forskningen får dessutom bara
	innebära en obetydlig risk för skada och ett obetydligt obehag för forsk-
	ningspersonen (21 § etikprövningslagen). Vidare krävs att samråd har
	skett med forskningspersonens närmaste anhöriga samt med god man
	eller förvaltare enligt 11 kap. föräldrabalken, om frågan ingår i dennes
	uppdrag. Forskningen får inte utföras om forskningspersonen i någon
	form ger uttryck för att inte vilja delta eller om någon av dem som sam-
	råd har skett med motsätter sig utförandet (22 § etikprövningslagen).
	Etikprövningslagen baseras på Europarådets konvention om mänskliga
	rättigheter och biomedicin (biomedicinkonventionen). Konventionen
106	anger att särskilda skyddsbestämmelser ska gälla för vuxna som inte kan

lämna samtycke till forskning. I artikel 6.3 i biomedicinkonventionen stadgas att i de fall då en vuxen enligt lag saknar förmåga till samtycke till ingreppet på grund av psykiskt handikapp, sjukdom eller liknande or- sak får ingreppet endast företas med bemyndigande av hans eller hennes ställföreträdare eller av en myndighet eller en person eller en instans som lagen föreskriver. Vidare ställs det i konventionen upp särskilda regler till skydd för personer som saknar förmåga att samtycka till forskning. I artikel 17 finns regler för när forskning på en person som saknar förmåga att samtycka enligt artikel 5 får bedrivas. Enligt artikel 17.2 får sådan forskning undantagsvis tillåtas även när forskningen inte kommer att kunna vara till direkt nytta för den berörda personens hälsa, förutsatt att forskningen syftar till att, genom en väsentlig förbättring av den veten- skapliga förståelsen av den enskildes tillstånd, sjukdom eller störning bidra till att sådana slutliga resultat kan uppnås som kan vara till fördel för den berörda personen eller för andra personer som tillhör samma åld- ersgrupp eller som lider av samma sjukdom eller störning eller som lider av samma besvär, och forskningen innebär endast en minimal risk och en minimal olägenhet för den berörda personen.

Behov av forskning på personer som inte har beslutskompetens

I ingressen till direktiv 2001/20/EG om kliniska prövningar av human- läkemedel anges att personer som är oförmögna att med rättsligt bind- ande verkan ge sitt samtycke till medverkan i klinisk prövning bör ges särskilt skydd. Dessa personer får inte medverka i kliniska läkemedels- prövningar om samma resultat kan uppnås genom kliniska läkemedels- prövningar med personer som är förmögna att ge sitt samtycke. I ingressen anges det att i normala fall bör dessa personer endast medverka i kliniska läkemedelsprövningar om det finns grund att anta att medicine- ringen medför en direkt nytta för patienten som uppväger riskerna. I ingressen framhålls det att det finns ett behov av kliniska läkemedels- prövningar som gäller barn för att förbättra den behandling som finns tillgänglig för dem. Det anförs att barn utgör en sårbar befolkningsgrupp som skiljer sig utvecklingsmässigt, fysiologiskt och psykologiskt från vuxna, vilket gör att ålders- och utvecklingsrelaterad forskning är till stor nytta för dem. Läkemedel, inklusive vaccin, för barn måste prövas vetenskapligt innan de kommer till allmän användning. Detta kan endast uppnås genom att man ser till att läkemedel som sannolikt kommer att få ett betydande kliniskt värde för barn undersöks fullständigt. I ingressen till direktivet anges det att de kliniska läkemedelsprövningar som behövs i detta syfte bör äga rum under förutsättningar som ger bästa möjliga skydd för försökspersonerna. Av denna anledning finns i läkemedels- lagen inget krav på att den kliniska prövningen ska leda till direkt nytta för patienten utan kliniska läkemedelsprövningar på underåriga får ut- föras om forskningen kan förväntas leda till direkt nytta för denna patientgrupp.

Med utgångspunkt i det man i dag känner till om äldre och dementa personers förmåga att omsätta läkemedel i kroppen (t.ex. hur snabbt sub- stanser bryts ner) så bör denna grupp mycket väl i detta avseende kunna jämföras med underåriga. Åldrandet leder till förändringar i såväl läke- medelsomsättningen som effekterna av läkemedel på kroppen. Dessa för-

Prop. 2017/18:196

107

Prop. 2017/18:196 ändringar medför att många läkemedel har en annorlunda och ofta kraftigare verkan hos äldre jämfört med yngre personer. Dessutom är många läkemedel inte utprovade på äldre personer i kliniska läkemedels- prövningar när man tar fram nya läkemedel, vilket medför att den rekom- menderade doseringen baseras på yngre människor och därför kan vara olämplig för den äldre människan. T.ex. har vissa antipsykotiska läke- medel, s.k. neuroleptika, visats öka risken för stroke hos äldre med demens. Äldre dementa personer är en grupp som kommer att öka de kommande decennierna och det kommer därför att behövas många fler studier på läkemedelsbehandling av äldre och en ökad kunskap om hur

	demenssjuka reagerar på läkemedel.
	EU-förordningen och etikprövningslagen
	Sammanfattningsvis är det i dag inte tillåtet i Sverige att genomföra
	kliniska läkemedelsprövningar på den vars mening inte kan inhämtas på
	grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något
	annat liknande förhållande som avser forskning om det inte finns anled-
	ning att anta att medicineringen med det läkemedel som ska prövas
	medför nytta som uppväger riskerna för patienten eller inte innebär några
	risker alls. Enligt den nya EU-förordningen tillåts även kliniska läke-
	medelsprövningar på denna grupp av försökspersoner om det finns
	vetenskapliga skäl att anta att deltagandet i den kliniska prövningen
	medför viss nytta för den population som den berörda försökspersonen
	som inte är beslutskompetent representerar. Samtidigt ger EU-förord-
	ningen medlemsländerna en möjlighet att införa ett förbud mot kliniska
	läkemedelsprövningar på försökspersoner som inte är beslutskompetenta
	när det inte finns några vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den
	kliniska prövningen kommer att medföra en direkt nytta för försöks-
	personen. EU-förordningen kan i denna del således anpassas till svensk
	rätt genom att det införs en bestämmelse i läkemedelslagen som för-
	bjuder sådan klinisk läkemedelsprövning som avses i artikel 31.1 g ii i
	EU-förordningen. Detta skulle i så fall innebära att nuvarande reglering
	behålls.
	Den nuvarande regleringen har i olika sammanhang kritiserats för att
	inte möjliggöra angelägen forskning och utveckling av nya läkemedel för
	en stor grupp patienter, särskilt när det gäller den växande gruppen äldre
	dementa personer. Den nya EU-förordningen uppställer höga krav för att
	en klinisk prövning på försökspersoner som inte är beslutskompetenta
	ska få genomföras. De villkor som uppställs är liknande de som uppställs
	i etikprövningslagen. Forskningen får utföras bara om forskningen kan
	förväntas ge en kunskap som inte är möjlig att få genom forskning med
	samtycke. Dessutom krävs att forskningen kan förväntas leda till direkt
	nytta för forskningspersonen. I undantagsfall får forskning utföras även
	om kravet på direkt nytta för forskningspersonen inte kan uppfyllas.
	Enligt etikprövningslagen gäller detta endast om forskningen genomförs
	med syftet att bidra till ett resultat som kan vara till nytta för forsknings-
	personen eller någon annan som lider av samma eller liknande sjukdom
	eller störning. Forskningen får dessutom bara innebära en obetydlig risk
	för skada och ett obetydligt obehag för forskningspersonen (21 §
108	etikprövningslagen). I EU-förordningen anges att sådan forskning endast

får göras om prövningen har ett direkt samband med det livshotande eller försvagande medicinska tillstånd som försökspersonen lider av och pröv- ningen innebär enbart minimala risker och bördor för den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent representerar jämfört med standardbehandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av.

Utöver dessa bestämmelser uppställer etikprövningslagen ett antal krav för att forskning, och därmed även kliniska läkemedelsprövningar, ska kunna godkännas, bl.a. får forskningen godkännas bara om den kan utföras med respekt för människovärdet och om de risker som den kan medföra för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet uppvägs av dess vetenskapliga värde (7 och 9 §§ etikprövningslagen). Forskningen får inte utföras om det förväntade resultatet kan uppnås på ett annat sätt som innebär mindre risker för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet (10 § etikprövningslagen). Vid etik- prövningen ska människors välfärd ges företräde framför samhällets och vetenskapens behov (8 § etikprövningslagen). Samtliga bestämmelser ska beaktas vid den etiska granskningen av en ansökan om klinisk läke- medelsprövning. Detta kommer att framgå av den nya lag som föreslås i propositionen (prop. 2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

Utvärderingar gjorda av Statens beredning för medicinsk utvärdering visar att när det gäller att jämföra vilken behandling som ger bäst effekt är randomiserade, kontrollerade studier oöverträffade och ger i allmänhet de säkraste beskeden om nyttan av olika behandlingsmetoder. Randomi- serade studier kännetecknas av att patienterna fördelas slumpmässigt till att antingen få en experimentell behandling eller en kontrollbehandling. Det är därför viktigt att det i undantagsfall finns möjlighet att genomföra randomiserade kliniska läkemedelsprövningar även på försökspersoner med nedsatt beslutsförmåga. Därför bör kliniska läkemedelsprövningar på försökspersoner som inte är beslutskompetenta under vissa förutsätt- ningar kunna tillåtas om det finns vetenskapliga skäl att anta att del- tagandet i den kliniska prövningen medför viss nytta för den population som den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent represen- terar.

Riksförbundet FUB ifrågasätter vad som menas med population men utgår ifrån att det är demens som det framför allt handlar om. Riksför- bundet understryker därför vikten av att texten förtydligas med en kom- plettering om att det med population avses sjukdomar och inte funktions- nedsättningar. Regeringen gör bedömningen att som undantaget i artikel 31.2 är utformat kan det vara möjligt att införa särbestämmelser om vilka prövningar som kan tillåtas. Det finns emellertid inget berednings- underlag för en sådan särreglering i dagsläget. Berörda myndigheter och domstolar får bedöma om den kliniska läkemedelsprövningen kommer att ha ett direkt samband med livshotande eller försvagande medicinska tillstånd som försökspersonen lider av samt om övriga villkor för den kliniska prövningen är uppfyllda.

Det kan här, som ovan påpekats, anmärkas att redan idag gäller enligt 21 § etikprövningslagen att forskning får utföras i undantagsfall även om kravet på direkt nytta för forskningspersonen inte kan uppfyllas. Det gäller om forskningen genomförs med syftet att bidra till ett resultat som kan vara till nytta för forskningspersonen eller någon annan som lider av

Prop. 2017/18:196

109

Prop. 2017/18:196 samma eller liknande sjukdom eller störning. I dessa fall får forskningen endast innebära en obetydlig risk för skada eller ett obetydligt obehag för forskningspersonen. Med beaktande av att biomedicinkonventionen och etikprövningslagen har liknande bestämmelser, bedömer regeringen att EU-förordningens krav är tillräckliga för att skydda försökspersonerna. Mot bakgrund av detta, och för att möjliggöra angelägen forskning. bör det inte införas något sådant förbud i läkemedelslagen som artikel 31.2 i EU-förordningen ger möjlighet till.

Förvaltningsrätten i Uppsala anför att möjligheten till den här typen av forskning innebär en utökning i förhållande till nuvarande reglering samt att det är en fråga som EU-förordningen lämnar öppen för medlems- länderna att själva besluta om. Utan att ta ställning i sak framhåller förvaltningsrätten att en sådan utökning inrymmer ett flertal överväg- anden av olika natur som inte framgår av promemorian. Regeringen anser emellertid att situationen kommer att likna den som finns gällande övrig forskning och den situation som fanns innan direktiv 2001/20/EG genomfördes i svensk rätt. Ytterligare beredningsunderlag bedöms inte behövas, men regeringen kommer att noga att följa utvecklingen på

	området.
	Ställföreträdarskapet
	Riksförbundet FUB motsätter sig bedömningen om att det inte bör
	införas förbud mot att genomföra sådana kliniska läkemedelsprövningar
	på försökspersoner som är beslutsoförmögna som kan antas medföra viss
	nytta för den population som den berörda försökspersonen representerar.
	Riksförbundet anser att förslaget är politiskt kontroversiellt och att frågan
	bör utredas särskilt för att se till att förslagen blir juridiskt, rättssäkert och
	demokratiskt korrekt. Riksförbundet anför att en god man eller en för-
	valtare inte har, i egenskap av sitt uppdrag att sörja för person, en gene-
	rell befogenhet att lämna informerat samtycke på en icke beslutskom-
	petent försökspersons vägnar i samband med forskning till nytta för en
	population som huvudmannen representerar och så måste det förbli.
	Riksförbundet FUB är mycket oroade över en sådan föreslagen allmän
	bestämmelse och ser ytterligare ett stort rättsosäkert problem som kan
	utgöra reella tvångsåtgärder gentemot enskilda personer med utveck-
	lingsstörning som har ansökt om eller blivit tillförordnade gode män och
	förvaltare. Förbundet pekar på att ställföreträdare kan sakna kompetens
	eller förmåga att kommunicera med sin huvudman eller i övrigt förstå
	den enskildes vilja och behov. Ställföreträdare kan även brista i kom-
	munikationen med huvudmannen eller på andra sätt inte vara lämplig för
	sitt uppdrag. Riksförbundet FUB anför att omyndigförklarandet av vuxna
	personer är avskaffat sedan länge och det finns inga lagar som innefattar
	eller stödjer informerat samtycke från en ställföreträdare för försöks-
	personens räkning i samband med forskning. Riksförbundet anser att för-
	slaget strider mot föräldrabalken samt EU-rättsliga regleringar eftersom
	det inte ingår i gode mäns eller förvaltares uppdrag att ge informerat
	samtycke för sin huvudmans räkning till forskning i allmänhetens
	intresse utan endast i sin huvudmans intresse. Riksförbundet anför vidare
	att det ändå föreslås i promemorian att dels begränsa ställföreträdarna till
110	gode män och förvaltare tillförordnade i enlighet med föräldrabalken,

dels felaktigt anta att samtycke till klinisk forskning i allmänhetens intresse ingår i uppdraget sörja för person för god man eller förvaltare. Enligt riksförbundet bortser förslagen i promemorian från att ställföre- trädarskap via t.ex. fullmakt är tämligen vanligt bland personer med utvecklingsstörning. Förslagen öppnar upp för att köra över ställföre- trädare utsedda med stöd av annan lagstiftning eller närstående som i stället eventuellt innehar denna kompetens. Men framförallt spelar det ingen roll vilken ställföreträdare huvudmannen har eftersom förslaget är juridiskt inkorrekt och därför, enligt riksförbundets mening, bör läggas ner.

Som nämns ovan så är forskning enligt etikprövningslagen möjligt om syftet är att bidra till ett resultat som är till nytta för försökspersonen eller någon annan som lider av samma eller liknande sjukdom eller störning. Forskningen ska därmed endast innebära en obetydlig risk för skada och ett obetydligt obehag för försökspersonen. Liknande villkor uppställs i EU-förordningen. I EU-förordningen få sådan prövningen endast göras om den har ett direkt samband med det livshotande eller försvagande medicinska tillstånd som försökspersonen lider av och om prövningen enbart innebär minimala risker och bördor för den berörda försöksper- sonen som inte är beslutskompetent representerar jämfört med standard- behandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av. Huruvida dessa begräsningar kan anses vara uppfyllda kommer att granskas och bedömas av såväl Etikprövningsmyndigheten som av Läkemedelsverket när dessa myndigheter bedömer ansökningar om tillstånd att genomföra kliniska läkemedelsprövningar. Som nämns ovan kommer etikprövningslagens utgångspunkter för etikprövning att ligga till grund för Etikprövnings- myndighetens bedömning av en ansökan. Dessa utgångspunkter handlar bl.a. om respekt för människovärdet, att den risk som prövningen kan innebära för forskningspersoners hälsa, säkerhet och personliga integritet ska uppvägs av forskningens vetenskapliga värde och att människors välfärd ges företräde framför samhällets och vetenskapens behov.

Gällande ställföreträdares samtycke så är detta en fråga som är annor- lunda reglerad i etikprövningslagen jämfört med EU-förordningen. I etik- prövningslagen ska samråd ske med forskningspersonens närmaste anhöriga, dennes gode man eller förvaltare, medan det i EU-förordningen anges att samtycke ska lämnas av en lagligen utsedd ställföreträdare. EU- förordningens bestämmelser om att en ställföreträdare ska lämna sam- tycke, och inte endast samrådas med, kan inte ändras på. Emellertid anges det i såväl etikprövningslagen som i EU-förordningen att forsk- ningen inte får utföras om forskningspersonen i någon form ger uttryck för att inte vilja delta (22 § etikprövningslagen). I EU-förordningen anges detta genom artikel 31.2 c där det anges att prövaren ska respektera uttryckliga önskemål från en försöksperson som inte är beslutskompetent men som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma informationen om den kliniska prövningen, att vägra att delta eller när som helst avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen.

Det kan dock noteras att när det gäller personer som på grund av sjuk- dom, psykisk störning eller försvagat hälsotillstånd är ur stånd att själva ta ställning till vård eller behandling inom hälso- och sjukvården eller tandvården sällan få hjälp av en god man eller förvaltare i besluts- fattandet. Reglerna om de gode männens och förvaltarnas befogenheter

Prop. 2017/18:196

111

Prop. 2017/18:196 tillåter normalt inte ställningstaganden av det slaget. Frågan om det kan anses ingå i en god mans eller förvaltares uppdrag att lämna samtycke till nu aktuella kliniska läkemedelsprövningar får emellertid lämnas till behöriga myndigheter och till domstol att bedöma. Som anges i avsnitt 6.5.3 så behandlas frågan om ställföreträdarskap för beslutsoförmögna inom regeringskansliet i anledning av betänkandet om stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80). Om frågan resulterar i nya bestämmelser kommer eventuella ändringar i nu aktuell lagstiftning att föreslås.

6.5.5Ytterligare bestämmelser om personer som är underåriga

Regeringens förslag: Bestämmelsen i 7 kap. 6 § läkemedelslagen som innehåller de villkor som ska vara uppfyllda för att en underårig person ska få delta i en klinisk läkemedelsprövning ska upphävas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I likhet med reglerna om besluts- oförmögna personer finns det tillkommande bestämmelser om underåriga försökspersoner. I artikel 32 anges de villkor som, utöver de allmänna villkoren i artikel 28, ska vara uppfyllda för att en klinisk läkemedels- prövning ska få utföras på en underårig person. För att en klinisk läke- medelsprövning ska få genomföras på en underårig ska den underåriges lagligen utsedda ställföreträdare ha gett sitt informerade samtycke. Den underårige ska delta i processen för inhämtande av informerat samtycke på ett sätt som är anpassat till hans eller hennes ålder och mentala mog- nad och prövarna, eller medlemmar i prövningsgruppen som är utbildade för eller har erfarenhet av att arbeta med barn, har gett den underårige informationen om prövningen på ett sätt som anpassats till dennas ålder och mentala mognad. Prövaren ska respektera uttryckliga önskemål från en underårig som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma informationen om prövningen om att vägra att delta eller när som helst avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen. Vidare får inga incita- ment eller ekonomiska förmåner ges till försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, med undantag för ersättning för utgifter och inkomstförluster med direkt koppling till deltagandet i den kliniska prövningen.

Vad gäller den kliniska prövningen ska den syfta till att undersöka behandlingar för ett medicinskt tillstånd som endast förekommer bland underåriga eller den är för underåriga avgörande för validering av data som erhållits i kliniska läkemedelsprövningar på personer som har för- måga att ge sitt informerade samtycke eller genom andra forsknings- metoder. Den kliniska prövningen ska ha ett direkt samband med ett medicinskt tillstånd som den berörda underårige lider av eller vara av sådan art att den endast kan utföras på underåriga. Vidare ska det finnas vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska prövningen med-

112

för en direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för den berörda Prop. 2017/18:196 underårige personen. En klinisk prövning får även utföras om den är av

viss nytta för den population som den berörda underårige personen representerar och en sådan klinisk prövning innebär enbart minimala risker och bördor för den berörda underårige jämfört med standard- behandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av.

Därtill anges det i artikel 32.3 att en underårig som under loppet av en klinisk prövning blir myndig ska dennas informerade samtycke hämtas innan försökspersonen kan fortsätta delta i prövningen. I detta samman- hang kan nämnas att i avsnitt 6.5.2 görs bedömningen att för det fall en underårig som är femton år eller äldre har lämnat samtycke till att delta i prövningen torde ett nytt samtycke inte behöva inhämtas när personen blivit myndig utan tidigare samtycke fortsätter att gälla.

I 7 kap. 6 § läkemedelslagen (2015:315) uppställs de villkor som ska vara uppfyllda för att en prövning ska få utföras på en underårig försöks- person. I denna bestämmelse anges att en prövning på en underårig för- söksperson endast får utföras om forskningen kan förväntas leda till direkt nytta för denna patientgrupp. Forskningen ska även vara avgör- ande för att bekräfta uppgifter som erhållits i kliniska läkemedelspröv- ningar med personer som har förmåga att samtycka till deltagande i prövningar eller genom andra forskningsmetoder. Forskningen ska också hänföra sig direkt till ett kliniskt tillstånd som den underårige lider av eller är av sådan art att den endast kan utföras på underåriga. Slutligen ska inga incitament eller ekonomiska förmåner ges, med undantag för kostnadsersättningar. Eftersom villkoren nu finns i EU-förordningen bör bestämmelsen i 7 kap. 6 § läkemedelslagen upphävas.

Ändringar i etikprövningslagen

Enligt 11 a § etikprövningslagen anges att utöver bestämmelserna i den lagen ska även bestämmelserna i 7 kap. 6 och 7 §§ läkemedelslagen tillämpas.

Som ovan framgår föreslås att 7 kap. 6 och 7 §§ läkemedelslagen upp- hävs till följd av att innehållet i bestämmelserna regleras i EU-förord- ningen. Följaktligen bör 11 a § etikprövningslagen upphävas. Denna ändring i etikprövningslagen behandlas dock i propositionen (prop. 2017/18:193) Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

6.5.6Kliniska läkemedelsprövningar avseende vissa grupper och situationer

Regeringens förslag: Bestämmelsen i 7 kap. 5 § läkemedelslagen om att en klinisk läkemedelsprövning endast får genomföras om den har samband med sjukdomsbehandling av en person som får vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård, ska fortsätta att gälla. En bestämmelse ska införas i läkemedelslagen om att sådana kliniska läkemedelsprövningar på människor som genomförs i kluster enligt artikel 30 i EU-förordningen inte får genomföras.

113

Prop. 2017/18:196 Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig

tillstyrker eller har inte något att invända mot förslagen. Regionala etik- prövningsnämnden i Uppsala anför att bestämmelsen i EU-förordningen om möjligheten att utföra prövningar på människor som på grund av ett plötsligt inträffat medicinskt tillstånd inte kan informeras och lämna sam- tycke i förväg borde ha beskrivits mer utförligt. Liknande synpunkter framför även Uppsala universitet. Skåne läns landsting, Västerbottens läns landsting, Lunds universitet, Apotekarsocieteten samt Kliniskt forsk- ningscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus föreslår att den möjlig- het att i akuta nödsituationer inkludera personer i en klinisk läkemedels- prövning som anges i artikel 35 i EU-förordningen redan nu bör regleras i en bestämmelse i läkemedelslagen (2015:315). Västerbottens läns landsting, Apotekarsocieteten samt Kliniskt forskningscentrum vid Norr- lands Universitetssjukhus anser även att det är viktigt att på sikt utreda möjligheten att införa ett förenklat samtycke i specifika fall, och eventu- ellt då ändra läkemedelslagen baserat på utredningsresultat. Läkemedels- industriföreningen (LIF) ställer sig tveksam till förslaget att införa en be- stämmelse om att kliniska läkemedelsprövningar på människor som genomförs i kluster enligt artikel 30 i EU-förordningen inte får genom- föras i Sverige. LIF anser att frågan bör utredas särskilt och att en sådan utredning bör initieras omgående.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 33 i EU-förordningen anges vissa ytterligare villkor som, utöver de som anges i artikel 28, ska vara uppfyllda för att utföra en klinisk prövning på gravida eller ammande kvinnor. En sådan särreglering finns inte i svensk rätt för närvarande och bestämmelsen föranleder därmed ingen ändring i lag eller förordning.

I den efterföljande artikeln anges att medlemsstaterna får upprätthålla ytterligare åtgärder för personer som gör obligatorisk militärtjänst, fri- hetsberövade personer, personer som på grund av ett rättsligt beslut inte får delta i kliniska prövningar eller personer som är bosatta i vård- och omsorgsboenden. I 7 kap. 5 § läkemedelslagen anges att en klinisk läke- medelsprövning som inte har samband med sjukdomsbehandling inte får utföras på den som får vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Ett beslut om vård enligt nämnda lagar får anses vara ett sådant rättsligt beslut som omfattas av artikel 34 och därmed en sådan åtgärd som får upprätthållas i nationell rätt. Det finns ingen anledning att inte överföra bestämmelsen i 7 kap. 5 § läkemedelslagen, utan den bör vara kvar i svensk rätt som en särreglering i enlighet med artikel 34 i EU-förordningen. Innehållet i 7 kap. 5 § bör överföras till det nya 7 kapitlet i läkemedelslagen.

Kliniska läkemedelsprövningar i nödsituationer

I artikel 35 i EU-förordningen införs en bestämmelse om när klinisk läkemedelsprövning kan utföras på en person i nödsituation. Bestämmel- sen kan bli tillämplig exempelvis då patienten drabbats av ett plötsligt livshotande medicinskt tillstånd och behöver omedelbar medicinsk vård. I ett sådant fall kan situationen vara sådan att det inte är möjligt att in- hämta ett informerat samtycke innan behandling behöver påbörjas. I EU-

förordningen uppställs stränga regler för när en sådan prövning kan ske. I

114

svensk rätt förekommer ingen bestämmelse med detta innehåll. Artikel 35 föranleder därmed ingen ändring i lag eller förordning.

I artikel 35 i EU-förordningen anges vissa situationer som informerat samtycke ska inhämtas av försökspersonens lagligen utsedda ställföre- trädare. Det anges bland annat i 35.1 e att den kliniska prövningen ska ha ett direkt samband med försökspersonens medicinska tillstånd som gör det omöjligt att inom behandlingsfönstret på förhand inhämta informerat samtycke från försökspersonen eller från hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare eller att tillhandahålla information på förhand och den kliniska prövningen är av sådan karaktär att den enbart kan genomföras i nödsituationer. I de fall frågan är om en försöksperson ska fortsätta att delta i den kliniska prövningen framgår det av artikel 35.2 a att när det gäller försökspersoner som inte är beslutskompetenta samt underåriga ska prövaren utan oskäligt dröjsmål inhämta informerat samtycke från hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, och den information som avses i artikel 29.2 ska så fort som möjligt ges till försökspersonen och hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare. I artikel 35.2 b anges att när det gäller andra försökspersoner ska det informerade samtycket inhämtas utan oskäligt dröjsmål från försöks- personen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, bero- ende på vilket som är snabbast, och den information som avses i artikel 29.2 ska ges så fort som möjligt till försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, beroende på vilket som är snabbast. Vidare anges det att om det informerade samtycket har in- hämtats från den lagligen utsedda ställföreträdaren, ska det informerat samtycket för att fortsätta deltagandet i den kliniska prövningen inhämtas från försökspersonen så fort han eller hon förmår ge sitt informerade samtycke.

I avsnitt 6.5.3 föreslås det införas en bestämmelse i läkemedelslagen vari det anges att för en försöksperson som inte är beslutskompetent på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken med behörighet att sörja för den enskildes person den lagligen utsedda ställföreträdaren som har befogenhet att lämna informerat samtycke till en klinisk läkemedelsprövning på försöks- personens vägnar. Denna bestämmelsen omfattar även situationer i artikel 35. I artikel 35.2 b anges visserligen andra försökspersoner än försökspersoner som inte är beslutskompetenta eller underåriga. De försökspersoner som avses kan emellertid befinna sig i en situation som gör att han eller hon inte är beslutskompetent på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande, även om detta förhållande endast är tillfälligt. Artikel 35 är tillämplig även i dessa fall och så även den ovan föreslagna bestäm- melsen i läkemedelslagen.

Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala anför att frågan om möj- ligheten att utföra prövningar på människor som på grund av ett plötsligt inträffat medicinskt tillstånd inte kan informeras och lämna samtycke i förväg har vid ett flertal tillfällen uppmärksammats. Enligt nämnden medför EU-förordningen emellertid ingen ändring i detta avseende. Nämnden anför att en möjlighet att inhämta samtycke i efterhand kan, såvitt nu är av intresse, endast ske om det finns vetenskapliga skäl att

Prop. 2017/18:196

115

Prop. 2017/18:196 anta att forskningspersonens deltagande i den kliniska prövningen kan medföra en direkt klinisk relevant nytta för personen (artikel 35.1 b). Nämnden anser att det mot bakgrund av de problem och den diskussion som förs i frågan borde EU-förordningens innebörd och de begränsningar detta medför för den medicinska forskningen mer utförligt ha beskrivits. Även Uppsala universitet efterfrågar ett förtydligande om huruvida bestämmelsen innebär att forskning kan genomföras vid t.ex. hjärtstopp, akut stroke eller annan nödsituation.

Regeringen har förståelse för önskan om att EU-bestämmelsernas räckvidd och innehåll tydliggöras i förarbeten. Nu aktuella bestämmelse regleras emellertid i en EU-förordning och regeringen kan inte utarbeta egna förarbeten om en förordningsbestämmelses innehåll eller räckvidd. Hur bestämmelsen ska tolkas får i stället bedömas av berörda aktörer, behöriga myndigheter och eventuellt domstol.

Skåne läns landsting, Västerbottens läns landsting, Lunds universitet, Apotekarsocieteten samt Kliniskt forskningscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus anför att artikel 35 i EU-förordningen innebär en möjlighet att i akuta nödsituationer inkludera personer i en klinisk läke- medelsprövning utan att inhämta personens samtycke. I sådana fall ges information i efterhand och personen kan då samtycka till att fortsätta vara med i den kliniska prövningen. Läkemedelslagen ger i dag inte möjlighet att genomföra kliniska prövningar på beslutsoförmögna per- soner i akuta situationer. Då det är oklart när förordningen kommer att träda i kraft och det kan dröja ända till 2019, skulle det vara önskvärt att redan nu införa en paragraf i läkemedelslagen med samma ordaval som den i artikel 35 i den nya EU-förordningen. Remissinstanserna anger att det är viktigt att även svenska patienter kan delta i alla typer av forsk- ningsstudier och tidigt kan få tillgång till nya livräddande läkemedels- behandlingar. Det har dessutom betydelse för att stärka svensk kon- kurrenskraft avseende kliniska läkemedelsprövningar. Regeringen finner dock inte att det finns beredningsunderlag för att i denna proposition bryta ut en bestämmelse ur EU-förordningen och anpassa den till nu gällande rätt. Vidare görs bedömningen att en sådan anpassning inte skulle hinnas med innan EU-förordningen kommer att börja tillämpas i medlemsländerna.

Informerat samtycke vid prövningar som genomförs i kluster

Artikel 30 i EU-förordningen innehåller en bestämmelse om ett förenklat förfarande att inhämta informerat samtycke från försökspersoner. Detta förenklade förfarande avser sådana kliniska prövningar vars metod kräver att man utser grupper av försökspersoner snarare än enskilda försökspersoner. I dessa fall används prövningsläkemedlet i enlighet med godkännandena för försäljning, och den enskilda försökspersonen får en standardbehandling oavsett om han eller hon godtar eller vägrar att delta i den kliniska prövningen eller avslutar sitt deltagande, så att den enda konsekvensen av icke-deltagande är att data rörande den berörda personen inte används inom ramen för den kliniska prövningen.

Enligt artikel 30.3 a får förenklat förfarande för att inhämta informerat samtycke användas om det inte strider mot nationell rätt i den berörda

medlemsstaten.

116

I Sverige har ett sådant förfarande inte varit tillåtet. Det förenklade för- Prop. 2017/18:196 farandet att inhämta informerat samtycke innebär bl.a. att en föregående

intervju med försökspersonen inte behöver genomföras och att det informerade samtycket inte behöver dokumenteras. Däremot ska pröva- ren dokumentera de fall då försökspersonen vägrar delta eller avslutar sitt deltagande i prövningen. För svensk del uppkommer frågan om det finns behov av att införa en sådan ordning som anges i artikel 30 i svensk rätt och vilka konsekvenser en sådan reglering skulle få. Frågan om att tillåta ett förenklat förfarande för att inhämta informerat samtycke bör utredas särskilt. Utrymme för en sådan utredning finns inte i detta arbete som avser att anpassa svensk rätt till EU-förordningen om kliniska pröv- ningar. I läkemedelslagen bör det anges att en sådan klinisk läkemedels- prövning på människor som avses i artikel 30 i EU-förordningen inte får genomföras. Bestämmelsen innebär ett förbud, och det är ändamålsenligt att hänvisningen till artikel 30 i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

LIF ställer sig tveksam till förslaget att införa en bestämmelse om att kliniska läkemedelsprövningar på människor som genomförs i kluster enligt artikel 30 i EU-förordningen inte får genomföras i Sverige. Det finns, enligt LIF, en uppenbar risk att ett sådant förbud riskerar att för- sämra möjligheterna att genomföra framtida studier av läkemedel i enlig- het med godkännandena för försäljning till Sverige. Eftersom det saknas en ordentlig konsekvensanalys av vad ett sådant förbud kan komma att innebära delar LIF bedömningen att frågan bör utredas särskilt. LIF anser dock att en sådan utredning bör initieras omgående och inte om det visar sig finnas behov eftersom det då redan är för sent. Västerbottens läns landsting, Apotekarsocieteten samt Kliniskt forskningscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus anser att det är viktigt att på sikt utreda möjligheten att införa ett förenklat samtycke i specifika fall, och därmed ändra läkemedelslagen. För regeringen är forskning, inklusive kliniska läkemedelsprövningar, områden av stor vikt och regeringen följer därför noga dessa områden. Regeringen kan därför, i ett annat sammanhang, återkomma till frågan om en utredning för att undersöka om prövningar i kluster bör genomföras i Sverige.

6.6	Regler om genomförandet av en klinisk
	prövning

Regeringens förslag: Bestämmelsen om att den person som ansvarar
för genomförandet av en klinisk läkemedelsprövning på människor på
prövningsstället ska vara en legitimerad läkare eller legitimerad tand-
läkare ska även i fortsättningen finnas i läkemedelslagen.
Där ska det även i fortsättningen anges att en klinisk läkemedels-
prövning på djur endast får utföras av en legitimerad veterinär samt att
den som utför prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område
som prövningen avser.
Tillägg ska göras i läkemedelslagen och lagen om handel med läke-
medel som innebär att tilläggsläkemedel, och därmed även sådant
tilläggsläkemedel som inte har godkänts för försäljning, får importeras		117

Prop. 2017/18:196

118

till Sverige samt distribueras av partihandlare och förmedlas. I läke- medelslagen ska uttrycket tilläggsläkemedel definieras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig sär-

skilt över förslagen. Läkemedelsverket anser att den i promemorian före- slagna definitionen av tilläggsläkemedel bör ses över. Läkemedels- industriföreningen (LIF) anser att det bör förtydligas i vilka situationer användning av tilläggsläkemedel som inte är godkänt för försäljning kan förvänts accepteras utifrån att ”sponsorn inte rimligen kan förväntas an- vända ett tilläggsläkemedel som är godkänt för försäljning”. Länsstyr- elsen i Stockholm anser att bestämmelsen om att en klinisk läke- medelsprövning på djur endast får utföras av en legitimerad veterinär kan tolkas på flera sätt. Länsstyrelsen anser även att kontrollansvaret enligt djurskyddslagen (1988:534) och läkemedelslagen (2015:315) bör tydlig- göras, exempelvis för det fall att veterinärens behörighet återkallas.

Skälen för regeringens förslag

Lämplighet hos de som deltar i genomförandet av en klinisk prövning på människor

Enligt artikel 49 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläke- medel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG ska prövaren vara läkare enligt definitionen i nationell rätt eller så ska prövaren utöva ett yrke som i den berörda medlemsstaten ger behörighet att fungera som prövare på grund av den vetenskapliga bakgrund och erfarenhet av patientvård som krävs. Av 7 kap. 1 § läkemedelslagen framgår att en klinisk läkemedelsprövning på människor endast får utföras av en legi- timerad läkare eller legitimerad tandläkare samt att den som utför pröv- ningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen avser. Denna reglering bör vara kvar i läkemedelslagen men bestämmelsens utformning bör ligga närmare den som anges i artikel 49.

Lämplighet hos den som utför en klinisk läkemedelsprövning på djur

I 7 kap. 1 § läkemedelslagen anges att en klinisk läkemedelsprövning på djur endast får utföras av en legitimerad veterinär samt att den som utför prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen avser. Därutöver anges det i den bestämmelsen att för kliniska läke- medelsprövningar på djur finns bestämmelser i djurskyddslagen.

I promemorian föreslogs det att vad som anges i 7 kap. 1 § om kliniska läkemedelsprövningar på djur bör flyttas till en ny bestämmelse i det nya 7 kap. läkemedelslagen. Länsstyrelsen i Stockholm anser att bestämmel- sen om att en klinisk läkemedelsprövning på djur endast får utföras av en legitimerad veterinär kan tolkas på flera sätt. Det kan tolkas som att samtliga ingrepp och praktiska åtgärder endast får utföras av den som är legitimerad veterinär. Andra tolkningar är att det är innehavaren av till- ståndet alternativt försöksledaren som ska vara legitimerad veterinär. Därutöver anser Länsstyrelsen att kontrollansvaret enligt djurskydds- lagen och läkemedelslagen bör tydliggöras, exempelvis för det fall att veterinärens behörighet återkallas.

Som nämnts tidigare är avsikten med detta lagstiftningsarbete att an- passa svensk rätt till den nya EU-förordningen och det finns inte under- lag att göra ytterligare materiella ändringar i bestämmelserna. Det före- slås därför att det även fortsättningsvis ska finnas en bestämmelse i läke- medelslagen om att en klinisk läkemedelsprövning får utföras på djur endast av legitimerad veterinär och att den som utför prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen avser. Slutligen ska det i bestämmelsen anges att det även finns bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på djur i djurskyddslagen. I detta sammanhang kan nämnas att det i Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2016:78) om kliniska läkemedelsprövningar på djur finns närmare bestämmelser om legitimerade veterinärers medverkan i sådana prövningar.

Enligt Länsstyrelsens mening behöver en konkret myndighet utpekas som behörig att utfärda de förelägganden och förbud som behövs för att stoppa försöksåtgärderna på djur om Läkemedelsverkets tillstånd åter- kallas. I detta avseende kan nämnas att Läkemedelsverket får med stöd av 14 kap. 3 § läkemedelslagen meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av läkemedelslagen och de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av den lagen.

Möjlighet att föra in vissa tilläggsläkemedel till Sverige

I EU-förordningen införs ett nytt begrepp om tilläggsläkemedel. Ett tilläggsläkemedel är enligt definitionen i artikel 2.2.8 ett läkemedel som används i samband med en klinisk prövning i enlighet med prövnings- protokollet men inte som prövningsläkemedel. Tilläggsläkemedel kan därmed vara bakgrundsläkemedel, provokationsläkemedel, undsättnings- läkemedel eller läkemedel som används i utvärderingen av prövningens utfallsmått.

Enligt artikel 59 i EU-förordningen får endast tilläggsläkemedel som har godkänts för försäljning användas i kliniska prövningar. I bestämmel- sens andra punkt finns emellertid ett undantag. Enligt denna punkt får tilläggsläkemedel som inte är godkänt för försäljning användas om det inte finns några tilläggsläkemedel som godkänts för försäljning i unionen eller om sponsorn inte rimligen kan förväntas använda ett tilläggsläke- medel som godkänts för försäljning. Grunderna för detta ska anges i prövningsprotokollet. I bestämmelsen anges vidare att medlemsstaterna ska se till att icke godkända tilläggsläkemedel får släppas in på deras territorium för att användas i en klinisk prövning i enlighet med bestäm- melsens andra punkt. Svensk rätt bör anpassas för att möjliggöra att icke godkända tilläggsläkemedel får släppas in i Sverige för att användas i en klinisk prövning i enlighet med artikel 59.2. Det föreslås att tillägg görs i 9 kap. 1 § andra stycket läkemedelslagen så att även tilläggsläkemedel får importeras med stöd av särskilt tillstånd meddelat av Läkemedels- verket. En definition av tilläggsläkemedel bör även läggas till i läke- medelslagen. Den definitionen bör hänvisa till definitionen av tilläggs- läkemedel som finns i artikel 2.2.8 i EU-förordningen. Läkemedelsverket anser att den i promemorian föreslagna definitionen av tilläggsläkemedel bör ses över, vilket har gjorts i denna proposition. Hänvisningen till bestämmelsen i EU-förordningen bör vara dynamisk, dvs. avse bestäm- melsen vid var tid gällande lydelse, eftersom terminologin som används i

Prop. 2017/18:196

119

Prop. 2017/18:196 den nationella reglering som kompletterar EU-förordningen bör stämma överens med den som används i EU-förordningen. Om definitioner i EU- förordningen ändras bör motsvarande definitioner ändras även i nationell reglering.

Förutom import av tilläggsläkemedel från tredjeland kan behov finnas att ta in ett tilläggsläkemedel till Sverige som visserligen inte är godkänt i Sverige men i ett annat EU-land. Enligt 3 kap. 3 § 7 och 3 a kap. 2 § 1 lagen (2009:366) om handel med läkemedel får prövningsläkemedel distribueras av den som bedriver partihandel och förmedlas av den som förmedlar läkemedel. Dessa bestämmelser bör omfatta även tilläggsläke- medel och det föreslås att bestämmelserna kompletteras i detta avseende.

Enligt LIF bör det förtydligas i vilka situationer användning av tilläggsläkemedel som inte är godkänt för försäljning kan komma att accepteras utifrån att sponsorn inte rimligen kan förväntas använda ett tilläggsläkemedel som är godkänt för försäljning. Nämnda förutsättning regleras i EU-förordningen och regeringen kan inte utarbeta egna föra- rbeten om innebörden eller räckvidden av EU-förordningens bestämmel- ser. Tolkningen av bestämmelsen får därför lämnas till behörig myndig- het att bedöma och frågan kan därefter eventuellt komma att prövas av domstol.

6.7Tillverkning och import

Regeringens förslag: Uttrycket prövningsläkemedel i läkemedels- lagen ska ersättas med uttrycken prövningsläkemedel för människor och prövningsläkemedel för djur. Dessa uttryck ska definieras i lagen.

I läkemedelslagen ska en upplysningsbestämmelse införas i 8 kap. 1 § läkemedelslagen om att det finns bestämmelser om tillverkning av tilläggsläkemedel och prövningsläkemedel i kapitel IX i EU-förord- ningen och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Vidare ska det i 8 kap. 2 § samma lag anges att Läkemedelsverket beslutar om tillstånd till tillverkning av prövningsläkemedel för människor i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen.

Nuvarande bestämmelse i 9 kap. 1 § läkemedelslagen om tillstånd till import av prövningsläkemedel ska även i fortsättningen avse pröv- ningsläkemedel för djur. I samma bestämmelse ska det införas en upp- lysningsbestämmelse om att tillstånd till import av prövningsläke- medel för människor ska meddelas i enlighet med artikel 61 i EU- förordningen och att frågor om sådant tillstånd ska prövas av Läke- medelsverket. De prövningsläkemedel för människor som avses är de som inte har godkänts för försäljning eller som har godkänts för försäljning men ändrats och ändringen inte omfattas av godkännandet för försäljning. I 9 kap. 2 § ska det införas en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om krav vid import av prövningsläkemedel för människor finns i kapitel IX i EU-förordningen och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569.

I 9 kap. 5 § läkemedelslagen ska det anges att kraven på den som importerar aktiva substanser avsedda för humanläkemedel inte ska

gälla vid import av aktiva substanser avsedda för tilläggsläkemedel

120

eller prövningsläkemedel för klinisk prövning på människor i den mån dessa läkemedel inte har godkänts för försäljning, eller har godkänts för försäljning, men ändrats och ändringen inte omfattas av god- kännandet för försäljning.

Därtill ska en ändring införas i 10 kap. 1 § läkemedelslagen. Där ska det anges att bestämmelser om tillverkning och import av radioaktiva läkemedel som ska användas som prövningsläkemedel för människor och bestämmelser om tillverkning av radioaktiva läkemedel som ska användas som tilläggsläkemedel finns i kapitel IX i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt i kom- missionens delegerade förordning (EU) 2017/1569.

Promemorians förslag: Överensstämmer i delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs det att det av bestämmelserna i 8 kap. 1 §, 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) skulle framgå att de prövningsläkemedel som avses är sådana läkemedel som inte har godkänts för försäljning eller har godkänts för försäljning men läke- medlet ändras och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning. I promemorian föreslogs det inte att det i 8 kap. 1 §, 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § läkemedelslagen skulle införas en hänvisning till bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 av den 23 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanserna har inte yttrat sig sär- skilt över förslagen. Västerbottens läns landsting, Apotekarsocieteten samt Kliniskt forskningscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus välkomnar förslagen eftersom de gynnar sjukvårdens möjligheter att utöva akademisk klinisk forskning genom förkortade processer, minskade kostnader och mindre byråkrati. Läkemedelsverket har lämnat förslag på utformningen av definitionen av prövningsläkemedel för människor och den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 5 § läkemedels- lagen.

Skälen för regeringens förslag

Krav på tillverkning enligt EU-förordningen

I kapitel IX i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av human- läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG finns bestämmel- ser om tillverkning av prövningsläkemedel. De prövningsläkemedel som avses är sådana som inte godkänts för försäljning eller som har godkänts för försäljning men ändrats och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning (jfr artikel 64 i EU-förordningen). Enligt artikel 61.1 i EU-förordningen kräver tillverkning av ovan nämnda prövningsläkemedel tillstånd. De krav som ska uppfyllas för att få ett sådant tillverkningstillstånd anges i artikel 61.2. Av denna bestämmelse framgår att utrymmena, den tekniska utrustningen och kontrollmöjlig- heterna ska motsvara kraven i EU-förordningen samt att sökanden ska ha

Prop. 2017/18:196

121

Prop. 2017/18:196 tillgång till minst en sakkunnig person. I artikel 61.3 anges de uppgifter som en tillståndsansökan ska innehålla.

Vidare föreskrivs det i artikel 61.4 att artiklarna 42–45 och 46 e i direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för human- läkemedel i tillämpliga delar även ska tillämpas på det tillstånd som avses i artikel 61.1. Artiklarna 42–45 och 46 e innehåller bestämmelser om att det är den ansvariga myndigheten i medlemsstaten som ska utfärda tillverkningstillstånd och inom vilka tidsfrister sådant beslut om tillstånd ska meddelas. Artikel 61.5 anger vilka processer som inte kräver tillverkningstillstånd. I dessa fall ska medlemsstaterna ställa lämpliga och proportionerliga krav på processerna (artikel 61.6). I artiklarna 62 och 63 finns bestämmelser om sakkunniga personers skyldigheter och om att tillverkning ska ske enligt god tillverkningssed. Närmare bestämmelser om principer och riktlinjer vid tillverkning av prövningsläkemedel anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 av den 23 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverknings- sed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner.

Gällande tilläggsläkemedel anges det i artikel 65 att om ett sådant läke- medel inte är godkänt för försäljning eller om ett tilläggsläkemedel som har godkänts för försäljning ändras, men denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning, ska läkemedlet tillverkas i enlighet med sådan god tillverkningssed som avses i artikel 63.1 eller minst mot- svarande krav för att säkerställa att det är av tillräckligt hög kvalitet.

Definitioner

I 2 kap. 1 § läkemedelslagen anges att med prövningsläkemedel avses en farmaceutisk beredning av en eller flera aktiva substanser eller placebo som prövas eller används som referens vid en klinisk läkemedelspröv- ning. Uttrycket innefattar även produkter som redan har godkänts för försäljning men som används eller tillverkas på annat sätt än det god- kända, används för en icke godkänd indikation, eller används för att få ytterligare information om en redan godkänd användning. Definitionen omfattar prövningsläkemedel som används vid kliniska läkemedelspröv- ningar på människor såväl som på djur.

I artikel 2.2.5 i EU-förordningen definieras prövningsläkemedel som ett läkemedel som håller på att prövas eller används som referens, även ett placebopreparat, i en klinisk prövning.

I läkemedelslagen bör det införas två begrepp, dels prövningsläke- medel för människor, dels prövningsläkemedel för djur. Läkemedels- lagens definition av det förra begreppet bör hänvisa till definitionen i EU-förordningen. Läkemedelsverket anser att den i promemorian före- slagna definitionen av prövningsläkemedel för människor bör ses över. Detta har gjorts i denna proposition. Hänvisningen till bestämmelsen i EU-förordningen bör vara dynamisk, dvs. avse bestämmelsen vid var tid gällande lydelse, eftersom terminologin som används i den nationella reglering som kompletterar EU-förordningen bör stämma överens med den som används i EU-förordningen. Om definitioner i EU-förordningen ändras bör motsvarande definitioner ändras även i nationell reglering.

122

Definitionen av prövningsläkemedel för djur bör ha samma definition som uttrycket prövningsläkemedel har för närvarande, men med förtyd- ligandet att den kliniska läkemedelsprövningen som avses ska utföras på djur.

Krav på tillverkning

Kraven på tillverkning av nu aktuella prövningsläkemedel och tilläggs- läkemedel anges i EU-förordningen. Av 8 kap. 1 § läkemedelslagen framgår att tillverkning ska ske i ändamålsenliga lokaler och utföras med hjälp av ändamålsenlig utrustning och även i övrigt ske i enlighet med god tillverkningssed. Vidare ska en sakkunnig med tillräcklig kompetens och tillräckligt inflytande se till att kraven på läkemedlens och mellan- produkternas kvalitet och säkerhet uppfylls. Som ovan framgår ställs liknande krav på tillverkningen i artiklarna 61.2 och 63. Därutöver stad- gas i artikel 62 vissa skyldigheter för den sakkunniga personen.

En upplysningsbestämmelse bör införas i läkemedelslagen om att bestämmelser om tillverkning av tilläggsläkemedel och prövningsläke- medel för människor finns i kapitel IX i EU-förordningen. Av artiklarna 64 och 65 framgår att de läkemedel som avses är de som inte har god- känts för försäljning eller som har godkänts för försäljning men ändras och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning. Denna begränsning bedöms inte behöva anges i den föreslagna bestämmelsen eftersom den endast är en upplysningsbestämmelse. Vidare bör det i samma bestämmelse anges att bestämmelser även finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Den förordningen är en komplettering av EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. I den förordningen anges principerna och riktlinjerna för god tillverk- ningssed för de prövningsläkemedel för människor som får tillverkas eller importeras efter det att ett tillstånd enligt artikel 61.1 i EU-förord- ningen om kliniska läkemedelsprövningar har meddelats. Av artikel 65 i EU-förordningen framgår att tilläggsläkemedel ska tillverkas i enlighet med sådan god tillverkningssed som avses i artikel 63.1 eller minst motsvarande krav för att säkerställa att det är av tillräckligt hög kvalitet. Därmed ska bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 även beaktas vid tillverkning av tilläggsläkemedel. Hänvisningarna till EU-förordningarna bör vara dynamiska, dvs. avse EU-förordningarna vid var tid gällande lydelser. Eftersom EU-för- ordningarna är direkt tillämpliga och syftet med hänvisningen är att upp- lysa om att EU-förordningarna gäller, är det lämpligast att tillämpa en dynamisk hänvisning.

Tillstånd till tillverkning

I svensk rätt finns krav på tillverkningstillstånd i 8 kap. 2 § läkemedels- lagen. I den bestämmelsen anges att yrkesmässig tillverkning av läke- medel kräver tillstånd av Läkemedelsverket.

Att tillstånd krävs för tillverkning av prövningsläkemedel framgår av artikel 61.1 i EU-förordningen. I 8 kap. 2 § läkemedelslagen föreslås det att ett tillägg införs om att tillstånd till tillverkning av prövningsläke- medel i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen meddelas av Läke- medelsverket. Tillstånd enligt 61.1 avser prövningsläkemedel som inte är

Prop. 2017/18:196

123

Prop. 2017/18:196

124

godkända för försäljning. Av artikel 64 framgår att tillstånd enligt artikel 61.1 även ska meddelas för tillverkning av prövningsläkemedel som har godkänts för försäljning men där ändringar av läkemedlet inte omfattas av godkännandet. Vidare anges det vissa undantag från kravet på tillstånd i artikel 61.5. Dessa begränsningar får anses följa av ovan föreslagna lydelse i 8 kap. 2 §. Nedan finns en närmare redogörelse för undantagen från kravet om tillstånd i artikel 61.5.

Bestämmelsen reglerar vilken myndighet i Sverige som ska meddela tillstånd till tillverkning enligt EU-förordningen. Det är därför ändamåls- enligt att hänvisningen till bestämmelsen i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avse bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Undantag från kravet på tillverkningstillstånd

I artikel 61.5 anges undantag från kravet på tillverkningstillstånd. Det är tre processer som undantas från tillståndskravet. Två av processerna är ommärkning eller ompackning av prövningsläkemedel samt beredning av radioaktiva läkemedel som används i diagnostiska prövningsläkemedel. För att undantaget från tillståndskravet ska gälla krävs det att processerna utförs på sjukhus, primärvårdsinrättningar eller klinik av farmaceuter eller andra personer som enligt nationell rätt är behöriga att utföra detta.

Vidare stadgas ett tredje undantag och det avser läkemedel som bereds på apotek enligt ett recept för en enskild patient eller läkemedel som bereds på apotek enligt indikationerna i en farmakopé och som ska delas ut till de patienter som betjänas av apoteket i fråga. Beredningen ska då utföras på sjukhus, primärvårdsinrättningar eller kliniker enligt gällande lagstiftning inom den berörda medlemsstaten. I samtliga undantagsfall ska det aktuella läkemedlet vara avsett att användas på sjukhus, primär- vårdsinrättningar eller klinik som deltar i samma kliniska prövning i samma medlemsstat.

Enligt ovan föreslagna tillägg i 8 kap. 2 § läkemedelslagen framgår att Läkemedelsverket meddelar beslut om tillstånd till tillverkning av pröv- ningsläkemedel för människor i enlighet med artikel 61 i EU-förord- ningen. Hänvisningen till artikel 61 innebär att tillstånd inte behöver meddelas för de processer som anges i artikel 61.5.

Tillstånd till import

Enligt artikel 61.1 krävs även tillstånd till import av prövningsläkemedel. I likhet med vad som gäller för tillverkning finns de krav som ska upp- fyllas för att få sådant tillstånd i artikel 61.2. Enligt bestämmelsen ska ut- rymmen, den tekniska utrustningen och kontrollmöjligheterna motsvara kraven i EU-förordningen och sökanden ska ha tillgång till minst en sak- kunnig person. I artikel 61.3 anges de uppgifter som tillståndsansökan ska innehålla.

Artikel 61 omfattar sådana prövningsläkemedel som inte är godkända för försäljning eller som har godkänts för försäljning men som ändras och denna ändring inte omfattas av godkännandet av försäljning (jfr artikel 64).

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 finns bestäm- melser om import av prövningsläkemedel. Exempelvis anges det i artikel 3.2 att innehavaren av det tillstånd som avses i artikel 61.1 i EU-förord-

ningen om kliniska läkemedelsprövningar ska säkerställa att produkterna vid import har tillverkats enligt kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som fastställs i förordningen och i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. Innehavaren ska också se till att tredje- landstillverkaren har tillstånd eller är behörig i enlighet med det landets lagar att tillverka prövningsläkemedlet i det tredjelandet.

Av 9 kap. 1 § läkemedelslagen framgår att läkemedel får importeras från ett tredjeland endast av den som har tillverkningstillstånd eller särskilt tillstånd till import. Ett särskilt tillstånd till import får meddelas av Läkemedelsverket. Av bestämmelsens andra stycke framgår att Läke- medelsverket får besluta om sådant särskilt importtillstånd vad gäller prövningsläkemedel. Denna punkt bör ändras till att avse prövnings- läkemedel för djur eftersom Läkemedelsverket även fortsättningsvis ska få meddela särskilt importtillstånd till dessa prövningsläkemedel.

I avsnitt 6.6 finns förslag till tillägg i bestämmelsen i 9 kap. 1 § läke- medelslagen gällande tillstånd till import av tilläggsläkemedel. I anled- ning av artikel 61 bör det i bestämmelsen i läkemedelslagen läggas till att, med undantag av första och andra styckena, ska tillstånd till import av prövningsläkemedel meddelas i enlighet med artikel 61 i EU-förord- ningen och att det är Läkemedelsverket som meddelar sådant tillstånd. Av bestämmelsen ska det framgå att detta tillstånd till import avser sådana prövningsläkemedel för klinisk prövning på människor som inte är godkända för försäljning eller som är godkända för försäljning men eventuella ändringar av det godkända läkemedlet inte omfattas av godkännandet för försäljning.

Hänvisningen till EU-förordningens bestämmelse om tillstånd till import bör vara dynamisk, dvs. avse bestämmelsen vid var tid gällande lydelse, eftersom det gäller en upplysning och EU-förordningen är direkt tillämplig.

Krav på den som importerar prövningsläkemedel

Bestämmelsen i 9 kap. 2 § läkemedelslagen innehåller krav på att den som importerar läkemedel och mellanprodukter anlitar en sakkunnig per- son som ansvarar för kontroller av varje tillverkningssats av läkemedel som importeras från ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES).

I artikel 61.2, och med beaktande av artikel 64 i EU-förordningen, anges att den som importerar sådana prövningsläkemedel som inte god- känts för försäljning eller som inte ska användas i enlighet med meddelat godkännande, ska ha tillgång till en sakkunnig person. Vidare anges det i artikel 62 de skyldigheter sakkunniga personer har. Ytterligare skyldig- heter för dessa personer anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Bestämmelserna i EU-förordningarna har företräde framför de krav som anges i läkemedelslagens bestämmelser. Det före- slås därför att det i 9 kap. 2 § andra stycket införs en upplysningsbestäm- melse om att bestämmelser om import av prövningsläkemedel för människor i ovan nämnda omfattning finns i EU-förordningarna. Efter- som det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-för- ordningarnas bestämmelser respektive namn och inte vilken lydelse av dessa som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).

Prop. 2017/18:196

125

Prop. 2017/18:196

126

Ändrad reglering i läkemedelslagen gällande radioaktiva läkemedel

Som anges ovan finns det i artikel 61.5 undantag från tillståndskravet och ett av dessa undantag gäller beredning av sådana radioaktiva läkemedel som används i diagnostiska prövningsläkemedel under förutsättning att beredningen utförs på sjukhus, primärvårdsinrättningar eller klinik av farmaceuter eller andra personer som enligt nationell rätt är behöriga att utföra detta. Vidare anges det i bestämmelsen att det aktuella läkemedlet ska vara avsett att användas på sjukhus, primärvårdsinrättningar eller klinik som deltar i samma kliniska prövning i samma medlemsstat.

Av det föreslagna tillägget i 8 kap. 2 § läkemedelslagen framgår att Läkemedelsverket ska meddela sådana tillstånd till tillverkning som avses i artikel 61. Ett liknande tillägg föreslås i 9 kap. 1 § läkemedels- lagen gällande tillstånd till import av tilläggsläkemedel och vissa prövningsläkemedel.

I 10 kap. 1 § andra stycket läkemedelslagen anges att radioaktiva läke- medel endast får beredas på sjukhus eller apotek och dessa läkemedel får endast användas på sjukhus, om Läkemedelsverket för ett enskilt fall inte medgett annat. Bestämmelsen omfattar således i sin nuvarande lydelse även tillverkning och import av prövningsläkemedel och tilläggsläke- medel som är radioaktiva. För att anpassa svensk rätt till EU-förord- ningens bestämmelser bör det i 10 kap. 1 § andra stycket läkemedels- lagen anges upplysningsvis att det finns bestämmelser i kapitel IX i EU- förordningen om tillverkning av radioaktiva läkemedel som ska användas som tilläggsläkemedel och om tillverkning och import av radioaktiva prövningsläkemedel för människor. De prövningsläkemedel och tilläggs- läkemedel som kommer att omfattas är de som inte har godkänts för försäljning eller som har godkänts för försäljning men läkemedlet ändrats och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning, jfr artiklarna 64 och 65. Dessa begränsningar behöver dock inte anges i 10 kap. 1 § eftersom tillägget i den bestämmelsen endast är en upplys- ningsbestämmelse. Som ovan nämns så finns kompletterande bestämmel- ser även i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. En upplysning om denna EU-förordning bör också införas i 10 kap. 1 § läkemedelslagen. Ytterligare bestämmelser kan meddelas av Läke- medelsverket med stöd av bland annat verkställighetsföreskrifter (jfr avsnitt 6.15).

Eftersom EU-förordningarna är direkt tillämpliga och syftet med hän- visningen är att upplysa om att dessa förordningarna gäller, är det lämpligast att hänvisningen till EU-förordningarna är dynamisk, dvs. avse vid var tid gällande lydelse av förordningarna.

Ytterligare ändringar i läkemedelslagen

Som ovan framgår återfinns i EU-förordningen de krav som ställs på till- verkning av de prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel som inte är godkända för försäljning eller som inte avses användas enligt meddelat godkännande för försäljning. Krav finns även gällande import av pröv- ningsläkemedel som inte är godkända för försäljning eller som inte avses användas enligt meddelat godkännande för försäljning.

I 9 kap. 5 § läkemedelslagen uppställs vissa krav gällande import av aktiva substanser avsedda för humanläkemedel. Sådan import får enligt

bestämmelsen endast ske om de har tillverkats i enlighet med standarder Prop. 2017/18:196 som är åtminstone likvärdiga med god tillverkningssed och om de åtföljs

av en skriftlig bekräftelse från behörig myndighet i exportlandet vilken utvisar att god tillverkningssed har följts. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer har i 18 kap. 7 § läkemedelslagen bemyndigats att meddela föreskrifter om undantag från kravet på skriftlig bekräftelse från skyldigheten att företa kontroll av tillverkningssatserna.

De krav som anges i 9 kap. 5 § läkemedelslagen är ett genomförande av artikel 46 b i direktiv 2001/83. Detta direktiv omfattar dock inte läkemedel som används för forskning och utveckling (jfr artikel 3.3 i det direktivet). Inte heller i EU-förordningen anges att direktivets artikel 46 b ska tillämpas på prövningsläkemedel eller tilläggsläkemedel. Det föreslås därför att en ändring görs i 9 kap. 5 § läkemedelslagen varigenom det framgår att kraven i 9 kap. 5 § inte gäller för aktiva substanser avsedda för tilläggsläkemedel eller prövningsläkemedel för klinisk prövning på människor i den mån dessa läkemedel inte har godkänts för försäljning eller har godkänts för försäljning men läkemedlet ändras och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning. Bestämmelsen är utformad med beaktande av Läkemedelsverkets förslag.

6.8Förmedling och distribution av prövningsläkemedel

Regeringens förslag: Det ska införas ett tillägg i lagen om handel med läkemedel om att prövningsläkemedel för människor och för djur får förmedlas samt distribueras av den som har tillstånd att bedriva partihandel med läkemedel inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES).

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig

särskilt om förslaget. Läkemedelsindustriföreningen (LIF) anser att EU- förordningen reglerar frågan om vad som gäller avseende tillstånd att distribuera prövningsläkemedel och motsätter sig promemorians bedöm- ning att förordningen inte innehåller sådana bestämmelser. Med tanke på den oklarhet som länge funnits i distributionsfrågan och då departementspromemorian inte tydliggör vad som avses ska gälla, ser LIF behov av att det tydliggörs att prövningsläkemedel inte behöver distribueras via apotek i Sverige. LIF föreslår att det i lagen (2009:366) om handel med läkemedel förtydligas att prövningsläkemedel för människor och för djur samt tilläggsläkemedel får förmedlas samt distribueras av den som bedriver partihandel med läkemedel inom EU. ASCRO anför att Sverige är ett av få EU-länder som har särkrav avseende distribution av prövningsläkemedel. ASCRO anser därför att det vore bra om det tydliggörs att prövningsläkemedel framöver inte behöver distribueras via apotek i Sverige.

Skälen för regeringens förslag: I promemorian anfördes det att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16

april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upp-

127

Prop. 2017/18:196 hävande av direktiv 2001/20/EG inte innehåller bestämmelser om distri- butionen av prövningsläkemedel eller tilläggsläkemedel inom medlems-

	staten. Vidare angavs det att detta inte heller regleras av direktiv
	2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för-
	fattningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar
	av humanläkemedel.
	LIF anser att förordningen är tydlig i fråga om vad som gäller avseende
	tillstånd att distribuera prövningsläkemedel och motsätter sig därför den
	uppfattning som presenteras i promemorian. LIF anger att det i förord-
	ningens kapitel IX om tillverkning och import av prövningsläkemedel
	och tilläggsläkemedel framgår samtliga krav som måste vara uppfyllda
	för att sökanden ska få tillstånd till sådan tillverkning respektive import,
	däribland att uppgift ska lämnas om till vilket ställe i unionen som
	prövningsläkemedlen ska importeras. LIF anför vidare att skälet till
	införande av dessa bestämmelser återfinns i skäl 55 i ingressen till för-
	ordningen, där det framgår att syftet med att fastställa regler om tillverk-
	ning och import av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel bl.a. är att
	möjliggöra distribution av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel till
	prövningsställen i hela unionen. Däri anges också att reglerna bör medge
	viss flexibilitet, under förutsättning att försökspersonernas säkerhet eller
	tillförlitligheten och robustheten hos de data som genereras vid den
	kliniska prövningen inte äventyras. LIF finner att förutsättningarna för
	tillstånd till import av prövningsläkemedel är uttömmande reglerade i
	artikel 61.2. Den som uppfyller kraven ska således få importtillstånd. LIF
	anför vidare att enligt 3 kap. 1 § lagen om handel med läkemedel får till-
	verkare bedriva partihandel med de läkemedel som omfattas av tillverk-
	ningstillståndet. Enligt 3 kap. 3 § 7 samma lag får den som bedriver
	partihandel med läkemedel distribuera prövningsläkemedel. För full-
	ständighetens skull framhåller LIF att partihandelns leveransskyldighet
	till öppenvårdsapoteken enligt 3 kap. 3 § 6 nämnda lag inte heller ställer
	hinder i vägen för en mer flexibel distribution av prövningsläkemedel i
	Sverige, inkluderande att även läkemedelsföretag, som uppfyller kraven
	för importtillstånd, kan leverera prövningsläkemedel direkt till pröv-
	ningsstället.
	Med tanke på den oklarhet som länge funnits i distributionsfrågan och
	då departementspromemorian inte tydliggör vad som avses ska gälla, ser
	LIF behov av att det tydliggörs att prövningsläkemedel inte behöver
	distribueras via apotek i Sverige. LIF anser att förslaget i departements-
	promemorian bör förtydligas och lyda: ”I lagen om handel med läke-
	medel ska tillägg införas om att prövningsläkemedel för människor och
	för djur samt tilläggsläkemedel får förmedlas samt distribueras av den
	som bedriver partihandel med läkemedel inom EU”. LIF ser vidare att
	tillsynsmyndigheten bör publicera en vägledning eller ett allmänt råd där
	det med tydlighet framgår att prövningsläkemedel kan distribueras från
	hela EU direkt till prövningsstället utan att passera ett svenskt apotek.
	ASCRO anför att Sverige är ett av få EU-länder som har särkrav avse-
	ende distribution av prövningsläkemedel. ASCRO anser därför att det
	vore bra om det tydliggörs att prövningsläkemedel framöver inte behöver
	distribueras via apotek i Sverige.
	Av 3 kap. 3 § lagen om handel med läkemedel framgår att prövnings-
128	läkemedel får distribueras av den som har tillstånd att bedriva parti-

handel. Med partihandel avses, enligt 1 kap. 4 § samma lag, verksamhet som innefattar anskaffning, innehav, export, leverans eller försäljning. Försäljningen får dock inte vara att anse som detaljhandel. Med uttrycket detaljhandel avses i lagen en försäljning till konsument, sjukvårds- huvudman, sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning eller till den som är behörig att förordna läkemedel.

Av 3 a kap. 2 § lagen om handel med läkemedel anges att prövnings- läkemedel även får förmedlas av den som anmält denna verksamhet till behörig myndighet i den stat inom EU som personen har fast adress i. Enligt 1 kap. 4 § är förmedling en verksamhet som är knuten till försälj- ning eller köp av humanläkemedel och som inte är att anse som parti- handel. Vidare ska verksamheten ske utan fysisk hantering genom själv- ständig förhandling åt en juridisk person.

Som anges i avsnitt 6.7 föreslås att uttrycket prövningsläkemedel i läkemedelslagen (2015:315) ersätts med ”prövningsläkemedel för människor” och ”prövningsläkemedel för djur”. Uttrycket prövningsläke- medel i 3 kap. 3 § och 3 a kap. 2 § lagen om handel med läkemedel ska följdenligt ändras till de nya begreppen.

Därutöver föreslås det i avsnitt 6.6 att uttrycket tilläggsläkemedel ska införas i läkemedelslagen. I samma avsnitt föreslås också tillägg i nämnda bestämmelser i lagen om handel med läkemedel som innebär att även tilläggsläkemedel får förmedlas samt att den som bedriver parti- handel får distribuera tilläggsläkemedel.

Enligt 3 kap. 1 § lagen om handel med läkemedel får den som har till- stånd till att bedriva partihandel eller tillverkning i en stat inom EES bedriva partihandel i Sverige. Läkemedelsverket får meddela sådana till- stånd till den som uppfyller kraven i 3 kap. 3 § nämnda den lagen.

Som LIF anger så finns bestämmelser om tillstånd till tillverkning och import i EU-förordningen. Den förordningen innehåller dock inte regler om partihandel och förmedling av de aktuella läkemedlen. Emellertid innebär ändringen i 3 kap. 3 § att prövningsläkemedel för människor och för djur samt tilläggsläkemedel får förmedlas samt distribueras av den som bedriver partihandel med läkemedel inom EU, i likhet med vad LIF angett. Frågan om prövningsläkemedel kan distribueras från hela EU direkt till prövningsstället utan att passera ett svenskt apotek är delvis en annan frågeställning som inbegriper bestämmelserna om detaljhandel till konsumenter och till hälso- och sjukvården samt bestämmelser om sjuk- husens läkemedelsförsörjning i 2, 4 och 5 kap. lagen om handel med läkemedel. Enligt lagen om handel med läkemedel och Läkemedels- verkets föreskrifter (LVFS 2011:19) om kliniska läkemedelsprövningar på människor får dessa läkemedel distribueras genom sjukhusapotek, öppenvårdsapotek och av den som har tillstånd att bedriva partihandel. Prövningsläkemedel till sjukhuskliniker får enligt Läkemedelsverkets föreskrifter distribueras av de funktioner eller aktiviteter som utgör sjuk- husapotek i lagens mening medan prövningsläkemedel till primärvården får distribueras av apotek som har öppenvårdsapotekstillstånd, eller av den som har tillstånd att bedriva partihandel. Detta leder till att en sponsor kan behöva använda olika distributionsvägar vid kliniska läke- medelsprövningar som genomförs vid prövningsställen som finns inom såväl som utanför sjukhus.

Prop. 2017/18:196

129

Prop. 2017/18:196 Som anges i ingressen till EU-förordningen så fastställs det regler om tillverkning och import av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel i EU-förordningen för att bl.a. möjliggöra distribution av dessa läkemedel till prövningsställen i hela unionen. Förordningen innehåller inte bestäm- melser om distribution och förmedling. Förslag om apotekens distribu- tion och andra förslag rörande distribution av prövnings- och tilläggs- läkemedel kommer därmed inte att lämnas i denna proposition. Sådana ändringar får utredas separat. I detta sammanhang kan nämnas att Nya apoteksmarknadsutredningen har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att lämna förslag till en effektiv och patientsäker distribution av prövnings- läkemedel till försökspersoner och prövningsställen (dir. 2016:105, dir. 2017:51 och dir. 2017:91). Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni 2018.

	6.9	Ersättningssystem vid skador

	Regeringens bedömning: Sverige har ett fungerande ersättnings-
	system för skador till följd av deltagande i kliniska läkemedelspröv-
	ningar.
	Regeringens förslag: I läkemedelslagen ska införas ett krav på att
	en sponsor för en klinisk läkemedelsprövning på människor ska vara
	skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera att
	försökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller
	prövaren blir skyldig att betala sådan. Skadeskyddet eller ersättnings-
	garantin ska i dessa fall vara förenlig med riskens karaktär och
	omfattning.

	Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
	bedömning och i huvudsak också med regeringens förslag. I
	promemorian föreslogs dock att kravet om ersättningsgaranti från
	sponsor skulle reglers i läkemedelsförordningen (2015:458).
	Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig
	tillstyrker eller har inget att invända mot bedömningen. Västerbottens
	läns landsting, Apotekarsocieteten och Kliniskt forskningscentrum vid
	Norrlands universitetssjukhus välkomnar förslaget att i förordning
	reglera sponsorns skyldighet gällande ersättning för skador. Flera remiss-
	instanser, bl.a. Stockholms läns landsting, Gävleborgs läns landsting,
	Västmanlands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)
	och Nationella biobanksrådet lyfter fram att ett EU-lands godkännande
	av klinisk läkemedelsprövning även kan omfatta andra EU-länder samt
	att så kallade ”tysta godkännanden” kan förekomma. Remissinstanserna
	påpekar att det framgår av genomgången av medlemsländernas ersätt-
	ningssystem vid skador att det kan förekomma fall då varken motsvarig-
	heten till läkemedelsförsäkringen, produktansvarslagen, skadeståndslag-
	stiftningen eller patientskadelagen blir tillämplig. Vidare är det för
	patientens del väsentligt att ett anspråk på ersättning kan ske genom ett
	administrativt förfarande i hemlandet. Mot den bakgrunden finner
	remissinstanserna att information till svenska patienter eller deras ställ-
	företrädare måste vara mycket tydlig så att patienten kan väga in möjlig-
130	heten att få ersättning vid ett deltagande, det bör därför framgå av under-

laget vid en ansökan vilken information som lämnas i dessa delar. Karolinska institutet anför att kliniska läkemedelsstudier som utförs av de medicinska fakulteterna omfattas av läkemedelsförsäkring genom Kammarkollegiet. Detta förhållande är behäftat med brister och därför i behov av en översyn.

Skälen för bedömningen och förslaget: Enligt artikel 3 i direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel får kliniska prövningar endast utföras om det finns föreskrifter om försäkringar eller skadestånd för att täcka prövarens och sponsorns ansvar.

Denna artikel är genomförd i svensk rätt genom 4 kap. 1 § Läke- medelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:19) om kliniska läkemedelspröv- ningar på människor där det anges att sponsorn ansvarar för att försöks- personerna genom försäkring eller på annat sätt är garanterade ett fullgott ekonomiskt skydd.

Direktiv 2001/20/EG kommer att ersättas av förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel. I artikel 76 i EU- förordningen anges att medlemsstaterna ska se till att det finns ersätt- ningssystem för skador som drabbat en försöksperson till följd av del- tagandet i en klinisk prövning som genomförts på deras territorium. Ersättningssystemet ska vara i form av en försäkring, en garanti eller ett liknande arrangemang som har motsvarande syfte och som är förenligt med riskens karaktär och omfattning. Vidare stadgas det i bestämmelsen att sponsorn och prövaren ska använda ersättningssystemet i den form som lämpar sig för den berörda medlemsstaten där den kliniska pröv- ningen genomförs. Medlemsstaterna ska dock inte kräva att sponsorn för låginterventionsprövningar använder ytterligare ett ersättningssystem än det som anges ovan i de fall möjliga skador som skulle kunna drabba en försöksperson till följd av användningen av prövningsläkemedlet i enlig- het med prövningsprotokollet för den specifika kliniska prövningen på den medlemsstatens territorium täcks av det redan gällande ersättnings- systemet.

Skadeståndslagen

Enligt skadeståndslagen (1972:207) ska den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada ersätta skadan. Den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta personskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Staten eller en kommun ska ersätta person- skada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. Skade- stånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för bl.a. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inkomst- förlust samt fysiskt och psykiskt lidande. Har personskada lett till döden, ska ersättning betalas för bl.a. begravningskostnad och förlust av under- håll. Skadeståndslagen kan tillämpas vid skador i samband med kliniska läkemedelsprövningar. För att få ersättning enligt skadeståndslagen måste man kunna visa att det finns ett orsakssamband mellan skadan och den företeelse som man påstår har orsakat den. Man ska även visa att skadan inte är en känd eller förväntad följd av läkemedlet i fråga, och att

Prop. 2017/18:196

131

Prop. 2017/18:196

132

den som orsakat skadan har gjort det med uppsåt eller genom vårds- löshet. Slutligen ska man visa vilken skada man lidit.

Läkemedelsförsäkringen

Läkemedelsförsäkringen är en frivillig, oreglerad, kollektiv försäkring för skador som orsakats av läkemedel som tillhandahållits i Sverige av delägare i bolaget LFF Service AB. För närvarande omfattas läkemedel motsvarande omkring 99 procent av det totala försäljningsvärdet i Sverige av försäkringen. Läkemedelsförsäkring är en s.k. no-fault försäk- ring. Det innebär att den kan ersätta skador oavsett om det är klarlagt att skadorna har orsakats genom vårdslöshet eller om läkemedlet haft en säkerhetsrisk. Dessutom finns en bevislättnad eftersom ersättning utges för personskador som med övervägande sannolikhet har orsakats genom medicinering eller annan användning i klinisk prövning av läkemedlet (§3 åtagandena).

