2018 års ekonomiska vårproposition

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Regeringens proposition 2017/18:100

Förslag till riktlinjer

Regeringens proposition 2017/18:100

2018 års ekonomiska vårproposition

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 april 2018

Stefan Löfven

Magdalena Andersson

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budget- politiken. Riktlinjernas syfte är att ange politikens inriktning inför budgetpropositionen för 2019.

Riktlinjerna för den ekonomiska politiken baseras på propositionens övriga innehåll, dvs. en beskrivning av finanspolitikens övergripande inriktning, en uppföljning av sysselsättningspolitiken, en bedömning av den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser, en uppföljning och bedömning av de budgetpolitiska målen, en uppföljning av statens budget samt en bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.

I propositionen lämnas även förslag till ändring i riksdagsordningen med anledning av betänkandet En sammanhållen budgetprocess (SOU 2017:78) samt förslag till vissa ändringar av utgiftsområdenas indelning.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Innehållsförteckning

Tabellförteckning ...............................................................................................................			8
Diagramförteckning ........................................................................................................			11
1	Förslag till riksdagsbeslut .....................................................................................		17
2	Lagförslag...............................................................................................................		21
3	Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken ...........................		25
	3.1	Samhällsbygget – ett tryggt och hållbart Sverige .................................	25
	3.2	Utsikter för svensk ekonomi.................................................................	30
	3.3	Förutsättningar för den ekonomiska politiken ....................................	35
	3.4	Fler ska komma i arbete.........................................................................	41
	3.5	Sverige ska ha en jämlik kunskapsskola ................................................	45
	3.6	Sverige ska bli ett fossilfritt välfärdsland ..............................................	48
	3.7	Välfärden ska stärkas..............................................................................	52
	3.8	Sverige ska vara säkert............................................................................	57
	3.9	Fördelningseffekter av regeringens politik...........................................	59
4	Den makroekonomiska utvecklingen...................................................................		63
	4.1	Utvecklingen i omvärlden 2018 och 2019 ............................................	64
	4.2	Utvecklingen i Sverige 2018 och 2019 ..................................................	65
	4.3	Utvecklingen 2020 och 2021 .................................................................	71
	4.4	Osäkerhet i prognosen...........................................................................	72
	4.5	Utvecklingen enligt andra bedömare ....................................................	74
	4.6	Prognosrevideringar...............................................................................	75
	4.7	Utvärdering av prognoser för BNP-tillväxten .....................................	76
	4.8	Regeringens mått på välstånd ................................................................	77
5	De budgetpolitiska målen .....................................................................................		83
	5.1	Uppföljning av målet för det finansiella sparandet ..............................	84
	5.2	Uppföljning av skuldankaret .................................................................	86

5.3Uppföljning av utgiftstaket och bedömning av utgiftstakets nivå

	för 2021	...................................................................................................	86
5.4	Uppföljning .......................................av det kommunala balanskravet		90
5.5	Uppföljning .........................av målen i stabilitets- och tillväxtpakten		91
5.6	En sammanhållen ..........................................................budgetprocess		92
	5.6.1 ...................................................	Ärendet och dess beredning	92
	5.6.2 .................................................................................	Bakgrund	93
	5.6.3 .................................................	Lagförslag i budgetprocessen	93

5.6.4Anknytningen till statens budget bör avgöras utifrån en

samlad bedömning ..................................................................

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

	5.6.5	Hanteringen av budgetrelaterade tillkännagivanden och
		initiativ som väcks inom riksdagen ........................................	97
	5.6.6	Konsekvensanalys....................................................................	97
	5.6.7	Författningskommentar..........................................................	97
6	Inkomster .............................................................................................................		101

6.1Förslag till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget

		för 2018 .................................................................................................	101
	6.2	Offentliga sektorns skatteintäkter ......................................................	102
	6.3	Statens inkomster .................................................................................	109
	6.4	Uppföljning av statens inkomster 2016 – 2020 ....................................	112
7	Utgifter	.................................................................................................................	119
	7.1 ...........................	Utveckling av de takbegränsade utgifterna över tid	121
	7.2 .......................................................................	Utgiftsprognos för 2018	127
	7.3	Förändring av de takbegränsade utgifterna 2019 och 2020 sedan
	.............................................................	budgetpropositionen för 2018	130
8	Den offentliga .............sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld		139
	8.1 .......................	Budgeteffekter av regeringens förslag och aviseringar	140
	8.2 .........................................................	Den offentliga sektorns finanser	141
	8.3 .....................................	Nettoförmögenheten och skuldutvecklingen	159
	8.4 .........................................	Finansiellt sparande enligt olika bedömare	163
	8.5 ....................................................	Uppföljning av statens budgetsaldo	163
	8.6 .......................................	Uppföljning av offentliga sektorns finanser	164
9	Uppföljning .............................................................av sysselsättningspolitiken		169
	9.1 ............................	Regeringens inriktning på sysselsättningspolitiken	169
	9.2 ...............................................	Svensk arbetsmarknad utvecklas starkt	170
	9.3 .....................................	Fortsatt stora skillnader på arbetsmarknaden	171

9.4Obalanser på arbetsmarknaden riskerar att dämpa

10.5Beräkningarnas känslighet och jämförelse med föregående

bedömning.............................................................................................

198

10.6En sammantagen bedömning av finanspolitikens långsiktiga

		hållbarhet...............................................................................................	200
11	Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden ..............		205
	11.1	Riktlinjer för flytt av ändamål och verksamheter ...............................	205
	11.2	Förslag till flytt av ändamål och verksamheter ...................................	206

		P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Fördjupningsrutor
Samhällsförändring är möjlig – reformer och resultat...................................................		28
Regeringens ekonomiska politik har stärkt finansieringen av välfärden ......................		40
Klimatutmaningen ...........................................................................................................		51
Den demografiska utvecklingen kräver ökade resurser till välfärden ...........................		56
Ekonomiska effekter av klimatförändringar ..................................................................		73
Kommunsektorns ekonomi har stärkts........................................................................		156
Snabbare etablering bland nyanlända............................................................................		176
Bilagor
Bilaga 1	Tabellsamling den makroekonomiska utvecklingen och offentliga finanser
Bilaga 2	Fördelningspolitisk redogörelse
Bilaga 3	Regeringens insatser för ökad jämställdhet
Bilaga 4	Den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock
Bilaga 5	En sammanhållen budgetprocess
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 2018

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabellförteckning
Tabell 3.1	Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018 ..........................	27
Tabell 3.2	Makroekonomiska nyckeltal ..................................................................	30
Tabell 3.3	Indikatorernas utveckling från föregående mätning ............................	32
Tabell 3.4	Regeringens redan aviserade reformer för 2019 och 2020 ...................	35
Tabell 3.5	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser ...................................	38
Tabell 3.6	Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för
	avstämning mot målet för det finansiella sparandet .............................	39
Tabell 3.7	Utgiftstakets nivåer ................................................................................	39
Tabell 3.8	Förändring skatteintäkter per capita .....................................................	40
Tabell 3.9	Kunskapslyftet – beräknat antal platser under mandatperioden..........	43
Tabell 4.1	Arbetsmarknadens utveckling ...............................................................	67
Tabell 4.2	Nyckeltal .................................................................................................	70
Tabell 4.3	Nyckeltal .................................................................................................	70
Tabell 4.4	Jämförelse mellan olika bedömares prognoser .....................................	75
Tabell 4.5	Jämförelse mellan regeringens prognoser .............................................	76
Tabell 4.6	Medelprognosfel för prognoser för BNP-tillväxt.................................	77
Tabell 4.7	Rangordningar av bedömares prognosprecision...................................	77
Tabell 4.8	Indikatorernas utveckling från föregående mätning ............................	78
Tabell 5.1	Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för
	avstämning mot målet för det finansiella sparandet .............................	85
Tabell 5.2	Ursprungligt och faktiskt utgiftstak .....................................................	88
Tabell 5.3	Utgiftstak och takbegränsade utgifter...................................................	89
Tabell 5.4	Nyckeltal för uppföljning av stabilitets- och tillväxtpaktens
	förebyggande del.....................................................................................	92
Tabell 6.1	Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte-och avgiftsregler i
	propositionen Vårändringsbudget för 2018 ........................................	102
Tabell 6.2	Skattekvot .............................................................................................	102
Tabell 6.3	Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomsterna i statens
	budget....................................................................................................	103
Tabell 6.4	Skatt på arbete.......................................................................................	104
Tabell 6.5	Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas
	skatteunderlag .......................................................................................	106
Tabell 6.6	Skattereduktioner .................................................................................	106
Tabell 6.7	Skatt på konsumtion och insatsvaror ..................................................	108
Tabell 6.8	Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar .........	111
Tabell 6.9	Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med
	budgetpropositionen för 2018 .............................................................	112
Tabell 6.10	Aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2018 och
	beslutad budget för 2016 och 2017......................................................	113
Tabell 6.11	Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med budgetproposition
	för 2018 .................................................................................................	114

	P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Tabell 6.12	Övriga inkomster, utfall 2016 och 2017 jämfört med statens
	budget för 2016 och 2017 ....................................................................	115
Tabell 7.1	Utgifter under budgetens utgiftsområden och takbegränsade
	utgifter som andel av BNP ..................................................................	119
Tabell 7.2	Utgifter per utgiftsområde 2017–2021 ...............................................	120
Tabell 7.3	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år....	121
Tabell 7.5	Volymer inom olika transfereringssystem ..........................................	126
Tabell 7.6	Utgifter 2017 och 2018 ........................................................................	128
Tabell 7.7	Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2018 (exklusive
	statsskuldsräntor).................................................................................	130
Tabell 7.8	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med bedömningen i
	budgetpropositionen för 2018.............................................................	130
Tabell 7.9	Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar ...............................	132
Tabell 7.10	Volymer inom olika transfereringssystem 2018–2020 jämfört med
	bedömningen i budgetpropositionen för 2018...................................	134
Tabell 7.11	Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem .........................	135
Tabell 8.1	Budgeteffekter av nu föreslagna reformer och finansieringar ...........	141
Tabell 8.2	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser ................................	142
Tabell 8.3	Den offentliga sektorns skatter och avgifter ......................................	143
Tabell 8.4	Den offentliga sektorns utgifter..........................................................	143
Tabell 8.5	Indikatorer för impuls till efterfrågan.................................................	144
Tabell 8.6	Samlade budgeteffekter av regeringens reformer och finansieringen
	av dessa i förhållande till föregående år ..............................................	145
Tabell 8.7	Scenarier: 1 Högre jämviktsarbetslöshet och 2 Lägre
	jämviktsarbetslöshet.............................................................................	146
Tabell 8.8	Statens inkomster och utgifter ............................................................	147
Tabell 8.9	Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2017–2021 ..................	147
Tabell 8.10	Statens budgetsaldo..............................................................................	148
Tabell 8.11	Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter..............................	150
Tabell 8.12	Ålderspensionssystemets avgiftsinkomster........................................	150
Tabell 8.13	Inkomstindex, balanstal och balansindex ...........................................	151
Tabell 8.14	Kommunsektorns finanser ..................................................................	152
Tabell 8.15	Den offentliga sektorns okonsoliderade tillgångar och skulder samt
	nettoförmögenhet 2016 .......................................................................	159
Tabell 8.16	Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet......................	160
Tabell 8.17	Statsskuldens förändring .....................................................................	161
Tabell 8.18	Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag till
	förändringen .........................................................................................	163
Tabell 8.19	Bedömningar av finansiellt sparande...................................................	163
Tabell 8.20	Bedömningar av strukturellt sparande ................................................	163
Tabell 8.21	Utfall för statens budget 2017.............................................................	164
Tabell 8.22	Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och
	förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2018 .................	165
Tabell 8.23	Offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. Aktuell prognos
	och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2018..........	165
Tabell 8.24	Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med
	budgetpropositionen för 2018.............................................................	166
Tabell 10.1	Demografiskt betingad förändring i sysselsättning ...........................	192
Tabell 10.2	Primära offentliga utgifter vid oförändrat beteende ..........................	193
Tabell 10.3	Utträdesålder och återstående medellivslängd ...................................	196
Tabell 10.4	Hållbarhetsindikatorer.........................................................................	198

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 10.5	Hållbarhetsindikatorer för Sverige ......................................................	199
Tabell 10.6	Europeiska kommissionens hållbarhetsbedömningar ........................	200

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagramförteckning
Diagram 3.1	Statsskuldskvot.......................................................................................	28
Diagram 3.2	Kommunfinansierad sysselsättning.......................................................	28
Diagram 3.3	Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem ...........................	28
Diagram 3.4	PISA-resultat i Sverige ...........................................................................	29
Diagram 3.5	Medel för klimat- och miljöpolitiken....................................................	29
Diagram 3.6	BNP i Sverige och omvärlden................................................................	31
Diagram 3.7	Sysselsättningsgrad.................................................................................	33
Diagram 3.8	Finansiellt och strukturellt sparande.....................................................	37
Diagram 3.9	Statsskuldskvot.......................................................................................	37
Diagram 3.10	Skattekvoter............................................................................................	40
Diagram 3.11	BNP och skatteintäkter per capita ........................................................	40
Diagram 3.12	Extratjänster inkl. moderna beredskapsjobb ........................................	41
Diagram 3.13	Elevers läsförmåga i årskurs 4................................................................	46
Diagram 3.14	Sveriges BNP och nationella växthusgasutsläpp ..................................	49
Diagram 3.15	Historiska utsläpp inom ESR samt scenario med befintliga
	respektive planerade styrmedel till 2030...............................................	51
Diagram 3.16	Andel unga och äldre .............................................................................	56
Diagram 3.17	Kommunal konsumtion per ändamål....................................................	56
Diagram 3.18	Genomsnittlig förändring av utökad inkomst i olika
	inkomstgrupper till följd av reformer 2015–2018 ................................	59
Diagram 3.19	Förändring av individuell utökad inkomst för kvinnor respektive
	män (20 år och äldre) till följd av reformer 2015–2018 .......................	60
Diagram 4.1	Inköpschefsindex för tillverkningsindustrin ........................................	64
Diagram 4.2	BNP och bidrag till BNP-tillväxten ......................................................	65
Diagram 4.3	Sysselsättningsindikatorer .....................................................................	67
Diagram 4.4	Brist på arbetskraft i näringslivet ..........................................................	68
Diagram 4.5	BNP-prognos med osäkerhetsintervall .................................................	75
Diagram 5.1	Skuldankaret ...........................................................................................	86
Diagram 6.1	Totala skatteintäkter.............................................................................	102
Diagram 6.2	Skattekvot .............................................................................................	104
Diagram 6.3	Arbetade timmar, timlön och lönesumma ..........................................	105
Diagram 6.4	Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på
	arbete.....................................................................................................	105
Diagram 6.5	Hushållens kapitalvinster.....................................................................	107
Diagram 6.6	Skatt på företagsvinster........................................................................	107
Diagram 6.7	Hushållens konsumtion, fasta bruttoinvesteringar och intäkter
	från mervärdesskatt..............................................................................	108
Diagram 7.1	Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem .........................	135
Diagram 8.1	Den offentliga sektorns finansiella och strukturella sparande ..........	141
Diagram 8.2	Den offentliga sektorns inkomster och utgifter ................................	142
Diagram 8.3	Statens budgetsaldo..............................................................................	148
Diagram 8.4	Finansiellt sparande och resultat 1998–2021 ......................................	152

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Diagram 8.5	Lönesumma och kommunala skatteinkomster ...................................	153
Diagram 8.6	Demografiskt betingad konsumtionsutveckling i kommunsektorn,
	modellberäkning ...................................................................................	154
Diagram 8.7	Kommunala konsumtionsutgifter........................................................	154
Diagram 8.8	Fördelning av kommunernas intäkter .................................................	156
Diagram 8.9	Resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag ............	157
Diagram 8.10	Resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag ............	157
Diagram 8.11	Kommunalt finansierad sysselsättning ................................................	158
Diagram 8.12	Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar per
	1 000 invånare........................................................................................	159
Diagram 8.13	Den offentliga sektorns nettoförmögenhet fördelad på sektorer .....	160
Diagram 8.14	Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet ......................	160
Diagram 8.15	Statsskuldens utveckling ......................................................................	161
Diagram 8.16	Den konsoliderade bruttoskulden .......................................................	162
Diagram 8.17	De enskilda sektorernas bidrag till den offentliga sektorns
	bruttoskuld............................................................................................	162
Diagram 9.1	Årlig förändring i sysselsättning och arbetskraft (15–74 år) .............	170
Diagram 9.2	Sysselsättningsgrad (15–74 år).............................................................	170
Diagram 9.3	Arbetskraftsdeltagande (15–74 år) ......................................................	170
Diagram 9.4	Arbetslöshet (15–74 år)........................................................................	171
Diagram 9.5	Långtidsarbetslöshet (15–74 år) ..........................................................	171
Diagram 9.6	Arbetslöshet (15–74 år), jämförelse med EU28, 2017 .......................	171
Diagram 9.7	Jobbchanser bland inskrivna hos Arbetsförmedlingen fördelade på
	utsatta grupper och övriga....................................................................	172
Diagram 9.8	Ungdomsarbetslöshet (15–24 år) ........................................................	172
Diagram 9.9	Sysselsättningsgrad bland inrikes födda (25–54 år)............................	173
Diagram 9.10	Sysselsättningsgrad och arbetskrafts-deltagande bland
	utomeuropeiskt födda (25–54 år)........................................................	174
Diagram 9.11	Arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda (25–54 år) .......................	174
Diagram 9.12	Sysselsättningsgrad bland utomeuropeiskt födda (15–64 år),
	jämförelse med EU28, 2016 .................................................................	174
Diagram 9.13	Sysselsättningsgrad bland flyktingar (15–64 år), jämförelse med
	EU, 2014................................................................................................	174
Diagram 9.14	Andel förvärvsarbetande flyktingar (20–64 år) kommunmottagna
	2007–2015 efter vistelsetid i Sverige ....................................................	175
Diagram 9.15	Andel personer i arbete (20–64 år) efter tid sedan avslutad
	etableringsplan ......................................................................................	176
Diagram 9.16	Förändring sedan 2014 av andel personer i arbete (20–64 år) efter
	tid sedan avslutad etableringsplan........................................................	176
Diagram 9.17	Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar (20–64 år)
	två år efter mottagningsår ....................................................................	176
Diagram 9.18	Sysselsättningsgrad bland kvinnor och män (25–54 år) fördelad
	efter utbildningsnivå.............................................................................	177
Diagram 9.19	Arbetslöshet fördelad efter utbildningsnivå för inrikes och
	utomeuropeiskt födda (25–54 år) ........................................................	177
Diagram 9.20	Sysselsättningsgrad fördelad efter ålder ..............................................	178
Diagram 9.21	Förändring i antalet sysselsatta efter yrkets utbildningskrav ............	178
Diagram 9.22	Förändring i arbetskraftsdeltagande, sysselsättningsgrad och
	arbetslöshet, 2014–2017 .......................................................................	179
Diagram 9.23	Arbetslöshet (15–74 år) med och utan regeringens politik ...............	180
Diagram 10.1	Befolkningsförändringar jämfört med 2015........................................	187

	P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Diagram 10.2	Befolkningen i åldrarna 20–69 år.........................................................	187
Diagram 10.3	Äldreförsörjningskvot .........................................................................	188
Diagram 10.4	Demografisk försörjningskvot ............................................................	188
Diagram 10.5	Arbetade timmar per person och ålder ...............................................	190
Diagram 10.6	Arbetskraft, timmar och sysselsättning ..............................................	190
Diagram 10.7	Offentlig konsumtion per person och ålder.......................................	191
Diagram 10.8	Offentlig konsumtion per ändamål.....................................................	191
Diagram 10.9	Den offentliga sektorns pensionsutgifter och pensionssystemets
	sparande ................................................................................................	192
Diagram 10.10	Primära offentliga inkomster och utgifter vid oförändrat
	beteende ................................................................................................	194
Diagram 10.11	Finansiellt sparande vid oförändrat beteende .....................................	194
Diagram 10.12	Offentliga sektorns finansiella nettotillgångar och konsoliderade
	bruttoskuld vid oförändrat beteende ..................................................	194
Diagram 10.13	Offentliga utgifter 1950–2017.............................................................	197
Diagram 10.14	BNP per person fördelat efter användning.........................................	198

Förslag till riksdagsbeslut

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.godkänner förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 3),

2.antar förslaget till lag om ändring i riksdags- ordningen (avsnitt 2 och 5.6),

3.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska inne- fattas i utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning respektive utgifts- område 4 Rättsväsendet (avsnitt 11),

4.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska inne- fattas i utgiftsområde 3 Skatt, tull och exe- kution, utgiftsområde 10 Ekonomisk trygg- het vid sjukdom, utgiftsområde 11 Ekono- misk trygghet vid ålderdom respektive ut- giftsområde 2 Samhällsekonomi och finans- förvaltning (avsnitt 11),

5.godkänner den föreslagna ändringen av ändamål och verksamheter som ska inne- fattas i utgiftsområde 19 Regional tillväxt respektive utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering (avsnitt 11).

Lagförslag

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 18 § riksdagsordningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

18 §

Beslut om statens budget ska fattas	Beslut om statens budget ska fattas
enligt andra-femte styckena, om inte	enligt andra-sjätte styckena, om inte
riksdagen genom lag har beslutat	riksdagen genom lag har beslutat
något annat.	något annat.

Statens budget för det närmast följande budgetåret beslutas i två steg. I ett första steg fastställs genom ett enda beslut

1.en beräkning av inkomsterna på statens budget,

2.för varje utgiftsområde det belopp som utgiftsområdets anslag högst får uppgå till (utgiftsram),

3.en beräkning av andra betalningar som påverkar statens lånebehov, och

4.beslut med anledning av de budgetpolitiska mål som riksdagen har beslutat att använda.

Sedan ett beslut enligt tredje stycket har fattats fastställs i ett andra steg genom ett enda beslut för varje utgiftsområde anslag och bemyndiganden om ekonomiska åtaganden.

Ändringar i statens budget beslutas genom ett enda beslut. Endast om ändringarna är mycket omfattande får beslut fattas i två steg, enligt tredje och fjärde styckena.

Lagförslag som har en tydlig anknytning till statens budget och som lämnas i eller i anslutning till en

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

proposition om statens budget ska ingå i något av besluten i tredje–femte styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2018.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

3 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

3.1Samhällsbygget – ett tryggt och hållbart Sverige

Politikens uppgift är att finna lösningar på samhällsproblem och lägga grunden för en bättre framtid. Under mandatperioden har reformer genomförts för att öka tryggheten, hållbarheten och jämlikheten i hela landet. Nu tar regeringen denna mandatperiods arbete i mål med ytterligare offensiva satsningar. Jämlikheten ska öka. Väl- färden ska byggas ut i hela landet. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Etabler- ingen av nyanlända behöver gå ännu snabbare. En nationell kraftsamling krävs för att stävja och förebygga kriminaliteten och stärka demokratin.

De gångna åren har visat att ett bättre Sverige är möjligt, när vi håller ihop och löser problem tillsammans. Med en fast politisk vilja kan det växande välståndet komma alla i landet till del. Med principen att gemensamma investeringar för framtiden går före stora skattesänkningar kan Sveriges samlade styrka öka. Med en politik som minskar skillnader i ekonomiska villkor mellan olika grupper ges förutsättningar för ett fritt och jämlikt samhälle. Så kan trygghet och framtidstro växa.

När regeringen tillträdde var underskottet i de offentliga finanserna hela 60 miljarder kronor. Ungdomsarbetslösheten var mycket hög och kunskapsresultaten i skolan sjönk. Växande klyftor, bostadsbrist och bristande utbildnings- investeringar hämmade tillväxten. Jobben, välfärden och klimatet hade fått stå tillbaka till förmån för orättvisa och ofinansierade skatte- sänkningar i många år.

Regeringen har sedan 2014 i stället fört Sverige i en annan riktning. Investeringar i samhälls- bygget har ersatt skattesänkningarna. Ansvar för statsfinanserna har präglat reformpolitiken. Stora underskott har vänts till ett överskott på över 50 miljarder kronor. Statsskuldskvoten beräknas 2018 bli den lägsta sedan 1977. Migrations- politiken har lagts om. Skolresultaten har vänt uppåt. Ytterligare en kvarts miljon människor i Sverige har nu ett jobb att gå till. Ungdoms- arbetslösheten är på den lägsta nivån sedan 2003. Sverige är ledande i klimatomställningen. Nu går utvecklingen åt rätt håll. Förutsättningarna för att lösa dagens samhällsproblem och rusta välfärden inför framtida lågkonjunktur är goda. Med den svenska modellen som grund och moderni- seringen som verktyg kan vi bygga ett tryggt och hållbart samhälle.

Under mandatperioden har ett antal omför- delande reformer genomförts. Det arbetet ska fortsätta och Sverige ska vara ett jämlikt land. Investeringar och reformer som stärker omför- delningen och ger alla möjlighet att delta på arbetsmarknaden minskar klyftorna, ökar tilliten och stärker ekonomin. Jämlikhet och utveckling förstärker varandra.

Fler ska komma i arbete. Regeringens mål om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet vägleder den ekonomiska politiken. Sveriges arbetsgivare står redo att anställa 100 000 per- soner om de hittar rätt kompetens. Därför bygger regeringen ut kunskapslyftet, med fler platser inom yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning, folkhögskola, yrkeshögskola samt universitet och högskolor, möjliggör fler extratjänster samt inför utbildningsplikt för nyanlända. Alla kvinnor och

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

män ska ha möjlighet till den frihet och självbestämmande som en egen arbetsinkomst innebär. Vägen framåt är kunskap, inte låga löner. Den svenska modellen förutsätter ordning och reda på arbetsmarknaden med goda arbetsvillkor och trygga anställningar. Regeringen stödjer parternas strävan att gemensamt utveckla arbetsmarknaden med etableringsjobben. Med investeringar i vägar och järnvägar, bostads- byggande och bredband kan företag växa och människor bo och arbeta i hela landet.

Välfärden ska finnas där människor bor och ska gå att lita på oavsett var i Sverige man befinner sig. Det föds allt fler barn i Sverige och tack vare bättre folkhälsa lever vi allt längre. Därför behöver sjukvården, skolan, barn- och äldre- omsorgen byggas ut i hela landet, arbetsvillkoren förbättras och nya smarta lösningar skapas för att möta framtidens personalbehov. Det närmsta årtiondet behöver därför minst 200 000 fler anställas inom välfärden. Utbyggnaden har påbörjats. Redan i dag arbetar över 100 000 fler i välfärden än när regeringen tillträdde. Den positiva trenden med höjda kunskapsresultat för svenska elever ska förstärkas. Äldre som varit med och byggt vårt land ska inte betala högre skatt än löntagare. Styrkan i svensk ekonomi ska komma alla till del. I den gemensamt finansierade välfärden finns en stark omfördelande kraft. Sverige ska fortsatt vara ett ledande välfärdsland. Den ekonomiska ojämlikheten ska bekämpas med en aktiv fördelningspolitik.

Regeringen har genomfört de största satsning- arna på miljö och klimat i svensk historia. Utsläppen från industrin, bostäder och transport- sektorn minskar. Satsningar på solceller, vind, bioenergi och ny teknik ökar takten för att Sverige ska nå målet om 100 procent förnybar elproduktion till 2040. Minskade växthusgas- utsläpp går att kombinera med ekonomisk utveckling. Hållbarheten i handeln måste öka och konsumtionens utsläpp minska. Sveriges värde- fulla natur ska skötas och skyddas för både friluftsliv och den biologiska mångfalden. Det är rätt väg att gå. Riksdagen har antagit en klimatlag som utgör grunden för regeringens klimat- politiska arbete. Nu är Sverige ledande i klimat- omställningen. Dagens miljöproblem kan inte lämnas över till kommande generationer att hantera.

Trygghet är en grundsten i den svenska modellen, ett hållbart samhälle är vägen framåt. Det krävs också en kraftsamling för att stävja

brottsligheten och upprätthålla säkerhet och demokrati. Totalförsvaret ska stärkas. Trygg- heten ska öka i bostadsområden, på busstationer, på sjukhus och i skolor. Polismyndigheten och Tullverket ges ökade resurser. Blåljuspersonal ska skyddas. Sveriges beredskap mot terrorattentat ska fortsatt stärkas. Narkotika och vapen ska stoppas vid gränsen. Förmågan att ingripa mot organiserad brottslighet ska öka och straffen skärpas. Polisens förmåga att utreda sexualbrott ska öka. Det förebyggande arbetet för att mot- verka sexuella trakasserier, våld och kränkande behandling ska stärkas, bl.a. genom utbildnings- och informationsinsatser inom rättsväsendet, skolan och socialtjänsten och genom stärkt stöd till regionala skyddsombud. Samhället måste bli mycket bättre på att förebygga våld mot kvinnor och hedersvåld.

I en ny tid när falska nyheter, hot och hat, rasism och intolerans förgiftar det demokratiska samtalet måste vi gemensamt värna den infra- struktur av myndigheter, domstolar, journalister, lärare och bibliotekarier som ska värna rätts- säkerheten, faktakunskapen och det fria ordet. Sverige ska vara ett land i sammanhållning där yttrandefriheten står stark.

Regeringen har infört nya indikatorer på välstånd som kompletterar BNP och är bredare mått på samhällsutveckling.

Prognoserna i denna ekonomiska vårpro- position sträcker sig långt in i nästa mandat- period. De bygger på regeringens hittills förda politik och vägval framåt, på att investeringar i samhällsbygget går före stora skattesänkningar. Med en annan regering som väljer en annan politisk inriktning blir utfallet ett annat. Ett tryggt och hållbart Sverige är regeringens vägval. Sverige står nu väl rustat. Samhällsproblemen går att lösa, om vi gör det tillsammans.

Denna proposition bygger på en överens- kommelse mellan regeringspartierna och Vänsterpartiet.

Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018

Av tabell 3.1 framgår de viktigaste åtgärderna som regeringen föreslår i propositionen Vårändrings- budget för 2018 (prop. 2017/18:99).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 3.1 Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018

Miljoner kronor

	2018
Fler ska komma i arbete
Fler bostäder	110

Sommarjobb för unga	100

Insatser i svenska (bl.a. sfi)	60
Övriga insatser för fler i jobb	81

Sverige ska bli ett fossilfritt välfärdsland

Metangasreduceringsstöd	270
Solcellsstöd	170

Elfordonspremie	45

Övriga miljö- och klimatsatsningar	14
Välfärden ska stärkas
Bättre tillgänglighet i hälso- och sjukvård	600

Stärkt trygghet för äldre	350
Insatser för bättre etablering	200

Åtgärder mot sexuella trakasserier, våld och	125
kränkande behandling

Ökat stöd till kvinno- och tjejjourer	50

Fler böcker i förskolan	50
Övriga välfärdssatsningar	120

Stärkt trygghet och säkerhet

Polismyndigheten	200
Tullverket och Skatteverket	79

Summa	2 624

Källa: Egna beräkningar.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Samhällsförändring är möjlig – reformer och resultat

Regeringen har sedan 2014 bedrivit en politik som förändrat Sverige i rätt riktning. Finans- politiken har varit ansvarsfull, samtidigt som angelägna satsningar gjorts.

–Underskottet i de offentliga finanserna på ca 60 miljarder kronor 2014 har vänts till överskott på omkring 50 miljarder kronor per år 2016, 2017 och 2018.

–Statsskuldskvoten beräknas ha minskat med ungefär 10 procentenheter under mandat- perioden och beräknas i år vara på sin lägsta nivå sedan 1977.

Diagram 3.1 Statsskuldskvot

Procent av BNP. Utfall 1957–2017, prognos 2018–2021
80
70
60
50
40
30
20
10
0
57	61	65	69	73	77	81	85	89	93	97	01	05	09	13	17	21

Anm.: I diagrammet redovisas den okonsoliderade statsskulden som andel av BNP för att serien ska vara historiskt jämförbar. Den konsoliderade statsskulden, som är den definition som vanligtvis avses, började redovisas först 2002. Den konsoliderade statsskulden har i genomsnitt varit ca 50 miljarder kronor lägre än den okonsoliderade statsskulden till följd av att myndigheters innehav av statsobligationer och statsskuldväxlar eliminerats. Från och med 2012 ändrades statsskuldens redovisningsprinciper.

Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Stora satsningar har gjorts för att skapa fler jobb och bygga ut välfärden. Fas 3 har avskaffats och långtidsarbetslösheten är bland de lägsta i EU. Regeringen har kraftigt byggt ut kunskapslyftet, som 2021 kommer att omfatta ca 100 000 utbildningsplatser. Andelen personer inom vissa transfereringssystem är i år på den lägsta nivån sedan 1981 (se diagram 3.3). Regeringen har gjort den största bostadspolitiska satsningen på 20 år för att få fram fler hyresrätter och student- bostäder med rimliga hyror. Regeringen har höjt barnbidraget med 200 kronor i månaden. Steg har tagits för att helt avskaffa skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare genom att skatten sänkts för tre av fyra pensionärer.

Diagram 3.2 Kommunfinansierad sysselsättning

Sysselsatta per 1 000 invånare
138
136
134
132
130
128
126
124
122
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

–Sedan regeringen tillträdde har 250 000 fler människor ett jobb att gå till, varav över 100 000 i välfärden. Antalet sysselsatta i kommunfinansierad verksamhet har ökat kraftigt i förhållande till befolkningen.

–Sysselsättningsgraden, dvs. andelen av befolkningen som har jobb, är den högsta som Eurostat någonsin uppmätt i ett EU- land.

–Ungdomsarbetslösheten är på den lägsta nivån sedan 2003 och 90-dagarsgarantin är uppfylld.

Diagram 3.3 Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem

Procent av befolkningen 20–64 år. Utfall 1980–2016, prognos 2017–
2021
27
25
23
21
19
17
15
13
11
80	85	90	95	00	05	10	15	20

Anm.: Avser sjuk- och rehabiliteringspenning, sjuklön, sjuk- och aktivitetsersättning, arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadspolitiska program, etableringsersättning och ekonomiskt bistånd. En helårsekvivalent utgörs av t.ex. två personer som under ett år är arbetslösa på halvtid. Individer kan i vissa fall erhålla stöd från flera transfereringssystem, och därmed kan dubbelräkning förekomma.

Källa: Egna beräkningar.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Efter en lång period av försvagade kunskaps- resultat förbättras nu dessa enligt internationella mätningar. Samtidigt är ojämlikheten i skolan alltför stor. Regeringen har genomfört stora reformer för att stärka kunskapsresultaten och öka likvärdigheten i skolan. Barngrupperna i för- skolan är de minsta sedan 1992.

–Ytterligare 28 000 personer är anställda i skolan jämfört med läsåret 2014/15.

–Lärarlönelyftet har givit 65 000 lärare höjda löner.

–Förbättrade skolresultat i internationella mätningar, där bl.a. senaste PISA- undersökningen visar att svenska 15- åringars resultat förbättras i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

Diagram 3.4 PISA-resultat i Sverige

Genomsnittspoäng
530
520
510
500
490		Matematik
		Läsförståelse
480		Naturvetenskap
		Naturvetenskap
470
00	03	06	09	12	15
Källa: OECD.

Sverige ska bli världens första fossilfria välfärds- land. Därför har ett klimatpolitiskt ramverk in- förts med ambitiösa klimatmål. Regeringen har också mer än fördubblat miljöbudgeten, ökat stödet till solceller med närmare 20 gånger och investerat kraftigt i klimatomställningen, bl.a. med Klimat- och Industriklivet. Utsläppen minskar, särskilt inom transportsektorn.

–Bonus–malus för nya bilar och Bränslebytet för mer och bättre biodrivmedel gör det lättare att välja det klimatsmarta alternativet.

–Regeringen har höjt och indexerat miljö- skatterna samt infört en flygskatt för att bidra till att flyget i större utsträckning ska bära sina egna klimatkostnader.

–Under mandatperioden har 700 nya natur- reservat och en ny nationalpark inrättats.

Diagram 3.5 Medel för klimat- och miljöpolitiken

Miljoner kronor

12 000
10 000
8 000
6 000
4 000
2 000
0
06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18
Anm.: Utfall 2006–2017, anslagna medel 2018 (inkl. förslag i Vårändringsbudget för
2018).
Källa: Egna beräkningar.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

3.2Utsikter för svensk ekonomi

Svensk ekonomi fortsätter att utvecklas starkt

Svensk ekonomi har utvecklats starkt de senaste åren. Sedan 2014 har Sverige haft en högre tillväxt än de flesta andra jämförbara länder (se diagram 3.6). Tillväxten bedöms bli hög även 2018.

Tabell 3.2 Makroekonomiska nyckeltal

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
BNP1	2,4	2,8	2,2	2,1	1,8
BNP, kalenderkorrigerad1	2,7	2,9	2,2	1,9	1,7
BNP-gap2	0,7	1,4	1,3	1,0	0,5
Sysselsatta, 15–74 år	2,3	1,4	0,6	0,5	0,3
Sysselsättningsgrad3,
15–74 år	67,8	68,4	68,5	68,6	68,6
Sysselsättningsgrad3,
20–64 år	81,8	82,3	82,5	82,6	82,6
Arbetade timmar4	1,9	1,7	0,8	0,4	0,1
Produktivitet4, 5	0,8	1,3	1,4	1,5	1,5
Arbetslöshet6, 15–74 år	6,7	6,2	6,2	6,1	6,1
Timlön7	2,5	2,8	3,1	3,4	3,4
KPI	1,8	1,6	1,9	2,8	3,4
KPIF	2,0	1,7	1,7	2,0	2,1
BNP omvärlden, KIX-vägd1,8	2,8	2,7	2,5	2,3	2,2
Inkomstspridning9	0,275	0,272

1Fasta priser.

2Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Potentiell BNP är en bedömning.

3Procent av befolkningen inom respektive åldersgrupp.

4Enligt nationalräkenskaperna, kalenderkorrigerad.

5Förädlingsvärde i hela ekonomin till baspris per arbetad timme.

6Procent av arbetskraften.

7Timlön enligt konjunkturlönestatistiken är en prognos även för 2017.

8BNP-prognoser för omvärlden sammanviktade med KIX -vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel.

9Gini-koefficienten för ekvivalerad disponibel inkomst exklusive kapitalvin st. Framskrivning från utfall för 2016. Gini-koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1. Vid maximal ekonomisk jämlikhet (alla har samma inkomst) antar koefficienten värdet 0. Vid maximal ojämlikhet (en person får alla inkomster) antar koefficienten värdet 1.

Anm.: Prognosen och framskrivningen baseras på hittills beslutad och i denna proposition aviserad politik.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Macrobond och egna beräkningar.

Regeringens mål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 vägleder den ekonomiska politiken. Enligt det klimatpolitiska ramverket ska klimatpolitiska och budgetpolitiska mål ges förutsättningar att samverka. Sedan regeringen tillträdde har sysselsättningen ökat med 250 000 personer, varav drygt hälften i den privata sektorn. Den starka utvecklingen på arbets- marknaden har fortsatt under det senaste året och sysselsättningsgraden i åldersgruppen 20–64 år uppgick 2017 till 81,8 procent, 79,8 procent bland

kvinnor och 83,8 procent bland män. Det är den högsta sysselsättningsgrad som Eurostat någon- sin uppmätt i ett EU-land. Konjunkturupp- gången och regeringens reformer medför att efterfrågan på arbetskraft kommer att vara fort- satt hög och att arbetslösheten väntas minska till 6,2 procent 2018. Den starka tillväxten medför att resursutnyttjandet i ekonomin, mätt med BNP- gapet, bedöms vara högre än normalt 2018 och 2019 (se tabell 3.2). Därefter förväntas ekonomin gradvis gå mot ett balanserat resursutnyttjande.

Bred uppgång i omvärlden

Återhämtningen i världsekonomin, som länge varit ojämn och svag, har under det senaste året breddats och blivit allt starkare. Alla de stora ekonomierna växer i god takt. Tillväxten har ökat särskilt mycket i euroområdet, som utgör Sveriges viktigaste exportmarknad. En stark av- slutning på 2017 och fortsatt höga förtroende- indikatorer talar för att tillväxten i omvärlden blir hög även 2018. Vidare väntas sammansättningen av tillväxten i omvärlden bli mer gynnsam för svensk export än vad den har varit de senaste åren. Den tidigare konsumtionsledda tillväxten i omvärlden drivs nu i allt större utsträckning av ökade kapitalinvesteringar, vilket leder till en ökad efterfrågan på investeringsvaror. Den internationella handeln har ökat, liksom den industriella produktionen.

I de avancerade ekonomierna väntas tillväxten mattas av 2019, i takt med att resursutnyttjandet i många länder går mot ett balanserat läge då penningpolitiken gradvis normaliseras. Detta gäller framför allt i USA, som återhämtat sig snabbare ekonomiskt än många andra länder. I flera länder har arbetslösheten fallit tillbaka mot de nivåer som rådde före finanskrisen, men inflationen ligger fortfarande under tidigare nivåer. Det tyder på att det fortfarande finns lediga resurser på arbetsmarknaden i många ekonomier. Produktiviteten i omvärlden har utvecklats svagt under flera år, men det finns nu tecken på att den har börjat växa snabbare.

Sverige är en liten öppen ekonomi med en stor exportsektor och exporten uppgår till ca 45 procent av BNP. Sveriges ekonomiska utveck- ling är därför i hög grad beroende av den globala utvecklingen. Frihandel och deltagande i EU:s inre marknad (EES), dit drygt 70 procent av den

svenska exporten går, är viktiga förutsättningar för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Under 2018 väntas tillväxten öka i flera av de framväxande ekonomierna, bl.a. beroende på högre råvarupriser. I den kinesiska ekonomin på- går en omställning, från en export- och invest- eringsdriven tillväxt till en tillväxt som i större utsträckning drivs av inhemsk konsumtion. Det väntas innebära att tillväxten i Kina åter igen saktar in, efter att den tillfälligt ökat 2017.

Den sammanvägda BNP‐tillväxten i de länder som är viktiga för Sveriges utrikeshandel bedöms bli 2,7 procent 2018 och därefter mattas av något.

Stigande råvarupriser har bidragit till att pressa upp inflationen, men det underliggande infla- tionstrycket är alltjämt svagt bland många av Sveriges viktigaste handelspartner. Ett starkare arbetsmarknadsläge väntas dock gradvis ge en högre löneökningstakt, vilket bidrar till att hålla inflationen uppe när effekterna av de tidigare råvaruprisuppgångarna klingar av.

Stark ekonomisk tillväxt i Sverige

Både hushåll och företag i Sverige är optimistiska om den egna ekonomin och den ekonomiska utvecklingen i landet. Inom industrin är framtids- tron historiskt hög. Sverige väntas för femte året i rad ha en av de högsta tillväxttakterna bland jämförbara ekonomier. BNP-tillväxten 2018 bedöms bli 2,8 procent, jämfört med 2,4 procent 2017.

Diagram 3.6 BNP i Sverige och omvärlden

Index 2008=100. Utfall 2008–2017, prognos 2018 och 2019
130
125		Sverige
125		Danmark
		Danmark
120		Finland
115		Norge
115		Tyskland
		Tyskland
110		Euroområdet
105		USA
105
100
95
90
85
08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19

Anm.: Fasta priser. Norge avser fastlands-BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Macrobond och egna beräkningar.

Ökade investeringar har bidragit till en hög tillväxt de senaste åren och bedöms spela en viktig

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

roll också under de kommande åren. Investe- ringar i byggande av nya bostäder har varit särskilt viktiga för tillväxten under de senaste tre åren, men bedöms framöver dämpas något från dagens rekordnivåer. Dessa investeringar bedöms allt- jämt ligga på en hög nivå jämfört med de senaste årtiondena. Den starka konjunkturutvecklingen i omvärlden bidrar samtidigt till att efterfrågan på svensk export ökar. Det skapar i sin tur förutsättningar för ökade investeringar inom andra branscher.

Förtroendeindikatorer tyder på god tilltro hos hushållen till både den egna ekonomin och svensk ekonomi i stort. Den mer dämpade prisutveck- lingen på bostadsmarknaden bedöms därmed få relativt begränsade effekter på hushållens kon- sumtion. Hushållens sparande, som andel av deras disponibla inkomst, är dessutom på rekordhöga nivåer, vilket innebär att hushållen har förutsättningar för att kunna öka sin konsum- tion. Regeringens reformer har även förstärkt hushållens ekonomi, bl.a. genom höjda barn- bidrag och lägre skatt för pensionärer. De senaste årens goda inkomstutveckling, även om den är ojämnt fördelad, och en alltjämt fortsatt stark utveckling på arbetsmarknaden talar för en fort- satt god tillväxt av hushållens konsumtion de kommande åren. Regeringens satsningar på väl- färden ger ett tillskott till kommunsektorns finanser, vilket bedöms bidra till en fortsatt god tillväxt av den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna.

För att mäta ekonomisk levnadsstandard behöver BNP-tillväxten också relateras till befolkningsutvecklingen. BNP per capita visar värdet på den samlade produktionen delad med antalet invånare och är ett vanligt mått på levnadsstandard. BNP per capita växte i genom- snitt med 0,4 procent per år 2007–2014 och med 2,2 procent per år 2015–2017.

I EU har den genomsnittliga tillväxten varit 0,7 procent per år 2007–2017. Den allmänna trenden med en dämpad utveckling av BNP per capita beror till stor del på att produktiviteten har utvecklats svagt. På lång sikt är produktivitets- utvecklingen avgörande för välståndsutveck- lingen. När det sker stora förändringar i befolkningens sammansättning kan BNP även behöva relateras till antalet sysselsatta personer, för att bättre fånga upp produktivitetsut- vecklingen. Även mätt som BNP per sysselsatt har Sverige haft en något starkare utveckling än andra jämförbara länder. Under 2007–2017 växte

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

BNP per sysselsatt i genomsnitt med 0,8 procent per år, medan den genomsnittliga årliga tillväxten i EU under samma period var 0,6 procent. Regeringen har sedan den tillträdde 2014 betonat vikten av en god produktivitetsutveckling samt bedrivit en politik med omfattande investeringar för att öka sysselsättningen och tillväxten. Regeringen satsar bl.a. på utbildningsinsatser inom kunskapslyftet, omfattande investeringar i klimat, infrastruktur och bostäder samt driver en aktiv närings- och innovationspolitik. Rege- ringens reformer beräknas ha medfört att BNP- tillväxten blir ca 0,5 procentenheter högre per år 2015–2018.

Regeringens politik syftar även till att stärka välståndet i bredare bemärkelse. För att bättre beskriva ekonomins långsiktiga hållbarhet och utvecklingen av befolkningens livskvalitet har regeringen tagit fram kompletterande indikatorer som belyser ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter av livskvalitet (se tabell 3.3). Ramverket introducerades i 2017 års ekonomiska vårproposition (prop. 2016/17:100) och följs upp i avsnitt 4.8.

Tabell 3.3 Indikatorernas utveckling från föregående mätning

	Utfall jämfört med
Indikator	föregående år
Ekonomiska

BNP per capita	Ökning
Sysselsättningsgrad	Ökning

Arbetslöshet	Minskning

Hushållens skuldsättning	Ökning
Den offentliga sektorns	Minskning
konsoliderade bruttoskuld
Miljömässiga
Luftkvalitet	Ingen tydlig riktning1
Vattenkvalitet	Ej uppdaterad2
Skyddad natur	Ökning

Kemikaliebelastning	Ingen tydlig riktning3
Utsläpp av växthusgaser	Minskning
Sociala
Andel med låg ekonomisk standard	Minskning

Självskattad allmän hälsa	Oförändrad

Utbildningsnivå	Ökning

Mellanmänsklig tillit	Oförändrad

Nöjd med livet	Oförändrad

1Halterna av NO2 har minskat medan halterna av PM2,5 är oförändrade.

2Bedömningar av vattenkvalitet görs i fleråriga förvaltningscykler, nästa förvaltningscykel avser 2017–2021.

3Halterna av de reglerade miljöföroreningar (PCB 153, p,p -DDT, PBDE, summa PBDE, PCDD/F TEQ, PFOS, PFOA) som ingår har minskat medan halterna av de oreglerade miljöföroreningarna (summa PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTrDA) har ökat.

Källor: Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Statistiska centralbyrån, SOM - institutet och Vatteninformationssystem Sverige.

Arbetslösheten väntas fortsätta minska

Regeringens mål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 vägleder den ekonomiska politiken. Sedan regeringen tillträdde har syssel- sättningen ökat med 250 000 personer, varav över 100 000 arbetar i välfärden. I utbildningsväsendet har antalet anställda, i kommunala och privata verksamheter, ökat med 45 000 personer, i hälso- och sjukvården med 13 000 personer och i omsorgen med 14 000 personer. Antalet arbetade timmar har under samma period ökat med ca 5 procent. Även antalet arbetade timmar per person i befolkningen har ökat sedan 2014, trots att andelen personer i arbetsför ålder har minskat. Långtidsarbetslösheten som andel av arbets- kraften har minskat och nivån är bland de lägsta i EU, även om den fortfarande är högre än före finanskrisen. Ungdomsarbetslösheten är på den lägsta nivån sedan 2003.

En hög efterfrågan på arbetskraft, bl.a. till följd av regeringens reformer, medförde att arbets- marknaden utvecklades starkt 2017. Syssel- sättningen ökade i god takt och arbetslösheten minskade till 6,7 procent. Arbetslösheten har minskat både bland kvinnor och män. Bland utrikes födda män har arbetslösheten minskat med 1 procentenhet, medan den är oförändrad bland utrikes födda kvinnor. Sysselsättnings- graden i åldersgruppen 20–64 år uppgick 2017 till 81,8 procent (se diagram 3.7), vilket är den högsta sysselsättningsgrad som Eurostat någonsin uppmätt i ett EU-land.

Allt fler deltar i arbetskraften. Under 2017 ökade arbetskraften med över 100 000 personer. Det är av allt att döma den största ökningen, både i antal personer och i procent, sedan den kraftiga ökningen av arbetskraften under 1960- och 1970- talet, då arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor steg kraftigt. Arbetskraftsdeltagandet uppgick 2017 till 72,7 procent (70,2 procent bland kvin- nor och 75,1 procent bland män) vilket är den högsta nivån sedan 1991.

Diagram 3.7 Sysselsättningsgrad
Procent av befolkningen, 20–64 år. Utfall 2000–2017, prognos 2018
och 2019
85
83
81
79
77
75															Totalt
															Totalt
73															Kvinnor
73															Män
															Män
71
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19
Källa: Statistiska centralbyrån.

Regeringens politik är en viktig orsak till att arbetslösheten har minskat sedan regeringen tillträdde och reformerna bedöms också framöver bidra till att arbetsmarknaden utvecklas starkt. Under 2018 väntas sysselsättningsgraden för åldersgruppen 20–64 år fortsätta att öka till 82,3 procent. Sysselsättningen i den offentliga sektorn väntas fortsätta öka i god takt, till följd av regeringens välfärdssatsningar och den demo- grafiska utvecklingen som medför en ökad efter- frågan på välfärdstjänster. Arbetskraftsdeltagan- det bedöms stabiliseras på en historiskt mycket hög nivå. Arbetslösheten väntas minska till

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

6,2 procent 2018. Regeringens insatser beräknas leda till att arbetslösheten blir ca 1 procentenhet lägre 2018 jämfört med om inga reformer hade genomförts (se avsnitt 9).

Resursutnyttjandet är högre än normalt

Efter den starka tillväxten i svensk ekonomi de senaste åren bedöms resursutnyttjandet, mätt med BNP-gapet, vara högre än normalt. Bedömningen av BNP-gapet är dock mycket osäker. Många arbetsgivare uppger att de har brist på arbetskraft, särskilt i offentlig sektor. Samtidigt är den allmänna löneutvecklingen fortfarande dämpad, vilket skulle kunna indikera att resursutnyttjandet är lägre än nuvarande bedömning. En förklaring till att lönerna utveck- lats svagare än väntat kan vara att en längre tid med försiktiga löne- och prisökningar, såväl i Sverige som i omvärlden, har lett till förvänt- ningar om en fortsatt dämpad utveckling. Om så är fallet kan det ta längre tid än vanligt innan en stärkt konjunktur driver upp löne- och pris- ökningarna. Bristen på arbetskraft kan i så fall vara hög och arbetslösheten falla en tid utan att det medför någon omedelbar risk för över- hettning. Sammantaget bedöms BNP-gapet vara högre än normalt både 2018 och 2019. Därefter förväntas ekonomin gradvis gå mot ett balanserat läge.

Inflationen, mätt med konsumentprisindex med fast ränta (KPIF), steg till 2 procent 2017. En expansiv penningpolitik, en stark konjunktur samt faktorer av mer tillfällig karaktär bidrog till denna utveckling. Inflationen bedöms dämpas något 2018 och först 2020 åter nå målet om 2 procent.

Osäkerheter i den ekonomiska prognosen

Den svenska ekonomin har de senaste åren vuxit snabbt. Utvecklingen i omvärlden är dock osäker och kan bli både starkare och svagare än väntat. Eftersom Sverige är en liten öppen ekonomi kan händelser i omvärlden snabbt påverka den in- hemska tillväxten.

Konjunkturuppgången i euroområdet, som Sverige har ett stort handelsutbyte med, kan bli starkare än väntat. Det visar inte minst det senaste årets utveckling, då tillväxten blev betydligt högre än vad många bedömare förväntade sig i början av

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

2017. Hushållens och företagens förtroende- indikatorer är på historiskt höga nivåer. Dess- utom har kapacitetsutnyttjandet i tillverknings- industrin stigit, vilket tillsammans med en fort- satt expansiv penningpolitik innebär att det finns förutsättningar för en ännu starkare investerings- utveckling. En sådan utveckling skulle gynna svensk exportindustri.

Samtidigt är osäkerheten om den ekonomiska politiken hög i flera länder. Förhandlingarna mellan EU och Storbritannien går in i en ny intensiv fas inför landets planerade utträde ur EU i mars 2019. Utgången av dessa förhandlingar kan få betydande konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen i såväl Storbritannien som andra europeiska länder, däribland Sverige. Det råder också osäkerhet om inriktningen på den amerikanska regeringens ekonomiska politik. Den amerikanska administrationen beslutade i mars 2018 att införa importtullar på stål och aluminium och lämnade även förslag på att införa tullar på kinesiska produkter. Det råder stor osäkerhet om hur situationen kommer att utvecklas framöver. Ökad protektionism kan leda till en väsentligt svagare global utveckling än förväntat.

Den höga och snabbt växande skuldsättningen i den kinesiska ekonomin, i såväl den offentliga som den privata sektorn, utgör sedan länge en betydande risk för den globala ekonomin. En kraftig inbromsning av tillväxten i Kina skulle få stora effekter på världsekonomin, eftersom den kinesiska efterfrågan på råvaror och andra insatsvaror är viktig för den globala tillväxten.

Klimatförändringar och extrema väderhänd- elser utgör också risker för den globala ekonomin, då de kan medföra stora kostnader för både enskilda och samhället.

Inledningen av 2018 präglades av turbulens på aktiemarknaderna i många länder. Liknande episoder framöver kan inte uteslutas, t.ex. om centralbankerna, i synnerhet den amerikanska, höjer räntan snabbare än väntat. Det skulle kunna leda till snabba fall i tillgångspriser och medföra märkbara negativa effekter på realekonomin. Vidare har ett flertal europeiska banker fort- farande problem med svag lönsamhet, bl.a. till följd av en stor andel osäkra lån, vilket gör dem sårbara för finansiella störningar.

I Sverige är hushållens skuldsättning och utvecklingen av bostadspriserna fortfarande osäkerhetsfaktorer som kan påverka den ekono- miska utvecklingen. Efter flera år av kraftiga

prisökningar sjönk bostadspriserna under slutet av 2017 och inledningen av 2018, vilket bl.a. berodde på ett ökat utbud av nyproducerade bostadsrätter. Om bostadspriserna skulle sjunka ytterligare kan hushållen välja att konsumera mindre, till följd av att deras totala förmögenhet minskar. Tillsammans med minskade bostads- investeringar skulle det kunna leda till en lägre tillväxt. Även produktivitet och bostadsbrist kan påverkas. De senaste årens goda inkomst- utveckling, den starka arbetsmarknaden och förväntningar om fortsatt låga räntor är faktorer som talar för att efterfrågan på bostäder förblir stark. Befolkningen har vidare vuxit snabbare än antalet bostäder under det senaste decenniet. Dessutom uppger de flesta kommuner att det fortfarande råder brist på bostäder, även om det nu byggs i hela landet. Mycket talar för att prisutvecklingen kommer stabiliseras framöver, vilket skulle innebära att nedgången i bostads- priser sammantaget får begränsade effekter på makroekonomin i termer av tillväxt och arbets- löshet. Hushållens samlade skulder är dock fortfarande höga och uppgår till över 180 procent av deras disponibla inkomst. Mer än 80 procent av utlåningen består av bolån, varav största delen till rörlig ränta. Om räntorna skulle stiga mer än vad hushållen har tagit höjd för kan det påverka konsumtionen negativt.

BNP-tillväxten i Sverige kan även utvecklas starkare än väntat. Hushållens sparande, som andel av deras disponibla inkomst, är på historiskt höga nivåer, vilket tyder på ett visst mått av försiktighetssparande. Samtidigt är hushållen optimistiska om utvecklingen av både den egna ekonomin och Sveriges ekonomi. Om hushållen minskar sitt sparande skulle det leda till ökad konsumtion.

De ovan beskrivna osäkerhetsfaktorerna kan leda till en annan ekonomisk utveckling än enligt regeringens prognos, vilket i förlängningen kan påverka även de offentliga finanserna. Regeringen följer därför utvecklingen noga och för en ansvarsfull finanspolitik. Det ger förutsättningar för att både kunna finansiera angelägna samhälls- investeringar och vid behov stabilisera konjunk- tursvängningar.

3.3Förutsättningar för den ekonomiska politiken

Finanspolitiken bidrar till en hållbar utveckling och minskar klyftorna

Den svenska modellen och det gröna samhälls- bygget lägger grunden till ett samhälle som präglas av hållbar utveckling, högt ekonomiskt välstånd, sammanhållning, jämlikhet samt jäm- ställdhet mellan kvinnor och män. Den generella och gemensamt finansierade välfärden är en central del i denna modell. Förutom att bidra till medborgarnas välstånd är den gemensamt finansierade välfärden och transfereringarna utformade för att många ska kunna arbeta och delta i arbetskraften, kunna vara och känna sig trygga samt för en god utveckling och stark konkurrenskraft i ekonomin. Detta har bidragit till att Sverige har den högsta sysselsättnings- graden i EU. Satsningar på utbildning bidrar vidare till tillväxt i ekonomin, ökade inkomster och ökad jämlikhet. Viktiga delar i den svenska modellen är att alla bidrar till att finansiera välfärden efter förmåga och att trygghets- systemen fungerar som en försäkring när livet plötsligt ändras på grund av exempelvis sjukdom eller arbetslöshet.

För att upprätthålla och fortsätta utveckla den svenska modellen måste fler människor arbeta och bidra till finansieringen av den gemensamma välfärden. Sedan regeringen tillträdde har syssel- sättningen ökat med 250 000 personer. Av dessa är cirka två tredjedelar utrikes födda. Trots det är arbetslösheten fortfarande för hög. För att kunna fortsätta bygga ett Sverige som håller ihop är det viktigt att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten ytterligare, i syfte att nå full sysselsättning.

Skattepolitiken ska finansiera den gemen- samma välfärden och andra viktiga samhälls- funktioner. Den tydligaste omfördelningen sker genom det skattefinansierade välfärdsåtagandet. Skatte- och utgiftssystemen har en omfördelande roll och det finns därför anledning att särskilt beakta vilka fördelningseffekter olika åtgärder kan få. Kapitalbeskattningen och progressiviteten i skattesystemet förstärker omfördelningen. Skattepolitiken ska också skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt och hög sysselsättning, ett rättvist fördelat välstånd samt ett miljömässigt och socialt hållbart samhälle. Ett väl fungerande skattesystem, där var och en gör rätt för sig och

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

bidrar efter förmåga är en förutsättning för den svenska modellen. Skatteflykt och skatteundan- dragande drabbar alla då det innebär att resurser dras undan från vår gemensamma välfärd och skadar en fri och rättvis konkurrens. Det är därför viktigt att alla följer de regler som finns och att arbetet mot skatteflykt och skatteundandragande fortsätter. Fusk och brottsligt utnyttjande kan aldrig accepteras. Ordning och reda är en förut- sättning för att alla ska kunna känna tillit till de system som ska trygga den gemensamma väl- färden.

Regeringens redan aviserade reformer

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2018 omfattande investeringar i bl.a. jobb, klimat och välfärd (prop. 2017/18:1). Under förut- sättning att regeringen får förnyat förtroende kommer dessa investeringar att fortsätta byggas ut 2019 och 2020 i enlighet med aviseringarna i budgetpropositionen för 2018. Detta innebär bl.a. att fler kommer att kunna delta i kunskapslyftet, att vård, skola och omsorg kan stärkas ytterligare samt att angelägna investeringar kan göras i miljö- och klimatarbetet. Ett förnyat förtroende för regeringen innebär också att skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare kan avskaffas. De redan aviserade satsningarna uppgår till 21 mil- jarder kronor 2019 och 38 miljarder kronor 2020 (se tabell 3.4).

Tabell 3.4 Regeringens redan aviserade reformer för 2019 och 2020

Miljarder kronor

	2019	2020
Reformer BP18
Fler ska komma i arbete	2,84	4,10

Sverige ska ha en jämlik kunskapsskola	2,12	4,58

Sverige ska bli ett fossilfritt välfärdsland	2,84	4,95
Välfärden ska stärkas	5,87	11,09

Styrkan i svensk ekonomi ska komma alla till del	6,54	10,95

Sverige ska vara tryggt	1,61	3,00

Övrigt	–0,80	–0,72

Summa reformer	21,02	37,95

Finansiering BP18	1,46	5,40

Effekt offentliga finanser	–19,56	–32,55
Källa: Egna beräkningar.

Jämställdhetsbudgetering stärker fokus på kvinnors och mäns villkor

Skillnader i livsvillkor och fördelning av makt och resurser baserade på kön är samhällsproblem som

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

kan och ska motverkas bl.a. genom politiska beslut. I bilaga 3 presenteras regeringens insatser för ökad jämställdhet med utgångspunkt från de jämställdhetspolitiska målen. En del av regering- ens arbete på detta område är att använda jäm- ställdhetsbudgetering som en integrerad del av budgetarbetet. På så sätt beaktas konsekvenser för jämställdheten redan från början när förslag och reformer utformas och när beslut fattas om inriktning på politiken och fördelning av resurser.

Agenda 2030 för en hållbar utveckling

Sverige ska vara ledande i arbetet med att genomföra FN:s Agenda 2030 för hållbar ut- veckling och har redan nått långt i arbetet med att uppnå agendans 17 mål. Utöver det nationella genomförandearbetet bidrar Sverige även till det internationella arbetet med Agenda 2030. Nära kopplat till det nationella genomförandet är Politiken för global utveckling (PGU) som tar hänsyn till fattiga människors perspektiv och mänskliga rättigheter. PGU:n utgör tillsammans med svenskt utvecklingsbistånd och Sveriges engagemang i FN och EU en viktig del i det internationella arbetet med Agenda 2030. Under 2018 kommer regeringen att ta fram en nationell handlingsplan som ska fokusera på de områden där Sverige har störst utmaningar och möjligheter att uppnå agendans mål.

Klimatpolitiskt ramverk

En hållbar ekonomisk och social utveckling förutsätter en politik som anpassas till de nationella och internationella klimatmål som Sverige ställer sig bakom. För att klimatpolitiken ska bli mer långsiktig och transparent har regeringen infört ett klimatpolitiskt ramverk, med ett rättsligt stöd i form av en klimatlag. Regeringen ska enligt klimatlagen bedriva det klimatpolitiska arbetet så att klimatpolitiska och budgetpolitiska mål ges förutsättningar att samverka med varandra. Det klimatpolitiska arbetet ska syfta till att förhindra farlig störning i klimatsystemet, bidra till att skydda ekosystemen samt nutida och framtida generationer mot skadliga effekter av klimatförändring, vara inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser och vila på vetenskaplig grund. Regeringen ska varje år lämna en klimat- redovisning till riksdagen och vart fjärde år ta fram en klimatpolitisk handlingsplan. Från den 1 januari 2018 finns ett klimatpolitiskt råd med uppgift att utvärdera hur regeringens samlade

politik är förenlig med de klimatmål som riksdag och regering har beslutat.

Bred överenskommelse om det finanspolitiska ramverket

Som en del i arbetet med att upprätthålla sunda offentliga finanser stärker regeringen det finans- politiska ramverket. Regeringen bedömde i 2017 års ekonomiska vårproposition, i enlighet med förslaget från den parlamentariska Överskotts- målskommittén (SOU 2016:67), att nivån på överskottsmålet för den offentliga sektorns finansiella sparande skulle ändras till en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Vidare bedömdes att ramverket skulle kompletteras med ett skuldankare, dvs. ett riktmärke för den offent- liga sektorns konsoliderade bruttoskuld (den s.k. Maastrichtskulden), på 35 procent av BNP. Dess- utom bedömde regeringen att uppföljningen av överskottsmålet bör stärkas genom en tydligare definition av vad som är en målavvikelse och en tydligare plan för att återgå till målet vid en avvikelse. I propositionen anfördes även att Finanspolitiska rådet bör tilldelas en tydligare roll i uppföljningen. Den nya nivån på överskotts- målet och införandet av skuldankaret antogs av riksdagen i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2018. Den nya nivån på överskottsmålet ska gälla fr.o.m. 2019 och tills vidare, men ska ses över varannan mandatperiod. Detsamma gäller för skuldankaret och dess nivå.

De offentliga finanserna stärks

Regeringen har sedan den tillträdde 2014 bedrivit en ansvarsfull finanspolitik, samtidigt som angelägna satsningar gjorts. Detta arbete har, till- sammans med den starka utvecklingen i eko- nomin och på arbetsmarknaden, bidragit till en snabb förstärkning av den offentliga sektorns finansiella sparande (se diagram 3.8).

De offentliga finanserna har uppvisat överskott sedan 2015. Det finansiella sparandet uppgick 2017 till över 1,1 procent av BNP. Överskottet i de offentliga finanserna beräknas uppgå till ca 1 procent av BNP såväl 2018 som 2019 och därefter stiga fram t.o.m. 2021. Även det struk- turella sparandet bedöms ligga över den nya nivån på överskottsmålet och förstärkas i slutet av prognosperioden.

Diagram 3.8 Finansiellt och strukturellt sparande

Procent av BNP. Utfall 2006–2017, prognos 2018–2021

Finansiellt sparande

Strukturellt sparande

-1

-2

06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De allt starkare offentliga finanserna har inne- burit att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld har kunnat falla till 40,3 procent av BNP 2017 och förväntas minska ytterligare till under 30 procent av BNP 2021 (se tabell 3.5). Bruttoskulden påverkas dock även av andra fak- torer än det finansiella sparandet. Statsskulds- kvoten beräknas 2018 bli den lägsta sedan 1977 (se diagram 3.9).

Diagram 3.9 Statsskuldskvot

Procent av BNP. Utfall 1957–2017, prognos 2018–2021
80
70
60
50
40
30
20
10
0
57	61	65	69	73	77	81	85	89	93	97	01	05	09	13	17	21

Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De budgetpolitiska målen nås

När regeringen tillträdde var det nödvändigt att minska de stora underskotten i det finansiella sparandet som den förra regeringen hade lämnat efter sig. Skattesänkningar hade prioriterats före

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

stabila statsfinanser och nödvändiga investeringar i välfärden och klimatet. Samtidigt hade arbets- lösheten bitit sig fast på en hög nivå.

Sedan regeringen tillträdde har finanspolitiken lagts om i en mer ansvarsfull riktning. Omfatt- ande satsningar har genomförts på välfärd, klimat och ekonomisk trygghet för personer med låga inkomster, vilket har haft stora positiva effekter på sysselsättningen och tillväxten. Dessa sats- ningar har i stor utsträckning finansierats genom skattehöjningar och utgiftsminskningar, som har haft mycket begränsade negativa tillväxt- och sysselsättningseffekter. Konjunkturinstitutet och internationella institutioner som Europeiska kommissionen, IMF och OECD bedömer att satsningar på välfärden och offentliga inve- steringar är de mest effektiva sätten att snabbt öka tillväxten och sysselsättningen. Generella skatte- sänkningar har däremot mindre effekt på till- växten och sysselsättningen i närtid.

Inriktningen på regeringens politik har gjort det möjligt att vända de stora underskotten från 2014 till betydande överskott. Nya reformer har huvudsakligen varit finansierade genom budget- förstärkande åtgärder. Samtidigt beräknas rege- ringens reformer ha medfört att BNP-tillväxten blir ca 0,5 procentenheter högre per år 2015–2018 och att arbetslösheten blir ca 1 procentenhet lägre 2018 än vad som hade varit fallet utan den aktiva finanspolitiken.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 3.5 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor respektive procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Finansiellt sparande	–36	–51	–61	8	52	52	46	49	67	104
Procent av BNP	–1,0	–1,4	–1,6	0,2	1,2	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9
Staten1	–1,0	–1,1	–1,2	0,3	1,6	1,5	1,3	1,4	1,7	2,3
Ålderspensionssystemet1	0,3	–0,1	0,1	0,2	0,1	0,0	0,0	0,0	0,1	0,1
Kommunsektorn1	–0,2	–0,1	–0,4	–0,3	–0,5	–0,3	–0,4	–0,5	–0,5	–0,5
Strukturellt sparande2	0,0	–0,7	–0,8	0,1	0,8	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7
Statsskuld, okonsoliderad	1 147	1 277	1 394	1 403	1 347	1 328	1 240	1 125	1 056	939
Procent av BNP	31,1	33,9	35,4	33,4	30,6	28,8	25,7	22,4	20,2	17,3
Statsskuld, konsoliderad	1 113	1 236	1 347	1 352	1 292	1 265	1 176	1 060	990	872
Procent av BNP	30,2	32,8	34,2	32,2	29,3	27,5	24,3	21,1	18,9	16,1
Konsoliderad bruttoskuld	1 405	1 537	1 792	1 857	1 856	1 855	1 803	1 718	1 653	1 575
Procent av BNP	38,1	40,8	45,5	44,2	42,1	40,3	37,3	34,2	31,6	29,0

1Procent av BNP.

2Procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Överskottsmålet

Regeringens ansvarsfulla finanspolitik har åtgärdat avvikelsen från överskottsmålet som uppstod under den förra mandatperioden. Från och med 2016 bedöms sparandet vara i linje med den nuvarande målnivån på 1 procent av BNP. Regeringen anser att den finanspolitiska inrikt- ningen därefter innebär en lämplig övergång till det nya överskottsmålet på en tredjedels procent av BNP. Regeringen bedömer att sparandet 2019 ligger i linje med det nya överskottsmålet.

Regeringen gör även bedömningen att den finanspolitiska inriktningen är välavvägd ur ett stabiliseringspolitiskt perspektiv. Även om resursutnyttjandet bedöms vara högre än normalt finns det ett flertal faktorer som talar emot en kraftigt åtstramande inriktning på finans- politiken. Till att börja med saknas ett tydligt underliggande inflationstryck. Både pris- och löneinflationen är dämpade och det mesta tyder på en måttlig utveckling även framöver. Risken för en överhettning av svensk ekonomi bedöms därmed vara begränsad. Riksbanken fortsätter att bedriva en mycket expansiv penningpolitik, men möjligheterna att ytterligare stimulera ekonomin de senaste åren har av allt att döma varit begränsade. Finanspolitiken har därmed varit viktig för att upprätthålla ett högt resurs- utnyttjande.

Sverige befinner sig därtill i ett läge då många av de asylsökande kvinnor och män som kom till landet hösten 2015 och som därefter beviljats uppehållstillstånd behöver etablera sig på arbets- marknaden. Deras möjligheter till snabbt inträde

på svensk arbetsmarknad underlättas av ett högt efterfrågetryck i ekonomin. En kraftigt åtstram- ande finanspolitik skulle leda till att arbetslös- heten blir högre och att personer med svag förankring på arbetsmarknaden får svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Det skulle i förlängningen kunna leda till att den varaktiga sysselsättningen blir lägre.

De demografiska förändringar som nu sker i Sverige, med en ökande andel unga och gamla, innebär dessutom att det finns ett underliggande efterfrågetryck på offentligfinansierade tjänster. Därmed finns även ett underliggande tryck på de offentliga utgifterna. Det budgetutrymme som finns tillgängligt i förhållande till överskottsmålet används därför till investeringar i välfärden. Den förda politiken medför att de demografiskt betingade behoven kan mötas samtidigt som överskottsmålet nås för samtliga år.

En avvikelse från överskottsmålet anses föreligga om det strukturella sparandet tydligt avviker från målnivån det innevarande eller det närmast följande året, dvs. budgetåret. För att i efterhand utvärdera om överskottsmålet upp- nåtts, och för att upptäcka systematiska avvikel- ser, används ett bakåtblickande åttaårigt genom- snitt av det faktiska finansiella sparandet. Om det finansiella sparandet systematiskt avviker från överskottsmålet under flera års tid kan det leda till oönskade skuldnivåer. Sådana ackumulerade avvikelser kan motivera att målnivån för sparan- det ändras vid nästa översyn av överskottsmålet.

Det genomsnittliga finansiella sparandet 2010–2017 uppgick till –0,2 procent av BNP

(se tabell 3.6). Den låga nivån förklaras delvis av den utdragna lågkonjunkturens effekter på de offentliga finanserna, men också av de ofinansierade åtgärder, framför allt skatte- sänkningar, som genomfördes av den förra regeringen. Det genomsnittliga sparandet har sedan 2016 legat över 1 procent av BNP.

Tabell 3.6 Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för avstämning mot målet för det finansiella sparandet

Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2017, prognos 2018– 2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Finansiellt sparande	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9
Bakåtblickande åttaårssnitt	–0,2
Strukturellt sparande1	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7
1 Procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- skuld bedöms vidare vara förenlig med det riktmärke som ges av skuldankaret på 35 procent av BNP (se tabell 3.5).

Utgiftstakets nivå för 2021

Utgiftstaket utgör en övre gräns för stats- budgetens utgiftsnivå. Genom utgiftstaket ges riksdagen och regeringen möjligheter att kon- trollera och styra utgifterna. Utgiftstaket är ett av verktygen för att ge budgetprocessen ett medel- fristigt perspektiv.

Regeringen lämnar i denna proposition en bedömning av nivån på utgiftstaket för det tredje tillkommande året, dvs. 2021. Regeringen be- dömer att utgiftstakets nivå för 2021 bör uppgå till 1 492 miljarder kronor (se tabell 3.7). Bedömningen innebär att nivån på utgiftstaket 2021 ökar jämfört med 2020 och att utgiftstaket som andel av potentiell BNP minskar jämfört med 2020.

Den bedömda nivån på utgiftstaket medger att utgifterna kan öka och därmed att nya reformer kan föreslås i kommande budgetpropositioner. Reformer på utgiftssidan kan dock genomföras först efter avstämning mot överskottsmålet.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 3.7 Utgiftstakets nivåer

Miljarder kronor om inte annat anges

	2018	2019	2020	2021
Utgiftstakets nivå	1 337	1 397	1 471	1 4921
Utgiftstak, procent av
potentiell BNP	28,0	28,1	28,4	27,7
Takbegränsade utgifter	1 282	1 311	1 343	1 364
Budgeteringsmarginal	55	86	128	128
Budgeteringsmarginal, procent
av takbegränsade utgifter	4,3	6,5	9,5	9,4

1 Regeringens bedömning av utgiftstakets nivå för 2021 i denna proposition. Källa: Egna beräkningar.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Regeringens ekonomiska politik har stärkt finansieringen av välfärden

Under den föregående regeringen sänktes skatten ofinansierat med 141 miljarder kronor. Hälften av den föregående regeringens reformer tillföll de tre högsta inkomstdecilerna och allra mest fick den högsta inkomstdecilen.

Under innevarande mandatperiod har regeringen i stället konsekvent prioriterat invest- eringar i samhällsbygget före ofinansierade och orättvisa skattesänkningar. Då regeringen ärvde ett underskott i de offentliga finanserna på runt 60 miljarder kronor har dessa investeringar delvis behövt finansieras genom höjda skatter, främst genom avskaffandet av de nedsatta social- avgifterna för unga, förändringar av husavdraget samt förändringar av ett flertal punktskatter. Skattepolitiken ska vid sidan om att säkra stabila skatteintäkter även bl.a. bidra till ett miljömässigt och socialt hållbart samhälle. Förändringarna bidrog till att skattekvoten i staten ökade med 1,7 procentenheter mellan 2014 och 2016 (se diagram 3.10). Skattekvoten i kommunsektorn minskade samtidigt något.

Diagram 3.10 Skattekvoter

Procent av BNP. Utfall 1998–2016, prognos 2017 och 2018

31
29							Staten
27							Kommunsektorn
25
23
21
19
17
15
13
98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18

Anm.: Staten avser enbart statliga skatter.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Vid oförändrade skatteregler ökar skatteintäkt- erna normalt i takt med tillväxten i ekonomin. Det beror på att faktorer som påverkar BNP, som antalet arbetade timmar, hushållens konsumtion och investeringar, även är viktiga skattebaser. Skatteintäkterna påverkas även av förändringar i skattesystemet. År 1998–2006 sänktes skatterna med 87 miljarder kronor, varav den allra största delen avsåg skattereduktion för allmän pensions- avgift. Under 2007–2014 sänktes skatterna med ytterligare 141 miljarder kronor. Huvuddelen av

skattesänkningarna avsåg skattereduktion för jobbskatteavdrag och ROT- och RUT-tjänster samt nedsatta socialavgifter för unga.

