Regeringens proposition 2017/18:163

Nationell strategi för klimatanpassning Prop.
  2017/18:163

Regeringen överlÀmnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 mars 2018

Stefan Löfven

Karolina Skog

(Miljö- och energidepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehÄll

I propositionen föreslÄs tvÄ Àndringar i plan- och bygglagen (2010:900) som syftar till att förbÀttra beredskapen i kommunerna för klimatets förÀndring. Den ena Àndringen innebÀr ett krav pÄ att kommunerna i översiktsplanen ska ge sin syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön till följd av översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur sÄdana risker kan minska eller upphöra. Den andra Àndringen innebÀr att kommunen i en detaljplan fÄr bestÀmma att det krÀvs marklov för markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet och som inte vidtas för att anlÀgga en gata, vÀg eller jÀrnvÀg som Àr förenlig med detaljplanen.

Regeringen redovisar ocksÄ en nationell strategi för klimatanpassning i syfte att lÄngsiktigt stÀrka klimatanpassningsarbetet och den nationella samordningen av detta arbete. Strategin aviserades i regeringens skrivelse Kontrollstation för de klimat- och energipolitiska mÄlen till 2020 samt klimatanpassning (rskr. 2015/16:87). Genom strategin möter regeringen ocksÄ Äligganden under Parisavtalet samt i EU:s strategi för klimatanpassning dÀr en nationell strategi för klimatanpassning lyfts fram som ett centralt analytiskt instrument avsett att förklara och prioritera ÄtgÀrder och investeringar.

LagÀndringarna föreslÄs trÀda i kraft den 1 augusti 2018.

1

Prop. 2017/18:163

InnehÄllsförteckning  
1 Förslag till riksdagsbeslut................................................................. 5
2 Förslag till lag om Àndring i plan- och bygglagen (2010:900).......... 6
3 Ärendet och dess beredning.............................................................. 8

4En förbÀttrad beredskap i kommunerna för klimatets

förÀndring.......................................................................................... 9
4.1 Anpassning till ett förÀndrat klimat.................................... 9
4.2 Krav pÄ riskbedömning i översiktsplanen........................ 10

4.3Marklovsplikt för reglering av markens

    genomslÀpplighet ............................................................. 15
  4.4 IkrafttrÀdande................................................................... 18
5 Ansvar för att vidta förebyggande anpassningsÄtgÀrder ................. 19
6 Klimatet förĂ€ndras – effekter och konsekvenser............................. 24
  6.1 Klimatets förÀndring i Sverige ......................................... 24
  6.2 Effekter av klimatförÀndringarna..................................... 25
    6.2.1 Fysiska effekter ............................................... 25
    6.2.2 Biologiska och ekologiska effekter ................. 34
    6.2.3 Effekter och konsekvenser i olika delar av  
      Sverige............................................................. 34
  6.3 Effekter och konsekvenser för samhÀllet.......................... 37
    6.3.1 Kommunikationer............................................ 37
    6.3.2 Energi- och vattenförsörjningssystem............. 37
    6.3.3 Bebyggelse och byggnader.............................. 38
    6.3.4 Areella nÀringar och turism............................. 39
    6.3.5 Natur och miljö................................................ 41
    6.3.6 MÀnniskors hÀlsa............................................. 41
    6.3.7 FörÀndringar i vÄr omvÀrld.............................. 42
    6.3.8 Kostnader för skador per sektor ...................... 42
  6.4 AngelÀgna omrÄden för klimatanpassning....................... 44
7 NulÀge i arbetet med anpassning till ett förÀndrat klimat ............... 45
  7.1 Hur vÀl förberett för ett förÀndrat klimat Àr Sverige?....... 45
  7.2 Beskrivning av arbetet med prioriterade utmaningar ....... 48
    7.2.1 Ras, skred och erosion som hotar  
      samhÀllen, infrastruktur och företag................ 48
    7.2.2 ÖversvĂ€mning som hotar samhĂ€llen,  
      infrastruktur och företag.................................. 49
    7.2.3 Höga temperaturer som innebÀr risker för  
      hÀlsa och vÀlbefinnande för mÀnniskor  
      och djur............................................................ 51
    7.2.4 Brister i vattenförsörjning för enskilda,  
      jordbruk och industri....................................... 52
    7.2.5 Biologiska och ekologiska effekter som  
      pÄverkar en hÄllbar utveckling ........................ 53

2

  7.2.6 PÄverkan pÄ inhemsk och internationell Prop. 2017/18:163
    livsmedelsproduktion och handel................... 55
  7.2.7 Ökad förekomst av skadegörare och  
    sjukdomar samt invasiva frÀmmande arter  
    som pÄverkar mÀnniskor, djur och vÀxter....... 55
8 Internationell utblick...................................................................... 56
8.1 FN:s klimatkonvention och klimatavtalet frÄn Paris ....... 56
8.2 FN:s klimatpanel ............................................................. 58
8.3 FN:s konvention för biologisk mÄngfald......................... 58
8.4 EU:s strategi för klimatanpassning.................................. 58

8.5Anpassning inom ramen för Östersjöstrategin -

  BaltAdapt ........................................................................ 59
8.6 Anpassning inom Arktiska rÄdet ..................................... 60
8.7 Anpassning inom Barentssamarbetet............................... 60

8.8AnpassningsfrÄgor i Sveriges bilaterala

    utvecklingssamarbete ...................................................... 61
  8.9 KlimatfrÄgan i utrikes- och sÀkerhetspolitiken................ 61
9 VĂ€gen framĂ„t – det fortsatta arbetet med klimatanpassning .......... 62
  9.1 MÄl för klimatanpassning................................................ 62
  9.2 Principer för arbetet med klimatanpassning.................... 64
  9.3 Organisation och ansvarsfördelning................................ 67
    9.3.1 Ett nationellt rÄd till stöd för  
      klimatanpassning............................................ 67
    9.3.2 Nationella myndigheters arbete med  
      klimatanpassning............................................ 69
    9.3.3 Boverkets ansvar för klimatanpassning av  
      bebyggelse och byggnader.............................. 71
    9.3.4 LÀnsstyrelsernas ansvar för regional  
      samordning..................................................... 72
  9.4 Uppföljning, utvÀrdering och revidering......................... 74

9.5Finansiering av vissa ÄtgÀrder för anpassning till ett

  förÀndrat klimat............................................................... 75
9.6 Kunskapshöjande insatser och forskning......................... 79
9.7 Vissa ÄtgÀrder för klimatanpassning................................ 82
  9.7.1 Uppdrag om sÀrskilda riskomrÄden för  
    ras, skred, översvÀmning och erosion som  
    riskerar samhÀllen, infrastruktur och  
    företag............................................................. 82
  9.7.2 Förstudie om analys av ansvar för att  
    vidta anpassningsÄtgÀrder............................... 83
10 Konsekvenser ................................................................................. 84

10.1Lagförslaget om krav pÄ riskbedömning i

översiktsplanen................................................................ 84

10.2Lagförslaget om marklovsplikt för reglering av

markens genomslÀpplighet.............................................. 86
11 Författningskommentar.................................................................. 88

3

Prop. 2017/18:163 Bilaga 1 Sammanfattning av betÀnkandet Vem har ansvaret?........ 90
Bilaga 2 BetÀnkandets lagförslag ................................................... 91
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna................................. 92
Bilaga 4 LagrÄdsremissens lagförslag ............................................ 94
Bilaga 5 LagrÄdets yttrande............................................................ 96
Utdrag ur protokoll vid regeringssammantrÀde den 8 mars 2018........... 98

4

Prop. 2017/18:163

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslÄr att riksdagen antar regeringens förslag till lag om Àndring i plan- och bygglagen (2010:900).

5

Prop. 2017/18:163

2Förslag till lag om Àndring i plan- och bygglagen (2010:900)

HÀrigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § och 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §1

Av översiktsplanen ska framgÄ

1.grunddragen i frÄga om den avsedda anvÀndningen av mark- och vattenomrÄden,

2.kommunens syn pÄ hur den byggda miljön ska anvÀndas, utvecklas och bevaras,

3.hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och följa gÀllande miljökvalitetsnormer,

4.hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hÀnsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mÄl, planer och program av betydelse för en hÄllbar utveckling inom kommunen,

5.hur kommunen avser att tillgodose det lÄngsiktiga behovet av bostÀder, och

6.sÄdana omrÄden för landsbygdsutveckling i strandnÀra lÀgen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken.

5.hur kommunen avser att tillgodose det lÄngsiktiga behovet av bostÀder,

6.sÄdana omrÄden för landsbygdsutveckling i strandnÀra lÀgen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken, och

7.kommunens syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur sÄdana risker kan minska eller upphöra.

9 kap.

12 §

Det krÀvs marklov för trÀdfÀllning Det krÀvs marklov, om kommunen
och skogsplantering inom ett om- har bestÀmt det i detaljplanen, för
rÄde med detaljplan, om kommu- 1. trÀdfÀllning,
nen har bestÀmt det i planen. 2. skogsplantering, och
1 Senaste lydelse 2014:224.  
6  

3. markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet.

Trots första stycket 3 krÀvs det inte marklov för ÄtgÀrder för att anlÀgga gata, vÀg eller jÀrnvÀg pÄ mark som enligt detaljplan fÄr anvÀndas för det ÀndamÄlet.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 augusti 2018.

2.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande i Ă€renden om antagande eller Ă€ndring av översiktsplan som har pĂ„börjats före ikrafttrĂ€dandet.

Prop. 2017/18:163

7

Prop. 2017/18:163

3Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 12 november 2015 att tillsĂ€tta en sĂ€rskild utredare med uppdrag att analysera hur ansvaret fördelas mellan staten, landstingen, kommunerna och enskilda i frĂ„ga om att vidta Ă„tgĂ€rder för att anpassa pĂ„gĂ„ende och planerad markanvĂ€ndning och bebyggd miljö till ett gradvis förĂ€ndrat klimat. I de delar dĂ€r ansvarsfördelningen Ă€r otydlig eller inte Ă€ndamĂ„lsenlig skulle utredaren föreslĂ„ förbĂ€ttringar. I uppdraget ingick ocksĂ„ att analysera eventuella hinder och begrĂ€nsningar i lagstiftningen för genomförande av anpassningsĂ„tgĂ€rder samt föreslĂ„ eventuella Ă€ndringar i lagstiftningen i syfte att göra bebyggd miljö mer översvĂ€mningssĂ€ker (dir. 2015:115). Utredningen tog namnet Klimatanpassningsutredningen. Uppdraget gavs efter förslag av MiljömĂ„lsberedningen (dir. 2010:74) i betĂ€nkandet Med miljömĂ„len i fokus – hĂ„llbar anvĂ€ndning av mark och vatten (SOU 2014:50). BetĂ€nkandet Vem har ansvaret? (SOU 2017:42) redovisades i maj 2017 och remitterades den 7 juni 2017. Utredningen lĂ€mnade flera rekommendationer och förslag varav endast nĂ„gra innebĂ€r lagĂ€ndringar. TvĂ„ av förslagen till lagĂ€ndringar behandlas i detta lagstiftningsĂ€rende. En sammanfattning av betĂ€nkandet i den del som avser lagförslaget finns i bilaga 1. BetĂ€nkandets lagförslag Ă„terges i bilaga 2. BetĂ€nkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren och en sammanstĂ€llning av dem finns tillgĂ€ngliga i Miljö- och energidepartementet (dnr M2017/01407/Kl).

I denna proposition behandlas ocksÄ förslag och rekommendationer som lÀmnats i andra rapporter. Den 19 december 2013 gav Miljödepartementet i uppdrag Ät SMHI att i samarbete med berörda myndigheter följa upp och analysera det arbete med klimatanpassning som skett sedan Klimat- och sÄrbarhetsutredningen (SOU 2007:60) och bedöma ÄterstÄende behov av ÄtgÀrder med förslag pÄ fortsatt arbete med klimatanpassning. SMHI redovisade uppdraget i mars 2015. Rapporten remitterades den 2 april 2015. Remissinstansernas synpunkter finns tillgÀngliga hos Miljö- och energidepartementet (dnr M2015/01162/Kl).

I regeringens skrivelse Kontrollstation för de klimat- och energipolitiska mÄlen till 2020 samt klimatanpassning (skr. 2015/16:87) och i budgetpropositionen för 2018 meddelade regeringen sin avsikt att Äterkomma till riksdagen under mandatperioden med en nationell strategi för klimatanpassning. I denna proposition föreslÄs en sÄdan nationell strategi.

LagrÄdet

Regeringen beslutade den 8 februari 2018 att inhÀmta LagrÄdets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. LagrÄdets yttrande finns i bilaga 5. LagrÄdets synpunkter behandlas i avsnitt 4.2 och 4.3. Regeringen har följt LagrÄdets förslag.

8

Prop. 2017/18:163

4En förbÀttrad beredskap i kommunerna för klimatets förÀndring

4.1Anpassning till ett förÀndrat klimat

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) redovisade i slutet av 2014 ett underlag om det klimatvetenskapliga kunskapslÀget inför regeringens kontrollstation 2015 för de klimat- och energipolitiska mÄlen. Av redogörelsen framgÄr att Sveriges klimat har blivit varmare och mer nederbördsrikt.

Även om den globala medeltemperaturökningen begrĂ€nsas till under tvĂ„ grader Celsius vĂ€ntas kraftiga klimatförĂ€ndringar som kommer att pĂ„verka Sveriges naturmiljö och de flesta av samhĂ€llets sektorer. Enligt SMHI:s klimatscenarier kan Ă„rsnederbördsmĂ€ngden komma att öka med mellan 10 och 40 procent under det nĂ€rmaste seklet beroende pĂ„ hur stora utslĂ€ppen av vĂ€xthusgaser blir. Den största ökningen förvĂ€ntas intrĂ€ffa under vintern. Samtidigt vĂ€ntas sommarnederbörden i södra Sverige minska. Extrema vĂ€derhĂ€ndelser som vĂ€rmebölja, skyfall och kraftiga regn förvĂ€ntas öka, vilket kan ge ökade problem med översvĂ€mningar. Den ökade nederbörden ökar ocksĂ„ risker för ras, skred och erosion. ÖversvĂ€mningar och intrĂ€ngning av salthaltigt vatten förvĂ€ntas ocksĂ„ öka pĂ„ grund av stigande havsnivĂ„er, sĂ€rskilt i lĂ„glĂ€nta kusttrakter i södra Sverige.

UppvĂ€rmningen kommer sannolikt att fĂ„ konsekvenser för en mĂ€ngd ekosystem och ge effekter pĂ„ nyttjandet av ekosystemen, till exempel vid fiske, jord- och skogsbruk. Vidare finns stora delar av det byggda kulturarvet nĂ€ra vattendrag eller strand- och kustomrĂ„den eftersom vatten historiskt varit viktigt för transporter, som kraftkĂ€lla och för fiske. ÖversvĂ€mningar kan dĂ€rför fĂ„ allvarliga konsekvenser för kulturarvet och för orters attraktivitet som bostadsort eller besöksmĂ„l. I förlĂ€ngningen kan Ă€ven möjligheterna att i framtiden kunna förstĂ„ Sveriges historiska utveckling pĂ„verkas negativt.

Dagens samhĂ€lle Ă€r anpassat och uppbyggt efter ett visst klimat. Med de klimatförĂ€ndringar som ses redan i dag och de som kan förvĂ€ntas, Ă€ndras förutsĂ€ttningarna för hela samhĂ€llet. StĂ€der och tĂ€tbebyggda omrĂ„den Ă€r sĂ€rskilt kĂ€nsliga för klimateffekter som översvĂ€mning och ökade temperaturer. Det Ă€r dĂ€rför helt avgörande att den fysiska planeringen och utvecklingen av dessa omrĂ„den tar hĂ€nsyn till kommande förĂ€ndringar i klimatet. ÅtgĂ€rder kan ocksĂ„ handla om att anpassa vattenförsörjning, avloppssystem, elförsörjning, elektroniska kommunikationer, vattenleder, vĂ€gar och bebyggelse för att nĂ€mna nĂ„gra exempel.

Myndigheterna har en viktig roll i att initiera, stödja och utvÀrdera klimatanpassningsarbetet inom sina ansvarsomrÄden. LÀnsstyrelserna har haft ett regionalt samordningsuppdrag sedan 2009 och rapporterar Ärligen hur arbetet fortskrider. Den bild som förmedlas i rapporterna Àr att kun-

skapen om och engagemanget i klimatanpassningsfrÄgor ökar successivt.

9

Prop. 2017/18:163 Fler beslut som tas pĂ„ lokal nivĂ„ inkluderar klimatanpassning. Det gĂ€ller frĂ€mst inom fysisk planering och i arbetet med risk- och sĂ„rbarhetsanalyser, men ocksĂ„ inom till exempel kulturmiljöomrĂ„det. ÄndĂ„ görs det fortfarande relativt fĂ„ konkreta klimatanpassningsĂ„tgĂ€rder pĂ„ lokal nivĂ„.

Kommunerna har en central roll i arbetet med klimatanpassning. Kommunen Àr huvudman för teknisk försörjning och ansvarar bland annat för det förebyggande arbetet mot naturolyckor inom sitt geografiska omrÄde. Kommunen ansvarar ocksÄ för den fysiska planeringen som Àr ett av de viktigaste omrÄdena dÀr klimatförÀndringarna och dess effekter mÄste förebyggas och tas om hand.

  4.2 Krav pÄ riskbedömning i översiktsplanen
   
  Regeringens förslag: Kommunen ska i översiktsplanen redogöra för
  sin syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av
  översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ
  hur sÄdana risker kan minska eller upphöra.
   
  Utredningens förslag överensstÀmmer i sak med regeringens men har
  i viss del en annan ordalydelse.
  Remissinstanserna: En övervÀgande majoritet av remissinstanserna,
  dÀribland SMHI, Havs- och vattenmyndigheten, Svensk FörsÀkring, Fas-
  tighetsÀgarna, VillaÀgarnas riksförbund och Sveriges Kommuner och
  Landsting tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. MÄnga remiss-
  instanser anser att förslaget Àr bra men att utredningens avgrÀnsning Àr
  för snÀv. Ett flertal remissinstanser, dÀribland Svea hovrÀtt (Mark- och
  miljööverdomstolen), Översiktsplaneutredningen (N 2017:02), Havs- och
  vattenmyndigheten, Trafikverket, Boverket, Sveriges Kommuner och
  Landsting, Mariestads och GullspÄngs kommuner, LÀnsstyrelsen i Upp-
  sala lÀn samt Svensk FörsÀkring har synpunkter pÄ författningsförslaget
  och nÄgra ifrÄgasÀtter behovet av lagstiftning. Flera kommuner och nÄgra
  lÀnsstyrelser har önskemÄl om vÀgledning och förstÀrkta resurser.
  SkÀlen för regeringens förslag
  Miljö- och riskfaktorer i översiktsplanen
  Varje kommun ska enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ha
  en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Att översiktspla-
  nen har en strategisk och vÀgledande funktion framgÄr av 3 kap. 2 §, dÀr
  det bland annat anges att översiktsplanen ska ange inriktningen för den
  lÄngsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Kravet pÄ lÄngsiktighet
  tillkom vid införandet av plan- och bygglagen i syfte att stÀrka översikts-
  planens funktion som ett strategiskt dokument. I detta sammanhang pe-
  kade lagstiftaren Àven pÄ klimatfrÄgans betydelse för en hÄllbar utveck-
  ling i kommunen (prop. 2009/10:170 Del 1 s. 176).
  Enligt 3 kap. 4 § ska kommunen i översiktsplanen redovisa sin bedöm-
  ning av hur skyldigheten att enligt 2 kap. ta hÀnsyn till allmÀnna intress-
  en vid beslut om anvÀndningen av mark- och vattenomrÄden kommer att
  tillgodoses. I den Àldre plan- och bygglagen (1987:10) fanns en hÀnvis-
10 ning till miljö- och riskfaktorer. Av förarbetena till 3 kap. 4 § framgÄr att

miljö- och riskfaktorerna helt tas om hand i 2 kap. och dÀrför inte behöver nÀmnas sÀrskilt i paragrafen (prop. 2006/07:122 s. 68). Det betonas i förarbetena att kommunernas redovisningsskyldighet inte minskas genom att hÀnvisningen till miljö- och riskfaktorer tas bort.

I 2 kap. 4 § plan- och bygglagen finns ett allmÀnt lÀmplighetskrav för planlÀggning som anger att mark fÄr tas i ansprÄk för att bebyggas endast om den frÄn allmÀn synpunkt Àr lÀmplig för ÀndamÄlet. Det allmÀnna lÀmplighetskravet preciseras i 2 kap. 5 §. Att 2 kap. 4 och 5 §§ gÀller Àven vid översiktsplanering följer av definitionen av planlÀggning i 1 kap. 4 § som anger att planlÀggning avser arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller omrÄdesbestÀmmelser. I 2 kap. 5 § anges att bebyggelse och byggnadsverk vid planlÀggning ska lokaliseras till mark som Àr lÀmpad för ÀndamÄlet med hÀnsyn till jord, berg- och vattenförhÄllandena (andra punkten) samt risken för olyckor, översvÀmning och erosion (femte punkten).

Genom uttrycket vattenförhÄllandena i 2 kap. 5 § 2 avses att hÀnsyn ska tas inte bara till grundvattenförhÄllandena utan Àven till ytvattenförhÄllandena (prop. 1988/89:116 s. 37). BestÀmmelsen innebÀr att kommunerna vid lokalisering av bebyggelse ska ta hÀnsyn till risken för översvÀmning.

BestĂ€mmelsen i 2 kap. 5 § 5 tillkom i syfte att förtydliga kommunens skyldighet att ta hĂ€nsyn till miljö- och riskfaktorer (prop. 2006/07:122 s. 32–36). DĂ€r anges att kravet pĂ„ hĂ€nsynstagande till översvĂ€mning och erosion har lagts till dels dĂ€rför att lĂ„ngsamt intrĂ€ffade översvĂ€mningar och erosion inte omfattas av ordet olycka, dels dĂ€rför att hĂ€nsyn till dessa naturhĂ€ndelser inte har tagits vid tillĂ€mpningen av andra punkten i bestĂ€mmelsen pĂ„ det sĂ€ttet som var tĂ€nkt enligt tidigare förarbeten. Med ordet olycka avses enligt propositionen (s. 35) en plötsligt intrĂ€ffad hĂ€ndelse som har medfört eller kan befaras medföra skada. Det kan handla om brĂ€nder, explosioner, skred, ras, översvĂ€mningar, ovĂ€der och utflöden av skadliga Ă€mnen. Det som Ă€r relevant för klimateffekter Ă€r dĂ„ brĂ€nder, skred, ras, översvĂ€mning och ovĂ€der som till exempel storm.

ÖversvĂ€mning, ras, skred och erosion Ă€r nĂ„gra effekter som kan förvĂ€ntas till följd av klimatförĂ€ndringarna. Redan i dag gĂ€ller alltsĂ„ att kommunerna ska ta hĂ€nsyn till sĂ„dana riskfaktorer i översiktsplanen vid lokalisering av ny bebyggelse. Kommunerna bör dĂ€rför ha viss erfarenhet av och beredskap för att arbeta med dessa frĂ„gor. Vidare bör det finnas visst underlag för det arbetet hos kommunerna. Nationella myndigheter har dessutom tagit fram beslutsunderlag till stöd för olika aktörer. HĂ€r kan nĂ€mnas portalen för översvĂ€mningshot som tagits fram av Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskap, karttjĂ€nsten för ras och skred som tagits fram av bland annat Statens geotekniska institut och risköversikt stranderosion som tagits fram av Sveriges geologiska undersökning.

Klimatanpassningsarbetet i kommunerna mÄste förstÀrkas

Att anpassa den byggda miljön till effekterna av ett förÀndrat klimat Àr mÄnga gÄnger en planeringsfrÄga. FrÄgorna mÄste dÀrför identifieras och tas in i samhÀllsplaneringen. SamhÀllsplaneringen sköts till stora delar pÄ kommunal nivÄ. Alla kommuner kommer att pÄverkas av klimatförÀnd-

Prop. 2017/18:163

11

Prop. 2017/18:163 ringarna men konsekvenserna Àr förstÄs olika i landet. KlimatanpassningsfrÄgor kan till exempel aktualiseras i högre utstrÀckning i kustkommuner Àn i inlandskommuner. Av landets 290 kommuner har 131 kust mot antingen nÄgra av de fyra största sjöarna eller hav.

Enligt en enkĂ€tundersökning och kommunrankning utförd av IVL Svenska Miljöinstitutet och Svensk FörsĂ€kring, ”Klimatanpassning 2017

– sĂ„ lĂ„ngt har kommunerna kommit”, har sju av tio kommuner analyserat hur de kan pĂ„verkas av ett framtida klimat. Emellertid Ă€r det fĂ€rre kommuner, fem av tio, dĂ€r kommunfullmĂ€ktige eller kommunstyrelsen fattar ett politiskt beslut om att kommunen ska arbeta med klimatanpassning. Endast fyra av tio kommuner uppger att de har identifierat olika möjliga klimatanpassningsĂ„tgĂ€rder.

NĂ„gra remissinstanser, dĂ€ribland Svea hovrĂ€tt (Mark- och miljööverdomstolen), Översiktsplaneutredningen (N 2017:02) och Boverket anser att dagens regelverk redan stĂ€ller krav pĂ„ att kommunen ska redovisa risker för olyckor, översvĂ€mning och erosion samt att förslaget riskerar att leda till en dubbelreglering i förhĂ„llande till det som redan gĂ€ller.

Av 2 kap. 5 § och 3 kap. 4 § plan- och bygglagen följer visserligen att kommunen i översiktsplanen ska redovisa sin bedömning av hur hÀnsyn ska tas till risken för olyckor (inbegripet ras och skred), översvÀmning och erosion. Enligt nuvarande lagstiftning saknas emellertid ett krav pÄ att kommunerna ska ge sin syn pÄ klimatrelaterade risker som avser den redan byggda miljön. Det finns inte heller nÄgon skyldighet för kommunerna att arbeta strategiskt med hur riskerna kan minska eller upphöra. För att förstÀrka klimatanpassningsarbetet i kommunerna behövs det uttryckliga regler som stÀller krav pÄ att kommunerna i översiktsplanen ger sin syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur sÄdana risker kan minska eller upphöra. Att tydligt lyfta fram betydelsen av att kommunen i översiktsplanen gör en sÄdan bedömning ger flera fördelar för ett framgÄngsrikt klimatanpassningsarbete pÄ lokal nivÄ. Klimatanpassningsarbetet förankras i befintliga processer i kommunen och processen förankras ocksÄ politiskt genom antagande av översiktsplanen. Det ger ocksÄ bÀttre förutsÀttningar för ett lÄngsiktigt och strategiskt klimatanpassningsarbete. Det Àr viktigt för samhÀllet att klimatanpassningsarbetet i kommunerna förstÀrks.

BestÀmmelserna i 3 kap. 5 § plan- och bygglagen om översiktsplanens innehÄll bör dÀrför kompletteras med krav pÄ att den ska ge kommunens syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur den identifierade risken för sÄdana skador kan minska eller upphöra. Regeringen instÀmmer inte i synpunkter frÄn bland annat Sveriges Kommuner och Landsting att lydelsen bör Àndras till hur riskerna kan hanteras eller liknande. Detta skulle motverka syftet med bestÀmmelsen.

Riskbedömningen ska vara översiktlig och lÄngsiktig

Översiktsplanen Ă€r en lĂ€mplig plats för en sĂ„dan övergripande och lĂ„ngsiktig riskbedömning som regeringen nu föreslĂ„r. Fördelen med översiktsplanen Ă€r att den Ă€r tĂ€nkt att vara övergripande och utgöra ett strate-

12

giskt dokument, att den faststÀlls av kommunfullmÀktige samt att den geografiskt omfattar kommunens hela yta.

Trafikverket, Svea hovrÀtt (Mark- och miljööverdomstolen), Boverket och Svensk FörsÀkring ifrÄgasÀtter om en översiktsplan Àr tillrÀckligt detaljerad för att kunna klarlÀgga risker och ÄtgÀrder. NÄgra remissinstanser anser att riskbedömningen kan bli för omfattande med hÀnsyn till att hela kommunen omfattas.

För att riskbedömningen ska fylla sin funktion behöver den omfatta att pÄ en övergripande nivÄ identifiera omrÄden med osÀkra förhÄllanden eller förutsÀttningar för försÀmrad sÀkerhet dÀr det kan krÀvas mer detaljerade utredningar. Riskbedömningar bör i huvudsak kunna genomföras med hjÀlp av existerande geologiska, geotekniska och topografiska underlag samt havsnivÄhöjnings-, översvÀmnings-, ras- och skredkarteringar som nationella myndigheter och lÀnsstyrelser tillhandahÄller. Av- sikten Àr alltsÄ inte att bedöma markförhÄllandena för enskilda tomter eller pÄ detaljnivÄ. En sÄdan detaljerad bedömning hör inte hemma i en översiktsplan utan i detaljplan eller i bygglovsprövningen. Utredningen bedömer att riskbedömningen kan utgöra underlag för kommunerna att rÀkna ut hur mycket klimatanpassningen kommer att kosta. Regeringen anser att riskbedömningen kan utgöra ett underlag för kostnadsberÀkningen. Eftersom översiktsplaneinstrumentet inte medger den detaljeringsgrad som krÀvs för att göra en heltÀckande kostnadsuppskattning, krÀvs dock ytterligare analyser för att berÀkna kostnaderna för klimatanpassning.

NÀr det gÀller risken för skador pÄ grund av klimateffekter Àr det, som bland annat Mariestads och GullspÄngs kommuner och LÀnsstyrelsen i Uppsala lÀn har framfört, viktigt att planeringen Àr lÄngsiktig och att den anpassas efter förÀndrade klimatförhÄllanden. Bedömningen bör omfatta inte bara klimateffekter som kan förvÀntas uppstÄ i nÀrtid, utan Àven klimateffekter som kan förvÀntas i ett lÀngre perspektiv. Att perspektivet i översiktsplanen ska vara lÄngsiktigt följer av 3 kap. 2 § plan- och bygglagen.

Kommunen bör, utifrÄn de indikationer om risker som finns, prioritera bedömningen av de omrÄden dÀr risken för skador framstÄr som störst. Vid riskbedömningen bör hÀnsyn tas bÄde till sannolikheten för och konsekvenserna av skador pÄ den byggda miljön.

Riskbedömningen bör omfatta den byggda miljön och faktorerna översvÀmning, ras, skred och erosion

Anpassning av pĂ„gĂ„ende och planerad markanvĂ€ndning och bebyggd miljö till ett gradvis förĂ€ndrat klimat Ă€r ett mycket brett omrĂ„de. Utredningen har utifrĂ„n de sex huvudomrĂ„den som identifierades i Klimat- och sĂ„rbarhetsutredningens betĂ€nkande Sverige inför klimatförĂ€ndringar – hot och möjligheter (SOU 2007:60) avgrĂ€nsat uppdraget till ett omrĂ„de, nĂ€mligen bebyggelse och byggnader. Utredningen anser att övriga fem omrĂ„den behöver utredas i annan sĂ€rskild ordning. Dessa omrĂ„den Ă€r kommunikation (vĂ€g, jĂ€rnvĂ€g, sjöfart osv.), tekniska försörjningssystem (elsystem, fjĂ€rrvĂ€rme osv.), areella nĂ€ringar och turism (skogsbruket, jordbruket, fiske, turism osv.), naturmiljön och miljömĂ„len samt mĂ€nniskors hĂ€lsa.

Prop. 2017/18:163

13

Prop. 2017/18:163 Översiktsplaneutredningen (N 2017:02) pĂ„pekar att det Ă€r nĂ„got oklart vilken bebyggelse som riskbedömningen Ă€r tĂ€nkt att omfatta. Utredningens förslag Ă€r att analysen ska avse bebyggelse och byggnadsverk, men Ă€ven parker och andra anlĂ€ggningar som ligger i nĂ€ra anslutning till och sammanhĂ€nger med byggnader. Utredningen menar ocksĂ„ att anlĂ€ggningar som vindkraftverk och energianlĂ€ggningar samt vĂ€gar och jĂ€rnvĂ€gar ska ingĂ„. Regeringen instĂ€mmer i utredningens bedömning. Det bör framgĂ„ av lagtexten att analysen ska omfatta den byggda miljön i kommunen, ett uttryck som förekommer sedan tidigare i plan- och bygglagen nĂ€r det gĂ€ller kraven pĂ„ översiktsplanen (se 3 kap. 5 § 2).

MĂ„nga remissinstanser invĂ€nder att utredningens avgrĂ€nsning Ă€r för snĂ€v. Havs- och vattenmyndigheten föreslĂ„r till exempel att miljökvalitetsnormer och Ă„tgĂ€rdsprogram inom vattenförvaltningen bör redovisas i översiktsplanen. Med den gjorda avgrĂ€nsningen i utredningen saknas underlag för att i detta lagstiftningsĂ€rende föreslĂ„ en sĂ„dan Ă€ndring. Flera remissinstanser har ocksĂ„ synpunkter pĂ„ vilka riskfaktorer som hĂ€nsyn ska tas till. Bland annat föreslĂ„s att vĂ€rme bör inkluderas. Riskfaktorerna bör, sĂ„som utredningen föreslagit, avgrĂ€nsas till risk för översvĂ€mning, ras, skred och erosion, eftersom dessa klimateffekter kan orsaka stora skador pĂ„ den byggda miljön. Även om till exempel ökade temperaturer och ökad luftfuktighet ger underhĂ„llsproblem pĂ„ grund av risk för fukt och mögel, Ă€r vĂ€rme inte i första hand en risk för bebyggelsen utan en risk för hĂ€lsan. Som redogjorts för i avsnittet ovan bör förslaget avse skador pĂ„ den byggda miljön, och regeringen bedömer dĂ€rför att vĂ€rme inte bör ingĂ„ i upprĂ€kningen av de effekter som kommunen ska ta hĂ€nsyn till i riskbedömningen.

Riktlinjer för riskbedömningens utformning

Ett flertal remissinstanser, dÀribland Sveriges Kommuner och Landsting, efterfrÄgar riktlinjer, underlag och stöd för arbetet med att utforma riskbedömningen. Regeringen har bland annat gett uppdrag till Boverket om tillsynsvÀgledning av översvÀmningsrisker i regleringsbrevet för 2017 och om tillsynsvÀgledning avseende ras, skred och erosion i regleringsbrevet för 2018.

LagrÄdet

LagrĂ„det har anfört att det av den föreslagna lagtexten och författningskommentaren inte tydligt följer att de framtida skador som avses inte tar sikte pĂ„ sĂ„dant som kan hĂ€nföras till redan intrĂ€ffade klimatrelaterade översvĂ€mningar m.m. utan till – som det uttrycks i den allmĂ€nna motiveringen – ”klimateffekter som kan förvĂ€ntas uppstĂ„ i nĂ€rtid 
 (och) klimateffekter som kan förvĂ€ntas i ett lĂ€ngre perspektiv.” LagrĂ„det föreslĂ„r att orden ”till följd av” ersĂ€tts med ”som kan följa av” för att markera att bestĂ€mmelsen Ă€r pĂ„ detta sĂ€tt framĂ„tsyftande. Regeringen har följt LagrĂ„dets förslag.

14

4.3Marklovsplikt för reglering av markens genomslÀpplighet

Regeringens förslag: Kommunen fÄr i en detaljplan bestÀmma att det krÀvs marklov för markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet och som inte vidtas för att anlÀgga en gata, vÀg eller jÀrnvÀg som Àr förenlig med detaljplanen.

Utredningens förslag överensstÀmmer i huvudsak med regeringens, men utredningen föreslÄr inte nÄgon begrÀnsning av möjligheten att stÀlla krav pÄ marklov.

Remissinstanserna: En övervĂ€gande majoritet av remissinstanserna, dĂ€ribland Svea hovrĂ€tt (Mark- och miljööverdomstolen), Översiktsplaneutredningen (N 2017:02), SMHI, Sveriges geologiska undersökning, Statens fastighetsverk, Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Sveriges Kommuner och Landsting och Svenskt Vatten tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. Flera remissinstanser, dĂ€ribland Nacka tingsrĂ€tt (mark- och miljödomstolen), Översiktsplaneutredningen (N 2017:02), Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Svenska kraftnĂ€t, lĂ€nsstyrelserna i VĂ€stra Götalands och Gotlands lĂ€n, Malmö kommun och VillaĂ€garnas riksförbund har synpunkter pĂ„ författningsförslaget. NĂ„gra lĂ€nsstyrelser och kommuner, Havs- och vattenmyndigheten och VillaĂ€garnas Riksförbund har synpunkter pĂ„ avgrĂ€nsningar i förslaget. NĂ„gra kommuner, HSB Riksförbund och Sveriges geologiska undersökning har önskemĂ„l om vĂ€gledning.

SkÀlen för regeringens förslag

Markegenskapernas betydelse för uppkomst av dagvatten

KlimatförĂ€ndringarna förvĂ€ntas leda till ökade nederbördsmĂ€ngder i Sverige, sĂ€rskilt vintertid. Ökad nederbörd innebĂ€r en ökad risk för till exempel översvĂ€mningar som kan orsaka skador pĂ„ den byggda miljön. Det Ă€r dĂ€rför viktigt att skapa goda förutsĂ€ttningar för att ta hand om dagvatten.

I tÀttbebyggda omrÄden finns det tvÄ parametrar att arbeta med nÀr det gÀller hantering av nederbörd: ledningssystem och annan avrinning samt markens förmÄga att ta hand om, absorbera eller tillfÀlligt magasinera nederbörden.

Markegenskaperna har avgörande betydelse för uppkomsten av dagvatten. Ju sÀmre förutsÀttningar för att vattnet ska kunna infiltrera marken, desto större blir mÀngden dagvatten. PÄ mark som asfalterats eller bebyggts med bostadshus uppstÄr det dagvatten redan vid liten mÀngd nederbörd medan en skogsdunge i en park klarar mer nederbörd innan dagvatten uppstÄr.

Andelen hÄrdgjord yta, det vill sÀga markyta som inte slÀpper igenom vatten, har alltsÄ en stor inverkan pÄ avrinningsförhÄllandena i ett omrÄde. OmrÄden som Àr fullt ut urbaniserade (bestÄr av uteslutande hÄrdgjorda ytor och bebyggelse) saknar dÀrför ofta förmÄga att hantera nederbörd genom infiltration. DÀr mÄste vattnet i stÀllet ledas bort. Ju större

Prop. 2017/18:163

15

Prop. 2017/18:163

16

omrÄdet Àr, desto större blir belastningen pÄ omkringliggande omrÄden som vattnet rinner av till.