Bolag som utför kliniska läkemedelsprövningar betalar en årlig premie om 1,3 prisbasbelopp och inkluderar avgiften för 50 patienter. Om den kliniska prövningen omfattar fler än 50 patienter debiteras ett tilläggs- belopp.

Karolinska institutet anför att en betydande andel av kliniska läke- medelsstudier utförs där företrädare för akademin eller sjukvården är sponsorer. För akademins del omfattas de medicinska fakulteternas läke- medelsprövning av läkemedelsförsäkring genom Kammarkollegiet. Enligt Karolinska institutets mening är denna lösning behäftad med brister och därför i behov av en översyn. Regeringen finner att en sådan översyn inte kan göras inom ramen för nu aktuellt lagstiftningsarbete. En sådan översyn får i stället företas separat.

Produktansvarslagen

Produktansvarslagen (1992:18) omfattar skador som en produkt har orsakat på grund av en säkerhetsbrist. Lagen är ett genomförande i svensk rätt av ett EU-direktiv om produktansvar. Produktansvarslagen bygger på principen om strikt ansvar, vilket innebär att skadestånds- skyldighet inte förutsätter att skadan orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet.

Läkemedel omfattas av produktansvarslagen. Emellertid omfattas inte utvecklingsskador av denna lag och därmed är kliniska läkemedelspröv- ningar undantagna från produktansvarslagens tillämpning.

Läkemedels- och apoteksutredningen har övervägt om även utveck- lingsskador och därmed kliniska prövningar ska omfattas av produkt- ansvarslagens strikta ansvar. I sitt betänkande Ersättning vid läkemedels- skador och miljöhänsyn i läkemedelsförmånerna (SOU 2013:23) fann utredningen att det, i likhet med vad som påpekades i förarbetena till produktansvarslagen, fanns en risk att Sverige kunde betraktas som ett land med strängare ansvarsregler än vad som gäller i det stora flertalet av länder inom EU och att det därmed fanns en risk att företagen förlägger sin produktutveckling (t.ex. kliniska prövningar) till länder som undantar utvecklingsskador från produktansvaret. Vidare anförde utredningen att det också kunde finnas en risk att företag dröjer med att lansera läke- medel på grund av att ett ansvar för utvecklingsskador kräver att före-

tagen undersöker läkemedlen än mer noggrant. Enligt utredningen gick det inte att bortse från dessa risker som, om de blev verkliga, i slutändan skulle kunna påverka tillgången till effektiva behandlingar, t.ex. genom en försening av lanseringen av läkemedlet (a.a., s. 191 f.).

Utredningen anförde vidare att det i Sverige, till skillnad från i de flesta andra länder inom EU, redan finns en frivillig försäkring som är mer förmånlig för den enskilde än vad som följer av produktansvarsdirek- tivet, nämligen Läkemedelsförsäkringen. Läkemedelsförsäkringen ersätter för utvecklingsskador och läkemedelsskador vid kliniska läke- medelsprövningar. Utredningens slutsats var därför att Sverige redan i dag har ett system, visserligen frivilligt, med strängare ansvarsregler än vad som gäller i övriga EU.

Utredningen angav vidare att en reglering inte ska införas om det inte är nödvändigt. Utredningen fann att eftersom Läkemedelsförsäkringen redan ersätter utvecklingsskador kommer de flesta utvecklingsskador, trots ett ansvar enligt produktansvarslagen, att ersättas ur Läkemedelsför- säkringen. Med tanke på att de flesta företag som är verksamma i Sverige är redan med i försäkringen, gjorde utredningen bedömningen att det endast kunde vara ett fåtal fall där en patient skadas av ett läkemedel som inte omfattas av Läkemedelsförsäkringen och där ersättning för utveck- lingsskada kan utgå. Utredningen tillade att antalet ärenden där ett utökat ansvaret skulle aktualiseras skulle bli litet med hänsyn till det nuvarande undantagets begränsade räckvidd (a.a., s. 191 ff.).

Patientskadelagen

I patientskadelagen (1996:799) finns bestämmelser om rätt till patient- skadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en försäkring som täcker sådan ersättning (patientförsäkring).

Patientskadeersättning lämnas för personskador, såväl fysiska som psykiska, som drabbar en patient i samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Med patient jämställs den som frivilligt deltar som försöks- person i medicinsk forskning. När det gäller skador orsakade av läke- medel begränsas lagen emellertid till fall då skadan är en följd av för- ordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar. På detta sätt dras en gräns mellan patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen.

Patientskadeersättning lämnas om det finns en övervägande sannolik- het att skadan är orsakad på detta sätt. En patient som skadas inom hälso- och sjukvården behöver inte bevisa att någon bland personalen gjort sig skyldig till fel eller försummelse för att ersättning ska kunna lämnas. Alla vårdgivare är skyldiga att ha en patientförsäkring som täcker ersätt- ning för skador som omfattas av patientskadelagen. Med vårdgivare avses statlig myndighet, landsting eller kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för (offentlig verksamhet) samt enskild som bedriver hälso- och sjukvård (privat vårdgivare). Patientskadeersättning utges av försäkringsgivaren, dvs. det försäkringsbolag där försäkringen är tecknad. Saknas patientför- säkring svarar de försäkringsgivare som ingår i patientförsäkrings- föreningen solidariskt för den ersättning som skulle lämnats om patient- försäkring hade funnits.

Prop. 2017/18:196

133

Prop. 2017/18:196 Även när patientskadeersättning kan lämnas enligt patientskadelagen har den skadelidande möjligheten att i stället vända sig till domstol och kräva skadestånd enligt skadeståndslagen.

Slutsats

I Sverige kan en person som skadas vid en klinisk läkemedelsprövning få ersättning enligt skadeståndslagen eller genom läkemedelsförsäkringen. Det senare förutsatt att företaget är delägare i bolaget LFF Service AB. Sverige har således ett fungerande ersättningssystem för skador till följd av deltagande i kliniska läkemedelsprövningar. Sponsorn bör vara skyl- dig att genom försäkring eller på annat sätt garantera försökspersonens rätt till ersättning om sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan ersättning. I lagrådsremissen föreslogs det att denna skyldighet skulle regleras i förordning eller myndighetsföreskrift. Enligt Lagrådets mening måste en reglering som kräver av sponsorn att det ska finnas en försäkring eller liknande som kan garantera att ersättning för skada kan betalas ut, anses utgöra en grundläggande förutsättning för att kunna beviljas tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på människor. Lagrådet anser därför att en sådan reglering ska ges i lag. Regeringen delar Lagrådets bedömning och instämmer i Lagrådets slutsats att en bestäm- melse bör införas i det föreslagna nya 7 kap. läkemedelslagen.

Lagrådet anför vidare att det inte kan uteslutas att det kan behövas ett bemyndigande att utfärda föreskrifter av detaljkaraktär. Detta bemyndig- ande diskuteras närmare i avsnitt 6.15.

Flera remissinstanser, bl.a. Stockholms läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Västmanlands läns landsting, SKL och Nationella biobanks- rådet anför att ett EU-lands godkännande av klinisk läkemedelsprövning även kan omfatta andra EU-länder och att dessa andra länder kan bli bundna av ett annat medlemslands bedömning av ansökan genom ett så kallat ”tyst godkännande”. Remissinstanserna påpekar att det framgår av genomgången av medlemsländernas ersättningssystem vid skador att det kan förekomma fall då varken motsvarigheten till läkemedelsförsäk- ringen, produktansvarslagen, skadeståndslagstiftningen eller patient- skadelagen blir tillämplig. Vidare är det för patientens del väsentligt att ett anspråk på ersättning kan ske genom ett administrativt förfarande i hemlandet. Mot den bakgrunden finner remissinstanserna att information till svenska patienter eller deras ställföreträdare måste vara mycket tydlig så att patienten kan väga in och bedöma möjligheten att få ersättning vid ett deltagande. Det bör därför framgå av underlaget vid en ansökan vilken information som lämnas i dessa avseenden.

I artikel 29.2 d anges det att den information som ska lämnas till försökspersonen, eller i tillämpliga fall dennes ställföreträdare, ska inbegripa information om de tillämpliga ersättningssystemen för skador som avses i artikel 76.1. Enligt punkt 68 i bilaga I till EU-förordningen ska bevis på försäkringsskydd eller skadeersättningsgaranti lämnas in, om tillämpligt, vid ansökan om tillstånd till klinisk prövning. Av rubriken till den punkten framgår att detta bevis ska avse varje berörd medlemsstat. Den som ansöker om tillstånd att genomföra klinisk läkemedelsprövning i Sverige ska således lämna in information om de

tillämpliga ersättningssystem som finns för prövningen i Sverige i

134

enlighet med punkt 68 samt ange den information som ska lämnas till Prop. 2017/18:196 försökspersonen om de tillämpliga ersättningssystemen.

Om en sådan information saknas är ansökan inte fullständig (artikel 5) och berörd medlemsstat kan därmed avslå ansökan, eller bevilja tillstånd på vissa villkor (artiklarna 7.1 g och 8). En ansökan om tillstånd skulle kunna godkännas i Sverige genom ett tyst godkännande endast om de svenska behöriga myndigheterna inte deltagit i beredningen av ansökan och i nu aktuell fråga inte angett att nödvändig dokumentation saknas. Det är således av vikt att behöriga myndigheter har ett effektivt och fungerande samarbete. Läkemedelsverket och de sex regionala etikpröv- ningsnämnderna arbetar på att ta fram ett sådant effektivt samarbete inom ramen för ett regeringsuppdrag. Regeringen vill även framhålla att ersättning för skada i samband med en klinisk läkemedelsprövning som genomförs i Sverige ska utgå från svenska regler och inte utifrån den lagstiftning som finns i det land som exempelvis sponsorn har sin hemvist i. Om en person önskar delta i en klinisk läkemedelsprövning i ett annat land inom unionen ska det landet, i enlighet med artikel 76, ha ett ersättningssystem för skador. Vidare ska information om de tillämp- liga ersättningssystemen för skador i det landet lämnas för att en person ska kunna ta ställning till om han eller hon vill delta i prövningen, jfr artikel 76. Att sådan information ska lämnas framgår av artikel 29.2 d i EU-förordningen.

6.10	Tillsyn

Regeringens förslag: Det ska anges i läkemedelslagen att Läke-
medelsverket har tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningen om
kliniska läkemedelsprövningar och kommissionens delegerade förord-
ning (EU) 2017/1569 samt de föreskrifter och villkor som har med-
delats med stöd av de förordningarna. Läkemedelsverket får därmed
meddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden
av EU-förordningarna och de villkor och föreskrifter som meddelats
med stöd av dessa förordningar. Läkemedelsverket får i det samman-
hanget rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som
används i samband med tillverkning eller annan hantering av läke-
medel, av aktiva substanser, av hjälpämnen eller av förpacknings-
material till läkemedel. Läkemedelsverket får även rätt till tillträde till
utrymmen där prövning av läkemedels egenskaper utförs.
Bestämmelsen i 11 kap. 2 § läkemedelslagen om möjligheten att
återkalla vissa tillstånd ska avse tillstånd till klinisk prövning på djur.
Även tillstånd till tillverkning och import av prövningsläkemedel som
meddelats i enlighet artikel 61 i EU-förordningen ska kunna åter-
kallas.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för-
slag. I promemorian föreslogs inte att tillsyn enligt 14 kap. 1 § läke-
medelslagen (2015:315) även skulle omfatta kommissionens delegerade
förordning (EU) 2017/1569.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig
särskilt över förslagen. Datainspektionen anför att det i EU-förordningen		135

Prop. 2017/18:196 anges att om medlemsstaten anser att kraven i förordningen inte längre uppfylls ska bl.a. tillståndet för den kliniska läkemedelsprövningen kunna återkallas. Inspektörer utsedda av medlemsstaten ska övervaka efterlevnaden. I promemorian föreslås att Läkemedelsverket ska utföra dessa uppgifter. Enligt Datainspektionen skulle en sådan ordning emellertid kunna innebära att Läkemedelsverkets tillsyn även kan komma att avse försökspersonernas rätt till skydd enligt 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personupp- gifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet) och därigenom personuppgiftslagen (1998:204). Datainspektionen är tillsynsmyndighet för personuppgiftslagen. Någon utredning avseende förslagets inverkan på gränsdragningen mellan den tillsyn av EU- förordningen som ska företas av Läkemedelsverket och Datainspek- tionens tillsyn har emellertid inte presenterats i promemorian. Enligt Datainspektionens mening har det i promemorian inte utretts vilken inverkan EU-förordningen och de i promemorian förslagna bestämmel- serna kommer att få på tillämpningen av dataskyddsregleringen i beaktande av hur tillsynen av dataskyddet vid sådana prövningar är tänkt att regleras. Det finns således betydande oklarheter avseende vilka konsekvenser förslagen får på dataskyddet för den behandling av per- sonuppgifter som blir aktuell vid kliniska läkemedelsprövningar. Data- inspektionen avstyrker därför förslagen i denna del. Även Läkemedels- verket anför att det bör klargöras hur verkets tillsynsansvar kommer att förhålla sig till Datainspektionens ansvar på området. Läkemedelsverket anser även att den föreslagna tillsynsbestämmelsen i läkemedelslagen (2015:315) ska kompletteras med orden ”och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av förordningen”.

Förvaltningsrätten i Uppsala anför att även om ett beslut om åter- kallelse i förvaltningsprocessen kommer att betraktas som ett överklag- bart beslut, bör möjligheten att överklaga sådana beslut komma till tydligt uttryck i läkemedelslagen.

Skälen för regeringens förslag: För att säkerställa att Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG följs ska medlemsstaterna dels vidta korrigerande åtgärder, dels utföra inspektioner.

Bestämmelserna i EU-förordningen

I artikel 77 i EU-förordningen anges att om en berörd medlemsstat på motiverade grunder anser att kraven i EU-förordningen inte längre upp- fylls får den återkalla tillståndet för den kliniska prövningen, utfärda för- bud att fortsätta den kliniska prövningen eller kräva att sponsorn ändrar någon aspekt av den kliniska prövningen.

Innan den berörda medlemsstaten vidtar någon av dessa åtgärder ska sponsorn eller prövaren beredas tillfälle att yttra sig, utom i de fall då omedelbara åtgärder krävs. Den berörda medlemsstaten ska även via EU- portalen underrätta alla berörda medlemsstater om de åtgärder den vid- tagit. Innan en medlemsstat vidtar en åtgärd får den samråda med andra berörda medlemsstater.

136

Enligt artikel 78 ska medlemsstaterna utse inspektörer som ska utföra inspektioner för att övervaka efterlevnaden av denna förordning. Medlemsstaterna ska se till att inspektörerna är tillräckligt kvalificerade och får ändamålsenlig utbildning. Artikeln innehåller även bestämmelser om internationellt tillsynssamarbete mellan medlemsstater. I artikeln anges att i de fall en berörd medlemsstat har för avsikt att på sitt terri- torium eller i ett tredjeland utföra en inspektion som gäller multina- tionella kliniska prövningar ska den via EU-portalen underrätta de övriga berörda medlemsstaterna om sina avsikter och även underrätta dem om de slutsatser som dragits efter inspektionen. Vidare ska den Europeiska läkemedelsmyndigheten samordna samarbetet mellan de berörda med- lemsstaterna vid inspektioner som utförs i medlemsstaterna, i tredje- länder och vid inspektioner som utförs inom ramen för en ansökan om godkännande för försäljning enligt förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet. Syftet med samarbetet är att utnyttja tillgängliga resurser på ett effektivt sätt och undvika dubbelarbete. Vidare anges det i artikeln att det är den medlems- stat under vars ansvar inspektionen har utförts som ska utarbeta en inspektionsrapport. Medlemsstaten ska vidare se till att den inspekterade enheten och sponsorn för den kliniska prövningen i fråga har tillgång till inspektionsrapporten och även skicka den via EU-portalen.

I detta sammanhang kan nämnas att kommissionen med stöd av artikel 78.7 har antagit kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/556 om detaljerade förfaranden för rutiner för inspektioner av god klinisk sed i enlighet med EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. Genomförandeförordningen ska börja tillämpas samtidigt som EU-för- ordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

Reglering av tillsynen i Sverige

I Sverige är det Läkemedelsverket som utövar tillsyn över läkemedels- lagen och i det avseendet kliniska läkemedelsprövningar. Detta framgår av 14 kap. 1 § läkemedelslagen. Läkemedelsverket bör även vara den myndighet i Sverige som ansvarar för att utföra de åtgärder och inspek- tioner som anges i artiklarna 77 och 78 i EU-förordningen.

För att genomföra tillsynsuppgifterna på ett effektivt sätt anges de befogenheter som Läkemedelsverket kan nyttja i sitt tillsynsarbete i 14 kap. 2 och 3 §§ läkemedelslagen. Enligt dessa bestämmelser har Läkemedelsverket rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. För sin tillsyn har Läkemedelsverket rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i sam- band med tillverkning eller annan hantering av läkemedel, av aktiva sub- stanser, av hjälpämnen eller av förpackningsmaterial till läkemedel. Läkemedelsverket har också rätt till tillträde till utrymmen där prövning av läkemedels egenskaper utförs. Läkemedelsverket får i utrymmena göra undersökningar och ta prover. Läkemedelsverket har inte med stöd av läkemedelslagen rätt till tillträde till bostäder. Läkemedelsverket får i sin tillsynsverksamhet besluta om föreläggande och förbud som behövs för att läkemedelslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av

Prop. 2017/18:196

137

Prop. 2017/18:196 lagen ska efterlevas. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

För att den tillsyn och de åtgärder som anges i artiklarna 77 och 78 i EU-förordningen ska bli verkningsfulla bör Läkemedelsverkets tillsyn enligt 14 kap. 1 § läkemedelslagen även omfatta tillsyn av EU-förord- ningen. I likhet med vad Läkemedelsverket anför bör verkets tillsyns- område även omfatta de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av EU-förordningen. Det föreslås därför att ett tillägg med detta innehåll införs i 14 kap. 1 § läkemedelslagen. Därmed får Läkemedels- verket även befogenhet att vidta de åtgärder som anges i 14 kap. 2 och 3 § läkemedelslagen. I viss utsträckning får en sådan bestämmelse som anges i 14 kap. 1 § läkemedelslagen karaktären av delegation, eftersom det i ett flertal bestämmelser i EU-förordningen är reglerat hur den berörda medlemsstaten ska agera. Det får dock anses vara en godtagbar lösning att även reglera tillsynsansvaret i 14 kap. 1 § läkemedelslagen för att tillsynsmyndigheten därmed ska få tillgång till verkningsfulla åtgär- der. Samma bedömning gjordes vid anpassning av svensk rätt till förord- ning (EG) nr 726/2004 (prop. 2005/06:70 s. 155).

En liknande bedömning görs gällande kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. I den förordningen anges principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för människor som får tillverkas eller importeras endast med ett sådant till- stånd som avses i artikel 61.1 i EU-förordningen om kliniska läkemedels- prövningar. För att säkerställa att principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed följs så innehåller förordningen (EU) 2017/1569 bestäm- melser för de inspektioner som ska göras av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Förordningen innehåller även bestämmelser om samarbete och samordning av inspektioner, erkännande av inspektionsresultat samt bestämmelser om inspektörernas befogenheter, kompetens, skyldigheter och opartiskhet. Enligt förordningen ska tillverkaren när som helst ge inspektörerna tillträde till lokalerna och tillgång till dokumentation. Om god tillverkningssed inte följs får den behöriga myndigheten tillfälligt stoppa tillverkningen eller importen från tredjeländer, eller tillfälligt eller slutgiltigt återkalla tillståndet för en produktkategori eller för alla pro- dukter.

Tilläggen i bestämmelsen görs för att behörig myndighet ska kunna ha tillsyn över efterlevnaden av dess förordningar. Det är ändamålsenligt att hänvisningarna till EU-förordningarna i denna bestämmelse är dyna- miska, dvs. avser respektive förordning i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Tillsyn av personuppgiftsbehandling

Datainspektionen anför att det i EU-förordningen anges att om medlems- staten anser att kraven i förordningen inte längre uppfylls ska bl.a. tillståndet för den kliniska läkemedelsprövningen kunna återkallas. Inspektörer utsedda av medlemsstaten ska övervaka efterlevnaden. I pro- memorian föreslås att Läkemedelsverket ska utföra dessa uppgifter. En sådan ordning skulle emellertid, enligt Datainspektionens mening, kunna innebära att Läkemedelsverkets tillsyn även kan komma att avse försöks-

personernas rätt till skydd enligt dataskyddsdirektivet och därigenom

138

personuppgiftslagen. Att en klinisk läkemedelsprövning endast får genomföras om försökspersonens rätt till skydd i enlighet med bestäm- melserna i dataskyddsdirektivet är säkerställd framgår av artikel 28.1 d i EU-förordningen. Datainspektionen pekar på att den är tillsynsmyndighet för personuppgiftslagen. Enligt Datainspektionen har emellertid någon utredning avseende förslagets inverkan på gränsdragningen mellan den tillsyn av EU-förordningen som ska företas av Läkemedelsverket och Datainspektionens tillsyn inte presenterats i promemorian. Enligt Data- inspektionens mening har det i promemorian inte utretts vilken inverkan EU-förordningen och de i promemorian förslagna bestämmelserna kommer att få på tillämpningen av dataskyddsregleringen i beaktande av hur tillsynen av dataskyddet vid sådana prövningar är tänkt att regleras. Det finns således enligt Datainspektionens mening betydande oklarheter avseende vilka konsekvenser förslagen får på dataskyddet för den behandling av personuppgifter som blir aktuell vid kliniska läkemedels- prövningar. Datainspektionen avstyrker därför förslagen i denna del.

Även Läkemedelsverket anför att det bör klargöras hur verkets tillsyns- ansvar kommer att förhålla sig till Datainspektionens ansvar på området.

Utöver artikel 28.1 d så anges det i artikel 7.1 d att berörd medlemsstat ska bedöma om genomförandet av en ansökt klinisk läkemedelsprövning kan ske i överensstämmelse med dataskyddsdirektiv. En ansökan om tillstånd ska innehålla ett prövningsprotokoll med en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att följa tillämpliga regler om skydd av personuppgifter (punkten 17 ak i bilaga I till EU-förordningen). I den beskrivningen ska särskilt anges de tekniska och organisatoriska åtgärder som kommer att vidtas för att förhindra obehörig åtkomst, obehörigt röjande, obehörig spridning eller ändring samt förlust av information och personuppgifter. Ansökan ska även innehålla en beskrivning av de åt- gärder som kommer att vidtas för att säkerställa att sekretessen när det gäller försökspersonernas journaler och personuppgifter vid kliniska läkemedelsprövningar bevaras (punkten 17 al i bilaga I). Vidare ska en beskrivning göras av de åtgärder som kommer att vidtas vid eventuella brott mot uppgiftsskyddet i syfte att lindra möjliga negativa följder (punkten 17 am). I punkt 73 i bilaga I anges att ansökan ska innehålla ett bevis på att uppgifter kommer att behandlas i enlighet med dataskydds- direktivet. Detta bevis ska innehålla ett uttalande från sponsorn eller sponsorns företrädare om att uppgifter kommer att samlas in och behandlas i enlighet med dataskyddsdirektivet. Slutligen anges det i skäl 76 i ingressen till EU-förordningen att dataskyddsdirektivet gäller behandling av personuppgifter som, inom ramen för EU-förordningen, sker i medlemsstaterna under överinseende av de behöriga myndig- heterna, särskilt de myndigheter som utsetts av medlemsstaterna.

Enligt dagens lagstiftning så regleras behandlingen av personuppgifter vid forskning av personuppgiftslagen (jfr avsnitt 6.5.1). Emellertid bedriver vårdgivare och sjukvårdshuvudmännen i betydande omfattning medicinsk och annan forskning inom hälso- och sjukvården. Till den del den patientnära forskningen innefattar patientjournalföring eller annan dokumentation som hör till vården, regleras informationshanteringen av patientdatalagen (2008:355). EU-förordningen om kliniska läkemedels- prövningar reglerar således inte alla aspekter gällande en läkemedels- prövning.

Prop. 2017/18:196

139

Prop. 2017/18:196 I Sverige är Datainspektionen den myndighet som har tillsynsansvaret för personuppgiftsbehandling som sker med stöd av personuppgiftslagen enligt 2 § personuppgiftsförordningen (1998:1191). Datainspektionen är även tillsynsmyndighet då personuppgifter behandlas enligt patientdata- lagen. Detta tillsynsansvar omfattar dock inte det som faller in under Inspektionen för vård och omsorgs tillsynsansvar. Av förarbetena till patientdatalagen framgår att frågan om behandlingen av personuppgifter i elektroniska journaler som sker i överensstämmelse med patientdata- lagen faller in under Datainspektionens tillsynsansvar. Detta innebär att Datainspektionens tillsyn bl.a. ska omfatta frågor som rör åtkomsten till personuppgifter inom hälso- och sjukvården och informationen till de registrerade. Datainspektionens tillsyn ska också omfatta frågor som rör informationssäkerhet som avses i personuppgiftslagen och i patientdata- lagen samt i föreskrifter som meddelas med stöd av nämnda lagar (prop. 2007/08:126 s. 215 f.). I likhet med vad regeringen anförde i förarbetena till patientdatalagen förutsätter regeringen att myndigheterna samverkar i frågor om personuppgiftsbehandling även i samband med genomförande av kliniska läkemedelsprövningar. För det fall Datainspektionen vid sin tillsyn finner att personuppgiftsbehandlingen vid en läkemedelsprövning inte uppfyller personuppgiftslagstiftningen kan Läkemedelsverket med stöd av artikel 77 återkalla tillståndet eftersom prövningen inte uppfyller kraven i artikel 28.1 d.

Dataskyddsdirektivet kommer den 25 maj 2018 att ersättas av EU:s nya dataskyddsförordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförord- ning), här benämnd dataskyddsförordningen. Av artikel 94.2 i den för- ordningen framgår att hänvisningar till dataskyddsdirektivet ska anses som hänvisningar till den nya dataskyddsförordningen. Därmed kommer hänvisningarna till dataskyddsdirektivet i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar att innebära hänvisningarna till EU:s nya dataskyddsförordning. Dataskyddsförordningen kommer att vara direkt tillämplig i Sverige. Förslag till ändringar gällande bl.a. patientdatalagen presenteras i propositionen (prop. 2017/18:171) Dataskydd inom Social- departementets verksamhetsområde – en anpassning till EU:s data- skyddsförordning. Vidare har förslag om en ny lag om personuppgifts- behandling för forskningsändamål presenterats i betänkandet från Forskningsdatautredningen (SOU 2017:50). Förslaget i det betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet (jfr avsnitt 6.5.1). I detta sammanhang kan nämnas att det även föreslås en ny generell lag om personuppgiftsbehandling i propositionen (prop. 2017/18:105) Ny data- skyddslag. Där anges att avsikten är att Datainspektionen ska utses till tillsynsmyndighet enligt EU:s dataskyddsförordning. Myndigheten kommer därmed att ha tillsyn över att bestämmelserna i dataskyddslagen och andra föreskrifter som kompletterar förordningen följs.

140

Kommissionens befogenhet att kontrollera att medlemsstaterna har utövat tillsyn

I artikeln 79 ges kommissionen befogenhet att bl.a. kontrollera att medlemsstaterna utövar tillsyn på ett korrekt sätt. I artikel 79.2 anges att kontrollerna ska anordnas i samarbete med de berörda medlemsstaterna. I detta avseende bör det vara Läkemedelsverket som samarbetar med kommissionen. Läkemedelsverket bör kunna delta i samarbetet med stöd av 2 § 7 förordningen (2007:1205) med instruktion för Läkemedelsverket där det anges att Läkemedelsverket ska delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde. Emellertid bör Läkemedelsverket i förord- ning bemyndigas att utföra de uppgifter som berörd medlemsstat ska utföra enligt artikel 79.

Utöver Läkemedelsverkets tillsyn kan nämnas att Centrala etikpröv- ningsnämnden har tillsynsansvar över efterlevnaden av lagen (2003:640) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Centrala etikprövningsnämnden kommer den 1 januari 2019 att byta namn till Överklagandenämnden för etikprövning (prop. 2017/18:45, bet. 2017/18:UbU12, rskr. 2017/18:173). Nämndens ansvar för tillsyn påverkas inte av namnbytet.

Centrala etikprövningsnämndens tillsynsansvar enligt etikprövnings- lagen gäller dock inte i den mån tillsynen faller inom någon annan myndighets ansvarsområde. I regeringens proposition (prop. 2002/03:50) om etikprövning av forskning anges att den forskning som behöver tillsyn enligt etikprövningslagen är den forskning som inte täcks av det tillsynsansvar som bl.a. Läkemedelsverket har. Vidare anges att den forskning som bl.a. blir kvar att utöva tillsyn över är medicinsk och psykologisk grundforskning som bedrivs av annan huvudman än vård- givare inom hälso- och sjukvården, t.ex. i anslutning till lärosätenas medicinska institutioner. Vidare anges det i propositionen att tillsynen bedöms bli aktuell i de fall anledning finns att anta att forskning som omfattas av etikprövningslagen bedrivs utan att ha godkänts vid etikpröv- ning eller att forskning bedrivs i strid med villkor som meddelats i samband med godkännande vid etikprövning (a.a. s. 164 och 206).

I detta sammanhang kan nämnas att en särskild utredare har haft i upp- drag att bedöma om regleringen av tillsynen över etikprövningslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen behöver ändras (dir. 2016:45 och dir. 2017:52). Utredaren har redovisat sitt uppdrag den 15 december 2017. Förslagen bereds för närvarande i regeringskansliet.

Återkallelse av tillstånd

Återkallelse av tillstånd till klinisk prövning på människor kommer, som ovan nämnts, regleras i artikel 77 i EU-förordningen och ytterligare reglering i svensk rätt behövs inte. I 11 kap. 2 § läkemedelslagen anges det att tillstånd till klinisk läkemedelsprövning, tillverkning och import enligt 7 kap. 9 § första stycket, 8 kap. 2 § och 9 kap. 1 § första stycket läkemedelslagen får återkallas om någon av de väsentliga förutsätt- ningarna inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts. Enligt bestämmelsens andra stycke kan samma skäl åberopas för att återkalla ett sådant tillstånd

Prop. 2017/18:196

141

Prop. 2017/18:196	till klinisk prövning som ska anses beviljat enligt 7 kap. 9 § tredje
	stycket.
	Till följd av EU-förordningens reglering bör bestämmelsen i 11 kap.
	2 § andra stycket läkemedelslagen upphävas. Däremot bör möjligheten
	att återkalla ett tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på djur
	fortfarande regleras i läkemedelslagen. Bestämmelsen i 11 kap. 2 § bör
	anpassas till detta.
	Artikel 77 i EU-förordningen avser återkallelse av ett tillstånd till
	klinisk läkemedelsprövning. Däremot omfattar bestämmelsen inte åter-
	kallelse av tillstånd till tillverkning eller import av prövningsläkemedel
	eller tilläggsläkemedel. Som anges i avsnitt 6.7 ska tillstånd till vissa av
	dessa läkemedel meddelas i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen. I
	promemorian föreslogs att möjligheten att återkalla ett tillstånd till
	tillverkning och import som meddelats i enlighet med artikel 61 i EU-
	förordningen skulle regleras i 11 kap. 2 § läkemedelslagen.
	I denna proposition så beaktas även bestämmelserna i kommissionens
	delegerade förordning (EU) 2017/1569. Av artikel 25 i den förordningen
	framgår att om en inspektion visar att innehavaren av ett tillstånd enligt
	artikel 61.1 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar inte
	följer god tillverkningssed enligt unionslagstiftningen, får den behöriga
	myndigheten när det gäller denna tillverkare tillfälligt stoppa tillverk-
	ningen eller importen från tredjeländer av prövningsläkemedel för
	humant bruk, eller tillfälligt eller slutgiltigt återkalla tillståndet för en
	produktkategori eller för alla produkter. Regeringen bör i förordning utse
	behörig myndighet som därmed ges möjlighet att med stöd av nämnda
	bestämmelse exempelvis återkalla tillstånd meddelat med stöd av artikel
	61 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.
	I lagrådsremissen föreslogs det att i de fall det inte skett en inspektion
	borde tillstånd till tillverkning eller import enligt artikel 61 kunna
	återkallas om någon av de väsentliga förutsättningar som var uppfyllda
	när tillståndet meddelades inte längre är uppfyllda, eller om något krav
	som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.
	Lagrådet konstaterar att möjligheten att återkalla tillståndet för den
	kliniska prövningen regleras i artikel 77, men att det inte finns något
	bemyndigande för en medlemsstat att komplettera den bestämmelsen i
	nationell lagstiftning. Paragrafen bör därför, enligt Lagrådets mening,
	inte omfatta tillstånd som meddelats i enlighet med artikel 61 i EU-
	förordningen.
	Regeringen finner dock att i avsaknad av EU-reglering kan det i
	nationell reglering införas en bestämmelse om återkallelse med den
	föreslagna begränsningen. Regeringen bedömer att en sådan reglering
	behövs för att EU-förordningen ska få avsedd effekt och att den överens-
	stämmer med EU-förordningens syfte att fastställa höga kvalitets- och
	säkerhetsstandarder för läkemedel (jfr artikel 168.4 c i fördraget om
	Europeiska unionens funktionssätt). Regeringen föreslår därför att
	bestämmelsen i 11 kap. 2 § läkemedelslagen kompletteras så att även
	tillstånd meddelade enligt artikel 61 i EU-förordningen ska kunna åter-
	kallas i enlighet med vad som föreslogs i lagrådsremissen.
	Bestämmelsen rör återkallelse av ett tillstånd meddelat enligt EU-
	förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. För att undvika osäker-
142	het om vad som ska gälla bör hänvisningen till bestämmelsen i EU-

förordningarna vara dynamisk, dvs. avse bestämmelsen i den vid varje Prop. 2017/18:196 tidpunkt gällande lydelsen.

Överklagande av beslut

Läkemedelsverket kan meddela beslut om återkallelse av tillstånd med stöd av EU-förordningarnas bestämmelser. Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det av EU-förordningen inte följer att medlemsstaterna ska erbjuda överklagandeförfaranden för sådana beslut. Enligt förvaltnings- rätten bör dock möjligheten att överklaga beslut om återkallelse finnas kvar. Enligt domstolen kommer visserligen ett beslut om återkallelse, även utan uttrycklig överklagandebestämmelse, rimligen att i förvalt- ningsprocessen betraktas som ett överklagbart beslut. Domstolen anser emellertid att möjligheten att överklaga sådana beslut bör komma till tydligt uttryck i läkemedelslagen.

Av 17 kap. 1 § läkemedelslagen framgår att beslut som Läkemedels- verket i ett enskilt fall har meddelat enligt läkemedelslagen eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av den lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Med stöd av denna bestämmelse kan beslut om förelägganden som Läkemedelsverket meddelat med stöd av 14 kap. 3 § läkemedelslagen överklagas.

Beslut som grundar sig på befogenheter som anges i EU-förordningen, t.ex. återkallelse av tillstånd till klinisk läkemedelsprövning enligt artikel 77, kan också överklagas i den mån dessa innebär skyldigheter för ekonomiska aktörer. Det följer av allmänna förvaltningsrättsliga prin- ciper och förvaltningslagens allmänna bestämmelser om överklagande och behöver inte anges i läkemedelslagen (jfr prop. 2010/11:65 s. 84 och 114). Ytterligare tillägg i läkemedelslagen bedöms därmed inte vara nödvändigt.

6.11Sekretess och tystnadsplikt

Regeringens förslag: En bestämmelse om överföring av sekretess ska införas i offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelsen innebär att den sekretess som gäller hos Läkemedelsverket för uppgifter i ett ärende om klinisk läkemedelsprövning på människor vid tillståndsgiv- ning enligt 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen överförs till ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting. Sekre- tessen ska dock inte gälla om en sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse ändå är tillämplig hos landstinget eller kommunen.

En sekretessbrytande bestämmelse ska även införas i offentlighets- och sekretesslagen så att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas ut till en biobank som inrättats i enskild verksamhet i enlighet med vad som föreskrivs i läkemedelsförordningen.

Vidare ska en bestämmelse om tystnadsplikt införas i lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Bestämmelsen ska ange att den som är eller har varit anställd på, eller är uppdragstagare vid en biobank som inrättats i enskild verksamhet inte får obehörigen röja eller utnyttja uppgifter i en ansökan om tillstånd till en klinisk

143

Prop. 2017/18:196

144

läkemedelsprövning. Att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning anses inte som obehörigt röjande.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig

tillstyrker eller har inget att invända mot promemorians förslag. Kammarrätten i Stockholm anser att det kan finnas skäl att närmare utreda om det finns en risk att uppgifter som ska vara offentliga enligt EU-förordningen kan komma att omfattas av sekretess enligt offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL). Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det inte finns någon beskrivning av vilka uppgifter som ska lämnas från Läkemedelsverket till de regionala etikprövnings- nämnderna om de sistnämnda inte får direktåtkomst till EU-databasen. Det finns inte heller någon beskrivning om hur ett sådant överlämnande ska gå till. Därutöver anges det inte om de regionala etikprövnings- nämnderna, utöver sitt yttrande, kan komma att behöva överlämna ytterligare uppgifter till Läkemedelsverket. Detta innebär att det för närvarande är svårt att överblicka om de föreslagna ändringarna i sekre- tesslagstiftningen är tillräckliga eller om det kan uppstå glapp i sekre- tesskyddet. Förvaltningsrätten anser att detta behöver analyseras närmare i den fortsatta beredningen. Förvaltningsrätten noterar även att skade- rekvisiten samt tiden för vilken sekretess ska gälla skiljer sig åt mellan 24 kap. 3 § OSL och 30 kap. 23 § samma lag. Svenska Journalist- förbundet har inget att erinra mot förslagen på ändringar i OSL men anger att förbundet har avstyrkt förslaget i promemorian Etisk gransk- ning av klinisk läkemedelsprövning (Ds 2016:12) om att förlänga sekre- tesstiden i 24 kap. 3 § 3 OSL från 20 till 40 år för verksamhet som består i etisk granskning av klinisk läkemedelsprövning.

För att säkerställa försökspersonernas säkerhet i kliniska prövningar och för att uppnå harmonisering i bedömning av prövningar inom EU finns det, enligt Läkemedelsverket, ett behov av att kunna dela viss information genom portalen till andra medlemsstater utanför kretsen av de berörda medlemsstaterna (dvs. dokumentation från sponsor och medlemsstaternas utredningar). Läkemedelsverket föreslår att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet skapas förutsättningar för verket att dela information till alla medlemsstater utan att en sekretessgranskning först måste ske. Gällande sekretess för försökspersoners personuppgifter anges det i artikel 81.7 i förordningen att försökspersoners personuppgifter inte ska vara allmänt tillgängliga. Läkemedelsverket ställer sig tveksamt till promemorians bedömning att försökspersoners personuppgifter ska sekretessbeläggas med stöd av 15 kap. 1 a § OSL. Läkemedelsverket föreslår att det sker en redogörelse för i vilken mån försökspersoners personuppgifter som verket får del av genom EU-portalen i stället kan sekretessbeläggas med stöd av t.ex. 21 kap. 1 §, 25 kap. 1 § eller 30 kap. 23 § första stycket 2 OSL.

Bakgrund

EU-databasen

Som framgår av denna proposition ska ansökningar om kliniska läke- medelsprövningar och medlemsstaternas frågor, utredningar och beslut

lämnas in i den EU-portal som den Europeiska läkemedelsmyndigheten ska upprätthålla enligt artikel 80 i Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG. Den information som lämnas in via portalen ska lagras i den EU-databas som beskrivs i artikel 81. Av artikel 81.2 framgår att databasen upprättas för att de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska kunna sam- arbeta när det är nödvändigt för tillämpningen av EU-förordningen och för att de ska kunna söka efter specifika kliniska prövningar. EU- databasen ska också underlätta kommunikationen mellan sponsorerna och de berörda medlemsstaterna och göra det möjligt för sponsorer att hänvisa till tidigare ansökningar om tillstånd till klinisk prövning eller för en väsentlig ändring. Därutöver ska databasen ge EU-medborgare tillgång till klinisk information om läkemedel.

EU-förordningens bestämmelser om att hålla vissa uppgifter hemliga

Enligt artikel 81.4 ska EU-databasen vara offentlig. Emellertid kan data och information hemlighållas om det finns skäl för detta enligt någon av följande fyra grunder. Den första grunden för att hålla information hemlig är skydd av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskaps- organen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Den andra grunden är skydd av information som rör affärshemligheter, särskilt genom hänsynstagande till statusen för läke- medlets godkännande för försäljning, såvida det inte finns ett över- vägande allmänt intresse av att röja den. Den tredje grunden för att hålla information hemlig är skyddet av konfidentiell kommunikation mellan medlemsstater i fråga om utarbetandet av utredningsrapporten. Den fjärde och sista grunden är säkerställande av att medlemsstaterna effek- tivt kan utöva tillsyn vid genomförandet av en klinisk prövning.

Vidare anges det i artikel 81.5 att det utan att det påverkar tillämp- ningen av artikel 81.4 och såvida det inte finns ett övervägande allmänt intresse av ett röjande, ska uppgifterna i ansökan inte vara offentliga förrän beslutet om den kliniska prövningen har fattats. Av artikel 81.6 framgår att EU-databasen ska innehålla endast de personuppgifter som är nödvändiga för att lämna information mellan berörda medlemsstater och sponsorer och ge EU-medborgare tillgång till klinisk information om läkemedel enligt artikel 81.2. Därutöver anges det i artikel 81.7 att försökspersonernas personuppgifter inte ska vara allmänt tillgängliga.

Enligt punkt 68 i ingressen till EU-förordningen bör de data som ingår i de kliniska studierapporterna generellt sett inte betraktas som affärs- hemligheter efter det att godkännande för försäljning beviljats, för- farandet för att bevilja godkännande för försäljning slutförts eller en ansökan om godkännande för försäljning återkallats. Generellt sett bör inte heller den kliniska prövningens huvuddrag, slutsatsen om del I i utredningsrapporten för tillståndet för en klinisk prövning och beslutet om tillståndet för den kliniska prövningen, en väsentlig ändring av den kliniska prövningen eller resultaten av den kliniska prövningen, in-

Prop. 2017/18:196

145

Prop. 2017/18:196 begripet orsakerna till att den tillfälligt avbrutits eller avslutats i förtid, betraktas som affärshemligheter.

Det kan nämnas att det förs en diskussion mellan den Europeiska läke- medelsmyndigheten, kommissionen och medlemsstaterna om hur upp- gifter i EU-portalen ska hanteras för att kraven i sekretessbestämmelsen i artikel 81.4 ska uppfyllas.

Skälen för regeringens förslag

Behörig myndighet

Som ovan anges framgår det av artikel 81 att EU-databasen upprättas för att de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska kunna sam- arbeta när det är nödvändigt för tillämpningen av EU-förordningen och för att de ska kunna söka efter specifika kliniska prövningar. Läke- medelsverket bör, genom bemyndigande i förordning, utses som den behöriga myndighet som avses i artikel 81 och Läkemedelsverket bör även utföra de uppgifter som ankommer på berörd medlemsstat i artikeln. Därutöver bör det i förordning anges att Läkemedelsverket ska vara mottagare av den information som den Europeiska läkemedelsmyndig- heten ska vidarebefordra till, eller gör tillgänglig för, berörda eller rapporterande medlemsstater enligt EU-förordningen om kliniska pröv- ningar.

Sekretess för uppgifter i EU-databasen

Direktåtkomst och allmän handling

Läkemedelsverket kommer att få tillgång genom direktåtkomst till de uppgifter som finns i EU-databasen. Uppgifter i utländska databaser som en svensk myndighet har direktåtkomst till utgör allmänna handlingar hos myndigheten, om uppgifterna ingår i en s.k. färdig elektronisk hand- ling eller om de kan sammanställas med rutinbetonade åtgärder och utan användning av förbjudna sökbegrepp (jfr prop. 2011/12:157 s. 8). Där- med kan uppgifter i EU-databasen anses inkomna till och förvarade hos Läkemedelsverket i tryckfrihetsförordningens mening och ska på begäran lämnas ut om någon sekretessbestämmelse inte är tillämplig.

Det bör dock nämnas att det i 2 kap. 11 § tryckfrihetsförordningen finns undantag från vad som är en allmän handling. Ett av dessa undan- tag är den s.k. biblioteksregeln. Biblioteksregeln syftar till att undanta en viss kategori av handlingar från de hos myndigheten förvarade allmänna handlingarna, nämligen sådana som ska anses ingå i myndighetens bibliotek. Med ett bibliotek avses en samling handlingar som är organiserade på ett sådant sätt att samlingen enligt vanligt språkbruk är att betrakta som ett bibliotek (prop. 1975/76:160 s. 179 f.). Även upptag- ningar i form av databaser omfattas av biblioteksregeln. Kravet är att myndigheten använder upptagningen på samma sätt som man använder litteratur i ett bibliotek, dvs. för att söka information (se RÅ 1986 not. 290). Det är möjligt att uppgifter som kommer att finnas i EU-databasen kan komma att omfattas av biblioteksregeln och därmed inte anses utgöra allmänna handlingar.

146

I de fall uppgifterna i databasen är att anse som allmänna handlingar kan följande anföras. De uppgifter som enligt EU-förordningen ska hållas hemliga ska inte heller lämnas ut av svenska myndigheter. Således bör uppgifter i allmänna handlingar omfattas av sekretess. Även om en EU-förordning är direkt tillämplig i Sverige ska en sekretessbestämmelse i en EU-rättsakt motsvaras av en tillämplig bestämmelse eller hänvisning i OSL. Detta med beaktande av att det i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförord- ningen anges att en begränsning av offentlighetsprincipen ska anges i särskild lag eller, om det i vissa fall är lämpligare, i en annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar. Därmed uppstår fråga om svensk rätt behöver anpassas till vad som anges i artiklarna 81.4, 81.5 och 81.7. Närmare om den frågan nedan.

Det kan nämnas att även Etikprövningsmyndigheten kan komma att få direktåtkomst till EU-databasen. Sekretessregleringar gällande denna myndighet redovisas i propositionen (prop. 2017/18:193) Komplette- rande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det i promemorian inte finns någon beskrivning av hur överlämnandet av uppgifter från Läkemedels- verket till de regionala etikprövningsnämnderna ska gå till om etikpröv- ningsnämnderna inte får direktåtkomst till uppgifterna. Det kan här anges att Läkemedelsverket och de sex regionala etikprövningsnämnderna har fått regeringens uppdrag att ta fram strukturer och samarbetsformer för beslut ska kunna fattas i enlighet med det tillståndsförfarande som anges i EU-förordningen. Hur uppgifterna ska skickas från Läkemedelsverket till Etikprövningsmyndigheten är en sådan uppgift som diskuteras inom ramen för detta uppdrag.

Sekretess för uppgifter vid Läkemedelsverkets utredning, tillståndsgiv- ning och tillsyn

Enligt artikel 81.4 b och d ska uppgifter kunna hållas hemliga för att skydda information som rör affärshemligheter och för att säkerställa att medlemsstaterna effektivt kan utöva tillsyn vid genomförandet av en klinisk prövning.

Sekretess gäller enligt 30 kap. 23 § OSL, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i en statlig myndighets verksamhet som består i bl.a. utredning, tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på produktion, handel eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Detsamma gäller för uppgift om andra eko- nomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt i affärsför- bindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndig- hetens verksamhet. Det sistnämnda skyddet är emellertid starkare i och med att det här inte uppställs något skaderekvisit. I stället råder absolut sekretess. Att sekretess även kan gälla för den som trätt i affärsför- bindelse eller liknande förbindelse har ansetts behövas eftersom verk- samhet av det slag som avses i paragrafen kan ge en myndighet känne- dom också om andra förhållanden hos tredje man än sådana som kan betecknas som affärs- eller driftförhållanden m.m. Som exempel kan Läkemedelsverkets tillsynsverksamhet enligt läkemedels- och narkotika-

Prop. 2017/18:196

147

Prop. 2017/18:196 författningarna tänkas medföra kännedom om mycket ömtåliga person- liga förhållanden rörande personer som står i kontakt med den som

	inspekteras (jfr Offentlighets- och sekretesslagen – En kommentar,
	Lenberg m.fl.).
	Som nämnts gäller sekretessen enligt 30 kap. 23 § OSL endast i den
	utsträckning som regeringen föreskrivit det. Regeringen har i 9 §
	offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641, OSF), och punkt 33 i
	dess bilaga föreskrivit att uppgifter inom ramen för verksamhet som
	består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt läkemedelslagen
	(2015:315) kan bli föremål för sekretess. Enligt punkt 33 gäller dock inte
	sekretess för enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller
	forskningsresultat vid tillsyn över produktsäkerheten hos varor som är
	avsedda för konsumenter eller kan antas komma att användas av kon-
	sumenter, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör risk
	för skada på person har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.
	Regler om kliniska läkemedelsprövningar finns i läkemedelslagen och
	sekretess finns därmed i ärenden som rör utredning, tillståndsgivning och
	tillsyn. Ovan begränsning av sekretessen för konsumenter har inte ansetts
	omfatta uppgifter om läkemedel som inte har gjorts tillgängliga på mark-
	naden. Detta eftersom sådana läkemedel inte omfattas av produktsäker-
	hetslagen (2004:451) (Kammarrätten i Stockholm den 22 mars 2007 i
	mål nr 1235-07). Den nuvarande begränsningen av sekretessbestäm-
	melsen omfattar således inte uppgifter om kliniska läkemedelsprövningar
	av läkemedel som inte släppts ut på marknaden.
	Enligt artikel 81.4 b i EU-förordningen ska sekretess omfatta informa-
	tion som rör affärshemligheter, dock ska sekretess inte gälla om det finns
	ett övervägande allmänt intresse att röja informationen. Samma begräns-
	ning gäller enligt artikel 81.5 för uppgifter i ansökan innan beslut om den
	kliniska prövningen har fattats.
	När regleringen om kliniska läkemedelsprövningar nu kommer att
	överföras till EU-förordningen om kliniska prövningar bör bestämmel-
	serna i OSF ses över.
	Kammarrätten i Stockholm anför att det kan finnas skäl att närmare
	utreda om det finns en risk att uppgifter som ska vara offentliga enligt
	EU-förordningen kan komma att omfattas av sekretess enligt 30 kap.
	23 § OSL. En sådan utredning företas inte i detta lagstiftningsarbete, men
	skulle behov av ändring framkomma får detta göras i ett separat lagstift-
	ningsförfarande. I de fall uppgifter är offentliga i EU-databasen får
	behörig myndighet beakta detta vid bedömningen om uppgifterna om-
	fattas av sekretess. Myndigheten får därmed beakta om det kan antas att
	den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
	Förvaltningsrätten i Uppsala anför att det i promemorian inte finns
	någon beskrivning av vilka uppgifter som ska lämnas från Läkemedels-
	verket till de regionala etikprövningsnämnderna om de sistnämnda inte
	får direktåtkomst till EU-databasen. Förvaltningsrätten anför vidare att
	det inte heller anges om de regionala etikprövningsnämnderna, utöver sitt
	yttrande, kan komma att behöva överlämna ytterligare uppgifter till
	Läkemedelsverket. Detta innebär enligt Förvaltningsrätten att det för
	närvarande är svårt att överblicka om de föreslagna ändringarna i sekre-
	tesslagstiftningen är tillräckliga eller om det kan uppstå glapp i sekre-
148	tesskyddet. Förvaltningsrätten anser att detta behöver analyseras närmare

i den fortsatta beredningen. Regeringen utgår från de bestämmelser som finns i EU-förordningen och förslagen i denna proposition syftar till att anpassa den svenska regleringen till vad som krävs enligt förordningen. Det kan dock inte helt uteslutas att det framöver visar sig finnas behov av ytterligare sekretesskydd. Om så visar sig vara fallet får förnyade över- väganden göras.

I detta sammanhang kan nämnas att det av artikel 81.6 följer att EU- databasen inte bör innehålla personuppgifter om försökspersoner (jfr skäl 67 i ingressen till EU-förordningen). Om uppgifter lämnas som gör att en person indirekt kan identifieras omfattas dessa uppgifter av den absoluta sekretess som stadgas i nämnda bestämmelser i OSL och OSF. Ytter- ligare diskussion om försökspersoners personuppgifter finns nedan under rubriken ”sekretess för försökspersoners personuppgifter”.

Regeringen ser inte att det behövs ytterligare sekretessregler men kommer att följa frågan och återkomma för det fall det visar sig behövas ändrade sekretessbestämmelser i svensk rätt.

Sekretess för övriga uppgifter i databasen

I artikel 81.4 c anges att konfidentiell kommunikation mellan medlems- staterna i fråga om utarbetande av utredningsrapporter ska kunna hållas hemlig. Denna kommunikation förs under tillståndsprövningen och torde i stora delar innehålla affärshemligheter som kan sekretessbeläggas enligt 30 kap. 23 § OSL. Emellertid kan den aktuella kommunikationen även omfatta information om myndigheters beredningsunderlag, tidplaner m.m. Till den del dessa uppgifter inte omfattas av ovan nämnda sekretess bör ytterligare sekretessbestämmelser beaktas.

EU-databasen kommer även att innehålla uppgifter om ansökningar om och tillsyn av kliniska läkemedelsprövningar som inte ska utföras i Sverige. Arbete pågår om databasens utformning. För det fall Läke- medelsverket kan komma att få direkttillgång även till dessa uppgifter kan uppgifterna, beroende på dess karaktär, kunna anses vara undantagna från vad som är en allmän handling i enlighet med den s.k. biblioteks- regeln i 2 kap. 11 § tryckfrihetsförordningen. Som ovan anförs syftar denna regel till att undanta en viss kategori av handlingar från de hos myndigheten förvarade allmänna handlingarna, nämligen sådana som ska anses ingå i myndighetens bibliotek. Med ett bibliotek avses en samling handlingar som är organiserade på ett sådant sätt att samlingen enligt vanligt språkbruk är att betrakta som ett bibliotek (prop. 1975/76:160 s. 179 f.). Om denna regel inte kan anses tillämpbar på en viss uppgift kan den uppgiften anses vara en allmän handling. Även om sekretessbestäm- melsen i nu aktuell EU-förordning är direkt tillämplig i Sverige, ska, som nämns ovan, en sekretessbestämmelse i en EU-rättsakt motsvaras av en tillämplig bestämmelse eller hänvisning i OSL, för att uppgifterna i handlingarna inte ska bli offentliga.

Enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller sekretess för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella sam- arbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Vidare gäller motsvarande sekretess för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt.

Prop. 2017/18:196

149

Prop. 2017/18:196 Sekretessregleringen enligt 15 kap. 1 a § kan t.ex. omfatta konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna vid utarbetandet av utrednings- rapporter och uppgifter om kliniska läkemedelsprövningar som berör andra länder än Sverige men som Läkemedelsverket kommer att få till- gång till genom EU-databasen. Med stöd av 15 kap. 1 a § OSL kan de uppgifter som ska hållas hemliga enligt artiklarna 81.4 a–d och 81.5, men som inte omfattas av 30 kap. 23 § OSL, hållas hemliga.

Uppgifter till icke-berörda medlemsstater

Läkemedelsverket anför att för att säkerställa försökspersonernas säkerhet i kliniska prövningar och för att uppnå harmonisering i bedömning av prövningar inom EU finns det ett behov av att kunna dela viss informa- tion genom portalen till andra medlemsstaters utanför kretsen av de berörda medlemsstaterna (dvs. dokumentation från sponsor och med- lemsstaternas utredningar). Läkemedelsverket föreslår därför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet skapas förutsättningar för verket att dela information till alla medlemsstater utan att en sekretessgranskning först måste ske.

För närvarande arbetar den Europiska läkemedelsmyndigheten tillsam- mans med medlemsstaterna för att skapa en IT-lösning så att även de medlemsstater som inte är berörda av en specifik klinisk läkemedels- prövning ska få tillgång till information om prövningen. Eventuella kompletteringar i lagstiftningen för att möjliggöra ett sådant samarbete får utarbetas separat och diskuteras inte i detta lagstiftningsarbete.

Sekretessgenombrott

Uppgiftslämnande till utländsk myndighet eller mellanstatlig organisation

Sekretessen i punkt 33 i bilagan till OSF kommer inte att hindra Läke- medelsverket att lämna ut uppgifter via EU-databasen i enlighet med bestämmelserna i EU-förordningen. Detta till följd av regleringen i 8 kap. 3 § OSL vari det anges att sekretessbelagda uppgifter får röjas för en utländsk myndighet eller en mellanstatlig organisation om utlämn- andet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. Med lag likställs EU-förordningar (se prop. 1998/99:18 s. 41 och 75 samt prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Några ändringar i OSL bedöms därmed inte behövas för att behörig myndighet ska få lämna ut uppgifter via EU-portalen i enlighet med bestämmelser i EU-förordningen.

Gällande sekretessen i 15 kap. 1 a § OSL gäller den endast om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Detta skaderekvisit är inte uppfyllt i de fall Läkemedelsverket lämnar uppgifter till andra utländska myndigheter och Europeiska läkemedelsmyndigheten genom EU-data- basen i enlighet med vad som anges i EU-förordningens bestämmelser. Sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL hindrar således inte ett sådant utlämnande.

150

Uppgiftslämnande till Etikprövningsmyndigheten och biobanker

I avsnitt 6.3.1 föreslås att det införs bestämmelser i förordning om att Läkemedelsverket ska skicka ansökan om klinisk prövning till Etikpröv- ningsmyndigheten för det fall denna myndighet inte får egen direkt- åtkomst till EU-databasen. I avsnitt 6.3.2 anges att även en berörd bio- bank bör ges möjlighet att yttra sig över en ansökan om klinisk läke- medelsprövning till Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten. Förslaget är att Läkemedelsverket ska kunna skicka ansökan om klinisk prövning för yttrande till berörd biobank.

Etikprövningsmyndigheten är en självständig myndighet, medan många biobanker är en del av landstingen. Enligt 10 kap. 28 § OSL hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. De föreslagna bestämmelserna i förordning får därmed sekretessbrytande effekt för att Läkemedelsverket ska kunna skicka uppgifter till Etikprövningsmyndig- heten och till de biobanker som ingår i ett landsting.

För att Läkemedelsverket ska kunna skicka ansökan till biobanker som inrättats i enskild verksamhet krävs en sekretessbrytande bestämmelse. En sådan bestämmelse bör därför införas i 30 kap. OSL.

Som framgår ovan är sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § OSL inte absolut, utan gäller endast om ett utlämnande av uppgiften skulle riskera att försämra det samarbete som regleras av EU-akten i fråga. Att Läke- medelsverket lämnar ut uppgifter för att få synpunkter eller yttrande av berörda aktörer innebär inte att det internationella samarbetet försämras. Därmed är den bestämmelsens skaderekvisit inte uppfyllt och bestäm- melsen hindrar inte utlämnande.

Uppgiftslämnande till Läkemedelsverket

Som anges i avsnitt 6.3.2 föreslår regeringen att det ska anges i en förordning att berörd biobank ska skicka sitt yttrande över en ansökan om klinisk läkemedelsprövning till Läkemedelsverket eller Etikpröv- ningsmyndigheten. Som ovan anges följer det av 10 kap. 28 § OSL att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Med stöd av den för- ordningsbestämmelse som det redogörs för i avsnitt 6.3.2 kan de bio- banker som är del av ett landsting, lämna ett yttrande till Läkemedels- verket trots sekretess. Vad som gäller för biobanker som inrättats i enskild verksamhet diskuteras nedan om tystnadsplikt. Ett förslag till sekretessbrytande bestämmelser för Etikprövningsmyndighetens yttrande till Läkemedelsverket finns i propositionen Kompletterande bestämmel- ser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedels- prövningar.

Sekretess hos mottagande myndigheter

Sekretessen i 9 § OSF och punkt 33 i dess bilaga samt sekretessen enligt 15 kap. 1 a § OSL följer inte med uppgifter till biobanker. Uppgifterna hos dessa måste ha ett tillfredsställande sekretesskydd genom en annan sekretessbestämmelse. Frågan om tystnadsplikt vid de biobanker som inrättats i enskild verksamhet diskuteras under nästa rubrik.

Prop. 2017/18:196

151

Prop. 2017/18:196	Gällande etikprövning så utför de regionala etikprövningsnämnderna
	och Centrala etikprövningsnämnden redan i dag en etisk granskning av
	ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar. Sekretessen hos etik-
	prövningsnämnderna regleras i 24 kap. 3 § OSL. Enligt den bestämmel-
	sen gäller sekretessen i verksamhet som består i etikprövning och tillsyn
	enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser
	människor. Sekretessen omfattar uppgift om en enskilds personliga för-
	hållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
	enskilde eller någon närstående till denne lider men, och om uppgift om
	en enskilds ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde
	lider skada om uppgiften röjs. Förvaltningsrätten i Uppsala noterar att
	skaderekvisiten för vilken sekretess ska gälla skiljer sig åt mellan 24 kap.
	3 § OSL och 30 kap. 23 § samma lag. Det stämmer att den förra bestäm-
	melsen innefattar en presumtion för sekretess för uppgifter om en
	enskilds personliga förhållanden medan den senare bestämmelsen inne-
	bär absolut sekretess för uppgifter om ekonomiska eller personliga för-
	hållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande för-
	bindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Bestäm-
	melsen i 30 kap. 23 § OSL omfattar ett stort antal ämnesområden och
	verksamheter och regeringen har inte för avsikt att ändra den bestäm-
	melsen. Närmare diskussioner och överväganden om sekretesskyddet hos
	Etikprövningsmyndigheten finns i propositionen Kompletterande
	bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska
	läkemedelsprövningar.
	Den som ansöker om tillstånd om kliniska läkemedelsprövning ska
	kunna utgå från att uppgifter om affärs- eller driftförhållanden, uppfin-
	ningar eller forskningsresultat kommer att skyddas av sekretess även om
	Läkemedelsverket skickar dessa ansökningar till berörda biobanker för
	yttrande. Även eventuella uppgifter om den som har trätt i affärsför-
	bindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndig-
	hetens verksamhet bör omfattas av sekretess vid biobankerna. Den sekre-
	tess som anges i 30 kap. 23 § OSL jämfört med 9 § OSF och punkt 33 i
	dess bilaga bör således även gälla de uppgifter som överförs till de bio-
	banker som är del av ett landsting. Det föreslås därför att bestämmelsen i
	30 kap. 25 § OSL kompletteras så att den sekretess som gäller med stöd
	av 30 kap. 23 § OSL för uppgifter hos Läkemedelsverket överförs till
	dessa enheter. Bestämmelsen bör även kompletteras med en bestämmelse
	om att sekretessen inte ska gälla om en sekretessbestämmelse till skydd
	för samma intresse ändå är tillämplig hos landstinget eller kommunen.
	Lagrådet anför när det gäller 30 kap. 25 § OSL att det första stycket
	som behandlar uppgifter från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
	hänvisar till 23 § första stycket 1 som tillämplig sekretessreglering,
	medan det andra stycket som behandlar uppgifter från Läkemedelsverket
	i ärenden om klinisk läkemedelsprövning på människor i stället hänvisar
	till sekretessregleringen i 23 §, d.v.s. även första stycket 2. Lagrådet
	ställer sig frågande till vilken bedömning som ligger till grund för
	olikheten.
	Bestämmelsen i 30 kap. 25 § första stycket OSL avser de situationer
	när Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) ska fatta beslut om
	ett läkemedel eller en vara ska ingå i läkemedelsförmånerna. TLV ska
152	även fastställa försäljningspriset för läkemedlet eller varan. Innan sådana

beslut fattas ska TLV bereda sökanden och landstingen eller kommun Prop. 2017/18:196 som inte ingår i ett landsting (sjukvårdshuvudmännen) möjlighet till

överläggningar med TLV. I samband med sådana överläggningar kan TLV behöva överlämna uppgifter som kommit in till de parter som ska medverka i överläggningen. För sådana uppgifter kan sekretess enligt 30 kap. 23 § första stycket 1 gälla hos verket. Genom bestämmelsen i 30 kap. 25 § överförs den sekretess som kan gälla för uppgifterna till att även gälla hos sjukvårdshuvudmännen. I förarbetena anges att de uppgifter som torde behöva överlämnas till sjukvårdshuvudmännen och för vilka sekretess kan gälla hos verket är sådana som avser sökandens egen verksamhet (prop. 1996/97:155 s. 75).

I den situation som nu är aktuell anser regeringen att även sekretess enligt 23 § första stycket 2 ska vara tillämplig för uppgifter i ansökan om kliniska läkemedelsprövning. Det kan vara så att sponsorn har lämnat in uppgifter om en försöksperson, trots att sådana uppgifter inte ska anges i ansökan. Som ovan nämns bör eventuella uppgifter om den som har inlett en affärsförbindelse eller liknande med den som är föremål för myndighetens verksamhet omfattas av sekretess vid biobankerna. Dessa uppgifter bör därmed kunna omfattas av den sekretess som anges i punkt 2.

Tystnadsplikt hos biobanker som inrättats i enskild verksamhet

Det finns biobanker som drivs i enskild verksamhet. Dessa omfattas inte av OSL. Det innebär att om Läkemedelsverket skickar en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning för yttrande till en biobank som inrättats i enskild verksamhet är reglerna i OSL inte tillämpliga. För att ge uppgifterna motsvarande skydd krävs då bestämmelser om tystnadsplikt.

Enskilda biobanker omfattas av den tystnadsplikt som anges i 6 kap. 14 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Enligt den bestämmelsen får den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen röja eller utnyttja sådana uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll, som han eller hon har fått kännedom om i verksamheten och som har lämnats dit för att användas som upplysning om eller underlag för behandling eller annan liknande åtgärd. Bestämmelsen infördes med tanke på personal vid Gift- informationscentralen.

Det är emellertid osäkert om uppgifter i en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning kan anses vara en upplysning eller underlag för behandling eller annan liknande åtgärd. Det föreslås därför att det införs en bestämmelse om tystnadsplikt i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. I den bestämmelsen ska anges att den som är eller har varit anställd eller uppdragstagare vid en biobank som inrättats i enskild verksamhet inte får obehörigen röja eller utnyttja uppgifter i en ansökan om tillstånd till en klinisk läkemedelsprövning. I likhet med bestämmelsen om tystnadsplikt i patientsäkerhetslagen ska obehörigt röjande inte anses vara att någon fullgör sådan uppgifts- skyldighet som följer av lag eller förordning. Därmed kan en biobank som inrättats i enskild verksamhet exempelvis yttra sig till Läke-

153

Prop. 2017/18:196 medelsverket eller Etikprövningsmyndigheten i enlighet med en bestämmelse i förordning.

Sekretesstiden

I artikel 81 i EU-förordningen anges ingen sekretesstid. Enligt 30 kap. 23 § OSL gäller däremot sekretessen i högst tjugo år för de uppgifter som en statlig myndighet får tillgång till under sin utredning, tillståndsgivning och tillsyn gällande en enskilds affärs- eller driftförhållanden, upp- finningar eller forskningsresultat samt om tredje man. Samma sekretess- tid finns för uppgifter som avser vetenskaplig undersökning eller annat sådant uppdrag i 31 kap. 12 § OSL. För uppgifter enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller sekretessen i högst 40 år. Gällande sekretess enligt den sist- nämnda bestämmelsen får dock regeringen, om det finns särskilda skäl, meddela föreskrifter om att sekretessen ska gälla under längre tid än 40 år. Ett sådant skäl kan vara att en bestämmelse om sekretess i en EU- rättsakt saknar begränsning i fråga om sekretesstid (prop. 2012/13:192

s.36 och 45).

Som anges i förarbetena till OSL ska sekretess endast omfatta upp-

gifter där det verkligen medför en skaderisk att röja uppgiften. Denna risk minskar normalt med tiden. I OSL har gränsen för sekretess gällande ekonomiska intressen i huvudsak satts till tjugo år (prop. 1979/80:2 Del A s. 86). Däremot är sekretesstiden på fyrtio år i 15 kap. 1 a § OSL, lika lång som den som gäller enligt bl.a. 15 kap. 1 § OSL (utrikessekretess). Det har inte framkommit att dessa sekretesstider anses vara för korta. En ändring av den sekretesstid som anges i 15 kap. 1 a § föreslås därför inte.

Som ovan anges finns det en sekretessbestämmelse i 24 kap. 3 § OSL för etikprövning. Enligt den bestämmelsen gäller sekretessen i verksam- het som består i etikprövning och tillsyn enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor. Sekretessen omfattar uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men, och om uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen om en enskilds personliga förhållanden gäller i högst sjuttio år och i övrigt i högst tjugo år. Förvaltningsrätten i Uppsala noterar att tiden för vilken sekretess ska gälla skiljer sig åt mellan 24 kap. 3 § och 30 kap. 23 § OSL. Svenska Journalistförbundet anför att förbundet har avstyrkt ett förslag i promemorian om etisk granskning av klinisk läkemedelsprövning (Ds 2016:12) om att förlänga sekretesstiden i 24 kap. 3 § 3 OSL från 20 till 40 år för verksamhet som består i etisk granskning av klinisk läke- medelsprövning. Regeringen avser inte göra någon ändring i 30 kap. 23 § OSL med tanke på att bestämmelsen omfattar ett stort antal olika verk- samheter. Diskussioner om sekretesstiden för 24 kap. 3 § OSL förs i propositionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

Sekretess för försökspersoners personuppgifter

I artikel 81.7 anges att försökspersonernas personuppgifter inte ska vara

allmänt tillgängliga. I promemorian angavs det att i den mån sådana upp-

154

gifter finns i EU-databasen kan de sekretessbeläggas med stöd av 15 kap. Prop. 2017/18:196 1 a § OSL. Vidare angavs det att om uppgifter om försökspersoner in-

kommer till Läkemedelsverket från en annan myndighet eller enskild kan dessa uppgifter skyddas av sekretess med stöd av det ovan föreslagna tillägget i punkt 33 i bilagan till OSF. Biobanker kommer inte ta del av försökspersoners personuppgifter. Sekretesskyddet för försökspersoners personuppgifter hos Etikprövningsmyndigheten behandlas i proposi- tionen Kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU-för- ordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

Läkemedelsverket ställer sig tveksamt till promemorians bedömning att försökspersoners personuppgifter kan sekretessbeläggas med stöd av 15 kap. 1 a § OSL. Läkemedelsverket har svårt att se att utlämnande av just personuppgifter kan antas försämra Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbetet mer än vad utlämnande av andra uppgifter i ansökan skulle göra. Vad gäller t.ex. information om affärs- och drifts- förhållanden som Läkemedelsverket får in genom EU-portalen är sekre- tessgrunden 30 kap. 23 § OSL men även för dessa uppgifter skulle sekre- tessgrunden kunna vara 15 kap. 1 a § OSL. Läkemedelsverket föreslår att det sker en redogörelse för i vilken mån försökspersoners personupp- gifter som verket får del av genom EU-portalen i stället kan sekretess- beläggas med stöd av t.ex. 21 kap. 1 §, 25 kap. 1 § eller 30 kap. 23 § första stycket 2 OSL.

Vilka av ovanstående sekretessbestämmelser som kan tillämpas beror på vilka uppgifterna är och i vilket sammanhang de förekommer. Utöver 15 kap. 1 a § OSL kan uppgifter även omfattas av sekretess enligt de bestämmelser som Läkemedelsverket angett. Det bedöms att bestäm- melser finns för att uppfylla EU-förordningens krav på att försöksper- sonernas personuppgifter inte ska vara allmänt tillgängliga. Någon redogörelse om när olika sekretessbestämmelser kan tillämpas och dessas eventuella inbördes företräde låter sig inte göras i denna proposition. I de fall flera sekretessbestämmelser kan tillämpas får bedömningen om vilken bestämmelse som har företräde göras enligt sekretessrättsliga regler. Frågan om vilken eller vilka sekretessbestämmelser som är tillämpliga i de olika sammanhangen lämnas till behörig myndighet och, i förekommande fall, domstol att bedöma.

Utöver att OSF kan behöva ses över bedöms ytterligare anpassningar av svensk rätt inte behöva göras med anledning av artikel 81.7.

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär både tystnadsplikt och handlingssekretess (3 kap. 1 § OSL). Den tystnadsplikt som följer av en sekretessbestämmelse in- skränker inte rätten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsgrundlagen (TF) och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) att meddela och offentliggöra uppgifter, om inte annat anges i TF, YGL eller OSL. Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter har dock aldrig företräde framför handlingssekretessen.

Den tystnadsplikt som följer av 30 kap. 23 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och drift-

155

Prop. 2017/18:196 förhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande för- bindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.

Den tystnadsplikt som följer av sekretessbestämmelserna i 15 kap. 1 a § och 30 kap. 25 § OSL i dess nuvarande lydelse inskränker inte rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Det saknas skäl att göra någon annan bedömning i frågan om den tystnadsplikt som kommer att följa av det tillägg i 30 kap 25 § OSL som föreslås i denna proposition.

6.12Specifika krav för särskilda grupper av läkemedel

Regeringens förslag: En upplysningsbestämmelse ska införas i lagen om genetisk integritet m.m. om att artikel 90 i EU-förordningen förbjuder genterapeutiska kliniska läkemedelsprövningar som resul- terar i att könsstamcellers genetiska identitet hos försökspersonen för- ändras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 90 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upp- hävande av direktiv 2001/20/EG får inte sådana genterapeutiska kliniska prövningar genomföras som resulterar i att könsstamcellers genetiska identitet hos försökspersonen förändras. Samma förbud finns i artikel 9.6 i direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel. Detta förbud omfattas av förbudet i 2 kap. 3 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. som innebär att försök i forsknings- eller behandlingssyfte som medför genetiska föränd- ringar som kan gå i arv hos människa inte får utföras (jfr prop. 2005/06:64 s. 203). Förbudet i lagen om genetisk integritet har dock en vidare omfattning än förbudet i EU-förordningen och direktivet. Lagens förbud omfattar nämligen även annan forskning och behandling än klinisk läkemedelsprövning. Med tanke på EU-förordningens företräde bör det i 2 kap. 3 § lagen om genetisk integritet m.m. införas en upplys- ningsbestämmelse om förbudet i artikel 90 andra stycket i EU-förord- ningen. Bestämmelsen är av upplysande karaktär. Hänvisningen till EU- förordningens bestämmelse bör vara dynamisk, dvs. avse bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

I artikel 90 första stycket i EU-förordningen anges att förordningen inte ska påverka tillämpningen av nationell rätt som förbjuder eller begränsar användning av specifika typer av mänskliga celler eller djur- celler, eller försäljning, tillhandahållande eller användning av läkemedel som innehåller, består av eller härrör från sådana celler eller läkemedel som används som abortframkallande medel eller läkemedel som inne- håller narkotika enligt definitionen i relevanta gällande internationella konventioner såsom Förenta nationernas allmänna narkotikakonvention

från 1961. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna uppgifter

156

om relevant nationell rätt. Sådana begränsningar som avses i artikel 90	Prop. 2017/18:196
första stycket finns inte i svensk rätt och någon underrättelse till kom-
missionen i detta avseende behövs inte göras.

6.13 Kostnaderna för prövningsläkemedel

Regeringens förslag: Läkemedelslagens bestämmelse om kostnads- fria prövningsläkemedel och utrustning ska även omfatta tilläggsläke- medel.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig sär-

skilt över förslaget. Läkemedelsverket noterar att det saknas tydliga svenska regler som säger att patienten ska betala för prövningsläkemedel, tilläggsläkemedel och medicintekniska produkter. Myndigheten föreslår att denna fråga omhändertas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. ASCRO ser gärna att förslaget förtydligas avseende tilläggsläkemedel som patien- ter fått förskrivet innan en person föreslås delta i studien (inklusion).

Läkemedelsindustriföreningen (LIF) efterlyser en närmare konsekvens- analys av vilka effekter kostnadsfritt tillhandahållande av sådana tilläggs- läkemedel kan få för läkemedelsdistributionen och högkostnadsskyddet i de fall tilläggsläkemedlet ges innan försökspersonen inkluderas i den kliniska läkemedelsprövningen och patienten kan förväntas fortsätta använda läkemedlet även efter att prövningen avslutats. Regionala etik- prövningsnämnden i Umeå anför att principen om kostnadsfria pröv- ningsläkemedel finns i EU-förordningen och att undantag kan göras i nationell rätt. Det betyder enligt nämnden att bestämmelsen i läke- medelslagen (2015:315) bör skrivas om så att endast undantagen tas upp där, med en hänvisning till EU-förordningen. Uppsala universitet efter- frågar ett förtydligande avseende dels vilken instans eller myndighet som ska avgöra när en klinisk prövning har särskild betydelse för folkhälsan, dels om även icke-interventionsstudier kommer att vara befriade från krav att tillhandahålla kostnadsfria prövningsläkemedel, tilläggsläke- medel och utrustning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 92 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG ska kostnaderna för prövningsläkemedel, tilläggsläkemedel och medicintekniska produkter som används för administrering av dem eller förfaranden som krävs specifikt enligt prövningsprotokollet inte bäras av försökspersonen, såvida detta inte strider mot nationell rätt i den berörda medlemsstaten.