Diagram 3.11 BNP och skatteintäkter per capita

Tusental kronor. Utfall 1998–2016, prognos 2017 och 2018

200										470
195										450
										450
190										430
185										430
185
180										410
180
175										390
170										370
										370
165										350
160										350
160			Skatteintäkter per capita (vänster skala)
			Skatteintäkter per capita (vänster skala)							330
155			BNP per capita (höger skala)							330
155

150										310
98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18

Anm.: Fasta priser. Skatteintäkterna avser offentlig sektor.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Vid en analys av skatternas utveckling över tid bör även befolkningstillväxten och prisutvecklingen beaktas. År 1998–2006 ökade skatteintäkterna i den offentliga sektorn med 19 procent i fasta priser, motsvarande 29 000 kronor, per individ (se tabell 3.8). Skatternas utveckling följde således utvecklingen i ekonomin, trots att skatterna under samma period sänktes något för att kompensera för den allmänna pensions- avgiften. År 2006–2014 minskade intäkterna med 5 procent, motsvarande 9 000 kronor, per individ. Skatteintäkterna minskade alltså betydligt mer än ekonomin i stort (se diagram 3.11). De statliga skatterna stod för hela minskningen. På kommunsidan höjde 261 av 290 kommuner skattesatsen. Skatteintäkterna har fr.o.m. 2014 följt utvecklingen i ekonomin.

Tabell 3.8 Förändring skatteintäkter per capita

Tusental kronor, fasta priser, om inte annat anges. Utfall 1998–2016, prognos 2017 och 2018

	1998	1998	2006	2014
	–2018	–2006	–2014	–2018
Offentliga sektorns skatter	38	29	–9	18
Statlig skatt	7	11	–16	12
Kommunalskatt	23	13	6	4
Ålderspensionssystemet	8	5	2	1
BNP per capita	130	85	11	34
BNP-deflator1,2	40	12	16	8
Befolkningstillväxt2	15	3	7	5

1BNP-deflatorn är ett mått på prisutvecklingen och beräknas som kvoten BNP löpande priser delat i BNP fasta priser.

2Procentuell förändring.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

3.4Fler ska komma i arbete

En väl fungerande arbetsmarknad tar till vara människors kompetens och vilja att arbeta. När fler arbetar minskar inkomstklyftorna och förut- sättningar skapas för att stärka den generella välfärden. Alla som arbetar ska ha goda arbets- villkor och möjligheter till utveckling i arbetet som gör det möjligt att orka arbeta heltid ett helt arbetsliv. En hög sysselsättning bland både kvinnor och män är en central del av den svenska modellen.

Arbetsmarknaden fortsätter att utvecklas starkt, med fler som deltar i arbetskraften och en allt större andel av befolkningen som arbetar. Arbetslösheten har minskat från 7,9 procent 2014 till 6,7 procent 2017. Arbetslösheten är nu 6,4 procent bland kvinnor och 6,9 procent bland män. Det är särskilt ungdomsarbetslösheten som har minskat. Även långtidsarbetslösheten som andel av arbetskraften har minskat.

Trots den positiva utvecklingen finns det fortsatt utmaningar på arbetsmarknaden. Arbets- lösheten är fortfarande för hög, särskilt bland dem som inte gått ut gymnasieskolan och bland personer födda utanför Europa. Denna utmaning ökar i och med det stora antalet nyanlända som nu deltar i insatser för att etablera sig på arbets- marknaden. Samtidigt går det allt snabbare för nyanlända att komma i arbete. Det har tidigare tagit upp till tio år innan hälften av de nyanlända har etablerat sig på arbetsmarknaden. Statistik från Statistiska centralbyrån visar att nästan hälften, 48,5 procent, av dem som mottogs 2011 hade jobb efter fem år. Stora utmaningar kvarstår dock, inte minst vad gäller nyanlända kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Samtidigt som arbetslösheten är hög i vissa grupper är bristen på arbetskraft också stor i många sektorer. Bristen är särskilt stor inom yrken som kräver högskole- utbildning eller yrkesutbildning på gymnasienivå.

Regeringen har sedan den tillträdde haft en bred jobbagenda, med fokus på fler och enklare vägar till jobb, ett kunskapslyft som svarar mot arbetsmarknadens kompetensbehov, en aktiv närings- och innovationspolitik samt inve- steringar i klimat, välfärd, infrastruktur och bostäder. Det finns alltjämt behov av fortsatta investeringar på dessa områden.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Det ska finnas fler och enklare vägar till jobb

Arbetsmarknadspolitiken syftar till att ta till vara människors kompetens och vilja att arbeta. De subventionerade anställningarna är ett av de viktigaste verktygen för att kunna få de som befinner sig längst ifrån arbetsmarknaden i arbete. För att både höja kvaliteten i välfärden och skapa fler och enklare vägar till jobb har regeringen infört möjligheter för kommuner, landsting och vissa ideella aktörer att anställa personer på extratjänster i välfärden. Regeringen har också infört moderna beredskapsjobb, som är en form av extratjänster, i statliga myndigheter. Antalet extratjänster, inklusive moderna beredskapsjobb, ökade kraftigt 2017 och uppgick i februari 2018 till drygt 14 000, varav 1 000 var moderna beredskapsjobb (se diagram 3.12).

Diagram 3.12 Extratjänster inkl. moderna beredskapsjobb

Antal

16 000

14 000

12 000

10 000

8 000

6 000

4 000

2 000

0 2016-01 2016-05 2016-09 2017-01 2017-05 2017-09 2018-01

Källa: Arbetsförmedlingen.

Regeringen förenklar och förstärker också systemet för anställningsstöden, bl.a. genom att introduktionsjobben införs och ersätter fem tidigare stödformer, samtidigt som taket i löne- bidragen stegvis höjs fram t.o.m. 2020. Färre, enklare och mer kraftfulla stöd bedöms bidra till att öka arbetsgivares vilja att anställa personer med svag förankring på arbetsmarknaden och därigenom minska arbetslösheten.

Regeringen gör även en riktad satsning för att skapa enklare vägar till jobb i de gröna näringarna. Nyanlända och långtidsarbetslösa får arbetslivs- erfarenhet samtidigt som eftersatta behov, som exempelvis slyröjning och upprustning av vand- ringsleder, kan tillgodoses.

Nyanländas kunskaper behöver bättre och snabbare tas till vara på den svenska arbets- marknaden. En förutsättning för en effektiv etablering är en väl fungerande samverkan mellan

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

berörda myndigheter och aktörer, inte minst mellan Arbetsförmedlingen, kommunerna, arbetsmarknadens parter och civilsamhället.

Regeringen har stärkt insatserna redan under tiden som prövningen av ansökan om uppehålls- tillstånd pågår, bl.a. genom att öka tillgången till samhällsinformation och insatser i svenska språket. Regeringen har även lagt om regelverket för etableringsuppdraget så att samma krav ställs på nyanlända som på övriga arbetssökande. Den svenska modellen bygger på att rättigheter och skyldigheter står i balans. Regeringen har kraftigt förstärkt möjligheterna att ta del av utbildning. En utbildningsplikt för nyanlända har införts.

För att stärka kommunernas möjlighet att låta ensamkommande unga som fyllt 18 år, och som fortfarande har möjlighet att få stanna i Sverige, att bo kvar i den kommun där de vistas, föreslår regeringen i propositionen Vårändringsbudget för 2018 att det tillfälliga kommunbidraget för- stärks med 200 miljoner kronor under 2018.

Möjligheten för asylsökande att ordna sitt eget boende, s.k. EBO, kan ha positiva effekter i form av självbestämmande och stärkt integration. Det kan dock också i vissa kommuner leda till problem med trångboddhet och utsatthet. Regeringen avser att begränsa dessa negativa sociala konsekvenser.

Sverige har en reglerad invandring och asyl- rätten ska värnas. De som har fått ett lagakraft- vunnet av- eller utvisningsbeslut ska återvända så snart som möjligt. De som får uppehållstillstånd ska ha goda förutsättningar att etablera sig och bygga en framtid.

Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Det är dock betydligt färre utrikes födda kvinnor än utrikes födda män som deltar i arbetskraften. Regeringen har därför avskaffat vårdnadsbidraget och infört förändringar i för- äldraförsäkringen som underlättar kvinnors in- träde på arbetsmarknaden. Regeringen har också tillfört medel för insatser särskilt riktade till utrikes födda kvinnor, bl.a. för att de ska kunna utveckla sina kunskaper i svenska språket under föräldraledigheten. Även medlen till studieför- bundens uppsökande verksamhet har förstärkts. Mer resurser har även tillförts för insatser för att stärka utrikes födda kvinnors företagande.

Regeringen har vidare infört 90-dagarsgarantin som innebär att alla unga arbetslösa ska få ett erbjudande om jobb, utbildning eller insats inom 90 dagar. I dag är det endast ett fåtal unga som

inte får ett sådant erbjudande inom 90 dagar. 90- dagarsgarantin är därmed uppnådd.

Det är viktigt att det finns förutsättningar för unga att tidigt få arbetslivserfarenhet och kon- takter inför det kommande arbetslivet. Därför föreslår regeringen i propositionen Vårändrings- budget för 2018 att 100 miljoner kronor avsätts för att öka kommunernas möjligheter att ordna sommarjobb, t.ex. inom äldreomsorg och för- skola, till ungdomar.

Regeringen genomför även betydande invest- eringar i kompletterande utbildning och bedöm- ningsverksamhet för de personer som har ut- ländsk utbildning.

Etableringsjobb för fler i arbete

Regeringen, LO, Unionen och Svenskt Närings- liv är överens om att s.k. etableringsjobb bör införas. Etableringsjobb baseras på ett förslag från arbetsmarknadens parter och kommer att innebära en helt ny modell för att stimulera att anställningar för nyanlända och långtidsarbets- lösa kommer till stånd. Syftet är att fler ska etablera sig på arbetsmarknaden, samt att underlätta arbetsgivarnas framtida kompetens- försörjning. Den svenska modellen bygger på starka och ansvarstagande parter. Att parterna tillsammans med regeringen nu tar gemensamt ansvar för att fler personer med svag förankring på arbetsmarknaden ska få ett arbete ökar möjligheterna till en bättre fungerande arbets- marknad med högre sysselsättning och lägre arbetslöshet.

Kunskapslyftet byggs ut

För att arbetslösheten ska fortsätta att minska krävs satsningar på utbildning och kompetens- utveckling som svarar mot arbetsmarknadens behov. Inom många yrken råder brist på arbets- kraft. Regeringen har därför kraftigt byggt ut kunskapslyftet som 2021 kommer att omfatta ca 100 000 utbildningsplatser inom yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning (yrkesvux och lärlingsvux), folkhögskola, yrkeshögskola samt universitet och högskolor (se tabell 3.9). Utbild- ningssatsningarna i kunskapslyftet ger människor i hela landet bättre förutsättningar på arbets- marknaden och möjliggör omställning under hela livet. En god tillgång till utbildning är också central för att säkra kompetensförsörjningen och

Sveriges ställning som konkurrenskraftig kun- skapsnation. I flera branscher har företagen svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetenser och med kommande års stora pensionsavgångar inom vård och skola behöver välfärdens personal- försörjning säkras. Kunskapslyftet ger offentliga verksamheter och växande företag ökade möjlig- heter att rekrytera för framtidens arbetsmarknad. Regeringen har också infört en rätt till behörig- hetsgivande utbildning inom kommunal vuxen- utbildning.

Tabell 3.9 Kunskapslyftet – beräknat antal platser under mandatperioden

Antal platser

	2018	2019	2020	2021
Yrkesvux	39 000	41 000	41 000	41 000
Yrkesförarutbildning	1 000	1 000	1 000	1 000

Lärlingsutbildning för	3 150	3 150	3 150	3 150
vuxna

Yrkeshögskolan	7 100	11 000	15 700	18 800

Folkhögskolan – allmän	8 000	8 000	8 000	8 000
och särskild kurs

Folkhögskolan – kurser för	4 000	4 000	3 000	3 000
långtidsarbetslösa m.m.

Universitet och högskola	20 000	22 500	23 900	25 200

Utbildningsplatser för	4 000	4 000	1 000
tidsbegränsat anställda
inom äldreomsorg och
hälso- och sjukvård

Totalt antal platser	86 250	94 650	96 750	100 150

Anm.: Beräkningsgrunderna för vad som utgör en plats inom yrkesvux har ändrats sedan budgetpropositionen för 2018 vilket medför att det totala antalet platser har justerats. Omfattningen av utbildningen är dock sammantaget oförändrad. Källa: Egna beräkningar.

Fler arbetslösa behöver övergå till utbildning för att skaffa sig de kunskaper som behövs på arbets- marknaden. Regeringen avser att ge Arbets- förmedlingen och Statens skolverk i uppdrag att samverka för att få fler arbetssökande att övergå till utbildning. För att rekrytera fler till studier har regeringen bl.a. infört ett studiestartsstöd och fr.o.m. den 1 juli 2018 höjs bidragsdelen inom studiemedlet med ca 300 kronor per studie- månad. Regeringens omfattande investeringar i fler utbildningsplatser vid universitet och högskolor i hela landet främjar också möjlig- heterna att läsa vidare oavsett var i landet man bor. Många jobb kräver att den sökande har körkort. För att förbättra möjligheten till etablering på arbetsmarknaden avsatte regeringen i budget- propositionen för 2018 medel för att kunna införa en möjlighet till lån för utbildning för B-körkort.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Hela landet ska växa

Den regionala utvecklingen ska stärkas

En aktiv näringspolitik och regional tillväxtpolitik bidrar till att stärka konkurrenskraften i hela landet. Samtidigt behöver potentialen i områden utanför storstadsområdena tas till vara bättre. Regeringen lämnade i mars 2018 en lands- bygdsproposition (prop. 2017/18:179). För- slagen i propositionen baseras på den parlamen- tariska landsbygdskommitténs slutbetänkande (SOU 2017:1). I propositionen föreslås sats- ningar bl.a. för ett förbättrat företagsklimat på landsbygden och för att stärka möjligheterna till utbildning och kompetensförsörjning i hela landet.

Regeringen har därutöver redan genomfört flera satsningar för att förbättra förutsättningarna att bo, studera, arbeta och driva företag i hela landet. För att stärka besöksnäringen som skapar jobb och växtkraft i hela landet har bl.a. mer medel tillförts Visit Sweden AB och mervärdes- skatten för förevisning av naturområden sänkts. För att stödja kommersiell service i glesbygd har stödet till särskilt utsatta butiker utökats och förlängts.

Regeringen har även beslutat att omlokalisera flera myndigheter och skapa en ny service- organisation i Statens servicecenter. På detta sätt säkras lokal statlig service och statliga arbetstill- fällen sprids runt om i landet.

Fler och växande företag skapar jobb

Fler och växande företag behövs för att skapa jobb i hela landet. Regeringen driver därför en aktiv näringslivspolitik, bl.a. för att stärka små och medelstora företags möjligheter att växa och anställa. I detta syfte har ett växa-stöd på upp- emot 63 000 kronor per år för enmansföretagare som anställer sin första medarbetare införts. Regeringen har också gått vidare med arbetet inom ramen för nyindustrialiseringsstrategin Smart industri. Strategin presenterades i februari 2016 och i juni samma år kom den första handlingsplanen med konkreta åtgärder för att stärka svensk industri. Nyligen presenterades en andra handlingsplan, som bl.a. inkluderar Industriklivet för att stödja arbetet för teknik- skifte och minskade utsläpp inom process- industrin, lanseringen av ett Robotlyft för att främja automatisering och digitalisering i små- och medelstora industriföretag samt en invest- ering i ett testcenter för elektromobilitet för att

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

stödja industrins utveckling av elfordon och batterier. Regeringen satsar även på att etablera regionala exportcentra över hela landet för att stödja små och medelstora företag att ta sig ut på den internationella marknaden. Det är också viktigt att svensk industri är väl rustad för att kunna överbrygga en tillfälligt minskad efter- frågan vid konjunktursvängningar och att det statliga stödet vid korttidsarbete därför är konkurrenskraftigt.

Hela Sverige ska kopplas upp

Tillgång till bredband håller på att bli en förut- sättning för att kunna ta del av grundläggande samhällsservice och att fullt ut vara delaktig i samhället. För att Sverige ska bli helt uppkopplat genomför regeringen satsningar för att alla ska ha tillgång till snabbt bredband och stabila mobila tjänster av god kvalitet. Regeringen har målsätt- ningen att 95 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s 2020. Till 2025 bör hela Sverige vara uppkopplat, varav 98 procent av samtliga hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 1 Gbit/s. Utgångspunkten är att detta ska ske genom en marknadsdriven utbyggnad kompletterad med offentliga insatser, i samklang med det offentligas behov och ansvar för långsiktig hållbar tillgång till viktig infrastruktur.

Regeringen har dessutom beslutat att inrätta Myndigheten för digital förvaltning, som ska ha i uppgift att utveckla, samordna och stödja digital- iseringen av statliga myndigheter samt förvalt- ningen i kommuner och landsting.

Bostäderna ska bli fler och infrastrukturen bättre

Investeringar i infrastruktur och bostäder är centrala för att öka rörligheten på arbets- marknaden. Inom det s.k. 22-punktsprogrammet för fler bostäder arbetar regeringen bl.a. för att effektivisera plan- och byggprocesserna. Allt fler bostäder byggs med hjälp av investeringsstödet för hyresbostäder och bostäder för studerande. År 2017 beviljade Boverket stöd för motsvarande ca 10 000 lägenheter. Investeringsstödet har stimulerat byggandet av hyresbostäder i hela landet, även på orter där nybyggandet tidigare har varit svagt. Regeringen bedömer att efterfrågan på investeringsstödet även fortsättningsvis kommer att vara stort. Regeringen har därför utökat investeringsstödet samt infört en bonus för påbyggnad som sker på en befintlig byggnad.

Regeringen lämnade 2016 en infrastruktur- proposition med en historiskt stor satsning på

Sveriges infrastruktur, 622,5 miljarder kronor 2018–2029 (prop. 2016/17:21). I direktiv till Trafikverket om att ta fram ett förslag till en nationell plan för utveckling av transportsystemet lyfter regeringen fram investeringar i infra- struktur för ett ökat bostadsbyggande, för att förbättra förutsättningarna för näringslivet och för att stärka sysselsättningen i hela landet, samt för omställningen till ett fossilfritt välfärdsland.

Regeringen avser att under våren 2018 besluta om en ny nationell plan för utvecklingen av transportsystemet 2018–2029. Den nationella planen kommer fokusera på att värna kvaliteten i den befintliga infrastrukturen och på att säker- ställa en samhällseffektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.

Regeringens mål är vidare att nya stambanor ska färdigställas för höghastighetståg, som knyter samman Stockholm, Göteborg och Malmö, med moderna och hållbara kommunikationer med korta restider som främjar en tydlig överflyttning av resor från flyg till tåg. En utbyggnad ska ske i en takt som ekonomin tillåter och på ett kostnadseffektivt sätt. En fungerande transport- infrastruktur är en viktig förutsättning för jobb, regional utveckling, tillgänglighet och hållbar tillväxt i hela landet. Regeringen har därför avsatt ytterligare resurser för förbättrad kollektivtrafik och vägunderhåll i landsbygden samt för utökad nattågstrafik till Jämtland.

Företagssektorn ska få nya skatteregler

Ett konkurrenskraftigt och dynamiskt företags- klimat är grunden för hållbar tillväxt och jobb- skapande. Villkoren för företagande ska vara internationellt konkurrenskraftiga, främja invest- eringar, ha sin grund i förutsebara regelverk och stödja en sund konkurrens. Detta är en förut- sättning för att hela landet ska växa.

Regeringen vill motverka skatteplanering med ränteavdrag samt förbättra neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital. Därför har regeringen lagt fram lagrådsremissen Nya skatteregler för företagssektorn.

Nyhetsjournalistik i hela landet

För att ytterligare stärka förutsättningarna för en mångfald av kvalitativ nyhetsjournalistik i hela landet avser regeringen att, så snart det är möjligt med hänsyn till de förändringar av mervärdes- skattedirektivet som diskuteras inom EU, lägga fram förslag om en sänkning av mervärdesskatten för digitala publikationer till 6 procent, så att

nyheter på nätet beskattas på samma sätt som papperstidningar. Mot bakgrund av den digitala omställningen för tidnings- och bokbranschen, och då journalistiken är under särskild press, är det angeläget att EU:s mervärdesskattedirektiv ändras i syfte att möjliggöra en sådan sänkning. Sverige driver aktivt denna fråga på EU-nivå.

Regeringen har även föreslagit en förstärkning av stödet till nyhetsmedier genom införandet av två nya former av teknikneutrala mediestöd. Stöden syftar till att stärka lokal journalistik i de delar av landet som har begränsad eller ingen medial bevakning samt till att främja utveckling och innovation inom nyhetsmedier. Regeringen har också föreslagit höjningar av nivåerna för drifts- och distributionsstöden.

Ordning och reda ska råda på arbetsmarknaden

Den svenska modellen förutsätter ordning och reda på arbetsmarknaden. Svenska löner och villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Upphandlande myndigheter och enheter ska ställa krav på arbetsrättsliga villkor motsvarande svenska kollektivavtal i sina upphandlingar.

Under mandatperioden har regeringen gjort flera satsningar för att stärka skyddet för arbets- tagare, stärka förutsättningarna för ett hållbart arbetsliv och motverka osund konkurrens. Regeringen har drivit på för att ändra EU:s utstationeringsdirektiv och välkomnar att fram- steg görs i processen för lika lön för lika arbete. Regeringen vill ytterligare stärka skyddet för arbetstagare och öka möjligheten till ett hållbart arbetsliv. Alla som arbetar ska ha goda arbets- villkor. Tillsvidareanställningar ska vara grunden på svensk arbetsmarknad. Tillfälliga anställningar ska inte präglas av godtycke. När bemannings- anställningar används ska det inte undergräva goda arbetsvillkor. Här har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Regeringen har skärpt reglerna för att stoppa stapling av visstids- anställningar. Regeringen har även tillsatt en utredning om arbetstidsfrågor för ett hållbart arbetsliv, bl.a. för att se över arbetstagares skydd mot förändrade anställningsförhållanden i sam- band med omreglering av arbetstidsmåttet vid arbetsbrist, s.k. hyvling, samt skydd i anställningen för intermittent anställda. För att skydda arbetstagare från utnyttjande och motverka fusk och kriminalitet vill regeringen

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

införa ett entreprenörsansvar i bygg- och anlägg- ningsbranschen.

Osund konkurrens ska motverkas. Arbets- miljöverket har tillsammans med sju andra myndigheter fått i uppdrag att utveckla metoder för myndighetsgemensam kontroll för att motverka fusk, regelöverträdelser och brotts- lighet i arbetslivet. För att stärka det nationella och internationella arbetsmiljöarbetet inrättas Myndigheten för arbetsmiljökunskap den 1 juni 2018.

Den svenska modellen bygger på starka parter, med en hög organisationsgrad, som tillsammans tar ansvar för lönebildningen och den huvud- sakliga regleringen av villkoren på svensk arbets- marknad. Fackförbundens arbete är en viktig hörnsten i den svenska arbetsmarknadsmodellen och regeringen har därför föreslagit att den skattelättnad för fackföreningsavgifter som tid- igare fanns ska återinföras (prop. 2017/18:127). Förslaget innebär att en fackföreningsmedlem fr.o.m. den 1 juli 2018 får en skattereduktion med 25 procent av medlemsavgiften.

3.5Sverige ska ha en jämlik kunskapsskola

I skolan läggs grunden för varje barns utveckling och förutsättningar för framtiden. Därmed lägger skolan grunden för samhällsbygget. Alla elever ska ges goda möjligheter att rustas för vidare studier, framtida arbete och samhällsliv. Flickor och pojkar ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling. Regeringens mål är en jämlik kun- skapsskola, som håller samma höga kvalitet i hela landet och i vilken samtliga elever utifrån sina förutsättningar får möjlighet att utvecklas fullt ut. Alla elever ska få möta kompetenta lärare som har tid och rätt förutsättningar för undervisningen. Ingen elev ska lämnas efter och ingen ska hållas tillbaka.

Alla skolor ska vara bra skolor

Efter en lång period av försvagade kunskaps- resultat förbättras nu svenska elevers resultat i internationella mätningar (se diagram 3.4 och diagram 3.13). Samtidigt är ojämlikheten i skolan alltför stor. För att kunskapsresultaten ska

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

fortsätta att förbättras och ojämlikheten minska krävs fortsatta insatser.

Diagram 3.13 Elevers läsförmåga i årskurs 4
Genomsnittspoäng i PIRLS
570
560
550
540
			Sverige
530			Genomsnitt
			Genomsnitt
520
01	06	11	16

Anm.: PIRLS står för Progress in International Reading Literacy Study. Genomsnittet beräknas för de 17 länder som deltagit vid samtliga undersökningar.

Källa: Statens skolverk.

Skolkommissionen – för en jämlik och stark kunskapsskola

Regeringen tillsatte 2015 en skolkommission, med representanter från bl.a. forskning och profession, som skulle lämna förslag för höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i under- visningen och en ökad likvärdighet i skolan. Av kommissionens slutbetänkande Samling för skolan – Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35) framgår att det finns svagheter i skolans styrning, bl.a. i form av bristande likvärdighet, splittrad ansvarsför- delning, otillräcklig kompensatorisk resurs- fördelning samt problem med skolsegregation. Regeringen delar Skolkommissionens bild av nuläget i skolan och har utifrån dess förslag vidtagit en rad åtgärder.

En central åtgärd är att möjligheterna att fördela resurser utifrån behov kraftigt förstärks genom ett nytt statligt stöd. Regeringen har avsatt 1 miljard kronor för 2018, 3,5 miljarder kronor för 2019 och 6 miljarder kronor per år fr.o.m. 2020 för detta stöd. Stödet ska fördelas utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. De tillförda medlen ska leda till ökade insatser för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling i förskoleklass och grundskola.

Regeringen delar Skolkommissionens bedöm- ning att ytterligare insatser behövs för att bryta skolsegregationen och dess negativa effekter. Resultatskillnaderna mellan skolor och mellan kommuner har ökat sedan början av 1990-talet och elever med samma bakgrund går i dag oftare

på samma skolor. Mycket tyder på att fristående skolors etablering i områden där föräldrar har hög utbildningsnivå bidrar till ökad segregation. I grundskolan är andelen elever med stark socioekonomisk bakgrund generellt sett större i fristående skolor. Den socioekonomiska och etniska bostadssegregationen befästs i skolorna. Denna uppdelning av eleverna riskerar att leda till ökade kvalitetsskillnader och att alla elever inte får den likvärdiga utbildning de har rätt till. Därför har regeringen i propositionen Samling för skolan (prop. 2017/18:182) bl.a. lämnat förslag om att huvudmännen för förskoleklassen, grundskolan och gymnasieskolan aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning av eleverna på sina skolenheter.

Som ett led i regeringens satsning på en för- bättrad styrning av skolan genomförs en översyn för att t.ex. lägga samman eller förenkla de riktade statsbidragen.

Mer kunskap för alla elever

Tidiga insatser är avgörande

Alla barn har rätt att få en bra och likvärdig grund för fortsatt lärande. För att alla elever ska få det stöd de behöver i sin utveckling och sitt lärande är det avgörande att stödinsatser sätts in tidigt. Samtidigt är det viktigt att lärarnas administrativa börda inte ökar. För att öka antalet anställda i lågstadiet har regeringen avsatt medel, som samtliga kommuner tagit del av. Sedan regeringen tillträdde har drygt 28 000 fler personer anställts i skolan.

Genom tidiga insatser i förskoleklassen kan alla barn få stöd i sin utveckling och sitt lärande. Från och med läsåret 2018/19 förlängs därför skol- plikten med ett år och blir tioårig genom att förskoleklassen blir en obligatorisk skolform.

Regeringen har i propositionen Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga stödinsatser (prop. 2017/18:195) lämnat förslag om en garanti för tidiga stödinsatser i förskoleklassen och lågstadiet. Garantin ska säkerställa att alla elever som har behov av extra anpassningar eller särskilt stöd får rätt stöd i rätt tid. Tidiga insatser är viktiga för barnens självkänsla och insatser i grundläggande färdigheter, som att läsa och skriva, kan även motverka att eleven får svårig- heter i flera ämnen. Tidiga insatser behöver inte heller bli lika omfattande som insatser som sätts in först under de senare skolåren. Regeringen har

också satsat på att förstärka den special- pedagogiska kompetensen genom medel för att anställa och utbilda fler specialpedagoger, samt genom att generellt stärka den specialpedagogiska kompetensen i skolan.

Regeringen har också stärkt förskolan, bl.a. genom satsningen på mindre barngrupper som ger mer tid för varje barn. Barngrupperna i förskolan är nu de minsta sedan 1992. Skolverket har fått i uppdrag att göra en översyn av del- tagandet i förskolan som särskilt ska belysa gruppen nyanlända.

Läsning är grunden för fortsatt lärande. Därför satsar regeringen på flera läsfrämjande insatser, bl.a. initiativet Hela Sverige läser med barnen. Läsdelegationen främjar ökat läsande, och läs- lyftet har utvidgats till att också omfatta för- skolan. Förstärkningar har gjorts i skolbiblio- teken. Regeringen föreslår i propositionen Vår- ändringsbudget för 2018 en satsning på läs- främjande insatser och inköp av litteratur vid förskolor om 50 miljoner kronor.

Sexuella trakasserier, våld och kränkande behandling inom skolan måste motverkas, vilket bl.a. initiativen inom #metoo har riktat uppmärk- samheten mot. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2018 att medel tillförs för att utveckla sex- och samlevnadsundervisningen och arbetet mot kränkande behandling i skolan genom kom- petensutvecklingsinsatser. Sexuella trakasserier ska bekämpas. I betänkandet Bättre skydd mot diskriminering (SOU 2016:87) har bl.a. före- slagits att ansvaret för utredning av sexuella trakasserier i skolorna flyttas från Diskri- mineringsombudsmannen till Skolinspektionen. Regeringen avser att återkomma i frågan.

Fler ska bli behöriga till gymnasieskolan

Nyanlända elever som kommer till Sverige i grundskolans senare årskurser behöver på kort tid komma ikapp sina jämnåriga svenska klasskam- raters ämneskunskaper samtidigt som de lär sig ett nytt språk. Elever som invandrar efter 12 års ålder uppnår behörighet till gymnasieskolans nationella program i betydligt lägre utsträckning än de elever som invandrar i yngre ålder. Regeringen har därför i propositionen Fler nyanlända ska uppnå behörighet till gymnasie- skolan och kvaliteten i förskola och fritidshem ska stärkas (prop. 2017/18:194) lämnat förslag som syftar till att förbättra förutsättningarna att nå behörighet till gymnasieskolans nationella

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

program för nyanlända elever som tas emot inom skolväsendet i högstadiet.

Kvaliteten i gymnasieskolan ska bli bättre

Regeringens mål är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Ungefär var tredje elev uppnår dock inte kraven för en sådan examen inom tre år efter att de påbörjat sin utbildning. Bland annat fungerar inte övergång- arna inom och mellan skolformer tillräckligt väl för att skapa förutsättningar för en välfungerande skolgång utan avbrott. Regeringen har därför i propositionen En gymnasieutbildning för alla lämnat förslag som ska förbättra kvaliteten och genomströmningen i gymnasieskolan (prop. 2017/18:183). I propositionen har regeringen även föreslagit ytterligare åtgärder för att skapa bättre struktur och kvalitet på introduktions- programmen. I budgetpropositionen för 2018 stärkte regeringen även introduktionsprogram- men. Regeringen har också beslutat om en proposition med förslag som syftar till att yrkesprogrammen ska bli mer attraktiva genom ökade möjligheter till grundläggande högskole- behörighet och förslag om att ett estetiskt ämne ska införas på alla nationella gymnasieprogram (prop. 2017/18:184).

Läraryrket ska vara attraktivt

Lärarna är avgörande för att höja elevernas kunskapsresultat. Bristen på legitimerade och behöriga lärare är därför mycket oroande. Regeringen har mot denna bakgrund vidtagit en rad åtgärder. Sedan 2015 pågår en utbyggnad med fler än 10 000 utbildningsplatser inom förskol- lärar- och lärarutbildningarna. Insatser genom- förs för att underlätta vidareutbildning av obe- höriga lärare och av högskoleutbildade som vill bli lärare. För att höja yrkets attraktivitet avsätter regeringen 3 miljarder kronor per år till höjda lärarlöner. Regeringen har också förstärkt den kompletterande pedagogiska utbildningen för att möjliggöra för fler ämnesutbildade att söka sig till läraryrket. För att lärarstudenter snabbare ska kunna genomföra sin utbildning genomför regeringen även en satsning på sommarkurser vid elva lärosäten i landet. Regeringen har även stärkt kvaliteten i lärarutbildningen genom att tillföra riktade kvalitetsmedel till utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

3.6Sverige ska bli ett fossilfritt välfärdsland

Det övergripande målet för miljöpolitiken är att lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta. Som en central del i det moderna samhällsbygget samt för att säkra vårt globala ledarskap och vår konkurrens- kraft, ska Sverige bli världens första fossilfria välfärdsland.

Samhällsbygget ska vara hållbart och fossilfritt

Sverige har infört ett klimatpolitiskt ramverk

Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen i juni 2017 med bred majoritet att införa ett klimatpolitiskt ramverk med en klimatlag och nya ambitiösa klimatmål. Senast 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Utsläppen i Sverige, från de sektorer som omfattas av EU:s ansvarsfördelnings- förordning (ESR) bör senast 2030 vara minst 63 procent lägre än utsläppen 1990, och minst 75 procent lägre 2040. Dessa utsläpp kommer främst från transporter, arbetsmaskiner, mindre industri- och energianläggningar, bostäder och jordbruk. Utsläppen från inrikes transporter, förutom inrikes flyg, ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010. Regeringen har inrättat ett klimatpolitiskt råd med uppgift att löpande genomföra en oberoende utvärdering av den samlade politik som regeringen lägger fram i syfte att säkerställa att klimatmålen kan nås.

Klimatarbetet ska fortsatt förstärkas

I april 2018 avser regeringen att överlämna en skrivelse till riksdagen där regeringens klimat- strategi beskrivs. Strategin omfattar åtgärder för att nå de klimatpolitiska målsättningarna (se även fördjupningsrutan Klimatutmaningen). Efter- som konsekvenserna av klimatförändringarna märks redan i dag, och kommer att bli allt mer påtagliga under kommande år, behöver också arbetet med att klimatanpassa samhället ut- vecklas. Regeringen har tagit steg för att stärka det nationella arbetet med klimatanpassning och överlämnade i mars 2018 en proposition med förslag till en strategi för klimatanpassning till riksdagen (prop. 2017/18:163). Regeringens övergripande mål för samhällets anpassning till ett förändrat klimat är att utveckla ett långsiktigt

hållbart och robust samhälle som aktivt möter klimatförändringar genom att minska sårbarheter och tillvarata möjligheter.

I syfte att stärka konkurrenskraften i den svenska biogaskedjan och påskynda omställ- ningen mot förnybara energikällor föreslår regeringen i propositionen Vårändringsbudget för 2018 en utökning av stödet för metangas- reducering med 270 miljoner kronor.

För att understödja omställning i hela samhället har regeringen även genomfört insatser för att få finansmarknaden att investera mer håll- bart. Sedan 2016 är hållbarhet en del av målen för finansmarknadsområdet och fr.o.m. 2018 ska fondförvaltare tillhandahålla information om hur hållbarhet beaktas vid förvaltningen av fonder. Målet att bli ett fossilfritt välfärdsland förutsätter att även finansmarknaden utvecklas åt samma håll.

Utvecklingen i våra städer är avgörande för möjligheten att nå många av miljömålen. Rege- ringen avser i skrivelsen Levande städer – politik för en hållbar stadsutveckling presentera en strategi som innehåller övergripande mål för hållbara städer, prioriteringar och nya insatser med tyngdpunkt på miljömässigt hållbar stads- utveckling. Strategin bidrar till uppfyllelsen av de nationella miljömålen och nationella mål inom andra politikområden.

Fossilfria transporter och resor ska främjas

Transportsektorn står för en tredjedel av utsläppen av växthusgaser i Sverige. Minskade utsläpp från transportsektorn är därför avgörande för att nå klimatmålen. Regeringen arbetar för elektrifiering av transportsektorn i hela landet och genom Klimatklivet har stöd beviljats för ungefär 14 000 nya laddpunkter. Med ladda hemma-stödet som införts 2018 blir det enklare för hushåll att installera laddpunkter för elfordon i hemmet. För att ytterligare öka andelen fossilfria resor i samhället har regeringen avsatt 350 miljoner kronor per år 2018–2020 för en elfordonspremie, som subventionerar privat- personers köp av elcyklar och elmopeder m.m. Regeringen har för avsikt att utöka premien till att även omfatta eldrivna utombordsmotorer och föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2018 att ytterligare 45 miljoner kronor tillförs för satsningen.

Ett bonus–malus-system för nya lätta fordon införs fr.o.m. den 1 juli 2018. Genom systemet kommer bonus att ges för fordon med låga

koldioxidutsläpp och förhöjd fordonsskatt tas ut för fordon med höga utsläpp. Bonus–malus- systemet innebär en väsentligt starkare styrning mot minskade utsläpp av koldioxid från lätta fordon än dagens fordonsskattesystem. Ytter- ligare en viktig del för att nå en fossilfri fordonsflotta är att skapa långsiktiga spelregler för hållbara biodrivmedel. Därför införs Bränslebytet den 1 juli 2018. Reformen innebär ett reduktionspliktssystem som i kombination med ändrade skatteregler syftar till att minska utsläppen från bensin och dieselbränslen genom ökad inblandning av biodrivmedel. En skatt på flygresor infördes den 1 april 2018 för att bidra till att flyget i större utsträckning ska bära sina egna klimatkostnader.

En promemoria om en ny inriktning för beskattning av tung lastbilstrafik har remitterats. Promemorian behandlar en avläsningsbar väg- slitageskatt med syfte att skapa ordning och reda i åkeribranschen och bidra till minskad miljö- påverkan, samtidigt som företagens och regionalpolitiska intressen tydligt tas till vara (Fi2018/01103/S2).

Det går att kombinera minskade växthusgasutsläpp med ekonomisk utveckling

Mellan 1990 och 2016 minskade utsläppen av växthusgaser i Sverige med 26 procent. Under samma period ökade BNP med 75 procent (se diagram 3.14). Stora utsläppsminskningar har skett framför allt inom bostadssektorn, där olje- baserad individuell uppvärmning har ersatts av fjärrvärme, värmepumpar och biobränslen. Även utsläppen från industrin och från avfalls- deponering har minskat betydligt sedan 1990.

Naturvårdsverket bedömer att Sverige med regeringens politik kommer att nå de nationella klimatmålen för 2020 givet de styrmedel som fanns på plats i juni 2016. Hälften av betinget från 1990 till 2030 är redan avklarat. Fler åtgärder behövs dock för att nå de långsiktiga klimat- målen.

Regeringen anser att en hållbar konsumtion har stor betydelse. Hållbarheten i handeln måste öka och konsumtionens utsläpp minska. Genom- förandet av den nyligen antagna strategin för hållbar konsumtion är en viktig del i detta. För att få mer tillförlitlig statistik av konsumtionens utsläpp har Naturvårdsverket fått i uppdrag att utveckla mätmetoder och indikatorer. Under- laget används som utgångspunkt vid utvecklandet av nya och förbättrade åtgärder.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 3.14 Sveriges BNP och nationella växthusgasutsläpp

Index 1990=100

200
180				BNP
				BNP
160				CO₂e
				CO₂e
140
120
100
80
60
40
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16
Anm.: BNP i fasta priser.
Källor: Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån.

Energisystemet ska bli mer hållbart

Sverige ska ha ett robust elsystem, med en hög leveranssäkerhet, en låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser. Regeringens målsätt- ning är 100 procent förnybar energi. Regeringen arbetar intensivt med att genomföra energi- överenskommelsen som ingicks mellan Social- demokraterna, Miljöpartiet de gröna, Mode- raterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna den 10 juni 2016 i den parlamentariska Energi- kommissionen. Regeringen har lagt fram konkreta åtgärder om ett förlängt och utökat elcertifikatsystem (prop. 2016/17:179) och ett antal skatteförändringar i enlighet med energi- överenskommelsen, som också antagits av riksdagen (prop. 2016/17:142). Regeringen har också presenterat förändringar rörande kärn- avfallsfonden.

Energiöverenskommelsen omfattar ett mål om 100 procent förnybar elproduktion 2040 samt ett mål om 50 procent effektivare energianvändning 2030 jämfört med 2005. Under april 2018 avser regeringen att lägga fram en proposition för att slå fast de överenskomna målen inom ramen för energiöverenskommelsen. Regeringen avser även att lägga fram förslag om moderna miljökrav för vattenkraft och andra vattenverksamheter.

I propositionen Vårändringsbudget för 2018 föreslår regeringen att ytterligare medel om 170 miljoner kronor tillförs för att förstärka investeringsstödet för solceller och för att ge länsstyrelserna möjlighet att omhänderta och snabbare besluta om ansökningar för detsamma. Detta innebär att investeringsstödet för 2018

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

sammantaget kommer att uppgå till över 1 miljard kronor, vilket innebär en ökning med närmare 20 gånger jämfört med 2014.

Miljömålen ska nås

Det är regeringens ambition att miljömålen ska nås. Miljömålen är en viktig utgångspunkt i det nationella genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling. Arbetet med miljömålen ska fortsätta och regeringen har gett i uppdrag till berörda myndigheter att ta fram förslag till ytterligare etappmål i syfte att bidra till att nå miljömålen.

Regeringen kommer under våren 2018 överlämna en samlad redovisning av arbetet med miljömålen till riksdagen. Under mandatperioden har beslut tagits om nya etappmål och om en precisering av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan som ligger i linje med Paris- avtalets mål. Regeringen har utvecklat och tydlig- gjort myndigheternas ansvar i miljömålssystemet. Ansvaret innebär bl.a. att myndigheterna ska verka för att miljömålen nås och vid behov föreslå åtgärder för att utveckla miljöarbetet.

Regeringen har under mandatperioden väsent- ligt ökat anslagen för åtgärder och skydd av värdefull natur, i syfte att höja ambitionen i arbetet med skötsel och förvaltning av skyddad natur, bevarande av biologisk mångfald samt insatser för friluftslivet. Dessa satsningar har inneburit att fler värdefulla naturmiljöer för biologisk mångfald och friluftsliv har kunnat skyddas.

Sverige verkar för ett globalt ramverk för kemikalier, för att effektivare kunna ge en inter- nationell respons på globala hälso- eller miljöproblem orsakade av den ökande och komplexa mängden kemikalier. Kunskapen om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper samt deras användning och spridning i miljön är fortfarande bristfällig. En fortsatt kunskaps- uppbyggnad är därför nödvändig bl.a. eftersom det förbättrar förutsättningarna att få till stånd en ambitiös global överenskommelse. Swetox verk- samhet om kemikaliers påverkan på miljö och hälsa är vidare av stor betydelse i arbetet för en giftfri miljö.

Miljöskadliga subventioner behöver fasas ut i såväl Sverige som globalt. Reformering av sådana subventioner diskuteras i flera internationella processer. Naturvårdsverket har på uppdrag av

regeringen gjort en kartläggning av potentiellt miljöskadliga subventioner som överlämnades i juni 2017. Rapporten analyseras nu inom Regeringskansliet.

Myndigheternas senaste uppföljning av miljö- kvalitetsmålen visar att ytterligare åtgärder behövs för att nå 14 av de 16 målen. Uppfölj- ningen visar också att det finns positiva trender för flera miljökvalitetsmål, t.ex. målen Frisk luft och Bara naturlig försurning. Under mandat- perioden har regeringen gjort historiskt stora satsningar för att nå miljömålen.

Klimatutmaningen

Parisavtalet från 2015 innebär att alla länder ska bidra till att hålla den globala uppvärmningen väl under 2 grader och att länderna ska sträva efter att hålla den under 1,5 grader. För att lyckas kommer det att krävas att alla samhällssektorer bidrar till klimatomställningen. Riksdagen har under 2017 antagit en klimatlag samt ett klimatpolitiskt ramverk, med nya klimatmål för Sverige, som anger ramarna för svenskt klimatarbete.

Naturvårdsverket har gjort en första upp- följning av de etappmål för klimat som gäller till 2030. Etappmålen är en del av miljömålssystemet. Det första av dessa gäller samtliga sektorer i Sverige som omfattas av EU:s ansvarsför- delningsförordning (ESR). För dessa sektorer ska utsläppen senast 2030 vara minst 63 procent lägre än 1990, varav 8 procentenheter kan täckas av kompletterande åtgärder, t.ex. åtgärder som leder till ökat upptag av koldioxid i skog eller genom att investera i olika klimatprojekt utomlands. Dessa utsläpp kommer främst från transporter, arbets- maskiner, mindre industri- och energianlägg- ningar samt bostäder och jordbruk, och ingår inte i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Det andra etappmålet handlar specifikt om inrikes transporter. Utsläppen från dessa (förutom flyget, som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter) ska ha minskat med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010. De senaste scenarierna för utsläpp och upptag av växthusgaser i Sverige togs fram under 2016 och 2017. De utgår ifrån att de styrmedel som fanns i juni 2016 behålls under hela perioden till 2030. Utfallet landade på en minskning av utsläppen med 44 procent fram till 2030 jämfört med 1990 i ESR och en minskning med 35 procent jämfört med 2010 i transportsektorn. Nästan hälften av betinget från 1990 till 2030 är därmed uppfyllt och det återstår att minska utsläppen med drygt 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter för att nå ESR-målet. Detta scenario illustreras i diagram 3.15 av scenariot befintliga styrmedel juni 2016. För transportmålet måste utsläppen minska med drygt 10 miljoner ton.

Naturvårdsverket har kvantifierat effekten för tre av de större klimatsatsningarna som reger- ingen aviserade i budgetpropositionen för 2018: ett bonus–malus-system för nya lätta fordon, Bränslebytet och utökningen av Klimatklivet. När de beräknade effekterna av dessa tre satsningar adderas till de scenarier som utgår från

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

de styrmedel som var på plats t.o.m. sommaren 2016 minskar gapen till målen, vilket illustreras av scenariot nya och befintliga styrmedel i diagram 3.15. Gapet för att nå ESR-målet beräknas då till ungefär 2–4 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2030. För att nå målen till 2030 för inrikes transporter beräknas gapet till ungefär 1-3 mil- joner ton koldioxidekvivalenter. Resultatet i scenarioberäkningarna är osäkra och påverkas av de antaganden som görs, däribland antagandet om att reduktionsnivån inom Bränslebytet ökar till 40 procent till 2030. I dessa scenarier är antagandet att kompletterande åtgärder inte används.

Diagram 3.15 Historiska utsläpp inom ESR samt scenario med befintliga respektive planerade styrmedel till 2030

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

	30
	20	Historiska utsläpp
	20
		Scenario befintliga styrmedel juni 2016
	10	Scenario inklusive bonus–malus, Bränslebytet och
	10	förstärkning av Klimatklivet
		förstärkning av Klimatklivet
		Mål 2030
	0

10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 Källa: Naturvårdsverket.

Transportsektorn behöver stå för huvuddelen av de totala utsläppsminskningarna till 2030. Naturvårdsverket bedömer att etappmålet för transportsektorn kan nås med en kombination av åtgärder inom områdena transporteffektivt samhälle, energieffektivare fordon och ökad andel förnybara bränslen. Även i övriga sektorer finns viktiga möjligheter till ytterligare utsläpps- minskningar fram till 2030. Det handlar bl.a. om åtgärder inom områdena jordbruk, arbets- maskiner, avfallsdeponier och bostäder.

Regeringen gör bedömningen att flera viktiga steg och beslut har tagits för att stärka arbetet och öka takten för att nå klimatmålen. Trots detta behövs ytterligare insatser från såväl regeringen som andra aktörer för att målen ska kunna nås. Som ett steg i det fortsatta arbetet kommer regeringen i april 2018 att presentera en klimatstrategi med de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit för att nå klimatmålen och riktningen för det fortsatta arbetet.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

3.7Välfärden ska stärkas

Det gemensamma samhällsbygget ska fortsätta och den generella välfärden ska utvecklas. Alla ska bidra efter förmåga och alla ska få ta del av det växande välståndet efter behov. En väl utformad gemensamt finansierad generell välfärd främjar en god ekonomisk utveckling, samtidigt som den jämnar ut människors livsvillkor och bidrar till ökad trygghet, jämlikhet och jämställdhet. Det är en garanti för tillgång till en grundläggande trygghet och välfärd i hela landet.

En väl utbyggd välfärd är också av stor betydelse för kvinnors livsvillkor. Kvinnor utgör en stor del av välfärdens anställda och är oftast de som tar huvudansvaret för äldre och sjuka anhöriga. En trygg och väl fungerande välfärd bidrar därför både till goda arbetsvillkor för en stor grupp kvinnor och främjar kvinnors del- tagande på arbetsmarknaden.

Vård, skola och omsorg ska stärkas ytterligare

Sverige växer, både ekonomiskt och med fler invånare. Att kvinnor och män lever längre och att fler barn föds är mycket positivt. Samtidigt gör den demografiska utvecklingen med en växande befolkning, särskilt fler barn och äldre, att behoven av välfärdstjänster ökar. Välfärden ska gå att lita på oavsett var i Sverige man bor.

Regeringens ansvarsfulla finanspolitik har skapat överskott i de offentliga finanserna. Det utrymme som en växande ekonomi skapar gör det möjligt att ge kommuner och landsting bättre förutsättningar att möta de större utmaningar som de nu ställs inför. Regeringen har redan tidigare presenterat tillskott till välfärden i kommuner och landsting. Tillskottet på 10 miljarder kronor årligen till kommunerna och landstingen är den enskilt största permanenta höjningen av de generella statsbidragen till kommunsektorn sedan detta infördes. Satsningen är en viktig del i att bygga välfärden starkare och öka jämlikheten. De under mandatperioden genomförda förstärkningarna innebär samman- taget att regeringen satsat över 35 miljarder kronor på vård, skola och omsorg under 2018 och mer än så för åren framöver. Välfärdssatsningarna under mandatperioden har bidragit till att sysselsättningen i kommunsektorn har ökat starkt de senaste åren. De hittills genomförda satsningarna 2018 motsvarar kostnaderna för att

anställa ytterligare 60 000 personer i välfärds- sektorn.

Den generella välfärden ska fortsätta att utvecklas och regeringen har därför i budget- propositionen för 2018 aviserat 5 miljarder kronor fr.o.m. 2019 och ytterligare 5 miljarder kronor fr.o.m. 2020 för att permanent höja det generella statsbidraget till kommuner och landsting. Regeringen bedömer att det kommer krävas ytterligare statliga tillskott under den kommande mandatperioden för att hantera den demografiska utmaningen och de behov av personalförsörjning i välfärden som följer därav. Tillskotten till välfärden i kommunsektorn minskar behovet av att höja kommunalskatterna för att kunna möta den demografiska ut- maningen, samtidigt som de ger kommuner och landsting förutsättningar att utveckla, effekt- ivisera och förbättra den generella välfärdens verksamheter (se fördjupningsrutan Den demo- grafiska utvecklingen kräver ökade resurser till välfärden). Sverige ska ha en trygg, värdig och jämlik äldreomsorg. En stärkt bemanning leder till bättre äldreomsorg genom att skapa utrymme för personalen att tillbringa mer tid med de äldre, men också större möjlighet att gemensamt utveckla verksamheten. Regeringen har under mandatperioden avsatt medel för att stärka bemanningen i äldreomsorgen. Den demo- grafiska utvecklingen innebär fortsatt stora behov inom äldreomsorgen.

I propositionen Vårändringsbudget för 2018 satsar regeringen ytterligare 350 miljoner kronor för att öka kvaliteten och tillgängligheten i äldreomsorgen genom investeringar i välfärds- teknik, som t.ex. digital teknik och mobila trygghetslarm samt stödjande applikationer till mobiler och surfplattor.

Vården ska gå att lita på i hela landet

En god och jämlik folkhälsa är en angelägenhet för hela samhället. Att alla ska ges samma förutsättningar för en god hälsa utgör grunden för det folkhälsopolitiska arbetet och är en del av regeringens mål att sluta de påverkbara hälso- klyftorna inom en generation. Hälso- och sjukvården ska bidra till en god hälsa i hela befolkningen. Ojämlikheten ska inte förstärkas av att tillgången till vård varierar mellan olika grupper. Den med störst behov av vård ska ges företräde. En tillgänglig, jämlik och jämställd vård

som minskar omotiverade skillnader i hälsa är uttryck för ett väl fungerande samhälle. Omfatt- ande satsningar har gjorts för att minska köerna och förbättra samordningen mellan olika delar av vården. Flera av regeringens satsningar riktas mot att stärka och öka tillgängligheten i primärvården och därigenom frigöra kapacitet vid bl.a. akut- mottagningar och inom psykiatrin.

Regeringen har under mandatperioden genom- fört de största satsningarna på sjukvården i modern tid. Det handlar om stora satsningar för ökad tillgänglighet och kortare köer genom att ge personalen bättre förutsättningar och fler kollegor. Riktade satsningar har gjorts för ökad psykisk hälsa, med en särskild satsning på barn och unga, kortare köer och en mer jämlik cancervård, förbättrad tandhälsa, skärpt vård- garanti i primärvården och patientkontrakt för ökad kontinuitet. Därtill bidrar regeringens satsningar på kvinnors hälsa i primärvården, förlossningsvården och avgiftsfri screening för vissa cancerformer till en jämställd hälsa. Tillgången till välutbildad personal är viktig för att alla ska kunna erbjudas behovsanpassad, till- gänglig och effektiv vård av god kvalitet. Regeringen investerar därför i en förstärkning av vårdens kompetensförsörjning genom ökade resurser till nya utbildningsplatser för sjuk- sköterske-, specialistsjuksköterske-, läkar- och barnmorskeutbildningarna.

Med dagens ansträngda personalsituation behöver mer göras för att öka vårdens tillgänglighet. I propositionen Vårändrings- budget för 2018 föreslår regeringen utökade medel till landstingen för att förstärka de om- råden som har störst behov av att garantera en säker och trygg vård som ges i rimlig tid. Medel tillförs för att förbättra tillgängligheten till hälso- och sjukvården och korta köerna. I satsningen ingår 200 miljoner kronor i ökade medel till landstingen för att bl.a. behålla och anställa vård- personal med bristkompetenser som har intresse att arbeta kvar i vården efter 65 års ålder. I satsningen ingår ytterligare 400 miljoner kronor som kan användas av landstingen för bl.a. förstärkning under sommaren, mobila team i primärvården för en snabbare vård nära med- borgarna samt genom att vårdens personal används så att alla kompetenser tas till vara, t.ex. i form av multidisciplinära vårdteam.

Viktiga reformer har också initierats och genomförts för att möta framtidens strukturella

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

utmaningar och stärka vården utifrån ett patient- perspektiv. Primärvården ska vara kärnan i den svenska hälso- och sjukvården. Arbetet med att stärka den patientnära vården vid t.ex. vård- centraler och öppna mottagningar har inletts och kommer att fortsätta under flera år. Delar av vårdens resurser bör förflyttas från sjukhusvård till primärvård. Som ett viktigt steg har regeringen genomfört en vässad och professionsneutral vårdgaranti i kombination med stora satsningar på vårdens personal. Samverkan mellan kommun- er och landsting i vårdens övergångar ska säkras.

Det finns stora sociala skillnader i barns hälsa. Barn till föräldrar med låg inkomst och låg utbildning löper större risk att drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa. För att alla barn ska få samma tillgång till hälso- och sjukvården krävs fortsatta insatser för tidigt stöd till barn via barn- hälsovården.

En växande och åldrande befolkning kräver en effektiv styrning av sjukvårdens resurser. För att den bästa och mest avancerade vården ska kunna erbjudas koncentreras den högspecialiserade vården till färre orter. Införandet av den nationella läkemedelslistan kommer vidare att öka patientsäkerheten och ge en mer effektiv sjukvård. För första gången kommer det att finnas strukturerad information om läkemedel på nationell nivå, vilket ger behörig hälso- och sjukvårdspersonal möjlighet att se vilka läkemedel som förskrivits till en patient, oavsett vem som har förskrivit dem.

Styrkan i svensk ekonomi ska komma alla till del

Allmänna socialförsäkringar är en viktig del i den svenska modellen. Sjukförsäkringen ska skydda människor med såväl låga som höga inkomster mot inkomstbortfall när arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Taket i sjukför- säkringen kommer därför att höjas från 7,5 till 8 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2018.

Personer som har sin försörjning från sjuk- ersättning får varken något jobbskatteavdrag eller det förhöjda grundavdraget för äldre. För att förbättra situationen för dessa personer har en skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning införts fr.o.m. 2018. Regeringen har också före- slagit att garantinivån i sjuk- och aktivitets- ersättningen ska höjas fr.o.m. den 1 juli 2018.

En välfungerande sjukförsäkring är en grundläggande trygghet när man blir sjuk och

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

innebär att individen vid behov ges stöd för att återfå hälsan och kunna arbeta. Regeringen har därför presenterat ett åtgärdsprogram som syftar till att stärka stödet till individen och samverkan mellan myndigheterna. Den som blir sjuk ska kunna lita på att sjukförsäkringen bidrar till att täcka det inkomstbortfall som uppstår genom frånvaron från arbetet.

Det är viktigt att fortsätta utveckla våra offentliga trygghetssystem för att ge ett gott stöd åter till hälsa och arbete. En välfungerande sjuk- försäkring kan både bidra till en hög syssel- sättning och en hög produktivitet. Regeringen har bl.a. avskaffat den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Regeringen har identifierat flera delar där arbetet behöver utvecklas för en sjukförsäkring som ger såväl trygghet som stöd. En översyn har startat inom Regeringskansliet som genomför en fördjupad analys av regelverket för sjukersättningen för att säkerställa att gräns- dragningen mellan vilka långtidssjukskrivna som fortsätter med sjukpenning och vilka som i stället beviljas sjukersättning är ändamålsenlig. I det fortsatta arbetet har regeringen identifierat två utvecklingsområden där det behövs ytterligare insatser, det handlar om att stödet till individen behöver öka och att samverkan mellan myndig- heter behöver stärkas. Regeringen kommer att tillsätta en utredning i syfte att säkerställa en ändamålsenlig och rättssäker sjukförsäkring. Uppdraget innebär bl.a. att begreppet normalt förekommande arbete ska analyseras.

Regeringen har även satsat på att förbättra de ekonomiska villkoren för familjer med barn. Bland annat har barnbidragets grundbelopp fr.o.m. den 1 mars 2018 höjts med 200 kronor i månaden, efter att ha varit oförändrat sedan 2006.

Under mandatperioden har regeringen arbetat för att stärka a-kassan och förbättra skyddet för den som blir arbetslös. Regeringen har bl.a. höjt taket i den inkomstrelaterade ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen, höjt grundbeloppet och förbättrat möjligheten till ersättning för deltidsarbetslösa. En väl fungerande arbetslös- hetsförsäkring är viktig för trygghet och omställ- ning på arbetsmarknaden. Inkomstbortfalls- principen är en central del av den svenska modellen.

Skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare ska avskaffas

Pensionärer har rätt till ekonomisk trygghet. De har genom ett långt yrkesliv bidragit till att bygga dagens välfärd. Pension är uppskjuten lön, men beskattas i dag i flera fall högre än löneinkomst. Skillnaden i beskattning beror på de jobbskatte- avdrag som infördes 2007–2014.

Under mandatperioden har regeringens politik minskat skillnaden i beskattningen mellan pension och löneinkomst. Det senaste steget trädde i kraft den 1 januari 2018. Regeringen anser dock att skillnaden i beskattning mellan löne- inkomst och pension ska tas bort helt. I budget- propositionen för 2018 aviserades därför ytter- ligare två steg till 2020. Ett förslag kommer att remitteras där skatten i ett första steg 2019 sänks med ungefär hälften av den kvarvarande skatte- klyftan.

Bostadstillägget har en stor betydelse för att minska den ekonomiska utsattheten bland såväl pensionärer som personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Efter förslag i budget- propositionen för 2018 höjdes bostadstillägget.

Fusk med skatter och ersättningar ska bekämpas

Att stöd bara går till dem som har rätt till det är en förutsättning för att bevara tilliten till våra gemensamma trygghetssystem. Regeringen har under mandatperioden genomfört ett flertal åtgärder och genom sina myndigheter förstärkt arbetet med att se till att stöd ska nå de grupper som stöden är avsedda för och inte utbetalas till oseriösa aktörer eller kriminella. Ytterligare reformer är dock nödvändiga.

Folkbokföringen utgör en viktig del i arbetet för att motverka välfärdsbrottslighet. Korrekta personuppgifter bidrar till korrekta beslut. Regeringen har därför i propositionen Ökat skydd för hotade och förföljda personer samt några åtgärder för att öka kvaliteten i folkbok- föringen (prop. 2017/18:145) bl.a. föreslagit att folkbokföringsbrott återinförs. Regeringen vill även försvåra för kriminella att använda företag i sin verksamhet och har därför gett Bolagsverket i uppdrag att förbättra kontrollerna vid sin registrering av företagsuppgifter. Vidare har regeringen påbörjat ett arbete med att förbättra spårbarheten i löneutbetalningar för subven-

tionerade anställningar. De fackliga organisa- tionerna har ofta konkret kunskap om arbetsgivare som använder sig av subventionerade anställningar. Regeringen har gett Arbets- förmedlingen i uppdrag att kartlägga de samråd som hålls mellan myndigheten och arbetstagar- organisationerna. Regeringen avser att fortsätta arbetet med att täppa till luckor som gör det möjligt att utnyttja våra välfärdssystem, t.ex. genom att se över möjligheterna att samordna utbetalningarna i välfärdssystemen, begränsa antalet utfärdare av identitetshandlingar och förbättra kontrollen av deras äkthet och giltighet.

Ett väl fungerande skattesystem, där var och en gör rätt för sig, är en förutsättning för den svenska modellen och vår skattefinansierade välfärd. Skatteflykt och skatteundandragande är stora samhällsproblem. Det undandrar samhället stora resurser och övervältrar skattebördan på andra grupper. Det undergräver också samman- hållningen och förtroendet för vårt samhälle och våra myndigheter. Därför ska uppgifter om bl.a. utbetalda ersättningar för arbete och skatteavdrag på individnivå framöver normalt lämnas till Skatteverket månadsvis i arbetsgivardeklara- tioner. Regeringen arbetar vidare med ett förslag från Skatteverket som innebär att utländska företag med viss verksamhet i Sverige ska göra skatteavdrag och kontrolleras på samma sätt som svenska företag. Regeringen har även överlämnat propositionerna Personalliggare i fler verk- samheter (prop. 2017/18:85) och Skattetillägg vid rättelse på eget initiativ (prop. 2017/18:144) till riksdagen. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska se över möjligheterna att införa en skyldighet för bl.a. skatterådgivare att informera Skatteverket om skatteupplägg. I den nya lagstiftningen om offentlig upphandling ställs tydliga krav på att leverantörer ska betala skatt och sociala avgifter och att upphandlande myndighet ska utesluta sådana leverantörer som inte uppfyller dessa krav.

För att motverka aggressiv skatteplanering är det viktigt med internationellt samarbete. I december 2017 beslutade Europeiska unionens råd om att införa en förteckning över icke- samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet som medlemsstaterna ska tillämpa administrativa motåtgärder mot. Regeringen har gett Skatte- verket i uppdrag att särskilt granska transaktioner med dessa jurisdiktioner. Avtalet om att tillämpa den globala standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton har numera

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

undertecknats av 98 länder. Det är viktigt att även låg- och medelinkomstländer ska kunna mot- verka försök att undvika skatt. Regeringen har därför gett Skatteverket och Sida i uppdrag att anordna en internationell konferens om kapaci- tetsutveckling på skatteområdet.

Konsumenternas rättigheter ska stärkas

Ett starkt konsumentskydd, med trygga och rimliga villkor för konsumenter, är viktigt för att åstadkomma väl fungerande marknader. Färre personer ska riskera att fastna i en skuldspiral. Regeringen föreslår därför bl.a. att det införs ett räntetak och ett kostnadstak som kan skapa förutsättningar för rimligare villkor på marknaden för snabblån (prop. 2017/18:72). Regeringen har även föreslagit att det inte längre ska vara möjligt att ingå avtal muntligen vid telefonförsäljning, samt lämnat förslag för att stärka skyddet för resenärer och främja en väl- fungerande resemarknad.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Den demografiska utvecklingen kräver ökade resurser till välfärden

Sveriges befolkning växer just nu mycket snabbt och beräknas nå 11 miljoner invånare 2026. Utvecklingen med en ökad medellivslängd och högre födelsetal är i grunden positiv.

Statistiska centralbyrån bedömer att antalet barn och unga under 20 år kommer att öka med 17 procent och att de som är 75 år eller äldre kommer att öka med 46 procent till 2030. Samtidigt ökar antalet personer i åldern 20–64 år enbart med 8 procent. Det leder till att antalet unga och äldre som andel av befolkningen kommer att öka markant fram till 2030 (se diagram 3.16).

Diagram 3.16 Andel unga och äldre

Andel av befolkningen som är 0–19 år eller över 74 år, procent
36
35
34
33
32
31
30
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20	22	24	26	28	30
Källa: Statistiska centralbyrån.

Detta innebär att behovet av välfärdstjänster kommer att öka kraftigt framöver. Behoven av kommunal service ökar mycket snabbare än vad befolkningen växer, till följd av den förändrade befolkningssammansättningen. De skattefinans- ierade tjänsterna inom vård, skola och omsorg utnyttjas nämligen inte i samma utsträckning i alla åldrar. Den årliga kommunala konsumtions- utgiften för barn och unga under 20 år är i genomsnitt ungefär dubbelt så hög som för personer i förvärvsaktiv ålder, och ännu högre för personer som är 75 år och äldre.

Diagram 3.17 visar hur mycket de olika välfärdstjänsternas omfattning behöver öka

enbart för att upprätthålla nuvarande kvalitet1 fram till 2030.

Diagram 3.17 Kommunal konsumtion per ändamål

Volymindex 2017=100

130
125			Barnomsorg
125			Sjukvård
			Sjukvård
120			Äldreomsorg
			Utbildning
115			Övrigt
			Övrigt
110
105
100
95
17	18	19	20	21	22	23	24	25	26	27	28	29	30

Anm.: Konsumtionsutgifter inom ändamålet Övrigt avser framför allt kollektivt konsumerade tjänster som kommuner och landsting producerar.

Källa: Egna beräkningar.

Ett växande antal barn och unga medför att behoven av barnomsorg och skola ökar med 13 respektive 19 procent mellan 2017 och 2030. Den kraftiga ökningen av personer som är 75 år eller äldre medför att behoven av sjukvård och äldreomsorg beräknas öka med 19 respektive 27 procent t.o.m. 2030. Med samma personaltäthet som 2017 medför det att antalet kommunalt finansierade sysselsatta behöver öka med 22 000 personer inom barnomsorgen, 57 000 personer inom skolan, 65 000 personer inom sjukvården, 93 000 personer inom äldreomsorgen och 23 000 personer i övriga verksamheter till 2030.

Regeringen vill att Sverige ska vara ett ledande välfärdsland. Välfärd och utveckling förutsätter varandra. Att behoven av välfärdstjänsterna ökar snabbare än antalet personer i förvärvsaktiv ålder innebär en utmaning för kommuner och landsting att finansiera och bemanna den kraftiga utbyggnaden av skola, vård och omsorg som krävs. Sammantaget kommer det att krävas betydande statliga tillskott till kommunsektorn för att hantera den demografiska utmaningen under 2020-talet. Även arbetet med effektiv- iseringar av verksamheten är angeläget.

1 Med oförändrad kvalitet menas att välfärdstjänsterna produceras på samma sätt, med samma mängd personal och insatsvaror, i framtiden som i dag.

3.8Sverige ska vara säkert

Sverige ska vara tryggt och säkert. Hög syssel- sättning, bra skolor och en generell välfärd lägger grunden för ett tryggt samhälle. Det krävs också kraftsamling för att stävja brottslighet och upp- rätthålla säkerheten. Brottsligheten ska före- byggas och fler brott klaras upp. Det gäller såväl vardagsbrotten som sexualbrott, hedersrelaterat våld och förtryck och mord. Regeringen fort- sätter också kampen mot brottslighet som utgör ett hot mot det demokratiska samhället, som organiserad brottslighet, terrorism och hatbrott. Regeringen bedriver ett intensivt arbete mot terrorism och hela samhället behöver gemensamt bidra till att motverka dess driv- och dragnings- krafter – inte minst för att förhindra att människor dras in i våldsbejakande extremistiska miljöer. Sverige arbetar också aktivt för att öka uppmärksamheten kring klimatrelaterade säker- hetsrisker internationellt. För att skapa ett tryggare Sverige gör regeringen stora satsningar på Polismyndigheten, Tullverket och total- försvaret samt vidtar åtgärder för att förhindra organiserad brottslighet och terrorism.

Säkerheten och tryggheten ska öka i hela landet

Polisen ska finnas närmare medborgarna i hela landet och bli bättre på att förebygga och bekäm- pa brott. Utredningsverksamheten behöver fort- satt stärkas och utvecklas, liksom bekämpningen av den organiserade brottsligheten och det död- liga våldet. Regeringens målsättning är att öka antalet polisanställda med 10 000 personer till 2024. Regeringen har därför föreslagit och aviserat historiskt stora tillskott till Polis- myndigheten. Regeringen har också lämnat i uppdrag till Polismyndigheten att vidta åtgärder för att fler poliser ska stanna kvar i yrket och för att fler poliser ska utbildas. Regeringen har i december 2017 beslutat att en ny polisutbildning ska etableras i Malmö. Polismyndigheten under- söker också förutsättningarna för att etablera ytterligare en polisutbildning i västra Sverige.

Efter att under lång tid ha minskat har det dödliga våldet ökat under de senaste åren. Det är särskilt påtagligt i samband med konflikter i kriminella kretsar. Detta är en utveckling som måste stoppas. Nationella trygghetsunder- sökningen från Brottsförebyggande rådet visar att andelen av befolkningen som utsatts för

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

trakasserier och sexualbrott har ökat under de senaste åren. För att höja förmågan att ingripa mot organiserad brottslighet och terrorism samt stärka kompetensen avseende sexualbrott föreslår regeringen i propositionen Vårändringsbudget för 2018 en ökning av Polismyndighetens anslag med 200 miljoner kronor.

För att säkerställa effektiv samverkan mellan aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar ser regeringen behov av ett utvecklat och säkert mobilt ip-baserat kommunikationssystem. Frågan bereds i Regeringskansliet.

Sverige ska hålla ihop

Alla ska ha goda möjligheter att utvecklas, oavsett var man bor. Regeringen vill därför motverka segregationen och öka jämlikheten genom såväl generella som riktade insatser. Det kan exempel- vis handla om tidiga insatser för barn och unga, satsningar på utbildning, ökad trygghet, ökad sysselsättning och insatser för att stärka demo- kratin och det civila samhället. Det förebyggande arbetet ska stärkas och tryggheten öka i områden med socioekonomiska utmaningar. Barnens skolresultat ska inte vara beroende av föräldrarnas inkomst eller utbildningsbakgrund.

Inrättandet av Delegationen mot segregation är ett led i regeringens långsiktiga reformprogram för minskad segregation. Myndigheten ska främja samverkan mellan olika aktörer i uppgift att bidra till kunskaps- och erfarenhetsutbyte, följa ut- vecklingen inom forskningen, göra analyser och uppföljningar samt fördela statsbidrag. Reger- ingen genomför även en långsiktig satsning på kommuner och områden med socioekonomiska utmaningar i syfte att stärka lokal ekonomisk och social utveckling.

Insatser mot gränsöverskridande brottslighet ska förstärkas

Tullkontrollerna vid gränserna ska öka så att den illegala handeln med narkotika och vapen stoppas redan vid gränsen. Genom myndighetssamverkan kan flera myndigheter samarbeta för att förhindra brottslighet. Regeringens uppdrag till Tullverket, Polismyndigheten, Skatteverket och Ekobrotts- myndigheten att gemensamt förhindra den illegala hanteringen av punktskattepliktiga varor har bl.a. inneburit att de s.k. spritbussarna slagits

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

ut och att en viktig inkomstkälla för den organiserade brottsligheten försvunnit. På mot- svarande sätt har Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen fått i uppdrag att bekämpa internationella organiserade stöld- och inbrotts- ligor som verkar i landet. Enligt regeringen kan det även finnas skäl att se över Tullverkets befogenheter när det gäller utförsel av stöldgods. I propositionen Vårändringsbudget för 2018 föreslår regeringen en ökning av Tullverkets anslag med 72 miljoner kronor, bl.a. för att för- stärka den tekniska kapaciteten och därigenom förbättra myndighetens förutsättningar att genomföra framgångsrika insatser mot organi- serad brottslighet.

Totalförsvarets förmåga ska utvecklas

Regeringspartierna har tillsammans med Mode- raterna och Centerpartiet kommit överens om förstärkningar av totalförsvaret med 2,7 miljarder kronor årligen fr.o.m. 2018. Inom det civila försvaret tillförs resurser för att bl.a. kommuner och berörda myndigheter ska kunna fullfölja och intensifiera totalförsvarsplaneringen. Åtgärder vidtas för att krigsförbanden ska kunna öka sin krigsduglighet. Som en del i arbetet med att bygga upp ett modernt totalförsvar kommer regeringen även att inrätta en ny myndighet med ansvar för det psykologiska försvaret.

Internationellt samarbete ska ge ökad säkerhet

Den svenska säkerhetspolitiken syftar ytterst till att garantera landets oberoende och själv- ständighet. Vår alliansfrihet bidrar till stabilitet och säkerhet. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten och en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Mot bakgrund av det växande antalet kon- flikter i världen och den försämrade säkerhets- politiska situationen i vårt närområde fortsätter regeringen att förstärka Sveriges bi- och multilaterala försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Regeringen driver en feministisk utrikespolitik för fred, säkerhet och hållbar utveckling, med ett tydligt jämställdhetsfokus. Sverige arbetar också aktivt för att öka uppmärk- samheten kring klimatrelaterade säkerhetsrisker

internationellt, inte minst ur ett konfliktföre- byggande perspektiv.

Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd kommer under 2018 att utgöra en viktig möjlighet till svenskt inflytande. Sverige verkar för att FN ska arbeta mer med fredsfrämjande och konfliktförebyggande åtgärder samt för att utveckla EU:s civila och militära krishanterings- förmåga. Regeringen bidrar till samarbetet Pesco, EU:s permanenta strukturerade samarbete på försvarsområdet. Tillsammans med Finland och Tyskland leder regeringen utvecklingen av EU:s civila förmåga att förebygga och hantera kon- flikter. I alla samarbeten främjar regeringen dialog som verktyg samt verkar för att öka kvinnors aktiva inflytande i fredsprocesser. Satsningen på dialog och fredsprocesser fortsätter.

Regeringen har successivt ökat biståndet, som uppgick till 0,96 procent av BNI 2014, till 1 procent av BNI 2018. Biståndets fokus på konfliktförebyggande samt freds- och stats- byggande ligger fast. Det gör även satsningarna på jämställdhet och klimat.

Sexuella trakasserier ska motverkas

De många initiativen inom #metoo har riktat uppmärksamhet mot förekomsten av sexuella trakasserier, våld och kränkande behandling inom flera sektorer och branscher i samhället. Regeringen har därför bl.a. gett Diskriminerings- ombudsmannen och Arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra särskilda insatser för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier i arbetslivet. Regeringen anser att ytterligare insatser är nödvändiga för att stärka det förebyggande och kompetenshöjande arbetet. Regeringen föreslår därför i propositionen Vårändringsbudget för 2018 att 125 miljoner kronor tillförs för en rad insatser. Bland annat föreslås ytterligare medel för de informations- och utbildningsinsatser som Brottsoffermyndigheten har getts i uppdrag att genomföra, med anledning av den nya sexual- brottslagstiftningen. Regeringen föreslår även att medel tillförs för utbildnings- och informations- insatser inom rättsväsendet, skolan och social- tjänsten. Arbetet med att förebygga sexuella trakasserier i arbetslivet föreslås vidare stärkas genom utbildnings- och informationsinsatser med stöd till arbetsgivare och stärkt stöd till regionala skyddsombud.

3.9Fördelningseffekter av regeringens politik

I ett internationellt perspektiv har Sverige en mycket jämn inkomstfördelning. De senaste två decennierna har dock inkomstskillnaderna ökat på ett oroande sätt. De samlade kapital- inkomsterna är skevt fördelade och en stor del går till hushåll i den yttersta toppen av inkomst- fördelningen. Hushållens totala kapitalinkomst uppgick 2016 till 376 miljarder kronor, eller ca 50 000 kronor i genomsnitt per vuxen i befolk- ningen. Samma år tillföll 53 procent av de totala kapitalinkomsterna den hundradel av befolk- ningen som hade högst ekonomisk standard. För att möta den ekonomiska ojämlikheten behöver omfördelningen stärkas. Hur resurser fördelas och investeras påverkar hela samhällets utveckling. Åtgärder behövs också för en fortsatt utveckling mot ekonomisk jämställdhet.

Regeringen avser att vidta ytterligare åtgärder för att motverka ekonomisk ojämlikhet. Sverige ska ta ett globalt ledarskap i arbetet för att minska klyftorna.

Regeringen har en bred strategi för ett jämlikt och hållbart samhälle. Jämlikhet, utveckling och sammanhållning ska uppnås i hela landet. Grundbulten för den ekonomiska politiken är att pressa ner arbetslösheten och öka syssel- sättningen. När fler arbetar minskar inkomst- klyftorna, samtidigt som resurser skapas för en generell välfärd som ytterligare bidrar till jäm- likhet och jämställdhet. Insatser för en jämlik kunskapsskola och möjligheter att bygga på med ny kunskap senare i livet bidrar vidare både till en uthållig ekonomisk utveckling och till jämlikhet. Ytterligare utjämning uppnås genom skatter och transfereringar som utformas så att de även främjar arbetskraftsdeltagande, sysselsättning och produktivitetsutveckling.