Markens förmĂ„ga att ta emot vatten och kapaciteten att leda bort vattnet samverkar med varandra nĂ€r det gĂ€ller ett omrĂ„des förmĂ„ga att hantera skyfall. ÖversvĂ€mning uppstĂ„r om marken inte klarar av att absorbera vattenmĂ€ngderna och vattnet inte leds bort. Vid byggnation anlĂ€ggs dĂ€rför system för att sĂ„ effektivt som möjligt transportera bort vatten. I de flesta samhĂ€llen i Sverige finns det system som bygger pĂ„ att vattnet leds ned i ledningar och vidare frĂ„n omrĂ„det till nĂ€rmaste eller lĂ€mpligaste vattendrag, hav eller sjö.

Oberoende av klimatförÀndringarna pÄgÄr ocksÄ en annan utveckling som försvÄrar hanteringen av dagvatten. Bland annat förtÀtas stÀderna, vilket medför att grönomrÄden ersÀtts av hÄrdgjorda ytor. Det finns ocksÄ en allmÀn trend att till exempel grÀsmattor i villatomter hÄrdlÀggs för att bli underhÄllsfria. Ett annat problem som kan uppstÄ nÀr dagvattenfrÄgorna inte tas med vid planlÀggning av omrÄden Àr nÀr ett omrÄde exploateras bredvid ett redan befintligt. Om det befintliga omrÄdet har en dagvattenanlÀggning som Àr dimensionerad för detta omrÄde kan systemet bli underdimensionerat i förhÄllande till den tillkommande hanteringen nÀr det tillkommande omrÄdet kopplas pÄ.

Dagvatten vid detaljplanelÀggning

I detaljplaneringen av ett omrÄde har kommunen möjligheter att reglera frÄgor som underlÀttar dagvattenhanteringen. Enligt 4 kap. 5 § plan- och bygglagen ska kommunen i detaljplanen ange grÀnser för allmÀnna platser, kvartersmark och vattenomrÄden. Vid nyexploatering Àr det ett viktigt instrument och en grundlÀggande förutsÀttning för att klara av dagvattenhanteringen, eftersom mark dÀrigenom kan reserveras för dagvattenhantering till skydd för översvÀmningar vid kraftiga skyfall. Detta kan exempelvis ske genom att se till att omrÄdet har tillrÀckligt med allmÀn platsmark som Àven kan hantera vatten frÄn skyfall. Dessutom kan kommunen enligt 4 kap. 10 § reglera markens höjdlÀge i detaljplanen, vilket skapar ytterligare förutsÀttningar för att kontrollera och styra vattnets vÀgar och exempelvis leda det till utvalda översvÀmningsytor. Kommunen kan i planen Àven enligt 4 kap. 16 § 1 bestÀmma i vilken utstrÀckning som markytan ska vara genomslÀpplig för vatten, det vill sÀga inte hÄrdgjord (prop. 1985/86:1 s. 582).

Marklovsplikt förstÀrker kommunens möjlighet att sÀkerstÀlla god dagvattenhantering

Kommunen har alltsÄ en möjlighet att i planbestÀmmelser reglera markytans genomslÀpplighet, till exempel genom att ange hur stor andel av en fastighet som fÄr hÄrdgöras. Med hÀnsyn till den betydelse som markens utförande har för avrinningsförhÄllandena Àr det viktigt att kommunen har tillrÀckliga verktyg för att sÀkerstÀlla en god dagvattenhantering och att planbestÀmmelser om genomslÀpplighet följs. Möjligheten att stoppa planstridiga ÄtgÀrder med stöd av bestÀmmelsen om rÀttelseförelÀgganden i 11 kap. 20 § plan- och bygglagen Àr inte tillrÀcklig för att uppnÄ det syftet, eftersom denna bestÀmmelse endast ger en möjlighet att agera mot planstridiga ÄtgÀrder och först i efterhand. I stÀllet bör kommunen ges en

möjlighet att i detaljplan införa marklovsplikt för markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet. Genom ett sÄdant ansökningsförfarande fÄr kommunen information om vilka ÄtgÀrder som planeras och möjlighet att stoppa en planstridig eller olÀmplig ÄtgÀrd innan den vidtas.

I de fall mark har avsatts för gata, vÀg eller jÀrnvÀg i detaljplanen har kommunen redan vid planlÀggningen tagit stÀllning till hur sÄdana anlÀggningar pÄverkar markens genomslÀpplighet. Det saknas dÀrför skÀl att införa marklovsplikt i de fallen. Kommunernas möjlighet att föreskriva marklovsplikt ska dÀrför inte omfatta markÄtgÀrder för att anlÀgga gata, vÀg eller jÀrnvÀg pÄ mark som i detaljplan fÄr anvÀndas för sÄdant ÀndamÄl.

Boverket, och lĂ€nsstyrelserna i VĂ€stra Götalands och Gotlands lĂ€n anser att bestĂ€mmelsen bör införas i 9 kap. 11 § plan- och bygglagen. Marklovspliktens omfattning regleras i 9 kap. 11–13 §§. BestĂ€mmelserna i 11 och 12 §§ avser Ă„tgĂ€rder inom omrĂ„den med detaljplan och 13 § avser Ă„tgĂ€rder i omrĂ„den utanför detaljplan. I 11 § finns ett generellt krav pĂ„ marklov för schaktning och fyllning om inte kommunen bestĂ€mmer annat i detaljplanen. I 12 § finns en möjlighet för kommunen att genom en planbestĂ€mmelse införa skyldighet att söka marklov för trĂ€dfĂ€llning och skogsplantering. Distinktionen mellan det generella kravet pĂ„ marklov i 11 § och den fakultativa möjligheten i 12 § utvecklas i förarbetena till den Ă€ldre plan- och bygglagen (prop. 1985/86:1 s. 296–302). DĂ€r framgĂ„r att mer betydande schaktningar och fyllningar generellt har stor betydelse för tomtens lĂ€mplighet för bebyggelse, stads- och landskapsbilden samt relationen grannar emellan, men att naturförhĂ„llandena dĂ€remot inte generellt har samma betydelse vid planeringen. Det pĂ„pekas vidare att skogspartier kan inverka pĂ„ avrinnings- och grundvattenförhĂ„llanden, klimat m.m. och att kommunerna dĂ€rför bör kunna införa skyldighet att söka marklov för sĂ„dana Ă„tgĂ€rder genom en planbestĂ€mmelse.

Markens genomslÀpplighet kan pÄ samma sÀtt som skogspartier vara av betydelse för avrinningsförhÄllandena. Det Àr emellertid frÀmst i mer urbaniserade omrÄden som markens genomslÀpplighet kan fÄ sÄdan betydelse. Det saknas dÀrför skÀl att införa ett generellt krav pÄ marklov för sÄdana ÄtgÀrder. Det Àr i stÀllet tillrÀckligt att kommunen ges en möjlighet att reglera detta i detaljplanen. Som nÄgra remissinstanser pekar pÄ kommer en sÄdan marklovsplikt bara att gÀlla om det bestÀms i en ny eller Àndrad detaljplan. Eftersom bestÀmmelsen ska vara fakultativ bör den, som utredningen föreslagit, föras in i 9 kap. 12 § plan- och bygglagen.

Nacka tingsrĂ€tt (mark- och miljödomstolen), Översiktsplaneutredningen (N 2017:02) och Havs- och vattenmyndigheten pĂ„pekar att betĂ€nkandets föreslagna lydelse ”förĂ€ndring av markytans utformning” har en stor rĂ€ckvidd och skulle kunna leda till att marklovsplikt kan införas för andra Ă„tgĂ€rder Ă€n de som utredningen avser. Regeringen instĂ€mmer i dessa synpunkter. Möjligheten att införa marklovsplikt bör enbart avse sĂ„dana markĂ„tgĂ€rder som kan försĂ€mra markens genomslĂ€pplighet.

Ett antal remissinstanser (bland annat Malmö kommun, Havs- och vattenmyndigheten, VillaÀgarnas riksförbund och Svenska kraftnÀt) har synpunkter pÄ vilka ÄtgÀrder som ska omfattas av kravet pÄ marklov och under vilka förutsÀttningar som kommunen ska fÄ införa marklovsplikt.

Prop. 2017/18:163

17

Prop. 2017/18:163 Prövningsgrunderna för marklov finns i 9 kap. 35 § plan- och bygglagen. DÀr framgÄr att ansökningar om marklov ska prövas mot bestÀmmelser om genomslÀpplighet i detaljplanen om det finns en sÄdan. Kommunen har möjlighet att meddela bestÀmmelser om genomslÀpplighet med stöd av 4 kap. 16 § 1. Om kommunen bedömer att det finns skÀl för att meddela sÄdana planbestÀmmelser finns det nog mÄnga gÄnger ocksÄ skÀl att införa en bestÀmmelse om marklovsplikt. Om detaljplanen inte innehÄller nÄgon bestÀmmelse av förbudskaraktÀr som kan ligga till grund för marklovsprövningen enligt 9 kap. 35 § 1, fÄr prövningen i stÀllet enbart göras mot övriga punkter i 9 kap. 35 §.

Möjligheten för kommunen att i en detaljplan bestÀmma omfattningen av kraven pÄ marklov regleras i 4 kap. 15 § plan- och bygglagen. Med stöd av bestÀmmelsen kan kommunen i planen ange de bestÀmmelser som behövs för att i ett sammanhang reglera de fysiska förhÄllanden som frÄn allmÀn eller grannerÀttslig synpunkt behöver bestÀmmas (se prop. 1985/86:1 s. 573). BestÀmmelsernas omfattning ska avgöras med hÀnsyn bÄde till de ÄtgÀrder som planen avser att reglera inom planomrÄdet och till förhÄllandena i planomrÄdets omgivning. Meningen Àr med andra ord att ge kommunen de instrument som behövs för att skapa en god helhetslösning utifrÄn de förhÄllanden som Àr kÀnda vid planlÀggningstillfÀllet. I planbeskrivningen bör kommunen motivera omfÄnget och detaljeringsgraden av planens bestÀmmelser. I sammanhanget ska ocksÄ nÀmnas tydlighetskravet i 4 kap. 32 § andra stycket. Det Àr viktigt att det framgÄr tydligt av detaljplanen vilka ÄtgÀrder som omfattas av en bestÀmmelse om befrielse frÄn eller om ökning av kravet pÄ lov.

LagrÄdet

LagrÄdet har föreslagit en annan formulering av lagtexten som nÀrmare följer den nuvarande lydelsen av paragrafen liksom av övriga bestÀmmelser om marklov (9 kap. 11 och 13 §§ plan- och bygglagen). Regeringen har följt LagrÄdets förslag.

4.4IkrafttrÀdande

Regeringens förslag: LagÀndringarna ska trÀda i kraft den 1 augusti 2018.

Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande i Ă€renden om antagande eller Ă€ndring av översiktsplan som har pĂ„börjats före ikrafttrĂ€dandet.

Utredningens förslag Àr att lagÀndringarna ska trÀda i kraft den 1 juli 2018. Utredningen har inte föreslagit nÄgra övergÄngsbestÀmmelser.

Remissinstanserna: LĂ€nsstyrelserna i VĂ€sterbottens och Uppsala lĂ€n pĂ„pekar att vissa kommuner kommer att göra aktualitetsprövningen i slutet av nĂ€sta mandatperiod och genomföra arbetet med ny översiktsplan i princip helt i den mandatperiod som börjar Ă„r 2022 och att det dĂ€rför Ă€r mer realistiskt med Ă„r 2026 som mĂ„l för förslaget. Översiktsplaneutredningen (N 2017:02) instĂ€mmer i att Ă„r 2022 Ă€r en optimistisk bedömning. Övriga remissinstanser har inga synpunkter i denna frĂ„ga.

18

SkÀlen för regeringens förslag: Det Àr angelÀget att de föreslagna för- Prop. 2017/18:163 Àndringarna trÀder i kraft sÄ snart som det Àr möjligt. LagÀndringarna bör

dÀrför trÀda i kraft den 1 augusti 2018.

Att utarbeta en ny översiktsplan eller Àndra en befintlig Àr tidskrÀvande processer. Det Àr dÀrför rimligt att Àrenden om antagande eller Àndring av översiktsplanöversiktsplan som har pÄbörjats enligt nu gÀllande lagstiftning kan slutföras utan att behöva anpassas till det krav pÄ riskbedömning av pÄverkan av klimatförÀndringar som nu föreslÄs. För Àrenden om antagande eller Àndring av översiktsplan som har pÄbörjats före den 1 augusti 2018 bör dÀrför Àldre föreskrifter fortfarande gÀlla.

BestÀmmelsen om marklovsplikt Àr fakultativ. Det Àr dÀrför inte nödvÀndigt med en övergÄngsbestÀmmelse. Det innebÀr att kommunen har möjlighet att införa sÄdan marklovsplikt Àven i pÄgÄende planarbete. Plan- och bygglagens förfaranderegler för antagande av detaljplaner mÄste naturligtvis följas.

5Ansvar för att vidta förebyggande anpassningsÄtgÀrder

Regeringens bedömning: Ansvaret för skydd av egendom ligger i första hand pÄ egendomens Àgare. Det ger en drivkraft att undvika byggande pÄ riskfyllda omrÄden och att vidta lÀmpliga skyddsÄtgÀrder. Det gÀller alla fastighetsÀgare och sÄvÀl enskilda personer och företag som lokala och statliga myndigheter.

Kommunerna ansvarar enligt plan- och bygglagen (2010:900) för att ny bebyggelse i detaljplan lokaliseras till lÀmplig mark med hÀnsyn till risken för olyckor som ras och skred eller översvÀmning och erosion.

Kommunerna har Àven pÄ vissa andra omrÄden ett ansvar enligt lag. Kommunerna har i övrigt möjlighet att vidta förebyggande anpassningsÄtgÀrder förutsatt att ÄtgÀrderna Àr förenliga med allmÀnintresset i kommunallagen (2017:725).

Klimatanpassningsutredningens bedömning överensstÀmmer delvis med regeringens. Utredningen har i sin analys av ansvar för att vidta anpassningsÄtgÀrder studerat bebyggelse och byggande inom detaljplanerat omrÄde. Analysen har utgÄtt frÄn ett juridiskt ansvar enligt bestÀmmelser i frÀmst plan- och bygglagen samt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Med juridiskt ansvar avses ett ansvar som Àr möjligt att utkrÀva genom skadestÄnd eller andra sanktioner. Analysen utgÄr vidare frÄn det ansvar stat eller kommun kan ha utan att vara fastighetsÀgare.

Remissinstanserna: Ansvar och finansiering för klimatanpassning av byggnader och bebyggelse Àr frÄgor som samtliga instanser pÄpekar Àr centrala för anpassning till ett förÀndrat klimat. En majoritet av dem menar att den avgrÀnsning till byggnader och bebyggelse som genomförts i utredningen varit för snÀv och att klimatanpassning mÄste analy-

seras ur ett helhetsperspektiv inklusive pÄ avrinningsnivÄ för att nÄ lÄng-

19

Prop. 2017/18:163 siktigt givande resultat. LĂ€nsstyrelserna anser inte heller att författningsförslagen gör ansvarsfördelningen för klimatanpassning av befintlig bebyggelse tydligare. Flertalet av remissinstanserna pĂ„pekar att avgrĂ€nsningen pĂ„verkar ansvarsfrĂ„gan som varit en central del av utredningen. NĂ€r endast en del byggnader och bebyggelse berörs kvarstĂ„r mĂ„nga frĂ„getecken om vem som bĂ€r ansvaret för klimatanpassningen i övriga delar av samhĂ€llet. Remissinstanserna menar ocksĂ„ att utredningens avgrĂ€nsning till byggnader och bebyggelse lett till att klimateffekter som exempelvis torka, vĂ€rmebölja eller klimatets pĂ„verkan pĂ„ infrastruktur sĂ„ som jĂ€rnvĂ€g inte behandlas trots att detta redan i dag Ă€r aktuella frĂ„gor för flertalet av remissinstanserna. Boverket anser att det finns uppenbara begrĂ€nsningar i vad man med hjĂ€lp av plan- och bygglagen kan Ă„stadkomma för att skydda befintlig bebyggelse. Jönköpings kommun menar att utredningen skjuter stora delar av uppdraget pĂ„ framtida utredningar och att behovet av att reda ut ansvarsfrĂ„gan dĂ€rmed kvarstĂ„r. Stockholms kommun pĂ„pekar att eftersom utredningen fastslĂ„r att det i nulĂ€get inte Ă€r möjligt att förĂ€ndra den gĂ€llande ansvarsfördelningen pĂ„ ett övergripande sĂ€tt behövs ett fortsatt arbete och en tidplan för en sĂ„dan förĂ€ndring. HSB och SABO anser att bestĂ€mmelsen om skyddsĂ„tgĂ€rder behöver utredas vidare eftersom det Ă€r oklart om olika befintliga bestĂ€mmelser i t.ex. expropriationslagen (1972:719), anlĂ€ggningslagen (1973:1149), servitutslagstiftningen och inlösensregleringen i plan- och bygglagen Ă€r tillrĂ€ckliga för att ge kommunen mark att bygga nödvĂ€ndiga skyddshinder pĂ„. Det Ă€r ocksĂ„ oklart om det finns tillrĂ€ckliga möjligheter för fastighetsĂ€gare att samarbeta om skyddsĂ„tgĂ€rder med eller utan stöd frĂ„n kommunen. Lomma kommun anser att utredningen indirekt förutsĂ€tter att kommunerna har ansvar för att skydda befintlig bebyggelse, men att det saknas en analys av kommunernas rĂ€ttsliga möjlighet att uppföra skyddsĂ„tgĂ€rder genom planlĂ€ggning och uppförande i egen regi. Falkenbergs kommun menar att ansvaret vilar pĂ„ fastighetsĂ€garen att klimatanpassa sin egendom, Ă€ven om fastighetsĂ€garen inte har nĂ„gon skyldighet att göra det. Kommunen anser att fler alternativ till lagĂ€ndringar borde utredas för att möjliggöra för kommunerna att klimatanpassa pĂ„ fastighetsĂ€gares mark och för att underlĂ€tta och stimulera fastighetsĂ€gare att genomföra klimatanpassning. Ystads och Ängelholms kommuner menar att ansvaret för den enskilde fastighetsĂ€garen i dag Ă€r alldeles för stort och att Ă€gare till utsatta fastigheter belastas sjĂ€lva med ansvaret och kostnaderna, som i framtiden kanske inte tĂ€cks av försĂ€kringskollektiv lĂ€ngre.

Lunds universitet menar att slutsatserna om fastighetsÀgarens ansvar för ny bebyggelse och i viss mÄn befintlig, Àr missriktad och menar att det Àr rimligt att den som vÀljer att exploatera eller köpa en fastighet i ett identifierat riskomrÄde ocksÄ fÄr stÄ för merparten av de kostnader som detta kan medföra. Det bör dÀrmed vara en grundlÀggande princip att fastighetsÀgaren har ett ansvar att medverka till nödvÀndiga anpassningsÄtgÀrder och stÄ för kostnader för skador. Lunds universitet och Konjunkturinstitutet anser att det pÄ ett principiellt plan Àr lÀmpligt att ansvaret ska ligga pÄ den part som kan vidta relevanta ÄtgÀrder, men att denna princip inte genomsyrar betÀnkandet.

20

SkÀlen för regeringens bedömning

Klimatanpassningsutredningen har analyserat hur ansvaret för att vidta förebyggande anpassningsÄtgÀrder fördelas mellan staten, kommunerna och enskilda för att anpassa pÄgÄende och planerad markanvÀndning och bebyggd miljö till ett gradvis förÀndrat klimat. Utredningen har frÀmst analyserat plan- och bygglagen, lagen (2003:778) om skydd mot olyckor samt lagen (2006:412) om allmÀnna vattentjÀnster (i det följande vattentjÀnstlagen). Regeringen drar nedan slutsatser om ansvaret för att vidta förebyggande anpassningsÄtgÀrder inom den byggda miljön.

Enskilda fastighetsÀgares ansvar att vidta förebyggande ÄtgÀrder

I den s.k. jordsskredspropositionen, Förebyggande ÄtgÀrder m.m. mot jordskred och andra naturolyckor, konstaterades att ansvaret för skydd av egendom i första hand Äligger egendomens Àgare och dennes försÀkringsbolag (prop. 1985/86:150, bilaga 3). FastighetsÀgarens ansvar följer av ÀganderÀtten. Ansvaret innebÀr att ta konsekvenserna, dvs. att stÄ risken för skador. Detta gÀller alla fastighetsÀgare, sÄvÀl enskilda personer som företag och lokala och nationella myndigheter. Byggnader för att kunna upprÀtthÄlla allmÀnnyttig verksamhet sÄsom förskolor och skolor, byggnader för omsorg- och sjukvÄrd och byggnader för olika tekniska funktioner Àgs i mÄnga fall av kommuner eller landsting. Kommunen ansvarar ocksÄ för allmÀnna platser liksom för kommunala vÀgar och annan kommunal infrastruktur. Som fastighetsÀgare ansvarar kommunen dessutom för mark som den Àger.

FastighetsÀgaren har som huvudregel ingen skyldighet att klimatanpassa sin egendom, men Àr dÀremot skyldig att se till att anvÀndningen av den egna fastigheten inte orsakar olÀgenheter i omgivningen (3 kap. 1 § jordabalken). Ansvaret omfattar inte bara nÀr en ÄtgÀrd utförs, t.ex. vid byggnation, utan ocksÄ om försiktighetsÄtgÀrder inte vidtas.

Kommunens ansvar att vidta förebyggande ÄtgÀrder till skydd för ny och befintlig bebyggelse enligt plan- och bygglagen

Av 1 kap. 2 § plan- och bygglagen följer den grundlĂ€ggande principen att det Ă€r en kommunal angelĂ€genhet att planlĂ€gga anvĂ€ndningen av mark och vatten – det s.k. kommunala planmonopolet. Principen innebĂ€r det Ă€r kommunen som genom planlĂ€ggning kan besluta hur mark och vatten inom kommunen kan anvĂ€ndas och exploateras. Kommunerna har enligt plan- och bygglagen ansvaret för att ny bebyggelse i detaljplan lokaliseras till lĂ€mplig mark utifrĂ„n risken för olyckor som ras och skred eller översvĂ€mning och erosion. Vid framtagande av detaljplan ska kommunen dĂ€rför pröva om marken Ă€r lĂ€mplig för den avsedda bebyggelsen. Vidare ska byggnadsnĂ€mnden uppmĂ€rksamt följa den allmĂ€nna utvecklingen inom kommunen och dess nĂ€rmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frĂ„gor om planlĂ€ggning, byggande och fastighetsbildning (12 kap. 2 § 2 plan- och bygglagen).

Befintlig bebyggelse ska omfattas av den riskbedömning som regeringen föreslÄr att kommunen ska göra och som behandlas i avsnitt 4. Enligt förslaget ska kommunen i översiktsplanen redovisa sin syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av översvÀmning, ras, skred

Prop. 2017/18:163

21

Prop. 2017/18:163

22

och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur sÄdana risker kan minska eller upphöra.

En annan ÄtgÀrd som Klimatanpassningsutredningen föreslagit i syfte klimatanpassa boende och bebyggelse Àr att införa ett undantag i plan- och bygglagen för detaljplaner dÀr genomförandetiden har gÄtt ut. Enligt det föreslagna undantaget fÄr en ansökan om bygglov avslÄs om det finns en uppenbar risk för skador pÄ fastigheten eller byggnadsverket pÄ grund av översvÀmning, ras, skred eller erosion. Regeringen vÀljer att inte gÄ vidare med förslaget i nulÀget men det Àr alltjÀmt ett förslag att övervÀga om det visar sig nödvÀndigt.

Kommunens ansvar enligt lagen om skydd mot olyckor

Enligt lagen om skydd mot olyckor Àr det i första hand kommunerna som har ansvar för rÀddningstjÀnst. Vid olyckor eller överhÀngande fara för olyckor gÀller att kommunen ska ansvara för rÀddningstjÀnst. Ansvaret innebÀr att hindra eller begrÀnsa skador, men inte att i slutÀnden ersÀtta förstörd egendom. Dessa kostnader drabbar i stÀllet fastighetsÀgaren och försÀkringskollektivet.

Kommunens ansvar enligt vattentjÀnstlagen

Genom vattentjÀnstlagen finns en skyldighet för kommunen att ordna bland annat avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse om det behövs med hÀnsyn till skyddet för mÀnniskors hÀlsa eller miljön. Vid behov Àr alltsÄ kommunen skyldig att ordna dagvattenhanteringen genom en allmÀn va-anlÀggning, och sörja för hanteringen sÄ lÀnge behovet finns kvar. Kommunens skyldigheter kan aktualiseras bÄde för ny och befintlig bebyggelse. Ansvarsreglerna i vattentjÀnstlagen ersÀtter inte det ansvar kommunen har för att ny bebyggelse i detaljplan lokaliseras till lÀmplig mark utifrÄn risken för olyckor, exempelvis nederbördsrelaterade översvÀmningar. Ansvaret enligt vattentjÀnstlagen aktualiseras endast för skador som beror pÄ va-anlÀggningen. VattentjÀnstlagens ansvarsregler tÀcker dÀrmed inte alla typer av översvÀmningsskador pÄ grund av nederbörd. Exempelvis faller mÄnga gÄnger översvÀmningar pÄ grund av vatten som rinner ovanpÄ marken utanför va-huvudmannens ansvar. Detta Àr vanligt vid kraftiga skyfall.

Klimatanpassningsutredningen föreslÄr att det i vattentjÀnstlagen införs en möjlighet att i vissa fall stÀlla krav pÄ fastighetsÀgare att hantera dagvatten inom den egna fastigheten. Regeringen anser dock att konsekvenserna av det förslaget behöver analyseras vidare innan det kan ligga till grund för lagstiftning.

Kommunens ansvar att vÀga in klimateffekter i miljöbedömningar av detaljplaner

Genom Àndringar i 6 kap. miljöbalken som handlar om miljöbedömningar framgÄr att sÄdana miljöeffekter som kan förvÀntas till följd av risker som Àr förknippade med verksamhetens eller ÄtgÀrdens utsatthet för yttre hÀndelser i form av allvarliga olyckor eller katastrofer ska ingÄ i en miljöbedömning (prop. 2017/18:200, bet. 2017/18:MJU5, rskr. 2017/18:20). LagÀndringarna trÀdde i kraft den 1 januari 2018. Det blir dÀrför relevant att i miljöbedömningen och miljökonsekvensbeskrivningen vÀga in hur

klimatförÀndringar kan leda fram till risker för den enskilda verksamheten och dÀrmed vilka miljöeffekter som kan förvÀntas med anledning av dessa risker och hur sÄdana miljöeffekter kan förebyggas, hindras eller motverkas.

Kommunens möjligheter att vidta förebyggande ÄtgÀrder

Den kommunala sjÀlvstyrelsen Àr inskriven i regeringsformen (14 kap. 2 §) och innebÀr att kommuner och landsting sköter lokala och regionala angelÀgenheter av allmÀnt intresse pÄ den kommunala sjÀlvstyrelsens grund. Kommuner och landsting har rÀtt att ta ut skatt för skötseln av sina angelÀgenheter. Av kommunallagen framgÄr att kommuner och landsting sjÀlva fÄr ha hand om sÄdana angelÀgenheter av allmÀnt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets geografiska omrÄde eller dess medlemmar (lokaliseringsprincipen). Vidare framgÄr att kommuner och landsting inte fÄr ta ut högre avgifter Àn vad som svarar mot kostnaderna för de tjÀnster eller nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahÄller (sjÀlvkostnadsprincipen). Kommuner och landsting ska ocksÄ behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skÀl för annat (likstÀllighetsprincipen). Det Àr dessa principer som styr vilka ÄtgÀrder en kommun kan vidta pÄ omrÄden dÀr de inte givits sÀrskilda befogenheter i speciallagstiftning.

Det som avgör om en angelÀgenhet Àr av allmÀnt intresse Àr om det kan anses vara ett allmÀnt, samhÀlleligt och till det egna omrÄdet knutet intresse att kommunen eller landstinget vidtar en ÄtgÀrd. Denna frÄga fÄr bedömas med utgÄngspunkt i om det Àr lÀmpligt, ÀndamÄlsenligt och skÀligt att kommunen eller landstinget befattar sig med angelÀgenheten. AllmÀnintresset förutsÀtter inte att det finns ett kvantitativt betydande behov. Om det kan anses vara ett allmÀnt intresse att en kommun eller ett landsting har hand om en angelÀgenhet, fÄr kommunen eller landstinget ha hand om den Àven om ÄtgÀrden bara kommer en mindre del av kommunens eller landstingets omrÄde eller ett mindre antal av medlemmarna direkt till godo. I den s.k. jordskredspropositionen (prop. 1985/86:150, bilaga 3) anges att det ligger inom den kommunala kompetensen att vidta förebyggande ÄtgÀrder nÀr ansvaret för sÄdana ÄtgÀrder inte faller inom ramen för rÀddningstjÀnst eller omfattas av försÀkringsskydd.

Kommunerna har en central roll i arbetet med klimatanpassning i egenskap av huvudman för kommunal teknisk försörjning sÄsom vatten och avlopp, gaturenhÄllning m.m. och med utgÄngspunkt i ansvaret för samhÀllsplanering och det förebyggande arbetet mot naturolyckor inom sitt geografiska omrÄde.

Kommunen har i likhet med andra verksamhetsutövare ett eget ansvar och intresse av att vidta ÄtgÀrder om omrÄden dÀr kommunen Àr huvudman, som kommunala gator och allmÀn platsmark, eller om kommunala skolor och andra kommunala verksamheter hotas. Kommunens roll Àr i detta avseende dubbel, dels som fastighetsÀgare för att skydda kommunens egendom och ekonomiska intressen, dels att se till att skador pÄ byggnaderna och övriga strukturer inte medför ett avbrott i samhÀllsfunktionen.

Enligt Klimatanpassningsutredningen Àr det som i första hand utgör ett hinder för klimatanpassning av bebyggelse att det saknas finansiering.

Prop. 2017/18:163

23

Prop. 2017/18:163 Regeringen ser över möjligheter att underlÀtta för kommunerna att vidta ÄtgÀrder för klimatanpassning. Regeringen har i detta syfte bland gett ett tillÀggsuppdrag till utredningen om hÄllbara vattentjÀnster (M 2017:02) att ta reda pÄ vilka möjligheter som finns enligt nuvarande regler att vidta ÄtgÀrder för anpassning av dagvattenhanteringen till ett förÀndrat klimat, samt föreslÄ hur va-taxan kan anvÀndas för att finansiera sÄdana anpassningsÄtgÀrder (dir. 2017:129). Se vidare avsnitt 9.5 Finansiering av vissa ÄtgÀrder för anpassning till ett förÀndrat klimat.

Statens ansvar att vidta förebyggande ÄtgÀrder

Som sagts har Ă€ven staten ett ansvar för klimatanpassning i sin egenskap av fastighetsĂ€gare och verksamhetsutövare. NĂ€r det gĂ€ller planlĂ€ggning har staten genom lĂ€nsstyrelsen ocksĂ„ ett tillsynsansvar för byggnation enligt plan- och bygglagen. LĂ€nsstyrelsen ska överpröva och upphĂ€va beslut om detaljplan eller omrĂ„desbestĂ€mmelser bland annat om en bebyggelse blir olĂ€mplig med hĂ€nsyn till mĂ€nniskors hĂ€lsa eller sĂ€kerhet eller till risken för olyckor, översvĂ€mning eller erosion (11 kap. 10–11 §§ plan- och bygglagen). Dessa s.k. statliga ingripandegrunder Ă€r ett uttryck för statens övergripande ansvar för nationella frĂ„gor.

6 Klimatet förĂ€ndras – effekter och konsekvenser

6.1 Klimatets förÀndring i Sverige

  I FN:s klimatpanels femte utvÀrderingsrapport finns ett flertal scenarier
  som beskriver möjliga utvecklingar av klimatet i framtiden. SMHI har
  redogjort för vad scenarierna innebÀr för Sverige i rapporten Uppdatering
  av det klimatvetenskapliga kunskapslÀget (SMHI, Klimatologi nr 9,
  2014). SMHI utgÄr dÄ bÄde frÄn klimatpanelens rapport och frÄn andra
  studier inklusive regionala klimatscenarier framtagna vid Rossby Centre
  vid SMHI:s forskningsavdelning. BerÀkningarna visar liksom tidigare
  gjorda sammanstÀllningar att Sverige redan har blivit varmare och mer
  nederbördsrikt.
  Enligt klimatscenarierna kommer temperaturen att stiga mer i Sverige
  och Skandinavien Àn det globala genomsnittet. Medeltemperaturen i
  Sverige förutses stiga med 3−5 grader till 2080-talet jĂ€mfört med Ă„ren
  1960−1990. Vintertemperaturen kan komma att öka med 10 grader i
  norra Sverige. Temperaturökningen leder till lindrigare snö- och isför-
  hÄllanden vilket i sin tur förstÀrker temperaturökningen som hos oss dÀr-
  för blir kraftigare pÄ vintern Àn pÄ sommaren. UppvÀrmningen leder
  ocksÄ till att vegetationsperioden förlÀngs.
  Nederbördsmönstren kommer ocksÄ att förÀndras. Redan i mitten av
  detta sekel (2041−2070) visar ett scenario med fortsatt höga vĂ€xthus-
  gasutslÀpp (RCP8.5) pÄ en ökning i nederbörd med uppemot 20 procent i
  stora delar av landet. Ökningarna gĂ€ller alla Ă„rstider, men mest i norra
24 Sverige och mest pÄ vintern. PÄ sommaren i södra Sverige Àr ökningen
 

betydligt mindre och ungefÀr hÀlften av klimatmodellsimuleringarna Prop. 2017/18:163 visar t.o.m. minskande nederbörd för delar av Sydsverige. Nederbörden

uppvisar mycket stor variabilitet pÄ olika tidskalor vilket gör att spannet för möjliga utvecklingar i framtiden blir brett och osÀkerheten Àr generellt större Àn för temperatur.

Vad betrÀffar vindar och stormar i Sverige i framtiden Àr resultaten mer osÀkra. Enligt SMHI:s rapport kommer det för Sveriges del Àven i framtiden att finnas mer eller mindre stormrika Är eller Ärtionden och förekomsten av stormar kommer troligen inte att skilja sig vÀsentligt frÄn hur det förhÄller sig i dagens klimat.

6.2Effekter av klimatförÀndringarna

FörÀndringar i temperatur, nederbörd och vind fÄr följdeffekter som i sin tur fÄr konsekvenser pÄ mÄnga omrÄden i samhÀllet. Mer nederbörd ökar risken för översvÀmning och kan Àven leda till ras, skred och erosion genom försÀmrad markstabilitet. Andra effekter av ett förÀndrat klimat Àr förÀndrad mark- och luftfuktighet, förÀndrad snömÀngd, vÀrmebölja, torka och brand. Nedan beskrivs nÄgra sÄdana klimateffekter och vilka geografiska omrÄden i Sverige som sÀrskilt kan pÄverkas.

6.2.1Fysiska effekter

ÖversvĂ€mning

Med översvĂ€mning avses enligt förordningen (2009:956) om översvĂ€mningsrisker tillfĂ€lligt tĂ€ckande med vatten av mark som normalt inte stĂ„r under vatten. Det inbegriper översvĂ€mningar som kommer frĂ„n sjöar, vattendrag, bergsforsar och frĂ„n havet i kustomrĂ„den. ÖversvĂ€mning kan ocksĂ„ uppstĂ„ efter lĂ„ngvarig eller kraftig nederbörd. Risken för översvĂ€mningar kommer att öka under det nĂ€rmaste seklet till följd av extrema vattenflöden i sjöar och vattendrag, ökande och mer intensiv nederbörd och stigande havsnivĂ„er.

ÖversvĂ€mning frĂ„n sjö och vattendrag

ÖversvĂ€mningar utmed sjöar och vattendrag Ă€r hittills den vanligaste typen av översvĂ€mning i Sverige. I en inventering som Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskap (MSB) lĂ„tit göra av betydande översvĂ€mningar 1901–2010 har 70 procent av översvĂ€mningarna skett utmed sjöar och vattendrag. Höga flöden i sjöar och vattendrag kan bli vanligare i stora delar av Götaland samt nordvĂ€stligaste Norrland, i de södra fjĂ€lltrakterna och i södra Norrlands kustland. Flödena berĂ€knas bli lĂ€gre i delar av Svealand, i Norrlands inland och norra kustland. De lokala skillnaderna Ă€r dock stora.

MSB har inom ramen för arbetet med förordningen om översvÀmningsrisker tagit fram kartor över 18 översvÀmningshotade omrÄden dÀr konsekvenserna av översvÀmning frÄn sjöar och vattendrag anses vara stora. Uppsala, Göteborg, Kristianstad, Karlstad och Kungsbacka Àr sÀrskilt sÄrbara för översvÀmning frÄn sjöar och vattendrag. Boende och

25

Prop. 2017/18:163 arbetsplatser pĂ„verkas men konsekvenserna för bland annat infrastruktur och natur- och kulturmiljö Ă€r ocksĂ„ betydande. Flera av dessa orter antas fĂ„ ökade problem med höga flöden i ett förĂ€ndrat klimat enligt SMHI:s lĂ€nsvisa klimatanalyser (SMHI Klimatologi nr. 16−36). SĂ„vĂ€l riksintressen för vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g som kulturmiljöer och naturreservat berörs i stor utstrĂ€ckning av översvĂ€mningar frĂ„n ett 100-Ă„rsflöde kring dessa orter.

Konsekvenser av översvÀmningar vid de stora sjöarna har belysts i flera rapporter och utredningar bland annat av SMHI (2017) som studerat VÀnern, VÀttern, MÀlaren och HjÀlmaren och bland annat berÀknat framtida vattennivÄer och vattentemperaturer samt samlat kunskap kring de stora sjöarnas problem och hur de kan förÀndras i framtiden. Gemensamt för sjöarna Àr att deras strandomrÄden pÄ flera platser har stora problem i samband med höga vattenstÄnd redan i dagens klimat. PÄ grund av utbyggnaden av samhÀllsstrukturen och de geologiska och geotekniska stabilitetsförhÄllandena Àr problematiken runt VÀnern och lÀngs Göta Àlv sÀrskilt svÄrlöst.

Klimatanpassningsutredningen bedömde i en riskklassning andel kommuner utsatta för översvÀmning frÄn sjöar och vattendrag.