Av 7 kap. 8 § läkemedelslagen framgår att i Sverige ska patienter och försökspersoner få prövningsläkemedlet och, i förekommande fall, den utrustning som krävs för att använda det, kostnadsfritt av den person, det företag, den institution eller den organisation som ansvarar för att inleda, organisera och eventuellt finansiera prövningen. Detta gäller dock inte vid kliniska läkemedelsprövningar som genomförs utan medverkan av läkemedelsindustrin eller avser särläkemedel för vilka godkännandet

157

Prop. 2017/18:196	förenats med villkor om uppföljande undersökningar. Det gäller inte
	heller vid prövningar som är av särskild betydelse för folkhälsan.
	Regionala etikprövningsnämnden i Umeå anför att principen om kost-
	nadsfria prövningsläkemedel finns i EU-förordningen och ska stå endast
	där. Undantag kan dock göras i nationell rätt. Enligt nämnden betyder det
	att bestämmelsen i 7 kap. läkemedelslagen bör skrivas om så att endast
	undantagen tas upp där och att en hänvisning till EU-förordningen möj-
	ligen kan göras i bestämmelsen.
	Den bestämmelse som i dag finns i 7 kap. 8 § läkemedelslagen anger i
	första stycket vem som ska betala för prövningsläkemedel och eventuella
	medicintekniska produkter och i andra stycket anges de fall där det inte
	finns krav på att prövningsläkemedlet ska tillhandahållas kostnadsfritt
	(jfr prop. 2003/04:32 sida 77). Med beaktande av vad läkemedelslagens
	bestämmelse reglerar bör denna fortfarande finnas i läkemedelslagen.
	Läkemedelsverket noterar att det inte finns några tydliga svenska regler
	som säger att patienten ska betala. Det är t.ex. oklart i nuvarande bestäm-
	melser om vem som ska betala när sponsorn med nuvarande regler
	beviljas undantag från skyldigheten att stå för kostnaderna. Läkemedels-
	verket föreslår att denna fråga omhändertas i det fortsatta lagstiftnings-
	arbetet. ASCRO ser gärna att förslaget förtydligas avseende tilläggsläke-
	medel som patienter har fått förskrivet innan inklusion i studien. ASCRO
	anser att kostnaderna för läkemedel som patienten står på redan innan
	deltagande inte bör bekostas av sponsorn för den kliniska läkemedels-
	prövningen, även i de fall då användning av detta tilläggsläkemedel är en
	förutsättning för deltagande i studien.
	LIF anser att det är rimligt att försökspersonen inte ska bära kostnad-
	erna för användning av ett tilläggsläkemedel som är en direkt konsekvens
	av deltagandet i den kliniska läkemedelsprövningen och som begränsas
	till den tid som den kliniska läkemedelsprövningen pågår. LIF ser dock
	att situationen är en annan när användning av tilläggsläkemedlet är att se
	som ett inklusionskriterium för den kliniska läkemedelsprövningen, som
	initierats innan försökspersonen inkluderas i den kliniska läkemedels-
	prövningen och som kan förväntas fortsätta efter det att prövningen av-
	slutats. LIF bedömer att det behövs en närmare konsekvensanalys av
	vilka effekter kostnadsfritt tillhandahållande av sådana tilläggsläkemedel
	kan få på läkemedelsdistributionen och högkostnadsskyddet.
	I detta lagstiftningsarbete är avsikten att anpassa svensk lag till EU-
	förordningen och det finns inte beredningsunderlag för att göra materiella
	ändringar i exempelvis nu aktuella svenska bestämmelse. Eventuella
	ändringar av bestämmelsen får därför göras separat. Bestämmelsen bör
	behållas i läkemedelslagen, men med beaktande av omfattningen av
	artikel 92, bör även tilläggsläkemedel tillhandahållas kostnadsfritt i
	enlighet med första stycket i bestämmelsen. Det föreslås att bestäm-
	melsen införs i nya 7 kap. läkemedelslagen. Emellertid anges det i
	nuvarande 7 kap. 8 § att det är patienter och försökspersoner som ska få
	prövningsläkemedel och utrusning kostnadsfritt. Enligt EU-förordningen
	är de personer som deltar i en klinisk läkemedelsprövning benämnda som
	försökspersoner även om de i vissa fall även skulle kunna bedömas vara
	patienter. Med tanke på detta bör bestämmelsen utformas i enlighet med
	EU-förordningens terminologi och endast ange att försökspersoner kan få
158	läkemedel och utrustning kostnadsfritt.

Enligt 7 kap. 8 § läkemedelslagen är det den person, det företag, den Prop. 2017/18:196 institution eller den organisation som ansvarar för att inleda, organisera

och eventuellt finansiera prövningen som kostnadsfritt ska tillhandahålla prövningsläkemedlet och utrustningen. Bestämmelsen är ett genom- förande av artikel 19 i direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlems- staternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att vad som avses är att det är sponsorn som ska tillhandahålla prövningsläkemedel och utrustningen kostnadsfritt (prop. 2003/04:32 s. 70 f.). Definitionerna av uttrycket sponsor är nästan identiska i EU-förordningen och i direktiv 2001/20/EG. I avsnitt 6.2 före- slås att uttrycket sponsor definieras i 2 kap. 1 § läkemedelslagen. Därmed kommer med sponsor avses en person, företag, institution eller organisa- tion som ansvarar för att inleda, leda och ordna med finansieringen av en klinisk prövning. I nu föreslagna bestämmelse bör det anges att det är sponsorn som kostnadsfritt ska tillhandahålla aktuella läkemedel och utrustning.

Uppsala universitet efterfrågar ett förtydligande avseende dels vilken instans eller myndighet som ska avgöra om den kliniska prövningen är av särskild betydelse för folkhälsan, dels om även icke-interventionsstudier kommer att vara befriade från detta krav.

En sponsor som vill ha ett undantag från skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla prövningsläkemedel, tilläggsläkemedel och utrustning som krävs för att använda läkemedlet, ska ange detta i ansökan samt skälen för begäran. För närvarande framgår detta av 5 kap. 2 § Läkemedels- verket föreskrifter (LVFS 2011:19) om kliniska läkemedelsprövningar på människor. Det är således Läkemedelsverket som prövar frågan om bestämmelsen i 7 kap. 8 § läkemedelslagen är tillämplig. När EU-förord- ningen träder i kraft kan myndigheten meddela verkställighetsföreskrifter om att ansökan ska innehålla sådan begäran och skälen för begäran. Stöd för att meddela sådana föreskrifter finns i 9 kap. 12 § läkemedelsförord- ningen (2015:458). Läkemedelsverket kommer därmed även fortsätt- ningsvis att bedöma frågan. Av artikel 1 i EU-förordningen framgår att EU-förordningen inte ska tillämpas på icke-interventionsstudier. Sådana studier omfattas således inte begreppet kliniska läkemedelsprövningar och omfattas därför inte heller av den överförda bestämmelsen i den nya 7 kap. läkemedelslagen.

6.14Sanktioner

Regeringens förslag: Utformningen av läkemedelslagens straff- bestämmelse i 16 kap. 1 § ändras. Därutöver införs en ändring som innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet genomför en klinisk läkemedelsprövning på människor utan att tillstånd till pröv- ningen har meddelats eller anses beviljat enligt EU-förordningen kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som bryter mot den nya lydelsen i 7 kap. 10 § som innebär att en klinisk läkemedelsprövning på djur inte får genomföras utan tillstånd. Därut-

över införs en ändring som innebär att man kan dömas till böter eller

159

Prop. 2017/18:196	fängelse i högst ett år om man med uppsåt eller av oaktsamhet till-
	verkar eller importerar prövningsläkemedel för klinisk prövning på
	människor utan tillstånd enligt artikel 61 i EU-förordningen med den
	begränsning som följer av artikel 64 i samma förordning.

	Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.
	I promemorian gjordes dock bedömningen att det genom en hänvisning
	till bestämmelsen i 7 kap. 6 § såsom den var utformad i promemorians
	förslag framgick att straffansvar omfattade den som med uppsåt eller av
	oaktsamhet genomför en klinisk läkemedelsprövning på människor utan
	att tillstånd meddelats eller anses beviljat.
	Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt om
	förslaget i denna del, med undantag av Regionala etikprövningsnämnden
	i Umeå. Etikprövningsnämnden delar inte promemorians bedömning att
	straffrättsliga påföljder utöver allmän kriminalisering av mord, miss-
	handel, framkallande av fara för annan eller olaga tvång inte behövs utan
	att Läkemedelsverkets administrativa åtgärder får anses tillräckligt effek-
	tiva, proportionella och avskräckande.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 94 i Europaparla-
	mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om
	kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv
	2001/20/EG ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om vilka
	tillämpliga sanktioner som ska gälla vid överträdelse av EU-förordningen
	och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de följs. Sanktionerna
	ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I bestämmelsen
	anges vidare att sanktionerna ska inriktas bl.a. på bristande efterlevnad
	av bestämmelserna i EU-förordningen vad gäller inlämnande av informa-
	tion som är avsedd att offentliggöras i EU-databasen och bristande efter-
	levnad av bestämmelserna i denna förordning om försökspersonernas
	säkerhet.
	De sanktioner som kan bli aktuella är såväl straffrättsliga som
	administrativa.
	Straffrättsliga sanktioner
	Läkemedelslagens bestämmelse om ansvar återfinns i 16 kap. läke-
	medelslagen (2015:315). Av 16 kap. 1 § framgår att den som med uppsåt
	eller av oaktsamhet bryter mot kravet på tillstånd till att genomföra en
	klinisk prövning, tillverka eller importera läkemedel enligt 7 kap. 9 §
	första stycket, 8 kap. 2 § eller 9 kap. 1 § första stycket läkemedelslagen
	döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd
	med straff enligt brottsbalken eller lagen (2000:1225) om straff för
	smuggling. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
	bryter mot läkemedelslagens bestämmelse om försiktighetskrav vid han-
	tering av läkemedel enligt 10 kap. 1 §.
	Straffansvar gällande kliniska läkemedelsprövningar
	I den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 9 § läkemedelslagen framgår att
	en klinisk läkemedelsprövning får genomföras sedan tillstånd till pröv-
160	ning meddelats eller anses beviljat. Av den bestämmelsens tredje stycke
160	framgår att om Läkemedelsverket inte fattat beslut inom 60 dagar från att

en fullständig ansökan inkommit ska tillstånd anses beviljat i enlighet med ansökan. Gällande kliniska läkemedelsprövningar på människor föreslås det i denna proposition att det i en ny bestämmelse, 7 kap. 7 § läkemedelslagen, ska anges att frågor om tillstånd till att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på människor enligt EU-förordningen ska prövas av Läkemedelsverket (jfr avsnitt 6.3.1).

Av artikel 1 i EU-förordningen framgår att förordningen ska tillämpas på alla kliniska läkemedelsprövningar som genomförs i unionen. Vidare anges det i artikel 4 att kliniska prövningar ska genomgå vetenskaplig och etisk granskning och att de ska godkännas i enlighet med förord- ningen. Av artiklarna 8.1, 14.3, 19.1, 20.5 och 23.1 i EU-förordningen framgår att berörd medlemsstat ska meddela sponsorn om den kliniska läkemedelsprövningen har beviljats tillstånd, beviljats tillstånd på vissa villkor eller om ansökan har avslagits. Av artiklarna 8.6, 14.11, 19.4, 20.8 och 23.6 i EU-förordningen framgår det emellertid att om berörd medlemsstat inte underrättat sponsorn om beslut om tillstånd inom de tidsperioder som anges i EU-förordningen gäller den slutsats som rappor- terande medlemsstat meddelat rörande del I i utredningsrapporten. Där- med kan tillstånd anses beviljat. Av EU-förordningen framgår således att en klinisk läkemedelsprövning på människor får genomföras endast om tillstånd beviljats eller anses beviljat enligt EU-förordningens bestäm- melser.

Det finns inte anledning att i nu aktuellt lagstiftningsarbete som avser att anpassa svensk rätt till den nya EU-förordningen, bedöma valet av sanktioner annorlunda endast för att bestämmelser om tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar kommer att anges i en EU-förordning. Att den som med uppsåt eller av oaktsamhet genomför en klinisk prövning på människor utan tillstånd eller utan att tillstånd anses beviljat ska således även fortsättningsvis kunna dömas till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken eller enligt lagen om straff för smuggling.

Gällande kliniska läkemedelsprövningar på djur så föreslås det i avsnitt 6.3.5 att det alltid ska krävas tillstånd till att genomföra kliniska läke- medelsprövningar på djur. Möjligheten att ett sådant tillstånd ska kunna anses beviljats tas bort. Ändringen föranleder emellertid inte en annan bedömning gällande straffansvaret. Ovan straffansvar ska således omfatta den som utan tillstånd av Läkemedelsverket genomför en klinisk läkemedelsprövning på djur.

Straffansvar gällande avsaknad av tillstånd för tillverkning m.m.

Som nämns ovan kan en person, enligt 16 kap. 1 § läkemedelslagen, dömas till böter eller fängelse om personen med uppsåt eller av oakt- samhet bryter mot kraven om tillstånd till att tillverka eller importera läkemedel enligt 8 kap. 2 § och 9 kap. 1 § första stycket läkemedels- lagen.

När det gäller kliniska läkemedelsprövningar kan det röra sig om till- verkning och import av tilläggsläkemedel och prövningsläkemedel för människor. Sådant tillstånd krävs för att garantera försökspersoners säkerhet. Att tillverka eller importera dessa läkemedel utan tillstånd och därmed utan att möjliggöra behöriga myndigheters kontroller och insyn

Prop. 2017/18:196

161

Prop. 2017/18:196 bör vara straffbelagt enligt 16 kap. 1 § läkemedelslagen. I avsnitt 6.6 föreslås en ändring i 9 kap. 1 § andra stycket läkemedelslagen som inne- bär att tillstånd krävs vid import av tilläggsläkemedel. Genom den ändringen kommer även den som med uppsåt eller av oaktsamhet impor- terar tilläggsläkemedel utan tillstånd att omfattas av straffbestämmelsen i 16 kap. 1 § läkemedelslagen.

Som anges i avsnitt 6.7 kommer tillstånd till tillverkning och import av vissa prövningsläkemedel för människor att meddelas i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen. Av artikel 61.5 framgår även att detta krav på tillstånd inte ska tillämpas på de processer som anges i den bestäm- melsen.

I 16 kap. 1 § bör ett tillägg införas som innebär att även den som med uppsåt eller av oaktsamhet utan tillstånd tillverkar eller importerar pröv- ningsläkemedel för människor enligt artikel 61 i EU-förordningen ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år om gärningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken eller enligt lagen om straff för smuggling.

Det kan uppmärksammas att av artikel 64 i EU-förordningen framgår att artikel 61 ska tillämpas på prövningsläkemedel som godkänts för försäljning endast när det gäller eventuella ändringar av sådana läke- medel som inte omfattas av godkännandet av försäljningen. De pröv- ningsläkemedel som omfattas av artikel 61 är således sådana som inte godkänts för försäljning eller som har godkänts för försäljning men ändras och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning. Artikel 64 bör ses som ett tydliggörande eftersom godkända läkemedel som används enligt sitt godkännande regleras i läkemedelslagens bestäm- melser om tillverkning och import. Emellertid bör det i den föreslagna straffbestämmelsen framgå att straffansvaret begränsas av vad som anges i artikel 64. Med hänsyn till att det bör vara möjligt att förutse vilka sank- tioner som kan bli följden av överträdelser, bör hänvisningarna till EU- förordningen vara statiska, dvs. avse förordningen i den ursprungliga lydelsen.

Som ovan nämns omfattar straffbestämmelsen i 16 kap. 1 § läke- medelslagen även den som bryter mot försiktighetskraven vid hantering av läkemedel enligt 10 kap. 1 § läkemedelslagen. Till följd av den ändring i 10 kap. 1 § som föreslås i avsnitt 6.7 kommer straffansvar även omfatta den som bryter mot bestämmelserna om tillverkning av radio- aktiva läkemedel som ska användas som prövningsläkemedel eller tilläggsläkemedel och mot bestämmelserna om import av radioaktiva läkemedel som ska användas som prövningsläkemedel.

Utformningen av straffbestämmelsen

Genom ovan förslag kommer lydelsen i ovan nämnda straffbestäm- melsen att utökas ytterligare. För att göra bestämmelsen mer lättläst föreslås det att dess första stycke delas upp i punkter. I ett nytt andra stycke bör det anges att straffbestämmelserna i 16 kap. 1 § är subsidiära i förhållandena till bestämmelserna i brottsbalken och lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Det andra stycket kommer därmed att med vissa språkliga ändringar motsvara vad som i anges första stycket i den nuvarande lydelsen av bestämmelsen.

162

Slutligen införs ett nytt tredje stycke som motsvarar andra stycket i den nuvarande lydelsen. Av det stycket framgår att det i ringa fall inte ska dömas till ansvar.

Regleringen i 16 kap. 1 § leder till att läkemedel som varit föremål för brott enligt den lagen eller värdet därav kan förverkas om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vinning av brottet. Detta framgår av 16 kap. 4 § läkemedelslagen.

Administrativa sanktioner

Ansvarsbestämmelsen i läkemedelslagen innebär att det är straffbart att utan tillstånd genomföra en klinisk läkemedelsprövning. Ansvarsbestäm- melsen omfattar däremot inte genomförandet av en klinisk läkemedels- prövning där tillstånd visserligen har erhållits men genomförandet inte har skett i enlighet med de krav på t.ex. information och samtycke som föreskrivs i EU-förordningen. Krav på informerat samtycke finns i direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel. Det direktivet innehåller emellertid inte något krav på att medlemsstaterna ska införa påföljder. Vid genom- förandet av direktiv 2001/20/EG i svensk rätt ansåg regeringen inte att det fanns skäl att straffbelägga avsteg från bestämmelserna om informa- tion och samtycke (prop. 2003/04:32 s. 66). I stället ansågs de åtgärder som Läkemedelsverket förfogar över i sitt tillsynsarbete tillräckliga.

Som nämns ovan så uppställs ett krav i EU-förordningen att medlems- staterna ska införa sanktioner som är effektiva, proportionella och av- skräckande. I detta sammanhang bör beaktas att en klinisk prövning som utförs utan att informerat samtycke lämnats av försökspersonen, eller dennes lagligen utsedda företrädare, kan vara straffbelagd enligt bestäm- melser i brottsbalken (t.ex. misshandel). Det har inte framkommit anled- ning att anta att ytterligare kriminalisering gällande informerat samtycke behövs utan de åtgärder Läkemedelsverket kan vidta inom sin tillsyn får anses vara tillräckliga. Därmed kan Läkemedelsverket med stöd av 14 kap. 3 § läkemedelslagen besluta om förelägganden och förbud och förena sådana beslut med vite. Läkemedelsverket kan även återkalla meddelat tillstånd med stöd av artikel 77 i EU-förordningen.

I artiklarna 41–42 finns skyldigheter för prövaren att rapportera incidenter och allvarliga incidenter till sponsorn samt skyldigheter för sponsorn att anmäla misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar till den Europeiska läkemedelsmyndigheten. Liknande skyldigheter finns i artikel 16 i direktiv 2001/20/EG som genomförts i svensk rätt genom 8 kap. Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:19) om kliniska läke- medelsprövningar på människor. Någon kriminalisering gällande dessa bestämmelser finns inte. Skyldigheter att rapportera biverkningar rörande godkända läkemedel finns i 6 kap. 2 § läkemedelslagen och i artiklarna 24 och 49 i förordning (EG) nr 726/2004. Överträdelse av dessa bestäm- melser är inte kriminaliserat utan det har ansetts att den sanktion som närmast bör komma i fråga är föreläggande eller förbud i förening med vite i likhet med nuvarande 14 kap. 2 och 3 §§ läkemedelslagen (prop. 2005/06:70 s. 154). Således är underlåtenhet att rapportera biverkningar inom läkemedelsområdet inte straffbelagt. De åtgärder som Läkemedels-

Prop. 2017/18:196

163

Prop. 2017/18:196 verket har inom tillsynen får anses tillräckliga även vad gäller över- trädelser av artiklarna 41–42 i EU-förordningen.

I EU-förordningen anges även skyldigheter för sponsorn att anmäla när den kliniska prövningen startar, avslutas, avbryts eller avslutas i förtid (artikel 36–38). Sponsorn ska även lämna en årlig rapport om säkerheten hos varje prövningsläkemedel (artikel 43). Vid genomförande av den kliniska prövningen ska den kliniska prövningen genomföras i enlighet med prövningsprotokollet och principerna om god klinisk sed (artikel 47). Prövaren och de övriga personer som deltar i genomförandet av en klinisk prövning ska ha rätt utbildning och erfarenhet som krävs för sina respektive uppgifter och prövningarna ska ske i lämpliga lokaler (artikel 49–50). Vidare finns bestämmelser i EU-förordningen om spårbarhet, förvaring, returnering och destruktion av prövningsläkemedel samt bestämmelser som prövningshandbok och prövningspärm (artikel 51, 55–59). Därutöver finns bestämmelser om märkning i kapitel X i EU-för- ordningen. De åtgärder såsom förelägganden och förbud som finns till- gängliga inom ramen för tillsyn får anses vara tillräckligt effektiva medel för att motverka överträdelser av nämnda bestämmelser. Genom dessa åtgärder har Läkemedelsverket även möjlighet att förelägga vite i sam- band med beslut om föreläggande eller förbud samt för det fall tillträde till utrymme eller biträde vid undersökning vägras (se avsnitt 6.10).

Regionala etikprövningsnämnden i Umeå delar inte bedömningen att straffrättsliga påföljder utöver allmän kriminalisering av mord, miss- handel, framkallande av fara för annan eller olaga tvång inte behövs utan att Läkemedelsverkets administrativa åtgärder får anses tillräckligt effek- tiva, proportionella och avskräckande.

I detta avseende kan konstateras att de sanktioner som nämns i detta avsnitt är de som gäller i dag. Nu aktuellt lagstiftningsarbete är en anpassning av svensk rätt till den nya EU-förordningen. För det fall det framkommer att sanktionerna inte är tillräckliga får detta utredas separat.

	6.15	Bemyndiganden

	Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
	bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör EU-
	förordningen och som behövs för att skydda människors eller djurs
	hälsa eller miljön. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-
	mer ska även få meddela föreskrifter om försäkringar eller andra
	garantier för att garantera att försökspersoner vid kliniska läkemedels-
	prövningar får ersättning för skador samt meddela föreskrifter om den
	behörighet som krävs för att hålla den intervju med försökspersonen
	som anges i artikel 29.2 c i EU-förordningen.

	Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
	förslag. I promemorian föreslogs det dock att det var regeringen som
	skulle bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldigheter att garantera
	att försökspersoner vid kliniska läkemedelsprövningar på människor får
	ersättning för skador. I promemorian diskuterades inte heller bemyndig-
	anden i	anledning av kommissionens delegerade förordning (EU)
164	2017/1569 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förord-

ning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverk- ningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspek- tioner.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: I 18 kap. 12 § läkemedelslagen (2015:315) bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör läke- medelslagen och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön. Läkemedelsverket har, enligt 9 kap. 11 § läkemedelsförord- ningen (2015:458), bemyndigats att meddela sådana föreskrifter. När nu bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar kommer att anges i EU- förordningen bör bemyndigandet ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön. Därutöver bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om försäkringar eller andra garantier gällande sponsorns skyldighet att garantera att försökspersonen får ersättning för skador (jfr avsnitt 6.9). Vidare bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer få meddela förskrifter om den behörighet som krävs för att hålla den intervju med försökspersonen som anges i artikel 29.2 c i EU-förordningen (se avsnitt 6.5.1). Läkemedelsverket bör i förordning bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.

I 9 kap. 12 § läkemedelsförordningen ges Läkemedelsverket rätt att meddela föreskrifter om verkställigheten av läkemedelslagen och av läkemedelsförordningen. Detta bemyndigande bör även omfatta möjlig- heten att meddela föreskrifter om verkställighet av EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. Därmed kan Läkemedelsverket ta fram verkställighetsföreskrifter vad gäller exempelvis tillstånd till tillverkning av prövningsläkemedel enligt artikel 61. Vidare bör verkställighetsbe- myndigandet även omfatta kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Bemyndigandet bör införas i läkemedelsförordningen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

I bemyndigandet om att meddela föreskrifter om behörigheten att hålla intervju med försökspersonen bör en hänvisning till artikel 29 införas. Genom bemyndigandet kan Sverige meddela de föreskrifter som behövs enligt den bestämmelsen. Det är ändamålsenligt att hänvisningarna till bestämmelsen i EU-förordningen är dynamiska, dvs. avser bestämmelsen vid var tid gällande lydelse. Det gäller även hänvisningen till EU- förordningen i bemyndigandet att meddela föreskrifter för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön i anledning av EU-förordningen.

Prop. 2017/18:196

165

Prop. 2017/18:196 7	Utvidgat undantag från tillämpningen av
	biobankslagen

Regeringens förslag: Lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. ska inte längre vara tillämplig på prover som är avsedda för forskning och som analyseras inom sex månader efter provtagnings- tillfället och förstörs omedelbart efter analysen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorian föreslogs det att proverna inte fick sparas en längre tid efter provtagningstillfället och den föreslagna bestämmelsen var något annorlunda utformad vad gäller avsikten att kasta proverna efter analys.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Folkhälsomyndig- heten välkomnar förslagen och Vetenskapsrådet är positivt till den före- slagna utvidgningen av undantag från tillämpning av biobankslagen. Även Umeå universitet, Jämtlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Norrlands universitetssjukhus, Apotekarsocieteten och Kliniskt forskningscentrum tillstyrker förslaget och lyfter fram en minskad administrativ börda för prövarna som en positiv konsekvens. Linköpings universitet ställer sig i grunden positivt till förslaget men anser att för en full effekt av förändringen skulle en längre tidsperiod än två månader vara att föredra. Universitetet kan inte se att en vidgad tolkning av be- greppet ”sparas en längre tid” till sex månader för bevarande i avvaktan på analys, i enlighet med Biobanksutredningens förslag (SOU 2010:81), skulle medföra några negativa konsekvenser, samtidigt som de positiva effekterna skulle omfatta fler prover i forskningsverksamhet. Även ett flertal landsting i exempelvis Gävleborgs län, Dalarnas län, Sörmlands län, Uppsala län och Västmanlands län anser att tiden från provtagnings- tillfället till analys och att provet kastas bör vara sex månader i enlighet med förslaget i biobanksutredningen. I övrigt stödjer denna grupp av remissinstanser förslaget. Deras bedömning är att ett utökat undantag kommer att minska administrationen och underlätta spårbarhet på prov som fysiskt finns sparade och leda till ett minskat antal missförstånd och felaktigheter och risk för att kompletteringar kommer att behöva göras. De stödjer även förslaget att undantaget gällande prov tagna för ända- målet forskning ska gälla från provtagningstillfället. Läkemedelsindustri- föreningen (LIF) anser att förslaget är viktigt men att det innebär otill- räckliga förbättringar för att komma till rätta med alla de utmaningar som läkemedelsföretagen ser gällande den svenska biobankslagstiftningen. Tillägget om att ”där avsikten är att de ska kastas direkt efter analys” är onödig och skapar otydlighet om sådana prov måste kastas direkt efter analys eller om de kan sparas de två månader som framgår av förarbet- ena. LIF föreslår därför att denna skrivning tas bort. Liknande synpunkt framför även ASCRO.

166

Skälen för regeringens förslag

Biobankslagens tillämpningsområde

I Sverige liksom i många andra länder bevaras vävnadsprover i stor om- fattning i biobanker, främst för hälso- och sjukvården men även för forskning och klinisk läkemedelsprövning m.m.

Lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. (bio- bankslagen) är tillämplig på vissa biobanker och på det mänskliga bio- logiska material, vävnadsprover, som finns i sådana biobanker. De bio- banker som omfattas av lagen är de som inrättats i Sverige i en vård- givares hälso- och sjukvårdsverksamhet, oavsett var materialet i bio- banken förvaras. Lagen är även tillämplig på vävnadsprover som tagits i en vårdgivares hälso- och sjukvårdsverksamhet, och som lämnats ut för att förvaras och användas hos en annan vårdgivare, en enhet för forsk- ning eller diagnostik, en offentlig forskningsinstitution, ett läkemedels- bolag eller en annan juridisk person och vilka även efter utlämnandet kan härledas till den eller de människor från vilka de härrör.

Biobankslagen gäller således endast för vävnadsprover som tagits eller samlats in inom hälso- och sjukvården. Bland dessa vävnadsprover finns de som används för vård och behandling av patienter, men även prover som används för forskningsändamål.

Den avgränsning som valts, dvs. att lagen endast omfattar prover som samlas in i en vårdgivares verksamhet, gör att provsamlingar som efter forskningsetisk prövning tagits på frivilliga försökspersoner utanför hälso- och sjukvården för särskilda forskningsprojekt, inte omfattas av biobankslagen. Den verksamheten regleras i stället i läkemedelslagen (2015:315) och lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen).

Enligt 1 kap. 3 § tredje stycket biobankslagen är lagen inte tillämplig på vävnadsprover som rutinmässigt tas i vården för analys, uteslutande är avsedda som underlag för diagnos och löpande vård samt behandling av provgivaren och inte sparas en längre tid. Med längre tid menas enligt förarbetena cirka två månader. Sparas vävnadsproverna en längre tid är lagen tillämplig även på dessa prover (prop. 2001/02:44 s. 21, 30 och 69).

Undantaget från biobankslagens tillämpningsområde gäller inte väv- nadsprover som tagits inom hälso- och sjukvården för forskningsända- mål. Det innebär att forskningsprover omfattas av lagen även om de slängs omedelbart eller bevaras endast en kortare tid i avvaktan på analys, under förutsättning att de är insamlade inom hälso- och sjuk- vården.

Det nuvarande förfarandet innebär en omfattande administration, bl.a. genom att landstingen måste skapa en spårbarhet av prov, trots att proven inte finns kvar.

Administrationen omfattar bl.a. att forskaren eller företaget måste ansöka till en biobank hos vårdgivaren om att få inrätta prov i biobanken och att sedan få tillgång till dem. Ansökan måste granskas, godkännas, registreras och diarieföras av biobanken innan provtagning kan starta. Förutom tid med administration innebär detta att vårdgivarna får ett kontinuerligt växande antal provsamlingar, varav vissa innehåller prov

Prop. 2017/18:196

167

Prop. 2017/18:196 medan andra inte innehåller några prov. Detta i sig innebär att större insatser krävs för att spåra prov.

Om forskaren eller företagen behöver inkludera patienter från fler vårdgivare måste proceduren upprepas hos alla vårdgivare.

I de fall ett verkligt prov finns i provsamlingen har landstingen infört ett förenklat förfarande för utlämnande av provet (s.k. utlämnande via multicenterprincipen). Principen bygger på att hanteringen av avtal och beslut om utlämnande tas av ett Regionalt Biobankscentrum (RBC) där föreståndaren (RBC-chef) har fullmakt för samtliga berörda lands- tings/regioners e-biobanker (d.v.s. en elektronisk, virtuell biobank, i vilken proverna registreras och garanteras spårbarhet enligt biobanks- lagen). I detta fall behöver forskaren eller företaget, trots att studien kan omfatta provtagning av patienter hos flera vårdgivare, enbart skriva ett avtal. Berörd RBC åtar sig därmed bl.a. att granska, handlägga, god- känna, registrera och diarieföra ansökan, att anmäla utlämnande av prov till Inspektionen för vård och omsorg (IVO), att rapportera till alla e-bio- banksansvariga om att provsamling har inrättats och utlämnats från deras e-biobank, att från forskaren eller företaget inhämta och ta emot rapport om avslutad provinsamling och att meddela e-biobanksansvariga om att provinsamling är avslutad samt antal individer som det tog prov på per e- biobank. För såväl sparade prover som för prover som kastas direkt efter analys måste den e-biobanksansvariga registrera uppgifterna om att prov- samling är inrättad och utlämnad och ta kontakt med prövare och skriva avtal angående spårning.

Förslag av biobanksutredningen

Biobanksutredningen föreslog i sitt betänkande En ny biobankslag (SOU 2010:81) att biobankslagen skulle utvidgas och inte endast gälla vävnads- prover från hälso- och sjukvården utan även prover från andra verksam- heter, exempelvis inom forskning och utbildning samt i verksamhet som avser framställning av läkemedel och medicintekniska produkter. Emellertid föreslogs det att biobankslagen inte skulle vara tillämplig på vävnadsprover som endast bevaras i avvaktan på analys. Om vävnads- proverna skulle bevaras längre tid än sex månader från provtagnings- tillfället, eller om de skulle bevaras eller användas för något annat ända- mål än det för vilket de togs, skulle biobankslagen dock vara tillämplig, enligt utredningens förslag. Förslaget innebar således en reglering av den tidsgräns som ska gälla för att ett prov ska anses bevarat endast för en analys.

Som skäl för sitt förslag anförde utredningen bl.a. att när vävnads- prover tas för analys vid vård och behandling i hälso- och sjukvården kasseras ofta proverna efter analysen.

Utredningen anförde vidare: ”Det innebär att proverna inte ska samlas in till en biobank för att bevaras under längre tid. Proverna används inte heller för något annat ändamål än det för vilket de togs. Tagandet och analysen av vävnadsprover är i dessa fall en del av vården och behand- lingen. För vården och behandlingen skyddas den enskildes integritet av bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) och i patientsäkerhetslagen (2010:659). På motsvarande sätt förekommer det

att vävnadsprover tas enbart för analys i samband med forskning, inklu-

168

sive klinisk prövning. Även i dessa fall är det fråga om prover som inte ska bevaras under längre tid och som inte används för något annat ändamål än det för vilket de togs. I dessa fall är analysen en del av forskningen. Då gäller etikprövningslagens och i förekommande fall läkemedelslagens bestämmelser. Dessa bestämmelser innefattar ett om- fattande integritetsskydd för de enskilda. För att biobankslagen ska kunna tjäna syftet att erbjuda ett särskilt skydd för vävnadsprover som samlas in till och bevaras i biobanker måste lagen, liksom i dag, inne- hålla en avgränsning mot en mer rutinmässig hantering av prover för analyser. Eftersom utredningens förslag till en ny biobankslag ska gälla även utanför hälso- och sjukvården kan inte heller undantaget vara begränsat till hälso- och sjukvården, utan det måste omfatta alla biobanker som lagen är tillämplig på.” (SOU 2010:81 s. 202).

Utredningen fortsatte därefter att analysera huruvida de föreslagna reglerna överensstämde med bestämmelserna i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin (biomedicinkonventionen). Konventionens huvudprincip, som anges i artikel 5, är att åtgärder endast får vidtas efter det att den berörde har gett sitt informerade samtycke. Enligt artikeln kan samtycket alltid återkallas. Enligt artikel 22 i konventionen får ett vävnadsprov inte bevaras och användas för ett annat ändamål än det för vilket provet avlägsnades från människokroppen om inte erforderliga informations- och samtyckesprocedurer följs. Utredningen anförde i anledning av dessa bestämmelser i biomedicin- konventionen följande: ”Även vävnadsprover som bevaras endast för en kortare tid kan komma att användas för ett annat ändamål än det för vilket de togs. Enligt den nu gällande undantagsregeln måste rutin- proverna bevaras för analys och uteslutande vara avsedda som underlag för diagnos och löpande vård och behandling. Om ändamålet med bevarandet av rutinprovet ändras, blir biobankslagen således tillämplig. Förslaget till undantagsregel måste uppfylla det villkoret att det inte ska tillskapa någon möjlighet att utan samtycke använda vävnadsproverna för ett annat ändamål än det för vilket de togs. Undantaget ska därför endast omfatta de vävnadsprover som inte bevaras efter analys. Om proverna samlas in till en biobank eller används för något annat ändamål än det för vilket de togs, då ska lagen ändå vara tillämplig. Den före- slagna regleringen överensstämmer därmed med biomedicinkonven- tionen.” (a.a. s. 203).

Betänkandet remissbehandlades och fick i denna del positiva reak- tioner av remissinstanserna. Förslagen i betänkandet har emellertid inte lett till lagstiftning. I stället utsåg regeringen den 26 maj 2016 en särskild utredare för att göra en ny översyn av biobankslagstiftningen (dir. 2016:41). Utredningen antog namnet Utredningen om regleringen av biobanker. Utredningen lämnade ett delbetänkande i maj 2017 och ett slutbetänkande den 29 januari 2018. Ytterligare information om dessa betänkanden ges nedan.

Förslag till ytterligare ett undantag

Sverige har sedan många år en stark ställning när det gäller medicinsk forskning. De regler som styr biobankernas verksamhet bör i största mån utformas så att förutsättningar ges för att använda biobankerna på bästa

Prop. 2017/18:196

169

Prop. 2017/18:196 sätt. För att underlätta genomförandet av kliniska prövningar i Sverige lämnades det i promemorian ett förslag om en utvidgning av undantaget från biobankslagens tillämpningsområde. Föreslaget innebar att en bestämmelse tas in i biobankslagen som innebär att lagen inte är tillämp- lig på prover som tagits i en vårdgivares hälso- och sjukvårdsverksamhet och som är avsedda för forskning. Förslaget har tagits väl emot av remissinstanserna, som lyfter fram att förslaget innebär en minskad administrativ börda för prövarna.

I maj 2017 lämnade utredningen om regleringen av biobanker ett del- betänkande ”För dig och för alla – delbetänkande av Utredningen om regleringen av biobanker” (SOU 2017:40). I det delbetänkandet föreslogs att biobankslagen inte ska vara tillämplig på prover som analyseras inom nio månader efter provtagningstillfället och förstörs omedelbart efter analysen. Förslaget omfattar samtliga vävnadsprover, såväl de prover som rutinmässigt tas i vården för analys och som uteslutande är avsedda som underlag för diagnos och löpande vård och behandling av prov- givaren som de prover som är avsedda för forskning. Utredningen lämnade ett liknande förslag i slutbetänkandet ”Framtidens biobanker” (SOU 2018:4).

Delbetänkandet har remitterats och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen bedömer dock att promemorians förslag bör fortsätta att behandlas i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Förslaget kan emellertid komma att ändras i samband med att förslagen i betänkandena genomförs.

Undantaget från tillämpningen av biobankslagen skulle enligt prome- morians förslag endast omfatta de fall där avsikten var att proverna skulle kastas direkt efter analys och inte sparas en längre tid efter provtag- ningstillfället. Med ”inte sparas en längre tid” avsågs detsamma som enligt 1 kap. 3 § gäller för rutinmässiga prover som tas i vården och syftar till att vara underlag för diagnos och vård och som inte sparas, dvs. cirka två månader. Vidare angavs det att tiden skulle beräknas från prov- tagningen, för att tydliggöra att tidsspannet inte började räknas från t.ex. analysdatumet.

Ett flertal remissinstanser menar att en längre tidsperiod än två månader är att föredra för att få en full effekt av förändringen. Dessa remissinstanser anser att förslaget från biobanksutredningen om en tids- period på sex månader bör beaktas. Linköpings universitet anför att universitetet inte kan se att en vidgad tolkning av begreppet ”sparas en längre tid” till sex månader för bevarande i avvaktan på analys, i enlighet med biobanksutredningens förslag (SOU 2010:81), skulle medföra några negativa konsekvenser, samtidigt som de positiva effekterna skulle om- fatta fler prover i forskningsverksamhet.

Biobanksutredningens förslag innebar att den föreslagna biobankslagen inte skulle tillämpas på prover som endast bevaras i avvaktan på analys. Lagen föreslogs dock vara tillämplig även på sådana vävnadsprover, om de bevarades längre än sex månader från provtagningstillfället eller om de bevarades eller användes för något annat ändamål än det för vilket de hade tagits. Som ovan nämns var en majoritet av de remissinstanser som tog ställning till förslaget positiva. Några remissinstanser ansåg att det skulle vara ändamålet för insamlande av prover som skulle avgöra om

170

proverna skulle omfattas av biobankslagen och inte hur lång tid proverna sparas.

Med beaktande av biobanksutredningens förslag och remissinstanser- nas synpunkter på promemorians förslag föreslår regeringen att bestäm- melsen om undantag från biobankslagens tillämpningsområde ska avse de prover som inte ska sparas längre än sex månader efter provtagnings- tillfället.

I promemorian föreslogs ytterligare en begränsning gällande undan- taget från tillämpningsområdet och det var att avsikten skulle vara att proverna skulle kastas direkt efter analys. LIF anser att det tillägget är onödig och skapar otydlighet gällande om sådana prov måste kastas direkt efter analys eller om de kan sparas de två månader som framgår av förarbetena. LIF föreslår därför att denna skrivning tas bort. Liknande synpunkt framför även ASCRO. Regeringen anser att det tydligt bör framgå av bestämmelsen att undantaget är tillämpligt på prov som analyseras inom sex månader efter provtagningstillfället och förstörs omedelbart efter analysen.

Detta leder till att det kommer att finnas olika tidsgränser för när bio- bankslagen ska tillämpas gällande prover som är tagna för vård och behandling och för prov tagna för forskning. Detta eftersom undantaget gällande prov som tas för ändamålet vård och behandling är om prov sparas en kortare tid efter utförd primär analys. Regeringen anser att det är av stor vikt att den nu föreslagna förändringen träder i kraft snarast möjligt. Ytterligare ändringar kan komma att hanteras genom de betänkanden som utredningen om regleringen av biobanker har lämnat.

Skyddet för den enskilde människan

Skyddet för den enskilde människans integritet står i fokus för bio- bankslagen. Att utvidga undantaget, så att även prover som tas i forsk- ningssyfte inom sjukvården exkluderas från biobankslagens bestämmel- ser, påverkar inte den personliga integriteten i negativ riktning. När provet är analyserat förstörs det och materialet kan inte användas ytter- ligare. En förutsättning för att materialet ska omfattas av biobankslagen är att provet kan spåras till en viss individ. De nu aktuella proverna finns inte kvar efter den inledande analysen, men ändå ska en spårbarhet mellan det obefintliga provet och individen finnas kvar i ett register. De uppgifter om enskilda som idag måste registreras, trots att proven inte finns i någon biobank, kommer vid förändringen inte längre att införas i något register. Detta gör att personuppgifter upphör att finnas på ett obehövligt ställe.

Att ta bort kravet på spårbarhet av – i praktiken – obefintliga prover underlättar dessutom för hälso- och sjukvården i och med att onödig administration försvinner.

Biobankslagen är inte tillämplig på vävnadsprover som tas utanför hälso- och sjukvården för forskningsändamål, t.ex. inom universitet eller läkemedelsbolag, oavsett om de kastats direkt efter analys eller om de förvaras under en längre tid. Att exkludera en mer rutinmässig hantering av forskningsprover som tas inom sjukvården från biobankslagens regle- ring innebär dessutom att kraven på de olika verksamheterna i viss mån likställs.

Prop. 2017/18:196

171

Prop. 2017/18:196 Som nämns ovan stadgas det i artikel 5 i biomedicinkonventionen att åtgärder får endast vidtas efter det att den berörde har gett sitt informe- rade samtycke. Enligt artikeln kan samtycket alltid återkallas. Enligt artikel 22 i konventionen får ett vävnadsprov inte bevaras och användas för ett annat ändamål än det för vilket provet avlägsnades från människo- kroppen om inte erforderliga informations- och samtyckesprocedurer följs.

I den föreslagna bestämmelsen anges att undantaget endast omfattar de vävnadsprover som är avsedda för forskning och som ska analyseras inom sex månader efter provtagningstillfället och förstörs omedelbart efter analysen. Om proverna samlas in till en biobank eller används för något annat ändamål än det för vilket de togs ska biobankslagen vara tillämplig. Den föreslagna regleringen överensstämmer därmed med reglerna i biomedicinkonventionen.

8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringen i 1 kap. 3 § lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Ändringarna i 1 kap. 5 §, 2 kap. och 3 kap. lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. och ändringarna i läkemedelslagen, offentlighets- och sekretesslagen, lagen om handel med läkemedel och lagen om genetisk integritet m.m. ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Regeringen ska få meddela de övergångsbestämmelser som behövs när det gäller läkemedelslagen samt ändringarna i 1 kap. 5 §, 2 kap. och 3 kap. lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs det dock att ändringen i 1 kap. 3 § lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. skulle träda i kraft den 1 juli 2017.

Remissinstanserna: Regionala etikprövningsnämnden i Umeå anför att EU-förordningens övergångsbestämmelser gäller och regeringen kan inte bemyndigas att dubbelreglera. Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning anger att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG trädde i kraft den 16 april 2014 och har varit direkt tillämplig sedan dess. Riksförbundet anser att det kan ifrågasättas varför det i promemorian anges att det inte är klart när EU-förordningen ska börja tillämpas.

Skälen för regeringens förslag: Den förslagna ändringen i 1 kap. 3 § lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. bör träda i kraft så snart som möjligt. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

172

Gällande de övriga föreslagna ändringarna i lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. och i övriga lagar kan följande anges. Enligt artikel 99 i EU-förordningen ska förordningen träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (den 16 juni 2014). Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning anger i sitt remissyttrande att EU-förordningen trädde i kraft den 16 april 2014 och har varit direkt tillämplig sedan dess. Riksförbundet anger att det därmed kan ifrågasättas varför det i prome- morian anges att det inte är klart när EU-förordningen ska börja tillämpas. I detta sammanhang kan följande nämnas. Att en EU-rättsakt träder i kraft innebär att man i nationell rätt inte får införa bestämmelser som inte överensstämmer med EU-rättsakten. Emellertid behöver medlemsstater, medborgare och berörda aktörer möjlighet att anpassa sig till den nya rättsaktens bestämmelser. I rättsakterna anges därmed även när en rättsakt ska börja tillämpas i medlemsstaterna. I nu aktuella EU- förordning anges att förordningen ska börja tillämpas från och med sex månader efter det att kommissionen offentliggjort ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning om att EU-portalen och EU- databasen är fullt funktionsdugliga och systemen uppfyller de funk- tionella kraven. Emellertid anges det i artikeln att förordningen under inga omständigheter ska börja att tillämpas tidigare än den 28 maj 2016. Vidare anges det i artikel 96.1 att samtidigt som EU-förordningen börjar tillämpas ska direktiv 2001/20/EG upphöra att gälla.

För att underlätta övergången från regleringen enligt direktiv 2001/20/EG till bestämmelserna i EU-förordningen tillåts sponsorerna under en övergångsperiod att starta och genomföra kliniska prövningar i enlighet med direktivets bestämmelser. Övergångsbestämmelsen finns i artikel 98 i EU-förordningen. Enligt den bestämmelsen görs ett undantag gällande bestämmelsen i artikel 96.1 om upphävande av direktiv 2001/20/EG. I artikel 98.1 anges det att trots att direktiv 2001/20/EG upphört att gälla ska dess regler tillämpas gällande en ansökan om till- stånd till klinisk prövning som lämnats in innan EU-förordningen börjar tillämpas. I dessa fall ska reglerna i direktiv 2001/20/EG tillämpas till och med det datum som infaller tre år efter att EU-förordningen började tillämpas.

Artikel 98.2 innehåller ytterligare ett avsteg från bestämmelsen i artikel 96.1 om upphävande av direktiv 2001/20/EG. I denna punkt ges spon- sorn en möjlighet att välja om reglerna i direktiv 2001/20/EG eller i EU- förordningen ska tillämpas gällande ansökan om tillstånd till kliniska prövningar. Denna valmöjlighet kommer att finnas under det första året som EU-förordningen ska tillämpas. Sådana kliniska prövningar ska fort- sätta att regleras av det direktivet i tre år efter det att EU-förordningen börjat tillämpas.

Denna proposition innehåller även förslag till anpassningar av svensk rätt till kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner. Samma ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som ovan redovisade gäller för bestämmelserna i den förordningen.

Prop. 2017/18:196

173

Prop. 2017/18:196 För närvarande saknas kännedom om vilken dag EU-förordningen ska börja tillämpas. Därför bör föreslagna ändringar i 1 kap. 5 §, 2 kap. och 3 kap. lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. och föreslagna ändringar i läkemedelslagen (2015:315), offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400), lagen (2009:366) om handel med läkemedel och lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Med beaktande av de övergångsbestämmelser som stadgas i artikel 98, bör regeringen få meddela de övergångsbestämmelser som behövs gällande läkemedelslagen och 1 kap. 5 §, 2 kap. och 3 kap. lagen om bio- banker i hälso- och sjukvården m.m.

Även förordningar och myndighetsföreskrifter behöver kompletteras. Dessa ändringar och tillägg bör träda i kraft samtidigt som de författ- ningsbestämmelser som de kompletterar. Regionala etikprövnings- nämnden i Umeå anför att det är EU-förordningens övergångsbestäm- melser som gäller och regeringen kan inte bemyndigas att dubbelreglera. I denna proposition har det framkommit att vissa författnings- bestämmelser måste upphävas och andra tillkomma. Dessa ändringar ska träda i kraft när EU-förordningarna börjar tillämpas. Med tanke på detta behövs de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

	9	Konsekvenser
	Innan en myndighet beslutar föreskrifter eller allmänna råd, ska myndig-
	heten enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid
	regelgivning bl.a. utreda föreskrifternas kostnadsmässiga och andra
	konsekvenser i den omfattning som behövs i det enskilda fallet och
	dokumentera utredningen i konsekvensutredningen.
	Ekonomiska konsekvenser
	Förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av human-
	läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG innehåller till stor
	del bestämmelser som i dag regleras av direktivet 2001/20/EG och som
	redan har genomförts i svensk rätt. Kommissionens delegerade
	förordning (EU) 2017/1569 om komplettering av förordning (EU) nr
	536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverkningssed för
	prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner
	innehåller bestämmelser som i dag är reglerade i kommissionens direktiv
	2003/94/EG och även dessa regler är genomförda i svensk rätt.
		Emellertid innebär EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv-
	ningar vissa nyheter. Införandet av en central ansökningsportal och
	bestämmelserna om att tillstånd att genomföra en klinisk läke-
	medelsprövning på människor i Sverige ska ges genom ett beslut innebär
	att en högre grad av koordinering behövs mellan Läkemedelsverket och
	Etikprövningsmyndigheten, som kommer att ersätta de nuvarande
	regionala etikprövningsnämnderna. Förordningen uppställer vidare
	tidsfrister för att begära kompletterande information och fatta beslut. Om
174	ett beslut inte är fattat inom angiven tid kan det innebära att ansökan

beviljats. Vid kliniska prövningar som ska genomföras i flera medlems- stater ska tillståndsförfarandet även koordineras mellan medlemsstaterna. Läkemedelsverket föreslås vara den myndighet som tar emot och skickar information till och från EU-portalen samt till Etikprövningsmyndig- heten. För Läkemedelsverkets del innebär EU-förordningen en ökad arbetsbörda samt ökade kostnader för bl.a. anpassning av IT-system.

Läkemedelsverkets verksamhet är avgiftsfinansierad. Enligt 2 kap. 10 § förordning (2010:1167) om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel tar Läkemedelsverket ut en avgift om 50 000 kr för en ansökan om tillstånd att utföra en klinisk läkemedelsprövning. Om det finns särskilda skäl får dock Läkemedelsverket i det enskilda fallet betala tillbaka eller sätta ned hela eller delar av en avgift (6 kap. 4 § samma förordning). I avsnitt 6.3.4 föreslås att avgiften för Läkemedelsverkets prövning av en ansökan om kliniska läkemedelsprövningar även ska omfatta den avgift som ska tas ut för den etiska granskningen.

Vidare anges det i förordningen om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel att avgift ska betalas för tillstånd till yrkesmässig tillverk- ning och import av läkemedel och därefter ska en årsavgift betalas.

Som framgår av avsnitt 6.3.4 ska avgifterna beräknas så att full kost- nadstäckning uppnås. Sveriges Kommuner och Landsting har pekat på att det även måste finnas kostnadstäckning i de fall det finns skäl för Läke- medelsverket att även skicka ansökan om klinisk läkemedelsprövning till berörd biobank och strålskyddskommitté för yttrande. Att lämna ett råd- givande yttrande kommer att vara förknippat med kostnader. Även fortsättningsvis bör biobanker och strålskyddskommittéer i landstingen och regionerna få kostnaderna för sitt arbete täckta. Regeringen avser att ge Läkemedelsverket i uppdrag att ta fram underlag om eventuella ändringar av avgifter avseende kliniska prövningar till följd av den nya EU-förordning.

Karolinska institutet anser att EU-förordningen kommer att öka byrå- kratiseringen och kostnaderna för att göra kliniska läkemedelspröv- ningar. För de kliniska prövningar som görs i Sverige utan kommersiell sponsor, där akademin eller sjukvården står för forskningen faller denna kostnadsökning på det allmänna. Institutet anger vidare att enligt statistik från Läkemedelsverket genomförs årligen cirka en tredjedel av de kliniska läkemedelsstudierna genom sådana akademiska initiativ. Reger- ingens slutsats är att EU-förordningen innebär en effektivisering av tillståndsförfarandet. Genom det nya förfarandet ska endast en ansökan lämnas in och endast ett beslut meddelas, eftersom den prövning som Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten gör ska göras inom samma förfarande. Av sponsorerna kan det komma att krävas ett större förberedande arbete inför ansökan, men detta kommer även att göra beslutsprocessen effektivare. De bestämmelser som avser genomförandet av den kliniska prövningen, säkerhetsrapporteringen, tillverkningen och importen av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel samt ersättning för skador, bedöms inte innebära ökade kostnader för landstingen.

I avsnitt 6.13 föreslås att även tilläggsläkemedel ska tillhandahållas försökspersoner och patienter kostnadsfritt förutom i de fall kliniska läkemedelsprövningar genomförs utan medverkan av läkemedels- industrin eller avser särläkemedel för vilka godkännandet förenats med villkor om uppföljande undersökningar. Kostnadsfritt tillhandahållande

Prop. 2017/18:196

175

Prop. 2017/18:196 av tilläggsläkemedel gäller inte heller vid prövningar som är av särskild betydelse för folkhälsan. Förslaget antas inte leda till annat än marginellt ökade kostnader för staten eller landstingen.

Läkemedelsverkets beslut i samband med ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar och tillsyn kan överklagas till förvaltningsrätten.

Kammarrätten i Stockholm saknar en analys av vilka konsekvenser den nya ordningen för beslut och överklagande i frågor om tillstånd kan komma att få för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Domstolen anför att en sådan analys måste göras innan förslagen genomförs och vid behov måste domstolarna tillförsäkras erforderliga resurser för ökade kostnader. Förvaltningsrätten i Uppsala ställer sig tveksam till promemorians bedömning att antalet mål till Förvaltningsrätten inte kommer att öka i anledning av EU-förordningen, men domstolen saknar underlag för en närmare bedömning. Förvaltningsrätten efterlyser därför en bredare analys av denna bedömning och vilka närmare konsekvenser den nya prövningen får för domstolens verksamhet. Förvaltningsrätten pekar där- med på att konsekvenserna för domstolen påverkas av vilken prövning domstolen ska göra i de aktuella målen och om domstolen då är bunden till etikprövningsnämndens yttrande eller om domstolen ska överpröva yttrandet.

Endast ett fåtal ärenden gällande kliniska läkemedelsprövningar har överklagats till allmän förvaltningsdomstol från Läkemedelsverket. Såvitt känt har två beslut överklagats 2015 och ett överklagats 2012. Samtliga beslut från domstolen är avskrivningsbeslut, en gång för att Läkemedelsverket omprövat sitt beslut och de andra två fallen har klaganden återkallat sin talan. Antalet överklaganden till Centrala etikprövningsnämnden uppgick till 3,4 per år under perioden 2012–2016.

I de fall ansökningarna avser multinationella prövningar, dvs. pröv- ningar som ska göras i flera länder samtidigt, kan det finnas skäl till att inte överklaga ett nekat tillstånd utan sponsorn kan i stället komma att välja att endast genomföra prövningar i de länder som tillåtit studien. Av de ärenden som har överklagats till Centrala etikprövningsnämnden är ett flertal sådana där kompletteringar inte lämnats in i underinstansen. Med tanke på att ett beslut om klinisk läkemedelsprövning kommer att omfatta såväl en vetenskaplig som en etisk granskning görs bedömningen att de efterfrågade kompletterande uppgifterna kommer att skickas in redan vid prövningen i den första instansen. Inte heller överklagade av ärenden i anledning av tillsyn bedöms innebära en ökning. De bestäm- melser om tillsyn som finns i EU-förordningen bedöms därmed inte innebära att antalet mål till domstol kommer att öka. Ändringarna i straffrättsbestämmelserna är till stor del redaktionella och bedöms inte leda till någon ökning av mål till domstolarna. EU-förordningen och de i denna proposition föreslagna bestämmelserna bedöms därmed inte medföra någon betydande ökning av arbetsbördan för rättsväsendet som inte kan tas om hand inom befintliga ramar.

Övriga konsekvenser

Propositionen innehåller förslag för att anpassa svensk rätt till ovan nämnda EU-förordningar. Därtill har förslag lämnats för att underlätta

hanteringen av prover i biobanker. Det bedöms inte finnas några alterna-

176

tiva lösningar för att anpassa EU-förordningarna än att ta bort och föra in Prop. 2017/18:196 de föreslagna ändringarna i lagar och förordningar.

De aktörer som kommer att beröras av förslagen är främst patienter, försökspersoner, företag, universitet och sjukhus. Bland myndigheter berörs främst Läkemedelsverket och Etikprövningsmyndigheten som kommer att ersätta de regionala etikprövningsnämnderna.

Regleringarna är en följd av EU-förordningarna och regleringarna bedöms inte, utifrån ett europeiskt perspektiv, föranleda negativa effekter för företagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt.

Inom läkemedelsområdet och inom utvecklingen av läkemedel finns frågor som har stor betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. År 2014 gav Sveriges Kommuner och Landsting ut en uppdaterad genus- medicinsk kunskapsöversikt vid namn (O)jämställdhet i hälsa och vård. I den framhålls exempelvis att många av de läkemedel som används i dag blev registrerade för länge sedan, vilket gör att det brister i dokumenta- tionen om läkemedlet har prövats på rätt sätt framför allt på kvinnor. Förslagen i denna proposition avser emellertid att anpassa svensk rätt till bindande EU-rättsakter. Regleringen kring läkemedel är, med undantag för området prissättning av läkemedel, ett rättsområde som i allt väsentligt är harmoniserat inom EU och det finns därmed inte utrymme till att skapa rättsregler som avviker från EU-rätten. Frågor som rör jäm- ställdheten inom det harmoniserade rättsområdet måste därför hanteras inom ramen för EU-samarbetet.

Förslaget bedöms inte i övrigt ha några sociala eller miljömässiga konsekvenser.

10 Författningskommentar

10.1Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315)

2 kap.
1 § Uttrycket klinisk läkemedelsprövning ersätts med uttrycken klinisk
läkemedelsprövning på människor och klinisk läkemedelsprövning på
djur. Definitionen av det sistnämnda uttrycket omfattar liksom tidigare
en klinisk undersökning på djur av ett läkemedels egenskaper, medan det
i definitionen av klinisk läkemedelsprövning på människor hänvisas till
vad som anges i artikel 2.2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om
upphävande av direktiv 2001/20/EG. Därmed kan noteras att det finns en
speciell form av klinisk prövning, låginterventionsprövning, som
definieras i artikel 2.2.3. Det innebär att hänvisningen till artikel 2.2.2 i
lagtexten också innefattar sådana kliniska prövningar som anges i artikel
2.2.3 i EU-förordningen.
Även uttrycket prövningsläkemedel delas upp så att det avser dels
prövningsläkemedel för människor, dels prövningsläkemedel för djur.
Definitionen av det sistnämnda uttrycket motsvarar, med mindre språklig	177

Prop. 2017/18:196 ändring, vad som enligt nuvarande definition avses med prövnings- läkemedel, medan uttrycket prövningsläkemedel för människor avser ett läkemedel enligt definitionen i artikel 2.2.5 i EU-förordningen.

Vidare införs definitioner av uttrycken sponsor och tilläggsläkemedel genom hänvisningar till artiklarna 2.2.8 och 2.2.14 i EU-förordningen.

Definitionerna av uttrycken kliniska läkemedelsprövningar på människor och sponsor har utformats enligt Lagrådets förslag.

Hänvisningarna till bestämmelserna i EU-förordningen är dynamiska, dvs. avser bestämmelserna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2, 6.6 och 6.7.

4kap.

5§ Ändringen i tredje stycket är en följd av att kliniska läkemedels- prövningar på människor regleras i EU-förordningen. Med kliniska läke-

medelsprövningar avses såväl kliniska läkemedelsprövningar på människor som på djur. Detsamma gäller i bestämmelserna i 4 kap. 13, 14 och 21 §§ samt 15 kap. 1 § läkemedelslagen. Definitioner av be- greppen kliniska läkemedelsprövningar på människor och kliniska läke- medelsprövningar på djur finns i 2 kap. 1 §.

6 kap.

6 § En ändring görs till följd av att tillstånd till klinisk läkemedelspröv- ning på människor ska ges enligt EU-förordningen och inte enligt 7 kap. läkemedelslagen. Ändringen har utformats enligt Lagrådets förslag.

7 kap. Klinisk läkemedelsprövning

Kliniska läkemedelsprövningar på människor

1 § Första stycket innehåller en upplysning om att bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar finns i EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar samt i lagen (2018:00) med kompletterande bestäm- melser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel.

Paragrafens andra stycke syftar till att förtydliga att regleringen av kliniska läkemedelsprövningar i allt väsentligt finns i direktverkande EU- rätt och att bestämmelserna i 2–7 §§ syftar till att komplettera den regleringen. Bestämmelsen har i denna del utformats enligt Lagrådets förslag.

Hänvisningen till EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser EU-för- ordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

2 § I paragrafen anges att den som ansvarar för att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på människor på prövningsstället ska vara legitime- rad läkare eller legitimerad tandläkare. En liknande bestämmelse finns i nuvarande 7 kap. 1 § läkemedelslagen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

178

Informerat samtycke för försökspersoner som inte är beslutskompetenta eller som är underåriga

3 § Bestämmelser om information till försökspersoner och samtycke till att delta i en klinisk läkemedelsprövning finns i kapitel V i EU-förord- ningen. Av bestämmelserna i det kapitlet framgår att i de fall en försöksperson inte kan ge informerat samtycke till att delta i en klinisk läkemedelsprövning ska hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare ge sitt informerade samtycke.

I paragrafens första stycke anges att en försöksperson kan sakna beslutskompetens på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande. I dessa fall är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagliga utsedda ställ- företrädaren som får ge informerat samtycke till läkemedelsprövningen på försökspersonens vägnar. Av 7 kap. 1 § framgår att nu aktuella bestämmelse kompletterar EU-förordningen. Det är således en god man eller förvaltare som är den lagliga utsedda ställföreträdaren som enligt nämnda förordning ska ge det informerade samtycket.

I andra stycket föreskrivs att för en underårig försöksperson är det vårdnadshavarna som är de lagligen utsedda ställföreträdarna som får lämna informerat samtycke till att den underårige får delta i en läkemedelsprövning. Om den underårige försökspersonen har två vårdnadshavare ska vårdnadshavarna bestämma tillsammans (6 kap. 13 § föräldrabalken). Båda vårdnadshavarna ska då samtycka till den underåriges deltagande i den kliniska läkemedelsprövningen. Av 6 kap. 11 § föräldrabalken följer att vårdnadshavaren vid utövandet av sin bestämmanderätt i takt med barnets stigande ålder och utveckling ska ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. I detta sammanhang kan det även noteras att enligt artikel 32.1 c i EU- förordningen ska prövaren respektera uttryckliga önskemål från en underårig om att vägra delta eller avsluta sitt deltagande i den kliniska läkemedelsprövningen. Detta under förutsättning att den underårige har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma informationen om pröv- ningen. I likhet med vad som anges ovan så framgår det av 7 kap. 1 § att nu aktuella bestämmelse kompletterar EU-förordningen. Det är således vårdnadshavarna som är de lagliga utsedda ställföreträdare som enligt nämnda förordning ska ge det informerade samtycket.

Vidare införs en reglering om att den som fyllt 15 år men inte 18 år och som inser vad den kliniska läkemedelsprövningen innebär för hans eller hennes del, ska lämna sitt informerade samtycke till att delta i en klinisk läkemedelsprövning. Det informerade samtycket ska inhämtas i enlighet med artikel 29.1 i EU-förordningen.

Om en försöksperson under loppet av en läkemedelsprövning blir myn- dig ska denne, enligt artikel 32.3 i EU-förordningen, lämna sitt inform- erade samtycke innan han eller hon kan fortsätta sitt deltagande i pröv- ningen. I de fall en underårig har lämnat sitt informerade samtycke till att delta i prövningen enligt andra stycket behöver inte ett nytt samtycke inhämtas när personen blivit myndig utan det tidigare lämnade samtycket fortsätter att gälla.

Prop. 2017/18:196

179

Prop. 2017/18:196 Hänvisningen till artikel 29.1 i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser EU-förordningen och artikel 29.1 i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2 och 6.5.3.

Förbud mot viss klinisk läkemedelsprövning

4 § Paragrafen innehåller förbud mot vissa kliniska läkemedelspröv- ningar.

Förbudet i första stycket motsvarar nuvarande 7 kap. 5 § läkemedels- lagen.

I andra stycket förbjuds kliniska läkemedelsprövningar som genomförs i kluster enligt artikel 30 i EU-förordningen. Hänvisningen till bestäm- melsen i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.6.

Kostnadsfria prövningsläkemedel för människor och kostnadsfri utrustning

5 § Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnadsfritt tillhanda- hållande av prövningsläkemedel för människor och, i förekommande fall, tilläggsläkemedel och den utrustning som behövs för att använda läke- medlen. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 kap. 8 § läkemedelslagen, med tillägget att bestämmelsen även ska omfatta tilläggsläkemedel.

I bestämmelsen anges det att det är sponsorn som i vissa fall ska till- handahålla aktuella läkemedel och utrustning kostnadsfritt. Uttrycket sponsor är definierat i 2 kap. 1 §. I 7 kap. 8 § angavs att läkemedel och utrusning skulle ges till patienter och försökspersoner. Enligt EU-förord- ningen är de personer som deltar i en klinisk läkemedelsprövning be- nämnda försökspersoner, även om de i vissa fall även skulle kunna bedömas vara patienter. Till följd av EU-förordningens utformning anges det i bestämmelsen att det är till försökspersoner som sponsorn ska till- handahålla läkemedel och utrustning kostnadsfritt. Ändringarna innebär inte någon ändring i sak.

Övervägandena finns i avsnitt 6.13.

Ersättningsgarantier

6 § Bestämmelsen innehåller ett krav på att sponsorn för en klinisk läkemedelsprövning på människor ska vara skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera att försökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan. Skade- skyddet eller ersättningsgarantin ska vara förenlig med riskens karaktär och omfattning.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.

Tillstånd

7 § Bestämmelsen innehåller krav på tillstånd för att genomföra kliniska

läkemedelsprövningar på människor.

180

I första stycket i paragrafen anges det att frågor om tillstånd ska prövas av Läkemedelsverket. Med tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på människor avses förfarande om tillstånd till en ny läkemedelsprövning, men även tillstånd att utvidga en klinisk läkemedelsprövning till ytterlig- are ett land (artikel 14 i EU-förordningen) och tillstånd till väsentlig änd- ring rörande en klinisk läkemedelsprövning (artikel 15–24).

Av EU-förordningen framgår att tillstånd till en klinisk läkemedels- prövning även kan anses beviljat om rapporterande medlemsstat funnit att ansökan kan godtas eller godtas om vissa villkor är uppfyllda. Om berörd medlemsstat inte invänder mot denna slutsats och inte heller underrättar sponsorn ett beslut inom angivna tidsfrister anses ansökan beviljad (jfr artiklarna 8.2, 8.6, 14.4, 14.11, 19.2, 19.4, 20.8, 23.2 och 23.6 i EU-förordningen).

Enligt artikel 8.4 i EU-förordningen ska en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning avslås om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande som gäller för hela medlemsstaten. Liknande bestäm- melse finns i artiklarna 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i EU-förordningen. I andra stycket anges att tillstånd inte får meddelas om Etikprövnings- myndigheten vid den etiska granskningen har avgett ett negativt yttrande i enlighet med ovan nämnda artiklar. Om Etikprövningsmyndigheten vid granskningen ställer upp villkor för prövningens genomförande ska dessa beaktas vid tillståndsgivningen.

Hänvisningarna till EU-förordningen och förordningens bestämmelser är dynamiska, dvs. avser förordningen och bestämmelserna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.1.

Kliniska läkemedelsprövningar på djur

8 § Paragrafen innehåller bestämmelser om kliniska läkemedelspröv- ningar på djur och motsvarar, efter vissa redaktionella ändringar, nuvar- ande 7 kap. 1 § läkemedelslagen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2 och 6.6.

9 § I paragrafen anges krav på samtycke och möjligheten att återta ett samtycke vid kliniska läkemedelsprövningar på djur. Bestämmelserna motsvarar, efter vissa redaktionella ändringar, nuvarande 7 kap. 3 och 4 §§ läkemedelslagen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.1.

10 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en klinisk läkemedelsprövning på djur endast får genomföras efter det att tillstånd meddelats. Det är Läkemedelsverket som prövar frågor om sådana till- stånd.

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande 7 kap. 9 § läkemedels- lagen, men med den ändringen att tillstånd måste ha meddelats och inte längre endast kan anses ha beviljats. Detta innebär att en klinisk läke- medelsprövning på djur endast får genomföras sedan tillstånd till prövning meddelats.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.

Prop. 2017/18:196

181

Prop. 2017/18:196 8 kap.

1 § Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser för tillverkning av läkemedel och mellanprodukter.

I tredje stycket införs en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om tillverkning av tilläggsläkemedel och prövningsläkemedel för männi- skor finns i kapitel IX i EU-förordningen samt i kommissionens delege- rade förordning (EU) 2017/1569. Kapitel IX i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar innehåller bestämmelser om de krav som ska vara uppfyllda vid tillverkning av prövningsläkemedel. De pröv- ningsläkemedel som avses är sådana läkemedel som inte har godkänts för försäljning. Av artikel 64 i EU-förordningen framgår det att bestämmel- serna även omfattar prövningsläkemedel som har godkänts för försälj- ning men där läkemedlet ändrats och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning. I kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner finns ytterligare bestämmelser om tillverkning av pröv- ningsläkemedel.

I kapitel IX uppställs även krav på att tillverkning av tilläggsläkemedel ska ske enligt god tillverkningssed eller minst motsvarande krav för att säkerställa att det är av tillräckligt hög kvalitet. Kravet gäller vid tillverk- ning av sådana tilläggsläkemedel som inte har godkänts för försäljning eller som har godkänts för försäljning men som inte avses att användas enligt det godkännandet. I artikel 59 i EU-förordningen anges det att endast tilläggsläkemedel som har godkänts för försäljning får användas i kliniska läkemedelsprövningar på människor. Enligt samma bestämmelse får dock tilläggsläkemedel som inte är godkänt för försäljning undan- tagsvis användas i en klinisk läkemedelsprövning. Detta undantag kan enligt artikel 59 ske om det inte finns några tilläggsläkemedel som god- känts för försäljning i unionen eller om sponsorn inte rimligen kan för- väntas använda ett tilläggsläkemedel som godkänts för försäljning. Grunderna för detta ska anges i prövningsprotokollet.

Hänvisningarna till kapitlet i EU-förordningen om kliniska läkemedels- prövningar och till kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 är dynamiska, dvs. avser bestämmelserna och förordningen i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

2 § I paragrafen finns bestämmelser om tillståndskrav för viss tillverk- ning av läkemedel och mellanprodukter.

I tredje stycket bemyndigas Läkemedelsverket att meddela tillstånd till tillverkning av prövningsläkemedel för människor i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. De prövnings- läkemedel för människor som avses är de som inte är godkända för försäljning. Av artikel 64 i EU-förordningen framgår att tillstånd enligt artikel 61 också omfattar sådana prövningsläkemedel som har godkänts för försäljning men vars ändringar inte omfattas av det godkännandet. Vidare anges i artikel 61.5 de processer som inte kräver tillverknings- tillstånd.

182

Hänvisningen till bestämmelsen i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

9 kap.

1 § Paragrafen innehåller tillståndskrav för import av läkemedel och mellanprodukter från ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES).

Enligt andra stycket får Läkemedelsverket besluta om särskilt tillstånd till import avseende sådana läkemedel som räknas upp i bestämmelsen. Bland de uppräknade läkemedlen ingår prövningsläkemedel för djur och tilläggsläkemedel. Gällande tilläggsläkemedel kan även sådana tilläggs- läkemedel som inte godkänts för försäljning få importeras efter beslut om särskilt tillstånd till import. Det framgår av artikel 59 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar när sådana tilläggsläkemedel får användas i en klinisk läkemedelsprövning på människor (se vidare kom- mentaren till 8 kap. 1 §).

I tredje stycket införs en upplysningsbestämmelse om att för import av prövningsläkemedel för människor meddelas tillstånd i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen. De prövningsläkemedel som avses är de som inte har godkänts för försäljning. Av artikel 64 i EU-förordningen framgår att även de prövningsläkemedel som har godkänts för försäljning men som ändrats och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning, omfattas av tillståndskravet i artikel 61. Hänvisningen till bestämmelsen i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Vidare bemyndigas Läke- medelsverket att fatta beslut om dessa tillstånd.

Övervägandena finns i avsnitt 6.6 och 6.7.

2 § Paragrafen innehåller krav för den som importerar läkemedel och mellanprodukter från ett tredjeland att anlita en sakkunnig person som ska ansvara för att kontroller av varje tillverkningssats av läkemedel som importeras har undergått vissa analyser m.m.

I andra stycket införs en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om import av prövningsläkemedel för människor finns i kapitel IX i EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar och i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. I EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar finns bestämmelser som innebär att den som importerar prövningsläkemedel som inte godkänts för försäljning eller som inte ska användas i enlighet med meddelat godkännande ska ha till- gång till en sakkunnig person. Vidare anges i EU-förordningen vissa skyldigheter för sakkunniga personer. Ytterligare bestämmelser om im- port av prövningsläkemedel och sakkunniga personers skyldigheter finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Hänvisningarna till kapitlet i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar och till kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 är dynamiska, dvs. avser bestämmelserna och förordningen i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

Prop. 2017/18:196

183

Prop. 2017/18:196	5 §	Paragrafen innehåller bestämmelser om import av aktiva substanser
	avsedda för humanläkemedel. Bestämmelsen är ett genomförande av
	artikel 46 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den
	6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för human-
	läkemedel.
	I andra stycket införs en ändring som innebär att bestämmelsen inte
	ska gälla tilläggsläkemedel eller prövningsläkemedel för människor. De
	tilläggsläkemedel och prövningsläkemedel för människor som avses är
	de som inte har godkänts för försäljning eller som har godkänts för för-
	säljning men ändrats och denna ändring inte omfattas av godkännandet
	för försäljning (jfr artikel 59 och 64 i EU-förordningen).
	Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
	10 kap.
	1 §	Bestämmelsen uppställer försiktighetskrav vid hantering av läke-
	medel. Av andra stycket framgår att bestämmelser om tillverkning och
	import av radioaktiva läkemedel som ska användas som prövnings-
	läkemedel för människor och bestämmelser om tillverkning av radio-
	aktivt läkemedel som ska användas som tilläggsläkemedel finns i kapitel
	IX i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar och i kom-
	missionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Av artikel 64 i EU-
	förordningen framgår att de prövningsläkemedel som avses är sådana
	läkemedel som inte har godkänts för försäljning eller har godkänts för
	försäljning men läkemedlet ändrats och denna ändring inte omfattas av
	godkännandet för försäljning. En liknande bestämmelse finns om
	tilläggsläkemedel i artikel 65. Hänvisningarna till kapitlet i EU-för-
	ordningen om kliniska läkemedelsprövningar och till kommissionens
	delegerade förordning (EU) 2017/1569 är dynamiska, dvs. avser
	bestämmelserna och förordningen i de vid varje tidpunkt gällande
	lydelserna.
	För andra radioaktiva läkemedel gäller även fortsättningsvis nuvarande
	reglering om att dessa endast får beredas på sjukhus och apotek samt
	endast användas på sjukhus, om inte Läkemedelsverket i det enskilda
	fallet medger annat.
	Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
	11 kap.
	1 §	I paragrafen finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen
	kan meddela föreskrifter som anger inom vilken tid vissa beslut ska
	fattas. Till följd av att EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv-
	ningar reglerar inom vilken tid tillstånd till kliniska läkemedelspröv-
	ningar på människor ska beslutas bör punkten 10 endast avse tillstånd till
	kliniska läkemedelsprövningar på djur.
	Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.
	2 § I paragrafen regleras grunderna för när vissa tillstånd kan återkallas.
	Hänvisningen till 7 kap. 9 § ändras till följd av att det tillstånd som får
	återkallas regleras i 7 kap. 10 §. Detta tillstånd gäller endast klinisk
	läkemedelsprövning på djur. Återkallelse av ett tillstånd till klinisk
	läkemedelsprövning på människor kan i stället göras med stöd av artikel
184	77.1 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar.

I artikel 61 i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar finns ett krav på tillstånd till tillverkning och import av prövningsläkemedel. Återkallelse av dessa tillstånd kan ske med stöd av artikel 25 i kom- missionens delegerade förordning (EU) 2017/1569. Enligt den bestäm- melsen kan tillstånd återkallas om en inspektion visar att god tillverk- ningssed inte följts. I de fall ett tillstånd har meddelats med stöd av artikel 61 men där det framkommer, trots att en inspektion inte har genomförts, att tillståndet bör återkallas på grund av att någon av de väsentliga förutsättningar som var uppfyllda när tillståndet meddelades inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts så kan tillståndet återkallas med stöd av denna paragraf. Hänvisningen till bestämmelsen i EU-förord- ningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.10.

14 kap.