Reformerna har bidragit till jämnare ekonomisk fördelning

Till följd av den samlade politiken under mandatperioden bedömer regeringen att in- komstspridningen kommer att minska fr.o.m. 2017. Betydande satsningar har genomförts inom vård, skola och omsorg samt på reformer riktade till hushåll med låga inkomster. De höjningar av

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

inkomstskatten som har bedömts vara nöd- vändiga för att finansiera dessa satsningar har riktats mot dem med höga inkomster.

De direkta effekterna för hushållens ekonomi av den aktiva omfördelningen i regeringens politik, genom skatter, transfereringar och gem- ensamt finansierade välfärdstjänster, redovisas i diagram 3.18 . I beräkningen används ett utökat inkomstbegrepp, som utöver disponibel inkomst även tar hänsyn till välfärdstjänster. Den utjämning av livsvillkoren och möjligheterna till utveckling som välfärdstjänsterna bidrar till, inte minst genom utbildning, har visserligen en vidare betydelse än den som fångas av de direkta effekt- erna men de fullständiga effekterna är svåra att mäta.

Diagram 3.18 Genomsnittlig förändring av utökad inkomst i olika inkomstgrupper till följd av reformer 2015–2018

Förändring uttryckt som andel av ekonomisk standard, procent

11
10						Förändring av utökad inkomst
9						Förändring av utökad inkomst
						Bidrag från välfärdstjänster


8						Bidrag från disponibel inkomst
8
7
7
6
5
4
3
2
1
0
0
-1
-2
-2
1	2	3	4	5	6		7	8	9	10
Låg inkomst									Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekonomisk standard)

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De reformer som regeringen genomfört i skatte- och transfereringssystemen under mandat- perioden har i genomsnitt haft en positiv effekt på den ekonomiska standarden i de sju lägsta inkomstgrupperna. I de tre högsta inkomst- grupperna har effekten varit negativ. Välfärds- satsningarna bidrar till att öka det ekonomiska välståndet i alla inkomstgrupper och har en tydligt utjämnande fördelningspolitisk profil med störst effekter i de lägre inkomstgrupperna. Effekten av den samlade politiken varierar även inom inkomstgrupperna. Inom de åtta lägsta inkomstgrupperna påverkas dock de allra flesta positivt av reformerna.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Regeringens politik har stärkt den ekonomiska jämställdheten

De senaste två decennierna har kvinnors individ- uella disponibla inkomst som andel av mäns legat stabilt på omkring 80 procent. Kvinnors arbets- inkomster har visserligen utvecklats starkare än mäns, men kapitalinkomsternas ökade betydelse för den disponibla inkomsten har, tillsammans med transfereringarnas minskade betydelse, motverkat den utjämning av den disponibla inkomsten som utvecklingen på arbetsmark- naden bidragit till.

Kvinnor har dock gynnats i större utsträckning än män av de reformer som genomförts av skatte- och transfereringssystemen under mandat- perioden. Regeringens satsningar på skola, vård och omsorg bedöms också komma kvinnor till del i högre grad än män. För kvinnor beräknas reformerna innebära att den individuella, utökade inkomsten ökar med ca 2,9 procent i genomsnitt, jämfört med en ökning med ca 1,4 procent för män (se diagram 3.19).

Diagram 3.19 Förändring av individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män (20 år och äldre) till följd av reformer 2015–2018

Förändring uttryckt som andel av individuell disponibel inkomst, procent

3,5

3,0		Förändring av utökad inkomst
3,0		Bidrag från välfärdstjänster


2,5		Bidrag från individuell disponibel inkomst

2,0

1,5

1,0

0,5

0,0

-0,5

Kvinnor

Män

Anm.: Individuell utökad inkomst är individuell disponibel inkomst plus subventioner för individuella välfärdstjänster som t.ex. barnomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård. De totala subventionerna räknas samman för varje vuxen i hushållet. Summan av barnens subventioner delas jämnt på de vuxna i hushållet.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den makroekonomiska utvecklingen

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

4 Den makroekonomiska utvecklingen

I detta avsnitt redovisas prognosen för den ekonomiska utvecklingen i Sverige och i världen för den kommande treårsperioden. Tyngd- punkten ligger på utvecklingen 2018 och 2019. I prognosen har information som fanns tillgänglig t.o.m. den 6 mars 2018 beaktats. I avsnittet presenteras även mått på välstånd och en fördjup- ning om ekonomiska effekter av klimatföränd- ringar.

Prognoserna är baserade på nu gällande regler samt regeringens föreslagna ändringar i pro- positionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99). Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 1.

Sammanfattning

–Konjunkturen i omvärlden har fortsatt att stärkas på bred front. Både företag och hushåll är optimistiska om framtiden, sär- skilt i euroområdet.

–Aktivitetsnivån i svensk ekonomi är fortsatt hög. Den positiva konjunkturutvecklingen i omvärlden medför att efterfrågan på svensk export ökar. Det skapar i sin tur förut- sättningar för ökade investeringar. Den senaste tidens utveckling på bostads- marknaden väntas dock dämpa tillväxten i bostadsinvesteringarna. Regeringens sats- ningar på välfärden bidrar till en fortsatt god tillväxt 2018, då BNP-tillväxten väntas bli 2,8 procent.

–Resursutnyttjandet bedöms vara högre än normalt 2018. Löneutvecklingen är dock alltjämt dämpad.

–Utvecklingen på arbetsmarknaden har varit stark under flera år. Den goda konjunktur- utvecklingen och regeringens åtgärder med- för att arbetslösheten väntas minska till 6,2 procent 2018.

–KPIF-inflationen, dvs. inflationen mätt med fast bostadsränta, uppgick till 2 procent 2017. Uppgången förklaras delvis av till- fälliga faktorer, såsom stigande energipriser, och inflationen väntas dämpas något 2018. Inflationen väntas därefter stiga mot målet på 2 procent på ett mer varaktigt sätt som en följd av ett högre resursutnyttjande än normalt i såväl Sverige som omvärlden.

–Prognoser för den framtida ekonomiska utvecklingen är alltid osäkra. Utvecklingen i euroområdet, Sveriges viktigaste handels- partner, kan bli starkare än väntat. Samtidigt kan risken för en handelskonflikt mellan USA och resten av världen, en snabb korrigering av tillgångspriser, geopolitiska konflikter och Storbritanniens utträde ur EU leda till en sämre utveckling. Klimat- förändringar och effekter av extrema väderhändelser utgör också risker för den globala ekonomin. I Sverige finns en risk kopplad till utvecklingen på bostadsmark- naden. Den svenska ekonomin står väl rustad för olika osäkerheter eftersom Sveriges statsfinanser är goda och stats- skuldskvoten är låg.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

4.1Utvecklingen i omvärlden 2018 efterfrågan har stärkts av det förbättrade arbets-

och 2019

Konjunkturuppgången i världsekonomin har breddats och blivit allt starkare. Alla de stora ekonomierna växer nu samtidigt i relativt god takt för första gången sedan finanskrisen. En betydande optimism om den ekonomiska utveck- lingen bland företagen talar för att det goda konjunkturläget i omvärlden fortsätter (se diagram 4.1). Även hushållen är optimistiska om framtiden. De finansiella förhållandena är fort- farande gynnsamma för tillväxten, delvis som en direkt följd av en expansiv penning- och finans- politik i omvärlden. Sammansättningen av till- växten i omvärlden är gynnsam för svensk export. Den tidigare konsumtionsledda tillväxten drivs nu allt mer av ökade kapitalinvesteringar, vilket leder till en ökad efterfrågan på investeringsvaror. Tillväxten i världshandeln har ökat, liksom industriproduktionen.

Den sammanvägda BNP‐tillväxten i de länder som är viktiga för Sveriges utrikeshandel bedöms bli 2,7 procent 2018 för att därefter mattas av något. På längre sikt hålls BNP-tillväxten tillbaka av en svag produktivitetsutveckling och en ogynnsam demografisk utveckling.

Diagram 4.1 Inköpschefsindex för tillverkningsindustrin

Standardiserade värden

3
2
1
0
-1
-2
-3								Framväxande ekonomier
-4								Avancerade ekonomier
-5
06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17	18
Källa: Markit.

Synkroniserad stark tillväxt i avancerade ekonomier

I euroområdet var BNP-tillväxten 2017 den högsta på tio år. Tillväxten har understötts av ökade investeringar, en global uppgång i produk- tion och handel samt en fortsatt expansiv penningpolitik. Återhämtningen omfattar både fler länder och sektorer än tidigare. Den inhemska

marknadsläget.

Fortsatt god efterfrågan förväntas driva fram såväl ny- som ersättningsinvesteringar. Konsum- tionstillväxten väntas dämpas något då syssel- sättningstillväxten blir långsammare och inflat- ionen stiger. Sammantaget väntas BNP-tillväxten i euroområdet gradvis dämpas när ekonomin närmar sig sin långsiktiga tillväxtpotential. Inflationen är fortfarande låg och den under- liggande inflationen väntas endast öka gradvis då löneökningarna av allt att döma blir måttliga.

Storbritanniens ekonomi växte långsammare än många andra stora ekonomier 2017. De negativa ekonomiska effekterna av landets beslut att lämna EU tycks dock hittills ha blivit något mildare än väntat till följd av en stark återhämtning i världsekonomin och det svagare brittiska pundet sedan folkomröstningen 2016. Avmattningen i ekonomin har främst drivits av en svagare konsumtion, då det svagare pundet ökat inflationen och därmed urholkat hushållens köpkraft. Investeringsviljan tyngs av osäkerhet om utgången av förhandlingarna om EU- utträdet. Draghjälpen för exporten från tidigare försvagningar av pundet väntas klinga av. Sammantaget gör detta att tillväxttakten fort- sätter att mattas av 2018.

USA:s pågående konjunkturuppgång är inne på sitt nionde år. Den skattereform som förhand- lades fram i december 2017 väntas i det korta perspektivet ge en viss ekonomisk stimulans genom högre investeringar och konsumtion. Det motverkas längre fram av stigande inflations- förväntningar som väntas driva fram en snabbare normalisering av penningpolitiken.

God tillväxt även i framväxande ekonomier

I Kina accelererade BNP-tillväxten 2017, driven av stark export och fastighetsinvesteringar, och blev därmed något högre än de kinesiska myndigheternas tillväxtmål. Framöver väntas en mindre expansiv finanspolitik samtidigt som myndigheterna stramar åt kreditmarknaden för att dämpa den höga skuldsättningen. Det gör att Kinas tillväxt fortsätter att dämpas 2018 och 2019 samtidigt som den blir mer konsumtionsbaserad. Indiens ekonomi, som tillfälligt bromsades upp 2017 efter en mervärdesskattereform och ett sedelutbyte, väntas fortsätta växa i snabb takt de kommande åren. Stigande råvarupriser under

fjolåret har gjort att stora råvaruproducerande ekonomier som Brasilien och Ryssland kommit ur sin recession.

Stärkt konjunktur i Norden

De små och öppna nordiska ekonomierna har alla gynnats av en starkare efterfrågan i omvärlden. Grannländerna befinner sig dock i olika faser av konjunkturcykeln. Finlands ekonomi har börjat återhämta sig efter en lång period av fallande tillväxt och väntas först i år komma tillbaka till den BNP-nivå som rådde före finanskrisen. Den finska BNP-tillväxten var 2017 den högsta sedan finanskrisen bröt ut och var högre än den i euroområdet. Den finska exporten har gynnats av återhämtningen i Ryssland, som är en viktig handelspartner för Finland. Investeringarna har stigit till följd av ökad optimism bland företagen och ett uppdämt investeringsbehov. Lägre arbetslöshet har bidragit till att konsumtionen vuxit snabbare, trots uteblivna löneökningar. BNP-tillväxten väntas bli god även i år och 2019, men inte lika stark som i fjol.

Högre oljepriser har bidragit till att norsk ekonomi återhämtat sig efter några år med svag tillväxt. Norsk export gynnas också av en svagare norsk krona. Vidare stärks konsumtionen av att det råder en optimism bland hushållen, trots att bostadspriserna fallit. Norges BNP-tillväxt väntas fortsätta stiga något 2018 och ligga kvar på ungefär samma nivå 2019. Norge skiljer sig från Sverige och många andra europeiska länder genom att andelen som står utanför arbetsmark- naden ökar. Sysselsättningsgraden har sjunkit kontinuerligt sedan finanskrisen med totalt nära sex procentenheter och allra störst har nedgången varit bland män i åldern 25–54 år.

Den danska ekonomin har vuxit stadigt sedan 2013. Ökad framtidstro bland hushåll och företag indikerar en fortsatt tillväxt. Men företagen börjar få det allt svårare att hitta kvalificerad arbetskraft, särskilt inom byggsektorn. BNP bedöms fortsätta växa i god takt 2018 och 2019.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

4.2Utvecklingen i Sverige 2018 och 2019

Fortsatt hög BNP-tillväxt

BNP-tillväxten har varit hög i Sverige under de senaste fyra åren. Det är framför allt inhemsk efterfrågan, investeringar och konsumtion, som drivit tillväxten (se diagram 4.2). Regeringens re- former och en expansiv penningpolitik har i betydande grad bidragit till denna utveckling. Under 2018 bedöms svensk ekonomi fortsätta att utvecklas starkt. Hushållen och företagen är optimistiska om konjunkturutsikterna och inom industrin bedöms kapacitetsutnyttjandet vara högt. Åren efter 2018 väntas BNP växa i en genomsnittlig takt.

Diagram 4.2 BNP och bidrag till BNP-tillväxten

Procentuell förändring respektive förändring i procent av BNP

föregående år, prognos 2018 och 2019
7			Hushållens konsumtion
			Hushållens konsumtion
6			Bostadsinvesteringar
6			Övriga investeringar
			Övriga investeringar
5			Offentlig konsumtion
5			Lager
			Nettoexport
4			BNP
3
2
1
0
-1
15	16	17	18	19

Anm.: Procentuell förändring i procent av BNP föregående år för försörjningsbalansens delar.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Stabil tillväxt av hushållskonsumtionen

Tillväxten av hushållens konsumtion var god 2017. Det var framför allt en stark utveckling för sällanköpsvaror och tjänstekonsumtion som bidrog till tillväxten. Stigande inkomster, fortsatt låga räntor och en fallande arbetslöshet talar för en fortsatt god konsumtionstillväxt de kom- mande åren. En bidragande faktor till den förväntade utvecklingen är att regeringen har genomfört åtgärder som stärkt hushållens eko- nomi, bl.a. höjt barnbidrag och lägre skatt för dem över 65 år.

God kommunal konsumtionstillväxt

Tillväxten av den offentliga konsumtionen 2016 var den högsta sedan 1998. Det berodde bl.a. på migrationsrelaterade utgifter. Under 2017 fort- satte den offentliga konsumtionen att öka, men

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

då i betydligt lägre takt än föregående år. Det berodde främst på att utgifterna kopplade till migrationen då minskade snabbt, framför allt inom staten.

Det kommunala skatteunderlaget förväntas inte öka skatteinkomsterna i samma utsträckning som behovet av kommunal konsumtion växer. För att motverka kommunala skattehöjningar och nedskärningar inom välfärden bedömer regeringen att det behövs statliga tillskott till kommunsektorn de kommande åren. Detta för att ge bättre förutsättningar att möta de utmaningar den ställs inför framöver, som exempelvis den demografiska utvecklingen med fler barn och äldre i befolkningen. Därför aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2018 ytterligare generella statsbidrag till kom- munsektorn 2019 och 2020.

År 2018 bedöms offentlig konsumtion växa i jämförelsevis god takt till följd av dels riktade tillskott till kommunsektorn och dels tillskotten till bl.a. polisen och försvaret.

Den statliga konsumtionen väntas, givet att inte nya reformer beslutas, vara mer eller mindre oförändrad 2019, medan den kommunala fort- sätter att utvecklas i linje med genomsnittet sedan 2000. Det leder till att tillväxten av offentlig konsumtion dämpas 2019 och därmed även dess bidrag till BNP.

Fortsatt stark investeringstillväxt…

De senaste årens höga BNP-tillväxt har framför allt drivits av en hög investeringstillväxt, främst av bostadsinvesteringar, men även i övriga delar av näringslivet. Investeringarna började stiga snabbare 2014 och har sedan dess visat en för- hållandevis stark utveckling. Av Riksbankens företagsundersökningar framgår att det varit underhålls- och ersättningsinvesteringar som dominerat, men att det nu skett ett skifte mot mer kapacitetshöjande investeringar. När den globala konjunkturen nu stärks bedöms behovet av kapacitetshöjande investeringar öka, vilket gör att investeringstillväxten väntas blir hög även 2018 och 2019.

… men något svagare bostadsbyggande

Bostadsinvesteringarna har ökat med i genomsnitt 15 procent per år de senaste fyra åren. År 2017 bedöms 64 000 nya bostäder ha på- börjats, vilket kan jämföras med ett genomsnitt på 35 000 per år sedan 1975. Hur mycket som byggs kan dock variera kraftigt över ett antal år.

Bostadsinvesteringarnas andel av de totala inve- steringarna är normalt sett förhållandevis liten, men de senaste tre åren har bostadsinveste- ringarna bidragit med i genomsnitt 0,7 procent- enheter till den totala BNP-tillväxten (se diagram 4.2).

Under andra halvåret 2017 steg antalet bo- städer till försäljning snabbt, både nyproduktion och redan existerande bostäder. Det bidrog till en generell nedgång i bostadspriserna. Nedgången förefaller ha dämpats något under inledningen av 2018.

Antalet beviljade bygglov var som högst i början av 2017 och har sedan dess minskat. Även konfidensindikatorn för byggbranschen enligt Konjunkturinstitutets Konjunkturbarometer har minskat påtagligt de senaste månaderna. Sam- mantaget bedöms bostadsinvesteringarna minska de närmaste åren från höga nivåer.

Det faktum att antalet bostäder har ökat lång- sammare än befolkningen det senaste decenniet samt att en majoritet av Sveriges kommuner rapporterar bostadsbrist talar dock för att bostadsbyggandet och investeringarna även fort- sättningsvis kommer ligga på historiskt höga nivåer. De senaste årens goda inkomstutveckling, den starka arbetsmarknaden och förväntningar om fortsatt låga räntor är faktorer som också ger stöd åt slutsatsen om fortsatt stark efterfrågan på bostäder.

Omvärlden stärker exporttillväxten

Sverige är en liten öppen ekonomi och exporten utgör ca 45 procent av BNP. Den globala kon- junkturförstärkningen, i synnerhet den i euro- området, är gynnsam för både varu- och tjänste- exporten. Exporten bedöms därför växa i snabbare takt än de senaste åren samtidigt som den inhemska efterfrågan dämpas något.

Arbetslösheten väntas minska

Arbetslösheten har minskat sedan 2014, för både kvinnor och män, och är nu på den lägsta nivån sedan 2008. Särskilt ungdomsarbetslösheten (15–24 år) har minskat tydligt och är nu den lägsta sedan 2003. År 2017 var efterfrågan på arbetskraft hög. Antalet sysselsatta ökade i en snabbare takt än befolkningen och därmed steg sysselsättningsgraden. Samtidigt minskade ar- betslösheten i en långsammare takt än tidigare,

vilket delvis berodde på att antalet personer i arbetskraften ökade snabbt.

Framåtblickande indikatorer tyder på en fortsatt god efterfrågan på arbetskraft, t.ex. antalet lediga jobb enligt Statistiska centralbyrån (SCB) och företagens anställningsplaner enligt Konjunkturbarometern, (se diagram 4.3). Den höga aktivitetsnivån i svensk ekonomi bedöms medföra att arbetslösheten minskar, givet rege- ringens hittills genomförda reformer, till 6,2 pro- cent 2018 och 2019. Både sysselsättningen och sysselsättningsgraden väntas fortsätta att öka dessa år.

Diagram 4.3 Sysselsättningsindikatorer
Procent av arbetskraften																Nettotal
2,4																50
				Lediga jobb (vänster skala)												40
2,0				Anställningsplaner, näringslivet (höger skala)												40
2,0				Anställningsplaner, näringslivet (höger skala)												30
																30
1,6																20
1,2																10
1,2																0
																0
0,8																-10
0,4																-20
0,4																-30
																-30
0,0																-40
01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Anm.: Serierna är säsongsrensade. Anställningsplanerna avser nettotal, vilket är skillnaden mellan andelen positiva och negativa svar.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

År 2017 steg sysselsättningsgraden för både kvinnor och män. Nästan var fjärde sysselsatt arbetade deltid och av dem var ca 70 procent kvinnor. Arbetslösheten minskade för både kvinnor och män. Arbetslösheten minskade dock mer bland männen. Detta innebar att skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetslöshet minskade, eftersom arbetslösheten har varit högre för män än för kvinnor sedan finanskrisen (se tabell 4.1). Det förklaras delvis av att kvinnor och män i hög utsträckning är verksamma inom olika branscher. För kvinnor var arbetslösheten 2017 på samma nivå som under perioden före finanskrisen. Bland män ökade arbetslösheten mer i samband med krisen och den har ännu inte kommit ned till samma nivå som åren före finanskrisen. Skillnaden i arbetslöshet mellan kvinnor och män väntas fortsätta att minska framöver då arbets- lösheten för män sjunker snabbare än för kvinnor.

För både inrikes och utrikes födda steg sysselsättningsgraden 2017 och är den högsta

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

sedan 2005 då mätningar uppdelade på födelse- land infördes. Utrikes födda har fortfarande en lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda, men skillnaden har minskat under de senaste åren, i synnerhet för männen. Detta kan delvis förklaras av att arbetskraftens sammansättning har för- ändrats. Utrikes födda utgör en ökande andel i arbetsför ålder, samtidigt som andelen äldre ökar bland inrikes födda.

Tabell 4.1 Arbetsmarknadens utveckling

Utfall t.o.m. 2017, prognos 2018 och 2019

Procentuell förändring om inte annat anges

	2016	2017	2018	2019
Sysselsättning	1,5	2,3	1,4	0,6
Kvinnor	1,8	1,9	1,1	0,7
Män	1,3	2,6	1,7	0,6

Sysselsättningsgrad1	67,1	67,8	68,4	68,5
Kvinnor1	65,1	65,7	66,0	66,2
Män1	69,0	69,9	70,6	70,8
Arbetslöshet2	6,9	6,7	6,2	6,2
Kvinnor2	6,5	6,4	6,1	6,1
Män2	7,3	6,9	6,3	6,3
Arbetskraft	1,0	2,0	1,0	0,6
Kvinnor	1,0	1,7	0,9	0,7
Män	1,0	2,2	1,0	0,6

Arbetskraftsdeltagande1	72,1	72,7	72,9	73,1
Kvinnor1	69,6	70,2	70,4	70,5
Män1	74,4	75,1	75,4	75,5
Befolkning3	0,9	1,1	0,6	0,4
Kvinnor3	0,8	0,9	0,6	0,4
Män3	1,0	1,2	0,7	0,3

Anm.: Befolkning, sysselsatta, arbetskraft och arbetslöshet avser åldersgruppen 15–74 år enligt populationen i arbetskraftsundersökningarna (AKU). Prognoserna baseras på nu gällande regler samt regeringens föreslagna ändringar i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99).

1Procent av befolkningen 15–74 år i respektive grupp.

2Procent av arbetskraften 15–74 år i respektive grupp.

3I denna bedömning har hänsyn tagits till Migrationsverkets prognos från februari 2018.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sysselsättningen ökar mest i tjänstebranscherna

Antalet sysselsatta inom industrin ökade tydligt 2017, efter att ha minskat flera år. Även i bygg- branschen och de offentliga myndigheterna ökade sysselsättningen i god takt, men det var tjänstebranscherna som bidrog mest till den sammantagna utvecklingen.

Även framöver väntas tjänstebranscherna stå för den största delen av sysselsättningsökningen. När efterfrågan från omvärlden ökar bedöms antalet sysselsatta inom den exportinriktade industrin stiga något, framför allt 2018. Ökning- en väntas dock bli svagare än i övriga branscher.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Sysselsättningen bedöms fortsätta öka inom byggbranschen, men i en långsammare takt än tidigare. Den demografiska utvecklingen och regeringens satsningar på välfärden medför att efterfrågan på arbetskraft ökar i kommuner och landsting under de närmaste åren. Sysselsätt- ningen bedöms därmed fortsätta att öka inom dessa sektorer.

Ökat arbetskraftsdeltagande

Arbetskraftsdeltagandet har ökat stadigt sedan 2010, särskilt bland utrikes födda och bland äldre. Ökningen var särskilt stor 2017. Framöver väntas arbetskraftsdeltagandet öka ytterligare något och stabiliseras på en hög nivå, både jämfört med tidigare och jämfört med andra länder. Denna positiva utveckling får samtidigt till följd att arbetslösheten sjunker långsammare då det tar tid för nya grupper på arbetsmarknaden att hitta jobb.

Arbetskraftsdeltagandet är totalt sett lägre bland kvinnor än bland män. Sedan 2010 har dock kvinnors deltagande ökat snabbare, vilket gjort att skillnaden mellan könen minskat.

Högt resursutnyttjande

Resursutnyttjandet i svensk ekonomi bedöms vara högre än normalt 2018. Det tyder de flesta tillgängliga indikatorerna på.

Den starka ekonomiska utvecklingen har lett till att sysselsättningen ökat snabbt. Under- sökningar visar att företagen får allt svårare att rekrytera personal. Andelen företag som enligt Konjunkturbarometern rapporterar om brist på arbetskraft har ökat stadigt och är nu runt 40 procent, se diagram 4.4. Arbetsförmedlingens arbetsgivarundersökning visar att bristen på arbetskraft är på mycket höga nivåer, även inom den offentliga sektorn. De höga bristtalen indi- kerar att resursutnyttjandet på arbetsmarknaden är högre än normalt.

Resursutnyttjandet inom företagen speglar hur mycket företagen utnyttjar befintlig produk- tionskapacitet. Flera indikatorer pekar på att resursutnyttjandet är högre än normalt även i denna del av ekonomin. Exempelvis ligger kapacitetsutnyttjandet inom industrin över det historiska genomsnittet, enligt SCB. Vidare är anställningsplanerna enligt Konjunkturbarome- tern fortsatt positiva, vilket visar att företagen har

behov av att nyanställa (se diagram 4.3). Företag- en investerar dessutom för att öka sin produk- tionskapacitet.

Diagram 4.4 Brist på arbetskraft i näringslivet
Andel ja-svar, säsongsrensade kvartalsvärden
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Konjunkturinstitutet.

Samtidigt har det stigande resursutnyttjandet ännu inte gett något tydligt avtryck i stigande löneökningstakter. De centrala avtal som teck- nats tyder på att löneökningarna kommer att bli måttliga även framöver. En förklaring till detta kan vara att en längre period med dämpade löne- och prisökningar, såväl i Sverige som i omvärlden, har lett till förväntningar om en fortsatt dämpad utveckling. Det kan således ta längre tid än vanligt innan en stärkt konjunktur medför högre ökningstakter för löner och priser. Bristen på arbetskraft kan i så fall vara hög en tid utan att det medför någon omedelbar risk för överhettning.

BNP-gapet (dvs. den procentuella skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP) är ett mått på resursutnyttjandet i ekonomin och bedöms vara över 1 procent av potentiell BNP både 2018 och 2019 (se tabell 4.2). Bedömningen av resursut- nyttjandet är dock mycket osäker, se avsnitt 8.2.

Måttlig löneökningstakt

För merparten av de anställda resulterade avtals- rörelsen 2017 i treåriga avtal med löneökningar på i genomsnitt 2,1 procent per år. Det är något lägre än den genomsnittliga årliga utvecklingen sedan 1993. Därmed förväntas också den totala löne- ökningstakten 2018 och 2019 bli dämpad (se tabell 4.3). Bedömningen stöds också av att löneutvecklingen varit måttlig de senaste åren, trots en allt starkare utveckling på arbetsmark- naden, och av att löneförväntningarna bland

arbetsmarknadens parter har varit dämpade. Sam- tidigt väntas ett högt resursutnyttjande på arbets- marknaden påverka löneökningstakten med viss fördröjning och medföra något större löne- ökningar 2019.

Utvecklingen av reallönerna, mätt som den nominella lönen enligt konjunkturlönestatistiken korrigerad för inflationen mätt med konsument- prisindex (KPI), har varit hög de senaste åren till följd av att inflationen har varit låg. På grund av den måttliga ökningen av de nominella lönerna och en stigande inflation väntas reallönerna emel- lertid växa något långsammare framöver.

Inflationen under målet

Inflationen mätt med KPI med fast bostadsränta (KPIF) var 2 procent 2017 (se tabell 4.3), efter att ha varit låg under en lång tid. Uppgången berodde till viss del på det stigande resursutnyttjandet i svensk ekonomi, men också på faktorer av mer tillfällig karaktär såsom stigande energipriser på världsmarknaden och stora prisuppgångar på ett fåtal tjänster, t.ex. banktjänster.

Ett högre resursutnyttjande än normalt i Sverige och omvärlden talar för att den under- liggande inflationen stiger snabbare de kom- mande åren. Ett antal faktorer bidrar dock till att dämpa denna utveckling. En sådan faktor är att de konsumentnära företagen anger att de inte har planer på att höja priserna annat än måttligt, enligt Konjunkturbarometern. Enligt samma under- sökning har också företagen förväntningar om fortsatt låg inflation. En annan viktig faktor är att lönerna väntas stiga långsammare jämfört med perioder då konjunkturläget varit likt dagens. Därtill är de avtalade hyresökningarna för 2018 jämförelsevis låga. Detta talar sammantaget för att den underliggande inflationen mätt med KPIF exklusive energi blir lägre än 2 procent 2018 och 2019.

Precis som under föregående år bidrar prisökningar på energi positivt till KPIF- inflationen 2018 och 2019. Att energipriserna väntas stiga framöver beror främst på att priset på råolja stigit 2017, att elnätsföretagen väntas höja avgifterna påtagligt och att energiskatten höjs. Trots energiprisuppgången väntas KPIF- inflationen understiga 2 procent, vilket är Riks- bankens inflationsmål, både 2018 och 2019.

Den kommande normaliseringen av repo- räntan medför stigande bolånekostnader för

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

hushållen, vilket innebär att KPI-inflationen stiger snabbare än KPIF-inflationen 2019 och framåt.

Fortsatt låga räntor

Räntorna på statsobligationsmarknaderna i om- världen har stigit sedan början av december 2017. Ränteuppgången kan till stor del förklaras av stigande inflationsförväntningar och av att mark- nadsaktörerna gradvis förväntat sig högre styr- räntor framöver, bl.a. till följd av oväntat höga löneökningar i USA.

Statsobligationsräntorna i Sverige var i början av mars 2018 i princip på samma nivå som vid årsskiftet. Statsobligationsräntorna är dock fort- farande låga i ett historiskt perspektiv. Till detta bidrar förväntningar om att Riksbanken kommer att hålla reporäntan låg under en längre period. Den gradvisa återhämtningen i omvärlden och den fortsatt robusta tillväxten i den svenska ekonomin förväntas emellertid bidra till gradvis stigande statsobligationsräntor framöver.

Kronan försvagades under hösten 2017 och under inledningen av 2018. Svaga inflationsutfall i Sverige och förväntningar om en mer expansiv penningpolitik har bidragit till denna utveckling. Historiskt sett har kronan varit stark i lägen med stark ekonomisk utveckling i Sverige. I dag är den svag. Kronan förväntas därför förstärkas 2018 och 2019, om än långsamt.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 4.2 Nyckeltal

Procentuell förändring om inte annat anges

	2017	2018	2019	2020	2021
Internationella variabler
BNP, euroområdet	2,4	2,3	1,9	1,7	1,6
BNP, Tyskland	2,2	2,4	1,9	1,6	1,4
BNP, Frankrike	1,9	2,0	1,7	1,6	1,6
BNP, Finland	3,0	2,4	2,0	1,6	1,5
BNP, Norge, fastland	1,8	2,3	2,1	2,1	2,1
BNP, Storbritannien	1,7	1,5	1,5	1,7	2,0
BNP, USA	2,3	2,5	2,4	2,1	1,9
BNP, Kina	6,9	6,6	6,2	6,0	5,9
BNP, Ryssland	1,7	1,9	2,0	1,8	1,8
BNP, Brasilien	1,2	2,1	2,3	2,5	2,6
BNP i världen, PPP-vägd1	3,6	3,8	3,8	3,8	3,8
BNP i världen, KIX-vägd2	2,8	2,7	2,5	2,3	2,2
Svensk exportmarknad3	4,5	4,9	4,6	4,3	4,2
Inflation, euroområdet4	1,5	1,4	1,6	1,8	1,8
Inflation, USA5	2,1	2,3	2,3	2,3	2,3
Styrränta, euroområdet	0,0	0,0	0,2	0,6	1,2
Styrränta, USA	1,1	1,8	2,5	3,0	3,3
Oljepris6	54,2	64,8	60,9	58,3	57,0
BNP i Sverige7
BNP, kalenderkorrigerad	2,7	2,9	2,2	1,9	1,7
BNP	2,4	2,8	2,2	2,1	1,8
Hushållens konsumtion	2,4	2,5	2,6	2,6	2,8
Offentlig konsumtion	0,4	1,9	0,8	1,0	-0,3
Fasta bruttoinvesteringar	6,0	4,3	2,0	2,1	2,0
Lagerinvesteringar8	0,1	-0,1	0,0	0,0	0,0
Export	3,7	4,9	3,7	3,6	3,4
Import	5,0	4,8	3,3	3,6	3,4
Nettoexport8	-0,3	0,3	0,3	0,2	0,2
Bytesbalans9	3,2	3,6	3,9	3,9	3,7
BNP per capita10	1,1	1,9	1,3	1,3	0,9
Potentiell BNP11	2,1	2,2	2,3	2,3	2,2
BNP-gap12	0,7	1,4	1,3	1,0	0,5

1BNP sammanviktad med köpkraftsjusterade BNP -vikter enligt Internationella valutafonden.

2BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. De senast beräknade vikterna används för 2018 och därefter skrivs de fram med trenden från de föregående fem åren.

3Den sammanvägda importen i de länder som Sverige exporterar till. Respektive lands vikt utgörs av dess andel i svensk varuexport.

4Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP), årsgenomsnitt.

5Konsumentprisindex (KPI), årsgenomsnitt.

6Brent, USD per fat.

7Fasta priser, referensår 2016, om inget annat anges.

8Bidrag till BNP-tillväxten, förändring i procent av BNP föregående år.

9Procent av BNP, löpande priser.

10BNP per person i totala befolkningen.

11Till marknadspris. Potentiell BNP är den nivå på produktionen som skulle uppnås vid normalt resursutnyttjande av de tillgängliga produktionsfaktorerna arbete och kapital.

12Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Macrobond och egna beräkningar.

Tabell 4.3 Nyckeltal

Procentuell förändring om inte annat anges

	2017	2018	2019	2020	2021
Arbetsmarknad
Produktivitet	0,8	1,3	1,4	1,5	1,5
Produktivitet i näringslivet	1,5	1,2	1,5	1,8	1,7
Arbetade timmar1	1,9	1,7	0,8	0,4	0,1
Arbetade timmar i	1,7	1,7	1,1	0,4	0,5
näringslivet1
Medelarbetstid2	-0,4	0,3	0,2	-0,1	-0,2
Sysselsatta	2,3	1,4	0,6	0,5	0,3
Sysselsättningsgrad3	67,8	68,4	68,5	68,6	68,6
Arbetslöshet4	6,7	6,2	6,2	6,1	6,1
Arbetskraft	2,0	1,0	0,6	0,4	0,4
Arbetskraftsdeltagande3	72,7	72,9	73,1	73,1	73,1
Befolkning, total5	1,3	0,9	0,9	0,9	0,9
Befolkning, 15–74 år5	1,1	0,6	0,4	0,3	0,4
Finansiella variabler
Reporänta, genomsnitt	-0,5	-0,5	0,0	0,5	1,2
Statsobligationsränta 10 år	0,7	1,2	1,9	2,5	2,7
Statsobligationsränta 5 år	-0,1	0,4	1,0	1,7	2,3
Växelkurs kronindex KIX6	112,9	113,2	111,6	110,9	110,7
Växelkurs SEK per EUR	9,6	9,8	9,7	9,7	9,6
Lön och inflation
Timlön enligt KL	2,5	2,8	3,1	3,4	3,4
Timlön enligt NR	2,7	2,9	3,1	3,4	3,4
Reallön7	0,7	1,3	1,2	0,6	0,0
KPI	1,8	1,6	1,9	2,8	3,4
KPIF	2,0	1,7	1,7	2,0	2,1
KPIF exkl. energi	1,7	1,5	1,7	2,0	2,1

Anm.: Produktivitet, arbetade timmar och medelarbetstid avser kalender - korrigerade data. Sysselsatta, arbetskraft och arbetslöshet avser ålders gruppen 15–74 år. Prognoserna baseras på nu gällande regler samt regeringens föreslagna ändringar i propositionen Vårändringsbudget för 2018

(prop. 2017/18:99).

1Enligt nationalräkenskaperna (NR).

2Avser arbetade timmar per år enligt NR dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta enligt Arbetskraftsundersökningarna (AKU).

3Procent av befolkningen.

4Procent av arbetskraften.

5Utfall för 2017 är ett beräknat årsmedelvärde. I denna bedömning har h änsyn tagits till Migrationsverkets prognos från februari 2018.

6Index, 18 november 1992=100.

7Reallön beräknas som timlön enligt konjunkturlönestatistiken (KL) korrigerad för prisförändringar enligt KPI.

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

4.3Utvecklingen 2020 och 2021

I detta avsnitt, som behandlar den ekonomiska utvecklingen 2020 och 2021, antas bl.a. att inga störningar påverkar ekonomin. Ekonomin antas därför gå mot ett balanserat konjunkturläge. På längre sikt bestäms BNP-utvecklingen huvud- sakligen av utbudsfaktorer, såsom tillväxten i produktiviteten och antalet arbetade timmar. Vidare antas att ingen ytterligare aktiv finans- politik på statens budget genomförs utöver de föreslagna ändringarna i propositionen Våränd- ringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99), i syfte att exempelvis minska arbetslösheten ytterligare. Finansdepartementets prognosprinciper innebär att endast beslutade och av regeringen aviserade förändringar av statens utgifter beaktas och att skattesatserna hålls oförändrade. På några års sikt antas i normalfallet kommunsektorn som helhet redovisa ett resultat som är i linje med god ekonomisk hushållning. Prognosprinciperna kan få som konsekvens att den kommunala konsum- tionen avviker från det demografiska behovet.

God tillväxt i potentiell BNP

Potentiell BNP, dvs. den BNP-nivå som är hållbar på längre sikt, bedöms växa med omkring 2,3 procent per år 2020 och 2021 (se Finans- departementets rapport Metod för beräkning av potentiella variabler april 2018 på www.regeringen.se för en beskrivning av hur variablerna beräknas). Ökningen i potentiell BNP är i linje med ökningstakten åren dessförinnan. Arbetskraften bedöms dock öka i en något långsammare takt till följd av en mer dämpad tillväxt i befolkningen i åldern 15–74 år. I denna bedömning har hänsyn tagits till Migrations- verkets prognos från februari 2018. Regeringens hittills genomförda reformer, exempelvis extra- tjänster och kunskapslyftet, bidrar till att sänka jämviktsarbetslösheten fram t.o.m. 2020. Denna effekt motverkas till viss del av att många ny- anlända då trätt in på arbetsmarknaden. Ett ökat arbetskraftsutbud skapar förutsättningar för en högre sysselsättning på sikt. Men eftersom det tar tid att få ett arbete väntas det högre utbudet av arbetskraft bidra till en högre jämviktsarbets- löshet under en period. Den samlade bedöm- ningen av de olika effekterna är att jämvikts- arbetslösheten kommer minska något fram t.o.m. 2020.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Svensk exportmarknad växer i god takt

I de avancerade ekonomierna väntas konjunk- turen nå sin topp 2020 och BNP-tillväxten väntas mattas av något. Tillväxten i flera av de framväx- ande ekonomierna bedöms också dämpas något framöver, bl.a. i Kina där omställningen till en mer hållbar konsumtionsdriven tillväxt pågår.

Sammantaget bidrar detta till att svensk ex- porttillväxt växer i något lägre takt än åren tidigare. Växelkursen, mätt med kronindex KIX, väntas vara i princip oförändrad 2020 och 2021.

Gradvis lägre resursutnyttjande

Resursutnyttjandet i ekonomin bedöms vara högre än normalt 2018 och 2019. Till följd av antagandet om ingen ytterligare aktiv finans- politik bedöms den offentliga konsumtionen utvecklas jämförelsevis svagt 2020 och 2021. BNP-tillväxten utvecklas därmed i långsammare takt och resursutnyttjandet går mot ett mer balanserat läge. En fortsatt expansiv penning- politik bidrar dock till att hålla efterfrågan och resursutnyttjandet uppe.

God utveckling på arbetsmarknaden

Utvecklingen på svensk arbetsmarknad har varit stark i flera år. Under 2020 och 2021 stabiliseras sysselsättningsgraden i åldersgruppen 15–74 år på omkring 69 procent, vilket är en internationellt sett hög nivå. Arbetslösheten väntas minska något till 6,1 procent 2020 och 2021, givet hittills genomförda reformer.

Gradvis stigande räntor

Ett stigande resursutnyttjande i omvärlden och i Sverige ger företagen ökade möjligheter att successivt höja sina priser. Inflationen, mätt med KPIF, väntas nå 2 procent 2020. Riksbanken väntas höja reporäntan gradvis, vilket bidrar till stigande statsobligationsräntor. Låga styrräntor i omvärlden antas dock medföra att reporäntan höjs i jämförelsevis långsam takt, för att i mitten av 2021 uppgå till 1,2 procent. Den svenska tioåriga statsobligationsräntan bedöms uppgå till 2,7 procent 2021.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

4.4Osäkerhet i prognosen

Stark konjunktur men osäkerheter kvarstår

Det finns ett antal osäkerhetsfaktorer som kan leda till en väsentligt annan ekonomisk utveckling än i regeringens prognos.

Sverige är en liten öppen ekonomi. Detta innebär att utvecklingen i omvärlden i stor utsträckning påverkar den inhemska tillväxten. Utvecklingen av den globala ekonomin är omgär- dad av osäkerhet.

Konjunkturuppgången i euroområdet kan bli starkare än väntat. Det visar inte minst det senaste årets utveckling, då tillväxten blev överraskande stark. Hushållens och företagens förtroende för den ekonomiska utvecklingen ligger på historiskt höga nivåer. Dessutom har kapacitetsutnytt- jandet i tillverkningsindustrin stigit, vilket till- sammans med en fortsatt expansiv penningpolitik innebär att det finns förutsättningar för en starkare investeringsutveckling. Euroområdet är Sveriges viktigaste handelspartner. En sådan ut- veckling skulle därmed i hög grad gynna svensk exportindustri.

Samtidigt är osäkerheten hög om den ekonomiska politiken i flera länder. Utgången i utträdesförhandlingarna mellan EU och Stor- britannien kan påverka den ekonomiska utveck- lingen i såväl Storbritannien som de EU-länder som är nära sammankopplade med den brittiska ekonomin. Förhandlingarna mellan EU och Storbritannien är inne i en ny intensiv fas inför utträdet i mars 2019. Utgången av dessa för- handlingar kan få betydande konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen i såväl Storbritan- nien som andra europeiska länder, däribland Sverige.

Det råder också osäkerhet om inriktningen av den amerikanska regeringens politik, såväl på det ekonomiska som det säkerhetspolitiska planet. Hur den ekonomiska utvecklingen i USA kommer att påverkas av den omfattande skattereform som godkändes av kongressen i december 2017 är svårt att bedöma, i synnerhet på längre sikt. Den amerikanska administrationen har infört tullar på stål och aluminium som importeras till landet. Länderna i EU, Kanada, Mexiko, Australien, Argentina, Brasilien och Sydkorea har fått ett tillfälligt undantag från tullarna fram till 1 maj medan förhandlingar pågår. Det råder stor osäkerhet om hur situat-

ionen kommer att utvecklas framöver. Motåt- gärderna med nya tullar på andra varor i handeln mellan Kina och USA är oroande. Om situat- ionen skulle eskalera ytterligare och utmynna i en allmänt ökad protektionism eller t.o.m. en handelspolitisk konflikt skulle det kunna leda till en väsentligt svagare global utveckling. Det- samma gäller vid en säkerhetspolitisk kris. Även allvarliga krig och konflikter kan påverka både enskilda länder och hela regioner. Klimatför- ändringar och effekter av extrema väderhändelser utgör också risker för den globala ekonomin, då de kan medföra stora kostnader både för enskilda och för samhället i stort (se fördjupningsrutan Ekonomiska effekter av klimatförändringar).

Den höga och snabbt växande skuldsättningen i såväl offentlig som privat sektor i den kinesiska ekonomin utgör sedan länge en betydande risk för den globala ekonomin. Samtidigt har Kina stora buffertar och skulderna är i huvudsak inhemska. En kraftig inbromsning av tillväxten i Kina skulle få stora effekter på världsekonomin, eftersom den kinesiska efterfrågan på råvaror och andra insatsvaror utgör en viktig drivkraft för den globala tillväxten.

Inledningen av 2018 präglades av turbulens på aktiemarknaderna i många länder. Liknande episoder framöver kan inte uteslutas. Det gäller t.ex. om centralbankerna, i synnerhet den amerikanska centralbanken, stramar åt penning- politiken snabbare än väntat eller om risk- aversionen hos investerare ökar. Det skulle kunna leda till snabba fall i tillgångspriser och medföra märkbara negativa effekter på realekonomin.

Även om situationen i den europeiska bank- sektorn har förbättrats, har ett flertal europeiska banker fortfarande problem med svag lönsamhet till följd av bl.a. en stor andel osäkra lån, vilket gör dem sårbara för finansiella störningar. Detta kan påverka den finansiella stabiliteten i Europa negativt.

Ekonomiska effekter av klimatförändringar

Den globala temperaturen har under de senaste decennierna stigit i en ökande takt. Det finns en bred enighet om att utsläpp av växthusgaser ligger bakom en stor del av klimatförändringarna och den fortsatta utvecklingen beror till stor del på hur världens länder klarar av att minska utsläppen.

De ekonomiska effekterna är ojämnt fördelade

Klimatförändringen kan få stora effekter på den ekonomiska utvecklingen i världen. Inter- nationella valutafonden (IMF) har skattat det historiska sambandet mellan förändringar i väder och BNP per capita för ett stort antal länder under perioden 1950–2015.2 IMF finner att de makroekonomiska effekterna är mycket ojämnt fördelade mellan olika länder. Störst negativa effekter har uppvärmningen i länder med relativt varmt klimat, vilket de flesta låginkomstländer har. Där leder en ökad temperatur till lägre BNP per capita genom minskad jordbruksproduktion, lägre investeringar, lägre arbetsproduktivitet och sämre folkhälsa. I länder med kallare klimat, som höginkomstländer oftare har, kan däremot arbetsproduktiviteten stiga.

IMF har även simulerat de långsiktiga effekterna på produktionen i ett representativt låginkomstland, utifrån ovan uppmätta historiska samband. I ett scenario där inget görs för att bromsa klimatförändringarna kommer BNP per capita att vara 9 procent lägre 2100, än utan temperaturhöjningar. Nuvärdet av den totala produktionsförlusten uppgår då till över 100 procent av nuvarande BNP. Dessa resultat ska dock tolkas med betydande försiktighet, då det råder stor osäkerhet om såväl de ekonomiska effekterna som framtida klimatförändringar.

För många länder är effekterna av klimatför- ändringar kännbara redan nu. Extremväder i form av svår torka, översvämningar, jordskred, värme- böljor, köldknäppar och orkaner har blivit allt vanligare både i antal, styrka och omfång. Extrema väderhändelser orsakar varje år stora materiella skador, som ska läggas ovanpå de ekonomiska effekter som uppkommer till följd av de långsiktiga temperaturhöjningarna.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Forskare vid IMF har studerat de ekonomiska effekterna av väderfenomenet El Niño, som orsakar stora översvämningar på vissa håll och svår torka på andra.3 Dess ekonomiska effekt varierar mycket mellan länder. Vissa länder (t.ex. Indonesien och Sydafrika) får produktionsbort- fall. Andra får ökad produktion, antingen direkt via varmare väder och ökad nederbörd som gynnar jordbruket (t.ex. USA och Argentina), dock med ökad förekomst av skadeinsekter och svampangrepp, eller indirekt via en ökad efter- frågan från sina handelspartner (t.ex. Europa).

Klimatförändringar driver på migration

I takt med att vädret blir mer extremt påverkas även var på jorden man kan leva. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) tvingas i ge- nomsnitt 22 miljoner människor runt om i världen flytta varje år till följd av väderrelaterade hot. Forskare har gjort beräkningar som visar att om utsläppen av växthusgaser fortsätter i samma takt som i dag, kommer tätbefolkade områden i Sydostasien att drabbas av återkommande värme- böljor med temperaturer som inget mänskligt liv klarar utan skydd.4

Den finansiella stabiliteten påverkas

Klimatförändringarna utgör även potentiella finansiella stabilitetsrisker. Finansinspektionen har utrett klimatförändringars effekter på den finansiella sektorn och drar slutsatsen att försäk- ringskostnaderna kommer att öka i takt med skador från värre och mer frekventa extrema väderhändelser.5 Kostnaderna ökar också till följd av den omställning som sker på finansiella mark- nader, där skiftande efterfrågan kan påverka värderingen av stora kategorier tillgångar, t.ex. fossila bränslen. Samtidigt kan finansmarknad- erna hjälpa till i omställningen genom att allokera kapital till hållbara innehav, sprida risk och förmedla försäkringar och andra finansiella produkter som hjälper drabbade företag och länder efter katastrofer. Sammanfattningsvis har klimatförändringarna stora ekonomiska konse- kvenser för den globala ekonomin, men de är ojämnt fördelade både på kort och på lång sikt.

2The Effects of Weather Shocks on Economic Activity: How Can Low- Income Countries Cope? (IMF, WEO October 2017).

3Cashin, Mohaddes och Raissi, Fair Weather or Foul? The Macro- economic Effects of El Niño (IMF Working Paper 2015).

4Im, Pal och Eltahir, Deadly heat waves projected in the densely populated agricultural regions of South Asia, (Science Advances 2017).

5Klimatförändringar och finansiell stabilitet (Finansinspektionen 2016).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Sverige är det OECD-land där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1990- talet. Den ökande ojämlikheten har till stor del drivits av växande kapitalinkomster hos topp- inkomsttagarna. Förändringar i skattesystemet utgör också en viktig förklaring till den ökade ojämlikheten. I bilaga 2 Fördelningspolitisk redogörelse analyserar regeringen närmare in- komstfördelningens utveckling och den förda politikens effekter på densamma. Större inkomst- skillnader kan leda till lägre tillväxt och sociala problem. En större andel personer med mycket höga inkomster kan bidra till ett högre sparande och minskad konsumtion. Högre sparande leder till lägre räntor som i sin tur bidrar till högre tillgångspriser och större kredittillväxt. Det kan skapa obalanser i ekonomin och öka riskerna för finansiell turbulens och ekonomiska kriser.

Även i de framväxande ekonomierna kvarstår finansiella sårbarheter i form av hög privat och offentlig skuldsättning samt svaga balans- räkningar i banksektorn. Dessa ekonomier är därtill känsliga för stigande räntor i omvärlden, vilket kan leda till stora och snabba kapital- utflöden och försvagade växelkurser. Eftersom många lån är i utländsk valuta ökar försvagade växelkurser sårbarheten ytterligare.

I Sverige är hushållens skuldsättning och utvecklingen av bostadspriserna fortfarande osäkerhetsfaktorer som kan påverka den ekono- miska utvecklingen. Efter flera år av kraftiga prisökningar sjönk bostadspriserna under slutet av 2017 och i början av 2018. Det berodde bl.a. på ett ökat utbud av nyproducerade bostadsrätter. Om bostadspriserna skulle sjunka ytterligare kan det leda till lägre bostadsinvesteringar. Samtidigt kan hushållen välja att konsumera mindre till följd av att deras totala förmögenhet minskar. Sammantaget medför detta en lägre tillväxt.

De senaste årens goda inkomstutveckling, den starka arbetsmarknaden och förväntningar om fortsatt låga räntor är faktorer som talar för att efterfrågan på bostäder förblir stark. Befolk- ningen har vidare vuxit snabbare än antalet bostäder under det senaste decenniet. Dessutom uppger de flesta kommuner att det fortfarande råder brist på bostäder. Sammantaget talar det för att prisutvecklingen stabiliseras framöver, vilket skulle innebära att de sammantagna makro- ekonomiska effekterna av nedgången i bostads- priser blir begränsade.

Hushållens samlade skulder är dock fortsatt höga och uppgår till över 180 procent av den

disponibla inkomsten. Mer än 80 procent av skulderna består av bolån, varav största delen till rörlig ränta. Om räntorna stiger mer än vad hushållen har tagit höjd för kan det påverka kon- sumtionen negativt till följd av att hushållens boendekostnad blir högre än förväntat.

Svensk ekonomin står samtidigt väl rustad för att möta riskerna i omvärlden och nationellt. De stora underskotten i statsfinanserna har vänts till överskott, statsskuldskvoten är den lägsta sedan slutet av 70-talet och arbetslösheten har pressats tillbaka.

BNP-tillväxten i Sverige kan även utvecklas starkare än väntat om t.ex. hushållens konsum- tion växer snabbare än vad som antagits. Hus- hållens sparande, som andel av disponibel inkomst, är på historiskt höga nivåer, vilket tyder på ett visst mått av buffertsparande. Samtidigt är hushållen optimistiska om utvecklingen av både den egna ekonomin och Sveriges ekonomi. Om hushållen minskade sitt sparande skulle det leda till ökad konsumtion. Även demografiska fak- torer, som att andelen äldre i befolkningen nu ökar, talar för ett minskat sparande, och därmed ökad konsumtion, framöver.

4.5Utvecklingen enligt andra bedömare

I detta avsnitt jämförs regeringens prognoser för vissa centrala makroekonomiska variabler med prognoser gjorda av Konjunkturinstitutet, Riks- banken och Europeiska kommissionen. Prognos- skillnaderna är överlag små.

Regeringens prognos för BNP-tillväxten 2018 är i linje med nämnda bedömares, men är något högre för 2019 (se tabell 4.4). Diagram 4.5 visar bedömarnas prognoser tillsammans med symmetriska osäkerhetsintervall som täcker olika andelar av regeringens historiska prognosfel, dvs. skillnader mellan utfall och regeringens prog- noser. Eftersom bedömarnas prognoser ligger inom de intervall som täcker hälften av regeringens prognosfel så befinner de sig inom den typiska felmarginalen.

Diagram 4.5 BNP-prognos med osäkerhetsintervall

Årlig procentuell förändring
8	80%
	80%
7	65%
6	50%
6	Utfall
	Utfall
5	REG
4	KI
4	KOM
	KOM
3	RB
2
1
0
-1
13	14	15	16	17	18	19

Anm.: REG = Regeringen, KI = Konjunkturinstitutet, KOM = Europeiska kommissionen, RB = Riksbanken. Osäkerhetsintervallen är baserade på regeringens historiska prognosfel, i de ekonomiska vårpropositionerna 1994–2017, och bör inte förväxlas med en framåtblickande riskbild. För en beskrivning av hur osäkerhetsintervallen är beräknade, se Finansdepartementets rapport Utvärdering av makroekonomiska prognoser 2018 som publiceras på www.regeringen.se i anslutning till denna proposition.

Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken och egna beräkningar.

För 2018 bedömer regeringen att arbetslösheten kommer att vara något lägre än vad de övriga bedömarna gör i sina prognoser. För 2019 har regeringen och Konjunkturinstitutet samma prognos för arbetslösheten, medan övriga be- dömare ligger något högre. En förklaring till skillnaderna i prognoser kan vara olika bedöm- ningar av effekten av olika reformer.

Regeringens prognoser för inflationen 2018 och 2019 ligger nära, men något lägre, än övriga bedömares.

Regeringen, Konjunkturinstitutet och Riks- banken gör bedömningen att resursutnyttjandet, mätt med BNP-gapet, kommer att vara positivt 2018 och 2019. Europeiska kommissionen be- dömer i stället att resursutnyttjandet kommer att vara i det närmaste balanserat.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 4.4 Jämförelse mellan olika bedömares prognoser

	2018	2019
BNP1
Regeringen	2,8	2,2
Konjunkturinstitutet	2,8	2,1
Europeiska kommissionen	2,7	2,0
Riksbanken	2,8	1,8
Arbetslöshet2
Regeringen	6,2	6,2
Konjunkturinstitutet	6,3	6,2
Europeiska kommissionen	6,4	6,3
Riksbanken	6,4	6,4

Inflation3
Regeringen	1,6/1,6	1,9/1,5
Konjunkturinstitutet	1,7/1,7	2,0/1,7
Europeiska kommissionen	/1,8	/1,7
Riksbanken	1,7/1,7	2,6/1,8

BNP-gap4
Regeringen	1,4	1,3
Konjunkturinstitutet	2,1	2,2
Europeiska kommissionen	0,2	-0,2
Riksbanken	1,7	1,6

Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2018 -04-16, Konjunkturinstitutet 2018-03-27, Europeiska kommissionen 2017-11-09 för arbetslöshet och BNP- gap, 2018-02-07 för BNP och HIKP, Riksbanken 2018-02-14.

1Procentuell förändring, fasta priser, ej kalenderkorrigerade värden.

2Procent av arbetskraften, 15–74 år.

3Procentuell förändring, årsgenomsnitt, KPI/HIKP.

4Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken och egna beräkningar.

4.6Prognosrevideringar

Sedan budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1) publicerades har två kvartalsutfall av nationalräkenskaperna och ett antal månadsutfall för konsumentprisindex och arbetskraftsunder- sökningarna offentliggjorts.

Starkare BNP-tillväxt och högre resursutnyttjande

BNP-tillväxten väntas bli högre 2018 och 2019 än vad som bedömdes i budgetpropositionen för 2018 (se tabell 4.5). Den främsta anledningen till upprevideringen för 2018 är en starkare tillväxt av fasta bruttoinvesteringar och offentlig konsum- tion.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 4.5 Jämförelse mellan regeringens prognoser

Prognos enligt budgetpropositionen för 2018 inom parentes. Procentuell förändring om inte annat anges

	2018	2019	2020
BNP	2,8	2,2	2,1
	(2,5)	(2,0)	(2,3)

Potentiell BNP1,2	2,2	2,3	2,3
	(2,4)	(2,2)	(2,2)
BNP-gap3	1,4	1,3	1,0
	(1,0)	(0,8)	(0,6)

Arbetslöshet4,5	6,2	6,2	6,1
	(5,9)	(5,9)	(5,9)

Sysselsatta4	1,4	0,6	0,5
	(1,2)	(0,6)	(0,5)
Arbetade timmar2	1,7	0,8	0,4
	(1,3)	(0,6)	(0,6)

Timlön6	2,8	3,1	3,4
	(3,0)	(3,2)	(3,4)

KPI7	1,6	1,9	2,8
	(1,7)	(2,1)	(2,5)
KPIF7	1,7	1,7	2,0
	(1,7)	(1,9)	(2,0)

Reporänta8	-0,5	0,0	0,5
	(-0,3)	(0,0)	(0,6)

Anm.: Prognosen är baserad på nu gällande regler och av regeringen föreslagna och aviserade åtgärder i denna proposition.

1Avser marknadspris.

2Kalenderkorrigerad.

3Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

415–74 år.

5Procent av arbetskraften.

6Timlön enligt konjunkturlönestatistiken.

7Årsgenomsnitt.

8Procent. Årsgenomsnitt.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken och egna beräkningar.

Starkare sysselsättning, men högre arbetslöshet

Sysselsättnings- och arbetskraftstillväxten har reviderats upp för 2018 och 2019. Det beror på starkare utfall än väntat under hösten. Att fler personer söker sig in på arbetsmarknaden än väntat är i sig positivt, men medför att arbetslös- heten är uppreviderad med 0,3 procentenheter jämfört med budgetpropositionen för 2018. Trots en högre arbetslöshetsprognos väntas om- kring 7 000 fler personer vara sysselsatta 2018.

Lägre löneutveckling och inflation

Timlönerna bedöms stiga långsammare 2017– 2019 än vad som bedömdes i budgetpropo- sitionen för 2018. Preliminära utfall för konjunk- turlönestatistiken pekar på en oväntat låg löne- ökningstakt utöver avtal 2017. De låga utfallen under hösten och vintern indikerar att löneökningstakten blir lägre även 2018 och 2019. Nedrevideringen av löneökningstakten är en bidragande orsak till att även KPI- och KPIF- inflationen revideras ned. Därutöver har in- flationsutfallen kommit in lägre än förväntat.

Prognosen för reporäntan har reviderats ned något för 2018. Svagare inflationsutfall än förväntat bedöms leda till att Riksbanken dröjer ytterligare en tid med sin första höjning av reporäntan.

Tillväxten i potentiell BNP har reviderats ned något 2018 men upp något 2019 jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2018. Det innebär att nivån på potentiell BNP i princip är oförändrad i slutet av prognosperioden.

Nedrevideringen av tillväxten i potentiell BNP 2018 har bidragit till att resursutnyttjandet nu bedöms vara högre jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2018. Den viktigaste orsaken till att resursutnyttjandet bedöms bli högre 2018 och 2019 är dock att BNP-tillväxten bedöms bli högre.

4.7Utvärdering av prognoser för BNP-tillväxten

I detta avsnitt utvärderas regeringens prognoser för Sveriges BNP-tillväxt 1994–2017 som redovisats i budgetpropositionerna och de eko- nomiska vårpropositionerna 1994–2017.6 Prog- noserna utvärderas i förhållande till prognoser gjorda av andra bedömare.

För systematiska prognosfel i form av genom- snittliga över- eller underskattningar används ofta den engelska termen bias. Genom att skatta en

6 Se Finansdepartementets rapport Utvärdering av makroekonomiska prognoser 2018 som publiceras på www.regeringen.se i anslutning till 2018 års ekonomiska vårproposition för ytterligare analys.

bedömares genomsnittliga prognosfel kan hypotesen att dess prognoser inte har någon bias testas. I tabell 4.6 visas de olika bedömarnas medelprognosfel och uppgifter om antalet obser- vationer. Medelprognosfel som är statistiskt signifikanta är markerade med en asterisk.

Tabell 4.6 Medelprognosfel för prognoser för BNP-tillväxt

Medelprognosfel (MPF) för prognoser för BNP-tillväxten 1994–2017 och antal observationer (N)

	Samma år som utfallet		Året före utfallet
	MPF	N	MPF	N
Regeringen	0,32	48	-0,06	46
Konjunkturinstitutet	0,27	99	-0,18	95
Riksbanken	0,18	106	-0,14	100
HUI Research AB	0,32	96	0,03	92
Landsorganisationen	0,21	48	0,16	46
Svenskt näringsliv	0,54*	77	0,35	74
Handelsbanken	0,29	81	-0,04	79
SEB	0,22	90	0,04	86
Nordea	0,40*	90	0,09	88
Swedbank	0,15	56	0,10	52

Anm.: Asterisk indikerar signifikans på 10 procents nivå. Signifikansnivån 10 procent används för att värna om testets styrka, se Finansdepartementets

promemoria Utvärdering av makroekonomiska prognoser 2014, som publicerats på www.regeringen.se i anslutning till 2014 års ekonomiska vårproposition. Ett signifikant medelprognosfel kan tolkas som att det är 10 procents sannolikhet eller mindre (dvs. en förhållandevis liten sannolikhet) att få det erhållna medelprognosfelet om det inte skulle finnas någon bias. Prognosfelet är här definierat som utfallet minus prognosen. Ett positivt medelprognosfel relaterar därför till en underskattning.

Källor: Respektive bedömare och egna beräkningar.

Stickproven är uppdelade i prognoser gjorda samma år som utfallet respektive år före utfallet. För prognoser gjorda samma år som utfallet har samtliga bedömare ett positivt skattat medel- prognosfel. Regeringen har därmed, liksom övriga bedömare, i genomsnitt underskattat BNP-tillväxten för utvärderingsperioden. För prognoser gjorda året före utfallet har regeringen i stället överskattat BNP-tillväxten. Regeringens medelprognosfel är dock inte statistiskt signi- fikanta.

I tabell 4.7 rangordnas bedömarna med avseende på sina medelabsolutfel och medel- kvadratfel för prognoser för BNP-tillväxten. Regeringens prognosprecision rangordnas rela- tivt högt för prognoser utfärdade samma år som utfallet, och relativt lågt för prognoser utfärdade året före utfallet. I allmänhet vilar rangord- ningarna på små skillnader, och inga test har utförts för att undersöka om dessa skillnader är statistiskt signifikanta. Utformningen av ett sådant test försvåras av att bedömarna för ett givet år dels utfärdar prognoserna vid olika tid- punkter, dels producerar olika antal prognoser.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Rangordningarna bör därför värderas med viss försiktighet.

Tabell 4.7 Rangordningar av bedömares prognosprecision

Rangordningar efter medelabsolutfel (MAF) och medelkvadratfel (MKF) för prognoser för BNP-tillväxten 1994–2017

Prognoser gjorda samma år som utfallet

Rangordning efter MAF (första raden) och efter MKF (andra raden)

SHB	KI	REG	SEB	LO	RB	HUI	SWB	NO	SN
SHB	KI	SEB	REG	RB	HUI	LO	SN	NO	SWB

Prognoser gjorda året före utfallet

Rangordning efter MAF (första raden) och efter MKF (andra raden)

NO	SEB	RB	KI	HUI	LO	REG	SHB	SWB	SN
NO	SEB	RB	HUI	SHB	LO	KI	REG	SN	SWB

Anm.: Medelabsolutfelet är medelvärdet av de absoluta prognosfelen. Medelkvadratfelet är medelvärdet av de kvadrerade prognosfelen. Rangordningen sker fallande från vänster. Bedömarna är regeringen (REG), Konjunkturinstitutet (KI), Riksbanken (RB), HUI Research AB (HUI), Landsorganisationen (LO), Sve nskt näringsliv (SN), Handelsbanken (SHB), SEB, Nordea (NO) och Swedbank (SWB). Källor: Respektive bedömare och egna beräkningar.

4.8Regeringens mått på välstånd

Regeringen vill kunna följa hur den politiska inriktningen återspeglas i samhällsutvecklingen. Inom Regeringskansliet har därför ett arbete bedrivits med att ta fram ett nytt ramverk för att följa befolkningens livskvalitet och ekonomins långsiktiga hållbarhet. Regeringens mått på väl- stånd presenterades för första gången i 2017 års ekonomiska vårproposition (prop. 2016/17:100, bilaga 4, Nya mått på välstånd). Ramverket syftar till att följa samhällets utveckling genom att komplettera BNP med ytterligare 14 indikatorer som omfattar ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarhetsaspekter. Indikatorerna visar på både befolkningens livskvalitet inom ett antal nyckelområden och ekonomins långsiktiga håll- barhet. Tanken är att ramverket ska ge inform- ation om hur indikatorerna utvecklas på nationell nivå. Flera av indikatorerna kan brytas ned på olika sätt, t.ex. på regional nivå, på kvinnor och män, på inkomstgrupper eller på utbildningsnivå.

Nedan följer en kortare sammanfattning av in- dikatorernas utveckling. Regeringen avser att under 2018 ge ansvariga myndigheter uppdrag att följa upp måtten på välstånd.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 4.8 Indikatorernas utveckling från föregående mätning

Indikator	Utfall jämfört med
	föregående år
Ekonomiska

BNP per capita	Ökning

Sysselsättningsgrad	Ökning
15–74 år

Arbetslöshet	Minskning
15–74 år
Hushållens skuldsättning	Ökning
Hushållens låneskulder i procent av
disponibel inkomst
Den offentliga sektorns konsoliderade	Minskning
bruttoskuld
Miljömässiga
Luftkvalitet	Ingen tydlig riktning1
Halter av NO2 och PM2,5 i gatumiljö

Vattenkvalitet	Ej uppdaterad2
Andel sjöar, vattendrag och kustvatten med
god eller hög status/potential
Skyddad natur	Ökning
Andel skyddad natur
Kemikaliebelastning	Ingen tydlig riktning3
Miljöföroreningar i blod och bröstmjölk

Utsläpp av växthusgaser	Minskning
Samlade utsläpp av koldioxid, metan,
dikväveoxid och fluorerade gaser

Sociala
Låg ekonomisk standard	Minskning
Andel av befolkningen med en inkomst som
är lägre än 60 procent av medianinkomsten

Självskattad allmän hälsa	Oförändrad
Andel som bedömer sin hälsa som bra eller
mycket bra
Utbildningsnivå	Ökning
Andel av befolkningen 16–74 år med minst
gymnasial utbildning
Mellanmänsklig tillit	Oförändrad
Andel som har hög tillit till människor i
allmänhet

Nöjd med livet	Oförändrad
Andel som är mycket nöjda eller ganska
nöjda med det liv de lever

1Halterna av NO2 har minskat medan halterna av PM2,5 är oförändrade.

2Bedömningar av vattenkvalitet görs i fleråriga förvaltningscykler, nästa förvaltningscykel avser 2017–2021.

3Halterna av de reglerade miljöföroreningar (PCB 153, p,p -DDT, PBDE, summa

PBDE, PCDD/F TEQ, PFOS, PFOA) som ingår har minskat medan halterna av de oreglerade miljöföroreningarna (summa PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTrDA) har ökat.

Källor: Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Statistiska centralbyrån, SOM- institutet och Vatteninformationssystem Sverige.

Ekonomiska indikatorer

De ekonomiska indikatorerna för livskvalitet och långsiktig hållbarhet ska belysa förändringar i humankapitalet och arbetskraften samt den finansiella stabiliteten och de offentliga finanser- nas långsiktiga hållbarhet.

Sedan 2000 har BNP per capita ökat med 28 procent med en genomsnittlig årlig öknings- takt på 1,5 procent. Sedan finanskrisen har BNP per capita utvecklats relativt svagt. Det beror bl.a. på att Sverige sedan 2010 har en fallande andel befolkning i arbetsför ålder. En sådan demo- grafisk trend har pågått i flera år och den väntas fortsätta. Samtidigt har en hög efterfrågan på arbetskraft medfört att arbetsmarknaden har utvecklats starkt: sysselsättningsgraden har ökat stadigt under sju års tid och var 67,8 procent 2017. Sysselsättningsgraden ökade för både kvinnor och män men starkare för männen. Arbetslösheten har samtidigt minskat för bägge könen, och sjönk från 6,9 procent till 6,7 procent mellan 2016 och 2017. Regeringens mål att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 är vägledande för den ekonomiska politiken. Regeringens jobbagenda består av insatser för ökad kompetens och en aktiv arbetsmarknads- politik, investeringar i bostäder och infrastruktur samt en aktiv näringspolitik.

Snabbt stigande bostadspriser har gjort att hushållens skulder sedan mitten av 1990-talet har ökat snabbare än inkomsterna. Hushållens skul- der som andel av den disponibla inkomsten uppgick under 2017 till ca 185 procent, vilket är en historiskt hög nivå. Samtidigt har hushållen haft ett högt sparande, vilket har bidragit till att hushållens finansiella tillgångar har ökat i ungefär samma takt som skuldsättningen. Skuldsätt- ningen i förhållande till finansiella tillgångar har därmed hållit sig på en relativt konstant nivå under hela 2000-talet. För att dämpa hushållens skuldsättning och därmed stärka hushållens mot- ståndskraft mot makroekonomiska störningar infördes ett amorteringskrav i juni 2016, som förstärktes i mars 2018.

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- skuld som andel av BNP, ofta kallad Maastricht- skulden, är det mått på den offentliga sektorns skuld som används inom EU. Regeringen har sedan den tillträdde 2014 bedrivit en ansvarsfull finanspolitik, samtidigt som angelägna satsningar gjorts. Detta arbete har, tillsammans med den

starka utvecklingen i ekonomin och på arbets- marknaden, bidragit till en snabb förstärkning av den offentliga sektorns finanser och att Maast- richtskulden genomgående minskat som andel av BNP sedan 2014.

Miljömässiga indikatorer

De miljömässiga indikatorerna i ramverket syftar till att ge en övergripande bild av utvecklingen mot de av riksdagen beslutade nationella miljö- kvalitetsmålen och generationsmålet för miljö. Regeringen har tagit flera viktiga steg för att stärka arbetet och öka takten i arbetet med att nå miljömålen. Nedan ges en kort beskrivning av utvecklingen för de områden som omfattas av de miljömässiga indikatorerna i ramverket för mått på välstånd.

Luftkvaliteten har blivit stadigt bättre över tid och halterna av en av de vanligaste och mest hälsovådliga luftföroreningarna i svenska städer, kvävedioxid, har fortsatt att minska även under 2016. Även för små partiklar har halterna minskat över tid, minskningen 2016 jämfört med 2015 var dock marginell. Det finns fortfarande problem kvar i närheten av högtrafikerade vägar i och kring större städer. För att förbättra luftkvaliteten i tätorterna avser regeringen att ge kommunerna möjlighet att inrätta miljözoner. Vattenkvaliteten i form av vattenförekomster som har hög eller god status och potential i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) har inte förändrats nämnvärt i förhållande till den redovisning som gjordes förra året. Genom- förandet av åtgärdsprogrammen enligt ram- direktivet för vatten är av stor betydelse för att nå flera av miljökvalitetsmålen, bl.a. Levande sjöar och vattendrag. Regeringen avser vidare att lägga fram en proposition till riksdagen om vattenmiljö och vattenkraft som kommer att bidra till att nå miljökvalitetsmålet.

Indikatorn skyddad natur har vidareutvecklats sedan förra årets rapportering och omfattar nu utöver nationalparker, naturreservat och natur- vårdsområden även Natura 2000-områden. Med Natura 2000-områden breddas konceptet och ger en mer heltäckande bild av skyddade områden. Andelen skyddad natur har ökat generellt under mandatperioden och i synnerhet för havsom- råden. Arealmålet inom etappmålet för hav om 10 procents skydd uppnåddes nationellt under

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

2016 genom att fyra nya skyddade områden ut- sågs och arealen uppgår nu totalt till 13,6 procent. Det är en fördubbling av arealen marint skyddade områden. Under mandatperioden har läns- styrelserna även beslutat om drygt 700 natur- reservat. Därutöver har riksdagen godkänt regeringens förslag att inrätta Åsnens national- park samt att utvidga Björnlandets och Tivedens nationalparker.

Kemikaliebelastningen i befolkningen kan följas genom mätningar av ett antal långlivade miljögifter i modersmjölk och blod. Expone- ringen mot de kemikalier som reglerats fortsätter att minska, medan motsvarande minskning inte kan ses för de ämnen som är oreglerade. Att kunna byta ut farliga ämnen mot bättre och mindre farliga alternativ är en viktig åtgärd i kemikaliepolitiken. Regeringen har därför in- rättat ett substitutionscentrum och tillsatt medel för arbetet med att byta ut farliga ämnen mot mindre farliga eller mot andra alternativa lös- ningar. Ambitionen är att substitutionsarbetet bland företag och offentliga upphandlare ska öka och därmed även bidra till utveckling av hållbara kemiska produkter, varor och icke-kemiska me- toder och tekniker.

År 2016 uppgick växthusgasutsläppen i Sverige till 52,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar en minskning om 26 procent sedan 1990 och 1,6 procent jämfört med 2015. Ut- släppen måste dock minska i en snabbare takt om vi ska nå klimatmålen. För att öka tydligheten och långsiktigheten i klimatpolitiken har riksdagen beslutat om regeringens proposition Ett klimat- politiskt ramverk för Sverige (prop. 2016/17:146, bet. 2016/17:MJU24, rskr. 2016/17:320). Propo- sitionen omfattar en svensk klimatlag, nya ut- släppsmål och ett oberoende klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga utsläppsmålet innebär att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser för att därefter uppnå negativa utsläpp. Regeringen har också beslutat om flera reformer för att minska utsläppen från exempel- vis transportsektorn och industrin. Viktiga styr- medel är Klimatklivet som hjälper kommuner och privatpersoner med omställningen till ett fossil- fritt samhälle, Industriklivet som bidrar till att minska utsläppen inom industrin samt Bonus– malus och Bränslebytet som bidrar till en fossilfri fordonsflotta. Regeringen föreslog även i budget- propositionen för 2018 att det skulle införas en flygskatt. Riksdagen beslutade i enlighet med

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

regeringens förslag (prop. 2017/18:1, bet. 2017/18:FiU1, rskr. 2017/18:54).

Sociala indikatorer

De sociala indikatorerna för välstånd och hållbar livskvalitet ger information om social inklude- ring, utbildning och hälsa för olika grupper i samhället.

Låg ekonomisk standard avser den andel av befolkningen som har en ekonomisk standard lägre än 60 procent av medianinkomsten. Ekono- misk standard är summan av alla skattepliktiga och skattefria inkomster, minus skatter och övriga negativa transfereringar, justerad för hushållets försörjningsbörda. Andelen med låg ekonomisk standard har ökat sedan mitten av 1990-talet. År 2016 hade 14,5 procent av befolk- ningen låg ekonomisk standard. Ett centralt mål för den ekonomiska politiken är att det växande välståndet ska komma alla till del, och regeringens reformer under mandatperioden har haft en tydligt utjämnande fördelningspolitisk profil. För mer information, se bilaga 2.

Indikatorn självskattad allmän hälsa visar på befolkningens upplevda hälsostatus och ger en övergripande bild av de svarandes fysiska och psykiska hälsa. Andelen som bedömer att deras hälsa är bra eller mycket bra är större bland män, 79 procent, än bland kvinnor, 74 procent. Inom gruppen kvinnor är det särskilt ensamstående kvinnor med barn och utrikesfödda kvinnor som redovisar en låg självskattad allmän hälsa. Regeringens långsiktiga mål är att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Under mandatperioden har flera åtgärder vid- tagits för att uppnå målet om en jämlik vård som t.ex. satsningen på att införa standardiserade vårdförlopp i cancervården. Även riktade sats- ningar på barns och ungas psykiska hälsa väntas bidra positivt.