Figur 6.1 Andel kommuner per riskkategori, översvÀmningar frÄn sjöar och vattendrag

KĂ€lla: Klimatanpassningsutredningen SOU 2017:42

Kommunerna har klassats som riskklass 3 eller 2 baserat pÄ om MSB inom ramen för arbetet med översvÀmningsdirektivet bedömt dem som mycket stor respektive stor risk för översvÀmning frÄn sjö och vattendrag. Kommunerna har klassats som riskklass 1 om de grÀnsar till vatten och riskklass 0 om de inte gör det i nÄgon betydande omfattning.

ÖversvĂ€mning frĂ„n skyfall

De vÀstra fjÀlltrakterna, vÀstsidan av sydsvenska höglandet och Norrlandskusten fÄr i genomsnitt mest nederbörd i Sverige under ett Är. Det Àr ocksÄ dessa omrÄden som i genomsnitt fÄr mest nederbörd under ett dygn. Intensiva regntillfÀllen med större volym och intensitet intrÀffar Ärligen i Sverige. De allra största nederbördsmÀngderna under ett dygn med en Äterkomsttid om 100 Är drabbar ofta den södra Norrlandskusten

men ocksÄ vÀstra Götaland och dÄ speciellt inre Halland. Extrema neder-

26

bördstillfĂ€llen har under perioden 1961–2014 drabbat hela landet men varit vanligare lĂ€ngs Norrlandskusten, i Svealand, östra Götaland och i SkĂ„ne (SMHI, rapport 2014-36). De uppskattningar av framtida förĂ€ndringar och klimatfaktorer som hittills gjorts pekar i allmĂ€nhet pĂ„ en framtida ökning av extrem korttidsnederbörd. Resultaten tyder pĂ„ en ökning av intensiteter med kortare varaktigheter Ă€n 1 timme (se SMHI, Klimatologi nr. 37, 2015). Regnskurar kan bli mer intensiva Ă€ven i omrĂ„den dĂ€r den totala nederbörden inte förvĂ€ntas öka eller kanske till och med kommer att minska. Den extrema korttidsnederbörden Ă€r i dagens klimat relativt jĂ€mnt fördelad över landet. Den framtida ökningen uppvisar inte heller nĂ„gra tydliga regionala skillnader.

Klimatanpassningsutredningen berÀknade i sin riskklassning av kommuner utsatta för skyfall att alla kommuner i Sverige oavsett lÀge löper en högre risk för skyfall. De faktiska konsekvenserna av ett skyfall beror pÄ stadens tÀthet, topografi, andelen gröna ytor, samhÀllsviktiga funktioners lÀgen, dagvattensystemets kapacitet och utformning m.m.

HavsnivÄhöjning

En havsnivÄhöjning leder till ökad översvÀmningsrisk vid högvatten i kustomrÄden. En höjd havsnivÄ leder ocksÄ till förÀndringar i kustlinjen, dÄ omrÄden som tidigare inte gjorde det, permanent kommer tÀckas av vatten. I dessa fall rör det sig inte lÀngre om nÄgon översvÀmning utan om ett nytt normaltillstÄnd.

Den globala havsnivĂ„n har stigit med i genomsnitt 1,7 millimeter per Ă„r under perioden 1901–2010. Under perioden 1993–2010 var stigningstakten 3,2 millimeter per Ă„r. I framtiden vĂ€ntas havsnivĂ„n fortsĂ€tta att stiga i högre takt. FN:s klimatpanel bedömde i sin senaste utvĂ€rdering att havsnivĂ„höjningen Ă€r ungefĂ€r en meter fram till Ă„r 2100 (se SMHI, Klimatologi nr 9 samt nr 14).

I stora delar av Sverige motverkas havsnivĂ„höjningen av landhöjningen. Landhöjningen varierar och Ă€r störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten (cirka 10 millimeter per Ă„r) och minst i SkĂ„ne (cirka 0 millimeter per Ă„r). Stockholm har en landhöjning pĂ„ cirka 5 millimeter per Ă„r. PĂ„ sikt kan havsnivĂ„höjningen innebĂ€ra att Östersjön rinner in i MĂ€laren, vilket bland annat skulle pĂ„verka MĂ€laren som dricksvattentĂ€kt. ÖversvĂ€mningar vid lĂ„glĂ€nta kuster kan förvĂ€rras i samband med höga havsvattenstĂ„nd och stigande havsnivĂ„er. Höjda havsvattenstĂ„nd uppkommer tillfĂ€lligt till följd av rĂ„dande lufttryck och stormar, vilket bland annat kan leda till problem med erosion för lĂ„glĂ€nta omrĂ„den. Detta gĂ€ller speciellt i södra Sverige som Ă€r mer exploaterat och mer utsatt för stormar frĂ„n vĂ€ster och delvis har mer erosionsbenĂ€gna strĂ€nder. Nettoeffekten av en meters global havsnivĂ„höjning under 100 Ă„r och landhöjningen redovisas i figur 6.2.

Klimatanpassningsutredningen gjorde utifrĂ„n kartan i figur 6.2 en riskklassning av andel kommuner som drabbas av översvĂ€mning till följd av havsnivĂ„höjningen. Riskklass 1 (nettohöjning 0–0,3 meter) innebĂ€r troligen att endast punktvisa skyddsĂ„tgĂ€rder behöver utföras medan det för riskklass 2 och 3 krĂ€vs mer omfattande Ă„tgĂ€rder. Riskklass 0 innefattar de kommuner som inte ligger vid kusten.

Prop. 2017/18:163

27

Prop. 2017/18:163 Figur 6.2 Nettoeffekt av havsnivÄhöjning och landhöjning
  Nettoeffekt av havsnivÄhöjning och landhöjning i Sverige under
  förutsÀttning av en global havsnivÄhöjning pÄ en meter under
  100 Är. BerÀkningen av landhöjningen Àr baserad pÄ
  LantmÀteriets landhöjnings-modell NKG2005LU

KĂ€lla: IPCC Framtidens havsnivĂ„er AR5 WG 2 2013–2014, NaturvĂ„rdsverket, SMHI

Figur 6.3 Andel kommuner per riskkategori, översvÀmningar frÄn hav

KĂ€lla: Klimatanpassningsutredningen SOU 2017:42

28

Ras och skred

Jordskred och ras Àr snabba massrörelser i jordtÀcket (de lösa jordlagren) eller i berggrunden. Kraftig nederbörd och ökade flöden i vattendrag liksom höjda och varierande grundvattennivÄer ökar risken för ras och jordskred. De ökade riskerna uppstÄr framför allt i omrÄden dÀr risken Àr hög redan i dag. Det gÀller VÀnernlandskapen, Göta Àlvdalen, östra Svealand och nÀstan hela Norrlands kust. De lokala förhÄllandena avgör var riskerna kommer att vara störst. Risken för slamströmmar (vatten som bÀr med sig jordmassor) ökar ocksÄ framför allt i fjÀllomrÄdena och i kuperad terrÀng med morÀnjordar.

Skador vid skred och ras handlar dels om skador pÄ mark och byggnader inom det drabbade skredomrÄdet, dels om skador inom det markomrÄde nedanför slÀnten dÀr skred- och rasmassorna hamnar. Om ras och skred sker i mark som Àr förorenad kan föroreningarna spridas till större omrÄden bland annat vattendrag och orsaka ytterligare skador pÄ miljön och mÀnniskors hÀlsa. Ett skred eller ras Àr i mÄnga fall en följd av en naturlig erosionsprocess och kan bland annat utlösas av riklig nederbörd eller av mÀnskliga ingrepp i naturen. En gemensam nÀmnare Àr att bÄde skred och ras kan intrÀffa hastigt mer eller mindre utan förvarning. Det finns i dag ingen kÀnd metod att mÀta eller registrera marksignaler som med nÄgon framförhÄllning kan förutse skred eller ras i den svenska geologiska miljön (undantaget Àr i nÄgon mÄn slamströmmar som har en starkare koppling till nederbörd).

Statens geotekniska institut (SGI) genomförde under 2009–2012 den s.k. Göta Ă€lvutredningen med anledning av ökade flöden i Ă€lven vid ett förĂ€ndrat klimat. Utredningen undersökte skredriskerna lĂ€ngs Göta Ă€lv, hur dessa pĂ„verkas vid ökad avtappning genom Ă€lven samt vilka erosions- och skredförebyggande Ă„tgĂ€rder som behöver vidtas. Göta Ă€lvdalen Ă€r en av de mest skredkĂ€nsliga dalgĂ„ngarna i Sverige. De frĂ€msta orsakerna till den höga skredfrekvensen i Göta Ă€lvdalen Ă€r de geologiska förhĂ„llandena med mĂ€ktiga, lösa lerlager som under inlandsisens avsmĂ€ltning bildades i havet, det varierande flödet i Ă€lven som orsakar erosion samt pĂ„verkan frĂ„n samhĂ€llets utbyggnad och verksamheter pĂ„ land och i vatten. PĂ„ grund av förekomsten av högsensitiv lera, sĂ„ kallad kvicklera kan skreden fĂ„ stor omfattning. Göta Ă€lvutredningen har visat att det inom Göta Ă€lvdalen finns mĂ„nga omrĂ„den med hög skredrisk vid dagens förhĂ„llanden och att riskerna kommer att öka i ett förĂ€ndrat klimat. LĂ€ngs Ă€lven finns ocksĂ„ förorenad mark. KlimatförĂ€ndringen innebĂ€r att omkring 25 procent av de kartlagda omrĂ„dena kommer att fĂ„ en högre risknivĂ„ fram till Ă„r 2100, om inga Ă„tgĂ€rder vidtas. OmrĂ„den med hög skredrisk bedöms öka med cirka 10 procent fram till Ă„r 2100 i förhĂ„llande till i dag om inga Ă„tgĂ€rder vidtas.

Inom ramen för Klimatanpassningsutredningen har SGU och SGI genomfört en GIS-analys för att klassa Sveriges kommuner med avseende pÄ risk för ras och skred. Riskklassningen har gjorts mellan 1 och 4, dÀr 4 Àr den högsta risken.

Prop. 2017/18:163

29

Prop. 2017/18:163 Figur 6.4 Riksöversikt finkorniga jordars skredbenÀgenhet

KÀlla: Sveriges geologiska undersökning (SGU)

Figur 6.5 Andel kommuner per riskkategori, ras och skred

KĂ€lla: Klimatanpassningsutredningen SOU 2017:42

Erosion

Erosion Àr nednötning och transport av jord, berg eller annat material pÄ grund av pÄverkan frÄn till exempel vind, rinnande vatten eller vÄgor.

30

Erosion Àr en naturlig process som pÄverkar berg, kuster, vattendrag och Prop. 2017/18:163 sjöar och skapar fysiska förutsÀttningar för mÄnga vÀrdefulla och hotade

arter. Erosion kan ocksĂ„ vara ett hot mot byggnader och samhĂ€llsviktig infrastruktur. Erosion kan delas in i tre olika typer: kusterosion, erosion i vattendrag och fartygsgenererad erosion (fartygens svallvĂ„gor ger dĂ„ upphov till erosionen). Erosion i vattendrag förekommer lĂ€ngs de flesta vattendrag. Att ras och skred sker i anslutning till vattendrag Ă€r ofta en konsekvens av erosionen dĂ€r. Kusterosion drabbar i störst utstrĂ€ckning omrĂ„den som bestĂ„r av lĂ€ttrörlig jord eller sand. Med en stigande havsnivĂ„ ökar risken för stranderosion lĂ€ngs kusterna. Sannolikheten för kusterosion Ă€r störst i södra Sverige frĂ€mst Halland, SkĂ„ne, Blekinge, Öland och Gotland och dĂ€r Ă€r ocksĂ„ konsekvenserna för samhĂ€llet störst. De största problemen med stranderosion förvĂ€ntas i SkĂ„ne.

Figur 6.6 Riksöversikt stranderosion

KÀlla: Sveriges geologiska undersökning (SGU)

31

Prop. 2017/18:163 Figur 6.7 Andel av Sveriges kuststrÀcka per riskkategori
  Klimatanpassningsutredningen har med hjÀlp av SGU bedömt
  andel av Sveriges kuststrÀcka per riskkategori.

KĂ€lla: Klimatanpassningsutredningen SOU 2017:42

Mark- och luftfuktighet

Luftfuktighet (andelen vattenÄnga i atmosfÀren) uppstÄr nÀr vattnet i exempelvis hav, sjöar och mark vÀrms upp och stiger. Luftfuktigheten har en stor inverkan pÄ vÀder och klimat och Àr den vÀxthusgas som pÄverkar jordens uppvÀrmning mest. En allt varmare planet innebÀr att avdunstningen ökar sÄ att atmosfÀren blir fuktigare, vilket förstÀrker vÀxthuseffekten ytterligare. För lÄg fuktighet kan innebÀra att material torkar ur och för hög luftfuktighet kan leda till mögel eller korrosion. Om elektronik utsÀtts för torr luft kan det orsaka statisk elektricitet, medan hög luftfuktighet kan leda till kondens med överslag som följd. Om livsmedel förvaras för torrt eller fuktigt kan det leda till torka eller mögel. Luftfuktighet spelar ocksÄ in exempelvis vid halkbildning och isbildning pÄ flygplan, vindkraftverk och master. NÀr den relativa luftfuktigheten (mÀngden vattenÄnga i luften i förhÄllande till maximal mÀngd vid rÄdande temperatur) Àr hög och vinden Àr svag upplevs luften som klibbig och kvalmig. Svetten kan dÄ inte avdunsta och i kombination med höga temperaturer kan detta leda till vÀrmeslag. Det rÄder viss osÀkerhet om och hur den relativa fuktigheten i Sverige kommer att förÀndras.

SnötÀcke

I dalgÄngar i de nordligaste fjÀlltrakterna bildas normalt det första snötÀcket i början av oktober. PÄ högfjÀllet sker detta redan i september. NÀrmast hav och större sjöar Àr temperaturen förhÄllandevis hög under hösten och förvintern, varför kusttrakterna som regel Àr snöfattiga i början av vintern. Vid SkÄnes sydkust bildas snötÀcke i medeltal först en bit in i december. KlimatförÀndringarna kan fÄ till följd att det kan dröja betydligt lÀngre innan ett mer varaktigt snötÀcke bildas, sÀrskilt i landets södra delar. Söder om en linje frÄn mellersta VÀrmland, genom södra Dalarna till mellersta GÀstrikland kan man inte heller rÀkna med att snötÀcket alltid ligger kvar vintern igenom. I och med klimatförÀndringarna sÄ berÀknas snötÀckets varaktighet att minska, och i de södra delarna kommer det troligtvis att bli ovanligt med nÄgot varaktigt snötÀcke över huvud taget.

32

NollgenomgÄngar

NĂ€r temperaturen vĂ€xlar omkring fryspunkten för vatten under ett dygn kallas det för nollgenomgĂ„ngar. NollgenomgĂ„ngar fĂ„r konsekvenser för bland annat vintervĂ€ghĂ„llning och jordbruk. I dag Ă€r nollgenomgĂ„ngar allra vanligast i mellersta Sverige dĂ€r man i genomsnitt har 100−120 stycken per Ă„r. Minst antal nollgenomgĂ„ngar intrĂ€ffar i SkĂ„ne, kring VĂ€nern samt utmed Götalands och Svealands kuster. Generellt för landet sker flest nollgenomgĂ„ngar pĂ„ vĂ„ren, men de förekommer nĂ€stan lika ofta under hösten och vintern. Enligt den senaste sammanstĂ€llningen av klimatscenarier frĂ„n SMHI kommer antalet nollgenomgĂ„ngar att minska i hela landet under höst och vĂ„r. Under vintern kommer antalet att minska i landets södra delar, men öka i mellersta och norra Sverige.

VÀrmebölja

I Sverige Àr vÀrmeböljor ganska ovanliga jÀmfört med i Sydeuropa. Eftersom vÄrt samhÀlle Àr anpassat till ett i genomsnitt kallare klimat kan dock temperaturer som betraktas som normala i andra lÀnder upplevas som besvÀrande höga hÀr. En annan viktig faktor Àr den sÄ kallade vÀrmeöeffekten i storstÀder. Vilken effekt som vÀrmeböljor fÄr beror pÄ hur mÀnniskor bor och vilka möjligheter de har att finna svalka i staden genom parker, vattendrag och allmÀnt tillgÀngliga luftkonditionerade inomhusmiljöer. Senare Ärs forskning har visat att varma perioder leder till ökad dödlighet Àven i Sverige. VÀrmeböljor blir troligen vanligare i Sverige i framtiden. Forskarna vid Rossby Centre, SMHI, har berÀknat att extremt varma tillfÀllen, som hittills intrÀffat vart tjugonde Är igenomsnitt, kan intrÀffa vart tredje till femte Är i slutet av Ärhundradet. Temperaturer pÄ 40 °C kan dÄ komma att intrÀffa vart tjugonde Är i södra Sverige.

Vattenbrist

Klimatscenarierna pekar pÄ att vattentillgÄngen i stora delar av södra Sverige kommer att minska. Minskningen beror frÀmst pÄ att vÀxter kommer att förbruka mer, eftersom vÀxtsÀsongen förlÀngs i ett varmare klimat. Det Àr framförallt de östra delarna av Götaland och Svealand som kommer att drabbas av detta. LÄg vattenföring i vattendrag och lÄga vattenstÄnd i sjöar och grundvatten leder till vattenbrist och konkurrens mellan anvÀndning av vatten för vattenförsörjning och bevattning eller avlopp. Vid lÄngvarig torka intrÀffar ocksÄ mÄnga brÀnder i skog och mark. Högre temperaturer gör att mer vatten avdunstar frÄn mark och vattendrag. SMHI har i en analys redovisat den berÀknade utvecklingen för tillgÄngen till vatten, antal dygn per Är nÀr det Àr relativt torrt i marken och antal dygn per Är med lÄg vattenföring i vattendragen. NÀr det gÀller markfuktighet vÀntas störst förÀndringar i SkÄne och i omrÄden kring VÀnern och VÀttern, med mer Àn 60 fler dygn med torka varje Är, frÄn i dag och fram till nÀsta sekelskifte.

Prop. 2017/18:163

33

Prop. 2017/18:163 Brand

Risken för skogs- och vegetationsbrand varierar regionalt i Sverige. Vissa delar av landet drabbas vÀrre av torka Àn andra, samtidigt som skillnader i vegetationen gör att brÀnder som startar beter sig pÄ olika sÀtt. I Sverige intrÀffar varje Är i genomsnitt mellan 3 000 och 4 000 brÀnder i skog och mark. BrÀndernas omfattning varierar mycket frÄn Är till Är, men ofta berörs mer Àn 2 000 hektar i landet. De ekonomiska följderna Àr stora i form av kostnader för rÀddningsinsatser och skador pÄ skog och byggnader. BrÀnder i skog och mark orsakas frÀmst av blixtnedslag och olika slags mÀnsklig pÄverkan, till exempel spridning efter lÀgereldar, barns lek med eld, anlagda brÀnder, grÀseldning eller gnistor frÄn tÄg och maskiner. Antalet brÀnder Àr störst i de tÀtbefolkade storstadsregionerna dÀr mÄnga mÀnniskor vistas ute i naturen och i de östra torrare delarna av landet. Hur stor areal som brinner, beror förutom torka och vindförhÄllanden ocksÄ pÄ hur snabbt branden upptÀcks och pÄ tillgÀngliga slÀckningsresurser. Större skogsarealer drabbas dÀrför oftare av brÀnder i södra Norrlands kust- och inland.

6.2.2Biologiska och ekologiska effekter

NÀr klimatet blir varmare flyttar klimatzoner och vegetationszoner norrut. Det pÄverkar vÀxter och djurs livsvillkor, reproduktion, fördelning och storlek hos populationer samt förekomst av skadeorganismer. Arter kan försvinna medan nya arter kan etablera sig. Detta kan intrÀffa redan vid smÄ temperaturförÀndringar. Ett varmare klimat kan ocksÄ leda till att en tidsskillnad uppstÄr i tidigare stabila system, till exempel mellan vÄrens ankomst med lövsprickning eller mellan insektstoppar och flyttfÄglars ankomst. Nordliga arter kan försvinna i och med avsaknad av retrÀttvÀgar norr om Skandinavien. Mest hotade Àr arter pÄ mellan- och högalpina zoner och de som krÀver stort rumsligt utrymme. Om för stora spridningsbarriÀrer förekommer kan ekosystemen reduceras pÄ arter med viktiga funktioner utan att nya kommer till varför en fungerande grön infrastruktur har en viktig betydelse vid klimatförÀndringar.

FörÀndrade förutsÀttningar Àr ocksÄ att vÀnta för fiskbestÄnden, bland annat genom ökad temperatur, minskad salthalt, ökad syrgasbrist och andra klimatfaktorer som pÄverkar artsammansÀttning, födoval och fiskens tillvÀxthastighet. Havsförsurningen pÄverkar de marina ekosystemen och riskerar att minska havets motstÄndskraft mot klimatförÀndringarna ytterligare. Försurningen uppstÄr nÀr koldioxid tas upp av havet och pÄverkar bestÄndet av skalbildande arter och krÀftdjur, som i sin tur utgör viktig föda för fiskbestÄndet.

6.2.3Effekter och konsekvenser i olika delar av Sverige

Götaland

Götaland Àr det landskap som framförallt drabbas av den förvÀntade havsnivÄhöjningen. Höga flöden i sjöar och vattendrag kan ocksÄ bli vanligare i stora delar av Götaland. Göteborg, Kristianstad och Kungsbacka

Àr tre av de orter som MSB inom ramen för översvÀmningsdirektivet

34

pekat ut som sĂ€rskilt utsatta för höga flöden i sjöar och vattendrag. Riks- Prop. 2017/18:163 intresse för vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g pĂ„verkas av ett klimatanpassat 100âˆ’Ă„rs flö-

de. I Göteborg pĂ„verkas bland annat VĂ€stkustbanan, VĂ€stra stambanan, Norge/VĂ€nerbanan och flera större vĂ€gar sĂ„som E6, E45 och E20. VĂ€stsidan av sydsvenska höglandet Ă€r ett av de omrĂ„den som fĂ„r igenomsnitt mest nederbörd i Sverige under ett Ă„r och under ett dygn. De allra största nederbördsmĂ€ngderna under ett dygn som kommer en gĂ„ng per Ă„rhundrade, drabbar ofta vĂ€stra Götaland och dĂ„ speciellt inre Halland. Å andra sidan förvĂ€ntas sĂ€rskilt östra Götaland fĂ„ mindre mĂ€ngd nederbörd sommartid vilket kan resultera i vattenbrist. Extrema nederbördstillfĂ€llen kan uppstĂ„ var som helt i landet men har under perioden 1961– 2014 varit vanligare i bland annat östra Götaland och i SkĂ„ne.

De ökade riskerna för ras och skred uppstĂ„r framför allt i omrĂ„den dĂ€r risken Ă€r hög redan i dag. Det gĂ€ller bland annat VĂ€nernlandskapen och Göta Ă€lvdalen som anses vara den mest skredkĂ€nsliga dalgĂ„ngen i Sverige. De största omrĂ„dena med höga skredrisker Ă„terfinns i den norra delen av Ă€lven. StrĂ€ckan frĂ„n TrollhĂ€ttan till ÖdegĂ€rdet söder om Lilla Edet utgör det största sammanhĂ€ngande omrĂ„det med hög skredrisk. Sannolikheten för kusterosion Ă€r störst i södra Sverige frĂ€mst Halland, SkĂ„ne, Blekinge, Öland och Gotland och dĂ€r Ă€r ocksĂ„ konsekvenserna för samhĂ€llet störst. De största problemen med stranderosion förvĂ€ntas i SkĂ„ne. Temperaturer pĂ„ 40°C kan bli aktuella sĂ„ ofta som vart tjugonde Ă„r i södra Sverige. NĂ€r det gĂ€ller marktorka vĂ€ntas störst förĂ€ndringar i SkĂ„ne och i omrĂ„den kring VĂ€nern och VĂ€ttern.

Svealand

Svealand pĂ„verkas av den förvĂ€ntade havsnivĂ„höjningen. Flödena frĂ„n sjöar och vattendrag berĂ€knas bli lĂ€gre i delar av Svealand, men de lokala skillnaderna Ă€r stora. Uppsala, Karlstad och Stockholm har av MSB pekats ut som sĂ€rskilt kĂ€nsliga för översvĂ€mning frĂ„n sjöar och vattendrag. För Stockholms del minskar risken i och med ombyggnaden av Slussen. Riksintresse för vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g kommer att pĂ„verkas av ett klimatanpassat 100-Ă„rsflöde. I Stockholm handlar det bland annat om jĂ€rnvĂ€gsstrĂ€ckan Älvsjö – Stockholm – Ulriksdal och E4. Extrema nederbördstillfĂ€llen har under perioden 1961−2014 drabbat hela landet men varit vanligare i bland annat Svealand. Östra Svealand Ă€r i dag kĂ€nsligt för ras och skred, och risken antas öka i ett förĂ€ndrat klimat. Söder om en linje frĂ„n mellersta VĂ€rmland, genom södra Dalarna till mellersta GĂ€strikland kan man inte rĂ€kna med att snötĂ€cket alltid ligger kvar vintern igenom. LĂ„ngvariga perioder med liten eller ingen nederbörd kan leda till s.k. torrĂ„r med vattenbrist. Det drabbar framförallt de östra delarna av Götaland och Svealand.

Norrland

Höga flöden i sjöar och vattendrag kan bli vanligare i bland annat nordvÀstligaste Norrland, i de södra fjÀlltrakterna och i södra Norrlands kustland. Flödena berÀknas bli lÀgre i bland annat Norrlands inland och norra kustland. De lokala skillnaderna Àr dock stora. De vÀstra fjÀlltrakterna

och Norrlandskusten hör till de omrÄden i Sverige som fÄr i genomsnitt

35

Prop. 2017/18:163 mest nederbörd i Sverige under ett Ă„r. Det Ă€r ocksĂ„ dessa omrĂ„den som i genomsnitt fĂ„r mest nederbörd under ett dygn. De allra största nederbördsmĂ€ngderna under ett dygn som kommer en gĂ„ng vart hundrade Ă„r, drabbar ofta bland annat den södra Norrlandskusten. Extrema nederbördstillfĂ€llen har under perioden 1961−2014 drabbat hela landet men varit vanligare lĂ€ngs bland annat Norrlandskusten. Risken för ras och skred kan öka lĂ€ngs nĂ€stan hela Norrlands kust i de delar som redan i dag Ă€r skredkĂ€nsliga. Vintertid kommer antalet nollgenomgĂ„ngar att öka i mellersta och norra Sverige. I dag drabbas större skogsarealer oftare av skogsbrĂ€nder i södra Norrlands kust- och inland Ă€n pĂ„ andra hĂ„ll i Sverige. Dessa kan komma att öka i ett varmare klimat. Naturmiljön kommer att pĂ„verkas i stor utstrĂ€ckning. Nordliga arter kan försvinna pĂ„ grund av avsaknad av retrĂ€ttvĂ€gar norr om Skandinavien. Mest hotade Ă€r arter pĂ„ mellan- och högalpina zoner och de som krĂ€ver stort rumsligt utrymme. NĂ€r det gĂ€ller anpassningsförmĂ„ga bedöms arter och livsmiljöer i bergsomrĂ„den, tallnaturskog och mossar vara mest sĂ„rbara. SĂ€rskilt sĂ„rbara ekosystem Ă„terfinns i norra Skandinavien. FjĂ€llomrĂ„dena Ă€r sĂ€rskilt kĂ€nsliga för klimatförĂ€ndringarna, och kalfjĂ€llsomrĂ„dena i Sverige förvĂ€ntas minska kraftigt nĂ€r trĂ€dgrĂ€nsen höjs till följd av högre temperaturer.

Andel kommuner utsatta för risker frÄn klimateffekter

Klimatanpassningsutredningen har bedömt andelen kommuner som Àr utsatta för risker frÄn översvÀmning, ras och skred samt andelen av Sveriges kuststrÀcka som Àr utsatt för erosion. SammanstÀllningen redovisas i tabell 6.1.

Tabell 6.1 Riskklassificeringen

Resultat frÄn riskklassificeringen av andel kommuner respektive andel kuststrÀcka

Klimateffekt Riskklass      
  0 1 2 3 4
           
ÖversvĂ€mning 71 % 6 % 8 % 15 %  
ÖversvĂ€mning sjöar och vattendrag 50 % 43 % 5 % 2 %  
ÖversvĂ€mning skyfall   100 %      
Ras och skred 69 % 3 % 7 % 8 % 13 %
Erosion 99,5 % 0,5 %      
           

I princip alla kommuner Àr utsatta för risk för översvÀmning av skyfall. Hur det ser ut i det enskilda fallet beror pÄ stadens tÀthet, topografi, dagvattenhantering, andel grönytor m.m. Ras och skred Àr den klimateffekt av de effekter som Klimatanpassningsutredningen analyserade som dÀrefter innebÀr en risk för störst andel kommuner. PÄ det följer översvÀmning till följd av havsnivÄhöjning samt översvÀmning av sjöar och vattendrag.

36

Prop. 2017/18:163

6.3Effekter och konsekvenser för samhÀllet

Dagens samhÀlle Àr anpassat och uppbyggt efter ett visst klimat. Klimatets förÀndring med högre temperaturer och förÀndrad nederbörd kommer att Àndra förutsÀttningarna och leda till ökade risker för samhÀllet. Risk brukar definieras som en kombination av sannolikheten för en hÀndelse och konsekvenserna av hÀndelsen. Nedan ges en övergripande beskrivning av vad som kan hÀnda samt möjliga konsekvenser inom olika samhÀllsomrÄden.

6.3.1Kommunikationer

Konsekvenserna av klimatförĂ€ndringarna kommer att bli betydande för ett flertal kommunikationssystem. Speciellt sĂ„rbara Ă€r vĂ€gar och jĂ€rnvĂ€gar dĂ€r ökande nederbörd och ökande flöden i vattendrag och drĂ€neringssystem kan ge stora problem. Klimateffekter för kommunikationer kan bland annat bli översvĂ€mning och bortspolning av vĂ€gar och vĂ€gbankar, skadade broar samt ökade risker för ras, skred och erosion. Inom ramen för MSB:s arbete med översvĂ€mningsdirektivet har det visat sig att riksintresse för vĂ€g och jĂ€rnvĂ€g kommer att pĂ„verkas av ett klimatanpassat 100-Ă„rsflöde pĂ„ flera orter. I Stockholm handlar det bland annat om jĂ€rnvĂ€gsstrĂ€ckan Älvsjö–Stockholm–Ulriksdal och E4. I Göteborg pĂ„verkas bland annat VĂ€stkustbanan, VĂ€stra stambanan, Norge–VĂ€ner- banan och flera större vĂ€gar sĂ„som E6, E45 och E20. Sjöfart, luftfart, telekommunikation samt radio och TV-distribution bedöms mindre sĂ„rbara Ă€ven om vissa faktorer pĂ„verkar Ă€ven dessa, exempelvis störningar i elförsörjning.

KlimatförÀndringarna och dess effekter pÄverkar sÄledes transportsystemets och infrastrukturens robusthet samt tillförlitlighet och kan ocksÄ orsaka olyckor. KlimatförÀndringarna och dess effekter kommer dÀrmed att pÄverka förutsÀttningarna för att kunna nÄ det övergripande mÄlet för svensk transportpolitik, vilket Àr att sÀkerstÀlla en samhÀllsekonomiskt effektiv och lÄngsiktigt hÄllbar transportförsörjning för medborgarna och nÀringslivet i hela landet.

6.3.2 Energi- och vattenförsörjningssystem  
Klimat- och sÄrbarhetsutredningen liksom SMHI i rapporten Kontroll-  
station 2015 beskriver hur bland annat energi- och vattenförsörjnings-  
system förvÀntas pÄverkas av klimatets förÀndring. I begreppet tekniska  
försörjningsystem inkluderade utredningarna elsystem, dammar, vÀrme-  
och kylbehov, fjÀrrvÀrme samt dricksvattenförsörjning. Utredningarna  
bedömde att eftersom klimatförÀndringarna förutses ge en ökad neder-  
börd i stora delar av Sverige skapas goda förutsÀttningar för en successivt  
ökad vattenkraftproduktion. Även vindkraftproduktionen bedöms kunna  
öka nÄgot.    
KlimatförÀndringar kan ocksÄ öka sÄrbarheten för elförsörjningen.  
VÀderhÀndelser har redan i dag stor pÄverkan pÄ energiförsörjningen dÄ 37

Prop. 2017/18:163 exempelvis extrem vÀrme, kraftiga vindar och ovÀder har orsakat driftstörningar. KlimatförÀndringarna medför Àven att vissa hÀndelser intrÀffar oftare eller kraftigare. Statens Energimyndighet har genomfört ett regeringsuppdrag om energisektorns sÄrbarhet för framtida extrema vÀderhÀndelser vilket resulterade i en rapport (ER 2009:33) som bekrÀftade riskbilden. Rapporten visar att klimatförÀndringen kommer att pÄverka bÄde naturgassystem och fjÀrrvÀrmesystem pÄ lÄng sikt, genom bland annat ökad korrosion pÄ ledningar och markförskjutningar/sÀttningar till följd av ökade regnmÀngder. Energiöverenskommelsen frÄn 2016 anger att Sverige ska ha ett robust elsystem med en hög leveranssÀkerhet, lÄg miljöpÄverkan och el till konkurrenskraftiga priser. KlimatförÀndringarna kan pÄverka förutsÀttningarna för leveranssÀkerheten och dÀrmed det övergripande mÄlet för energipolitiken.

Dricksvattenförsörjningen Ă€r en verksamhet av stor samhĂ€llskritisk betydelse. TillgĂ„ng till och kvalitet pĂ„ dricksvatten kommer att pĂ„verkas av förĂ€ndrade nederbördsmönster, torka, skyfall, ökad spridning av föroreningar och ökade mikrobiologiska risker. BetĂ€nkandet KlimatförĂ€ndringar och dricksvattenförsörjningen (SOU 2015:51) frĂ„n Dricksvattenutredningen (N L 2013:02) beskriver hur klimatförĂ€ndringarna redan i dag och Ă€n mer i takt med att de fortgĂ„r kommer att pĂ„verka förutsĂ€ttningarna för en trygg dricksvattenförsörjning. Utöver kvantitativa och kvalitativa förĂ€ndringar av vattnet i de rĂ„vattentillgĂ„ngar som dricksvattenförsörjningen vilar pĂ„ kan vattenbrist och saltvattenintrĂ€ngning i vattenförekomster uppstĂ„. Även kemisk och mikrobiologiskt betingade hĂ€lsorisker kan öka i omfattning. Cirka hĂ€lften av den allmĂ€nna dricksvattenförsörjningen vilar pĂ„ ytvatten. Ytvattenförekomster exponeras i större utstrĂ€ckning och blir dĂ€rmed sĂ€rskilt utsatta för förĂ€ndrad markanvĂ€ndning och föroreningskĂ€llor. Kraven pĂ„ framförhĂ„llning och hantering av nya riskpanorama förutsĂ€tter teknikutveckling och anpassade förhĂ„llningssĂ€tt i arbetet till exempel för att hantera oönskade vattenburna mikroorganismer i distributionssystemet för dricksvatten. Försörjningssystem för bland annat dagvattenhantering kan ocksĂ„ inkludera naturbaserade lösningar sĂ„som öppna dagvattenlösningar, genomslĂ€pplig mark och att se till att omrĂ„det har tillrĂ€ckligt med allmĂ€n platsmark som Ă€ven tidvis kan hantera vatten frĂ„n skyfall.

6.3.3Bebyggelse och byggnader

Ett förÀndrat klimat förutses i hög grad leda till ökade risker för bebyggelse och byggnader. Det handlar om ökade risker för översvÀmning av strandnÀra bebyggelse, ökad risk för ras, skred, kust- och stranderosion, belastning pÄ avloppssystem m.m. Uppskattningar som gjorts av bland annat Klimat- och sÄrbarhetsutredningen (2007) visar att redan i dagens klimat riskerar drygt sex miljoner kvadratmeter byggnadsyta lÀngs vattendrag att översvÀmmas i genomsnitt en gÄng per hundra Är. Denna yta kommer sannolikt att öka.

I vĂ€stra och sydvĂ€stra Sverige vĂ€ntas översvĂ€mningar lĂ€ngs vattendrag bli mer frekventa. Även ökade 100-Ă„rs flöden i fjĂ€lltrakterna som sprider sig ner lĂ€ngs vattendragen kan utgöra en risk för bebyggelse. En höjd

38

havsnivÄ stÀller ökade krav pÄ ÄtgÀrder och planering av ny bebyggelse, Prop. 2017/18:163 framförallt lÀngs Sveriges södra kuster.

FörvÀntade större och intensivare nederbördsmÀngder och förÀndrade grundvattennivÄer ökar ocksÄ sannolikt risken för ras, skred och erosion, speciellt i sydvÀstra och vÀstra Sverige och vid delar av den östra kusten.

Ökade havsnivĂ„er, framför allt vid Sveriges sydligaste kuster, leder till stranderosion med konsekvenser för bebyggelse och infrastruktur och stora vĂ€rdeförluster. Även risken för kĂ€llaröversvĂ€mningar frĂ„n den kraftigt ökade belastningen pĂ„ avloppssystemen ökar. Denna beror pĂ„ ökade regnmĂ€ngder och en omfördelning av regn till höst, vinter och vĂ„r nĂ€r avdunstningen Ă€r lĂ„g och marken vattenmĂ€ttad, samt ökad förekomst av extrema skyfall som leder till att ledningarna bli överbelastade.

Mer nederbörd medför ocksĂ„ större risk för fukt och mögelskador och att det yttre underhĂ„llsbehovet av sĂ„vĂ€l befintliga som nya byggnader kommer att öka. Högre temperaturer leder till minskat uppvĂ€rmningsbehov, men samtidigt kommer kylbehovet att öka. Kulturhistoriskt vĂ€rdefull bebyggelse Ă€r i mĂ„nga fall sĂ€rskilt sĂ„rbar för klimatförĂ€ndringar. Eftersom mĂ€nniskor under lĂ„ng tid har nyttjat vatten som energikĂ€lla och kommunikationsmedel Ă€r de ofta lokaliserade till kĂ€nsliga omrĂ„den, exempelvis utmed landets kuster. Även de följdeffekter som riskerar komma av ett varmare och fuktigare klimat som mögel, ökad vĂ€xtlighet och skadedjursangrepp kan i hög grad försvĂ„ra möjligheterna att bevara vĂ€rdefulla kulturmiljöer.