1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om Läkemedelsverkets tillsyn. Hänvisningar till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar

och kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 läggs till i bestämmelsen. Läkemedelsverket får därmed tillsynsansvar över efter- levnaden av dessa förordningar samt över de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av förordningarna. Hänvisningarna till EU-förord- ningarna är dynamiska, dvs. avser förordningarna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.

Övervägandena finns i avsnitt 6.10.

16 kap.

1 § Paragrafen innehåller straffbestämmelser.

Bestämmelsens utformning ändras till en punktvis uppställning av de handlingar som kan leda till en påföljd som omfattar böter eller fängelse i högst ett år.

Första och andra punkterna motsvarar första stycket i den tidigare lyd- elsen. I första punkten har dock en ändring skett med anledning av att tillstånd för kliniska läkemedelsprövningar på djur regleras i 7 kap. 10 §. Ändringen innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet genomför en klinisk läkemedelsprövning på djur utan tillstånd kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Tredje punkten innebär en ändring till följd av att bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på människor regleras i EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar. Enligt artikel 4 i den förordningen ska ansökningar om kliniska läkemedelsprövningar genomgå vetenskap- lig och etisk granskning och ska godkännas i enlighet med förordningen. Av artiklarna 8.1, 14.3, 19.1, 20.5 och 23.1 framgår att varje berörd med- lemsstat ska underrätta sponsorn via EU-portalen om huruvida den klin- iska prövningen har beviljats tillstånd, om den har beviljats tillstånd på vissa villkor eller om ansökan om tillstånd har avslagits. Av 7 kap. 7 § framgår att Läkemedelsverket ska pröva frågor om tillstånd att genom- föra kliniska läkemedelsprövningar. Av EU-förordningen framgår även att tillstånd till klinisk läkemedelsprövning kan anses beviljat om rap- porterande medlemsstat funnit att ansökan kan godtas eller godtas om

Prop. 2017/18:196

185

Prop. 2017/18:196 vissa villkor är uppfyllda. Om berörd medlemsstat inte invänder mot denna slutsats och inte heller underrättar sponsorn ett beslut inom angiv- na tidsfrister anses ansökan beviljad (jfr artiklarna 8.2, 8.6, 14.4, 14.11, 19.2, 19.4, 20.8, 23.2 och 23.6 i EU-förordningen).

I fjärde punkten införs ett tillägg i anledning av att tillstånd till tillverk- ning och import av prövningsläkemedel för människor ska meddelas med stöd av artikel 61 i EU-förordningen. De prövningsläkemedel som avses är de som inte har godkänts för försäljning. Av artikel 64 i EU-förord- ningen framgår att artikel 61 även ska tillämpas på prövningsläkemedel som har godkänts för försäljning men som inte ska användas i enlighet med det godkännandet. Därutöver kan noteras att det i artikel 61.5 anges vissa undantag från kravet på tillstånd till tillverkning.

Hänvisningarna till EU-förordningen är statiska, dvs. eventuella senare ändringar beaktas inte vid tillämpningen av de bestämmelser som direkt kopplas till förordningen.

Andra stycket innebär att straffbestämmelserna i 16 kap. 1 § är sub- sidiära i förhållandena till bestämmelserna i brottsbalken och lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Bestämmelsen motsvarar, med vissa språkliga ändringar, vad som anges i första stycket i den nuvarande lydelsen.

Tredje stycket motsvara andra stycket i den nuvarande lydelsen. Av bestämmelsen framgår att det i ringa fall inte ska dömas till ansvar.

Övervägandena finns i avsnitt 6.14.

18 kap.

4 a § Bestämmelsen, som är ny, ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om försäk- ringar eller andra garantier för att sponsorn ska kunna garantera att för- sökspersoner som deltar i en klinisk läkemedelsprövning på människor får ersättning för skador.

Bestämmelsen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 6.9 och 6.15.

4 b § Bestämmelsen, som är ny, gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den behörighet som krävs för att hålla intervjuer med försökspersoner i enlig- het med artikel 29.2 c i EU-förordningen. Hänvisningen till bestämmel- sen i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.1 och 6.15.

12 § En hänvisning till EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv- ningar läggs till i bestämmelsen varvid regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter som rör EU- förordningen och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön. Hänvisningen till EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.15.

186

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2017/18:196

Lagen träder enligt punkten 1 i kraft den dag regeringen bestämmer. Skälet till att något datum ännu inte kan anges är att EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar ska börja tillämpas sex månader efter det att kommissionen offentliggjort ett meddelande om att EU-portalen och EU-databasen bedömts vara fullt funktionsdugliga (jfr artikel 99 i EU- förordningen). Så har ännu inte skett.

Regeringen får enligt punkten 2 meddela de övergångsbestämmelser som behövs gällande läkemedelslagen. Därmed kan övergångsbestäm- melsen i artikel 98 i EU-förordningen beaktas vid regleringen.

Övervägandena finns i kapitel 8.

10.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

1 kap.

3 § Tillägget i fjärde stycket innebär att lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. (biobankslagen) inte längre ska vara tillämplig på prover som är avsedda för forskning och analyseras inom sex månader efter provtagningstillfället och förstöras omedelbart efter analysen.

Biobankslagen blir dock tillämplig om vävnadsproverna sparas under längre tid än sex månader. Om ändamålet för bevarandet eller använd- ningen av proverna ändras till ett annat ändamål än forskning får man bedöma om biobankslagen blir tillämplig på dessa prover.

Övervägandena finns i kapitel 7.

5 § Paragrafen, som är ny, innehåller krav på tystnadsplikt gällande uppgifter i en ansökan om tillstånd till kliniska läkemedelsprövningar. Sådana ansökningar kan komma att skickas till en biobank av Läke- medelsverket i tillståndsprövningen om klinisk läkemedelsprövning. Tystnadsplikten omfattar obehörigt röjande av uppgifter. I syfte att för- klara obehörighetsrekvisitet och för att nå en enhetlighet med övriga tyst- nadspliktsbestämmelser har ett tillägg gjorts om vad som inte är att anse som obehörigt röjande.

För brott mot tystnadsplikt döms, om inte gärningen annars är särskilt belagd med straff, enligt 20 kap. 3 § brottsbalken till böter eller fängelse i högst ett år. Begås gärningen av oaktsamhet är straffskalan begränsad till böter. Om gärningen är att anse som ringa döms inte till ansvar.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

2kap.

3§ Paragrafen innehåller krav på att ett beslut om att inrätta en biobank som ska användas för forskning eller klinisk prövning får göras efter det

att Etikprövningsmyndigheten eller Överklagandenämnden för etikpröv-
ning prövat och godkänt ändamålet. Tillägget i bestämmelsen är en följd
av den särreglering som stadgas i 3 a §.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.	187
	187

Prop. 2017/18:196 3 a § Paragrafen, som är ny, anger att det beslut som vårdgivaren eller annan ska fatta i enlighet med 2 kap. 1 § biobankslagen får, om avsikten är att biobanken ska användas för klinisk läkemedelsprövning, fattas efter det att en ansökan om klinisk läkemedelsprövning beviljats tillstånd eller anses beviljad tillstånd enligt Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG. Detta dock under förutsättning att den ansökan innehåller uppgifter om insamling, bevarande och användning av vävnadsprover. Tillägget är en följd av att uppgifter om en biobanks ändamål kan prövas inom ramen för ansökan om tillstånd till kliniska prövningar i enlighet med EU-förordningen om kliniska läke- medelsprövningar.

Det tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på människor som avses i bestämmelsen omfattar tillstånd till en ny läkemedelsprövning, men även tillstånd att utvidga en klinisk prövning till ytterligare ett land (artikel 14 i EU-förordningen) och tillstånd till väsentlig ändring rörande en klinisk prövning (artikel 15–24). Hänvisningen till EU-förordningen är dyna- misk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.

3 kap.

5 § Paragrafens tredje stycke har flyttats till paragrafen 5 a §.

5 a § Paragrafen, som är ny, har samma innehåll som tidigare 5 § tredje stycket. Emellertid anges även att bestämmelsen inte ska tillämpas i de fall då 5 b § är tillämplig.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.

5 b § Paragrafen, som är ny, är en följd av att en prövning av ett nytt ändamål för en biobank kan göras inom ramen för en ansökan om klinisk läkemedelsprövning i enlighet med EU-förordning om kliniska läke- medelsprövningar. Det tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på människor som avses i bestämmelsen omfattar tillstånd till en ny läke- medelsprövning, men även tillstånd att utvidga en klinisk prövning till ytterligare ett land (artikel 14 i EU-förordningen) och tillstånd till väsentlig ändring rörande en klinisk läkemedelsprövning (artikel 15–24). Hänvisningen till EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.6.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av punkten 1 framgår att bestämmelsen i 1 kap. 3 § ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Enligt punkten 2 träder övriga bestämmelser i lagen i kraft den dag reg- eringen bestämmer. Skälet till att något datum ännu inte kan anges är att EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar ska börja tillämpas sex månader efter det att kommissionen offentliggjort ett meddelande om att EU-portalen och EU-databasen bedömts vara fullt funktionsdugliga (jfr artikel 99 i EU-förordningen). Så har ännu inte skett.

188

Regeringen får enligt punkten	3 meddela de övergångsbestämmelser	Prop. 2017/18:196
som behövs gällande punkten 2.	Därmed kan övergångsbestämmelsen i

artikel 98 i EU-förordningen beaktas vid regleringen. Övervägandena finns i kapitel 8.

10.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.

2kap.

3§ I andra stycket införs en upplysningsbestämmelse om förbudet i artikel 90 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphäv- ande av direktiv 2001/20/EG. Enligt den bestämmelsen är det förbjudet att genomföra sådana genterapeutiska kliniska prövningar som resulterar i att könsstamcellers genetiska identitet hos försökspersonen förändras. Hänvisningen till bestämmelsen i EU-förordningen är dynamisk, dvs. avser bestämmelsen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.12.

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen är en anpass- ning av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelspröv- ningar. Skälet till att något datum ännu inte kan anges är att EU-förord- ningen ska börja tillämpas sex månader efter det att kommissionen offentliggjort ett meddelande om att EU-portalen och EU-databasen bedömts vara fullt funktionsdugliga (jfr artikel 99 i EU-förordningen). Så har ännu inte skett.

Övervägandena finns i kapitel 8.

10.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:366) om handel med läkemedel

3 kap.

3 § Paragrafen innehåller krav på den som bedriver partihandel med läkemedel. Ändringen i punkten 7 är en följd av att uttrycket prövnings- läkemedel ändras i 2 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) till prövnings- läkemedel för människor respektive prövningsläkemedel för djur. Vidare görs ett tillägg om att även distribution av tilläggsläkemedel är tillåten. Uttrycket tilläggsläkemedel är definierat i 2 kap. 1 § läkemedelslagen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.6 och 6.8.

3 a kap.

2 § I paragrafen anges de krav som ställs på den som förmedlar human- läkemedel. Ändringen i punkten 1 är en följd av att uttrycket prövnings- läkemedel ändras i 2 kap. 1 § läkemedelslagen. Därtill görs ett tillägg som innebär att även tilläggsläkemedel får förmedlas. Uttrycket tilläggs-

läkemedel definieras i 2 kap. 1 § läkemedelslagen.

189

Prop. 2017/18:196 Övervägandena finns i avsnitt 6.6 och 6.8.

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen är en anpass- ning av svensk rätt till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphäv- ande av direktiv 2001/20/EG. Skälet till att något datum ännu inte kan anges är att EU-förordningen ska börja tillämpas sex månader efter det att kommissionen offentliggjort ett meddelande om att EU-portalen och EU-databasen bedömts vara fullt funktionsdugliga (jfr artikel 99 i EU- förordningen). Så har ännu inte skett.

Övervägandena finns i kapitel 8.

	10.5	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400)
	30 kap.
	25 § Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedels-
	prövning på människor ska Läkemedelsverket, om det finns skäl för det,
	kunna begära in ett yttrande av berörd biobank. De uppgifter som
	sökanden gett in kan hos Läkemedelsverket omfattas av sekretess enligt
	30 kap.	23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I andra
	stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om överföring av den sekre-
	tess som kan gälla för ifrågavarande uppgifter till berörd biobank.
	I ett nytt tredje stycke införs den tidigare bestämmelsen i första stycket
	sista meningen. Detta innebär att den sekretess som överförts med stöd
	av första och andra styckena inte ska gälla om en sekretessbestämmelse
	till skydd för samma intresse ändå är tillämplig hos landstinget eller
	kommunen.
	Övervägandena finns i avsnitt 6.11.
	25 b § I bestämmelsen, som är ny, införs en hänvisning i offentlighets-
	och sekretesslagen till läkemedelsförordningen (2015:458). Bestämmel-
	sen innebär att sekretessen enligt 30 kap. 23 § inte hindrar att en uppgift
	lämnas ut till en biobank som inrättats i enskild verksamhet i enlighet
	med vad som föreskrivs i läkemedelsförordningen.
	Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
	Övervägandena finns i avsnitt 6.11.
	Ikraftträdandebestämmelse
	Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen är en anpass-
	ning av svensk rätt till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
	536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphäv-
	ande av direktiv 2001/20/EG. Skäl till att något datum ännu inte kan
	anges är att EU-förordningen ska börja tillämpas sex månader efter det
	att kommissionen offentliggjort ett meddelande om att EU-portalen och
	EU-databasen bedömts vara fullt funktionsdugliga (jfr artikel 99 i EU-
	förordningen). Så har ännu inte skett.
190	Övervägandena finns i kapitel 8.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/1
	SV

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014

om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 168.4 c, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1), efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och av följande skäl:

(1)Vid kliniska prövningar bör försökspersonernas rättigheter, säkerhet, värdighet och välbefinnande skyddas, och de data som genereras bör vara tillförlitliga och robusta. Försökspersonernas intressen bör alltid ha företräde framför andra intressen.

(2)För att möjliggöra en oberoende kontroll av att dessa principer följs bör tillstånd för kliniska prövningar ges på förhand.

(3)Den definition av kliniska prövningar som finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG (3) bör förtydligas. Begreppet klinisk prövning bör definieras mer precist genom att man inför det mer övergripande begreppet klinisk studie, där kliniska prövningar ingår som en kategori. Denna kategori bör definieras på grundval av specifika kriterier. Ett sådant förhållningssätt tar hänsyn till internationella riktlinjer och är i linje med unionsrätten som reglerar läkemedel, där man skiljer mellan begreppen ”klinisk prövning” och ”icke-interven tionsstudie”.

(4)Syftet med direktiv 2001/20/EG är att förenkla och harmonisera de administrativa bestämmelserna om kliniska prövningar i unionen. Det har dock visat sig att regelverket om kliniska prövningar bara har harmoniserats delvis.

Detta försvårar särskilt genomförandet av en viss klinisk prövning i flera medlemsstater. Den vetenskapliga

(1) EUT C 44, 15.2.2013, s. 99.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ ningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (EGT L 121, 1.5.2001, s. 34).

191

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/2		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

utvecklingen tyder dock på att kliniska prövningar i framtiden kommer att målinriktas på specifika patientpopula tioner, till exempel undergrupper som identifierats med hjälp av geninformation. För att dessa kliniska prövningar ska omfatta tillräckligt många patienter kan det bli nödvändigt att involvera flera, eller alla, medlemsstater. De nya förfarandena för beviljande av tillstånd för kliniska prövningar bör uppmuntra till att så många medlemsstater som möjligt ingår. För att förenkla förfarandena för inlämnande av en ansökan om tillstånd för klinisk prövning bör inlämning av flera ansökningar med i stort sett samma information undvikas och ersättas med att en enda ansökan lämnas in till alla de berörda medlemsstaterna via en webbportal som skapas för detta ändamål. Eftersom kliniska prövningar som genomförs i enbart en medlemsstat är lika viktiga för den europeiska kliniska forsk ningen bör ansökan om sådana kliniska prövningar också lämnas in via den gemensamma portalen.

(5)Vad gäller direktiv 2001/20/EG visar erfarenheterna också att en förordning som regleringsform skulle ge fördelar för sponsorerna och prövarna, till exempel i samband med kliniska prövningar som genomförs i fler än en medlemsstat, eftersom de kommer att kunna förlita sig direkt på förordningens bestämmelser, men också i samband med säkerhetsrapporteringen om och märkningen av prövningsläkemedel. På detta sätt kommer tillvä gagångssätten i de olika medlemsstaterna att skilja sig mycket lite åt.

(6)De berörda medlemsstaterna bör samarbeta vid bedömningen av ansökningar om tillstånd för klinisk prövning. Samarbetet bör dock inte omfatta rent nationella frågeställningar, såsom informerat samtycke.

(7)För att undvika att kliniska prövningars start fördröjs av administrativa skäl, bör förfarandet vara flexibelt och effektivt utan att man ger avkall på patientsäkerheten eller folkhälsan.

(8)Tidsfristerna för bedömning av ansökningar som gäller kliniska prövningar bör vara så långa att dokumentationen hinner granskas, samtidigt som det är viktigt att se till att nya, innovativa behandlingar snabbt kan tas i bruk och att unionen förblir en attraktiv plats för genomförande av kliniska prövningar. Mot bakgrund av detta infördes begreppet tyst godkännande i direktiv 2001/20/EG. För att säkerställa att tidsfristerna hålls bör detta begrepp bibehållas. Vid ett eventuellt hot mot folkhälsan bör det vara möjligt för medlemsstaterna att snabbt bedöma och godkänna en ansökan om klinisk prövning. Därför bör inga minimitidsfrister för godkännande beviljas.

(9)Klinisk prövning för framtagande av särläkemedel enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förord ning (EG) nr 141/2000 (1) och läkemedel för försökspersoner som lider av allvarliga, försvagande och ofta livsho tande sjukdomar som drabbar högst 1 av 50 000 personer i unionen (mycket sällsynta sjukdomar) bör främjas.

(10)Medlemsstaterna bör på ett effektivt sätt bedöma alla ansökningar om kliniska prövningar inom de fastställda tidsfristerna. En snabb men ändå djupgående bedömning är av särskild vikt för kliniska prövningar avseende medicinska tillstånd som är allvarligt försvagande och/eller livshotande och för vilka det finns endast begränsade behandlingsalternativ eller inga behandlingsalternativ alls, som i fallet med sällsynta och mycket sällsynta sjuk domar.

(11)Riskerna för försökspersonernas säkerhet vid kliniska prövningar har sin grund i två källor, nämligen prövningslä kemedlet och interventionen. Många kliniska prövningar innebär dock endast en minimal ytterligare risk för försökspersonens säkerhet jämfört med normal klinisk praxis. Detta är särskilt fallet när prövningsläkemedlet redan godkänts för försäljning, nämligen dess kvalitet, säkerhet och effekt har redan bedömts i samband med att godkännandet för försäljning beviljades, eller, om den produkten inte används i enlighet med villkoren i godkän nandet för försäljning, den användningen är evidensbaserad och stöds av publicerade vetenskapliga belägg för den produktens säkerhet och effektivitet och interventionen bara innebär en mycket begränsad ytterligare risk för försökspersonen jämfört med normal klinisk praxis. Dessa ”låginterventionsprövningar” har ofta stor betydelse för bedömningen av standardbehandlingar och standarddiagnoser, vilket optimerar användningen av läkemedel och därmed bidrar till en hög nivå på folkhälsan. Dessa kliniska prövningar bör vara föremål för mindre stränga bestämmelser avseende övervakningen, kraven på innehållet i prövningspärmen och prövningsläkemedels spår barhet. För att försökspersonernas säkerhet ska kunna garanteras bör de emellertid omfattas av samma ansök ningsförfarande som alla andra kliniska prövningar. De publicerade vetenskapliga beläggen för säkerheten och effekten hos ett prövningsläkemedel som inte används i enlighet med villkoren i godkännandet för försäljning kan inbegripa högkvalitativa data som publicerats i artiklar i vetenskapliga tidskrifter samt nationella, regionala eller institutionella behandlingsprotokoll, utvärderingsrapporter om hälsoteknik eller andra lämpliga belägg.

(1) Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel (EGT L 18, 22.1.2000, s. 1).

192

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/3
	SV

(12)I den rekommendation om hantering av kliniska prövningar som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) råd antog den 10 december 2012 infördes olika riskkategorier för kliniska prövningar. De kategorierna stämmer överens med de kategorier för kliniska prövningar som fastställs i denna förordning, eftersom OECD:s kategorier A och B(1) motsvarar definitionen i denna förordning av låginterventionsprövning och OECD:s kategorier B(2) och C motsvarar förordningens definition av klinisk prövning.

(13)Vid bedömning av ansökningar om kliniska prövningar bör man särskilt beakta den förväntade terapeutiska nyttan och nyttan för folkhälsan (relevans) samt vilka risker och olägenheter de innebär för försökspersonen. När det gäller relevans bör olika aspekter beaktas, bland annat om den kliniska prövningen har rekommenderats eller föreskrivits av de myndigheter som ansvarar för bedömningen av läkemedel och som beslutar om de får släppas ut på marknaden och huruvida surrogatmarkörerna, när sådana används, är motiverade.

(14)Om inte annat motiveras i prövningsprotokollet bör de försökspersoner som deltar i en klinisk prövning repre sentera de populationsgrupper, sett till exempelvis kön och ålder, som troligen kommer att använda det läkemedel som undersöks i den kliniska prövningen.

(15)För att förbättra de tillgängliga behandlingarna för sårbara grupper, t.ex. personer med svag hälsa eller äldre personer, personer som lider av flera olika kroniska tillstånd och personer med psykiska sjukdomar eller besvär, bör läkemedel som sannolikt är av stort kliniskt värde utgöra föremål för en fullständig och adekvat prövning i syfte att utröna deras effekter inom dessa specifika grupper, bland annat i fråga om krav kopplade till dessa grup pers särdrag och skyddet av hälsa och välbefinnande för personer som tillhör dessa grupper.

(16)Tillståndsförfarandet bör göra det möjligt att förlänga tidsgränserna för bedömningen så att sponsorn kan besvara frågor eller synpunkter som uppkommit under bedömningen av ansökan. Dessutom bör det säkerställas att det alltid finns tillräckligt med tid att bedöma de ytterligare uppgifter som lämnats in inom den förlängda perioden.

(17)När tillstånd att genomföra kliniska prövningar beviljas bör alla aspekter av försökspersonernas skydd och datans tillförlitlighet och robusthet beaktas. Det tillståndet bör därför ges genom ett enda administrativt beslut från den berörda medlemsstaten.

(18)Den berörda medlemsstaten bör tillåtas fastställa vilket eller vilka organ som lämpligen bör delta i bedömningen av en ansökan om att få genomföra kliniska prövningar samt organisera etikkommitténs medverkan inom de tids frister för tillståndet för den kliniska prövningen som anges i denna förordning. Dessa beslut rör den interna orga nisationen inom varje enskild medlemsstat. När medlemsstaterna fastställer det eller de lämpliga organen bör de se till att lekmän, särskilt patienter eller patientorganisationer, bereds möjlighet att delta. De bör också se till att nödvändig expertis är tillgänglig. I enlighet med internationella riktlinjer bör bedömningen göras gemensamt av ett rimligt antal personer som tillsammans har de kvalifikationer och den erfarenhet som krävs. De personer som bedömer ansökan bör vara oberoende av sponsorn, prövningsstället och prövarna samt av eventuell annan otill börlig påverkan.

(19)Bedömningen av ansökningar om tillstånd för kliniska prövningar bör grundas på lämplig sakkunskap. Hänsyn bör tas till specifik sakkunskap vid utvärderingen av kliniska prövningar som inbegriper försökspersoner som befinner sig i nödsituationer, underåriga, försökspersoner som inte är beslutskompetenta samt gravida och ammande kvinnor och, i lämpliga fall, andra givna specifika populationsgrupper, till exempel äldre personer eller personer som lider av sällsynta eller mycket sällsynta sjukdomar.

(20)I praktiken har sponsorer inte alltid all information som krävs för att lämna in en fullständig ansökan om tillstånd för klinisk prövning i alla medlemsstater där en klinisk prövning slutligen kommer att genomföras. Det bör vara möjligt för sponsorer att lämna in en ansökan uteslutande på grundval av handlingar som bedömts gemensamt av de medlemsstater där den kliniska prövningen kanske kommer att genomföras.

(21)Sponsorn bör ha rätt att dra tillbaka ansökan om tillstånd för klinisk prövning. För att garantera att bedömnings förfarandet är tillförlitligt bör det emellertid bara vara möjligt att dra tillbaka tillståndsansökan för den kliniska prövningen i sin helhet. Sponsorn bör kunna lämna in en ny ansökan om tillstånd för klinisk prövning efter det att en ansökan har dragits tillbaka.

193

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/4		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

(22)För att rekryteringsmålet ska nås eller av andra skäl kan det hända att sponsorerna vill utvidga den kliniska pröv ningen till ytterligare en medlemsstat efter det att det ursprungliga tillståndet för prövningen gavs. Det bör finnas en särskild tillståndsmekanism som möjliggör denna utvidgning utan att alla berörda medlemsstater som var med och beslutade om det ursprungliga tillståndet för den kliniska prövningen måste göra en ny bedömning av ansökan.

(23)Det är vanligt att det görs många ändringar i de kliniska prövningarna efter det att de har beviljats tillstånd. Ändringarna kan gälla genomförandet, utformningen, metoderna, prövningsläkemedlet eller tilläggsläkemedlet, prövaren eller prövningsstället. Om ändringarna väsentligt påverkar försökspersonernas säkerhet eller rättigheter eller tillförlitligheten och robustheten när det gäller de data som genereras vid den kliniska prövningen bör de godkännas genom ett förfarande som liknar det ursprungliga tillståndsförfarandet.

(24)Innehållet i ansökan om tillstånd för klinisk prövning bör harmoniseras för att säkerställa att alla medlemsstater har tillgång till samma information och för att förenkla ansökningsförfarandet för kliniska prövningar.

(25)För att öka insynen i kliniska prövningar bör data från en klinisk prövning endast lämnas in som stöd för en ansökan om klinisk prövning om den kliniska prövningen har registrerats i en offentlig och kostnadsfri databas som är ett primärregister eller partnerregister i, eller tillhandahållare av data till, Världshälsoorganisationens (WHO) internationella registerplattform för kliniska prövningar (WHO ICTRP). Tillhandahållare av data till WHO ICTRP upprättar och förvaltar register på ett sätt som är förenligt med WHO:s registerkriterier. Särskilda bestäm melser bör införas för data från kliniska prövningar som inleddes före denna förordnings tillämpningsdatum.

(26)Medlemsstaterna bör tillåtas fastställa vilka språkkrav som gäller för ansökan. För att säkerställa att bedömningen av ansökan om tillstånd för klinisk prövning sker smidigt bör medlemsstaterna överväga att godta att handlingar som inte är avsedda för försökspersonen kan vara på ett språk som allmänt förstås inom det medicinska området.

(27)I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) erkänns respekten för människans värdighet och rätten till personlig integritet. I stadgan föreskrivs att den berörda personens fria och informerade samtycke krävs för alla interventioner på det biologiska och medicinska området. Direktiv 2001/20/EG innehåller omfattande bestämmelser om skydd av försökspersonerna. Dessa bestämmelser bör finnas kvar. Bestämmelserna om fastställande av lagligen utsedda ställföreträdare för personer som inte är beslutskompe tenta och för underåriga varierar mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör därför själva få fastställa den lagligen utsedda ställföreträdaren för personer som inte är beslutskompetenta och för underåriga. Det behövs särskilda skyddsåtgärder för försökspersoner som inte är beslutskompetenta, underåriga samt gravida kvinnor och ammande kvinnor.

(28)En läkare med lämplig behörighet eller, i tillämpliga fall, en behörig tandläkare bör ansvara för all läkarvård som ges till försökspersonen, inbegripet den vård som ges av annan vårdpersonal.

(29)Universitet och andra forskningsinstitutioner bör under vissa omständigheter som är förenliga med gällande rätt avseende uppgiftsskydd kunna samla in data från kliniska prövningar för användning i framtida vetenskaplig forskning, till exempel för medicinska, naturvetenskapliga eller samhällsvetenskapliga forskningsändamål. För insamlingen av data för sådana ändamål är det nödvändigt att försökspersonen ger sitt samtycke till användningen av hans eller hennes data utanför protokollet för den kliniska prövningen och har rätt att när som helst dra till baka sitt samtycke. Dessutom måste forskningsprojekt som grundas på sådana data kunna göras till föremål för granskningar som är relevanta för forskning om humandata, till exempel etiska aspekter, innan de genomförs.

(30)I enlighet med internationella riktlinjer bör försökspersonens informerade samtycke vara skriftligt. Om försöks personen inte kan skriva kan detta samtycke registreras på annat lämpligt sätt (till exempel genom en röst- eller videoinspelning). Innan informerat samtycke inhämtas bör den potentiella försökspersonen få information under en föregående intervju på ett språk som han eller hon har lätt att förstå. Försökspersonen bör när som helst kunna ställa frågor. Försökspersonen bör ges tillräckligt med tid att överväga sitt beslut. Eftersom det enligt natio nell rätt i vissa medlemsstater föreskrivs att enbart läkare har rätt att genomföra en intervju med en potentiell försöksperson, medan sådana intervjuer i andra medlemsstater genomförs av andra yrkeskategorier, bör det före skrivas att den föregående intervjun ska genomföras av en medlem av prövningsgruppen som är behörig för denna uppgift enligt nationell rätt i den medlemsstat där rekryteringen sker.

194

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/5
	SV

(31)I syfte att förvissa sig om att informerat samtycke ges frivilligt bör prövaren beakta alla relevanta omständigheter som skulle kunna påverka den potentiella försökspersonens beslut att delta i en klinisk prövning, särskilt huruvida den potentiella försökspersonen tillhör en ekonomiskt eller socialt missgynnad grupp eller befinner sig i en insti tutionell eller hierarkisk beroendeställning som på ett olämpligt sätt skulle kunna påverka hans eller hennes beslut att delta.

(32)Denna förordning bör inte påverka nationell rätt enligt vilken en underårig som har förmåga att inta en stånd punkt och bedöma den information han eller hon får, utöver den lagligen utsedda ställföreträdarens informerade samtycke, också själv bör godkänna att delta i en klinisk prövning.

(33)Det är lämpligt att tillåta att informerat samtycke inhämtas genom förenklade förfaranden i samband med vissa kliniska prövningar där prövningens metod kräver att grupper av försökspersoner utses för att motta olika pröv ningsläkemedel, snarare än enskilda försökspersoner. Vid sådana kliniska prövningar används prövningsläke medlen i enlighet med godkännandena för försäljning, och den enskilda försökspersonen får en standardbehand ling oavsett om han eller hon godtar eller vägrar att delta i den kliniska prövningen eller avslutar sitt deltagande, så att den enda konsekvensen av icke-deltagande är att data rörande den berörda personen inte används inom ramen för den kliniska prövningen. Sådana kliniska prövningar, som tjänar till att jämföra etablerade behandlings metoder, bör alltid genomföras inom en och samma medlemsstat.

(34)Det bör införas särskilda bestämmelser om skydd för gravida och ammande kvinnor som deltar i kliniska pröv ningar, i synnerhet när den kliniska prövningen inte har potential att ge resultat som är till direkt nytta för kvinnan eller hennes embryo, foster eller barn efter födseln.

(35)Personer som gör obligatorisk militärtjänst, frihetsberövade personer, personer som på grund av ett rättsligt beslut inte får delta i kliniska prövningar och personer som på grund av sin ålder, funktionsnedsättning eller hälsa är omsorgsberoende och därför är bosatta i vård- och omsorgsboenden, det vill säga bostäder där det finns stöd dygnet runt för personer som behöver sådant stöd, befinner sig i en situation av underordnande eller en faktisk beroendeställning och kan därför behöva särskilda skyddsåtgärder. Medlemsstaterna bör ha rätt att upprätthålla sådana ytterligare åtgärder.

(36)Denna förordning bör innehålla närmare bestämmelser om informerat samtycke i nödsituationer. Det gäller till exempel fall där patienten drabbats av ett plötsligt livshotande medicinskt tillstånd på grund av multitrauma, stroke eller hjärtattack och behöver omedelbar medicinsk intervention. I fall av detta slag kan intervention inom ramen för en klinisk prövning som redan beviljats tillstånd vara lämplig. I vissa nödsituationer är det dock inte möjligt att inhämta informerat samtycke före interventionen. I förordningen bör det därför tydligt föreskrivas att sådana patienter på mycket stränga villkor får tas med i en klinisk prövning. Den kliniska prövningen bör ha ett direkt samband med det medicinska tillstånd på grund av vilket det är omöjligt att inom behandlingsfönstret på förhand inhämta informerat samtycke från hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare. Eventuella invänd ningar som patienten tidigare haft bör respekteras och försökspersonens eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdares informerade samtycke bör inhämtas så fort som möjligt.

(37)För att patienterna ska kunna bedöma möjligheten att delta i en klinisk prövning och för att de berörda medlems staterna ska kunna utöva tillsyn över den kliniska prövningen effektivt bör det anmälas när den kliniska pröv ningen startar, när rekryteringen till den kliniska prövningen avslutas och när den kliniska prövningen slutar. I enlighet med internationella standarder bör resultaten av den kliniska prövningen rapporteras inom ett år från prövningens slut.

(38)Dagen då rekryteringen av potentiella försökspersoner inleds är den dag då det första steget tas enligt den rekry teringsstrategi som anges i prövningsprotokollet, till exempel den dag då kontakt tas med en potentiell försöks person eller då en annons om en given klinisk prövning offentliggörs.

(39)Sponsorn bör lägga fram en sammanfattning av resultaten av den kliniska prövningen tillsammans med en sammanfattning som kan förstås av lekmän och, i förekommande fall, den kliniska studierapporten inom de fast ställda tidsfristerna. Om det inte är möjligt att lägga fram sammanfattningen av resultaten inom de fastställda tids fristerna av vetenskapliga skäl (till exempel när den kliniska prövningen fortfarande pågår i tredjeländer och data från den delen av prövningen inte finns tillgängliga, varför en statistisk analys blir irrelevant) bör sponsorn ge en motivering till detta i prövningsprotokollet och ange när resultaten kommer att läggas fram.

195

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/6		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

(40)För att sponsorn ska kunna bedöma all potentiellt relevant säkerhetsinformation bör prövaren, som regel, rappor tera alla allvarliga incidenter till denne.

(41)Sponsorn bör bedöma den information som prövaren lämnat och rapportera säkerhetsinformation om allvarliga incidenter som kan utgöra misstänkta allvarliga och oförutsedda biverkningar till Europeiska läkemedelsmyndig heten (nedan kallad läkemedelsmyndigheten).

(42)Läkemedelsmyndigheten bör vidarebefordra den informationen till medlemsstaterna så att de kan bedöma den.

(43)Medlemmarna i International Conference on Harmonisation of Technical Requirements for Registration of Pharmaceuticals for Human Use (nedan kallad ICH) har enats om detaljerade riktlinjer för god klinisk sed, vilka numera utgör en internationellt vedertagen standard för utformning, genomförande, registrering och rapportering av kliniska pröv ningar, i linje med principerna i Helsingforsdeklarationen som fastställts av World Medical Association. När kliniska prövningar utformas, genomförs, registreras och rapporteras kan detaljerade frågor om lämplig kvalitets standard uppstå. I sådana fall bör vederbörlig hänsyn tas till ICH:s riktlinjer för god klinisk sed för tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning, förutsatt att kommissionen inte har gett någon annan särskild vägledning och att riktlinjerna är förenliga med denna förordning.

(44)Den kliniska prövningen bör övervakas på ett adekvat sätt av sponsorn för att säkerställa att resultaten är tillförlit liga och robusta. Med beaktande av den kliniska prövningens karakteristika och respekten för försökspersonens grundläggande rättigheter kan övervakningen även bidra till försökspersonens säkerhet. När omfattningen av över vakningen fastställs bör den kliniska prövningens karakteristiska beaktas.

(45)De personer som deltar i genomförandet av en klinisk prövning, särskilt prövare och andra yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, bör ha tillräcklig kompetens för att utföra sina arbetsuppgifter och den anläggning där en klinisk prövning kommer att genomföras bör vara lämplig för den kliniska prövningen.

(46)För att garantera försökspersonernas säkerhet och tillförlitligheten och robustheten hos data från kliniska pröv ningar bör det finnas arrangemang för spårbarhet, lagring, återlämnande och destruktion av prövningsläkemedel, beroende på den kliniska prövningens karaktär. Av samma skäl bör det finnas sådana arrangemang även för till läggsläkemedel som inte är godkända för försäljning.

(47)Under en klinisk prövning kan det hända att sponsorn upptäcker en allvarlig överträdelse av bestämmelserna om genomförandet av den kliniska prövningen. Detta bör rapporteras till de berörda medlemsstaterna så att de vid behov kan vidta åtgärder.

(48)Utöver rapportering av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar kan det finnas andra händelser som är rele vanta med hänsyn till nytta/riskförhållandet och som utan dröjsmål bör rapporteras till de berörda medlemssta terna. Det är viktigt för försökspersonens säkerhet att de berörda medlemsstaterna underrättas inte bara om allvarliga incidenter och allvarliga biverkningar, utan även om alla oförutsedda händelser som avsevärt kan påverka bedömningen av läkemedlets nytta/riskförhållande eller som skulle medföra förändrad administrering av ett läkemedel eller förändra det övergripande genomförandet av en klinisk prövning. Exempel på sådana oförut sedda händelser är en ökning av frekvensen av förväntade allvarliga biverkningar som kan vara kliniskt viktiga, en väsentlig fara för patientgruppen, till exempel ett läkemedels bristande effekt eller starkt vägande resultat från ett nyligen slutfört djurförsök (exempelvis cancerogenitet).

(49)Om en oförutsedd händelse kräver att en klinisk prövning omgående ändras bör det vara möjligt för sponsorn och prövaren att vidta brådskande säkerhetsåtgärder utan att vänta på förhandstillstånd. Om åtgärden innebär att den kliniska prövningen tillfälligt avbryts bör sponsorn ansöka om en väsentlig ändring innan prövningen åter upptas.

(50)För att säkerställa att en klinisk prövning genomförs i överensstämmelse med prövningsprotokollet och för att prövarna ska ha tillräcklig information om de prövningsläkemedel de administrerar, bör sponsorn förse prövaren med en prövarhandbok.

196

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/7
	SV

(51)De data som genereras vid en klinisk prövning bör registreras, behandlas och lagras på lämpligt sätt så att man säkerställer att försökspersonens rättigheter och säkerhet tryggas, att de data som genereras vid den kliniska pröv ningen är tillförlitliga och robusta och att de rapporteras och tolkas korrekt samt att sponsorns övervakning och medlemsstaternas inspektioner blir effektiva.

(52)För att kunna visa att prövningsprotokollet och denna förordning har iakttagits bör sponsorn och prövaren samla all relevant dokumentation i en prövningspärm för att möjliggöra en effektiv tillsyn (övervakning utförd av spon sorn och inspektion utförd av medlemsstaterna). Prövningspärmen bör arkiveras på lämpligt sätt för att möjlig göra tillsyn efter den kliniska prövningens slut.

(53)Om det finns problem med tillgången till tilläggsläkemedel som är godkända för försäljning kan tilläggsläkemedel som inte är godkända för försäljning i motiverade fall användas i en klinisk prövning. Priset på det för försäljning godkända tilläggsläkemedlet bör inte anses påverka tillgången till sådana läkemedel.

(54)Läkemedel avsedda för prövning i anslutning till forskning och utveckling omfattas inte av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (1). Bland sådana läkemedel finns läkemedel som används vid kliniska prövningar. De bör omfattas av särskilda bestämmelser som tar hänsyn till deras karakteristika. När dessa bestämmelser fast ställs bör man skilja mellan prövningsläkemedel (det läkemedel som testas och dess referensläkemedel, inbegripet placebo) och tilläggsläkemedel (läkemedel som används vid en klinisk prövning men inte som prövningsläke medel), såsom bakgrundsläkemedel, provokationsläkemedel, undsättningsläkemedel eller läkemedel som används i utvärderingen av prövningens utfallsmått. Samtidig läkemedelsbehandling, dvs. läkemedel som inte har något samband med den kliniska prövningen och som inte är relevanta för hur prövningen är utformad, bör inte räknas till tilläggsläkemedel.

(55)För att garantera försökspersonernas säkerhet och att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillför litliga och robusta samt för att möjliggöra distribution av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel till prövning sställen i hela unionen bör det fastställas regler om tillverkning och import av både prövningsläkemedel och till läggsläkemedel. Liksom i direktiv 2001/20/EG bör dessa regler vara förenliga med de befintliga reglerna för god tillverkningssed för läkemedel som omfattas av direktiv 2001/83/EG. I vissa särskilda fall bör det vara möjligt att tillåta avsteg från dessa regler i syfte att möjliggöra en klinisk prövning. De tillämpliga reglerna bör därför medge en viss flexibilitet, under förutsättning att försökspersonernas säkerhet eller tillförlitligheten och robustheten hos de data genereras vid den kliniska prövningen inte äventyras.

(56)Kravet på innehav av ett godkännande för tillverkning eller import av prövningsläkemedel bör inte gälla för beredning av radioaktiva prövningsläkemedel från radionuklidgeneratorer, radionuklidkit eller radionuklidpre kursorer som sker i enlighet med tillverkarens instruktioner för användning på sjukhus, primärvårdsinrättningar eller kliniker som deltar i en och samma kliniska prövning i en och samma medlemsstat.

(57)Prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel bör märkas på lämpligt sätt för att garantera försökspersonernas säkerhet och att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta samt för att möjlig göra distribution av dessa läkemedel till prövningsställen i hela unionen. Reglerna om märkning bör anpassas efter riskerna för försökspersonernas säkerhet och för tillförlitligheten och robustheten hos de data som genereras vid kliniska prövningar. Om prövningsläkemedlet eller tilläggsläkemedlet redan har godkänts för försäljning och släppts ut på marknaden i enlighet med direktiv 2001/83/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (2) bör i allmänhet ingen ytterligare märkning krävas för kliniska prövningar som inbegriper att etiketten döljs. Det finns vidare särskilda läkemedel, till exempel radioaktiva läkemedel som används som diagno stiska prövningsläkemedel, för vilka de allmänna reglerna om märkning är olämpliga med tanke på de ytterst kontrollerade förhållanden under vilka radioaktiva läkemedel används i kliniska prövningar.

(58)För att säkerställa en tydlig ansvarsfördelning infördes begreppet sponsor av en klinisk prövning genom direktiv 2001/20/EG, i enlighet med internationella riktlinjer. Detta begrepp bör finnas kvar.

(59)I praktiken kan det finnas fria, informella nätverk av forskare eller forskningsinstitutioner som gemensamt genomför gemensamma kliniska prövningar. Sådana nätverk bör kunna delta som medsponsorer i en klinisk

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläke

medel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedels myndighet (EUT L 136, 30.4.2004, s. 1).

197

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/8		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

prövning. För att inte ansvarsfrågan ska bli lidande vid kliniska prövningar som har flera sponsorer bör sponsorns skyldigheter enligt denna förordning gälla för samtliga sponsorer. Medsponsorerna bör dock kunna fördela spon sorns skyldigheter mellan sig genom avtal.

(60)I syfte att säkerställa att medlemsstaterna kan vidta verkställighetsåtgärder och att rättsliga förfaranden i lämpliga fall kan inledas bör det föreskrivas att sponsorer som inte är etablerade i unionen ska ha en rättslig företrädare i unionen. Mot bakgrund av att förhållningssättet till civil- och straffrättsligt ansvar skiljer sig åt mellan medlems staterna bör det dock vara upp till varje berörd medlemsstat att bestämma huruvida det ska krävas en sådan rättslig företrädare eller inte på landets territorium, förutsatt att det åtminstone finns en kontaktperson som är etablerad i unionen.

(61)Om försökspersonen vållas skada under den kliniska prövningen och prövaren eller sponsorn hålls civilrättsligt eller straffrättsligt ansvarig bör villkoren för ansvaret i sådana fall, inbegripet frågan om orsakssamband samt skadeståndets och påföljdernas storlek, regleras i nationell rätt.

(62)I kliniska prövningar bör det säkerställas att ersättning för skador som beslutats i enlighet med tillämplig rätt betalas ut. Därför bör medlemsstaterna se till att det finns system för ersättning för skador som drabbat en försöksperson, vilket måste vara förenlig med riskens karaktär och omfattning.

(63)Den berörda medlemsstaten bör ges rätt att återkalla tillståndet för en klinisk prövningen att utfärda förbud att fortsätta den kliniska prövningen eller att kräva att sponsorn ändrar en klinisk prövning.

(64)För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning följs bör medlemsstaterna kunna utföra inspektioner och ha tillräcklig kapacitet för detta.

(65)Kommissionen bör kunna kontrollera att medlemsstaterna övervakar efterlevnaden av denna förordning korrekt. Kommissionen bör också kunna kontrollera att regelverken i tredjeländer garanterar att de särskilda bestämmel serna om kliniska prövningar i tredjeland i denna förordning och i direktiv 2001/83/EG följs.

(66)För att rationalisera och underlätta informationsgången mellan sponsorerna och medlemsstaterna samt medlems staterna emellan bör läkemedelsmyndigheten i samarbete med medlemsstaterna och kommissionen skapa och upprätthålla en EU-databas som kan nås via en EU-webbportal.

(67)För att säkerställa en tillräcklig nivå av insyn i de kliniska prövningarna bör EU-databasen innehålla all relevant information om den kliniska prövningen som lämnas in via EU-portalen. EU-databasen bör vara offentligt till gänglig och data bör presenteras i ett sökvänligt format, med relaterade data och dokument länkade till varandra genom EU-prövningsnumret och hyperlänkar, till exempel så att sammanfattningen, sammanfattningen för lekmän, prövningsprotokollet och den kliniska studierapporten för en klinisk prövning länkas ihop och även länkas till data från andra kliniska prövningar där samma prövningsläkemedel använts. Alla kliniska prövningar bör registreras i EU-databasen innan de inleds. Som regel bör också inlednings- och avslutningsdatumen för rekryteringen av försökspersoner offentliggöras i EU-databasen. Inga personuppgifter om de försökspersoner som deltar i den kliniska prövningen bör registreras i EU-databasen. Informationen i EU-databasen bör vara offentlig, om det inte finns särskilda skäl till att en viss uppgift inte bör offentliggöras i syfte att skydda enskilda personers rätt till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter i enlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan. Allmänt tillgänglig information i EU-databasen bör bidra till att skydda folkhälsan och främja innovationskapaciteten inom den europeiska medicinska forskningen, samtidigt som sponsorernas legitima ekonomiska intressen erkänns.

(68)Vid tillämpningen av denna förordning bör de data som ingår i de kliniska studierapporterna generellt sett inte betraktas som affärshemligheter efter det att godkännande för försäljning beviljats, förfarandet för att bevilja

198

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/9
	SV

godkännande för försäljning slutförts eller en ansökan om godkännande för försäljning återkallats. Generellt sett bör inte heller den kliniska prövningens huvuddrag, slutsatsen om del I i utredningsrapporten för tillståndet för en klinisk prövning och beslutet om tillståndet för den kliniska prövningen, en väsentlig ändring av den kliniska prövningen eller resultaten av den kliniska prövningen, inbegripet orsakerna till att den tillfälligt avbrutits eller avslutats i förtid, betraktas som affärshemligheter.

(69)Beslut om tillstånd för kliniska prövningar kan fattas av flera organ i en medlemsstat. För att samarbetet mellan medlemsstaterna ska löpa smidigt bör varje medlemsstat utse en kontaktpunkt.

(70)Tillståndsförfarandet i denna förordning kontrolleras i huvudsak av medlemsstaterna. Kommissionen och läkeme delsmyndigheten bör ändå stödja detta förfarande så att det fungerar väl, i enlighet med denna förordning.

(71)Medlemsstaterna bör ha rätt att ta ut avgifter för att kunna utföra uppgifterna enligt denna förordning. Medlems staterna bör dock inte kräva att avgifter betalas till flera olika organ som i en viss medlemsstat deltar i bedöm ningen av en ansökan om tillstånd för klinisk prövning.

(72)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomfö randebefogenheter med avseende på inrättande och ändring av regler gällande samarbete mellan medlemsstaterna vid bedömning av den information som sponsorn lämnat i Eudravigilance-databasen och rutinerna för inspektio

nerna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1).

(73)I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommis sionen med avseende på ändring av bilagorna I, II, IV and V till denna förordning för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen eller för att ta hänsyn till den internationella utvecklingen i vilka unionen eller medlemssta terna deltar på området regler avseende kliniska prövningar, ändring av bilaga III för att förbättra informationen om läkemedels säkerhet, anpassa de tekniska kraven till de tekniska framstegen eller beakta ändringar i det inter nationella regelverket om säkerhetskrav för kliniska prövningar, som stöds av organ som unionen eller medlems staterna deltar i, klargörande av principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed och detaljerade bestämmelser för rutinerna för inspektioner för att säkerställa kvaliteten på prövningsläkemedlen, ändring av bilaga VI för att säkerställa försökspersonernas säkerhet och tillförlitlighet och robusthet för data som genererats vid en klinisk prövning och för att beakta den tekniska utvecklingen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den bereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(74)I direktiv 2001/83/EG föreskrivs att det direktivet inte påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning som förbjuder eller begränsar försäljning, tillhandahållande eller användning av sådana läkemedel som abortframkal lande medel. I direktiv 2001/83/EG föreskrivs att nationell lagstiftning som förbjuder eller begränsar användning av specifika typer av mänskliga celler eller djurceller i princip inte påverkas av antingen det direktivet eller av någon av de förordningar som anges i det. Inte heller den här förordningen bör påverka nationell rätt som förbjuder eller begränsar användningen av specifika typer av mänskliga celler eller djurceller eller försäljning, till handahållande eller användning av läkemedel som används som abortframkallande medel. Denna förordning bör inte heller påverka nationell rätt som förbjuder eller begränsar försäljning, tillhandahållande eller användning av läkemedel som innehåller narkotika enligt definitionen i gällande relevanta internationella konventioner såsom Förenta nationernas allmänna narkotikakonvention från 1961. Medlemsstaterna bör överlämna uppgifter om sådan nationell lagstiftning till kommissionen.

(75)I direktiv 2001/20/EG föreskrivs att det inte får genomföras några genterapeutiska prövningar som resulterar i att försökspersonens könsstamcellers genetiska identitet ändras. Denna bestämmelse bör behållas.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

199

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/10		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

(76)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (1) gäller behandling av personuppgifter som, inom ramen för den här förordningen, sker i medlemsstaterna under överinseende av de behöriga myndigheterna, särskilt de myn digheter som utsetts av medlemsstaterna, och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2) gäller behandling av personuppgifter som utförs av kommissionen och läkemedelsmyndigheten inom ramen för denna förordning under överinseende av Europeiska datatillsynsmannen. Dessa instrument stärker skyddet av personuppgifter och omfattar rätten till tillgång, rättelse och återkallande samt specificerar de situationer då denna rätt får begränsas. I syfte att respektera de rättigheterna och samtidigt säkerställa att data från kliniska prövningar som används för vetenskapliga ändamål är robusta och tillförlitliga samt att garantera säkerheten för försöksper soner som deltar i kliniska prövningar bör det föreskrivas att ett återkallande av ett informerat samtycke inte bör påverka resultaten av verksamheter som redan utförts såsom lagring och användning av data som erhållits på grundval av ett informerat samtycke före återkallandet, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG.

(77)Försökspersoner bör inte behöva betala för prövningsläkemedel, tilläggsläkemedel, medicintekniska produkter som används för administrering av dem eller förfaranden som krävs specifikt enligt prövningsprotokollet, om inte annat föreskrivs i nationell rätt i den berörda medlemsstaten.

(78)Det tillståndsförfarande som införs genom denna förordning bör börja tillämpas så fort som möjligt så att spon sorerna kan utnyttja fördelarna med ett rationaliserat tillståndsförfarande. Mot bakgrund av vikten av de omfat tande it-funktioner som krävs för tillståndsförfarandet bör det emellertid föreskrivas att denna förordning inte ska börja gälla förrän det har kontrollerats att EU-portalen och EU-databasen fungerar fullt ut.

(79)Direktiv 2001/20/EG bör upphävas så att det bara finns ett regelverk för kliniska prövningar i unionen. För att underlätta övergången till bestämmelserna i denna förordning bör sponsorer under en övergångsperiod tillåtas starta och genomföra kliniska prövningar i enlighet med direktiv 2001/20/EG.

(80)Denna förordning är förenlig med de viktigaste internationella vägledningarna för kliniska prövningar, till exempel 2008 års version av Helsingforsdeklarationen, fastställd av World Medical Association, och principerna för god klinisk sed som bygger på Helsingforsdeklarationen.

(81)Vad gäller direktiv 2001/20/EG har erfarenheterna även visat att en stor andel av de kliniska prövningarna genomförs av icke-kommersiella sponsorer. Icke-kommersiella sponsorer är ofta beroende av finansiering som helt eller delvis härrör från offentliga medel eller välgörenhetsorganisationer. I syfte att få ut det mesta möjliga av det värdefulla bidraget från sådana icke-kommersiella sponsorer och ytterligare stimulera deras forskning utan att äventyra de kliniska prövningarnas kvalitet, bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att uppmuntra kliniska pröv ningar som genomförs av dessa sponsorer.

(82)Den rättsliga grunden för denna förordning är artiklarna 114 och 168.4 c i EUF-fördraget. Syftet med förord ningen är att upprätta en inre marknad för kliniska prövningar och humanläkemedel, med utgångspunkt i ett högt skydd av hälsan. För att undanröja vanliga betänkligheter vad gäller läkemedelssäkerhet ställs det i förord ningen också höga kvalitets- och säkerhetskrav på läkemedel. Båda dessa mål eftersträvas samtidigt. Dessa två mål är nära förknippade med varandra och båda är lika viktiga. När det gäller artikel 114 i EUF-fördraget harmoni seras bestämmelserna om kliniska prövningar i unionen genom denna förordning, vilket säkerställer att den inre marknaden fungerar när det gäller kliniska prövningar i flera medlemsstater, att de data som genereras vid en klinisk prövning och som ingår i en ansökan om tillstånd för en annan klinisk prövning eller om godkännande för utsläppande på marknaden av ett läkemedel godtas i hela unionen samt att den fria rörligheten för läkemedel som används i kliniska prövningar förverkligas. När det gäller artikel 168.4 c i EUF-fördraget fastställs i denna förordning höga kvalitets- och säkerhetskrav på läkemedel genom att man säkerställer att de data som genereras vid kliniska prövningar är tillförlitliga och robusta, vilket säkerställer att de behandlingar och läkemedel som är avsedda att förbättra vården av patienter bygger på tillförlitliga och robusta data. De höga krav som i denna förordning ställs på kvaliteten och säkerheten hos de läkemedel som används i kliniska prövningar garanterar också säkerheten för försökspersonerna i den kliniska prövningen.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001/EG av den 18 december 2000 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

200

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/11
	SV

(83)Denna förordning värnar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns bland annat i stadgan, särskilt människans värdighet, personlig integritet, barnets rättigheter, respekt för privatlivet och familjelivet, skydd av personuppgifter och frihet för konsten och vetenskapen. Dessa rättigheter och principer bör ligga till grund för medlemsstaternas tillämpning av denna förordning.

(84)Europeiska datatillsynsmannen har avgett ett yttrande (1) i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001.

(85)Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa att data från kliniska försök är tillförlitliga och robusta och att respekt för försökspersonernas rättigheter, säkerhet, värdighet och välbefinnande tryggas i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare på grund av dessomfattning kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

Denna förordning tillämpas på alla kliniska prövningar som genomförs inom unionen.

Den tillämpas inte på icke-interventionsstudier.

Artikel 2

Definitioner

1.I denna förordning ska definitionerna av läkemedel, radiofarmakon (radioaktivt läkemedel), biverkning, allvarlig biverk ning, läkemedelsbehållare och yttre förpackning i artikel 1.2, 1.6, 1.11, 1.12, 1.23 och 1.24 i direktiv 2001/83/EG gälla.

2.I denna förordning gäller dessutom följande definitioner:

1.klinisk studie: varje undersökning avseende människor vilken genomförs med avsikten att

a)upptäcka eller verifiera de kliniska, farmakologiska eller andra farmakodynamiska effekterna av ett eller flera läkemedel,

b)identifiera eventuella biverkningar av ett eller flera läkemedel, eller

c)studera absorption, distribution, metabolism och utsöndring av ett eller flera läkemedel,

med syftet att säkerställa att dessa läkemedel är säkra och/eller effektiva.

2.klinisk prövning: klinisk studie där

a)den behandlingsstrategi som ska tillämpas på försökspersonen fastställs i förväg och avviker från normal klinisk praxis i den berörda medlemsstaten,

b)beslutet att förskriva prövningsläkemedlet fattas samtidigt som beslutet att inkludera försökspersonen i den kliniska studien, eller

c)förfaranden för diagnostik eller övervakning utöver normal klinisk praxis tillämpas på försökspersonerna.

(1) EUT C 253, 3.9.2013, s. 10.

201

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/12		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

3.låginterventionsprövning: klinisk prövning där

a)prövningsläkemedlen, exklusive placebopreparat, är godkända,

b)det framgår av prövningsprotokollet att

i)prövningsläkemedlen används i enlighet med villkoren i godkännandet för försäljning, eller

ii)användningen av prövningsläkemedlen är evidensbaserad och stöds av publicerade vetenskapliga belägg för säkerhet och effektivitet hos dessa prövningsläkemedel i någon av de berörda medlemsstaterna, och

c)de kompletterande förfarandena för diagnostik eller övervakning inte bidrar mer än minimalt till risken eller bördan i fråga om försökspersonernas säkerhet jämfört med normal klinisk praxis i någon av de berörda medlemsstaterna.

4.icke-interventionsstudie: annan klinisk studie än klinisk prövning.

5.prövningsläkemedel: läkemedel som håller på att prövas eller som används som referens, även ett placebopreparat, i en klinisk prövning.

6.normal klinisk praxis: den behandlingsmetod som man vanligen följer för att behandla, förebygga eller diagnostisera en sjukdom eller en störning.

7.prövningsläkemedel för avancerad terapi: prövningsläkemedel som är ett läkemedel för avancerad terapi enligt defini tionen i artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 (1).

8.tilläggsläkemedel: läkemedel som används i samband med en klinisk prövning i enlighet med prövningsprotokollet, men inte som prövningsläkemedel.

9.prövningsläkemedel som är godkänt för försäljning: läkemedel som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004 eller i någon berörd medlemsstat i enlighet med direktiv 2001/83/EG, oberoende av ändringar i märkningen av läke medlet, som används som prövningsläkemedel.

10.tilläggsläkemedel som är godkänt för försäljning: läkemedel som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004 eller i någon berörd medlemsstat i enlighet med direktiv 2001/83/EG, oberoende av ändringar i märkningen av läke medlet, och som används som tilläggsläkemedel.

11.etikkommitté: oberoende organ i en medlemsstat vilket inrättats i enlighet med nationell rätt i den medlemsstaten och som har befogenhet att avge yttranden i samband med tillämpningen av denna förordning, med beaktande av synpunkter från lekmän, i synnerhet patienter eller patientorganisationer.

12.berörd medlemsstat: den medlemsstat där en ansökan om tillstånd för klinisk prövning eller en väsentlig ändring har lämnats in enligt kapitlen II respektive III i denna förordning.

13.väsentlig ändring: varje ändring rörande någon aspekt av den kliniska prövningen som görs efter underrättelsen om ett beslut som avses i artikel 8, 14, 19, 20 eller 23 och som sannolikt kommer att ha en betydande inverkan på försökspersonernas säkerhet eller rättigheter eller på tillförlitligheten och robustheten hos de data som genereras vid den kliniska prövningen.

14.sponsor: person, företag, institution eller organisation som ansvarar för att inleda, leda och ordna med finansieringen av en klinisk prövning.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, 10.12.2007, s. 121).

202

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/13
	SV

15.prövare: person som ansvarar för genomförandet av en klinisk prövning på ett prövningsställe.

16.ansvarig prövare: prövare som är ansvarig ledare för en grupp av prövare som genomför en klinisk prövning på ett prövningsställe.

17.försöksperson: person som deltar i en klinisk prövning antingen som mottagare av prövningsläkemedlet eller som kontrollperson.

18.underårig: försöksperson som enligt nationell rätt i den berörda medlemsstaten är yngre är den ålder då man juridiskt sett har behörighet att lämna sitt informerade samtycke.

19.försöksperson som inte är beslutskompetent: försöksperson som, av andra skäl än den ålder då man juridiskt sett har behörighet att lämna sitt informerade samtycke, är oförmögen att lämna sitt informerade samtycke enligt nationell rätt i den berörda medlemsstaten.

20.lagligen utsedd ställföreträdare: fysisk eller juridisk person, myndighet eller organ som i enlighet med den berörda medlemsstatens rätt har befogenhet att lämna informerat samtycke på en icke beslutskompetent försökspersons eller underårig försökspersons vägnar.

21.informerat samtycke: en försökspersons fria och frivilliga uttryck för sin vilja att delta i en viss klinisk prövning, efter att ha informerats om alla aspekter av den kliniska prövningen som är relevanta för försökspersonens beslut att delta eller, om försökspersonen är underårig eller inte är beslutskompetent, tillstånd eller samtycke från försöksper sonens lagligen utsedda ställföreträdare om att personen får ingå i den kliniska prövningen.

22.prövningsprotokoll: dokument som beskriver vilka syften den kliniska prövningen har, hur den är utformad och vilken metod som ska användas samt vilka statistiska överväganden som gjorts och hur prövningen är upplagd. Termen prövningsprotokoll inbegriper senare versioner och ändringar av prövningsprotokollet.

23.prövarhandbok: sammanställning av de kliniska och icke-kliniska data om det eller de prövningsläkemedel som är relevanta för studien av detta eller dessa läkemedel på människor.

24.tillverkning: fullständig såväl som partiell tillverkning samt olika processer för att dela upp, förpacka och märka läke medel (inklusive blindning).

25.prövningens start: första åtgärden vid rekryteringen av en potentiell försöksperson för en specifik klinisk prövning, utom om detta definieras på något annat vis i prövningsprotokollet.

26.prövningens slut: den sista försökspersonens sista besök, eller en senare tidpunkt som anges i prövningsprotokollet,

27.förtida avslutande av prövningen: när den kliniska prövningen av någon anledning avslutas i förtid innan de villkor som anges i prövningsprotokollet är uppfyllda.

28.tillfälligt avbrott av prövningen: när genomförandet av en klinisk prövning avbryts av sponsorn, utan att detta före skrivs i prövningsprotokollet, men sponsorn har för avsikt att återuppta prövningen.

29.förbud mot att fortsätta prövningen: när en medlemsstat avbryter genomförandet av en klinisk prövning.

30.god klinisk sed: en uppsättning detaljerade etiska och vetenskapliga kvalitetskrav för utformning, utförande, genomfö rande, övervakning, granskning, registrering, analys och rapportering av kliniska prövningar som säkerställer att försökspersonernas rättigheter, säkerhet och välbefinnande är skyddade, och att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta.

31.inspektion: den verksamhet som bedrivs av en behörig myndighet i form av en officiell granskning av handlingar, anläggningar, register, åtgärder för kvalitetssäkring och alla andra resurser som enligt den behöriga myndighetens bedömning har samband med den kliniska prövningen och som kan finnas på prövningsstället, hos sponsorn och/ eller den organisation som kontrakterats för forskning eller på andra anläggningar som den behöriga myndigheten anser behöver inspekteras.

203

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/14		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

32.incident: varje ogynnsam medicinsk händelse som inträffar hos en försöksperson som fått ett läkemedel, men som inte nödvändigtvis har orsakssamband med behandlingen i fråga.

33.allvarlig incident: varje ogynnsam medicinsk händelse som oavsett dos medför sjukhusvård eller förlängd sjukhusvård, orsakar bestående eller betydande invalidisering eller funktionsnedsättning, förorsakar en medfödd anomali eller missbildning, leder till döden eller är livshotande.

34.oförutsedd allvarlig biverkning: allvarlig biverkning vars art, allvarlighetsgrad eller resultat inte överensstämmer med referenssäkerhetsinformationen.

35.klinisk studierapport: rapport om den kliniska prövningen, utformad i ett sökvänligt format och sammanställd i enlighet med del I modul 5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG samt åtföljande en ansökan om godkännande för försäljning.

3. Vid tillämpningen av denna förordning ska en försöksperson som omfattas både av definitionen för underårig och av definitionen för försöksperson som inte är beslutskompetent betraktas som en försöksperson som inte anses vara besluts kompetent.

Artikel 3

Allmän princip

En klinisk prövning får endast genomföras om

a)försökspersonernas rättigheter, säkerhet, värdighet och välbefinnande skyddas och ges företräde framför alla andra intressen, och

b)den är utformad för att generera tillförlitliga och robusta data.

KAPITEL II

TILLSTÅNDSFÖRFARANDEN FÖR KLINISKA PRÖVNINGAR

Artikel 4

Förhandstillstånd

Kliniska prövningar ska genomgå vetenskaplig och etisk granskning och ska godkännas i enlighet med denna förordning.

Den etiska granskningen ska utföras av en etikkommitté i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten. Etik kommitténs granskning får omfatta aspekter som behandlas i del I i den utredningsrapport för tillstånd för en klinisk prövning som avses i artikel 6 och del II i den utredningsrapport som avses i artikel 7, enligt vad som lämpar sig för respektive berörda medlemsstat.

Medlemsstaten ska säkerställa att tidsramarna och förfarandena för etikkommitténs granskning är förenliga med de tids ramar och förfaranden som anges i denna förordning för bedömningen av ansökan om tillstånd för klinisk prövning.

Artikel 5

Inlämnande av ansökan

1. För att få tillstånd ska sponsorn lämna in en ansökan till den avsedda berörda medlemsstaten via den webbportal som avses i artikel 80 (nedan kallad EU-portalen).

Sponsorn ska föreslå en av de berörda medlemsstaterna som rapporterande medlemsstat.

Om en annan berörd medlemsstat än den föreslagna rapporterande medlemsstaten är beredd att vara rapporterande medlemsstat eller om den föreslagna medlemsstaten avböjer att vara rapporterande medlemsstat, ska detta via EU- portalen meddelas alla berörda medlemsstater senast tre dagar efter det att ansökan lämnats in.

204

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/15
	SV

Om endast en berörd medlemsstat är beredd att vara rapporterande medlemsstat eller om den kliniska prövningen enbart berör en medlemsstat, ska den medlemsstaten vara rapporterande medlemsstat.

Om det inte finns någon berörd medlemsstat som är beredd att vara rapporterande medlemsstat eller om det finns fler än en berörd medlemsstat som är beredd att vara rapporterande medlemsstat, ska den rapporterande medlemsstaten väljas ut genom en överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna, med beaktande av de rekommendationer som avses i artikel 85.2 c.

Om de berörda medlemsstaterna inte kan nå en överenskommelse ska den föreslagna medlemsstaten vara den rapporte rande medlemsstaten.

Den rapporterande medlemsstaten ska underrätta sponsorn och de övriga berörda medlemsstaterna om att den är rapporterande medlemsstat via EU-portalen inom sex dagar efter det att ansökan lämnats in.

2.Sponsorn ska, när denne ansöker om en låginterventionsprövning, där prövningsläkemedlet inte används i enlighet med villkoren i godkännandet för försäljning, men användningen av det läkemedlet är evidensbaserad och stöds av publi cerade vetenskapliga belägg för det läkemedlets säkerhet och effekt, föreslå en av de berörda medlemsstaterna där användningen av prövningsläkemedlet är evidensbaserad som rapporterande medlemsstat.

3.Senast tio dagar efter det att ansökan lämnats in ska den rapporterande medlemsstaten validera ansökan med beak tande av de synpunkter som inkommit från de övriga berörda medlemsstaterna samt via EU-portalen underrätta spon sorn om följande:

a)Om den kliniska prövningen omfattas av den här förordningen.

b)Om ansökan är fullständig i enlighet med bilaga I.

De berörda medlemsstaterna får underrätta den rapporterande medlemsstaten om alla eventuella synpunkter som är rele vanta för valideringen av ansökan inom sju dagar efter det att ansökan lämnats in.

4.Om den rapporterande medlemsstaten inte har underrättat sponsorn inom den period som avses i punkt 3 första stycket ska det anses att den kliniska prövningen omfattas av denna förordning och att ansökan är fullständig.

5.Om den rapporterande medlemsstaten med beaktande av de synpunkter som inkommit från de övriga berörda medlemsstaterna finner att ansökan inte är fullständig eller att den kliniska prövning som ansökan gäller inte omfattas av denna förordning ska den underrätta sponsorn om detta via EU-portalen och dessutom fastställa en tidsfrist på högst tio dagar inom vilken sponsorn får lämna synpunkter på ansökan eller komplettera sin ansökan via EU-portalen.

Den rapporterande medlemsstaten ska inom fem dagar efter att den mottagit kommentarer eller en kompletterad ansökan underrätta sponsorn om huruvida ansökan uppfyller de krav som anges i punkt 3 första stycket a och b.

Om den rapporterande medlemsstaten inte har underrättat sponsorn inom den period som avses i andra stycket ska det anses att den kliniska prövning som ansökan gäller omfattas av denna förordning och att ansökan är fullständig.

Om sponsorn inte har lämnat några synpunkter eller kompletterat ansökan inom den period som anges i första stycket ska ansökan anses ha förfallit i samtliga berörda medlemsstater.

6. Vid tillämpningen av detta kapitel ska den dag då sponsorn underrättas i enlighet med punkt 3 eller 5 räknas som valideringsdatum för ansökan. Om sponsorn inte underrättas ska valideringsdatumet vara den sista dagen av de respek tive perioder som avses i punkterna 3 och 5.

205

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/16		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

Artikel 6

Utredningsrapport – Aspekter som omfattas av del I

1.Den rapporterande medlemsstaten ska bedöma ansökan med beaktande av följande aspekter:

a)Huruvida den kliniska prövningen är en låginterventionsprövning, om det är vad sponsorn hävdar.

b)Överensstämmelse med kapitel V med avseende på följande:

i)Den förväntade terapeutiska nyttan och folkhälsonyttan med beaktande av

—prövningsläkemedlens karakteristika och kunskapen om dem,

—en kliniska prövningens relevans, inbegripet om de grupper av försökspersoner som deltar i den kliniska pröv ningen är representativa för den population som är avsedd att behandlas eller, om så inte är fallet, med beak tande av den förklaring och motivering som lämnats, i enlighet med punkt 17 y i bilaga I till denna förord ning, och med hänsyn till det nuvarande forskningsläget och till frågan om huruvida den kliniska prövningen har rekommenderats av eller är ett krav från tillsynsmyndigheter som ansvarar för bedömning och godkän nande av utsläppandet på marknaden av läkemedel samt, i förekommande fall, med beaktande av ett yttrande från den pediatriska kommittén över ett pediatriskt prövningsprogram i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 (1); och

—tillförlitligheten och robustheten hos de data som genereras vid den kliniska prövningen, med hänsyn till statis tiska metoder, den kliniska prövningens utformning och prövningsmetoder (inklusive urvalsstorlek och rando misering samt jämförelseläkemedel och utfallsmått).

ii)Risker och olägenheter för försökspersonen med beaktande av

—prövningsläkemedlens och tilläggsläkemedlens karakteristika och kunskapen om dem,

—interventionens karakteristika i förhållande till normal klinisk praxis,

—säkerhetsåtgärderna, inklusive bestämmelser för riskminimeringsåtgärder, övervakning, säkerhetsrapportering och säkerhetsplan, och

—den risk för försökspersonernas hälsa som det medicinska tillstånd för vilket prövningsläkemedlet undersöks kan innebära.

c)Överensstämmelse med de krav avseende tillverkning och import av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel som anges i kapitel IX.

d)Överensstämmelser med de märkningskrav som anges i kapitel X.

e)Prövarhandbokens fullständighet och korrekthet.

2.Den rapporterande medlemsstaten ska utarbeta en utredningsrapport. Bedömningen av de aspekter som avses i punkt 1 ska utgöra del I i utredningsrapporten.

3.Utredningsrapporten ska innehålla någon av följande slutsatser rörande de aspekter som tas upp i del I i utred ningsrapporten:

a)Den kliniska prövningen är godtagbar med hänsyn till de krav som fastställs i denna förordning.

b)Den kliniska prövningen är godtagbar med hänsyn till de krav som fastställs i denna förordning, men under förutsätt ning att prövningen uppfyller särskilda villkor som ska anges uttryckligen i slutsatsen.

c)Den kliniska prövningen är inte godtagbar med hänsyn till de krav som fastställs i denna förordning.

4. Den rapporterande medlemsstaten ska lämna den slutliga versionen av del I i utredningsrapporten, inklusive dess slutsats, via EU-portalen till sponsorn och till övriga berörda medlemsstater inom 45 dagar från valideringsdatumet.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 378, 27.11.2006, s. 1).

206

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/17
	SV

5.För kliniska prövningar som inbegriper fler än en medlemsstat ska bedömningen ske i tre etapper:

a)En inledande bedömning utförd av den rapporterande medlemsstaten inom 26 dagar från valideringsdatumet.

b)En samordnad granskning i vilken samtliga berörda medlemsstater medverkar, genomförd inom 12 dagar från det att den inledande bedömningen slutförts.

c)En konsolidering genomförd av den rapporterande medlemsstaten inom sju dagar från det att den samordnade granskningen slutförts.

Under den inledande bedömningen ska den rapporterande medlemsstaten utarbeta ett förslag till del I i utredningsrap porten och vidarebefordra det till samtliga övriga berörda medlemsstater.

Under den samordnade granskningen ska samtliga berörda medlemsstater gemensamt granska ansökan på grundval av förslaget till del I i utredningsrapporten samt utbyta eventuella synpunkter avseende ansökan.

Under konsolideringsfasen ska den rapporterande medlemsstaten ta vederbörlig hänsyn till de berörda medlemsstaternas synpunkter vid slutförandet av del I i utredningsrapporten samt redogöra för hur alla sådana synpunkter har beaktats. Den rapporterande medlemsstaten ska lämna den slutliga versionen av del I i utredningsrapporten till sponsorn och samtliga berörda medlemsstater inom den period som avses i punkt 4.

6.Vid tillämpningen av detta kapitel ska det datum då den slutliga versionen av del I i utredningsrapporten lämnas av den rapporterande medlemsstaten till sponsorn och övriga berörda medlemsstater betraktas som rapporteringsdatum.

7.Den rapporterande medlemsstaten får också förlänga den period som avses i punkt 4 med ytterligare 50 dagar för kliniska prövningar som inbegriper prövningsläkemedel för avancerad terapi eller läkemedel enligt definitionen i punkt 1

ibilagan till förordning (EG) nr 726/2004, för att samråda med experter. I detta fall ska de perioder som avses i punk terna 5 och 8 i denna artikel tillämpas på motsvarande sätt.

8.Mellan valideringsdatumet och rapporteringsdatumet får endast den rapporterande medlemsstaten begära in kompletterande information från sponsorn, med beaktande av de synpunkter som avses i punkt 5.

I syfte att inhämta och granska denna kompletterande information från sponsorn i enlighet med tredje och fjärde styckena får den rapporterande medlemsstaten förlänga den period som avses i punkt 4 med högst 31 dagar.

Sponsorn ska lämna in den begärda kompletterande informationen inom den period som fastställs av den rapporterande medlemsstaten, vilken inte ska överskrida 12 dagar från det att begäran mottogs.

När den kompletterande informationen inkommit ska de berörda medlemsstaterna gemensamt granska all eventuell kompletterande information från sponsorn tillsammans med den ursprungliga ansökan samt utbyta eventuella synpunkter avseende ansökan. Den samordnade granskningen ska genomföras inom högst 12 dagar från mottagandet av den kompletterande informationen, och den ytterligare konsolideringen ska genomföras inom högst sju dagar från det att den samordnade granskningen slutförts. Vid slutförandet av del I i utredningsrapporten ska den rapporterande med lemsstaten ta vederbörlig hänsyn till de berörda medlemsstaternas synpunkter samt redogöra för hur dessa synpunkter har beaktats.

Om sponsorn inte lämnar kompletterande information inom den period som den rapporterande medlemsstaten fastställt i enlighet med tredje stycket, ska ansökan anses ha förfallit i samtliga berörda medlemsstater.

Både begäran om kompletterande information och den kompletterande informationen ska lämnas via EU-portalen.

Artikel 7

Utredningsrapport – Aspekter som omfattas av del II

1.Varje berörd medlemsstat ska för sitt eget territorium bedöma ansökan med avseende på följande aspekter:

a)Överensstämmelsen med kraven i kapitel V i fråga om informerat samtycke.

b)Överensstämmelsen med de kraven i fråga om belöning eller ersättning till försökspersoner. som framgår av kapitel V samt till prövare.

207

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/18		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

c)Överensstämmelsen med kraven i kapitel V i fråga om formerna för rekrytering av försökspersoner.

d)Överensstämmelsen med direktiv 95/46/EG.

e)Överensstämmelsen med artikel 49.

f)Överensstämmelsen med artikel 50.

g)Överensstämmelsen med artikel 76.

h)Överensstämmelsen med tillämpliga regler för insamling, lagring och framtida användning av biologiska prover från försökspersonen.

Bedömningen av de aspekter som avses i första stycket ska utgöra del II i utredningsrapporten.

2. Varje berörd medlemsstat ska slutföra sin bedömning inom 45 dagar från valideringsdatumet och lämna, via EU- portalen, del II i utredningsrapporten, inklusive slutsatsen, till sponsorn.

Varje berörd medlemsstat får av motiverade skäl och endast inom den period som avses i första stycket begära in kompletterande information från sponsorn rörande de aspekter som avses i punkt 1.