Utbildningsnivån har under 2016 visat en fortsatt positiv trend med en ökande andel som har minst gymnasial utbildning. Samtidigt finns det variation mellan olika grupper. För utrikes födda har andelen som saknar gymnasial utbild- ning exempelvis inte uppvisat samma nedgång som för övriga. Även när det gäller behörighet att påbörja gymnasieskolans nationella program är variationen stor mellan olika grupper. Bland dem som kommer till Sverige efter ordinarie skolstart

är andelen som når kunskapskraven för behörig- het lägst. Regeringens utgångspunkt är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. I propositionen En gym- nasieutbildning för alla (prop. 2017/18:183) har regeringen föreslagit ett antal åtgärder som syftar till att öka andelen som påbörjar och slutför en gymnasieutbildning. Vidare har riksdagen på för- slag av regeringen beslutat om att göra det obligatoriskt för huvudmännen att erbjuda lov- skola för elever i årskurs 8 och 9 som riskerar att inte bli behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan. Regeringen har även infört en rätt att studera på kommunal vuxenutbildning för att uppnå behörighet till högskola och yrkes- högskola.

Hög tillit människor emellan kan ses som ett socialt kapital och ett sammanhållande kitt i samhället. Sverige präglas av en internationellt sett mycket hög grad av mellanmänsklig tillit och andelen som anger att det går att lita på människor i allmänhet, nästan 60 procent, har varit förhållandevis stabil över tid. Även vad gäller indikatorn nöjd med livet utmärker sig Sverige i internationella jämförelser. Sedan 1996 har andelen som bedömer att de är mycket nöjda med livet ökat från 30 till 38 procent, medan andelen som svarar att de inte är särskilt nöjda eller inte alls är nöjda pendlat mellan 7 och 8 procent. Många studier, exempelvis OECD:s återkom- mande rapport How’s life?, visar att låg arbets- löshet, demokrati, politisk stabilitet och rättssäkerhet är viktigt för det subjektiva väl- befinnandet. Även ekonomisk trygghet och jäm- likhet mellan inkomster och olika befolknings- grupper är avgörande. Regeringens ambition är att det gemensamma samhällsbygget ska fortsätta och den generella välfärden ska utvecklas. En väl utformad välfärd främjar en god ekonomisk utveckling, samtidigt som den jämnar ut livs- villkoren och bidrar till en ökad jämlikhet och jämställdhet.

De budgetpolitiska målen

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

5 De budgetpolitiska målen

I detta avsnitt följer regeringen upp de budget- politiska målen. Dessa mål skapar förutsättningar för att uppnå de politiska målen på ett sätt som är hållbart på både kort och lång sikt. De budgetpolitiska målen består av ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande, ett utgiftstak för staten, ett kommunalt balanskrav och ett skuldankare. I detta avsnitt omhändertar regeringen även förslagen i betänkandet En sammanhållen budgetprocess (SOU 2017:78).

Sammanfattning

–Från och med 2019 ändras nivån på överskottsmålet till i genomsnitt en tredje- dels procent av BNP över en konjunktur- cykel. Uppföljningen av det finansiella sparandet förstärks och ramverket komplet- teras med ett skuldankare enligt den överenskommelse som nåddes i samband med Överskottsmålskommitténs arbete.

–Från och med 2016 bedöms sparandet vara i linje med överskottsmålet. Regeringens ansvarsfulla finanspolitik har åtgärdat av- vikelsen från överskottsmålet som uppstod under förra mandatperioden. Regeringen bedömer även att sparandet 2019 ligger i linje med den nya nivån på överskottsmålet.

–Det åttaåriga bakåtblickande genomsnittet av det finansiella sparandet ligger under målnivån. Detta förklaras delvis av den utdragna lågkonjunkturens effekter på de offentliga finanserna, men också av de ofinansierade åtgärder, framför allt stora skattesänkningar, som den förra regeringen vidtog.

–Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld bedöms ligga i linje med skuld- ankaret.

–Regeringen bedömer att utgiftstakets nivå för 2021 ska uppgå till 1 492 miljarder kronor.

–Som helhet bedöms kommunsektorn klara balanskravet under hela prognosperioden. Resultatet bedöms dock försvagas under prognosperioden då växande behov av kom- munal verksamhet gör att kostnaderna för- väntas öka snabbare än intäkterna.

–Som medlem i EU är Sverige bundet av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxt- pakten. Marginalerna till stabilitets- och tillväxtpaktens gränsvärden för under- skottet i de offentliga finanserna och för den

offentliga skulden är mycket goda. Sverige förväntas även med bred marginal uppfylla sitt medelfristiga budgetmål om minus 1 procent av potentiell BNP i strukturellt sparande 2017 och 2018.

–Regeringen föreslår att det i riksdagsordningen ska regleras att lagförslag som har en tydlig anknytning till statens budget och som lämnas i eller i anslutning till en proposition om statens budget ska ingå i något av besluten om statens budget. Förslaget överensstämmer med vad Kommittén om en tydligare budgetprocess framfört i betänkandet En sammanhållen budgetprocess (SOU 2017:78).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Ändringarna i det finanspolitiska ramverket tillämpas i denna proposition

Regeringen bedömde i 2017 års ekonomiska vårproposition att nivån på överskottsmålet bör ändras till en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel, i enlighet med Överskottsmåls- kommitténs förslag i betänkandet En översyn av överskottsmålet (SOU 2016:67). Vidare gjordes bedömningen att det finanspolitiska ramverket bör kompletteras med ett skuldankare för den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden. Regeringen gjorde även bedömningen att uppföljningen av över- skottsmålet bör stärkas och att Finanspolitiska rådet bör tilldelas en tydligare roll i uppföljningen (prop. 2016/17:100).

Vid behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen välkomnade finansutskottet regeringens bedömningar (bet. 2016/17:FiU20 s. 71).

I budgetpropositionen för 2018 föreslog regeringen, i enlighet med de bedömningar som redovisats i den ekonomiska vårpropositionen, att nivån på överskottsmålet skulle ändras till i genomsnitt en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel och att det finanspolitiska ram- verket skulle kompletteras med ett skuldankare för den offentliga sektorns konsoliderade brutto- skuld. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2017/18:FiU1, rskr. 2017/18:54).

Ändringarna i det finanspolitiska ramverket tillämpas fr.o.m. budgetarbetet för 2019, dvs. i denna och kommande propositioner.

avvikelser används ett bakåtblickande åttaårigt genomsnitt av det faktiska finansiella sparandet. Ackumulerade avvikelser av det finansiella sparandet som leder till oönskade skuldnivåer kan även motivera att målnivån för sparandet justeras vid nästa översyn av överskottsmålet. Det bakåt- blickande genomsnittet ska dock inte styra finanspolitiken på kort sikt utan används i huvud- sak för att vid nästa översyn utvärdera om målnivån, givet måluppfyllelsen och skuldut- vecklingen, behöver anpassas för att säkerställa hållbarheten och marginalerna i de offentliga finanserna.

Enligt målet för det finansiella sparandet ska sparandet i den offentliga sektorn motsvara en tredjedels procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Att målet för det finansiella sparandet är formulerat som ett genomsnitt över en konjunkturcykel, i stället för som ett årligt mål, är motiverat av stabiliseringspolitiska skäl. Om målet skulle vara en tredjedels procent av BNP varje enskilt år skulle finanspolitiken behöva stramas åt när konjunkturen försvagas för att säkerställa att det årliga målet nås. Finans- politiken skulle då förstärka konjunktur- svängningarna i stället för att stabilisera dem. Att målet är formulerat som ett genomsnitt över en konjunkturcykel gör det dock svårare att följa upp om finanspolitiken ligger i linje med målet, eftersom det är svårt att bedöma när en konjunkturcykel börjar och slutar, samt i vilket konjunkturläge ekonomin befinner sig.

Trots den betydande osäkerhet som finns kring det strukturella sparandet bedöms detta mått, beräknat enligt gängse metoder, vara bäst lämpat för att bedöma om det aktuella finansiella sparandet och finanspolitiken är förenliga med

5.1Uppföljning av målet för det överskottsmålet. Att använda strukturellt spa-

finansiella sparandet

Ny uppföljning av det finansiella sparandet

I denna proposition ändras uppföljningen av överskottsmålet till att ha ett tydligare fokus på det strukturella sparandet.

En avvikelse från överskottsmålet anses före- ligga om det strukturella sparandet tydligt avviker från målnivån det innevarande eller det närmast följande året, dvs. budgetåret. Att det föreligger en målavvikelse kan ha flera skäl och ska inte likställas med att politiken är felaktigt utformad eller oförenlig med det finanspolitiska ramverket.

För att i efterhand utvärdera om överskotts- målet uppnåtts och för att upptäcka systematiska

rande som huvudindikator i den framåtblickande uppföljningen av överskottsmålet bedöms även överensstämma med EU-rätten.

I tabell 5.1 redovisas utfall och prognos för det offentliga finansiella sparandet. Det strukturella sparandet år t och t+1, dvs. innevarande år och budgetåret, används för att bedöma målupp- fyllelsen i förhållande till överskottsmålet i ett framåtblickande perspektiv.

Tabell 5.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för avstämning mot målet för det finansiella sparandet

Procent av BNP respektive procent av potentiell BNP

Utfall 2017 och prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Finansiellt sparande	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9

Bakåtblickande åttaårssnitt	-0,2

Strukturellt sparande1	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7
1 Andel av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Strukturellt sparande

Det strukturella sparandet är en beräkning av det finansiella sparandet i den offentliga sektorn under förutsättning att sektorns inkomster och utgifter inte påverkas av konjunkturläget eller av engångseffekter. Det strukturella sparandet är inte en del av den officiella statistiken och kan beräknas på flera sätt. Det gör att nivån på det strukturella sparandet kan skilja sig åt mellan olika bedömare, t.ex. på grund av olika bedöm- ningar av potentiell BNP, och att det sällan finns någon allmänt accepterad nivå (se avsnitt 8.4 för prognosjämförelser mellan olika institutioners bedömning av det strukturella sparandet).

Regeringens ansvarsfulla finanspolitik har åtgärdat avvikelsen från överskottsmålet som uppstod under den förra mandatperioden och fr.om. 2016 bedöms sparandet vara i linje med överskottsmålet. Regeringen bedömer även att sparandet 2019 ligger i linje med det nya överskottsmålet (se tabell 5.1). Det strukturella sparandet bedöms sedan förstärkas betydligt fr.o.m. 2020 och framåt.

Effekter av olika antaganden om ekonomins potentiella utveckling

Potentiell BNP är en viktig del i beräkningen av det strukturella sparandet. Potentiell BNP är ett teoretiskt begrepp och avser den nivå på BNP som är förenlig med en ekonomi i balans. Potentiell BNP går inte att observera och måste därför bedömas utifrån olika indikatorer och statistiska analyser. Bedömningen är förknippad med stor osäkerhet. En viktig del i bedömningen av potentiell BNP är bedömningen av nivån på jämviktsarbetslösheten. Även jämviktsarbetslös- heten är en storhet som inte är observerbar. I avsnitt 8.2 presenteras därför en känslighetsanalys där jämviktsarbetslösheten antas vara 1 procent- enhet högre respektive lägre än bedömningen i nuvarande prognos. Resultaten från denna känslighetsanalys visar att de banor för jämvikts- arbetslösheten som studeras inte ger några tydliga

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

avvikelser från överskottsmålet för 2019 och därmed att den finanspolitiska inriktningen fram- över är robust för alternativa bedömningar av jämviktsarbetslösheten (se avsnitt 8.2, tabell 8.7).

Åttaårigt bakåtblickande genomsnitt

Det genomsnittliga finansiella sparandet uppgick till -0,2 procent av BNP 2010–2017. Den låga nivån förklaras delvis av den utdragna låg- konjunkturens effekter på de offentliga finan- serna, men också av de ofinansierade åtgärder, framför allt stora skattesänkningar, som den förra regeringen vidtog.

Finanspolitiken är välavvägd

Regeringen anser att den finanspolitiska inrikt- ningen från 2018 och framåt innebär en lämplig övergång till det nya överskottsmålet på en tredjedels procent av BNP. Regeringen bedömer att sparandet 2019 ligger i linje med det nya överskottsmålet. Regeringen gör även bedöm- ningen att den finanspolitiska inriktningen är välavvägd ur ett stabiliseringspolitiskt perspektiv.

Som framgår av beskrivningen av det ekono- miska läget är resursutnyttjandet i svensk eko- nomi högre än normalt. Det skulle i sig tala för en åtstramande finanspolitik. Det finns dock ett flertal faktorer som talar emot en sådan inriktning på finanspolitiken. Till att börja med saknas ett tydligt underliggande inflationstryck. Både pris- och löneinflationen är dämpad, och det mesta tyder på en måttlig utveckling även framöver. Risken för en överhettning av svensk ekonomi bedöms därmed vara begränsad. Riksbanken fortsätter att bedriva en mycket expansiv pen- ningpolitik och har av allt att döma begränsade möjligheter att ytterligare stimulera ekonomin. Dessutom befinner vi oss i ett läge då många av de nyanlända som kom till Sverige under 2014 och 2015 nu träder in på arbetsmarknaden och behöver komma i sysselsättning. Deras möjlig- heter att snabbt etablera sig på svensk arbets- marknad underlättas av ett högt efterfrågetryck i ekonomin. Vidare utgör de demografiska förändringar som nu sker i Sverige – med en högre andel unga och gamla – att det finns en underliggande efterfrågan på offentligfinan- sierade tjänster. Därmed finns också ett under- liggande behov av ökade offentliga utgifter. Det budgetutrymme som finns tillgängligt i för- hållande till överskottsmålet används därför till investeringar i välfärden. Den förda politiken medför att de demografiskt betingade behoven

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

kan mötas samtidigt som överskottsmålet nås för samtliga år.

5.2Uppföljning av skuldankaret

Överskottsmålets grundläggande motiv är håll- barhet och stabiliseringspolitiskt handlings- utrymme. Det är därför i grunden kopplat till skuld- och förmögenhetsnivåer, snarare än till det finansiella sparandet vid en viss tidpunkt. Inte minst är den offentliga bruttoskuldens nivå en nyckelfaktor för att bedöma ett lands kredit- värdighet och utrymmet för en aktivt konjunk- turstabiliserande finanspolitik. Även om över- skottsmålet är mer lämpat som operativt mål i budgetprocessen spelar skuldens och den finansi- ella förmögenhetens storlek en central roll i beslutet om överskottsmålets nivå. Som EU- medlem är Sverige vidare bunden av EU:s skuld- kriterium, som anger att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (Maastricht-skulden) inte får överstiga 60 procent av BNP. Därför kompletterades det finanspolitiska ramverket med ett skuldankare för den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld. Nivån på skuldanka- ret, som är en riktlinje för skuldnivån, bestämdes till 35 procent av BNP.

Enligt det nya ramverket ska regeringen i den ekonomiska vårpropositionen årligen redogöra för den konsoliderade bruttoskuldens utveckling. Om denna skuld avviker med mer än 5 procent av BNP från skuldankaret, ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen, samtidigt som den ekonomiska vårpropositionen. Eventuella avvi- kelser definieras enligt utfallet i nationalräken- skaperna för det föregående året eller i prognosen avseende innevarande år eller budgetåret. I skrivelsen ska regeringen redogöra för vad som orsakat avvikelsen och hur regeringen avser att hantera denna.

För 2019, dvs. det år skuldankaret ska börja gälla, bedöms bruttoskuldens andel av BNP med god marginal ligga inom skuldankarets tolerans- intervall (se diagram 5.1). I nuvarande prognos sjunker bruttoskulden längre fram i prognos- horisonten och hamnar på ca 30 procent av BNP 2021.

Diagram 5.1 Skuldankaret

Procent av BNP

60
					Konsoliderad bruttoskuld
50
40
30
20
10
0
2000	2002	2004	2006	2008	2010	2012	2014	2016	2018	2020
Källa: Egna beräkningar.

5.3Uppföljning av utgiftstaket och bedömning av utgiftstakets nivå för 2021

De takbegränsade utgifterna är summan av utgifterna under utgiftsområdena 1–25 och 27 samt utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. De utgörs av faktiskt för- brukade anslagsmedel, vilket innebär att även myndigheternas utnyttjande av anslagssparande och anslagskredit ingår. Därmed omfattas större delen av utgifterna i staten och ålderspensions- systemet. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. ingår dock inte. De takbegränsade ut- gifterna utgör tillsammans med utgifterna för kommuner och landsting i det närmaste de totala utgifterna för den offentliga sektorn.

Utgiftstaket är den övre gräns som de tak- begränsade utgifterna får uppgå till. Utgifts- takets nivå är dock inte ett mål för de tak- begränsade utgifterna. Exempelvis kan över- skottsmålet vara begränsande för nivån på de takbegränsade utgifterna, även om det vid samma tillfälle finns utrymme under utgiftstaket. Vidare gör osäkerheten i den makroekonomiska utveck- lingen att det inte är lämpligt att ta hela utrymmet under utgiftstaket i anspråk.

Enligt 2 kap. 2 § budgetlagen (2011:203) ska regeringen i budgetpropositionen föreslå en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året. Budgetprocessens medelfristiga perspektiv ger förutsättningar för att beslutet om utgiftstakets nivå fattas i överensstämmelse med ekonomins långsiktiga produktionsförmåga, tydliggör effek- terna av politiska beslut under åren efter det

aktuella budgetåret och skapar en bindande lång- siktighet i budgetbesluten. Utgiftstaket är en grundläggande del av den medelfristiga bud- geteringen och av en ordning där besluten om budgeten fattas uppifrån och ner. Ordningen innebär att beslut om en övre gräns för de totala utgifterna fattas före besluten om delarna, dvs. utgiftsramarna och anslagen.

Utgiftstaket gör att olika utgiftsökningar prövas mot varandra inom ett fastställt eko- nomiskt utrymme. Utgiftstaket tvingar fram prioriteringar mellan olika behov och politiska prioriteringar och minskar därmed bl.a. risken för att tillfälligt höga inkomster används för att finansiera permanent högre utgifter. Ett flerårigt utgiftstak kan användas som ett verktyg för att uppnå överskottsmålet och långsiktigt hållbara offentliga finanser. Utgångspunkten är att de nivåer på utgiftstaket som riksdagen har beslutat om inte ska ändras till följd av andra orsaker än s.k. tekniska justeringar eller till följd av en ändrad inriktning på finanspolitiken efter att en ny regering tillträtt. Utgiftstakets nivå har vid två tillfällen justerats i samband med regeringsskifte.

Enligt 2 kap. 4 § budgetlagen är regeringen skyldig att vidta åtgärder om det finns risk för att ett fastställt utgiftstak överskrids. Eftersom de faktiska utgifterna varierar av olika anledningar som är svåra att förutse i prognoserna och utgifts- taket fastställs i nominella termer, bör det finnas ett utrymme under utgiftstaket så att de faktiska utgifterna kan variera utan att det kräver åtgärder från regeringens sida. Detta utrymme mellan utgiftstaket och de faktiska beräknade, tak- begränsade utgifterna kallas budgeteringsmargi- nalen.

Budgeteringsmarginalen ska, i enlighet med vad som ovan anförts, i första hand fungera som en buffert om utgifterna på grund av konjunkturutvecklingen skulle utvecklas på ett annat sätt än vad som förväntades när utgiftstakets nivå fastställdes. Det är viktigt att det finns tillräckligt med utrymme för de konjunkturberoende utgifterna (s.k. automatiska stabilisatorer, i första hand arbetsmarknads- relaterade utgifter) att öka i en konjunktur- nedgång. Då minskar risken för att besparingar måste genomföras i ett skede när den offentliga sektorn behöver stötta den ekonomiska ut- vecklingen. Budgeteringsmarginalen kan även användas för nya reformer eller för att möta volymökningar i de rättighetsbaserade trans-

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

fereringssystemen efter avstämning mot över- skottsmålet och behovet av en säkerhetsmarginal under utgiftstaket.

Riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek, den s.k. säkerhetsmarginalen, är regeringens bedömning av hur stor budgeterings- marginalen som minst behöver vara i budget- eringsfasen för att hantera osäkerheter till följd av främst konjunkturutvecklingen. Enligt riktlinjen bör säkerhetsmarginalen uppgå till minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna för det innevarande året (t), minst 1,5 procent för det följande året (t+1), minst 2 procent för det andra följande året (t+2) och minst 3 procent för det tredje följande året (t+3). Den stegvis ökande marginalen motiveras av att osäkerheten om utgiftsutvecklingen är större på längre sikt. En närmare genomgång av riktlinjen för budget- eringsmarginalens minsta storlek finns i 2011 års ekonomiska vårproposition (prop. 2010/11:100, bilaga 4).

Uppföljning av utgiftstaket

I tabell 5.2 redogörs för hur stor marginalen bedöms bli till de beslutade nivåerna på utgifts- taket 2018–2020, både i miljarder kronor och som andel av de takbegränsade utgifterna. Regeringen bedömer att budgeteringsmarginalens storlek är tillräcklig för att hantera den osäkerhet som finns i bedömningen av utgiftsutvecklingen 2018–2020.

Budgeteringsmarginalen bedöms nu bli större 2018–2020 än enligt den prognos som redo- visades i budgetpropositionen för 2018. Detta förklaras främst av att volymerna i olika trans- fereringssystem väntas bli lägre. För en närmare genomgång av hur prognosen för de tak- begränsade utgifterna förändrats sedan budget- propositionen, se avsnitt 7.3.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 5.2 Ursprungligt och faktiskt utgiftstak

Miljarder kronor om inget annat anges. För de takbegränsade utgifterna redovisas utfall 2008–2017 och prognos 2018–2020

	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Årlig nominell
förändring av
utgiftstaket vid
riksdagsbeslut1	33	32	30	30	20	10	10	51	46	58	58	60	74
Ursprungligt beslutade
utgiftstak	971	989	1 018	1 050	1 074	1 093	1 103	1 123	1 167	1 210	1 332	1 392	1 471

Teknisk justering2	-14		6	13	10	2	4	2	7	12	5	5
Reell justering3								33	41	52
Slutligt fastställt
utgiftstak	957	989	1 024	1 063	1 084	1 095	1 107	1 158	1 215	1 274	1 337	1 397	1 471
Takbegränsade utgifter	943	965	986	989	1 022	1 067	1 096	1 135	1 184	1 229	1 282	1 311	1 343

Budgeteringsmarginal	14	24	38	74	62	28	11	23	31	45	55	86	128

Budgeteringsmarginal,
procent av
takbegränsade utgifter	1,4	2,5	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	2,0	2,6	3,6	4,3	6,5	9,5

Anm.: För 1998–2006, se 2009 års ekonomiska vårproposition (prop. 2008/09:100 s. 164).

1 Ursprunglig nominell förändring av utgiftstakets nivå jämfört med föregående år vid det tillfälle nivån för det aktuella året beslutades av riksdagen. Beloppen i första raden i tabellen avviker från förändringen mellan åren för de ursprungligt beslutade n ivåerna på utgiftstaket (rad 2) eftersom fastställda nivåer regelbundet justeras av tekniska skäl. Exempelvis uppgick utgiftstaket för 2008 till 971 miljarder kronor när det ursprungligen fastställdes. Efter f astställandet justerades nivån av tekniska skäl till 957 miljarder kronor, vilket var den nivå som gällde när utgiftstaket för 2009 först fastställdes till 989 miljarder kro nor, dvs. en ursprunglig ökning av utgiftstaket 2009 med 32 miljarder kronor.

2De tekniska justeringar som redovisas här är de ackumulerade tekniska justeringarna för varje år.

3Finanspolitiskt motiverade justeringar av utgiftstakets nivå har gjorts vid två tillfällen efter att ny regering tillträtt. D essa medför en reell förändring av utgiftstakets begränsande effekt på de takbegränsade utgifterna.

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Bedömning av utgiftstakets nivå för 2021

Regeringen gör i denna proposition för första gången en bedömning av utgiftstakets nivå för 2021.

Regeringens bedömning: För 2021 bör utgifts- taket uppgå till 1 492 miljarder kronor.

Skälen för regeringens bedömning: Att be- stämma utgiftstakets nivå är ett politiskt beslut. Regeringar med olika politisk inriktning kommer att ha olika syn på vilken nivå på de offentliga utgifterna som är lämplig. Det går därför inte att reducera ett beslut om nivån till en beräkning enligt en i förväg bestämd formel. Nedan beskrivs den bedömda nivån på utgiftstaket för 2021 med utgångspunkt i de bestämningsfaktorer som redovisas i skrivelsen Ramverket för finans- politiken (skr. 2017/18:207).

Utgiftstakets förhållande till överskottsmålet

De takbegränsade utgifterna prognostiseras bli 1 364 miljarder kronor 2021 och samma år bedöms utgiftstaket till 1 492 miljarder kronor. Det innebär att de takbegränsade utgifterna kan öka med maximalt 128 miljarder kronor t.o.m.

2021. I enlighet med regeringens riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta storlek bör en buffert om motsvarande minst 20 miljarder kronor för 2021 lämnas obudgeterad under utgiftstaket i budgetpropositionen för 2021 för oförutsedda händelser under budgetåret. När hänsyn tagits till riktlinjen för budgeterings- marginalens minsta storlek medger utgiftstaket att de takbegränsade utgifterna 2021 blir ca 108 miljarder kronor högre än vad som prog- nostiseras i dagsläget. Detta utrymme för möjliga utgiftsökningar motsvarar ca 2,0 procent av BNP 2021. Att det finns ett ledigt utrymme under utgiftstaket betyder dock inte i sig att det finns ett utrymme för reformer som ökar de takbegrän- sade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genomföras efter avstämning mot överskotts- målet och de inkomstförstärkningar som kan komma att krävas.

Tabell 5.3 Utgiftstak och takbegränsade utgifter

Miljarder kronor om inget annat anges.

	2017	2018	2019	2020	2021
Av riksdagen beslutade nivåer
på utgiftstaket	1 274	1 337	1 397	1 471
Regeringens bedömning av
nivåer på utgiftstaket					1 492
Årlig nominell förändring av
utgiftstaket vid riksdagsbeslut	58	58	60	74	21
Utgiftstak, procent av BNP	27,7	27,7	27,8	28,1	27,5

Utgiftstak, procent av potentiell
BNP	27,9	28,0	28,1	28,4	27,7

Utgiftstak, fasta priser1	1 246	1 281	1 311	1 354	1 345
Takbegränsade utgifter	1 229	1 282	1 311	1 343	1 364
Takbegränsade utgifter, procent
av BNP	26,7	26,5	26,1	25,7	25,1
Takbegränsade utgifter, fasta
priser1	1 202	1 228	1 231	1 236	1 229
Budgeteringsmarginal	45	55	86	128	128

Budgeteringsmarginal, procent
av takbegränsade utgifter	3,6	4,3	6,5	9,5	9,4

Budgeteringsmarginal, procent
av BNP	1,0	1,1	1,7	2,4	2,4

Finansiellt sparande, procent av
BNP	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9

Strukturellt sparande, procent av
potentiell BNP	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7

Offentliga sektorns utgifter,
procent av BNP	48,1	47,7	47,4	47,1	46,5

1 Beräkningen i fasta priser är utförd med en schabloniserad metod. När det gäller de takbegränsade utgifterna är utgifter motsvarande andelen trans- fereringsanslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar) omräknade med implicitprisindex för hushållens konsumtions - utgifter, utgifter motsvarande andelen förvaltningsanslag (pris - och löneom- räknade anslag) är omräknade med implicitindex för statliga konsumtionsutgifter och utgifter motsvarande andelen anslag som inte är indexerade är omräknade med prisindex för BNP. Samma metod har använts för beräkningen av utgifts - taket i fasta priser (med undantag för att 1 procent av de takbegränsade utgif- terna, motsvarande riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek för innevarande år, har behandlats som transfereringsanslag).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De takbegränsade utgifterna kan av flera skäl komma att bli högre och budgeteringsmarginalen i motsvarande utsträckning mindre än enligt den aktuella utgiftsprognosen, exempelvis till följd av makroekonomiska förändringar, såsom högre inflation, oförutsedda volymökningar i trans- fereringssystemen eller beslut om reformer. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för nya reformer, eller oförutsedda volymökningar i de statliga transfereringssystemen, försämras normalt det strukturella sparandet. Om bud- geteringsmarginalen delvis tas i anspråk för utgiftsökningar till följd av makroekonomiska förändringar påverkas i många fall inte möjlig- heten att uppnå överskottsmålet. Det beror på att överskottsmålet är formulerat på ett sätt som

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

normalt tillåter att utgiftsökningar som följer av de automatiska stabilisatorerna, främst ökningar av de arbetsmarknadsrelaterade utgifterna, för- svagar den offentliga sektorns finansiella sparande vid en försvagning av konjunkturen. Om konjunkturutvecklingen däremot blir bättre än väntat kan de takbegränsade utgifterna öka på grund av pris- och löneutvecklingen i ekonomin som helhet, vilket kan ta en del av utrymmet under utgiftstaket i anspråk. Det behöver emellertid inte leda till en konflikt med över- skottsmålet, eftersom även den offentliga sektorns inkomster tenderar att bli högre när den ekonomiska utvecklingen blir bättre än väntat.

Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna och budgeteringsmarginalens storlek

Regeringens bedömning av utgiftstakets nivå för 2021 innebär en mindre årlig ökning av utgifts- taket än den genomsnittliga årliga ökningen av nivån sedan utgiftstaket infördes. Den genom- snittliga årliga ökningen i löpande priser mellan 1997 och 2020 uppgår till 3,1 procent, medan motsvarande ökning för 2021 uppgår till 1,4 procent.

Eftersom ökningen av utgiftstakets nivå varit relativt stor de senaste åren har även budgeteringsmarginalens storlek ökat relativt snabbt. Trots att utgiftstakets nivå ökar relativt långsamt 2021 uppgår budgeteringsmarginalen till 9,4 procent av de takbegränsade utgifterna. Det är ett större utrymme än den säkerhets- marginal som regeringen som minst vill upp- rätthålla till utgiftstaket. En budgeterings- marginal som endast motsvarar säkerhets- marginalen skulle kunna medföra att möjlig- heterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan under kommande år begränsades. Om det bedöms förenligt med överskottsmålet är det dock rimligt att reformer kan genomföras på budgetens utgiftssida.

Om hela utrymmet under utgiftstaket fram t.o.m. budgetpropositionen för 2021, dvs. ca 108 miljarder kronor, skulle tas i anspråk för högre utgifter, ger det en genomsnittlig årlig ökningstakt för de takbegränsade utgifterna på ca 4,6 procent per år mellan 2017 och 2021. Denna ökning kan jämföras med den genom- snittliga ökningstakten för de takbegränsade utgifterna enligt prognosen i denna proposition, som uppgår till 2,6 procent per år mellan 2017 och 2021. Den genomsnittliga ökningstakten under perioden 1997–2017 uppgick till 2,9 procent per

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

år. Att det finns utrymme under utgiftstaket betyder dock inte i sig att det kommer att användas för att öka de faktiska takbegränsade utgifterna.

Riksdagen har i ett tillkännagivande till regeringen anfört att utgiftstakets nivå bör sättas så att det återfår sin styrande effekt (bet. 2016/17:FiU20, rskr. 2016/17:349). I budget- propositionen för 2015 presenterade regeringen som plan för utgiftstakets nivå att den ska vara oförändrad som andel av potentiell BNP. Om utgiftstaket fastställs på en nivå som innebär en oförändrad andel av ekonomins trendmässiga tillväxt medger det att de faktiska takbegränsade utgifterna kan utvecklas i ungefär samma takt. Utgiftstakets nivåer ger då förutsättningar för att de offentliga utgifterna ska växa i ungefär samma takt som BNP. Över tiden är det ungefär samma utveckling som kan förväntas av de offentliga skatteinkomsterna vid oförändrade regler. Regeringen har dessutom i de ekonomiska pro- positionerna framfört att genomförandet av insatser på utgiftssidan kan ske efter avstämning mot överskottsmålet och den höjning av skatte- uttaget som reformerna kan komma att kräva.

Regeringen har sedan tillträdet fört en ansvarsfull finanspolitik. Den förra regeringens stora underskott har vänts till överskott och överskottsmålet nås. Regeringen anser det i sammanhanget värt att nämna att även om utgiftstakets nivåer under den förra mandat- perioden till att börja med framstod som styrande så hade de ingen begränsande effekt i och med de stora ofinansierade skattesänkningar som genom- fördes. Utgiftstaket var med andra ord inte styrande för det finansiella sparandet och ledde inte till att överskottsmålet uppnåddes.

Den metod regeringen har använt för att beräkna nya nivåer på utgiftstaket har lett till att utgiftstaket som andel av potentiell BNP ökat som en följd av att prognosen för potentiell BNP reviderats. Detta var inte den ursprungliga inten- tionen och regeringen bedömer därför i före- liggande proposition att utgiftstaket 2021 bör minska som andel av potentiell BNP jämfört med 2020.

Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Utgiftstaket i förhållande till potentiell BNP

Utgiftstaket för 2017 utgör 27,9 procent av potentiell BNP givet prognosen för potentiell BNP i denna proposition. Utgiftstakets andel av

potentiell BNP växer fram till 2020, då det utgör 28,4 procent av potentiell BNP, för att sedan minska till 27,7 procent 2021.

Utvecklingen av utgiftstaket och de takbegränsade utgifterna i fasta priser

De takbegränsade utgifterna omräknade till fasta priser visar hur verksamhetsvolymen förändras över tiden i staten och ålderspensionssystemet. Det kan t.ex. handla om utvecklingen av antalet kvadratmeter kontorsyta, antalet årsarbetskrafter i statliga myndigheter eller antalet personer med ersättning från olika transfereringssystem.

Uttryckt i fasta priser ökar de takbegränsade utgifterna med sammanlagt 27 miljarder kronor mellan 2017 och 2021. Denna ökning kan jäm- föras med den förväntade ökningen i löpande priser, som uppgår till 134 miljarder kronor. Av den nominella utgiftsökningen fram t.o.m. 2021 beror därmed ca en femtedel (27 miljarder) på att verksamhetsvolymerna ökar, medan resten av utgiftsökningen beror på att lönerna och priserna stiger.

Utgiftstakets nivå ökar under samma period med 99 miljarder kronor i fasta priser. Det innebär en ökning på ca 8 procent mellan 2017 och 2021.

5.4Uppföljning av det kommunala balanskravet

I målet för den offentliga sektorns sparande ingår det finansiella sparandet i kommunsektorn, dvs. i kommuner och landsting. För kommuner och landsting är det emellertid det ekonomiska resultatet, och inte det finansiella sparandet, som är avgörande för om de uppfyller kommunal- lagens (2017:725) krav på en balanserad budget.

Årets resultat motsvarar förändringen av det egna kapitalet. Efter justering för bl.a. rea- lisationsvinster och realisationsförluster, för orealiserade förluster i värdepapper och eventuell återföring av tidigare justeringar av orealiserade förluster samt reservering till och användning av resultatutjämningsreserver, erhålls det s.k. balans- kravsresultatet. Negativa balanskravsresultat ska enligt kommunallagen återställas inom tre år. Kommunen eller landstinget får dock besluta om en budget som inte är i balans och att en reglering av ett negativt balanskravsresultat inte ska göras om det finns synnerliga skäl.

Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning behöver resultatet i regel vara högre.

Starkt balanskravsresultat i kommunsektorn

Kommunernas och landstingens årsredovisning ska innehålla en bedömning av om balanskravet har uppfyllts. Uppgifter för 2017 finns ännu inte tillgängliga. Regeringen återkommer i budget- propositionen för 2019 med uppgifter för 2017.

Balanskravsresultatet för 2016 uppgick för kommunsektorn som helhet till 20 miljarder kronor, varav kommunernas balanskravsresultat uppgick till 17 miljarder kronor. Differensen mellan resultatmåtten, som innebär att balans- kravsresultatet för sektorn som helhet är drygt 4 miljarder kronor lägre än årets resultat, består främst av justeringar för realisationsvinster och förändring av resultatutjämningsreserven.

Resultatutjämningsreserverna uppgick 2016 till totalt 10 miljarder kronor för sektorn som hel- het, varav kommunerna stod för drygt 9 miljarder kronor. Det var knappt hälften av kommunerna (141 kommuner) och 30 procent av landstingen (6 landsting) som avsatt medel till en resultat- utjämningsreserv.

Andelen kommuner som redovisat positiva balanskravsresultat har varierat mellan åren. Under perioden 2013–2016 har andelen varit som lägst 76 procent och som högst 96 procent. För landstingen har motsvarande andel varierat

mellan	som	lägst 25 procent och som	högst
90 procent.
År	2016	redovisade 11 kommuner	och

2 landsting ett negativt balanskravsresultat. Av dessa åberopade 5 kommuner, men inget lands- ting, synnerliga skäl för att inte behöva återställa hela eller delar av det negativa resultatet.

Vid utgången av 2016 var det 11 kommuner och 7 landsting som hade ett negativt resultat kvar att återställa, totalt 0,4 miljarder kronor respektive 2 miljarder kronor.

Resultatet före extraordinära poster har varit positivt sedan 2004 för kommunsektorn som hel- het. Resultatet före extraordinära poster uppgick 2017 preliminärt till nästan 27 miljarder kronor för sektorn som helhet och var 1,6 miljarder kronor högre än 2016. Kommunernas resultat uppgick till knappt 24 miljarder kronor, medan landstingens resultat uppgick till nästan 3 miljar-

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

der kronor (se vidare avsnitt 8.2). År 2017 redo- visade 94 procent av kommunerna (273 kom- muner) och 75 procent av landstingen (15 land- sting) ett positivt resultat.

Balanskravet bedöms uppnås framöver

I regeringens prognos över kommunsektorns finanser bedöms skatteinkomsternas tillväxt dämpas något 2018. Det beror delvis på en något avtagande tillväxttakt på arbetsmarknaden men även på att inkomstskatten för pensionärer sänks. Kommunsektorn kompenseras dock för den skattesänkningen genom statsbidrag. Även andra statsbidrag ökar 2018. Samtidigt minskar de migrationsrelaterade statsbidragen kraftigt då kommunsektorns utgifter för migrationsrela- terad verksamhet bedöms minska kraftigt. Även under perioden 2019–2021 bedöms skatte- underlaget växa i en något avtagande takt och de migrationsrelaterade ersättningarna till sektorn minska. Samtidigt räknas de höjningar av andra riktade samt generella statsbidrag som regeringen aviserat göra att de totala statsbidragen hålls på en jämn nivå under 2018–2021. Dessa år bedöms den demografiska utvecklingen, med en växande befolkning samt större andel barn och äldre, driva upp de kommunala kostnaderna. I regeringens prognos ökar kommunsektorns utgifter, och där- med kostnader, ungefär i linje med de demo- grafiskt drivna behoven 2018–2021. Resultatet bedöms försvagas något t.o.m. 2021.

Sektorn som helhet bedöms klara balanskravet med god marginal under prognosperioden. Resultatet beräknas uppgå till 19 miljarder kronor 2018. Därefter beräknas resultatet uppgå till 14–16 miljarder kronor per år 2019–2021, vilket motsvarar 1,5–1,9 procent av skatteinkomsterna och de generella statsbidragen. Vad som menas med god ekonomisk hushållning definieras av kommunerna och landstingen själva. Avsnitt 8.2 innehåller mer information om prognosen av kommunsektorns finanser.

5.5Uppföljning av målen i stabilitets- och tillväxtpakten

Utöver de nationella budgetpolitiska målen är Sverige, i egenskap av medlem i EU, bundet av reglerna inom stabilitets- och tillväxtpakten.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Reglerna består av en korrigerande del och en förebyggande del.

Den korrigerande delen, underskottsför- farandet, anger gränsvärden som innebär att underskottet i de offentliga finanserna inte får vara större än 3 procent av BNP och att den

offentliga	bruttoskulden inte	får överstiga
60 procent	av BNP. Sverige	bedöms under

prognosperioden ha mycket god marginal till dessa gränsvärden (se tabell 5.4).

Den förebyggande delen av pakten ska säker- ställa att medlemsstaterna bedriver en sund finanspolitik på medellång sikt och förhindra att det uppstår alltför stora underskott i medlems- staternas offentliga finanser. Varje medlemsstat har ett medelfristigt budgetmål (MTO) för det strukturella sparandet, dvs. för den offentliga sektorns konjunkturjusterade finansiella spa- rande, rensat för engångseffekter. Målets nivå bestäms av respektive medlemsstat, men måste vara förenlig med en miniminivå som beräknas av Europeiska kommissionen. Sveriges MTO är -1 procent av potentiell BNP.

Det medelfristiga budgetmålet följs upp årligen. Medlemsstaterna ska i sina stabilitets- och konvergensprogram, som publiceras i april varje år, bl.a. redogöra för huruvida de uppfyllt sitt medelfristiga budgetmål. I de fall målet inte upp- nåtts ska medlemsstaten redogöra för anpass- ningsbanan mot detta mål. I samband med att kommissionen utvärderar stabilitets- och konvergensprogrammen görs även en helhets- bedömning av måluppfyllelsen för det medel- fristiga budgetmålet. Denna görs på basis av kommissionens årliga vårprognos som publiceras i maj. Uppföljningen är huvudsakligen bakåt- blickande och avser det föregående året, men en preliminär bedömning görs även för innevarande och kommande år.

Medlemsstater som inte uppfyller sina medel- fristiga budgetmål förväntas följa kommissionens riktlinjer för anpassningsbanan av det strukturella sparandet och måste även ta hänsyn till det s.k. utgiftskriteriet.

Utgiftskriteriet omfattar de primära utgifterna, dvs. de offentliga utgifterna exklusive ränte- utgifter, och innebär att den reala ökningen av utgifterna, efter justering för diskretionära skatteförändringar, ska vara lägre än ett givet referensvärde. Referensvärdet bestäms av den reala tillväxten i potentiell BNP och anpassas därtill vid avvikelser från det medelfristiga budgetmålet så att referensvärdet höjs eller sänks

om sparandet överstiger respektive understiger det medelfristiga budgetmålet.

Tabell 5.4 Nyckeltal för uppföljning av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del

Procent av potentiell BNP respektive årlig procentuell förändring, prognos

	2016	2017	2018
Uppföljning medelfristigt
budgetmål (MTO)
Medelfristigt budgetmål (MTO)	-1,0	-1,0	-1,0

Strukturellt sparande,
procent av potentiell BNP	1,1	0,8	0,6

Uppföljning utgiftskriteriet
Primära offentliga utgifter
justerade för diskretionära
skatteförändringar, real
årlig procentuell förändring	2,7	2,2	1,8

Referensvärde1	4,7	6,2	5,7

Anm.: Från och med i år publicerar Europeiska kommissionen inte längre en vinterprognos för de i tabellen angivna variablerna och återgår till att endast publicera två omfattande prognoser (vår och höst) per år.

1 Referensvärdet för utgiftskriteriet beräknas årligen utifrån den reala medel - fristiga tillväxten i potentiell BNP enligt Europeiska kommissionens senaste vårprognos (maj 2017).

Källa: Europeiska kommissionens höstprognos (november 2017).

5.6En sammanhållen budgetprocess

5.6.1Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 19 januari 2017 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en översyn av vissa delar av budgetprocessen och lämna förslag eller redovisa bedömningar som syftar till att göra processen mer förutsebar (dir. 2017:3). Kommittén antog namnet Kommittén om en tydligare budget- process (Fi 2017:01).

Kommittén har haft i uppdrag att mot bak- grund av vad Överskottsmålskommittén uttalat i sitt betänkande En översyn av överskottsmålet (SOU 2016:67), den tidigare Budgetprocess- kommitténs arbete (SOU 2013:73) och riks- dagens praxis analysera och ta ställning till vilka slags lagförslag som ska behandlas inom ramen för budgetprocessen och hur detta ska regleras i lag. I uppdraget har det även ingått att analysera hur förslag till budgetrelaterade tillkännagivanden och förslag som väcks inom riksdagen utanför den ordinarie budgetprocessen och som har en tydlig påverkan på statens budget ska hanteras i budgetprocessen, samt i vilken utsträckning detta kan regleras i lag.

Kommittén, som inte var enig, överlämnade den 16 oktober 2017 betänkandet En samman- hållen budgetprocess (SOU 2017:78) till rege- ringen. En sammanfattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilaga 5.

Betänkandet har i aktuella delar remitterats till Riksrevisionen, Kammarrätten i Stockholm, För- säkringskassan, Ekonomistyrningsverket, Skatte- verket, Finanspolitiska rådet, Statskontoret, Göteborgs universitet (juridiska och statsveten- skapliga institutionerna) och Stockholms uni- versitet (juridiska och statsvetenskapliga fakulte- terna). Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2017/03978/BATOT).

5.6.2Bakgrund

Sedan 1997 tillämpas en särskild beslutsordning i riksdagen för beslut om statens budget, den s.k. rambeslutsprocessen (11 kap. 18 § riksdagsord- ningen). Riksdagen fastställer i ett första steg genom ett enda beslut en beräkning av inkoms- terna, de belopp som respektive utgiftsområdes anslag högst får uppgå till (utgiftsramar), en beräkning av andra betalningar som påverkar statens lånebehov samt beslut med anledning av de budgetpolitiska mål som riksdagen har beslutat att använda, det s.k. rambeslutet. I be- slutet i det första steget ingår även godkännande av beräkningen av ålderspensionssystemets ut- gifter samt preliminära utgiftsramar och inkomst- beräkningar för de två tillkommande åren efter budgetåret. Därefter fastställer riksdagen i ett andra steg, genom ett enda beslut för varje utgiftsområde, anslag och bemyndiganden om ekonomiska åtaganden, de s.k. anslagsbesluten. Även beslut om ändringar av statens budget fattas som huvudregel i en enda beslutspunkt.

Rambeslutsprocessen innebär ett visst avsteg från den normala beslutsordningen i riksdagen eftersom den förutsätter att beslut om ett stort antal frågor fattas i en och samma beslutspunkt. Syftet med beslutsordningen är att skapa en samlad budgetprocess som gör det möjligt för riksdagen att få en helhetsbild av statens budget och den ekonomiska politiken. Genom att riks- dagen först fastställer ramar för utgiftsområdena och därefter anvisar anslagen får riksdagen också kontroll över statens utgifter.

En samlad budgetprocess uppnås bl.a. genom att regeringens respektive övriga riksdagspartiers budgetförslag ställs mot varandra som jämförbara

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

alternativ. Det möjliggör en ordning där riks- dagen fattar beslut om, och tar ansvar för, budget- ens helhet. Processen bidrar även till ökad trans- parens och förbättrad insyn i budgetpolitiken såväl inom riksdagen som för allmänheten.

I samband med den senaste översynen av budgetprocessen behandlades bl.a. frågan om hanteringen av lagförslag i budgetprocessen, men någon reglering på området föreslogs inte (SOU 2013:73, prop. 2013/14:173). Därefter har en parlamentarisk kommitté, Överskottsmåls- kommittén, uttalat önskemål om att denna ordning ska regleras i lag (SOU 2016:67).

5.6.3Lagförslag i budgetprocessen

Regeringens förslag: I riksdagsordningen ska det regleras att lagförslag som har en tydlig anknytning till statens budget och som lämnas i eller i anslutning till en proposition om statens budget ska ingå i något av besluten om statens budget.

De föreslagna ändringarna i riksdagsordningen ska träda i kraft den 1 september 2018.

Regeringens bedömning: Det är inte motiverat att gå vidare med utredningens förslag och bedömningar om hanteringen av lagförslag som lämnas efter respektive före budget- propositionen.

Utredningens förslag och bedömningar:

Överensstämmer med regeringens förslag. Ut- redningen lämnar även förslag och bedömningar om hanteringen av lagförslag som lämnas efter respektive före budgetpropositionen.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Såväl Finanspolitiska rådet som Statskontoret konstaterar att förslaget motsvarar den praxis som har utvecklats i riksdagen. Statskontoret be- dömer dessutom att regleringen bör kunna göra budgetprocessen mer förutsebar och minska risken för att beslut om lagstiftning och budget blir motstridiga.

Stockholms universitet (statsvetenskapliga fakulteten) konstaterarar att förslaget innebär att regeringsmakten stärks och att regeringens möjligheter att styra utifrån en minoritets- position förbättras. Den statsvetenskapliga fakul- teten bedömer att förslaget är välmotiverat mot

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

bakgrund av den parlamentariska instabilitet som uppstått under senare år, och som kan antas fortsätta att prägla svensk parlamentarism under överskådlig framtid. Vidare påtalar Stockholms universitet (juridiska fakulteten) att utskotts- behandlingen av lagförslag kan bli något mer begränsad när en rad lagförslag om skilda frågor lämnas i budgetpropositionen jämfört med om de lämnas i separata propositioner. Lagförslagen blir också, enligt fakulteten, mer svårtillgängliga i budgetpropositionen än i separata propositioner. Vidare anser juridiska fakulteten att begreppet väsentlig anknytning bättre speglar vad som avses med bestämmelsen än tydlig anknytning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringens förslag till statens budget ska enligt den s.k. fullständighetsprin- cipen omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens låne- behov, se 3 kap. 3 § budgetlagen (2011:203). Det är dock regeringen som styr över vilka lagförslag som ska läggas fram i eller i anslutning till en proposition om statens budget.

Det har sedan flera år utvecklats en allt fastare praxis som innebär att i princip all lagstiftning med tydlig koppling till inkomstberäkningen presenteras samlat i budgetpropositionen och ingår i rambeslutet. Lagförslag med utgifts- påverkan lämnas också i ökande utsträckning i budgetpropositionen och ingår i anslagsbesluten. I vilken utsträckning detta sker varierar dock mellan utgiftsområdena.

Det förekommer även i allt större utsträckning att lagstiftning som påverkar statens inkomster eller utgifter under pågående budgetår lämnas i propositioner om ändringar i statens budget.

Trots att praxis avseende lagstiftning i budget- processen har utvecklats och blivit fastare finns det fortfarande en viss osäkerhet om hur riks- dagen kommer att behandla lagförslag som läggs fram i en proposition om statens budget. En reglering av detta skulle göra budgetprocessen mer förutsebar. En reglering skulle också mini- mera risken för att riksdagen fattar motstridiga beslut om budget och lagstiftning, förstärka ram- beslutsprocessens helhetsperspektiv och göra regleringen mer överensstämmande med hur budgetprocessen fungerar i praktiken. Det parla- mentariska stödet för en sådan reglering är brett.

Regeringen anser, i likhet med utredningen, att det i vissa fall kan vara motiverat att lägga fram lagförslag med koppling till statens budget i särskilda propositioner, t.ex. för att lagförslagen

är omfattande, gör budgetpropositionen mindre överskådlig eller inte har hunnit beredas i sådan tid att de kan ingå i budgetpropositionen. Under förutsättning att de ekonomiska konsekvenserna av sådana lagförslag beaktats och förslagen be- skrivits i en proposition om statens budget samt att regeringen lämnat förslagen i nära anslutning till en sådan proposition föreslår utredningen att också sådana lagförslag ska ingå i budgetbeslutet. Det parlamentariska stödet för utredningens förslag är också i denna del brett och i förhållande till skatteförslag som påverkar inkomstberäk- ningen och som lämnas efter budgetproposition- en på hösten tillämpas redan en sådan ordning.

Att ett lagförslag lämnas i anslutning till en proposition om statens budget innebär att för- slaget lämnas i sådan tid att det hinner beredas inför budgetbeslutet. Hur mycket tid som behövs för beredningen i riksdagen beror på hur om- fattande förslaget är, hur många utskott som berörs och hur många följdmotioner som väcks med anledning av förslaget. Regeringen bör därför löpande stämma av med riksdagen när ett lagförslag kan lämnas för att riksdagen ska ha möjlighet att behandla det i relevant budget- beslut.

De flesta förslag till riksdagsbeslut, inklusive lagförslag, har någon form av direkt eller indirekt påverkan på statens inkomster eller utgifter. Detta innebär dock inte att alla lagförslag med någon form av budgetpåverkan bör behandlas i budgetprocessen. Avgörande för om ett lag- förslag som lämnas i en proposition om statens budget ska behandlas i budgetprocessen bör vara om det har en tydlig anknytning till statens budget. Regeringen anser till skillnad från Stockholms universitet (juridiska fakulteten) inte att innebörden av bestämmelsen skulle bli klarare genom att begreppet tydlig anknytning ersätts med väsentlig anknytning. Regeringen har för- ståelse för det som juridiska fakulteten anför om risken för en mer begränsad utskottsbehandling och för att lagförslagen blir mer svårtillgängliga om de lämnas i en proposition om statens budget. Den föreslagna regleringen skulle dock motsvara vad som sedan flera år är riksdagens praxis och regeringen ser därför inte att problemen skulle öka till följd av regleringen. Det framgår också nedan att en aspekt som bör beaktas vid bedömningen av om ett förslag bör lämnas i eller i anslutning till en proposition om statens budget eller inte är om förslaget behöver mer tid till

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

beredning än vad som erbjuds inom budget- processen.

Det förekommer undantagsvis att regeringen av praktiska skäl också lämnar andra lagförslag än sådana som påverkar statens inkomster eller ut- gifter i en proposition om statens budget. Sådana förslag kan behandlas i samma betänkande som budgeten, men lagförslag som saknar tydlig budgetanknytning bör inte ingå i samma beslutspunkt som budgetbesluten.

Det är önskvärt att de ändringar i riksdags- ordningen som regeringen föreslår träder i kraft i sådan tid att de kan tillämpas vid riksdagens behandling av statens budget för 2019. Regering- en föreslår därför att ändringarna ska träda i kraft den 1 september 2018.

Utredningen lämnar också förslag och be- dömningar om hanteringen av lagförslag som lämnas efter respektive före budgetproposition- en. För dessa förslag och bedömningar saknas ett brett parlamentariskt stöd. Regeringen anser därför inte att det är motiverat att gå vidare i dessa delar.

kan utgöra ett stöd för såväl riksdagen och dess utskottskanslier som för regeringen och Regeringskansliet i framtida budgetprocesser.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt fullständighetsprincipen ska regeringens förslag till budget omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens låne- behov. Det innebär också att effekten på bud- geten av samtliga kommande lagförslag ska redo- visas i budgetpropositionen och därmed ingå i riksdagens budgetbeslut. Det innebär däremot inte att alla lagförslag som lämnas i en proposition om statens budget också ska ingå i riksdagens budgetbeslut. Avgörande för detta är som fram- gått i det föregående om förslaget har en tydlig anknytning till statens budget.

Som Finanspolitiska rådet påpekar är det inte möjligt att göra en entydig och välavgränsad definition av vad som är en tydlig budget- anknytning. Vad som utgör en tydlig anknytning till budgeten får i stället avgöras från fall till fall utifrån en samlad bedömning av lagförslagets budgeteffekter, dess sakliga innehåll och övriga omständigheter. Om ett lagförslag som regering- en lämnat i en proposition om statens budget är

5.6.4Anknytningen till statens budget bör av sådan karaktär att det ska behandlas i budget-

avgöras utifrån en samlad bedömning

Regeringens bedömning: Vad som ska anses utgöra ett lagförslag med tydlig anknytning till statens budget bör avgöras av riksdagen utifrån en samlad bedömning av lagförslagets budgeteffek- ter, dess sakliga innehåll och omständigheterna i övrigt.

Utredningens bedömning	överensstämmer
med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga	remissinstanser

tillstyrker eller har inga synpunkter på bedöm- ningen. Finanspolitiska rådet konstaterar att det knappast är möjligt att göra en entydig och väl- avgränsad definition av vad som är en tydlig budgetanknytning, utan att detta är en bedöm- ningsfråga som i enlighet med utredningens bedömning bör avgöras utifrån ett lagförslags koppling till budgeten och inte i vilken pro- position förslaget lämnas. Statskontoret anser att utredningens redogörelse för faktorer som riksdagen bör beakta vid den samlade bedöm- ningen av ett lagförslags anknytning till budgeten

processen är ytterst upp till riksdagen att avgöra.

Lagförslagets budgeteffekter

En naturlig utgångspunkt för bedömningen av om ett lagförslag har tydlig budgetanknytning är förslagets effekter på statens inkomster eller utgifter.

Vid bedömningen av budgeteffekterna kan det finnas anledning att inte endast beakta de för budgetåret beräknade effekterna. Budgetbeslutet är visserligen ettårigt, men i samma beslut fast- ställer riksdagen även preliminära inkomst- beräkningar och utgiftsramar för det andra och tredje tillkommande året. Budgetprocessen kan därmed sägas både ha ett ettårigt och ett medel- fristigt perspektiv. De årliga budgeteffekterna kan också variera över tid. Ett lagförslag kan innebära en försumbar effekt första året, för att därefter få väsentliga effekter. Andra lagförslag kan ge upphov till relativt begränsade effekter på några års sikt medan effekterna initialt kan vara betydande.

Vidare kan ett förslag leda till att både inkomster och utgifter ökar, samtidigt som den samlade budgeteffekten beräknas vara noll. Flera förslag kan också läggas samman och reformer och finansiering föreslås som ett paket. Av den

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

anledningen bör ett förslags effekter både på enskilda delar av budgeten och förslagets samlade effekt beaktas.

Utredningen anser att ett beloppsintervall på fem till femtio miljoner kronor kan vara ett sätt att avgränsa vilka lagförslag som har tydlig budgetanknytning. Förslag vars budgeteffekt understiger den nedre gränsen presumeras sakna tydlig budgetanknytning medan förslag vars effekt överstiger den övre gränsen presumeras ha en tydlig anknytning. I mitten av intervallet väger andra faktorer, dvs. förslagets sakliga innehåll och övriga omständigheter, tyngre vid den samlade bedömningen. Ett beloppsintervall kan enligt regeringen fungera som ett stöd vid bedöm- ningen av ett lagförslags anknytning till statens budget. Det bör framhållas att ett sådant intervall endast bör betraktas som ett riktmärke som kan användas inom ramen för den samlade bedöm- ning som ska göras av förslaget.

Lagförslagets sakliga innehåll

Ett lagförslag kan ha anknytning till statens budget på olika sätt. I vissa fall är ett lagförslag intimt kopplat till statens budget genom att lagstiftningen per automatik styr statens inkomster eller utgifter. Det kan handla om för- ändringar av skattesatser, transfereringsnivåer eller bidrag, men även om förslag som påverkar kretsen skattskyldiga eller bidragsberättigade. I dessa fall är det ofta uppenbart redan på grund av lagförslagets sakliga innehåll att det har tydlig budgetanknytning även om budgeteffekten i kronor är relativt liten.

Många lagförslag har i stället en indirekt koppling till statens budget och reglerar helt andra förhållanden än in- och utbetalningar till och från staten, t.ex. ett nytt betygssystem i skolan, skärpta straff för grova våldsbrott eller ändrade regler för ekonomiska föreningar. Lagförslagens budgeteffekter utgörs i dessa fall ofta endast av ett behov av medel till olika statliga förvaltningar för exempelvis it-kostnader, perso- nal eller lokaler. För sådana lagförslag bör det vara fråga om större budgeteffekter för att förslaget ska anses ha tydlig budgetanknytning.

Lagförslag för vilka budgetprocessen inte är anpassad

I vissa fall är det viktigt att inte bara säkerställa en majoritet, utan även ett bredare stöd i riksdagen för ett enskilt förslag. Sådana förslag bör därför inte beslutas tillsammans med statens budget. Det kan t.ex. röra sig om lagförslag som påverkar

den nationella säkerheten eller landets inter- nationella relationer. Det skulle också kunna handla om grundlagsförslag eller lagförslag som begränsar grundläggande rättigheter och friheter enligt t.ex. 2 kap. 20 § regeringsformen eller den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Det kan även finnas situationer då budget- processen av mer praktiska skäl inte är särskilt väl anpassad för ett visst lagförslag. Exempelvis behöver omfattande eller komplex lagstiftning många gånger längre tid för beredning i Regeringskansliet eller riksdagens utskott än vad som är möjligt inom ramen för budgetprocessen. Sådana lagförslag kan därför behöva lämnas i en proposition som inte läggs fram i anslutning till en proposition om statens budget.

Det är inte möjligt att på förhand göra en uttömmande uppräkning av vilka lagförslag som är sådana att de inte bör behandlas inom ramen för budgetprocessen. Detta får utvecklas närmare i praxis.

Den kommunala finansieringsprincipen

Statens budget kan också påverkas av lagförslag som aktiverar den kommunala finansierings- principen. Principen är en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och Landsting och regeringen. Den är inte lagfäst, men riksdagen har ställt sig bakom riktlinjerna för principens til- lämpning och den har använts sedan 1993 (prop. 1993/94:150 bilaga 7, bet. 1993/94:FiU19). Finansieringsprincipen innebär enkelt uttryckt att staten inte bör ge nya obligatoriska uppgifter till kommuner eller landsting utan att också skjuta till finansiering. Om staten i stället lyfter bort uppgifter från kommuner eller landsting bör kommunernas kostnadsminskningar på mot- svarande sätt återföras till staten.

För att tillämpa principen krävs två beslut som är formellt oberoende av varandra, ett om själva åtgärden och ett annat om ersättningen till kommunerna i form av statsbidrag. Det saknas alltså en direkt koppling mellan lagförslaget och statens budget, och i riksdagen har sådana förslag därför inte alltid behandlats som en del av budget- besluten.

Finansieringsprincipen är väl etablerad och har tillämpats under lång tid. De ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn som den ger upphov till redovisas i budget- propositionen och uppgår många gånger till

betydande belopp. Om ett lagförslag har tydlig budgetanknytning eller inte bör därför bedömas efter samma kriterier när effekten uppstår genom tillämpning av finansieringsprincipen som när ett förslag påverkar statens budget utan tillämpning av principen.

I riksdagen bereder utskotten normalt såväl lagförslag som budgetfrågor som hör till ut- skottets beredningsområde under budgetbe- handlingen på hösten. Riksdagen beslutar också vanligen om både lagförslag och budgetförslag i en och samma beslutspunkt. I frågor där budget- effekten uppstår via den kommunala finansie- ringsprincipen är det dock inte alltid så. Det förekommer att beredningen av ett lagförslag och förslagets budgeteffekter i samband med behand- lingen av budgetpropositionen antingen delas upp mellan sakansvarigt utskott och finans- utskottet, som ansvarar för utgiftsområde 25 från vilket det stora flertalet ersättningar enligt finansieringsprincipen finansieras, eller helt sköts av finansutskottet. Finansutskottet har dock vid flera tillfällen valt att behandla lagförslag vid sidan av budgetbeslutet eftersom en formell koppling mellan lagförslagen och budgeteffekten saknas. Hanteringen innebär en risk för motstridighet, som kvarstår också när både lagförslag och budgeteffekt bereds i samma utskott. Risken kan dock minimeras om utskotten inkluderar lag- förslagen i sina anslagsbeslut i steg två. Utskotten bör därför, i enlighet med utredningens bedöm- ning, inkludera ett lagförslag som har en tydlig anknytning till budgeten och som lämnas i en proposition om statens budget i anslagsbesluten också när budgeteffekten är en följd av den kommunala finansieringsprincipen. Detta bör gälla även när sakansvarigt utskott bereder lag- förslaget och finansutskottet bereder budget- effekten på utgiftsområde 25.

5.6.5Hanteringen av budgetrelaterade tillkännagivanden och initiativ som väcks inom riksdagen

Regeringens bedömning: Det är inte motiverat att gå vidare med utredningens förslag och bedömningar om hanteringen av budgetrela- terade tillkännagivanden och initiativ som väcks inom riksdagen.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Utredningens förslag och bedömningar:

Överensstämmer inte med regeringens. Utred- ningen har i sitt betänkande lämnat förslag och bedömningar om hanteringen i budgetprocessen av tillkännagivanden och initiativ som väcks inom riksdagen.

Remissinstanserna: Dessa delar av betänk- andet har inte omfattats av remissen.

Skälen för regeringens bedömning:

Utredningen lämnade i sitt betänkande förslag och bedömningar om hanteringen i budget- processen av tillkännagivanden och initiativ som väcks inom riksdagen. Det saknas ett brett parlamentariskt stöd i dessa frågor. Regeringen anser därför att det inte är motiverat att gå vidare med utredningens förslag och bedömningar i dessa delar.

5.6.6Konsekvensanalys

Regeringens bedömning: Förslaget medför inte några ekonomiska eller andra konsekvenser som avses i kommittéförordningen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning:

Förslaget syftar till att öka tydligheten och förutsebarheten i budgetprocessen. Förslaget syf- tar också till att upprätthålla en sammanhållen budgetprocess. Den ökade tydligheten kan bidra till att budgetprocessens aktörer lättare kan förstå och förutse på vilket sätt och i vilken ordning riksdagen kommer att besluta om lagförslag med budgetanknytning som lämnas av regeringen. Förslaget bedöms inte leda till några kostnader för hanteringen av den statliga budgetprocessen.

5.6.7Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

11 kap. 18 §

I paragrafen regleras den s.k. rambeslutspro- cessen, dvs. hur riksdagen beslutar om statens budget.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

I paragrafen införs ett nytt sjätte stycke som reglerar hur ett lagförslag som hör ihop med ett budgetförslag och som lämnas i eller i anslutning till en proposition om statens budget ska hanteras i riksdagens budgetprocess. Med en proposition om statens budget avses såväl budgetpro- positioner som propositioner om ändringar i statens budget.

Ett lagförslag som har tydlig anknytning till statens budget och som lämnas i budget- propositionen ska ingå i rambeslutet om förslaget påverkar inkomstberäkningen och i något av anslagsbesluten om det påverkar budgetens utgifter. Om ett förslag som har tydlig anknyt- ning till statens budget lämnas i en proposition om ändringar i statens budget ska lagförslaget ingå i riksdagens beslut om ändringar i budgeten. Detta ska gälla även om förslaget har lämnats i anslutning till en proposition om statens budget.

I anslutning till en proposition om statens budget

För att ett lagförslag ska anses ha lämnats i anslutning till en proposition om statens budget ska förslaget ha överlämnats till riksdagen i sådan tid att det hinner beredas inför relevant budget- beslut. Hur mycket tid som behövs för beredning beror bl.a. på hur omfattande förslaget är, hur många utskott som berörs och hur många följdmotioner som väcks. Ytterst är det riksdagen som i varje enskilt fall kan bedöma hur långt efter en proposition om statens budget som ett lagförslag kan lämnas för att det tidsmässigt ska vara möjligt att bereda förslaget och besluta det i budgetbeslutet.

Tydlig anknytning till statens budget

När riksdagens utskott ska avgöra om ett lag- förslag har tydlig anknytning till statens budget bör en samlad bedömning göras av lagförslagets budgeteffekter, dess sakliga innehåll och omstän- digheterna i övrigt. Detta bör gälla också i förhål- lande till lagförslag där budgeteffekten är en följd av tillämpningen av den kommunala finansie- ringsprincipen.

En utgångspunkt för bedömningen av anknytningen till budgeten är ett lagförslags effekt på statens inkomster och utgifter. Ju större budgeteffekterna av ett lagförslag är desto tyd- ligare är vanligen anknytningen till statens budget. Lagförslagets sakliga innehåll bör också beaktas. Om lagförslaget reglerar statens in- komster eller utgifter, såsom regler om skatter eller transfereringar, har förslaget vanligen en

direkt koppling till budgeten. I sådana fall har lag- förslaget ofta tydlig budgetanknytning redan vid små budgeteffekter. Om lagförslaget däremot reglerar helt andra förhållanden än in- och utbetalningar till och från staten, som t.ex. civilrättsliga eller straffrättsliga förhållanden, har lagförslaget däremot oftare en svagare koppling till budgeten genom att förslaget oftast bara påverkar en eller flera myndigheters förvaltnings- anslag. Det bör då krävas att lagförslaget har större budgeteffekter för att det ska anses ha tydlig anknytning till statens budget.

I vissa fall är det viktigt att inte bara säkerställa en majoritet, utan även ett bredare stöd i riksdagen för ett enskilt förslag. Sådana förslag bör därför inte behandlas tillsammans med statens budget. Det kan t.ex. röra sig om lag- förslag som påverkar den nationella säkerheten eller landets internationella relationer. Det skulle också kunna handla om grundlagsförslag eller lag- förslag som begränsar grundläggande rättigheter och friheter enligt t.ex. 2 kap. 20 § regerings- formen eller den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonvention- en). Om ett lagförslag rör grundlagarna är om- ständigheterna sådana att förslaget i princip aldrig kan anses ha tydlig anknytning till statens budget.

6 Inkomster

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

6 Inkomster

I detta avsnitt redovisas de offentligfinansiella effekterna av förslaget till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99). Därefter redovisas prognos- en för den offentliga sektorns skatteintäkter och för inkomsterna i statens budget. En jämförelse görs sedan med prognosen i budgetpropositionen för 2018. Avslutningsvis följs inkomsterna i statens budget för 2016 och 2017 upp.

Sammanfattning

–I propositionen Vårändringsbudget för 2018 föreslås särskilda uppskovsregler vid bety- dande samhällsförflyttning.

–År 2018 väntas de totala skatteintäkterna öka med 3,4 procent, vilket är nära genom- snittet för de senaste tio åren. Jämfört med de närmast föregående åren dämpas dock tillväxten i intäkterna. Det förklaras av att intäkterna från mervärdesskatt utvecklas svagare till följd av en inbromsning i bo- stadsinvesteringar. Samtidigt minskar hus- hållens kapitalskatter efter tre år på höga nivåer. En ytterligare faktor är att skatte- reformer, främst slopad nedsättning av socialavgifter för unga, bidrog till en stark ökning av skatteintäkterna de närmast före- gående åren.

–Regeländringar, främst sänkt skatt för pens- ionärer, väntas minska skatteintäkterna med totalt 4 miljarder kronor 2018.

–Under 2019–2021 väntas skatteintäkterna sammantaget öka med i genomsnitt 3,7 pro- cent per år. Samtliga skattebaser väntas bidra till ökningen.

–	Skattekvoten väntas 2018	uppgå	till
	43,3 procent av BNP, vilket är lägre än året
	innan. Det förklaras av skattereformer samt
	att hushållens kapitalskatt och punktskatter
	utvecklas något långsammare än BNP. Även
	viktiga skattebaser som lönesumman och
	bostadsinvesteringar utvecklas	svagare	än
	BNP. Skattekvoten ligger kring 43 procent
	under resterande prognosperiod 2019–2021.

–I förhållande till bedömningarna i budget- propositionen för 2018 har de totala skatte- intäkterna 2018 reviderats ned med 6 miljar- der kronor. Revideringen avser främst lägre intäkter från mervärdesskatt.

6.1Förslag till ändrade skatteregler i propositionen Vårändringsbudget för 2018

I propositionen Vårändringsbudget för 2018 föreslås särskilda uppskovsregler vid betydande samhällsförflyttning. I tabell 6.1 redovisas de offentligfinansiella effekterna av förslaget, som innebär att skatteintäkterna minskar med 10 mil- joner kronor fr.o.m. 2018. För en mer utförlig beskrivning av skatteförslaget hänvisas till den ovan nämnda propositionen.

101

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 6.1 Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte-och avgiftsregler i propositionen Vårändringsbudget för 2018

Bruttoeffekt 2018, periodiserad nettoeffekt 2018–2021 samt varaktig effekt, miljarder kronor

Effekt från	Brutto-					Varaktig
	effekt	Periodiserad nettoeffekt				effekt
	2018	2018	2019	2020	2021

Skatt på kapitalägande – kapital- och egendomsskatter

Särskilda uppskovsregler vid betydande samhällsförflyttning	1/1 2018	-0,01	-0,01	-0,01	-0,01	-0,01	0.00

Summa		-0,01	-0,01	-0,01	-0,01	-0,01	0,00

Källa: Egna beräkningar.

6.2Offentliga sektorns skatteintäkter

Efter tre år med stark utveckling väntas skatte- intäkternas ökningstakt dämpas till 3,4 procent 2018 (se diagram 6.1), vilket är nära den senaste tioårsperiodens genomsnittliga ökningstakt. Det förklaras främst av att skattereformer (se tabell 6.8), i huvudsak slopande av nedsättning av socialavgifter för unga, bidrog till en snabbare utveckling av skatteintäkterna 2015–2017. Skatte- intäkternas ökningstakt dämpas även av en svagare tillväxt i bostadsinvesteringar, vilket påverkar mervärdesskatteintäkterna, samt av att hushållens kapitalinkomster minskar. Läget på arbetsmarknaden bedöms förbättras i samma takt som föregående år. Det medför att lönesumman, som är den enskilt viktigaste skattebasen, stiger med knappt 5 procent.

De underliggande skatteintäkterna, dvs. intäk- ter exklusive regeländringar, ökar 2018 med 3,6 procent, vilket endast är något lägre än året innan.

Under perioden 2019–2021 väntas de totala skatteintäkterna öka med i genomsnitt 3,7 pro- cent per år. Samtliga skattebaser (arbete, kapital och konsumtion) väntas bidra till ökningen.

Skattekvoten

Skattekvoten visar förhållandet mellan de totala skatteintäkterna och BNP. Skattekvoten påver- kas normalt främst av regelförändringar i skatte- systemet. Den ökade med nästan en procentenhet 2016, vilket främst förklaras av förändringar i skattelagstiftningen. Även en stark ökning av intäkterna från mervärdesskatt bidrog till ökningen detta år. År 2017 sjönk skattekvoten något, vilket främst förklaras av att punktskatter och hushållens kapitalskatter utvecklas något långsammare än BNP. År 2018 väntas skatte- kvoten fortsätta minska något. Det förklaras till en mindre del av förändrade skatteregler, bl.a. sänkt skatt för pensionärer, men även av att punktskatter och hushållens kapitalskatter fort- satt minskar i förhållande till BNP. Även löne- baserade skatter bidrar till lägre kvot eftersom lönesumman utvecklas något svagare än BNP detta år. Från 2019 väntas skattekvoten uppgå till ca 43 procent av BNP.

Tabell 6.2 Skattekvot

Procent av BNP

Utfall	Prognos
2016	2017	2018	2019	2020	2021

Diagram 6.1 Totala skatteintäkter

Årlig förändring i procent		Miljarder kronor
10		2 500
	Årlig förändring, procent	2 300
8	Miljarder kronor	2 300
8	Miljarder kronor
6		2 100
6
4		1 900
4
		1 700
2		1 500
		1 500
0		1 300
		1 300
-2		1 100
		1 100
-4		900
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Skatt på arbete	25,8	25,9	25,7	25,5	25,4	25,3
Skatt på kapital	5,6	5,5	5,3	5,3	5,4	5,5

Skatt på konsumtion	12,2	12,2	12,1	12,0	11,9	11,9

Övriga skatter	0,4	0,3	0,3	0,3	0,2	0,2

Skattekvot	44,0	43,9	43,3	43,0	43,0	42,9

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

102

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 6.3 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomsterna i statens budget

Miljarder kronor

Inkomst-		Utfall	Prognos
huvudgrupp		2016	2017	2018	2019	2020	2021
	Skatt på arbete	1 137,4	1 194,4	1 239,2	1 283,7	1 327,8	1 372,7
1100	Direkta skatter	607,1	635,6	656,4	676,5	697,6	720,2
	Kommunal inkomstskatt	669,6	700,4	726,1	754,6	782,3	809,9
	Statlig inkomstskatt	55,6	58,6	60,1	61,6	63,1	63,0
	Jobbskatteavdrag	-105,1	-109,1	-113,0	-116,3	-119,5	-123,4
	Husavdrag	-12,7	-14,0	-14,7	-15,5	-16,3	-17,2
	Övrigt	-0,3	-0,3	-2,1	-8,0	-12,0	-12,2
1200	Indirekta skatter	530,3	558,8	582,9	607,2	630,2	652,4
	Arbetsgivaravgifter	515,7	541,1	566,4	589,7	611,9	633,4
	Egenavgifter	11,8	12,5	13,1	13,7	14,4	15,0
	Särskild löneskatt	43,6	45,4	47,8	49,6	51,4	53,1
	Nedsättningar	-5,7	-3,8	-6,1	-5,8	-6,0	-6,1
	Skatt på tjänstegruppliv	0,5	0,5	0,4	0,4	0,4	0,4
	Avgifter till premiepensionssystemet	-35,6	-36,9	-38,8	-40,4	-41,9	-43,4
1300	Skatt på kapital	246,0	254,3	254,6	264,4	283,7	296,7

	Skatt på kapital, hushåll	74,6	75,1	66,9	66,4	68,8	67,9
	Skatt på företagsvinster	115,2	123,5	130,5	137,2	146,9	152,8
	Avkastningsskatt	4,6	4,4	5,3	9,5	16,1	22,2
	Fastighetsskatt och fastighetsavgift	33,4	32,8	33,3	31,9	32,0	33,1
	Stämpelskatt	12,3	12,1	12,0	12,3	12,6	12,9
	Kupongskatt m.m.	5,7	6,4	6,6	7,0	7,3	7,7
1400	Skatt på konsumtion och insatsvaror	532,9	554,9	575,5	595,7	617,6	640,3
	Mervärdesskatt	406,5	427,4	444,8	461,6	479,9	499,5
	Skatt på tobak	11,9	11,9	11,7	11,9	12,0	12,2
	Skatt på etylalkohol	4,2	4,3	4,3	4,2	4,2	4,2
	Skatt på vin m.m.	5,7	6,0	6,1	6,2	6,3	6,5
	Skatt på öl	4,0	4,1	4,2	4,2	4,2	4,3
	Energiskatt	44,6	46,6	48,7	49,7	50,8	52,5
	Koldioxidskatt	24,1	23,5	23,6	23,7	23,8	24,2
	Övriga skatter på energi och miljö	5,2	4,1	4,1	4,6	4,7	4,7
	Skatt på vägtrafik	19,7	19,9	20,9	22,4	24,4	25,0
	Övriga skatter	7,0	7,0	7,0	7,2	7,3	7,4
1500	Skatt på import	6,1	6,3	6,5	6,7	7,0	7,3
1600	Restförda och övriga skatter	16,4	12,2	15,4	15,4	11,9	12,2
	Restförda skatter	-4,7	-5,8	-5,8	-5,8	-5,8	-5,8
	Övriga skatter	21,1	18,0	21,2	21,2	17,7	18,0
	Totala skatteintäkter	1 938,8	2 022,0	2 091,2	2 165,9	2 248,0	2 329,1
1700	Avgående poster, EU-medel	-6,1	-6,3	-6,5	-6,7	-7,0	-7,3
	Offentliga sektorns skatteintäkter	1 932,8	2 015,8	2 084,6	2 159,2	2 241,0	2 321,8

1800	Avgående poster till andra sektorer	-919,6	-961,9	-1 000,0	-1 038,8	-1 076,8	-1 111,2
	Kommunala skatteintäkter	-685,7	-716,9	-744,1	-772,9	-801,1	-825,8

	Avgifter till ålderspensionssystemet	-233,9	-244,9	-255,9	-265,9	-275,7	-285,5

	Statens skatteintäkter	1 013,1	1 053,9	1 084,7	1 120,4	1 164,2	1 210,6

Tabellen fortsätter på nästa sida

103

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Miljarder kronor
Inkomst-		Utfall	Prognos
huvudgrupp		2016	2017	2018	2019	2020	2021
	Statens skatteintäkter	1 013,1	1 053,9	1 084,7	1 120,4	1 164,2	1 210,6
1900	Periodiseringar	30,9	-4,0	21,6	5,6	-36,1	-2,4
	Uppbördsförskjutningar	9,2	9,0	25,1	14,8	7,5	4,4
	Betalningsförskjutningar	22,1	-13,4	-3,9	-9,5	-44,0	-7,2
	varav kommuner och landsting	-1,0	-6,1	3,6	7,0	1,2	-2,5
	varav ålderspensionssystemet	1,8	0,9	1,1	0,5	0,8	0,8
	varav privat sektor	20,5	-8,5	-8,7	-15,7	-44,7	-5,6
	varav kyrkosektorn	0,7	0,4	0,1	-1,3	-1,4	0,0
	varav EU	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
	Anstånd	-0,3	0,4	0,4	0,4	0,4	0,4
1000	Statens skatteinkomster	1 044,0	1 049,9	1 106,3	1 126,0	1 128,0	1 208,1
	Övriga inkomster	-41,3	-48,5	-43,0	-44,5	-41,7	-43,7

2000	Inkomster av statens verksamhet	31,3	27,4	31,5	30,4	32,7	33,8
3000	Inkomster av försåld egendom	0,2	0,0	5,0	5,0	5,0	5,0
4000	Återbetalning av lån	0,8	0,8	0,8	0,7	0,7	0,7
5000	Kalkylmässiga inkomster	10,8	11,4	12,1	14,2	14,5	14,9
6000	Bidrag från EU	11,0	10,5	12,0	12,4	12,2	11,3
7000	Avräkningar m.m. i anslutning till
	skattesystemet	-95,4	-98,6	-104,3	-107,2	-106,8	-109,4
8000	Utgifter som ges som krediteringar på
	skattekontot	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
	Statsbudgetens inkomster	1 002,7	1 001,4	1 063,3	1 081,5	1 086,3	1 164,4

Anm.: Samtliga år är redovisade enligt den struktur som gäller för statens budget för 2018 och framåt. För inkomsterna är 201 7 ett utfall. Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Sedan 1990 har skattekvoten minskat från drygt 50 procent till 44 procent av BNP (se diagram 6.2). Under prognosperioden väntas skattekvot- en fortsätta minska till 43 procent. Det beror både på skattereformer och att vissa skatter, främst punktskatter och hushållens kapital- skatter, utvecklas något svagare än BNP.