Regeringens mĂ„l för boende och byggande inbegriper att möta konsumenternas efterfrĂ„gan, att byggnadsverk ska var lĂ„ngsiktigt hĂ„llbara och att en god livsmiljö ska tryggas i samhĂ€llsbyggandet. Ett mĂ„l Ă€r att det fram till 2020 ska byggas minst 250 000 nya bostĂ€der. KlimatförĂ€ndringarna pĂ„verkar förutsĂ€ttningarna inom dessa mĂ„lomrĂ„den eftersom tillgĂ€ngliggörande av mark för bostĂ€der kan komma i konflikt med mĂ„l om lĂ„ngsiktigt hĂ„llbara byggnadsverk och trygga livsmiljöer. till exempel vid efterfrĂ„gan pĂ„ kust- och strandnĂ€ra boende. Även MiljökvalitetsmĂ„let En god bebyggd miljö Ă€r av hög relevans, sĂ€rskilt mĂ„lets preciseringar om hĂ„llbar bebyggelsestruktur, hĂ„llbar samhĂ€llsplanering, kulturmiljöhĂ€nsyn infrastruktur, natur- och grönomrĂ„den samt hĂ€lsa och sĂ€kerhet. LikasĂ„ pĂ„verkas mĂ„let av att det statliga kulturmiljöarbetet ska frĂ€mja ett hĂ„llbart samhĂ€lle med en mĂ„ngfald av kulturmiljöer som bevaras, anvĂ€nds och utvecklas (prop. 2012/13:96, bet.2012/13:KrU9, rskr. 2012/13:273).

6.3.4 Areella nÀringar och turism

KlimatförÀndringarna pÄverkar förutsÀttningarna för de areella nÀringar-  
na och besöksnÀringen i Sverige. En förlÀngd vegetationsperiod och var-  
mare vintrar gynnar generellt vÀxtodlingen med möjlighet till ökade  
skördar och nya grödor. ÖversvĂ€mningar och skyfall kan dock orsaka  
stora ekonomiska skador som en följd av förstörda skördar, markskador  
samt ökade arbets- och produktionskostnader. Ett varmare klimat med  
ökad avdunstning tillsammans med större variation i nederbörden under  
sommaren kan ge lÀgre markfuktighet med försÀmrad etablering och till-  
vÀxt av grödan som följd. TillgÄng till vatten för bevattning och djurhÄll-  
ning riskerar ocksÄ att minska. LÀngre perioder med översvÀmningar kan 39
 

Prop. 2017/18:163 leda till ett behov av mer vattentÄliga grödor. Ett varmare klimat kan Àven innebÀra etablering av nya vÀxtskadegörare liksom större problem med befintliga skadegörare. Areella nÀringar och besöksnÀringen pÄverkas Àven av att den biologiska mÄngfalden och ekosystemen förÀndras.

Ett varmare, blötare och mer varierat klimat pÄverkar Àven hÀlsa och vÀlbefinnande hos lantbrukets djur. Sjukdomar kan lÀttare spridas och vÀrmestress kan bli ett allvarligare problem i framtiden. En lÀngre vÀxtsÀsong med varmare vÄr och höst ger möjligheter till lÀngre utevistelse för betesdjur.

Konsekvenserna för den svenska skogen och skogsbruket förutses bli betydande. Ökad tillvĂ€xt ger större virkesproduktion, men ökad frekvens och omfattning av skador frĂ„n frĂ€mst vĂ€xtskadegörare och storm samt blötare skogsmark kan föra med sig stora kostnader. Blötare och varmare vintrar betyder mindre tjĂ€le och dĂ€rmed mer stormkĂ€nslig skog. Även risken för ras och skred kan öka, sĂ€rskilt i samband med skogsskötsel och avverkning. DĂ„ det blir varmare och nederbörden samlas till fĂ€rre tillfĂ€llen ökar risken för torka och risken för skogsbrand ökar i motsvarande grad som risken för torka. KlimatförĂ€ndringarna pĂ„verkar förutsĂ€ttningarna för att nĂ„ MiljökvalitetsmĂ„len Levande skogar och Ett rikt odlingslandskap och dess preciseringar samt skogspolitikens produktionsmĂ„l och miljömĂ„l och dĂ€rigenom ocksĂ„ miljökvalitetsmĂ„let BegrĂ€nsad klimatpĂ„verkan. Även regeringens Livsmedelsstrategi och dess mĂ„l pĂ„verkas av de förĂ€ndrade förutsĂ€ttningarna liksom de riksdagsbundna nationella mĂ„len för kulturmiljöarbete som bland annat avser en helhetssyn pĂ„ förvaltningen av landskapet som innebĂ€r att kulturmiljön tas till vara i samhĂ€llsutvecklingen. Flertalet Ă„tgĂ€rder som berör skogsmark och den vĂ€xande skogen karaktĂ€riserats av att de Ă€r mycket lĂ„ngsiktiga och att inkomster och utgifter faller ut med mĂ„nga Ă„rs mellanrum. Investering i virkesproduktionen har historiskt ansett som relativt sĂ€ker, jĂ€mfört med andra lĂ„ngsiktiga investeringar. Ändrade snöförhĂ„llanden vintertid kommer att försvĂ„ra betestillgĂ„ngen för rennĂ€ringen och innebĂ€ra nya utmaningar för vinterturismen medan sĂ€songen för sommarturism förlĂ€ngs.

NÀringarna berörs dessutom indirekt av processer orsakade av klimatförÀndringar i omvÀrlden. KlimatförÀndringarnas konsekvenser globalt kan betyda att efterfrÄgan pÄ svenska jordbruksprodukter pÄverkas. I ett globalt perspektiv kan produktionen av livsmedel pÄverkas negativt pÄ grund av till exempel torka. Indirekta konsekvenser av klimatförÀndringarna kan för Sveriges del komma att innebÀra lika stora utmaningar som de direkta konsekvenserna. I dagslÀget Àr Sverige starkt beroende av att importera livsmedel och bÄde Àndrade förutsÀttningar för livsmedelsproduktionen i andra lÀnder och förutsÀttningarna för handeln i sig kan fÄ konsekvenser för Sverige. Regeringens Livsmedelsstrategi syftar bland annat till att ge förbÀttrade förutsÀttningar för ökande sjÀlvförsörjningsgrad.

FiskenÀringen stÄr inför potentiellt stora förÀndringar till följd av förÀndringar i ekosystemen. De komplexa sambanden gör det svÄrt att bedöma hur klimatförÀndringen kommer att pÄverka yrkesfisket, fritidsfisket, vattenbruket och fisketurism i detalj.

40

Prop. 2017/18:163

6.3.5Natur och miljö

KlimatförÀndringarna förvÀntas leda till stora förÀndringar för den biologiska mÄngfalden, ekosystemen och för landskapen. KlimatförhÄllanden avgör tillsammans med jordarter och hydrologi i stor utstrÀckning om en art kan fortleva i ett omrÄde. Följderna pÄ ekosystemen kommer att pÄverka möjligheten att nÄ flera av miljökvalitetsmÄlen. Det gÀller Ett rikt vÀxt och djurliv, Levande skogar, Myllrande vÄtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjÀllmiljö, Ingen övergödning, Hav i balans samt levande kust och skÀrgÄrd, Levande sjöar och vattendrag samt Frisk luft. Som en indirekt effekt av klimatförÀndringar pÄverkas ekosystemtjÀnster vilket fÄr konsekvenser för skogsbruk, jordbruk, rennÀring, fiske, kulturarv, turism och friluftsliv. NÀr det gÀller anpassningsförmÄga bedöms arter och livsmiljöer i bergsomrÄden, tallnaturskog och mossar vara mest sÄrbara. SÀrskilt sÄrbara ekosystem Äterfinns i norra Skandinavien. FjÀllomrÄdena Àr sÀrskilt kÀnsliga för klimatförÀndringarna, och kalfjÀllsomrÄdena i Sverige förvÀntas minska kraftigt nÀr trÀdgrÀnsen höjs.

6.3.6MÀnniskors hÀlsa

MÀnniskors hÀlsa kan pÄverkas direkt av extrema vÀderhÀndelser som vÀrmeböljor och översvÀmningar. Ett varmare klimat kan Àven leda till indirekt pÄverkan genom förÀndrade smittspridningsmönster och genom att nya sjukdomar nÄr Sverige, eller fÄr förutsÀttning att etablera sig i hÀr. MiljöförÀndringar orsakade av klimatförÀndringar kan pÄverka hÀlsotillstÄndet för sÄvÀl djur som mÀnniskor. HÀlsoeffekter av klimatförÀndringarna kan kopplas till flera olika omrÄden och samband. En grov uppdelning av delomrÄden kan se ut som nedan:

HÀlsopÄverkan och personskador vid extrema vÀderhÀndelser (inklusive psykisk hÀlsa).

Smittspridning av zoonoser dvs. infektioner som kan överföras mellan djur och mÀnniskor.

Smittspridning och förorening av kommunalt dricksvatten och enskilda brunnar, sÀrskilt vid översvÀmning och brÀddning.

FörÀndrad luftkvalitet och termisk komfort utomhus (marknÀra ozon, pollen, skogsbrand samt vÀrmeöar i stadsmiljö).

FörÀndrad luftkvalitet och termisk komfort inomhus (fukt, mögel, kvalster och vÀrme).

KlimatförÀndringarna pÄverkar förutsÀttningarna för att nÄ det övergripande mÄlet för folkhÀlsopolitiken som Àr att skapa samhÀlleliga förutsÀttningar för en god hÀlsa pÄ lika villkor för hela befolkningen. Det övergripande mÄlet Àr nedbrutet pÄ elva mÄlomrÄden av vilka Miljöer och produkter, HÀlsofrÀmjande hÀlso- och sjukvÄrd samt Skydd mot smittspridning bedöms vara av störst relevans för klimatanpassningsarbetet.

41

Prop. 2017/18:163

6.3.7FörÀndringar i vÄr omvÀrld

KlimatförÀndringar kan pÄverka ett land bÄde direkt genom effekter inom landets grÀnser och indirekt genom effekter i omvÀrlden. För ett land som ligger i en frÄn klimatförÀndringsperspektiv relativt sett mindre utsatt region, kan de internationella dimensionerna av klimatförÀndringarnas effekter utgöra minst lika betydelsefulla utmaningar som de direkta konsekvenserna.

Att klimatförÀndringarnas effekter kan ha konsekvenser lÄngt bortom den region dÀr de uppstÄr framhÄlls i FN:s klimatpanels femte utvÀrderingsrapport. HuvudskÀlet till detta Àr grÀnsöverskridande samspel, bland annat som en följd av internationell handel. Ett importberoende land, som Sverige, pÄverkas av hur livsmedelsproduktionen utvecklas i Sverige och i regioner som Sverige importerar frÄn, men ocksÄ av hur hela den globaliserade marknaden förÀndras eftersom denna Àven pÄverkas av lÀnder som Sverige har begrÀnsad eller ingen import ifrÄn.

För ett land som Sverige, med omfattande internationell verksamhet, Àr det speciellt betydelsefullt att rikta uppmÀrksamhet pÄ möjlig pÄverkan frÄn förÀndringar i omvÀrlden. KlimatförÀndringarnas globala effekter kan inkludera brist pÄ livsmedel, vatten och sÀkra livsmiljöer med följdeffekter som fattigdom, social oro och vÀpnad konflikt. PÄverkan pÄ handelsflöden, ekonomisk utveckling och migration Àr nÄgra omrÄden dÀr en indirekt pÄverkan av klimatförÀndringar kan förutses. EfterfrÄgan kan öka pÄ militÀra och humanitÀra operationer, rÀddningsinsatser, migrations- och integrationsÄtgÀrder och bistÄnd. En allmÀn uppbromsning av den globala ekonomin pÄ grund av klimatförÀndringar kan ocksÄ pÄverka nationella och regionala ekonomier, bland annat i form av minskad efterfrÄgan pÄ produkter. Samtidigt kan tekniska och sociala innovationer som utvecklas för att möta klimatförÀndringar och bidra till samhÀllens anpassning till klimatförÀndringarna leda till ökad efterfrÄgan och export.

  6.3.8 Kostnader för skador per sektor
  Klimatanpassningsutredningen refererar för skadekostnader till Klimat-
  och sÄrbarhetsutredningen (SOU 2007:60). I Klimat- och sÄrbarhets-
  utredningens uppdrag ingick att bedöma kostnader för skador som
  klimatförÀndringarna kan ge upphov till. I utredningen har uppskattning-
  ar gjorts av skadekostnader liksom intÀktsökningar. Klimat- och sÄrbar-
  hetsutredningen presenterar tvÄ scenarier (hög och lÄg) för kostnader och
  intÀkter. Skadekostnaderna avser de skador som skulle uppstÄ, om inga
  ÄtgÀrder vidtas för att mildra konsekvenserna av olika vÀderhÀndelser.
  De kan utgöras av kostnaden för att reparera och ÄterstÀlla det skadade
  objektet, i det fall det Àr möjligt, eller av vÀrdet av det som förstörts.
  Skadekostnaderna innefattar bara en delmÀngd av de ekonomiska konse-
  kvenser som kan uppstÄ.
  Klimat- och sÄrbarhetsutredningen bedömer att de största negativa
  posterna Àr hÀlsoeffekter, översvÀmning av infrastruktur, byggnader och
  areella nÀringar, dricksvattenförsörjning, kusterosion med skada pÄ be-
42 byggelse, el, vatten och avlopp, jord- och skogsbruk, ökade kostnader för

underhÄll av byggnader samt ökat kylbehov. Utredningen uppskattar de Prop. 2017/18:163 ökade skadekostnaderna till följd av översvÀmningar, ras, skred och

erosion mellan Ă„ren 2011–2100 till 90–225 miljarder kronor, vilket i dagens penningvĂ€rde (Ă„r 2016) motsvarar 98–245 miljarder kronor. Det bör understrykas att dessa kostnadsposter Ă€r baserade pĂ„ bedömningar, inte sannolikhetsberĂ€kningar. I berĂ€kningen av kostnad för hĂ€lsoeffekter av ett förĂ€ndrat klimat anvĂ€ndes skattningar för dels vĂ€rmerelaterade dödsfall utifrĂ„n berĂ€kningar för Stockholm, dels ökad smitta via livsmedel och dricksvatten. Den totala kostnaden uppgick dĂ„ till mellan 571– 799 miljarder kronor för perioden 2011–2100.

Klimat- och sĂ„rbarhetsutredningen bedömer att de areella nĂ€ringarna pĂ„verkas sĂ„vĂ€l negativt som positivt. Ett varmare klimat med lĂ€ngre vĂ€xtsĂ€song vĂ€ntas ge upphov till ökad skogstillvĂ€xt. Utredningen berĂ€knar ökade intĂ€kter inom skogsnĂ€ringen till mellan 300–600 miljarder kronor för perioden 2011–2100. Samtidigt bedöms en ökad mĂ€ngd skadegörare samt svĂ„righeter att avverka och, frakta ut virke till bilvĂ€g och vidare till industri pĂ„ grund av blötare vintrar och mindre tjĂ€le leda till ökade kostnader. Den ökade kostnaden fram till Ă„r 2100 bedöms bli 97 miljarder kronor i ett lĂ„gscenario, och 281 miljarder kronor i ett högscenario. För jordbruket bedöms ökad avkastning och Ă€ndrad arealanvĂ€ndning ge ökade intĂ€kter pĂ„ mellan 70–140 miljarder kronor till 2100, men ökade kostnader motsvarande cirka 50 procent av intĂ€kterna skulle samtidigt uppstĂ„ för mer bekĂ€mpningsmedel till följd av ökad förekomst av vĂ€xtskadegörare och bevattning, men ocksĂ„ skyfall, översvĂ€mningar av vattendrag och sjöar samt stormar. Utredningen bedömer vidare att fiskerinĂ€ringen skulle fĂ„ minskade intĂ€kter samt att stödutfordring av renar blir vanligare pĂ„ grund av svĂ„ra snö-, skar- och isförhĂ„llanden.

Den största enskilda positiva posten i berÀkningarna Àr minskade kostnader för uppvÀrmning av bostÀder och lokaler. En potentiellt betydande positiv effekt som inte finns med i de förbÀttrade förutsÀttningarna Àr sommarturism.

Utredningen konstaterar att mÄnga av de effekter som kan förmodas uppkomma emellertid inte har nÄgon direkt effekt pÄ ekonomin eller har effekter som Àr svÄra att kostnadsberÀkna. PÄverkan pÄ ekosystemen, kulturmiljön och mÀnniskors hÀlsa Àr exempel pÄ sÄdana effekter.

43

Prop. 2017/18:163

  6.4 AngelÀgna omrÄden för klimatanpassning
   
  Regeringens bedömning: KlimatanpassningsÄtgÀrder bör vidtas inom
  flera samhÀllssektorer och geografiska omrÄden. Med utgÄngspunkt i
  de konsekvenser för samhÀllet som förutses Àr följande omrÄden sÀr-
  skilt angelÀgna för det fortsatt arbetet med klimatanpassning:
  Ras, skred och erosion som hotar samhÀllen, infrastruktur och
    företag.
  ÖversvĂ€mningar som hotar samhĂ€llen, infrastruktur och företag.
  Höga temperaturer som innebÀr risker för hÀlsa och vÀlbefinnande
    för mÀnniskor och djur.
  Brist i vattenförsörjningen för enskilda, jordbruk, och industri.
  Biologiska och ekologiska effekter som pÄverkar en hÄllbar ut-
    veckling.
  PÄverkan pÄ inhemsk och internationell livsmedelsproduktion och
    handel.
  Ökad förekomst av skadegörare, sjukdomar och invasiva frĂ€m-
    mande arter som pÄverkar mÀnniskor, djur och vÀxter.
  SkÀlen för regeringens bedömning: Beskrivningarna i detta avsnitt
  över klimatets förÀndring i Sverige, effekter av klimatförÀndringarna och
  effekter och konsekvenser för samhÀllet visar att de flesta samhÀllssek-
  torer och geografiska omrÄden pÄverkas Àven om utmaningarna kan se
  olika ut. Klimatanpassningsutredningen har uppskattat hur stor andel av
  kommunerna som Àr utsatta för översvÀmning, ras, skred och erosion.
  Utredningen har kommit fram till att efter översvÀmning frÄn skyfall Àr
  ras och skred den klimateffekt som utgör en risk för störst andel kommu-
  ner. Klimat- och sÄrbarhetsutredningen bedömde att de största kostnader-
  na för skador till följd av ett förÀndrat klimat Àr effekter pÄ hÀlsan pÄ
  grund av vÀrmebölja och smittspridning, följt av översvÀmning av infra-
  struktur, byggnader och areella nÀringar, kusterosion med skada pÄ be-
  byggelse, el och vatten och avlopp, jordbruk, skogsbruk samt ökade
  kostnader för underhÄll av byggnader. För jordbruk och skogsbruk finns
  Àven tydligare positiva effekter genom ökad tillvÀxt och avkastning.
  Bedömningarna i bÄda utredningarna har utgÄtt frÄn olika perspektiv.
  HÀlsa Àr till exempel ett omrÄde som endast togs upp i Klimat- och
  sÄrbarhetsutredningen. En gemensam slutsats Àr dock att översvÀmning
  samt ras och skred pÄverkar flera sektorer och omrÄden i Sverige och
  dÀrmed fÄr stora samhÀlleliga konsekvenser. DÀrutöver Àr det tydligt att
  vÀrmeböljor kan ha stora konsekvenser för hÀlsan hos bÄde mÀnniskor
  och djur, bÄde genom pÄverkan av vÀrmen och genom ökad smittsprid-
  ning.
  De areella nÀringarna kommer att pÄverkas av ett förÀndrat klimat. De
  positiva förÀndringarna Àr bland annat lÀngre vÀxtsÀsong och högre pro-
  duktivitet. De negativa Àr bland annat nya skadegörare, och sjukdomar
  med mer frekventa utbrott samt varierande tillgĂ„ng till vatten. Även
  markstruktur och markavvattning kommer att förÀndras. Naturmiljön
44 kommer att pÄverkas i hög grad, vilket fÄr följdeffekter bÄde inom de
   

areella nÀringarna och möjligheterna att nÄ flera miljökvalitetsmÄl. Lika- Prop. 2017/18:163 sÄ kommer kulturmiljöer och det byggda kulturarvet att pÄverkas, vilket

pÄ motsvarande sÀtt fÄr effekter för förutsÀttningarna att nÄ sÄvÀl kulturpolitiska mÄl som mÄl för kulturmiljöarbetet.

Klimatanpassning innebĂ€r att planera för dagens situation och för en tidshorisont som strĂ€cker sig frĂ„n Ă„rtionden framĂ„t in till i nĂ€sta Ă„rhundrade. Vid investeringar som har lĂ„ng livslĂ€ngd inom sektorer som bedöms som sĂ„rbara och samhĂ€llsviktiga Ă€r klimatanpassning av stor vikt. Det gĂ€ller bland annat investeringar i infrastruktur, teknisk försörjning, bebyggelse och byggnader samt inom de areella nĂ€ringarna. En ökad frekvens av ras och skred samt översvĂ€mning bedöms fĂ„ stora konsekvenser pĂ„ dessa sektorer. Det Ă€r dĂ€rför av stor vikt att effekter av ett förĂ€ndrat klimat vĂ€gs in i planering, underhĂ„ll och upprustning av befintliga byggnader, anlĂ€ggningar och system samt vid nya investeringar. Det Ă€r centralt för den samhĂ€llsekonomiska effektiviteten att göra rĂ€tt frĂ„n början och vid nyinvesteringar anpassa dem till ett förĂ€ndrat klimat eller ha en beredskap för att kunna anpassa dem i framtiden pĂ„ ett kostnadseffektivt sĂ€tt. Flera utredningar har ocksĂ„ slagit fast att förebyggande arbete (klimatanpassningsĂ„tgĂ€rder) Ă€r billigare Ă€n att ta de skadekostnader som uppstĂ„r vid framtida olyckor och skador till exempel till följd av extrema vĂ€derhĂ€ndelser. Den del av landet som enligt utredningarna kommer att pĂ„verkas mest av klimatförĂ€ndringarna Ă€r Götaland, som ocksĂ„ har flest invĂ„nare. HĂ€r finns stor risk för översvĂ€mningar, bĂ„de pĂ„ grund av att havsnivĂ„n höjs och frĂ„n sjöar och vattendrag. Även risken för ras och skred Ă€r stor, framför allt lĂ€ngs Göta Ă€lv. Risk för erosion finns bland annat lĂ€ngs SkĂ„nes kust. Höga temperaturer förvĂ€ntas bli vanligare, och i framförallt östra Götaland förutses minskad nederbörd sommartid. Tillsammans med ökad avdunstning kan det leda till vattenbrist. De upprĂ€knade effekterna kan dock ses Ă€ven pĂ„ andra hĂ„ll i Sverige. I Norrland Ă€r naturmiljön sĂ€rskilt utsatt för pĂ„verkan av ett förĂ€ndrat klimat.

Med utgÄngspunkt i de konsekvenser för samhÀllet som förutses bedömer regeringen att de omrÄden som redovisas i rutan ovan Àr angelÀgna att fokusera pÄ för fortsatt arbete med klimatanpassning.

7NulÀge i arbetet med anpassning till ett förÀndrat klimat

7.1 Hur vÀl förberett för ett förÀndrat klimat Àr Sverige?

Arbetet med att anpassa samhÀllet till ett förÀndrat klimat gÄr framÄt nÀr  
det handlar om att bygga upp kunskap och sprida information. De olika  
besluts- och planeringsunderlag som har tagits fram med statlig finansie-  
ring sedan Klimat- och sÄrbarhetsutredningen 2007 har bland annat bi-  
dragit till ökad kunskap om risk för ras, skred och översvÀmningar och  
bÀttre hantering av konsekvenser av skyfall samt förbÀttrad prognos för 45
 

Prop. 2017/18:163

46

brandrisk. MĂ„nga myndigheter tar fram handlingsplaner för klimatanpassning dĂ€r den egna verksamhetens sĂ„rbarhet för klimatförĂ€ndringarna analyseras och behov av Ă„tgĂ€rder identifieras. Även tvĂ€rsektoriell samverkan och stöd frĂ„n lĂ€nsstyrelserna till kommuner och andra aktörer förbĂ€ttras i viss utstrĂ€ckning. I hur stor utstrĂ€ckning Ă„tgĂ€rderna bidrar till en ökad klimatanpassning och hur arbetet ska bedrivas nĂ€r handlingsplanerna som gĂ€ller för de nĂ€rmaste 2–3 Ă„ren löpt ut Ă€r dock fortfarande oklart. Trots en ökad kunskap om behovet av anpassning till ett förĂ€ndrat klimat görs det ocksĂ„ fortfarande relativt fĂ„ konkreta klimatanpassningsĂ„tgĂ€rder pĂ„ lokal nivĂ„. Fortsatta och förstĂ€rka satsningar och investeringar krĂ€vs inom mĂ„nga olika omrĂ„den.

Kostnaderna för att genomföra klimatanpassningsĂ„tgĂ€rder för Sverige som helhet Ă€r stora och osĂ€kra. Den senast gjorda berĂ€kningen Ă€r inkluderad i Klimatanpassningsutredningens betĂ€nkande (SOU 2017:42) och skattas till 137–205 miljarder kronor fram till Ă„r 2100. Utredningen har gjort vissa analyser av ansvar och kostnadsfördelning men mycket arbete Ă„terstĂ„r. I budgetpropositionen för 2018 föreslĂ„r regeringen en ökning av medel till klimatanpassning till en totalsumma pĂ„ 461 miljoner kronor för perioden 2018−2020. Ökningen inkluderar medel för ras- och skredsĂ€kring av Göta Ă€lv och en delegation för detta vid Statens geotekniska institut (SGI).

I Europiska kommissionens utvÀrdering av Sveriges arbete 2015, i SMHI:s rapport kontrollstation 2015 samt i Klimatanpassningsutredningens betÀnkande pekas sÀrskilt nÄgra omrÄden ut dÀr man bedömer att det finns brister. Det handlar om att det saknas en nationell styrning av arbetet med klimatanpassning dÀr bland annat berörda myndigheter inte har ett tydligt mandat att arbeta med frÄgan. Det finns vidare brister i samverkan mellan sektorer och över administrativa grÀnser. Vidare saknas en tydlig struktur för uppföljning och utvÀrdering av arbetet med klimatanpassning. En anledning till att arbetet pÄ lokal nivÄ inte tagit fart i den utstrÀckning som behövs bedöms vara otydligheter i ansvarsfördelning och finansiellt stöd.

Regeringen anser att det Àr centralt att alla berörda aktörer arbetar med att analysera, förebygga och mildra klimatförÀndringarnas effekter inom det egna ansvarsomrÄdet. Det Àr viktigt att ta tillrÀcklig höjd för direkta och indirekta effekter av klimatförÀndringarna inom olika sektorer och utveckla verksamhetsrelevanta mÄl, strategier och ÄtgÀrder.

Klimatanpassning pÄ lokal nivÄ

Som konstaterats ovan i avsnitt 5 har kommunerna en central roll i arbetet med klimatanpassning. Kommunen Àr huvudman för viss teknisk försörjning sÄsom allmÀn vattenförsörjning och avloppshantering samt ansvarar bland annat för samhÀllsplanering och det förebyggande arbetet mot naturolyckor inom sitt geografiska omrÄde. Den bild som förmedlas av lÀnsstyrelserna Àr att kunskapen om och engagemanget i klimatanpassningsfrÄgor ökar successivt och att fler beslut som tas pÄ lokal nivÄ inkluderar klimatanpassning. Det gÀller frÀmst inom fysisk planering och i arbetet med risk- och sÄrbarhetsanalyser men ocksÄ inom t.ex. kulturminnesvÄrd. I en enkÀtundersökning (IVL 2017) svarar 184 av Sveriges kommuner (totalt 202 svarande) att de arbetar med klimatanpassning,

men hur det görs varierar kraftigt. I cirka 50 procent av de kommuner Prop. 2017/18:163 som svarat har det fattats ett politiskt beslut om arbetet med klimatan-

passning och i 60 procent av kommunerna finns nÄgon med ett utpekat huvudansvar för klimatanpassning. I 40 procent av kommunerna har personella resurser avsatts och i 30 procent har man antingen avsatt finansiella resurser eller tagit fram handlingsplaner för klimatanpassning eller vidtagit bÄda dessa ÄtgÀrder. Plan- och bygglagen anger att hÀnsyn ska tas till vissa miljö- och riskfaktorer som kan vara en följd av ett förÀndrat klimat. Kommunerna anser att bestÀmmelserna i plan- och bygglagen pÄverkar placering och byggande av ny bebyggelse, men att anpassning av befintlig bebyggelse Àr fortsatt komplicerat. Finansiering av ÄtgÀrder Àr en stor frÄga, dÀr kommunerna generellt efterfrÄgar större andel statlig finansiering.

Klimatanpassning pÄ nationell och regional nivÄ

Myndigheterna har en viktig roll i att initiera, stödja och utvÀrdera klimatanpassningsarbetet inom sitt ansvarsomrÄde. Nationellt kunskapscenter vid SMHI för klimatanpassning leder ett nÀtverk med 19 myndigheter. Kunskapscentret har utvecklat olika verktyg och vÀgledningar för klimatanpassningsarbete. Hittills har lÀnsstyrelserna och 13 nationella myndigheter (ElsÀkerhetsverket, Havs- och vattenmyndigheten (HaV), RiksantikvarieÀmbetet, Sametinget, Skogsstyrelsen, Statens geotekniska institut (SGI), Statens jordbruksverk, Statens veterinÀrmedicinska anstalt (SVA), Sveriges geologiska undersökning (SGU), TillvÀxtverket, Trafikverket, Transportstyrelsen och FolkhÀlsomyndigheten (FHM)) tagit fram eller Àr pÄ vÀg att ta fram handlingsplaner samt utveckla verktyg för klimatanpassning. Arbetet har medfört ett starkare fokus pÄ klimatanpassning hos myndigheterna och lett till nya samarbeten mellan och inom myndigheterna. Flera myndigheter fick ocksÄ uppdrag och Äterrapporteringskrav i regleringsbrevet för 2018 om att ta fram eller redovisa sitt arbete med klimatanpassning, bland annat handlingsplaner för klimatanpassning. Det gÀller Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Statens energimyndighet, Svenska kraftnÀt, ElsÀkerhetsverket, SMHI, NaturvÄrdsverket, HaV, Trafikverket, Sjöfartsverket och Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap (MSB). LÀnsstyrelserna har haft ett regionalt samordningsuppdrag sedan 2009 och rapporterar i sina Ärsredovisningar om hur arbetet fortskrider. LÀnsstyrelserna genomför ocksÄ gemensamma aktiviteter inom ramen för sitt nationella nÀtverk.

Forskning om klimatförĂ€ndringar och anpassning till ett förĂ€ndrat klimat Ă€r av stor vikt för arbetet. I regeringens forskningsproposition Kunskap i samverkan – för samhĂ€llets utmaningar och ökad konkurrenskraft (prop. 2016/17:50) aviserade regeringen ett 10-Ă„rigt forskningsprogram om klimat och en ökning av Formas forskningsanslag med 25 miljoner kronor 2017 och dĂ€refter ytterligare 50 miljoner kronor 2018 och 55 miljoner kronor 2019 för detta.

47

Prop. 2017/18:163

7.2Beskrivning av arbetet med prioriterade utmaningar

Nedan redogörs pÄ en övergripande nivÄ för det pÄgÄende arbetet med de utmaningar som har identifierats som sÀrskilt prioriterade för arbetet med anpassning till ett förÀndrat klimat. Nationella myndigheter har bland annat i uppgift att bistÄ samhÀllets aktörer med kunskapsunderlag. Be- skrivningen nedan av myndigheternas ÄtgÀrder Àr inte uttömmande. En mer fullstÀndig redogörelse av pÄgÄende aktiviteter finns pÄ Klimatanpassningsportalen som drivs av SMHI i samarbete med MyndighetsnÀtverket för klimatanpassning.

  7.2.1 Ras, skred och erosion som hotar samhÀllen,
    infrastruktur och företag
  Statens geotekniska institut (SGI) har ett sÀrskilt myndighetsansvar i
  frÄgor om ras och skred samt stranderosion. SGI beslutade 2017 om en
  handlingsplan för hÄllbart markbyggande i ett förÀnderligt klimat. Syftet
  med handlingsplanen Àr att bidra till en mer samordnad och mer effektiv
  klimatanpassning inom markbyggnadssektorn, samt att arbetet följs upp
  och utvÀrderas. Planen innehÄller förslag pÄ ÄtgÀrder, hur de kan genom-
  föras och vem som tar initiativet. Myndigheten har sedan 2013 i uppdrag
  att nyttiggöra och komplettera material frÄn Göta Àlvutredningen och
  metodutveckla samt ras- och skredriskkartera i övriga delar av landet.
  Tio omrÄden dÀr skred har förekommit i betydande omfattning fram tills
  i dag, dÀr konsekvenserna av skred kan bli stora för samhÀllet och dÀr
  klimatförÀndringarna förvÀntas öka risken mÀrkbart, har prioriterats för
  fortsatt skredkartering. I februari 2017 lanserade SGI kustsÄrbarhetskar-
  tor för SkÄne samt en kartvisningstjÀnst för kustplanering i dagens och
  framtidens klimat. SGI har ocksÄ i uppdrag att ta fram vÀgledningar för
  naturanpassade erosionsskydd. SGI arbetar Àven med att utveckla och
  testa naturanpassade erosionsskydd i flera projekt bland annat i Ume-
  Àlven och Stockholms skÀrgÄrd. SGI samordnar och harmoniserar under-
  lag som berör ras, skred och erosion. Samverkan omfattar SGI, Sveriges
  geologiska undersökning (SGU), Myndigheten för samhÀllsskydd och
  beredskap (MSB), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
  (SMHI), LantmÀteriet, Skogsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten
  (HaV) och Sjöfartsverket. Myndigheterna har tagit fram en vÀgledning
  och kartvisningstjÀnst som visar och beskriver olika underlag frÄn myn-
  digheterna.  
  SGU har under 2017 beslutat om en handlingsplan för klimatanpass-
  ning. SGU:s bidrag till arbetet med ras och skred Àr att ta fram grund-
  lÀggande och bearbetade geologiska underlag för fortsatta studier i omrÄ-
  den med förutsÀttningar för ras och skred. Myndigheten har en kontinuer-
  lig övervakning av grundvatten- och portrycksnivÄer i de mest skredbe-
  nÀgna omrÄdena. I sin handlingsplan har SGU identifierat ÄtgÀrder som
  man bedömer som kritiska för att samhÀllet ska kunna ta nÀsta steg i
48 klimatanpassningsarbetet. Med koppling till ras, skred och erosion be-

dömer SGU att det Àr av stor vikt att SGU tar fram ett förbÀttrat geolo- Prop. 2017/18:163 giskt underlag för klimatanpassning genom att kartlÀgga Sveriges jord-

arter, grundvatten och geologi, och att SGU identifierar omrÄden i Sverige dÀr klimatförÀndringarna kan orsaka ökade problem med erosion, ras och skred. SGU har deltagit i projektet SkÄnestrand, dÀr bland annat erosionskÀnslighet och tecken pÄ pÄgÄende erosion bedömts och en kartvisartjÀnst som beskriver erosionsförhÄllandena redovisas. SGU har ocksÄ tagit fram en översiktlig karta som visar markens förutsÀttningar för jordskred nationellt. Nya uppdaterade jorddatabaser har tagits fram i vissa sÀrskilt skredkÀnsliga omrÄden sÄsom NorsÀlvens och SÀveÄns dalgÄngar och visas i SGU:s kartvisare.

Boverket Àr den nationella myndigheten för boende, byggande, stadsutveckling och samhÀllsplanering och har dÀrmed det allmÀnna uppsiktsansvaret för plan- och byggnadsvÀsendet i landet. Verket har ocksÄ till uppgift att inom sitt verksamhetsomrÄde verka för samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillÀmpningen av plan- och bygglagen. I verksamheten ingÄr Àven att ge rÄd och förmedla kunskap och erfarenheter till planerare och andra grupper. I mÄnga av myndighetens uppgifter men sÀrskilt nÀr det gÀller förmedling av rÄd och kunskap mÄste hÀnsyn tas till klimatförÀndringarnas konsekvenser. Myndighetens arbete stödjer hÀnsyn till alla klimateffekter, och Àr inte avgrÀnsat till ras och skred eller översvÀmning men dessa Àr viktiga delar eftersom de innebÀr stora risker för den byggda miljön. Boverket har bland annat tagit fram en planeringsguide för klimatanpassning vid fysisk planering, en vÀgledning om krav avseende hÀlsa, sÀkerhet och risk för olyckor m.m. och arbetar med att ta fram en vÀgledning för hur ekosystemtjÀnster kan integreras i hela planeringskedjan enligt plan- och bygglagen. I regleringsbrevet för 2017 fick Boverket i uppdrag att ta fram en tillsynsvÀgledning avseende översvÀmningsrisker för att skapa förutsÀttningar för att ny bebyggelse blir lÄngsiktigt hÄllbar och att lÀnsstyrelsernas tillsyn Àr samordnad och förutsÀgbar.

LÀnsstyrelserna bedömer i sin Ärsredovisning för 2016 att allt fler beslut som tas pÄ lokal nivÄ inkluderar klimatanpassning. Det gÀller frÀmst inom fysisk planering och i arbetet med risk- och sÄrbarhetsanalyser men ocksÄ inom t.ex. kulturmiljövÄrd.