3. För att erhålla och granska den kompletterande information som avses i punkt 2 andra stycket från sponsorn i enlighet med andra och tredje styckena, får den berörda medlemsstaten förlänga den period som avses i punkt 2 första stycket med högst 31 dagar.

Sponsorn ska lämna in den begärda kompletterande informationen inom den period som fastställs av de berörda medlemsstaterna, vilken inte ska överskrida 12 dagar från det att begäran mottogs.

Den berörda medlemsstaten ska slutföra sin bedömning inom högst 19 dagar från det att den kompletterande informa tionen mottogs.

Om sponsorn inte lämnar kompletterande information inom den period som fastställs av den berörda medlemsstaten i enlighet med andra stycket ska ansökan anses ha förfallit i den berörda medlemsstaten.

Både begäran om kompletterande information och den kompletterande informationen ska lämnas via EU-portalen.

Artikel 8

Beslut om den kliniska prövningen

1. Varje berörd medlemsstat ska underrätta sponsorn via EU-portalen om huruvida den kliniska prövningen har bevil jats tillstånd, om den har beviljats tillstånd på vissa villkor eller om ansökan om tillstånd har avslagits.

Underrättelsen ska ske genom ett enda beslut inom fem dagar från rapporteringsdatumet eller den sista dagen av den bedömning som avses i artikel 7, beroende på vilken tidpunkt som infaller senast.

Ett tillstånd för klinisk prövning som beviljas på vissa villkor ska begränsas till villkor som på grund av sin karaktär inte kan uppfyllas vid tidpunkten för det tillståndsbeslutet.

2. Om den rapporterande medlemsstatens slutsats rörande del I i utredningsrapporten är att den kliniska prövningen kan godtas eller kan godtas om vissa villkor uppfylls, ska denna slutsats betraktas som den berörda medlemsstatens slut sats.

Trots vad som sägs i första stycket får en berörd medlemsstat invända mot den rapporterande medlemsstatens slutsats avseende del I i utredningsrapporten, dock endast på följande grunder:

a)Om den anser att deltagande i den kliniska prövningen skulle leda till att en försöksperson får sämre behandling än om man följt normal klinisk praxis i den berörda medlemsstaten.

b)Vid överträdelse av den nationella rätt som avses i artikel 90.

c)överväganden avseende försökspersonernas säkerhet och datans tillförlitlighet och robusthet vilka avgetts i enlighet med artikel 6.5 eller 6.8.

208

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/19
	SV

Om en berörd medlemsstat motsätter sig slutsatsen på grundval av andra stycket ska den via EU-portalen meddela sina invändningar, tillsammans med en detaljerad motivering, till kommissionen, alla berörda medlemsstater och sponsorn.

3.Om, vad gäller de aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten, den kliniska prövningen är godtagbar eller kan godtas under förutsättning att vissa villkor uppfylls, ska den berörda medlemsstaten i sitt beslut inkludera sin slutsats om del II i utredningsrapporten.

4.En berörd medlemsstat ska avslå ansökan om tillstånd för klinisk prövning om den invänder mot den rapporte rande medlemsstatens slutsats avseende del I i utredningsrapporten på någon av de grunder som avses i punkt 2 andra stycket i denna artikel eller om den av vederbörligen motiverade skäl anser att de aspekter som behandlas i del II i utred ningsrapporten inte är uppfyllda eller om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande som i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten gäller för hela medlemsstaten. Den medlemsstaten ska erbjuda ett överklagandeförfa rande för det avslagsbeslutet.

5.Om den rapporterande medlemsstatens slutsats rörande del I i utredningsrapporten är att den kliniska prövningen inte är godtagbar, ska denna slutsats betraktas som alla berörda medlemsstaters slutsats.

6.Om den berörda medlemsstaten inte har underrättat sponsorn om sitt beslut inom de relevanta perioder som avses

ipunkt 1, ska slutsatsen om del I i utredningsrapporten betraktas som den berörda medlemsstatens beslut om ansökan om tillstånd för den kliniska prövningen.

7.De berörda medlemsstaterna ska inte begära kompletterande information från sponsorn avseende de aspekter som behandlas i del I i utredningsrapporten efter rapporteringsdatumet.

8.Vid tillämpningen av detta kapitel ska underrättelsedatumet vara den dag då sponsorn underrättas om det beslut som avses i punkt 1. Om sponsorn inte har underrättats i enlighet med punkt 1 ska underrättelsedatumet anses vara den sista dagen av den period som föreskrivs i punkt 1.

9.Om ingen försöksperson har inkluderats i den kliniska prövningen i en berörd medlemsstat inom två år efter underrättelsedatumet ska tillståndet upphöra att gälla i den berörda medlemsstaten, om inte en förlängning har beviljats på begäran av sponsorn i enlighet med det förfarande som anges i kapitel III.

Artikel 9

Personer som bedömer ansökan

1. Medlemsstaterna ska se till att de personer som validerar och bedömer ansökan inte berörs av intressekonflikter och är oberoende av sponsorn, prövningsstället, de prövare som deltar och personer som finansierar den kliniska pröv ningen samt är fria från varje annan otillbörlig påverkan.

I syfte att garantera oberoende och insyn ska medlemsstaterna se till att de personer som bedömer om ansökan kan beviljas tillstånd och bedömer den med avseende på de aspekter som behandlas i delarna I och II i utredningsrapporten inte har några ekonomiska eller personliga intressen som skulle kunna påverka deras opartiskhet. Dessa personer ska varje år avge en förklaring om sina ekonomiska intressen.

2.Medlemsstaterna ska se till att bedömningen görs gemensamt av ett rimligt antal personer vilka tillsammans har nödvändig kompetens och erfarenhet.

3.Minst en lekman ska delta i bedömningen.

Artikel 10

Särskilda hänsyn när det gäller sårbara personer

1. Om försökspersonerna är underåriga ska det vid bedömningen av ansökan om tillstånd för klinisk prövning tas särskild hänsyn till pediatrisk sakkunskap eller till råd som inhämtats om kliniska, etiska och psykosociala frågor inom pediatriken.

209

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/20		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

2.Om försökspersonerna inte är beslutskompetenta försökspersoner ska det vid bedömningen av ansökan om till stånd för klinisk prövning tas särskild hänsyn till sakkunskap om den aktuella sjukdomen och berörda patientgruppen eller till råd som inhämtats om kliniska, etiska och psykosociala frågor på det område som den aktuella sjukdomen tillhör och om den berörda patientgruppen.

3.Om försökspersonerna är gravida eller ammande kvinnor ska det vid bedömningen av ansökan om tillstånd för klinisk prövning tas särskild hänsyn på grundval av sakkunskaper om det relevanta tillståndet och den population som företräds av den berörda försökspersonen.

4.Om det framgår av prövningsprotokollet att specifika grupper eller undergrupper av försökspersoner ska delta i den kliniska prövningen ska, när det är lämpligt, särskild hänsyn tas till bedömningen av ansökan om tillstånd för klinisk prövning på grundval av sakkunskaper om den population som de berörda försökspersonerna representerar.

5.I alla ansökningar om tillstånd för klinisk prövning som avses i artikel 35 ska särskild hänsyn tas till de förhål landen under vilka den kliniska prövningen genomförs.

Artikel 11

Inlämning och bedömning av ansökningar begränsat till aspekter som omfattas av del I eller del II i utrednings rapporten

Om sponsorn begär detta ska ansökan om tillstånd för klinisk prövning samt bedömningen och slutsatsen begränsas till de aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten.

Efter underrättelsen om slutsatsen om de aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten får sponsorn inom två år ansöka om ett tillstånd som begränsas till de aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten. I denna ansökan ska sponsorn avge en förklaring om att han inte har kännedom om någon ny väsentlig vetenskaplig information som skulle ändra giltigheten hos någon del av ansökan avseende aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten. I detta fall ska den ansökan bedömas i enlighet med artikel 7 och den berörda medlemsstaten ska meddela sitt beslut om den kliniska prövningen i enlighet med artikel 8. I de medlemsstater där sponsorn inte inom två år ansöker om ett tillstånd som begränsar sig till de aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten ska ansökan avseende aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten anses ha förfallit.

Artikel 12

Återkallelse

Sponsorn får återkalla sin ansökan när som helst fram till rapporteringsdatumet. I ett sådant fall ska ansökan återkallas med avseende på alla berörda medlemsstater. Skälen till återkallandet ska tillkännages via EU-portalen.

Artikel 13

Ny ansökan

Detta kapitel påverkar inte sponsorns möjligheter att efter ett avslag på en ansökan om tillstånd eller en återkallelse av en ansökan, lämna in en ansökan om tillstånd i någon annan berörd medlemsstat. Den ansökan ska betraktas som en ny ansökan om tillstånd för en annan klinisk prövning.

Artikel 14

Senare tillägg av en berörd medlemsstat

1. Om sponsorn vill utvidga en klinisk prövning som beviljats tillstånd till en annan medlemsstat (nedan kallad ytterli gare berörd medlemsstat), ska sponsorn lämna in en ansökan till denna medlemsstat via EU-portalen.

Ansökan kan lämnas in endast efter underrättelsedatumet för det första tillståndsbeslutet.

2. Den rapporterande medlemsstaten för den ansökan som avses i punkt 1 ska vara den som var rapporterande medlemsstat för det inledande tillståndsförfarandet.

210

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/21
	SV

3. Den ytterligare berörda medlemsstaten ska inom 52 dagar från dagen för inlämnandet av den ansökan som avses i punkt 1 genom ett enda beslut underrätta sponsorn via EU-portalen om huruvida den kliniska prövningen har beviljats tillstånd, om den har godkänts på vissa villkor eller om ansökan om tillstånd har avslagits.

Ett tillstånd för klinisk prövning som beviljas på vissa villkor ska begränsas till villkor som på grund av sin karaktär inte kan uppfyllas vid tidpunkten för det tillståndsbeslutet.

4. Om den rapporterande medlemsstatens slutsats rörande del I i utredningsrapporten är att den kliniska prövningen kan godtas eller kan godtas om vissa villkor uppfylls, ska denna slutsats betraktas som den ytterligare berörda medlems statens slutsats.

Trots vad som sägs i första stycket får en ytterligare berörd medlemsstat invända mot den rapporterande medlemsstatens slutsatser avseende del I i utredningsrapporten, dock endast på följande grunder:

a)Om den anser att deltagande i den kliniska prövningen skulle leda till att en försöksperson får sämre behandling än om man följt normal klinisk praxis i den berörda medlemsstaten.

b)Vid överträdelse av dess nationella rätt såsom avses i artikel 90.

c)överväganden avseende försökspersonernas säkerhet och datans tillförlitlighet och robusthet vilka lämnats i enlighet med punkt 5 eller 6.

Om en ytterligare berörd medlemsstat motsätter sig slutsatsen på grundval av andra stycket ska den via EU-portalen meddela sina invändningar, tillsammans med en detaljerad motivering, till kommissionen, alla medlemsstater och spon sorn.

5.Mellan inlämningsdagen för den ansökan som avses i punkt 1 och fem dagar före den dag då den period som avses

ipunkt 3 löper ut får den ytterligare berörda medlemsstaten via EU-portalen underrätta den rapporterande medlemsstat en och de övriga berörda medlemsstater om eventuella överväganden rörande ansökan.

6.Mellan inlämningsdagen för den ansökan som avses i punkt 1 och den dag då den period som avses i punkt 3 löper ut får endast den rapporterande medlemsstaten begära in kompletterande information från sponsorn rörande de aspekter som behandlas i del I i utredningsrapporten, med hänsyn till de överväganden som avses i punkt 5.

I syfte att erhålla och granska denna kompletterande information från sponsorn i enlighet med tredje och fjärde stycket, får den rapporterande medlemsstaten förlänga den period som avses i punkt 3 med högst 31 dagar.

Sponsorn ska lämna in den begärda kompletterande informationen inom den period som fastställs av den rapporterande medlemsstaten, vilken inte får överskrida 12 dagar från och med det att begäran mottogs.

När den kompletterande informationen inkommer ska den ytterligare berörda medlemsstaten tillsammans med samtliga övriga berörda medlemsstater och den rapporterande medlemsstaten gemensamt granska all eventuell kompletterande information från sponsorn tillsammans med den ursprungliga ansökan samt utbyta eventuella synpunkter avseende ansökan. Den samordnade granskningen ska genomföras inom högst 12 dagar från det att den kompletterande informa tionen inkommit, och den ytterligare konsolideringen ska genomföras inom högst sju dagar från det att den samordnade granskningen slutförts. Den rapporterande medlemsstaten ska ta vederbörlig hänsyn till de berörda medlemsstaternas synpunkter samt redogöra för hur alla dessa synpunkter har beaktats.

Om sponsorn inte lämnar kompletterande information inom den period som den rapporterande medlemsstaten fastställt i enlighet med tredje stycket ska ansökan anses ha förfallit i den ytterligare berörda medlemsstaten.

Både begäran om kompletterande information och den kompletterande informationen ska lämnas via EU-portalen.

7. Den ytterligare berörda medlemsstaten ska för sitt territorium bedöma de aspekter som behandlas i del II i utred ningsrapporten inom den period som avses i punkt 3 och via EU-portalen lämna del II i utredningsrapporten, inklusive dess slutsatser, till sponsorn. Om dess territorium berörs får den inom denna period av motiverade skäl begära att spon sorn lämnar kompletterande information avseende aspekter som behandlas i del II i utredningsrapporten.

211

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/22		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

8. För att erhålla och granska den kompletterande information som avses i punkt 7 från sponsorn i enlighet med andra och tredje stycket får den ytterligare berörda medlemsstaten förlänga den period som anges i punkt 7 med högst 31 dagar.

Sponsorn ska lämna in den begärda kompletterande informationen inom den period som fastställs av den ytterligare berörda medlemsstaten, vilken inte får överskrida 12 dagar från att begäran mottogs.

Den berörda medlemsstaten ska slutföra sin bedömning inom högst 19 dagar efter det att den kompletterande informa tionen mottogs.

Om sponsorn inte lämnar kompletterande information inom den period som fastställs av den ytterligare berörda med lemsstaten i enlighet med andra stycket ska ansökan anses ha förfallit i den ytterligare berörda medlemsstaten.

Både begäran om kompletterande information och den kompletterande informationen ska lämnas via EU-portalen.

9.Om genomförandet av den kliniska prövningen vad gäller de aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten är godtagbar eller kan godtas om vissa villkor uppfylls, ska den ytterligare berörda medlemsstaten i sitt beslut inkludera sin slutsats om del II i utredningsrapporten.

10.Den ytterligare berörda medlemsstaten ska avslå ansökan om klinisk prövning om den invänder mot den rappor terande medlemsstatens slutsatser avseende del I i utredningsrapporten på någon av de grunder som anges i punkt 4 andra stycket eller om den av vederbörligen motiverade skäl anser att de aspekter som behandlas i del II i utredningsrap porten inte är uppfyllda eller om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande som i enlighet med nationell rätt i den ytterligare berörda medlemsstaten gäller för hela den berörda ytterligare medlemsstaten. Den ytterligare berörda med lemsstaten ska erbjuda ett överklagansförfarande för det avslagsbeslutet.

11.Om den ytterligare berörda medlemsstaten inte har underrättat sponsorn om sitt beslut inom den period som avses i punkt 3, eller ifall den perioden har förlängts i enlighet med punkt 6 eller 8 och den ytterligare berörda medlems staten inte har meddelat sponsorn sitt beslut inom den förlängda perioden, ska slutsatsen om del I i utredningsrapporten betraktas som den ytterligare berörda medlemsstatens beslut om ansökan om tillstånd för den kliniska prövningen.

12.En sponsor får inte lämna in en ansökan i enlighet med denna artikel medan ett förfarande enligt kapitel III som gäller den kliniska prövningen pågår.

Kapitel III

TILLSTÅNDSFÖRFARANDE FÖR EN VÄSENTLIG ÄNDRING RÖRANDE EN KLINISK PRÖVNING

Artikel 15

Allmänna principer

En väsentlig ändring, inbegripet tillägg av ett prövningsställe eller byte av ansvarig prövare på prövningsstället, får endast genomföras om den har beviljats tillstånd i enlighet med det förfarande som föreskrivs i detta kapitel.

Artikel 16

Inlämnande av ansökan

För att få ett tillstånd ska sponsorn lämna in en ansökan till de berörda medlemsstaterna via EU-portalen.

Artikel 17

Validering av en ansökan om tillstånd för en väsentlig ändring av en aspekt som omfattas av del I i utrednings rapporten

1. Den rapporterande medlemsstaten för tillståndet för en väsentlig ändring ska vara den rapporterande medlemsstat som hade hand om det ursprungliga tillståndsförfarandet.

212

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/23
	SV

De berörda medlemsstaterna får underrätta den rapporterande medlemsstaten inom fem dagar från det att ansökan om en väsentlig ändring inkommit om de synpunkter som är relevanta för valideringen av ansökan.

2. Senast sex dagar från det att ansökan lämnats in ska den rapporterande medlemsstaten validera ansökan med beak tande av de synpunkter som inkommit från övriga berörda medlemsstater samt via EU-portalen underrätta sponsorn om huruvida

a)den väsentliga ändringen gäller en aspekt som omfattas av del I i utredningsrapporten, och

b)ansökan är fullständig i enlighet med bilaga II.

3.Om den rapporterande medlemsstaten inte har underrättat sponsorn inom den period som anges i punkt 2 ska det anses att den väsentliga ändring som ansökan gäller rör en aspekt som omfattas av del I i utredningsrapporten och ansökan ska anses vara fullständig.

4.Om den rapporterande medlemsstaten med beaktande av de synpunkter som inkommit från övriga berörda medlemsstater konstaterar att ansökan inte avser en aspekt som omfattas av del I i utredningsrapporten eller att ansökan inte är fullständig ska den underrätta sponsorn om detta via EU-portalen och fastställa en period på högst tio dagar inom vilken sponsorn kan lämna synpunkter eller komplettera ansökan via EU-portalen.

Inom fem dagar från det att kommentarer eller en kompletterad ansökan inkommit ska den rapporterande medlemsstat en underrätta sponsorn om huruvida ansökan uppfyller villkoren i punkt 2 a och 2 b.

Om den rapporterande medlemsstaten inte har underrättat sponsorn inom den period som anges i andra stycket ska den väsentliga ändring som ansökan gäller anses röra en aspekt som omfattas av del I i utredningsrapporten och ansökan ska anses vara fullständig.

Om sponsorn inte har lämnat några kommentarer eller kompletterat ansökan inom den period som anges i första stycket ska ansökan anses ha förfallit i samtliga berörda medlemsstater.

5. Vid tillämpning av artiklarna 18, 19 och 22 ska den dag då sponsorn har underrättats i enlighet med punkt 2 eller 4 räknas som valideringsdatum för ansökan. Om sponsorn inte underrättas ska valideringsdatum vara den sista dagen av de respektive perioder som avses i punkterna 2 och 4.

Artikel 18

Bedömning av en väsentlig ändring av en aspekt som omfattas av del I i utredningsrapporten

1.Den rapporterande medlemsstaten ska bedöma ansökan med beaktande av en aspekt som omfattas av del I i utred ningsrapporten, inbegripet om den kliniska prövningen kommer att förbli en låginterventionsprövning efter den väsent liga ändringen av den, samt utarbeta en utredningsrapport.

2.Utredningsrapporten ska innehålla någon av följande slutsatser rörande de aspekter som tas upp i del I i utred ningsrapporten:

a)Den väsentliga ändringen är godtagbar med hänsyn till de krav som fastställs i denna förordning.

b)Den väsentliga ändringen är godtagbar med hänsyn till de krav som fastställs i den här förordningen, under förutsätt ning att den överensstämmer med särskilda villkor som uttryckligen ska anges i slutsatsen.

c)Den väsentliga ändringen är inte godtagbar med hänsyn till de krav som fastställs i denna förordning.

3.Den rapporterande medlemsstaten ska lämna den slutliga utredningsrapporten via EU-portalen, inklusive dess slut sats, till sponsorn och till de andra berörda medlemsstaterna senast 38 dagar från valideringsdatumet.

Vid tillämpningen av denna artikel och artiklarna 19 och 23 ska rapporteringsdatumet vara den dag då den slutliga utredningsrapporten lämnas till sponsorn och till de övriga berörda medlemsstaterna.

213

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/24		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

4. För kliniska prövningar som inbegriper fler än en medlemsstat ska bedömningen av en väsentlig ändring ske i tre etapper:

a)En inledande bedömning utförd av den rapporterande medlemsstaten inom 19 dagar från valideringsdatumet.

b)En samordnad granskning i vilken samtliga berörda medlemsstater medverkar, genomförd inom 12 dagar från det att den inledande bedömningen slutförts.

c)En konsolideringsfas genomförd av den rapporterande medlemsstaten inom sju dagar från det att den samordnade granskningen slutförts.

Under den inledande bedömningen ska den rapporterande medlemsstaten utarbeta ett förslag till utredningsrapport och vidarebefordra det till samtliga berörda medlemsstater.

Under den samordnade granskningen ska samtliga berörda medlemsstater gemensamt granska ansökan på grundval av förslaget till utredningsrapport samt utbyta eventuella synpunkter avseende ansökan.

Under konsolideringsfasen ska den rapporterande medlemsstaten ta vederbörlig hänsyn till övriga berörda medlemssta ters synpunkter vid slutförandet av utredningsrapporten samt redogöra för hur alla synpunkter har beaktats. Den rappor terande medlemsstaten ska lämna den slutliga utredningsrapporten till sponsorn och samtliga övriga berörda medlems stater före rapporteringsdatumet.

5.Den rapporterande medlemsstaten får förlänga den period som avses i punkt 3 med ytterligare 50 dagar för kliniska prövningar som inbegriper prövningsläkemedel för avancerad terapi eller läkemedel som anges i punkt 1 i bilagan till förordning (EG) nr 726/2004, för att samråda med experter. I detta fall ska de perioder som avses i punk terna 4 och 6 i denna artikel tillämpas på motsvarande sätt.

6.Den rapporterande medlemsstaten, får mellan valideringsdatumet och rapporteringsdatumet begära in komplette rande information från sponsorn, med beaktande av de synpunkter som avses i punkt 4.

För att kunna erhålla och granska denna kompletterande information från sponsorn i enlighet med tredje och fjärde styckena, får den rapporterande medlemsstaten förlänga den period som avses i punkt 3 första stycket med högst 31 dagar.

Sponsorn ska lämna in den begärda kompletterande informationen inom den period som fastställs av den rapporterande medlemsstaten, vilken inte ska överskrida 12 dagar från och med det att begäran mottogs.

När den kompletterande informationen inkommit ska de berörda medlemsstaterna gemensamt granska all komplette rande information från sponsorn tillsammans med den ursprungliga ansökan samt utbyta eventuella synpunkter avse ende ansökan. Den samordnade granskningen ska genomföras inom högst 12 dagar från det att den kompletterande informationen inkommit, och den ytterligare konsolideringen ska genomföras inom sju dagar från det att den samord nade granskningen slutförts. När den rapporterande medlemsstaten slutför utredningsrapporten ska den ta vederbörlig hänsyn till de övriga berörda medlemsstaternas synpunkter samt redogöra för hur alla synpunkter har beaktats.

Både begäran om kompletterande information och den kompletterande informationen ska lämnas via EU-portalen.

Artikel 19

Beslut om en väsentlig ändring av en aspekt som omfattas av del I i utredningsrapporten

1. Varje berörd medlemsstat ska via EU-portalen underrätta sponsorn om huruvida den väsentliga ändringen har beviljats tillstånd, huruvida den har beviljats tillstånd på vissa villkor eller huruvida ansökan har avslagits.

Underrättelsen ska ske genom ett enda beslut senast fem dagar från rapporteringsdatumet.

214

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/25
	SV

Ett tillstånd för en väsentlig ändring av en klinisk prövning som beviljas på vissa villkor ska begränsas till villkor som på grund av sin karaktär inte kan uppfyllas vid tidpunkten för det tillståndsbeslutet.

2. Om den rapporterande medlemsstatens slutsats är att den väsentliga ändringen är godtagbar eller kan godtas under förutsättning att vissa villkor uppfylls, ska denna slutsats betraktas som den berörda medlemsstatens slutsats.

Trots vad som sägs i första stycket får en berörd medlemsstat invända mot den rapporterande medlemsstatens slutsats, dock endast på följande grunder:

a)Om den anser att deltagande i den kliniska prövningen skulle leda till att en försöksperson får sämre behandling än om normal klinisk praxis i den berörda medlemsstaten skulle följas.

b)Vid överträdelse av dess nationella rätt som avses i artikel 90.

c)Överväganden avseende försökspersonens säkerhet och datans tillförlitlighet och robusthet vilka avgetts i enlighet med artikel 18.4 eller 18.6.

Om den berörda medlemsstaten motsätter sig slutsatsen på grundval av andra stycket ska den via EU-portalen meddela sina invändningar, tillsammans med en detaljerad motivering, till kommissionen, samtliga berörda medlemsstater och sponsorn.

En berörd medlemsstat ska avslå ansökan om godkännande av en väsentlig ändring om den invänder mot den rapporte rande medlemsstatens slutsats avseende del I i utredningsrapporten på någon av de grunder som avses i andra stycket, om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande som, i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten, gäller för hela den medlemsstaten. Den medlemsstaten ska erbjuda ett överklagansförfarande för det avslagsbeslutet.

3.Om den rapporterande medlemsstatens slutsats rörande den väsentliga ändringen av aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten är att den väsentliga ändringen inte kan godtas ska denna slutsats betraktas som samtliga berörda medlemsstaters slutsats.

4.Om den berörda medlemsstaten inte har underrättat sponsorn om sitt beslut inom den period som anges i punkt 1, ska slutsatsen i utredningsrapporten betraktas som den berörda medlemsstatens beslut om ansökan om godkännande av den väsentliga ändringen.

Artikel 20

Validering, bedömning och beslut avseende en väsentlig ändring av en aspekt som omfattas av del II i utred ningsrapporten

1.Senast sex dagar från det att ansökan lämnats in ska den berörda medlemsstaten underrätta sponsorn via EU- portalen om följande:

a)Huruvida den väsentliga ändringen gäller en aspekt som omfattas av del II i utredningsrapporten.

b)Huruvida ansökan är fullständig i enlighet med bilaga II.

2.Om den berörda medlemsstaten inte har underrättat sponsorn inom den period som anges i punkt 1 ska den väsentliga ändring som ansökan gäller anses röra en aspekt som omfattas av del II i utredningsrapporten och ansökan ska anses vara fullständig.

3.Om den berörda medlemsstaten finner att den väsentliga ändringen inte rör en aspekt som omfattas av del II i utredningsrapporten eller att ansökan inte är fullständig, ska den underrätta sponsorn om detta via EU-portalen och dessutom fastställa en period på högst tio dagar inom vilken sponsorn får yttra sig över ansökan eller komplettera den via EU-portalen.

Inom fem dagar från det att ett yttrande eller en kompletterad ansökan inkommit ska den rapporterande medlemsstaten underrätta sponsorn om huruvida ansökan uppfyller kraven i punkt 1 a och 1 b.

215

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/26		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

Om den berörda medlemsstaten inte har underrättat sponsorn om sitt beslut inom den period som anges i andra stycket ska den väsentliga ändringen anses utgöra en aspekt som omfattas av del II i utredningsrapporten och ansökan ska betraktas som fullständig.

Om sponsorn inte har lämnat några kommentarer eller kompletterat ansökan inom den period som anges i första stycket ska ansökan anses ha förfallit i den berörda medlemsstaten.

4.Vid tillämpningen av denna artikel ska den dag då sponsorn underrättas i enlighet med punkt 1 eller 3 räknas som valideringsdatum för ansökan. Om sponsorn inte underrättas ska valideringsdatum vara den sista dagen av de respektive perioder som avses i punkterna 1 och 3.

5.Den berörda medlemsstaten ska bedöma ansökan och till sponsorn, via EU-portalen, lämna del II i utredningsrap porten, inklusive dess slutsats, och beslutet om huruvida den väsentliga ändringen har beviljats tillstånd, den beviljats till stånd på vissa villkor eller ansökan har avslagits.

Underrättelsen ska ske genom ett enda beslut senast 38 dagar från valideringsdatum.

6. Om den berörda medlemsstatens territorium berörs får denna medlemsstat inom den period som anges i punkt 5 andra stycket av motiverade skäl begära att sponsorn lämnar kompletterande information avseende den väsentliga ändringen.

För att erhålla och granska denna kompletterande information får den berörda medlemsstaten förlänga den period som anges i punkt 5 andra stycket med högst 31 dagar.

Sponsorn ska lämna in den begärda kompletterande informationen inom den period som den berörda medlemsstaten fastställt, vilken inte ska överskrida 12 dagar från det att begäran mottogs.

Den berörda medlemsstaten ska slutföra sin bedömning inom högst 19 dagar efter det att den kompletterande informa tionen mottogs.

Om sponsorn inte lämnar in kompletterande information inom den period som den berörda medlemsstaten fastställt i enlighet med tredje stycket ska ansökan anses ha förfallit i den medlemsstaten.

Både begäran om kompletterande information och den kompletterande informationen ska lämnas via EU-portalen.

7.En berörd medlemsstat ska avslå ansökan om en väsentlig ändring om den av vederbörligen motiverade skäl anser att de aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten inte är uppfyllda eller om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande som, i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten, gäller för hela den medlemsstaten. Den medlemsstaten ska erbjuda ett överklagansförfarande för det avslagsbeslutet.

8.Om den berörda medlemsstaten inte har underrättat sponsorn om sitt beslut inom de perioder som anges i punk terna 5 och 6 ska den väsentliga ändringen anses vara godkänd i den medlemsstaten.

Artikel 21

Väsentliga ändringar av aspekter som omfattas av delarna I och II i utredningsrapporten

1.Om en väsentlig ändring gäller aspekter som omfattas av delarna I och II i utredningsrapporten, ska ansökan om godkännande av den väsentliga ändringen valideras i enlighet med artikel 17.

2.De aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten ska bedömas i enlighet med artikel 18 och de aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten ska bedömas i enlighet med artikel 22.

216

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/27
	SV

Artikel 22

Bedömning av en väsentlig ändring av aspekter som omfattas av delarna I och II i utredningsrapporten – Bedömning av de aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten

1.Varje berörd medlemsstat ska för sitt eget territorium bedöma de aspekter av den väsentliga ändringen som omfattas av del II i utredningsrapporten och, via EU-portalen, lämna den rapporten, inklusive dess slutsats, till sponsorn senast 38 dagar från valideringsdatumet.

2.Om den berörda medlemsstatens territorium berörs får denna medlemsstat inom den period som anges i punkt 1 av motiverade skäl begära att sponsorn lämnar kompletterande information avseende den väsentliga ändringen.

3.För att erhålla och granska den kompletterande information som avses i punkt 2 från sponsorn i enlighet med tredje och fjärde styckena, får den berörda medlemsstaten förlänga den period som anges i punkt 1 med högst 31 dagar.

Sponsorn ska lämna in den begärda kompletterande informationen inom den period som den berörda medlemsstaten fastställt, vilken inte ska överskrida 12 dagar från det att begäran mottogs.

Den berörda medlemsstaten ska slutföra sin bedömning inom högst 19 dagar efter det att den kompletterande informa tionen mottogs

Om sponsorn inte lämnar den begärda kompletterande informationen inom den period som fastställs av den berörda medlemsstaten i enlighet med andra stycket ska ansökan anses har förfallit i den medlemsstaten.

Både begäran om kompletterande information och den kompletterande informationen ska lämnas via EU-portalen.

Artikel 23

Beslut om väsentliga ändringar av de aspekter som omfattas av delarna I och II i utredningsrapporten

1. Varje berörd medlemsstat ska via EU-portalen underrätta sponsorn om huruvida den väsentliga ändringen har beviljats tillstånd, den har beviljats tillstånd på vissa villkor eller ansökan har avslagits.

Underrättelsen ska ske genom ett enda beslut inom fem dagar från rapporteringsdatumet eller från den sista dagen av den bedömningsperiod som avses i artikel 22, beroende på vilken tidpunkt som infaller senast.

2. Om den rapporterande medlemsstatens slutsats är att den väsentliga ändringen avseende aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten är godtagbar eller kan godtas under förutsättning att vissa villkor uppfylls ska denna slutsats betraktas som den berörda medlemsstatens slutsats.

Trots vad som sägs i första stycket får en berörd medlemsstat invända mot den rapporterande medlemsstatens slutsats, dock endast på följande grunder:

a)Om den anser att deltagande i den kliniska prövningen skulle leda till att en försöksperson får sämre behandling än om normal klinisk praxis i denna medlemsstat skulle följas.

b)Vid överträdelse av dess nationella rätt som avses i artikel 90.

c)Överväganden avseende försökspersoners säkerhet och datans tillförlitlighet och robusthet vilka lämnats i enlighet med artikel 18.4 eller 18.6.

Om den berörda medlemsstaten motsätter sig slutsatsen rörande den väsentliga ändringen avseende aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten på grundval av andra stycket ska den via EU-portalen meddela sina invändningar, tillsammans med en detaljerad motivering, till kommissionen, alla berörda medlemsstater och sponsorn.

217

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/28		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

3.Om en väsentlig ändring avseende aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten är godtagbar eller kan godtas under förutsättning att vissa villkor uppfylls, ska den berörda medlemsstaten i sitt beslut inkludera sin slutsats om den väsentliga ändringen av aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten.

4.En berörd medlemsstat ska avslå ansökan om en väsentlig ändring om den invänder mot den rapporterande medlemsstatens slutsatser beträffande den väsentliga ändringen avseende aspekter som omfattas av del I på någon av de grunder som anges i punkt 2 andra stycket eller om den av vederbörligen motiverade skäl anser att de aspekter som omfattas av del II i utredningsrapporten inte är uppfyllda eller om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande som i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten gäller för hela den medlemsstaten. Den medlemsstaten ska erbjuda ett överklagandeförfarande för det avslagsbeslutet.

5.Om den rapporterande medlemsstatens slutsats rörande den väsentliga ändringen av aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten är att den väsentliga ändringen inte är godtagbar ska denna slutsats betraktas som den berörda medlemsstatens slutsats.

6.Om den berörda medlemsstaten inte har underrättat sponsorn om sitt beslut inom de perioder som avses i punkt 1, ska slutsatsen om den väsentliga ändringen avseende aspekter som omfattas av del I i utredningsrapporten betraktas som den berörda medlemsstatens beslut om ansökan om godkännande av den väsentliga ändringen.

Artikel 24

Personer som bedömer ansökan om en väsentlig ändring

Artikel 9 gäller för de bedömningar som görs enligt detta kapitel.

Kapitel IV

ANSÖKNINGSHANDLINGAR

Artikel 25

Uppgifter som lämnas in i ansökan

1. En ansökan om tillstånd för klinisk prövning ska innehålla all den nödvändiga dokumentation och information som krävs för validering och bedömning enligt kapitel II och som avser

a)den kliniska prövningen, inklusive det vetenskapliga sammanhanget och de åtgärder som vidtagits,

b)sponsor, prövare, potentiella försökspersoner, försökspersoner och ställen för den kliniska prövningen,

c)prövningsläkemedlen och vid behov tilläggsläkemedlen, i synnerhet deras karakteristika samt märkning, tillverkning och kontroll av dem,

d)åtgärder för att skydda försökspersonerna,

e)skälen för att den kliniska prövningen ska betraktas som en låginterventionsprövning, om det är vad sponsorn hävdar.

Förteckningen över erforderlig dokumentation och information finns i bilaga I.

2. En ansökan om tillstånd för en väsentlig ändring ska innehålla all dokumentation och information som krävs för den validering och bedömning som avses i kapitel III:

a)En hänvisning till den kliniska prövning eller de kliniska prövningar som berörs av den väsentliga ändringen, med användning av det EU-prövningsnummer som avses i artikel 81.1 tredje stycket (nedan kallat EU-prövningsnummer).

b)En tydlig beskrivning av den väsentliga ändringen, i synnerhet dess karaktär och skälen till den.

218

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/29
	SV

c)En presentation av data och ytterligare information som stöder den väsentliga ändringen, vid behov.

d)En tydlig beskrivning av följderna av den väsentliga ändringen vad gäller försökspersonernas rättigheter och säkerhet samt vad gäller tillförlitligheten och robustheten hos de data som genererats vid den kliniska prövningen.

Förteckningen över erforderlig dokumentation och uppgifter finns i bilaga II.

3.Icke-klinisk information som lämnats i en ansökan ska baseras på data från studier som överensstämmer med unionsrätten om principer för god laboratoriesed som gällde vid tidpunkten för genomförandet av dessa studier.

4.När hänvisning görs i ansökan till data som genererats vid en klinisk prövning, ska den kliniska prövningen ha genomförts i enlighet med denna förordning eller, om den genomförts före det datum som avses i artikel 99 andra stycket, i enlighet med direktiv 2001/20/EG.

5.Om en klinisk prövning som avses i punkt 4 har genomförts utanför unionen ska den ha genomförts i enlighet med principer som motsvarar de som fastställs i denna förordning för försökspersoners rättigheter och säkerhet samt till förlitligheten och robustheten hos de data som genererats vid den kliniska prövningen.

6.Data från en klinisk prövning som inleddes från det datum som anges i artikel 99 andra stycket ska endast uppges i en ansökan om den kliniska prövningen innan den inleds har registrerats i ett offentligt register som är ett primärre gister eller partnerregister, eller tillhandahållare av data till, i WHO ICTRP för kliniska prövningar.

Data från kliniska prövningar som inleddes före det datum som avses i artikel 99 andra stycket och vilka uppges i en ansökan om den kliniska prövningen är registrerad i ett offentligt register som är ett primärregister eller partnerregister i, eller tillhandahållare av data till, WHO ICTRP eller resultat av sådana kliniska prövningar har publicerats i en obero ende expertgranskad vetenskaplig publikation.

7. Data som lämnats i en ansökan och som inte uppfyller bestämmelserna i punkterna 3–6 ska inte beaktas vid bedömningen av en ansökan om tillstånd för klinisk prövning eller en väsentlig ändring.

Artikel 26

Språkkrav

Språket i ansökan, eller delar av den, ska fastställas av den berörda medlemsstaten.

Medlemsstaterna ska vid tillämpningen av första stycket överväga att för den dokumentation som inte riktar sig till försökspersonen, godta ett språk som förstås allmänt på det medicinska området.

Artikel 27

Uppdatering genom delegerade akter

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 85 för att ändra bilagorna I och II för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen eller för att ta hänsyn till den internationella utvecklingen på regelområdet i vilken unionen eller medlemsstaterna deltar, vad gäller kliniska prövningar.

KAPITEL V

SKYDD AV FÖRSÖKSPERSONER OCH INFORMERAT SAMTYCKE

Artikel 28

Allmänna bestämmelser

1. En klinisk prövning får genomföras endast om alla villkor nedan är uppfyllda:

a)Den förväntade nyttan för försökspersonen eller för folkhälsan motiverar de förutsebara riskerna och olägenheterna, och det övervakas ständigt att detta villkor uppfylls.

b)Försökspersonen, eller om en försöksperson inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, har informerats i enlighet med artikel 29.2–29.6.

219

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/30		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

c)Försökspersonen, eller om en försöksperson inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, har gett ett informerat samtycke i enlighet med artikel 29.1, 29.7 och 29.8.

d)Försökspersonernas rätt till fysisk och mental integritet samt till privatliv säkerställs, liksom rätten till skydd av de uppgifter som rör dem i enlighet med bestämmelserna i direktiv 95/46/EG.

e)Den kliniska prövningen har utformats för att medföra minsta möjliga smärta, obehag, rädsla och andra förutsebara risker för försökspersonerna, och både risknivån och graden av lidande har särskilt definierats i protokollet och över vakas ständigt.

f)En behörig läkare eller, i tillämpliga fall, en behörig tandläkare har ansvaret för den medicinska vården av försöksper sonerna.

g)Försökspersonen, eller om försökspersonen inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, har fått kontaktuppgifterna till en enhet som vid behov kan tillhandahålla ytterligare information.

h)Försökspersonerna har inte utsatts för någon otillbörlig påverkan, inte heller av ekonomisk karaktär, för att delta i den kliniska prövningen.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG får sponsorn fråga försökspersonen, eller om försöksper sonen inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, när försökspersonen eller den lagligen utsedda ställföreträdaren ger sitt informerade samtycke till att delta i den kliniska prövningen, om denne samtycker till att hans eller hennes data används uteslutande för vetenskapliga ändamål utanför prövningsprotokollet för den kliniska prövningen. Försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare får när som helst åter kalla sitt samtycke.

Data som används i vetenskaplig forskning utanför protokollet för den kliniska prövningen ska bedrivas i enlighet med gällande rätt avseendeuppgiftsskydd.

3. Försökspersonen, eller om försökspersonen inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, får när som helst utan negativa följder och utan att behöva motivera sitt beslut avsluta sitt deltagande i en klinisk prövning genom att återkalla sitt informerade samtycke. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG ska återkallandet inte påverka den verksamhet för vilken informerat samtycke redan lämnats eller använd ningen av data som erhållits på grundval av detta informerade samtycke.

Artikel 29

Informerat samtycke

1.Ett informerat samtycke ska vara skriftligt och det ska dateras och undertecknas av den person som genomför den intervju som avses i punkt 2 c, samt försökspersonen eller, om försökspersonen inte kan ge informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare efter det att han eller hon har blivit vederbörligen informerad i enlighet med punkt 2. Om försökspersonen är oförmögen att skriva får samtycke ges och registreras på annat lämpligt sätt i närvaro av minst ett oberoende vittne. I det fallet ska vittnet underteckna och datera dokumentet om informerat samtycke. Försökspersonen eller, om försökspersonen inte kan ge informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföre trädare ska få en kopia av det dokument (eller den upptagning) genom vilket det informerade samtycket har getts. Det informerade samtycket ska dokumenteras. Försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare ska ges tillräckligt med tid att överväga sitt beslut att delta i den kliniska prövningen.

2.Den information som ges till försökspersonen eller, om försökspersonen inte kan ge informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare i syfte att inhämta informerat samtycke ska

a)göra det möjligt för försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare att förstå

i)den kliniska prövningens karaktär, mål, nytta, konsekvenser, risker och olägenheter,

ii)försökspersonens rättigheter och garantier avseende skyddet av honom eller henne, särskilt försökspersonens rätt att vägra att delta och rätten att när som helst avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen utan negativa följder och utan att behöva motivera sitt beslut,

iii)omständigheterna kring genomförandet av den kliniska prövningen, inbegripet hur länge försökspersonen förväntas delta i den, samt

iv)möjliga behandlingsalternativ, inbegripet uppföljning om försökspersonens deltagande i den kliniska prövningen avbryts.

b)vara uttömmande, kortfattad, tydlig, relevant och begriplig för en lekman,

220

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/31
	SV

c)tillhandahållas under en föregående intervju med en medlem av prövningsgruppen som är behörig i enlighet med nationell rätt i den berörda medlemsstaten,

d)inbegripa information om de tillämpliga ersättningssystem för skador som avses i artikel 76.1, och

e)inbegripa EU-prövningsnumret och information om prövningsresultatens tillgänglighet i enlighet med punkt 6.

3.Den information som avses i punkt 2 ska ges i skriftlig form och finnas tillgänglig för försökspersonen, eller om försökspersonen inte kan ge ett informerat samtycke, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare.

4.Under den intervju som avses i punkt 2 c ska särskild uppmärksamhet ägnas åt informationsbehoven hos specifika patientgrupper och enskilda försökspersoner samt åt de metoder som används för att förmedla informationen.

5.Under den intervju som avses i punkt 2 c ska det kontrolleras att försökspersonen har förstått informationen.

6.Försökspersonen ska informeras om att sammanfattningen av resultaten av den kliniska prövningen och en sammanfattning framställd i en för lekmän begriplig form kommer att tillgängliggöras i den EU-databas som avses i arti kel 81 (nedan kallad EU-databasen) enligt artikel 37.4 oavsett resultaten av den kliniska prövningen och, i den utsträck ning det är möjligt, när sammanfattningarna blir tillgängliga.

7.Denna förordning påverkar inte tillämpningen av nationell rätt enligt vilken det kan krävas att både försöksper sonen som inte är beslutskompetent och hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare undertecknar det informerade samtycket.

8.Denna förordning påverkar inte tillämpningen av nationell rätt enligt vilken det för att en underårig som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information han eller hon får ska delta i en klinisk prövning krävs att personen själv ger sitt samtycke till deltagandet, utöver den lagligen utsedda ställföreträdarens informerade samtycke.

Artikel 30

Informerat samtycke vid prövningar som genomförs i kluster

1.Om en klinisk prövning ska genomföras uteslutande i en enda medlemsstat får den medlemsstaten, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 och genom undantag från artikel 28.1 b och c och 28.1 g, från artikel 29.1, 29.2 c, 29.3, 29.4 och 29.5, 31.1 a, b och c och 32.1 a, b och c, tillåta att prövaren inhämtar informerat samtycke genom det förenklade förfarande som anges i punkt 2 i den här artikeln, förutsatt att samtliga villkor i punkt 3 i den här artikeln är uppfyllda.

2.För kliniska prövningar som uppfyller villkoren som anges i punkt 3 ska informerat samtycke anses ha inhämtats

a)den information som krävs enligt artikel 29.2 a, b, d och e, i enlighet med vad som anges i prövningsprotokollet, ges innan försökspersonen deltar i den kliniska prövningen, och det av denna information tydligt framgår i synnerhet att försökspersonen kan vägra att delta eller när som helst avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen utan några negativa följder, och

b)den potentiella försökspersonen, efter att ha blivit informerad, inte motsätter sig att delta i den kliniska prövningen.

3. Informerat samtycke får inhämtas via det förenklade förfarande som anges i punkt 2 om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Det förenklade förfarandet för att inhämta informerat samtycke strider inte mot nationell rätt i den berörda medlems staten.

b)Den kliniska prövningens metod förutsätter att grupper av enskilda försökspersoner snarare än enskilda försöksper soner utses för att motta olika prövningsläkemedel i en klinisk prövning.

c)Den kliniska prövningen är en låginterventionsprövning och prövningsläkemedlen används i enlighet med villkoren i godkännandet för försäljning.

221

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/32		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

d)Det finns inga andra interventioner tillgängliga än standardbehandlingen av de berörda försökspersonerna.

e)I prövningsprotokollet anges skälen till att informerat samtycke inhämtas genom det förenklade förfarandet och en beskrivning av omfattningen av informationen till försökspersonerna och av hur informationen förmedlas.

4.Prövaren ska dokumentera alla de fall då försökspersoner vägrar att delta eller avslutar sitt deltagande samt se till att inga data för den kliniska prövningen samlas in från försökspersoner som vägrar att delta eller som har avslutat sitt deltagande i den kliniska prövningen.

Artikel 31

Kliniska prövningar på försökspersoner som inte är beslutskompetenta

1.När det gäller försökspersoner som inte är beslutskompetenta och som inte har gett, eller som inte har vägrat att ge, informerat samtycke före beslutsinkompetensens inträde får kliniska prövningar genomföras endast om samtliga villkor nedan, utöver de villkor som anges i artikel 28, är uppfyllda:

a)Deras lagligen utsedda ställföreträdare har gett sitt informerade samtycke.

b)Försökspersoner som inte är beslutskompetenta har fått den information som avses i artikel 29.2 på ett sätt som är anpassat till deras förmåga att förstå den.

c)Prövaren respekterar uttryckliga önskemål från en försöksperson som inte är beslutskompetent men som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information som avses i artikel 29.2 om att vägra att delta eller när som helst avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen.

d)Inga incitament eller ekonomiska förmåner ges till försökspersoner eller deras lagligen utsedda ställföreträdare, med undantag för ersättning för utgifter och inkomstförluster med direkt koppling till deltagandet i den kliniska pröv ningen.

e)Den kliniska prövningen är avgörande för försökspersoner som inte är beslutskompetenta och data av motsvarande giltighet kan inte erhållas i kliniska prövningar på personer som har förmåga att ge sitt informerade samtycke eller genom andra forskningsmetoder.

f)Den kliniska prövningen har ett direkt samband med ett medicinskt tillstånd som försökspersonen lider av.

g)Det finns vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska prövningen medför

i)en direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för en försöksperson som inte är beslutskompetent, eller

ii)viss nytta för den population som den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent representerar när den kliniska prövningen har ett direkt samband med det livshotande eller försvagande medicinska tillstånd som försökspersonen lider av och prövningen innebär enbart minimala risker och bördor för den berörda försöksper sonen som inte är beslutskompetent representerar jämfört med standardbehandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av.

2.Punkt 1 g ii ska inte påverka tillämpningen av strängare nationella bestämmelser om förbud mot genomförande av kliniska prövningar på försökspersoner som inte är beslutskompetenta när det inte finns några vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska prövningen kommer att medföra en direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för försökspersonen.

3.Försökspersonen ska i möjligaste mån delta i förfarandet för inhämtande av informerat samtycke.

Artikel 32

Klinisk prövning på underåriga

1. Kliniska prövningar på underåriga får genomföras endast om samtliga villkor nedan, utöver de villkor som anges i artikel 28, är uppfyllda:

a)Deras lagligen utsedda ställföreträdare har gett sitt informerade samtycke.

b)Prövarna eller medlemmar i prövningsgruppen som är utbildade för eller har erfarenhet av att arbeta med barn har gett underåriga den information som avses i artikel 29.2 på ett sätt som anpassats till deras ålder och mentala mognad.

222

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/33
	SV

c)Prövaren respekterar uttryckliga önskemål från en underårig som har förmåga att inta en ståndpunkt och bedöma den information som avses i artikel 29.2 om att vägra att delta eller när som helst avsluta sitt deltagande i den kliniska prövningen.

d)Inga incitament eller ekonomiska förmåner ges till försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföre trädare, med undantag för ersättning för utgifter och inkomstförluster med direkt koppling till deltagandet i den kliniska prövningen.

e)Den kliniska prövningen syftar till att undersöka behandlingar för ett medicinskt tillstånd som endast förekommer bland underåriga eller den är för underåriga avgörande för validering av data som erhållits i kliniska prövningar på personer som har förmåga att ge sitt informerade samtycke eller genom andra forskningsmetoder.

f)Den kliniska prövningen har ett direkt samband med ett medicinskt tillstånd som den berörda underåriga lider av eller är av sådan art att den endast kan utföras på underåriga.

g)Det finns vetenskapliga skäl att anta att deltagande i den kliniska prövningen medför

i)en direkt nytta som uppväger riskerna och bördorna för den berörda underåriga personen, eller

ii)är av viss nytta för den population som den berörda underåriga personen representerar och en sådan klinisk pröv ning innebär enbart minimala risker och bördor för den berörda underåriga jämfört med standardbehandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av.

2.Den underåriga ska delta i processen för inhämtande av informerat samtycke på ett sätt som är anpassat till hans eller hennes ålder och mentala mognad.

3.Om den underåriga under loppet av en klinisk prövning blir juridiskt behörig att lämna sitt samtycke enligt natio nell rätt i den berörda medlemsstaten ska hans eller hennes uttryckliga informerade samtycke inhämtas innan den försökspersonen kan fortsätta delta i den kliniska prövningen.

Artikel 33

Kliniska prövningar på gravida eller ammande kvinnor

En klinisk prövning på gravida eller ammande kvinnor får genomföras endast om villkoren nedan, utöver de villkor som anges i artikel 28, är uppfyllda:

a)Den kliniska prövningen kan medföra en direkt nytta för den berörda gravida eller ammande kvinnan eller hennes embryo, foster eller barn efter födseln som uppväger riskerna och bördorna, eller

b)om den kliniska prövningen inte medför någon direkt nytta för den berörda gravida eller ammande kvinnan eller hennes embryo, foster eller barn efter födseln, får den genomföras endast om

i)en klinisk prövning med motsvarande effektivitet inte kan genomföras på kvinnor som inte är gravida eller ammande,

ii)den kliniska prövningen bidrar till framtagande av resultat som kan vara till nytta för gravida eller ammande kvinnor eller kvinnor i samband med reproduktion eller för andra embryon, foster eller barn, och

iii)den kliniska prövningen innebär en minimal risk och en minimal börda för den berörda gravida eller ammande kvinnan, hennes embryo, foster eller barn efter födseln.

c)Särskild omsorg ägnas åt att förhindra all negativ påverkan på barnets hälsa vid forskning som utförs på ammande kvinnor, och

d)inga incitament eller ekonomiska förmåner ges till försökspersonen, med undantag för ersättning för utgifter och inkomstförluster med direkt koppling till deltagandet i den kliniska prövningen.

Artikel 34

Ytterligare nationella åtgärder

Medlemsstaterna får upprätthålla ytterligare åtgärder för personer som gör obligatorisk militärtjänst, frihetsberövade personer, personer som på grund av ett rättsligt beslut inte får delta i kliniska prövningar eller personer som är bosatta i vård- och omsorgsboenden.

223

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/34		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

Artikel 35

Kliniska prövningar i nödsituationer

1. Genom undantag från artikel 28.1 b och c, artikel 31.1 a och b samt artikel 32.1 a och b får informerat samtycke till att delta i en klinisk prövning inhämtas, och information om den kliniska prövningen ges, efter beslutet att inkludera försökspersonen i den kliniska prövningen, förutsatt att detta beslut fattas vid tidpunkten för den första interventionen i enlighet med prövningsprotokollet för den kliniska prövningen på en försöksperson samt att samtliga omständigheter nedan föreligger:

a)Försökspersonen är oförmögen att på förhand ge sitt informerade samtycke och att motta information på förhand om den kliniska prövningen, på grund av att det är en brådskande situation som orsakats av ett plötsligt livshotande eller annat plötsligt allvarligt medicinskt tillstånd.

b)Det finns vetenskapliga skäl att anta att försökspersonens deltagande i den kliniska prövningen kan medföra en direkt kliniskt relevant nytta för försökspersonen, som resulterar i en mätbar hälsorelaterad förbättring som minskar försökspersonens lidande och/eller förbättrar hans eller hennes hälsa eller diagnosen för dennes tillstånd.

c)Det är omöjligt att inom behandlingsfönstret på förhand tillhandahålla all information och inhämta informerat samt ycke från hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare.

d)Prövaren intygar att han eller hon inte har kännedom om att försökspersonen tidigare ska ha invänt mot att delta i den kliniska prövningen.

e)Den kliniska prövningen har ett direkt samband med försökspersonens medicinska tillstånd som gör det omöjligt att inom behandlingsfönstret på förhand inhämta informerat samtycke från försökspersonen eller från hans eller hennes s lagligen utsedda ställföreträdare eller att tillhandahålla information på förhand och den kliniska prövningen är av sådan karaktär att den enbart kan genomföras i nödsituationer.

f)Den kliniska prövningen innebär en minimal risk och en minimal börda för försökspersonen jämfört med standard behandlingen av hans eller hennes tillstånd.

2. Efter en intervention i enlighet med punkt 1 ska informerat samtycke inhämtas i enlighet med artikel 29 för att försökspersonens deltagande i den kliniska prövningen ska få fortsätta, och information om den kliniska prövningen ska ges i enlighet med följande krav:

a)När det gäller försökspersoner som inte är beslutskompetenta samt underåriga ska prövaren utan oskäligt dröjsmål inhämta informerat samtycke från hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, och den information som avses i artikel 29.2 ska så fort som möjligt ges till försökspersonen och hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare.

b)När det gäller andra försökspersoner ska prövaren utan oskäligt dröjsmål inhämta informerat samtycke från försöks personen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, beroende på vilket som är snabbast, och den infor mation som avses i artikel 29.2 ska ges så fort som möjligt till försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare, beroende på vilket som är snabbast.

För tillämpningen av led b ska, om det informerade samtycket har inhämtats från den lagligen utsedda ställföreträdaren, informerat samtycke för att fortsätta deltagandet i den kliniska prövningen inhämtas från försökspersonen så fort han eller hon förmår ge sitt informerade samtycke.

3. Om försökspersonen eller, i förekommande fall, hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare inte samtycker ska han eller hon informeras om sin rätt att motsätta sig användningen av data från den kliniska prövningen.

KAPITEL VI

DEN KLINISKA PRÖVNINGENS START OCH SLUT, TILLFÄLLIGT AVBROTT AV PRÖVNINGEN OCH FÖRTIDA AVSLU

TANDE AV PRÖVNINGEN

Artikel 36

Anmälan om den kliniska prövningens start och om avslutad rekrytering av försökspersoner

1. Sponsorn ska via EU-portalen anmäla till varje berörd medlemsstat att en klinisk prövning som rör den medlems staten startar.

Anmälan ska göras inom 15 dagar från det att den kliniska prövning som rör medlemsstaten har startat.

224

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/35
	SV

2. Sponsorn ska via EU-portalen till varje medlemsstat anmäla den första försökspersonens första besök som rör den medlemsstaten.

Anmälan ska göras senast 15 dagar från den första försökspersonens första besök som rör den medlemsstaten.

3. Sponsorn ska via EU-portalen anmäla till varje berörd medlemsstat att rekryteringen av försökspersoner till en klinisk prövning som rör den medlemsstaten har avslutats.

Anmälan ska göras inom 15 dagar från det att rekryteringen av försökspersoner har avslutats. Om rekryteringen åter upptas ska punkt 1 tillämpas.

Artikel 37

Den kliniska prövningens slut, tillfälligt avbrott och förtida avslutande av den kliniska prövningen samt inläm nande av resultaten

1. Sponsorn ska via EU-portalen anmäla till varje berörd medlemsstat att en klinisk prövning som rör den medlems staten har avslutats.

Anmälan ska göras inom 15 dagar från det att den kliniska prövning som rör medlemsstaten har avslutats.

2. Sponsorn ska via EU-portalen anmäla till varje berörd medlemsstat att den kliniska prövningen har avslutats i samtliga medlemsstater.

Anmälan ska göras inom 15 dagar från det att den kliniska prövningen har avslutats i den sista berörda medlemsstaten.

3. Sponsorn ska via EU-portalen anmäla till varje berörd medlemsstat att den kliniska prövningen har avslutats i samtliga berörda medlemsstater och i samtliga berörda tredjeländer i vilka kliniska prövningar har genomförts.

Anmälan ska göras inom 15 dagar från det att den kliniska prövningen har avslutats i den sista av de berörda medlems stater eller tredjeländer där kliniska prövningar har genomförts.

4. Inom ett år från det att den kliniska prövningen avslutats i samtliga berörda medlemsstater ska sponsorn, oavsett resultaten av prövningen, lämna in en sammanfattning av resultaten av den kliniska prövningen till EU-databasen. Inne hållet i sammanfattningen anges i bilaga IV.

Den ska åtföljas av en sammanfattning som är skriven på ett för lekmän begripligt sätt. Innehållet i sammanfattningen anges i bilaga V.

Om det av vetenskapliga skäl som anges i prövningsprotokollet inte är möjligt att lämna in en sammanfattning av resul taten inom ett år ska sammanfattningen lämnas in så fort den är tillgänglig. I detta fall ska det i prövningsprotokollet anges när resultaten kommer att lämnas in och ges en motivering.

Om avsikten med den kliniska prövningen var att använda den för att få ett godkännande för försäljning av prövningslä kemedlet ska den som ansöker om godkännande för försäljning utöver sammanfattningen av resultaten också skicka in den kliniska studierapporten till EU-databasen inom 30 dagar efter den dag godkännandet för försäljning beviljats, förfa randet för att bevilja godkännandet för försäljning avslutats eller den som ansökt om godkännande för försäljning åter kallat ansökan.

I fall då sponsorn beslutar att på frivillig basis dela med sig av rådata ska kommissionen ta fram riktlinjer för formatering och delning av dessa data.

5. Sponsorn ska via EU-portalen till varje berörd medlemsstat anmäla om den kliniska prövningen tillfälligt avbryts i samtliga berörda medlemsstater av skäl som inte påverkar nytta/riskförhållandet.

Anmälan ska göras inom 15 dagar från det att den kliniska prövningen tillfälligt har avbrutits i samtliga berörda medlemsstater och ska innehålla uppgifter om skälen till detta.

225

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/36		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

6. Om en sådan tillfälligt avbruten klinisk prövning som avses i punkt 5 återupptas ska sponsorn via EU-portalen anmäla detta till varje berörd medlemsstat.

Anmälan ska göras inom 15 dagar från det att den tillfälligt avbrutna kliniska prövningen har återupptagits i samtliga berörda medlemsstater.

7. En klinisk prövning som tillfälligt avbrutits och som inte återupptas inom två år, anses vara slut den dag då denna period löper ut eller den dag då sponsorns beslut om att inte återuppta den kliniska prövningen är daterat, beroende på vilken tidpunkt som infaller först. Om en klinisk prövning avslutas i förtid ska det datum detta sker anses vara pröv ningens slutdatum.

Om den kliniska prövningen avslutas i förtid av skäl som inte påverkar nytta/riskförhållandet ska sponsorn via EU- portalen underrätta varje berörd medlemsstat om skälen till detta och, i förekommande fall, om uppföljningsåtgärderna för försökspersonerna.

8. Om det i prövningsprotokollet fastställs ett datum för en interimsanalys av datan före den kliniska prövningens slut och resultaten av prövningen är tillgängliga ska en sammanfattning av dessa resultat lämnas in till EU-databasen inom ett år från datumet för interimsanalysen av datan, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4.

Artikel 38

Prövningar som sponsorn tillfälligt avbryter eller avslutar i förtid av hänsyn till försökspersonernas säkerhet

1. Om en klinisk prövning tillfälligt avbryts eller avslutas i förtid på grund av att nytta/riskförhållandet ändras ska detta för tillämpningen av denna förordning anmälas till de berörda medlemsstaterna genom EU-portalen.

Anmälan ska göras utan oskäligt dröjsmål, dock högst 15 dagar efter det att den kliniska prövningen tillfälligt avbröts eller avslutades i förtid. Det ska ange orsakerna till en sådan åtgärd samt uppföljningsåtgärder.

2. Återupptagandet av en klinisk prövning efter det att den tillfälligt avbrutits i enlighet med punkt 1 ska anses utgöra en väsentlig ändring som ska omfattas av det tillståndsförfarande som fastställs i kapitel III.

Artikel 39

Uppdatering av innehållet i sammanfattningen av resultat och sammanfattningen för lekmän

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 för att ändra bilagorna IV och V i syfte att anpassa dem till den tekniska utvecklingen eller för att ta hänsyn till ändringar i det internationella regelverket om kliniska prövningar som involverar unionen eller medlemsstaterna.

KAPITEL VII

SÄKERHETSRAPPORTERING I SAMBAND MED KLINISKA PRÖVNINGAR

Artikel 40

Elektronisk databas för säkerhetsrapportering

1. Europeiska läkemedelsmyndigheten som inrättades genom förordning (EG) nr 726/2004 (nedan kallad läkemedels myndigheten) ska skapa och upprätthålla en elektronisk databas för den rapportering som avses i artiklarna 42 och 43. Denna databas ska vara en modul av den databas som avses i artikel 24 i förordning (EG) nr 726/2004 (nedan kallad

Eudravigilance-databasen).

2. Läkemedelsmyndigheten ska i samarbete med medlemsstaterna ta fram ett webbaserat standardformulär som spon sorerna ska använda för att rapportera misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar till den databas som avses i punkt 1.

226

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/37
	SV

Artikel 41

Rapportering av incidenter och allvarliga incidenter från prövaren till sponsorn

1.Prövaren ska registrera och dokumentera incidenter eller onormala laboratoriesvar som enligt prövningsprotokollet är avgörande för säkerhetsbedömningen och rapportera dem till sponsorn enligt de rapporteringskrav och inom de peri oder som anges i prövningsprotokollet.

2.Prövaren ska registrera och dokumentera alla incidenter, såvida det inte anges något annat i prövningsprotokollet. Prövaren ska till sponsorn rapportera alla allvarliga incidenter som drabbar försökspersoner som prövaren behandlar inom ramen för den kliniska prövningen, såvida det inte anges något annat i prövningsprotokollet.

Prövaren ska rapportera allvarliga incidenter till sponsorn utan oskäligt dröjsmål, dock högst 24 timmar efter det att prövaren fått kännedom om incidenten, med undantag för sådana allvarliga incidenter som enligt prövningsprotokollet inte kräver någon omedelbar rapport. Om det är motiverat ska prövaren sända en uppföljande rapport till sponsorn så att denne kan bedöma om den allvarliga incidenten påverkar nytta/riskförhållandet i den kliniska prövningen.

3.Sponsorn ska föra detaljerade register över alla incidenter som prövaren rapporterar till honom.

4.Om prövaren får kännedom om en allvarlig incident med ett misstänkt orsakssamband med prövningsläkemedlet som efter prövningens slut drabbar en försöksperson som prövaren behandlar ska prövaren utan oskäligt dröjsmål rapportera den allvarliga incidenten till sponsorn.

Artikel 42

Rapportering av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar från sponsorn till läkemedelsmyndigheten

1. Sponsorn av en klinisk prövning som utförs i minst en medlemsstat ska utan dröjsmål elektroniskt rapportera till den databas som avses i artikel 40.1 all relevant information om följande misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar:

a)Alla misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar av prövningsläkemedel som inträffar under den kliniska pröv ningen, oavsett om den misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningen har uppstått på ett prövningsställe i unionen eller i ett tredjeland.

b)Alla misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar som är relaterade till samma aktiva substans, oavsett farmaceutisk form och styrka eller undersökt indikation, i prövningsläkemedel som används i den kliniska prövningen, och som uppstår vid en klinisk prövning endast genomförts i ett tredjeland, om den kliniska prövningen sponsras

i)av den sponsorn, eller

ii)av en annan sponsor som antingen ingår i samma moderföretag som sponsorn av den kliniska prövningen eller som utvecklar ett läkemedel tillsammans med, på grundval av ett formellt avtal, med sponsorn av den kliniska prövningen. Tillhandahållande av prövningsläkemedlet eller information rörande säkerhetsfrågor till en framtida potentiell innehavare av godkännandet för försäljning av produkten bör inte betraktas som gemensam utveckling.

c)Alla misstänkta oförutsedda biverkningar av ett prövningsläkemedel som drabbar en försöksperson i den kliniska prövningen som sponsorn upptäcker eller får kännedom om efter den kliniska prövningens slut.

2. Perioden för rapportering av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar från sponsorn till läkemedelsmyndig heten ska bero på hur allvarlig biverkningen är och vara följande:

a)I fall av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar som leder till döden eller är livshotande, så fort som möjligt och under alla omständigheter högst sju dagar efter det att sponsorn fått kännedom om biverkningen.

b)I fall av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar som inte leder till döden eller är livshotande, högst 15 dagar efter det att sponsorn fått kännedom om biverkningen.

c)I fall av en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning som ursprungligen inte ansågs leda till döden eller vara livsho tande men som visar sig leda till döden eller vara livshotande, så fort som möjligt och under alla omständigheter högst sju dagar efter det att sponsorn fått kännedom om att biverkningen lett till döden eller varit livshotande.

För att säkerställa snabb rapportering får sponsorn vid behov, i enlighet med avsnitt 2.4 i bilaga III, lämna in en preli minär, ofullständig rapport som sedan följs upp av en fullständig rapport.

227

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/38		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

3. Om sponsorn på grund av resursbrist inte har möjlighet att rapportera till den databas som avses i artikel 40.1 och sponsorn har den berörda medlemsstatens samtycke får denne rapportera till den medlemsstat där den misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningen uppstod. Den medlemsstaten ska rapportera den misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningen i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 43

Årlig rapportering från sponsorn till läkemedelsmyndigheten

1.När det gäller andra prövningsläkemedel än placebo ska sponsorn varje år lämna in en rapport via den databas som avses i artikel 40.1 till läkemedelsmyndigheten om säkerheten hos varje prövningsläkemedel som används i en klinisk prövning som han eller hon är sponsor för.

2.Om en klinisk prövning innebär användning av fler än ett prövningsläkemedel får sponsorn, om det anges i pröv ningsprotokollet, lämna in en enda säkerhetsrapport om alla prövningsläkemedel som använts vid den kliniska pröv ningen.

3.Den årliga rapport som avses i punkt 1 ska endast innehålla aggregerade och anonymiserade data.

4.Den skyldighet som avses i punkt 1 inleds när en klinisk prövning för första gången beviljas tillstånd enligt denna förordning. Perioden slutar när den sista kliniska prövningen som sponsorn genomför med prövningsläkemedlet avslutas.

Artikel 44

Medlemsstaternas bedömning

1.Läkemedelsmyndigheten ska vidarebefordra den information som rapporterats i enlighet med artiklarna 42 och 43 i elektronisk form till de berörda medlemsstaterna.

2.Medlemsstaterna ska samarbeta vid bedömningen av den information som rapporterats i enlighet med artiklarna 42 och 43. Kommissionen får anta genomförandeakter för att införa eller ändra bestämmelser om ett sådant samarbete. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 88.2.

3.Den ansvariga etikkommittén ska delta i bedömningen av den information som avses i punkterna 1 och 2 om detta följer av nationell rätt i den berörda medlemsstaten.

Artikel 45

Tekniska aspekter

De tekniska aspekterna på säkerhetsrapporteringen enligt artiklarna 41–44 anges i bilaga III. Kommissionen ska vid behov för att förbättra skyddsnivån för försökspersonerna ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 89 i syfte att ändra bilaga III av något av följande skäl:

a)För att förbättra informationen om läkemedels säkerhet.

b)För att anpassa de tekniska kraven till den tekniska utvecklingen.

c)För att ta hänsyn till ändringar i det internationella regelverket om säkerhetskrav för kliniska prövningar, som stöds av organ som unionen eller medlemsstaterna är en del av.

Artikel 46

Rapportering om tilläggsläkemedel

Säkerhetsrapportering för tilläggsläkemedel ska ske i enlighet med avdelning IX kapitel 3 i direktiv 2001/83/EG.

228

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/39
	SV

KAPITEL VIII

GENOMFÖRANDE AV EN KLINISK PRÖVNING, ÖVERVAKNING UTFÖRD AV SPONSORN, UTBILDNING OCH ERFA

RENHET, TILLÄGGSLÄKEMEDEL

Artikel 47

Överensstämmelse med prövningsprotokollet och god klinisk sed

Sponsorn och prövaren av en klinisk prövning ska se till att den kliniska prövningen genomförs i enlighet med pröv ningsprotokollet och principerna om god klinisk sed.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i unionsrätten eller kommissionens riktlinjer ska sponsorn och prövaren när de utformar prövningsprotokollet och när de tillämpar denna förordning och prövningsprotokollet också ta vederbörlig hänsyn till kvalitetskraven och ICH:s riktlinjer för god klinisk sed.

Kommissionen ska se till att ICH:s detaljerade riktlinjer för god klinisk sed som avses i andra stycket är allmänt tillgäng liga.

Artikel 48

Övervakning

Sponsorn ska övervaka den kliniska prövningen på lämpligt sätt för att kontrollera att försökspersonens rättigheter, säkerhet och välbefinnande skyddas och att den kliniska prövningen genomförs på ett sätt som uppfyller kraven i denna förordning. Övervakningens omfattning och dess art ska fastställas av sponsorn med utgångspunkt i en bedömning som beaktar den kliniska prövningens karakteristika, bland annat följande:

a)Huruvida det rör sig om en låginterventionsprövning.

b)Den kliniska prövningens mål och metoder.

c)I vilken mån interventionen avviker från normal klinisk praxis.

Artikel 49

Lämpligheten hos de personer som deltar i genomförandet av den kliniska prövningen

Prövaren ska vara läkare enligt definitionen i nationell rätt eller ska utöva ett yrke som i den berörda medlemsstaten ger behörighet att fungera som prövare på grund av den vetenskapliga bakgrund och erfarenhet av patientvård som krävs.

Övriga personer som deltar i genomförandet av en klinisk prövning ska ha den utbildning och den erfarenhet som krävs för att utföra sina respektive uppgifter.

Artikel 50

Lämpligheten hos anläggningar för kliniska prövningar

Lokalerna där den kliniska prövningen ska genomföras bör vara lämplig för genomförandet av den kliniska prövningen i enlighet med kraven i denna förordning.

Artikel 51

Spårbarhet, förvaring, returnering och destruktion av prövningsläkemedel

1. Prövningsläkemedel ska vara spårbara. De ska förvaras, returneras och/eller destrueras på ett sätt som är lämpligt och proportionerligt för att garantera försökspersonernas säkerhet och att de data som genereras vid den kliniska pröv ningen är tillförlitliga och robusta, särskilt med beaktande av om prövningsläkemedlet är ett godkänt prövningsläkemedel och om den kliniska prövningen är en låginterventionsprövning.

229

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/40		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

Första stycket ska även gälla för tilläggsläkemedel som inte godkänts för försäljning.

2. Den relevanta informationen om den spårbarhet, förvaring, returnering och destruktion av läkemedel som avses i punkt 1 ska ingå i ansökan.

Artikel 52

Rapportering av allvarliga överträdelser

1.Sponsorn ska underrätta den berörda medlemsstaten om en allvarlig överträdelse av denna förordning eller av den version av prövningsprotokollet som gäller vid tidpunkten för överträdelsen via EU-portalen utan oskäligt dröjsmål, dock högst sju dagar från det att han har fått vetskap om överträdelsen.

2.För tillämpningen av denna artikel avses med allvarlig överträdelse en sådan överträdelse som sannolikt i betydande grad kommer att påverka försökspersonens säkerhet och rättigheter eller tillförlitligheten och robustheten hos de data som genereras vid den kliniska prövningen.

Artikel 53

Övriga rapporteringsskyldigheter av vikt för försökspersonernas säkerhet

1.Sponsorn ska underrätta de berörda medlemsstaterna via EU-portalen om alla oförutsedda händelser som kan påverka nytta/riskförhållandet i den kliniska prövningen men som inte är sådana misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar som avses i artikel 42. Anmälan ska göras utan oskäligt dröjsmål, dock högst 15 dagar efter det att spon sorn fick kännedom om händelsen.

2.Sponsorn ska för de berörda medlemsstaterna via EU-portalen tillhandahålla alla inspektionsrapporter från myndig heter i tredjeländer om den kliniska prövningen. På begäran av den berörda medlemsstaten ska sponsorn tillhandahålla en översättning av rapporten eller av sammanfattningen av den på det officiella EU-språk som anges i begäran.

Artikel 54

Brådskande säkerhetsåtgärder

1.Om en oförutsedd händelse sannolikt kommer att påverka nytta/riskförhållandet allvarligt ska sponsorn och prövaren vidta lämpliga brådskande säkerhetsåtgärder för att skydda försökspersonerna.

2.Sponsorn ska underrätta de berörda medlemsstaterna via EU-portalen om händelsen och de åtgärder som vidtagits. Anmälan ska göras utan oskäligt dröjsmål, dock högst sju dagar efter det att åtgärderna har vidtagits.

3.Denna artikel påverkar inte tillämpningen av kapitlen III och VII.

Artikel 55

Prövarhandboken

1.Sponsorn ska förse prövaren med en prövarhandbok.

2.Prövarhandboken ska uppdateras när ny och relevant säkerhetsinformation blir tillgänglig, och ska granskas av sponsorn minst en gång per år.

230

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/41
	SV

Artikel 56

Registrering, behandling, hantering och lagring av information

1.All information som rör den kliniska prövningen ska registreras, behandlas, hanteras och lagras av sponsorn eller prövaren om tillämpligt, så att den kan rapporteras, tolkas och kontrolleras på ett korrekt sätt, samtidigt som försöksper sonernas journaler och personuppgifter skyddas i enlighet med gällande rätt avseende skydd av personuppgifter.

2.Lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder ska vidtas för att skydda de personuppgifter och den information som behandlas från obehörig åtkomst, obehörigt röjande, obehörig spridning, ändring eller förstöring samt från förlust genom olyckshändelse, särskilt om behandlingen innefattar överföring av uppgifter i ett nätverk.

Artikel 57

Prövningspärm

Sponsorn och prövaren ska förvara en prövningspärm. Prövningspärmen ska innehålla de viktiga dokument som rör den kliniska prövningen och som gör det möjligt att kontrollera genomförandet av den kliniska prövningen och kvali teten på de data som genereras, med beaktande av den kliniska prövningens karakteristika, bland annat huruvida det rör sig om en låginterventionsprövning. Den ska finnas lätt tillgänglig för medlemsstaterna, och de ska ges direkt tillgång till den på begäran.

Prövarens prövningspärm och sponsorns prövningspärm kan ha olika innehåll om detta är motiverat med hänsyn till att prövarens och sponsorns skyldigheter är av olika art.

Artikel 58

Arkivering av prövningspärmen

Sponsorn och prövaren ska arkivera innehållet i prövningspärmen i minst 25 år efter den kliniska prövningens slut, såvida inte en längre arkiveringsperiod följer av andra delar av unionsrätten. Försökspersonernas patientjournaler ska dock arkiveras i enlighet med nationell rätt.

Innehållet i prövningspärmen ska arkiveras på ett sådant sätt att uppgifterna lätt kan tillhandahållas och tillgängliggöras på begäran av de behöriga myndigheterna.

Alla eventuella överlåtelser av äganderätten till innehållet i prövningspärmen ska dokumenteras. Den nya ägaren ska överta de skyldigheter som fastställs i denna artikel.

Sponsorn ska inom sin organisation utse personer som ska ansvara för arkiven. Endast dessa personer ska ha tillgång till arkiven.

Innehållet i prövningspärmen ska arkiveras på ett sådant medium att det är fullständigt och läsbart under hela den period som avses i första stycket.

Alla ändringar av innehållet i prövningspärmen ska vara spårbara.

Artikel 59

Tilläggsläkemedel

1.Endast tilläggsläkemedel som har godkänts för försäljning får användas i kliniska prövningar.