Diagram 6.2 Skattekvot

Procent av BNP
51
50
49
48
47
46
45
44
43
42
41
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skatt på arbete

Skatterna på arbete kan delas in i direkta och in- direkta skatter. De direkta skatterna på arbete

består i huvudsak av kommunal och statlig in- komstskatt. De direkta skatterna minskas av ett antal skattereduktioner. De indirekta skatterna på arbete består huvudsakligen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Intäkterna från skatt på arbete beräknas uppgå till 60 procent av de totala skatte- intäkterna 2018 och till knappt 26 procent av BNP (se tabell 6.4).

Tabell 6.4 Skatt på arbete

Procent av BNP

	Utfall	Prognos
	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Direkta skatter	13,8	13,8	13,6	13,4	13,3	13,3
Kommunal skatt	15,2	15,2	15,0	15,0	15,0	14,9

Statlig skatt	1,3	1,3	1,2	1,2	1,2	1,2

Reduktioner	-2,7	-2,7	-2,7	-2,8	-2,8	-2,8

Indirekta skatter	12,0	12,1	12,1	12,1	12,0	12,0
Skatt på arbete	25,8	25,9	25,7	25,5	25,4	25,3

Anm.: Reduktioner som andel av BNP är beräknade exklusive skattereduktionen för allmän pensionsavgift. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Intäkterna från hushållens skatt på arbete fast- ställs i den årliga beskattningen som är klar i december året efter inkomståret. Det innebär att 2017 års intäkter från skatt på arbete ännu inte är fastställda och att endast en prognos för skatte- intäkterna finns tillgänglig för detta år.

104

Lönesummans tillväxttakt

Lönesumman (summan av utbetalda löner) utgör drygt 70 procent av underlaget för skatt på arbete. Förändringen av antalet arbetade timmar och timlönen har därför stor betydelse för utveckling- en av skatteintäkterna. Resterande del av skatte- underlaget för skatt på arbete består av skatte- pliktiga transfereringar till hushållen.

År 2017 växte lönesumman med 4,7 procent och den beräknas öka i ungefär samma takt 2018 (se diagram 6.3). Antalet arbetade timmar be- döms öka långsammare 2018 än 2017, medan timlönerna väntas öka snabbare.

Under resten av prognosperioden bedöms tim- lönens ökningstakt fortsätta öka något, samtidigt som antalet arbetade timmar bedöms växa i en lägre takt. Detta medför att lönesumman för- väntas växa med i genomsnitt 3,8 procent per år 2019–2021.

Diagram 6.3 Arbetade timmar, timlön och lönesumma

Årlig procentuell förändring
8	Arbetade timmar	Timlön	Lönesumma
	Arbetade timmar	Timlön	Lönesumma
6
4
2
0
-2
-4
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
Anm.: Den redovisade timlönen är beräknad enligt nationalräkenskapernas (NR)
principer.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Transfereringar till hushållen

Prognosen för de skattepliktiga transfereringarna till hushållen baseras dels på utvecklingen av antalet pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa, dels på löne- och prisutvecklingen.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 6.4 Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på arbete

Procent

	Pensioner		Sjukpenning m.m.		Arbetsmarknadsersättningar

15 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Transfereringarna som andel av skatteunderlaget beräknas sjunka under prognosperioden (se diagram 6.4). Lönesumman väntas växa snabbare än pensionerna, framför allt 2017–2019, vilket medför att pensionsutbetalningarnas andel av skatteunderlaget minskar något. Från 2020 är andelen i princip oförändrad. Även andelen som utgörs av ohälsorelaterade ersättningar beräknas sjunka något under prognosperioden. Utbetal- ningarna av arbetslöshetsersättning beräknas minska som andel av skatteunderlaget under hela prognosperioden, till följd av att arbetslösheten sjunker.

Kommunal inkomstskatt

Intäkterna från kommunal inkomstskatt beräk- nas 2017 ha uppgått till drygt 15 procent av BNP. Med oförändrade kommunalskatter beräknas in- täkterna ligga kvar på ungefär samma nivå under resten av prognosperioden (se tabell 6.4).

Det kommunala skatteunderlaget, som främst består av löner och pensioner, bedöms ha ökat relativt kraftigt både 2016 och 2017 men mattas av något framöver (se tabell 6.5). Det beror främst på att tillväxten i lönesumman börjar avta något. Skatteunderlaget för kommunal inkomst- beskattning påverkas också av regelförändringar. Att den underliggande utvecklingen är betydligt starkare än den faktiska i år beror till största delen på sänkt skatt för personer över 65 år.

105

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 6.5 Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas skatteunderlag

Årlig procentuell förändring

	Utfall	Prognos
	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Faktisk utveckling	5,0	4,5	3,6	3,9	3,7	3,5
Underliggande utveckling	4,7	4,5	4,2	3,7	3,7	3,5

Anm.: Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget är utvecklingen justerad för regeländringar.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Statlig inkomstskatt

Intäkterna från statlig inkomstskatt beräknas ha uppgått till 1,3 procent av BNP 2017. Andelen väntas sjunka marginellt under prognosperioden (se tabell 6.4). Uttryckt i kronor beräknas dock intäkterna öka med i genomsnitt 1 miljard kronor per år 2018–2021. Ökningen är ungefär den- samma varje år 2018–2020, men sjunker 2021. Det beror på att inflationen, som skiktgränserna skrivs upp med, förväntas ligga relativt konstant de närmaste åren och ta fart först i slutet av pro- gnosperioden. När skiktgränserna höjs hamnar en lägre andel av inkomsterna över skiktgränsen, vilket leder till lägre skatteintäkter.

Skattereduktioner

Skattereduktionerna bedöms totalt sett öka un- der prognosperioden (se tabell 6.6), bl.a. till följd av att skatteunderlaget ökar.

Från och med 2016 påverkas skattereduktion- erna av regeländringar. Det rör sig bl.a. om änd- rade regler för husavdraget och en avtrappning av jobbskatteavdraget för personer med inkomster som överstiger ca 50 000 kronor per månad. Skattereduktion införs också fr.o.m. 2018 för per- soner med sjuk- och aktivitetsersättning samt för personer med fackföreningsavgift enligt propo- sition överlämnad till riksdagen.

Tabell 6.6 Skattereduktioner

Miljarder kronor

	Utfall	Prognos
	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Allmän pensionsavgift	-113	-119	-123	-128	-133	-137

Jobbskatteavdrag	-105	-109	-113	-116	-120	-123
Husavdrag	-13	-14	-15	-15	-16	-17
Fackföreningsavgift			-1	-3	-3	-3

Övriga skattereduktioner	-0	-0	-1	-5	-9	-10

Summa	-231	-242	-253	-268	-280	-290

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med sum - man. Skattereduktion för fackföreningsavgift införs den 1 juli 2018, och uppgår därför endast till 1,3 miljarder kronor 2018. I övriga skattereduktioner ingår lägre skatt för personer över 65 år fr.o.m. 2019. Här ingår även skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning med omkring 0,5 miljarder kronor per år.

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter

Intäkterna från indirekta skatter på arbete be- döms öka varje enskilt år under prognosperioden (se tabell 6.3). Ökningen förklaras bl.a. av be- slutet om att slopa nedsättningen av socialavgifter för unga i två steg den 1 augusti 2015 respektive 30 juni 2016. År 2017 var därmed det första helåret med full effekt.

Arbetsgivar- och egenavgifter utgör den huvudsakliga delen av intäkterna från indirekta skatter. Ökningstakten av intäkterna från dessa avgifter är relativt stark under prognosperioden, med i genomsnitt 4,2 procent per år. Det för- klaras främst av en stark tillväxt av lönesumman.

Från 2018 påverkas arbetsgivaravgifterna även av växa-stödet som har utvidgats. Nedsättningen, som är tillfällig och gäller 2018–2021, beräknas minska intäkterna från skatt på arbete med omkring 2 miljarder kronor per år.

Skatt på kapital

Skatt på hushållens kapitalinkomster

Hushållens kapitalinkomster fastställs i den årliga beskattningen, som är klar i december året efter inkomståret. Det innebär att 2017 års kapital- inkomster ännu inte är fastställda. Kontroll- uppgifter för inkomstår 2017 ger dock en god indikation för utdelningsinkomster, räntein- komster och ränteutgifter. Underlaget för hus- hållens skatt på kapital utgörs av nettot av kapitalinkomster och kapitalutgifter. De största posterna utgörs av skatt på realiserade kapital- vinster, utdelningar, schablonintäkter samt av- drag för hushållens ränteutgifter.

Intäkterna från hushållens skatt på kapital- inkomster beräknas ha ökat något 2017 (se tabell 6.4). Den höga nivån förklaras främst av att hushållens kapitalvinster och utdelningsinkoms- ter väntas bli något högre. Den låga räntenivån medför även fortsatt låga ränteavdrag. Prognosen för 2017 baseras till stor del på information från kontrolluppgifter, men får också stöd av utveck- lingen på bostads- och aktiemarknaderna.

Kapitalvinsterna 2018 beräknas minska från en hög nivå året innan, till följd av en svagare ut- veckling av tillgångspriser på bostäder och aktier än 2017.

På lång sikt antas hushållens kapitalvinster återgå till den historiskt genomsnittliga nivån av BNP. Från 2019 väntas kapitalvinsterna uppgå till drygt 3 procent av BNP, vilket dock är något

106

lägre än den genomsnittliga nivån 2006–2016. Kapitalvinsterna antas alltså begränsas kom- mande år och utvecklas något långsammare än BNP. Det förklaras främst av att en ökande andel av hushållens tillgångar väntas vara placerade på investeringssparkonton. Dessa schablonbeskattas och ger inte upphov till beskattningsbara kapital- vinster.

Ränteinkomster och ränteutgifter väntas följa ränteutvecklingen och ökar framför allt i slutet av prognosperioden.

Sammantaget väntas intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster vara relativt oföränd- rade under den senare delen av prognosperioden och uppgå till 1,3 procent av BNP.

Diagram 6.5 Hushållens kapitalvinster

Miljarder kronor													Procent av BNP
220															7
200			Miljarder kronor
200															6
180			Procent av BNP												6
180			Procent av BNP
160															5
140
120															4
120
100															3
															3
80
60															2
40															1
20															1
20
0															0
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skatt på företagsvinster

Utfallet för skatt på företagsvinster för 2017 fastställs i samband med den slutliga beskatt- ningen för 2017, som blir klar i december 2018. Det innebär att intäkterna från skatt på företagsvinster 2017 fortfarande är en prognos.

En genomgång av de största börsnoterade bolagens redovisade vinster tyder på att vinst- utvecklingen var stark under 2017, vilket även bekräftas av statistik avseende utvecklingen av driftsöverskottet i företagssektorn. Intäkter från skatt på företagsvinster bedöms ha ökat med 7,1 procent 2017. Under perioden 2009–2016, dvs. perioden efter finanskrisen, ökade intäkter från skatt på företagsvinster med i genomsnitt 4,9 procent per år.

Till följd av att den ekonomiska aktiviteten förväntas öka i såväl omvärlden som i Sverige beräknas företagens vinster, och därmed även skatteintäkterna, växa under perioden 2018–2021. Som andel av BNP väntas dock intäkterna från

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

skatt på företagens vinster ligga stabilt på 2,8 pro- cent under perioden 2018–2021 (se diagram 6.6).

Diagram 6.6 Skatt på företagsvinster
Miljarder kronor													Procent av BNP
160															5,0
140			Miljarder kronor												4,5
140
120			Procent av BNP												4,0
120															3,5
															3,5
100															3,0
															3,0
80															2,5
60															2,0
60
40															1,5
40															1,0
															1,0
20															0,5
															0,5
0															0,0
90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Avkastningsskatt

Under perioden 2014–2016 minskade intäkterna från avkastningsskatten, som tas ut på sparande i pensions- och kapitalförsäkringar, med 55 pro- cent. Intäkterna från avkastningsskatten bedöms dock minska marginellt under 2017 (se tabell 6.3).

Intäkterna från denna skatt påverkas i hög grad av hur statslåneräntan utvecklas under kalender- året närmast före ingången av beskattningsåret. Att statslåneräntan föll kraftigt under perioden 2014–2016 var den främsta förklaringen till de minskade intäkterna under perioden 2015–2017. Intäkter från avkastningsskatten påverkas även i mindre grad av utvecklingen på aktiemarknaden som utvecklades positivt under perioden 2014–2016.

Intäkterna från avkastningsskatten bedöms öka under 2018 till följd av dels högre räntenivå, dels den gynnsamma utvecklingen på aktie- marknaderna under 2017. Under resten av prognosperioden förväntas intäkterna öka (se tabell 6.3), främst som en konsekvens av stigande statslåneränta men även av ett ökat värde på tillgångarna inom pensions- och kapitalförsäk- ringar.

Fastighetsskatt och fastighetsavgift

Intäkterna från fastighetsskatt och fastighets- avgift har varit stabila i flera år och väntas fortsätta ligga på 32–33 miljarder kronor per år även under prognosåren. Detta trots att fastighetsskatte- satsen för vattenkraft sänks i fyra steg 2017–2020 i enlighet med energiöverenskommelsen (prop. 2016/17:142).

107

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Skatt på konsumtion och insatsvaror består av mervärdesskatt och punktskatter (se tabell 6.7). Merparten av dessa skatter betalas in månadsvis och med en månads eftersläpning. Det innebär att utfallet i stort sett blir definitivt med en månads förskjutning.

Tabell 6.7 Skatt på konsumtion och insatsvaror

Miljarder kronor

	Utfall	Prognos
	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Skatt på
konsumtion och
insatsvaror	539	561	582	602	625	648
Utvecklingstakt	6,1	4,1	3,7	3,5	3,7	3,7

Andel av BNP	12,2	12,2	12,1	12,0	11,9	11,9
Mervärdesskatt	406	427	445	462	480	499
Utvecklingstakt	6,9	5,2	4,1	3,8	4,0	4,1

Punktskatter	133	134	137	141	145	148

Utvecklingstakt	3,9	0,9	2,6	2,7	2,7	2,4

Anm.: Beloppen är avrundade och summerar därför inte alltid. I tabellen ingår skatt på import i punktskatterna och därmed även i skatt på konsumtion och in- satsvaror, till skillnad från tabell 6.3 där skatt på import särredovisas.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Mervärdesskatt

Förändringar i intäkterna från mervärdesskatt beror vanligtvis främst på hur hushållens kon- sumtion utvecklas. Eftersom mervärdesskatten är differentierad mellan olika varu- och tjänstegrup- per kan intäkterna även påverkas av konsumtio- nens sammansättning. Skattebasen för mervär- desskatten består också av investeringar och för- brukning i privat och offentlig sektor.

Diagram 6.7 Hushållens konsumtion, fasta bruttoinvesteringar och intäkter från mervärdesskatt

	Årlig procentuell förändring, löpande priser
	11
	9
	7
	5
	3
	1
	-1
	-3	Hushållens konsumtion
	-5	Hushållens konsumtion
	-5	Fasta bruttoinvesteringar
	-7	Fasta bruttoinvesteringar
	-7	Mervärdesskatteintäkter
	-9	Mervärdesskatteintäkter
	-9
	-11
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
	Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna
	beräkningar.
	108

År 2017 beräknas utvecklingstakten för intäk- terna från mervärdesskatt ha dämpats något jämfört med den mycket starka utvecklingen 2016. Det kan till viss del förklaras av att sammansättningen i hushållens konsumtion inte längre var lika gynnsam för intäkterna som tidi- gare, exempelvis var konsumtionen av bilar inte lika stark.

För prognosåren 2018 och framåt väntas intäkterna från mervärdesskatt öka något mindre än ett historiskt genomsnitt sedan 2000 trots att hushållens konsumtion ökar i god takt. Det beror till stor del på att utvecklingstakten för investe- ringarna väntas bromsa in, och då särskilt bostadsinvesteringarna, som till stor del görs av hushåll som inte kan göra avdrag för ingående mervärdesskatt.

Punktskatter

Punktskatterna skiljer sig från mervärdesskatten genom att de tas ut med ett visst belopp per enhet snarare än som ett procentuellt påslag på mer- värdet i varje led av produktionskedjan. I likhet med vad som gäller för övriga skatter är det på kort sikt konjunkturen som, utöver regeländ- ringar, påverkar utvecklingen av punktskatte- intäkterna.

Under 2017 utvecklades intäkterna från punkt- skatterna betydligt svagare än under 2016. Det beror till största delen på att det 2017 inte genom- fördes lika mycket regeländringar som höjde punktskatteintäkterna som det gjordes 2016.

För prognosåren 2018–2021 väntas intäkterna från punktskatterna öka med i genomsnitt 2,6 procent per år, vilket är en förhållandevis stark ökningstakt sett i ett historiskt perspektiv. Det finns flera faktorer som bidrar till ökningen. Ett gynnsamt konjunkturläge medför ökad använd- ning av olika energislag. Diverse regeländringar, så som införandet av en flygskatt, bidrar också till högre intäkter från punktskatterna. Dessutom är ungefär två tredjedelar av punktskatterna index- erade och därmed omräknas skattesatserna med inflationen. Skattesatserna på bl.a. bensin och diesel omräknas dessutom med ett schablon- mässigt tillägg på 2 procentenheter.

Restförda och övriga skatter

Restförda och övriga skatter består främst av uppbördsförluster, omprövningar och anstånd från hushåll och företag samt intäkter som förs till

fonder. År 2018 beräknas intäkterna uppgå till 15 miljarder kronor (se tabell 6.3). Merparten av intäkterna utgörs av avgiftsuttag till fonder som redovisas som skatteintäkter, främst resolutions- reserven, kärnavfallsfonden och insättningsgaran- tifonden.

6.3Statens inkomster

Skatteinkomster

I enlighet med budgetlagen (2011:203) tillämpas en periodiserad redovisning av den offentliga sektorns skatteintäkter. Det innebär att skatte- intäkterna redovisas under det år som den skatte- pliktiga händelsen ägde rum.

Inkomsterna i statens budget ska dock, enligt samma lag, redovisas kassamässigt, dvs. när de faktiska in- och utbetalningarna av skatterna sker. Skatteinkomsterna som redovisas i budgeten består följaktligen av betalningar som kan avse skatter för olika inkomstår.

Skillnaden mellan skatteintäkter och skatte- inkomster utgörs av periodiseringar. Periodise- ringarna består i sin tur av uppbörds- och betalningsförskjutningar. Periodiseringar och sta- tens skatteinkomster redovisas i tabell 6.3. Under 2018–2020 påverkas de samlade periodiseringarna av att kapitalplaceringar på skattekontot om totalt ca 50 miljarder kronor väntas utbetalas 2019 (-10 miljarder kronor) och 2020 (-40 miljarder kronor).

Övriga inkomster

Utfall och prognoser för de inkomster som redovisas under posten Övriga inkomster i statens budget framgår av tabell 6.3. Posten inne- fattar inkomsttyperna 2000–8000. Bland dessa inkomster ingår avräkningar som minskar in- komsterna. Detta förklarar varför nettot av de sammantagna inkomsterna är negativt.

År 2017 uppgick Övriga inkomster till sammanlagt -49 miljarder kronor. Utfallet för i stort sett alla inkomsttyperna blev lägre jämfört med föregående år. Endast de kalkylmässiga inkomsterna ökade. Sammantaget minskade posten Övriga inkomster med 7 miljarder kronor jämfört med 2016. De låga inkomsterna 2017

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

förklaras till stor del av att statens aktie- utdelningar minskade med 4 miljarder kronor. År 2018–2021 beräknas posten Övriga inkomster uppgå till i genomsnitt -43 miljarder kronor per år.

Inkomster av statens verksamhet

Inkomsttypen Inkomster av statens verksamhet består av utdelningar från statens aktieinnehav, affärsverkens och Riksbankens inlevererade över- skott, ränteinkomster samt inkomster från offentligrättsliga avgifter. År 2017 uppgick dessa inkomster till 27 miljarder kronor (se tabell 6.3).

År 2018–2021 beräknas inkomsterna av statens verksamhet uppgå till 30–34 miljarder kronor per år beroende på högre utdelningar från statens aktieinnehav.

Inkomster av försåld egendom

Under inkomsttypen Inkomster av försåld egen- dom redovisas försäljningar av olika slags statlig egendom. Inkomster från försäljningar av aktier i statligt ägda bolag utgör vanligtvis den största delen av dessa inkomster. För 2018–2021 görs ett beräkningstekniskt antagande om att försälj- ningsinkomsterna uppgår till 5 miljarder kronor per år. Antagandet görs oavsett omfattning av planerade försäljningar. Görs inga försäljningar blir utfallet 5 miljarder kronor lägre än det beräkningstekniska antagandet.

Återbetalning av lån

Under inkomsttypen Återbetalning av lån redo- visas bl.a. återbetalning av studiemedel för lån upptagna före 1989 (studiemedelsavgifter) och av övriga lån. Från och med 1989 finansieras studie- lånen inte med anslag utan med lån i Riks- gäldskontoret. Inbetalningarna på studielån av upplånat kapital disponeras för att betala räntor och amorteringar till Riksgäldskontoret i stället för att redovisas under denna titel. Detsamma gäller de studielån som infördes 2001 enligt den nya studiestödslagen (1999:1395).

År 2017 uppgick inkomsterna av ovanstående typ till 0,8 miljarder kronor, varav studiemedels- avgifterna utgör den största delen.

År 2018–2021 beräknas inkomsterna från studiemedelsavgifter successivt minska eftersom antalet återbetalare blir färre och 2021 beräknas inkomsterna uppgå till 0,7 miljarder kronor.

Kalkylmässiga inkomster

Under inkomsttypen Kalkylmässiga inkomster redovisas vissa avskrivningar, amorteringar och

109

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

statliga pensionsavgifter. Pensionsavgifterna ut- gör merparten av inkomsterna.

År 2017 uppgick inkomsterna till 11 miljarder kronor. År 2018–2021 beräknas inkomsterna successivt öka och förväntas uppgå till 15 mil- jarder kronor 2021. Hela ökningen förklaras av ökade inkomster från statliga pensionsavgifter.

Bidrag m.m. från EU

Under inkomsttypen Bidrag m.m. från EU redovisas bidrag från olika EU-fonder. De största enskilda bidragen kommer från Europeiska reg- ionala utvecklingsfonden, Europeiska social- fonden och Europeiska jordbruksfonden. Bidra- gen är främst kopplade till utgifter på anslag under utgiftsområdena 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, 19 Regional tillväxt, 22 Kommunika- tioner samt 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel.

Inkomsterna för 2017 uppgick sammantaget till 10 miljarder kronor. År 2018–2021 beräknas inkomsterna öka något och i genomsnitt uppgå till 12 miljarder kronor per år.

Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet

Inkomsttypen Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet består av två delar, tillkommande inkomster respektive avräkningar i anslutning till skattesystemet.

Tillkommande inkomster består av inkomster som ska redovisas i statens budget. Motsvarande poster avräknas på andra inkomsttitlar eller förekommer med samma belopp på budgetens utgiftssida. Det gäller t.ex. skatter som tillfaller EU, såsom tullmedel. Under tillkommande in- komster redovisas också kommunala utjämnings- avgifter enligt lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade. De tillkom- mande inkomsterna beräknas uppgå till 10 mil- jarder kronor 2018 och därefter till 11 miljarder kronor per år.

Avräkningarna består till största delen av stat- liga och kommunala myndigheters kompensation för betald mervärdesskatt. Avräkningarna beräk- nas uppgå till 115 miljarder kronor 2018 och i ge- nomsnitt 119 miljarder kronor per år 2019–2021.

Utgifter som ges som krediteringar på skattekontot

Från och med 2016 redovisas och budgeteras ut- gifter som ges som krediteringar på skattekontot under anslag på budgetens utgiftssida.

Ändrad redovisning av inkomsttitlar

Följande inkomsttitel tas bort:

7114 Avgifter till EU:s omstruktureringsfond för sockersektorn

110

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 6.8 Förändring av totala skatteintäkter till följd av regeländringar

Miljarder kronor, bruttoeffekt i förhållande till föregående år

	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Skatt på arbete	11,9	27,2	3,6	-7,4	-2,3	-4,6	0,0

Kommunalskatt	5,0	1,5	0,4	-3,8	1,5	-0,3

Förändrad medelutdebitering	2,6	2,3	0,2

Avdragsrätten för privat pensionssparande - sänkt och slopat avdrag	2,5	1,1

Ändringar av grundavdraget (pensionärer)		-1,8		-4,4

Slopad skattefrihet för förmån av privat hälso- och sjukvård				0,7	0,7

Övrigt	-0,1	0,0	0,2	-0,1	0,8	-0,3

Statlig skatt	0,7	1,9	1,2	0,3	0,4	0,0

Höjd särskild inkomstskatt för utomlands bosatta				0,4

Avdragsrätten för privat pensionssparande - sänkt och slopat avdrag	0,7	0,3

Skiktgränsjusteringar		1,7	1,3

Övrigt		-0,1	0,0	-0,1	0,4	0,0

Skattereduktioner	0,0	8,3	-0,7	-1,8	-5,5	-4,3

Husavdrag		5,3	-0,7

Jobbskatteavdrag		2,7

Skattereduktion för fackföreningsavgift				-1,3	-1,3

Övriga skattereduktioner	0,0	0,3		-0,5	-4,2	-4,3

Socialavgifter	6,3	15,4	2,6	-2,0	1,3

Utvidgat växa-stöd till aktie- och handelsbolag				-2,3	0,5

Särskild löneskatt äldre		2,1

Förändringar i nedsättningen av socialavgifter för unga	6,3	13,3	3,1

Övrigt	-0,1		-0,5	0,3	0,8

Skatt på kapital	0,2	2,1	2,0	-0,8	-2,1	2,2	0,0

Inkomstskatt, företag			2,4	0,3	-0,6	2,6

Nya skatteregler företagssektorn				0,0	-0,6	2,6

Avdragsrätt för representationsmåltider			0,8	0,3

Övrigt			1,6	0,1	0,0	0,0

Fastighetsskatt			-1,2	-1,2	-1,2	-1,0

Vattenkraft: skattesatsändringar			-1,2	-1,2	-1,2	-1,0

Övriga skatter på kapital	0,2	2,1	0,8	0,1	-0,3	0,6

Sänkt expansionsfondsskatt					-0,4	0,4

Beskattning vid överlåtelse av fastighet till juridisk person		0,1	0,3

Golv för statslåneräntan i skattelagstiftningen, avkastningsskatt på
pensionsmedel		0,0	0,6	-0,6

Övrigt	0,2	2,0	-0,2	0,7	0,1	0,2

Skatt på konsumtion	5,1	5,1	1,3	1,7	2,9	1,7	0,0

Mervärdesskatt	0,0	-0,3	-0,4	-0,3

Punktskatter	5,1	5,3	1,8	2,1	2,9	1,7

Energiskatt	-0,1	4,2	2,2	1,2	1,2	0,2

Koldioxidskatt	1,1	0,0	0,0	0,4	0,1

Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer m.m.	0,3	0,4	-1,9	-2,3	0,0	0,0

Skatt på vägtrafik, trängselskatt m.m.	1,7	0,7	0,0	0,5	1,0	1,4

Skatt på tobak	0,7			0,0	0,0

Skatt på alkohol	1,3		0,3

Kemikalieskatt			1,1	1,1	0,0	0,0

Skatt på flygresor				1,1	0,4	0,0

Övrigt			0,0	0,0	0,0

Restförda och övriga skatter	0,0	3,1	0,0	2,5	-2,5	-3,9	0,0

Totala skatteintäkter	17,2	37,3	6,9	-3,9	-4,0	-4,7	0,0

Totala skatteintäkter, exkl. kommunal utdebitering	14,6	35,0	6,7	-3,9	-4,0	-4,7	0,0

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. I de celler i tabellen ovan där det står 0,0 u ppgår beloppet till mindre än 0,05 miljarder kronor.

Källa: Egna beräkningar.

111

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

6.4Uppföljning av statens inkomster 2016–2020

Jämförelse med prognoserna i budgetpropositionen för 2018

I detta avsnitt jämförs prognosen för skatte- intäkterna i denna proposition med prognosen i budgetpropositionen för 2018. Vidare görs en uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2016 och 2017. Prognosskillnaderna finns redo- visade i tabell 6.10. I tabell 6.9 finns de viktigaste antagandena för skatteprognoserna och en jäm- förelse med bedömningen i budgetpropositionen.

Skatt på arbete

Utfallet för intäkterna från skatt på arbete 2016 blev marginellt lägre jämfört med prognosen i budgetpropositionen. Nedrevideringen förklaras främst av att intäkterna från den särskilda löne- skatten blev lägre än förväntat.

Även för 2017 har intäkterna reviderats ned, vilket främst förklaras av att lönesumman be- döms bli lägre än bedömningen i budgetproposi- tionen. En sänkning av prognosen för den särskilda löneskatten till följd av utfallet 2016 bidrar också till nedrevideringen.

Intäkterna för 2018 och 2019 har reviderats upp marginellt medan 2020 har reviderats ned något. Det är framför allt lönesumman som har reviderats upp 2018 och 2019, men reviderats ned 2020. Vidare har intäkterna från transfereringar från sjukpenning och särskild löneskatt reviderats ned hela prognosperioden.

Skatt på kapital

Intäkterna från skatt på kapital 2016 har jämfört med budgetpropositionen reviderats upp med 5 miljarder kronor. Det förklaras av att det slut- liga beskattningsutfallet 2016 för kapitalskatt från hushåll och bolag blev högre än prognosen i budgetpropositionen.

Även prognosen för 2017 har reviderats upp. Det förklaras främst av att hushållens kapitalvin- ster bedöms bli högre till följd av en stark utveck- ling av tillgångspriser på bostäder och aktier. Hushållens ränteavdrag bedöms dock också bli högre, vilket minskar skatteintäkterna 2017. Prognosen på avkastningsskatten och skatt på företagsvinster 2017 revideras upp främst på grund av ett högre utfall 2016.

Tabell 6.9 Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2018

Årlig procentuell förändring om inget annat anges

	2016	2017	2018	2019	2020

BNP, marknadspris1	4,9	4,5	4,9	4,2	4,0
Diff. BP18	0,2	-0,9	0,5	0,2	-0,2

Arbetade timmar2	2,7	2,0	1,7	0,8	0,4
Diff. BP18	0,4	0,0	0,4	0,3	-0,2

Timlön3	2,2	2,7	2,9	3,1	3,4
Diff. BP18	-0,4	-0,3	-0,1	-0,1	0,0
Utbetald lönesumma,
skatteunderlag	4,7	4,7	4,7	4,0	3,8
Diff. BP18	0,0	-0,3	0,3	0,2	-0,2

Arbetslöshet4	6,9	6,7	6,2	6,2	6,1
Diff. BP18	0,0	0,1	0,3	0,3	0,2
Arbetsmarknadspolitiska
program5	3,5	3,5	3,4	3,2	3,1
Diff. BP18	0,0	-0,1	0,0	-0,1	-0,1

Hushållens konsum-
tionsutgifter1	3,2	4,1	4,2	4,4	4,5
Diff. BP18	-0,2	0,0	-0,6	-0,6	-0,5

Kommunal
medelskattesats6	32,1	32,1	32,1	32,1	32,1
Diff. BP18	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Statslåneränta6	0,3	0,5	0,9	1,7	2,3
Diff. BP18	-0,2	0,0	-0,2	-0,1	-0,1

KPI juni-juni	1,0	1,7	1,8	1,8	2,8
Diff. BP18	0,0	0,0	-0,1	-0,2	0,3

Inkomstbasbelopp7	59,3	61,5	62,5	64,5	66,6
Diff. BP18	0,0	0,0	0,0	-0,1	0,0
Prisbasbelopp7	44,3	44,8	45,5	46,3	47,2
Diff. BP18	0,0	0,0	0,0	-0,1	-0,1

Inkomstindex	162,1	168,2	170,7	176,3	182,0
Diff. BP18	0,0	0,0	-0,3	-0,2	0,1

Skiktgräns8	430,2	438,9	455,3	472,4	490,5
Diff. BP18	0,0	0,0	0,0	-0,4	-1,5

Övre skiktgräns8	625,8	638,5	662,3	687,2	713,6
Diff. BP18	0,0	0,0	0,0	-0,6	-2,1

1Löpande priser, procentuell förändring.

2Kalenderkorrigerat, anställda.

3Enligt nationalräkenskapernas (NR) definition.

4Arbetslöshet 15–74 år.

5Procent av arbetskraften.

6Medelvärde under året, procent.

7Tusental kronor.

8Avser skiktgräns för statlig inkomstskatt. Tusental kronor.

Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

112

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 6.10 Aktuell prognos jämfört med budgetpropositionen för 2018 och beslutad budget för 2016 och 2017

Miljarder kronor

			Aktuell		Jämförelse med budgetpropositionen för 2018
			Aktuell
	Utfall	Jfr SB	prognos	Jfr SB	Prognos
Inkomstår	2016	2016	2017	2017	2016	2017	2018	2019	2020
Skatt på arbete	1 137,4	3,7	1 194,4	-9,5	-0,7	-3,3	0,2	0,7	-1,6

Direkta skatter	607,1	0,6	635,6	-9,1	0,0	-2,4	-0,8	-1,5	-2,7

Kommunal inkomstskatt	669,6	1,2	700,4	-5,8	0,3	-1,9	0,1	-0,3	-1,7
Statlig inkomstskatt	55,6	-1,8	58,6	-2,5	-0,2	-0,8	-0,7	-0,8	-1,0

Jobbskatteavdrag	-105,1	-1,4	-109,1	-0,5	-0,1	0,0	-0,4	-0,4	-0,3

Husavdrag	-12,7	2,6	-14,0	-0,3	0,0	0,3	0,4	0,4	0,4
Övrigt	-0,3	0,0	-0,3	0,0	0,0	0,0	0,0	-0,4	-0,1

Indirekta skatter	530,3	3,1	558,8	-0,4	-0,7	-0,9	0,9	2,2	1,1

Arbetsgivaravgifter	515,7	3,3	541,1	-0,8	0,0	-0,1	1,7	2,9	1,8
Egenavgifter	11,8	-1,8	12,5	-0,7	0,0	0,3	0,3	0,3	0,4

Särskild löneskatt	43,6	0,2	45,4	0,8	-0,7	-1,3	-0,9	-0,8	-1,0

Nedsättningar	-5,7	2,0	-3,8	0,0	0,0	-0,1	0,0	-0,1	-0,1
Skatt på tjänstegruppliv	0,5	-0,2	0,5	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,1

Avgifter till premiepensionssystemet	-35,6	-0,4	-36,9	0,3	0,0	0,2	-0,1	-0,2	-0,1

Skatt på kapital	246,0	45,7	254,3	25,6	4,7	6,9	-1,0	-1,0	-0,7
Skatt på kapital, hushåll	74,6	27,9	75,1	14,2	1,8	4,9	-2,6	-1,7	-1,6

Skatt på företagsvinster	115,2	13,9	123,5	9,7	1,1	0,5	0,8	0,8	0,5

Avkastningsskatt	4,6	-0,4	4,4	0,6	1,1	1,3	1,0	0,0	0,4

Fastighetsskatt	33,4	0,7	32,8	0,5	0,7	0,5	0,7	0,6	0,7

Stämpelskatt	12,3	2,8	12,1	-0,6	0,0	0,0	-0,3	-0,2	-0,1

Kupongskatt m.m.	5,7	0,8	6,4	1,3	0,0	-0,3	-0,6	-0,6	-0,6
Skatt på konsumtion och insatsvaror	532,9	22,5	554,9	12,3	0,7	-3,2	-5,4	-10,5	-15,4
Mervärdesskatt	406,5	21,3	427,4	13,7	0,7	-3,4	-5,7	-9,8	-14,0

Skatt på tobak	11,9	0,5	11,9	0,1	0,0	-0,1	-0,3	-0,3	-0,4
Skatt på etylalkohol	4,2	0,2	4,3	0,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0

Skatt på vin m.m.	5,7	-0,1	6,0	-0,2	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0

Skatt på öl	4,0	0,1	4,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Energiskatt	44,6	-0,4	46,6	-0,3	0,0	0,6	1,1	0,2	-0,7

Koldioxidskatt	24,1	1,3	23,5	-0,1	0,0	0,5	0,2	0,2	0,2

Övriga skatter på energi och miljö	5,2	-0,3	4,1	-0,4	0,0	-0,4	-0,2	-0,2	-0,2
Skatt på vägtrafik	19,7	-0,4	19,9	-0,7	0,0	-0,5	-0,4	-0,5	-0,1

Övriga skatter	7,0	0,4	7,0	0,0	0,0	0,0	-0,1	-0,2	-0,2

Skatt på import	6,1	-0,4	6,3	-0,3	0,0	-0,3	-0,3	-0,3	-0,4
Restförda skatter och övriga skatter	16,4	10,7	12,2	0,9	0,2	-0,3	0,1	0,2	0,2
Restförda skatter	-4,7	1,2	-5,8	-1,5	0,0	-1,1	-1,1	-1,1	-1,1

Övriga skatter	21,1	9,5	18,0	2,4	0,2	0,8	1,2	1,3	1,3
Totala skatteintäkter	1 938,8	82,2	2 022,0	29,0	5,0	-0,3	-6,4	-11,0	-18,0
Avgår EU-skatter	-6,1	0,4	-6,3	0,3	0,0	0,3	0,3	0,3	0,4

Offentliga sektorns skatteintäkter	1 932,8	82,6	2 015,8	29,3	5,0	0,1	-6,2	-10,6	-17,6

Avgår, kommunala inkomstskatter	-685,7	-1,1	-716,9	6,0	-0,3	2,0	0,1	0,5	1,9

Avgår, avgifter till ålderspensionssystemet	-233,9	-1,0	-244,9	0,2	-0,1	-0,2	-1,5	-1,7	-1,3

Statens skatteintäkter	1 013,1	80,5	1 053,9	35,5	4,6	1,9	-7,5	-11,8	-17,0
Periodiseringar	30,9	11,0	-4,0	-9,3	-4,3	19,2	28,6	-2,5	-35,4
Statens skatteinkomster	1 044,0	91,4	1 049,9	26,2	0,2	21,0	21,0	-14,3	-52,3

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

113

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

För 2018–2020 har intäkterna från skatt på kapital reviderats ned med i genomsnitt 1 miljard kronor per år. Nedrevideringen förklaras av lägre kapital- vinster och högre ränteavdrag från hushållen. Prognosen för skatt på företagsvinster och av- kastningsskatten 2018–2020 revideras däremot upp till följd av en samlad bedömning av en rad faktorer, exempelvis beskattningsutfallet 2016. Samtidigt har prognosen för avkastningsskatten 2018–2020 reviderats ned till följd av att räntebanan för statslåneräntan är nedreviderad jämfört med prognosen i budgetpropositionen (se tabell 6.9).

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Intäkterna från skatt på konsumtion och insats- varor har reviderats ned med mellan 3 och 15 miljarder kronor per år 2017–2020 i för- hållande till budgetpropositionen. Det beror på att intäkterna från mervärdesskatten har revi- derats ned. Det beror i sin tur på att investeringar, framför allt bostadsinvesteringar, inte väntas öka lika kraftigt som i prognosen i budgetproposit- ionen. Dessutom väntas inte heller hushållens konsumtion öka lika kraftigt. Intäkterna från punktskatterna har sammantaget reviderats i endast liten omfattning.

Periodiseringar

Jämfört med prognosen i budgetpropositionen medförde periodiseringseffekter att statens skatteinkomster blev 19 miljarder kronor högre 2017. Det förklaras främst av att intäktsräntan på skattekontot skapade incitament för företag och hushåll att fortsätta placera pengar på kontot utöver skattebetalningar. Prognosen för periodi- seringsposten har även reviderats betydligt 2018–2020. Det förklaras av att tidpunkten för när företag väntas börja ta ut kapitalplaceringar om totalt ca 50 miljarder kronor har flyttats fram till slutet av 2019, när räntenivån i ekonomin åter blir positiv.

Övriga inkomster

Jämfört med bedömningen i budgetpropo- sitionen är utfallet för övriga inkomster 2017 nedreviderad med drygt 7 miljarder kronor (se tabell 6.11). Avvikelsen förklaras till största del av att inkomsterna från försäljningar av statlig egendom blev 5 miljarder kronor lägre än det beräkningstekniska antagandet som ingick i beräkningen. För 2018–2020 har Inkomster av statens verksamhet och Kalkylmässiga inkomster reviderats upp medan Bidrag m.m. från EU och

Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet har reviderats ned. Revideringarna motverkar varandra och summan av övriga inkomster har endast reviderats marginellt 2018–2020.

Tabell 6.11 Övriga inkomster, aktuell prognos jämfört med budgetproposition för 2018

Miljarder kronor

		2017	2018	2019	2020
2000	Inkomster av statens
verksamhet		-0,7	0,6	0,3	0,8
3000	Inkomster av försåld
egendom		-5,1	0,0	0,0	0,0
4000	Återbetalning av lån	0,0	0,0	0,0	0,0

5000	Kalkylmässiga inkomster	0,1	0,3	1,1	0,6

6000	Bidrag m.m. från EU	-0,7	-0,9	0,1	0,1
7000	Avräkningar m.m. i
anslutning till skattesystemet		-0,7	-0,6	-1,5	-1,9
Övriga inkomster		-7,2	-0,6	0,1	-0,4

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Uppföljning av statens budget för 2016 och 2017

Skatt på arbete

Intäkterna från skatt på arbete 2016 har reviderats upp något jämfört med bedömningen i statens budget för 2016. Det beror på en uppreviderad lönesumma.

År 2017 bedöms intäkterna från skatt på arbete blivit lägre än vad som beräknades i statens budget för samma år. Förklaringen är delvis en lägre lönesumma, delvis lägre skatteintäkter från näringsverksamhet. Även husavdraget blev något högre än tidigare beräknat vilket sänkte skatte- intäkterna något.

Skatt på kapital

Jämfört med beräkningarna i statens budget för 2016 ökade intäkterna från skatt på kapital markant. Både intäkter från skatt på hushållens kapitalinkomster och skatt på företagsvinster bidrog till ökningen. Den kraftiga ökningen av intäkterna från skatt på hushållens kapitalin- komster förklaras främst av att kapitalvinster och utdelningsinkomster blev betydligt högre än väntat.

Intäkterna från skatt på företagsvinster har reviderats upp, jämfört med statens budget för 2016, främst till följd av att företagens vinster för 2016 utvecklades starkare än tidigare bedömt.

114

Intäkterna från stämpelskatten har reviderats upp till följd av både starkare utfall för 2015 och högre omsättning på bostadsmarknaden än bedömning- en i statens budget för 2016.

Jämfört med beräkningarna i statens budget för 2017 har intäkterna från skatt på kapital reviderats upp betydligt. Det beror främst på att intäkter från skatt på hushållens kapitalinkomster bedöms bli högre. Även intäkter från skatt på företagsvinster har reviderats upp.

Upprevideringen av prognosen för hushållens kapitalinkomster förklaras främst av att hushål- lens kapitalvinster 2017 väntas ha blivit betydligt högre än enligt tidigare bedömning. Det förklaras i sin tur av en gynnsam utveckling på bostads- och aktiemarknaden. Även utdelningsinkomsterna väntas ha blivit betydligt högre än bedömningen i statens budget för 2017, vilket även stöds av kontrolluppgifter.

Intäkterna från skatt på företagsvinster 2017 har reviderats upp jämfört med bedömningen i budgeten för samma år, till följd av högre utfall avseende beskattningsåret 2016 samt bättre vinst- utveckling än i beräkningen som låg till grund för statens budget för 2017.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

År 2016 ökade intäkterna från skatt på konsum- tion och insatsvaror med 23 miljarder kronor mer än vad som beräknades i statens budget för 2016. Intäkterna från punktskatterna utvecklades sam- mantaget i linje med beräkningen medan däremot intäkterna från mervärdesskatten ökade betydligt kraftigare än väntat. Det förklaras dels av att bostadsinvesteringarna ökade kraftigare än väntat och dessa investeringar görs till stor del av hushåll som inte kan dra av ingående mervärdesskatt, dels av att sammansättningen i hushållens konsum- tion var gynnsam för mervärdesskatteintäkterna, exempelvis var konsumtionen av bilar hög.

För 2017 ökade intäkterna från skatt på kon- sumtion och insatsvaror med 12 miljarder kronor mer än väntat i statens budget för 2017. Även för detta år ökade intäkterna från punktskatterna sammantaget väl i linje med beräkningen i statens budget för 2017 medan intäkterna från mer- värdesskatt ökade kraftigare än väntat. Det i sin tur förklaras av att bostadsinvesteringarna ökade mycket starkare än väntat.

Periodiseringar

Jämfört med statens budget för 2016 blev periodi- seringarna betydligt mer positiva. Det förklaras

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

till stor del av höga kapitalplaceringar på skatte- kontot eftersom intäktsräntan var attraktiv för både företag och hushåll detta år.

Övriga inkomster

Utfallet för övriga inkomster blev 13 miljarder kronor lägre 2016 än vad som beräknades i statens budget för 2016 (se tabell 6.12). Det beror främst på att avräkningar m.m. i anslutning till skatte- systemet blev 7 miljarder kronor lägre än beräk- nat samt att inkomsterna från försäljningar av statlig egendom blev 5 miljarder kronor lägre än det beräkningstekniska antagandet som gjordes i statens budget för 2016. Resterande del förklaras i huvudsak av lägre bidrag m.m. från EU än beräknat.

Utfallet för inkomsterna 2017 blev 5 miljarder kronor lägre jämfört med statens budget för 2017. Skillnaden förklaras i huvudsak av att inkoms- terna från försäljningar av statlig egendom blev 5 miljarder kronor lägre än det beräknings- tekniska antagandet som gjordes i statens budget för 2017.

Tabell 6.12 Övriga inkomster, utfall 2016 och 2017 jämfört med statens budget för 2016 och 2017

Miljarder kronor

		Utfall	Jfr SB	Utfall	Jfr SB
		2016	2016	2017	2017
2000	Inkomster av statens
verksamhet		31,3	0,1	27,4	-0,4

3000	Inkomster av försåld
egendom		0,2	-4,8	0,0	-5,0

4000	Återbetalning av lån	0,8	0,0	0,8	0,1

5000	Kalkylmässiga inkomster	10,8	0,1	11,4	0,1
6000	Bidrag m.m. från EU	11,0	-1,7	10,5	-0,8

7000	Avräkningar m.m. i
anslutning till skattesystemet		-95,4	-6,7	-98,6	1,4

Övriga inkomster		-41,3	-13,0	-48,5	-4,6

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

115

7 Utgifter

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

7 Utgifter

I detta avsnitt redovisas och analyseras utvecklingen av utgifterna i statens budget och de takbegränsade utgifterna. Samtliga utgiftspro- gnoser utgår från gällande regelverk. Utgiftssidan i statens budget delas in i 27 utgiftsområden och posten Minskning av anslagsbehållningar. Till budgetens utgiftssida hör även Riksgälds- kontorets nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen (se avsnitt 8.2). De utgifter som omfattas av utgiftstaket, de s.k. takbegränsade utgifterna, består av utgifterna under utgifts- område 1–25 och 27 samt utgifterna inom ålders- pensionssystemet vid sidan av statens budget.

Sammanfattning

–Som andel av BNP väntas de takbegränsade utgifterna minska från 26,7 till 25,1 procent från 2017 till 2021 (se tabell 7.1).

–I nominella termer beräknas de takbegrän- sade utgifterna öka med totalt 134 miljarder kronor under samma period (se tabell 7.2). Det innebär en genomsnittlig ökning om ca 34 miljarder kronor eller 2,6 procent per år.

–De utgiftsområden som bidrar mest till utgiftsökningarna 2018–2021 är utgifts- områdena 27 Avgiften till Europeiska unionen, 12 Ekonomisk trygghet för famil- jer och barn samt 25 Allmänna bidrag till kommuner. Sammantaget ökar dessa tre utgiftsområden med drygt 61 miljarder kronor under perioden.

–Utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget beräknas sam- manlagt öka med 40 miljarder kronor 2018–2021. Det innebär en årlig ökning med 3,2 procent, alltså något snabbare än de tak- begränsade utgifterna som helhet.

–Jämfört med bedömningen i budgetpropo- sitionen för 2018 (prop. 2017/18:1) beräk- nas de takbegränsade utgifterna 2018–2020 bli i genomsnitt 8,3 miljarder kronor lägre per år. Den främsta förklaringen till det är reviderade volymantaganden i form av ett lägre antal nettodagar inom sjukpenningen.

Tabell 7.1 Utgifter under budgetens utgiftsområden och takbegränsade utgifter som andel av BNP

Procent av BNP

	Utfall	Prognos		Beräknat
	2017	2018	2019	2020	2021
Utgifter under
utgiftsområden exkl.
statsskuldsräntor1	20,2	20,2	19,7	19,4	18,9
Statsskuldsräntor m.m.1	0,2	0,3	0,5	0,3	0,2
Summa utgiftsområden	20,4	20,5	20,3	19,7	19,0
Ålderspensionssystemet
vid sidan av statens
budget	6,5	6,4	6,3	6,3	6,3

Takbegränsade utgifter2	26,7	26,5	26,1	25,7	25,1

1Inklusive förbrukning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit.

2Utgiftsområden i statens budget (exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.) och ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget.

Källa: Egna beräkningar.

119

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 7.2 Utgifter per utgiftsområde 2017–2021

Miljoner kronor
			2017	2018	2018	2019	2020	2021
	Utgiftsområde		Utfall1	Anslag2	Prognos	Beräknat	Beräknat	Beräknat
	1	Rikets styrelse	13 324	14 571	14 636	14 542	14 416	14 573
2		Samhällsekonomi och
		finansförvaltning	15 335	16 356	16 254	16 612	17 271	17 790

3		Skatt, tull och exekution	11 011	11 474	11 347	11 611	11 720	11 913

	4	Rättsväsendet	44 064	46 239	46 408	47 224	48 599	49 181
5		Internationell samverkan	1 953	2 009	1 881	2 009	2 013	1 991

6		Försvar och samhällets
		krisberedskap	50 383	53 945	52 676	56 283	58 222	59 319

7		Internationellt bistånd	36 707	42 970	42 698	45 470	46 724	49 048

	8	Migration	40 034	21 206	19 259	10 918	9 911	9 035
9		Hälsovård, sjukvård och social
		omsorg	67 411	79 843	77 453	74 012	73 542	72 599
10		Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
		funktionsnedsättning	101 868	102 621	98 575	95 871	94 290	93 457
11		Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34 658	34 635	34 450	33 938	33 563	33 540

12		Ekonomisk trygghet för familjer och
		barn	88 660	94 586	95 075	98 652	101 706	104 904

13		Jämställdhet och nyanlända
		invandrares etablering	23 931	25 670	24 213	17 967	13 663	12 067

14		Arbetsmarknad och arbetsliv	71 559	74 121	73 939	74 973	76 459	76 714

	15	Studiestöd	19 671	24 359	21 366	24 699	26 224	27 520
16		Utbildning och universitetsforskning	71 098	78 110	75 669	80 126	83 706	84 255

17		Kultur, medier, trossamfund och
		fritid	14 475	16 067	15 954	15 887	15 884	15 282

18Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

	samt konsumentpolitik	3 803	7 062	5 329	7 035	7 044	7 017
19	Regional tillväxt	2 808	3 922	3 718	5 019	5 997	5 967

20	Allmän miljö- och naturvård	7 780	10 828	10 619	13 208	14 687	13 254

21	Energi	2 992	3 761	3 672	3 713	3 815	2 415
22	Kommunikationer	53 223	56 445	55 596	59 413	60 685	67 068

23	Areella näringar, landsbygd och
	livsmedel	17 225	19 627	19 292	19 979	19 732	16 584

24	Näringsliv	6 416	7 371	7 672	7 490	7 209	6 865

25	Allmänna bidrag till kommuner	105 566	111 385	111 414	116 929	122 003	121 567
26	Statsskuldsräntor m.m.	10 569	11 355	14 063	27 655	17 655	8 655

27	Avgiften till Europeiska unionen3	24 224	39 511	34 759	41 490	47 261	53 130
	Minskning av anslagsbehållningar				-2 250	-1 786	-2 898
	Summa utgiftsområden 4	940 749	1 010 049	987 986	1 020 475	1 032 216	1 032 811
	Summa utgiftsområden exkl.
	statsskuldsräntor 5	930 181	998 694	973 923	992 903	1 014 625	1 024 221
	Ålderspensionssystemet vid sidan
	av statens budget	299 103		307 832	318 223	328 712	339 357
	Takbegränsade utgifter	1 229 284		1 281 755	1 311 126	1 343 337	1 363 578
	Budgeteringsmarginal	44 716		55 245	85 874	127 663	128 422
	Utgiftstak 6	1 274 000		1 337 000	1 397 000	1 471 000	1 492 000

1Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2018.

2Inklusive förslag enligt propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99).

3Se vidare under Övriga utgiftspåverkande faktorer i avsnitt 7.1 Utveckling av de takbegränsade utgifterna över tid.

4Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar.

5Summa utgiftsområden exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och exklusive minskning av anslagsbeh ållningar för statsskuldsräntor.

6Regeringens bedömning av utgiftstak för 2021 (se avsnitt 5.3).

Källa: Egna beräkningar.

120

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

7.1Utveckling av de takbegränsade Beslutade, föreslagna och aviserade reformer

utgifterna över tid

I detta avsnitt analyseras hur statens utgifter utvecklas 2018–2021, hur medlen fördelas på olika områden och vilka faktorer som driver utgiftsutvecklingen. Dessa faktorer utgörs bl.a. av reformer, volymförändringar och makroeko- nomisk utveckling. Den årliga förändringen redovisas i tabell 7.3 och varje rad i tabellen kommenteras utförligare i avsnitten nedan.

Tabell 7.3 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år

Miljarder kronor

	2018	2019	2020	2021
Takbegränsade utgifter	52	29	32	20
Förklaras av:

Beslutade, föreslagna och	25	10	11	-7
aviserade reformer1
Pris- och löneomräkning	4	4	4	5

Övriga makroekonomiska
förändringar	14	16	17	18

Volymer2	-13	-14	-6	-2
Tekniska justeringar3	6	1	0	0
Övrigt	17	12	6	7

1Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i propositionen Vårändringsbudget för 2018

(prop. 2017/18:99) föreslås tillföras anslag som påverkas av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag).

2Begreppet volym innefattar ett antal olika förklaringar till utgiftsförändringar, bl.a. antal personer i vissa transfereringssystem, längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem samt förändringar av nivån på styckkostnader i transfereringssystemen som inte direkt kan kopplas till den makroekonomiska utvecklingen.

3Utgiftsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstakets nivå. Källa: Egna beräkningar.

De takbegränsade utgifterna beräknas öka med 134 miljarder kronor 2018–2021. Det motsvarar en genomsnittlig årlig ökning om 2,6 procent, vilket är något lägre än 2000–2017 då ökningen uppgick till 3,0 procent. Den nominella ökningen förklaras i första hand av politiska beslut om nya reformer och av att den makroekonomiska ut- vecklingen medför att den genomsnittliga er- sättningsnivån i de olika transfereringssystemen ökar, givet formen för indexering i de olika systemen. Däremot bidrar volymrelaterade ut- giftsförändringar i transfereringssystemen till att de takbegränsade utgifterna minskar under perioden, vilket står i kontrast till utvecklingen 2014–2016 då de ökade relativt snabbt.

I detta avsnitt beskrivs hur utgifterna påverkas av regeringens nu aktuella förslag och aviseringar samt tidigare förslag och aviseringar som regeringen lämnat till riksdagen och som riksdagen antingen beslutat eller godkänt beräk- ningarna för. Det är därmed den samlade budget- effekten, både vad gäller reformer och finans- iering av dessa, i förhållande till det föregående året som redovisas. I beskrivningen ingår även budgeteffekterna av att tidigare reformer eller temporära program upphör eller minskar i omfattning.

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer beräknas öka de takbegränsade utgifterna med sammanlagt 39 miljarder kronor 2018–2021. De utgiftsområden där de beräknade utgifterna ökar mest under perioden är utgiftsområde 25 All- männa bidrag till kommuner, 22 Kommunikat- ioner och 16 Utbildning och universitets- forskning.

Under några utgiftsområden beräknas utgif- terna sammantaget minska 2018–2021, bl.a. gäller det utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering, 8 Migration och 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel.

I tabell 7.4 redovisas hur beslutade, föreslagna och aviserade reformer påverkar utgifterna fördelat på enskilda utgiftsområden. Nedan kommenteras, för varje år 2018–2021, de utgifts- områden som uppvisar störst förändring av de beräknade utgifterna.

121

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 7.4 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år till följd av tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna reformer

Miljarder kronor

	2018	2019	2020	2021
UO 1 Rikets styrelse	1,0	-0,2	-0,3	-0,1

UO 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning	0,3	-0,1	0,0	-0,2

UO 3 Skatt, tull och exekution	0,2	0,0	0,0	0,0
UO 4 Rättsväsendet	2,0	0,7	0,8	-0,1

UO 5 Internationell samverkan	0,1	0,0	0,0	0,0

UO 6 Försvar och samhällets
krisberedskap	2,7	1,2	1,1	0,1

UO 7 Internationellt bistånd	1,4	-1,2	-0,2	0,4
UO 8 Migration	-9,3	1,9	0,1	0,0

UO 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg	9,2	-5,5	-1,1	-1,8

UO 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och
funktionsnedsättning	1,5	1,0	0,0	-0,1
UO 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom	0,7	0,0	0,0	0,0

UO 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn	4,0	1,1	0,1	0,0
UO 13 Jämställdhet och
nyanlända invandrares
etablering	-7,5	-2,0	0,1	-0,3

UO 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv	2,9	-0,4	0,5	-0,5

UO 15 Studiestöd	2,8	1,1	0,3	0,2

UO 16 Utbildning och
universitetsforskning	4,0	1,5	2,8	-0,3
UO 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid	1,4	-0,3	-0,1	-0,7
UO 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och
byggande samt
konsumentpolitik	0,2	0,0	0,0	0,0

UO 19 Regional tillväxt	0,3	1,1	1,0	0,0

UO 20 Allmän miljö- och
naturvård	1,9	2,4	1,5	-1,5

UO 21 Energi	0,7	-0,1	0,1	-1,4
UO 22 Kommunikationer	1,1	2,0	0,4	5,1

UO 23 Areella näringar,
landsbygd och livsmedel	1,8	0,3	-0,3	-4,9
UO 24 Näringsliv	0,5	0,1	-0,3	-0,4

UO 25 Allmänna bidrag till
kommuner	1,1	5,5	5,1	-0,4

UO 27 Avgiften till Europeiska
unionen	0,0	0,0	0,0	0,0

Summa utgiftsförändringar	25,0	10,2	11,5	-6,8

Anm.: Anslagsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) föreslås tillföras anslag som påverkas av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag). Källa: Egna beräkningar.

Förändring av beräknade utgifter 2018

Utgifterna ökar med sammanlagt 25 miljarder kronor 2018, jämfört med 2017, till följd av be- slutade och föreslagna reformer. De belopps- mässigt största utgiftsförändringarna finns under utgiftsområdena 8 Migration, 9 Hälsovård, sjuk- vård och social omsorg, 13 Jämställdhet och ny- anlända invandrares etablering, 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn och 16 Utbildning och universitetsforskning.

I budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1) presenterades planerade förändringar av statens ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga, vilket bidrar till att minska utgifterna 2018 under både utgifts- område 8 Migration och 13 Jämställdhet och ny- anlända invandrares etablering jämfört med 2017.

I propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) presenteras bl.a. förslag om anslagsökningar för läkemedelsförmånerna, ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården och stöd för att öka investeringstakten i välfärdsteknik, vilket ökar utgifterna under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Även i budget- propositionen för 2018 presenterades flera stora satsningar under utgiftsområde 9 som bidrar till ökade utgifter 2018, bl.a. satsningar på för- lossningsvård, barnhälsovård och höjt tandvårds- bidrag. Därutöver föreslogs anslagsökningar för läkemedelsförmånerna.

Till följd av bl.a. höjt barnbidrag i enlighet med förslagen som presenterades i budgetpropo- sitionen för 2018 ökar utgifterna under utgifts- område 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn mellan 2017 och 2018.

Regeringen föreslog ett flertal åtgärder under utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning i budgetpropositionen för 2018, bl.a. för att stärka likvärdigheten och kunskaps- utvecklingen i skolan och en utbyggnad av platser inom yrkesvux. Även i budgetpropositionen för 2017 föreslogs satsningar på forskning, inno- vation och högre utbildning som bidrar till ökade utgifter 2018 jämfört med 2017.

Förändring av beräknade utgifter 2019

Utgifterna ökar med sammantaget 10 miljarder kronor 2019 jämfört med 2018 till följd av aviserade reformer. De beloppsmässigt största förändringarna av de beräknade utgifterna finns under utgiftsområdena 25 Allmänna bidrag till kommuner och 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

122

I budgetpropositionen för 2018 aviserades för- slag om bl.a. höjning av det generella statsbidraget till kommunsektorn, vilket medför ökade utgifter 2019 jämfört med det föregående året under ut- giftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Utgifterna under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskar 2019 jämfört med 2018, vilket har flera orsaker. Delvis för- klaras minskningen av att satsningar som föreslås i propositionen Vårändringsbudget för 2018 endast rör innevarande år och därmed medför att utgifterna minskar 2019 i förhållande till 2018. En annan förklaring är de förslag om bl.a. ändrad uppräkning av timersättningen i den statliga assistansersättningen som presenterades i budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1). Ytterligare en förklaring är att en satsning som presenterades i 2015 års ekonomiska vårpro- position (prop. 2014/15:100) avseende beman- ning i äldreomsorgen är beräknad t.o.m. 2018.

Förändring av beräknade utgifter 2020

Utgifterna ökar sammantaget med 11 miljarder kronor 2020 jämfört med 2019, till följd av avi- serade reformer. De beloppsmässigt största för- ändringarna av de beräknade utgifterna finns under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner och 16 Utbildning och universitets- forskning.

Aviseringarna som presenterades i budget- propositionen för 2018 om bl.a. höjning av det generella statsbidraget till kommunsektorn bidrar till att öka de beräknade utgifterna under utgifts- område 25 Allmänna bidrag till kommuner 2020 jämfört med 2019.

Satsningarna som presenterades i budget- propositionen för 2018, bl.a. för att stärka lik- värdigheten och kunskapsutvecklingen i skolan och en utbyggnad av platser inom yrkesvux, bidrar till att öka utgifterna under utgifts- område 16 Utbildning och universitetsforskning 2020 jämfört med 2019.

Förändring av beräknade utgifter 2021

År 2021 minskar utgifterna sammantaget med 7 miljarder kronor jämfört med 2020 bl.a. till följd

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

av att flera tidigare reformer och temporära program upphör eller minskar i omfattning.

Den största förändringen av de beräknade utgifterna sker under utgiftsområde 22 Kom- munikationer där utgifterna ökar, framför allt till följd av de kraftiga tillskott som görs med anledning av regeringens infrastrukturpropo- sition. Dessa tillskott är särskilt stora 2021 jäm- fört med 2020.

Under utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel minskar utgifterna främst till följd av ett antagande om minskade EU-stöd i EU:s nästa fleråriga budgetram som inleds 2021.

Pris- och löneomräkning

Den årliga pris- och löneomräkningen av anslag som används för förvaltnings- och investerings- ändamål medför att de samlade utgifterna ökar med 4 miljarder kronor per år 2018–2020 och med 5 miljarder kronor 2021. Beräkningarna är definitiva för 2018 och 2019 och preliminära för 2020 och 2021.

Pris- och löneomräkningen baseras på utfalls- statistik och avspeglar därför pris- och löne- förändringar med två års eftersläpning. Om- räkningen för budgetåret 2019 baseras således på pris- och löneförändringar under 2017. Vid om- räkningen av myndigheternas förvaltningsanslag, som utgör huvuddelen av de anslag som pris- och löneomräknas, används olika index för att följa utvecklingen avseende löner, hyreskostnader och övrig förvaltning.

Omräkningstalet för löner motsvarar föränd- ringen i ett arbetskostnadsindex för tjänstemän i tillverkningsindustrin, med avdrag för ett tioårigt genomsnitt av produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn. Löneomräkningstalet för budgetåret 2019 är 0,65 procent.7 Omräkningstalet för lokalkostnader beräknas enligt två olika metoder beroende på om avtalet för fastigheten i fråga kan omförhandlas under det kommande budgetåret eller inte. Hyresavtal som inte kan omförhandlas räknas om med

7 Varav arbetskostnadsindex (AKI Ram) 1,79 procent och den genom- snittliga produktivitetsutvecklingen 1,14 procent. De båda föränd- ringstalen beräknas utifrån tidsserier från SCB. Företaget Ericsson AB har klassificerats om i statistiken, från tillverkningsindustri till tjänste- branscher, vilket väsentligt påverkar jämförelser mellan 2017 och 2016. I

de tidsserier som ligger till grund för löneomräkningstalet för 2019 har SCB i samråd med Finansdepartementet rensat bort effekten av om- klassificeringen av Ericsson AB.

123

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

70 procent av den årliga förändringen av konsumentprisindex, vilket för budgetåret 2019 motsvarar 1,18 procent. Hyresavtal som kan om- förhandlas under det kommande budgetåret räknas i stället om utifrån hyresutvecklingen i det geografiska område där fastigheten är belägen. I dessa fall blir omräkningstalet individuellt för varje berört anslag.

För omräkningen av övriga förvaltnings- kostnader används ett sammanvägt omräknings- tal som speglar prisutvecklingen för ett urval av varor och tjänster. Omräkningstalet baseras på flera index från Statistiska centralbyrån och upp- går för budgetåret 2019 till 1,72 procent.

Övriga makroekonomiska förändringar

De statliga utgifterna påverkas av den eko- nomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden. Inom flertalet transfereringssystem till hushållen följer ersättningen i olika grad den allmänna pris- och löneutvecklingen. År 2018–2021 medför den makroekonomiska utvecklingen att utgifterna ökar med sammanlagt 65 miljarder kronor (se tabell 7.3). Nedan redovisas förklaringar till några av de större utgiftsförändringarna. I avsnitt 4 finns en närmare beskrivning av den makro- ekonomiska utvecklingen.

Inkomstgrundade pensioner ökar

De inkomstgrundade pensionerna i ålders- pensionssystemet står för huvuddelen av ökning- en av de takbegränsade utgifterna som är hän- förlig till den makroekonomiska utvecklingen 2018–2021. De årliga ökningarna i utgifterna för ålderspensionssystemet följer normalt löneut- vecklingen i samhället, som avspeglas i inkomst- index. Den makroekonomiska utvecklingen väntas medföra att utgifterna för ålderspensions- systemet ökar med 38,4 miljarder kronor 2018– 2021, varav 7,8 miljarder kronor 2018 jämfört med 2017.

Biståndet ökar till följd av en växande brutto- nationalinkomst

Storleken på biståndsramen är kopplad till Sveriges bruttonationalinkomst (BNI). Från och med 2018 ska biståndsramen uppgå till 1 procent av beräknad BNI. Utvecklingen av BNI bedöms öka biståndsramen med 2,3 miljarder kronor 2018 jämfört med 2017 och med sammanlagt 8,4 miljarder kronor 2018–2021.

Sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen påverkas av den allmänna pris- och löne- utvecklingen

De makroekonomiska faktorer som har störst inverkan på utgifterna inom sjuk- respektive föräldraförsäkringen är prisutvecklingen, via pris- basbeloppet, och timlöneutvecklingen, vilka leder till successivt högre utgifter under prognos- perioden 2018–2021.

Utgifterna under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning ökar sammantaget med 5,8 miljarder kronor 2018–2021, varav 1,7 miljarder kronor 2018, till följd av den makroekonomiska utvecklingen.

Under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn ökar utgifterna till följd av den makroekonomiska utvecklingen med 5,2 miljarder kronor 2018–2021, varav 1,2 miljar- der kronor 2018.

Volymer i transfereringssystemen

Begreppet volymförändringar innefattar bl.a. ut- vecklingen av antalet personer i transfererings- systemen och längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem. I begreppet ingår också förändringar av nivån på styckkostnader i transfereringssystem som inte direkt kan kopplas till den makroekonomiska utvecklingen eller är att betrakta som reformer. År 2018–2021 beräknas utgifterna minska med sammanlagt 35 miljarder kronor till följd av volymföränd- ringar (se tabell 7.3).

Nedan redovisas några av de större utgifts- förändringarna under prognosperioden som beror på volymförändringar.

Minskande utgifter för migration och etablering

Sverige tog 2015 emot 162 877 asylsökande, vilket var en fördubbling jämfört med 2014. De följande två åren har betydligt färre sökt asyl i Sverige och för 2018 beräknas ca 23 000 nya asyl- sökande. Antalet asylsökande förväntas öka något de kommande åren, men väntas fortsatt bli väsentligt lägre än 2015.

Den kraftiga minskningen av antalet nya asylansökningar jämfört med 2015 har hittills inte motsvarats av en lika kraftig minskning av utgifterna för migration. En av anledningarna till detta är att kommunerna fram till den 31 december 2017 haft möjlighet att, enligt det då gällande systemet, i efterhand söka ersättning för

124

kostnader för mottagande av ensamkommande barn och unga som uppstått långt tidigare. Regeringen har infört ett nytt ersättningssystem med schabloniserade ersättningar som utbetalas i anslutning till att kostnaden uppstår, som trädde i kraft den 1 juli 2017. En annan anledning är att en relativt stor andel av de asylsökande som kom 2015 ännu inte har fått ett lagakraftvunnet beslut avseende sin ansökan om uppehållstillstånd och således fortfarande är inskrivna i mottagnings- systemet, vilket medför utgifter för mottagande under utgiftsområde 8 Migration.

Till följd av att antalet inskrivna väntas fortsätta att minska i takt med att asylsökande får lagakraftvunna beslut beräknas utgifterna under utgiftsområde 8 Migration att minska med 9,2 miljarder kronor 2018 och med sammanlagt 20,2 miljarder kronor 2018–2021.

Utgifterna under utgiftsområde 13 Jämställd- het och nyanlända invandrares etablering på- verkas först när de nyanlända fått uppehålls- tillstånd och kommunmottagits. Mottagandet av nyanlända påverkar utgifterna under flera års tid, vilket medför att utgifterna för etablering beräknas öka med 3,8 miljarder kronor 2018 jämfört med 2017 för att sedan minska med sammanlagt 9,1 miljarder kronor 2019–2021.

Av dem som beviljas uppehållstillstånd är ungefär hälften mellan 20 och 64 år. De flesta av dessa personer deltar i etableringsuppdraget, vars syfte är att underlätta inträdet på arbetsmark- naden. Deltagare i uppdraget är berättigade till etableringsersättning i två år. År 2017 uppgick antalet deltagare i uppdraget till 75 329 personer. Antalet deltagare förväntas successivt minska till ca 36 000 år 2021 (se tabell 7.5).

Fler barn och pensionärer

Antalet uttagna dagar med föräldrapenning har ökat under 2000-talet och beräknas fortsätta öka med i genomsnitt ca 2 procent per år (se tabell 7.5). Ökningen beror dels på att fler barn föds, dels på att fler barn invandrar. Föräldrapenning används i störst omfattning av kvinnor. Männens andel av uttaget har ökat successivt, från 0,5 procent vid införandet av förmånen 1974 till 28 procent 2017. År 2021 beräknas männens andel av det totala antalet föräldrapenningdagar ha ökat till 32 procent under förutsättning att männens uttag fortsätter öka i samma takt som tidigare. Eftersom män har en högre genom- snittlig ersättningsnivå blir utgifterna för för- äldrapenning högre när deras uttag växer. Det

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

ökade antalet barn medför också att antalet barn- bidrag väntas öka med knappt 2 procent per år under perioden 2018 till 2021 (se tabell 7.5). Sammantaget bidrar volymförändringar till att utgifterna under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn ökar med 1,0 miljarder kronor 2018 jämfört med 2017 och med sammanlagt 5,5 miljarder kronor 2018–2021.

Antalet personer med inkomstgrundad pens- ion från ålderspensionssystemet beräknas fortsätta att öka framöver (se tabell 7.5). De volymrelaterade utgifterna beräknas öka med

1,9 miljarder	kronor	2018–2021	varav
1,0 miljarder	kronor 2018	jämfört med	2017.

Ökningstakten väntas dock bli långsammare än den senaste tioårsperioden, då de stora kullarna födda på 1940-talet beviljades pension. De blivande ålderspensionärerna har i allt högre utsträckning haft en pensionsgrundande inkomst och väntas därför få en i genomsnitt högre inkomstgrundad pension än dagens ålders- pensionärer, vilket innebär att de inte väntas få garantipension i samma utsträckning. Som en följd av detta väntas antalet pensionärer med garantipension minska 2018–2021 (se tabell 7.5). Sammantaget innebär dessa trender att en successivt växande andel av de samlade pensions- utbetalningarna kommer att utbetalas från ålderspensionssystemet, och att de pensioner som betalas ut från utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom i statens budget successivt minskar. Utgifterna under utgiftsområde 11 beräknas minska till följd av volymförändringar med 2,5 miljarder kronor 2018–2021, varav 0,5 miljard kronor 2018 jämfört med 2017.

Färre personer i sjukförsäkringen

Antalet personer med sjukersättning minskar över tid. Det beror på att många sjukersättnings- tagare uppnår pensionsålder, samtidigt som ny- beviljandet är fortsatt lågt i förhållande till utflödet. Antalet nettodagar med sjukpenning beräknas minska 2018–2021, som en följd av att antalet nya sjukfall väntas minska, samtidigt som en högre andel sjukfall avslutas tidigare. Samman- taget minskar utgifterna under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktions- nedsättning till följd av volymutvecklingen med 17,8 miljarder kronor 2018–2021. Minskningen är som störst 2018 då utgifterna minskar med 7,2 miljarder kronor, jämfört med 2017. Därefter minskar utgifterna i avtagande takt.