7.2.2ÖversvĂ€mning som hotar samhĂ€llen, infrastruktur och företag

Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap (MSB) Àr behörig myn-  
dighet för frÄgor om bedömning och hantering av översvÀmningsrisker.  
Sedan 1998 har MSB och dessförinnan RÀddningsverket översiktligt  
karterat Sveriges vattendrag och sjöar och kartlagt vilka omrÄden som  
riskerar att översvÀmmas vid olika flöden. Hittills har cirka 75 vattendrag  
eller cirka 1 000 mil karterats. Prioriteringen av de vattendrag som karte-  
rats har gjorts av MSB i samrÄd med SMHI och lÀnsstyrelserna. Syftet  
med översvÀmningskarteringarna Àr att underlÀtta planeringsarbetet inom  
exempelvis kommuner och lÀnsstyrelser och vara ett hjÀlpmedel för att an-  
passa samhÀllet till ett förÀndrat klimat. MSB har inom ramen för arbetet  
med förordningen (2009:956) om översvÀmningsrisker bland annat tagit 49
 

Prop. 2017/18:163 fram hotkartor för 18 tÀtorter dÀr konsekvenserna av översvÀmning frÄn

  sjöar och vattendrag anses vara stora. Sedan 2016 har MSB ocksÄ upp-
  rÀttat en offentlig portal dÀr myndigheten publicerat samtliga av de över-
  svÀmningskarteringar som tagits fram. MSB har vidare utvecklat en vÀg-
  ledning som riktas till kommuner om metoder för kartering och konse-
  kvensanalyser av skyfall.
  Boverkets arbete för stöd i planarbetet Àr i hög grad relevant ocksÄ för
  att minska risker för översvÀmningar och kustförÀndring. I reglerings-
  brevet för 2018 har Boverket fÄtt i uppdrag att ta fram en tillsynsvÀgled-
  ning om risken för ras, skred och erosion efter förslag frÄn Klimatanpass-
  ningsutredningen.
  Trafikverket ansvarar för den samlade lÄngsiktiga infrastrukturplane-
  ringen för samtliga trafikslag samt för byggande, drift och underhÄll av
  statliga vÀgar och jÀrnvÀgar. Trafikverket utvecklar samverkan för att
  förbÀttra arbetet med att klimatanpassa transportnÀtet. Trafikverket be-
  slutade om en strategi för klimatanpassning 2015 som följdes av en hand-
  lingsplan för klimatanpassning 2016. Tre aktiviteter bedömdes sÀrskilt
  viktiga att genomföra: tydligt ansvar och mandat för arbete med klimat-
  anpassning, att planeringen tar hÀnsyn till behovet av resurser för arbete
  med klimatets pÄverkan pÄ vÀgar och jÀrnvÀgar samt att styrande doku-
  ment och regelverk beaktar klimatets pÄverkan. Trafikverket lÀmnade
  hösten 2017 förslag till nationell plan för infrastruktur 2018−2029. I
  planen finns förslag pÄ klimatanpassningsÄtgÀrder av jÀrnvÀgsnÀtet med
  1 000 miljoner kronor. Trafikverket beskriver i rapporten att det totala
  ÄtgÀrdsbehovet för klimatanpassningsÄtgÀrder Àr mycket osÀkert. Det
  bedömdes i inriktningsunderlaget 2015 uppgĂ„ till omkring 10 000–
  12 000 miljoner kronor. Trafikverkets senaste berÀkningar som redovisas
  i Förslag till nationell plan för transportsystemet Ă„ren 2018−2029 visar
  att ÄtgÀrdsbehovet för vÀgar och jÀrnvÀgar snarare Àr cirka 4 500 miljoner
  kronor, dÀr 1 500 miljoner kronor beskriver ÄtgÀrdsbehovet i jÀrnvÀgs-
  nÀtet. Men Àven dessa uppskattningar Àr osÀkra. Förslaget till indikativ
  ram pÄ 1 000 miljoner kronor bedöms av Trafikverket dÀrmed vara en
  lÀmplig nivÄ för att pÄbörja anpassningen av det statliga jÀrnvÀgsnÀtet för
  att klara klimatets pÄverkan och dÀrmed kunna Ästadkomma en mer ro-
  bust och tillförlitlig anlÀggning. Riskreducerande ÄtgÀrder i vÀgnÀtet
  genomförs enligt planförslaget via bÀrighetsanslaget. Planförslaget inne-
  hÄller ocksÄ ÄtgÀrder för att höja bÀrigheten och sÀkra framkomligheten
  för tung trafik pÄ vÀgnÀtet, i form av förstÀrkningsÄtgÀrder pÄ broar och
  vÀgar. BÀrighetsÄtgÀrderna kommer att bidra till att förbÀttra delar av
  vÀgnÀtet pÄ landsbygderna och omfattar totalt 16,3 miljarder kronor. HÀr
  ingÄr ocksÄ riskreducerande ÄtgÀrder för klimatanpassning av bÄde det
  regionala och nationella vÀgnÀtet.
  RiksantikvarieĂ€mbetet (RAÄ) var en av de första myndigheterna att ta
  fram en handlingsplan för klimatanpassning. Under 2015 togs en hand-
  lingsplan för klimatanpassning och energieffektivisering för kulturhisto-
  riskt vĂ€rdefull bebyggelse fram för Ă„ren 2015−2017. RAÄ har bland
  annat kartlagt risker för kulturarv utifrÄn klimat- och miljöförÀndringar
  och myndigheten ordnar bland annat ett Ärligt forum för klimat och kul-
  turarv liksom löpande dialog och kunskapsutbyten med berörda aktörer.
  RAÄ har ocksĂ„ tagit fram vĂ€gledning och en webbaserad handbok för
50 tillsynsmyndigheter, bestÀllare, fastighetsÀgare och utförare av vÄrd- och

underhÄllsplanering som bland annat tar upp processbeskrivningar, risk- Prop. 2017/18:163 och sÄrbarhetsanalyser och möjligheter med indikatorsuppföljning. Ar-

betet Àr inte specifikt riktat mot översvÀmningar, men översvÀmningar Àr ett av de omrÄden som innebÀr risker för kulturarvet. MÄnga Àldre byggnader Àr t.ex. belÀgna lÀngs kuster, sjöar och vattendrag. Andra risker för kulturarvet Àr de indirekta följdeffekterna med t.ex. mögel, ökad vÀxtlighet och skadedjursangrepp.

LantmĂ€teriet har sedan 2009 byggt upp en ny nationell höjdmodell. I slutet av 2016 var 98 procent av de planerade 460 000 kmÂČ klara.

Regeringen har inom ramen för livsmedelsstrategin gett Jordbruksverket i uppdrag att inrÀtta ett kompetenscentrum för hÄllbar hantering av vatten i jordbruket. Uppdraget löper pÄ tre Är under perioden 2017 fram till utgÄngen av 2019 och slutredovisas den 28 februari 2020. Kompetenscentrum ska genom samverkan bidra till att öka myndigheternas kompetens om jordbrukets vattenhushÄllning, dvs. ÄtgÀrder för avvattning och bevattning som ger rÀtt mÀngd vatten vid varje tidpunkt för grödans tillvÀxt, bÀrighet för maskiner och begrÀnsad miljöpÄverkan.

Jordbruksverket har ocksÄ i uppdrag av regeringen att genomföra en kartlÀggning av vilka ÄtgÀrder som behövs för att klara avvattningen av jordbruksmark i ett förÀndrat klimat med ökade vattenflöden. Uppdraget ska redovisas den 1 april 2018.

7.2.3Höga temperaturer som innebÀr risker för hÀlsa och vÀlbefinnande för mÀnniskor och djur

FolkhĂ€lsomyndigheten har tagit fram en handlingsplan för myndighetens arbete med klimatanpassning för Ă„ren 2017−2020. MĂ„lsĂ€ttningen med arbetet Ă€r att handlingsplanen Ă„r 2020 Ă€r en naturlig del av myndighetens verksamhet. Identifierade insatsomrĂ„den Ă€r temperaturrelaterad dödlighet och ohĂ€lsa, luftkvalitet, vektorburna-, vattenburna- och livsmedelsburna smittĂ€mnen samt beredskap och krisledning. Som exempel pĂ„ myndighetens arbete kan nĂ€mnas att man stĂ€llt samman kunskap och tagit fram informationsmaterial om risker för hĂ€lsa frĂ„n höga temperaturer samt en vĂ€gledning för organisationers arbete med att utveckla egna handlingsplaner för vĂ€rmeböljor. Materialet syftar till att stĂ€rka samhĂ€llets förmĂ„ga att hantera negativa hĂ€lsoeffekter till följd av vĂ€rmeböljor och Ă€r framtaget för kommuner, landsting, regioner och privata aktörer som ansvarar för vĂ„rd och omsorg. FolkhĂ€lsomyndigheten genomför ocksĂ„ ett projekt om att förstĂ€rka Sveriges vĂ€rmevarning och klimatanpassningsarbete med data om sjuktal och dödlighet under pĂ„gĂ„ende vĂ€rmebölja. Myndigheten har ocksĂ„ i uppdrag att utveckla de övervakningssystem som myndigheten ansvarar för eller anvĂ€nder sig av, sĂ„ att de kan anvĂ€ndas som indikator för effekter av klimatförĂ€ndringar.

MSB har analyserat vilka faktorer som riskerar att leda till brÀnder vintertid samt hur klimatförÀndringar pÄverkar prognossystemet för brandrisk i vegetation.

51

Prop. 2017/18:163

52

7.2.4Brister i vattenförsörjning för enskilda, jordbruk och industri

Under sommarmÄnaderna 2016 och 2017 uppstod brister i grund- och ytvattentÀkter för stora delar av Götaland, Svealand och södra Norrland, med vattennivÄer som Àr mycket lÀgre Àn vad som Àr normalt för Ärstiden. Det pÄverkade ocksÄ lÀnsstyrelsernas arbete med klimatanpassning genom bland annat större efterfrÄgan pÄ kunskapshöjande insatser om klimatförÀndring. LÀnsstyrelserna arbetade i stor utstrÀckning med frÄgan, bland annat genom att bevaka och informera om situationen och samverka med olika aktörer, i synnerhet kommunerna. Försörjningsplaner och strategier togs fram av flera lÀnsstyrelser. LÀnsstyrelsen har ocksÄ ansvar för att kontrollera hur kommunerna följer lagstiftningen i frÄgan. SÄvÀl kommuner, lÀnsstyrelser som berörda myndigheter följde frÄgan och sammantaget bedömdes att berörda aktörer klarade sitt uppdrag att hantera en akut situation kring vattenbrist. Eftersom en situation med brister i vattenförsörjningen vÀntas bli allt vanligare i ett förÀndrat klimat stÀlls krav pÄ en lÄngsiktig planering.

I vattnets naturliga kretslopp spelar vĂ„tmarkerna en viktig roll. HĂ€r bromsas vattnet upp, en del avdunstar och vattnets avrinning jĂ€mnas ut. OmrĂ„den med lĂ„ngsamt avklingande vattenflöde fĂ„r en jĂ€mnare vattenföring, som dessutom sjunker lĂ„ngsammare under torrperioder, Ă€n omrĂ„den med smĂ„ magasineringsmöjligheter. Ett avrinningsomrĂ„de utan sjöar, smĂ„vatten, vĂ„tmarker och andra vattendrag har smĂ„ vattenmagasineringsmöjligheter och reagerar dĂ€rför snabbt vid till exempel stor nederbörd eller torka. Regeringen har dĂ€rför initierat en flerĂ„rig satsning pĂ„ att restaurera och Ă„terskapa vĂ„tmarker för Ă„ren 2018−2020.

Livsmedelsverket Àr Sveriges expert- och centrala kontrollmyndighet pÄ livsmedelsomrÄdet, en uppgift som blir bÄde viktigare och mer komplex i och med klimatförÀndringarna. Livsmedelsverket har under 2017 tagit fram en handlingsplan för klimatanpassning som ska tydliggöra hur verket kan arbeta med att stödja livsmedels- och dricksvattensektorns anpassning till ett förÀndrat klimat. Livsmedelsverket i samverkan med andra myndigheter, branschorganisationer och representanter frÄn dricksvattenproducenterna tar fram en handbok för tillÀmpad klimatanpassning av dricksvatten. Handboken ska vara ett praktiskt stöd till alla dricksvattenproducenter i deras arbete med att klimatanpassa hela dricksvattenkedjan. Syftet Àr att erhÄlla en lÄngsiktigt hÀlsomÀssigt sÀker och jÀmn dricksvattenförsörjning som kan hantera kemiska och mikrobiologiska risker samt över- och underskott av rÄvattentillgÄngen. Livsmedelsverket har sedan 2006 stöttat lÀnsstyrelsernas arbete med krisberedskapsarbetet inom dricksvattenomrÄdet, dÀr översvÀmningsproblematik och risk- och sÄrbarhetsanalys ofta varit i fokus. Livsmedelsverket har dessutom i samverkan med andra aktörer sedan 2000-talets början drivit ett stort antal utvecklings- och kunskapsprojekt med sikte pÄ att höja den lokala och regionala kompetensen för att kunna möta effekter av klimatförÀndringarna. Myndigheten leder och samordnar sedan 2009 ett nationellt nÀtverk för dricksvatten som bland annat syftar till att öka anpassningsförmÄgan för ett förÀndrat klimat.

Sveriges geotekniska institut (SGU) har i sin handlingsplan för klimat- Prop. 2017/18:163 anpassning frÄn 2017 identifierat ÄtgÀrder som man bedömer kritiska för

samhÀllets klimatanpassning. I förhÄllande till vattenförsörjningen Àr det att SGU bidrar till Livsmedelsverkets arbete med handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjning, att SGU genomför studier av klimatförÀndringarnas kvantitet och kvalitet, samt utökar grundvattenövervakningen med flera grundvattenövervakningsstationer. Myndigheten bedömer ocksÄ att det Àr av stor vikt att SGU identifierar inom vilka omrÄden i Sverige som grundvattnet pÄverkas negativt eller positivt av klimatförÀndringarna och vilka effekter det fÄr för samhÀllet.

I juni 2017 lanserade SGU och SMHI tjĂ€nsten ”Risk för vattenbrist”, för att underlĂ€tta förberedelser inför en eventuell vattenbrist. TjĂ€nsten har tagits fram mot bakgrund av att det vid lĂ„ga grund- och ytvattennivĂ„er Ă€r viktigt för allmĂ€nheten att hĂ„lla sig uppdaterad och – om situationen krĂ€ver – medverka till att spara vatten. Genom att sprida information om vattensituationen kan olika samhĂ€llsaktörer bidra till en ökad beredskap inför en eventuell vattenbrist. TjĂ€nsten gĂ€ller för bĂ„de grundvatten och ytvatten (sjöar och vattendrag).

I Jordbruksverkets handlingsplan för klimatanpassning lyfts vattenbrist som en allvarlig konsekvens för jordbrukssektorn. Verket arbetar med vattenbrist pÄ olika sÀtt bland annat genom ett regeringsuppdrag om att bedöma jordbrukssektorns behov av vattenförsörjning med hÀnsyn tagen till livsmedelsmarknadens och den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling liksom till klimatförÀndringar. Underlaget ska kunna anvÀndas bland annat i arbetet med regionala vattenförsörjningsplaner för lÄngsiktiga bedömningar och prognoser i relation till andra konkurrerande samhÀllsbehov. Uppdraget ska redovisas den 1 april 2018.

7.2.5Biologiska och ekologiska effekter som pÄverkar en hÄllbar utveckling

I september 2014 fick NaturvÄrdsverket i uppdrag att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten (HaV), Jordbruksverket, Boverket, Trafikverket och Skogsstyrelsen ta fram riktlinjer och en genomförandeplan för lÀnsstyrelsernas arbete med samordning och utveckling av regionala handlingsplaner för grön infrastruktur pÄ land och i vatten. Inom ramen för uppdraget ger myndigheterna Àven rÄd och stöd i utvecklingen av de regionala handlingsplanerna. NaturvÄrdsverket har ocksÄ haft i uppdrag att ta fram en strategi för hur det nationella arbetet med biologisk mÄngfald kan utvecklas i syfte att pÄ ett strategiskt sÀtt ta om hand effekter pÄ biologisk mÄngfald till följd av ett förÀndrat klimat. Arbetet ska utvecklas sÄ att bevarandemÄl för biologisk mÄngfald och ekosystemtjÀnster kan nÄs samtidigt som samhÀllets och ekosystemens sÄrbarhet för klimatförÀndringar kan reduceras. Uppdraget utfördes tillsammans med lÀnsstyrelserna och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) samt med HaV, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Sametinget. NaturvÄrdsverket fick i regleringsbrevet för 2018 i uppdrag att ta fram en handlingsplan för klimatanpassning för myndighetens hela ansvarsomrÄde.

53

Prop. 2017/18:163 Under 2017 har HaV tagit fram en handlingsplan för att frÀmja klimat-
  anpassning inom myndighetens ansvarsomrÄden, arbetsprocesser och
  samarbeten. I september 2017 redovisade myndigheten hur frÄgor om
  klimatförÀndringar och minskad klimatpÄverkan integreras i dess sam-
  ordnande roll för vattenmyndigheternas genomförande av förordningen
  (2004:660) om förvaltning av kvaliteten pÄ vattenmiljön. Enligt havs-
  planeringsdirektivet (Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2014/89/EU
  av den 23 juli 2014 om upprÀttandet av en ram för havsplanering) be-
  höver havsplaneringsprocessen ta hÀnsyn till lÄngsiktiga förÀndringar till
  följd av klimatförÀndringar. Samtidigt ska medlemsstaterna genom sin
  havsplanering ocksÄ strÀva efter att bidra till skydd och förbÀttring av
  miljön, inklusive motstÄndskraft mot effekterna av klimatförÀndringar.
  Jordbruksverket tog under 2016 fram en handlingsplan för klimatan-
  passning. Bland annat har den odlade mÄngfaldens betydelse för klimat-
  anpassning lyfts fram. I ett förÀndrat klimat Àr nya vÀxtsorter anpassade
  för svenska odlingsförhÄllanden av stor vikt. En lÄngsiktigt hÄllbar och
  konkurrenskraftig jordbruks- och trÀdgÄrdsproduktion i hela Sverige
  förutsÀtter tillgÄng till lÀmpliga vÀxtsorter i hela landet. Ett kompetens-
  centrum för vÀxtförÀdling har dÀrför inrÀttats vid Sveriges lantbruks-
  universitet. Jordbruksverket genomför en Ärlig risk- och sÄrbarhetsanalys
  i vilken klimatförÀndringarnas effekter Àr inkluderade.
  Skogsstyrelsens handlingsplan frÄn 2016 samlar de aktiviteter dÀr
  myndigheten mest tydligt arbetar med klimatanpassning. Det handlar om
  intern kunskapsförsörjning, rÄdgivning till skogssektorn och utÄtriktat
  strategiarbete och internationellt samarbete. Kampanjen Ett varierat
  skogsbruk drevs under 2017 med huvudinriktning pÄ valmöjligheter i
  samband med avverkning och föryngring. Sedan tidigare informerar
  Skogsstyrelsen yrkesverksamma inom skogsbruket om klimatförÀnd-
  ringarnas effekter.
  RiksantikvarieÀmbetets handlingsplan för klimatanpassning Àr inriktad
  mot bland annat kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse och nÀrliggande
  omgivande landskap samt skador och nedbrytning till följd av klimatets
  förÀndring. Arbetet fokuserar pÄ samverkan, dialog, regler och finansie-
  ring samt forskning och utveckling och sker i samverkan med frÀmst
  lÀnsstyrelserna. Flera regionala projekt med fokus pÄ utvecklingen av
  metoder för riskbedömning och pÄverkansfaktorer bland annat projektet
  Kulturarv och klimatförÀndringar i VÀstsverige har bedrivits liksom
  internationella samarbeten för att ta fram verktyg för att enkelt göra risk-
  bedömningar och ÄtgÀrdsplaner pÄ plats.
  Sametinget har inom ramen för sin handlingsplan som togs fram under
  2016 beskrivit pÄgÄende och planerade projekt och aktiviteter. Ett forsk-
  ningsprojekt har studerat pÄ vilket sÀtt klimatförÀndringarna pÄverkar
  förutsÀttningarna för rennÀringen. Sametinget har Àven arbetat med ett
  regeringsuppdrag att utföra en översyn av alternativa ÄtgÀrder för anpass-
  ning av rennÀringen till förÀndrade klimatförhÄllanden samt analyserat
  avtal om vinterbete utanför renskötselomrÄdet. I oktober 2017 har Same-
  tinget utlyst medel till pilotsamebyar för att de ska ta fram en klimat- och
  sÄrbarhetsanalys och handlingsplan för klimatanpassning för sin sameby
  eller omrÄde. Syftet Àr att ta fram en samlad bild av hur förÀndringar av
  klimatet pÄverkar förutsÀttningarna för renskötseln, identifiera problem
54 och analysera möjliga förslag till ÄtgÀrder. Arbetet bedrivs i samarbete

med lÀnsstyrelserna i Norrbotten, VÀsterbotten, JÀmtland, VÀsternorrland Prop. 2017/18:163 och Dalarna samt SMHI.

7.2.6PÄverkan pÄ inhemsk och internationell livsmedelsproduktion och handel

Kommerskollegium har tagit fram en rapport om handelns bidrag till klimatanpassning. Syftet med utredningen Àr att lyfta fram hur handel och handelspolitik kan vara viktiga verktyg vid klimatanpassningsarbete och dÀrmed bidra till miljö- och utvecklingsmÄl som överenskommits i internationella förhandlingar.

Jordbruksverket skriver i sin handlingsplan att man utför analyser och omvÀrldsspaning inom alla sina verksamhetsomrÄden. Verket deltar i internationella samtal och samarbeten inom EU och med andra organisationer och institutioner. Jordbruksverket Àr ansvarig för miljökvalitetsmÄlet Ett rikt odlingslandskap. En indikator som mÀter areal jordbruksmark och avkastning Àr framtagen för att följa mÄlets status I den fördjupande utvÀrderingen 2015 hÀnvisade Jordbruksverket till officiell statistik för 2014 dÀr arealen Äkermark minskat med cirka 8 000 hektar jÀmfört med Äret innan. Totalt har Äkermarksarealen minskat med cirka 72 000 hektar (cirka 3 procent) sedan 2003. Jordbruksverket Àr remissinstans i frÄgor om nÀr brukningsvÀrd jordbruksmark fÄr tas i ansprÄk för bebyggelse.

För att hjÀlpa kommuner att fatta lÄngsiktigt hÄllbara beslut om sina marker tog Jordbruksverket under 2015 fram ett kunskapsunderlag om jordbruksmarkens vÀrden samt en metod för att utveckla och bevara den. Materialet kan vara ett stöd dÄ kommunerna ska förnya sina översiktsplaner och i diskussioner om kommunens framtida utveckling. I samband med framtagande av nya eller Àndring av befintliga detaljplaner och omrÄdesbestÀmmelser har kommunen sedan möjlighet att anpassa utformningen sÄ att jordbruksmark i minsta möjliga mÄn pÄverkas av exploatering.

7.2.7Ökad förekomst av skadegörare och sjukdomar samt invasiva frĂ€mmande arter som pĂ„verkar mĂ€nniskor, djur och vĂ€xter

FolkhÀlsomyndigheten har i sin handlingsplan för klimatanpassning identifierat bland annat vektorburna-, vattenburna- och livsmedelsburna smittÀmnen som ett prioriterat insatsomrÄde. Myndigheten har pÄbörjat ett samarbete med Statens veterinÀrmedicinska anstalt (SVA) för tidig upptÀckt av vektorburna smittÀmnen som kan tÀnkas etableras i Sverige. Flera myndigheter samarbetar kring vatten- och vattenburen smitta, bland annat SVA, Livsmedelsverket, NaturvÄrdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, lÀnsstyrelser, Boverket och FolkhÀlsomyndigheten. Det finns funktioner för riskvÀrdering av smittsamma djursjukdomar och livsmedel hos SVA respektive Livsmedelsverket och sedan 2016 Àven en riskvÀrderingsfunktion för vÀxtskadegörare vid Statens lantbruksuniversitet

(SLU). Enheten för riskvÀrdering av vÀxtskadegörare vid SLU tar fram

55

Prop. 2017/18:163 underlag och riskvÀrderingar för att understödja Jordbruksverkets riskhantering av nya vÀxtskadegörare inom jordbruk, skog, trÀdgÄrd, grönomrÄden och vilda biotoper. Skadegörarna kan vara t.ex. insekter, nematoder, kvalster, svampar, bakterier eller virus.

Livsmedelsverket leder ett MSB-projekt om en handbok om klimatanpassning i dricksvattenproduktionen. Samarbete mellan FolkhÀlsomyndigheten, Statens jordbruksverk, SVA och Livsmedelsverket lyfts ocksÄ fram av myndigheterna som av största vikt för att minimera livsmedelsburna sjukdomars förvÀntade hÀlsoutfall i ett förÀndrat klimat. Kontroll av rÄvatten och dess kvalitet samt eventuellt behov av lagstadgad hantering av och krav pÄ bevattningsvatten lyfts ocksÄ fram som tvÄ viktiga faktorer som behöver beaktas i det fortsatta klimatanpassningsarbetet.

Jordbruksverket lĂ€mnade Ă„r 2012 en rapport till regeringen, VĂ€ssa vĂ€xtskyddet för framtidens klimat – Hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förĂ€ndrat klimat (Rapport 2012:10). Nya EU-regler om skyddsĂ„tgĂ€rder mot vĂ€xtskadegörare ska börja tillĂ€mpas i december 2019. Fokus i den nya lagstiftningen Ă€r pĂ„ riskbaserade förebyggande Ă„tgĂ€rder och tidiga Ă„tgĂ€rder vid angrepp.

SVA har tagit fram en handlingsplan för klimatanpassning (Handlingsplan klimatanpassning; En rapport om klimatets pÄverkan pÄ djuren). Myndighetens bedömning Àr att det Àr av stor vikt att SVA kan fortsÀtta att hÄlla en hög beredskap och expertkompetens Àven avseende klimatkÀnsliga smittÀmnen för att klara att hantera ökad och ny sjuklighet i ett förÀndrat klimat.

Regeringen har den 1 mars 2018 beslutat en lagrÄdsremiss med förslag till nya bestÀmmelser i miljöbalken om invasiva frÀmmande arter som syftar till att uppfylla Sveriges skyldigheter enligt Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva frÀmmande arter.

  8 Internationell utblick
  8.1 FN:s klimatkonvention och klimatavtalet frÄn
    Paris
  Sverige har liksom flertalet av vÀrldens lÀnder ratificerat FN:s ramkon-
  vention om klimatförÀndringar (klimatkonventionen) som trÀdde i kraft
  1994. Klimatkonventionens mÄl Àr att halten av vÀxthusgaser i atmo-
  sfÀren ska stabiliseras pÄ en nivÄ som innebÀr att mÀnniskans pÄverkan
  pÄ klimatsystemet inte blir farlig. Kyotoprotokollet till klimatkonvention-
  en (Kyotoprotokollet) innehÄller rÀttsligt bindande grÀnser för utslÀpp av
  vÀxthusgaser i industrilÀnder. Kyotoprotokollet trÀdde i kraft 2005 och
  har ratificerats av Sverige och EU. Genom DohaÀndringen av Kyoto-
  protokollet beslöts 2012 om en andra Ă„tagandeperiod (2013−2020) som
  dock Ànnu inte trÀtt i kraft. Vid klimatkonventionens tjugoförsta parts-
  möte (COP21) i Paris i december 2015 enades vÀrldens lÀnder om ett
56 nytt globalt och rÀttsligt bindande klimatavtal (Parisavtalet) som trÀdde

ikraft den 4 november 2016. Parisavtalet ger ett rÀttsligt bindande ramverk och ersÀtter det tillvÀgagÄngssÀtt som har tillÀmpat enligt Kyotoprotokollet. Enligt Parisavtalet ska den globala uppvÀrmningen hÄllas lÄngt under tvÄ grader Celsius och anstrÀngningar göras för att hÄlla ökningen under 1,5 grader jÀmfört med förindustriell nivÄ. SÄvÀl lÀndernas nationella Ätaganden som det samlade globala arbetet kommer ses över vart femte Är. Parisavtalet Àr inte tidsbegrÀnsat och det Àr det första rÀttsligt bindande klimatavtal som etablerar rÀttsligt bindande Ätaganden för alla parter om att de ska ha nationellt faststÀllda bidrag (NDC, Nationally Determined Contribution) som ska rapporteras in vart femte Är. De nationellt faststÀllda bidragen ska inkludera utslÀppsbegrÀnsningar och parterna kan ocksÄ inkludera ÄtgÀrder för anpassning, klimatfinansiering, kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring.

Den internationella policykontexten för klimatanpassning har genom ikrafttrÀdandet av Parisavtalet genomgÄtt en tydlig förÀndring. Med Parisavtalet har parterna satt ut en ny fÀrdriktning som inkluderar implementeringen av regelverket, en global översyn 2023 och relationen till Agenda 2030 och de globala mÄlen för hÄllbar utveckling. Parisavtalet faststÀller bl.a. ett globalt anpassningsmÄl som syftar till att förbÀttra anpassningsförmÄgan, förstÀrka motstÄndskraften och minska sÄrbarheten för klimatförÀndringen i syfte att bidra till hÄllbar utveckling och sÀkerstÀlla lÀmpliga anpassningsÄtgÀrder inom ramen för avtalets temperaturmÄl. Parisavtalet understryker vidare behovet av att undvika, minimera och avhjÀlpa förluster och skador som orsakats av de negativa effekterna av klimatförÀndringarna. Parisavtalet anger att varje part bör lÀmna en kontinuerligt uppdaterad anpassningsrapport som kan innehÄlla bland annat parternas prioriteringar, behov i anslutning till genomförande och stöd samt planer och ÄtgÀrder (utan att skapa extra bördor för utvecklingslÀnder). UtvecklingslÀnder kan ansöka om finansiering för klimatanpassning bl.a. genom den Gröna klimatfonden (GCF), de minst utvecklade lÀndernas fond (LCDF) och Anpassningsfonden. Sverige Àr en stor givare i dessa multilaterala klimatfonder och bedriver dÀrutöver ett omfattande bilateralt klimatarbete (se avsnitt 8.8). Arbetet med klimatanpassning ska ocksÄ bygga vidare pÄ redan existerande institutioner och ramverk samt komplettera och förstÀrka det arbete som redan pÄgÄr.

Sedan Agenda 2030 antogs 2015 har Sverige tagit en ledande roll i genomförandet av mĂ„l 14 om hav och marina resurser. FN:s högnivĂ„konferens ”The Ocean Conference” som arrangerades med Sverige och Fiji som initiativtagare och ordförande i New York i juni 2017 tydliggjorde kopplingen till havsfrĂ„gor i arbetet med genomförande av klimatkonventionen (UNFCCC). Sverige stĂ„r bakom resultaten frĂ„n klimatkonventionens partsmöte i november 2017 (COP23) dĂ€r tydliga framsteg gjordes för att förankra havsfrĂ„gan i klimatförhandlingarna.

Klimatanpassning Àr en strategiskt viktig frÄga i den svenska klimatdiplomatin och regeringen konstaterar att alla lÀnder, inklusive EU, nu mÄste övervÀga hur klimatarbetet kan stÀrkas. Regeringen betonar vikten av nationellt Àgarskap, att integrera klimat i nationella utvecklingsplaner, verka för att stÀrka kopplingen mellan det globala anpassningsmÄlet i Parisavtalet och Agenda 2030, samt lyfta fram vÄrt betydande finansiella stöd till anpassningsinsatser i utvecklingslÀnder. Det finns ocksÄ möjlighet att lyfta fram och redovisa goda exempel pÄ bra insatser och effekter

Prop. 2017/18:163

57

Prop. 2017/18:163 av sÄvÀl vÄrt nationella anpassningsarbete som av vÄrt internationella arbete. Detta kan bland annat ske genom att bidra med goda exempel i de inlagor till FN som EU tar fram.

8.2FN:s klimatpanel

FN:s klimatpanel, Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), Àr en mellanstatlig organisation som bildades 1988. Panelen bestÄr av 195 stater och ett antal organisationer. IPCC bedriver och sammanstÀller forskning om klimatförÀndringarna. SMHI ansvarar för Sveriges kontakter med IPCC och hÄller kontakt med IPCCs sekretariat i GenÚve. Klimatanpassning behandlas av den andra arbetsgruppen (WGII), av de totalt fyra arbetsgrupperna. IPCC förbereder just nu den sjÀtte vetenskapliga utvÀrderingsrapporten (AR6). Den sjÀtte vetenskapliga utvÀrderingsrapporten omfattar en huvudrapport i tre delar samt en syntesdel, en metodrapport om utslÀppsinventarier och tre specialrapporter. Den första specialrapporten handlar om effekterna av 1,5 graders global uppvÀrmning. Denna specialrapport ska vara fÀrdig i oktober 2018.

8.3FN:s konvention för biologisk mÄngfald

Inom ramen för FN:s konvention för biologisk mÄngfald (CBD) har diskussioner förts och vÀgledningar tagits fram för parternas arbete med bÄde klimatanpassning och klimatarbetet i stort och ett samarbete initierats mellan berörda FN-konventioners sekretariat. Syftet Àr att ÄtgÀrder som görs för att uppnÄ mÄlen i de respektive avtalen ska vara ömsesidigt stödjande. För nÀrvarande pÄgÄr ett arbete med att ta fram en frivillig vÀgledning kring ekosystembaserad klimatanpassning och katastrofriskreducering som berÀknas beslutas pÄ nÀsta partsmöte med konventionen för biologisk mÄngfald i november 2018. Det Àr viktigt att Àven lyfta fram möjligheterna i naturbaserade lösningar som kan bidra bÄde till att bevara och uthÄlligt nyttja biologisk mÄngfald och ekosystemtjÀnster och till att minska effekter av klimatförÀndringarna. Sverige har aktivt bidragit till arbetet med de frivilliga riktlinjerna som nu arbetas fram och kommer att fortsatt verka för att hitta vÀgar för ökat samarbete mellan arbetet för biologisk mÄngfald och klimat.

8.4EU:s strategi för klimatanpassning

Det övergripande syftet med EU:s strategi för klimatanpassning som beslutades i juni 2013 Àr att bidra till ett mer klimattÄligt Europa. Det handlar om att förbÀttra beredskapen och kapaciteten att anpassa sig till klimateffekterna pÄ lokal, regional och nationell nivÄ samt pÄ EU-nivÄ, att utveckla en sammanhÀngande strategi och att förbÀttra samordningen.

Strategin föreslÄr Ätta ÄtgÀrder inom tre omrÄden:

1. FrÀmja ÄtgÀrder i medlemsstaterna genom nationella anpassnings-

strategier och ÄtgÀrdsplaner, tillhandahÄllande av finansiering genom

58

EU:s miljöfond (Life) samt ÄtgÀrder i linje med det sÄ kallade Borg- Prop. 2017/18:163 mÀstarinitiativet. Detta för att uppnÄ koordination och sammanhÄll-

ning pÄ olika nivÄer av planering och styrning.

2.BÀttre underlag för beslutsfattande genom en strategi för att ÄtgÀrda följande kunskapsluckor: information om skador, kostnader för klimatanpassningsÄtgÀrder och ÄtgÀrdernas nytta, riskbedömningar pÄ regional och lokal nivÄ samt stöd för beslutsfattande i effektivitetsbedömningen av olika anpassningsÄtgÀrder. OmrÄdet syftar ocksÄ till att vidareutveckla webbsidan Climate-ADAPT som gemensam kontaktpunkt för information om klimatanpassning i Europa.

3.KlimatsÀkring pÄ EU-nivÄ genom att integrera ett klimatanpassningsperspektiv i den gemensamma jordbruks-, fiskeri- och sammanhÄllningspolitiken, öka infrastrukturens motstÄndskraft mot klimatförÀndringar samt frÀmja produkter och tjÀnster genom försÀkringar och finansiella marknader.

Som ett komplement till strategin finns ett antal underlagsrapporter som bland annat berör kommissionens arbete i förhÄllande till klimatanpassning och kust- och marina frÄgor, infrastruktur, hÀlsa samt klimatförÀndring och migration. Bland underlagsrapporterna finns ocksÄ en vÀgledning för att integrera klimatanpassning i sammanhÄllningspolitiken, rekommendationer för integrering av klimatanpassning i landsbygdsprogrammen samt en vÀgledning för att utveckla strategier för klimatanpassning. Till detta kommer Àven en grönbok om att pÄ EU-nivÄ utveckla ett försÀkringsskydd för bÄde naturligt och mÀnskligt orsakade katastrofer. Av EU:s anpassningsstrategi framgÄr att kommissionen kan komma att lÀgga fram rÀttsligt bindande instrument om medlemslÀndernas anpassningsÄtgÀrder inte anses tillrÀckliga.

EU-kommissionen har under 2016 pÄbörjat en utvÀrdering av EU:s anpassningsstrategi för att undersöka strategins implementering och prestanda. UtvÀrderingen, som redovisas i slutet av 2018, kommer att undersöka vilka erfarenheter som etablerats, vad som genomförts samt om arbetet varit i linje med strategins förvÀntade resultat. Som en del i utvÀrderingen av anpassningsstrategin har kommissionen utvecklat en resultattavla för anpassningsberedskap med nyckelindikatorer för att undersöka medlemsstaternas grad av beredskap. Detta ger en bild av anpassningslÀget i varje medlemsland som sedan kommer att ligga till grund för utvÀrderingen i slutet av 2018.

8.5Anpassning inom ramen för Östersjöstrategin – BaltAdapt

Som ett led i EU:s Östersjöstrategi, som antogs under Sveriges EU-ord-  
förandeskap 2009, sÄ har inom ramen för flaggskeppsprojektet BaltAdapt  
ett förslag pĂ„ en klimatanpassningsstrategi för Östersjöregionen tagits  
fram. Sverige har genom Sveriges meteorologiska och hydrologiska  
institut (SMHI) ansvarat för sammanstÀllningen av strategin. Detta arbete  
har inkluderat en omfattande konsultationsprocess med olika aktörer.  
Inom projektet har Àven kunskapssammanstÀllningar gjorts och ett för- 59
 

Prop. 2017/18:163 slag till en aktionsplan tagits fram för genomförande. Delade kunskapsdatabaser, samarbete kring finansiering och samarbete inom forskning och nÀringsliv Àr nÄgra av de förslag som BaltAdapt har presenterat.

8.6Anpassning inom Arktiska rÄdet

Under de senaste Ă„ren har Arktiska rĂ„det genom arbetsgruppen Arctic Monitoring and Assessment Program (AMAP) arbetat med anpassning och resiliens dvs. förmĂ„gan hos samhĂ€lle och ekosystem att hantera förĂ€ndring. För att möta behovet av ett helhetsperspektiv pĂ„ Arktis tog Sverige under sitt ordförandeskap i Arktiska rĂ„det (2011−2013) initiativ till Arctic Resilience Report (ARR). Fokus för ARR ligger pĂ„ samspelet mellan olika drivkrafter som kan leda till att socio–ekologiska system slĂ„s ut eller helt Ă€ndrar karaktĂ€r. MĂ„let har varit att integrera resiliensperspektivet i Arktiska rĂ„dets arbete. Ett beslut om ett ramverk togs vid utrikesministermötet i maj 2017. Vid utrikesministermötet presenterades Ă€ven projektet Adaptation Actions for a Changing Arctic (AACA). Projektet beskriver anpassningsĂ„tgĂ€rder för tre geografiska omrĂ„dena i Arktis: Bering–Beaufort–Chukchi, Davis Strait/Baffin Bay och Barents. En sammanstĂ€llning av hur man kan utveckla verktyg och strategier för att fĂ„ bĂ€ttre beslut pĂ„ lokal nivĂ„ har Ă€ven tagits fram. Den handlar i huvudsak om att hantera klimatförĂ€ndringar men ocksĂ„ om andra faktorer som pĂ„verkar miljön negativt. Arbetsgruppen Protection of the Arctic Marine Environment (PAME) arbetar med att utveckla hur areella förvaltningsverktyg som marint skyddade omrĂ„den, havsplanering m.m. kan anvĂ€ndas i klimatanpassningen för att stĂ€rka resiliensen i Arktis marina miljö.