2.Punkt 1 ska inte tillämpas om det inte finns några tilläggsläkemedel som godkänts för försäljning i unionen eller om sponsorn inte rimligen kan förväntas använda ett tilläggsläkemedel som godkänts för försäljning. Grunderna för detta ska anges i prövningsprotokollet.

231

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/42		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

3. Medlemsstaterna ska se till att icke godkända tilläggsläkemedel får släppas in på deras territorium för att användas i en klinisk prövning i enlighet med punkt 2.

KAPITEL IX

TILLVERKNING OCH IMPORT AV PRÖVNINGSLÄKEMEDEL OCH TILLÄGGSLÄKEMEDEL

Artikel 60

Tillämpningsområde för detta kapitel

Detta kapitel tillämpas på tillverkning och import av prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel.

Artikel 61

Tillstånd för tillverkning och import

1.Tillverkning och import av prövningsläkemedel i unionen kräver tillstånd.

2.För att få det tillstånd som anges i punkt 1 ska sökanden uppfylla följande krav:

a)Sökanden ska för tillverkningen eller importen förfoga över ändamålsenliga och tillräckliga utrymmen, teknisk utrust ning och kontrollmöjligheter som motsvarar de krav som fastställs i denna förordning.

b)Sökanden ska stadigvarande och fortlöpande ha tillgång till minst en sakkunnig person som uppfyller de krav på kompetens som anges i artikel 49.2 och 49.3 i direktiv 2001/83/EG (nedan kallad sakkunnig person).

3.Sökanden ska i tillståndsansökan ange vilka typer av prövningsläkemedel och läkemedelsformer som ska tillverkas eller importeras, hur tillverkningen eller importen ska ske, hur tillverkningsprocessen går till, om det är relevant, och på vilken plats prövningsläkemedlen ska tillverkas eller till vilket ställe i unionen som de ska importeras samt ge närmare uppgifter om den sakkunniga personen.

4.Artiklarna 42–45 och artikel 46 e i direktiv 2001/83/EG ska i tillämpliga delar även tillämpas på det tillstånd som avses i punkt 1.

5.Punkt 1 ska inte tillämpas på någon av följande processer:

a)Ommärkning eller ompackning, när dessa processer utförs vid sjukhus, primärvårdsinrättningar eller kliniker av farmaceuter eller andra personer som enligt gällande lagstiftning inom den berörda medlemsstaten är behöriga att utföra detta, och om prövningsläkemedlet är avsett att enbart användas vid sjukhus, primärvårdsinrättningar eller kliniker som deltar i samma kliniska prövning i samma medlemsstat.

b)Beredning av radioaktiva läkemedel som används som diagnostiska prövningsläkemedel, när denna process utförs vid sjukhus, primärvårdsinrättning eller kliniker av farmaceuter eller andra personer som enligt gällande lagstiftning inom den berörda medlemsstaten är behöriga att utföra en sådan process, och om prövningsläkemedlet är avsett att enbart användas vid sjukhus, primärvårdsinrättning eller kliniker som deltar i samma kliniska prövning i samma medlems stat.

c)Beredning av läkemedel i enlighet med artikel 3.1 och 3.2 i direktiv 2001/83/EG för användning som prövningsläke medel, när denna process utförs vid sjukhus, primärvårdsinrättning eller kliniker som enligt gällande lagstiftning inom den berörda medlemsstaten är behöriga att utföra sådana processer, och om prövningsläkemedlet är avsett att enbart användas vid sjukhus, primärvårdsinrättning eller kliniker som deltar i samma kliniska prövning i samma medlems stat.

6.Medlemsstaterna ska ställa lämpliga och proportionerliga krav på de processer som anges i punkt 5 för att garan tera försökspersonernas säkerhet och att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta. Processerna ska inspekteras regelbundet.

232

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/43
	SV

Artikel 62

Skyldigheter för sakkunniga personer

1.Sakkunniga personer ska se till att varje sats av prövningsläkemedlet som tillverkas i eller importeras till unionen uppfyller kraven i artikel 63 och ska intyga att dessa krav är uppfyllda.

2.Det intyg som avses i punkt 1 ska läggas fram av sponsorn på begäran av den berörda medlemsstaten.

Artikel 63

Tillverkning och import

1. Prövningsläkemedel ska tillverkas enligt tillverkningssed som garanterar läkemedlets kvalitet i syfte att garantera försökspersonernas säkerhet och att de kliniska data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta (nedan kallad god tillverkningssed). Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med arti kel 89 i syfte att fastställa principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed och de detaljerade förfarandena för inspektioner för att säkerställa kvaliteten på prövningsläkemedlen, med beaktande av försökspersonernas säkerhet och datans tillförlitlighet och robusthet, den tekniska utveckling och det internationella regelverkets utveckling i vilka unionen och medlemsstaterna deltar.

Dessutom ska kommissionen även anta och offentliggöra detaljerade riktlinjer i linje med dessa principer för god tillverk ningssed och granska dem vid behov för att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

2.Punkt 1 ska inte tillämpas på de processer som anges i artikel 61.5.

3.Prövningsläkemedel som importeras till unionen ska tillverkas enligt kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som fastställts enligt punkt 1.

4.Medlemsstaterna ska med hjälp av inspektioner se till att kraven i denna artikel uppfylls.

Artikel 64

Ändring av prövningsläkemedel som godkänts för försäljning

Artiklarna 61, 62 och 63 ska tillämpas på prövningsläkemedel som godkänts för försäljning endast när det gäller eventu ella ändringar av sådana läkemedel som inte omfattas av godkännandet för försäljning.

Artikel 65

Tillverkning av tilläggsläkemedel

Om tilläggsläkemedlet inte är godkänt för försäljning eller om ett tilläggsläkemedel som har godkänts för försäljning ändras, men denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning, ska det tillverkas i enlighet med sådan god till verkningssed som avses i artikel 63.1 eller minst motsvarande krav för att säkerställa att det är av tillräckligt hög kvalitet.

KAPITEL X

MÄRKNING

Artikel 66

Prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel som inte är godkända för försäljning

1. Följande uppgifter ska finnas på ytterförpackningen och läkemedelsbehållaren för prövningsläkemedel och tilläggs läkemedel som inte är godkända för försäljning:

a)Uppgifter för att identifiera kontaktpersoner eller andra personer som är involverade i den kliniska prövningen.

b)Uppgifter för att identifiera den kliniska prövningen.

233

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/44		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

c)Uppgifter för att identifiera läkemedlet.

d)Uppgifter om användningen av läkemedlet.

2. De uppgifter som ska finnas på ytterförpackningen och läkemedelsbehållaren ska garantera försökspersonernas säkerhet och att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta, samtidigt som den kliniska prövningens utformning beaktas, oavsett om läkemedlen är prövningsläkemedel eller tilläggsläkemedel och obe roende av om de är läkemedel med särskilda egenskaper.

De uppgifter som ska finnas på ytterförpackningen och läkemedelsbehållaren ska vara tydligt läsbara.

En förteckning över de uppgifter som ska finnas på ytterförpackningen och läkemedelsbehållaren finns i bilaga VI.

Artikel 67

Prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel som är godkända för försäljning

1.Prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel som är godkända för försäljning ska vara märkta

a)i enlighet med artikel 66.1, eller

b)i enlighet med avdelning V i direktiv 2001/83/EG.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b ska ytterligare uppgifter för identifiering av den kliniska pröv ningen och kontaktpersonen finnas på ytter- och innerförpackningen för prövningsläkemedel som är godkända för försäljning, om det på grund av särskilda omständigheter, som anges i prövningsprotokollet, vid den kliniska prövningen är nödvändigt för att garantera försökspersonernas säkerhet eller att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta. En förteckning över dessa ytterligare uppgifter som ska finnas på ytterförpackningen och läkemedelsbehållaren finns i bilaga VI avsnitt C.

Artikel 68

Radioaktiva läkemedel som används som prövningsläkemedel eller som tilläggsläkemedel för medicinsk diagnos

Artiklarna 66 och 67 ska inte tillämpas på radioaktiva läkemedel som används som diagnostiska prövningsläkemedel eller som diagnostiska tilläggsläkemedel.

De läkemedel som avses i första stycket ska märkas på lämpligt sätt för att garantera försökspersonernas säkerhet och att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta.

Artikel 69

Språk

Den berörda medlemsstaten ska fastställa vilket språk som ska användas för uppgifterna på märkningen. Läkemedlet får märkas på flera språk.

Artikel 70

Delegerad akt

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 89 i syfte att ändra bilaga VI för att garantera försökspersonernas säkerhet och att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta eller för att beakta den tekniska utvecklingen.

234

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/45
	SV

KAPITEL XI

SPONSOR OCH PRÖVARE

Artikel 71

Sponsor

En klinisk prövning kan ha en eller flera sponsorer.

En sponsor får, i ett skriftligt avtal, överlåta någon eller alla sina arbetsuppgifter till en enskild person, ett företag, en institution eller en organisation. Överlåtelsen ska inte påverka sponsorns ansvar, särskilt när det gäller försöksperso nernas säkerhet och att se till att de data som genereras vid den kliniska prövningen är tillförlitliga och robusta.

Prövaren och sponsorn får vara en och samma person.

Artikel 72

Medsponsorer

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 74 och om den kliniska prövningen har fler än en sponsor, ska samtliga sponsorer omfattas av en sponsors ansvar enligt denna förordning, om de inte kommer överens om annat genom ett skriftligt avtal där deras respektive skyldigheter fastställs. Om det i avtalet inte särskilt anges vilken sponsor som har en viss skyldighet ska denna skyldighet gälla samtliga sponsorer.

2.Genom undantag från punkt 1 ska sponsorerna gemensamt vara skyldiga att utse:

a)En ansvarig sponsor för att se till att sponsorns skyldigheter enligt tillståndsförfarandena i kapitlen II och III efterlevs.

b)En ansvarig sponsor för att vara en kontaktpunkt för alla frågor från försökspersonerna, prövarna eller de berörda medlemsstaterna om den kliniska prövningen och att besvara frågorna.

c)En ansvarig sponsor för att genomföra åtgärderna enligt artikel 77.

Artikel 73

Ansvarig prövare

En ansvarig prövare ska se till att en klinisk prövning på ett prövningsställe uppfyller kraven i denna förordning.

Den ansvariga prövaren ska fördela uppgifter bland medlemmarna i prövningsgruppen på ett sätt som inte äventyrar försökspersonernas säkerhet eller tillförlitligheten och robustheten hos de data som genereras i den kliniska prövningen på det prövningsstället.

Artikel 74

Sponsorns rättsliga företrädare i unionen

1.Om sponsorn för en klinisk prövning inte är etablerad i unionen ska denna sponsor se till att det finns en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen som dess rättsliga företrädare. Den rättsliga företrädaren ska vara ansvarig för att se till att sponsorns skyldigheter fullgörs i enlighet med denna förordning, och alla de meddelanden till sponsorn som föreskrivs i denna förordning ska skickas till den rättsliga företrädaren. Alla meddelanden till den rättsliga företrädaren ska anses som meddelanden till sponsorn.

2.Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i fråga om kliniska prövningar som ska genomföras enbart på deras territorium, eller på deras territorium och ett tredjelands territorium, under förutsättning att de ser till att sponsorn utser minst en kontaktperson på deras territorium för den kliniska prövningen, till vilken alla de meddelanden till spon sorn som föreskrivs i denna förordning ska skickas.

235

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/46		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

3. När det gäller kliniska prövningar som ska genomföras i fler än en medlemsstat, får dessa medlemsstater välja att inte tillämpa punkt 1, under förutsättning att de ser till att sponsorn utser minst en kontaktperson i unionen för den kliniska prövningen, till vilken alla de meddelanden till sponsorn som föreskrivs i denna förordning ska skickas.

Artikel 75

Ansvar

Detta kapitel påverkar inte det civilrättsliga eller straffrättsliga ansvar som innehas av sponsorn, prövaren eller den person till vilken sponsorn har överlåtit arbetsuppgifter.

KAPITEL XII

ERSÄTTNING FÖR SKADOR

Artikel 76

Ersättning för skador

1.Medlemsstaterna ska se till att det finns ersättningssystem för skador som drabbat en försöksperson till följd av deltagandet i en klinisk prövning som genomförts på deras territorium i form av en försäkring, en garanti eller ett liknande arrangemang som har motsvarande syfte och som är förenligt med riskens karaktär och omfattning.

2.Sponsorn och prövaren ska använda det system som avses i punkt 1 i den form som lämpar sig för den berörda medlemsstaten där den kliniska prövningen genomförs.

3.Medlemsstaterna ska inte kräva att sponsorn för låginterventionsprövningar använder ytterligare ett sådant system som avses i punkt 1 i de fall möjliga skador som skulle kunna drabba en försöksperson till följd av användningen av prövningsläkemedlet i enlighet med prövningsprotokollet för den specifika kliniska prövningen på den medlemsstatens territorium täcks av det redan gällande ersättningssystemet.

KAPITEL XIII

MEDLEMSSTATERNAS TILLSYN OCH UNIONENS INSPEKTIONER OCH KONTROLLER

Artikel 77

Korrigerande åtgärder som ska vidtas av medlemsstaterna

1. Om en berörd medlemsstat på motiverade grunder anser att kraven i denna förordning inte längre uppfylls får den vidta följande åtgärder på sitt territorium:

a)Återkalla tillståndet för den kliniska prövningen.

b)Utfärda förbud att fortsätta den kliniska prövningen.

c)Kräva att sponsorn ändrar någon aspekt av den kliniska prövningen.

2.Innan den berörda medlemsstaten vidtar någon av de åtgärder som avses i punkt 1 ska sponsorn och/eller prövaren bereda tillfälle att yttra sig, utom i de fall då omedelbara åtgärder krävs. Detta yttrande ska lämnas inom sju dagar.

3.Den berörda medlemsstaten ska omedelbart efter att ha vidtagit åtgärderna i punkt 1 underrätta alla berörda medlemsstater via EU-portalen.

4.Alla berörda medlemsstater får samråda med andra berörda medlemsstater innan de vidtar de åtgärder som avses i punkt 1.

236

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/47
	SV

Artikel 78

Inspektioner som utförs av medlemsstaterna

1.Medlemsstaterna ska utse inspektörer som ska utföra inspektioner för att övervaka efterlevnaden av denna förord ning. De ska se till att inspektörerna är tillräckligt kvalificerade och får ändamålsenlig utbildning.

2.Den medlemsstat där inspektionen utförs ska ansvara för inspektionen.

3.Om en berörd medlemsstat har för avsikt att på sitt territorium eller i ett tredjeland utföra en inspektion som gäller en eller flera kliniska prövningar som genomförs i fler än en berörd medlemsstat ska den via EU-portalen underrätta de övriga berörda medlemsstaterna om sina avsikter och även underrätta dem om de slutsatser som dragits efter inspek tionen.

4.Om inspektionsavgifter förekommer får icke-kommersiella sponsorer undantas från skyldigheten att betala dessa avgifter.

5.För att utnyttja tillgängliga resurser på ett effektivt sätt och undvika dubbelarbete ska läkemedelsmyndigheten samordna samarbetet mellan de berörda medlemsstaterna vid inspektioner som utförs i medlemsstaterna, i tredjeländer och vid inspektioner som utförs inom ramen för en ansökan om godkännande för försäljning enligt förordning (EG) nr 726/2004.

6.Efter inspektionen ska den medlemsstat under vars ansvar inspektionen har utförts utarbeta en inspektionsrapport. Medlemsstaten ska se till att den inspekterade enheten och sponsorn för den kliniska prövningen i fråga har tillgång till inspektionsrapporten och ska även skicka den via EU-portalen.

7.Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa detaljerade bestämmelser om rutinerna för inspektio nerna, inbegripet krav på inspektörernas kompetens och utbildning, genom genomförandeakter. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 88.2.

Artikel 79

Unionskontroller

1.Kommissionen får göra kontroller för att verifiera

a)att medlemsstaterna korrekt utövar tillsyn över efterlevnaden av denna förordning,

b)att regelverket för kliniska prövningar som genomförs utanför unionen säkerställer att punkt 8 under Inledning och allmänna principer i bilaga I till direktiv 2001/83/EG efterlevs, och

c)om regelverket för kliniska prövningar som genomförs utanför unionen säkerställer att artikel 25.5 i förordningen efterlevs.

2.Unionskontroller som avses i punkt 1 a ska anordnas i samarbete med de berörda medlemsstaterna.

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna utarbeta ett program för de unionskontroller som anges i punkt 1 b och c.

Kommissionen ska rapportera om resultatet av varje genomförd unionskontroll. Dessa rapporter ska om så är lämpligt innehålla rekommendationer. Kommissionen ska skicka dessa rapporter via EU-portalen.

KAPITEL XIV

IT-INFRASTRUKTUR

Artikel 80

EU-portal

Läkemedelsmyndigheten ska, i samarbete med medlemsstaterna och kommissionen, skapa och upprätthålla en webb portal som fungerar som en gemensam ingång på unionsnivå för inlämning av data och information om kliniska pröv ningar i enlighet med denna förordning. EU-portalen ska vara tekniskt avancerad och användarvänlig, så att onödigt arbete kan undvikas.

237

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/48		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

De data och den information som lämnas in via EU-portalen ska lagras i EU-databasen.

Artikel 81

EU-databas

1. Läkemedelsmyndigheten ska, i samarbete med medlemsstaterna och kommissionen, skapa och upprätthålla en EU- databas på unionsnivå. Läkemedelsmyndigheten ska vara registeransvarig för EU-databasen och ansvara för att onödiga överlappningar undviks mellan EU-databasen och databaserna EudraCT och Eudravigilance.

EU-databasen ska innehålla de data och den information som lämnats in i enlighet med denna förordning.

EU-databasen ska identifiera alla kliniska prövningar med hjälp av ett unikt EU-prövningsnummer. Sponsorn ska hänvisa till detta EU-prövningsnummer i alla efterföljande inlämnanden som avser eller hänvisar till den kliniska prövningen.

2.EU-databasen ska upprättas för att de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska kunna samarbeta när det är nödvändigt för tillämpningen av denna förordning och för att de ska kunna söka efter specifika kliniska pröv ningar. Den ska också underlätta kommunikationen mellan sponsorerna och de berörda medlemsstaterna och göra det möjligt för sponsorer att hänvisa till tidigare ansökningar om tillstånd för klinisk prövning eller för en väsentlig ändring. Den ska också ge EU-medborgare tillgång till klinisk information om läkemedel. För detta ändamål ska alla data i EU- databasen vara i ett sökvänligt format, all anknytande data ska sammanföras med hjälp av EU-prövningsnumret, och hyperlänkar ska tillhandahållas för att länka samman anknytande data och dokument som finns i EU-databasen och andra databaser som upprätthålls av läkemedelsmyndigheten.

3.EU-databasen ska stödja registreringen och inlämningen till Medicinal Product Dictionary, i Eudravigilance-databasen, av alla data om läkemedel som inte är godkända för försäljning på unionsmarknaden och substanser som inte är godkända som del av ett läkemedel i unionen som krävs för underhållet av den ordboken. För detta ändamål och även för att sponsorn ska kunna korshänvisa till tidigare ansökningar ska det utfärdas ett EU-läkemedelsnummer för varje läkemedel som inte godkänts för försäljning, och en EU-kod för aktiva substanser ska utfärdas för varje ny substans som inte tidigare godkänts som en del av ett läkemedel i unionen. Detta ska göras före eller under den ansökan om tillstånd för den första kliniska prövningen med det läkemedlet eller den aktiva substans som skickats in i enlighet med denna förordning. Dessa nummer ska nämnas i alla eventuella kommande ansökningar om kliniska prövningar och väsentliga ändringar av dem.

De data som skickats in i enlighet med första stycket och som beskriver de läkemedel och substanser ska vara förenliga med unionsnormer och internationella normer för identifiering av läkemedel och aktiva substanser. När ett prövningslä kemedel som redan har godkänts för försäljning i unionen och/eller en aktiv substans som ingår i ett läkemedel som har godkänts för försäljning i unionen används i en klinisk prövning ska relevant läkemedelsnummer och nummer för den aktiva substansen nämnas i ansökan för den kliniska prövningen.

4.EU-databasen ska vara offentlig, förutom om skäl föreligger att hålla all, eller delar av, den data och den informa tion som ingår hemlig på någon av följande grunder:

a)Skydd av personuppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

b)Skydd av information som rör affärshemligheter, särskilt genom hänsynstagande till statusen för läkemedlets godkän nande för försäljning, såvida det inte finns ett övervägande allmänt intresse av att röja den.

c)Skydd av konfidentiell kommunikation mellan medlemsstater i fråga om utarbetandet av utredningsrapporten.

d)Säkerställande av att medlemsstaterna effektivt kan utöva tillsyn vid genomförandet av en klinisk prövning.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 och såvida det inte finns ett övervägande allmänt intresse av ett röjande, ska uppgifterna i ansökan inte vara offentliga förrän beslutet om den kliniska prövningen har fattats.

6.EU-databasen ska bara innehålla personuppgifter om detta är nödvändigt för tillämpningen av punkt 2.

7.Försökspersonernas personuppgifter ska inte vara allmänt tillgängliga.

238

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/49
	SV

8.Användargränssnittet i EU-databasen ska vara tillgängligt på alla unionens officiella språk.

9.Sponsorn ska ständigt uppdatera den information som finns i EU-databasen om eventuella ändringar av kliniska prövningar som inte utgör väsentliga ändringar men som är relevanta för de berörda medlemsstaternas tillsyn över den kliniska prövningen.

10.Läkemedelsmyndigheten, kommissionen och medlemsstaterna ska se till att den registrerade kan utnyttja sin rättighet att bli informerad om att behandling sker, att få tillgång till uppgifterna, begära rättelse och att göra invänd ningar mot behandlingen i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 eller nationell lagstiftning om uppgiftsskydd som genomför direktiv 95/46/EG. De ska se till att den registrerade kan utöva rätten att få tillgång till uppgifter som gäller honom eller henne och rätten att få ofullständiga eller inkorrekta uppgifter korrigerade eller raderade. Inom ramen för sina respektive skyldigheter ska läkemedelsmyndigheten, kommissionen och medlemsstaterna se till att inkorrekt och olagligt behandlade uppgifter raderas, i enlighet med tillämplig lagstiftning. Uppgifterna ska korrigeras eller raderas så fort som möjligt, men senast 60 dagar efter den registrerades begäran.

Artikel 82

EU-portalens och EU-databasens funktionsduglighet

1.Läkemedelsmyndigheten ska tillsammans med medlemsstaterna och kommissionen utarbeta de funktionella kraven för EU-portalen och EU-databasen samt tidsperioden för deras genomförande.

2.Läkemedelsmyndighetens styrelse ska på grundval av en oberoende revisionsrapport underrätta kommissionen när den har kontrollerat att EU-portalen och EU-databasen har blivit fullt funktionsdugliga och systemen uppfyller de funk tionella krav som utarbetats i enlighet med punkt 1.

3.Kommissionen ska, när den anser att de villkor som avses i punkt 2 är uppfyllda, offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning.

KAPITEL XV

SAMARBETE MELLAN MEDLEMSSTATERNA

Artikel 83

Nationella kontaktpunkter

1.Varje medlemsstat ska utse en nationell kontaktpunkt för att underlätta de förfaranden som fastställs i kapitlen II och III.

2.Varje medlemsstat ska lämna uppgift om den kontaktpunkt som avses i punkt 1 till kommissionen. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över de nationella kontaktpunkterna.

Artikel 84

Stöd från läkemedelsmyndigheten och kommissionen

Läkemedelsmyndigheten ska stödja medlemsstaternas samarbete inom ramen för de tillståndsförfaranden som anges i kapitlen II och III i denna förordning genom att upprätthålla och uppdatera EU-portalen och EU-databasen i enlighet med de erfarenheter som görs vid genomförandet av denna förordning.

Kommissionen ska stödja medlemsstaternas samarbete som avses i artikel 44.2.

Artikel 85

Samordnande och rådgivande grupp för kliniska prövningar

1. Härmed inrättas en särskild grupp för samordning och rådgivning när det gäller kliniska prövningar, bestående av de nationella kontaktpunkter som avses i artikel 83.

239

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/50		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

2.Gruppen ska ha följande uppgifter:

a)Stödja medlemsstaternas och kommissionens utbyte av information om erfarenheterna av genomförandet av denna förordning.

b)Bistå kommissionen i samband med det stöd som avses i artikel 84 andra stycket.

c)Utarbeta rekommendationer om kriterier för valet av en rapporterande medlemsstat.

3.En företrädare för kommissionen ska vara ordförande för gruppen.

4.Gruppen ska sammanträda regelbundet och vid behov, på begäran av kommissionen eller en medlemsstat. Punk terna på sammanträdets dagordning ska föras upp på begäran av kommissionen eller en medlemsstat.

5.Kommissionen ska tillhandahålla ett sekretariat.

6.Gruppen ska själv fastställa sin arbetsordning. Denna arbetsordning ska offentliggöras.

KAPITEL XVI

AVGIFTER

Artikel 86

Allmän princip

Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att ta ut avgifter för de verksamheter som fastställs i denna förordning, förutsatt att storleken på avgiften fastställs på ett öppet sätt och i enlighet med principen om kostnadstäck ning. Medlemsstaterna får införa reducerade avgifter för icke-kommersiella kliniska prövningar.

Artikel 87

En avgift per verksamhet per medlemsstat

När det gäller bedömning enligt kapitlen II och III ska medlemsstaterna inte kräva att avgifter betalas till flera olika organ som deltar i denna bedömning.

KAPITEL XVII

GENOMFÖRANDEAKTER OCH DELEGERADE AKTER

Artikel 88

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för humanläkemedel som inrättats genom direktiv 2001/83/EG. Kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 89

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna arti kel.

240

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/51
	SV

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 27, 39, 45, 63.1 och 70 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med det datum som anges i artikel 99 andra stycket. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast sex månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befo genhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader för utgången av perioden i fråga.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 27, 39, 45, 63.1 och 70 får när som helst återkallas av Euro paparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 27, 39, 45, 63.1 och 70 ska träda i kraft endast om varken Europapar lamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

KAPITEL XVIII

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 90

Specifika krav för särskilda grupper av läkemedel

Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av nationell rätt som förbjuder eller begränsar användning av specifika typer av mänskliga celler eller djurceller, eller försäljning, tillhandahållande eller användning av läkemedel som innehåller, består av eller härrör från sådana celler eller läkemedel som används som abortframkallande medel eller läkemedel som innehåller narkotika enligt definitionen i relevanta gällande internationella konventioner såsom Förenta nationernas allmänna narkotikakonvention från 1961. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna uppgifter om relevant nationell rätt.

Inga genterapeutiska kliniska prövningar får genomföras som resulterar i att könsstamcellers genetiska identitet hos försökspersonen förändras.

Artikel 91

Förhållande till andra delar av unionsrätten

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 97/43/Euratom (1), rådets direktiv 96/29/Euratom (2), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG (4), Europa parlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG (5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/53/EG (6), och Europapar lamentets och rådets direktiv 2009/41/EG (7).

(1) Rådets direktiv 97/43/Euratom av den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med

medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom (EGT L 180, 9.7.1997, s. 22).

(2) Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och

allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, 29.6.1996, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i

miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för dona tion, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (EUT L 102,

7.4.2004, s. 48).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv

2001/83/EG (EUT L 33, 8.2.2003, s. 30).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/53/EU av den 7 juli 2010 om kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga organ avsedda

för transplantation (EUT L 207, 6.8.2010, s. 14).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/41/EG av den 6 maj 2009 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorga nismer (EUT L 125, 21.5.2009, s. 75).

241

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/52		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

Artikel 92

Prövningsläkemedel, andra produkter och förfaranden som är gratis för försökspersonen

Utan att det påverkar tillämpningen av medlemsstaternas ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och ge hälso- och sjukvård ska kostnaderna för prövningsläkemedel, tilläggsläkemedel, medicintekniska produkter som används för administrering av dem eller förfaranden som krävs specifikt enligt prövningsprotokollet inte bäras av försökspersonen, såvida detta inte strider mot nationell rätt i den berörda medlemsstaten.

Artikel 93

Uppgiftsskydd

1.Medlemsstaterna ska tillämpa direktiv 95/46/EG vid behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna i enlighet med denna förordning.

2.Förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas vid behandling av personuppgifter som utförs av kommissionen och läkemedelsmyndigheten i enlighet med denna förordning.

Artikel 94

Sanktioner

1.Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om vilka tillämpliga sanktioner som ska gälla vid överträdelse av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de efterlevs. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.De regler som avses i punkt 1 ska bland annat inriktas på följande:

a)Bristande efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning om inlämnande av information som är avsedd att offent liggöras i EU-databasen.

b)Bristande efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning om försökspersonernas säkerhet.

Artikel 95

Civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar

Denna förordning påverkar inte nationell rätt och unionsrätten beträffande sponsorns eller prövarnas civilrättsliga och straffrättsliga ansvar.

KAPITEL XIX

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 96

Upphävande

1.Direktiv 2001/20/EG ska upphöra att gälla från och med det datum som avses i artikel 99 andra stycket.

2.Hänvisningar till direktiv 2001/20/EG ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel 97

Översyn

Fem år efter det datum som avses i artikel 99 andra stycket och vart femte år därefter ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av förordningen till Europaparlamentet och rådet. Denna rapport ska innehålla en bedömning av hur förordningen påverkat den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, tillsammans med utförlig information om de olika kliniska prövningar som godkänts i enlighet med denna förordning och vilka åtgärder som krävs för att upprätt hålla den europeiska kliniska forskningens konkurrenskraft. Kommissionen ska, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstift ningsförslag utifrån rapporten, för att uppdatera bestämmelserna i denna förordning.

242

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/53
	SV

Artikel 98

Övergångsbestämmelse

1.Genom undantag från artikel 96.1 i denna förordning ska kliniska prövningar för vilka ansökan om tillstånd har lämnats in före det datum som avses i artikel 99 andra stycket i denna förordning i enlighet med direktiv 2001/20/EG fortsätta att regleras av det direktivet till och med det datum som infaller tre år därefter.

2.Genom undantag från artikel 96.1 i denna förordning får de kliniska prövningar för vilka ansökan om tillstånd har lämnats in mellan sex månader efter offentliggörandet av det meddelande som avses i artikel 82.3 i denna förordning och 18 månader efter offentliggörandet av det meddelandet eller, om offentliggörandet av det meddelandet sker tidigare än den 28 november 2015, i de fall ansökan har lämnats in mellan den 28 maj 2016 och den 28 maj 2017, startas i enlighet med artiklarna 6, 7 och 9 i direktiv 2001/20/EG. Sådana kliniska prövningar ska fortsätta att regleras av det dir ektivet till och med 42 månader efter offentliggörandet av det meddelande som avses i artikel 82.3 i denna förordning, eller, om offentliggörandet sker tidigare än 28 november 2015, till och med den 28 maj 2019.

Artikel 99

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med sex månader efter offentliggörandet av det meddelande som avses i artikel 82.3 men under inga omständigheter tidigare än den 28 maj 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.
På Europaparlamentets vägnar		På rådets vägnar
M. SCHULZ		D. KOURKOULAS
Ordförande		Ordförande

243

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/54		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

BILAGA I

ANSÖKNINGSHANDLINGAR FÖR DEN FÖRSTA ANSÖKAN

A.INLEDNING OCH ALLMÄNNA PRINCIPER

1.Sponsorn ska i tillämpliga fall hänvisa till eventuella tidigare ansökningar. Om dessa ansökningar har lämnats in av en annan sponsor ska det skriftliga avtalet från den sponsorn lämnas in.

2.Om en klinisk prövning har mer än en sponsor ska detaljerad information om varje sponsorers ansvar ingå i ansökningshandlingarna.

3.Ansökan ska undertecknas av sponsorn eller en företrädare för sponsorn. Denna namnteckning bekräftar att sponsorn är förvissad om att

a)den information som tillhandahålls är fullständig,

b)de bifogade dokumenten innehåller en korrekt redogörelse för den tillgängliga informationen,

c)den kliniska prövningen ska genomföras i enlighet med protokollet, och

d)den kliniska prövningen ska genomföras i enlighet med denna förordning.

4.Ansökningshandlingarna för en ansökan som är begränsad till del I i den utredningsrapport som avses i arti kel 11 ska begränsas till avsnitten B–J i denna bilaga.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26 ska ansökningshandlingarna för en ansökan som är begränsad till del II i den utredningsrapport som avses i artikel 11 och ansökningshandlingarna för en ansökan som avses i artikel 14 begränsas till avsnitten K–R i denna bilaga.

B.FÖLJEBREV

6.I följebrevet ska EU-prövningsnumret och det allmänna prövningsnumret samt den kliniska prövningens karak teristika anges.

7.Det är dock inte nödvändigt att i följebrevet upprepa information som redan angetts i EU-ansökningsformu läret, med följande undantag:

a)Om den kliniska försökspopulationen uppvisar specifika särdrag, till exempel om det finns försökspersoner som inte kan lämna sitt informerade samtycke, underåriga och gravida eller ammande kvinnor.

b)Om den kliniska prövningen innebär att en ny aktiv substans administreras för första gången till människor.

c)Om läkemedelsmyndigheten, en medlemsstat eller ett tredjeland har avgivit ett vetenskapligt yttrande angående den kliniska prövningen eller prövningsläkemedlet.

d)Om den kliniska prövningen ingår i eller ska ingå i ett pediatriskt prövningsprogram enligt avsnitt II kapitel 3 i förordning (EG) nr 1901/2006 (om läkemedelsmyndigheten redan har fattat beslut om det pedia triska prövningsprogrammet ska följebrevet innehålla en länk till beslutet på läkemedelsmyndigheten webb plats).

e)Om prövningsläkemedel eller tilläggsläkemedel är klassade som narkotiska, psykotropa substanser eller radioaktiva läkemedel.

f)Om prövningsläkemedlet består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

g)Om sponsorn har erhållit en klassificering som särläkemedel för prövningsläkemedlet för en sällsynt sjukdom.

h)En uttömmande förteckning, inklusive den rättsliga statusen, för alla prövningsläkemedel och en förteckning över alla tilläggsläkemedel.

244

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/55
	SV

i)En förteckning över de medicintekniska produkter som ska undersökas i den kliniska prövningen men som inte utgör en del av prövningsläkemedlet samt en förklaring om huruvida de medicintekniska produkterna är CE-märkta för det avsedda ändamålet.

8.I följebrevet ska anges var i ansökningshandlingarna den information som anges i punkt 7 finns.

9.I följebrevet ska anges om sponsorn betraktar den kliniska prövningen som en klinisk låginterventionspröv ning, och det ska innehålla en ingående motivering till detta.

10.I följebrevet ska anges om den kliniska prövningens metod kräver att grupper av enskilda försökspersoner snarare än enskilda försökspersoner utses för att ta emot olika prövningsläkemedel i en klinisk prövning, och följaktligen huruvida informerat samtycke ska inhämtas genom förenklade förfaranden.

11.I följebrevet ska anges var i ansökningshandlingarna den nödvändiga informationen finns så att det kan bedömas om en biverkning är en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning (dvs. referenssäkerhetsinforma tionen).

12.Om en ansökan lämnas in på nytt ska det i följebrevet anges EU-prövningsnumret för den tidigare ansökan om kliniska prövningar, särskilt markeras vilka ändringar som gjorts jämfört med den tidigare inlämnade ansökan och, om tillämpligt, ange hur eventuella kvarstående frågor i den första ansökan har lösts.

C.EU-ANSÖKNINGSFORMULÄR

13.EU-ansökningsformuläret, korrekt ifyllt.

D.PRÖVNINGSPROTOKOLL

14.Prövningsprotokollet ska beskriva mål, utformning, metod, statistiska överväganden, syfte och organisation för den kliniska prövningen.

15.Prövningsprotokollet ska identifieras genom följande:

a)Den kliniska prövningens titel.

b)EU-prövningsnumret.

c)Sponsorns specifika kodnummer för prövningsprotokollet, vilket är specifikt för alla versioner av prövning sprotokollet (om relevant).

d)Ett datum och versionsnummer som uppdateras vid ändringar.

e)En kort titel eller ett kort namn på prövningsprotokollet.

f)Sponsorns namn och adress samt namn på och de uppgifter som åligger sponsorns företrädare, som är behörig att underteckna prövningsprotokollet eller eventuella väsentliga ändringar av detta.

16.Prövningsprotokollet ska, om möjligt, vara skrivet i ett lättillgängligt och sökvänligt format, snarare än skan nade bilder.

17.Prövningsprotokollet ska åtminstone innehålla följande:

a)En förklaring om att den kliniska prövningen kommer att genomföras i enlighet med prövningsproto kollet, denna förordning och principerna om god klinisk sed.

b)En uttömmande förteckning över alla prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel.

c)En sammanfattning av resultaten av icke-kliniska studier som kan ha klinisk betydelse och från andra kliniska prövningar som är relevanta för den kliniska prövningen.

d)En sammanfattning av de kända och potentiella riskerna och den kända och potentiella nyttan, inbegripet en bedömning av den förväntade nyttan och de förväntade riskerna i enlighet med artikel 6; för försöks personer som deltar i kliniska prövningar i nödsituationer, ska de vetenskapliga belägg som ligger till grund för att det kan förväntas att försökspersonens deltagande kan leda till en direkt kliniskt relevant nytta dokumenteras.

e)Om patienter varit med och utformat den kliniska prövningen, en beskrivning av deras deltagande.

245

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/56		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

f)En beskrivning och motivering av doseringen, doseringsregimen, administreringsvägen och administre ringssättet, och behandlingsperioden för alla prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel.

g)En förklaring om huruvida de prövningsläkemedel och tilläggsläkemedel som används i den kliniska pröv ningen är godkända; om de är godkända, huruvida de ska användas i den kliniska prövningen i enlighet med villkoren i deras godkännande för försäljning samt, om de inte är godkända, en motivering till användningen av icke godkända tilläggsläkemedel i den kliniska prövningen.

h)En beskrivning av grupper och undergrupper av de försökspersoner som deltar i den kliniska prövningen, inbegripet, i tillämpliga fall, grupper av försökspersoner med särskilda behov (exempelvis ålder, kön, friska och frivilliga försökspersoner, försökspersoner med sällsynta eller mycket sällsynta sjukdomar).

i)Hänvisningar till litteratur och data som är relevanta för den kliniska prövningen och som ger bakgrunds information till den kliniska prövningen.

j)En analys av den kliniska prövningens relevans så att en bedömning kan göras i enlighet med artikel 6.

k)En beskrivning av vilken typ av klinisk prövning som ska genomföras och en analys av prövningens utformning (inbegripet ett schematiskt diagram av prövningens utformning, förfaranden och steg, om det är motiverat).

l)En specificering av de primära utfallsmåtten och de sekundära utfallsmåtten, om det finns några, som ska mätas under den kliniska prövningen.

m)En beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att minimera felkällor, inbegripet, om tillämpligt, randomi sering och blindning.

n)En beskrivning av den förväntade varaktigheten av försökspersonens deltagande och en beskrivning av ordningsföljden för och varaktigheten av alla perioder i den kliniska prövningen, inbegripet uppföljning, om tillämpligt.

o)En klar och entydig angivelse av vad som utgör den berörda prövningens slut och, om det inte är det datum den sista försökspersonen gör sitt sista besök, en specificering av det beräknade slutdatum för prövningen.

p)En beskrivning av kriterierna för att avbryta delar av den kliniska prövningen eller hela den kliniska pröv ningen.

q)Rutiner för upprätthållandet av randomiseringskoder för behandlingen i den kliniska prövningen och förfaranden för att bryta mot koderna, om tillämpligt.

r)En beskrivning av förfaranden för identifiering av data som ska betraktas som källuppgifter och som ska registreras direkt i försökspersonsformulären.

s)En beskrivning av rutinerna för att uppfylla tillämpliga regler för insamling, lagring och framtida använd ning av biologiska prover från försökspersoner, om tillämpligt, såvida de inte anges i ett separat doku ment.

t)En beskrivning av åtgärder för spårning, lagring, destruering och återlämnande av prövningsläkemedlet och det icke godkända tilläggsläkemedlet i enlighet med artikel 51.

u)En beskrivning av den statistiska metod som ska användas, inbegripet, om tillämpligt,

—tidpunkten för eventuella planerade delanalyser och antalet anmälda försökspersoner,

—skälen till valet av urvalsstorlek,

—beräkningar av den kliniska prövningens statistiska värde och kliniska relevans,

—den signifikansnivå som ska tillämpas,

—kriterier för den kliniska prövningens avslutande,

—förfaranden för att redovisa saknade, oanvända och falska data och för att rapportera eventuella avvi kelser från den ursprungliga statistiska planen, och

—urval av försökspersoner som ska ingå i analyserna.

246

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/57
	SV

v)En beskrivning av uteslutnings- och urvalskriterier för försökspersoner, däribland kriterier för att avsluta enskilda försökspersoners behandling eller deltagande i den kliniska prövningen.

w)En beskrivning av förfaranden med anknytning till avslutande av försökspersoners behandling eller delta gande i kliniska prövningar, inbegripet förfaranden för insamling av uppgifter avseende sådana försöksper soner, förfaranden för ersättning av försökspersoner och uppföljning av försökspersoner som har avbrutit behandlingen eller den kliniska prövningen.

x)En motivering till att man inkluderat försökspersoner som inte kan lämna sitt informerade samtycke till att delta i prövningen eller andra specifika populationsgrupper, till exempel underåriga.

y)En motivering till köns- och åldersfördelningen bland försökspersonerna, om ett visst kön eller en viss åldersgrupp inte deltar i eller är underrepresenterade i den kliniska prövningen, en förklaring av orsakerna och en motivering till dessa uteslutningskriterier.

z)En detaljerad beskrivning av förfarandet för rekrytering och inhämtande av informerat samtycke, särskilt när försökspersoner inte kan lämna sitt informerade samtycke.

aa)En beskrivning av de behandlingar, däribland läkemedel, som är tillåtna eller otillåtna, före eller under den kliniska prövningen.

ab)	En beskrivning av ansvarsförfarandena för tillhandahållande och administrering av läkemedel till försöks
	personer, däribland förfaranden för blindning, om tillämpligt.
ac)	En beskrivning av förfarandena för övervakning av försökspersonernas följsamhet, om tillämpligt.
ad)	En beskrivning av hur övervakningen av genomförandet av den kliniska prövningen ska organiseras.
ae)	En beskrivning av planen för hur vård ska tillhandahållas försökspersonerna sedan deras deltagande i den
	kliniska prövningen avslutats, om sådan extra vård krävs på grund av försökspersonernas deltagande i den
	kliniska prövningen, och om den skiljer sig från vad som normalt kan förväntas för det medicinska till
	ståndet i fråga.
af)	En specificering av effektivitets- och säkerhetsparametrar samt metoder och tidpunkt för bedömning, regi
	strering och analys av dessa parametrar.
ag)	En beskrivning av etiska överväganden med anknytning till den kliniska prövningen om dessa inte har
	beskrivits någon annanstans.
ah)	En förklaring från sponsorn (antingen i prövningsprotokollet eller i ett separat dokument) där det fastslås
	att prövarna och de institutioner som är involverade i den kliniska prövningen båda kommer att tillåta
	övervakning, granskning och myndighetstillsyn med anknytning till den kliniska prövning, däribland till
	handahållande av direkt tillgång till källuppgifter och dokument.
ai)	En beskrivning av riktlinjerna för publicering.
aj)	En väl underbyggd motivering till att en sammanfattning av resultaten av de kliniska prövningarna ska få
	lämnas in efter mer än ett år.
ak)	En beskrivning av de åtgärder man vidtagit för att följa tillämpliga regler om skydd av personuppgifter,
	särskilt de tekniska och organisatoriska åtgärder som kommer att vidtas för att förhindra obehörig
	åtkomst, obehörigt röjande, obehörig spridning eller ändring samt förlust av information och personupp
	gifter.
al)	En beskrivning av de åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa att sekretessen när det gäller
	försökspersonernas journaler och personuppgifter vid kliniska prövningar bevaras.
am)	En beskrivning av de åtgärder som kommer att vidtas vid eventuella brott mot uppgiftsskyddet i syfte att
	lindra möjliga negativa följder.

18.Om en klinisk prövning genomförs med en aktiv substans som finns tillgänglig i unionen under olika varu märken, får behandlingen i prövningsprotokollet definieras endast med avseende på den aktiva substansen eller den anatomiska, terapeutiska och kemiska koden (ATC-kod) (nivå 3–5) och varumärket behöver inte anges för varje produkt.

247

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/58		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

19.När det gäller anmälningar av incidenter ska det i prövningsprotokollet anges vilka kategorier av

a)incidenter eller onormala laboratorieresultat som är avgörande för säkerhetsbedömningen och som prövaren måste rapportera till sponsorn och

b)allvarliga incidenter som prövaren inte omedelbart måste rapportera till sponsorn.

20.I prövningsprotokollet ska följande förfaranden beskrivas:

a)Hur incidenter kan upptäckas och registreras av prövaren, och prövarens rapportering av relevanta inci denter till sponsorn.

b)Prövarens rapportering till sponsorn av de allvarliga incidenter som i prövningsprotokollet identifierats som att de inte kräver någon omedelbar rapportering.

c)Sponsorns rapportering av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar till den europeiska databasen Eudravigilance.

d)Uppföljning av försökspersoner efter allvarliga biverkningar samt vilken typ av uppföljning och dess varak tighet.

21.Om sponsorn avser att lämna in en enda säkerhetsrapport om alla prövningsläkemedel som använts vid den kliniska prövningen, i enlighet med artikel 43.2, ska orsakerna till detta anges i prövningsprotokollet.

22.Frågor som rör märkning och avblindning av ett prövningsläkemedel ska i tillämpliga fall tas upp i prövning sprotokollet.

23.Prövningsprotokollet ska om tillämpligt åtföljas av arbetsordningen för säkerhetskommittén.

24.Prövningsprotokollet ska åtföljas av en sammanfattning av protokollet.

E.PRÖVARHANDBOK

25.En prövarhandbok, som har sammanställts i enlighet med forskningsläget och internationella riktlinjer, ska lämnas in.

26.Prövarhandboken syftar till att ge prövarna och andra som är delaktiga i den kliniska prövningen information som kan underlätta deras förståelse av den logiska grunden för och möjligheter att uppfylla kraven i centrala punkter i prövningsprotokollet, t.ex. dosering, doseringsintervall, administreringsmetoder och förfaranden för övervakning av säkerheten.

27.Informationen i prövarhandboken ska presenteras i en kortfattad, enkel, objektiv, välavvägd och saklig stil som en kliniker eller prövare kan förstå och som gör att denne opartiskt kan bedöma nytta och risk för att fastställa huruvida den föreslagna kliniska prövningen är lämplig. Prövarhandboken ska sammanställas utifrån all till gänglig information och alla bevis som stöder den logiska grunden för den föreslagna kliniska prövningen och den säkra användningen av prövningsläkemedlet i den kliniska prövningen; den ska presenteras i form av sammanfattningar.

28.Om prövningsläkemedlet godkänns och används i enlighet med villkoren i godkännandet för försäljning ska den godkända produktresumén utgöra prövarhandboken. Om användningsvillkoren i den kliniska prövningen skiljer sig från dem som godkänts ska produktresumén kompletteras med en sammanfattning av de relevanta icke-kliniska och kliniska data som stöder användningen av prövningsläkemedlet i den kliniska prövningen. Om prövningsläkemedlet endast identifieras i prövningsprotokollet genom sin aktiva substans ska sponsorn välja en produktresumé som motsvarar prövarhandboken för alla läkemedel som innehåller den aktiva substansen och som använts på något prövningsställe där de kliniska prövningarna genomförts.

29.I fråga om multinationella kliniska prövningar där det läkemedel som ska användas i varje berörd medlemsstat är det läkemedel som har godkänts på nationell nivå, och då produktresumén skiljer sig åt mellan de berörda medlemsstaterna, ska sponsorn välja en produktresumé vilken ska gälla för hela den kliniska prövningen. Denna produktresumé ska vara den som bäst garanterar patientsäkerheten.

248

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/59
	SV

30.Om prövarhandboken inte är en produktresumé ska den innehålla ett lätt identifierbart avsnitt kallat referenssä kerhetsinformation. I enlighet med punkterna 10–11 i bilaga III ska referenssäkerhetsinformationen innehålla produktinformation om prövningsläkemedlet och om hur man fastställer vilka biverkningar som ska anses som förväntade biverkningar samt uppgifter om dessa biverkningars frekvens och karaktär.

F.DOKUMENTATION RÖRANDE ÖVERENSSTÄMMELSE MED GOD TILLVERKNINGSSED I FRÅGA OM PRÖVNINGSLÄKE MEDLET

31.När det gäller dokumentation rörande överensstämmelse med god tillverkningssed ska följande gälla:

32.Ingen dokumentation behöver lämnas in om prövningsläkemedlet är godkänt och inte har ändrats, vare sig det tillverkas i unionen eller inte.

33.Om prövningsläkemedlet inte är godkänt och inte har något godkännande för försäljning från ett tredje land som är anslutet till International Conference on Harmonisation of Technical Requirements for Registration of Pharma ceuticals for Human Use (ICH) samt inte tillverkas i unionen, ska följande dokumentation lämnas in:

a)En kopia av det tillstånd som avses i artikel 61.

b)Certifiering av den person i unionen med särskild kompetens som ansvarar för att tillverkningen är förenlig med god tillverkningssed som minst motsvarar god tillverkningssed i unionen, såvida det inte finns särskilda överenskommelser som fastställs i avtalen om ömsesidigt erkännande mellan unionen och tredjeländer.

34.I alla andra fall ska en kopia av det tillstånd som avses i artikel 61 lämnas in.

35.När det gäller processer med anknytning till prövningsläkemedel som anges i artikel 61.5, som inte omfattas av ett tillstånd i enlighet med artikel 61 ska det lämnas in dokumentation som visar överensstämmelse med de krav som avses i artikel 61.6.

G.Dokumentation Rörande Prövningsläkemedlet

36.I dokumentationen rörande prövningsläkemedlet ska det finnas information om kvaliteten på berörda pröv ningsläkemedel, tillverkning och kontroll av prövningsläkemedlet samt data från icke-kliniska prövningar och från dess kliniska bruk.

1.1Data rörande prövningsläkemedlet

Inledning

37.Beträffande uppgifter kan dokumentationen om prövningsläkemedlet ersättas av annan dokumentation som kan lämnas för sig själv eller tillsammans med en förenklad dokumentation om prövningsläkemedlet. Närmare uppgifter om denna så kallade förenklade dokumentation om prövningsläkemedlet finns i avsnitt 1.2 "Förenklad dokumentation om prövningsläkemedlet genom hänvisning till annan dokumentation".

38.Varje avsnitt i dokumentationen om prövningsläkemedlet ska inledas med en detaljerad innehållsförteckning och en ordlista.

39.Informationen i dokumentationen om prövningsläkemedlet ska vara koncis. Dokumentationen om prövningslä kemedlet får inte vara onödigt omfattande. Uppgifterna bör helst lämnas i tabellform med kortfattade beskriv ningar av de viktigaste punkterna.

Kvalitetsdata

40.Uppgifterna om kvaliteten ska ställas upp i en logisk ordning såsom i modul 3 i Common Technical Document (det gemensamma tekniska dokumentet).

Icke-kliniska farmakologiska och toxikologiska data

41.Dokumentationen om prövningsläkemedlet ska också innehålla sammanfattningar av icke-kliniska farmakolo giska och toxikologiska data om alla prövningsläkemedel som används i den kliniska prövningen i enlighet med internationella riktlinjer. Den ska också innehålla en referensförteckning över genomförda studier och lämpliga litteraturhänvisningar. När så är lämpligt bör uppgifterna lämnas in i tabellform med kortfattade beskrivningar där de viktigaste punkterna tas upp. Sammanfattningarna av de studier som genomförts ska möjliggöra en bedömning av studiens lämplighet och av huruvida studien har genomförts i enlighet med ett godtagbart proto koll.

249

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/60		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

42.Icke-kliniska farmakologiska och toxikologiska data ska ställas upp i en logisk ordning såsom i modul 4 i Common Technical Document (det gemensamma tekniska dokumentet).

43.Dokumentationen om prövningsläkemedlet ska innehålla en kritisk analys av data, däribland en motivering till att vissa data kan ha utelämnats och en bedömning av produktens säkerhet i samband med den föreslagna kliniska prövningen, snarare än en rent faktamässig sammanfattning av de genomförda studierna.

44.Dokumentationen om prövningsläkemedlet ska innehålla en redogörelse för status när det gäller god laborato riesed eller motsvarande standarder enligt artikel 25.3.

45.Det testmaterial som används i toxicitetsstudier ska vara representativt för det material som används i de kliniska prövningarna vad gäller de kvalitativa och kvantitativa föroreningsprofilerna. Beredningen av testmate rialet ska vara föremål för sådana kontroller som krävs för att garantera detta och därmed stödja studiens giltighet.

Data från tidigare kliniska prövningar och prövningar på människor

46.Data från tidigare kliniska prövningar och prövningar på människor ska ställas upp i en logisk ordning såsom i modul 5 i Common Technical Document (det gemensamma tekniska dokumentet).

47.Detta avsnitt ska innehålla sammanfattningar av alla tillgängliga uppgifter från tidigare kliniska prövningar och prövningar på människor med prövningsläkemedlen.

Avsnittet ska innehålla ett uttalande om huruvida dessa tidigare kliniska prövningar är förenliga med god klinisk sed och en hänvisning till det införande i ett offentligt register som avses i artikel 25.6.

Övergripande risk- och nyttobedömning

48.Detta avsnitt ska innehålla en kortfattad integrerad sammanfattning med en kritisk analys av icke-kliniska och kliniska data i relation till de potentiella riskerna och den potentiella nyttan med prövningsläkemedlet i den föreslagna kliniska prövningen, om inte denna information redan lämnats i prövningsprotokollet. I det senare fallet ska en korshänvisning göras till det berörda avsnittet i prövningsprotokollet. I texten ska det anges om studier avslutats i förtid, tillsammans med en redogörelse för skälen. Vid alla utvärderingar av förutsebara risker och förväntad nytta när det gäller studier på underåriga eller vuxna som inte har beslutskompetens ska de särskilda bestämmelser som fastställs i denna förordning beaktas.

49.I förekommande fall ska säkerhetsmarginalerna diskuteras med avseende på den relativa systemiska exponer ingen för prövningsläkemedlet, helst på grundval av data om arean under kurvan (AUC) eller om den högsta koncentrationen (Cmax), beroende på vilket som anses vara mest relevant, snarare än med avseende på den dosering som tillämpas. Även den kliniska relevansen av alla resultat i de icke-kliniska och kliniska studierna och eventuella rekommendationer om vidare övervakning av effekterna av och säkerheten hos de kliniska pröv ningarna ska diskuteras.

1.2Förenklad dokumentation om prövningsläkemedlet genom hänvisning till annan dokumentation

50.Sökanden får hänvisa till annan dokumentation som lämnats in för sig eller tillsammans med en förenklad dokumentation om prövningsläkemedlet.

Möjlighet att hänvisa till prövarhandboken

51.Sökanden kan antingen lämna fristående dokumentation om prövningsläkemedlet eller göra en korshänvisning till prövarhandboken för referenssäkerhetsinformationen och sammanfattningarna av de prekliniska och kliniska delarna av dokumentationen om prövningsläkemedlet. I det senare fallet ska sammanfattningarna av preklinisk och klinisk information omfatta data, helst i tabellform, som är tillräckligt detaljerade för att bedömarna ska kunna fatta ett beslut om prövningsläkemedlets eventuella toxicitet och om säkerheten vid användning av det i den föreslagna kliniska prövningen. Om någon särskild aspekt av prekliniska eller kliniska data kräver en detal jerad expertförklaring eller en analys utöver vad som normalt skulle ingå i prövarhandboken, ska sökanden lämna preklinisk och klinisk information som en del av dokumentationen om prövningsläkemedlet.

Möjlighet att hänvisa till produktresumén

52.Sökanden kan lämna in den version av produktresumén som gäller vid tidpunkten för ansökan som dokumen tation om prövningsläkemedlet i sådana fall då prövningsläkemedlet är godkänt för försäljning. De exakta kraven anges i tabell 1. Om ny data tillhandahålls bör det anges tydligt.

250

							Prop. 2017/18:196
							Bilaga 1
27.5.2014				Europeiska unionens officiella tidning			L 158/61
27.5.2014			SV	Europeiska unionens officiella tidning			L 158/61

				Tabell 1: Innehållet i den förenklade dokumentationen om prövningsläkemedlet

				Typer av tidigare bedömning	Kvalitetsdata	Icke-kliniska data	Kliniska data

	Prövningsläkemedlet är godkänt eller har ett godkän
	nande för försäljning i ett ICH-land och används i den
	kliniska prövningen
	—	enligt villkoren i produktresumén,			Produktresumé

	—	utan hänsyn till villkoren i produktresumén,			Produktresumé	Om tillämpligt	Om tillämpligt

	—	efter ändring (exempelvis blindning)			P+A	Produktresumé	Produktresumé

	En annan beredningsform eller styrka av prövningsläke				Produktresumé	Ja	Ja
	medlet är godkänd eller har ett godkännande för försälj				+P+A
	ning i ett ICH-land, och prövningsläkemedlet distribu
	eras av innehavaren av godkännandet för försäljning

	Prövningsläkemedlet är inte godkänt och har inget
	godkännande för försäljning i ett ICH-land men den
	aktiva substansen ingår i ett läkemedel som är godkänt
	för försäljning och
	—	distribueras av samma tillverkare,			Produktresumé	Ja	Ja
					+P+A

	—	distribueras av en annan tillverkare			Produktresumé	Ja	Ja
					+S+P+A

	Prövningsläkemedlet har varit föremål för en tidigare
	ansökan om klinisk prövning och har beviljats tillstånd
	i den berörda medlemsstaten samt har inte ändrats och
	— inga nya			uppgifter har tillgängliggjorts sedan den	Hänvisning till den tidigare inlämnade ansökan
		senaste ändringen av ansökan om klinisk prövning,
	—	nya uppgifter har tillgängliggjorts sedan den senaste			Nya uppgifter	Nya uppgifter	Nya uppgifter
		ändringen av ansökan om klinisk prövning,
	—	används under andra omständigheter			Om tillämpligt	Om tillämpligt	Om tillämpligt

(S: Uppgifter om den aktiva substansen; P: Uppgifter om prövningsläkemedlet; A: Ytterligare information om anläggning och utrustning, utvärdering av främmande agens säkerhet, nya hjälpämnen och lösningsmedel för rekonstituering samt spädnings medel)

53.Om prövningsläkemedlet definieras i protokollet med avseende på den aktiva substansen eller ATC-koden (se punkt 18) kan sökanden ersätta dokumentationen om prövningsläkemedlet med en representativ produktre sumé för varje aktiv substans/aktiv substans som rör denna ATC-grupp. Sökanden kan alternativt lämna ett kollationerat dokument med uppgifter som motsvarar uppgifterna i den representativa produktresumén för varje aktiv substans som kan användas som prövningsläkemedel i den kliniska prövningen.

1.3Dokumentation om prövningsläkemedel vid placeboanvändning

54.Om prövningsläkemedlet är ett placebopreparat ska informationskraven begränsas till uppgifter om kvaliteten. Ingen ytterligare dokumentation krävs om placebopreparatet har samma sammansättning som det testade pröv ningsläkemedlet (med undantag för den aktiva substansen), tillverkas av samma tillverkare och inte är sterilt.

251

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/62		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

H.DOKUMENTATION OM TILLÄGGSLÄKEMEDEL

55.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 65 ska dokumentationskraven som anges i avsnitten F och G även gälla för tilläggsläkemedel. Om tilläggsläkemedlet har godkänts i den berörda medlemsstaten ska dock ingen ytterligare information krävas.

I.VETENSKAPLIGA YTTRANDEN OCH PEDIATRISKT PRÖVNINGSPROGRAM

56.En kopia ska lämnas av sammanfattningen (om tillgänglig) av det vetenskapliga yttrandet från läkemedelsmyn digheten eller från någon av medlemsstaterna eller ett tredjeland beträffande den kliniska prövningen.

57.Om den kliniska prövningen ingår i ett överenskommet pediatriskt prövningsprogram ska en kopia av läkeme delsmyndighetens beslut om överenskommelsen rörande det pediatriska prövningsprogrammet och yttrandet från den pediatriska kommittén lämnas in, om inte dessa dokument i sin helhet är tillgängliga via internet. I det senare fallet räcker det med en länk till denna dokumentation i följebrevet (se avsnitt B).

J.INNEHÅLLET I MÄRKNINGEN AV PRÖVNINGSLÄKEMEDEL

58.En beskrivning av innehållet i märkningen av prövningsläkemedlet i enlighet med bilaga VI ska tillhandahållas.

K.REKRYTERINGSFÖRFARANDEN (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

59.Om detta inte beskrivs i protokollet ska det finnas ett separat dokument som innehåller en detaljerad beskriv ning av de förfaranden som gäller för urval av försökspersoner och tydligt anger vad det första rekryterings steget är.

60.Om rekrytering av försökspersoner sker genom annonsering ska kopior av annonsmaterialet lämnas in, inklu sive eventuellt tryckt material och ljud- eller bildinspelningar. De förfaranden som föreslås för hantering av svaren på annonsen ska beskrivas. Detta inbegriper kopior på meddelanden som använts för att bjuda in försökspersoner till att delta i den kliniska prövningen och åtgärderna när det gäller information eller rådgiv ning till de respondenter som konstaterats inte vara lämpliga att ingå i den kliniska prövningen.

L.INFORMATION OM FÖRSÖKSPERSONER, BLANKETT FÖR INFORMERAT SAMTYCKE OCH FÖRFARANDE FÖR INFORMERAT SAMTYCKE (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

61.All information som lämnas till försökspersonerna (eller, i tillämpliga fall, till deras lagligen utsedda ställföreträ dare) innan de beslutar sig för att delta eller avstå från att delta ska lämnas in tillsammans med blanketten för skriftligt informerat samtycke, eller på annat lämpligt sätt att registrera informerat samtycke enligt artikel 29.1.

62.En beskrivning av förfarandena rörande informerat samtycke ska lämnas in för alla försökspersoner och i synnerhet vid följande tillfällen:

a)Vid kliniska prövningar med försökspersoner som är underåriga eller personer som inte är beslutskompe tenta ska förfarandena för att inhämta informerat samtycke från lagligen utsedda ställföreträdare och för dessa försökspersoners deltagande beskrivas.

b)Om ett förfarande med samtycke som bevittnas av ett oberoende vittne ska användas, ska det finnas rele vant information om skälet till att ett oberoende vittne används, valet av oberoende vittne och om det förfa rande som ska användas för att inhämta informerat samtycke.

c)När det rör sig om kliniska prövningar i nödsituationer enligt artikel 35 ska det beskrivas vilket förfarande som ska användas för att inhämta informerat samtycke från försökspersonen eller hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare för att fortsätta den kliniska prövningen.

d)När det rör sig om kliniska prövningar i nödsituationer enligt artikel 35 ska det beskrivas vilka förfaranden som har följts för att bestämma hur akut situationen är och för att dokumentera den.

e)När det rör sig om kliniska prövningar där den metod som används kräver att grupper av enskilda försöks personer, snarare än enskilda försökspersoner, utses för att motta olika prövningsläkemedel som avses i arti kel 30 vid en klinisk prövning och, som en följd därav, förenklade förfaranden används för att inhämta informerat samtycke, ska de förenklade förfarandena beskrivas.

63.I de fall som anges i punkt 62 ska den information som ges till försökspersonen och till hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare lämnas in.

252

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/63
	SV

M.PRÖVARENS LÄMPLIGHET (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

64.En förteckning ska lämnas över de prövningsställen man planerar att använda för den kliniska prövningen, namn på och befattning för de ansvariga prövarna och uppgifter om det planerade antalet försökspersoner på prövningsställena.

65.En beskrivning av prövarnas kvalifikationer i en aktuell meritförteckning ska lämnas in tillsammans med andra relevanta dokument. Eventuell tidigare utbildning i principerna för god klinisk sed eller erfarenhet från arbete med kliniska prövningar och vård ska beskrivas.

66.Alla omständigheter som kan misstänkas påverka opartiskheten hos prövarna ska redovisas, exempelvis ekono miska intressen och institutionell tillhörighet.

N.PRÖVNINGSSTÄLLENAS LÄMPLIGHET (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

67.Ett vederbörligen motiverat skriftligt uttalande rörande lämpligheten hos prövningsställena och hur de är anpassade till prövningsläkemedlets karaktär och bruk, inklusive en beskrivning av lämpligheten hos lokaler, utrustning och mänskliga resurser samt en beskrivning av expertkunnande, ska lämnas in av den klinik- eller institutionschef som förestår prövningsstället eller av någon annan ansvarig person, enligt det system som gäller i den berörda medlemsstaten.

O.BEVIS PÅ FÖRSÄKRINGSSKYDD ELLER SKADEERSÄTTNINGSGARANTI (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

68.Bevis på försäkringsskydd eller skadeersättningsgaranti ska lämnas in, om tillämpligt.

P.FINANSIELLA OCH ÖVRIGA BESTÄMMELSER (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

69.En kortfattad beskrivning av finansieringen av den kliniska prövningen.

70.Uppgifter om finansiella transaktioner och ersättning till försökspersoner samt prövare och prövningsställe för deltagandet i den kliniska prövningen ska lämnas in.

71.En beskrivning av alla övriga avtal mellan sponsorn och prövningsstället ska lämnas in.

Q.BETALNINGSBEVIS (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

72.Betalningsbevis ska lämnas in, om tillämpligt.

R.BEVIS PÅ ATT UPPGIFTER KOMMER ATT BEHANDLAS I ENLIGHET MED UNIONSRÄTTEN SOM AVSER UPPGIFTSSKYDD

73.Ett uttalande från sponsorn eller sponsorns företrädare om att uppgifter kommer att samlas in och behandlas i enlighet med direktiv 95/46/EEG ska tillhandahållas.

253

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/64		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

BILAGA II

ANSÖKNINGSHANDLINGAR FÖR VÄSENTLIG ÄNDRING

A.INLEDNING OCH ALLMÄNNA PRINCIPER

1.Om en väsentlig ändring avser mer än en klinisk prövning med samma sponsor och samma prövningsläkemedel, får sponsorn lämna in en enda tillståndsansökan för den väsentliga ändringen. Följebrevet ska innehålla en förteckning över alla kliniska prövningar som berörs av ansökan om väsentlig ändring, med officiella ID-nummer och respektive EU-prövningsnummer för var och en av dessa kliniska prövningar.

2.Ansökan ska undertecknas av sponsorn eller en företrädare för sponsorn. Denna namnteckning ska bekräfta att sponsorn är förvissad om att

a)den information som tillhandahålls är fullständig,

b)de bifogade dokumenten innehåller en korrekt redogörelse för den tillgängliga informationen och

c)den kliniska prövningen kommer att genomföras i enlighet med den ändrade dokumentationen.

B.FÖLJEBREV

3.Ett följebrev med följande information:

a)I ärenderaden anges EU-prövningsnumret med den kliniska prövningens beteckning och den väsentliga ändringens kodnummer, vilket möjliggör en unik identifikation av den väsentliga ändringen och vilket ska användas genomgående i hela ansökan.

b)Identifiering av sökanden.

c)Identifiering av den väsentliga ändringen (sponsorns ändringskodnummer och datum), varvid ändringen kan hänföra sig till flera ändringar i prövningsprotokollet eller det vetenskapliga underlaget.

d)Angivande, framhävt genom en särskild markering, av eventuella särskilda frågor avseende ändringen; där ska också anges var den berörda informationen eller texten finns i de ursprungliga ansökningshandlingarna.

e)Angivande av eventuell information som inte finns i ansökningsformuläret för ändringar och som kan påverka risken för försökspersonerna.

f)I tillämpliga fall en förteckning över alla kliniska prövningar som ändrats väsentligt, med deras EU-prövning snummer och respektive ändringskodnummer.

C.ANSÖKNINGSFORMULÄR FÖR ÄNDRINGAR

4.Ansökningsformuläret, korrekt ifyllt.

D.BESKRIVNING AV ÄNDRINGEN

5.Ändringen ska presenteras och beskrivas på följande sätt:

a)Genom ett utdrag från de dokument som ska ändras, med de tidigare och nya ordalydelserna, försedda med ändringsmarkeringar, liksom ett utdrag som endast visar den nya ordalydelsen, samt en förklaring till ändring arna.

b)Utan att det påverkar tillämpningen av led a, en ny version av hela dokumentet om ändringarna är så omfat tande eller långtgående att de motiverar detta (i sådana fall ska i en kompletterande tabell anges vilka ändringar som dokumenten har genomgått, varvid identiska ändringar kan grupperas tillsammans).

6.Den nya versionen av dokumentet ska identifieras med hjälp av datum och ett uppdaterat versionsnummer.

E.STÖDJANDE uppgifter

7.Om tillämpligt ska kompletterande stödjande uppgifter åtminstone inkludera

a)sammanfattningar av uppgifter,

b)en uppdaterad övergripande risk-/nyttobedömning,

254

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/65
	SV

c)möjliga konsekvenser för försökspersoner som redan deltar i den kliniska prövningen,

d)möjliga konsekvenser för utvärderingen av resultatet,

e)dokument med anknytning till eventuella ändringar av den information som ges till försökspersonerna eller deras lagligen utsedda företrädare, förfarandet för informerat samtycke, blanketterna för informerat samtycke, informationsblad eller inbjudan och

f)en motivering till planerade ändringarna i ansökan om väsentliga ändringar.

F.UPPDATERING AV EU-ANSÖKNINGSFORMULÄRET

8.Om en väsentlig ändring innebär att uppgifter i det EU-ansökningsformulär som avses i bilaga I ändras ska en reviderad version av formuläret lämnas in. De områden som berörs av den väsentliga ändringen ska framhävas genom en särskild markering i det reviderade formuläret.

G.BETALNINGSBEVIS (INFORMATION PER BERÖRD MEDLEMSSTAT)

9.Betalningsbevis ska lämnas in, om tillämpligt.

255

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/66		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

BILAGA III

SÄKERHETSRAPPORTERING

1.PRÖVARENS RAPPORTERING AV ALLVARLIGA INCIDENTER TILL SPONSORN

1.Prövaren behöver inte aktivt övervaka de försökspersoner som han eller hon behandlat med tanke på inci denter sedan den kliniska prövningen har avslutats för deras del, förutom om något annat anges i prövning sprotokollet.

2.SPONSORNS RAPPORTERING AV MISSTÄNKTA OFÖRUTSEDDA ALLVARLIGA BIVERKNINGAR TILL LÄKEMEDELSMYNDIG HETEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 42

2.1Incidenter och orsakssamband

2.Medicineringsfel, graviditet och användningar utöver vad som anges i prövningsprotokollet, inklusive felanvänd ning och missbruk av läkemedlet, ska omfattas av samma rapporteringsskyldighet som biverkningar.

3.För att avgöra om en incident är en biverkning ska beaktas om det finns en skälig möjlighet att fastställa ett orsakssamband mellan incidenten och prövningsläkemedlet utifrån analysen av tillgängliga bevis.

4.Om den rapporterande prövaren inte lämnar någon information om orsakssamband ska sponsorn samråda med den rapporterande prövaren och uppmuntra till att uttrycka en ståndpunkt i denna fråga. Den bedömning om orsakssamband som prövaren ger måste beaktas av sponsorn. Om sponsorn inte samtycker med prövarens bedömning av orsakssamband, ska både prövarens och sponsorns synpunkt tas med i rapporten.

2.2Förutsedd/Oförutsedd och referenssäkerhetsinformation

5.För att avgöra om en incident är oförutsedd ska man beakta om incidenten tillför ny signifikant information om specificitet, ökning av förekomst eller allvarlighet hos en tidigare dokumenterad känd allvarlig biverkning.

6.Sponsorn anger sannolikheten för biverkningar i referenssäkerhetsinformationen. Sannolikheten ska bedömas utifrån tidigare observerade incidenter med den aktiva substansen, inte på grundval av läkemedlets förväntade farmakologiska egenskaper eller incidenter med anknytning till försökspersonens sjukdom.

7.Referenssäkerhetsinformationen ska finnas i produktresumén eller i prövarhandboken. I följebrevet ska det finnas en hänvisning till var i ansökningshandlingarna referenssäkerhetsinformationen finns. Om prövningsläke medlet har godkänts för försäljning i flera berörda medlemsstater och därmed har olika produktresuméer, ska sponsorn utgå från försökspersonernas säkerhet vid valet av den lämpligaste produktresumén för referenssäker hetsinformationen.

8.Referenssäkerhetsinformationen kan ändras medan en klinisk prövning pågår. Vid rapportering av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar gäller den version av referenssäkerhetsinformationen som är i kraft när den berörda biverkningen inträffar. En ändring av referenssäkerhetsinformationen påverkar således antalet biverk ningar som ska rapporteras som misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar. När det gäller den referenssä kerhetsinformation som ska användas för den årliga säkerhetsrapporten, se avsnitt 3 i denna bilaga.

9.Om den rapporterande prövaren har tillhandahållit information om sannolikhet ska sponsorn beakta denna information.

2.3Information vid rapportering av misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar

10.Denna information ska omfatta minst

a)giltigt EU-prövningsnummer,

b)sponsorns studienummer,

c)en identifierbar kodad försöksperson,

d)en identifierbar rapportör,

e)en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning,

f)ett misstänkt prövningsläkemedel (inklusive den aktiva substansens namnkod),

g)en bedömning av orsakssamband.

256

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/67
	SV

11.För att kunna behandla rapporten elektroniskt på ett korrekt sätt ska dessutom följande administrativ informa tion ges:

a)Unikt ID för avsändarens (fallets) säkerhetsrapport.

b)Datumet då de första uppgifterna mottogs från den primära källan.

c)Mottagningsdatumet för den senaste informationen.

d)Fallets världsunika ID-nummer.

e)Avsändarens ID.

2.4Uppföljningsrapporter om misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar

12.Om den första rapporten av en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning som avses i artikel 42.2 a (som leder till döden eller är livshotande) är ofullständig, exempelvis om sponsorn inte har tillhandahållit alla uppgifter inom sju dagar, ska sponsorn lämna en fullständig rapport baserad på de första uppgifterna inom ytterligare åtta dagar.

13.Tidsfristen för den första rapporteringen (dag 0 = Di 0) börjar löpa när sponsorn har mottagit informationen om minimirapporteringskriterierna.

14.Om sponsorn mottar väsentliga nya uppgifter om ett fall som redan har rapporterats, börjar tidsfristen om igen på dag noll, som är det datum då nya uppgifter har mottagits. Dessa uppgifter ska rapporteras i form av en uppföljningsrapport inom 15 dagar.

15.Om den första rapporten av en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning som avses i artikel 42.2 c (som till en början inte ansågs leda till döden eller vara livshotande men som visar sig leda till döden eller vara livshotande) är ofullständig ska en uppföljningsrapport göras så snart som möjligt, dock högst sju dagar efter det att biverk ningens natur först blev känd. Sponsorn ska lämna in en fullständig rapport inom ytterligare åtta dagar.

16.I fall där en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning visat sig leda till döden eller vara livshotande, trots att den till en början inte ansågs vara av sådan natur, och den första rapporten ännu inte har lämnats in, ska en kombinerad rapport lämnas in.

2.5Avblindning av behandlingstilldelning

17.Prövaren ska endast avblinda behandlingstilldelningen för en försöksperson om avblindningen är relevant för försökspersonens säkerhet.

18.Sponsorn ska när den rapporterar en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning till läkemedelsmyndigheten endast avblinda behandlingstilldelningen för den försöksperson som drabbats av den misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningen.

19.Om en incident potentiellt är en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning ska sponsorn avblinda läkemedlet endast för den försökspersonen. Blindningen ska bibehållas för andra personer som har ansvaret för den kliniska prövningens fortlöpande genomförande (t.ex. ledningen, övervakare och prövare) och personer med ansvar för analys av data och tolkning av resultaten efter avslutad klinisk prövning, t.ex. biometripersonal.

20.Avblindade uppgifter ska vara tillgängliga endast för personer som behöver delta i säkerhetsrapporteringen till myndigheten och säkerhetskommittéerna (Data Safety Monitoring Boards, DSMB) eller för personer som utför pågående säkerhetsutvärderingar under den kliniska prövningen.

21.För kliniska prövningar rörande sjukdomar med hög sjuklighet eller dödlighet, där effektmått också skulle kunna vara misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar eller där dödlighet eller någon annan allvarlig följd (som potentiellt kan rapporteras som en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning) utgör effektmåttet vid en klinisk prövning, kan dock den kliniska prövningens trovärdighet skadas om det förekommer systematisk avblindning. Under sådana och liknande omständigheter ska sponsorn i prövningsprotokollet särskilt markera vilka allvarliga incidenter som ska anses vara sjukdomsrelaterade och därför inte ska medföra systematisk avblindning och skyndsam rapportering.

22.Om en incident efter avblindningen visar sig vara en misstänkt oförutsedd allvarlig biverkning, tillämpas rapporteringsreglerna för misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningar som anges i artikel 42 och avsnitt 2 i denna bilaga.

3.ÅRLIG SÄKERHETSRAPPORTERING FRÅN SPONSORN

23.Rapportens bilaga ska innehålla den referenssäkerhetsinformation som gäller vid rapporteringsperiodens början.

257

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/68		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

24.Den referenssäkerhetsinformation som gäller vid rapporteringsperiodens början ska gälla under hela rapporter ingsperioden.