125

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 7.5 Volymer inom olika transfereringssystem

		Köns-	Köns-
		fördelning	fördelning
		Procent av	Procent av
		utfall	utfall	Utfall	Utfall	Prognos	Prognos	Prognos	Prognos
Utgiftsområde		2016	2017	2016	2017	2018	2019	2020	2021
	Asylsökande, genomsnittligt	32 kv	31 kv
	Asylsökande, genomsnittligt
8	antal inskrivna	68 m	69 m	157 376	95 433	60 700	40 400	33 000	29 600

	Antal personer med statlig	46 kv	46 kv
	Antal personer med statlig
9	assistansersättning	54 m	54 m	15 917	15 273	14 860	14 962	14 962	14 962
	Antal beviljade timmar	98 kv	98 kv
	statlig assistans per vecka
9	per brukare, genomsnitt1	101 m	101 m	128,0	128,8	129,4	130,4	131,4	132,5
	Antal sjukpenningdagar	64 kv	65 kv
	Antal sjukpenningdagar
10	(netto)2, miljoner	36 m	35 m	59,2	55,8	51,0	48,7	47,6	47,0
	Antal rehabiliterings-	68 kv	68 kv
	penningdagar (netto)2,
10	miljoner	32 m	32 m	2,5	1,9	1,9	1,8	1,8	1,8
	Antal personer med sjuk-	60 kv	59 kv
	Antal personer med sjuk-
10	ersättning	40 m	41 m	292 541	276 411	262 073	248 708	235 188	222 712

	Antal personer med	47 kv	46 kv
	Antal personer med
10	aktivitetsersättning	53 m	54 m	38 695	36 249	32 831	30 401	28 726	27 261

	Antal personer med sjuk- och	54 kv	53 kv
	aktivitetsersättning som
10	erhåller bostadstillägg	46 m	47 m	125 024	123 611	120 552	118 189	116 607	115 306
	Antal personer med garanti-	80 kv	79 kv
	Antal personer med garanti-
11	pension	20 m	21 m	699 100	664 700	653 900	650 200	646 200	652 500

	Antal pensionärer som	77 kv	77 kv
	Antal pensionärer som
11	erhåller bostadstillägg	23 m	23 m	288 700	286 000	287 800	289 700	293 000	297 400

		78 kv	75 kv
12	Antal barnbidrag3	22 m	25 m	1 836 777	1 904 985	1 937 450	1 968 921	2 000 606	2 033 883
	Antal uttagna föräldra-	73 kv	72 kv
	penningdagar (netto)2,
12	miljoner	27 m	28 m	53,4	55,2	56,5	57,3	58,4	59,3

	Antal uttagna tillfälliga	54 kv	55 kv
	föräldrapenningdagar
12	(netto)2, miljoner	46 m	45 m	7,2	7,4	7,6	7,8	7,9	8,0
	Antal deltagare i	43 kv	43 kv
	Antal deltagare i
13	etableringsinsatser	57 m	57 m	61 846	75 329	68 846	49 549	39 087	35 960

	Antal personer med studie-	48 kv	47 kv
	Antal personer med studie-
15	hjälp	52 m	53 m	397 300	407 400	424 500	437 800	447 800	448 800

	Antal personer med studie-	59 kv	60 kv
	Antal personer med studie-
15	medel4	41 m	40 m	502 300	507 400	517 200	534 300	543 900	550 300
	Antal personer med tilläggs-	52 kv	52 kv
	Antal personer med tilläggs-
ÅP	pension	48 m	48 m	2 048 800	2 062 300	2 062 900	2 030 400	1 968 500	1 897 500
	Antal personer med inkomst-	50 kv	50 kv
	Antal personer med inkomst-
ÅP	pension	50 m	50 m	1 491 900	1 583 800	1 671 700	1 755 400	1 836 200	1 917 000

Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade till närmaste hundratal om inte annat anges. Arbe tslöshetstal och antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är nära sammankopplade med den konjunkturella utvecklingen. De redovisas därför inte i denna tabell utan ingår i kategorin makro- ekonomiska förutsättningar.

1I denna post anges könsfördelningen som procent av beviljade timmar statlig assistans per vecka och brukare i genomsnitt.

2Antal dagar med partiell ersättning är omräknade till hela dagar.

3Könsfördelningen baseras på mottagarens kön.

4Bruttoräknat antal exklusive fullt utnyttjande av det högre bidraget. När stödmot tagare under året har studerat på flera utbildningsnivåer eller både i Sverige och utomlands uppstår dubbelräkning.

Källa: Egna beräkningar.

126

Tekniska justeringar

När en utgiftsförändring inte har samma netto- effekt på den offentliga sektorns konsoliderade utgifter eller det offentliga finansiella sparandet som på de takbegränsade utgifterna, kan det motivera en teknisk justering av utgiftstaket. Tekniska justeringar har genomförts regelbundet sedan utgiftstaket infördes 1997 och justering- arna föreslås normalt i budgetpropositionen.

I budgetpropositionen för 2018 föreslogs statsbidragen till kommunerna höjas för att neutralisera att skatteintäkterna till kommunerna blir mindre till följd av förslaget om skatte- sänkning för pensionärer. Förslaget föranledde en teknisk justering. Därutöver föreslogs två åtgärder som föranledde mindre tekniska juste- ringar. Sammantaget medför dessa åtgärder att posten Tekniska justeringar är större 2018 jäm- fört med 2017.

Efter förslag i budgetpropositionen för 2016 flyttades vissa stöd från inkomstsidan till utgifts- sidan av statens budget, bl.a. nystartsjobben under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Dessa budgetförändringar föranledde tekniska justeringar av utgiftstakets nivå 2018 och 2019.

Övriga utgiftspåverkande faktorer

En del av förändringarna av de takbegränsade utgifterna 2018–2021 förklaras av andra faktorer än reformer, pris- och löneomräkning, övriga makroekonomiska förändringar eller volym- förändringar. Dessa övriga faktorer består exempelvis av förändringar av nivån på medlems- avgiften till EU och tidsförskjutningar i olika program eller utbetalningar, exempelvis investe- ringar i transportinfrastruktur och olika EU- finansierade program. Även den samlade föränd- ringen av anslagsbehållningar, dvs. skillnaden mellan beräknade anslagsnivåer och prognoser, ingår.

Inom ett flertal utgiftsområden blev utgifterna 2017 lägre än anvisade medel, vilket medför att jämfört med 2017 blir ökningen av posten Övrigt (se tabell 7.3) stor 2018.

En annan förklaring är att avgiften till EU var ovanligt låg 2017 till följd av retroaktiva rabatter på avgiften, och den ökar därför kraftigt 2018. Den väntade ökningen 2021 beror framför allt på att när den nya budgetramperioden inleds

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

förväntas inte nya rabatter få kassamässig effekt på avgiften redan det första året.

Posten Övrigt påverkas också under hela prognosperioden av variationer i storleken på de avräkningar som bedöms göras från bistånds- ramen på grund av årliga förändringar av prognosen för antalet asylsökande. Vidare ingår tidsförskjutningar av utbetalningar till kom- munerna under 2017 och 2018 för utgifter kopplade till asylmottagandet och kommun- mottagandet för nyanlända med uppehålls- tillstånd i posten Övrigt.

7.2Utgiftsprognos för 2018

Statens utgifter under 2018 beräknas samman- taget understiga den utgiftsram som beslutades av riksdagen efter förslag i budgetpropositionen för 2018.

I tabell 7.6 redovisas den aktuella utgifts- prognosen i förhållande till utfallet för 2017, den ursprungliga budgeten för 2018 och regeringens förslag till ändringar i budgeten.

127

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 7.6 Utgifter 2017 och 2018

Miljarder kronor

		2017			2018
							Differens	Differens
			Urspr.		Totalt		prognos -	prognos -
Utgiftsområde		Utfall1	budget2	Ändringsbudget3	anvisat4	Prognos	urspr. budget	totalt anvisat
1	Rikets styrelse	13,3	14,5	0,0	14,6	14,6	0,1	0,1

2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	15,3	16,3	0,1	16,4	16,3	0,0	-0,1

3	Skatt, tull och exekution	11,0	11,4	0,1	11,5	11,3	-0,1	-0,1
4	Rättsväsendet	44,1	45,8	0,5	46,2	46,4	0,6	0,2

5	Internationell samverkan	2,0	2,0		2,0	1,9	-0,1	-0,1

6	Försvar och samhällets krisberedskap	50,4	53,8	0,1	53,9	52,7	-1,2	-1,3
7	Internationellt bistånd	36,7	43,0	0,0	43,0	42,7	-0,3	-0,3

8	Migration	40,0	15,7	5,5	21,2	19,3	3,5	-1,9

9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	67,4	77,7	2,1	79,8	77,5	-0,2	-2,4
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	101,9	102,6	0,0	102,6	98,6	-4,0	-4,0
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	34,7	34,6	0,0	34,6	34,4	-0,2	-0,2

12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	88,7	94,6		94,6	95,1	0,5	0,5

13	Jämställdhet och nyanlända invandrares
	etablering	23,9	25,6	0,1	25,7	24,2	-1,4	-1,5

14	Arbetsmarknad och arbetsliv	71,6	74,1	0,0	74,1	73,9	-0,1	-0,2
15	Studiestöd	19,7	24,4	0,0	24,4	21,4	-3,0	-3,0

16	Utbildning och universitetsforskning	71,1	78,0	0,1	78,1	75,7	-2,3	-2,4

17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	14,5	15,9	0,2	16,1	16,0	0,1	-0,1
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning
	och byggande samt konsumentpolitik	3,8	7,0	0,1	7,1	5,3	-1,6	-1,7
19	Regional tillväxt	2,8	3,9		3,9	3,7	-0,2	-0,2

20	Allmän miljö- och naturvård	7,8	10,8	0,1	10,8	10,6	-0,2	-0,2

21	Energi	3,0	3,6	0,2	3,8	3,7	0,1	-0,1
22	Kommunikationer	53,2	56,4	0,0	56,4	55,6	-0,8	-0,8

23	Areella näringar, landsbygd och
	livsmedel	17,2	19,3	0,4	19,6	19,3	0,0	-0,3
24	Näringsliv	6,4	7,4		7,4	7,7	0,3	0,3

25	Allmänna bidrag till kommuner	105,6	111,4		111,4	111,4	0,0	0,0
26	Statsskuldsräntor m.m.	10,6	11,4		11,4	14,1	2,7	2,7

27	Avgiften till Europeiska unionen	24,2	39,5		39,5	34,8	-4,8	-4,8

	Minskning av anslagsbehållningar		-8,5
	Summa utgiftsområden	940,8	992,0	9,5	1 010,0	988,0	-4,0	-22,1
	Summa utgiftsområden exkl.	930,2	980,7		998,7	973,9	-6,8	-24,8
	statsskuldsräntor
	Ålderspensionssystemet vid sidan av	299,1	308,7			307,8	-0,8
	statens budget

	Takbegränsade utgifter	1 229,3	1 289,4			1 281,8	-7,6

	Budgeteringsmarginal	44,7	47,6			55,2	7,6

	Utgiftstak	1 274,0	1 337,0			1 337,0

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Utfallet för 2017 har fördelats enligt strukturen i statens budget för 2018.

2Enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2018 (bet. 2017/18:FiU10, rskr. 2017/18:135).

3Enligt förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99). Där 0,0 anges har förslag till ändringsbudget lämnats, men beloppet under utgiftsområdet uppgår totalt till mindre än 50 miljoner kronor.

4Anvisat på statens budget enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 201 8 (bet. 2017/18:FiU10, rskr. 2017/18:135) och förslag i propositionen. Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99).

Källa: Egna beräkningar.

128

I den nu aktuella prognosen uppgår utgifterna under samtliga utgiftsområden till sammanlagt 988 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 2018 anvisades totalt 992 miljarder kronor, inklusive posten Minskning av anslagsbehåll- ningar. Nedrevideringen av utgifterna beror till stor del på att färre personer väntas få ersättningar från vissa av transfereringssystemen på budgeten, bl.a. väntas färre personer med sjukpenning medföra lägre utgifter under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktions- nedsättning.

Samtidigt bedöms utgifterna inom vissa områden bli högre än beräknat i budget- propositionen till följd av ändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar, vilket moti- verar att regeringen lämnar förslag om höjda anslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018. Det gäller i huvudsak anslag inom utgiftsområde 8 Migration och utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Regeringen lämnar i samma proposition även förslag av diskretionär karaktär som netto innebär högre anvisade medel. Sammantaget innebär förslagen i propositionen Vårändringsbudget för 2018 högre anslag om 9,5 miljarder kronor 2018, varav 5,0 miljarder kronor avser anslagsökningar till följd av ändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar och 4,5 miljarder kronor avser diskretionära åtgärder. De ändrade reglerna för personlig assistans som infördes den 1 april 2018 medför högre utgifter 2018 men föranleder inte förslag om höjd anslagsnivå 2018 (prop. 2017/18:78, bet. 2017/18:SoU17, rskr. 2017/18:164). Se tabell 7.9 för en mer detaljerad genomgång av budget- effekter av diskretionär karaktär.

Nedan redogörs för de utgiftsområden under vilka de största sammantagna avvikelserna finns mellan denna utgiftsprognos och de ursprungligt anvisade medlen i statens budget för 2018.

Utgiftsområde 8 Migration

Upprevideringen av utgifterna 2018 i förhållande till ursprungligt anvisade medel förklaras främst av större utbetalningar till kommunerna samt längre handläggningstider vilket leder till ett ökat antal genomsnittligt inskrivna i Migrations- verkets mottagningssystem jämfört med bedöm- ningen i budgetpropositionen.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Nedrevideringen i förhållande till ursprungligt anvisade medel i statens budget beror främst på

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

lägre utgifter för sjukpenning till följd av färre startade sjukfall och kortare varaktighet jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2018.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Nedrevideringen i förhållande till de ursprungligt anvisade medlen beror till stor del på att antalet studerande med den högre bidragsdelen inom studiemedlet nu förväntas understiga den bud- geterade volymen. Vidare beräknas färre stu- derande utnyttja bidragsdelen inom studiemedlet jämfört med bedömningen i budgetpropo- sitionen för 2018. Vid budgetering av studiemedel för nya utbildningsplatser budgeteras för att samtliga studerande kommer att utnyttja studie- medel. I den aktuella prognosen beräknas ungefär två tredjedelar av de studerande utnyttja bidraget. Därutöver understiger prognosen för antalet mottagare av studiestartstöd den budgeterade volymen eftersom stödet ännu inte kommit igång i så stor omfattning som avsett.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning

Nedrevideringen i förhållande till de ursprungligt anvisade medlen förklaras av att resursför- brukningen under flera anslag är betydligt lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen för 2018. Detta förklaras delvis av att omfattande satsningar gjorts under utgiftsområdet de senaste åren vilka ännu inte nyttjats fullt ut.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Beroende på lägre kursvinster och överkurser vid emission beräknas ränteutgifterna sammantaget öka jämfört med beräkningen i budgetpropo- sitionen för 2018. Dessa effekter överväger effekterna av lägre räntenivåer.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen

Nedrevideringen i förhållande till de ursprungligt anvisade medlen beror i huvudsak på tre faktorer. Halva nedrevideringen beror på lägre utgifter för EU-budgeten 2017 än förväntat, vilket får effekt och minskar avgiften först 2018. Återstående revidering förklaras dels av makroekonomiska effekter för 2017 som påverkar EU:s inkomster först 2018, dels av nivån på den antagna EU- budgeten för 2018 som ger en lägre avgift jämfört med antagande i budgetpropositionen för 2018.

129

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Beräknad förändring av anslagsbehållningar (exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.)

Statliga myndigheter har vissa möjligheter att omfördela sina utgifter över tiden. Medel på ramanslag som inte utnyttjas under ett budgetår kan inom vissa gränser som följer av anslags- förordningen (2011:223) sparas till efterföljande år. Det innebär att en myndighet utöver årets anvisade anslagsmedel under vissa förutsättningar även kan använda sparade anslagsmedel från föregående år, vilket ger en viss flexibilitet i myndighetens planering. Vanligtvis uppgår den del som myndigheten får disponera efterföljande år till 3 procent av myndighetens förvaltnings- anslag.

Myndigheter har också möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag, s.k. anslagskredit.

Förskjutningar av utgifter av detta slag redovisas som en för alla anslag gemensam beräkningspost benämnd Minskning av anslags- behållningar och ingår i de takbegränsade utgifterna. Myndigheternas förbrukning av anslagsbehållningar som sparats från tidigare budgetår och utnyttjande av anslagskrediter utgör en osäkerhet i beräkningen av de tak- begränsade utgifterna.

Anslagsbehållningarna beräknas minska 2018 vilket framgår av tabell 7.7.

Tabell 7.7 Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2018 (exklusive statsskuldsräntor)

Miljarder kronor

	Ingående ramöverföringsbelopp1	47,7
-	Indragningar	44,5

+	Medgivna överskridanden	0,0

+	Anvisat i ursprunglig budget2	980,7
+	Förslag om ändringar i budget för 20183	9,5
-	Prognos	973,9
=	Beräknat utgående ramöverföringsbelopp	19,5
	Beräknad förändring av anslagsbehållningar
	exkl. statsskuldsräntor	-28,2

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Från samtliga belopp har utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. exkluderats.

1Enligt skrivelsen Årsredovisning för staten 2017 (skr. 2017/18:101).

2Enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2018 (bet. 2017/18:FiU10, rskr. 2017/18:135) utgiftsområde 1–27 exklusive utgiftsområde 26.

3Enligt förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99). Källa: Egna beräkningar.

7.3Förändring av de takbegränsade utgifterna 2019 och 2020 sedan budgetpropositionen för 2018

I budgetpropositionen för 2018 presenterade regeringen en beräkning av de takbegränsade utgifterna för 2019 och 2020. I denna proposition görs en reviderad beräkning. Förändringarna i förhållande till den tidigare beräkningen redovisas i tabell 7.8, fördelade på olika förklaringsfaktorer. Sammantaget beräknas de takbegränsade utgif- terna bli 9,3 miljarder kronor lägre 2019 och 8,1 miljarder kronor lägre 2020 än bedömningen i budgetpropositionen (se tabell 7.8) Huvuddelen av förändringarna kan kategoriseras som volym- relaterad.

Tabell 7.8 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2018

Miljarder kronor

	2019	2020
Takbegränsade utgifter i
budgetpropositionen för 2018	1 320,5	1 351,4
Beslut om reformer	0,9	1,0

Reviderad pris- och
löneomräkning	-0,4	-1,2

Övriga makroekonomiska
förändringar	-0,4	-1,0

Volymförändringar1	-10,3	-11,7
Tekniska justeringar2	0,0	0,0
Minskning av anslags-
behållningar	3,0	3,0

Övriga utgiftspåverkande
faktorer	-2,1	1,8
Total utgiftsförändring	-9,3	-8,1

Takbegränsade utgifter i 2018
års ekonomiska vårproposition	1 311,1	1 343,3

1Begreppet volym innefattar ett antal olika förklaringar till utgiftsförändringar, bl.a. antal personer i vissa transfereringssystem, längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem samt förändringar av nivå på styck - kostnader i transfereringssystem som inte direkt kopplas till de makroekonomiska förutsättningarna.

2Utgiftsförändringar som motiverar tekniska justeringar av utgiftstakets nivå. Källa: Egna beräkningar.

Nya föreslagna och aviserade reformer och åtgärder för 2018–2021

I propositionen Vårändringsbudget för 2018 lämnar regeringen förslag om ändrade anslags- nivåer för innevarande budgetår. Vidare trädde lagändringar i kraft den 1 april 2018 som innebär att tvåårsomprövningen av rätten till statlig assistansersättning tas bort (prop. 2017/18:78, bet. 2017/18:SoU17, rskr. 2017/18:164).

130

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Regeringens avsikt är att lagändringen ska vara tillfällig och att tvåårsomprövningen bör åter- införas så snart det finns förutsättningar för det, vilket bör bli aktuellt tidigast när en reformerad assistanslagstiftning träder i kraft. Socialutskottet anslöt sig till denna bedömning (bet. 2017/18:SoU17 s. 18). Eftersom det inte finns något fastställt datum för när ny lagstiftning kommer att träda i kraft redovisas i denna pro- position de ekonomiska konsekvenserna av lagändringen även för 2020 och 2021. Förslagen för 2018 och beräkningar för 2019–2021 samman- fattas per utgiftsområde i tabell 7.9. Endast större anslagsförändringar redovisas separat under varje utgiftsområde. Se även avsnitt 7.2 för mer information om budgeteffekterna 2018.

131

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 7.9 Nu föreslagna och aviserade utgiftsförändringar

Miljoner kronor

Utgiftsområde			2018	2019	2020	2021
UO	01	Rikets styrelse	40
UO	02	Samhällsekonomi och finansförvaltning	71

varav
		Medel till forskning inom Riksbankens
		kärnområden	60
UO	03	Skatt, tull och exekution	75
UO	04	Rättsväsendet	462

varav
		Höja Polismyndighetens förmåga att ingripa mot
		organiserad brottslighet och terrorism m.m.	200
		Tillskott Rättsliga biträden1	200
UO	06	Försvar och samhällets krisberedskap	110

varav

		Förstärkt cyberförsvarsförmåga	104

UO	07	Internationellt bistånd	-15

UO	08	Migration	5 458
varav

		Kommunersättningar för mottagandekostnader
		från tidigare år m.m.1	4 908
		Ökad andel ärenden med offentliga biträden1	335
		Förstärkt tillfälligt kommunbidrag	200
UO	09	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	2 147	930	1 012	1 040
varav

		Ändrade regler för personlig assistans2		930	1 012	1 040
		Ökade kostnader för läkemedelsförmånerna	1 149

		Ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården	600

		Bidrag för investeringar i välfärdsteknik i
		omsorgen	350

UO	10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning	6
UO	11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	-1

UO	13	Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering	70
varav

		Ökat stöd till kvinno- och tjejjourerna	50

UO	14	Arbetsmarknad och arbetsliv	38

varav

		Sommarjobb för skolungdomar	100

		Tillskott för extratjänster	400
		Finansiering av extratjänster m.m.1	-495
UO	15	Studiestöd	6

UO	16	Utbildning och universitetsforskning	145
varav

		Ökat deltagande i vuxenutbildning	50

				Tabellen fortsätter på nästa sida.

132

					P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Utgiftsområde			2018	2019	2020	2021
		Åtgärder mot förekomsten av sexuella
		trakasserier, våld och kränkande behandling i
		skolan	50
		Kvalitetshöjande insatser sfi	60

UO	17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	187

varav
		Förstärkt biblioteksstöd och läsfrämjande	50

		Ökad tillgänglighet och kvalitet i öppen fritids-
		verksamhet	50

UO	18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik	110

varav
		Förstärkning av stöd till kommuner för ökat
		bostadsbyggande	95
UO	20	Allmän miljö- och naturvård	55
UO	21	Energi	173

varav
		Investeringsstöd för solceller	170

UO	22	Kommunikationer	27

UO	23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	373
varav

		Utvidgat metangasreduceringsstöd	270

		Omfördelning av medel inom havs- och fiskeri-
		programmet	89

Summa anslagsförändringar			9 534	930	1 012	1 040
varav anslagsökningar			10 175	930	1 012	1 040

varav anslagsminskningar			-641	0	0	0

Ändrade regler för personlig assistans2			840
Summa ökning av takbegränsade utgifter			10 374	930	1 012	1 040

1Förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) som tillförs främst regelstyrda transfereringsanslag ti ll följd av ändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar utan att någon ny reform föreslås. Dessa medför höjda anslagsnivåer netto om ca 5 miljarder kronor. Förslag till följd av nya diskretionära reformer medför höjda anslagsnivåer netto om 4,5 miljarder kronor. De föreslagna anslagsförändringarna uppgår sammanlagt till ca 9,5 miljarder kronor 2018.

2Till följd av ändrade regler för personlig assistans fr.o.m. den 1 april 2018 (prop. 2017/18:78, bet. 2017/18:SoU17, rskr. 2017/18:164). De ändrade reglerna medför högre utgifter 2018 men föranleder inte förslag om höjd anslagsnivå 2018.

Pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål

Sedan budgetpropositionen för 2018 har pris- och löneomräkningen för 2019 genomförts, vilket ger 0,4 miljarder kronor lägre utgifter. Det beror främst på att arbetskostnaderna inom tillverk- ningsindustrin, som ligger till grund för löneomräkningen av förvaltningsanslagen, ut- vecklades långsammare under 2017 än enligt be- räkningen i budgetpropositionen.

En ny preliminär pris- och löneomräkning för 2020 minskar utgifterna med 1,2 miljarder kronor jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

Övriga makroekonomiska förändringar

Anslag som påverkas av den makroekonomiska utvecklingen har justerats i förhållande till bedömningen i budgetpropositionen utifrån de makroekonomiska antaganden som görs i denna proposition (se avsnitt 4).

Den nya makroekonomiska bedömningen medför sammantaget något lägre utgifter för 2019 och 2020. Utgifterna för Nystartsjobb har reviderats ned, liksom kostnaderna för arbets- marknadspolitiska program, jämfört med budget- propositionen. Samtidigt har prognosen för arbetslösheten reviderats upp något, vilket bidrar till högre utgifter för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd. Förändringarna leder samman- taget till lägre utgifter under utgiftsområde

133

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

14 Arbetsmarknad och arbetsliv, jämfört med budgetpropositionen.

Bland de upprevideringar som gjorts av ut- gifterna till följd av nya makroekonomiska an- taganden kan nämnas att utgifterna för gårdsstöd under utgiftsområde 23 Areella näringar, lands- bygd och glesbygd beräknas bli högre på grund av att kronans värde väntas vara lägre i förhållande till euron.

Volymförändringar

De beräknade utgifterna 2019 och 2020 har också förändrats till följd av nya prognoser för antalet personer inom regelstyrda transfereringssystem. Sammantaget innebär de förändrade antagandena att utgifterna bedöms bli 10 respektive 12 mil- jarder kronor lägre 2019 och 2020 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

En betydande del av denna utgiftsförändring beror på nya och lägre bedömningar av antalet nettodagar med sjukpenning. Den nya bedömningen följer både av att färre sjukfall startas och av att sjukfallens genomsnittliga varaktighet ser ut att minska. Sjukpenningtalet är ett mått på antalet utbetalda nettodagar med bl.a. sjukpenning i förhållande till antalet personer som är registrerade försäkrade i åldrarna 16–64 år. Bedömningen i budgetpropositionen var att sjuk- penningtalet vid utgången av 2020 skulle uppgå till 9,9. I den nuvarande prognosen beräknas sjuk- penningtalet till 8,2 vid samma tidpunkt. Även antalet personer med sjukersättning 2019 och 2020 bedöms nu vara lägre jämfört med budgetpropositionen för 2018. Nedjusteringen av antalet personer med sjukersättning beror på att bedömningen av hur många som kommer att nybeviljas sjukersättning har reviderats, medan bedömningen av antalet personer som lämnar sjukersättningen är i stort sett oförändrad jämfört med budgetpropositionen för 2018. De sammantagna volymrelaterade utgiftsminsk- ningarna under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas till 6 miljarder kronor 2019 och 7 miljarder kronor 2020, jämfört med budget- propositionen för 2018.

Under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg beräknas utgifterna bli 3 mil- jarder kronor lägre per år 2019 och 2020 till följd av volymförändringar, jämfört med budgetpro- positionen. Både det genomsnittliga antalet

personer med assistansersättning och öknings- takten av antalet timmar per brukare bedöms bli lägre, vilket i sin tur främst beror på att färre bedöms ansöka om statlig assistansersättning. Den nya bedömningen följer av utfallsinfor- mation som tillkommit sedan budgetpropo- sitionen.

Under utgiftsområde 13 Jämställdhet och ny- anländas etablering görs nedrevideringar 2019 och 2020 till följd av volymförändringar, bl.a. med avseende på kommunersättningar vid flykting- mottagande. Antalet kommunmottagna bedöms nu bli lägre jämfört med budgetpropositionen, liksom antalet ensamkommande barn som uppbär ersättning i kommunerna.

Tabell 7.10 Volymer inom olika transfereringssystem 2018– 2020 jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2018

Förändring jämfört med budgetpropositionen för 2018

Utgiftsområde		2018	2019	2020
	Antal personer med
	statlig
9	assistansersättning	-373	-271	-271

	Antal sjukpenning-
	dagar (netto),
10	miljoner	-5	-7	-7

	Antal personer med
10	sjukersättning	-3 417	-5 755	-8 293

Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade. Endast ett urval volymer med större förändringar mot budgetpropositionen för 2018 redovisas i tabellen. Se tabell 7.5 för könsuppdelade utfall.

Källa: Egna beräkningar.

134

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 7.11 Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem

Tusental, andel av befolkning 20–64 år i procent inom parentes

	Utfall			Prognos				Förändring jämfört med BP183
	2016	2017	2018	2019	2020	2021	2017	2018	2019	2020
Sjuk- och rehabiliteringspenning1	228,8	228,4	215,4	208,8	205,6	203,8	6,3	-3,9	-8,4	-10,6
	(4,0)	(4,0)	(3,7)	(3,6)	(3,5)	(3,5)
Sjuk- och aktivitetsersättning	286,5	273,5	257,5	243,4	230,3	217,9	-1,1	-5,3	-8,9	-12,5
	(5,1)	(4,8)	(4,5)	(4,2)	(3,9)	(3,7)

Arbetslöshetsersättning	71,2	69,9	65,1	63,8	63,1	63,4	4,7	7,5	6,7	5,8
	(1,3)	(1,2)	(1,1)	(1,1)	(1,1)	(1,1)

Arbetsmarknadspolitiska program	162,3	159,3	153,5	152,8	149,6	147,2	-1,4	5,9	2,6	1,7
	(2,9)	(2,8)	(2,7)	(2,6)	(2,6)	(2,5)
Etableringsersättning	48,8	54,4	49,7	35,8	28,2	26,0	-6,4	-8,1	-7,9	-7,6
	(0,9)	(0,9)	(0,9)	(0,6)	(0,5)	(0,4)

Summa	797,6	785,5	741,2	704,7	676,9	658,3	2,1	-3,9	-15,9	-23,1
	(14,1)	(13,7)	(12,8)	(12,1)	(11,6)	(11,2)

Ekonomiskt bistånd	91,6	91,6	92,6	93,5	96,0	99,5	-3,9	-1,1	0,9	0,7
	(1,6)	(1,6)	(1,6)	(1,6)	(1,6)	(1,7)

Summa inkl. ekonomiskt bistånd2	889,2	877,1	833,8	798,2	772,9	757,8	-1,8	-5,0	-15,0	-22,4
	(15,7)	(15,3)	(14,4)	(13,8)	(13,2)	(12,9)

Befolkning 20–64 år	5 664	5 728	5 773	5 803	5 836	5 869

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Inklusive sjuklön som betalas av arbetsgivaren.

2Summeringen innehåller både statliga och kommunala utgifter samt dubbelräkningar. Individer som erhåller ekonomiskt bistånd kan även ingå i beräkningar av andra ersättningssystem.

3Redovisningen av helårsekvivalenter i vissa transfereringssystem i budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1) beaktade ef fekten av reformer.

Källor: Egna beräkningar och Statistiska centralbyrån.

Helårsekvivalenter i vissa transfereringssystem fortsätter att minska

Andelen s.k. helårsekvivalenter av befolkningen i åldersgruppen 20–64 som tar emot ersättning i vissa transfereringssystem beräknas minska med 2,4 procentenheter 2018–2021. En helårs- ekvivalent inom ett visst transfererings-system utgörs av exempelvis två personer som under ett år är sjukskrivna eller arbetslösa på halvtid. Användningen av helårsekvivalenter möjliggör jämförelser mellan olika transfererings-system.

Det genomsnittliga antalet helårsekvivalenter som andel av befolkningen 20–64 år beräknas till 14,4 procent 2015–2021. Motsvarande genom- snitt för 2006–2014 var 16,8 procent. Antalet mottagare minskar även i absoluta tal för samtliga ersättningsystem, med undantag för ekonomiskt bistånd, under hela perioden. Det är framför allt antalet mottagare i sjuk- och aktivitets- ersättningen samt etableringsersättningen som minskar över prognosperioden.

Ett lägre sjuktal och färre individer i etableringsersättning innebär även att antalet hel- årsekvivalenter revideras ned över hela perioden jämfört med budgetpropositionen för 2018. Samtidigt vägs nedrevideringarna på nämnda

områden delvis upp av ett ökat antal helårs- ekvivalenter för arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska program jämfört med budgetpropositionen för 2018.

Diagram 7.1 Helårsekvivalenter inom vissa transfererings- system

Utfall 1980–2017 och prognos 2018–2021
Andel av befolkning 20–64 år
26
24
22
20
18
16
14
12
10
1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
Källa: Egna beräkningar.

I tabell 7.11 presenteras volymer som helårs- ekvivalenter. Även personer med sjuklön, dvs. sjukfrånvaro från dag två, räknas in i beräkningen av en helårsekvivalent. Tabell 7.11 inkluderar

135

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

därför både personer som står utanför arbets- marknaden och personer som är i arbete. Tabellen inkluderar även ekonomiskt bistånd, som är en kommunal utgift, vilket medför viss dubbel- räkning eftersom individer som erhåller ersätt- ning från statliga transfereringssystem också kan vara berättigade till ekonomiskt bistånd.

Minskning av anslagsbehållningar

I förhållande till bedömningen i budgetpropo- sitionen för 2018 har de beräknade utgifterna för flera anslag 2019 och 2020 justerats upp. Det innebär att behållningen av medel inom anslags- kategorier där prognosen för 2019 och 2020 kan avvika från anslagsberäkningen, beräknas bli lägre dessa år än bedömningen i budgetpropositionen. Posten Minskning av anslagsbehållningar som redovisas i statens budget är negativt definierad, dvs. ett negativt värde innebär att anslags- behållningarna ökar. Posten Minskning av anslagsbehållningar ökar således för 2019 och 2020, i förhållande till bedömningen i budget- propositionen. Förändringen är ett resultat av flera olika prognosjusteringar, men beror bl.a. på höjda prognoser för utveckling av infrastruktur.

Regeringen återkommer med nya anslags- beräkningar i budgetpropositionen för 2019.

Övriga utgiftspåverkande faktorer

Utgiftsprognoserna kan också revideras till följd av nya prognosmetoder, justeringar som motiv- eras av ny information som inte avser makro- ekonomiska förutsättningar eller volymer, korrigeringar av tidigare gjorda fel och regel- ändringar utom regeringens direkta kontroll, t.ex. ändringar i EU:s regelverk. Jämfört med bedöm- ningen i budgetpropositionen för 2018 har ut- gifterna till följd av övriga faktorer sammantaget reviderats ned med 2 miljarder kronor 2019 och upp med 2 miljarder kronor 2020. I båda fallen förklaras revideringen till störst del av nya beräk- ningar av EU-avgiften. Den näst största utgifts- förändringen till följd av övriga faktorer är hänförlig till en ny bedömning avseende avskriv- ningar inom biståndet.

136

Den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

8 Den offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

I detta avsnitt redovisas effekter av regeringens förslag och aviseringar på statens budget, samt prognoser för den offentliga sektorns finanser, nettoförmögenhet och skuldutveckling. Redovis- ningen görs såväl för de enskilda delsektorerna staten, ålderspensionssystemet och kommun- sektorn som för den totala konsoliderade offentliga sektorn. Konsolideringen innebär att transfereringar mellan den offentliga sektorns olika delsektorer räknas av. Avsnittet innehåller även en jämförelse mellan olika bedömares pro- gnoser för finansiellt och strukturellt sparande och en uppföljning av statens budgetsaldo och sparande.

I avsnittet om kommunernas finanser ingår en fördjupningsruta om kommunernas och lands- tingens varierande förutsättningar. Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 1. I bilaga 4 beskrivs den offentliga sektorns investe- ringar och kapitalstock.

Sammanfattning

–Utvecklingen för de offentliga finanserna har vänt efter en period med underskott. Underskotten uppgick som mest till ca 60 miljarder kronor eller 1,6 procent av BNP 2014. Regeringen har sedan den tillträdde 2014 bedrivit en ansvarsfull finans- politik, samtidigt som angelägna satsningar gjorts. Detta arbete har, tillsammans med den starka utvecklingen i ekonomin och på arbetsmarknaden, bidragit till en snabb för-

stärkning av den offentliga sektorns finansi- ella sparande. År 2015 redovisade de offent- liga finanserna ett överskott som förstärktes 2016 till över 50 miljarder kronor eller 1,1 procent av BNP.

–Mellan 2016 och 2017 var det finansiella sparandet i offentlig sektor i stort sett oför- ändrat. År 2018 prognostiseras överskottet tillfälligt bli lägre för att sedan successivt för- stärkas fr.o.m. 2019.

–Den konsoliderade statsskulden minskade under 2017 från 1 292 miljarder kronor till 1 265 miljarder kronor, vilket innebar att skulden motsvarade 27,5 procent av BNP vid utgången av året. Den konsoliderade statsskulden beräknas minska både nomi- nellt och som andel av BNP samtliga år under prognosperioden 2018–2021. Stats- skuldskvoten beräknas ha minskat med ungefär 10 procentenheter mellan 2014 och 2018 och ligger i år på den lägsta nivån sedan 1977.

–Den offentliga sektorns finansiella tillgångar överstiger skulderna med över 25 procent av BNP under hela prognosperioden 2018–2021. Den konsoliderade bruttoskul- den för den offentliga sektorn uppgick 2017 till 40,3 procent av BNP. Bruttoskulden understeg därmed med god marginal referensvärdet inom stabilitets- och tillväxt- pakten, som uppgår till 60 procent av BNP. Med nu aviserad politik förväntas brutto- skulden fortsätta att minska under prognos- perioden, och uppgå till ca 30 procent av

139

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

BNP 2021. Detta är den nedre gränsen för det skuldankare som införs fr.o.m. 2019.

–Ålderspensionssystemets finansiella spar- ande var i balans 2017, och väntas vara svagt positivt under hela prognosperioden 2018–2021.

–Kommunsektorns finansiella sparande och resultat bedöms försvagas något 2018 jäm- fört med 2017. I prognosen ökar sektorns skatteinkomster och statsbidrag 2018 sam- tidigt som behoven av kommunal migra- tionsrelaterad verksamhet avtar. Det finansi- ella sparandet i kommunsektorn väntas upp- gå till mellan -0,4 och -0,5 procent av BNP 2018–2021.

–Befolkningsutvecklingen de kommande åren, med en större andel äldre och unga, medför allt större behov av kommunala välfärdstjänster. För att förbättra kom- muners och landstings möjligheter att till- godose dessa behov har regeringen i budget- propositionen för 2018 aviserat permanenta

höjningar av de generella statsbidragen med 5 miljarder kronor 2019 och ytterligare 5 miljarder kronor 2020.

Redovisningen av den offentliga sektorns finanser i detta avsnitt följer principerna i nationalräkenskaperna (NR). Skatter och stats- bidrag redovisas enligt den ordning som gällde före den genomgripande revideringen av NR i maj 2010. Därmed överensstämmer redovis- ningen bättre med redovisningen i statens budget och den kommunala redovisningen. Det innebär dock att skatter och statsbidrag för den offentliga sektorns delsektorer avviker från den nuvarande redovisningen i NR. Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn och dess delsektorer på- verkas emellertid inte av denna avvikelse. Redo- visningen av inkomster och utgifter för den konsoliderade offentliga sektorn påverkas inte heller.

Med begreppet offentlig sektor avses här den gamla definitionen som i NR:s nya redovisning benämns offentlig förvaltning. I samband med övergången till ENS 2010 ändrade NR benäm- ningarna till offentlig förvaltning (offentlig sektor), statlig förvaltning (stat), sociala trygg- hetsfonder (ålderspensionssystem) och kommu- nal förvaltning (kommunsektor).

8.1Budgeteffekter av regeringens förslag och aviseringar

Detta avsnitt innehåller en översiktlig redovisning av budgeteffekterna för de offentliga finanserna av de åtgärder, dvs. reformer och finansieringen av dessa, som regeringen föreslår i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) och som riksdagen beslutat efter förslag från regeringen i propositionen Extra ändringsbudget för 2017 – Kapitaltillskott till PostNord AB (prop. 2017/18:39, bet. 2017/18:FiU28, rskr. 2017/18:113), propo- sitionen Vissa förslag om personlig assistans (prop. 2017/18:78, bet. 2017/18:SoU17, rskr. 2017/18:164) samt propositionen Förändrad trängselskatt i Stockholm för förbättrad till- gänglighet och transportinfrastruktur (prop. 2017/18:74, bet. 2017/18:SkU13, rskr. 2017/18:200).

Nivån på den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkas även av andra förändringar, som i detta sammanhang inte definieras som regeringens politik. Exempelvis kan utgiftsnivån förändras av ändrade volymer i rättighetsbaserade transfereringssystem eller förändrade makroeko- nomiska förutsättningar.

I avsnitt 8.2 redovisas den samlade budget- effekten av regeringens nu aktuella förslag och aviseringar samt tidigare förslag och aviseringar som regeringen lämnat till riksdagen och som riksdagen antingen beslutat eller godkänt beräk- ningarna för (se tabell 8.6). Budgeteffekterna som de redovisas i avsnitt 8.2 är en del av analysen av förändringen av det strukturella sparandet och finanspolitikens inriktning.

Redovisningen av budgeteffekter utgår nor- malt från att anslagsökningar och anslags- minskningar fullt ut påverkar de faktiska ut- gifterna. Ändrade regler för personlig assistans (prop. 2017/18:78, bet. 2017/18:SoU17, rskr. 2017/18:164) medför dock högre utgifter 2018 utan att föranleda förslag om höjd anslagsnivå 2018.

I tabell 8.1 redovisas budgeteffekterna på den offentliga sektorns finansiella sparande samt för- delningen på utgifter och inkomster enligt NR. Det framgår att de nu föreslagna och aviserade re- formerna och finansieringarna på budgetens utgifts- och inkomstsida sammantaget medför att den offentliga sektorns finanser försvagas något, främst 2018, jämfört med beräkningarna i budget- propositionen.

140

Tabell 8.1 Budgeteffekter av nu föreslagna reformer och finansieringar

Budgeteffekt i förhållande till budgetpropositionen för 2018 för den offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor
	2017	2018	2019	2020	2021
Förändring av takbegränsade
utgifter1	0,4	5,4	0,9	1,0	1,0
Justering för olika redovisnings-
principer i statens budget och
nationalräkenskaperna	-0,4	0,0	0,0	0,0	0,0

Summa utgiftsförändringar	0,0	5,4	0,9	1,0	1,0
Skatter, netto2	0,0	0,0	0,0	0,3	0,3
Övriga inkomstreformer	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0

Summa inkomstförändringar,
netto	0,0	0,0	0,0	0,3	0,3

Förändring finansiellt sparande
offentlig sektor	0,0	-5,4	-0,9	-0,7	-0,7

Procent av BNP	0,0	-0,1	0,0	0,0	0,0

1Se tabell 7.9 för en mer detaljerad redovisning. Föreslagna anslagsförändringar beskrivs närmare i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) och i propositionen Extra ändringsbudget för 2017 – Kapitaltillskott till PostNord AB (prop. 2017/18:39). Vidare ingår i tabell 8.1 budgeteffekterna av förslag i propositionen Vissa förslag om personlig assistans (prop. 2017/18:78).

2Föreslagna skatteförändringar beskrivs närmare i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) och i propositionen Förändrad trängselskatt i Stockholm för förbättrad tillgänglighet och transportinfrastruktur (prop. 2017/18:74).

Källa: Egna beräkningar.

I redovisningen av budgeteffekterna för 2018 i tabell 8.1 ingår de förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2018 som avser nya reformer och finansiering. Dessa förslag medför att de takbegränsade utgifterna blir ca 4,5 mil- jarder kronor högre jämfört med den av riksdagen beslutade budgeten för 2018. Totalt föreslår regeringen att anslagen ökas med 9,5 miljarder kronor. Av dessa avser ca 5,0 miljarder kronor anslag där den föreslagna anslagsförändringen är ett resultat av att volymer eller makroekonomiska förutsättningar förändrats jämfört med den bedömning som låg till grund för beräkningen av anslagen i statens budget för 2018. Ändringarna har i dessa fall inte någon koppling till nya reformer. Vidare ingår för 2018 budgeteffekter om ca 0,8 miljarder kronor av att lagändringar trädde i kraft den 1 april 2018 inom den statliga assistansersättningen (prop. 2017/18:78, bet. 2017/18:SoU17, rskr. 2017/18:164). Se vidare tabell 7.9.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

8.2Den offentliga sektorns finanser

De offentliga finanserna har förstärkts kraftigt sedan 2014 (se diagram 8.1 och diagram 8.2). Det finansiella sparandet förstärktes snabbt mellan 2014 och 2016.

Diagram 8.1 Den offentliga sektorns finansiella och strukturella sparande

Procent av BNP, utfall t.o.m. 2017, prognos 2018–2021
4
	Finansiellt
3	sparande
	Strukturellt
2	sparande
1
0
-1
-2
-3
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Att de offentliga finanserna förbättrats beror på att regeringen sedan den tillträdde 2014 har be- drivit en ansvarsfull finanspolitik, samtidigt som angelägna och väl avvägda satsningar gjorts. Detta arbete har, tillsammans med den starka utveckl- ingen i ekonomin och på arbetsmarknaden, bi- dragit till en snabb förstärkning av den offentliga sektorns finansiella sparande. De offentliga ut- gifterna har vuxit betydligt långsammare än BNP, trots de högre utgifter som uppstod till följd av det mycket stora antalet personer som sökte asyl i Sverige under hösten 2015.

År 2017 var det finansiella sparandet i stort sett oförändrat jämfört med 2016. Både inkomster och utgifter minskade som andel av BNP. Sparan- det i kommunsektorn förstärktes något medan såväl staten som ålderspensionssystemet upp- visade en mindre försvagning.

Det finansiella sparandet beräknas tillfälligt minska 2018 i förhållande till 2017 men förstärkas fr.o.m. 2019 (se diagram 8.1 och tabell 8.2). Sparandet förväntas vara i linje med överskotts- målet från 2016 och framåt.

141

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 8.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Ange text för y-axel 1. Ange text för y-axel 2. Procent av BNP, utfall t.o.m. 2017, prognos 2018–2021

60
58
56	Inkomster
56
54	Utgifter
54
52
50
48
46
44
42
40
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
	Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen av de offentliga finanserna bestäms i huvudsak av statens finansiella sparande. Den gradvisa förstärkningen som kan ses i finanserna följer i huvudsak av att utgifterna i staten pro- gnostiseras växa långsammare samtidigt som inkomsterna växer i takt med BNP. Pensions- systemets finanser förstärks något under hela prognosperioden. Det finansiella sparandet i kommunsektorn beräknas däremot successivt minska under perioden fram t.o.m. 2021.

Det strukturella sparandet, som är justerat för konjunkturella variationer och vissa engångs- effekter, är tänkt att visa den underliggande nivån på det finansiella sparandet. Det strukturella sparandet beräknas uppgå till ca 0,5–1 procent av potentiell BNP fram t.o.m. 2020, för att sedan förstärkas kraftigt 2021 (tabell 8.2).

Inkomster

Den offentliga sektorns inkomster utgörs i huvudsak av inkomster från skatt på arbete samt skatt på kapital och konsumtion. Dessa inkoms- ter uppgick 2017 till ca 90 procent av de totala inkomsterna. Av resterande del svarade kapitalin- komsterna för ca 3 procent, medan transferering- arna från övriga sektorer uppgick till ca 1 procent. Enligt NR redovisas även vissa kalkylmässiga poster, i huvudsak kapitalförslitning, som in- komster. Dessa poster uppgick till resterande ca 7 procent av inkomsterna 2017.

Tabell 8.2 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor om annat inte anges, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomster	2 266	2 351	2 435	2 531	2 628
Procent av BNP	49,2	48,7	48,4	48,4	48,4
Skatter och avgifter	2 014	2 085	2 159	2 241	2 322
Procent av BNP	43,7	43,2	42,9	42,8	42,8
Kapitalinkomster	63	70	72	78	87
Övriga inkomster	190	196	204	212	219
Utgifter	2 215	2 305	2 386	2 464	2 524
Procent av BNP	48,1	47,7	47,4	47,1	46,5
Utgifter exkl. räntor	2 190	2 281	2 359	2 436	2 492
Räntor1	24	24	27	28	32
Finansiellt sparande	52	46	49	67	104
Procent av BNP	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9
Strukturellt sparande
Procent av potentiell BNP	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7

1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skattekvoten

De totala skatteintäkterna som andel av BNP (skattekvoten) uppgick 2017 enligt NR till 43,9 procent (utfallet enligt NR kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2017 som redovisas i avsnitt 6). Den offentliga sektorns skatteintäkter uppgick 2017 till 43,7 procent av BNP. Skillnaden beror på att en liten andel av de totala skatteintäkterna till- faller EU (se tabell 8.3). Såväl skattekvoten som den offentliga sektorns skatteintäkter som andel av BNP var något lägre 2017 jämfört med 2016.

År 2018 sjunker skattekvoten till följd av före- slagna förändringar i skattelagstiftningen (främst sänkt skatt för pensionärer) och av att hushållens kapitalskatt beräknas minska som andel av BNP. Till följd av aviserade förändrade skatteregler sjunker skattekvoten ytterligare något mellan 2018 och 2019 men beräknas därefter vara oförändrad.

142

Tabell 8.3 Den offentliga sektorns skatter och avgifter

Procent av BNP, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Hushållens direkta
skatter	15,8	15,3	15,2	15,1	15,0
Företagens direkta
skatter	2,8	2,9	3,0	3,1	3,2
Avgifter på arbetsgivare
och egenföretagare	12,1	12,1	12,1	12,0	12,0
Mervärdesskatt	9,2	9,2	9,1	9,1	9,2
Fastighetsskatt och
fastighetsavgift	0,7	0,7	0,6	0,6	0,6
Övriga indirekta skatter	3,2	3,2	3,1	3,0	2,9
Skattekvot	43,9	43,3	43,0	43,0	42,9
Till offentlig sektor	43,7	43,2	42,9	42,8	42,8
Avgående medel till EU	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgiftskvoten

Utgiftskvoten, dvs. utgifternas storlek i för- hållande till BNP, beräknas minska under hela prognosperioden (se tabell 8.4). Det är i huvud- sak offentlig konsumtion och transfereringar till hushåll som beräknas växa långsammare än BNP, vilket delvis beror på att regeringens beräkningar endast utgår från de förslag till och aviseringar av reformer och finansieringar som regeringen lämnat till riksdagen och som riksdagen antingen beslutat eller godkänt beräkningarna för.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 8.4 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Konsumtion	26,0	25,8	25,6	25,5	25,1
Investeringar	4,6	4,5	4,6	4,7	4,7
Transfereringar till
hushåll	13,8	13,5	13,1	12,9	12,7
varav
Pensioner1	7,7	7,5	7,4	7,4	7,3
Hälsorelaterat2	2,4	2,3	2,1	2,0	2,0
Arbetsmarknad	0,7	0,6	0,5	0,5	0,5
Familjer och barn	1,6	1,6	1,6	1,6	1,6
Övrigt	1,5	1,4	1,4	1,4	1,4
Övriga transfereringar och
subventioner3	3,2	3,4	3,5	3,6	3,5
Ränteutgifter4	0,5	0,5	0,5	0,5	0,6
Summa utgifter	48,1	47,7	47,4	47,1	46,5
Exklusive räntor	47,6	47,2	46,9	46,6	45,9

1Avser totala pensionsutbetalningar till hushåll. Utöver ålderspensioner inkluderas exempelvis utbetalningar för garantipensioner.

2Omfattar bl.a. sjukpenning samt sjuk - och aktivitetsersättning.

3Inklusive ofördelade utgifter.

4Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Strukturellt sparande

En ofta använd indikator på finanspolitikens effekter på efterfrågan är förändringen av det strukturella sparandet. Det är ett grovt mått på finanspolitikens inriktning och påverkas vid sidan av aktiv finanspolitik i statens budget även av flera andra faktorer som beskrivs nedan. Dessutom påverkar de finanspolitiska åtgärdernas utform- ning efterfrågan, dvs. två finansiellt sett lika kost- samma åtgärder kan påverka efterfrågan på olika sätt, vilket inte beaktas i detta mått. Dessa effekter kan vara betydande. Till exempel har Konjunkturinstitutet på uppdrag av regeringen beräknat hur olika finanspolitiska reformer påverkar tillväxten och sysselsättningen i Sverige. I likhet med de flesta internationella studier på området bedömer Konjunkturinstitutet att sats- ningar på välfärden och tryggheten samt offent- liga investeringar är de mest effektiva sätten att snabbt öka tillväxten och sysselsättningen. Gene- rella inkomstskattesänkningar och transfere- ringar till hushållen har en mindre stimulerande effekt på tillväxten och sysselsättningen. Det beror på att hushållen delvis använder tillskotten till att öka sitt sparande eller att köpa varor och tjänster från utlandet. Som ovan nämnts ingår inte sådana effekter i den beräkning av impuls till efterfrågan som återfinns i tabell 8.5. Regeringen

143

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

redovisar dock i avsnitt 9.5 den aktiva politikens bidrag till tillväxten och sysselsättningen för 2015–2017 justerat för sammansättningseffekter.

Om förändringen av det strukturella sparandet är nära noll indikerar det att finanspolitiken, bort- sett från effekten av de automatiska stabi- lisatorerna, har en neutral effekt på resursut- nyttjandet i ekonomin. Om det strukturella sparandet i stället ökar eller minskar indikerar det att finanspolitiken har en åtstramande respektive expansiv effekt på resursutnyttjandet.

I detta avsnitt redovisas en analys av för- ändringen av det finansiella och strukturella sparandet 2018–2021. Analysen ger en över- gripande bild av hur finanspolitiken förväntas på- verka efterfrågan de närmaste åren. Det bör dock framhållas att analyser av detta slag är osäkra.

Tabell 8.5 Indikatorer för impuls till efterfrågan

Årlig förändring, procent av BNP och potentiell BNP

		2018	2019	2020	2021
1	Förändring av finansiellt
sparande, procent av BNP		-0,2	0,0	0,3	0,6
2	Automatiska stabilisatorer	0,4	0,0	-0,2	-0,2
3	Skattebasernas samman-
sättning		-0,3	0,1	0,1	0,0
4	Engångseffekter	0,0	0,0	0,0	0,0
5	Förändring av strukturellt
sparande, procent av
potentiell BNP		-0,2	0,0	0,4	0,8
6	Aktiv finanspolitik1	-0,6	-0,3	-0,4	0,1
7	Kapitalnetto2	0,1	-0,1	0,1	0,1
8	Kommunsektorns sparande3	0,0	-0,1	0,0	0,0
9	Pensionssystemets
sparande3		0,0	0,0	0,0	0,0
10 Övrigt		0,3	0,5	0,7	0,6

11 BNP-gap, förändring i
procentenheter		0,7	-0,1	-0,4	-0,5

1Avser utgifts- och inkomstförändringar 2018–2021 i förhållande till tidigare år av beslutade, föreslagna och aviserade reformer (se tabell 8.6).

2Intäkter från räntor och utdelningar minus räntekostnader .

3Konjunkturjusterat sparande exkl. kapitalkostnader, netto (kapitalkostnader minus kapitalintäkter).

Källa: Egna beräkningar.

I tabell 8.5 beräknas förändringen mellan år av det strukturella sparandet med utgångspunkt i det finansiella sparandet. Skillnaden mellan utveckl- ingen av det finansiella sparandet och föränd- ringen av det strukturella sparandet utgörs av nettoeffekten av de automatiska stabilisatorerna, dvs. effekten av konjunkturläget, samt skatte- basernas sammansättning och engångseffekter (raderna 2–4 i tabellen).

År 2018 förväntas resursutnyttjandet i ekonomin öka (rad 11 i tabellen), vilket beräknas förstärka

det finansiella sparandet genom de automatiska stabilisatorerna (rad 2 i tabellen). Samtidigt med- för skattebasernas sammansättning att det finan- siella sparandet ökar långsammare än BNP (rad 3 i tabellen). För perioden bedöms det inte finnas någon engångseffekt som påverkar det finansiella sparandet (rad 4 i tabellen).

Förändringen av det strukturella sparandet enligt rad 5 förklaras i sin tur av flera andra faktorer (raderna 6–10 i tabellen). En av dessa faktorer är den aktiva finanspolitiken (se tabell 8.6). Förändringen av det strukturella sparandet förklaras också av utvecklingen av nettointäkter från kapital, utvecklingen av det strukturella sparandet i kommunsektorn och pensions- systemet samt ytterligare faktorer i övrigt. Det konjunkturjusterade sparandet i både pensions- systemet och kommunsektorn har en i stort sett neutral effekt på efterfrågan under hela prognos- perioden 2018–2021.

Posten Övrigt (rad 10 i tabellen) innehåller den automatiska budgetförstärkningen. Vid en oför- ändrad politik sker normalt en förstärkning av det finansiella sparandet då skatteintäkterna ökar i ungefär samma takt som BNP i löpande priser, medan de offentliga utgifterna ökar något lång- sammare. Anledningen till detta är att många transfereringar inte automatiskt räknas upp i takt med att ekonomin växer. Anslagen till de statliga myndigheterna kompenseras vidare inte fullt ut för att lönerna ökar, eftersom viss produktivitets- ökning förutsätts i pris- och löneomräknings- systemet. Utan nya aktiva beslut förstärks därför normalt de offentliga finanserna. Även inkomst- förändringar som inte bedöms bero på konjunk- turen ingår i posten Övrigt.

Den aktiva finanspolitiken bidrar till att det strukturella sparandet huvudsakligen minskar under prognosperioden (rad 6 i tabell 8.5). I tabell 8.6 redovisas den aktiva finanspolitiken uppdelad på inkomster och utgifter. Tabellen visar budget- effekterna i förhållande till föregående år av samtliga förslag till och aviseringar av reformer och finansieringar som regeringen lämnat till riks- dagen och som riksdagen antingen beslutat eller godkänt beräkningarna för.

144

Tabell 8.6 Samlade budgeteffekter av regeringens reformer och finansieringen av dessa i förhållande till föregående år

Budgeteffekter i förhållande till föregående år av tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade reformer och finansieringar på den offentliga sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor
	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Förändring av tak-
begränsade utgifter1	27,0	26,4	25,0	10,2	11,5	-6,8
Justering för olika
redovisningsprinciper i
statens budget och
nationalräkenskaperna	18,2	-10,6	2,1	3,8	4,5	-0,4
varav stöd till kommuner
och landsting2	17,6	-8,8	0,0	0,0	0,0	0,0
varav lånefinansierade
infrastrukturinvesteringar3	0,0	-0,4	1,4	3,3	3,9	-0,8
Summa
utgiftsförändringar4	45,2	15,9	27,1	13,9	16,0	-7,3
Skatter, brutto5,6	35,0	6,7	-3,9	-4,0	-4,7	0,0
Indirekta effekter av
skatter6	-3,2	1,4	2,1	0,5	1,3	0,0
Övriga inkomstreformer	2,0	0,3	-1,4	-0,1	0,0	0,0

Summa inkomst-
förändringar, netto4	33,8	8,4	-3,3	-3,7	-3,4	0,0
Utgifts- och inkomst-
förändringar, effekt på
offentliga sektorns
finansiella sparande4,7	-11,3	-7,5	-30,3	-17,6	-19,4	7,3
Procent av BNP	-0,3	-0,2	-0,6	-0,3	-0,4	0,1

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Avsnitt 7.1 och tabell 7.4 innehåller en mer detaljerad genomgång av budget - effekterna för de takbegränsade utgifterna av beslutade, föreslagna och aviserade reformer.

2Det tillfälliga stödet till kommuner och landsting som föreslogs i propositionen Extra ändringsbudget för 2015 (prop. 2015/16:47) utbetalades från stats - budgeten i december 2015 men bedöms till större delen ha medfört förändrad konsumtion i kommunsektorn först 2016.

3Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg - och järnvägsobjekt. Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering.

4För utgiftsreformer innebär minustecken anslagsminskningar eller att tempo - rära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstreformer innebär minustecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budget- effekten av utgifts- och inkomstreformer innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med året innan.

5Se tabell 6.8. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 6.8 men inte i tabell 8.7 eftersom den visar budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen.

6För skattereformer beskriver bruttoeffekten den statiskt beräknade förändringen i intäkterna från den skatt som regeländringen avser. En indirekt effekt kan upp - komma om regeländringen påverkar andra skattebaser eller konsumentpris index. (Om konsumentprisindex påverkas består den indirekta effekten bl.a. av att utgiftsnivån i olika offentliga transfereringssystem påverkas via prisbas- beloppet).

7Exklusive indirekta effekter på inkomstsidan till följd av utgiftsreformer.

Källa: Egna beräkningar.

Effekter av olika antaganden om ekonomins potentiella utveckling

Potentiell BNP är en viktig del i beräkningen av det strukturella sparandet. Potentiell BNP är ett teoretiskt begrepp och avser den nivå på BNP som är förenlig med en ekonomi i balans.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Potentiell BNP går inte att observera och måste därför bedömas utifrån olika indikatorer och statistiska analyser. Bedömningen är förknippad med stor osäkerhet. En viktig del i bedömningen av potentiell BNP är bedömningen av nivån på jämviktsarbetslösheten. Även jämviktsarbetslös- heten är en ej observerbar storhet. Nedan presen- teras i två olika scenarier en känslighetsanalys där jämviktsarbetslösheten 2021 antas vara 1 pro- centenhet högre respektive lägre än bedömningen i nuvarande prognos över jämviktsarbetslösheten. Resultaten från denna känslighetsanalys visar att de banor för jämviktsarbetslösheten som studeras inte ger några tydliga avvikelser från överskotts- målet för 2019 och därmed att den finanspolitiska inriktningen framöver är robust för alternativa bedömningar av jämviktsarbetslösheten.

Känslighetsanalys med antagande om en högre jämviktsarbetslöshet

Här antas jämviktsarbetslösheten vara högre jäm- fört med prognosen. Skillnaden uppgår till 1 procentenhet 2021 och drivs av en lägre tillväxt i potentiell sysselsättning. Det får till följd att potentiell BNP växer långsammare och att resursutnyttjandet i ekonomin, allt annat lika, är mer ansträngt jämfört med huvudscenariot. Ett högre resursutnyttjande medför att lönerna väntas öka snabbare. Inflationstrycket blir där- med högre jämfört med huvudscenariot och Riksbanken agerar genom att föra en mer åt- stramande penningpolitik. En mer åtstramande penningpolitik får till följd att BNP växer långsammare jämfört med regeringens prognos. Givet det högre ränteläget väljer hushållen att konsumera mindre och företagen investerar inte i samma utsträckning. Dessutom blir export- tillväxten lägre till följd av att växelkursen för- stärks. En lägre efterfrågan i ekonomin och en ökad arbetskraftsbrist medför att antalet arbetade timmar och sysselsatta utvecklas svagare jämfört med prognosen. Detta får även effekter för arbetslösheten som beräknas stiga. Effekterna på den offentliga sektorns finansiella sparande bedöms bli ytterst marginella, sparandet beräknas försvagas med 0,1 procent av BNP. Givet den svagare tillväxten i potentiell BNP blir det strukturella sparandet däremot ca 0,4 procent lägre i detta scenario.

Känslighetsanalys med antagande om en lägre jämviktsarbetslöshet

I detta scenario antas jämviktsarbetslösheten bli lägre jämfört med huvudscenariot, och skillnaden

145

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

uppgår till 1 procentenhet 2021. Det får en motsatt effekt jämfört med det tidigare scenariot och potentiell BNP blir alltså högre och resurs- utnyttjandet mätt med BNP-gapet därmed, allt annat lika, lägre. Ett lägre resursutnyttjande i ekonomin medför att löner och priser inte pressas upp i samma utsträckning som i huvudscenariot. Riksbanken höjer därför reporäntan i en lång- sammare takt för att säkerställa att inflationen når målet på 2 procent. En mer expansiv penning- politik stimulerar på kort sikt efterfrågan i ekonomin och BNP-tillväxten blir högre i för- hållande till huvudscenariot. En högre tillväxt medför att antalet arbetade timmar och syssel- satta växer snabbare. Arbetslösheten förväntas här sjunka.

Även i detta scenario blir effekterna på den offentliga sektorns finansiella sparande ytterst marginella, sparandet beräknas förstärkas med som mest 0,1 procent av BNP. Den starkare till- växten i potentiell BNP medför dock att det strukturella sparandet förstärks med 0,3–0,4 pro- cent i detta scenario.

Tabell 8.7 Scenarier: 1 Högre jämviktsarbetslöshet och 2 Lägre jämviktsarbetslöshet

Prognos enligt huvudscenario i fet stil för respektive variabel utifrån tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade reformer. Procentuell förändring om inte annat anges

	2017	2018	2019	2020	2021
Jämviktsarbetslöshet1	6,4	6,4	6,3	6,2	6,2
Scenario 1	6,8	6,9	7,0	7,1	7,2
Scenario 2	6,1	5,9	5,7	5,4	5,2
BNP2	2,7	2,9	2,2	1,9	1,7
Scenario 1	2,7	2,9	2,0	1,6	1,4
Scenario 2	2,7	2,9	2,3	2,1	1,9
BNP-gap3	0,7	1,4	1,3	1,0	0,5
Scenario 1	1,2	2,0	1,9	1,5	0,9
Scenario 2	0,5	0,9	0,8	0,5	0,0
Sysselsättning, 15–74 år	2,3	1,4	0,6	0,5	0,3
Scenario 1	2,3	1,3	0,5	0,3	0,2
Scenario 2	2,3	1,5	0,8	0,8	0,5
Arbetslöshet4	6,7	6,2	6,2	6,1	6,1
Scenario 1	6,7	6,4	6,5	6,6	6,7
Scenario 2	6,7	6,1	5,9	5,5	5,3
Timlön enligt KL	2,5	2,8	3,1	3,4	3,4
Scenario 1	2,5	2,9	3,2	3,5	3,6
Scenario 2	2,5	2,7	2,9	3,2	3,4
KPIF5	2,0	1,7	1,7	2,0	2,1
Scenario 1	2,0	1,7	1,9	2,2	2,1
Scenario 2	2,0	1,7	1,6	1,8	2,0

Reporänta5	-0,5	-0,5	0,0	0,5	1,2
Scenario 1	-0,5	-0,5	0,3	0,8	1,5
Scenario 2	-0,5	-0,5	-0,3	0,2	0,9
Finansiellt sparande6	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9
Scenario 1	1,1	0,9	0,9	1,2	1,8
Scenario 2	1,1	1,0	1,0	1,4	2,0
Strukturellt sparande7	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7
Scenario 1	0,7	0,2	0,1	0,4	1,3
Scenario 2	0,7	0,8	0,8	1,2	2,1

115–74 år, i procent av potentiell arbetskraft.

2Kalenderkorrigerade värden.

3Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

415–74 år, i procent av arbetskraften.

5Årsgenomsnitt.

6Procent av BNP.

7Procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Statens finanser

Både det finansiella sparandet och statens budget- saldo förstärktes kraftigt 2014–2016. Flera fak- torer förklarar den snabba förstärkningen. En ansvarsfull finanspolitik har varit en viktig faktor. Staten förväntas redovisa stabila överskott även fortsättningsvis under hela prognosperioden.

146

Det finansiella sparandet i staten

Det finansiella sparandet i staten försvagades något mellan 2016 och 2017. Samtidigt som utgifterna växte långsammare än BNP var bi- draget från inkomsterna också lägre. Framför allt inkomster från skatt på kapital samt utdel- ningarna från statliga bolag utvecklades lång- sammare 2017 jämfört med 2016.

Tabell 8.8 Statens inkomster och utgifter

Miljarder kronor om inte annat anges, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomster	1 196	1 237	1 276	1 327	1 374
Procent av BNP	26,0	25,6	25,4	25,4	25,3
Skatter och avgifter	1 052	1 084	1 120	1 164	1 206
Kapitalinkomster	21	27	26	29	31
Övriga inkomster	122	126	130	134	137
Utgifter	1 129	1 175	1 205	1 238	1 248
Procent av BNP	24,5	24,3	23,9	23,7	23,0
Utgifter exkl. räntor	1 111	1 157	1 185	1 217	1 228
Procent av BNP	24,1	24,0	23,5	23,3	22,6
Ränteutgifter	18	18	20	21	20
Finansiellt sparande	67	62	71	89	127
Procent av BNP	1,5	1,3	1,4	1,7	2,3

1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Statens finansiella sparande beräknas tillfälligt minska 2018 främst till följd av den aktiva finans- politiken (se tabell 8.8). Från och med 2019 be- räknas sparandet i staten successivt stärkas till följd av att den aktiva finanspolitiken är något mindre omfattande än det utrymme som ges uti- från den automatiska budgetförstärkningen.

Från statens finansiella sparande till budgetsaldo

Statens finansiella sparande visar förändringen av statens finansiella förmögenhet, exklusive effek- ten av värdeförändringar. Budgetsaldot visar sta- tens lånebehov (i tabell 8.9 med omvänt tecken) och därmed dess påverkan på statsskulden.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 8.9 Statens finansiella sparande och budgetsaldo 2017–2021

Miljarder kronor, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Finansiellt sparande	67	62	71	89	127
Justeringar till
budgetsaldo
Räntor, periodisering,
kursvinster/förluster	3	-3	-14	-4	3
Periodisering av skatter	-2	22	6	-36	-2
Köp och försäljning av
aktier, extra utdelningar
m.m.1	0	5	5	5	5
Övriga finansiella
transaktioner m.m.	-6	-12	-1	-5	-5
Budgetsaldo	62	74	67	50	126

1 Inkluderar justeringar avseende Riksbankens inlevererade överskott. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finansiella sparandet påverkas inte av försälj- ningar eller köp av finansiella tillgångar, t.ex. aktier, eller ökad utlåning, eftersom sådana trans- aktioner i sig inte förändrar den finansiella för- mögenheten. Däremot påverkas budgetsaldot och statsskulden av dessa transaktioner.

Förutom denna skillnad avviker redovisningen i statens budget i flera andra avseenden från redovisningen i NR. Bland annat redovisas bud- getsaldot kassamässigt, medan NR tillämpar en periodiserad redovisning. Denna skillnad på- verkar framför allt redovisningen av skatte- intäkter och ränteutgifter.

Det finansiella sparandet 2017 överensstämde förhållandevis väl med budgetsaldot. De kassa- mässigt inbetalda skatterna beräknas ha blivit något lägre än de prognostiserade debiterade skatteintäkterna, vilket försvagar budgetsaldot i förhållande till det finansiella sparandet. Det innebär att de inbetalningar som den privata sektorn gjort till staten under kalenderåret inte beräknas bli fullt så stora som skatteintäkterna.

Enligt redovisningsprinciperna för statens budget förstärkte räntorna i stället budgetsaldot i förhållande till det finansiella sparandet. I huvud- sak svarade valuta- och kursdifferenser för denna skillnad (se vidare avsnittet Varierande nivå på statsskuldsräntorna).

Övriga finansiella transaktioner m.m., som framför allt avser lån till Riksbanken för upp- låning i utländsk valuta och Centrala studiestöds- nämnden, minskade budgetsaldot 2017 men påverkar inte sparandet enligt NR.

Det finansiella sparandet 2018 beräknas bli lägre än budgetsaldot. De kassamässigt inbetalda skatterna beräknas bli högre än de debiterade

147

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

skatteintäkterna, vilket förstärker budgetsaldot i förhållande till det finansiella sparandet. Även försäljning av aktieinnehav beräknas förstärka budgetsaldot. Lån till Riksbanken under Övriga finansiella transaktioner m.m. bidrar till att försvaga budgetsaldot i förhållande till det finan- siella sparandet.

Övriga år, frånsett 2020, beräknas flertalet av skillnaderna i de två redovisningsprinciperna i större utsträckning ta ut varandra och det finan- siella sparandet och budgetsaldot är relativt lika. År 2020 försvagas saldot i förhållande till sparan- det av att merparten av de överinsättningar som gjorts på skattekonton då förväntas återbetalas. Dessa betalningsflöden påverkar endast de kassa- mässigt inbetalda skatterna.

Statens budgetsaldo

Överskott i statens budget 2017–2021

Statens budget visade ett underskott 2012–2015, som vändes till ett överskott 2016. Även 2017 och prognosen för 2018–2021 visar på ett överskott dessa år (se diagram 8.3). Detta betyder att statens lånebehov fortsätter att minska under 2018–2021, vilket bidrar till en lägre statsskuld.

Diagram 8.3 Statens budgetsaldo

Miljarder kronor, utfall t.o.m. 2017, prognos 2018–2021

200

150

100

50 0

-50 -100 -150

-200

02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Tabell 8.10 Statens budgetsaldo

Miljarder kronor, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomster	1 001	1 063	1 082	1 086	1 164
Utgifter exkl.	930	974	993	1 015	1 024
statsskuldsräntor1
Statsskuldsräntor m.m.2	11	14	28	18	9
Riksgäldskontorets	-3	2	-6	5	5
nettoutlåning
Varav
CSN, studielån	5	5	5	7	8
In-/utlåning från	0	0	0	0	0
myndigheter (räntekonto)
Infrastrukturinvesteringar	-1	-2	2	6	5
Investeringslån till	-1	1	1	1	1
myndigheter
Kärnavfallsfonden	0	2	0	0	0
Lån till andra länder	-5	1	0	0	0
Lån till Riksbanken	10	9	-6	-3	-2
Lån till Svenska kraftnät	-1	1	1	1	1
Premiepensionsmedel,	-41	-42	-44	-46	-48
inbetalning
Premiepensionsmedel,	40	42	44	45	47
utbetalning
Resolutionsreserven	-6	-9	-9	-5	-6
Exportkreditnämnden	-1	-6	0	0	0
Övrigt, netto	0	0	0	0	0
Kassamässig korrigering	2	0	0	0	0

Statens budgetsaldo	62	74	67	50	126

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Inklusive förändringar av anslagsbehållningar.

2Avser utgifterna under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Källor: Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Kapitalplaceringar på skattekontot påverkar budgetsaldot

Intäktsräntan på skattekontot har skapat incitament för företag och hushåll att placera pengar på kontot utöver skattebetalningar. Dessa kapitalplaceringar har ingen koppling till uppbör- den av skatt men påverkar ändå tillfälligt statens inkomster och budgetsaldo. Vid utgången av 2017 bedöms ca 50 miljarder kronor på skatte- kontot utgöra kapitalplaceringar. När räntenivån i ekonomin åter blir positiv väntas företag börja ta ut dessa kapitalplaceringar. Detta beräknas påverka budgetsaldot med -10 miljarder kronor 2019 och -40 miljarder kronor 2020.

Varierande nivå på statsskuldsräntorna

Utgifterna för statsskuldsräntorna varierar kraftigt från år till år. Avgörande för ränte- utgifternas nivå över tid är statsskuldens storlek, inhemska och utländska räntenivåer samt den

148

svenska kronans växelkurs. Den upplånings- teknik som Riksgäldskontoret väljer kan på kort sikt få betydande effekter på de kassamässiga ränteutgifterna, främst genom att utgifterna omfördelas över tiden, t.ex. genom över- eller underkurser i samband med emissioner av stats- obligationer.

Överkurser uppstår om marknadsräntan understiger obligationens kupongränta vid emissionstillfället. Köparen av obligationen är då beredd att betala ett högre pris eftersom detta kompenseras av en högre löpande avkastning fram till att obligationen förfaller. På mot- svarande sätt uppstår underkurser om marknads- räntan överstiger obligationens kupongränta vid emissionstillfället. Över- respektive underkursen utgörs av skillnaden mellan nuvärdet av obliga- tionens kassaflöden diskonterade med gällande marknadsräntor (obligationens pris vid emiss- ionstillfället) och det nominella belopp som Riksgäldskontoret betalar tillbaka till långivaren då obligationen förfaller.

Valutakursförluster uppstår på instrument i utländsk valuta om värdet på den svenska kronan är lägre vid förfallotidpunkten än då kontraktet ingicks.

Kursförluster uppstår när Riksgäldskontoret köper tillbaka obligationer och marknadsräntan vid köptillfället understiger kupongräntan. Så- dana kursdifferenser är samma sak som en över- eller underkurs, fast vid en köptransaktion i stället för en säljtransaktion.

År 2018–2021 finns huvudsakligen två sinse- mellan motverkande faktorer som påverkar ränte- utgifterna: stigande marknadsräntor och en mins- kande statsskuld. Därutöver beräknas ränte- utgifterna 2019 bli förhållandevis höga till följd av stora kursförluster. Att räntebetalningarna mins- kar relativt mycket mellan 2020 och 2021 beror främst på att en realobligation som förfaller 2020 ger upphov till en stor betalning av upplupen inflationskompensation om ca 8 miljarder kro- nor. Någon motsvarande betalning äger inte rum 2021. Därutöver förfaller ett antal obligationer med relativt hög kupong under 2020, vilket innebär att kupongbetalningarna på utestående obligationer 2021 sammantaget är lägre.

Ränteutgifterna har sjunkit kraftigt sedan mitten av 1990-talet, framför allt på grund av att räntenivåerna i dag är markant lägre än då. Under de fem första åren av 2000-talet uppgick de ge- nomsnittliga ränteutgifterna årligen till ca 67 mil- jarder kronor, vilket motsvarade ca 2,6 procent av

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

BNP. Under de senaste fem åren har ränte- utgifterna i genomsnitt uppgått till ca 11 miljarder kronor eller ca 0,3 procent av BNP.

Valutakurseffekter på Riksbankens lån och avgifter till resolutionsreserven står för merparten av netto- utlåningen

Riksgäldskontoret lånar ut pengar till – och an- svarar för inlåning från – myndigheter samt vissa statliga bolag och fonder. Riksgäldskontorets nettoutlåning är en post på budgetens utgiftssida som vid sidan om anslagsfinansierade utgifter påverkar budgetsaldot. Nettoutlåningen speglar den totala nettoförändringen av all in- och ut- låning under en viss period. En ökad netto- utlåning kan alltså bero på en ökad utlåning eller en minskad inlåning under perioden. Netto- utlåningen omfattar både löpande statlig verk- samhet, som t.ex. utbetalning av studielån, och tillfälliga poster, som oftast beslutas med kort varsel och därför inte går att förutse. På grund av dessa tillfälliga poster varierar nettoutlåningen kraftigt från år till år.

Riksbanken tog under 2009 och 2013 upp lån i Riksgäldskontoret för förstärkning av valuta- reserven. Värdet av dessa lån uppgick den 31 december 2017 till sammanlagt 238 miljarder kronor. Vid omsättning av enskilda lån uppstår valutakursdifferenser, vilket påverkar nettout- låningen. Under 2018 förväntas valutakursför- luster hänförliga till Riksbankens lån motsva- rande 9 miljarder kronor uppstå, vilket ökar nettoutlåningen. År 2019–2021 förväntas valuta- kursvinster motsvarande sammanlagt 11 miljar- der kronor uppstå vilket minskar nettoutlå- ningen.