8.7Anpassning inom Barentssamarbetet

Sverige Ă€r ordförande i BarentsrĂ„dets miljösamarbete 2018–2019 och klimat Ă€r ett av de högst prioriterade omrĂ„dena. Regeringen avser att verka för ett ökat klimatsamarbete i regionen gĂ€llande bĂ„de utslĂ€ppsbegrĂ€nsningar och klimatanpassning. Under det svenska ordförandeskapet prioriterar Sverige att öka takten i klimatomstĂ€llningen, ta fram en strategi för intakta skogar och vidta Ă„tgĂ€rder för vĂ„tmarker och vattendrag. Regeringen ser att det finns goda möjligheter för Barentsregionen att bidra till genomförandet av Parisavtalet. LĂ€nsstyrelsen i Norrbotten leder ett arbete med att utveckla regionala klimatstrategier dĂ€r Ă€ven LĂ€nsstyrelsens i VĂ€sterbotten regionala företrĂ€dare frĂ„n Ryssland, Finland och Norge deltar. En klimathandlingsplan har tagits fram inom Barentssamarbetet. En uppdaterad version antogs Ă€ven vid miljöministermötet i Vadsö i Norge i november 2017.

60

Prop. 2017/18:163

8.8AnpassningsfrÄgor i Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete

Sida fick under 2017 i uppdrag att redovisa myndighetens arbete med anpassning till ett förĂ€ndrat klimat och Ă„tgĂ€rder för att minska klimatpĂ„verkan samt kartlĂ€gga svenskt stöd till kapacitetsuppbyggnad som bidrar till utvecklingslĂ€nders stĂ€rkta genomförande av mĂ„len i Parisavtalet. Under 2016 var cirka 50 procent av de klimatrelaterade stöden inriktade pĂ„ klimatanpassning, 17 procent pĂ„ utslĂ€ppsminskning och cirka 33 procent hade bĂ„de anpassning- och utslĂ€ppsminskning som mĂ„l. Stöd till anpassning gĂ„r exempelvis till sektorer som vatten och katastrofriskreducering. Genom stöd till jord- och skogsbruk uppnĂ„r man bĂ„de anpassning och utslĂ€ppsminskning. Sida har vidare beslutat (juni 2017) om en ambitionsökning pĂ„ klimatomrĂ„det som kommer att innebĂ€ra en avsevĂ€rd ökning av Sidas stöd och finansiering. Den nuvarande fördelningen mellan stöd till anpassning och utslĂ€ppsminskningar respektive ”dubbla mĂ„lsĂ€ttningar” bör, menar Sida, kvarstĂ„, Ă€ven under den kraftigt ökade klimatfinansieringen. Sidas beredning och beslut om insatser inom klimatomrĂ„det baseras pĂ„ geografiska eller globala tematiska strategier. Det finns en hög ambition pĂ„ klimatomrĂ„det bĂ„de i policyramverket för utvecklingssamarbetet och genom att ett stort och ökande antal strategier nu inkluderar miljö, klimat och/eller naturresurser.

8.9KlimatfrÄgan i utrikes- och sÀkerhetspolitiken

Regeringen fattade i början av januari 2017 beslut om den nationella sĂ€kerhetsstrategin som Ă€r en ny utgĂ„ngspunkt för de gemensamma anstrĂ€ngningarna att stĂ€rka Sveriges nationella sĂ€kerhet. Sedan dess har en allt större del av regeringens arbete Ă€gnats Ă„t att samlat hantera de nationella sĂ€kerhetsfrĂ„gorna. Utvecklingen inom och utom landets grĂ€nser ger anledning att gĂ„ vidare i samma riktning. Åtta sĂ€kerhetshot identifieras i strategin varav klimatförĂ€ndringar och dess effekter Ă€r ett av dessa.

Internationellt har Sverige varit med om att forma beslut i FN:s sĂ€kerhetsrĂ„d till stöd för internationell fred och sĂ€kerhet. Sverige uppmĂ€rksammar kopplingarna mellan klimat och sĂ€kerhet som en del i det konfliktförebyggande arbetet i FN:s sĂ€kerhetsrĂ„d. Den svenska kunskapsbasen stĂ€rks vad gĂ€ller lĂ€nken mellan klimat och sĂ€kerhet genom exempelvis projekt med Stockholm International Peace Research Institut (SIPRI) och andra tankesmedjor. En arbetsplan har tagits fram för arbetet med klimat och sĂ€kerhet under 2017−2018. Sverige verkar för att genomdriva förĂ€ndringar inom FN-systemet som gör att frĂ„gor om klimat och sĂ€kerhet fĂ„r en lĂ€mplig institutionell placering inom FN, inför generalsekreterarens toppmöte om klimat i september 2019.

61

Prop. 2017/18:163

9VĂ€gen framĂ„t – det fortsatta arbetet med klimatanpassning

Regeringen aviserade en nationell strategi för klimatanpassning i skrivelsen Kontrollstation för de klimat- och energipolitiska mÄlen till 2020 samt klimatanpassning (skr. 2015/16:87). Syftet med strategin var att lÄngsiktigt stÀrka klimatanpassningsarbetet och den nationella samordningen av detta arbete. Genom strategin möter regeringen ocksÄ Äligganden under Parisavtalet samt i EU:s strategi för klimatanpassning dÀr en nationell strategi för klimatanpassning lyfts fram som ett centralt analytiskt instrument avsett att förklara och prioritera ÄtgÀrder och investeringar.

Den nationella strategi som denna proposition utgör Àr inriktad pÄ att lÄngsiktigt stÀrka klimatanpassningsarbetet och den nationella samordningen av detta arbete. Nedan beskriver regeringen mÄl och principer för arbetet med klimatanpassning och hur det bör organiseras pÄ nationell nivÄ. För att skapa förutsÀttningar för effektivitet och kontinuitet etableras en nationell policycykel för uppföljning, utvÀrdering och revidering av strategin. I avsnittet diskuteras ocksÄ finansiering av ÄtgÀrder, kunskapshöjande insatser och forskning samt vissa sÀrskilda insatser av vikt för det fortsatta arbetet.

9.1MÄl för klimatanpassning

Regeringens bedömning: Regeringens mÄl för samhÀllets anpassning till ett förÀndrat klimat Àr att utveckla ett lÄngsiktigt hÄllbart och robust samhÀlle som aktivt möter klimatförÀndringar genom att minska sÄrbarheter och ta tillvara möjligheter. MÄlsÀttningarna om klimatanpassning i Parisavtalet och Agenda 2030 med de globala mÄlen för hÄllbar utveckling ska ocksÄ uppnÄs. MÄlen bör beaktas i politik, strategier och planering pÄ nationell nivÄ och integreras i ordinarie verksamhet och ansvar. Ytterligare behov av mÄl eller förtydliganden av regeringens mÄl för klimatanpassning för olika politikomrÄden, sektorer eller identifierade sÄrbarheter bör analyseras.

SkÀlen för regeringens bedömning: Det Àr centralt att arbetet med att anpassa samhÀllet till klimatförÀndringarna bedrivs lÄngsiktigt, kontinuerligt, tvÀrsektoriellt och pÄ alla nivÄer i samhÀllet. Regeringens mÄl för samhÀllets anpassning till ett förÀndrat klimat Àr att utveckla ett lÄngsiktigt hÄllbart och robust samhÀlle som aktivt möter klimatförÀndringar genom att minska sÄrbarheter och ta tillvara möjligheter (budgetpropositionen för 2018, prop. 2017/18:1).

Sverige stĂ„r bakom internationella mĂ„l för anpassning till klimatförĂ€ndringarna och dess effekter. År 2015 tog det internationella arbetet för

att uppnÄ en rÀttvis och hÄllbar global utveckling stora steg framÄt.

62

VĂ€rldens ledare enades om att samla de internationella agendorna för fattigdomsminskning och hĂ„llbar utveckling i ett globalt, gemensamt och integrerat ramverk – Agenda 2030 med 17 mĂ„l för hĂ„llbar utveckling (SDG). MĂ„len i Agenda 2030 Ă€r universella och ska uppfyllas av alla lĂ€nder. År 2015 antogs ocksĂ„ ett nytt globalt och rĂ€ttsligt bindande klimatavtal i Paris (Parisavtalet). Tillsammans med slutdokumentet frĂ„n konferensen om utvecklingsfinansiering (Addis Ababa Action Agenda) och det nya ramverket för katastrofriskreducering (Sendai Framework for Disaster Risk Reduction 2015−2030), utgör dessa agendor ett nytt globalt ramverk för en lĂ„ngsiktigt hĂ„llbar utveckling.

Ett av Parisavtalets tre övergripande mĂ„l Ă€r att anpassningsförmĂ„gan till de skadliga effekterna av klimatförĂ€ndringarna ska förbĂ€ttras och motstĂ„ndskraften mot klimatförĂ€ndringarna frĂ€mjas pĂ„ ett sĂ€tt som inte hotar livsmedelsproduktionen. I Agenda 2030 finns klimatanpassning med som en aspekt i flera av de 17 mĂ„len. Ett av de viktigaste Ă€r mĂ„l 13 BekĂ€mpa klimatförĂ€ndringen som handlar om att vidta omedelbara Ă„tgĂ€rder för att bekĂ€mpa klimatförĂ€ndringarna och dess konsekvenser. Det omfattar bland annat att stĂ€rka motstĂ„ndskraften mot och förmĂ„gan till anpassning till klimatrelaterade faror och naturkatastrofer i alla lĂ€nder (delmĂ„l 13.1) och att integrera Ă„tgĂ€rder för att motverka klimatförĂ€ndringarna i politik, strategier och planering pĂ„ nationell nivĂ„ (delmĂ„l 13.2). Det omfattar ocksĂ„ att förbĂ€ttra utbildningen, medvetenheten och den mĂ€nskliga och institutionella kapaciteten vad gĂ€ller begrĂ€nsning av klimatförĂ€ndringarna, klimatanpassning, begrĂ€nsning av klimatförĂ€ndringarnas konsekvenser samt tidig varning (delmĂ„l 13.3). Klimatanpassning Ă€r ocksĂ„ en del av mĂ„l 11 HĂ„llbara stĂ€der och samhĂ€llen. DelmĂ„l 11.b Ă€r att till 2020 vĂ€sentligen öka det antal stĂ€der och samhĂ€llen som antar och genomför integrerade strategier och planer för inkludering, resurseffektivitet, begrĂ€nsning av och anpassning till klimatförĂ€ndringarna och motstĂ„ndskraft mot katastrofer samt utveckla och genomföra, en samlad katastrofriskhantering pĂ„ alla nivĂ„er i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030. Även mĂ„l 2 Ingen hunger inbegriper klimatanpassningsaspekter. DelmĂ„l 2.4 lyder: Senast 2030 uppnĂ„ hĂ„llbara system för livsmedelsproduktion samt införa motstĂ„ndskraftiga jordbruksmetoder som ökar produktiviteten och produktionen, som bidrar till att upprĂ€tthĂ„lla ekosystemen, som stĂ€rker förmĂ„gan till anpassning till klimatförĂ€ndringar, extrema vĂ€derförhĂ„llanden, torka, översvĂ€mning och andra katastrofer och som successivt förbĂ€ttrar mark- och jordkvaliteten. Under 2018 ska regeringen ta fram en handlingsplan för genomförande av Agenda 2030. Regeringens arbete med klimatanpassning bedrivs i linje med mĂ„len i Agenda 2030.

I regleringsbrevet för 2016 fick SMHI i uppdrag att redovisa ett förslag pÄ hur det nationella arbetet med klimatanpassning fortlöpande kan följas upp. I redovisningen av uppdraget pekar myndigheten pÄ behovet av en nationell strategi samt nationella mÄl. I arbetet med rapporten inhÀmtades synpunkter frÄn lÀnsstyrelser, centrala myndigheter, vissa branschorganisationer och Sveriges Kommuner och Landsting. De internationella mÄlen för klimatanpassning Àr tydligare Àn de nationella mÄl som regeringen och riksdagen beslutat om. Regeringen anser dÀrför att Sveriges internationella Ätaganden bör tydliggöras inom ramen för politik, strategier och planering pÄ nationell nivÄ i enlighet med inriktningen i delmÄl

Prop. 2017/18:163

63

Prop. 2017/18:163 13.2 i Agenda 2030. PÄ sÄ sÀtt skapas förutsÀttningar för ett integrerat arbetssÀtt dÀr mÄl och ÄtgÀrder följer mandat och resurser. Det bör dÀrför analyseras om tidsatta och uppföljningsbara mÄl om klimatanpassning skulle bidra till ökad tydlighet, styrning och samordning samt underlÀtta uppföljning av samhÀllets anpassning till ett förÀndrat klimat. I avsnitt 6.4 har omrÄden identifierats dÀr det Àr sÀrskilt angelÀget med fortsatt klimatanpassning. Dessa omrÄden Àr relevanta att analysera, dels vad gÀller behovet av mÄl eller andra förtydliganden av vad det nationella anpassningsmÄlet innebÀr för olika sektorer eller samhÀllsfunktioner, dels om dessa mÄl eller förtydliganden kan bidra till ett mer effektivt arbete med klimatanpassning. Vid analysen bör beaktas om omrÄdena redan har mÄl som omfattar klimatanpassning och pÄ vilken nivÄ det Àr lÀmpligt att sÀtta mÄl för klimatanpassning.

NulÀgesanalysen av arbetet inom omrÄden som identifierats som angelÀgna omrÄden för fortsatt klimatanpassning (avsnitt 7) visar att det pÄgÄr arbete inom samtliga omrÄden, men att utmaningarna ser olika ut. Regeringen avser att analysera vilket behov som finns av nya mÄl eller andra förtydliganden med syfte att vÀgleda och inspirera samhÀllets aktörer. Av analysen bör framgÄ om och i sÄ fall hur mÄlen relaterar till existerande mÄlstrukturer inom olika politikomrÄden. Viktiga utgÄngspunkter för eventuella nya mÄl Àr befintliga mÄl, Agenda 2030, Parisavtalet samt mÄl i statliga myndigheters handlingsplaner för klimatanpassning. I de fall mÄl föreslÄs bör de om möjligt vara tidsatta, konkreta, realistiska samt mÀt- och uppföljningsbara.

9.2Principer för arbetet med klimatanpassning

Regeringens bedömning: Klimatanpassningsarbetet bör bedrivas utifrÄn vÀgledande principer om hÄllbar utveckling, ömsesidighet, vetenskaplig grund, försiktighetsprincipen, integrering av anpassningsÄtgÀrder, flexibilitet, hantering av osÀkerhets- och riskfaktorer, tidsperspektiv och transparens.

Klimatanpassningsutredningens bedömning: Regeringen delar endast delvis utredningens bedömning.

Remissinstanserna: MĂ„nga remissinstanser, sĂ€rskilt vissa kommuner och lĂ€nsstyrelser, hĂ„ller med utredningen om behov av politisk vĂ€gledning pĂ„ nationell nivĂ„ avseende val av klimatscenarier, tidsperspektiv och risktagande. SMHI ifrĂ„gasĂ€tter om utpekandet av fasta vĂ€rden pĂ„ framtida klimatförĂ€ndringar, Ă„rtal och storlek pĂ„ förĂ€ndringar skulle gagna klimatanpassningsarbetet och varnar för samhĂ€llsekonomisk ineffektivitet. Myndigheten menar att riktlinjer för klimatanpassning riskerar att lĂ„sa fast samhĂ€llet i lösningar som senare kan visa sig vara otillrĂ€ckliga eller överdimensionerade. SMHI föreslĂ„r i stĂ€llet att nationella riktlinjer för riskanalys tas fram, dĂ€r hĂ€nsyn tas till sĂ„vĂ€l dagens, som till framtida klimat, med tidsperspektiv som Ă€r relevanta för de beslut som ska fattas och som balanserar försiktighetsprincipen med samhĂ€llsekonomiska vĂ€rderingar. Även Linköpings Universitet menar att frĂ„gan Ă€r mĂ„ngfacetterad och att tydligare vĂ€gledning underlĂ€ttar och ökar jĂ€mför-

64

barheten Ä ena sidan medan det Àr en naturlig del av beslutsfattande pÄ lokal nivÄ att hantera olika risker Ä andra sidan.

SkĂ€len för regeringens bedömning: Regeringen delar inte utredningens bedömning att det krĂ€vs politiska beslut av regering eller riksdag om bland annat tidsperspektivet för bebyggelse, om vilket klimatscenario det Ă€r rimligt att utgĂ„ ifrĂ„n eller vilka risker som ska accepteras. Regeringen menar att det Ă€r olĂ€mpligt och kan vara direkt kontraproduktivt att vid en specifik tidpunkt slĂ„ fast vilket klimatscenario och tidsperspektiv som ska vara utgĂ„ngspunkt för alla typer av beslutsfattande av alla aktörer, samt vilka risker som kan anses acceptabla. Även om mĂ„nga aktörer efterfrĂ„gar tydligare vĂ€gledning avseende vilken temperaturökning de ska rĂ€kna med, vilken havsnivĂ„höjning som ska beaktas eller i vilket tidsperspektiv anpassningsarbetet bör ske, sĂ„ anser regeringen att det Ă€r problematiskt att ”dra en linje” till vilken alla ska förhĂ„lla sig. Olika typer av byggnader, anlĂ€ggningar och investeringar har olika livslĂ€ngd, funktion, kulturhistoriska vĂ€rden etcetera, vilket pĂ„verkar konsekvenser vid till exempel extrema vĂ€derhĂ€ndelser och dĂ€rmed bedömningen av vilka kostnader som kan anses acceptabla för anpassningsĂ„tgĂ€rder.

Kunskapen om dynamiken mellan utslÀpp, koncentrationer i atmosfÀren, temperaturförÀndringar och dess följdeffekter utvecklas ocksÄ kontinuerligt. UtslÀppen Àr dessutom starkt beroende av teknisk utveckling, politisk vilja och konkreta ÄtgÀrder i en global kontext. FN:s internationella klimatpanel (IPCC) ansvarar för att regelbundet utvÀrdera och bedöma den samlade vetenskapen om klimatförÀndringarna. Regeringen menar att det Àr rimligt att samhÀllets aktörer aktualitetsprövar sitt klimatanpassningsarbete nÀr ny samlad kunskap finns i samband med IPCC:s vetenskapliga utvÀrderingsrapport eller nÀr nationella myndigheter som SMHI omvandlat den samlade globala kunskapen till den svenska kontexten.

Regeringen anser att det kan behövas tydligare vÀgledning om ett förhÄllningssÀtt till klimatanpassningsarbetet. SÄdana vÀgledande principer till stöd för arbetet med klimatanpassning beskrivs nedan. Det kan ocksÄ behövas verktyg för att bedöma klimateffekter. SMHI har i rapporten Klimatanpassning inom ramen för offentlig upphandling (SMHI dnr 224026) föreslagit utveckling av standardiserade metoder för modellering av klimateffekter. SÄdana modeller kan till exempel tas fram för modelleringar i utredningar av flödesöversvÀmningar, havsnivÄhöjningar, övertemperaturer och dess effekter. Genom modellerna kan klimateffekterna bÄde tydliggöras för bedömning av olika alternativ samt kommuniceras mellan olika aktörer. Regeringen avser ge relevanta myndigheter i uppdrag att utveckla sÄdana modeller.

VÀgledande principer för klimatanpassningsarbetet

OsÀkerheten om hur utslÀppen av vÀxthusgaser kommer att utvecklas, framtida klimateffekter och Ätföljande anpassningsbehov Àr fortfarande en utmaning för samhÀllet. Men osÀkerhet kan inte ses som en anledning att inte vidta ÄtgÀrder. Det behövs en inriktning för att ta tillvara sÄdana anpassningsmöjligheter som bidrar till en hÄllbar utveckling, som Àr kostnadseffektiva och meningsfulla under olika omstÀndigheter.

Följande principer ska vara vÀgledande för detta:

Prop. 2017/18:163

65

Prop. 2017/18:163

66

HĂ„llbar utveckling

Klimatanpassningsarbetet ska baseras pÄ principen om lÄngsiktig hÄllbarhet som innebÀr att beslutfattande, planering och genomförande av ÄtgÀrder ska beakta befintliga och kommande generationers intressen. HÄllbar utveckling ska uppnÄs genom att balansera och förena ekonomisk, social och miljömÀssig utveckling. Vid val av anpassningsÄtgÀrder ska hÀnsyn tas till ÄtgÀrder som:

–har en positiv effekt pĂ„ miljön och ekosystemtjĂ€nster,

–Àr givande oavsett graden av klimatförĂ€ndring (no regret measures) och som har positiva effekter pĂ„ andra sektorer,

–Àr förebyggande och bidrar till samhĂ€llsekonomisk effektivitet genom att minska skadekostnader, och

–har positiva effekter pĂ„ social sammanhĂ„llning, bidrar till hĂ„llbar ekonomisk tillvĂ€xt och sysselsĂ€ttning, goda livsmiljöer och hĂ€lsa och som inte missgynnar nĂ„gon social grupp.

Ömsesidigt stödjande

KlimatanpassningsÄtgÀrder kompletterar insatser för minskad klimatpÄverkan. Dessa bÄda insatsomrÄden Àr beroende av varandra och bör samordnas i sÄ hög utstrÀckning som möjligt. KlimatanpassningsÄtgÀrder bör inte motverka ÄtgÀrder för att minska utslÀpp av vÀxthusgaser och vice versa.

Vetenskaplig grund

AnpassningsÄtgÀrder ska vara vetenskapligt underbyggda och bygga pÄ en analys av risker och konsekvenser med utgÄngspunkt i senast tillgÀngliga kunskap frÄn bland annat FN:s internationella klimatpanel (IPCC).

Försiktighetsprincipen

NÀr potentiella risker till följd av klimatförÀndringar anses pÄvisade men tillgÀnglig vetenskaplig kunskap Àr otillrÀcklig för en sÀker slutsats om riskens existens eller omfattning, fÄr inte kunskapsbristen anvÀndas som skÀl för att skjuta upp eller lÄta bli kostnadseffektiva skyddsÄtgÀrder.

Integrering av anpassningsÄtgÀrder

Alla samhÀllsaktörer ska inom sina ansvarsomrÄden analysera, planera och bedriva sin verksamhet med hÀnsyn till de lÄngsiktiga risker och möjligheter som kan uppstÄ i ett förÀndrat klimat samt vidta anpassningsÄtgÀrder inom sitt verksamhetsomrÄde. DÀr sÄ Àr möjligt och lÀmpligt ska anpassningsstrategier integreras i redan existerande strategier och planer.

Flexibilitet

AnpassningsÄtgÀrder ska i största möjliga mÄn utformas med mÄlsÀttningen att de ska vara flexibla och robusta pÄ ett sÀtt som gynnar olika handlingsalternativ i framtiden. InlÄsningseffekter ska undvikas.

Hantering av osÀkerhet Prop. 2017/18:163

Vid bedömning av framtida klimatförÀndringar, riskvÀrdering och planering av anpassningsÄtgÀrder bör ett framtida klimat analyseras utifrÄn olika utslÀppsscenarier och flera möjliga utfall utifrÄn dessa bör beaktas.

Hantering av risk

Vid hög risk, dvs. dÄ sammanvÀgningen av sannolikheten för en hÀndelse och dess konsekvensers omfattning och allvarlighetsgrad Àr hög, ska förebyggande ÄtgÀrder vidtas, varningssystem och beredskap utformas samt ansvar och samverkan tydliggöras. Vid allvarlig fara för mÀnniskors liv och hÀlsa, allvarlig eller irreversibel skada pÄ ekosystemens bÀrkraft och ÄterhÀmtningsförmÄga samt omfattande skada pÄ riksintressen, samhÀllsviktig verksamhet eller infrastruktur och bebyggelse med höga kostnader som följd bör anpassningsÄtgÀrder ta höjd för hÀndelser med mycket lÄg sannolikhet att intrÀffa. Robusta ÄtgÀrder som fungerar under ett spann av möjliga framtida scenarier ska prioriteras.

Tidsperspektiv

Tidsperspektivet för klimatanpassningsÄtgÀrder ska utgÄ frÄn det specifika objektets (infrastrukturens, bebyggelsens eller investeringens) livslÀngd.

Transparens

Alla samhĂ€llsaktörer bör vara transparenta avseende hantering av osĂ€kerheter, val av klimatscenarier, risker och tidsperspektiv i sitt anpassningsarbete. För statliga myndigheter Ă€r det ett krav mot bakgrund av att olika aktörer kan vara beroende av de bedömningar som görs inom en specifik myndighet. Även andra offentliga aktörer som lokala och regionala myndigheter bör öppet redovisa sina bedömningar.

9.3Organisation och ansvarsfördelning

9.3.1 Ett nationellt rÄd till stöd för klimatanpassning  
   
Regeringens bedömning: Det behövs en samlad bild av samhÀllets  
sÄrbarhet för klimatförÀndringarna och hur arbetet med klimatanpass-  
ning i Sverige utvecklas. En nationell funktion i form av ett rÄd bör  
dÀrför inrÀttas.  
   
SMHI:s förslag i Kontrollstation 2015 överensstÀmmer i stort med  
regeringens bedömning.  
Remissinstanserna: En majoritet av instanserna som kommenterat  
förslaget om en nationell expertkommitté som löpande stöd till rege-  
ringen Àr positiva till förslaget inklusive att kommitténs arbete leds av  
Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI. Det gÀller  
bland annat SGU, Trafikverket, lÀnsstyrelserna i Uppsala, VÀrmlands,  
GÀvleborgs och JÀmtlands lÀn samt Stockholms kommun. Ett par in-  
stanser önskar se förtydligande av förslaget. Myndigheten för samhÀlls-  
skydd och beredskap (MSB) anser det viktigt att i första hand anvÀnda 67

Prop. 2017/18:163 befintliga myndighetsnÀtverk, expertgrupper och andra forum istÀllet för

  att bygga upp nya. NÄgra myndigheter, bland annat Boverket, stÀller sig
  frÄgande till om kommittén ska fÄ i uppdrag att ta fram underlag till en
  nationell strategi för klimatanpassning. SGI anser att en oberoende myn-
  dighet bör fÄ ansvar för uppföljning och utvÀrdering av det arbete som
  utförs. NÄgra lÀnsstyrelser, bland annat lÀnsstyrelserna i Jönköpings och
  Blekinge lÀn, anser att kommittén ska understÀllas ett myndighetsrÄd
  motsvarande MiljömÄlsrÄdet. Expertkommittén kan dÄ ta fram underlag
  till rÄdet som i sin tur ansvarar för att avvÀgningar och prioriteringar
  förmedlas till departementen. LÀnsstyrelsen i Uppsala lÀn ifrÄgasÀtter om
  det Àr lÀmpligt att behandla frÄgor om klimatanpassning i ett separat
  forum. FrÄgan bör inkluderas i redan befintliga processer och rutiner.
  LĂ€nsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings och VĂ€sterbottens lĂ€n pekar
  pÄ att ingen myndighet har all den kompetens som krÀvs för att samordna
  klimatanpassningsarbetet i Sverige.
  SkÀlen för regeringens bedömning: SMHI har föreslagit att en brett
  sammansatt nationell expertkommitté bildas till stöd för regeringens
  arbete med klimatanpassning. Kommittén ska enligt förslaget dels ta
  fram underlag till en nationell strategi och en handlingsplan för klimatan-
  passning, dels vara ett löpande stöd för beslut om prioriterade ÄtgÀrder.
  Arbetet sker i takt med att kunskapslÀget uppdateras och effekter av
  klimatförÀndringar och anpassningsÄtgÀrder blir tydligare. Enligt försla-
  get ska kommitténs arbete ledas av Nationellt kunskapscentrum för
  klimatanpassning vid SMHI.
  Regeringen delar bedömningen att det behövs en expertfunktion som
  samlat och utifrÄn ett tvÀrsektoriellt perspektiv kan bidra till en konti-
  nuerligt uppdaterad bild av samhÀllets sÄrbarhet för klimatförÀndringen. I
  denna bild ingÄr att ha kunskap om klimatets förÀndring samt vidtagna
  anpassningsÄtgÀrder och de effekter dessa fÄr. PÄ detta sÀtt kan kunskaps-
  luckor identifieras och förslag pÄ prioriterade omrÄden för fortsatt arbete
  lÀmnas. Regeringen anser att en lÀmplig form för en sÄdan expertgrupp
  Àr att det bildas ett rÄd knutet till SMHI. RÄdet ska ha i uppgift att följa
  och utvÀrdera arbetet med klimatanpassning samt att ta fram underlag för
  inriktningen av det nationella arbetet för klimatanpassning inför revide-
  ring av den nationella strategin. För att sÀkerstÀlla att olika aspekter vÀgs
  samman, ska rÄdet arbeta för en bred förankring i samhÀllet och ha kon-
  takter med representanter frÄn sÄvÀl forskarsamhÀllet, nÀringsliv,
  branschorganisationer, nationella och regionala myndigheter samt Sveri-
  ges Kommuner och Landsting. Regeringen beslutar om rÄdets samman-
  sÀttning och avser att finansiera rÄdet inom anslag 1:10 Klimatanpass-
  ning frÄn och med Är 2019.
  SMHI fÄr ansvar för att stödja expertrÄdet. SMHI har i dag enligt sin
  instruktion ansvar för att producera, sammanstÀlla och förmedla infor-
  mation och kunskap om klimatförÀndringar och klimatanpassning samt
  för att driva Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning. SMHI an-
  svarar ocksÄ för Klimatanpassningsportalen, som Àr ett samarbete mellan
  18 nationella myndigheter och lÀnsstyrelserna. SMHI fÄr nu ett utökat
  ansvar som stöd till det nationella rÄdet för klimatanpassning.
  Anpassning av samhÀllet till ett förÀndrat klimat Àr en komplex frÄga
  som i hög grad Àr sektorsövergripande och berör sÄvÀl nationell, regional
68 och lokal nivÄ i samhÀllet. Klimatanpassning krÀver dÀrför sÄvÀl specia-

listkunskap, som överblick och bÀttre samordning och kommunikation Prop. 2017/18:163 mellan de statliga myndigheter som har ansvar för klimatanpassnings-

arbetet, liksom förbÀttrad kommunikation till kommunerna om det kunskapsunderlag som finns. I Underlag till kontrollstation 2015, MiljömÄlsberedningens betÀnkande Med miljömÄlen i fokus samt i Klimatanpassningsutredningens betÀnkande Vem har ansvaret? har framförts att det krÀvs en bÀttre och övergripande samordning av arbetet med klimatanpassning.

I samverkan kring det nationella arbetet med klimatanpassning har Nationellt kunskapscentrum vid SMHI redan i dag en roll. Genom det nationella rÄdet för klimatanpassning som nu ska bildas skapas ocksÄ en mer samlad bild av arbetet med klimatanpassning i Sverige. Som flera remissinstanser pÄpekat krÀver klimatanpassning ingÄende kunskap och förstÄelse för respektive sakomrÄde, och att det Àr tveksamt om en myndighet har all den kunskap som dÄ behövs. En förbÀttrad samordning kan Àven ske inom relevanta sektorer, enligt förslaget om en förstÀrkt samordnande roll för Boverket vad gÀller bebyggelse och byggnader (se avsnitt 9.3.3). Det Àr ocksÄ av stor vikt att arbetet med klimatanpassning sÄ lÄngt möjligt integreras i ordinarie strukturer.

9.3.2Nationella myndigheters arbete med klimatanpassning

Regeringens bedömning: Regeringen har slagit fast att nationella myndigheter ska initiera, stödja och utvÀrdera arbetet med klimatanpassning inom sitt ansvarsomrÄde genom att t.ex. ta fram handlingsplaner. Regeringen anser att ansvaret för klimatanpassning bör tydliggöras.

SMHI:s bedömning i kontrollstation 2015 överensstÀmmer delvis med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Samtliga instanser som kommenterat förslaget att berörda sektors- och expertmyndigheter ska fĂ„ inskrivet i sina instruktioner att de ska initiera, stödja och följa upp klimatanpassningsarbete inom sitt ansvarsomrĂ„de Ă€r positiva till förslaget. SGI hĂ€nvisar till att det nationella arbetet med miljömĂ„len Ă€r kraftfullt tack vara förtydliganden i instruktioner samt kontinuerlig uppföljning och utvĂ€rdering av gemensamma mĂ„l och anser att arbetet med klimatanpassning behöver samma tydlighet och kraft. RiksantikvarieĂ€mbetet ser positivt pĂ„ förslaget, men framhĂ„ller vikten av tvĂ€rsektoriellt arbete och att kulturarvets roll i samhĂ€llsutvecklingen och kulturmiljöns förutsĂ€ttningar mĂ„ste vara kĂ€nda och drivas av alla inblandade. LĂ€nsstyrelserna Ă€r generellt positiva till förslaget. Man menar att det rĂ€cker lĂ„ngt att skriva in uppdrag i instruktionen till samtliga berörda myndigheter i kombination med finansiering och krav pĂ„ handlingsplan. LĂ€nsstyrelserna i Jönköpings och Blekinge lĂ€n lyfter fram att arbetet med att initiera och samordna klimatanpassningen pĂ„ regional nivĂ„ har försvĂ„rats av att flera viktiga sektorsmyndigheter inte haft nĂ„got uppdrag att arbeta med klimatanapassning. Även

Sveriges Kommuner och Landsting instÀmmer i förslaget. Sametinget an-

69

Prop. 2017/18:163 ser att Àven de bör fÄ inskrivet i sin instruktion att man ska initiera, stödja och följa upp klimatanpassningsarbete inom det samiska samhÀllet.

Tre av de sex instanser som kommenterat förslag om mÄl och handlingsplaner stÀller sig positiva till förslaget. Till de som avstyrker hör Bo- verket som anser att ett noggrant övervÀgande bör ske vid tillförandet av nya mÄl. Boverket hÀnvisar ocksÄ till miljökvalitetsmÄlet God bebyggd miljö, dÀr man anser att klimatanpassning implicit ingÄr. FolkhÀlsomyndigheten anser att förslaget om mÄl och handlingsplaner bör förtydligas eftersom det Àr oklart vilka nationella mÄl och handlingsplaner som avses. Trafikverket och Jordbruksverket tillstyrker förslaget. Den senare betonar att det behövs en samlad bild av klimatförÀndringarnas effekter pÄ olika sektorer och dÀrtill knutna mÄl och handlingsplaner.

SkÀlen för regeringens bedömning: SÄvÀl Klimat- och sÄrbarhetsutredningen, MiljömÄlsberedningen i Med miljömÄlen i fokus (SOU 2014:50) samt SMHI i kontrollstation 2015 föreslog att berörda myndigheter i sina instruktioner ska fÄ i uppdrag att initiera, stödja och följa upp klimatanpassningsarbetet inom sitt verksamhetsomrÄde. Förslagen har fÄtt brett stöd frÄn remissinstanserna nÀr underlagen remitterats. Regeringen anser att det Àr av yttersta vikt att alla aktörer tar ansvar för att vidta anpassningsÄtgÀrder. Kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för samhÀllsplanering inom sitt geografiska omrÄde. Nationella myndigheter ska initiera, stödja och utvÀrdera arbetet med klimatanpassning inom sitt ansvarsomrÄde genom att t.ex. ta fram handlingsplaner. Genom att analysera den egna verksamheten utifrÄn aktuell kunskap om ett förÀndrat klimat skapar myndigheten en bild av hur klimatförÀndringen pÄverkar myndighetens möjligheter att nÄ de övergripande mÄlen för sin verksamhet. UtifrÄn den kan myndigheten planera för att vidta de mÄtt och steg som behövs för att anpassa verksamheten inom myndighetens ansvarsomrÄde till de förvÀntade klimatförÀndringarna.

För att alla aktörer i ökad utstrÀckning ska ta ansvar för att vidta anpassningsÄtgÀrder bör berörda myndigheters möjligheter att initiera, stödja och utvÀrdera arbetet med klimatanpassning inom sitt ansvarsomrÄde förtydligas. Arbetet bör ocksÄ kunna följas upp och redovisas. Regeringen avser att reglera detta i en förordning. Regeringen anser att en generell förordning som omfattar berörda myndigheter Àr lÀmpligt, eftersom ett flertal myndigheter berörs och uppdraget som handlar om att sÀtta ramar för arbetet till myndigheterna Àr likalydande och samlat. Flera myndigheter har som beskrivits i avsnitt 7 pÄ eget initiativ eller till följd av de uppdrag som gavs i bland annat regleringsbrevet för 2018 tagit fram handlingsplaner för klimatanpassning eller fÄtt sÀrskilt uppdrag om detta. Arbetet med handlingsplanerna bör vara en kontinuerlig process, dÀr varje myndighet gÄr in utifrÄn var de befinner sig i processen. Syftet Àr att sÄ lÄngt möjligt bygga pÄ det arbete som redan Àr gjort.

70

9.3.3Boverkets ansvar för klimatanpassning av bebyggelse och byggnader

Regeringens bedömning: Det behövs ett samordnande ansvar för anpassning inom sektorn fysisk planering. En stÀrkt samordning ökar möjligheten att tillgÀngliggöra underlag som Àr relevant för ny och befintlig bebyggelse och analysera hur bebyggelse kan anpassas till ett förÀndrat klimat.

Klimatanpassningsutredningens bedömning överensstÀmmer med regeringens.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget om Boverkets uppdrag som samordnande myndighet för anpassning inom sektorn för fysisk planering. Boverket ser positivt pÄ förslaget om att vara samordningsmyndighet för klimatanpassning i förhÄllande till bebyggelse. Boverket uppfattar dock uppdraget som nÄgot oklart och menar att kommunal planering endast Àr en del av anpassningsfrÄgan.

Lunds Universitet och Svensk försÀkring avstryker dock förslaget med motiveringen att vissa aspekter av anpassningsfrÄgan riskerar att inte uppmÀrksammas samt att Boverket saknar naturlig koppling till klimatanpassningsfrÄgor. Flertalet instanser vill ocksÄ vidga kretsen av berörda myndigheter som ska bistÄ och samverka med Boverket, sÄ att utöver Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Statens geotekniska institut (SGI), Myndighetens för samhÀllsskydd och beredskap (MSB) och lÀnsstyrelserna som utredningen föreslagit Àven Sveriges geologiska undersökning (SGU), Havs- och vattenmyndigheten, NaturvÄrdsverket och FolkhÀlsomyndigheten ingÄr bland myndigheterna som ska bistÄ eller samverka med Boverket. Samarbetet underlÀttas av reglering i instruktion eller uppdrag till samtliga berörda myndigheter. SMHI anser vidare att samordningen inte enbart kan bygga pÄ befintligt material frÄn andra myndigheter och menar att insatser krÀvs för att dels integrera material frÄn olika hÄll, dels ta fram nytt material. Flera myndigheter vill ocksÄ se samordning med berörda lÀnsstyrelser i sakfrÄgor och menar att Boverket bör ge vÀgledning om försiktighetsÄtgÀrder och regleringsmöjligheter i detaljplan och bygglovsfrÄgor.