25.Om referenssäkerhetsinformationen blir föremål för väsentliga ändringar under rapporteringsperioden, ska dessa ändringar förtecknas i den årliga säkerhetsrapporten. Då ska också den reviderade referenssäkerhetsinfor mationen lämnas in som en bilaga till rapporten som ett tillägg till den referenssäkerhetsinformation som gällde i början av rapporteringsperioden. Även om referenssäkerhetsinformationen ändras, ska den referenssä kerhetsinformation som gällde i början av rapporteringsperioden gälla under hela rapporteringsperioden.

258

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/69
	SV

BILAGA IV

INNEHÅLLET I SAMMANFATTNINGEN AV RESULTATEN AV DEN KLINISKA PRÖVNINGEN

Sammanfattningen av resultaten av den kliniska prövningen ska innehålla information om följande:

A.INFORMATION OM DEN KLINISKA PRÖVNINGEN:

1.Den kliniska prövningens identifikation (inbegripet prövningens beteckning och prövningsprotokollnummer).

2.Identitetsbeteckning (inbegripet EU-prövningsnummer, annan identitetsbeteckning).

3.Uppgifter om sponsorn (inbegripet vetenskapliga och offentliga kontaktpunkter).

4.Uppgifter om föreskrifter för pediatrisk användning (inbegripet information om huruvida den kliniska prövningen ingår i ett pediatriskt prövningsprogram).

5.Resultatanalysstadiet (inbegripet information om datum för en interimsanalys av datan, interimstadiet eller slutsta diet av analysen, den kliniska prövningens globala slutdatum). När det gäller kliniska prövningar med replikerande studier om prövningsläkemedel som redan är godkända och används i enlighet med villkoren i godkännandet för försäljning bör sammanfattningen av resultaten även ange problem som upptäckts i den kliniska prövningens övergripande resultat med anknytning till relevanta aspekter om effekten hos det anknytande läkemedlet.

6.Allmän information om den kliniska prövningen (inbegripet information om prövningens huvudsyften, pröv ningens utformning, vetenskaplig bakgrund och förklaring av den logiska grunden för prövningen; prövningens startdatum, vidtagna åtgärder för skydd av försökspersonerna, bakgrundsbehandling; vilka statistiska metoder som använts).

7.Population av försökspersoner (inbegripet information om det faktiska antalet försökspersoner som medverkar vid den kliniska prövningen i den berörda medlemsstaten, i unionen och i tredjeländer; fördelning i åldersgrupper, könsfördelning).

B.BESKRIVNING AV FÖRSÖKSPOPULATIONEN

1.Rekrytering (inbegripet information om antalet försökspersoner som granskats, rekryterats och avslutat sitt delta gande; urvals- och uteslutningskriterier; information om randomisering och blindning; använda prövningsläke medel).

2.Perioden före prövningsdeltagandet.

3.Perioder efter prövningsdeltagandet.

C.UTGÅNGSVÄRDEN:

1.Utgångsvärden: (obligatoriskt) ålder.

2.Utgångsvärden: (obligatoriskt) kön.

3.Utgångsvärden: (frivilligt) studiespecifika egenskaper.

D.UTFALLSMÅTT:

1.Definitioner av utfallsmåtten. (*)

2.Utfallsmått #1. Statistiska analyser.

3.Utfallsmått #2. Statistiska analyser.

(*)Information ska ges om så många utfallsmått som definierats i protokollet.

259

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/70		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

E.INCIDENTER:

1.Information om incidenter.

2.Rapporteringsgrupp för incidenter.

3.Allvarlig incident.

4.Icke allvarlig incident.

F.YTTERLIGARE INFORMATION:

1.Globala väsentliga ändringar.

2.Globala avbrott och återupptaganden.

3.Begränsningar, med angivande av källor för eventuell partiskhet och brist på precision samt förbehåll.

4.En förklaring från den uppgiftslämnande parten om att informationen är korrekt.

260

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/71
	SV

BILAGA V

INNEHÅLLET I SAMMANFATTNINGEN FÖR LEKMÄN AV RESULTATEN AV DEN KLINISKA PRÖVNINGEN

Sammanfattningen för lekmän av resultaten av den kliniska prövningen ska innehålla information om följande:

1.Den kliniska prövningens identifikation (inbegripet prövningens beteckning, prövningsprotokollnummer, EU-pröv ningsnummer och annan identitetsbeteckning).

2.Sponsorns namn och kontaktuppgifter.

3.Allmän information om prövningen (inbegripet var och när den prövningen genomfördes, prövningens huvudsyften och en redogörelse för skälen för att genomföra den).

4.Population av försökspersoner (inbegripet information om antalet försökspersoner som medverkar vid prövningen i den berörda medlemsstaten, i unionen och i tredjeländer; fördelning i åldersgrupper och könsfördelning; urvals- och uteslutningskriterier).

5.Använda prövningsläkemedel.

6.Beskrivning av biverkningar och deras frekvens.

7.Den kliniska prövningens övergripande resultat.

8.Kommentarer om den kliniska prövningens resultat.

9.Angivande av eventuella planerade uppföljningsprövningar.

10.Angivande av var det finns ytterligare information.

261

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/72		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

BILAGA VI

MÄRKNING AV PRÖVNINGSLÄKEMEDEL OCH TILLÄGGSLÄKEMEDEL

A. PRÖVNINGSLÄKEMEDEL SOM INTE ÄR GODKÄNDA FÖR FÖRSÄLJNING

A.1 Allmänna regler

1.Följande uppgifter ska anges på läkemedelsbehållaren och ytterförpackningen:

a)Namn, adress och telefonnummer till den huvudkontakt som kan tillhandahålla information om produkten, den kliniska prövningen och avblindning av prövningsläkemedlet i nödfall. Det kan röra sig om sponsorn, den organisation som kontrakterats för forskningen eller prövaren (i denna bilaga kallad huvudkontakt).

b)Namnet på substansen och dess styrka eller effekt, och när det gäller blindade kliniska prövningar ska substansens namn anges med namnet på jämförelseläkemedlet eller placebopreparatet på förpackningen till både det icke godkända läkemedlet och jämförelseläkemedlet eller placebopreparatet.

c)läkemedelsform, administreringssätt, antal doseringsenheter.

d)Tillverkningssatsens nummer eller kodnummer som identifierar innehåll och förpackningsprocess.

e)En klinisk prövningsreferenskod som möjliggör identifiering av prövningen, prövningsstället, prövaren och sponsorn om detta inte framgår någon annanstans.

f)Försökspersonens identifikationsnummer och/eller behandlingsnummer och i tillämpliga fall antal besök som personen gjort.

g)Namnet på prövaren (om detta inte redan angetts i enlighet med leden a eller e).

h)Användningsanvisningar (hänvisning får ges till en broschyr eller andra förklarande dokument avsedda för försökspersonen eller den person som administrerar läkemedlet).

i)Påskriften ”Får endast användas vid klinisk prövning” eller liknande ordalydelse.

j)Förvaringsanvisningar.

k)Användningsperiod (utgångsdatum eller datum för nytt test, efter vad som är tillämpligt), angiven som månad och år och på ett sådant sätt att alla former av tvetydighet undviks.

l)Påskriften ”Förvaras oåtkomligt för barn”, utom när produkten är avsedd att användas i prövningar där försökspersonerna inte tar med sig läkemedlet hem.

2.Symboler eller bildframställningar får användas för att förtydliga viss information som avses ovan. Komplette rande information, varningar eller kompletterande användningsanvisningar får visas.

3.Adress och telefonnummer till huvudkontakten ska inte krävas på etiketten om försökspersonerna har fått en broschyr eller ett kort där dessa uppgifter tillhandahålls och har fått instruktioner att alltid ha denna informa tion med sig.

A.2 Begränsad märkning av läkemedelsbehållaren

A.2.1 Läkemedelsbehållare och ytterförpackning som tillhandahålls tillsammans

4.När produkten tillhandahålls försökspersonen eller den person som administrerar läkemedlet i en läkemedels behållare och ytterförpackning som inte är avsedda att avskiljas från varandra och ytterförpackningen är märkt med de uppgifter som förtecknas i avsnitt A.1, ska följande uppgifter finnas på läkemedelsbehållaren (eller på en förseglad doseringsanordning som innesluter läkemedelsbehållaren):

a)Namn på huvudkontakten.

b)Läkemedelsform, administreringssätt (får uteslutas när det rör sig om orala solida doseringsformer), antal doseringsenheter och om det gäller kliniska prövningar som inte inbegriper att etiketten döljs, namn/identi tetsbeteckning och styrka/effekt.

c)Tillverkningssatsens nummer och/eller kodnummer som identifierar innehåll och förpackningsprocess.

262

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

27.5.2014		Europeiska unionens officiella tidning	L 158/73
	SV

d)En klinisk prövningsreferenskod som möjliggör identifiering av prövningen, prövningsstället, prövaren och sponsorn om detta inte framgår någon annanstans.

e)Försökspersonens identifikationsnummer och/eller behandlingsnummer och i tillämpliga fall antal besök som personen gjort.

f)Användningsperiod (utgångsdatum eller datum för nytt test, efter vad som är tillämpligt), angiven som månad och år och på ett sådant sätt att alla former av tvetydighet undviks.

A.2.2 Små läkemedelsbehållare

5.Om läkemedelsbehållaren har formen av tablettkartor eller små enheter såsom ampuller på vilka de uppgifter som krävs enligt avsnitt A.1. inte kan anges, ska ytterförpackningen vara försedd med en etikett med dessa uppgifter. Läkemedelsbehållaren ska innehålla följande:

a)Namn på huvudkontakten.

b)Administreringsväg (får uteslutas när det rör sig om orala solida doseringsformer) och om det gäller kliniska prövningar som inte inbegriper att etiketten döljs, namn/identitetsbeteckning och styrka/effekt.

c)Tillverkningssatsens nummer eller kodnummer som identifierar innehåll och förpackningsprocess.

d)En klinisk prövningsreferenskod som möjliggör identifiering av prövningen, prövningsstället, prövaren och sponsorn om detta inte framgår någon annanstans.

e)Försökspersonens identifikationsnummer/behandlingsnummer och i tillämpliga fall antal besök som personen gjort.

f)Användningsperiod (utgångsdatum eller datum för nytt test, efter vad som är tillämpligt), angiven som månad och år och på ett sådant sätt att alla former av tvetydighet undviks.

B.TILLÄGGSLÄKEMEDEL SOM INTE ÄR GODKÄNDA FÖR FÖRSÄLJNING

6.Följande uppgifter ska anges på läkemedelsbehållaren och ytterförpackningen:

a)Namn på huvudkontakten.

b)Läkemedlets namn åtföljt av läkemedlets styrka och läkemedelsform.

c)Förteckning över de aktiva substanserna med angivande av såväl deras art som mängd per doseringsenhet.

d)Tillverkningssatsens nummer eller kodnummer som identifierar innehåll och förpackningsprocess.

e)En prövningsreferenskod som möjliggör identifiering av prövningsstället, prövaren och försökspersonen.

f)Användningsanvisningar (hänvisning får ges till en broschyr eller andra förklarande dokument avsedda för försökspersonen eller den person som administrerar läkemedlet).

g)Påskriften ”Får endast användas vid klinisk prövning” eller liknande ordalydelse.

h)Förvaringsanvisningar.

i)Användningsperiod (utgångsdatum eller datum för nytt test, efter vad som är tillämpligt).

C.KOMPLETTERANDE MÄRKNING FÖR PRÖVNINGSLÄKEMEDEL SOM ÄR GODKÄNDA FÖR FÖRSÄLJNING

7.I enlighet med artikel 67.2 ska följande uppgifter anges på läkemedelsbehållaren och ytterförpackningen:

a)Namn på huvudkontakten.

b)En prövningsreferenskod som möjliggör identifiering av prövningsstället, prövaren, sponsorn och försöks personen.

c)Påskriften ”Får endast användas vid klinisk prövning” eller liknande ordalydelse.

D.ERSÄTTNING AV INFORMATION

8.De uppgifter som anges i avsnitten A, B och C, förutom de som anges i punkt 9, kan uteslutas från märk ningen av en produkt och tillhandahållas genom något annat system (exempelvis genom ett centraliserat elekt roniskt randomiseringssystem eller ett centraliserat informationssystem), förutsatt att man även fortsätt ningsvis kan garantera försökspersonens säkerhet och tillförlitliga och robusta uppgifter. Detta ska motiveras i prövningsprotokollet.

263

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/74		Europeiska unionens officiella tidning	27.5.2014
	SV

9.De uppgifter som avses i följande punkter får inte uteslutas från märkningen av en produkt:

a)punkt 1 b, c, d, f, j och k,

b)punkt 4 b, c, e och f,

c)punkt 5 b, c, e och f,

d)punkt 6 b, d, e, h och i.

264

						Prop. 2017/18:196
						Bilaga 1
27.5.2014				Europeiska unionens officiella tidning		L 158/75
27.5.2014		SV		Europeiska unionens officiella tidning		L 158/75

				BILAGA VII
				JÄMFÖRELSETABELL

			Direktiv 2001/20/EG		Denna förordning

	Artikel 1.1				Artiklarna 1, 2.1 och 2.2 leden 1, 2 och 4
	Artikel 1.2				Artikel 2.2, led 30
Artikel 1.3, första stycket					—
Artikel 1.3, andra stycket					Artikel 47, tredje stycket
Artikel 1.4					Artikel 47, andra stycket
Artikel 2					Artikel 2
Artikel 3.1					—
Artikel 3.2					Artiklarna 4, 28, 29 och 76
Artikel 3.3					Artikel 28.1 f
Artikel 3.4					Artikel 28.1 g
Artikel 4					Artiklarna 10.1, 28, 29 och 32
Artikel 5					Artiklarna 10.2, 28, 29 och 31
Artikel 6					Artiklarna 4–14
Artikel 7					Artiklarna 4–14
Artikel 8					—
Artikel 9					Artiklarna 4–14
Artikel 10 a					Artiklarna 15–24
Artikel 10 b					Artikel 54
Artikel 10 c					Artiklarna 37 och 38
Artikel 11					Artikel 81
Artikel 12					Artikel 77
Artikel 13.1					Artikel 61.1–61.4
Artikel 13.2					Artikel 61.2
Artikel 13.3, första stycket					Artiklarna 62.1 och 63.1 och 63.3
Artikel 13.3, andra stycket					Artikel 63.1
Artikel 13.3, tredje stycket					—
Artikel 13.4					Artikel 62
Artikel 13.5					—
Artikel 14					Artiklarna 66 –70
Artikel 15.1					Artikel 78.1, 78.2 och 78.5
Artikel 15.2					Artikel 78.6

265

Prop. 2017/18:196

Bilaga 1

L 158/76				Europeiska unionens officiella tidning		27.5.2014
L 158/76		SV		Europeiska unionens officiella tidning		27.5.2014


			Direktiv 2001/20/EG		Denna förordning

	Artikel 15.3				—
	Artikel 15.4				—
	Artikel 15.5				Artiklarna 57, 58 och 78.7
	Artikel 16				Artikel 41
	Artikel 17.1 a – 17.1 c				Artikel 42
	Artikel 17.1 d				—
	Artikel 17.2				Artikel 43
	Artikel 17.3 a				—
	Artikel 17.3 b				Artikel 44.1
	Artikel 18				—
	Artikel 19, första stycket, första meningen				Artikel 75
	Artikel 19, första stycket, andra meningen				Artikel 74
	Artikel 19, andra stycket				Artikel 92
	Artikel 19, tredje stycket				—
	Artikel 20				—
	Artikel 21				Artikel 88
	Artikel 22				—
	Artikel 23				—
	Artikel 24				—

266

Prop. 2017/18:196

Bilaga 2

25.2.2015		Europeiska unionens officiella tidning	L 53/31
	SV

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG

(Europeiska unionens officiella tidning L 158 av den 27 maj 2014)

På sidan 19, artikel 8.2, sista stycket, ska det

i stället för: ”… tillsammans med en detaljerad motivering, till kommissionen, alla berörda medlemsstater och sponsorn.”

vara: ”… tillsammans med en detaljerad motivering, till kommissionen, alla medlemsstater och sponsorn.”

267

Prop. 2017/18:196

Bilaga 3

L 317/42		Europeiska unionens officiella tidning	3.12.2015
	SV

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG

(Europeiska unionens officiella tidning L 158 av den 27 maj 2014)

På sidan 7, skäl 55 sista meningen, ska det

i stället för: ”De tillämpliga reglerna bör därför medge en viss flexibilitet, under förutsättning att försökspersonernas säkerhet eller tillförlitligheten och robustheten hos de data genereras vid den kliniska prövningen inte äventyras.”

vara: ”De tillämpliga reglerna bör därför medge en viss flexibilitet, under förutsättning att försökspersonernas säkerhet eller tillförlitligheten och robustheten hos de data som genereras vid den kliniska prövningen inte äventyras.”

På sidan 9, skäl 73 första meningen, ska det

i stället för: ”I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I, II, IV and V till denna förordning […]”

vara: ”I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna I, II, IV och V till denna förordning […]”.

268

Prop. 2017/18:196

Bilaga 4

L 31/78		Europeiska unionens officiella tidning	6.2.2016
	SV

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG

(Europeiska unionens officiella tidning L 158 av den 27 maj 2014)

Sidan 29, artikel 25.6 andra stycket

I stället för: ”Data från kliniska prövningar som inleddes före det datum som avses i artikel 99 andra stycket och vilka uppges i en ansökan om den kliniska prövningen […]”

ska det stå: ”Data från kliniska prövningar som inleddes före det datum som avses i artikel 99 andra stycket ska endast uppges i en ansökan om den kliniska prövningen […]”.

Sidan 32, artikel 31.1 g ii

I stället för: ”ii) […] bördor för den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent representerar jämfört med standardbehandlingen av det tillstånd som han eller hon lider av.”

ska det stå: ”ii) […] bördor för den berörda försökspersonen som inte är beslutskompetent jämfört med standardbe handlingen av det tillstånd som han eller hon lider av.”

Sidan 34, artikel 35.1 e

I stället för:	”e)	Den kliniska prövningen har ett direkt samband med försökspersonens medicinska tillstånd som gör
		det omöjligt att inom behandlingsfönstret på förhand inhämta informerat samtycke från
		försökspersonen eller från hans eller hennes s lagligen utsedda ställföreträdare […]”
ska det stå:	”e)	Den kliniska prövningen har ett direkt samband med försökspersonens medicinska tillstånd som gör
		det omöjligt att inom behandlingsfönstret på förhand inhämta informerat samtycke från
		försökspersonen eller från hans eller hennes lagligen utsedda ställföreträdare […]”.
Sidan 48, artikel 81.3 andra stycket
I stället för:	”De data som skickats in i enlighet med första stycket och som beskriver de läkemedel och substanser
	[…]”
ska det stå:	”De data som skickats in i enlighet med första stycket och som beskriver läkemedel och substanser […]”.

269

Prop. 2017/18:196

Bilaga 5

270

Sammanfattning av Ds 2016:11 Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar

Promemorian innehåller förslag som syftar till att anpassa svensk rätt till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av human-läkemedel och om upp- hävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1, Celex 32014R0536). Förordningen trädde i kraft den 16 juni 2014, men det är inte klart när den ska börja tillämpas.

I promemorian föreslås ändringar i läkemedelslagen (2015:315), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), lagen (2009:366) om handel med läkemedel, lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. och lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Därutöver föreslås ändringar i läkemedelsförordningen (2015:458) och offentlig- hets- och sekretessförordningen (2009:641). Lag- och förordnings- ändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Utöver dessa ändringar behöver anpassningar göras i svensk rätt avseende etik- granskningen av ansökningar om kliniska prövningar. Sådana ändrings- förslag lämnas i en promemoria som har utarbetats av Utbildnings- departementet.

Promemorian innehåller även ett förslag om ett utvidgat undantag av tillämpningen av lagen om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. Denna ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.

Författningsförslag i Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (Ds 2016:11)

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

Förslag till lag om ändring av läkemedelslagen (2015:315)

Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (2015:315) dels att 7 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1 §, 6 kap. 6 §, 8 kap. 1–2 §§, 9 kap. 1–2 och 5 §§, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1–2 §§, 14 kap. 1 §, 15 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och 18 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 kap., två nya paragrafer, 18 kap. 4 a och 4 b §§, och närmast före 18 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2kap.

1 §

I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse:


Aktiv substans	Varje substans eller blandning av
	substanser som är avsedd att
	användas i tillverkningen av ett
	läkemedel och som, när den
	används för det ändamålet, blir en
	aktiv	beståndsdel	i	läkemedlet
	vilket är avsett att antingen ha en
	farmakologisk, immunologisk eller
	metabolisk verkan som syftar till
	att återställa, korrigera eller modi-
	fiera fysiologiska funktioner, eller
	användas för att ställa en diagnos.
Alkoholhaltigt läkemedel	Läkemedel som innehåller mer än
	1,8 viktprocent etylalkohol.
Extemporeapotek	En inrättning som har Läkemedels-
	verkets tillstånd att tillverka läke-
	medel för ett visst tillfälle.
Förfalskat läkemedel	Varje	humanläkemedel med en
	oriktig beteckning som avser dess
	– identitet, inbegripet			förpackning
	och	märkning,	namn		eller
	sammansättning av		beståndsdelar,			271

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

Generiskt läkemedel

inbegripet hjälpämnen, och dessa beståndsdelars styrka,

–ursprung, inbegripet tillverkare, tillverkningsland, ursprungsland, innehavare av godkännande för försäljning, eller

–historia, inbegripet register och handlingar från använda distribu-

tionskanaler.

Med förfalskat läkemedel avses inte humanläkemedel med en oriktig beteckning till följd av oavsiktliga kvalitetsdefekter.

Läkemedel som har samma kvalitativa och kvantitativa sam- mansättning i fråga om aktiva sub- stanser och samma läkemedels- form som ett referensläkemedel och vars bioekvivalens med detta referensläkemedel har påvisats genom lämpliga biotillgänglighets- studier. Olika salter, estrar, etrar, isomerer, blandningar av isomerer, komplex eller derivat av en aktiv substans ska anses vara samma aktiva substans, såvida de inte har avsevärt skilda egenskaper med avseende på säkerhet eller effekt. Olika läkemedelsformer som är avsedda att intas genom munnen och vars läkemedelssubstans omedelbart frisätts vid intaget ska anses vara samma läkemedels- form.

Hjälpämne	Varje beståndsdel i ett läkemedel
	som inte är den aktiva substansen
	eller förpackningsmaterialet.
Humanläkemedel	Läkemedel för människor.
Icke-interventionsstudie avseende	En säkerhetsstudie av ett human-
säkerhet	läkemedel som görs efter det att
	läkemedlet har godkänts för för-
	säljning och som inleds, genom-
	förs och finansieras av inne-
	havaren av godkännandet och
	omfattar insamling av säkerhets-
	uppgifter från patienter och hälso-
272	och sjukvårdspersonal.

				Prop. 2017/18:196
Klinisk läkemedelsprövning	En	klinisk	undersökning på	Bilaga 6
	människor eller djur av ett läke-
	medels egenskaper.
Läkemedel	Varje	substans eller kombination
	av substanser som
	– tillhandahålls med uppgift om att
	den har egenskaper för att före-
	bygga eller behandla sjukdom hos
	människor eller djur, eller
	– kan användas på eller tillföras
	människor eller djur i syfte att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska		funktioner genom
	farmakologisk, immunologisk eller
	metabolisk verkan eller för att
	ställa diagnos.

Läkemedel som omfattas av sjuk- husundantag

Ett läkemedel för avancerad terapi såsom det definieras i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004, i den ursprungliga lydelsen, som

–framställs i Sverige enligt ett icke-rutinmässigt förfarande,

–är en specialanpassad produkt

för en enskild patient i enlighet med en läkares förskrivning, och

– används här i landet på sjuk- hus.

Mellanprodukt	Bearbetad substans eller blandning
	av substanser som måste genomgå
	ytterligare steg i tillverkningspro-
	cessen av ett läkemedel, utom det
	steg då läkemedlet ska förpackas i
	sin slutliga förpackning.
Prövningsläkemedel	En farmaceutisk beredning av en
	eller flera aktiva substanser eller
	placebo som prövas eller används
	som referens vid en klinisk läke-
	medelsprövning. Uttrycket inne-
	fattar även produkter som
	– redan har godkänts för försälj-
	ning men som används eller till-	273

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

	verkas på annat sätt än det god-
	kända,
	– används för	en	icke godkänd
	indikation, eller
	– används för att få ytterligare in-
	formation om en redan godkänd
	användning.
Radioaktiva läkemedel	Läkemedel som avger joniserande
	strålning. Slutna strålkällor			utgör
	inte radioaktiva läkemedel.
Teknisk sprit	Samma betydelse som i 1 kap. 4 §
	alkohollagen (2010:1622).
Tillverkning	Framställning,	förpackning		eller
	ompackning av läkemedel, mellan-
	produkter eller aktiva substanser.
Veterinärmedicinska läkemedel	Läkemedel för djur inklusive för-
	blandningar för		inblandning i
	foder.

274

Föreslagen lydelse	Prop. 2017/18:196
	Bilaga 6

2kap.

1§

1§ I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse:

Aktiv substans	Varje substans eller blandning av
	substanser som är avsedd att
	användas i tillverkningen av ett
	läkemedel och som, när den
	används för det ändamålet, blir en
	aktiv	beståndsdel			i	läkemedlet
	vilket är avsett att antingen ha en
	farmakologisk, immunologisk eller
	metabolisk verkan som syftar till
	att återställa, korrigera eller modi-
	fiera fysiologiska funktioner, eller
	användas för att ställa en diagnos.
Alkoholhaltigt läkemedel	Läkemedel som innehåller mer än
	1,8 viktprocent etylalkohol.
Extemporeapotek	En inrättning som har Läkemedels-
	verkets tillstånd att tillverka läke-
	medel för ett visst tillfälle.
Förfalskat läkemedel	Varje	humanläkemedel					med		en
	oriktig beteckning som avser dess
	– identitet,		inbegripet			förpackning
	och	märkning,			namn			eller
	sammansättning			av	beståndsdelar,
	inbegripet		hjälpämnen,				och	dessa
	beståndsdelars styrka,
	– ursprung,		inbegripet			tillverkare,
	tillverkningsland,				ursprungsland,
	innehavare		av	godkännande					för
	försäljning, eller
	– historia, inbegripet register och
	handlingar från använda distribu-
	tionskanaler.
	Med förfalskat läkemedel avses
	inte humanläkemedel med en orik-
	tig beteckning till följd av oavsikt-
	liga kvalitetsdefekter.
Generiskt läkemedel	Läkemedel		som		har		samma
	kvalitativa		och			kvantitativa
	sammansättning i fråga om aktiva
	substanser och samma läkemedels-
	form	som	ett	referensläkemedel						275

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

Hjälpämne

och vars bioekvivalens med detta referensläkemedel har påvisats genom lämpliga biotillgänglighets- studier. Olika salter, estrar, etrar, isomerer, blandningar av isomerer, komplex eller derivat av en aktiv substans ska anses vara samma aktiva substans, såvida de inte har avsevärt skilda egenskaper med avseende på säkerhet eller effekt. Olika läkemedelsformer som är avsedda att intas genom munnen och vars läkemedelssubstans omedelbart frisätts vid intaget ska anses vara samma läkemedels- form.

Varje beståndsdel i ett läkemedel som inte är den aktiva substansen eller förpackningsmaterialet.

Humanläkemedel			Läkemedel för människor.
Icke-interventionsstudie avseende			En säkerhetsstudie av ett human-
säkerhet			läkemedel som görs efter det att
			läkemedlet har godkänts för för-
			säljning och som inleds, genom-
			förs och finansieras av inne-
			havaren av	godkännandet och
			omfattar insamling av säkerhets-
			uppgifter från patienter och hälso-
			och sjukvårdspersonal.
Klinisk	läkemedelsprövning	på	En klinisk undersökning på djur av
djur			ett läkemedels egenskaper.
Klinisk	läkemedelsprövning	på	En klinisk prövning på människor
människor			enligt definitionen i artikel 2 i
			Europaparlamentets			och rådets
			förordning (EU) nr 536/2014 av
			den 16 april 2014 om kliniska
			prövningar	av	humanläkemedel
			och om upphävande av direktiv
			2001/20/EG,	i	den	ursprungliga
			lydelsen.
Läkemedel			Varje substans		eller	kombination
			av substanser som
			– tillhandahålls med uppgift om att
			den har egenskaper för att före-
276			bygga eller behandla sjukdom hos

	människor eller djur, eller				Prop. 2017/18:196
	– kan användas på		eller	tillföras	Bilaga 6
	människor eller djur i syfte att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska	funktioner		genom
	farmakologisk, immunologisk eller
	metabolisk verkan eller för att
	ställa diagnos.
Läkemedel som omfattas av	Ett läkemedel för avancerad terapi
sjukhusundantag	såsom det definieras		i artikel 2 i
	Europaparlamentets		och	rådets
	förordning (EG) nr 1394/2007 av
	den 13 november 2007 om läke-
	medel för avancerad terapi och om
	ändring av	direktiv	2001/83/EG
	och förordning (EG) nr 726/2004, i
	den ursprungliga lydelsen, som

–framställs i Sverige enligt ett icke-rutinmässigt förfarande,

–är en specialanpassad produkt för en enskild patient i enlighet med en läkares förskrivning, och

–används här i landet på sjukhus.

Mellanprodukt	Bearbetad substans eller blandning
	av substanser som måste genomgå
	ytterligare steg i tillverknings-
	processen av ett läkemedel, utom
	det steg då läkemedlet ska för-
	packas i sin slutliga förpackning.
Prövningsläkemedel för djur	En farmaceutisk beredning av en
	eller flera aktiva substanser eller
	placebo som prövas eller används
	som referens vid en klinisk läke-
	medelsprövning på djur. Uttrycket
	innefattar även produkter som
	– redan har godkänts för för-sälj-
	ning men som används eller till-
	verkas på annat sätt än det god-
	kända,
	– används		för	en	icke	godkänd
	indikation, eller
	– används		för	att	få	ytterligare
	information om en redan godkänd
	användning.
Prövningsläkemedel för människor	Ett	läkemedel,			såsom		det
	definieras i artikel 2.2 5 i Europa-
	parlamentets och				rådets		förord-	277

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

ning (EU) nr 536/2014, i den ursprungliga lydelsen, som prövas eller används som referens, även ett placebopreparat, i en klinisk läkemedelsprövning på människor.

Radioaktiva läkemedel	Läkemedel som avger joniserande
	strålning. Slutna strålkällor							utgör
	inte radioaktiva läkemedel.
Teknisk sprit	Samma betydelse som i 1 kap. 4 §
	alkohollagen (2010:1622).
Tillverkning	Framställning,			förpackning				eller
	ompackning			av			läkemedel,
	mellanprodukter					eller		aktiva
	substanser.
Tilläggsläkemedel	Ett	läkemedel,				såsom		det
	definieras		i	artikel			2.2 8		i
	Europaparlamentets					och		rådets
	förordning (EU) nr 536/2014, i
	den	ursprungliga			lydelsen, som
	används i samband med en klinisk
	läkemedelsprövning på människor
	i	enlighet		med			prövnings-
	protokollet men som inte är ett
	prövningsläkemedel.
Veterinärmedicinska läkemedel	Läkemedel		för		djur		inklusive
	förblandningar			för		inblandning			i
	foder.

6 kap.

6 §

Läkemedelsverket ska ge ett sådant tillstånd om studien

1.inte innebär att användningen av läkemedlet främjas,

2.är utformad på ett sätt som motsvarar syftet med studien, och

3. inte	är	en	sådan	klinisk	3. inte	är	en	sådan	klinisk
läkemedelsprövning			som	kräver	läkemedelsprövning			som	kräver
tillstånd	av	Läkemedelsverket			tillstånd	av	Läkemedelsverket
enligt 7 kap. 9 §.					enligt 7 kap. 6 §.

Större ändringar av studien får endast göras efter tillstånd av Läkemedelsverket.

278

Den myndighet som regeringen bestämmer får, för studier som avses i	Prop. 2017/18:196
första stycket, i enskilda fall besluta om undantag från kravet på	Bilaga 6
slutrapport i 5 § andra stycket.

7 kap. Klinisk läkemedelsprövning

Klinisk läkemedelsprövning på människor

1 §	Bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar på människor
finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt
i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.
2 §	Vid en klinisk läkemedelsprövning på människor ska den person
som ansvarar för genomförandet av prövningen på prövningsstället vara
en legitimerad läkare eller en legitimerad tandläkare.

Information till försökspersoner och samtycke

3 § Bestämmelser om information till försökspersoner och samtycke till att delta i en klinisk läkemedelsprövning finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

För en försöksperson som inte beslutskompetent på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § för- äldrabalken med behörighet att sörja för den enskildes person den lag- ligen utsedda ställföreträdaren som enligt förordning (EU) nr 536/2014 ska ge informerat samtycke till läkemedelsprövningen för försöks- personens räkning.

För en underårig försöksperson är det vårdnadshavaren som är den lagligen utsedda ställföreträdaren som enligt förordning (EU) nr 536/2014, ska ge informerat samtycke till läkemedelsprövningen för försökspersonens räkning. Om försökspersonen är underårig ska, utöver vårdnadshavarens informerade samtycke till att den underåriga får delta i den kliniska läkemedelsprövningen, den underåriga ge sitt informerade samtycke till att delta i prövningen om han eller hon har fyllt 15 år men inte 18 år och om han eller hon inser vad den kliniska läkemedelspröv- ningen innebär för hans eller hennes del. Ett sådant informerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

Förbud mot viss klinisk läkemedelsprövning

4 § En klinisk läkemedelsprövning som inte har samband med sjuk- domsbehandling får inte utföras på den som får vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård.

En sådan klinisk läkemedelsprövning på människor som avses i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 får inte genomföras.

279

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

280

Kostnadsfria prövningsläkemedel för människor och utrustning

5 § För att genomföra en klinisk läkemedelsprövning förutsätts att den person, det företag, den institution eller den organisation som ansvarar för att inleda, organisera och eventuellt finansiera prövningen kostnads- fritt tillhandahåller patienterna och försökspersonerna prövningsläke- medlet för människor och, i förekommande fall, tilläggsläkemedel samt den utrustning som krävs för att använda läkemedlen.

Kravet på kostnadsfrihet gäller inte vid klinisk läkemedelsprövning som

1.genomförs utan medverkan av läkemedelsindustrin,

2.avser särläkemedel för vilka godkännandet för försäljning förenats med villkor om uppföljande undersökningar, eller

3.är av särskild betydelse för folkhälsan.

Tillstånd

6 § En klinisk läkemedelsprövning på människor får endast genomföras sedan tillstånd till prövning har meddelats eller anses beviljat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014. Frågor om tillstånd prövas av Läkemedelsverket.

Klinisk läkemedelsprövning på djur

7 § En klinisk läkemedelsprövning på djur får utföras för att utreda i vad mån ett läkemedel är ändamålsenligt. Den kliniska läkemedelspröv- ningen på djur får utföras i samband med sjukdomsbehandling eller utan sådant samband. En klinisk läkemedelsprövning får utföras på djur endast av en legitimerad veterinär. Den som utför prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen avser. För klinisk läkemedelsprövning på djur finns bestämmelser i djurskyddslagen (1988:534).

8 § Vid klinisk läkemedelsprövning på djur ska samtycke inhämtas från djurägaren. Ett samtycke till deltagande i klinisk läkemedelsprövning får när som helst tas tillbaka med omedelbar verkan. De uppgifter som har hämtats in dessförinnan får dock användas i prövningen.

9 § En klinisk läkemedelsprövning på djur får endast genomföras sedan tillstånd till prövning har meddelats. Frågor om tillstånd prövas av Läkemedelsverket.

8kap.

1 §

Tillverkning ska ske i ändamålsenliga lokaler och utföras med hjälp av ändamålsenlig utrustning och även i övrigt ske i enlighet med god till- verkningssed. En sakkunnig med tillräcklig kompetens och tillräckligt in- flytande ska se till att kraven på läkemedlens och mellanprodukternas kvalitet och säkerhet uppfylls.

Extemporeapotek ska vid tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle vara bemannade med en eller flera farmaceuter.

Bestämmelser om tillverkning av

sådana tilläggsläkemedel och Prop. 2017/18:196 prövningsläkemedel för människor Bilaga 6

som inte har godkänts för försäljning eller har godkänts för försäljning men där läkemedlet ändras och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning, finns i kapitel IX i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

2 §

Yrkesmässig tillverkning av läkemedel och mellanprodukter samt tillverkning av läkemedel som omfattas av sjukhusundantag får bedrivas endast av den som har Läkemedelsverkets tillstånd.

Tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle på öppenvårdsapotek eller sjukhusapotek kräver tillstånd endast när tillverkningen avser läkemedel som omfattas av sjukhusundantag. För maskinell dosdispen- sering på öppenvårdsapotek finns dock bestämmelser om krav på till- stånd i 6 kap. lagen (2009:366) om handel med läkemedel.

Tillstånd för tillverkning av prövningsläkemedel för människor i enlighet med artikel 61 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014 meddelas av Läkemedelsverket.

9kap.

1 §

Läkemedel eller mellanprodukter får importeras från ett land utanför EES endast av den som har tillstånd till tillverkning av läkemedel eller särskilt tillstånd till import av läkemedel.

Läkemedelsverket får besluta om särskilt tillstånd till import av läkemedel enligt första stycket för

1. läkemedel som importeras för att tillgodose behov av läkemedel som får säljas med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 10 § andra stycket,

2. läkemedel som ska användas	2. läkemedel som ska användas
för annat ändamål än sjukvård,	för annat ändamål än sjukvård,
eller
3. prövningsläkemedel.	3. prövningsläkemedel för djur,
	eller
	4. tilläggsläkemedel.
	När det gäller import av pröv-
	ningsläkemedel för människor som
	inte har godkänts för försäljning
	eller som har godkänts för försälj-
	ning men ändras och denna
	ändring inte omfattas av god-
	kännandet	för	försäljning,	281

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

meddelas tillstånd i stället i enlighet med artikel 61 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014. Frågor om sådant tillstånd prövas av Läkemedelsverket.

Av 3 och 4 §§ framgår att resande respektive veterinär i vissa fall har rätt att föra in läkemedel i landet.

2 §

Bestämmelser om krav vid import av sådana prövningsläke- medel för människor som inte har godkänts för försäljning eller som har godkänts för försäljning men ändras och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning, finns i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

5 §

Aktiva substanser avsedda för humanläkemedel får importeras från ett land utanför EES endast om det

1.har tillverkats i enlighet med standarder som är åtminstone likvärdiga med god tillverkningssed, och

2.åtföljs av en skriftlig bekräftelse från en behörig myndighet i exportlandet vilken utvisar att god tillverkningssed har följts.

Första stycket gäller inte för tilläggsläkemedel eller prövnings- läkemedel för klinisk prövning på människor i den mån dessa inte har godkänts för försäljning eller har godkänts för försäljning men läkemedlet ändras och denna ändring inte omfattas av god- kännandet för försäljning.

282

Radioaktiva läkemedel får beredas endast på sjukhus och apotek samt får användas endast på sjukhus, om inte Läkemedels- verket i det enskilda fallet medger något annat.

10 kap.

1 §

Den som yrkesmässigt tillverkar, importerar, säljer, transporterar, för- varar eller på annat sätt yrkesmässigt hanterar läkemedel ska vidta de åtgärder och i övrigt iaktta sådan försiktighet som behövs för att hindra att läkemedlen skadar människor, egendom eller miljön samt se till att läkemedlens kvalitet inte försämras.

Bestämmelser om tillverkning och import av radioaktiva läke- medel som ska användas som prövningsläkemedel för människor finns i kapitel IX i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014. Andra radio- aktiva läkemedel får beredas endast på sjukhus och apotek samt får användas endast på sjukhus, om inte Läkemedelsverket i det enskilda fallet medger något annat.

Den som i andra fall än yrkesmässigt hanterar läkemedel ska vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs.

11 kap.

1 §

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela före- skrifter som anger inom vilken tid sådana beslut som avses i det följande ska fattas:

1.4 kap. 2 §, om godkännande för försäljning av läkemedel,

2.4 kap. 4 §, om registrering för försäljning av homeopatiska läke- medel,

3.4 kap. 5 § första stycket, om registrering för försäljning av traditio- nella växtbaserade humanläkemedel,

4.4 kap. 6 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för försäljning av ett humanläkemedel,

5.4 kap. 7 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för försäljning av ett veterinärmedicinskt läkemedel,

6.4 kap. 9 § andra stycket, om det decentraliserade förfarandet när Sverige inte är referensmedlemsland,

7.4 kap. 10 §, om tillstånd till försäljning i andra fall,

8.6 kap. 6 § första stycket, om tillstånd till en icke-interventionsstudie avseende säkerhet,

9.6 kap. 10 § andra stycket, om upphörande av godkännande för försäljning på begäran av den som fått läkemedlet godkänt,

10. 7 kap. 9	§, om tillstånd till	10. 7 kap. 9 §, om tillstånd	till
klinisk läkemedelsprövning,		klinisk läkemedelsprövning	på
		djur,
11. 8 kap. 2	§, om tillstånd till yrkesmässig tillverkning av läkemedel
och mellanprodukter, och
12. 9 kap. 1	§, om import av läkemedel och mellanprodukter från ett
land utanför EES.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

283

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

	2 §
Ett tillstånd enligt 4 kap. 10 §,	Ett	tillstånd		enligt 4 kap. 10 §,
7 kap. 9 § första stycket, 8 kap. 2 §	7 kap.	9 §, 8 kap. 2 §,			9 kap. 1 §
eller 9 kap. 1 § första stycket får	första stycket eller ett sådant till-
återkallas om någon av de väsent-	stånd som meddelats i enlighet
liga förutsättningar som var upp-	med artikel 61 i Europaparla-
fyllda när tillståndet meddelades	mentets		och	rådets	förordning
inte längre är uppfyllda eller om	(EU) nr 536/2014 får återkallas
något krav som är av särskild	om någon av de väsentliga förut-
betydelse för kvalitet och säkerhet	sättningar som var uppfyllda när
inte har följts.	tillståndet		meddelades		inte längre
	är uppfyllda eller om något krav
	som är av särskild betydelse för
	kvalitet och säkerhet inte har följts.

Ett tillstånd som ska anses beviljat enligt 7 kap. 9 § tredje stycket får återkallas om villkoren i ansökan om tillstånd inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.

14 kap.

1 § Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av

1.denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen,

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av förordningen,

3. Europaparlamentets			och	3. Europaparlamentets			och
rådets	förordning	(EG)	nr	rådets	förordning	(EG)	nr
1901/2006 av den 12 december				1901/2006 av den 12 december
2006 om läkemedel för pediatrisk				2006 om läkemedel för pediatrisk
användning och om ändring av				användning och om ändring av
förordning (EEG) nr		1768/92,		förordning (EEG) nr		1768/92,
direktiv	2001/20/EG,	direktiv		direktiv	2001/20/EG,	direktiv
2001/83/EG och förordning (EG)				2001/83/EG och förordning (EG)
nr 726/2004 samt föreskrifter och				nr 726/2004 samt föreskrifter och
villkor som har meddelats med				villkor som har meddelats med
stöd av förordningen, samt				stöd av förordningen,
4. Europaparlamentets			och	4. Europaparlamentets			och
rådets	förordning	(EG)	nr	rådets	förordning	(EG)	nr
1394/2007.				1394/2007, samt
				5. Europaparlamentets			och
				rådets	förordning	(EU)	nr
				536/2014.

284

15 kap.	Prop. 2017/18:196
1 §	Bilaga 6
Ansökningsavgift ska betalas av den som ansöker om

1.godkännande eller registrering för försäljning av ett läkemedel,

2.erkännande av ett sådant godkännande eller en sådan registrering för försäljning av ett läkemedel som meddelats i ett annat EES-land,

3.tillstånd för försäljning enligt 4 kap. 10 § andra stycket,

4.tillstånd för tillverkning av läkemedel,

5.sådan jämkning av ett godkännande för försäljning av ett läkemedel eller en registrering för försäljning av ett traditionellt växtbaserat human- läkemedel som medför att indikationerna för läkemedlet utvidgas, eller

6. tillstånd

att få

utföra

6. tillstånd

att

få

utföra

klinisk läkemedelsprövning.

klinisk

läkemedelsprövning

på

människor eller på djur.

16 kap.

1 §

Den som med uppsåt eller av

oaktsamhet bryter mot artikel 3.1,

12.2, eller 37.2 i Europaparla-

mentets och

rådets

förordning

mentets

och

rådets

förordning

(EG) nr 726/2004, i den ursprung-

liga lydelsen, eller 5 kap. 1 § första

eller

andra styckena,

7 kap.

9 §

eller andra styckena, 7 kap. 6 eller

första

stycket,

8 kap.

2 §,

9 kap.

9 §,

8 kap. 2 §, 9 kap.

1 §

första

1 § första stycket eller 10 kap. 1 § i

stycket

eller

10 kap.

1 § i

denna

denna lag döms till böter eller

lag döms till böter eller fängelse i

fängelse i högst ett år, om gär-

högst ett år, om gärningen inte är

ningen inte är belagd med straff

belagd med straff enligt brotts-

enligt

brottsbalken

eller

enligt

balken

eller

enligt

lagen

lagen (2000:1225) om straff för

(2000:1225) om straff för smugg-

smuggling.

ling. Detsamma gäller den som

tillverkar eller importerar pröv-

ningsläkemedel

för

människor

utan tillstånd enligt artikel 61 i

Europaparlamentets

och

rådets

förordning (EU) nr 536/2014, i

den

ursprungliga

lydelsen,

med

den

begränsning

som

följer

artikel 64 i samma förordning.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

18 kap.

Föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor

285

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

4 a §

Regeringen får meddela före- skrifter om skyldigheter för spon- sorn att se till att försökspersoner vid kliniska läkemedelsprövningar på människor garanteras ersätt- ning för skador.

4 b §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den behörighet som krävs för att hålla den föregående intervjun med försökspersonen som anges i artikel 29.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör denna lag och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör denna lag, Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014 och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön.

1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2.Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

286

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 25 och 25 a §§ och rubriken närmast före 30 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 kap.

25 §

Får ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett lands- ting i samband med sådana över- läggningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedels- förmåner m.m. en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsför- månsverket som är sekretess-

reglerad	enligt	23 §	första
stycket 1,	blir	sekretess-

bestämmelsen tillämplig på upp- giften även hos landstinget eller kommunen. Detta gäller dock inte om det finns en primär sekretess- bestämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på upp- giften hos den mottagande myndig- heten.

Får ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting i samband med sådana överläggningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läke- medelsförmåner m.m. en uppgift från Tandvårds- och läkemedels- förmånsverket som är sekretess-

reglerad	enligt	23 §	första
stycket 1,	blir	sekretess-

bestämmelsen tillämplig på upp- giften även hos landstinget eller kommunen.

Får ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett lands- ting en uppgift från Läkemedels- verket som förekommer i ett ärende om klinisk läkemedelspröv- ning på människor och som är sekretessreglerad enligt 23 §, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos mottagande landsting eller kommun.

Första och andra styckena gäller dock inte om det finns en primär sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

287

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

Sekretessbrytande bestämmelser

25 a §1

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut till en lokal aktionsgrupp i enlighet med vad som föreskrivs i lagen (2015:266) om lokala aktionsgrupper.

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte heller att en uppgift lämnas ut till en enskild biobank i enlighet med vad som föreskrivs läke- medelsförordningen (2015:458).

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelsen 2015:268.

288

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366) om handel med läkemedel

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 3a kap. 2 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §1

Den som bedriver partihandel med läkemedel enligt 1 § ska

1.bedriva verksamheten i lokaler som är lämpliga för sitt ändamål,

2.till E-hälsomyndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna föra statistik över partihandeln,

3.dokumentera hanteringen av läkemedlen på sådant sätt att de kan spåras,

4.till sitt förfogande ha en sakkunnig som ska se till att kraven på läkemedlens säkerhet och kvalitet är uppfyllda,

5.utöva särskild kontroll (egenkontroll) över partihandeln och hanteringen i övrigt och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram,

6.till öppenvårdsapoteken leverera de läkemedel som omfattas av

tillståndet,

7. distribuera		endast	läkemedel		7. distribuera	endast	läkemedel
som	får säljas	enligt	5 kap. 1 §		som får säljas	enligt	5 kap.	1 §
läkemedelslagen		(2015:315)		eller	läkemedelslagen	(2015:315)		eller
utgör	prövningsläkemedel			enligt	utgör tilläggsläkemedel eller pröv-
2 kap. 1 § samma lag,					ningsläkemedel	för	människor
					eller djur,

8.anskaffa läkemedel endast från den som får bedriva partihandel med läkemedel och som bedriver sådan handel i enlighet med god distribu- tionssed,

9.anskaffa läkemedel från den som förmedlar humanläkemedel endast

om förmedlingen sker i enlighet med 3 a kap.,

10.leverera läkemedel endast till den som har tillstånd till partihandel eller detaljhandel med läkemedel eller har anmält detaljhandel med vissa receptfria läkemedel,

11.omedelbart underrätta Läkemedelsverket och i förekommande fall innehavaren av godkännandet för försäljning av läkemedlet vid

mottagande av eller erbjudande om humanläkemedel som tillstånds- havaren bedömer är eller kan vara förfalskade, och

12. även i övrigt följa god distributionssed.

1 Senaste lydelsen 2015:323.

289

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

3 a kap.

2 §2

Den som förmedlar humanläkemedel ska
1. förmedla	endast		sådana	1. förmedla		endast		sådana
humanläkemedel	som	får	säljas	humanläkemedel		som	får	säljas
enligt 5 kap. 1 § läkemedelslagen				enligt 5 kap.	1 §	läkemedelslagen
(2015:315) eller utgör pröv-				(2015:315) eller utgör tilläggs-
ningsläkemedel	enligt	1 §	tredje	läkemedel	eller		prövnings-
stycket samma lag,				läkemedel för		människor		eller
				djur,

2.dokumentera hanteringen av läkemedlen på sådant sätt att de kan spåras,

3.utöva särskild kontroll (egenkontroll),

4.omedelbart underrätta Läkemedelsverket och i förekommande fall

innehavaren av godkännandet för försäljning av läkemedlet om de läkemedel som förmedlaren tar emot eller erbjuds är eller bedöms vara förfalskade, och

5. även i övrigt följa god distributionssed.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 Senaste lydelse 2015:323.

290

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

2kap.

3 §

Försök i forsknings- eller behandlingssyfte som medför genetiska för- ändringar som kan gå i arv hos människa får inte utföras.

Förbud mot att genomföra genterapeutiska kliniska läke- medelsprövningar som resulterar i att könscellers genetiska identitet hos försökspersonen förändras finns i artikel 90 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska pröv- ningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

291

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 5 §, 2 kap. 3 a § och

3 kap. 5 a och 5 b §§, och ny rubrik närmast före 1 kap. 5 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Lagen är tillämplig på

1.en biobank som inrättats i Sverige i en vårdgivares hälso- och sjuk- vårdsverksamhet, oavsett var materialet i biobanken förvaras, och

2.vävnadsprover från en sådan biobank som avses under 1, vilka lämnats ut för att förvaras och användas hos en annan vårdgivare, en enhet för forskning eller diagnostik, en offentlig forskningsinstitution, ett läkemedelsbolag eller en annan juridisk person och vilka även efter utlämnandet kan härledas till den eller de människor från vilka de härrör.

Lagen skall i tillämpliga delar			Lagen ska i tillämpliga delar
gälla för vävnadsprover som tas			gälla för vävnadsprover som tas
och samlas in för transplanta-			och samlas in för transplanta-
tionsändamål	enligt	lagen	tionsändamål	enligt	lagen
(1995:831) om	transplantation		(1995:831) om	transplantation
m.m.			m.m.

Lagen är inte heller tillämplig på prover som är avsedda för forskning och där avsikten är att de ska kastas direkt efter analys och inte sparas en längre tid efter provtagningstillfället.

Tystnadsplikt i vissa fall

5 §

Den som är eller har varit anställd eller uppdragstagare vid en enskild biobank får inte obehörigen röja eller utnyttja upp- gifter i en ansökan om tillstånd till en klinisk läkemedelsprövning. Som obehörigt röjande anses inte

att någon fullgör sådan uppgifts-

292

	skyldighet som följer av lag						eller	Prop. 2017/18:196
	förordning.							Bilaga 6
2 kap.
3 §1
Är avsikten att en biobank skall	Är avsikten att en biobank ska
användas för ändamål som avser	användas för ändamål som avser
forskning eller klinisk prövning får	forskning		eller	klinisk		prövning
beslut som avses i 1 § fattas först	som inte		omfattas		av	3 a § får
efter prövning och godkännande	beslut som avses i 1 § fattas först
av en nämnd för forskningsetik.	efter prövning			och	godkännande
Biobanken får i sådana fall inte	av en nämnd för forskningsetik.
användas för annat ändamål än	Biobanken får i sådana fall inte
som tidigare beslutats utan att	användas för annat ändamål än
nämnden godkänt detta.	som tidigare beslutats utan att
	nämnden godkänt detta.
Vid prövning och godkännande som avses här tillämpas vad som före-
skrivs om utgångspunkter för etikprövningen i 7–11 §§ lagen (2003:460)
om etikprövning av forskning som avser människor. I fråga om hand-
läggningsordningen för prövning och godkännande samt om över-
klagande tillämpas föreskrifterna i 24–33 §§ samt 36 och 37 §§ samma
lag.	3 a §
	3 a §
	Är avsikten att en biobank ska
	användas för ändamål som avser
	klinisk	läkemedelsprövning					får
	beslut som avses i 1 § fattas efter
	det att en ansökan om tillstånd till
	klinisk		läkemedelsprövning
	beviljats		tillstånd		eller		anses
	beviljats	tillstånd i			enlighet		med
	7 kap.		6 §	läkemedelslagen
	(2015:315) och				uppgifter		om
	insamling,		lagring		och	framtida
	ändamål		av	biologiska prover
	anges i den ansökan om tillstånd.

3 kap.

5 §2

Har den som lämnat samtycke avlidit gäller i stället att den av-

1Senaste lydelse 2003:468.

2Senaste lydelse 2003:468.

293

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

lidnes närmaste anhöriga skall ha informerats om och efter skälig betänketid inte motsatt sig det nya ändamålet.

Avser det nya ändamålet forsk- ning eller klinisk prövning skall den nämnd för forskningsetik som godkänner det nya ändamålet i samband därmed också besluta om vilka krav som skall gälla i fråga om information och samtycke för att vävnadsproverna i banken skall få användas för det nya ända- målet.

lidnes närmaste anhöriga ska ha informerats om och efter skälig betänketid inte motsatt sig det nya ändamålet.

5 a §

Avser det nya ändamålet forsk- ning eller klinisk prövning som inte omfattas av 5 b § ska den nämnd för forskningsetik som god- känner det nya ändamålet i sam- band därmed också besluta om vilka krav som ska gälla i fråga om information och samtycke för att vävnadsproverna i banken ska få användas för det nya ända- målet.

5 b §

Är avsikten att en biobank ska användas i en klinisk läkemedels- prövning får vävnadsproverna användas för ett nytt ändamål om ansökan om klinisk läkemedel- sprövning som har beviljats till- stånd eller anses ha beviljats till- stånd i enlighet med 7 kap. 6 § läkemedelslagen (2015:315) och uppgifter om insamling, lagring och framtida ändamål av bio- logiska prover anges i den ansökan om tillstånd.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017 i fråga om 1 kap. 3 §.

2.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om övriga bestämmelser.

3.Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som be-hövs i fråga om punkten 2.

294

Förslag till förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)

Härigenom föreskrivs att bilagan till offentlighets- och sekretess- förordningen (2009:641) ska ha följande lydelse.

Denna förordning träder i kraft xx yy.

Bilaga

Nuvarande lydelse

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

________________________________________________________

Verksamheten består i Särskilda begränsningar i sekre- tessen

________________________________________________________

33. utredning,			tillståndsgivning					sekretessen		enligt	9 § första
och tillsyn enligt läkemedelslagen								stycket 1 gäller inte för uppgifter i
(1992:859) eller enligt mot-								tillsynsverksamheten			över
svarande		äldre		bestämmelser,				produktsäkerheten hos varor som
tillsyn enligt lagen (1993:584) om								är avsedda för konsumenter eller
medicintekniska			produkter				eller	kan antas komma att användas av
enligt		motsvarande					äldre	konsumenter eller för uppgifter i
bestämmelser,			tillståndsgivning					verksamheten		med	utredning,
och tillsyn enligt lagen (2006:496)								tillståndsgivning och			tillsyn som
om	blodsäkerhet			och			lagen	avser	kliniska		läkemedels-
(2008:286) om kvalitets- och								prövningar på människor, om
säkerhetsnormer vid hantering av								intresset av allmän kännedom om
mänskliga		vävnader och				celler,		förhållande som rör risk för skada
tillståndsgivning och tillsyn enligt								på person har sådan vikt att
lagen (2009:366) om handel med								uppgiften bör lämnas ut
läkemedel eller enligt motsvarande
äldre	bestämmelser,			tillsyn			enligt
rådets	förordning				(EG)		nr
953/2003 av den 26 maj 2003 om
förhindrande av att handeln med
vissa viktiga mediciner avleds till
Europeiska unionen, tillsyn enligt
Europaparlamentets				och		rådets
förordning (EG) nr 726/2004 av
den 31 mars 2004 om inrättande
av gemenskapsförfaranden							för
godkännande av och tillsyn över
humanläkemedel			och		veterinär-
medicinska		läkemedel			samt om
inrättande av en europeisk läke-
medelsmyndighet eller enligt mot-
svarande		äldre		bestämmelser,							295

Prop. 2017/18:196	tillsyn		enligt		Europaparlamentets
Bilaga 6	och	rådets		förordning				(EG)	nr
	816/2006 av den 17 maj 2006 om
	tvångslicensiering					av patent			för
	tillverkning				av		läkemedels-
	produkter för export till länder
	med	folkhälsoproblem,						tillsyn
	enligt		Europaparlamentets						och
	rådets		förordning				(EG)		nr
	1901/2006			av	den		12 december
	2006 om läkemedel för pediatrisk
	användning och om ändring av
	förordning			(EEG)		nr		1768/92,
	direktiv		2001/20/EG,					direktiv
	2001/83/EG och förordning (EG)
	nr	726/2004,			samt		utredning,
	tillståndsgivning och tillsyn enligt
	Europaparlamentets						och rådets
	förordning (EU) nr 536/2014 av
	den	16 april			2014		om	kliniska
	prövningar			av humanläkemedel
	och om upphävande av direktiv
	2001/20/EG.
	Föreslagen lydelse
	________________________________________________________
	Verksamheten består i								Särskilda begränsningar i sekre-
									tessen

________________________________________________________


	33. utredning,		tillståndsgivning
	och tillsyn enligt läkemedelslagen
	(1992:859)		eller		enligt
	motsvarande äldre bestämmelser,
	tillsyn enligt lagen (1993:584) om
	medicintekniska		produkter		eller
	enligt	motsvarande			äldre
	bestämmelser,		tillståndsgivning
	och tillsyn enligt lagen (2006:496)
	om	blodsäkerhet		och	lagen
	(2008:286) om kvalitets- och
	säkerhetsnormer		vid	hantering av
	mänskliga vävnader			och celler,
	tillståndsgivning och tillsyn enligt
	lagen (2009:366) om handel med
	läkemedel eller enligt motsvarande
	äldre	bestämmelser,		tillsyn	enligt
	rådets	förordning		(EG)	nr
	953/2003 av den 26 maj 2003 om
296	förhindrande av		att	handeln med

sekretessen enligt 9 § första stycket 1 gäller inte för uppgifter i tillsynsverksamheten över produktsäkerheten hos varor som är avsedda för konsumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter eller för uppgifter i verksamheten med utredning, tillståndsgivning och tillsyn som avser kliniska läkemedels- prövningar på människor, om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör risk för skada på person har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut

vissa viktiga mediciner avleds till

Europeiska unionen, tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinär- medicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läke- medelsmyndighet eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läke- medelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem, tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004, samt utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

297

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

Förslag till förordning om ändring i läkemedelsförordningen (2015:458)

Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelsförordningen (2015:458) dels att 4 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 1 §, 6 kap. 3 §, 7 kap. 1–2 §§, 8 kap. 4 § och 9 kap. 11 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 4 kap., en ny paragraf, 9 kap. 6 a §, och närmast före 9 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

4 kap. Klinisk läkemedelsprövning

Klinisk läkemedelsprövning på människor

1 § Sponsorn för en klinisk läkemedelsprövning på människor är skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera att försökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan. Skadeskyddet eller ersättningsgarantin ska vara förenligt med riskens karaktär och omfattning.

2 § En ansökan om tillstånd till klinisk prövning får med undantag av de uppgifter som omfattas av punkterna 17 s, 17 ag, 24, 48-49, 60, 61 och 63 i bilaga I samt punkterna 7 b och 7 e i bilaga II till förordningen (EU) nr 536/2014 vara avfattad på engelska. De uppgifter som ska lämnas enligt punkt 17 s i bilaga I till förordningen ska lämnas i ett separat dokument. De uppgifter som omfattas av punkterna 60, 61 och 63 får även vara avfattade på ytterligare språk utöver svenska.

3 § Läkemedelsverket får under de förutsättningar som anges i artikel 42.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014, sam- tycka till att en sponsor får rapportera misstänkta oförutsedda allvarliga biverkningen som uppstått i Sverige till Läkemedelsverket.

Läkemedelsverket ska vidarerapportera den rapport som inlämnats enligt första stycket till den databas som avses i artikel 40.1 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014, i den ursprungliga

	lydelsen.
	4 § Om sponsorn för en klinisk läkemedelsprövning på människor inte
	är etablerad i den Europeiska unionen får Läkemedelsverket besluta att
	denne inte behöver utse en rättslig företrädare i enlighet med artikel 74.1
	i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 536/2014, i den
	ursprungliga lydelsen. Sponsorn ska i så fall utse minst en kontaktperson
	i enlighet med artikel 74.2 och 74.3 i nämnda förordning.
	5 § Läkemedelsverket ska utföra de uppgifter som en berörd respektive
	rapporterande medlemsstat ska utföra enligt artiklarna 5–24, 62.2, 77–79
	och 81 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.
	Läkemedelsverket ska även vara mottagare av den information som den
298	Europeiska läkemedelsmyndigheten ska vidarebefordra till eller gör till-

gänglig för berörda eller rapporterande	medlemsstater enligt ovan	Prop. 2017/18:196
nämnda förordning.		Bilaga 6
6 § Läkemedelverket är den behöriga	myndigheten som avses i

artiklarna 58 och 81 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

7 § Läkemedelsverket ska skicka ansökan om tillstånd till en klinisk läkemedelsprövning till en regional etikprövningsnämnd för yttrande. Om det finns skäl ska Läkemedelsverket även skicka ansökan om klinisk läkemedelsprövning till berörd biobank och strålskyddskommitté för yttrande. Yttrandet ska skickas till Läkemedelsverket och till den regio- nala etikprövningsnämnd som Läkemedelsverket anvisar.

8 § Läkemedelsverket ska utse en nationell kontaktpunkt och ersättare till denna i enlighet med artikel 83 i Europaparlamentets och rådets för- ordning (EU) nr 536/2014.

9 § Om Läkemedelsverket beslutar att godkänna en klinisk läkemedels- prövning på människor som inbegriper äggdonation, ska Läkemedels- verket sända en kopia av beslutet till Socialstyrelsen.

Klinisk läkemedelsprövning på djur

10 § Ansökan om tillstånd att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på djur ska göras av den person, det företag, den institution eller den organisation som ansvarar för att inleda, organisera eller finansiera pröv- ningen. Det krävs skriftligt tillstånd för att påbörja en klinisk läkemedels- prövning.

11 § Finner Läkemedelsverket att den som har tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på djur enligt 7 kap. 9 § läkemedelslagen (2015:315) eller någon annan som medverkar i en sådan prövning brister i sina skyldigheter, ska verket förelägga denne att avhjälpa bristen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

Tillstånd enligt 8 kap. 2 § första stycket läkemedelslagen (2015:315) ska meddelas för en viss tid eller tills vidare och avse ett visst eller vissa läkemedel eller mellanprodukter, eller läkemedel eller mellanprodukter i allmänhet.

Tillstånd enligt 8 kap. 2 § första stycket läkemedelslagen (2015:315) eller tillstånd enligt artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 536/2014 ska meddelas för en viss tid eller tills vidare och avse ett visst eller vissa läkemedel eller mellanprodukter, eller läkemedel eller mellanprodukter i allmänhet.

299

Prop. 2017/18:196

Bilaga 6

6kap.

3 §

Särskilt tillstånd till import av		Särskilt tillstånd till import av
läkemedel som avses i 9 kap. 1 §		läkemedel som avses i 9 kap. 1 §
andra	stycket 3 läkemedelslagen	andra stycket 3–4 läkemedelslagen
(2015:315) får endast beviljas den		(2015:315) får endast beviljas den
som i sin organisation har tillgång		som i sin organisation har tillgång
till en sådan sakkunnig som avses i		till en sådan sakkunnig som avses i
8 kap.	1 § första stycket läke-	8 kap. 1 § första stycket läke-
medelslagen.		medelslagen.

Nuvarande lydelse

7 kap.

1 §1

Beslut av Läkemedelsverket enligt läkemedelslagen (2015:315) ska i angivna fall fattas inom de tider som framgår av tabellen.

Typ av beslut	Antal dagar
Beslut om godkännande för försäljning av läkemedel	210
enligt 4 kap. 2 § läkemedelslagen
Beslut om registrering för försäljning av homeopatiska	210
läkemedel enligt 4 kap. 4 § läkemedelslagen
Beslut om registrering för försäljning av traditionella	210
växtbaserade humanläkemedel enligt 4 kap. 5 § första
stycket läkemedelslagen
Beslut om sådant förnyat godkännande för försäljning	180
av läkemedel som avses i 4 kap. 17 § läkemedelslagen
och förnyad registrering för försäljning
Beslut om tillstånd till en icke-interventionsstudie	60
avseende säkerhet enligt 6 kap. 6 § första stycket läke-
medelslagen
Beslut om upphörande av godkännande för försäljning	90
enligt 6 kap. 10 § andra stycket läkemedelslagen och
upphörande av registrering för försäljning
Beslut om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning enligt	60
7 kap. 9 § läkemedelslagen som inte innefattar prövning
av sådana läkemedel som avses i fjärde stycket 1 och 2
samma bestämmelse
Beslut om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning enligt	90
7 kap. 9 § läkemedelslagen som innefattar prövning av
sådana läkemedel som avses i fjärde stycket 1 och 2
samma bestämmelse, dock inte prövning som avser
xenogen cellterapi
Beslut om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning enligt	Ingen
7 kap. 9 § läkemedelslagen som innefattar xenogen	tidsbegränsni

1 Senaste lydelsen 2012:347.

300

cellterapi	ng		Prop. 2017/18:196
Beslut om tillstånd till tillverkning av läkemedel och	90		Bilaga 6
mellanprodukter enligt 8 kap. 2 § läkemedelslagen, dock
inte beslut som avser läkemedel som omfattas av sjuk-
husundantag
Beslut om tillstånd till tillverkning av läkemedel som	120
omfattas av sjukhusundantag enligt 8 kap. 2 § läke-
medelslagen
Beslut om ändring av sådant tillstånd till tillverkning	30	eller	om
som avses i 8 kap. 2 § läkemedelslagen	det		finns
	särskilda skäl
	90
Beslut om tillstånd till import av läkemedel och mellan-	90
produkter enligt 9 kap. 1 § läkemedelslagen
Beslut om ändring av sådant tillstånd till import som	30	eller	om
avses i 9 kap. 1 § läkemedelslagen	det finns sär-
	skilda		skäl
	90

Föreslagen lydelse

1 §

Beslut av Läkemedelsverket enligt läkemedelslagen (2015:315) ska i angivna fall fattas inom de tider som framgår av tabellen.

Typ av beslut	Antal dagar
Beslut om godkännande för försäljning av läkemedel	210
enligt 4 kap. 2 § läkemedelslagen
Beslut om registrering för försäljning av homeopatiska	210
läkemedel enligt 4 kap. 4 § läkemedelslagen
Beslut om registrering för försäljning av traditionella	210
växtbaserade humanläkemedel enligt 4 kap. 5 § första
stycket läkemedelslagen
Beslut om sådant förnyat godkännande för försäljning	180
av läkemedel som avses i 4 kap. 17 § läkemedelslagen
och förnyad registrering för försäljning
Beslut om tillstånd till en icke-interventionsstudie	60
avseende säkerhet enligt 6 kap. 6 § första stycket läke-
medelslagen
Beslut om upphörande av godkännande för försäljning	90
enligt 6 kap. 10 § andra stycket läkemedelslagen och
upphörande av registrering för försäljning
Beslut om tillstånd till tillverkning av läkemedel och	90
mellanprodukter enligt 8 kap. 2 § läkemedelslagen eller
enligt artikel 61 i Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 536/2014 dock inte beslut som avser läke-
medel som omfattas av sjukhusundantag
Beslut om tillstånd till tillverkning av läkemedel som	120
omfattas av sjukhusundantag enligt 8 kap. 2 § läke-
medelslagen	301

Prop. 2017/18:196	Beslut	om ändring av sådant tillstånd till					tillverkning		30	eller	om
Bilaga 6	som avses i 8 kap. 2 § läkemedelslagen eller i artikel 61								det finns sär-
	i Europaparlamentets			och	rådets	förordning		(EU)	skilda		skäl
	536/2014								90
	Beslut om tillstånd till import av läkemedel och mellan-								90
	produkter enligt 9 kap. 1 § läkemedelslagen eller enligt
	artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning
	(EU) 536/2014
	Beslut om ändring av sådant tillstånd till import som								30	eller	om
	avses i 9 kap. 1 § läkemedelslagen eller i artikel 61 i								det finns sär-
	Europaparlamentets och				rådets	förordning		(EU)	skilda		skäl
	536/2014								90
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					7 kap.
					2 §
	Om	Läkemedelsverket			har	Om	Läkemedelsverket				har
	begärt	att	sökanden		ska	begärt	att	sökanden			ska
	komplettera en ansökan, börjar de					komplettera en ansökan, börjar de
	frister som anges i 1 § att löpa					frister som anges i 1 § att löpa
	först när den begärda komplette-					först när den begärda komplette-
	ringen kommit in till verket. En					ringen kommit in till verket. En
	frist som börjat löpa ska förlängas					frist som börjat löpa ska förlängas
	med den tid som sökanden					med den tid som sökanden
	behöver för att komma in med en					behöver för att komma in med en
	komplettering, om inte ärendet					komplettering.
	avser	tillstånd	till	kliniska
	läkemedelsprövningar				enligt
	7 kap.	9 §	läkemedelslagen
	(2015:315).
	Bestämmelser om tidsfrister för beslut finns även i 2 kap.
					8 kap.
					4 §
	Den som ansöker om tillstånd hos Läkemedelsverket och inte är bosatt
	inom ESS ska företrädas av ett ombud som är bosatt inom detta område.
						För	kliniska läkemedelspröv-
						ningar på människor gäller i
						stället	reglerna		om	sponsorns
						rättsliga företrädare och kontakt-
						personer i artikel 74 i Europa-
						parlamentets och rådets förord-
						ning (EU) nr 536/2014 och 4 kap.
						4 § denna förordning.
					9 kap.
						Föreskrifter om			behörighet att
302						hålla	intervju		inför	kliniska

läkemedelsprövningar	på Prop. 2017/18:196
människor	Bilaga 6

6 a §

Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om den behörighet som krävs för att hålla den föregående intervjun med försökspersonen som anges i artikel 29.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

11 §

Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör läkemedelslagen (2015:315) och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön.

Läkemedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter i frågor som rör läkemedelslagen (2015:315) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 och som behövs för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön.

12 §

Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av läkemedelslagen (2015:315) och av denna förordning.

Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av läkemedelslagen (2015:315), av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 och av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft xx yy.

303

Prop. 2017/18:196

Bilaga 7

304

Förteckning över remissinstanserna Anpassningar av svensk rätt till EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar (Ds 2016:11)

Promemorian (Ds 2016:11) om anpassningar av svensk rätt till EU- förordningen om kliniska läkemedelsprövningar remitterades till Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Solna tingsrätt, Kammar- rätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Uppsala, Justitiekanslern (JK), Domstolsverket, Gentekniknämnden, Datainspektionen, E-hälsomyndig- heten, Kommerskollegium, Rättsmedicinalverket, Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Folkhälsomyndig- heten (FoHM), Tandvårds- och läkemedelsverket (TLV), Statens bered- ning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Jordbruksverket, Strål- säkerhetsmyndigheten, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE), Centrala etikprövningsnämnden, Regionala etikprövnings- nämnden i Göteborg, Regionala etikprövningsnämnden i Linköping, Regionala etikprövningsnämnden i Lund, Regionala etikprövnings- nämnden i Stockholm, Regionala etikprövningsnämnden i Umeå, Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala, Uppsala djurförsöksetiska nämnd, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Vetenskapsrådet, Vinnova, Regelrådet, Statens medicinsk etiska råd (SMER), Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet, Karolinska institutet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Blekinge läns landsting, Dalarnas läns landsting, Gotlands kommun, Gävleborgs läns landsting, Hallands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Jönköpings läns landsting, Kalmar läns landsting, Kronobergs läns landsting, Norrbottens läns landsting, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Södermanlands läns landsting, Uppsala läns landsting, Värmlands läns landsting, Västmanlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Örebro läns landsting, Östergötlands läns landsting, Sveriges kommuner och landsting (SKL), Swedish Medtech, SwedenBio, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Läkemedelshandlarna, Föreningen för generiska läkemedel (FGL), Läkemedelsförsäkringen (LFF Service AB), Apotekarsocieteten (Föreningen för klinisk prövning), ASCRO, AstraZeneca, Gothia Forum, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Linköping Academic Research Centre (LARC), Kliniskt forsknings- centrum (KFC), Norrlands Universitetssjukhus Umeå, Sveriges läkar- förbund, Svenska läkaresällskapet, Sveriges Apoteksförening, Svenska diabetesförbundet, Vårdförbundet, Svensk sjuksköterskeförening, Sveriges Farmaceuter, Reumatikerförbundet, Handikappförbunden, Svensk Försäkring, Riksförbundet Gode män och Förvaltare, Djurens rätt, Nationella biobanksrådet (NBR), Regionalt biobankscentrum, Södra sjukvårdsregionen, Regionalt biobankscentrum (RBC) i Uppsala Örebro sjukvårdsregion, Regionalt biobankscentrum Norra, Regionalt biobanks- centrum Sydöstra, Svenska Journalistförbundet och Sveriges Television.

Därutöver har yttranden inkommit från Riksförbundet för Barn, Unga och Vuxna med utvecklingsstörning (FUB).

Prop. 2017/18:196

Bilaga 7

305

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

L 238/12		Europeiska unionens officiella tidning	16.9.2017
	SV

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/1569 av den 23 maj 2017

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för inspektioner

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (1), särskilt artikel 63.1, och

av följande skäl:

(1)Genom god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk säkerställer man att det råder överensstämmelse mellan olika tillverkningssatser av samma prövningsläkemedel som används i samma eller olika kliniska prövningar, och att ändringar under utvecklingen av ett prövningsläkemedel dokumenteras och motiveras på lämpligt sätt. Tillverkningen av prövningsläkemedel är mer komplicerad än tillverkningen av godkända läkemedel eftersom det inte finns några bestämda rutiner och eftersom de kliniska prövningarna, och därmed också förpackningarna, kan utformas på olika sätt. Svårigheterna beror på att man ofta måste göra randomiseringar och maskera prövningsläkemedlets identitet vid kliniska prövningar (blindning). Vid tidpunkten för prövningen är man inte alltid fullt medveten om toxiciteten, styrkan och sensibiliseringspotentialen hos prövningsläkemedel för humant bruk, och behovet av att minimera riskerna för korskontaminering är därför ännu större än för godkända läkemedel. Av den anledningen bör tillverkningsmomenten omfattas av ett ytterst effektivt farmaceutiskt kvalitetssystem.

(2)Principerna för god tillverkningssed är desamma för läkemedel som är godkända för att släppas ut på marknaden och för prövningsläkemedel. Ofta tillverkas både prövningsläkemedel och läkemedel som är godkända för att släppas ut på marknaden i samma anläggning. Därför bör principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk i möjligaste mån anpassas till principerna och riktlinjerna för god tillverk ningssed för humanläkemedel.

(3)Enligt artikel 61.5 i förordning (EU) nr 536/2014 omfattas vissa processer inte av krav på tillstånd i enlighet med artikel 61.1 i den förordningen. I enlighet med artikel 63.2 i förordning (EU) nr 536/2014 är inte god tillverk ningssed för prövningsläkemedel tillämplig på de processerna.

(4)För att tillverkaren ska kunna följa god tillverkningssed för prövningsläkemedel måste tillverkaren och sponsorn samarbeta. Likaledes måste sponsorn samarbeta med tillverkaren för att kunna uppfylla kraven i förordning (EU) nr 536/2014. Om tillverkaren och sponsorn är olika juridiska personer bör deras skyldigheter gentemot varandra anges i ett tekniskt avtal mellan dem. Ett sådant avtal bör omfatta utbyte av inspektionsrapporter och utbyte av information om kvalitetsfrågor.

(5)Prövningsläkemedel som importeras till unionen bör tillverkas enligt kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som fastställts i unionen. Därför bör endast sådana produkter få importeras till unionen som har tillverkats av en tredjelandstillverkare som har tillstånd eller är behörig att tillverka produkterna i enlighet med lagarna i det land där tillverkaren är etablerad.