Sedan 2016 betalar banker och kreditinstitut en avgift till den s.k. resolutionsreserven, som under extraordinära omständigheter ska kunna använ- das för ett institut som försatts i resolution. Behållningen på resolutionsreserven ökar över prognosperioden på grund av det årliga avgifts- uttaget, men till viss del även på grund av ränteintäkter på behållningen, vilket bidrar till en lägre nettoutlåning. År 2018 och 2019 medför dock den negativa reporäntan att behållningen på resolutionsreserven minskar något. På Nordea Bank AB:s bolagsstämma den 15 mars 2018 godkändes förslaget att flytta huvudkontoret från Sverige till Finland, vilket medför att Nordea Bank AB vid en flytt upphör att betala avgift till den svenska resolutionsreserven. Innan flytten kan genomföras ska Finansinspektionen besluta

149

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

om att godkänna fusionen av det svenska moderbolaget med det finska bolaget, förutsatt att det finska bolaget innehar banktillstånd från den europeiska bankunionens gemensamma till- synsmekanism (ECB). Att Nordea Bank AB framöver kan upphöra att betala resolutionsavgift är därför inte beaktat i prognosen på resolutions- reservens behållning.

Ålderspensionssystemets finanser

Avgiftsinkomsterna i ålderspensionssystemet var lägre än pensionsutbetalningarna 2017. Det finansiella sparandet var trots detta i balans. Det förklaras av att direktavkastningen på AP- fondernas tillgångar i form av ränteintäkter och utdelningar var tillräckligt stor för att täcka avgiftsunderskottet. De närmaste åren bedöms kapitalinkomsterna vara något högre än avgifts- underskottet. Det innebär att det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas vara svagt positivt fram till 2021.

Tabell 8.11 Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter

Miljarder kronor om annat inte anges, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Avgifter	269	279	288	298	309
Pensioner	296	304	314	325	335

Avgiftsöverskott	-27	-25	-27	-27	-27

Räntor, utdelningar	31	32	33	36	39
Förvaltningsutgifter m.m.	-4	-4	-5	-5	-5

Finansiellt sparande	0	2	2	4	7

Procent av BNP	0,0	0,0	0,0	0,1	0,1

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgifterna i ålderspensionssystemet ökar de närmaste åren med fler pensionärer och stigande genomsnittliga pensioner. Under perioden 2018–2021 ökar pensionsutbetalningarna med i genomsnitt 3,2 procent per år. Även avgifts- inkomsterna, som är starkt kopplade till löne- summan i ekonomin, ökar i motsvarande takt.

Det finansiella sparandet försvagades något 2017. Det förklaras av att utbetalningar av in- komstpensioner ökade med knappt 5 procent jämfört med året innan. Det berodde i sin tur på den automatiska balanseringen av systemet. Efter finanskrisen översteg systemets skulder dess tillgångar och balanseringen aktiverades 2010, vilket dämpade uppräkningen av pensioner fram

t.o.m. 2014. Därefter följde en period med snabbare uppräkning för att återställa pensioner- nas nivå. Balanseringen upphör 2018 och beräk- nas inte vara aktiverad under prognosperioden.

De avgiftsinkomster som finansierar systemet är ålderspensionsavgiften från arbetsgivare och egenföretagare samt den allmänna pensions- avgiften. Den allmänna pensionsavgiften förs i sin helhet till ålderspensionssystemet. Avgiften är 7 procent av underlaget som består av löner, skattepliktiga transfereringar samt inkomst av näringsverksamhet. Avgiften betalas för inkoms- ter upp till 8,07 inkomstbasbelopp.

Avgiftssatsen för ålderspensionsavgiften är 10,21 procent av underlaget. Den största delen överförs till ålderspensionssystemet (69,3 pro- cent) och en mindre del överförs till premie- pensionssystemet (20,3 procent). Slutligen över- förs den del som motsvarar löner över avgifts- taket till statens budget (10,4 procent).

Därutöver finansieras ålderspensionssystemet även av avgifter som betalas från vissa anslag. Underlagen består av pensionsgrundande trans- fereringar, exempelvis sjukpenning, föräldra- penning och arbetslöshetsersättning samt pen- sionsgrundande belopp, exempelvis pensionsrätt för barnår och studier. De statliga ålders- pensionsavgifterna överförs till ålderspensions- systemet (85 procent) respektive premiepen- sionssystemet (15 procent).

Tabell 8.12 Ålderspensionssystemets avgiftsinkomster

Miljarder kronor om annat inte anges, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Allmän pensionsavgift	119	123	128	133	137

Ålderspensionsavgift,
arbetsgivare	123	129	134	139	144

Ålderspensionsavgift,
egenföretagare	3	4	4	4	4

Statlig
ålderspensionsavgift	25	23	22	22	23

Avgiftsinkomster	269	279	288	298	309

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Alla inkomstpensioner och tilläggspensioner som erhålls efter 65 års ålder är följsamhetsindexerade. Följsamhetsindexering innebär att inkomst- och tilläggspensionerna varje år räknas om med utvecklingen av inkomstindex eller ett balans- index minus förskottsräntan 1,6 procent. För- skottsräntan motsvarar det förskott som läggs till

150

pensionen när den beviljas. I ett läge då pensions- systemets finanser är i balans bygger följsamhets- indexeringen på förändringen av inkomstindex. Om pensionssystemets skulder överstiger syste- mets tillgångar aktiveras balanseringen. Det inne- bär att följsamhetsindexeringen bygger på för- ändringen av ett balansindex i stället för inkomstindex. Balanseringen är ett sätt att genom en justering av indexeringen säkerställa att pen- sionssystemets utgifter inte över tid överstiger dess inkomster. När balanseringen är aktiverad fastställs balansindex utifrån utvecklingen av inkomstindex och balanstalets storlek. Balans- talet anger systemets tillgångar i förhållande till dess skulder. Om balanstalet överstiger 1,0 kommer balansindex att utvecklas starkare än inkomstindex det givna året. Omvänt kommer balansindex i stället att ha en svagare utveckling än inkomstindex om balanstalet understiger 1,0. Balanseringen är aktiverad så länge balansindex understiger nivån för inkomstindex.

Balanseringen beräknas inte vara aktiverad un- der prognosperioden. Därmed bestäms följsam- hetsindexeringen av inkomstindex för dessa år.

Tabell 8.13 Inkomstindex, balanstal och balansindex

Procentuell förändring om inte annat anges. Fastställda tal 2017 och 2018, prognos 2019–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomstindex	3,7	1,5	3,3	3,2	3,1

Balansindex	4,4
Följsamhetsindexering1	2,8	1,0	1,6	1,6	1,5
Balanstal2	1,0201	1,0395	1,0347	1,0513	1,0358

1Följsamhetsindexering innebär att inkomst- och tilläggspensionerna varje år räknas om med utvecklingen av inkomstindex (eller balansindex) minus förskotts - räntan 1,6 procent. Förskottsräntan motsvarar det förskott som läggs till pensionen när den beviljas.

2Balanstalet uttrycker inte procentuell förändring, utan anger systemets till - gångar i förhållande till dess skulder.

Källor: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar.

Kommunsektorns finanser

Kommunsektorns finanser regleras av balans- kravet och kravet på god ekonomisk hushållning i kommunallagen (2017:725). Enligt balanskravet får kommuner och landstings resultat inte vara negativa medan kravet på god ekonomisk hus- hållning implicerar högre resultat (se avsnitt 5.4). Skillnaden mellan resultatet och det finansiella sparandet förklaras till största delen av att investe- ringar, men inte avskrivningar, ingår som utgifter i beräkningen av det finansiella sparandet. I resultatet ingår inte investeringar men däremot

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

avskrivningar. Det kan även förekomma periodi- seringsskillnader för olika inkomster och kostna- der mellan det finansiella sparandet och resultatet.

I regeringens prognos för kommunsektorns finanser antas sektorn bedriva en utgiftspolitik som är förenlig med balanskravet. Vidare antas den genomsnittliga kommunalskattesatsen vara oförändrad. Prognosen grundar sig på ett an- tagande om oförändrad politik på statlig nivå, förutom nu beslutade, föreslagna och aviserade förändringar av statsbidragen. Därigenom blir skatteunderlagets tillväxt viktigt för utvecklingen av kommunsektorns inkomster i prognosen.

På några års sikt antas i normalfallet kommun- sektorn som helhet redovisa ett resultat som är i linje med god ekonomisk hushållning. Den prognostiserade utvecklingen av skatteunderlaget blir därmed vanligtvis styrande för prognosen för utgifterna på några års sikt.

Resultat och finansiellt sparande t.o.m. 2017

Kommunsektorn som helhet har under en längre period redovisat starka finanser och 2017 redo- visade sektorn ett historiskt starkt resultat (se diagram 8.4). Sektorns preliminära resultat före extraordinära poster uppgick totalt till nästan 27 miljarder kronor, vilket var 1,6 miljarder kronor högre än 2016. Kommunernas resultat uppgick till knappt 24 miljarder kronor, medan landstingens resultat uppgick till nästan 3 miljar- der kronor.

De genomsnittliga resultaten har under den senaste treårsperioden, 2015–2017, förbättrats för både kommunerna och landstingen jämfört med närmast föregående treårsperiod (se fördjup- ningsrutan Kommunsektorns ekonomi har stärkts). Medelresultatet för den senaste treårs- perioden uppgick till 22 miljarder kronor per år, varav kommunernas resultat uppgick till 20 mil- jarder kronor och landstingens till 2 miljarder kronor.

Enligt NR:s preliminära statistik växte både statsbidrag och skatteinkomster snabbt 2017. Samtidigt ökade utgifterna för konsumtion och investeringar kraftigt. Utgifterna ökade dock något mindre än inkomsterna, vilket ledde till att det finansiella sparandet förbättrades 2017. Nettot av köp och försäljningar av mark och fastigheter bidrog med 6 miljarder kronor till det finansiella sparandet 2017.

151

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 8.4 Finansiellt sparande och resultat 1998–2021

Miljarder kronor

Utfall 1998–2017, prognos 2018–2021

Finansiellt sparande

Resultat före extraordinära poster

0
-10
-20
-30
-40
98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Försvagat finansiellt sparande 2018–2021

År 2018 bedöms både kommunsektorns finan- siella sparande och resultat försvagas något jäm- fört med det föregående året (se tabell 8.14).

Under prognosperioden bedöms arbets- marknadens utveckling dämpas något jämfört med de senaste tre åren. Det medför att de kommunala skatteinkomsternas utvecklingstakt kommer att utvecklas något långsammare om än i nivå med de senaste tio årens snitt. Under perioden 2018–2021 bedöms även statsbidragens utveckling plana ut efter några år av kraftig ökning. Att de totala statsbidragen är relativt oförändrade under prognosperioden beror på att migrationsrelaterade statsbidrag kraftigt minskar samtidigt som andra statsbidrag ökar.

Eftersom behoven av migrationsrelaterad kommunal verksamhet minskar de kommande åren samtidigt som inkomsterna ökar, bedöms kommuner och landsting öka övriga kon- sumtions- och investeringsutgifter under pro- gnosperioden.

Utgifterna bedöms dock öka något snabbare än inkomsterna 2018–2021 vilket resulterar i ett avtagande finansiellt sparande under perioden. Även kommunsektorns resultat bedöms minska under prognosperioden.

Tabell 8.14 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges

Utfall 2017, prognos 2018–2021

	Utfall	Prognos
	2017	2018	2019	2020	2021
Totala inkomster	1 076	1 112	1 142	1 180	1 214
Utveckling i procent	5,7	3,4	2,7	3,3	2,9
Skatter1	700	726	755	782	810
Kommunal	17	19	19	19	20
fastighetsavgift
Statsbidrag exkl.	206	208	203	206	201
mervärdesskatt
generella bidrag	102	107	113	118	118
riktade bidrag	104	101	90	88	83
Kapitalinkomster	11	12	13	14	18
Övriga inkomster2	142	148	153	159	165
varav komp. moms	66	67	69	71	73

Totala utgifter	1 091	1 130	1 166	1 206	1 244
Utveckling i procent	4,9	3,6	3,2	3,4	3,1
Konsumtion	893	926	957	992	1016
Investeringar	114	116	120	123	127
Transfereringar	84	86	88	88	92
Övriga utgifter3	-1	2	2	3	8
Finansiellt sparande	-15	-18	-24	-26	-29
Procent av BNP	-0,3	-0,4	-0,5	-0,5	-0,5
Resultat	27	19	16	15	14

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Utfall 2017 enligt NR, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentlig sektors skatteinkomster för 2017 som redovisas i avsnitt 6.

2Kommunsektorns kompensation för mervärdesskatten är inkluderad i övriga inkomster och inte i statsbidragen.

3Inkluderar nettoköp av mark och fastigheter. Eftersom försäljningen vanligtvis överstiger köp är denna nettopost negativ, vilket minskar de redovisade utgifterna med några miljarder kronor per år.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kommunsektorns inkomster

Kommunsektorns inkomster består framför allt av inkomster från skatt på arbete (främst inkomst av tjänst och näringsverksamhet samt pensioner) och av statsbidrag.

Till följd av den starka utvecklingen på arbets- marknaden ökade skatteinkomsterna i god takt 2017. Under perioden 2018–2021 bedöms dock skatteinkomsternas tillväxt dämpas. I regeringens prognos för den svenska ekonomin bedöms sysselsättningen fortsätta öka. Det bidrar till att lönesumman ökar, med i genomsnitt 4,0 procent per år 2018–2021. Det är något högre än den genomsnittliga utvecklingen för de senaste tio åren (se diagram 8.5).

152

Diagram 8.5 Lönesumma och kommunala skatteinkomster

Procentuell förändring
Utfall 2000–2017, prognos 2018–2021
8							Kommunala
							Kommunala
7							skatteinkomster
7							Lönesumma
							Lönesumma
6
5
4
3
2
1
0
00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Pensionerna ökar också, med i genomsnitt 3,3 procent per år, under prognosperioden. Sam- mantaget innebär det att skatteunderlaget under perioden 2018–2021 utvecklas i något avtagande takt men i linje med historiskt snitt. Den genom- snittliga kommunala skattesatsen är oförändrad 2018 jämfört med 2017.

Vid förändringar av skattelagstiftningen som påverkar det kommunala skatteunderlaget ne- utraliseras i regel effekterna av dessa genom att nivån på de generella statsbidragen höjs eller sänks (s.k. skattereglering). I den nuvarande prognosen påverkas kommunsektorns skatte- inkomster framför allt av regeringens reform om sänkt inkomstskatt för pensionärer. De kom- munala skatteinkomsterna bedöms bli ca 4 mil- jarder kronor lägre 2018 till följd av skatte- sänkningen men kommunsektorn kompenseras för detta genom höjning av de generella stats- bidragen.

Kommuner och landsting får bidrag från staten i form av dels generella statsbidrag, dels riktade statsbidrag. Under prognosperioden utgör de generella statsbidragen och de riktade stats- bidragen ca 10 respektive 8 procent av kommun- sektorns inkomster. Den andel som statsbidragen utgör av enskilda kommuners och landstings inkomster varierar stort (se fördjupningsrutan Kommunsektorns ekonomi har stärkts). Ungefär 70 procent av de generella statsbidragen går till kommunerna och 30 procent till landstingen.

Nivån på de generella statsbidragen höjdes med 10 miljarder 2017 i enlighet med regeringens budgetproposition för 2017. År 2018–2020 ökar de generella statsbidragen varje år i enlighet med regeringens budgetproposition för 2018 (se

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

tabell 8.14). Ökningen 2018 beror delvis på kom- pensationen för kommunsektorns minskade skatteinkomster till följd av sänkt skatt för pensionärer. Att de generella statsbidragen ökar efter 2018 beror på att regeringen avser att perma- nent höja bidragens nivå med 5 miljarder kronor 2019 och ytterligare 5 miljarder kronor 2020.

De riktade statsbidragen finansieras från ett flertal olika utgiftsområden. Ungefär hälften av de totala riktade statsbidragen går till kommuner och hälften till landsting under prognosperioden. Vissa av dem syftar till att kompensera kom- muner och landsting för varierande kostnader inom vissa områden. Bidrag för läkemedelsför- måner utgör t.ex. ungefär hälften av de totala riktade statsbidragen till landsting. Bidragen från utgiftsområde 8 Migration och utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etable- ring uppgick till ca 42 miljarder kronor 2017. Från och med 2018 förväntas bidragen kopplade till asylsökande och nyanlända minska kraftigt. De totala statsbidragen minskar dock inte lika mycket som bidragen kopplade till migrations- verksamhet eftersom både de generella och andra riktade statsbidrag höjs under prognosperioden.

Kommunsektorns utgifter

Kommunsektorns utgifter fördelas mellan ett antal olika utgiftsslag och verksamhetsområden. Störst andel av utgifterna går till hälso- och sjukvård. Därefter följer utgifter för utbildning och för omsorg (främst för barn, äldre och funktionshindrade).

Av de totala utgifterna utgör kommunal kon- sumtion den största delen, dvs. välfärdstjänster inom främst vård, skola och omsorg. Kommu- nerna och landstingen har därutöver utgifter för investeringar och transfereringar, t.ex. utgifter för ekonomiskt bistånd.

Kommunal konsumtion

Den demografiska utvecklingen har stor be- tydelse för behovet av resurser inom olika välfärdstjänster. Om exempelvis antalet elever ökar behöver fler lärare anställas för att inte lärar- tätheten ska sjunka. Sedan 2012 har befolknings- tillväxten accelererat men tillväxttakten bedöms ha nått sin topp 2017. Därefter väntas befolk- ningstillväxten dämpas, men fortsätta öka snabbare än genomsnitt från 2000. Det är framför allt antalet barn som ökar snabbare än övriga befolkningen och bidrar till den höga öknings- takten. Även antalet äldre (65+) ökar snabbare än befolkningen i stort.

153

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

I diagram 8.6 visas en modellberäkning av hur mycket konsumtionsvolymen (dvs. mängden arbetade timmar, lokaler och förbrukningsvaror etc.) inom den kommunala sektorn behöver öka för att tillgodose det demografiskt betingade behovet.

Diagram 8.6 Demografiskt betingad konsumtionsutveckling i kommunsektorn, modellberäkning

Index 2000=100		Årlig procentuell förändring
125			1,8
	Procentuell förändring (hö)		1,6
120			1,6
120	Nivå (vä)
	Nivå (vä)		1,4
			1,4
115	Procentuell förändring i genomsnitt		1,2
	2000–2017 samt 2018–2021 (hö)		1,2
110			1,0
			1,0
105			0,8
105
100			0,6
100
			0,4
95			0,2
			0,2
90			0,0
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

De faktiska konsumtionsutgifterna i kommun- sektorn ökade med 1,2 procent i fasta priser 2017, en tydlig dämpning efter den mycket kraftiga ökningen 2016 (se diagram 8.7). Uppgången 2016 berodde till stor del på kraftigt ökande migra- tionsrelaterade utgifter, som låg kvar på i stort sett samma höga nivå 2017, men utan att öka ytterligare. Trots att de migrationsrelaterade utgifterna faller tillbaka 2018 ökar de totala konsumtionsutgifterna i en snabbare takt än 2017. Till denna utveckling bidrar framför allt regeringens satsningar i form av höjda stats- bidrag. För 2019–2021 dämpas på nytt öknings- takten för kommunal konsumtion. För 2019 är det fortsatt sjunkande migrationsutgifter som ligger bakom dämpningen. Därefter är det för- utom svagare skatteinkomster även det faktum att en del av regeringens satsningar inom kommunsektorn är tidsbegränsade. Det sist- nämnda är delvis en effekt av de antaganden som görs i prognosen (se förklaring i inledningen av Kommunsektorns finanser).

Diagram 8.7 Kommunala konsumtionsutgifter

Utfall 2000–2017, prognos 2018–2021
Årlig procentuell förändring
8	Fasta priser
	Fasta priser
7	Medel 2000-2017 fasta priser
	Löpande priser
6	Medel 2000-2017 löpande priser
5
4
3
2
1
0
-1
	00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen av kommunsektorns finanser på- verkas av flera faktorer exempelvis av i vilken mån kommunsektorn kommer att kunna genomföra effektiviseringsåtgärder genom bl.a. digitalisering och genom jämförelser mellan kommuner respektive landsting. Även svårigheter med kompetensförsörjningen kan påverka kommun- sektorns finanser.

Utveckling av investeringar, transfereringar och räntor

Knappt 8 procent av kommunsektorns totala utgifter består av transfereringar till staten, näringslivet och hushållen. Denna andel har varit i princip konstant under 2000-talet. Kommun- sektorns transfereringar till staten utgörs främst av sektorns del av assistansersättningen. Trans- fereringarna till näringslivet utgörs främst av olika subventioner till företag, exempelvis subvent- ioner av kollektivtrafiken.

Transfereringarna bedöms öka något under prognosperioden 2018–2021 och uppgå till 92 miljarder kronor 2021, varav 50 miljarder kronor beräknas betalas ut till hushållen. Trans- fereringarna till hushållen i form av ekonomiskt bistånd bedöms vara relativt oförändrade 2018–2021.

Ränteutgifterna bedöms öka något 2018–2021, främst till följd av stigande räntenivåer, men också till följd av ökad skuldsättning. Kommun- sektorns investeringsutgifter har ökat kraftigt de senaste åren. År 2017 uppgick sektorns fasta bruttoinvesteringar till 114 miljarder kronor, eller 2,5 procent av BNP. Kommunsektorn är inne i en period där omfattande investeringar görs. Många växande kommuner är i behov av nya lokaler, t.ex. för skolor och förskolor, samtidigt som den

154

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

demografiska utvecklingen också ökar behoven inom sjukvården och äldreomsorgen i kommuner och landsting. Äldre byggnader och infrastruktur behöver dessutom renoveras eller bytas ut. Ränteläget är lågt och sektorns ekonomiska resultat har varit relativt goda de senaste åren, vilket ökar benägenheten att investera. Utgifterna för fasta bruttoinvesteringar bedöms öka i en något långsammare takt de kommande åren, för att 2021 uppgå till 127 miljarder kronor. Den höga investeringsnivån bidrar till att kommun- sektorns skulder, där kommunerna står för den största andelen, ökar då investeringarna till viss del lånefinansieras. Investeringar som utförs av kommunala bolag, klassificerade utanför kom- munsektorn, ökar till viss del också kommun- sektorns skuldsättning. Det sker genom att kommunsektorn tar upp lån som vidareutlånas till bolagen i privat sektor.

155

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Kommunsektorns ekonomi har stärkts

Kommunernas respektive landstingens förut- sättningar varierar kraftigt vad gäller befolknings- utveckling, geografi, socioekonomi, skattekraft, m.m. Andelen personer som är 65 år och äldre varierar exempelvis mellan 13 och 34 procent i kommunerna och mellan 16 och 24 procent i landstingen. Rikets höga befolkningstillväxt för- delar sig ojämnt i landet, även om det till följd av det höga antalet nyanlända under de senaste åren har varit fler kommuner som haft en hög befolkningstillväxt, vissa efter flera års befolk- ningsminskning vilket ställer krav på stora och snabba omställningar. I flera av landets kommu- ner minskar dock alltjämt befolkningen.

Målet för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner är att skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting som bidrar till en effektiv kommunal verksamhet med hög kvalitet, oberoende av skillnader i strukturella förhållanden. En långt- gående utjämning av skatteintäkter och kostnader sker genom det generella statsbidraget som för- delas via det kommunalekonomiska utjämnings- systemet. För kommunsektorn som helhet utgör skatteintäkterna ca två tredjedelar av intäkterna, men variationen mellan enskilda kommuner res- pektive landsting är stor. I diagram 8.8 visas hur intäkterna fördelas i tre olika kommungrupper. I kommunernas räkenskapssammandrag redovisas riktade statsbidrag inom verksamhetens intäkter. För samtliga kommungrupper som redovisas i diagrammet har andelen verksamhetsintäkter av totala intäkter ökat under de senaste åren, vilket framför allt beror på de statliga ersättningarna för mottagande av asylsökande och nyanlända.

Diagram 8.8 Fördelning av kommunernas intäkter

Procent

Utjämningssystemen och generella statsbidrag Verksamhetens intäkter

Skatteintäkter

100

80
60
40
20
0
Storstäder och	Större städer och	Mindre städer/tätorter och
storstadsnära kommuner kommuner nära större stad		landsbygdskommuner

Källa: Statistiska centralbyrån.

De flesta kommuner och landsting redovisar positiva resultat

Kommunsektorn som helhet har stärkt sin eko- nomi under de senaste åren. Ser man till enskilda kommuner och landsting är det en relativt hög an- del som har haft positiva resultat de senaste åren.

År 2017 redovisade 273 av 290 kommuner (94 procent) positiva resultat, vilket var 8 färre än 2016. Ett tydligt mönster under tidigare år har varit att de befolkningsmässigt minsta kommu- nerna haft upprepade och över en längre period genomsnittliga negativa resultat i större omfatt- ning än större kommuner. Under den senaste tre- årsperioden är det dock endast ett fåtal kom- muner bland de befolkningsmässigt minsta kom- munerna som haft ett genomsnittligt negativt resultat.

Även bland landstingen är det en relativt stor andel som har haft ett positivt resultat under de senaste åren. Andelen är dock lägre än bland kommunerna. År 2017 redovisade 15 landsting av 20 positiva resultat, vilket var 2 färre än 2016. Under den senaste treårsperioden redovisade 10 landsting positiva resultat eller nollresultat samtliga år, jämfört med fyra landsting under 2012–2014.

God ekonomisk hushållning

För att uppfylla det lagstadgade kravet på god ekonomisk hushållning bör resultatet ligga på en tillräckligt hög nivå för att kommunen respektive landstinget ska klara av att hantera utmaningar som väntas till följd av demografiska föränd- ringar, finansiering av investeringar och pensions- skuld. Kommuner och landsting ska fastställa mål och riktlinjer som är av betydelse för god ekono- misk hushållning. Ett vanligt förekommande mål är att resultatet ska uppgå till en viss andel av de sammanlagda skatteintäkterna och de generella statsbidragen. År 2017 uppgick årets resultat som andel av skatteintäkterna och de generella stats- bidragen för kommunsektorn som helhet till 3,1 procent, vilket var samma nivå som 2016.

156

Diagram 8.9 Resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag

Procent
8
6						Kommuner							Landsting
6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Anm.: År 2011 och 2013 förändrades diskonteringsräntan som används för att värde-
säkra pensionsskulden. Landstingens kostnader påverkas i högre grad än
kommunerna av en sådan förändring, eftersom landstingen har fler anställda i högre
inkomstgrupper, vilket förklarar de stora svängningarna för landstingen dessa år
Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunernas resultat som andel av skatte- intäkter och generella statsbidrag ökade jämfört med 2016 och uppgick till 4,4 procent 2017. Det fanns liksom tidigare år en stor spridning i resultatnivåer bland kommuner. Flera kommu- ner, främst storstäder, större städer och kom- muner nära dessa städer hade stora realisations- och exploateringsvinster, vilket bidrog till höga resultat. Skillnaderna i resultatnivå mellan olika grupper av kommuner har under de senaste åren minskat.

Diagram 8.10 Resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag

Procent

3,5
3,5	2012-2014	2015-2017
3,0

2,5

2,0

1,5

1,0

0,5

0,0

Storstäder och	Större städer och	Mindre
storstadsnära kommuner	kommuner nära större	städer/tätorter och
	stad	landsbygdskommuner

Anm.: I diagrammet redovisas ett genomsnittligt medianresultat inom respektive kommungrupp.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Kommunerna har legat på högre resultatnivåer än landstingen, vilket bl.a. beror på att landstingen generellt sett har haft det svårare att anpassa kostnadsutvecklingen till utvecklingen av skatte- intäkter och andra intäkter. Landstingens resultat

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

som andel av skatteintäkter och generella stats- bidrag var 0,9 procent 2017, med en spridning mellan -6,0 till 3,8 procent.

Sedan 2013 finns en möjlighet att inom ramen för det egna kapitalet avsätta medel till en resultatutjämningsreserv. Syftet med reserven är att kunna reservera överskott i goda tider för att sedan använda medlen i en lågkonjunktur. År 2017 var det 149 kommuner som hade avsatt totalt 12,9 miljarder kronor, vilket var en ökning med 3,6 miljarder kronor jämfört med 2016. Andelen kommuner som avsatt medel till en resultatutjämningsreserv var högst bland små städer/tätorter och landsbygdskommuner (54 procent) och minst i storstäder och storstads- nära kommuner (46 procent). Av landstingen var det fem som totalt avsatt 0,8 miljarder kronor till en resultatutjämningsreserv. Det var en ökning med nästan 0,2 miljarder kronor jämfört med 2016.

Starkt resultat ger ett gott utgångsläge

Under de senaste åren har en period inletts med en stor ökning av det demografiska trycket i kommuner och landsting och en tilltagande kostnadsökning. Resultatnivån har trots det varit relativt hög i flertalet kommuner och landsting på grund av ökningar av skatteunderlag och stats- bidrag. Detta har skapat förbättrade förut- sättningar för kommuner och landsting att möta kommande utmaningar. Färre kommuner och landsting har negativa ackumulerade resultat att återställa och avsättningarna till resultatutjäm- ningsreserver har ökat. Investeringsnivån i kommunsektorn är för närvarande hög och trots goda resultat har skuldsättningen ökat, framför allt i kommunerna och främst i storstäder och storstadsnära kommuner.

För kommunsektorn som helhet tilltar det demografiska trycket ytterligare framöver då det kommer att ske en kraftig ökning av antalet barn och äldre i befolkningen i förhållande till antalet förvärvsaktiva. Utvecklingen kommer dock skilja sig mellan olika kommuner och landsting. Utmaningarna vad gäller att finansiera och be- manna verksamheter kommer därför variera beroende på kommunens och landstingets förut- sättningar och behov.

157

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Kommunalt finansierad sysselsättning

Den kommunalt finansierade sysselsättningen omfattar dels personer som är sysselsatta i kommunsektorn, dels personer som är sysselsatta i näringslivet och producerar välfärdstjänster som finansieras med kommunala skattemedel. Syssel- satta på fristående skolor eller äldreboenden som drivs av privata utförare räknas exempelvis som sysselsatta i kommunalt finansierad verksamhet. Antalet sysselsatta i kommunalt finansierade verksamheter uppgick 2017 till nästan 1,4 miljo- ner personer varav drygt 1,2 miljoner var syssel- satta i kommunsektorn. Omkring 80 procent av de anställda i kommunsektorn var kvinnor.

Diagram 8.11 Kommunalt finansierad sysselsättning

Utfall 1993–2017, prognos 2018–2021
Tusental personer														Procent
1 500															30
1 500		Andel sysselsatta hos privata utförare (hö)													30
1 400


		Sysselsättning, kommunfinansierad verksamhet (vä)													25
		Sysselsättning, kommunfinansierad verksamhet (vä)
		Sysselsättning, kommunsektorn (vä)
1 300															20



1 200
															15
1 100
1 000															10
1 000
900															5
900
800															0
800															0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17	19	21

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunalt finansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram t.o.m. 1999.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Under lång tid har en allt större andel av den kommunalt finansierade verksamheten kommit att bedrivas av privata utförare. Utvecklingen har bidragit till att sysselsättningen i kommunsektorn ökat långsammare än den kommunalt finansi- erade sysselsättningen (se diagram 8.11).

Den kommunalt finansierade sysselsättningen har ökat varje år sedan 2010 och framför allt för 2015 och 2016 utvecklades sysselsättningen starkt i likhet med den kommunala konsum- tionen. Efter 2016 syns en avmattning i ut- vecklingen av den kommunfinansierade syssel- sättningen men bedömningen av ökningstakten för 2017 och 2018 ligger högre än det historiska genomsnittet från 2000. Den demografiska ut- vecklingen, med fler barn och äldre i befolk- ningen, tillsammans med det stora antalet asyl- sökande 2015, medför ett ökat behov av personal i skola, vård och omsorg. Till följd av regeringens satsningar i budgetpropositionen för 2018 hålls

den kommunfinansierade sysselsättningen uppe efter den starka utvecklingen för framför allt 2015 och 2016.

Det är viktigt att följa utvecklingen både av antalet sysselsatta och av antalet arbetade timmar. Arbetade timmar är ett bättre mått än antalet sysselsatta på den faktiska resursinsatsen, efter- som de sysselsatta kan ha olika arbetstid och t.ex. sjukfrånvaron kan variera mellan åren. Om dess- utom antalet kommunalt finansierade arbetade timmar sätts i relation till befolkningen fås ett grovt mått på hur arbetsinsatsen i förhållande till antalet personer som utnyttjar de kommunala tjänsterna utvecklats.

Efter flera år med betydande ökningar minskade antalet kommunalt finansierade arbe- tade timmar per invånare påtagligt 2007–2009 (se diagram 8.12). Nedgången planade därefter ut och sedan 2013 har arbetade timmar per invånare åter ökat i förhållandevis snabb takt och den tidigare toppnoteringen från 2007 passerades 2015. En dämpning i ökningstakten har dock skett 2017.

Sett till antalet sysselsatta per invånare var ned- gången i samband med finanskrisen skarpare än för arbetade timmar och raderade nästintill ut hela de föregående tio årens uppgång. Mellan 2010 och 2013 höll sig nivån förhållandevis stabil. Men fr.o.m. 2014 tog utvecklingen fart och antalet sysselsatta per invånare nådde upp till den tidigare toppnivå från 2006 under 2016. Liksom för arbetade timmar noteras en dämpning av ök- ningstakten för 2017.

158

Diagram 8.12 Kommunalt finansierad sysselsättning och arbetade timmar per 1 000 invånare

Antal sysselsatta/1000 inv.

Arbetade timmar/1000 inv.

140												210 000
		Sysselsatta (vä)					Arbetade timmar (hö)					205 000
												205 000
135												200 000
												200 000
130												195 000
130
												190 000
125												185 000
												185 000
120												180 000
120
												175 000
115												170 000
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17

Anm.: Subventionerade anställningar som plusjobb, traineejobb och extratjänster ingår också i den kommunalt finansierade sysselsättningen. Svenska kyrkan ingick i kommunsektorn fram till 1999. De som söker asyl i Sverige räknas in i befolkningen först när de fått uppehållstillstånd som gäller minst 12 månader, även om de till viss del är brukare av välfärdstjänster. I och med det stora antalet asylsökande under slutet av 2015 är sysselsättningen och de arbetade timmarna per

1 000 invånare därmed troligen något överskattade i närtid.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

8.3Nettoförmögenheten och skuldutvecklingen

Nettoförmögenheten

Den offentliga sektorns nettoförmögenhet består av både realkapital och finansiella tillgångar, med avdrag för skulder (se tabell 8.15). Realkapitalet, eller kapitalstocken, innefattar både materiella tillgångar, som t.ex. byggnader och anläggningar, och immateriella tillgångar, som t.ex. forskning och utveckling samt datorprogram. Större delen av den offentliga sektorns kapitalstock består av byggnader, vägar och annan infrastruktur som inte ger någon direkt avkastning. En del av kapitalstocken används för produktion av offentliga tjänster, som t.ex. skolor, sjukhus och kontorsbyggnader, medan andra delar, t.ex. infrastrukturen, ger en samhällsekonomisk av- kastning. Vidare ingår mark som tillgångsslag i den officiella statistiken. De finansiella till- gångarna omfattar såväl olika fordringar på den privata sektorn som aktier. Aktieinnehaven kan vara likvida tillgångar förknippade med ett tydligt avkastningskrav, som t.ex. AP-fondernas aktie- innehav. Innehaven kan också vara en form för kontroll av realkapital, som t.ex. statens ägande av Vattenfall AB.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 8.15 Den offentliga sektorns okonsoliderade tillgångar och skulder samt nettoförmögenhet 2016

	Miljarder kronor	Procent av BNP
Tillgångar	7 872	178,7
Finansiella tillgångar	3 937	89,4
varav aktier	1 814	41,2
Kapitalstock	3 935	89,3
varav mark	823	18,7

Skulder	2 947	66,9
Maastrichtskuld1	1 856	42,1
Pensionsskuld	354	8,0
Övrigt	737	16,7
Nettoförmögenhet	4 925	111,8
Staten	1 178	26,7
Ålderspensionssystemet	1 349	30,6
Kommunsektorn	2 398	54,4

Finansiell förmögenhet	990	22,5
Statens nettoförmögenhet inkl.
löneskatt på kommunsektorns
pensionsskuld	1 271	28,8

Anm.: År 2016 är det senast redovisade utfallsåret i den offentliga statistiken enligt NR.

1 Maastrichtskulden är redovisad konsoliderad i denna tabell. Posten Övrigt inkluderar konsolideringsfaktorn mellan staten, ålderspensionssystemet och kommunsektorn.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Skulderna omfattar finansiella skulder samt statens och den kommunala sektorns åtaganden för tjänstepensioner. Den s.k. Maastrichtskulden (se avsnitt Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld), av vilken statsskulden utgör en övervägande del, redovisas till nominellt värde. I finansräkenskaperna definieras skulden till sitt marknadsvärde. Posten Övrigt under skulder inkluderar skillnaden mellan marknadsvärdet och den nominellt värderade Maastrichtskulden.

Vid utgången av 2016 uppgick den offentliga sektorns totala nettoförmögenhet till över 110 procent av BNP, varav ägandet i reala till- gångar uppgick till ca 90 procent av BNP. Den finansiella nettoförmögenheten, dvs. skillnaden mellan finansiella tillgångar och skulder, uppgick därmed till över 20 procent av BNP.

Fördelningen av nettoförmögenheten på sek- torer visar att statens andel av förmögenheten är minst då den offentliga sektorns skuld huvud- sakligen består av statsskulden. Både den kommunala sektorns och statens nettoförmögen- het består till övervägande del av reala tillgångar, medan ålderspensionssystemets nettoförmögen- het utgörs av finansiella tillgångar.

År 2000–2013 ökade nettoförmögenheten med ca 40 procent av BNP (se diagram 8.13).

159

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Mellan 2013 och 2015 minskade den dock som

Diagram 8.14 Den offentliga sektorns finansiella

nettoförmögenhet

andel av BNP. Det beror både på ökningen av

Procent av BNP, utfall t.o.m. 2017, prognos 2018–2021

bruttoskulden, som redovisas i skuldavsnittet

nedan, och att både reala och finansiella tillgångar

växte långsammare än BNP.

Diagram 8.13 Den offentliga sektorns nettoförmögenhet

fördelad på sektorer

Procent av BNP

120																	120	-20
100																	100	-40
80																	80	-60		Staten					Kommunsektorn
																				Staten					Kommunsektorn
60																	60	-80		Pensionssystemet					Total nettoställning
60																	60	-80
																		95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17	19	21
40																	40	Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
20																	20	Den finansiella nettoförmögenheten ökade med
																		Den finansiella nettoförmögenheten ökade med
0			Staten								Ålderspensionssystemet						0	närmare 3 procent av BNP mellan 2016 och 2017.
			Staten								Ålderspensionssystemet							Utöver	statens			starkare			finanser			bidrog			även
-20			Kommunsektorn								Offentliga sektorn						-20	Utöver	statens			starkare			finanser			bidrog			även
			Kommunsektorn								Offentliga sektorn							värdeförändringar					på	tillgångar i				framför			allt

00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16		ålderspensionssystemet till								att	den		finansiella
Anm.: År 2016 är det senast redovisade utfallsåret i den offentliga statistiken enligt																		ålderspensionssystemet till								att	den		finansiella
NR.																		förmögenheten växte (se tabell 8.16).
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.																		förmögenheten växte (se tabell 8.16).
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.																		År 2018–2021 medför de beräknade över-
																		År 2018–2021 medför de beräknade över-
Den finansiella nettoförmögenheten																		skotten i staten tillsammans med värdeföränd-
Den offentliga sektorns finansiella nettoför-																		ringar i framför allt pensionssystemet att den
mögenhet finns huvudsakligen i AP fonderna i																		finansiella nettoförmögenheten successivt ökar.
ålderspensionssystemet, medan statens finansiella																		Tabell 8.16 Den offentliga sektorns finansiella
nettoförmögenhet är negativ. Kommunsektorns																		Tabell 8.16 Den offentliga sektorns finansiella
nettoförmögenhet är negativ. Kommunsektorns																		nettoförmögenhet
finansiella tillgångar och skulder har sedan 1995 i																		nettoförmögenhet
finansiella tillgångar och skulder har sedan 1995 i																		Procent av BNP, utfall 2017, prognos 2018–2021
stort sett varit lika stora (se diagram 8.14).																		Procent av BNP, utfall 2017, prognos 2018–2021
stort sett varit lika stora (se diagram 8.14).																							2017		2018		2019		2020		2021
Den		offentliga				sektorns				kapitalinkomster i													2017		2018		2019		2020		2021
Den		offentliga				sektorns				kapitalinkomster i								Staten					-4,9		-2,9		-1,3		0,5		2,9
form av räntor och utdelningar, huvudsakligen																		Staten					-4,9		-2,9		-1,3		0,5		2,9
form av räntor och utdelningar, huvudsakligen																		Ålderspensionssystemet					31,2		30,5		30,0		30,0		30,0
hänförliga till ålderspensionssystemet, överstiger																		Ålderspensionssystemet					31,2		30,5		30,0		30,0		30,0
hänförliga till ålderspensionssystemet, överstiger																		Kommunsektorn					-1,4		-1,8		-2,3		-2,8		-3,3
ränteutgifterna. Den totala skulden inkluderar																		Kommunsektorn					-1,4		-1,8		-2,3		-2,8		-3,3
ränteutgifterna. Den totala skulden inkluderar
statens och kommunsektorns åtaganden för de																		Offentlig sektor					24,9		25,8		26,5		27,7		29,7
förmånsbestämda tjänstepensionerna som intjä-																		Förändring					2,4		0,9		0,7		1,2		1,9
nats fr.o.m. 1998. De totala skulderna för de																		Bidrag till förändringen
fonderade			avgiftsbestämda								tjänstepensionerna							Finansiellt sparande					1,1		1,0		1,0		1,3		1,9
ingår, i likhet med premiepensionssystemet, inte																		Värdeförändringar m.m.					2,2		1,1		0,8		1,0		1,0
i den offentliga sektorn utan redovisas i för-																		Nominell BNP-förändring					-1,0		-1,2		-1,0		-1,0		-1,0
säkringssektorn.																		Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skuldutvecklingen

Statens budget visade ett överskott på 62 miljar- der kronor 2017. Statsskulden minskade dock endast med 27 miljarder kronor (se tabell 8.17), framför allt beroende på att Riksgäldskontoret överskattade statens lånebehov i sin upplånings- plan. Riksgäldskontoret fick även in finansiering vid sidan av den ordinarie upplåningen via oväntat stora volymer marknadsvårdande repor, dvs.

160

utlåning av statspapper till Riksgäldskontorets återförsäljare över en dag. Som säkerhet får Riksgäldskontoret in pengar vilket minskar upp- låningsbehovet. Detta medförde sammantaget att ett kassaöverskott uppstod, som placerats i till- gångar. Dessa s.k. förvaltningstillgångar ingår i skulddispositionerna, som totalt sett uppgick till 42 miljarder kronor 2017, varav 65 miljarder kronor utgörs av förvaltningstillgångarna.

Utöver förvaltningstillgångarna innefattar skulddispositionerna bl.a. orealiserade valuta- kursdifferenser och upplupen inflationskom- pensation. Skulddispositionerna påverkar stats- skulden, men inte statens budgetsaldo och netto- lånebehov.

Tabell 8.17 Statsskuldens förändring

Miljarder kronor, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Okonsoliderad statsskuld	1 347	1 328	1 240	1 125	1 056
vid ingången av året

Förändring av	-19	-88	-115	-69	-117
okonsoliderad statsskuld
Varav
Lånebehov1	-62	-74	-67	-50	-126
Skulddispositioner m.m.	42	-15	-47	-20	10

Okonsoliderad statsskuld	1 328	1 240	1 125	1 056	939
vid årets slut2
Eliminering av	63	64	65	66	67
myndigheters innehav av
statspapper

Statsskuld vid årets slut3	1265	1176	1060	990	872
Statsskuldsförändring4	-27	-89	-116	-70	-118
Statsskuld i procent av BNP	27,5	24,3	21,1	18,9	16,1

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Identiskt med statens budgetsaldo med omvänt tecken .

2I den okonsoliderade statsskulden ingår statliga myndigheters innehav av stats - papper.

3Här avses konsoliderad statsskuld vilket innebär att statliga myndigheters

innehav av statspapper räknats bort.

4Avser statsskuldsförändring beräknad på den konsoliderade statsskulden. Källor: Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Riksgäldskontoret bedömer att det inte är lämpligt att omedelbart minska statsskulden för att anpassa den till det låga lånebehovet 2017 eftersom detta skulle påverka likviditeten på statspappersmarknaden negativt. Riksgälds- kontoret bedömer att det skulle medföra en sämre låneberedskap och högre långsiktiga upp- låningskostnader för staten. Riksgäldskontoret planerar därför att hålla större överskott under en längre period än normalt. Det bidrar i sin tur till att statsskulden 2017–2019 inte minskar i samma takt som budgetsaldot förstärktes 2017 och beräknas förstärkas 2018 och 2019. Totalt sett

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

minskar dock statsskulden mer än budgetöver- skotten dessa år till följd av valutakurseffekter. En mer fördjupad redogörelse över skuldutveck- lingen och de överskott som har uppstått kommer att lämnas i den utvärderingsskrivelse om statens upplåning och skuldförvaltning som regeringen ska lämna till riksdagen i april.

Diagram 8.15 Statsskuldens utveckling

Utfall t.o.m. 2017, prognos 2018–2021
Miljarder kronor	Procent av BNP

	1 600	50
	1 400	45
	1 400
	1 200	40
	1 200	35
		35
	1 000	30
		30
	800	25
	600	20
	600
	400	15
	400	10
		10
	200	5
		5
	0	0
	02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
	Statsskuld (mdkr)	Procent av BNP

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Sedan 2015 har statsskulden minskat både nomi- nellt och uttryckt som andel av BNP. År 2018–2021 bedöms statsskulden fortsätta minska (se diagram 8.15). År 2018–2020 minskar stats- skulden mer än budgetöverskotten respektive år (se tabell 8.17). År 2018 beror det framför allt på att en starkare krona i förhållande till 2017 leder till att valutaskulden mätt i svenska kronor minskar. År 2019 och 2020 beror det på att den överskjutande upplåningen som uppstod 2017 medför att Riksgäldskontoret minskar upp- låningen i motsvarande utsträckning dessa år. I slutet av 2021 beräknas skuldkvoten, dvs. den konsoliderade statsskulden som andel av BNP, uppgå till ca 16 procent.

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld

Maastrichtskulden definieras av EU-regler och är det skuldbegrepp som används vid bedömningen av medlemsländernas offentliga finanser inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. För Sverige innebär definitionen att skulden består av den konsoliderade statsskulden och kommun- sektorns skulder på kapitalmarknaden, med

161

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

avdrag för AP-fondernas innehav av stats- obligationer.

Inför att Sverige den 1 januari 1995 blev med- lem i EU uppgick den konsoliderade bruttoskul- den till över 1 200 miljarder kronor, vilket mot- svarade ca 70 procent av BNP (se diagram 8.16). Sedan dess har det nominella värdet ökat med över 650 miljarder kronor, för att vid utgången av 2017 uppgå till ca 1 850 miljarder kronor.

Skulden har emellertid minskat kraftigt som andel av BNP sedan 1994 och uppgick vid ut- gången av 2017 till 40,3 procent av BNP (skuld- kvoten), vilket är under referensvärdet i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt om högst 60 procent av BNP.

Utvecklingen av den offentliga sektorns kon- soliderade bruttoskuld beror på det finansiella sparandet, som kan fördelas på primärt sparande, ränteutgifter och s.k. stockflödesförändringar, som utgörs av finansiella transaktioner och peri- odiseringar som inte påverkar det finansiella sparandet.

Diagram 8.16 Den konsoliderade bruttoskulden

Utfall t.o.m. 2017, prognos 2018–2021
Miljarder kronor	Procent av BNP

2 000													100
1 800			Konsoliderad skuld, mdkr										90
1 800													90
1 600			Procent										80
1 600													80
1 400													70
1 200													60
1 000													50
800													40
600													30
400													20
200													10
0													0
94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14	16	18	20
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Merparten av ökningen av den nominella skulden 1994–2017 skedde mellan 2008 och 2014, då den ökade med över 400 miljarder kronor, vilket mot- svarar en ökning om närmare 10 procent av BNP. Statens finansiering av Riksbankens lån för för- stärkningen av valutareserven 2009 och 2013 ökade skulden med närmare 3 procent av BNP respektive år. Vidare ökade skulden 2014 med ca 2 procent av BNP till följd av regelförändringar som innebär att andra myndigheter än Riks- gäldskontoret får inneha utestående återköpsavtal avseende finansiella instrument, s.k. repor, över årsskiften. Effekten bruttoredovisas i NR, vilket innebär att tillgångar och skulder påverkas i lika

stor utsträckning, och därför är neutral för den finansiella förmögenheten. Eftersom dessa repor hanteras av Kammarkollegiet påverkas inte stats- skulden enligt redovisningen i statens budget, som endast speglar Riksgäldskontorets skuld- hantering. I övrigt bidrog även underskotten i de offentliga finanserna och valutakurseffekter till att skulden ökade mellan 2012 och 2014.

Utöver detta har också den ökade vidareut- låningen från kommunsektorn till kommunala bolag bidragit till att den offentliga bruttoskulden vuxit i nominella termer.

År 2017 medförde bl.a. Riksgäldskontorets hantering av skulddispositioner att bruttoskulden i stort sett var nominellt oförändrad jämfört med 2016 trots överskottet i de offentliga finanserna. Den höga BNP-tillväxten medförde dock att skuldkvoten minskade.

Diagram 8.17 De enskilda sektorernas bidrag till den offentliga sektorns bruttoskuld

Procent av BNP utfall t.o.m. 2017, prognos 2018–2021

100

	Stat		Pensionssystem		Kommunsektor

Anm.: Summan av de tre delsektorernas skuld överstiger den totala Maastricht- skulden eftersom den totala skulden är konsoliderad.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknas minska hela prognosperioden till följd av över- skotten i de offentliga finanserna. Bruttoskulden bedöms vara i linje med nivån för skuldankaret som införs fr.o.m. 2019. År 2021 beräknas brutto- skulden, med nu aviserad politik, uppgå till ca 30 procent av BNP.

Den successivt lägre skulden rör uteslutande statsskulden. Kommunsektorns skuld beräknas däremot fortsätta växa snabbare än BNP, bl.a. på grund av stora investeringsbehov i kommun- sektorn och vidareutlåning till kommunala bolag.

162

Tabell 8.18 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag till förändringen

Procent av BNP om annat inte anges, utfall 2017, prognos 2018–2021

	2017	2018	2019	2020	2021
Miljarder kronor	1 855	1 803	1 718	1 653	1 575
Procent av BNP	40,3	37,3	34,2	31,6	29,0
Förändring	-1,8	-2,9	-3,2	-2,6	-2,6
Bidrag till förändringen
Primärt finansiellt
sparande	-1,5	-1,3	-1,3	-1,7	-2,3
Ränteutgifter	0,4	0,3	0,4	0,4	0,4
Stock-flöde	1,1	-0,1	-0,7	0,0	0,5

Periodisering av räntor
och skatter	0,0	-0,2	0,0	0,1	0,0
Försäljning av aktier
m.m.	0,0	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1
Övrigt	1,1	0,2	-0,6	0,0	0,6

Nominell BNP-förändring	-1,8	-1,9	-1,5	-1,3	-1,1

Anm.: Övrigt 2017, 2018 och 2020 omfattar i huvudsak Riksgäldskontorets skuld- dispositioner samt finansiering av lån till Riksbanken.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

förväntningar på den ekonomiska återhämt- ningen, konsumtionsefterfrågan, utvecklingen på arbetsmarknaden och inflationsutvecklingen.

Tabell 8.19 Bedömningar av finansiellt sparande

Procent av BNP

	2018	2019	2020	2021
Regeringen	1,0	1,0	1,3	1,9
KI inkl. åtgärder	0,7	1,1	1,2	0,9
KI exkl. åtgärder	0,7	0,9	1,3	1,8
ESV	0,4	0,3	0,6	1,3
Riksbanken	0,9	0,9	0,8	–
Europeiska kommissionen	0,7	0,6	–	–
OECD	1,7	1,9	–	–
IMF	1,0	0,8	0,5	0,4

Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2017 -04-16, Konjunkturinstitutet (KI) 2018-03-27, Ekonomistyrningsverket 2018-04-05, Riksbanken 2018-02-14, Europeiska kommissionen 2017-11-09, OECD 2017-11-28, och Internationella valutafonden oktober 2017.

Prognosjämförelse avseende det strukturella sparandet

8.4Finansiellt sparande enligt olika bedömare

I detta avsnitt redovisas en jämförelse mellan de senaste prognoserna för det finansiella sparandet gjorda av regeringen i denna proposition, Ekonomistyrningsverket (ESV), Konjunkturin- stitutet, Riksbanken, OECD, Europeiska kom- missionen och Internationella valutafonden (IMF). Vid en jämförelse av de olika bedöm- ningarna är det viktigt att beakta att de har gjorts vid olika tidpunkter och kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken.

Prognosjämförelse avseende det finansiella sparandet

Konjunkturinstitutet bedömer enligt det alterna- tiva scenariot exkl. åtgärder, utöver regeringens satsningar, att det finansiella sparandet utvecklas förhållandevis i linje med regeringens prognos (se tabell 8.19). ESV prognosisterar en svagare ut- veckling av den offentliga sektorns finansiella sparande, vilket i huvudsak rör lägre intäkter från skatt på kapital och konsumtion.

Även Europeiska kommissionen beräknar att det finansiella sparandet 2018 och 2019 blir lägre än i regeringens prognos. Skillnaden mellan de olika prognoserna beror framför allt på olika

I tabell 8.20 redovisas olika bedömares prognoser för den offentliga sektorns strukturella sparande. Skillnaderna gentemot andra bedömare är i vissa fall större vid jämförelser av det strukturella sparandet än det finansiella sparandet. Detta beror dels på olika prognoser för BNP-gapet, dels på olika beräkningsmetoder.

Tabell 8.20 Bedömningar av strukturellt sparande

Procent av BNP

	2018	2019	2020	2021
Regeringen	0,5	0,5	0,8	1,7
KI inkl. åtgärder	0,0	0,1	0,5	0,5
KI exkl. åtgärder	0,0	-0,1	0,5	1,3
ESV	0,0	0,1	0,5	1,4
Riksbanken	–	–	–	–
Europeiska kommissionen	0,6	0,7	–	–
OECD	0,6	0,7	–	–
IMF	0,6	0,4	0,2	0,1

8.5Uppföljning av statens budgetsaldo

En fullständig uppföljning av statens budget för 2017 sker i regeringens skrivelse Årsredovisning

163

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

för staten 2017 (skr. 2017/18:101). Statens budgetsaldo visade 2017 ett överskott om 62 miljarder kronor. Överskottet blev därmed 38 miljarder kronor större än enligt den prognos som gjordes i budgetpropositionen för 2018, se tabell 8.21.

Tabell 8.21 Utfall för statens budget 2017

Miljarder kronor

	Prognos i	Utfall	Differens
	BP18		utfall-
			prognos
Inkomster	987,5	1001,4	13,9
Statens skatteinkomster	1028,9	1049,9	21,0
Övriga inkomster	-41,4	-48,5	-7,2

Utgifter m.m.	963,5	939,6	-23,9
Utgifter exkl. statsskuldsräntor1	936,9	930,2	-6,7
Statsskuldsräntor m.m.	11,6	10,6	-1,1
Riksgäldskontorets nettoutlåning	8,4	-2,9	-11,3
Kassamässig korrigering	6,6	1,8	-4,8

Statens budgetsaldo	24,0	61,8	37,7

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan.

1Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skillnaden mellan utfallet för skatteinkomsterna och prognosen i budgetpropositionen för 2018 beror främst på att kapitalplaceringarna på skatte- kontot blev högre än beräknat. Att övriga inkomster blev lägre än beräknat beror framför allt på att det inte gjordes några större försälj- ningar av statens egendom under 2017. I budget- propositionen för 2018 gjordes ett beräknings- tekniskt antagande om försäljningsinkomster om 5 miljarder kronor.

De sammantaget lägre utgifterna på budgetens utgiftsområden återfinns framför allt på utgifts- område 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, utgiftsområde 13 Jäm- ställdhet och nyanlända invandrares etablering och utgiftsområde 22 Kommunikationer som tillsammans blev 6 miljarder kronor lägre än beräknat i budgetpropositionen för 2018. Riksgäldskontorets nettoutlåning blev lägre än beräknat framför allt till följd av att Irland återbetalade sitt lån till Sverige i förtid. Den kassa- mässiga korrigeringen blev lägre än beräknat bl.a. till följd av att Europeiska kommissionen inte rekvirerade den fulla avgiften för 2017 från kontot i Riksgäldskontoret.

8.6Uppföljning av offentliga sektorns finanser

Finansiellt sparande jämfört med budgetpropositionen för 2018

Den offentliga sektorn redovisade 2017 ett finansiellt sparande som uppgick till ca 52 mil- jarder kronor eller 1,1 procent av BNP (tabell 8.22). Sparandet blev därmed ca 6 miljarder kronor eller 0,1 procent av BNP högre än beräk- ningarna i budgetpropositionen för 2018. Både inkomster och utgifter överskattades i progno- sen. På inkomstsidan beräknades kommun- sektorns skatter och kapitalinkomster bli högre medan i huvudsak statens budgetutgifter över- skattades på utgiftssidan.

Prognosen för den offentliga sektorns spa- rande har reviderats upp för innevarande år. Statens skatteinkomster från kapitalvinster och konsumtion beräknas bli lägre än i föregående prognos. Samtidigt bedöms dock utgifterna i staten bli lägre i större utsträckning än i den föregående beräkningen.

164

Tabell 8.22 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2018

Miljarder kronor om inte annat anges

	2017	2018	2019	2020
Finansiellt sparande i	46	42	52	78
budgetpropositionen för 2018
Procent av BNP	1,0	0,9	1,0	1,5

Förändringar
Inkomster	-5	-6	-10	-16
Skatter	-2	-6	-11	-18
Staten	1	-8	-12	-17
Ålderspensionssystemet	0	1	2	1
Kommunsektorn	-3	0	0	-2

Övriga inkomster	-3	0	1	2
Utgifter	-11	-10	-6	-4
Kommunal konsumtion	2	3	3	3
Ålderspensioner	1	-1	-1	0
Ränteutgifter1	-2	-5	-3	-2
Övriga primära utgifter	-11	-8	-5	-6

Förändring av finansiellt	6	4	-3	-11
sparande
Procent av BNP	0,1	0,1	-0,1	-0,2
Staten	13	4	0	-7
Ålderspensionssystemet	-1	2	2	1
Kommunsektorn	-7	-3	-5	-5

Finansiellt sparande i 2018	52	46	49	67
års ekonomiska
vårproposition
Procent av BNP	1,1	1,0	1,0	1,3

1 Inkl. utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finansiella sparandet beräknas 2019 och 2020 totalt bli 3–11 miljarder kronor, eller 0,1–0,2 procent av BNP, lägre än beräkningarna i budgetpropositionen för 2018. I huvudsak är det prognosen på statens skatteintäkter som revi- derats ned i förhållande till budgetpropositionen för 2018.

Konsoliderad bruttoskuld och den finansiella nettoförmögenheten jämfört med budgetpropositionen för 2018

Jämfört med bedömningen i budgetpropo- sitionen för 2018 har den finansiella nettoför- mögenheten reviderats upp trots att prognosen för det ackumulerade finansiella sparandet reviderats ned fram t.o.m. 2020 (se tabell 8.23). Det är huvudsakligen utfallet för statens innehav i onoterade bolag som justerats upp från 2016 och

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

framåt. Även ålderspensionssystemets värde- pappersinnehav beräknas bli högre än tidigare.

Tabell 8.23 Offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. Aktuell prognos och förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2018

Miljarder kronor om inte annat anges

	2017	2018	2019	2020
Budgetpropositionen för 2018
Finansiell nettoförmögenhet	1 063	1 141	1 235	1 367
Procent av BNP	23,0	23,7	24,7	26,2
Konsoliderad skuld	1 781	1 759	1 722	1 672
Procent av BNP	38,6	36,5	34,4	32,0
Förändringar
Finansiell nettoförmögenhet	81	103	98	84
Konsoliderad skuld	74	44	-4	-19
2018 års ekonomiska
vårproposition
Finansiell nettoförmögenhet	1 144	1 244	1 333	1 451
Procent av BNP	24,9	25,8	26,5	27,7
Konsoliderad skuld	1 855	1 803	1 718	1 653
Procent av BNP	40,3	37,3	34,2	31,6

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Maastrichtskulden har reviderats upp i betydligt större utsträckning än det ackumulerade finan- siella sparandet. Detta beror dels på Riksgälds- kontorets hantering av skulddispositioner, dels på att Statistiska centralbyrån (SCB) reviderat upp utfallet för 2016 vilket även påverkat brutto- skulden 2017. Det högre utfallet 2016 beror i sin tur på ändrad redovisning av tjänstepensions- sparandet i kommunsektorn och att SCB bedömt att en större del av behållningarna på skattekontot är placeringar. Dessa placeringar ingår i statens lånebehov men exkluderas från bruttoskulden.

Kommunsektorns finanser jämfört med budgetpropositionen för 2018

Enligt det preliminära NR-utfallet för 2017 var kommunsektorns finansiella sparande 7 miljarder kronor lägre än prognostiserat i budgetpro- positionen för 2018. Det var framför allt utgif- terna som var högre i utfallet än i prognosen. Det preliminära utfallet för kommunsektorns resultat före extraordinära poster var däremot 5 miljarder kronor högre än i prognosen.

I prognosen i denna proposition har framför allt kommunsektorns investeringsutgifter revi- derats upp. Det medför att det finansiella sparan- det har reviderats ned för hela prognosperioden.

165

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Kommunsektorns resultat har däremot reviderats upp. Det beror på att investeringsutgifterna inte påverkar resultatet samtidigt som revideringar av inkomster och övriga utgifter bidrar positivt till kommunsektorns finanser.

Tabell 8.24 Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2018

Miljarder kronor

	Utfall	Prognos
	2017	2018	2019	2020
Totala inkomster	-1	5	3	2
Skatter	-3	0	0	-2
Statsbidrag exkl.
mervärdesskatt	2	4	2	2
Övriga inkomster	-1	1	1	2
Totala utgifter	5	7	8	7
Konsumtion	2	3	3	3
Investeringar	7	6	8	9
Övriga utgifter	-3	-2	-2	-5
Finansiellt sparande	-7	-3	-5	-5
Resultat före
extraordinära poster	5	4	3	4

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

166

Uppföljning av sysselsättningspolitiken

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

9 Uppföljning av sysselsättningspolitiken

I detta avsnitt redovisas en uppföljning av sysselsättningspolitiken sedan regeringen till- trädde 2014. Avsnittet innehåller en beskrivning av regeringens syn på arbetsmarknadsläget, ut- maningarna för sysselsättningspolitiken samt vilka effekter regeringens politik bedöms ha på sysselsättningen och arbetslösheten på kort och lång sikt. I avsnittet finns även fördjupningsrutan Snabbare etablering bland nyanlända.

Sammanfattning

–Regeringens mål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 vägleder den ekono- miska politiken. Arbetslösheten ska minska genom att både antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar ökar.

–Arbetsmarknaden har utvecklats starkt de senaste åren. Sedan regeringen tillträdde har sysselsättningen ökat med 250 000 personer och arbetslösheten har minskat bland både kvinnor och män, och i synnerhet bland unga.

–Regeringens politik har bidragit till att

sysselsättningen har ökat och att arbets- lösheten har minskat sedan regeringen till- trädde. Den aktiva finanspolitiken beräknas leda till att arbetslösheten blir ca 1 procentenhet lägre 2018 jämfört med om inga reformer hade genomförts.

–Trots den positiva utvecklingen är arbets- lösheten fortfarande för hög, särskilt bland dem som inte gått ut gymnasieskolan och bland utomeuropeiskt födda. Det finns även obalanser på arbetsmarknaden som riskerar

att dämpa sysselsättningstillväxten fram- över. Arbetslösheten är hög samtidigt som bristen på arbetskraft är stor i många yrken, i synnerhet i yrken som kräver lång ut- bildning.

–Regeringens sysselsättningspolitik har varit inriktad på att minska obalanserna på arbets- marknaden och underlätta för personer som har en svagare ställning på arbetsmarknaden att få ett arbete. I takt med att kunskaps- lyftet och regeringens övriga satsningar får full effekt bedöms obalanserna på arbets- marknaden minska.

9.1Regeringens inriktning på sysselsättningspolitiken

Arbete är grunden för välfärden. Arbete innebär gemenskap, ekonomisk frihet för individen och bättre möjligheter att forma sitt liv. Arbetslöshet skapar klyftor och riskerar att leda till sociala spänningar. Att minska arbetslösheten och öka möjligheterna att få jobb för dem som står långt från arbetsmarknaden stärker därför samman- hållningen i samhället. När fler kan försörja sig genom arbete underlättas också finansieringen av den offentliga sektorn eftersom belastningen minskar på de offentliga transfereringssystemen, samtidigt som skatteintäkterna ökar. Detta möj- liggör sammantaget en högre välfärd.

Regeringens mål om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 vägleder den ekonomiska politiken. Arbetslösheten ska minska genom att både antalet personer som arbetar och att antalet arbetade timmar ökar.

169

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Regeringen har sedan tillträdet 2014 haft en bred jobbagenda som har fokuserat på ett kunskapslyft för ökad kompetens som svarar mot arbetsmarknadens behov, fler och enklare vägar till jobb, investeringar i klimat, infrastruktur och bostäder samt en aktiv närings- och innovations- politik. Därutöver har regeringen också genom- fört breda satsningar på välfärden, vilket har medfört fler arbetstillfällen i offentligt finansierad verksamhet.

9.2Svensk arbetsmarknad utvecklas starkt

Arbetsmarknaden har utvecklats starkt sedan regeringen tillträdde 2014. Sysselsättningen har ökat i god takt till följd av regeringens politik, en växande befolkning och en stärkt global kon- junktur (se diagram 9.1). Fler barn och äldre i befolkningen har inneburit att behovet av väl- färdstjänster har ökat, vilket tillsammans med regeringens satsningar på välfärden har bidragit till att sysselsättningen ökat starkt i offentlig sektor. Även i tjänstesektorn och byggsektorn har sysselsättningen ökat i god takt.

Diagram 9.1 Årlig förändring i sysselsättning och arbetskraft (15–74 år)

Tusental

130

80
80
30
	01	02		04	05	06	07	08	09	10	11	12		13	14	15	16	17
-20			03	04
			03

-70					Sysselsättning								Arbetskraft

-120

Anm.: Arbetskraften är summan av alla sysselsatta och arbetslösa. Källa: Statistiska centralbyrån.

Sysselsättningsgraden har ökat stadigt de senaste åren, bland både kvinnor och män, och är nu på den högsta nivån sedan 1991 (se diagram 9.2). Även antalet arbetade timmar per person i befolk- ningen har ökat sedan 2014, trots att andelen personer i arbetsför ålder har minskat.

Samtidigt har antalet personer i arbetskraften ökat starkt de senaste åren. Det beror delvis på att

befolkningen i arbetsför ålder har ökat, men också på att fler i arbetsför ålder vill arbeta, dvs. att arbetskraftsdeltagandet har ökat (se diagram 9.3). Ökningen av arbetskraftsdeltagandet har varit särskilt stark bland kvinnor. År 2017 ökade arbetskraften med över 100 000 personer. Detta är den största ökningen, både i antal personer och i procent, sedan den kraftiga ökningen av arbets- kraften under 1960- och 1970-talet då arbets- kraftsdeltagandet bland kvinnor steg kraftigt bl.a. till följd av utbyggnaden av den offentligt finan- sierade barnomsorgen. Arbetskraftsdeltagandet är nu på den högsta nivån sedan 1991.

Diagram 9.2 Sysselsättningsgrad (15–74 år)
Procent
75
73			Totalt		Kvinnor			Män
73
71
69
67
65
63
61
59
90	93	96	99	02	05	08	11	14	17

Anm.: Sysselsättningsgrad avser sysselsatta som andel av befolkningen för respektive grupp. Statistik före 2001 baseras på data länkade av Konjunkturinstitutet. Jämförelser över tid bör göras med viss försiktighet. Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Diagram 9.3 Arbetskraftsdeltagande (15–74 år)
Procent
76
75		Totalt			Kvinnor		Män
75
74
73
72
71
70
69
68
67
66
90	93	96	99	02	05	08	11	14	17

Anm.: Arbetskraftsdeltagande avser arbetskraften som andel av befolkningen för respektive grupp. Statistik före 2001 baseras på data länkade av Konjunkturinstitutet. Jämförelser över tid bör göras med viss försiktighet.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Ett högt arbetskraftsdeltagande är positivt, eftersom det på sikt leder till en högre syssel- sättning och en högre ekonomisk välfärd. På kort sikt innebär det dock att arbetslösheten blir

170

högre, eftersom det tar tid innan ett ökat arbets- utbud leder till en högre arbetskraftsefterfrågan och sysselsättning. Den kraftiga ökningen av arbetskraften de senaste åren har därför dämpat nedgången i arbetslösheten.

Sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten minskat, från strax under 8 procent till 6,7 pro- cent 2017 (se diagram 9.4). Arbetslösheten har minskat mer bland kvinnor än bland män. En orsak till detta är att kvinnor i högre utsträckning arbetar i offentlig sektor där arbetskraftsefter- frågan har varit stark de senaste åren. Även långtidsarbetslösheten som andel av arbets- kraften har minskat (se diagram 9.5). En fortsatt stark arbetskraftsefterfrågan och en långsammare ökning av arbetskraften bidrar till att arbets- lösheten bedöms minska till 6,2 procent 2018 (se avsnitt 4).

Diagram 9.4 Arbetslöshet (15–74 år)
Procent
10,0
9,5				Totalt					Kvinnor					Män
9,0
8,5
8,0
7,5
7,0
6,5
6,0
5,5
5,0
01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Anm.: Arbetslöshet avser arbetslösa som andel av arbetskraften inom respektive
grupp.
Källa: Statistiska centralbyrån.

								P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Diagram 9.5 Långtidsarbetslöshet (15–74 år)
Procent
4,0			Totalt, 6 mån +						Kvinnor, 6 mån +
			Totalt, 6 mån +						Kvinnor, 6 mån +
3,5			Män, 6 mån +						Totalt, 12 mån +
			Kvinnor, 12 mån +						Män, 12 mån +
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Anm.: Långtidsarbetslöshet avser långtidsarbetslösa som andel av arbetskraften för respektive grupp. Statistiken uppdelad på kvinnor och män börjar 2008. 2007 års uppgifter för variabeln Totalt, 12 mån + är beräknade som ett genomsnitt av kvartalsvärden 2007, då årsvärden saknas.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 9.6 Arbetslöshet (15–74 år), jämförelse med EU28, 2017

Procent

Tjeckien Tyskland Malta Ungern Storbritannien Nederländerna Polen Rumänien Österrike Luxemburg Danmark Estland Bulgarien Slovenien Irland Sverige Belgien Litauen EU28 Slovakien Finland Lettland Portugal Frankrike Kroatien Cypern Italien Spanien Grekland

Anm.: Årsgenomsnittet för Italien är beräknat som ett genomsnitt av kvartalsvärden 2017, då årsvärden för 2017 saknas.

Källa: Eurostat.

Den svenska arbetsmarknaden är stark i en internationell jämförelse. Sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet är de högsta i EU. Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 20–64 år är dessutom den högsta som Eurostat någonsin uppmätt i ett EU-land. En förklaring till detta är den höga sysselsättningsgraden bland kvinnor i Sverige. Sverige har även en lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU och långtidsarbetslösheten är en av de lägsta i EU. Men det finns fortfarande flera länder i EU som har en lägre arbetslöshet än Sverige (se diagram 9.6).

9.3Fortsatt stora skillnader på arbetsmarknaden

Arbetslösheten har under de senaste åren minskat och sysselsättningsgraden ökat bland stora grupper på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. unga (15–24 år), inrikes födda i åldrarna 25–54 år samt utomeuropeiskt födda. Samtidigt är arbets- lösheten fortfarande för hög bland de grupper som i genomsnitt har en svagare ställning på arbetsmarknaden. Det handlar främst om indivi- der som saknar gymnasieutbildning, utom- europeiskt födda och personer med en funktions- nedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Men även personer äldre än 55 år, som förlorat

171

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

sitt arbete löper en högre risk för långtids- arbetslöshet. Dessa grupper utgör en större del av de inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen än tidigare och har i genomsnitt ungefär hälften så stor chans att få ett arbete som övriga inskrivna arbetslösa (se diagram 9.7). Många individer ingår i flera av dessa grupper, vilket indikerar att de kan ha en ännu svårare arbetsmarknadssituation.

De som saknar gymnasieutbildning eller är födda utanför Europa har dessutom, i större utsträckning än andra, tillfälliga anställningar eller arbetar deltid.

Diagram 9.7 Jobbchanser bland inskrivna hos Arbetsförmedlingen fördelade på utsatta grupper och övriga

Procent som går till arbete per månad

20
18						Utsatta grupper				Övriga
						Utsatta grupper				Övriga
16
14
12
10
8
6
4
2
0
06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17

Anm.: Utsatta grupper avser utomeuropeiskt födda, personer som saknar gymnasial utbildning, äldre (55–64 år) samt personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Jobbchans definieras som antalet personer som lämnat arbetslöshet för arbete (inkluderar subventionerade anställningar) som andel av kvarstående inskrivna arbetslösa. Inskrivna arbetslösa avser öppet arbetslösa samt arbetslösa i program med aktivitetsersättning. Egen säsongsrensning och utjämning av månadsdata.

Källa: Arbetsförmedlingen.

Arbetslösheten minskar bland unga

Arbetslösheten bland unga (15–24 år) har minskat tydligt sedan regeringen tillträdde. År 2017 uppgick arbetslösheten bland unga till 17,8 procent, vilket är den lägsta ungdomsarbets- lösheten sedan 2003 (se diagram 9.8). Arbets- lösheten har minskat och sysselsättningsgraden har ökat bland såväl kvinnor som män i åldrarna 15–19 och 20–24 år. Arbetslösheten har sjunkit bland både inrikes och utrikes födda unga, även om arbetslösheten bland utrikes födda fortsatt är på en betydligt högre nivå än bland inrikes födda, 32,7 respektive 15,2 procent 2017.

Långtidsarbetslösheten (6 månader eller mer) som andel av arbetskraften bland unga har minskat tydligt sedan 2014, från 2,9 procent till 1,9 procent 2017.

Diagram 9.8 Ungdomsarbetslöshet (15–24 år)
Procent
30
25
20
15
10
5		Ungdomsarbetslöshet
5		Ungdomsarbetslöshet exkl. heltidsstuderande
		Ungdomsarbetslöshet exkl. heltidsstuderande
0
01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslösheten bland unga är generellt sett högre än bland andra åldersgrupper, vilket ofta hänger samman med att de inte ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden på vägen från skola till arbetsliv. Men arbetslösheten sjunker och sysselsättningsgraden stiger snabbt med åldern. Vid en internationell jämförelse framstår ungdomsarbetslösheten i Sverige som hög. Detta är också en viktig orsak till skillnaderna i arbetslöshet mellan Sverige och många av de länder inom EU som har lägre arbetslöshet. Landspecifika förhållanden, såsom skillnader i utbildningssystem, kan emellertid förklara mycket av skillnaden i ungdomsarbetslöshet mellan olika länder. Ett exempel är att yrkesutbildningar, som i Sverige huvudsakligen är skolförlagda, i många andra länder är arbets- platsförlagda. När utbildningen är arbetsplats- förlagd klassificeras studenterna som sysselsatta, även om de söker arbete, medan arbetssökande studenter i Sverige klassificeras som arbetslösa.

Drygt hälften av alla arbetslösa unga i Sverige är heltidsstuderande som samtidigt söker arbete. Genomsnittet inom EU är betydligt lägre på strax över 20 procent. Av de heltidsstuderande i Sverige som söker arbete betraktar sig omkring 90 procent i huvudsak som studerande. Samtidigt är en tredjedel av de arbetslösa unga avvaktande, dvs. de har fått ett arbete men inväntar att börja detta inom tre månader. Dessa ungdomar bedöms inte utgöra något betydande arbets- marknadsrelaterat problem.

De unga som löper hög risk för att hamna i arbetslöshet eller långtidsarbetslöshet är i synner- het de som saknar gymnasieutbildning. Arbets- lösheten bland unga utan gymnasieutbildning i åldersgruppen 20–24 år var 32 procent 2017, vilket kan jämföras med 11 procent bland dem

172

som hade gymnasieutbildning. Det är framför allt utrikes födda unga som kommit till Sverige efter ordinarie skolstart som har problem med att nå kunskapskraven i skolan. Men även inrikes födda unga med utländsk bakgrund, dvs. unga där båda föräldrarna är utrikes födda, har generellt sett svårare än andra inrikes födda unga att nå de kunskapskrav som krävs för behörighet till gymnasieskolan.

Ett kompletterande mått på ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden är unga som varken arbetar eller studerar som andel av befolkningen i åldern 15–24 år, s.k. NEET (Neither in Employment, Education nor in Training). En del av dessa ungdomar jobbar eller semestrar utomlands, men det finns också de som riskerar att helt hamna utanför arbetsmarknaden. Bland de unga som varken arbetar eller studerar är utrikes födda, unga utan gymnasieutbildning, unga med ohälsa eller någon funktionsneds- ättning samt unga med en svag socioekonomisk bakgrund överrepresenterade. Andelen unga som varken arbetar eller studerar har emellertid minskat de senaste åren, från 7,2 procent 2014 till 6,2 procent 2017, vilket motsvarar 5,5 procent bland inrikes födda och 9,5 procent bland utrikes födda unga. Andelen unga som varken arbetar eller studerar i Sverige är dessutom bland de lägsta i EU.