SkÀlen för regeringens bedömning: Myndighetsstrukturen för klimatanpassning av bebyggelse Àr enligt Klimatanpassningsutredningens uppfattning ineffektiv. Det behövs bÀttre samordning och kommunikation mellan de statliga myndigheter som har ansvar för klimatanpassningsarbetet, och förbÀttrad kommunikation till kommunerna om det kunskapsunderlag som finns. Det finns en enighet om att myndigheter producerar viktigt och bra underlag, men att kunskapen inte alltid kommer kommunerna till del. Den bristande översikten och samordningen Àr det största problemet samt att klimatscenarier delvis Àr forskningsinriktade och inte alltid enkla att anvÀnda för kommunerna.

Regeringen delar utredningens bedömning att Boverket bör fÄ i uppdrag att vara samordnande myndighet för klimatanpassning i förhÄllande till ny och befintlig bebyggelse. Boverket Àr förvaltningsmyndighet för frÄgor om byggd miljö, hushÄllning med mark- och vattenomrÄden,

Prop. 2017/18:163

71

Prop. 2017/18:163 fysisk planering samt byggande och förvaltning av bebyggelse och Ă€r dĂ€rför lĂ€mplig aktör att samordna det underlag som Ă€r relevant för ny och befintlig bebyggelse och analysera hur bebyggelse ska anpassas utifrĂ„n tillgĂ€ngligt underlag om klimateffekter. Boverket har redan samordningsansvar för miljökvalitetsmĂ„let God bebyggd miljö som det nya uppdraget har en naturlig koppling till. FörĂ€ndringen i Boverkets uppdrag ska framgĂ„ av myndighetens instruktion. I uppdraget ingĂ„r att samordna det underlag som expertmyndigheterna och forskningen kan tillhandahĂ„lla om klimateffekter och klimatanpassning för bebyggelse. En viktig Ă„tgĂ€rd Ă€r ocksĂ„ att följa det arbete som pĂ„gĂ„r för klimatanpassning och analysera vad det innebĂ€r för ny och befintlig bebyggelse. Kommunerna bör som stöd fĂ„ ”en vĂ€g in” till klimatanpassning och pĂ„ detta sĂ€tt kunna fĂ„ tillgĂ„ng till relevant underlag utan kostnad. HĂ€r avses inte detaljerat underlag för specifik bebyggelse utan att i första hand göra redan befintligt underlag tillgĂ€ngligt, anpassat för bebyggelse och enklare att förstĂ„ och anvĂ€nda. Uppdraget ska utföras med stöd av SMHI, SGI, lĂ€nsstyrelserna och MSB men Ă€ven andra myndigheter kan komma i frĂ„ga inom sitt respektive ansvarsomrĂ„de. Innebörden Ă€r inte att dessa myndigheters ansvar ska minska utan det Ă€r angelĂ€get att dessa myndigheters viktiga arbete fortsĂ€tter. Regeringen avser finansiera Boverkets uppdrag frĂ„n anslag 1:10 Klimatanpassning UO20 och kommer i budgetpropositionen för 2019 föreslĂ„ att Boverkets förvaltningsanslag ökas med fem miljoner kronor frĂ„n och med Ă„r 2019.

9.3.4LÀnsstyrelsernas ansvar för regional samordning

Regeringens bedömning: LÀnsstyrelserna har sedan 2009 i uppdrag av regeringen att samordna arbetet med anpassning till ett förÀndrat klimat pÄ regional nivÄ. Det uppdrag lÀnsstyrelserna redan har bör förtydligas.

Klimatanpassningsutredningens bedömning överensstÀmmer med regeringens.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker ett förtydligande av lÀnsstyrelsernas uppdrag om samordning av det regionala arbetet med klimatanapassning. Sveriges Kommuner och Landsting ett antal lÀnsstyrelser, Trafikverket samt Boverket vill se ett förtydligande dels av lÀnsstyrelsernas roll inom samordningsuppdraget till Boverket, dels var grÀnsen gÄr mellan regionspecifika och kommunala underlag. Boverket med fler efterfrÄgar ocksÄ nationellt faststÀllda riktlinjer och vÀgledning om vilka underlag som bör anvÀndas och ett antal lÀnsstyrelser och kommuner vill se en högre samordning för att faststÀlla nationellt likvÀrdiga bedömningar. LÀnsstyrelsen i VÀsterbottens lÀn och Boverket efterfrÄgar tydligare nationellt ledarskap och samsyn och efterlyser pÄ förhand faststÀllda riktlinjer för planeringen eftersom det finns mycket underlag frÄn expertmyndigheterna, men det saknas nationell vÀgledning om vilka underlag som bör anvÀndas. LÀnsstyrelsemas arbete skulle underlÀttas om de nationella sektorsmyndigheterna fÄr inskrivet i sina instruktioner att och hur de ska stödja lÀnsstyrelsernas samordnande

uppdrag.

72

SkÀlen för regeringens bedömning: Inom ramen för uppdraget i in- Prop. 2017/18:163 struktionen arbetar lÀnsstyrelserna med att stÀrka kunskaperna om kli-

matförÀndringar och dess effekter sÄvÀl internt som gentemot lÀnets aktörer, integrera arbetet i befintliga processer och nÀtverk samt förmedla relevant och aktuellt underlag samt att ge rekommendationer och riktlinjer pÄ regional nivÄ. Regeringen delar Klimatanpassningsutredningens bedömning att det uppdrag lÀnsstyrelserna redan har formellt inte behöver utökas, men anser att det behöver göras tydligare vad som ingÄr i regional samordning av klimatanpassning.

Boverket ska vid sin tillsynsvÀgledning tillhandahÄlla lÀnsstyrelserna underlag, bland annat de underlag om översvÀmning som tagits fram genom uppdrag i Boverkets regleringsbrev för 2017 samt om ras, skred och erosion som tas fram pÄ uppdrag i regleringsbrevet för 2018. Genom detta kommer lÀnsstyrelsernas regionala uppdrag att underlÀttas. LÀnsstyrelserna ska i sin tur förmedla underlaget till kommunerna kostnadsfritt, sÄ lÄngt möjligt med hÀnsyn till bland annat kostnader för licenser. Det planunderstöd lÀnsstyrelserna ska ge kommunerna innefattas enligt regeringens mening redan i det befintliga uppdraget, men kan förtydligas. Det Àr ocksÄ viktigt att betona att det handlar om för lÀnet relevant underlag.

Redan i dag gÀller att kommunen vid framtagande av översiktsplan och detaljplan ska samrÄda med lÀnsstyrelsen, som sÀrskilt ska verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olÀmpliga med hÀnsyn till bland annat risken för översvÀmning, olyckor t.ex. ras och skred samt erosion. I avsnitt 4.2 föreslÄr regeringen att kommunen i översiktsplanen ska redovisa sin syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade och pÄ hur sÄdana risker kan minska eller upphöra. Eftersom kommunen under framtagandet av översiktsplanen ska samrÄda med lÀnsstyrelsen kommer lÀnsstyrelsen att ges möjlighet att stödja kommunen i detta arbete.

Vid de flesta lÀnsstyrelser hanteras inte regional samordning av klimatanpassning och överprövning av detaljplaner samordnat. Effektivitetsvinster bör kunna uppnÄs om frÄgorna samordnas inom lÀnsstyrelsen.

Även ur ett mer övergripande perspektiv har lĂ€nsstyrelserna en samlande roll vad gĂ€ller att initiera, stödja och utvĂ€rdera arbetet med klimatanpassning i kommunerna i lĂ€net. Det gĂ€ller t.ex. i frĂ„gor som grön infrastruktur, risk- och sĂ„rbarhet och kulturmiljöer samt i kommunöverskridande frĂ„gor. SMHI:s vĂ€gledning i utveckling av kommunala handlingsplaner har tagits fram i ett samarbete mellan sex lĂ€nsstyrelser och 15 kommuner i respektive lĂ€n. Med detta verktyg finns en grund för fortsatt arbete med lokala handlingsplaner i alla lĂ€n. LĂ€nsstyrelserna har ocksĂ„ en viktig roll i att frĂ€mja dialog mellan olika kommuner. LĂ€nsstyrelserna har inom ramen för sitt uppdrag att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur i uppgift att redovisa lĂ€mpliga bevarandeinsatser som hĂ€nsyn, skydd, skötsel och restaureringsinsatser. Klimatanpassningen av landskapets ekosystem genom bland annat utveckling av grön infrastruktur Ă€r viktig. Regeringen ska verka för att handlingsplanerna för grön infrastruktur följs upp samt att Ă„tgĂ€rdsprogram initieras.

73

Prop. 2017/18:163

9.4Uppföljning, utvÀrdering och revidering

Regeringens bedömning: En femÄrig nationell policycykel för det svenska klimatanpassningsarbetet bör etableras för att sÀkerstÀlla effektivitet och kontinuitet.

SMHI:s bedömning i Kontrollstation 2015 överensstÀmmer delvis med regeringens.

SkÀlen för regeringens bedömning

Processcykel för det nationella arbetet med klimatanpassning

SMHI menar i rapporten Förslag till en metod för uppföljning av det nationella klimatanpassningsarbetet (SMHI 2016/2480/1.1) att det krÀvs ett strategiskt nationellt ramverk för klimatanpassning, som sÀtter uppföljningsprocessen i ett sammanhang, för att sÀkerstÀlla effektivitet och kontinuitet i det svenska klimatanpassningsarbetet. SMHI föreslÄr dÀrför att en nationell policycykel för det svenska klimatanpassningsarbetet etableras, nÄgot som ocksÄ Àr i linje med EU:s klimatanpassningsstrategi. SMHI föreslÄr att denna policycykel ska vara sjuÄrig och innehÄlla steg för uppföljning av arbetet och identifiering av risk- och sÄrbarhet, framtagandet av en nationell strategi för klimatanpassning utifrÄn uppföljningen samt genomförande av strategin inklusive uppdatering av handlingsplaner och rapportering av resultat.

Regeringen bedömer i likhet med SMHI att det Àr viktigt att arbetet med klimatanpassning bedrivs i en kontinuerlig process. Regeringen bedömer dock att en femÄrig policycykel Àr att föredra. Den nationella strategin för klimatanpassning behöver Ätminstone inledningsvis ses över och revideras med mer tÀta intervaller för att sÀkerstÀlla att systemet utvecklas som avsett. En policycykel ska innebÀra en Äterkommande uppföljning och utvÀrdering av arbetet med klimatanpassning, som sedan leder till en revidering av den nationella strategin för klimatanpassning. Som en viktig del av den nationella strategin etablerar regeringen dÀrför en policycykel om fem Är enligt följande steg.

År 2018: Regeringen presenterar en nationell strategi för klimatanpassning.

År 2019–2022: Det nationella expertrĂ„det vid SMHI ansvarar för en uppdaterad klimat- och sĂ„rbarhetsanalys liksom uppföljning och utvĂ€rdering av genomfört arbete med klimatanpassning. Förslag pĂ„ reviderad strategi tas fram.

År 2023: Regeringen presenterar en reviderad nationell strategi för klimatanpassning.

DĂ€refter presenteras en reviderad nationell strategi vart femte Ă„r.

74

Uppföljning och utvÀrdering av det nationella arbetet med Prop. 2017/18:163
klimatanpassning  

I SMHI:s Underlag till kontrollstation 2015 för anpassning till ett förÀndrat klimat samt i Europeiska kommissionens preliminÀra bedömning av Sveriges klimatanpassningsarbete uppmÀrksammades det att Sverige saknar en struktur för att utvÀrdera arbetet med anpassning till ett förÀndrat klimat. Mot denna bakgrund fick SMHI i uppdrag i regleringsbrevet för 2016 att redovisa ett förslag pÄ hur det nationella arbetet med klimatanpassning fortlöpande kan följas upp. Uppföljningen ska bland annat ge svar pÄ effekten av det nationella arbetet kopplat till identifierade problem och behov och kunna anvÀndas för rapportering till EU och andra internationella organisationer.

SMHI föreslÄr en utvÀrderingsmodell med tre olika delar som kan anvÀndas var för sig i olika syften men som tillsammans ger en bred helhetsbild av det svenska klimatanpassningsarbetet. De tre olika delarna Àr avsedda att svara pÄ följande frÄgor:

1.Finns de processer som Àr nödvÀndiga för att kunna arbeta med klimatanpassning pÄ plats? I vilken utstrÀckning har frÄgan om anpassning integrerats i det svenska förvaltningssystemet?

2.Vilka ÄtgÀrder har implementerats för att minska de negativa effekterna och sÄrbarheten? Vilka sektorer har man arbetat med och vilka centrala utmaningar och klimateffekter har adresserats?

3.Vilka framsteg kan vi se i arbetet med att minska de negativa effekterna (effektindikatorer)?

SMHI bedömer att det ÄterstÄr ett omfattande utvecklingsarbete för att ta fram effektindikatorer för olika sektorer och verksamheter dÀr bland annat berörda myndigheter bör utarbeta förslag pÄ effektindikatorer för sina respektive verksamheter. Regeringen avser att ge SMHI i uppdrag att fortsÀtta utveckla ett system för uppföljning och utvÀrdering av det nationella arbetet med klimatanpassning. Uppföljningen bör i första hand vÀga in möjligheterna till samverkan med befintliga uppföljningssystem, indikatorer, mÄtt och annan uppföljning, t.ex. miljömÄlssystemet samt Agenda 2030. Erfarenheter frÄn andra lÀnders system för uppföljning och utvÀrdering kan ocksÄ bidra till det svenska arbetet. I uppdraget ska dÀrför ingÄ att ta stÀllning till om det gÄr att anvÀnda erfarenheter frÄn till exempel det brittiska systemet i Sverige.

9.5 Finansiering av vissa ÄtgÀrder för anpassning  
  till ett förÀndrat klimat  
   
Regeringens bedömning: Regeringen anser att huvudprincipen Àr att  
kostnaderna för skydd av egendom ligger pÄ egendomens Àgare. An-  
svaret för att förebygga och ÄterstÀlla skador pÄ grund av extrema  
vÀderhÀndelser skiljer sig inte frÄn ansvaret för annan riskhantering i  
samhÀllet. DÀrmed skapas incitament att undvika exploatering pÄ risk-  
fyllda omrÄden och att vidta lÀmpliga skyddsÄtgÀrder.  
   
Klimatanpassningsutredningens bedömning överensstÀmmer delvis  
med regeringens. 75
   
Prop. 2017/18:163 Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting, lÀnsstyrel-
  serna i Kalmar, VÀrmlands, JÀmtlands, Dalarnas, VÀsterbottens, Blek-
  inge, Södermanlands, VÀsternorrlands, Gotlands och VÀstra Götalands
  lÀn, Arvika och Lomma kommuner samt FastighetsÀgarna anser att det Àr
  olyckligt att utredningen inte har haft förutsÀttningar att utreda frÄgan om
  finansiering av klimatanpassningsÄtgÀrder och menar att det Àr av högsta
  vikt att denna frÄga utreds och löses snabbast möjligt dÄ den Àr vital för
  att gÄ vidare med arbetet inom klimatanpassning. NynÀshamns kommun
  pÄpekar att mÄnga kommuner just nu befinner sig i en expansiv fas dÀr
  det byggs mer Àn pÄ lÀnge, med varierande hÀnsyn till framtida klimat
  och Göteborgs kommun menar att det gÄr att titta pÄ finansierings-
  modeller utan att veta de exakta totala kostnaderna.
  Sveriges Kommuner och Landsting och Ystads kommun anser att staten
  mÄste öka anslagen för förebyggande ÄtgÀrder under tiden finansie-
  ringsfrĂ„gan utreds. Ängelholms, Göteborgs, Malmö, Arvika, Borgholms,
  Vellinge, Örnsköldsviks, Mariestads samt Jönköpings kommuner anser
  att kostnaderna för klimatanpassning Àr enorma och de kommunala bi-
  drag som föreslÄs frÄn Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap
  (MSB) för klimatpreventiva ÄtgÀrder inte Àr tillrÀckligt och dÀrför bör
  höjas. Kristianstads, Vellinge, Jönköpings och KÀvlinge kommuner ser
  inte att de 75 miljoner kronor som avsatts till MSB Àr tillrÀckligt och
  menar att mindre kommuner saknar expertis eller ekonomi att ta fram
  underlag som mark- och miljödomstolen krÀver för ansökan om an-
  lÀggande av skydd. Vidare behöver staten göra ytterligare förstÀrkningar
  för att möta ökade ansökningar om ÄtgÀrdsbidrag frÄn kommunerna.
  LÀnsstyrelsen i VÀrmlands lÀn menar vidare att utredningen föreslÄr en
  ökning av medel att söka frÄn MSB men i relation till kostnader för kli-
  matfinansiering i till exempel andra EU lÀnder Àr den föreslagna summan
  lĂ„g. Örnsköldsviks kommun menar att medel via MSB krĂ€ver egen med-
  finansiering vilket inte belysts i utredningen vilket Àr viktigt inte minst
  för mindre kommuner som i regel har mindre resurser. LÀnsstyrelsen i
  VÀsterbottens lÀn anser vidare att det bör finnas andra medel att ta del av
  för kommuner som Ànnu inte kommit igÄng med klimatanpassning och
  för ÄtgÀrder som faller utanför MSB:s krav.
  Trafikverket menar att de ekonomiska aspekterna behöver klarlÀggas,
  till exempel sÄ att de ÄtgÀrder som planeras i dag med tillrÀcklig sÀkerhet
  kommer till nytta i ett framtida förÀndrat klimat. Det finns krav och
  frÄgor frÄn kommunerna pÄ att Trafikverket bör delta i finansieringen
  och genomförandet och dÀrför behövs tydliga regler för att kunna fördela
  ansvar och kostnader. Ystads och Ängelholms kommuner anser att staten
  bör ta ett större ansvar för att ta fram modeller för blandfinansiering av
  ÄtgÀrder dÀr de som har nytta av en aktuell ÄtgÀrd Àr med och delfinan-
  sierar densamma tillsammans med kommunala och statliga medel. Staten
  bör ocksÄ ha ansvaret för att hjÀlpa de mest utsatta genom att utveckla
  principer för att fördela resurserna utefter behov. Arvika kommun pÄpe-
  kar ocksÄ att privata aktörer bör vara med och delfinansiera vissa klimat-
  anpassningsÄtgÀrder. Göteborgs kommun anser att staten borde vara mer
  angelÀgen om att ta fram ett förslag till hur medfinansiering av klimat-
  anpassningsÄtgÀrder ska finansieras. Göteborgs kommun pÄpekar att ut-
  redningen borde föreslagit en möjlighet för kommunerna att fondera
76 pengar frÄn exploateringsföretag.

SkÀlen för regeringens bedömning: Ett förÀndrat klimat kommer att krÀva en anpassning av samhÀllet pÄ ett mycket stort antal omrÄden. Den sammanlagda kostnaden för ÄtgÀrderna blir betydande för enskilda anlÀggningar, insatser och sektorer. En stor del av dessa ÄtgÀrder kommer dock att spridas ut under en lÄng tid och kan genomföras successivt inom olika omrÄden i takt med nyinvesteringar, upprustning, utbyggnader, revidering av standarder etc. För samhÀllet blir dÀrför kostnaden för anpassningsÄtgÀrder sannolikt inte stor jÀmfört med skadekostnaderna.

Klimatanpassningsutredningens analys av ansvar för att vidta förebyggande klimatanpassningsÄtgÀrder Àr i princip densamma som gjordes i Klimat och sÄrbarhetsutredningen (2007) eller t.ex. av Skredkommission (1994). Ansvaret för att förebygga och ÄterstÀlla skador pÄ grund av extrema vÀderhÀndelser skiljer sig inte frÄn ansvaret för annan riskhantering i samhÀllet. Grundprincipen Àr att ansvaret för skydd av egendom i första hand ligger pÄ egendomens Àgare. Det gÀller alla fastighetsÀgare, sÄvÀl enskilda personer som företag och myndigheter. DÀrmed skapas incitament att undvika byggande pÄ riskfyllda omrÄden och att vidta lÀmpliga skyddsÄtgÀrder. NÀr det gÀller bebyggelse och byggnader har kommunerna enligt plan- och bygglagen ansvaret för att ny bebyggelse i detaljplan lokaliseras till lÀmplig mark utifrÄn risken för olyckor som ras, skred eller översvÀmning och erosion. Kommunen har genom sin fysiska planering ett indirekt ansvar för att förebygga direkta och indirekta effekter som annars kan uppstÄ pÄ den omgivande landsbygden. Brist pÄ tid, kunskap och finansiering av konkreta ÄtgÀrder pekas ofta ut som hinder för att förebyggande ÄtgÀrder genomförs.

I enlighet med den s.k. jordskredspropositionen 1986 (prop. 1985/86:150 bilaga 3) infördes ett anslag som kommunerna kunde söka pengar frĂ„n för att vidta förebyggande Ă„tgĂ€rder ”mot oförutsebara och plötsliga hĂ€ndelser” I propositionen anges att kommunerna i det stora hela skulle ansvara för förebyggande Ă„tgĂ€rder sjĂ€lva, men att det i ett mindre antal kommuner finns större omrĂ„den med ökade risker för ras och skred och andra naturskador. Dessa mer utsatta kommuner skulle dĂ„ kunna söka extra bidrag frĂ„n ett anslag som lades hos dĂ„varande RĂ€ddningsverket.

Regeringen anser i enlighet med bland annat slutsatserna i den s.k. jordskredspropositionen att en viss omfördelning av offentliga medel kan vara motiverad pÄ grund av att klimatförÀndringarna slÄr olika mot olika landsÀndar och sektorer i Sverige. Redan i dag gÀller exempelvis att kommuner har möjlighet att ansöka om medel frÄn anslaget 2.2 Förebyggande ÄtgÀrder mot jordskred och andra naturolyckor. Genom anslaget kan kommuner fÄ konkreta ÄtgÀrder till skydd mot ras, skred och översvÀmning delfinansierade av Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap (MSB).

I budgetpropositionen för 2018 gör regeringen en sĂ€rskild satsning för delfinansiering av skredsĂ€kringsĂ„tgĂ€rder lĂ€ngs Göta Ă€lv. Genom satsningen kan konkreta skredsĂ€kringsĂ„tgĂ€rder lĂ€ngs Ă€lven vidtas i större omfattning. Riskerna för ras och skred lĂ€ngs Ă€lven Ă€r stora redan i dagens klimat, men med en ökad nederbörd och en ökad avrinning ökar riskerna betydligt. Detta beskrevs i Göta Ă€lv–utredningen 2009−2012. Statens geotekniska institut (SGI) fĂ„r 62 miljoner kronor i ökade anslag 2018 för att inrĂ€tta en delegation för Göta Ă€lv och för att finansiera Ă„tgĂ€rder som minskar sannolikheten för ras och skred i Ă€lvdalen. Delegationen ska ta

Prop. 2017/18:163

77

Prop. 2017/18:163 stÀllning till vilka praktiska, geotekniska ÄtgÀrder i den skredkÀnsliga Àlvdalen som ska prioriteras för att minska ras- och skredriskerna. Kostnaderna för dessa ÄtgÀrder kommer sedan att delvis finansieras av staten. Bidraget följer av att ÄtgÀrden avser ett stort omrÄde som omfattar flera kommuner eller lÀn, innebÀr skydd av omrÄden av nationellt intresse eller omfattande ÄtgÀrder som överstiger kommunens betalningsförmÄga inom rimlig tidsperiod, vilket innebÀr att statlig delfinansiering i undantagsfall kan vara möjlig.

I syfte att underlÀtta för kommunerna att vidta anpassningsÄtgÀrder för översvÀmning frÄn skyfall och lÄngvarig nederbörd, har ett tillÀggsdirektiv getts till Utredningen om hÄllbara vattentjÀnster (M 2017:02). TillÀggsdirektivet innebÀr att utredningen Àven ska omfatta vilka möjligheter nuvarande regler ger att anpassa hanteringen av dagvatten till ett förÀndrat klimat samt föreslÄ hur taxan för vatten och avlopp kan anvÀndas för att finansiera sÄdana anpassningsÄtgÀrder.

Utöver ovanstÄende stöd kan kommunerna ocksÄ inkludera anpassningsÄtgÀrder i andra former av statligt bidrag sÄsom bidraget för grönare stÀder. Bidraget kan sökas av kommuner och ska frÀmja att stadsgrönska eller ekosystemtjÀnster ökar eller utvecklas i urbana miljöer. Bidraget kan pÄ det sÀttet Àven bidra till ÄtgÀrder för klimatanpassning genom att motverka t.ex. vÀrmeöar och skapa översvÀmningszoner.

Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning har pĂ„ webbplatsen www.klimatanpassning.se redogjort för olika möjligheter att erhĂ„lla finansiering för anpassningsĂ„tgĂ€rder inom olika omrĂ„den, sĂ„vĂ€l frĂ„n svenska finansiĂ€rer som frĂ„n de större EU-programmen. Nationella finansiĂ€rer inbegriper Verket för innovationssystem (Vinnova), Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskap, Formas och stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra). Aktuella EU-program Ă€r miljöfonden Life), regionalfondsprogram, ramprogram för forskning och innovation (Horisont 2020) och Landsbygdsprogrammet 2014–2020. Ett exempel som ocksĂ„ lyfts upp Ă€r möjligheten till s.k. gröna lĂ„n. Större investeringar kan finansieras med hjĂ€lp av gröna obligationer som Ă€r en möjlighet för rĂ€nteplacerare att stödja utlĂ„ning till investeringsprojekt inom klimatanpassning.

SÄsom beskrivits i avsnitt 5 Ansvar för att vidta klimatanpassningsÄtgÀrder har sÄvÀl kommun som stat ansvar för att vidta förebyggande ÄtgÀrder i egenskap av fastighetsÀgare och verksamhetsutövare. Klimat- och sÄrbarhetsutredningen (2007) bedömde att skadekostnaderna för det statliga vÀgnÀtet kommer att uppgÄ till mellan 5 och 14 miljarder kronor fram till 2100. Kostnaden för skadeförebyggande ÄtgÀrder som eliminerar 75 procent av skadekostnaden uppgÄr enligt utredningen till mellan 2 och 3,5 miljarder kronor.

78

Prop. 2017/18:163

9.6 Kunskapshöjande insatser och forskning  
   
Regeringens bedömning: Kunskapen om klimatets förÀndring och  
dess effekter bör ytterligare förstÀrkas för att möjliggöra beslut som  
leder till verkningsfulla ÄtgÀrder. En viktig del av arbetet med anpass-  
ning till ett förÀndrat klimat Àr kunskapshöjande insatser till stöd för  
myndigheter, kommuner och nÀringsliv. Karteringar och datainsam-  
ling ger bÀttre underlag för planering och beslut. Forskning om klimat-  
anpassning och utvecklingsarbete pÄgÄr kontinuerligt och behöver  
snabbt göras relevant och tillgÀnglig för olika aktörer för att kunna  
anvÀndas.  
Utredningarnas bedömning: Klimatanpassningsutredningen föreslÄr  
ÄtgÀrder för att göra planeringsunderlag till kommunerna mer relevant  
och att det ska tillhandahÄllas kostnadsfritt. I första hand avses att göra  
befintligt underlag tillgÀngligt, anpassat för bebyggelse och enklare att  
förstÄ och anvÀnda. SMHI lyfte i Kontrollstation 2015 specifikt fram  
behov av forskning och utveckling med syfte att ta fram verktyg som  
verkar som en brygga mellan forskning och tillÀmpning med syfte att, till  
exempel (a) frÀmja tvÀrsektoriellt samarbete; (b) bedöma helhetsbil-  
der/synteser som beaktar effekter inom flera sektorer; (c) bedöma kost-  
nad och nytta av ÄtgÀrder; (d) ta beslut under osÀkerhet; samt (e) anvÀnda  
grön och blÄ infrastruktur i bebyggd miljö för att integrera klimatanpass-  
ning med andra aspekter.  
Remissinstanserna Àr positiva till förslaget om att Boverket och lÀns-  
styrelserna ska ha en mer utpekad roll i tillhandahÄllandet av planerings-  
underlag. LÀnsstyrelserna i VÀstmanlands, VÀsterbottens, Kronobergs  
och Uppsala lÀn samt Falkenbergs kommun anser att det Àr vÀsentligt att  
en tolkning görs av vad som avses med ”relevant underlag” för att under-  
lÀtta det fortsatta arbetet. LÀnsstyrelsen i JÀmtlands lÀn anser att det Àr av  
stor vikt att klargöra Àgarskap för det underlag som ska tillhandahÄllas  
frÄn lÀnsstyrelserna till kommunerna. Detta för att underlÀtta förvaltning,  
uppdatering och utlÀmning av till exempel GIS-material. Jönköpings och  
Kristianstads kommuner anser att det vore positivt om det underlag som  
finns kan göras mer tillgÀngligt för kommunerna, och nytta och sam-  
ordning kan öka. Det bygger pÄ att mottagaren, ofta en kommunal verk-  
samhet, Àr i fokus för arbetet. IQ SamhÀllshÀllsbyggnad saknar ett reso-  
nemang om hur insamling och samordning av ny kunskap frÄn forskning  
och pilotprojekt ska ske och tillgÀngliggöras i olika sammanhang. Vid  
remittering av Kontrollstation 2015 hÄller Sida med om vikten av ett  
nationellt kunskapscentrum men saknar kopplingen till internationella  
aktörer pÄ omrÄdet som kan vara vÀrdefullt för lÀrande samt kunskaps-  
och erfarenhetsutbyte. Sida, Boverket och Uppsala universitet anser att  
det saknas ett perspektiv kring integrerad vetenskap dÀr samhÀllsveten-  
skapliga aspekter vÀgs in i naturvetenskapen. För att hantera klimatfrÄ-  
gan krÀvs en bredare kunskap kring samhÀllsstyrning. Sjöfartsverket,  
SLU och Skogsstyrelsen lyfter fram vikten av forskning om klimatan-  
passning inom sina respektive omrÄden sÄsom bland annat övervakning  
av skogsskador och underlag för adaptiv naturresursförvaltning, vÀder- 79

Prop. 2017/18:163 radar för att bedöma och följa upp extremvÀder regionalt och lokalt samt utvecklings- och informationsbehov inom skogssektorn. RiksantikvarieÀmbetet stödjer förslagen i Kontrollstation 2015 om ett nationellt kompetenscentrum för kulturmiljöfrÄgor samtidigt som de betonar vikten av att berörda myndigheter arbetar tvÀrsektoriellt och beaktar helheten. LÀnsstyrelsen i Stockholms lÀn ser att forskning dÀr effekter av olika ÄtgÀrder utvÀrderas Àr av stor vikt. LÀnsstyrelsen i VÀsterbottens lÀn anser att kunskapen kring en del sakfrÄgor behöver utvecklas, sÀrskilt dÄ det gÀller synergieffekter och konsekvenser för komplexa system i naturen som pÄverkar biologisk mÄngfald och ekosystemtjÀnster och framtida konkurrens om vatten. LÀnsstyrelsen i JÀmtlands lÀn föreslÄr att regeringen uppdrar Ät ansvariga organ att i lÀrande- och forskningssyfte dokumentera och utvÀrdera samhÀllsstörningar som kan kopplas till klimatförÀndringar och ser över vad som kan förbÀttras i hantering och beredskap samt i det förebyggande arbetet, inklusive en analys av effekter och kostnader som hade kunnat uppstÄ i ett förÀndrat klimat. Mariestads kommun anser att det behövs forskning av hur redan bebyggda omrÄden ska hanteras, sÄsom tekniska lösningar. Stockholms Universitet anser att det mÄste finnas tillrÀckligt med statliga medel sÄ att universitet och högskolor i konkurrens kan söka finansiering för forskning med inriktning mot klimatanpassning. Svenskt NÀringsliv ser att ett problem gÀllande klimatanpassning Àr att kunskapsnivÄn Àr för lÄg. BÄde i samhÀllet i stort och inom nÀringslivet saknas kunskap om hur man kan förvÀntas pÄverkas av ett förÀndrat klimat.

SkÀlen för regeringens bedömning: Regeringens mÄl för forskningspolitiken Àr att Sverige ska vara ett av vÀrldens frÀmsta forsknings- och innovationslÀnder och en ledande kunskapsnation, dÀr högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhÀllets utveckling och vÀlfÀrd, nÀringslivets konkurrenskraft och svarar mot de utmaningar samhÀllet stÄr inför, bÄde i Sverige och globalt (prop. 2016/17:50). En utgÄngspunkt Àr att vÀrna den fria forskningen samtidigt som forskningspolitiken svarar mot globala och nationella samhÀllsutmaningar. Arbetet med att begrÀnsa utslÀppen och att bygga motstÄndskraft mot klimatförÀndringarna liksom att skapa ett sÀkert, inkluderande och hÄllbart samhÀlle lyfts upp som prioriterade omrÄden som forskningen mÄste svara mot. Regeringen aviserade i propositionen avsikten att inrÀtta nationella forskningsprogram som utgÄr frÄn de utpekade samhÀllsutmaningarna. Formas fick i maj 2017 i uppdrag att initiera och driva dels ett tioÄrigt nationellt program för klimatforskning, dels ett tioÄrigt nationellt forskningsprogram för hÄllbart samhÀllsbyggande (M2017/01282/Mm). Programmen ska frÀmja samhÀllsrelevant forskning om hÄllbar stadsutveckling, bÀttre klimatanpassning och vÀgen till ett fossilfritt Sverige. Satsningarna innebÀr en ökning av Formas anslag med 205 miljoner kronor. Regeringen anser att behovet av forskning som ligger nÀra tillÀmpning Àr stort. Det gÀller inte minst hur utslÀppen kan minskas och samhÀllet klimatanpassas pÄ ett effektivt och inkluderande sÀtt, samtidigt som individens plats i samhÀllet beaktas.

Det finns ett fortgÄende samarbete mellan de olika nordiska klimatanpassningsportalerna samt kontakter gentemot EU:s klimatanpassningsportal Climate-ADAPT.

80

Inom EU finns forskningsmedel om klimatanpassning att söka liksom genomförda projekt att utveckla vidare kunskap ifrĂ„n. HĂ€r kan bland annat nĂ€mnas EU:s miljödataprogram Copernicus som Ă€r vĂ€rldsledande för datainsamling om jordens klimat och andra globala system. Copernicus Ă€r en lĂ„ngsiktig satsning som ska ge tillförlitlig miljöinformation över tid vilket gör det möjligt att bland annat följa lĂ„ngsiktiga trender sĂ„som förĂ€ndringar av vegetationen eller vattenmiljöer. Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram rapporten Öppna data frĂ„n Copernicus

– Möjligheter för klimatanpassningen (HaV rapport 2017:31) för att belysa hur programmets data och tjĂ€nster kan anvĂ€ndas för klimatanpassning.

Genom anslag 1:10 Klimatanpassning inom UO20 finansierar regeringen bland annat förebyggande och kunskapshöjande insatser. Det handlar om satsningar pĂ„ bland annat ras-, skred-, översvĂ€mnings- och erosionskarteringar hos Statens geotekniska institut och Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskap. Även SMHI utför kunskapshöjande insatser som finansieras frĂ„n anslaget. SMHI har analyserat effekterna av klimatförĂ€ndringarna för de stora sjöarna i Sverige liksom konsekvenserna för sjöarnas anvĂ€ndning och utveckling. SMHI har ocksĂ„ tagit fram planeringsunderlag om framtida havsnivĂ„er för Sveriges kuststrĂ€cka. Vidare har en metod för att berĂ€kna högsta tĂ€nkbara vattenstĂ„nd för Sveriges kuststrĂ€cka utvecklats och verktyg för visualisering av havsnivĂ„er presenterats. Andra underlag till stöd för bland annat kommunernas planering har tagits fram av bland annat lĂ€nsstyrelserna och Bo- verket.

Kunskapen och medvetenheten om behovet av klimatanpassning har ökat bland mÄnga aktörer de senaste Ären. Fortfarande kvarstÄr emellertid viktiga utmaningar som relaterar till informations- och kunskapsbehov och kunskapshöjande insatser för genomförandet av klimatanpassningsÄtgÀrder. Den ökande kunskapen behöver göras relevant och lÀttillgÀnglig för olika mÄlgrupper. I avsnitt 9.3 aviseras att Boverket fÄr en samordnande roll för anpassning av boende och byggande. Denna roll inbegriper att samordna det underlag som expertmyndigheterna och forskningen kan tillhandahÄlla. Regeringen avser ocksÄ att uppdra Ät Boverket att i samarbete med Nationellt kunskapscentrum vid SMHI kartlÀgga kommunernas behov av kunskap, vÀgledning och samlat planeringsunderlag samt vilka eventuella ÄtgÀrder som behövs för att möta kommunernas behov avseende relevans och tillgÀnglighet. Nationellt kunskapscentrum vid SMHI har till uppgift att samla in, sammanstÀlla och tillgÀngliggöra kunskap om klimatanpassning till andra myndigheter, kommuner och samhÀllet i stort. MyndighetsnÀtverket för klimatanpassning stÄr bakom Klimatanpassningsportalen (www.klimatanpassning.se). NÀtverket bestÄr av 18 myndigheter med sektors- eller informationsansvar för hur samhÀllet pÄverkas av nutida och framtida klimat samt 21 lÀnsstyrelser som ansvarar för samordning av klimatanpassningsarbetet pÄ regional nivÄ. PÄ portalen finns bland annat verktyg för att arbeta med klimatanpassning inom olika riskomrÄden (t.ex. ras och skred, vÀrmebölja och översvÀmning) eller inom olika ÀmnesomrÄden (t.ex. avlopp, byggnader, kulturarv och naturmiljö). Verktygen kan till exempel vara guider, vÀgledningar, checklistor, metodbeskrivningar, kartor eller andra visuella hjÀlpmedel. Klimatanpassningsutredningen föreslog att Boverket

Prop. 2017/18:163

81

Prop. 2017/18:163 skulle fÄ i uppdrag att utveckla en tillsynsvÀgledning avseende risken för skred, ras och erosion. Boverket fick i regleringsbrevet för 2018 ett sÄdant uppdrag. Syftet Àr att tillsynsvÀgledningen ska skapa förutsÀttningar för att ny bebyggelse blir lÄngsiktigt hÄllbar och att lÀnsstyrelsernas tillsyn Àr samordnad och förutsebar. I februari 2018 ska Boverket redovisa uppdraget att ta fram en tillsynsvÀgledning avseende risk för översvÀmning.