(6)Alla tillverkare bör ha ett effektivt kvalitetssäkringssystem för sin tillverkning eller import. För att ett sådant system ska vara effektivt måste ett farmaceutiskt kvalitetssäkringssystem ha införts. Bra dokumentation är en

(1) EUT L 158, 27.5.2014, s. 1.

306

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

16.9.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 238/13
	SV

väsentlig del av ett kvalitetssäkringssystem. Tillverkarnas dokumentationssystem bör göra det möjligt att rekonstruera tillverkningsförfarandet för varje tillverkningssats och att se vilka ändringar som gjorts under utvecklingen av ett prövningsläkemedel.

(7)Principer och riktlinjer för god tillverkningssed för prövningsläkemedel bör fastställas för kvalitetsstyrning, personal, lokaler, utrustning, dokumentation, produktion, kvalitetskontroll, verksamhet som lagts ut på entreprenad, reklamationer, återkallanden och egeninspektioner.

(8)Det bör ställas krav på en produktspecifikation som innehåller all viktig referensdokumentation, så att man säkerställer att prövningsläkemedlen tillverkas i enlighet med god tillverkningssed för prövningsläkemedel och tillståndet för klinisk prövning.

(9)Med anledning av att prövningsläkemedel för avancerad terapi har särskilda karakteristika, bör bestämmelserna om god tillverkningssed anpassas till dessa produkter i enlighet med en riskbaserad metod. När det gäller

läkemedel för avancerad terapi som saluförs i unionen föreskrivs en sådan anpassning i artikel 5 i Europapar lamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 (1). Kommissionens riktlinjer som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 1394/2007 bör också innehålla de krav för god tillverkningssed som är tillämpliga på prövningsläkemedel för avancerad terapi.

(10)För att säkerställa att principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed följs bör man fastställa bestämmelser för de inspektioner som görs av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att rutinmässigt göra inspektioner hos tredjelandstillverkare av prövningsläkemedel. Behovet av sådana inspektioner bör fastställas i enlighet med en riskbaserad metod, men tredjelandstillverkarna bör bli föremål för inspektioner åtminstone om det finns misstankar om att prövningsläkemedlen inte tillverkas enligt kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som gäller i unionen.

(11)Inspektörerna bör beakta kommissionens riktlinjer för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk. För att erhålla och bibehålla ömsesidigt erkännande av inspektionsresultat i unionen och underlätta medlemsstaternas samarbete bör man utveckla allmänt erkända standarder för inspektioner av god tillverk ningssed för prövningsläkemedel i form av förfaranden. Kommissionens riktlinjer och dessa förfaranden bör upprätthållas och regelbundet uppdateras i enlighet med den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

(12)Under inspektionerna av en anläggning bör inspektörerna kontrollera om en anläggning iakttar god tillverk ningssed både för prövningsläkemedel och läkemedel som är godkända för att släppas ut på marknaden. Av den anledningen och för att säkerställa effektiv tillsyn bör förfarandena och befogenheten att göra inspektioner för att kontrollera att god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk följs i möjligaste mån anpassas till god tillverkningssed för humanläkemedel.

(13)Inspektörerna bör ha de befogenheter som behövs för att säkerställa att inspektionerna blir effektiva.

(14)Medlemsstaterna bör kunna vidta åtgärder om god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk inte följs.

(15)De behöriga myndigheterna bör åläggas att inrätta kvalitetssystem som säkerställer att rutinerna för inspektionerna följs och ständigt övervakas. Ett välfungerande kvalitetssystem bör omfatta en organisations struktur, tydliga processer och rutiner, inklusive de standardrutiner som inspektörerna ska följa när de utför sitt arbete, närmare information om inspektörernas uppgifter och ansvar samt kraven på utbildning, samt adekvata resurser och mekanismer för att åtgärda bristande efterlevnad.

(16)Denna förordning bör bli tillämplig samma dag som kommissionens direktiv (EU) 2017/1572 (2).

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om

ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, 10.12.2007, s. 121).

(2) Kommissionens direktiv (EU) 2017/1572 av den 15 september 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG vad gäller principer och riktlinjer för god tillverkningssed för humanläkemedel (se sidan 44 i detta nummer av EUT).]

307

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

L 238/14		Europeiska unionens officiella tidning	16.9.2017
	SV

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Denna förordning anger principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk som får tillverkas eller importeras endast med ett sådant tillstånd som avses i artikel 61.1 i förordning (EU) nr 536/2014, och den fastställer rutinerna för inspektioner av att tillverkarna följer god tillverkningssed i enlighet med artikel 63.4 i den förordningen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. tillverkare: varje person som bedriver verksamhet för vilken det krävs ett tillstånd i enlighet med artikel 61.1 i förordning (EU) nr 536/2014.

2.tredjelandstillverkare: varje person som är etablerad i ett tredjeland och ägnar sig åt tillverkning i det tredjelandet.

3.produktspecifikation: referensdokumentation som innehåller, eller hänvisar till, dokumentation innehållande alla uppgifter som behövs för att utarbeta ingående skriftliga anvisningar för bearbetning, förpackning, kvalitetskontroll, testning och satsfrisläppning av ett prövningsläkemedel och för att certifiera tillverkningssatser.

4.validering: åtgärd som i enlighet med principerna om god tillverkningssed visar att ett förfarande, en process, utrustning, material, en verksamhet eller ett system faktiskt ger det förväntade resultatet.

KAPITEL II

GOD TILLVERKNINGSSED

Artikel 3

Efterlevnad av god tillverkningssed

1.Tillverkaren ska säkerställa att tillverkningen sker i enlighet med god tillverkningssed för prövningsläkemedel som

anges i denna förordning och för vilka det krävs ett sådant tillstånd som avses i artikel 61.1 i förordning (EU) nr 536/2014.

2. Vid import av ett prövningsläkemedel ska innehavare av det tillstånd som avses i artikel 61.1 i förordning (EU) nr 536/2014 säkerställa att produkterna har tillverkats enligt kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som fastställs i den här förordningen och i förordning (EU) nr 536/2014 och att tredjelandstillverkaren har tillstånd eller är behörig i enlighet med det landets lagar att tillverka prövningsläkemedlet i det tredjelandet.

Artikel 4

Överensstämmelse med tillståndet för klinisk prövning

1.Tillverkaren ska säkerställa att alla moment i tillverkningen av prövningsläkemedel sker i enlighet med den dokumentation och information som sponsorn lämnat i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 536/2014 och som godkänts i enlighet med förfarandet i kapitel II eller, om dokumentationen och informationen ändrats i ett senare skede, i kapitel III i den förordningen.

2.Tillverkaren ska regelbundet se över tillverkningsmetoderna med beaktande av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och sponsorns erfarenheter i samband med utvecklingen av prövningsläkemedlet.

Tillverkaren ska informera sponsorn om sina översyner av tillverkningsmetoderna.

Om det till följd av en översyn krävs en ändring av tillståndet för klinisk prövning ska ansökan om ändring lämnas in i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 536/2014 om ändringen av den kliniska prövningen utgör en väsentlig ändring, och i enlighet med artikel 81.9 i den förordningen om ändringen av den kliniska prövningen inte utgör en väsentlig ändring.

308

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

16.9.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 238/15
	SV

Artikel 5

Farmaceutiskt kvalitetssystem

1.Tillverkaren ska inrätta, genomföra och upprätthålla effektiva rutiner för att säkerställa att prövningsläkemedlen har den kvalitet som krävs för den avsedda användningen. Dessa rutiner ska innefatta fastställande av god tillverk ningssed och kvalitetskontroll.

2.Ledningen och personalen på de olika avdelningarna ska delta i arbetet med det farmaceutiska kvalitetssystemet.

Artikel 6

Personal

1.På varje tillverkningsställe ska tillverkaren ha tillräckligt med kompetent personal med lämplig utbildning för att säkerställa att prövningsläkemedlen har den kvalitet som krävs för den avsedda användningen.

2.Åliggandena för personal i arbetsledande och övervakande ställning och de sakkunniga personer som ansvarar för att god tillverkningssed införs och tillämpas ska klargöras i arbetsbeskrivningar. Den inbördes hierarkin ska anges i en organisationsplan. Organisationsplanen och arbetsbeskrivningarna ska godkännas i enlighet med tillverkarens interna förfaranden.

3.Den personal som avses i punkt 2 ska ges sådana befogenheter att den kan fullgöra sina åtaganden på ett korrekt

sätt.

4.Personalen ska ges introduktionsutbildning och fortbildning på i synnerhet följande områden:

a)Begreppet farmaceutisk kvalitet i teori och praktisk tillämpning.

b)God tillverkningssed.

Tillverkaren ska kontrollera att utbildningen är effektiv.

5. Tillverkaren ska utfärda hygienföreskrifter, inklusive förfaranden som avser personalens hälsa, hygien och klädsel. Föreskrifterna ska anpassas till de tillverkningsmoment som ska utföras. Tillverkaren ska säkerställa att föreskrifterna följs.

Artikel 7

Lokaler och utrustning

1.Tillverkaren ska säkerställa att lokaler och tillverkningsutrustning är belägna, utformade, konstruerade, anpassade och underhållna på ett sätt som lämpar sig för den avsedda verksamheten.

2.Tillverkaren ska säkerställa att lokaler och tillverkningsutrustning är planerade, utformade och hanteras på ett sådant sätt att riskerna för misstag minimeras och att effektiv rengöring och underhåll är möjligt, så att man undviker kontaminering, korskontaminering och annan ogynnsam inverkan på prövningsläkemedlets kvalitet.

3.Tillverkaren ska säkerställa att lokaler och utrustning som är avsedda att användas vid tillverkningsmoment som har avgörande betydelse för prövningsläkemedlens kvalitet omfattas av särskilda krav och särskild validering.

Artikel 8

Dokumentation

1. Tillverkaren ska inrätta och upprätthålla ett dokumentationssystem över följande, i tillämpliga fall med beaktande av den verksamhet som bedrivs:

a)Specifikationer.

b)Tillverkningsmetoder.

c)Anvisningar för bearbetning och förpackning.

309

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

L 238/16		Europeiska unionens officiella tidning	16.9.2017
	SV

d)Förfaranden och protokoll, inklusive förfaranden för normalt förekommande tillverkningsprocesser och tillverknings förhållanden.

e)Journaler, särskilt över de olika tillverkningsprocesserna och tillverkningssatserna.

f)Tekniska avtal.

g)Analysintyg.

Dokumentationen om prövningsläkemedlet ska överensstämma med produktspecifikationen i tillämpliga fall.

2.Dokumentationssystemet ska säkerställa uppgifternas kvalitet och integritet. Handlingarna ska vara tydliga, fria från felaktigheter och uppdaterade.

3.Tillverkaren ska spara produktspecifikationen och dokumentationen för varje tillverkningssats i minst fem år efter att den sista kliniska prövning under vilken tillverkningssatsen användes, har slutförts eller avbrutits.

4.När dokumentationen lagras med hjälp av elektroniska, fotografiska eller andra databehandlingssystem ska tillverkaren först validera dessa system för att säkerställa att uppgifterna bevaras på tillfredsställande sätt under den lagringstid som anges i punkt 3. Uppgifter som lagras med dessa system ska enkelt kunna göras tillgängliga i läsbar form.

5.De elektroniskt lagrade uppgifterna ska skyddas mot obehörig åtkomst, förlust eller skador genom exempelvis duplicering, säkerhetskopiering och överföring till ett annat lagringssystem. En logg ska upprätthållas i form av journaler över alla relevanta ändringar och strykningar i dessa uppgifter.

6.Dokumentationen ska lämnas till den behöriga myndigheten på begäran.

Artikel 9

Produktion

1.Tillverkaren ska utföra produktionsmomenten i enlighet med i förväg upprättade anvisningar och förfaranden.

Tillverkaren ska säkerställa att det finns lämpliga och tillräckliga resurser för processkontroll och att alla processav vikelser och produktfel dokumenteras och undersöks grundligt.

2.Tillverkaren ska vidta lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder för att undvika korskontaminering och oavsiktlig blandning av substanser. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid hanteringen av prövningsläkemedel under och efter en blindning.

3.Tillverkningsprocessen ska valideras i sin helhet i den mån det är lämpligt, med beaktande av produktutveck lingsskedet.

Tillverkaren ska identifiera de processteg som säkerställer försökspersonens säkerhet, såsom sterilisering, och tillförlit ligheten och robustheten hos de data som genereras vid kliniska prövningar. Dessa kritiska processteg ska valideras och regelbundet revalideras.

Alla steg i utformningen och utvecklingen av tillverkningsprocessen ska dokumenteras fullt ut.

Artikel 10

Kvalitetskontroll

1. Tillverkaren ska inrätta och upprätthålla ett system för kvalitetskontroll som står under tillsyn av en person med erforderliga kvalifikationer som är oberoende av produktionen.

Den personen ska ha tillgång till ett eller flera kontrollaboratorier med lämplig personal och utrustning för att utföra granskning och testning av utgångsmaterial och förpackningsmaterial samt testning av mellanprodukter och färdiga prövningsläkemedel.

2. Tillverkaren ska säkerställa att kontrollaboratorierna överensstämmer med den information som lämnats i den ansökan som avses i artikel 25.1 i förordning (EU) nr 536/2014 och som godkänts av medlemsstaterna.

3. När prövningsläkemedel importeras från tredjeländer ska det inte vara obligatoriskt att utföra analyskontroller i unionen.

310

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

16.9.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 238/17
	SV

4. Under slutkontrollen av det färdiga prövningsläkemedlet, och innan det frisläpps av tillverkaren, ska tillverkaren beakta

a)analysresultaten,

b)produktionsförhållandena,

c)resultaten av processkontrollen,

d)granskningen av tillverkningshandlingarna,

e)produktens överensstämmelse med specifikationerna,

f)produktens överensstämmelse med tillståndet för klinisk prövning,

g)granskningen av den slutliga förpackningen.

Artikel 11

Bevarande av prover som används för kvalitetskontroll

1. Tillverkaren ska behålla tillräckligt många prover på varje tillverkningssats av produkter i bulk, på centrala förpackningsdelar som används till varje tillverkningssats av färdiga prövningsläkemedel och på varje tillverkningssats av färdiga prövningsläkemedel i minst två år efter att den sista kliniska prövning under vilken tillverkningssatsen användes har slutförts eller avbrutits.

Prover av annat utgångsmaterial än lösningsmedel, gaser eller vatten som har använts i tillverkningsprocessen ska behållas av tillverkaren i minst två år efter att prövningsläkemedlet har frisläppts. Denna period får dock förkortas om stabilitetstiden för utgångsmaterialet, enligt gällande specifikation, är kortare.

I samtliga fall ska tillverkaren hålla prover tillgängliga för den behöriga myndigheten.

2. Efter ansökan från tillverkaren får den behöriga myndigheten medge undantag från punkt 1 när det gäller provtagning och lagring av utgångsmaterial och vissa produkter som tillverkas separat eller i små mängder eller vars lagring kan ge upphov till särskilda problem.

Artikel 12

Skyldigheter för sakkunniga personer

1.Den sakkunniga person som avses i artikel 61.2 b i förordning (EU) nr 536/2014 ska ansvara för följande:

a)När det gäller prövningsläkemedel som har tillverkats i den berörda medlemsstaten, kontroll av att varje sats av

läkemedel har tillverkats och kontrollerats i enlighet med kraven för god tillverkningssed för prövningsläkemedel i den här förordningen och informationen i artikel 25 i förordning (EU) nr 536/2014, med beaktande av de riktlinjer som avses i artikel 63.1 i den förordningen.

b)När det gäller prövningsläkemedel som har tillverkats i ett tredjeland, kontroll av att varje sats av läkemedel har tillverkats och kontrollerats i enlighet med kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som fastställs i den här förordningen och informationen i artikel 25 i förordning (EU) nr 536/2014, med beaktande av de riktlinjer som avses i artikel 63.1 i den förordningen.

Den sakkunniga personen ska intyga i en journal eller någon annan likvärdig handling som upprättats för detta ändamål att varje tillverkningssats uppfyller kraven i punkt 1.

2. Denna journal eller likvärdiga handling ska uppdateras allt eftersom arbetet utförs och stå till den behöriga myndighetens förfogande i minst fem år efter att den sista kliniska prövning under vilken tillverkningssatsen användes har slutförts eller formellt avbrutits.

Artikel 13

Verksamhet som lagts ut på entreprenad

1. Om ett tillverkningsmoment eller verksamhet som hänger samman med tillverkningen har lagts ut på entreprenad, ska detta omfattas av ett skriftligt kontrakt.

311

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

L 238/18		Europeiska unionens officiella tidning	16.9.2017
	SV

2.I kontraktet ska det tydligt anges vilka skyldigheter de båda parterna har. Det ska anges att kontraktstagaren är skyldig att följa god tillverkningssed och anges på vilket sätt den sakkunniga person som ska intyga att tillverknings satserna uppfyller kraven ska fullgöra sina skyldigheter.

3.Kontraktstagaren får inte lägga ut någon del av det arbete som ska utföras enligt kontraktet på andra underleverantör utan skriftligt medgivande från kontraktsgivaren.

4.Kontraktstagaren ska följa de principer och riktlinjer för god tillverkningssed som är tillämpliga på den berörda verksamheten och tillåta inspektioner utförda av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 63.4 i förordning (EU) nr 536/2014.

Artikel 14

Reklamationer, återkallande av produkter och avblindning i nödfall

1.Tillverkaren ska i samarbete med sponsorn tillämpa ett system för att registrera och behandla reklamationer samt

ett effektivt system för att snabbt och när som helst kunna återkalla prövningsläkemedel som redan befinner sig i distributionsnätet. Varje reklamation som avser ett fel ska registreras och undersökas av tillverkaren, som sedan informerar sponsorn och de berörda medlemsstaternas behöriga myndighet om varje fel som kan medföra återkallande eller onormala leveransbegränsningar.

Alla prövningsställen ska anges, och i den mån det är möjligt ska destinationsländerna anges.

När det gäller ett godkänt prövningsläkemedel ska tillverkaren i samarbete med sponsorn informera innehavaren av godkännandet för försäljning om eventuella fel som kan härledas till det läkemedlet.

2. Om det i prövningsprotokollet ställs krav på blindning av prövningsläkemedlen ska tillverkaren tillsammans med sponsorn tillämpa ett förfarande för att snabbt avblinda blindade läkemedel, när så behövs för att snabbt kunna återkalla dem i enlighet med punkt 1. Tillverkaren ska säkerställa att förfarandet innebär att det blindade läkemedlets identitet endast avslöjas när det är nödvändigt.

Artikel 15

Tillverkarens egeninspektioner

Tillverkaren ska göra återkommande inspektioner som en del av det farmaceutiska kvalitetssystemet för att kontrollera att god tillverkningssed införs och iakttas. Tillverkaren ska vidta nödvändiga korrigerande åtgärder och införa nödvändiga förebyggande åtgärder.

Tillverkaren ska spara dokumentation om alla sådana inspektioner och efterföljande korrigerande åtgärder eller förebyggande åtgärder.

Artikel 16

Prövningsläkemedel för avancerad terapi

När läkemedel för avancerad terapi används som prövningsläkemedel bör principerna för god tillverkningssed vara anpassade till deras särskilda karakteristika. Prövningsläkemedel som samtidigt är läkemedel för avancerad terapi ska tillverkas i enlighet med de riktlinjer som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 1394/2007.

KAPITEL III

INSPEKTIONER

Artikel 17

Tillsyn genom inspektioner

1. Genom regelbundna inspektioner i enlighet med artikel 63.4 i förordning (EU) nr 536/2014 ska medlemsstaten säkerställa att innehavare av ett sådant tillstånd som avses i artikel 61.1 i den förordningen följer principerna för god tillverkningssed i den här förordningen och beaktar de riktlinjer som avses i artikel 63.1 andra stycket i förordning (EU) nr 536/2014.

312

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

16.9.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 238/19
	SV

2.Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella överenskommelser mellan unionen och tredjeländer får en

behörig myndighet kräva att en tredjelandstillverkare underkastar sig en inspektion i enlighet med artikel 63.4 i förordning (EU) nr 536/2014 och den här förordningen. Den här förordningen ska i tillämpliga delar tillämpas på sådana inspektioner i tredjeländer.

3. Medlemsstaterna ska göra inspektioner hos tredjelandstillverkare för att säkerställa att prövningsläkemedel som importeras till unionen har tillverkats enligt kvalitetsnormer som minst är likvärdiga med dem som fastställts i unionen.

Medlemsstaterna är inte skyldiga att rutinmässigt göra inspektioner hos tredjelandstillverkare av prövningsläkemedel. Behovet av sådana inspektioner ska baseras på en riskbedömning, men inspektioner ska åtminstone göras om medlemsstaterna har fog att misstänka att de kvalitetsnormer som tillämpas på tillverkning av prövningsläkemedel som importas till unionen är lägre än dem som fastställs i den här förordningen och i de riktlinjer som avses i artikel 63.1 andra stycket i förordning (EU) nr 536/2014.

4.Inspektionerna får vid behov göras utan anmälan.

5.Efter en inspektion ska inspektören upprätta en inspektionsrapport. Innan rapporten antas av den behöriga myndigheten ska tillverkaren ges möjlighet att lämna synpunkter på rapportresultaten.

6.Om resultaten i slutrapporten visar att tillverkaren följer god tillverkningssed för prövningsläkemedel ska den behöriga myndigheten inom 90 dagar från inspektionen utfärda ett intyg på god tillverkningssed till tillverkaren.

7.Den behöriga myndigheten ska lägga in det intyg på god tillverkningssed som den utfärdat i den unionsdatabas som avses i artikel 111.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG (1).

8.Om inspektionen visar att tillverkaren inte följer god tillverkningssed för prövningsläkemedel ska den behöriga myndigheten lägga in den informationen i den unionsdatabas som avses i artikel 111.6 i direktiv 2001/83/EG.

9.Den behöriga myndigheten ska, på motiverad begäran, skicka de inspektionsrapporter som avses i punkt 5 elektroniskt till de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater eller till Europeiska läkemedelsmyndigheten (nedan kallad läkemedelsmyndigheten).

10.Den behöriga myndigheten ska föra in uppgifterna om det tillstånd som avses i artikel 61.1 i förordning (EU) nr 536/2014 i den unionsdatabas som avses i artikel 111.6 i direktiv 2001/83/EG.

Artikel 18

Samarbete om och samordning av inspektioner

De behöriga myndigheterna ska samarbeta sinsemellan och med läkemedelsmyndigheten när det gäller inspektioner. De ska dela information med läkemedelsmyndigheten om såväl planerade som genomförda inspektioner.

Artikel 19

Erkännande av inspektionsresultaten

1.Slutsatserna i den inspektionsrapport som avses i artikel 17.5 ska vara giltiga i hela unionen.

Om en behörig myndighet av hänsyn till folkhälsan i undantagsfall inte kan godta slutsatserna från en inspektion i enlighet med artikel 63.4 i förordning (EU) nr 536/2014, ska den behöriga myndigheten dock omedelbart underrätta kommissionen och läkemedelsmyndigheten. Läkemedelsmyndigheten ska underrätta övriga berörda behöriga myndigheter.

2. När kommissionen underrättas i enlighet med punkt 1 andra stycket får den, efter samråd med den behöriga myndighet som inte kunde godta rapporten, begära att den inspektör som gjorde inspektionen gör en ny inspektion. Inspektören får åtföljas av två inspektörer från andra behöriga myndigheter som inte berörs av meningsskiljaktigheten.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

313

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

L 238/20		Europeiska unionens officiella tidning	16.9.2017
	SV

Artikel 20

Inspektörernas befogenheter

1.Den behöriga myndigheten ska förse inspektörerna med lämplig legitimation.

2.Inspektörerna ska ha befogenhet att

a)besöka och inspektera tillverkarens lokaler och de kontrollaboratorier som för tillverkarens räkning har gjort kontroller i enlighet med artikel 10,

b)ta prover, även i syfte att få en oberoende analys utförd av ett officiellt laboratorium för läkemedelskontroll eller av ett annat laboratorium som medlemsstaten anvisat för detta ändamål, och

c)granska all dokumentation som rör syftet med inspektionen, kopiera journaler eller tryckt dokumentation, skriva ut elektroniska journaler och fotografera tillverkarens lokaler och utrustning.

Artikel 21

Inspektörernas kompetens och skyldigheter

1. Den behöriga myndigheten ska säkerställa att inspektörerna har lämpliga kvalifikationer samt lämplig erfarenhet och kunskap. Inspektörerna ska särskilt

a)ha erfarenhet av och kunskap om inspektionsprocessen,

b)kunna göra sakkunniga bedömningar av om kraven i god tillverkningssed följs,

c)kunna tillämpa principerna för kvalitetsriskhantering,

d)ha kunskap om aktuell teknik som är relevant för inspektionerna,

e)ha kunskap om aktuell teknik när det gäller tillverkning av prövningsläkemedel.

2.Sådan information som erhållits till följd av inspektioner ska vara konfidentiell.

3.De behöriga myndigheterna ska säkerställa att inspektörerna får erforderlig utbildning för att upprätthålla eller förbättra sin kompetens. Deras behov av utbildning ska regelbundet bedömas av de personer som utsetts för detta.

4.Den behöriga myndigheten ska dokumentera varje inspektörs kvalifikationer, utbildning och erfarenhet. Denna dokumentation ska hållas aktuell.

Artikel 22

Kvalitetssystem

1.De behöriga myndigheterna ska inrätta, genomföra och följa ett väl utformat kvalitetssystem för sina inspektörer. Kvalitetssystemet ska uppdateras vid behov.

2.Varje inspektör ska få information om standardrutinerna och sina uppgifter och ansvar samt kraven på fortbildning. Dessa förfaranden ska hållas aktuella.

Artikel 23

Inspektörernas opartiskhet

Den behöriga myndigheten ska säkerställa att inspektörerna inte är utsatta för någon otillbörlig påverkan som skulle kunna inverka på deras opartiskhet och bedömning.

Inspektörerna ska vara oberoende av i synnerhet

a)sponsorn,

b)prövningsställets ledning och personal,

c)de prövare som deltar i de kliniska prövningarna, om de prövningsläkemedel som används har tillverkats av den tillverkare som är föremål för inspektion,

d)de personer som finansierar den kliniska prövning där prövningsläkemedlet används, och

e)tillverkaren.

Inspektörerna ska varje år avge en förklaring om sina ekonomiska intressen och andra kopplingar till de parter som är föremål för inspektion. Den behöriga myndigheten ska beakta förklaringen när den utser inspektörer till en inspektion.

314

Prop. 2017/18:196

Bilaga 8

16.9.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 238/21
	SV

Artikel 24

Tillträde till lokaler

Tillverkaren ska när som helst ge inspektörerna tillträde till lokalerna och tillgång till dokumentation.

Artikel 25

Tillfälligt eller slutgiltigt återkallande av ett tillverkningstillstånd

Om en inspektion visar att innehavaren av ett sådant tillstånd som avses i artikel 61.1 i förordning (EU) nr 536/2014 inte följer god tillverkningssed enligt unionslagstiftningen, får den behöriga myndigheten när det gäller denna tillverkare tillfälligt stoppa tillverkningen eller importen från tredjeländer av prövningsläkemedel för humant bruk, eller tillfälligt eller slutgiltigt återkalla tillståndet för en produktkategori eller för alla produkter.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 26

Övergångsbestämmelse

Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa de nationella övergångsbestämmelserna enligt kommissionens direktiv 2003/94/EG (1) på tillverkning av prövningsläkemedel som används vid kliniska prövningar som regleras av Europapar lamentets och rådets direktiv 2001/20/EG (2), i enlighet med övergångsbestämmelserna i artikel 98 i förordning (EU) nr 536/2014.

Artikel 27

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med sex månader efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av det meddelande som avses i artikel 82.3 i förordning (EU) nr 536/2014, eller den 1 april 2018, beroende på vilket som inträffar sist.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 23 maj 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) Kommissionens direktiv 2003/94/EG av den 8 oktober 2003 om fastställande av principer och riktlinjer för god tillverkningssed i fråga

om humanläkemedel och prövningsläkemedel för humant bruk (EUT L 262, 14.10.2003, s. 22).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (EGT L 121, 1.5.2001, s. 34).

315

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315)

Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (2015:315) dels att 7 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1 §, 4 kap. 5 §, 6 kap. 6 §, 8 kap. 1 och 2 §§, 9 kap. 1, 2 och 5 §§, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 och 2 §§, 14 kap. 1 §, 16 kap. 1 §, 17 kap. 1 § och 18 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 7 kap., två nya paragrafer, 18 kap. 4 a och 4 b §§, och närmast före 18 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 kap.

1 §

I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse:

Aktiv substans	Varje substans eller blandning av
	substanser som är avsedd att an-
	vändas i tillverkningen av ett läke-
	medel och som, när den används
	för det ändamålet, blir en aktiv be-
	ståndsdel i läkemedlet vilket är av-
	sett att antingen ha en farmako-
	logisk, immunologisk eller meta-
	bolisk verkan som syftar till att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska funktioner, eller an-
	vändas för att ställa en diagnos.

Alkoholhaltigt läkemedel	Läkemedel som innehåller mer än
	1,8 viktprocent etylalkohol.
Extemporeapotek	En inrättning som har Läkemedels-
	verkets tillstånd att tillverka läke-
	medel för ett visst tillfälle.
Förfalskat läkemedel	Varje humanläkemedel med en

oriktig beteckning som avser dess

– identitet, inbegripet förpack- ning och märkning, namn eller sammansättning av beståndsdelar, inbegripet hjälpämnen, och dessa beståndsdelars styrka,

– ursprung, inbegripet tillverk- are, tillverkningsland, ursprungs- land, innehavare av godkännande

316

	för försäljning, eller				Prop. 2017/18:196
	– historia, inbegripet register och				Bilaga 9
	handlingar från använda distribu-
	tionskanaler.
	Med förfalskat läkemedel avses
	inte humanläkemedel med en orik-
	tig beteckning till följd av oavsikt-
	liga kvalitetsdefekter.
Generiskt läkemedel	Läkemedel som har samma kvali-
	tativa och kvantitativa samman-
	sättning i fråga om aktiva substan-
	ser och samma läkemedelsform
	som ett referensläkemedel och vars
	bioekvivalens med detta referens-
	läkemedel	har	påvisats genom
	lämpliga	biotillgänglighetsstudier.
	Olika salter, estrar, etrar, isomerer,
	blandningar av isomerer, komplex
	eller derivat av en aktiv substans
	ska anses vara samma aktiva sub-
	stans, såvida de inte har avsevärt
	skilda egenskaper			med avseende
	på säkerhet eller effekt. Olika läke-
	medelsformer som är avsedda att
	intas genom munnen och vars
	läkemedelssubstans			omedelbart
	frisätts vid intaget ska anses vara
	samma läkemedelsform.
Hjälpämne	Varje beståndsdel i ett läkemedel
	som inte är den aktiva substansen
	eller förpackningsmaterialet.
Humanläkemedel	Läkemedel för människor.
Icke-interventionsstudie avseende	En säkerhetsstudie av ett human-
säkerhet	läkemedel som görs efter det att
	läkemedlet har godkänts för för-
	säljning och som inleds, genom-
	förs och finansieras av innehava-
	ren av godkännandet och omfattar
	insamling	av	säkerhetsuppgifter
	från patienter och hälso- och sjuk-
	vårdspersonal.
Klinisk läkemedelsprövning	En klinisk undersökning på män-
	niskor eller djur av ett läkemedels
	egenskaper.
					317

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Läkemedel	Varje substans eller kombination
	av substanser som
	– tillhandahålls med uppgift om
	att den har egenskaper för att före-
	bygga eller behandla sjukdom hos
	människor eller djur, eller
	– kan användas på eller tillföras
	människor eller djur i syfte att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska funktioner genom far-
	makologisk, immunologisk eller
	metabolisk verkan eller för att
	ställa diagnos.

Läkemedel som omfattas av sjuk- husundantag

–framställs i Sverige enligt ett icke-rutinmässigt förfarande,

–är en specialanpassad produkt för en enskild patient i enlighet med en läkares förskrivning, och

–används här i landet på sjuk- hus.

Mellanprodukt	Bearbetad substans eller blandning
	av substanser som måste genomgå
	ytterligare steg i tillverkningspro-
	cessen av ett läkemedel, utom det
	steg då läkemedlet ska förpackas i
	sin slutliga förpackning.

Prövningsläkemedel	En farmaceutisk beredning av en
	eller flera aktiva substanser eller
	placebo som prövas eller används
	som referens vid en klinisk läke-
	medelsprövning. Uttrycket inne-
	fattar även produkter som
	– redan har godkänts för försälj-
	ning men som används eller till-
	verkas på annat sätt än det god-
	kända,
	– används för en icke godkänd
	indikation, eller

318

	– används för att få ytterligare in-				Prop. 2017/18:196
	formation om	en	redan godkänd		Bilaga 9
	användning.
Radioaktiva läkemedel	Läkemedel som avger joniserande
	strålning. Slutna		strålkällor	utgör
	inte radioaktiva läkemedel.
Teknisk sprit	Samma betydelse som i 1 kap. 4 §
	alkohollagen (2010:1622).
Tillverkning	Framställning,	förpackning		eller
	ompackning av läkemedel, mellan-
	produkter eller aktiva substanser.
Veterinärmedicinska läkemedel	Läkemedel för djur inklusive för-
	blandningar	för	inblandning i
	foder.

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse:

Aktiv substans	Varje substans eller blandning av
	substanser som är avsedd att an-
	vändas i tillverkningen av ett läke-
	medel och som, när den används
	för det ändamålet, blir en aktiv be-
	ståndsdel i läkemedlet vilket är av-
	sett att antingen ha en farmako-
	logisk, immunologisk eller meta-
	bolisk verkan som syftar till att
	återställa, korrigera eller modifiera
	fysiologiska funktioner, eller an-
	vändas för att ställa en diagnos.
Alkoholhaltigt läkemedel	Läkemedel som innehåller mer än
	1,8 viktprocent etylalkohol.
Extemporeapotek	En inrättning som har Läkemedels-
	verkets tillstånd att tillverka läke-
	medel för ett visst tillfälle.
Förfalskat läkemedel	Varje humanläkemedel	med en
	oriktig beteckning som avser dess
	– identitet, inbegripet	förpack-
	ning och märkning, namn eller
	sammansättning av beståndsdelar,

319

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Generiskt läkemedel

inbegripet hjälpämnen, och dessa beståndsdelars styrka,

–ursprung, inbegripet tillverk- are, tillverkningsland, ursprungs- land, innehavare av godkännande för försäljning, eller

–historia, inbegripet register och handlingar från använda distribu-

tionskanaler.

Med förfalskat läkemedel avses inte humanläkemedel med en orik- tig beteckning till följd av oavsikt- liga kvalitetsdefekter.

Läkemedel som har samma kva- litativa och kvantitativa samman- sättning i fråga om aktiva sub- stanser och samma läkemedels- form som ett referensläkemedel och vars bioekvivalens med detta referensläkemedel har påvisats genom lämpliga biotillgänglighets- studier. Olika salter, estrar, etrar, isomerer, blandningar av isomerer, komplex eller derivat av en aktiv substans ska anses vara samma ak- tiva substans, såvida de inte har avsevärt skilda egenskaper med avseende på säkerhet eller effekt. Olika läkemedelsformer som är avsedda att intas genom munnen och vars läkemedelssubstans ome- delbart frisätts vid intaget ska an- ses vara samma läkemedelsform.

Hjälpämne	Varje beståndsdel i ett läkemedel
	som inte är den aktiva substansen
	eller förpackningsmaterialet.
Humanläkemedel	Läkemedel för människor.
Icke-interventionsstudie avseende	En säkerhetsstudie av ett human-
säkerhet	läkemedel som görs efter det att
	läkemedlet har godkänts för för-
	säljning och som inleds, genom-
	förs och finansieras av innehava-
	ren av godkännandet och omfattar
	insamling av säkerhetsuppgifter
	från patienter och hälso- och sjuk-
	vårdspersonal.

320

Klinisk läkemedelsprövning på	En klinisk undersökning på djur av			Prop. 2017/18:196
djur	ett läkemedels egenskaper.			Bilaga 9
Klinisk läkemedelsprövning på	En klinisk prövning enligt defini-
människor	tionen i artikel 2.2 i Europaparla-
	mentets och	rådets	förordning
	(EU) nr 536/2014 av den 16 april
	2014 om kliniska prövningar av
	humanläkemedel och om upphäv-
	ande av direktiv 2001/20/EG.
Läkemedel	Varje substans	eller	kombination
	av substanser som

–tillhandahålls med uppgift om att den har egenskaper för att före- bygga eller behandla sjukdom hos människor eller djur, eller

–kan användas på eller tillföras människor eller djur i syfte att återställa, korrigera eller modifiera

fysiologiska funktioner genom far- makologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos.

Läkemedel som omfattas av sjuk- husundantag

–framställs i Sverige enligt ett icke-rutinmässigt förfarande,

–är en specialanpassad produkt

för en enskild patient i enlighet med en läkares förskrivning, och

– används här i landet på sjuk- hus.

Mellanprodukt	Bearbetad substans eller blandning
	av substanser som måste genomgå
	ytterligare steg i tillverkningspro-
	cessen av ett läkemedel, utom det
	steg då läkemedlet ska förpackas i
	sin slutliga förpackning.
Prövningsläkemedel för djur	En farmaceutisk beredning av en
	eller flera aktiva substanser eller	321

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

	placebo som prövas eller används
	som referens vid en klinisk läke-
	medelsprövning på djur. Uttrycket
	innefattar även produkter som
	– redan har godkänts för försälj-
	ning men som används eller till-
	verkas på annat sätt än det god-
	kända,
	– används för en icke godkänd
	indikation, eller
	– används för att få ytterligare
	information om en redan godkänd
	användning.
Prövningsläkemedel för människor	Ett läkemedel enligt definitionen i
	2.2 5	i	Europaparlamentets			och
	rådets		förordning			(EU)
	nr 536/2014.
Radioaktiva läkemedel	Läkemedel som avger joniserande
	strålning. Slutna				strålkällor	utgör
	inte radioaktiva läkemedel.
Sponsor	En fysisk eller juridisk person
	enligt definitionen i artikel 2.2 14 i
	Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) nr 536/2014.
Teknisk sprit	Samma betydelse som i 1 kap. 4 §
	alkohollagen (2010:1622).
Tillverkning	Framställning,			förpackning		eller
	ompackning av läkemedel, mellan-
	produkter eller aktiva substanser.
Tilläggsläkemedel	Ett läkemedel enligt definitionen i
	2.2 8	i	Europaparlamentets			och
	rådets		förordning			(EU)
	nr 536/2014.
Veterinärmedicinska läkemedel	Läkemedel för djur inklusive för-
	blandningar			för	inblandning i
	foder.

322

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §

2.läkemedlet får endast tillföras i viss styrka och viss dosering,

3.läkemedlet är avsett att intas genom munnen eller avsett för utvärtes bruk eller inhalation,

4.läkemedlet eller en produkt som motsvarar läkemedlet har haft medicinsk användning under en period av minst 30 år varav minst 15 år i

ett land som vid tidpunkten för ansökan ingår i EES, och

Om en gemenskapsmonografi finns upprättad, ska denna beaktas. I sådant fall kan registrering ske även om kraven i första stycket 4 inte är uppfyllda.

Om det är nödvändigt för be-			Om det är nödvändigt för be-
dömningen	av	ett traditionellt	dömningen	av	ett traditionellt
växtbaserat		humanläkemedels	växtbaserat		humanläkemedels
säkerhet,	får	Läkemedelsverket	säkerhet,	får	Läkemedelsverket
ålägga en sökande att till verket			ålägga en sökande att till verket
lämna in resultat av kliniska läke-			lämna in resultat av kliniska läke-
medelsprövningar utförda i enlig-			medelsprövningar.
het med denna lag.

6 kap.

6 §

Läkemedelsverket ska ge ett sådant tillstånd om studien

1.inte innebär att användningen av läkemedlet främjas,

2.är utformad på ett sätt som motsvarar syftet med studien, och

3. inte är en sådan klinisk läke-	3. inte är en sådan klinisk läke-
medelsprövning som kräver till-	medelsprövning som kräver till-
stånd av Läkemedelsverket enligt	stånd	enligt	Europaparlamentets
7 kap. 9 §.	och	rådets	förordning (EU)
	nr 536/2014.

Större ändringar av studien får endast göras efter tillstånd av Läke- medelsverket.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

323

Prop. 2017/18:196	Den myndighet som regeringen bestämmer får, för studier som avses i
Bilaga 9	första stycket, i enskilda fall besluta om undantag från kravet på slut-
	rapport i 5 § andra stycket.

7 kap. Klinisk läkemedelsprövning

Klinisk läkemedelsprövning på människor

	1 §
	Bestämmelser om kliniska läke-
	medelsprövningar					på	människor
	finns	i	Europaparlamentets och
	rådets			förordning				(EU)
	nr 536/2014				samt		i	lagen
	(2018:000)			med		kompletterande
	bestämmelser om etisk granskning
	till EU:s förordning om kliniska
	prövningar av humanläkemedel.
	Bestämmelserna					i detta		kapitel
	kompletterar				EU-förordningen.
	Därutöver			finns		bestämmelser i
	frågor som inte regleras i EU-för-
	ordningen.
	2 §
	Vid en klinisk läkemedelspröv-
	ning på människor ska den person
	som	ansvarar för				genomförandet
	av prövningen på prövningsstället
	vara	legitimerad				läkare		eller
	legitimerad tandläkare.
	Informerat samtycke för
	försökspersoner som inte är
	beslutskompetenta eller som är
	underåriga
	3 §
	För en försöksperson som inte
	är beslutskompetent på grund av
	sjukdom, psykisk störning, för-
	svagat		hälsotillstånd				eller	något
	annat liknande förhållande är en
	god	man		eller	förvaltare			enligt
	11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken
	med behörighet att sörja för den
	enskildes person den lagligen ut-
	sedda ställföreträdaren som enligt
324	Europaparlamentets						och	rådets


förordning (EU)			nr 536/2014 får		Prop. 2017/18:196
ge informerat samtycke till en					Bilaga 9
klinisk läkemedelsprövning på för-
sökspersonens vägnar.
För en försöksperson som är
underårig är vårdnadshavarna de
lagligen	utsedda		ställföreträdare
som enligt		förordning (EU)
nr 536/2014		får	ge	informerat
samtycke till en klinisk läkemedels-
prövning	för		försökspersonens
räkning. Om en underårig försöks-
person har fyllt 15 år ska även han
eller hon ge sitt informerade sam-
tycke till att delta i den kliniska
läkemedelsprövningen,				förutsatt

att han eller hon inser vad den prövningen innebär för hans eller hennes del. Ett sådant informerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en för- söksperson i artikel 29.1 i Euro- paparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 536/2014.

Förbud mot viss klinisk läkemedelsprövning

4§

En klinisk läkemedelsprövning

som inte har samband med sjuk- domsbehandling får inte utföras på den som får vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

En sådan klinisk läkemedels- prövning på människor som avses i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 får inte genomföras.

Kostnadsfria prövningsläkemedel för människor och kostnadsfri utrustning

5 §

För att genomföra en klinisk läkemedelsprövning förutsätts att

sponsorn kostnadsfritt tillhanda-

325

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

326

håller försökspersonerna pröv- ningsläkemedlet för människor och, i förekommande fall, tilläggs- läkemedel samt den utrustning som krävs för att använda läkemedlen.

Kravet på kostnadsfrihet gäller inte vid klinisk läkemedelspröv- ning som

1.genomförs utan medverkan av läkemedelsindustrin,

2.avser särläkemedel för vilka godkännandet för försäljning för- enats med villkor om uppföljande undersökningar, eller

3.är av särskild betydelse för folkhälsan.

Tillstånd

6 §

Frågor om tillstånd att genom- föra en klinisk läkemedelsprövning på människor enligt Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 prövas av Läke- medelsverket.

Av artiklarna 8.4, 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 följer att till- stånd inte får meddelas om Etik- prövningsmyndigheten vid den etiska granskningen enligt lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser om etisk granskning till EU:s förordning om kliniska prövningar av humanläkemedel har avgett ett negativt yttrande. Om Etikprövningsmyndigheten efter sin granskning har avgett ett yttrande med villkor för pröv- ningens genomförande ska det yttrandet inte anses vara ett negativt yttrande och villkoren ska beaktas vid tillståndsgivningen.

Klinisk läkemedelsprövning på djur

7 §

En klinisk läkemedelsprövning på djur får utföras för att utreda i

vad mån ett läkemedel är ända- målsenligt. Prövningen får utföras i samband med sjukdomsbehand- ling eller utan sådant samband. Prövningen får endast utföras av legitimerad veterinär. Den som ut- för prövningen ska ha tillräcklig kompetens på det område som prövningen avser. För klinisk läke- medelsprövning på djur finns även bestämmelser i djurskyddslagen (1988:534).

8 §

9 §

En klinisk läkemedelsprövning på djur får endast genomföras sedan tillstånd till prövning har meddelats. Frågor om tillstånd prövas av Läkemedelsverket.

8 kap.

1 §

Tillverkning ska ske i ändamålsenliga lokaler och utföras med hjälp av ändamålsenlig utrustning och även i övrigt ske i enlighet med god till- verkningssed. En sakkunnig med tillräcklig kompetens och tillräckligt inflytande ska se till att kraven på läkemedlens och mellanprodukternas kvalitet och säkerhet uppfylls.

Extemporeapotek ska vid tillverkning av läkemedel för ett visst tillfälle vara bemannade med en eller flera farmaceuter.

Bestämmelser om tillverkning av prövningsläkemedel för människor och tilläggsläkemedel finns i kapi- tel IX i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 samt i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569 av den 23 maj 2017 om komplettering av Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller prin-

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

327

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

ciper och riktlinjer för god till- verkningssed för prövningsläke- medel för humant bruk och rutiner för inspektioner.

2 §

Yrkesmässig tillverkning av läkemedel och mellanprodukter samt till- verkning av läkemedel som omfattas av sjukhusundantag får bedrivas endast av den som har Läkemedelsverkets tillstånd.

Tillstånd för tillverkning av prövningsläkemedel för männi- skor i enlighet med artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 med- delas av Läkemedelsverket.

Lydelse enligt lagrådsremissen	Föreslagen lydelse
Vissa ändringar i läkemedelslagen

9 kap.

1 §

Läkemedel eller mellanprodukter får importeras från ett land utanför EES endast av den som har tillstånd till tillverkning av läkemedel eller särskilt tillstånd till import av läkemedel.

Läkemedelsverket får besluta om särskilt tillstånd till import av läke- medel enligt första stycket för

1. läkemedel som importeras för att tillgodose behov av läkemedel som får säljas med stöd av tillstånd enligt 4 kap. 10 §,

2. läkemedel som ska användas	2. läkemedel som ska användas
för annat ändamål än sjukvård,	för annat ändamål än sjukvård,
eller
3. prövningsläkemedel.	3. prövningsläkemedel för djur,
	eller
	4. tilläggsläkemedel.
	När det gäller import av pröv-
	ningsläkemedel för människor som
	inte har godkänts för försäljning,
	eller som har godkänts för försälj-
	ning men ändrats och denna änd-
	ring inte omfattas av godkännan-
	det för försäljning, meddelas till-
	stånd i stället i enlighet med
	artikel 61 i Europaparlamentets
	och rådets förordning (EU) nr
	536/2014. Frågor om sådant till-

328

stånd prövas av Läkemedelsverket. Prop. 2017/18:196

Av 3 och 4 §§ framgår att resande respektive veterinär i vissa fall har Bilaga 9 rätt att föra in läkemedel i landet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

5 §

Aktiva substanser avsedda för humanläkemedel får importeras från ett land utanför EES endast om det

1.har tillverkats i enlighet med standarder som är åtminstone likvärdiga med god tillverkningssed, och

2.åtföljs av en skriftlig bekräftelse från en behörig myndighet i

exportlandet vilken utvisar att god tillverkningssed har följts.

Första stycket gäller inte för aktiva substanser som är avsedda för tilläggsläkemedel eller pröv- ningsläkemedel för människor i den utsträckning dessa läkemedel

–inte har godkänts för för- säljning, eller

–har godkänts för försäljning men ändrats och denna ändring inte omfattas av godkännandet för försäljning.

10 kap.

1 §

329

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

läkemedlen skadar människor, egendom eller miljön samt se till att läke- medlens kvalitet inte försämras.


Radioaktiva läkemedel får be-	Bestämmelser om			tillverkning
redas endast på sjukhus och apotek	och import av radioaktiva läke-
samt får användas endast på sjuk-	medel som ska användas som
hus, om inte Läkemedelsverket i	prövningsläkemedel för människor
det enskilda fallet medger något	och bestämmelser om tillverkning
annat.	av radioaktiva läkemedel som ska
	användas som		tilläggsläkemedel
	finns i kapitel IX i Europaparla-
	mentets	och	rådets förordning
	(EU) nr 536/2014 samt i kom-
	missionens delegerade förordning
	(EU) 2017/1569. Andra				radio-
	aktiva	läkemedel		får	beredas
	endast på sjukhus och apotek samt
	får användas endast			på	sjukhus,

om inte Läkemedelsverket i det enskilda fallet medger något annat.

11 kap.

1 §

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela före- skrifter som anger inom vilken tid sådana beslut som avses i det följande ska fattas:

1.4 kap. 2 §, om godkännande för försäljning av läkemedel,

2.4 kap. 4 §, om registrering för försäljning av homeopatiska läke- medel,

3.4 kap. 5 § första stycket, om registrering för försäljning av traditio- nella växtbaserade humanläkemedel,

4.4 kap. 6 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för försäljning av ett humanläkemedel,

5.4 kap. 7 §, om erkännande av ett godkännande eller en registrering för försäljning av ett veterinärmedicinskt läkemedel,

6.4 kap. 9 § andra stycket, om det decentraliserade förfarandet när Sverige inte är referensmedlemsland,

7.4 kap. 10 §, om tillstånd till försäljning i andra fall,

8.6 kap. 6 § första stycket, om tillstånd till en icke-interventionsstudie avseende säkerhet,

9.6 kap. 10 § andra stycket, om upphörande av godkännande för för- säljning på begäran av den som fått läkemedlet godkänt,

10.	7 kap. 9 §, om tillstånd till	10. 7 kap. 9 §, om tillstånd	till
klinisk läkemedelsprövning,		klinisk läkemedelsprövning	på
		djur,
11.	8 kap. 2 §, om tillstånd till yrkesmässig tillverkning av läkemedel
och mellanprodukter, och
330

12. 9 kap. 1 §, om import av läkemedel och mellanprodukter från ett						Prop. 2017/18:196
land utanför EES.						Bilaga 9
	2 §
Ett tillstånd enligt 4 kap. 10 §,	Ett	tillstånd		enligt 4 kap. 10 §,
7 kap. 9 § första stycket, 8 kap. 2 §	7 kap.	9 §, 8 kap. 2 §,			9 kap. 1 §
eller 9 kap. 1 § första stycket får	första stycket eller ett sådant till-
återkallas om någon av de väsent-	stånd som meddelats i enlighet
liga förutsättningar som var upp-	med artikel 61 i Europaparla-
fyllda när tillståndet meddelades	mentets		och	rådets	förordning
inte längre är uppfyllda eller om	(EU) nr 536/2014 får återkallas
något krav som är av särskild be-	om någon av de väsentliga förut-
tydelse för kvalitet och säkerhet	sättningar som var uppfyllda när
inte har följts.	tillståndet		meddelades		inte längre
	är uppfyllda eller om				något krav

som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.

Ett tillstånd som ska anses be- viljat enligt 7 kap. 9 § tredje stycket får återkallas om villkoren i ansökan om tillstånd inte längre är uppfyllda eller om något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte har följts.

14 kap.

1 §

Läkemedelsverket har tillsyn över efterlevnaden av

1.denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen,

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av förordningen,

3. Europaparlamentets			och råd-	3. Europaparlamentets			och råd-
ets förordning (EG) nr 1901/2006				ets förordning (EG) nr 1901/2006
av den 12 december 2006 om läke-				av den 12 december 2006 om läke-
medel	för	pediatrisk användning		medel	för	pediatrisk användning
och om ändring av förordning				och om ändring av förordning
(EEG)	nr	1768/92,	direktiv	(EEG)	nr	1768/92,	direktiv
2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG				2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG
och förordning (EG) nr 726/2004				och förordning (EG) nr 726/2004
samt föreskrifter och villkor som				samt föreskrifter och villkor som
har meddelats med stöd av för-				har meddelats med stöd av för-
ordningen, samt				ordningen,
4. Europaparlamentets			och råd-	4. Europaparlamentets			och råd-
ets förordning (EG) nr 1394/2007.				ets förordning (EG) nr 1394/2007,

5. Europaparlamentets och råd- ets förordning (EU) nr 536/2014 samt föreskrifter och villkor som

har meddelats med stöd av för-

331

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

	ordningen, och
	6. kommissionens	delegerade
	förordning (EU) 2017/1569 samt
	föreskrifter och villkor som med-
	delats med stöd av förordningen.
Lydelse enligt lagrådsremissen	Föreslagen lydelse
Vissa ändringar i läkemedelslagen

16 kap.

Den som med uppsåt eller av

1 §

Till böter eller fängelse i högst

oaktsamhet bryter mot artikel 3.1,

ett år döms den som med uppsåt

12.2 eller 37.2 i Europaparla-

eller av oaktsamhet

mentets

och

rådets

förordning

1. bryter

mot

5 kap.

1 §

första

(EG) nr 726/2004, i den ursprung-

stycket,

7 kap.

9 §,

8 kap.

2 §,

liga

lydelsen,

eller

5 kap.

1 §

9 kap.

1 §

första stycket

eller

första

stycket,

7 kap. 9 §

första

10 kap. 1 § i denna lag,

stycket,

8 kap.

2 §,

9 kap.

1 §

första

stycket eller 10 kap.

1 § i

denna lag döms till böter eller

fängelse i högst ett år, om gär-

ningen inte är belagd med straff

enligt

brottsbalken

eller

enligt

lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

2. bryter mot artikel 3.1, 12.2 eller 37.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004, i den ursprungliga lydelsen,

3. genomför en klinisk läkeme- delsprövning på människor utan att tillstånd till prövningen har meddelats eller anses beviljat en- ligt Europaparlamentets och råd- ets förordning (EU) nr 536/2014, i den ursprungliga lydelsen, eller

4. tillverkar eller importerar prövningsläkemedel för människor utan tillstånd enligt artikel 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014, i den ursprungliga lydelsen, med den begränsning som följer av artikel 64 i samma förordning.

Till ansvar enligt denna para- graf döms det inte om gärningen är belagd med straff enligt brotts-

balken eller enligt lagen

332

	(2000:1225) om straff för smugg-	Prop. 2017/18:196
	ling.	Bilaga 9
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

17 kap.

1 §

Beslut som Läkemedelsverket i ett enskilt fall meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

I mål om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på människor får domstolen inhämta yttrande från Överklagandenämnden för etikprövning.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

18 kap.

Föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på människor

4 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldig- heter för sponsorn att se till att försökspersoner vid kliniska läke- medelsprövningar på människor garanteras ersättning för skador.

	4 b §
	Regeringen eller den myndighet
	som	regeringen		bestämmer		får
	meddela		föreskrifter		om	den
	behörighet som krävs för att hålla
	den intervju med försökspersonen
	som anges i artikel 29.2 c i Euro-
	paparlamentets och rådets förord-
	ning (EU) nr 536/2014.
12 §
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som	regeringen		bestämmer		får
meddela ytterligare föreskrifter i	meddela		ytterligare föreskrifter i
frågor som rör denna lag och som	frågor som rör denna lag och
behövs för att skydda människors	Europaparlamentets				och rådets		333
							333

Prop. 2017/18:196 eller djurs hälsa eller miljön.

Bilaga 9

förordning (EU) nr 536/2014 och som behövs för att skydda män- niskors eller djurs hälsa eller miljön.

1.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2.Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

334

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 5 §, 2 kap. 3 a § och

3 kap. 5 a och 5 b §§, och en ny rubrik närmast före 1 kap. 5 § av följande lydelse.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Lagen är tillämplig på

1.en biobank som inrättats i Sverige i en vårdgivares hälso- och sjuk- vårdsverksamhet, oavsett var materialet i biobanken förvaras, och

2.vävnadsprover från en sådan biobank som avses under 1, vilka lämnats ut för att förvaras och användas hos en annan vårdgivare, en

Lagen skall i tillämpliga delar	Lagen ska i tillämpliga delar
gälla för vävnadsprover som tas	gälla för vävnadsprover som tas
och samlas in för transplantations-	och samlas in för transplantations-
ändamål enligt lagen (1995:831)	ändamål enligt lagen (1995:831)
om transplantation m.m.	om transplantation m.m.

Lagen är inte heller tillämplig på prover som är avsedda för forskning och som analyseras inom sex månader efter provtag- ningstillfället och förstörs omedel- bart efter analysen.

Tystnadsplikt i vissa fall

5§

Den som är eller har varit an-

ställd eller uppdragstagare vid en biobank i enskild regi får inte obe- hörigen röja eller utnyttja upp- gifter i en ansökan om tillstånd till en klinisk läkemedelsprövning. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgifts-

335

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

	skyldighet som följer av lag eller
	förordning.
Lydelse enligt proposition	Föreslagen lydelse
2017/18:45 En ny organisation för
etikprövning av forskning som avser
människor

2 kap.

		3 §1
Är avsikten att en biobank ska			Är avsikten att en biobank ska
användas för ändamål som avser			användas för ändamål som avser
forskning eller klinisk prövning får			forskning		eller	klinisk	prövning
beslut som avses i 1 § fattas först			som	inte	omfattas av		3 a § får
efter	prövning och godkännande		beslut som avses i 1 § fattas först
av Etikprövningsmyndigheten eller			efter	prövning		och godkännande
Överklagandenämnden		för etik-	av Etikprövningsmyndigheten eller
prövning. Biobanken får i sådana			Överklagandenämnden				för etik-
fall inte användas för annat ända-			prövning. Biobanken får i sådana
mål än som tidigare beslutats utan			fall inte användas för annat ända-
att	myndigheten eller	nämnden	mål än som tidigare beslutats utan
godkänt detta.			att	myndigheten eller			nämnden
			godkänt detta.

Vid prövning och godkännande som här avses tillämpas vad som före- skrivs om utgångspunkter för etikprövningen i 7–11 §§ lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. I fråga om hand- läggningsordningen för prövning och godkännande samt om över- klagande tillämpas föreskrifterna i 24–33 §§ samt 36 och 37 §§ samma

lag.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 a §
	Är avsikten att en biobank ska
	användas för ändamål som avser
	klinisk läkemedelsprövning får be-
	slut som avses i 1 § fattas efter det
	att en ansökan om tillstånd till
	klinisk	läkemedelsprövning bevilj-
	ats eller anses beviljad i enlighet
	med	Europaparlamentets	och
	rådets	förordning (EU)	nr
	536/2014 av den 16 april 2014 om
	kliniska prövningar av human-
	läkemedel och om upphävande av
	direktiv 2001/20/EG, under förut-

1 Senaste lydelse 2003:468.

336

	sättning att uppgifter om insam-	Prop. 2017/18:196
	ling, lagring och användning av	Bilaga 9
	biologiska prover anges i den
	ansökan.
Lydelse enligt proposition	Föreslagen lydelse
2017/18:45 En ny organisation för
etikprövning av forskning som
avser människor

3 kap.

5 §2

Har den som lämnat samtycke avlidit gäller i stället att den avlidnes närmaste anhöriga ska ha informerats om och efter skälig betänketid inte motsatt sig det nya ändamålet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 a §

2 Senaste lydelse 2003:468.

337

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

338

5 b §

Avser det nya ändamålet en klinisk läkemedelsprövning får vävnadsproverna användas för en sådan prövning i enlighet med den ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning som har be- viljats eller anses ha beviljats i en- lighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014, under förutsättning att uppgifter om insamling, lagring och användning av biologiska prover har angetts i den ansökan.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019 i fråga om 1 kap. 3 §.

2.Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om övriga bestämmelser.

3.Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs i

fråga om punkten 2.

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2006:351) om genetisk inte- gritet m.m. ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 3 §

Försök i forsknings- eller behandlingssyfte som medför genetiska för- ändringar som kan gå i arv hos människa får inte utföras.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

339

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366) om handel med läkemedel

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § och 3 a kap. 2 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremiss	Föreslagen lydelse
Kvalitet och säkerhet på apoteks-
marknaden

3 kap.

3 §1

Den som bedriver partihandel med läkemedel enligt 1 § ska

1.bedriva verksamheten i lokaler som är lämpliga för sitt ändamål,

2.till E-hälsomyndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna föra statistik över partihandeln,

3.dokumentera hanteringen av läkemedlen på sådant sätt att de kan spåras,

4.till sitt förfogande ha en sakkunnig som ska se till att kraven på läke-

medlens säkerhet och kvalitet är uppfyllda,

5.utöva särskild kontroll (egenkontroll) över partihandeln och hanteringen i övrigt och se till att det finns ett för verksamheten lämpligt egenkontrollprogram,

6.till öppenvårdsapoteken leverera de läkemedel som omfattas av till- ståndet så snart det kan ske,

7. distribuera		endast	läkemedel		7. distribuera	endast	läkemedel
som	får säljas	enligt	5 kap. 1 §		som får säljas	enligt	5 kap.	1 §
läkemedelslagen		(2015:315)		eller	läkemedelslagen	(2015:315)		eller
utgör	prövningsläkemedel			enligt	utgör tilläggsläkemedel eller pröv-
2 kap. 1 § samma lag,					ningsläkemedel	för	människor
					eller djur,

8.anskaffa läkemedel endast från den som får bedriva partihandel med läkemedel och som bedriver sådan handel i enlighet med god distribu- tionssed,

9.anskaffa läkemedel från den som förmedlar humanläkemedel endast om förmedlingen sker i enlighet med 3 a kap.,

10.leverera läkemedel endast till den som har tillstånd till partihandel eller detaljhandel med läkemedel eller har anmält detaljhandel med vissa receptfria läkemedel,

11.omedelbart underrätta Läkemedelsverket och i förekommande fall

innehavaren av godkännandet för försäljning av läkemedlet vid mot- tagande av eller erbjudande om humanläkemedel som tillståndshavaren bedömer är eller kan vara förfalskade,

12.från öppenvårdsapoteken ta emot läkemedel i retur enligt 3 b kap.,

och

13.även i övrigt följa god distributionssed.

1 Senaste lydelse 2015:323.

340

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse	Prop. 2017/18:196
		Bilaga 9

3 a kap.

2 §2

Den som förmedlar humanläkemedel ska
1. förmedla		endast sådana hu-	1. förmedla		endast sådana hu-
manläkemedel som får säljas enligt			manläkemedel som får säljas enligt
5 kap.	1 §	läkemedelslagen	5 kap.	1 §	läkemedelslagen
(2015:315) eller utgör prövnings-			(2015:315) eller utgör tilläggsläke-
läkemedel enligt 2 kap. 1 § samma			medel	eller	prövningsläkemedel
lag,			för människor eller djur,

2.dokumentera hanteringen av läkemedlen på sådant sätt att de kan spåras,

3.utöva särskild kontroll (egenkontroll),

4.omedelbart underrätta Läkemedelsverket och i förekommande fall innehavaren av godkännandet för försäljning av läkemedlet om de läke- medel som förmedlaren tar emot eller erbjuds är eller bedöms vara för-

falskade, och

5. även i övrigt följa god distributionssed.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 Senaste lydelse 2015:323.

341

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 25 och 25 a §§ och rubriken närmast före 30 kap. 25 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

	25 §
Får ett landsting eller en kom-		Om ett landsting eller en kom-
mun som inte ingår i ett landsting i		mun som inte ingår i ett landsting i
samband med sådana överlägg-		samband med sådana överlägg-
ningar som avses i 9 och 13 §§		ningar som avses i 9 och 13 §§
lagen (2002:160) om läkemedels-		lagen (2002:160) om läkemedels-
förmåner m.m. en uppgift från		förmåner m.m. får en uppgift från
Tandvårds- och läkemedelsför-		Tandvårds- och läkemedelsför-
månsverket som är sekretessregle-		månsverket som är sekretessregle-
rad enligt 23 § första stycket 1, blir		rad enligt 23 § första stycket 1, blir
sekretessbestämmelsen	tillämplig	sekretessbestämmelsen	tillämplig
på uppgiften även hos landstinget		på uppgiften även hos landstinget
eller kommunen. Detta gäller dock		eller kommunen.
inte om det finns en primär sekre-
tessbestämmelse till skydd för sam-
ma intresse som är tillämplig på
uppgiften hos den	mottagande
myndigheten.		Om ett landsting eller en kom-

		mun som inte ingår i ett landsting
		får en uppgift från Läkemedels-
		verket som förekommer i ett
		ärende om klinisk läkemedelspröv-
		ning på människor och som är
		sekretessreglerad enligt 23 §, blir
		sekretessbestämmelsen	tillämplig
		på uppgiften även hos landstinget
		eller kommunen.

Sekretessen gäller dock inte om det finns en primär sekretess- bestämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på upp- giften hos den mottagande myndig- heten.

342

Sekretessbrytande bestämmelse

Sekretessbrytande bestämmelser

25 a §1

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte att en uppgift lämnas ut till en lokal aktionsgrupp i enlighet med vad som föreskrivs i lagen (2015:266) om lokala aktionsgrupper.

Sekretessen enligt 23 § hindrar inte heller att en uppgift lämnas ut till en biobank i enskild regi i enlighet med vad som föreskrivs i läkemedelsförordningen (2015:458).

Prop. 2017/18:196

Bilaga 9

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 2015:268.

343

Prop. 2017/18:196	Lagrådets yttrande
Bilaga 10
	Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-03-01
	Närvarande: F.d. justitieråden Ella Nyström och Olle Stenman samt
	justitierådet Per Classon
	Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska
	läkemedelsprövningar
	Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 2018 har regeringen (Social-
	departementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
	1. lag om ändring i läkemedelslagen (2015:315),
	2. lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och
	sjukvården m.m.,
	3. lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.,
	4. lag om ändring i lagen (2009:366) om handel med läkemedel,
	5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
	Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet
	Therese Lundgren, biträdd av ämnesrådet Sara Rosenmüller.
	Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
	Lagrådsremissen innehåller i huvudsak förslag med kompletterande
	nationella bestämmelser till dels Europaparlamentets och rådets förord-
	ning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av
	humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG (EU-för-
	ordningen), dels kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1569
	av den 23 maj 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
	förordning (EU) nr 536/2014 vad gäller principer och riktlinjer för god
	tillverkningssed för prövningsläkemedel för humant bruk och rutiner för
	inspektioner.
	Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen
	2 kap. 1 §
	I paragrafen ges definitioner för vissa uttryck som används i lagen. Det
	föreslås bl.a. att ”Klinisk läkemedelsprövning på människor” ska avse en
	klinisk prövning enligt definitionen i artikel 2.2 i EU-förordningen. Vid
	föredragningen har uppgetts att avsikten inte är att hänvisa till samtliga
	35 underpunkter i artikel 2.2 utan att hänvisningen endast ska avse vad
	som anges beträffande klinisk prövning. Lagrådet föreslår därför att
	hänvisningen i den nya bestämmelsen i paragrafen ska avse en klinisk
	prövning enligt definitionen i artikel 2.2.2 i EU-förordningen.
	I paragrafen föreslås vidare att ”Sponsor” definieras som en fysisk eller
344	juridisk person enligt definitionen i artikel 2.2.14 i EU-förordningen.
344

EU-förordningen anger att en sponsor kan avse ”person, företag, institu-		Prop. 2017/18:196
tion eller organisation”. Det kan inte uteslutas att en association som inte		Bilaga 10
är en juridisk person enligt svensk rätt skulle kunna vara en sponsor
enligt förordningen. Lagrådet förordar därför att den nya bestämmelsen
inte ska innehålla någon annan bestämning av sponsor än den som följer
av EU-förordningen. Bestämmelsen skulle kunna formuleras på följande
sätt.
Sponsor	Samma betydelse som i artikel 2.2.14 i
	Europaparlamentets och rådets förordning
	(EU) nr 536/2014.

6 kap. 6 §

Eftersom klinisk läkemedelsprövning på människor enligt den före- slagna definitionen i 2 kap. 1 § bara kan avse sådan läkemedelsprövning som regleras i EU-förordningen föreslår Lagrådet att andra stycket 3 formuleras enligt följande.

3. inte avser en klinisk läkemedelsprövning på människor.

7 kap.

Det nya kapitlet innehåller bestämmelser om klinisk läkemedelsprövning på människor och djur. De bestämmelser som avser läkemedelsprövning på människor finns i 1–6 §§. Flera av dessa paragrafer innehåller inte några självständiga materiella bestämmelser utan innehåller bara hänvis- ningar till regelverket i EU-förordningen. De bestämmelser som avser läkemedelsprövning på människor har i flera fall fått en onödigt komplicerad och omständlig utformning. Lagrådet föreslår därför att 1 § andra stycket, 3 § och 6 § första stycket formuleras enligt följande.

7 kap. 1 § andra stycket

Bestämmelserna i 2–6 §§ kompletterar EU-förordningen.

7 kap. 3 §

För en försöksperson som inte är beslutskompetent på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något annat liknande förhållande är en god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, med behörighet att sörja för den enskildes person, den lagligen utsedda ställföreträdaren som får ge informerat samtycke till en klinisk läkemedelsprövning på försökspersonens vägnar.

För en försöksperson som är underårig är vårdnadshavarna de lagligen utsedda ställföreträdare som får ge informerat samtycke till en klinisk läkemedelsprövning på försökspersonens vägnar. En underårig försöksperson som har fyllt 15 år ska också själv ge sitt informerade samtycke till att delta i den kliniska läkemedelsprövningen, under förutsättning att den underårige inser vad prövningen innebär för honom eller henne. Ett sådant informerat samtycke ska inhämtas i enlighet med vad som regleras om en försöksperson i artikel 29.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014.

345

Prop. 2017/18:196 7 kap. 6 § första stycket Bilaga 10

Frågor om tillstånd att genomföra en klinisk läkemedelsprövning på människor prövas av Läkemedelsverket.

7 kap. 6 § andra stycket

Enligt artikel 8.4 i förordningen ska en ansökan om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning avslås om en etikkommitté har avgett ett negativt yttrande. Liknande bestämmelser finns i artiklarna 14.10, 19.2, 20.7 och 23.4. I den nu aktuella bestämmelsens första mening upplyses om inne- hållet i nämnda artiklar. I andra meningen görs tillägget att om Etikpröv- ningsmyndigheten efter sin granskning har avgett ett yttrande med villkor för prövningens genomförande ska det yttrandet inte anses vara ett negativt yttrande och villkoren ska beaktas vid tillståndsgivningen.

EU-förordningarna är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och ska inte införlivas eller transformeras till nationell rätt. Medlemsstaterna får inte utan bemyndigande i förordningen i nationell lagstiftning införa kompletterande bestämmelser i syfte att förtydliga oklarheter i förord- ningen. Det ankommer på de tillämpande myndigheterna och dom- stolarna. Som anförs i lagrådsremissen (s. 46) hindrar inte en EU-förord- ning att en medlemsstat inför regler av verkställande karaktär bl.a. för att bestämmelserna ska fungera i praktiken, som t.ex. angående vilken eller vilka nationella myndigheter som ska hantera förordningen och vilken ordning som ska gälla för överklaganden.

Lagrådet konstaterar att det i förordningen saknas bestämmelser om vad som ska gälla när ett yttrande från en etikkommitté innehåller villkor för att prövningen ska få genomföras. Det ger i olika situationer utrymme för tolkningar av vad som är ett negativt yttrande. Bestämmelsen i 6 § andra stycket andra meningen kan därmed strida mot EU-förordningen. Bestämmelsen bör därför utgå.

11 kap. 2 §

Av den föreslagna bestämmelsen framgår att vissa tillstånd som med- delats av Läkemedelsverket får återkallas om någon av de väsentliga förutsättningar som var uppfyllda när tillståndet meddelades inte längre är uppfyllda eller något krav som är av särskild betydelse för kvalitet och säkerhet inte följts. I paragrafen föreslås att bestämmelsen ska omfatta, utöver tillståndsbeslut som verket meddelat med stöd av nationell lagstiftning, ett sådant tillstånd som meddelats i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen.

	Lagrådet konstaterar att i artikel 77 regleras möjligheten att återkalla
	tillståndet för den kliniska prövningen. Något bemyndigande för en
	medlemsstat att i nationell lagstiftning komplettera bestämmelsen finns
	inte (jfr vad Lagrådet anfört i denna fråga under 7 kap. 6 § andra
	stycket). En annan sak är att mer utförliga regler om återkallelse av till-
346	verkningstillstånd efter inspektion finns i artikel 25 i EU-förordningen
346

2017/1569. Paragrafen bör därför inte omfatta tillstånd som meddelats i enlighet med artikel 61 i EU-förordningen.

17 kap. 1 § andra stycket

I paragrafen föreslås i ett nytt andra stycke att i mål om tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på människor får domstolen inhämta yttrande från Överklagandenämnden för etikprövning. Enligt 8 § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291) ska rätten se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Den föreslagna bestämmelsen som den ut- formats saknar följaktligen betydelse och bör utgå.

18 kap. 4 a §

I bestämmelsen föreslås att regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheter för sponsorn att se till att försökspersoner vid kliniska läkemedelsprövningar på människor garanteras ersättning för skador.

Den föreslagna bestämmelsen har motiverats av artikel 76.1 i EU-förord- ningen som föreskriver att medlemsstaterna ska se till att det finns ersätt- ningssystem för skador som drabbat en försöksperson till följd av del- tagandet i en klinisk prövning som genomförts på deras territorium i form av en försäkring, en garanti eller ett liknande arrangemang som har motsvarande syfte och som är förenligt med riskens karaktär och omfattning.

Varken lagbestämmelsen eller remissen ger någon vägledning om vilka materiella regler som de eventuella föreskrifterna skulle komma att avse. I remissen uttalas bara att skyldigheten för sponsorn eller prövaren bör regleras i en författning av lägre valör än lag. Beträffande den materiella reglering som bemyndigandet ska ta sikte på har hänvisats till en förord- ningsbestämmelse som föreslås i den departementspromemoria (Ds 2016:11) som legat till grund för lagstiftningsärendet.

I promemorian föreslås en ny bestämmelse i 4 kap. 1 § läkemedels- förordningen (2015:458) som anger att ”Sponsorn för en klinisk läke- medelsprövning på människor är skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera att försökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan. Skadeskyddet eller ersättningsgarantin ska vara förenligt med riskens karaktär och omfatt- ning”.

En reglering som uppställer krav på sponsorn att det ska finnas en för- säkring eller liknande som kan garantera att ersättning för skada kan betalas ut, måste anses utgöra en grundläggande förutsättning för att kunna beviljas tillstånd till klinisk läkemedelsprövning på människor. Lagrådet anser därför att en sådan reglering ska ges i lag. En lag- bestämmelse motsvarande den föreslagna förordningsbestämmelsens innehåll bör då placeras i det föreslagna nya 7 kap. som en ny 6 § och kan då – tillsammans med en rubrik – formuleras enligt följande.

Prop. 2017/18:196

Bilaga 10

347

Prop. 2017/18:196

Bilaga 10

348

Ersättningsgarantier

6 § Sponsorn för en klinisk läkemedelsprövning på människor är skyldig att genom försäkring eller på annat sätt garantera att försökspersonen får ersättning för den händelse sponsorn eller prövaren blir skyldig att betala sådan. Skadeskyddet eller ersättningsgarantin ska vara förenligt med riskens karaktär och omfattning.

Lagrådet vill inte utesluta att det kan finnas ett behov av bemyndigande att utfärda föreskrifter av detaljkaraktär även med Lagrådets förslag. Bestämmelsen i 4 a § kan därför ges nedanstående utformning.

4 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om försäkringar eller andra garantier som avses i 7 kap. 6 §.

Förslaget till lag om ändring i lagen om biobanker i hälso- och sjuk- vården m.m.

1 kap. 5 §

Lagrådet föreslår att uttrycket ”biobank i enskild regi” ersätts med ”biobank som inrättats i enskild verksamhet”.

Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen

30 kap. 25 §

I paragrafen regleras överföring av sekretess för uppgifter som lämnats till ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting. Första stycket behandlar uppgifter från Tandvårds- och läkemedelsförmåns- verket och tillämplig sekretessregel anges vara 23 § första stycket 1. I det föreslagna andra stycket, som avser uppgifter från Läkemedelsverket i ärenden om klinisk läkemedelsprövning på människor, hänvisas till sek- retessregleringen i 23 §, d.v.s. även första stycket 2. Lagrådet har i sam- band med föredragningen ställt frågan vilken bedömning som ligger till grund för olikheten. Frågan är obesvarad och kvarstår därför.

30 kap. 25 a §

Paragrafen innehåller sekretessbrytande bestämmelser. I första stycket regleras utlämnande av uppgifter till en lokal aktionsgrupp enligt lagen (2015:266) om lokala aktionsgrupper. Det föreslagna andra stycket behandlar utlämnande av uppgifter till en biobank enligt läkemedelsförordningen. Lagrådet anser att andra stycket bör få en egen paragraf, 25 b §. Även här bör uttrycket ”biobank i enskild regi” ersättas med ”biobank som inrättats i enskild verksamhet”.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2018

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Wallström, M Johansson, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth

Föredragande: statsrådet Strandhäll

Regeringen beslutar proposition 2017/18:196 Anpassningar av svensk rätt till EU-förordningen om kliniska läkemedelsprövningar

Prop. 2017/18:196

349