9.7Vissa ÄtgÀrder för klimatanpassning

9.7.1Uppdrag om sÀrskilda riskomrÄden för ras, skred, översvÀmning och erosion som riskerar samhÀllen, infrastruktur och företag

Regeringens bedömning: Det finns ett behov av att identifiera sÀrskilda riskomrÄden i Sverige avseende ras, skred, översvÀmning och erosion och rangordna dem utifrÄn sannolikhet, potentiella konsekvenser och sÀrskild problematik. HÀnsyn kan behöva tas till risker med förorenad mark eller att mÄnga olika aktörer berörs.

SkÀlen för regeringens bedömning: Risker förknippade med ras, skred, översvÀmning och erosion kan potentiellt fÄ mycket stora konsekvenser för mÀnniskors liv och hÀlsa, för ekosystem och för infrastruktur, bebyggelse och kulturarv. Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 föreslagit att öka anslag 1:10 Klimatanpassning inom UO 20 för att möjliggöra konkreta ÄtgÀrder för att skredsÀkra Göta Àlv (se avsnitt 7.2). Problematiken i Göta Àlvdalen berör flera kommuner dÀr riskomrÄden för ras och skred finns i smÄ kommuner med i vissa fall begrÀnsade möjligheter att ensamt finansiera ÄtgÀrder. Nyttan av ÄtgÀrder skulle Àven tillfalla kommuner nedströms eftersom effekterna av ett ras av förorenad mark, potentiellt kan förstöra dricksvattentÀkten för 700 000 invÄnare i Göteborgsregionen.

Det Àr centralt att det finns kunskap om sÀrskilda riskomrÄden med potentiellt allvarliga konsekvenser och dÀr det kan finnas hinder för att vidta ÄtgÀrder. Det kan vara problematik med till exempel grÀnsöverskridande frÄgor mellan olika administrativa enheter, komplexa risker eller brist pÄ tekniska lösningar för ÄtgÀrder och modeller för finansiering.

Hanteringen av Göta Àlv Àr ett belysande exempel. Den tid det tagit att analysera problemet, diskutera ansvarsfördelning och finansiering samt starta en samverkansprocess för samarbete mellan lokal, regional och nationell nivÄ och mellan olika aktörer har varit lÄng. En nationell mÄlsÀttning för nÀr den förberedande processen bör vara klar och nÀr konkreta ÄtgÀrder bör vara inledda skulle vÀgleda arbetet och sÀtta ökat fokus pÄ frÄgan. Tio sÀrskilt riskutsatta omrÄden för ras och skred undergÄr för nÀrvarande ytterligare analyser som ska ge mer detaljerad kunskap om vilka risker som finns. Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI) och Myndighetens för samhÀllsskydd och beredskap (MSB) har genomfört karteringar av ras, skred, erosion och översvÀmning.

82

Baserat pÄ dessa fördjupade analyser och karteringar bör nationellt Prop. 2017/18:163 prioriterade omrÄden av synnerlig vikt eller med komplex problematik

pekas ut och ÄtgÀrdsplaner utarbetas, inklusive ansvars och kostnadsfördelning, prioriteringar avseende konkreta insatser utifrÄn potentiella konsekvensers allvarlighetsgrad och med hÀnsyn till sÀrskilda risker avseende förorenad mark.

9.7.2Förstudie om analys av ansvar för att vidta anpassningsÄtgÀrder

Regeringens bedömning: Det finns ett behov av att analysera ansvarsfördelningen vid ÄtgÀrder mot översvÀmning av jordbruksmark.

Klimatanpassningsutredningens bedömning överensstÀmmer delvis med regeringens.

Remissinstanserna: Göteborgs och Jönköpings kommuner samt lÀnsstyrelserna i Stockholms, SkÄne, Kalmar, VÀstra Götalands och Kronobergs lÀn menar att en ny utredning bör undersöka frÄgorna kring ansvarsfördelning och finansiering. Ett stort antal instanser understryker vikten av att den nationella strategin utreder de omrÄden som betÀnkandet inte berört. LÀnsstyrelsen i VÀrmlands lÀn saknar analys av ansvarsförhÄllanden för vattenverksamhet som bedrivs vid t.ex. dammar och vattenkraftverk och LÀnsstyrelsen i Södermanlands lÀn vill uppmÀrksamma att det Àven Àr viktigt att utreda ansvarsförhÄllanden vid perioder av lÄga vattennivÄer. Vid analys av aktuella vattenverksamheter till ett förÀndrat klimat bör betydelsen av principen att förorenaren betalaren beaktas. Jönköping kommun menar att utredningen skjuter stora delar av uppdraget pÄ framtida utredningar, sÄ behovet av att reda ut ansvarsfrÄgan kvarstÄr.

SkÀlen för regeringens bedömning: Klimatanpassningsutredningen har avgrÀnsat sitt uppdrag till ett omrÄde nÀmligen bebyggelse och byggnader, av de sex olika huvudomrÄden som Klimat- och sÄrbarhetsutredningen identifierade. Utredningen anser att motsvarande arbete ocksÄ mÄste göras för de andra huvudomrÄdena, dvs. kommunikation, tekniska försörjningssystem, areella nÀringar och turism, naturmiljön och miljömÄlen samt mÀnniskors hÀlsa. Utredningen föreslÄr att den nationella strategin som ska göras klarlÀgger hur detta arbete ska ske.

Jordbruksverket och Skogsstyrelsen har i ett sÀrskilt yttrande i betÀnkandet lyft att frÄgorna om ansvar för ÄtgÀrder mot översvÀmning berör markavvattningslagstiftningen och va-lagstiftningen. De anser att en utredning om ansvaret för ÄtgÀrder för att begrÀnsa översvÀmning av jordbruksmark bör ta hÀnsyn till bÄda lagstiftningarna. De ÄtgÀrder som behöver vidtas fÄr konsekvenser för jordbruksmark och eventuella förÀndringar i de olika lagstiftningarna kan fÄ konsekvenser för jordbruket. Jordbruksverket har Àven pekat pÄ behovet av att utreda frÄgan om ansvaret för att anpassa jordbruksmarken till ett förÀndrat klimat med ökande flöden. Regeringen anser att det finns ett behov av att nÀrmare analysera dessa frÄgestÀllningar och avser att ge Jordbruksverket i uppdrag att genomföra en förstudie om ansvarsfördelningen vid ÄtgÀrder mot över-

83

Prop. 2017/18:163 svÀmning av jordbruksmark. Jordbruksverket ska inom förstudien hÀmta in synpunkter frÄn Boverket, kommuner och andra berörda myndigheter.

10 Konsekvenser

10.1Lagförslaget om krav pÄ riskbedömning i översiktsplanen

Förslaget innebÀr ett krav pÄ att kommunerna i översiktsplanen ska bedöma risker pÄ grund av klimatförÀndringarnas pÄverkan pÄ den byggda miljön. Syftet med kravet Àr i första hand att kommunerna ska börja arbeta med att bedöma riskerna, utarbeta strategier och inleda dialog med kommuninvÄnarna. Det ska ses som en början pÄ den mycket angelÀgna klimatanpassningen av bebyggelse.

Om bebyggelse inte klimatanpassas kommer det att leda till stora kostnader. Klimat- och sĂ„rbarhetsutredningen uppskattade att de ökade skadekostnaderna till följd av översvĂ€mningar, ras, skred och erosion under perioden 2010–2100 kommer att uppgĂ„ till 90–225 miljarder kronor. I dagens penningvĂ€rde (Ă„r 2016) motsvarar det 98–245 miljarder kronor. Som referens frĂ„n en enstaka hĂ€ndelse kan nĂ€mnas skyfallet över Malmö 2014 dĂ€r skadekostnaden uppskattas till omkring 600 miljoner kronor.

Förslaget berör kommuner inklusive den kommunala sjÀlvstyrelsen, lÀnsstyrelser, enskilda och företag.

Kommuner

Enligt den kommunala finansieringsprincipen ska beslut som innebÀr nya obligatoriska uppgifter för kommunerna Ätföljas av en statlig finansiering. Den riskbedömning som ska göras i översiktsplanen kommer att innebÀra en ökad arbetsinsats och dÀrmed ocksÄ ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Finansieringsprincipen ska dÀrför tillÀmpas. Utredningen skriver att bedömningen av klimateffekternas pÄverkan bör vara det mest krÀvande arbetet och att den fortsatta uppdateringen bör kunna ske till en betydligt lÀgre kostnad. Utredningen bedömer att den initiala analysen inte bör kosta mer Àn i genomsnitt 500 000 kronor per kommun. Kostnaden Àr berÀknad utifrÄn tre kommuners faktiska kostnader för att ta fram en klimatanpassningsplan eller en klimat- och sÄrbarhetsanalys. Omprövningen bör enligt utredningen kunna göras till 20 procent av grundkostnaden, alltsÄ i genomsnitt 100 000 kronor per kommun och mandatperiod.

Det finns faktorer som talar för att kommunernas arbetsinsats inte kommer att öka i den utstrÀckning utredningen berÀknat. Kommunerna ska göra riskbedömningen utifrÄn befintligt underlag frÄn lÀnsstyrelser och andra nationella myndigheter. HÀr kan nÀmnas portalen för översvÀmningshot som tagits fram av Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap, karttjÀnsten för ras och skred som tagits fram av bland annat Statens geotekniska institut samt risköversikt stranderosion som tagits

fram av Sveriges geologiska undersökning. Bedömningen ska ocksÄ

84

göras pÄ en övergripande nivÄ, och innebÀr inte ett krav pÄ analys av kostnader för anpassningsÄtgÀrder sÄsom utredningen föreslog.

För att göra den initiala riskbedömningen kan kommunerna dock behöva ta fram ytterligare underlag utöver befintligt underlag. Med ett vĂ€l genomfört initialt arbete finns ocksĂ„ en bra grund för det fortsatta arbetet. Regeringen bedömer dĂ€rför i likhet med utredningen att ersĂ€ttningen per kommun för den initiala bedömningen bör uppgĂ„ till 500 000 kronor. DĂ€remot bör omprövningen av riskbedömningen i huvudsak kunna göras med utgĂ„ngspunkt i den initiala bedömningen och med stöd av befintligt underlag, och alltsĂ„ till en betydligt lĂ€gre kostnad Ă€n vad utredningen föreslog. Kostnaden för uppdatering av riskbedömningen Ă€r dĂ€rmed försumbar. Kommunerna behöver dĂ€rför inte tillföras medel efter Ă„r 2022. Den kostnadsökning som kommunerna kompenseras för föreslĂ„s belasta anslag 1:10 Klimatanpassning inom utgiftsomrĂ„de 20. Utredningen menar att sĂ„vĂ€l principiella som praktiska skĂ€l talar för ett generellt statsbidrag dĂ€r regleringen sker genom att nivĂ„n pĂ„ anslaget 1.1 Kommunalekonomisk utjĂ€mning under utgiftsomrĂ„de 25 förĂ€ndras och tillförs 36 250 000 kronor per Ă„r 2019–2022.

Den kommunala sjÀlvstyrelsen

Förslaget kan innebÀra en begrÀnsning i det kommunala planmonopolet och dÀrmed ocksÄ pÄverka den kommunala sjÀlvstyrelsen. I 14 kap. 3 § regeringsformen slÄs fast att en inskrÀnkning i den kommunala sjÀlvstyrelsen inte bör gÄ utöver vad som Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till de ÀndamÄl som har föranlett den. Risken för olyckor, översvÀmning och erosion Àr omrÄden dÀr staten behÄllit sin tillsyn, eftersom staten har det övergripande ansvaret för samhÀllets utveckling och möjlighet att ingripa i frÄgor om nationell betydelse. Den föreslagna regleringen innebÀr bland annat att underlaget för den statliga tillsynen breddas och fördjupas. I förhÄllande till detta intresse kan inskrÀnkningen i den kommunala sjÀlvstyrelsen inte anses gÄ utöver vad som Àr nödvÀndigt i den mening som avses i regeringsformen.

LĂ€nsstyrelser

Förslaget medför att lÀnsstyrelserna genom samrÄdsförfarandet om översiktsplanen ska medverka till att denna analys blir tillrÀcklig och ÀndamÄlsenlig. Samtidigt kommer kommunernas underlag att underlÀtta lÀnsstyrelsernas granskning av kommunernas översiktsplaner. Regeringen bedömer dÀrför att lÀnsstyrelsernas kostnader inte kommer att öka.

Enskilda och företag

Genom att kommunen i översiktsplanen ska redovisa sin bedömning av riskerna för skador pÄ den byggda miljön i kommunen och hur riskerna kan minska eller upphöra fÄr enskilda och företag ökad kunskap om riskerna. Det skapar bÀttre förutsÀttningar för enskilda och företag att vidta förebyggande ÄtgÀrder i stÀllet för att ta hand om skador i efterhand. Förslaget skapar Àven bÀttre förutsÀttningar för att undvika riskomrÄden nÀr ny bebyggelse planeras.

Prop. 2017/18:163

85

Prop. 2017/18:163 Sammantagen bedömning

MĂ„nga studier pekar pĂ„ att kostnaderna för att ta hand om skador i den byggda miljön till följd av ras, skred, erosion och översvĂ€mning Ă€r betydligt högre Ă€n kostnaden för att vidta förebyggande Ă„tgĂ€rder. Förslaget om att kommunerna ska bedöma risken för skador i översiktsplanen och presentera en strategi för hur riskerna ska minska eller upphöra, ger ökade möjligheter att vidta förebyggande Ă„tgĂ€rder. Regeringen bedömer dĂ€rför att en nĂ„got utökad statlig reglering inom dessa omrĂ„den Ă€r rimlig. Flera myndigheter har tagit fram fritt tillgĂ€ngliga planeringsunderlag till stöd för sĂ„dana analyser som kommunerna ska göra pĂ„ grund av kravet. Det finns dĂ€rmed goda förutsĂ€ttningar för kommunernas arbete, men regeringen bedömer Ă€ndĂ„ att kravet kommer att innebĂ€ra en viss ökning av arbetsinsatsen. Kommunerna kommer dĂ€rför att ersĂ€ttas genom ett generellt statsbidrag om i genomsnitt 500 000 kronor per kommun. Regleringen sker genom att nivĂ„n pĂ„ anslaget 1.1 Kommunalekonomisk utjĂ€mning under utgiftsomrĂ„de 25 förĂ€ndras och tillförs 36 250 000 kronor per Ă„r 2019–2022. Anslag 1:10 Klimatanpassning inom utgiftsomrĂ„de 20 kommer att minska med motsvarande belopp under 2019–2022.

10.2Lagförslaget om marklovsplikt för reglering av markens genomslÀpplighet

Förslaget innebÀr att kommunen i en detaljplan fÄr bestÀmma att det krÀvs marklov för markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet. Avsikten Àr att marklovsplikten ska leda till en högre efterlevnad av de detaljplaner som innehÄller bestÀmmelser om markens genomslÀpplighet. FrÄgan om markens förmÄga att ta hand om dagvatten kan vara av stor vikt i vissa omrÄden. En kontrollmöjlighet för att sÀkerstÀlla att kraven följs förbÀttrar omrÄdets sÀkerhet mot översvÀmning.

Det övergripande syftet med förslaget Ă€r att samhĂ€llet ska ha en bĂ€ttre beredskap för översvĂ€mningar till följd av skyfall och kraftiga regn. Skadekostnaderna för sĂ„dana hĂ€ndelser kan bli höga. Som nĂ€mnts ovan uppskattas i utredningen kostnaden för skyfallet över Malmö 2014 till omkring 600 miljoner kronor. FörsĂ€kringsbolagens kostnader för naturrelaterade vattenskador som frĂ€mst orsakas av höga vattenstĂ„nd, skyfall eller brister i avloppsnĂ€tet uppgĂ„r till 170–310 miljoner kronor Ă„rligen under Ă„ren 2011–2013 och 2015. DĂ„ ingĂ„r inte till exempel kostnader för rĂ€ddningsinsatser eller offentliga byggnader som inte Ă€r försĂ€krade.

Om nÄgon reglering inte kommer till stÄnd kommer situationen att fortsÀtta vara som i dag. Kommunen kan reglera markens genomslÀpplighet i detaljplan. Men byggnadsnÀmnden kommer inte att ha nÄgon möjlighet att kontrollera att kravet efterlevs. Kommunen kommer dÀrför sakna en nödvÀndig överblick över andelen hÄrdgjord yta inom ett omrÄde, och Àven sakna möjlighet att pÄverka var och i vilken omfattning nya ytor hÄrdgörs. Detta kan leda till förvÀrrade problem med översvÀmningar och stora kostnader som följd.

Förslaget berör kommuner, fastighetsÀgare och exploatörer samt prövningsmyndigheter.

86

Kommuner

För kommunerna innebÀr förslaget att det kan bli fler lovansökningar, vilket leder till ökad arbetsbelastning. De ekonomiska konsekvenserna för kommunen Àr kopplade till vilken taxa kommunen tillÀmpar för marklov. Avgiften som kommunen fÄr ta ut fÄr högst uppgÄ till den genomsnittliga kostnaden för Àrendetypen. Kommunernas kostnader bedöms dÀrför inte att öka till följd av förslaget. Vidare Àr det kommunen sjÀlv som styr över nÀr lovansökan kan komma att aktualiseras.

FastighetsÀgare och exploatörer

För fastighetsÀgare och andra exploatörer innebÀr förslaget kostnader, framför allt genom att de kan behöva betala en lovavgift. Vidare innebÀr ansökningsförfarandet i sig vissa arbetsinsatser och kan ta viss tid i ansprÄk genom prövning av ansökan och eventuella överklaganden. FörÀndringen innebÀr emellertid ingen konsekvens för fastighetsÀgare i förhÄllande till vad de har rÀtt att göra med sin mark, eftersom det redan finns en möjlighet att reglera markens genomslÀpplighet i detaljplan.

De konsekvenser som förslaget kan innebÀra för fastighetsÀgare mÄste dock stÀllas mot nyttan. En kontrollmöjlighet för att sÀkerstÀlla att kraven följs förbÀttrar omrÄdets sÀkerhet mot översvÀmningar. Denna effekt kommer Àven fastighetsÀgare till del, eftersom risken att fastigheten drabbas av översvÀmningar minskar.

Prövningsmyndigheter

Ärenden om marklov kan överklagas till lĂ€nsstyrelsen och dĂ€refter till domstol. Prövningsmyndigheter pĂ„verkas dĂ€rmed av förslaget eftersom det innebĂ€r en utökning av marklovsplikten till att Ă€ven avse markĂ„tgĂ€rder som kan försĂ€mra markens genomslĂ€pplighet. Möjligheten att införa marklovsplikt gĂ€ller endast för nya eller Ă€ndrade detaljplaner. Att anta eller Ă€ndra en detaljplan tar allt ifrĂ„n ett knappt Ă„r till flera Ă„r. DĂ€rtill kommer den tid det tar för kommunens byggnadsnĂ€mnd att pröva ansökan om marklov som första instans. Vidare bedömer regeringen att det frĂ€mst Ă€r i mer tĂ€ttbebyggda omrĂ„den som markens genomslĂ€pplighet kan fĂ„ sĂ„dan betydelse att det finns skĂ€l att införa marklovsplikt. Antalet Ă€renden kan alltsĂ„ förvĂ€ntas vara mycket fĂ„ under de första Ă„ren efter det att lagĂ€ndringen har trĂ€tt i kraft för att dĂ€refter öka nĂ„got, men fortfarande vara relativt fĂ„. Regeringen bedömer dĂ€rför att den ökade Ă€rendemĂ€ngden Ă€r nĂ„got som prövningsmyndigheterna kan klara av med befintliga resurser.

Sammantagen bedömning

Sammantaget anser regeringen att möjligheten att fÄ till ett lovförfarande för ÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet Àr av sÄdan vikt för dagvattenhanteringen att fördelarna klart övervÀger de nackdelar förslaget kan ge för vissa fastighetsÀgare genom att de kan tvingas till att ansöka om lov.

Prop. 2017/18:163

87

Prop. 2017/18:163

11 Författningskommentar

Förslaget till lag om Àndring i plan- och bygglagen (2010:900)

3 kap. Översiktsplan

5 § Av översiktsplanen ska framgÄ

1.grunddragen i frÄga om den avsedda anvÀndningen av mark- och vattenomrÄden,

2.kommunens syn pÄ hur den byggda miljön ska anvÀndas, utvecklas och bevaras,

3.hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och följa gÀllande miljökvalitetsnormer,

4.hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hÀnsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mÄl, planer och program av betydelse för en hÄllbar utveckling inom kommunen,

5.hur kommunen avser att tillgodose det lÄngsiktiga behovet av bostÀder,

6.sÄdana omrÄden för landsbygdsutveckling i strandnÀra lÀgen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken, och

7.kommunens syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur sÄdana risker kan minska eller upphöra.

  Paragrafen, som reglerar vad som ska framgÄ av en översiktsplan, har
  Ă€ndrats genom att en ny sjunde punkt, har lagts till. ÖvervĂ€gandena finns
  i avsnitt 4.2. BestÀmmelsen har utformats i enlighet med LagrÄdets
  förslag.
  Enligt sjunde punkten ska kommunen i översiktsplanen redovisa sin
  syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön som kan följa av över-
  svÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur
  sÄdana risker kan minska eller upphöra.
  Med uttrycket ”den byggda miljön” avses samma sak som i andra punkten.
  Kommunens redovisning av sin syn pÄ riskerna ska vara övergripande.
  Bedömningen ska avse risken för att skador kan uppstÄ pÄ den byggda
  miljön bÄde i nÀrtid och i ett lÀngre perspektiv (jfr 3 kap. 2 §). Be-
  stÀmmelsen Àr alltsÄ framÄtsyftande och tar inte sikte pÄ skador som kan
  hÀnföras till översvÀmning, ras, skred och erosion som redan intrÀffat.
  Bedömningen ska göras utifrÄn befintliga relevanta underlag, till exem-
  pel geologiskt, geotekniskt och topografiskt underlag samt de havsnivÄ-
  höjnings-, översvÀmnings-, ras- och skredkarteringar som finns hos lÀns-
  styrelser och andra myndigheter. I vissa fall kan ytterligare underlag be-
  hövas, till exempel frÄn Trafikverket om statlig infrastruktur ligger i ett
  riskomrÄde. Bedömningen bör anpassas till kommunens geografiska för-
  utsÀttningar och bebyggelsestruktur. Bedömningen behöver inte avse
  enskilda byggnader eller anlÀggningar.
  Med uttrycket klimatrelaterade avses att det ska vara frÄga om över-
  svÀmning, ras, skred och erosion som Àr en följd av processer som beror
88 pÄ klimatet, till exempel nederbörd eller höga vattenflöden. DÀremot av-
 

ses inte sÄdana effekter som Àr en följd av mÀnsklig aktivitet, till exempel Prop. 2017/18:163 sprÀngning eller vattenlÀcka.

9 kap. Bygglov, rivningslov och marklov m.m.

Marklov

12 § Det krÀvs marklov, om kommunen har bestÀmt det i detaljplanen, för

1.trÀdfÀllning,

2.skogsplantering, och

3.markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet.

Trots första stycket 3 krÀvs det inte marklov för ÄtgÀrder för att anlÀgga gata, vÀg eller jÀrnvÀg pÄ mark som enligt detaljplan fÄr anvÀndas för det ÀndamÄlet.

Paragrafen reglerar tillsammans med 9 kap. 11 och 13 §§ marklovspliktens omfattning. ÖvervĂ€gandena finns i avsnitt 4.3. BestĂ€mmelsen har utformats i enlighet med LagrĂ„dets förslag.

I första stycket punkten 3 har det införts en möjlighet att i detaljplan bestÀmma att det krÀvs marklov för markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet, dvs. som kan försvÄra för vatten att trÀnga in i marken. Exempel pÄ sÄdana markÄtgÀrder Àr att hÄrdgöra ytor, till exempel att asfaltera tomtmark som inte tidigare varit asfalterad eller att ersÀtta naturgrÀs med konstgrÀs. I övrigt har bestÀmmelsen endast Àndrats redaktionellt och nÄgon Àndring i sak i förhÄllande till vad som tidigare gÀllt Àr inte avsedd.

Andra stycket Àr nytt och innebÀr en begrÀnsning av möjligheten att stÀlla krav pÄ marklov enligt första stycket.

Kommunen fĂ„r alltsĂ„ inte bestĂ€mma att marklov krĂ€vs för Ă„tgĂ€rder som vidtas för att anlĂ€gga en gata, vĂ€g eller jĂ€rnvĂ€g pĂ„ mark som i planen har avsatts för det Ă€ndamĂ„let Ă€ven om Ă„tgĂ€rden kan försĂ€mra markens genomslĂ€pplighet. Med uttrycket â€Ă„tgĂ€rder som vidtas för att anlĂ€gga” avses samtliga Ă„tgĂ€rder som behövs för att anlĂ€gga gatan, vĂ€gen eller jĂ€rnvĂ€gen, dvs. Ă€ven sĂ„dana som vidtas utanför den mark som i planen har avsatts för det aktuella Ă€ndamĂ„let. Det kan exempelvis vara frĂ„ga om skyddsĂ„tgĂ€rder för att hindra oljelĂ€ckage frĂ„n vĂ€gen eller tillfĂ€lliga anordningar, till exempel byggvĂ€gar, under byggtiden.

Orden vÀg och jÀrnvÀg har hÀr samma betydelse som i vÀglagen (1971:948) och lagen om byggande av jÀrnvÀg (1995:1649).

89

Prop. 2017/18:163

Bilaga 1

Sammanfattning av betÀnkandet Vem har ansvaret?

HÀr ges en sammanfattning av betÀnkandet Vem har ansvaret? (SOU 2017:42) i den del som avser lagförslaget.

Krav om analys i översiktsplanen

Utredningen föreslÄr att det införs ett uttryckligt krav mot kommunerna om att i översiktsplanen ange en analys om riskerna för översvÀmning, ras, skred och erosion för bebyggelse och byggnadsverk samt en strategi för hur dessa skador kan minskas eller förhindras. Syftet med kravet pÄ en sÄdan analys Àr i första hand att arbetet med att bedöma riskerna och att finna en strategi kommer i gÄng och att det inleds en dialog med kommunens medlemmar. Utredningens bedömning Àr att ett sÄdant krav mot kommunerna kan bli ett kraftfullt första steg mot den nödvÀndiga klimatanpassningen. Syftet Àr inte att försvÄra att ny bebyggelse kommer till stÄnd utan att underlÀtta att ny hÄllbar bebyggelse kan ske. Det kan exempelvis ske genom att kommunerna övergripande och pÄ ett tidigt stadium tar stÀllning till vilka omrÄden som Àr lÀmpliga för ny bebyggelse, vilka som inte bör bebyggas och vilka som kan bebyggas under förutsÀttning att olika skyddsÄtgÀrder initieras. Analysen ska i dess helhet finansieras genom statsbidrag. Beloppet berÀknas totalt uppgÄ till 145 miljoner kronor.

Möjlighet till marklov vid förÀndring av markytans utformning

Utredningen föreslÄr att det i plan- och bygglagen (2010:900) införs en möjlighet för kommunen att i detaljplanen bestÀmma att det krÀvs marklov för en viss förÀndring av markytans utformning.

Syftet med förslaget Àr att kommunen ska fÄ en bÀttre möjlighet att se till att en reglering av markytans utformning följs. Det kan exempelvis vara reglering om viss andel hÄrdgjord yta. Hur stor del av marken inom ett omrÄde som Àr hÄrdgjord har stor betydelse för avrinningsförhÄllandena. En bÀttre kontroll av denna frÄgas efterlevnad ger dÀrför fördelar för dagvattenhanteringen.

90

Prop. 2017/18:163

Bilaga 2

BetÀnkandets lagförslag

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om plan- och bygglagen (2010:900) att 3 kap. 5 § och 9 kap. 12 § ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3kap.

5 §

Av översiktsplanen ska framgÄ

1.grunddragen i frÄga om den avsedda anvÀndningen av mark- och vattenomrÄden,

2.kommunens syn pÄ hur den byggda miljön ska anvÀndas, utvecklas och bevaras,

3.hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och följa gÀllande miljökvalitetsnormer,

4.hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hÀnsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mÄl, planer och program av betydelse för en hÄllbar utveckling inom kommunen,

5.hur kommunen avser att tillgodose det lÄngsiktiga behovet av bostÀder, och

6.sÄdana omrÄden för landsbygdsutveckling i strandnÀra lÀgen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken.

5.hur kommunen avser att tillgodose det lÄngsiktiga behovet av bostÀder,

6.sÄdana omrÄden för landsbygdsutveckling i strandnÀra lÀgen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken, och

7.kommunens syn pÄ risken för skador pÄ bebyggelse och byggnadsverk pÄ grund av översvÀmning, ras, skred och erosion och hur dessa risker kan minska eller upphöra.

9 kap.

12 §

Det krÀvs marklov för trÀdfÀllning och skogsplantering inom ett omrÄde med detaljplan, om kommunen har bestÀmt det i planen.

Det krÀvs marklov för trÀdfÀllning, skogsplantering och förÀndring av markytans utformning inom ett omrÄde med detaljplan, om kommunen har bestÀmt det i planen.

91

Prop. 2017/18:163

Bilaga 3

92

Förteckning över remissinstanserna

Översiktsplanutredningen (N 2017:02), Svea hovrĂ€tt (Mark- och miljööverdomstolen), Nacka tingsrĂ€tt (mark- och miljödomstolen), VĂ€nersborgs tingsrĂ€tt (mark- och miljödomstolen), Östersunds tingsrĂ€tt (mark- och miljödomstolen), Försvarsmakten, Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskap, Kustbevakningen, FolkhĂ€lsomyndigheten, Boverket, Statens fastighetsverk, Konjunkturinstitutet, Fortifikationsverket, Statskontoret, LĂ€nsstyrelsen i Stockholms lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Uppsala lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Södermanlands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Östergötlands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Jönköpings lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Kronobergs lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Kalmar lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Gotlands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Blekinge lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i SkĂ„ne lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Hallands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i VĂ€stra Götalands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i VĂ€rmlands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Örebro lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i VĂ€stmanlands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i Dalarnas lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i GĂ€vleborgs lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i VĂ€sternorrlands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i JĂ€mtlands lĂ€n, LĂ€nsstyrelsen i VĂ€sterbotten, LĂ€nsstyrelsen i Norrbottens lĂ€n, Kungliga Tekniska högskolan, Uppsala universitet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Blekinge Tekniska Högskola, Göteborgs universitet, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Statens veterinĂ€rmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Sametinget, NaturvĂ„rdsverket, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (Mistra), Statens geotekniska institut (SGI), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), LantmĂ€teriet, ForskningsrĂ„det för miljö, areella nĂ€ringar och samhĂ€llsbyggande (Formas), Trafikverket, Sjöfartsverket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Verket för innovationssystem (VINNOVA), TillvĂ€xtverket, AffĂ€rsverket svenska kraftnĂ€t, Statens energimyndighet, RegelrĂ„det, Konsumentverket, RiksantikvarieĂ€mbetet, Arvika kommun, Borgholms kommun, Danderyds kommun, Falkenbergs kommun, Falun kommun, GullspĂ„ng kommun, Göteborgs kommun, Hallsbergs kommun, Haninge kommun, Jönköpings kommun, Karlstads kommun, Kristianstads kommun, KĂ€vlinge kommun, LaxĂ„ kommun, Lidköpings kommun, Ljusdals kommun, Lomma kommun, Lysekil kommun, Malmö kommun, Mariestads kommun, Mölndals kommun, NynĂ€shamns kommun, Stockholms kommun, Vellinge kommun, VĂ€nnĂ€s kommun, Ystads kommun, Åre kommun, Älvkarleby kommun, Örebro kommun, Örnsköldsviks kommun, Trossamfundet Svenska kyrkan, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Naturskyddsföreningen, Svenskt NĂ€ringsliv, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenskt Vatten AB, NĂ€ringslivets RegelnĂ€mnd (NNR), Byggherrarna Sverige AB, FastighetsĂ€garna Sverige AB, Föreningen för SamhĂ€llsplanering, Föreningen Sveriges Bygglovgranskare och ByggnadsnĂ€mndssekreterare (FSBS), Föreningen Sveriges Stadsbyggare, If SkadeförsĂ€kring, IQ SamhĂ€llsbyggnad, IVL Svenska miljöinstitutet AB, LĂ€nsförsĂ€kringar, SmĂ„Kom, Stockholm Vatten, Svensk FörsĂ€kring, Sveriges AllmĂ€nnyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Arkitekter, Sveriges Byggindustrier, VillaĂ€garnas Riksförbund, VĂ€rldsnaturfonden (WWF).

Yttrande har ocksĂ„ inkommit frĂ„n Ängelholms kommun och HSB Riksförbund.

Prop. 2017/18:163

Bilaga 3

93

Prop. 2017/18:163

Bilaga 4

LagrÄdsremissens lagförslag

HÀrigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § och 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §2

Av översiktsplanen ska framgÄ

1.grunddragen i frÄga om den avsedda anvÀndningen av mark- och vattenomrÄden,

2.kommunens syn pÄ hur den byggda miljön ska anvÀndas, utvecklas och bevaras,

3.hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena och följa gÀllande miljökvalitetsnormer,

4.hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hÀnsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta nationella och regionala mÄl, planer och program av betydelse för en hÄllbar utveckling inom kommunen,

5.hur kommunen avser att tillgodose det lÄngsiktiga behovet av bostÀder, och

6.sÄdana omrÄden för landsbygdsutveckling i strandnÀra lÀgen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken.

5.hur kommunen avser att tillgodose det lÄngsiktiga behovet av bostÀder,

6.sÄdana omrÄden för landsbygdsutveckling i strandnÀra lÀgen som avses i 7 kap. 18 e § första stycket miljöbalken, och

7.kommunens syn pÄ risken för skador pÄ den byggda miljön till följd av översvÀmning, ras, skred och erosion som Àr klimatrelaterade samt pÄ hur sÄdana risker kan minska eller upphöra.

9 kap.

12 §

Det krÀvs marklov för trÀdfÀllning och skogsplantering inom ett omrÄde med detaljplan, om kommunen har bestÀmt det i planen.

Kommunen fÄr i detaljplan bestÀmma att det krÀvs marklov för

1.trÀdfÀllning,

2.skogsplantering, och

2 Senaste lydelse 2014:224.

94

3. markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet.

Punkten 3 gÀller inte ÄtgÀrder för att anlÀgga gata, vÀg eller jÀrnvÀg pÄ mark som enligt detaljplan fÄr anvÀndas för det ÀndamÄlet.

1.Denna lag trÀder i kraft den 1 juli 2018.

2.Äldre föreskrifter gĂ€ller fortfarande i Ă€renden om antagande eller Ă€ndring av översiktsplan som har pĂ„börjats före ikrafttrĂ€dandet.

Prop. 2017/18:163

Bilaga 4

95

Prop. 2017/18:163

Bilaga 5

LagrÄdets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammantrÀde 2018-02-13

NÀrvarande: F.d. justitierÄden Gustaf Sandström och Christer Silfverberg samt justitierÄdet Anders Eka

En förbÀttrad beredskap i kommunerna för klimatets förÀndring

Enligt en lagrÄdsremiss den 8 februari 2018 har regeringen (Miljö- och energidepartementet) beslutat inhÀmta LagrÄdets yttrande över förslag till lag om Àndring i plan- och bygglagen (2010:900).

Förslaget har inför LagrÄdet föredragits av rÀttssakkunnige Christoffer Sheats.

Förslaget föranleder följande yttrande av LagrÄdet:

3 kap. 5 §

I 2 kap. 5 § första stycket 5 stÀlls krav att vid bl.a. planlÀggning lokalisera bebyggelse och byggnadsverk till mark som Àr lÀmpad för ÀndamÄlet med hÀnsyn till risken för olyckor, översvÀmning och erosion. En- ligt 3 kap. 4 § ska kommunen i översiktsplanen redovisa hur bl.a. detta allmÀnna intresse kommer att tillgodoses.

De nĂ€mnda bestĂ€mmelserna avser inte den byggda miljön vilket dĂ€remot den nu aktuella paragrafen gör. Enligt punkt 7 ska av â€Ă¶versiktsplanen 
 framgĂ„ kommunens syn pĂ„ risken för skador pĂ„ den byggda miljön till följd av översvĂ€mning, ras, skred och erosion som Ă€r klimatrelaterade samt pĂ„ hur sĂ„dana risker kan minska eller upphöra.”

Av den föreslagna lagtexten och författningskommentaren följer inte tydligt att de framtida skador som avses inte tar sikte pĂ„ sĂ„dant som kan hĂ€nföras till redan intrĂ€ffade klimatrelaterade översvĂ€mningar m.m. utan till – som det uttrycks i den allmĂ€nna motiveringen – ”klimateffekter som kan förvĂ€ntas uppstĂ„ i nĂ€rtid 
 (och) klimateffekter som kan förvĂ€ntas i ett lĂ€ngre perspektiv.”

LagrĂ„det föreslĂ„r att orden ”till följd av” ersĂ€tts med ”som kan följa av” för att markera att bestĂ€mmelsen Ă€r pĂ„ detta sĂ€tt framĂ„tsyftande.

9 kap. 12 §

Vid föredragningen har, med utgÄngspunkt i alternativ som föredraganden tagit fram, diskuterats formuleringar av lagtexten som nÀrmare följer den nuvarande lydelsen av paragrafen liksom av övriga bestÀmmelser om

96

marklov (9 kap. 11 och 13 §§). En sÄdan anpassning uppnÄs om lagtexten ges följande lydelse.

Det krÀvs marklov, om kommunen har bestÀmt det i detaljplanen, för

1.trÀdfÀllning,

2.skogsplantering, och

3.markÄtgÀrder som kan försÀmra markens genomslÀpplighet.

Trots första stycket 3 krÀvs det inte marklov för ÄtgÀrder för att anlÀgga gata, vÀg eller jÀrnvÀg pÄ mark som enligt detaljplan fÄr anvÀndas för det ÀndamÄlet.

Prop. 2017/18:163

Bilaga 5

97

Prop. 2017/18:163

Miljö- och energidepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammantrÀde den 8 mars 2018

NÀrvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsrÄden Lövin, Wallström, Y Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, StrandhÀll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Eneroth

Föredragande: statsrÄdet Skog

Regeringen beslutar proposition Nationell strategi för klimatanpassning

98