Hög sysselsättningsgrad bland inrikes födda i åldern 25–54 år

Sedan 2014 har sysselsättningsgraden bland inrikes födda (25–54 år) fortsatt att öka, från redan mycket höga nivåer (se diagram 9.9). Arbetslösheten har också minskat, från 3,7 pro- cent 2014 till 2,7 procent 2017. Arbetslösheten var 2017 på en lägre nivå än före finanskrisen. Arbetslösheten har minskat och sysselsättnings- graden har stigit bland både kvinnor och män i åldersgruppen 25–54 år. Även långtidsarbetslös- heten har minskat bland inrikes födda i dessa åldrar, både som andel av arbetskraften och som andel av antalet arbetslösa

Arbetslösheten bland inrikes födda (25–54 år) i Sverige är låg även ur ett internationellt perspektiv. Inom EU är det enbart Luxemburg som har lägre arbetslöshet än Sverige bland inrikes födda.

								P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Diagram 9.9 Sysselsättningsgrad bland inrikes födda (25–
54 år)
Procent
94
92
90
88
86
84
82				Totalt			Kvinnor				Män
80
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslösheten är hög bland utomeuropeiskt födda

Arbetslösheten är i genomsnitt högre och sysselsättningsgraden och arbetskraftsdel- tagandet lägre bland utomeuropeiskt födda än bland personer födda i Sverige eller i övriga Europa. Arbetsmarknadsläget bland utom- europeiskt födda har emellertid förbättrats under de senaste åren. Både arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden har stigit bland utom- europeiskt födda (25–54 år), vilket främst har drivits av ett ökat arbetskraftsdeltagande och en ökad sysselsättningsgrad bland kvinnor. Skill- naderna mellan könen är dock fortsatt stora (se diagram 9.10). På lång sikt bidrar det ökade arbetskraftsdeltagandet till en ökad syssel- sättning, men på kort sikt leder det i stället till att arbetslösheten är kvar på en hög nivå. År 2017 var arbetslösheten bland utomeuropeiskt födda i åldern 25–54 år 19,4 procent, vilket kan jämföras med 2,7 procent bland inrikes födda (se diagram 9.11). Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utomeuropeiskt födda har dock minskat under 2017, efter att tidigare ha ökat under en längre tid. Bland utomeuropeiskt födda minskade arbets- lösheten med 1 procentenhet mellan 2016 och 2017, jämfört med 0,1 procentenheter bland inrikes födda.

Nyanlända befinner sig, liksom unga, i en fas då de håller på att etablera sig på arbetsmarknaden och precis som för unga försvåras etableringen av att många nyanlända saknar jobbrelaterade nätverk. Andra faktorer som bidrar till arbets- lösheten bland utomeuropeiskt födda är t.ex. svårigheter för arbetsgivare att värdera utländsk

173

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

utbildning och yrkeskompetens, bristande kun- skaper i svenska språket och diskriminering. Sannolikheten att få ett jobb ökar med vistelse- tiden i landet, men det tar lång tid för många utomeuropeiskt födda att etablera sig på arbets- marknaden.

Diagram 9.10 Sysselsättningsgrad och arbetskrafts-
deltagande bland utomeuropeiskt födda (25–54 år)
Procent
100	Sysselsättningsgrad				Arbetskraftsdeltagande
95	Sysselsättningsgrad				Arbetskraftsdeltagande
95			Kvinnor				Kvinnor
90			Män				Män
90
85
80
75
70
65
60
55
50
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 9.11 Arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda
(25–54 år)
Procent
25
20
15
10
5
				Totalt			Kvinnor			Män
0
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

I en internationell jämförelse är arbetslösheten bland utomeuropeiskt födda (15–64 år) i Sverige relativt hög. Dessutom är sysselsättningsgraden bland utomeuropeiskt födda lägre i Sverige jämfört med flera andra EU-länder (se diagram 9.12). Sammansättningen av utomeuropeiskt födda skiljer sig dock betydligt åt mellan länder. Orsaken till att en person har migrerat har betydelse för hur lång tid det tar att etablera sig på arbetsmarknaden. Till exempel har den som är flykting ofta en längre väg till att få ett arbete än en arbetskraftsinvandrare. Sverige har under en längre tid haft en större flyktinginvandring i

relation till sin befolkning än övriga EU-länder. När sysselsättningsgraden för enbart denna grupp i stället jämförs med andra EU-länder som också, av sin utrikes födda befolkning, har en relativt hög andel flyktingar, visar det sig att sysselsättningsgraden i Sverige är relativt hög (se diagram 9.13).

Diagram 9.12 Sysselsättningsgrad bland utomeuropeiskt födda (15–64 år), jämförelse med EU28, 2016

Procent

100

Tjeckien Estland Litauen Malta Portugal Ungern Storbritannien Slovakien Cypern Slovenien Lettland Polen Danmark Bulgarien Sverige Irland EU28 Italien Österrike Nederländerna Luxemburg Spanien Kroatien Grekland Frankrike Finland Belgien Anm.: Åldersgruppen avviker från resten av avsnittet för att vara konsistent med kommissionens rapport Labour Market Integration of Refugees in the

EU (LFS workshop 2017). Data saknas för Tyskland och Rumänien.

Källa: Eurostat.

Diagram 9.13 Sysselsättningsgrad bland flyktingar (15–64 år), jämförelse med EU, 2014

Procent

100

Italien

Sverige

Frankrike

Österrike

Tyskland

EU25*

Portugal

Kroatien**

Storbritannien

Belgien

Finland

Spanien

Anm.: Åldersgruppen avviker från resten av avsnittet då 15–64 år är åldersgruppen i kommissionens rapport Labour Market Integration of Refugees in the

EU (LFS workshop 2017). Vissa medlemsstater är exkluderade på grund av att data saknas eller mycket få observationer finns. *EU25 avser EU28 exklusive Danmark, Nederländerna och Irland som ej deltog i studien. **Begränsad tillförlitlighet för Kroatien.

Källa: Europeiska kommissionen.

Det har tidigare tagit upp till tio år för kommun- mottagna flyktingar innan minst 50 procent varit förvärvsarbetande. Etableringen på arbetsmark- naden har dock förbättrats under de senaste åren. Bland dem som blev kommunmottagna 2011 var nästan hälften, 48,5 procent, förvärvsarbetande redan efter fem år (se diagram 9.14). På senare år

174

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

har etableringen förbättrats ytterligare. Andra indikationer på att etableringen på arbets- marknaden bland flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga har förbättrats och för- klaringar till detta beskrivs i fördjupningsrutan Snabbare etablering bland nyanlända.

Diagram 9.14 Andel förvärvsarbetande flyktingar (20–64 år)
kommunmottagna 2007–2015 efter vistelsetid i Sverige
Procent
60
50
40
30
20						2007			2008
						2007			2008
						2009			2010
10						2011			2012
10						2013			2014
						2013			2014
						2015
0
0 år	1 år	2 år	3 år	4 år	5 år	6 år	7 år	8 år	9 år

Anm.: Kommunmottagna flyktingar avser flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga.

Källa: Statistiska centralbyrån.

175

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Snabbare etablering bland nyanlända

Arbetsförmedlingen har sedan december 2010 haft i uppdrag att genom etableringsuppdraget underlätta och påskynda etableringen på arbets- marknaden för nyanlända som har fått uppe- hållstillstånd som flykting, skyddsbehövande samt deras anhöriga. En utvärdering på uppdrag av förra regeringen visade att etablerings- uppdraget inledningsvis hade en liten men positiv effekt men samtidigt drogs med startproblem (se Andersson Joona, Wennemo Lanninger och Sundström, Etableringsreformens effekter på de nyanländas integration, Slutrapport 2016:2, 2016). Andelen personer som efter avslutad etableringsplan går vidare till arbete har dock ökat. Mellan 2014–2016 ökade andelen som var i arbete tre respektive tolv månader efter avslutad etableringsplan med 6 respektive 7 procent- enheter (se diagram 9.15). Detta samtidigt som antalet deltagare ökade betydligt till följd av det stora antalet asylsökande 2014 och 2015. Förbätt- ringen gäller både kvinnor och män, men har bland kvinnor varit mindre och skett från en lägre nivå.

Diagram 9.15 Andel personer i arbete (20–64 år) efter tid sedan avslutad etableringsplan

Procent av personer som lämnat etableringsuppdraget

40
35
30
25
20
15
10			2017		2016
10			2015		2014
			2015		2014
5			2013
			2013
0
3 mån	6 mån	9 mån	12 mån	18 mån	24 mån
Anm.: Årtalen avser det år då en person lämnade etableringsuppdraget. Sista
mätpunkten är december 2017.
Källa: Arbetsförmedlingen.

Att andelen i arbete bland personer som lämnat etableringsuppdraget har ökat kan delvis förklaras av en stark konjunktur men också av s.k. sam- mansättningseffekter, t.ex. var utbildningsnivån högre bland dem som lämnade uppdraget 2017 än 2014. Omkring hälften av ökningen kvarstår dock när hänsyn tas till dessa faktorer (se diagram 9.16). Det kan vara en indikation dels på att etableringsuppdraget fungerar bättre, dels på att de förändringar som regeringen gjort inom flera

politikområden har underlättat nyanländas ar- betsmarknadsetablering.

Diagram 9.16 Förändring sedan 2014 av andel personer i arbete (20–64 år) efter tid sedan avslutad etableringsplan

Procentenheter

9
8	Kvarstående förändring
8
7	Konjunktur- och
7	sammansättningseffekter
6	sammansättningseffekter
6
5
4
3
2
1
0
3	6	9	12	18	24	3	6	9	12	18	3	6	9
mån mån mån mån mån mån						mån mån mån mån mån					mån mån mån
			2015					2016				2017

Anm.: Konjunktur- och sammansättningseffekter inkluderar även oförklarade förändringar. Kvarstående förändring efter 6 månader för gruppen som lämnade 2015 är inte statistiskt säkerställd.

Källor: Arbetsförmedlingen och rapporten Snabbare etablering bland nyanlända som finns tillgänglig på www.regeringen.se.

En ny studie från Arbetsförmedlingen drar lik- nande slutsatser. Den finner att sannolikheten att vara i arbete eller utbildning är högre bland dem som påbörjade etableringsuppdraget 2012–2015 jämfört med dem som påbörjade 2011 (se Cheung och Rödin, Progression i Etablerings- uppdraget?, 2018). Resultatet tolkas som en indi- kation på att Arbetsförmedlingen blivit bättre på att utföra sitt uppdrag. Även andelen kommun- mottagna flyktingar som var förvärvsarbetande två år efter mottagandet indikerar en förbättring. Andelen 2016 var högre än under något tidigare år, inklusive högkonjunkturen 2007 och 2008 (se diagram 9.17).

Diagram 9.17 Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar (20–64 år) två år efter mottagningsår

Procent av kommunmottagna flyktingar

45
45	Kvinnor	Män
40

Anm.: Data finns enbart för 1999–2016. Flyktingar avser flyktingar, andra skydds- behövande och deras anhöriga.

Källa: Statistiska centralbyrån.

176

Svårt att konkurrera på arbetsmarknaden utan gymnasieutbildning

Bland dem som saknar en gymnasieutbildning är risken för arbetslöshet högre och sysselsättnings- graden betydligt lägre än bland personer med högre utbildning, oavsett födelseland (se diagram 9.18). Skillnaden är särskilt tydlig bland kvinnor. Kvinnor utan gymnasieutbildning har betydligt lägre sysselsättningsgrad än kvinnor med högre utbildning. De har även betydligt lägre syssel- sättningsgrad jämfört med män som saknar en gymnasieutbildning.

Diagram 9.18 Sysselsättningsgrad bland kvinnor och män (25–54 år) fördelad efter utbildningsnivå

Procent

100

90
80
70
60
50
			Kvinnor, förgymn. utb.						Män, förgymn. utb.
40			Kvinnor, gymn. utb.						Män, gymn. utb.
			Kvinnor, eftergymn.utb.						Män, eftergymn. utb.
30
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslösheten bland dem som saknar en gymnasieutbildning (25–54 år) minskade något under 2017. Trots detta är arbetslösheten bland dem som saknar gymnasial utbildning i genom- snitt nästan fyra gånger högre jämfört med dem som har en gymnasieutbildning. Risken för långtidsarbetslöshet är också stor för dessa personer. Samtidigt som långtidsarbetslösheten som andel av arbetskraften har minskat de senaste åren bland dem som har minst gymnasial utbildning har den ökat för dem som saknar en gymnasieutbildning. Långtidsarbetslösheten som andel av arbetskraften bland dem som saknade gymnasieutbildning (25–54 år) uppgick till 7,9 procent 2017. Bland dem som hade en gymnasieutbildning var långtidsarbetslösheten som andel av arbetskraften endast 1,6 procent.

Avsaknad av gymnasieutbildning medför en ökad risk för arbetslöshet oavsett födelseland. Risken är dock väsentligt större förutom- europeiskt födda (se diagram 9.19). Utom- europeiskt födda utgör dessutom tre fjärdedelar av de arbetslösa som saknar gymnasieutbildning.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Arbetslösheten bland utomeuropeiskt födda utan gymnasieutbildning (25–54 år) har stigit kraftigt under det senaste decenniet och uppgick 2017 till ca 34 procent, vilket kan jämföras med 5,7 pro- cent bland inrikes födda utan gymnasieutbildning i samma åldersgrupp.

Diagram 9.19 Arbetslöshet fördelad efter utbildningsnivå
för inrikes och utomeuropeiskt födda (25–54 år)
Procent
40		Inrikes födda, förgymnasial utb
		Inrikes födda, förgymnasial utb
35		Inrikes födda, gymnasial utb.
		Inrikes födda, gymnasial utb.
30		Utomeuropeiskt födda, förgymnasial utb.
		Utomeuropeiskt födda, förgymnasial utb.
25		Utomeuropeiskt födda, gymnasial utb.
20
15
10
5
0
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Att personer med en relativt kort utbildning möter svårigheter på arbetsmarknaden beror bl.a. på att de i viss mån konkurrerar om samma jobb som personer med längre utbildning. Efterfrågan på arbetskraft med kort utbildning har också minskat över tid. Avsaknaden av gymnasie- utbildning försvårar därmed inträdet på arbets- marknaden. De som saknar gymnasieutbildning löper dessutom en större risk att bli av med jobbet om deras arbetsgivare behöver dra ned på sin arbetsstyrka.

Att färre kvinnor än män med kort utbildning är sysselsatta förklaras delvis av en högre arbets- löshet, men främst av ett betydligt lägre arbets- kraftsdeltagande bland dessa kvinnor. En viktig förklaring till det lägre arbetskraftsdeltagandet är att många av dessa kvinnor står utanför arbets- kraften på grund av sjukdom.

Allt fler äldre arbetar

Sverige har en god arbetsmarknad för äldre (55–74 år), med en internationellt sett hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet. Syssel- sättningsgraden bland äldre kvinnor och män har ökat under det senaste decenniet (se diagram 9.20). Den minskar dock snabbt med stigande ålder och skillnaderna mellan de yngre, 55–64 år

177

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

och de något äldre, 65–74 år, är stora. I den först- nämnda åldersgruppen var 77 procent sysselsatta 2017, medan omkring 17 procent var sysselsatta i den senare gruppen. Fler män än kvinnor, 21,1 respektive 13,1 procent, fortsätter att arbeta efter 65 års ålder. Nära två av tre väljer dock fort- farande att ta ut sin pension vid den tidigare all- männa pensionsåldern 65 år, trots att det inte längre finns någon formell pensionsålder och att rätten att fortsätta arbeta har höjts från 65 till 67 år. Många äldre väljer också att lämna arbetskraften i förtid med avtalspension. För de äldre som har ett arbete är risken att drabbas av arbetslöshet låg. Men av dem som faktiskt drabbas av arbetslöshet är det jämförelsevis många som blir långtidsarbetslösa. Det kan medföra att det finns en risk att dessa personer väljer att lämna arbetskraften.

Diagram 9.20 Sysselsättningsgrad fördelad efter ålder
Procent
100
90
80
70
60		15-24 år
50		25-54 år
		25-54 år
40
30		55-64 år
30
20		65-74 år
10
0
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Svår situation på arbetsmarknaden för personer med nedsatt arbetsförmåga

Personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har generellt betydligt lägre sysselsättningsgrad och arbets- kraftsdeltagande samt högre arbetslöshet än resten av befolkningen. De senaste åren har det inte skett några signifikanta förändringar i ut- vecklingen för denna grupp. År 2016 var syssel- sättningsgraden för denna grupp 58,4 procent, jämfört med 81,6 procent för den övriga befolk- ningen, medan arbetslösheten var 10,7 procent, jämfört med 6,8 procent för den övriga befolk- ningen (16–64 år).

9.4Obalanser på arbetsmarknaden riskerar att dämpa sysselsättningstillväxten

Det starka konjunkturläget innebär att efter- frågan på arbetskraft väntas vara fortsatt hög. Det finns samtidigt tecken på obalanser på arbets- marknaden som riskerar att dämpa sysselsätt- ningstillväxten och minskningen av arbetslös- heten framöver.

Sedan 2009 har i princip hela sysselsättnings- ökningen skett inom yrken som kräver efter- gymnasial utbildning (se diagram 9.21). Den snabbt stigande sysselsättningen de senaste åren har medfört att bristen på arbetskraft med efter- gymnasial utbildning har ökat till höga nivåer i stora delar av näringslivet och offentlig sektor. Bristen på arbetskraft är även stor inom yrken som kräver utbildning från gymnasieskolans yrkesprogram. Inom yrken utan utbildningskrav är konkurrensen om jobben däremot hård.

Diagram 9.21 Förändring i antalet sysselsatta efter yrkets utbildningskrav

Tusental

180
160				2006-2008
160
140
140				2009-2011
120



100				2012-2014


80				2015-2017


60


40
20
0
-20	Eftergymnasial	Gymnasial	Förgymnasial
-20
-40
-40

Anm.: För tidsperioderna 2006–2014 används SSYK96. För 2015–2017 används SSYK12. Omklassificering av yrken mellan utbildningskategorier har skett, vilket innebär att jämförelser över tid bör göras med försiktighet. Med SSYK12 klassificeras färre yrken som eftergymnasiala och fler som gymnasiala och förgymnasiala än med SSYK96. Yrkesmilitärer är exkluderade.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Samtidigt som arbetslösheten är hög i vissa grupper, i synnerhet bland utomeuropeiskt födda och personer med kort utbildning, är bristen på arbetskraft stor i många sektorer. Rekryterings- problemen är särskilt stora inom offentlig sektor. Primärkommunernas sysselsättningstillväxt ver- kar dock inte ha dämpats av bristen på personal. En stor andel av primärkommunerna uppger att de har löst sina rekryteringsproblem genom att anställa personer med annan kompetens. Inom landstingssektorn finns det däremot tecken på att bristen har dämpat sysselsättningsökningen.

178

Efterfrågan på personal med utbildning inom skola, vård och omsorg bedöms öka ytterligare under de kommande åren. Det beror dels på att befolkningen har ökat till följd av migrationen, dels på att andelen barn och äldre i befolkningen ökar. Med samma personaltäthet som 2017 behöver antalet sysselsatta öka med 22 000 per- soner inom barnomsorgen, 57 000 inom skolan, 65 000 inom sjukvården och 93 000 personer inom äldreomsorgen till 2030 (se fördjupnings- rutan Den demografiska utvecklingen kräver ökade resurser i välfärden).

Politiken har en viktig roll för att motverka obalanser och påskynda anpassningen på arbets- marknaden genom att underlätta för dem som söker arbete att införskaffa de kompetenser som arbetsmarknaden efterfrågar. Politiken har också en roll i att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten bland de arbetssökande och de som har sysselsättning. För att arbetsmarknaden ska fungera väl och för att sysselsättningen ska fortsätta att öka är det också viktigt med ett högt arbetskraftsdeltagande och att de arbetslösa söker de jobb som finns.

9.5Effekter av regeringens politik

Sedan	2014 har sysselsättningen ökat med
250 000 personer och arbetslösheten minskat
med	1,3 procentenheter. Sysselsättningsgraden

och arbetskraftsdeltagandet är nu de högsta på 25 år. Förbättringen på arbetsmarknaden har varit bred. Sysselsättningsgraden har ökat och ar- betslösheten minskat bland många grupper 2014–2017 (se diagram 9.22). Bland ungdomar (15–24 år) har utvecklingen varit särskilt stark. Ungdomsarbetslösheten har minskat kraftigt och är nu på den lägsta nivån sedan 2003.

En viktig orsak till den starka arbetsmarknads- utvecklingen är att regeringen har bedrivit en ändamålsenlig finanspolitik. Satsningar har gjorts på områden som har haft stora positiva effekter på sysselsättningen, samtidigt som besparingar har genomförts på områden som har haft små negativa sysselsättningseffekter på kort sikt. Inriktningen har bidragit till en stark ekonomisk tillväxt, snabbt stigande sysselsättning och fal- lande arbetslöshet.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 9.22 Förändring i arbetskraftsdeltagande, sysselsättningsgrad och arbetslöshet, 2014–2017

Procentenheter

4
3
2
1
0
-1



-2
-2
-3
-4				Arbetskraft		Sysselsättning			Arbetslöshet


-5
-5
-6
-6	Totalt (15-74 år)	Unga (15-24 år)	Vuxna (25-54 år)	Äldre (55-74 år)	Kvinnor	Män	Inrikes födda	Inomeuropeiskt födda		Utomeuropeiskt födda
	Totalt (15-74 år)	Unga (15-24 år)	Vuxna (25-54 år)	Äldre (55-74 år)	Kvinnor	Män	Inrikes födda	Inomeuropeiskt födda		Utomeuropeiskt födda

Anm.: Grupper utan åldersspecifikation avser åldersgruppen 15–74 år. Källa: Statistiska centralbyrån.

Även på längre sikt bedöms regeringens politik minska obalanserna på arbetsmarknaden och underlätta för grupper som har en svagare ställning på arbetsmarknaden att få ett arbete samt leda till en varaktigt högre sysselsättnings- grad och lägre arbetslöshet.

Regeringens politik har bidragit till en lägre arbetslöshet och en högre sysselsättning

Konjunkturinstitutet och internationella institut- ioner som Europeiska kommissionen, IMF och OECD bedömer att satsningar på välfärden och offentliga investeringar är de mest effektiva sätten att snabbt öka tillväxten och sysselsättningen (se t.ex. Coenen m.fl., Effects of fiscal stimulus in structural models, IMF working paper 10/73). För att transfereringar eller inkomstskattesänk- ningar ska få större sysselsättningseffekter måste de riktas till hushåll med låga inkomster. Minst effekt på sysselsättningen har generella skatte- sänkningar (se t.ex. Hjelm och Stockhammar, Short run effects of fiscal policy on GDP and employment: Swedish evidence, Konjunktur- institutet, working paper 147).

Regeringen har gjort omfattande investeringar för att stärka välfärden och öka tryggheten. Det är en viktig orsak till att den kommunalt finansierade sysselsättningen har ökat historiskt starkt de senaste åren. Den ekonomiska trygg- heten har stärkts för personer med låga inkoms- ter, som pensionärer, ensamstående föräldrar, sjuka och arbetslösa. Satsningarna har i stor utsträckning finansierats med slopad nedsättning av socialavgifterna för unga, höjda energi- och

179

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

miljöskatter och skattehöjningar riktade mot hushåll med höga inkomster.

Finanspolitiken har följaktligen varit i huvudsak finansierad genom aktiva beslut. Sammansättningen av de offentliga utgifterna och intäkterna har dock ändrats så att de stimulerar tillväxten och sysselsättningen på kort sikt. Den aktiva finanspolitiken beräknas ha medfört att BNP-tillväxten blev 0,5 procentenheter högre per år 2015–2017, att ca 50 000 fler var sysselsatta 2017 och att arbetslösheten var 0,8 procent- enheter lägre 2017 jämfört med om inga aktiva finanspolitiska åtgärder hade genomförts. Utan regeringens politik bedöms arbetslösheten där- med ha varit omkring 7,5 procent de senaste åren (se diagram 9.23).

Diagram 9.23 Arbetslöshet (15–74 år) med och utan regeringens politik

Procent av arbetskraften

9,0
8,5
8,0
7,5
7,0	Arbetslöshet
	Arbetslöshet
6,5	Arbetslöshet utan regeringens politik
	Arbetslöshet utan regeringens politik
6,0
10	11	12	13	14	15	16	17

Anm.: Arbetslöshet utan regeringens politik avser vad arbetslösheten skulle ha varit utan aktiv finanspolitik.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Regeringens reformer i budgetpropositionen för 2018 avseende välfärd, trygghet samt trans- fereringar och skattesänkningar, till bl.a. hushåll med låga inkomster, leder till ökad arbetskrafts- efterfrågan och sysselsättning de närmaste åren. Vidare bidrar regeringens satsningar på utbild- ning till att arbetslösheten blir något lägre redan 2018. Sammantaget bedöms regeringens reformer och besparingar under mandatperioden leda till att arbetslösheten blir ca 1 procentenhet lägre 2018 jämfört med om åtgärderna inte hade genomförts.

Regeringens politik minskar obalanserna på arbetsmarknaden

Regeringens politik bedöms även leda till att sysselsättningsgraden blir varaktigt högre och att

arbetslösheten blir varaktigt lägre. Politiken har i stor utsträckning varit inriktad på att minska obalanserna på arbetsmarknaden och underlätta för grupper som har en svagare ställning på arbetsmarknaden att få ett arbete.

För att stärka individer med en svagare ställning på arbetsmarknaden och möta arbets- marknadens kompetensbehov har regeringen investerat i ett nytt kunskapslyft. Utbildnings- satsningarna inom yrkesinriktad vuxenutbildning (yrkesvux och lärlingsvux), folkhögskola, yrkes- högskola samt universitet och högskola möjlig- gör för fler att komma i utbildning. Genom att höja individens kompetens och kunskaper stärks jobbchanserna bland personer som annars skulle haft svårt att få arbete. Dessutom kan fler utbildningsplatser inom ett bristyrke leda till att en person, efter genomförd utbildning, kan ta ett mer kvalificerat arbete och då lämna ett enklare arbete med lägre kvalifikationskrav till en arbetslös. Sammantaget bedöms kunskapslyftet, när det är fullt utbyggt, bidra till att minska obalanserna på arbetsmarknaden och att arbets- lösheten blir varaktigt lägre. Kunskapslyftet stärker även humankapitalet, vilket i förläng- ningen har positiva effekter på produktiviteten och reallönerna.

Även om utbildning ska vara den huvudsakliga insatsen kan jobb med lägre kvalifikationskrav också vara en väg in på arbetsmarknaden för vissa, t.ex. de som har varit arbetslösa en längre tid eller nyanlända. De subventionerade anställningarna är ett viktigt verktyg för att underlätta för grupper med svag ställning att komma in på arbets- marknaden. Regeringen införde hösten 2015 möjligheten för kommuner, landsting och vissa ideella aktörer att anställa personer på extra- tjänster i välfärden. Som en del av denna satsning införde regeringen även moderna beredskapsjobb i staten. Antalet extratjänster ökade i hög takt under 2017 och uppgick i februari 2018 till drygt 14 000, varav 1 000 var moderna beredskapsjobb. Extratjänsterna höjer kvaliteten i välfärden sam- tidigt som de bedöms bidra till att öka syssel- sättningen och sänka jämviktsarbetslösheten.

Förenklingarna och harmoniseringen av an- ställningsstöden förväntas öka arbetsgivares be- nägenhet att anställa med stöd och därigenom underlätta för grupper som i genomsnitt har en svagare ställning att komma in på arbets- marknaden (se budgetpropositionen för 2018, prop. 2017/18:1 utg.omr. 14 avsnitt 3.5). Sats- ningarna på subventionerade anställningar för

180

personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, bl.a. i Samhall, förväntas leda till att jobbchanserna för dessa personer stärks.

En stor andel av de nyanlända som kommer till Sverige är i yrkesaktiv ålder och många har kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Deras kompetens och kunskaper måste bättre tas tillvara. Snabbspåren påskyndar etableringen av nyanlända på arbetsmarknaden och förväntas leda till att fler får en fast förankring på arbets- marknaden (se budgetpropositionen för 2016, prop. 2015/16:1 utg.omr. 13 avsnitt 3.6). Snabb- spåren bidrar dessutom till att mildra rekryt- eringsproblemen inom vissa bristyrken.

Regeringen har vidare infört 90-dagarsgarantin som innebär att alla unga arbetslösa ska få ett erbjudande om jobb, utbildning eller insats inom 90-dagar. I dag är det endast ett fåtal unga som inte får ett sådant erbjudande inom 90 dagar. Tiden som går innan ungdomar erbjuds arbete, studier eller en insats som leder till arbete har minskat från i genomsnitt 85 dagar 2014 till 59 dagar 2017.

Satsningarna för ökat bostadsbyggande minskar bostadsbristen i tillväxtregionerna. Det leder till att personer i större utsträckning kan flytta dit jobben finns, vilket bidrar till att matchningen på arbetsmarknaden förbättras och att sysselsättningen ökar. Därtill väntas sats- ningarna på en aktiv näringslivspolitik och utbyggd infrastruktur på lång sikt bidra till att Sveriges konkurrenskraft förbättras. Även regeringens omfattande satsningar på välfärden är viktiga för arbetsmarknadsutvecklingen på längre sikt, bl.a. genom att den möjliggör för fler, både kvinnor och män, att öka sitt arbetsutbud när den offentliga sektorn tar ett större ansvar för omsorgen av anhöriga, barn och äldre.

De positiva varaktiga effekterna på syssel- sättningen av reformerna ovan dämpas i viss mån av förändringarna i skatte- och transfererings- systemen under mandatperioden. Nettoeffekten av regeringens politik är dock tydligt positiv på den varaktiga sysselsättningen.

Vidare bedöms regeringens reformer och be- sparingar under mandatperioden sammantaget leda till en varaktigt lägre arbetslöshet.

Det tar tid att utöka utbildningsplatserna och för individer att genomgå en utbildning. Det dröjer därför innan hela effekten av kunskaps- lyftet slår igenom och fullt ut bidrar till att

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

förbättra matchningen och dämpa obalanserna på arbetsmarknaden.

Fortsatta utmaningar för en lägre arbetslöshet och ökad sysselsättning

Sysselsättningsgraden har ökat och arbetslös- heten har minskat bland många grupper de senaste åren. Men arbetslösheten är fortfarande för hög, särskilt bland dem som inte gått ut gym- nasieskolan och bland personer födda utanför Europa, vilket är en utmaning som ökar i och med det stora antalet nyanlända kvinnor och män som nu ska etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt som arbetslösheten är hög i vissa grupper är bristen på arbetskraft också stor i många sektorer. Bristen är särskilt stor inom yrken som kräver relativt hög utbildning och omfattande yrkes- kunskaper. Den utbredda bristen på arbetskraft understryker vikten av att rusta arbetslösa för att möta kraven på arbetsmarknaden.

Regeringen har sedan den tillträdde 2014 haft en bred jobbagenda med fokus på fler och enklare vägar till jobb, ett kunskapslyft som svarar mot arbetsmarknadens kompetensbehov, en aktiv närings- och innovationspolitik samt investe- ringar i klimat, infrastruktur och bostäder. Även satsningar på välfärden är en viktig del av rege- ringens jobbpolitik. I takt med att kunskapslyftet och regeringens övriga satsningar får full effekt bedöms obalanserna på arbetsmarknaden minska. Det bidrar till att sysselsättningsgraden blir varaktigt högre och att arbetslösheten minskar.

Den svenska modellen bygger på starka och ansvarstagande parter. Regeringen, LO, Unionen och Svenskt Näringsliv är överens om att s.k. etableringsjobb bör införas. Etableringsjobb baseras på ett förslag från arbetsmarknadens parter och kommer att innebära en helt ny modell att stimulera att anställningar för nyanlända och långtidsarbetslösa kommer till stånd. Syftet är att fler ska etablera sig på arbetsmarknaden samt att underlätta arbetsgivarnas framtida kompetens- försörjning. Att parterna tillsammans med regeringen nu tar gemensamt ansvar för att fler personer med svag förankring på arbets- marknaden ska få ett arbete ökar möjligheterna till en bättre fungerande arbetsmarknad med högre sysselsättning och ännu lägre arbetslöshet.

För att arbetslösheten ska fortsätta att minska och bli lägst i EU behöver dock politiken även framöver vara inriktad på att minska de obalanser

181

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

som råder på arbetsmarknaden och underlätta för grupper som har en svag ställning på arbets- marknaden.

182

Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

10 Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

I detta avsnitt redovisas en bedömning av om finanspolitiken är långsiktigt hållbar. Bedöm- ningen görs utifrån scenarier för hur de offentliga inkomsterna och utgifterna utvecklas vid oför- ändrade regler, givet olika antaganden om syssel- sättning, tillväxt m.m. Syftet med analysen är att i god tid fånga upp tecken på att finanspolitiken är ohållbar, så att åtgärder för att återställa håll- barheten kan vidtas tidigt. Avsnittet innehåller även en jämförelse med regeringens tidigare be- dömningar av finanspolitikens hållbarhet, och med andra aktörers bedömningar.

Sammanfattning

–Finanspolitiken är långsiktigt hållbar enligt de beräkningar som redovisas i detta avsnitt.

–De som är 65 år och äldre förväntas stå för nästan hälften av befolkningsökningen mellan 2015 och 2050. Ökningen gör att ut- giftsanspråken ökar, framför allt 2020–2035. Det primära finansiella sparandet i den offentliga sektorn beräknas minska med drygt 1 procent av BNP under dessa år.

–Den demografiska utvecklingen innebär att produktionen av vård, skola och omsorg i kommunal regi behöver öka betydligt snabbare än det senaste decenniet fram till 2030. Detta medför stora rekryteringsbehov och personalförsörjningen i delar av de kommunala verksamheterna blir sannolikt

en utmaning. Dessutom kommer utgifts- anspråken i denna sektor att öka.

–Invandring utgör ett potentiellt tillskott till arbetskraften som på sikt kan minska pressen på de offentliga finanserna av en åld- rande befolkning. Det är viktigt att de ny- anländas arbetskraftsutbud kan tas till vara, både för de nyanländas och för samhälls- ekonomins skull, men också för de offent- liga finanserna.

–Ett långt arbetsliv är en förutsättning för att alla ska kunna ha en god ekonomisk stan- dard och för att skattefinansierade tjänster av god kvalitet ska kunna tillhandahållas i önskad omfattning. När medellivslängden ökar är det viktigt att även antalet yrkes- verksamma år ökar.

En hållbar finanspolitik minskar risken för obalanser i de offentliga finanserna och tvära kast i den förda finanspolitiken. Om nödvändiga an- passningar identifieras och genomförs tidigt be- gränsas följdverkningarna, så att mer omfattande åtgärder inte behöver genomföras i ett senare skede, kanske under betydligt mindre ordnade former. Starka offentliga finanser skapar förut- sättningar för att hantera kriser på ett ordnat sätt. Vid behov kan då stabiliseringspolitiska insatser genomföras utan att förtroendet för finans- politiken äventyras. Det är därför viktigt att finanspolitiken är hållbar och åtnjuter ett stort förtroende, såväl bland hushåll och företag som på de internationella finansmarknaderna.

185

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

10.1Vad avses med att finans- politiken är hållbar?

En hållbar finanspolitik innebär att de regler som styr de offentliga inkomsterna och utgifterna kan vara oförändrade på lång sikt, utan att det resulterar i växande underskott och en alltför stor offentlig skuldsättning. Bedömningen av hur stora underskott som kan tillåtas och vad som är en alltför stor skuld kan göras på olika sätt. Europeiska kommissionen har lagt fast två kriterier i den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt dessa får ett underskott i de offentliga finanserna inte vara större än tre procent av BNP, och den offentliga skulden inte överstiga 60 procent av BNP. Länder som är medlemmar i Europeiska unionen har nationella finanspolitiska ramverk som syftar till att dessa gränsvärden inte överskrids. I Sverige finns sedan slutet av 1990- talet ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande (överskottsmålet) och fr.o.m. 2019 även ett riktmärke för den offentliga skulden (skuld- ankaret). Båda dessa nationellt bestämda restrikt- ioner har satts på en mer ambitiös nivå än vad EU:s regler kräver, vilket har bidragit till att Sverige är ett av endast två EU-länder som aldrig har varit föremål för ett s.k. förfarande vid för stort underskott.

Bedömningen av finanspolitikens hållbarhet görs utifrån framskrivningar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter som sträcker sig så långt fram i tiden att väsentliga demografiska förändringar beaktas. Osäkerheten i framskriv- ningarna är naturligtvis stor. Därför redovisas ett antal olika scenarier med skilda antaganden som visar konsekvenserna av antaganden som har både negativa och positiva effekter på hållbarheten.

Frågan om finanspolitiken behöver ändras för att den ska vara hållbar är nära förknippad med frågan om rättvisa mellan generationer. De skattefinansierade välfärdssystemen kan liknas vid ett implicit avtal mellan individen och sam- hället. Vi arbetar och betalar skatt under vissa delar av livet och förväntar oss att det ska finnas välfungerande utbildningssystem och vård- och omsorgstjänster. Det finns ingen vedertagen upp- fattning om vad det offentliga åtagandet egentli- gen omfattar, vilka problem framtida generat- ioner ska hantera själva och vilka som ska hanteras i dag genom ett högre eller lägre offentligt sparande. Beräkningarna i detta avsnitt bygger på att dagens nivå på det offentliga åtagandet upprätthålls även i framtiden. Det innebär att om

det i framtiden exempelvis efterfrågas en högre standard på de skattefinansierade välfärds- tjänsterna, eller mer fritid, vilket skulle vara möjligt om produktiviteten fortsätter att öka, så är detta inte något som bör föranleda ett högre offentligt sparande i dag. Framtida generationer måste själva väga nyttan av en högre standard på välfärdstjänsterna mot nyttan av mer fritid, precis som nuvarande generationer gör i dag. De måste själva komma fram till en rimlig balans mellan arbete och skatter å ena sidan och fritid och offentlig servicenivå å andra sidan.

10.2Långsiktiga utmaningar

Sverige står inför en demografisk utveckling som kan innebära påfrestningar för samhällsekono- min. En ökad medellivslängd leder till en åldrande befolkning, vilket kan förväntas leda till ökade offentliga utgifter för omsorgs- och sjukvårds- tjänster. Dessutom har ett stort antal, främst yngre, människor invandrat till Sverige de senaste åren, vilket ökar behovet av arbetsmarknads- utbildning och utbildningsplatser. Invandringen sänker samtidigt befolkningens medelålder och kan minska effekten av en åldrande befolkning på de offentliga finanserna om de nyanlända kom- mer in på arbetsmarknaden.

Det är inte bara en ändrad befolkningsstruktur som kan påverka de offentliga finanserna. Även högre kostnader för och ökad efterfrågan på de skattefinansierade tjänsterna kan innebära på- frestningar. Hur detta ska mötas är i grunden en politisk fråga. Sänkt ambitionsnivå eller högre skatter ger olika utfall. Detta är dock inte de enda parametrar som påverkar de offentliga finanserna. Genom att förlänga arbetslivet i takt med att medellivslängden ökar, öka sysselsättningen för grupper med lägre sysselsättningsgrad, öka medelarbetstiden, förbättra befolkningens hälsa och producera de skattefinansierade tjänsterna på ett mer effektivt sätt kan trycket på de offentliga finanserna dämpas.

Befolkningens storlek och sammansättning ändras snabbt de närmaste 15 åren

Sveriges befolkning förväntas öka med närmare 1,5 miljoner personer mellan 2015 och 2030 enligt

186

Statistiska centralbyråns (SCB) befolknings- prognos från april 2017 (se diagram 10.1). Befolk- ningen, som uppgick till ca 10 miljoner personer i januari 2017, förväntas öka till ca 11 miljoner i slutet av 2026 och till drygt 11,5 miljoner per- soner under 2033. Befolkningen ökar då med mer än 95 000 personer per år 2017–2030. Så snabbt har Sveriges befolkning inte ökat sedan åren närmast efter andra världskriget Av ökningen utgör barn och ungdomar ca 32 procent och antalet personer i yrkesverksam ålder (20–69 år) ca 38 procent. Resterande ökning utgörs av personer som är 70 år och äldre.

Diagram 10.1 Befolkningsförändringar jämfört med 2015
Tusental personer
1 600
0-19 år	20-69 år	70-79 år	80 år och äldre
1 400
1 200
1 000
800
600
400
200
0
2015	2020		2025	2030
Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet unga och de i yrkesverksam ålder för- väntas öka särskilt snabbt fram till 2020, då invandringen förväntas vara stor, medan de allra äldsta, de som är 80 år och äldre, gradvis står för en allt större andel av befolkningstillväxten efter 2025. Under andra hälften av 2020-talet ökar antalet personer som är 80 år och äldre särskilt snabbt.

Denna utveckling innebär att antalet personer som är 70 år och äldre per 100 personer i yrkes- verksam ålder (20–69 år) ökar från ca 22 personer 2015 till ca 27 personer 2030. Antalet personer som är 80 år och äldre ökar från 8 personer per 100 personer i yrkesverksam ålder 2015 till 12 personer 2030. Under samma period ökar antalet barn och ungdomar från ca 36 till 40 personer per 100 personer i yrkesverksam ålder. Således är det främst produktionen av barn- omsorg och utbildning som kommer att behöva öka de närmaste åren, medan efterfrågan på äldreomsorg och sjukvård kommer att öka snabbare först efter 2023.

Befolkningens sammansättning kommer att förändras de närmaste 15 åren även vad gäller

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

ursprung. Antalet personer i åldern 20–69 år som är födda i Sverige kommer med stor sannolikhet att minska med ca 150 000 personer fram till mitten av 2020-talet, för att därefter vara mer eller mindre oförändrat (se diagram 10.2). Denna prognos är relativt säker eftersom den inte är beroende av antaganden om fruktsamheten, och dödligheten och migrationsbenägenheten för- ändras obetydligt i denna befolkningsgrupp.

Diagram 10.2 Befolkningen i åldrarna 20–69 år
Förändring jämfört med 2015, tusental personer
700
600
500
400
300
200		Födda i Sverige
100		Födda i Sverige
100
0		Födda utomlands
0
-100		Födda utanför Europa
-100
-200
2015	2020	2025	2030
Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet personer i åldern 20–69 år som är födda utomlands, är betydligt mer svårbedömt eftersom in- och utvandringen bland utlandsfödda varierar kraftigt. En slutsats som kan dras är dock att nettoinvandringen måste vara fortsatt positiv de närmaste 15 åren för att befolkningen i yrkes- verksam ålder inte ska minska.

Merparten av nettoinvandringen väntas bestå av personer som är födda utanför Europa, vilket innebär en fortsatt förändring av den yrkes- verksamma befolkningens sammansättning. År 1980 var nästan 500 000 personer, eller 10 pro- cent av befolkningen i åldern 20–69 år, födda utomlands. Av dessa kom ca 90 procent från länder i Europa, framför allt från våra grann- länder. År 2010 hade de utlandsfödda i denna åldersgrupp ökat till närmare 1,1 miljoner personer och av dessa var närmare hälften födda utanför Europa.

Befolkningens genomsnittsålder ökar

När medellivslängden stiger ökar andelen äldre i befolkningen. I diagram 10.3 illustreras detta med en s.k. äldreförsörjningskvot, definierad som antalet personer som är 70 år och äldre per 100 personer i åldern 20–69 år. Efter att ha varit mer

187

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

eller mindre oförändrat från mitten av 1980-talet till 2010 har antalet äldre ökat tydligt snabbare än antalet personer i yrkesverksam ålder de senaste åren. Detta är en utveckling som förväntas fort- sätta under resten av innevarande sekel. År 2010 gick det färre än 20 personer som var 70 år och äldre per 100 personer i åldern 20–69 år. År 2030 förväntas detta antal ha ökat till ca 27 personer, 2050 till ca 31 personer och 2100 till ca 39 personer.

Diagram 10.3 Äldreförsörjningskvot
Antal personer som är 70 år och äldre per hundra personer 20–69 år
40
35
30
25
20
15
1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 2080 2090 2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Eftersom de som invandrar till Sverige har en lägre genomsnittsålder än de som är födda i Sverige innebär en ökad invandring att den demografiska försörjningskvoten minskar. Diagram 10.4 visar en demografisk försörjnings- kvot där antalet personer som är yngre eller äldre än 20–69 år ställs i relation till denna åldersgrupp. Räknat enbart på personer som är födda i Sverige ökar antalet yngre och äldre snabbt fram till mitten av 2030-talet. I hela befolkningen ökar antalet äldre och yngre långsammare i relation till befolkningen i yrkesverksam ålder och når inte samma nivåer. De utrikes födda bidrar till att sänka försörjningskvoten samtliga år. Störst är skillnaden i slutet av 2030-talet. Att den demo- grafiska försörjningskvoten skiljer sig så mycket mellan inrikes födda och genomsnittet för hela befolkningen visar den potential de utlandsfödda utgör och understryker betydelsen av en väl fungerande integration.

Diagram 10.4 Demografisk försörjningskvot

Antal personer 0–19 år och över 69 år per hundra personer 20–69 år
90
85
80
75
70
65
60							Inrikes födda
60
55							Hela befolkningen
55
50
2000	2010	2020	2030	2040	2050	2060	2070	2080	2090	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Effekten på de offentliga finanserna av för- ändringar i befolkningens ålderssammansättning beror på att en genomsnittlig individ påverkar den offentliga sektorns inkomster och utgifter på olika sätt över livet. Den förväntade befolknings- ökningen sker till stor del i de åldersgrupper, de yngsta och de äldsta, där de offentliga utgifterna för välfärdstjänster och transfereringar är betyd- ligt större än skatteinbetalningarna. Den demo- grafiska utvecklingen tenderar därmed att för- sämra det offentliga sparandet. Effekten på de offentliga finanserna beror dock även på hur det finansiella utbytet med den offentliga sektorn förändras i olika åldersgrupper. Exempelvis ökar ett längre arbetsliv de offentliga inkomsterna, medan en förbättrad hälsa leder till att kost- naderna för vård och omsorg minskar.

Kostnaderna för tjänster ökar snabbare än den genomsnittliga kostnadsutvecklingen

En ytterligare utmaning för finanspolitiken är att timlönen inom skattefinansierade sektorer som utbildning, barn- och äldreomsorg kan antas öka i samma takt som inom övrig produktion, utan att det motsvaras av ökad produktivitet. Detta innebär att enhetskostnaden för de skatte- finansierade tjänsterna stiger successivt relativt den genomsnittliga kostnadsökningen. Denna effekt brukar benämnas Baumols lag. För den offentliga sektorn innebär det att kostnaden för att tillhandahålla barn- och äldreomsorg i oförändrad omfattning med tiden tenderar att öka snabbare än den allmänna prisutvecklingen i samhället.

Det råder oenighet om i vilken utsträckning Baumols lag gäller för all skattefinansierad

188

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

verksamhet. I nationalräkenskaperna har produk- tivitetstillväxten i den skattefinansierade sektorn legat nära noll sedan den började mätas. Det innebär dock inte att produktiviteten inte kan öka inom delar av den skattefinansierade tjänste- produktionen, exempelvis inom sjukvården. Sam- tidigt är det svårt att belägga produktivitets- förändringar inom den offentliga sektorn efter- som merparten av dess produktion inte prissätts.

utgångsläget för framskrivningen av utvecklingen åren därefter.

Produktiviteten i näringslivet antas på sikt öka med 2,2 procent per år. I produktionen av de skattefinansierade tjänsterna antas däremot produktiviteten vara oförändrad, oavsett om produktionen sker i offentlig eller privat regi. Skillnaden i produktivitetsutveckling leder, till- sammans med ett antagande om att timlöne- utvecklingen är densamma i hela ekonomin, till att kostnaderna för att producera en enhet ökar snabbare i den skattefinansierade produktionen

10.3Ett scenario för utvecklingen på än i resten av näringslivet. Detta är en effekt av

lång sikt

I detta avsnitt redovisas ett scenario som illustrerar de utmaningar som beskrivits i tidigare avsnitt. Scenariot tar sin utgångspunkt i de demografiska förändringarna i SCB:s befolk- ningsprognos. Det bör understrykas att scenariot inte redovisar den mest sannolika utvecklingen. Syftet är i stället att illustrera konsekvenserna av en utveckling med oförändrade regler för de offentliga inkomsterna och utgifterna, och oförändrat beteende avseende arbetskrafts- deltagande och utnyttjandet av de skatte- finansierade tjänsterna. Ambitionen är att identi- fiera och analysera framtida utmaningar genom att undersöka hur stora anpassningar av dagens regler för de offentliga inkomsterna och utgif- terna som behöver göras för att de offentliga finanserna ska vara i balans på lång sikt. Genom alternativa scenarier som baseras på olika antaganden är det möjligt att belysa vilka faktorer som stärker finanspolitikens långsiktiga håll- barhet och vilka som försvagar den.

Beräkningarna bygger på antaganden

De långsiktiga framskrivningarna av de offentliga inkomsterna och utgifterna utgår från den bedömning av utvecklingen av svensk ekonomi t.o.m. 2021 som redovisas i avsnitt 4 och 8. År 2017 uppgick det primära finansiella sparandet i den offentliga sektorn, dvs. det finansiella sparandet justerat för kapitalinkomster och kapitalutgifter, till ca 0,3 procent av BNP. År 2018–2021 sker en förstärkning av den offentliga sektorns finansiella sparande. År 2021 beräknas det primära sparandet i den offentliga sektorn motsvara ca 0,9 procent av BNP, vilket är

Baumols lag, som beskrivits tidigare.

I scenariot antas befolkningens arbets- marknadsbeteende vara i stort sett oförändrat fr.o.m. 2021. Det betyder att arbetskrafts- deltagande, arbetslöshet och medelarbetstid för personer i olika åldrar med olika ursprung och av olika kön antas vara konstant. En genomsnittlig kvinna eller man i en viss ålder och med ett visst ursprung antas då arbeta lika mycket i framtiden som i dag.

Scenariot bygger även på antagandet att det offentliga åtagandet är oförändrat fr.o.m. 2021. Med detta avses att skattesatserna hålls på samma nivå som 2021, dvs. deras andel av skattebaserna är konstant. För de skattefinansierade verksam- heterna antas att standarden är oförändrad uttryckt som resursinsats per brukare. Till exempel antas att en 90-åring i framtiden får lika många äldreomsorgstimmar som en 90-åring i dag. Eftersom produktiviteten i produktionen av de skattefinansierade tjänsterna antas vara oförändrad kommer den offentliga konsum- tionen att utvecklas i samma takt som antalet arbetstimmar. Även ersättningsgraden i trans- fereringssystemen antas vara oförändrad så att transfereringarna per individ utvecklas i paritet med de förvärvsaktivas timlöner. Det betyder att även transfereringar som enligt regelverket är nominellt fastställda eller endast följer pris- utvecklingen antas öka i takt med genomsnitts- lönen fr.o.m. 2022.

Den demografiska utvecklingen påverkar i första hand utgifterna för de välfärdstjänster som kommuner och landsting ansvarar för. I fokus för framskrivningen ligger dock det offentliga åtagandet i sin helhet och den offentliga sektorn betraktas i detta sammanhang samlat. Ett centralt antagande är att staten har det övergripande ansvaret för finansieringen av den skatte- finansierade välfärden. Statsbidragen anpassas

189

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

därför i kalkylen så att kommunallagens (2017:725) krav på god ekonomisk hushållning uppfylls. En mer utförlig beskrivning av de antaganden beräkningarna bygger på finns i rapporten Teknisk bilaga till Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet april 2018 som publiceras på www.regeringen.se i anslutning till 2018 års ekonomiska vårproposition.

Utvecklingen till 2030

I det långsiktiga scenariot skrivs den offentliga sektorns inkomster och utgifter fram under en mycket lång tidsperiod. Slutåret för fram- skrivningen är 2100. Det råder självfallet mycket stor osäkerhet om utvecklingen över en så lång tidshorisont. Som tidigare framhållits ska det långsiktiga utvecklingsscenariot inte heller ses som en prognos över den mest sannolika utveck- lingen, utan som en konsekvensanalys av de antaganden som görs.

Samtidigt bygger beräkningarna på SCB:s befolkningsprognos som normalt bör kunna fånga den huvudsakliga utvecklingen på medel- lång sikt. De årliga förändringarna av befolk- ningen är, vid frånvaro av stora migrationsflöden, relativt små i jämförelse med den totala befolkningsstocken. De allra flesta människor som kommer att leva i Sverige om 15 år gör det redan i dag. Det kan således finnas skäl att titta närmare på utvecklingen i ett lite mer kortsiktigt perspektiv, för att försöka fånga några av de förändringar som med relativt stor sannolikhet kommer att prägla det närmaste decenniet. I detta avsnitt görs därför en fördjupad analys av utvecklingen fram till 2030.

Antalet sysselsatta kommer sannolikt att växa långsammare än befolkningen

Att befolkningen i yrkesverksam ålder ändrar storlek och sammansättning kommer att påverka utbudet av arbetskraft. Personer som är födda i Sverige arbetar i genomsnitt fler timmar än personer som är födda utomlands (se diagram 10.5). Medan en person som är född i Sverige i genomsnitt arbetar mer än 1 500 timmar per år i åldern 38–54 år, är motsvarande antal ca 1 400 timmar för personer som är födda i Europa utanför Sverige och knappt 1 200 timmar för dem som är födda utanför Europa. Skillnaden i

genomsnittlig arbetstid finns i alla åldersgrupper, men minskar normalt med antalet år som individen lever i Sverige.

Diagram 10.5 Arbetade timmar per person och ålder

Arbetade timmar per år (5-årsgenomsnitt)
1 800
1 600
1 400
1 200
1 000
800
600				Födda i Sverige
				Födda i Sverige
400				Födda i Europa utanför Sverige
				Födda i Europa utanför Sverige
200				Födda utanför Europa
				Födda utanför Europa
0
15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70
Källa: Arbetskraftsundersökningarna, Statistiska centralbyrån.

Beräkningen av utvecklingen av sysselsättningen och antalet arbetade timmar bygger på att arbets- utbud och sysselsättning är oförändrade per person i olika ålder och av olika kön och ursprung. I framskrivningen ökar antalet syssel- satta och antalet arbetade timmar i genomsnitt med ca 0,5 procent per år, vilket ungefär är i paritet med antalet personer i arbetskraften.

Diagram 10.6 Arbetskraft, timmar och sysselsättning

Tusental personer					Miljontal timmar
6 000						9 000
5 600						8 500
5 200						8 000
4 800						7 500
				Arbetskraft (vänster)
4 400				Sysselsättning (vänster)		7 000
				Sysselsättning (vänster)
4 000				Arbetade timmar (höger)		6 500
4 000						6 500
2000	2005	2010	2015	2020	2025	2030
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Eftersom den yrkesverksamma befolkningen främst ökar i de grupper där arbetslösheten är högre än genomsnittet ökar den sammanlagda arbetslösheten något 2021–2030. Sammantaget ökar antalet arbetade timmar med ca 7,5 procent 2017–2030, vilket är något långsammare än under 2000–2017.

Även om antalet arbetade timmar ökar till 2030 så växer totalbefolkningen snabbare, eller med

190

ca 12,5 procent, vilket innebär att antalet arbetade timmar per capita minskar. För att bibehålla antalet arbetade timmar per capita på 2017 års nivå behöver antalet arbetade timmar öka med ytterligare ca 4,5 procent till 2030, vilket mot- svarar ca 240 000 fler sysselsatta med samma medelarbetstid, eller en ökning av den genom- snittliga årsarbetstiden med ca 72 timmar.

Fler välfärdstjänster behöver produceras när befolkningen växer och åldras

Befolkningens åldersfördelning är som tidigare nämnts viktig för de offentliga inkomsternas och utgifternas utveckling. Diagram 10.7 visar hur utgifterna för den offentliga konsumtionen, dvs. vård, skola, omsorg m.m., fördelas över livet. I början av livet används relativt mycket resurser för barnomsorg och utbildning. När en person når ca 20 år sjunker de offentliga utgifterna, och mot slutet av livet ökar de snabbt för främst sjukvård och äldreomsorg. Fler barn och äldre innebär således högre offentliga utgifter för att producera fler av dessa tjänster.

Genom att kombinera uppgifter om den genomsnittliga konsumtionen av välfärdstjänster i olika åldrar och den förväntade befolknings- utvecklingen kan utvecklingen av den offentliga konsumtionen beräknas under antagande om oförändrad standard per brukare. Det är främst barnomsorg och utbildning som kommer att behöva tillföras mer resurser de närmaste åren, om standarden per brukare ska hållas oförändrad (se diagram 10.8). På lite längre sikt kommer dock behovet av äldreomsorg att öka snabbare. Fram till början av 2020-talet ökar behovet av äldreomsorg med ca 7 procent och till 2030 med ca 30 procent jämfört med 2015. Efterfrågan på tjänster som inte konsumeras individuellt, såsom rättsväsende, försvar och offentlig administ- ration, antas öka i takt med totalbefolkningen och är ca 15 procent högre 2030 än 2015. Samman- taget behöver den offentliga konsumtionen öka med drygt 20 procent i volym mellan 2015 och 2030.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 10.7 Offentlig konsumtion per person och ålder

Tusental kronor

500

Övrigt Sjukvård Barn Utbildning Omsorg

400

300

200

100

0-4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-99 100+

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Trots att antalet producerade tjänster ökar är relationen mellan utgifterna för den offentliga konsumtionen och BNP mer eller mindre oförändrad mellan 2016 och 2021. En förklaring till detta är att utgifterna för de senaste årens stora asylinvandring förväntas minska de närmaste åren. Mellan 2021 och 2030 ökar konsumtions- utgifterna med ca 1 procent av BNP (se tabell 10.2). Utgifterna för utbildning ökar i det närmaste i samma takt som BNP till 2030 vid ett oförändrat utnyttjande per brukare, medan utgifterna för sjukvård och framför allt äldre- omsorg ökar snabbare.

Diagram 10.8 Offentlig konsumtion per ändamål

Index 2015 = 100
130
	Övrigt
125	Sjukvård
	Sjukvård
120	Barnomsorg
120
	Utbildning
115	Äldreomsorg
	Äldreomsorg
110
105
100
2015	2020	2025	2030
Källa: Egna beräkningar.

När den offentliga sektorn, och främst då de verksamheter som kommuner och landsting ansvarar för, expanderar behöver antalet syssel- satta öka. Det gäller både dem som är direkt anställda i den offentliga sektorn, men också anställda i näringslivet som producerar skatte- finansierade tjänster inom vård, skola och omsorg. Tabell 10.1 visar hur antalet anställda

191

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

behöver öka för att tjänsteproduktionen ska kunna öka i linje med demografin om antalet arbetade timmar per person som utnyttjar de skattefinansierade tjänsterna ska vara oförändrat.

Tabell 10.1 Demografiskt betingad förändring i sysselsättning

Tusental personer och procent

		2000–2015		2015–2030
Staten	25	11,1	34	13,5

Kommunsektorn	94	9,1	251	22,4

Barnomsorg	13	9,9	25	16,9
Utbildning	-1	-0,4	60	22,8

Sjukvård	31	13,8	54	21,1

Äldreomsorg	35	13,9	85	30,0
Övrigt	16	10,4	26	15,4

Offentlig sektor	119	9,5	285	20,7

Anm.: Tabellen anger det demografiskt bestämda rekryteringsbehovet netto. Källa: Egna beräkningar.

Totalt sett behöver antalet sysselsatta i den offentliga sektorn öka med ca 285 000 personer, eller med nästan 21 procent, mellan 2015 och 2030 för att personaltätheten ska vara oförändrad. Det är mer än dubbelt så mycket som krävdes under de 15 åren före 2015. Skillnaden mellan de två femtonårsperioderna är särskilt stor för kommunsektorn medan personalbehovet i staten endast är marginellt större. Behoven är som störst inom äldreomsorgen, men skillnaden mellan rekryteringsbehovet under den första och andra femtonårsperioden är särskilt stor i utbildnings- sektorn.

Mellan 2000 och 2015 ökade sysselsättningen i staten och kommunsektorn med ca 11 000 respektive 67 000 personer, dvs. mindre än vad som var demografiskt motiverat enligt beräk- ningen i tabell 10.1. En jämförelse med de faktiska sysselsättningsförändringarna kräver dock att hänsyn tas till att sektorernas omfattning delvis förändrats. År 2000 ingick exempelvis ca 16 500 värnpliktiga i den statliga sysselsättningen enligt nationalräkenskaperna, något som i princip helt försvunnit 2015. Om hänsyn tas till detta ökade antalet statligt anställda ca 10 procent mer än demografin motiverade mellan 2000 och 2015. Inom vård, skola och omsorg har vidare en stor del av sysselsättningstillväxten skett i näringslivet, och inte i kommunal regi. Vidare anger tabell 10.1 förändringar netto. Om en normal personal- omsättning, framtida pensionsavgångar etc. inkluderas, blir rekryteringsbehovet betydligt större. Personalförsörjningen i delar av de

kommunala verksamheterna kommer sannolikt att bli en stor utmaning de närmaste 15 åren.

Växande överskott i pensionssystemet

Det allmänna pensionssystemets utgifter mot- svarade 2017 ca 6,5 procent av BNP och det finansiella sparandet var mer eller mindre i balans. Fram till 2030 förväntas antalet personer som är 65 år och äldre öka med drygt 20 procent, från strax under 2 miljoner personer 2017 till ca 2,4 miljoner personer 2030. I beräkningarna antas den genomsnittliga pensionsåldern vara oförändrad så att antalet ålderspensionärer ökar i samma takt som antalet personer som är 65 år och äldre.

Diagram 10.9 Den offentliga sektorns pensionsutgifter och pensionssystemets sparande

Procent av BNP			Procent av BNP
7,8			1,1
		Pensionsutgifter (vänster axel)
7,7			0,9
		Finansiellt sparande (höger axel)
7,6			0,7
7,5			0,5
7,4			0,3
7,3			0,1
7,2			-0,1
2015	2020	2025	2030
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Trots att antalet ålderspensionärer ökar väntas den offentliga sektorns samlade pensions- utgifter, inklusive avtalspensioner, garanti- pension och bostadstillägg för pensionärer, minska något i relation till BNP (se diagram 10.9). Under samma period ökar det finansiella sparandet i pensionssystemet. En anledning till att de offentliga pensionerna ökar långsammare än BNP är att framtida pensioner i högre grad kommer att betalas ut från premiepensions- systemet än från ålderspensionssystemet. Utbe- talningar från premiepensionssystemet redovisas inte som transfereringar från den offentliga sektorn, eftersom det är en del av hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Beräkningen bygger dessutom på nuvarande regler, vilket bl.a. innebär att indexeringen av pensionerna inte påverkas positivt av den starka utvecklingen av pensions- systemets tillgångar.

192

Den offentliga sektorns sparande och skuld

Åren fram till 2030 karaktäriseras av demo- grafiska förändringar som tenderar att öka den offentliga sektorns primära utgifter som andel av BNP, dvs. utgifterna exklusive ränteutgifter (se diagram 10.10). Efter 2030 bedöms utgifterna öka i långsammare takt än BNP. Utgifterna ökar med ca 1,2 procent av BNP mellan 2021 och 2030 till följd av att de stora åldersklasser som är födda på 1940-talet uppnår åldrarna över 80 år, som relativt sett efterfrågar mer omsorgs- och vårdtjänster, samtidigt som personer som är födda på 1960- talet påbörjar sitt utträde från arbetsmarknaden. Det primära finansiella sparandet blir negativt under dessa år (se diagram 10.11).

I tabell 10.2 redovisas utvecklingen av de primära offentliga utgifterna fördelade på olika ändamål. Det kan noteras att den primära utgifts- kvoten faller snabbt till 2021 vid en oförändrad politik, och att den därefter ökar något till 2030, för att sedan åter falla. En förklaring till denna utveckling är att transfereringsutgifterna minskar med 0,8 procent av BNP mellan 2017 och 2021. Efter 2021 är transfereringarna mer eller mindre oförändrade som andel av BNP fram till 2050. Nedgången fram till 2021 beror framför allt på att betalningarna från ålderspensionssystemet inte ökar lika snabbt som BNP.

I scenariot med oförändrat beteende minskar den konsoliderade bruttoskulden från ca 41 procent av BNP 2017 till ca 24 procent av BNP 2025, för att sedan öka med en knapp procent av BNP till 2030 (se diagram 10.11). Bruttoskulden kommer då att understiga det toleransintervall som gäller för skuldankaret, som innebär att bruttoskulden ska motsvara 35 procent av BNP, plus/minus 5 procent av BNP. Det s.k. S1-värdet är -3,0 procent av BNP i detta scenario (se tabell 10.4). Det är storleken på den permanenta budgetförsvagning som krävs 2019 för att brutto- skulden ska motsvara 60 procent av BNP 2032. När S1-indikatorn beräknas utifrån att den kon- soliderade bruttoskulden ska motsvara 60 pro- cent av BNP 2032 blir indikatorvärdet jämförbart med Europeiska kommissionens indikatorvärden (Se exempelvis Debt Sustainability Monitor 2017, European Economy, January 2018).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Utvecklingen efter 2030

Det demografiska kostnadstrycket avtar efter ca 2035 och de primära utgifterna minskar på sikt till mindre än 45 procent av BNP. Den långsiktiga trenden med fallande utgifter beror främst på att de offentliga investeringarna och konsumtions- utgifterna minskar som andel av BNP. Ett skäl till konsumtionsutgifternas minskning är att det inte antas ske någon standardförbättring i de skatte- finansierade välfärdstjänsterna när BNP, och där- med inkomsterna, ökar. De offentliga trans- fereringarna är i det närmaste oförändrade som andel av BNP efter 2030.

Tabell 10.2 Primära offentliga utgifter vid oförändrat beteende

Procent av BNP, utfall 2017, framskrivning 2022–2100

	2017	2021	2030	2050	2100
Primära utgifter	47,6	45,9	47,1	45,5	44,6
Offentlig konsumtion	26,0	25,1	26,0	25,2	24,8

Barnomsorg	1,8	1,7	1,7	1,6	1,4

Utbildning	4,9	4,7	4,8	4,2	3,7
Sjukvård	5,9	5,9	6,1	5,9	5,7

Äldreomsorg	4,1	4,0	4,5	4,9	5,9

Övrigt	9,3	8,9	9,0	8,5	8,0

Investeringar	4,4	4,6	4,6	4,0	2,9

Transfereringar	17,1	16,2	16,5	16,3	16,9

Till hushåll	13,8	12,7	12,9	12,7	13,2

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Efter 2030 minskar utgifterna för den offentliga konsumtionen som andel av BNP fram till 2100. Utgifterna för äldreomsorg, som inkluderar både äldre- och handikappomsorg, är den enda utgifts- post som uppvisar ökande BNP-andelar även efter 2030, medan utgifterna för sjukvård är relativt stabila som andel av BNP.

De viktigaste skatteunderlagen, och därmed skatteinkomsterna, styrs i stor utsträckning av utvecklingen på arbetsmarknaden. De primära inkomsterna uppgår till ca 47 procent av BNP under den första delen av framskrivningsperioden (se diagram 10.10), men faller tillbaka något efter ca 2035.

193

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 10.10 Primära offentliga inkomster och utgifter vid oförändrat beteende

Procent av BNP

48,5
48,0					Primära inkomster
48,0
47,5					Primära utgifter
					Primära utgifter
47,0
46,5
46,0
45,5
45,0
44,5
44,0
2015	2025	2035	2045	2055	2065	2075	2085	2095
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det primära finansiella sparandet når ett minimum omkring 2035 och motsvarar på sikt ca 0–1 procent av BNP (se diagram 10.11), medan det finansiella sparandet tenderar att öka snabbare än BNP på lång sikt. Orsaken till den gradvis växande skillnaden mellan det finansiella sparan- det och det primära finansiella sparandet är den med tiden allt större avkastningen på de finan- siella nettotillgångarna. Den höga nivån på det primära sparandet bidrar på sikt till en kraftig minskning av den konsoliderade bruttoskulden och stadigt växande finansiella tillgångar (se diagram 10.12).

Diagram 10.11 Finansiellt sparande vid oförändrat beteende

Procent av BNP

5
		Primärt finansiellt sparande
4
		Finansiellt sparande
3
2
1
0
-1
2015	2025	2035	2045	2055	2065	2075	2085	2095
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det går inte att tolka den beskrivna utvecklingen som en prognos över en förväntad faktisk ut- veckling. Det är i själva verket högst sannolikt att dagens regler för de offentliga inkomsterna och utgifterna skulle ändras om överskott av den storlek som visas i diagram 10.11 uppstod.

Diagram 10.12 Offentliga sektorns finansiella netto- tillgångar och konsoliderade bruttoskuld vid oförändrat beteende

Procent av BNP

100
90		Nettotillgångar
90
80		Konsoliderad bruttoskuld
80
70
60
50
40
30
20
10
0
2015	2025	2035	2045	2055	2065	2075	2085	2095
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar

Finanspolitiken är långsiktigt hållbar givet beräkningsförutsättningarna

För att sammanfatta beräkningsresultaten an- vänds två indikatorer, de s.k. S1- och S2-indika- torerna, som visar hur stor permanent förändring av det offentliga sparandet som krävs ett givet år för att den offentliga skulden ska utvecklas på ett önskvärt sätt. I beräkningarna är 2019 det år som den permanenta förändringen av det offentliga sparandet kan genomföras, eftersom det är det första år för vilket regeringen kan föreslå en ny budget för staten.

Den första indikatorn, S1, är ett mått på hur stor förändring av finanspolitiken som behövs för att den offentliga sektorns konsoliderade brutto- skuld (Maastrichtskulden) ska motsvara 60 pro- cent av BNP 2032. Eftersom bruttoskulden motsvarade knappt 41 procent av BNP i slutet av 2017 innebär det att det finns en förhållandevis stor säkerhetsmarginal till denna skuldnivå. Det innebär att S1-värdet för svensk del normalt är negativt, dvs. det krävs en mycket stor permanent budgetförsvagning 2019 för att bruttoskulden ska öka till 60 procent av BNP. Den budget- försvagning som skulle krävas enligt nuvarande beräkning är så stor att den skulle vara helt oförenlig med målet att det genomsnittliga sparandet ska motsvara en tredjedels procent av BNP. Ett indikatorvärde under noll ska därför inte tolkas som att det helt säkert finns ett utrymme för budgetförsvagningar. Indikatorn är endast ett nyckeltal som möjliggör jämförelser av hur olika antaganden påverkar utvecklingen fram till 2032.

194

Den andra indikatorn, S2, är ett mer teoretiskt mått som visar hur mycket det offentliga sparandet permanent måste förstärkas eller försvagas för att den offentliga nettoskulden som andel av BNP ska stabiliseras över en oändlig tidshorisont. Indikatorn baseras på att nuvärdet av alla framtida offentliga inkomster ska vara lika med nuvärdet av utgifterna och den initiala skuld- stocken. Att nettoskulden stabiliseras på lång sikt är ett nödvändigt villkor för att finanspolitiken ska kunna betraktas som hållbar. Det går dock inte att enbart utifrån S2-indikatorn avgöra om politiken verkligen är hållbar. För det första beräknas indikatorn utifrån offentliga saldon mycket långt in i framtiden, så långt att det i praktiken inte finns någon meningsfull inform- ation att tillgå för att bedöma deras nivå. Sparan- det antas därför vara oförändrat som andel av BNP efter 2110. Ofta beror indikatorvärdet i stor utsträckning på just detta antagande.

För det andra är en justering av finanspolitiken i linje med S2-indikatorns värde inte heller en garanti för att skulden stabiliseras på en nivå som är förenlig med mer kortsiktiga kriterier för finanspolitisk hållbarhet. En budgetjustering i linje med S2-värdet innebär endast att den finansi- ella nettoställningen är stabil som andel av BNP på lång sikt, men säger ingenting om på vilken nivå detta sker. Det kan vara på nivåer som kanske inte är förenliga med fortsatt tillgång till krediter på internationella kapitalmarknader. Indikator- värdet är därför endast ett underlag i en mer generell bedömning av under vilka förutsätt- ningar som dagens finanspolitik är långsiktigt hållbar, och måste tolkas med försiktighet. Generellt kan sägas att ju större S2-värdet är i absoluta termer, och ju tidigare i framskrivningen en obalans uppstår, desto större är sannolikheten att finanspolitiken kommer att behöva läggas om.

Hållbarhetsindikatorn S1 uppgår till -3 procent av BNP, beräknad från 2019. Det relativt stora negativa S1-värdet visar att dagens omfattning av de offentliga inkomsterna och utgifterna med stor sannolikhet kan upprätthållas fram till 2032 utan att bruttoskulden överskrider stabilitets- och tillväxtpaktens gränsvärde. Finanspolitiken är således hållbar med god marginal enligt detta kriterium.

Hållbarhetsindikatorn S2 är -0,7 procent av BNP. Strikt tolkat betyder det att det finansiella sparandet kan försvagas permanent med 0,7 procent av BNP 2019, samtidigt som nettoskulden stabiliseras på mycket lång sikt.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Finanspolitiken är därmed hållbar även bedömd på detta sätt. Det faktum att indikatorn bygger på antaganden om utvecklingen under mycket lång tid gör dock att S2-värdet inte kan tolkas som att det finns ett faktiskt engångsvist reformut- rymme. Indikatorvärdets förändring vid alter- nativa antaganden ger dock en indikation på vilka faktorer som stärker finanspolitikens hållbarhet och vilka som försämrar den.

10.4Förutsättningarna kan ändras

Det scenario som redovisades ovan bygger på ett antal antaganden om hur arbetskraftutbudet, produktiviteten m.m. utvecklas (detta scenario benämns referensscenariot nedan). För att belysa effekten av alternativa utvecklingar och illustrera vilka faktorer som är viktiga och mindre viktiga för det offentliga sparandets utveckling, och därigenom kunna göra en mer utvecklad bedöm- ning av finanspolitikens hållbarhet, görs några alternativa beräkningar där olika antaganden varieras. Först diskuteras faktorer som förstärker det finansiella sparandet och sedan faktorer som försvagar det.

Fler sysselsatta och ett längre arbetsliv stärker hållbarheten

Dagens äldre kan se fram emot en betydligt längre tid som pensionärer än tidigare generationer. Både åldern för utträde från arbetsmarknaden och den förväntade medellivslängden har ökat de senaste decennierna, men utträdesåldern har ökat i långsammare takt än medellivslängden, särskilt för män (se tabell 10.3). Utträdesåldern låg 2016 på 63,9 år i genomsnitt, medan den förväntade återstående medellivslängden vid 65 års ålder var drygt 20 år.

Bland europeiska länder med jämförbara data har Sverige en hög utträdesålder. I Frankrike och Italien är den genomsnittliga utträdesåldern 58– 59 år, medan den i USA och Japan är 64–65 år. Sysselsättningsgraden åren före 65 år är hög i Sverige vid en internationell jämförelse, men den faller snabbt efter denna ålder. Uppfattningen att 65 år är en naturlig pensionsålder verkar således vara fast etablerad, trots möjligheten till senare pensionsålder i dagens pensionssystem.

195

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Tabell 10.3 Utträdesålder och återstående medellivslängd

	Kvinnor			Män
	1990	2016	1990	2016

Utträdesålder	61,7	63,3	63,0	64,3
Återstående medellivslängd
vid 65 års ålder	19,0	21,5	15,3	19,0

Källor: Statistiska centralbyrån och Pensionsmyndigheten.

Ett antal faktorer pekar på att utträdesåldern kan komma att stiga framöver. Ett bättre hälso- tillstånd i kombination med att färre har fysiskt krävande arbeten har förbättrat förutsättningarna för att fortsätta arbeta längre upp i åldrarna. Vidare är utbildningsnivån högre än tidigare, och personer med högre utbildning lämnar vanligtvis arbetsmarknaden senare än de utan högre utbildning.

Det finns även ekonomiska drivkrafter i pensionssystemet som verkar för att senarelägga utträdet från arbetsmarknaden. Om utträdet från arbetsmarknaden inte senareläggs innebär det att den genomsnittliga ålderspensionen kommer att öka långsammare än de förvärvsaktivas inkoms- ter, eftersom pensionen blir lägre när medel- livslängden ökar och de intjänade pensionsrättig- heterna måste fördelas på fler pensionsår. En sådan utveckling skulle kunna skapa hållbarhets- problem om fler pensionärer blir berättigade till andra ersättningar, t.ex. garantipension och bostadstillägg för pensionärer. Låga pensioner kan därtill komma att leda till krav på kompen- sation, t.ex. i form av generösare pensionsregler eller sänkt skatt. Det är därför angeläget att det skapas goda förutsättningar för ett längre arbetsliv.

För att bidra till att pensionerna utvecklas i linje med övriga inkomster kom den parlamen- tariska Pensionsgruppen i december 2017 överens om ett antal regelförändringar som höjer pen- sionsåldern. Pensionsgruppens förslag går i kort- het ut på att den lägsta åldern för att ta ut allmän pension gradvis höjs från 61 år i dag till 64 år 2026. Dessutom ska möjligheten att få garantipension på sikt knytas till en riktålder som ökar med den förväntade medellivslängden vid 65 år.

Om utträdesåldern ökar i proportion till den återstående medellivslängden vid 65 år, som för- väntas öka med ca 1,5 år från 2015 till 2030, och med ytterligare ca 2 år till 2050, ökar arbets- kraftsutbudet med 1,6 procent 2030 och med 3,7 procent 2050 jämfört med i referensscenariot. Utträdesåldern har då antagits öka med två tredjedels år för varje år som medellivslängden vid 65 år ökar. I beräkningen innebär det att BNP och

de offentliga skatteinkomsterna ökar i snabbare takt, men också att kostnaderna för arbets- löshets- och sjukförsäkringen och förtidspension ökar i proportion till det högre arbetskrafts- utbudet.

Jämfört med referensscenariot förstärker detta det primära offentliga sparandet och därmed finanspolitikens hållbarhet påtagligt (se tabell 10.4). S1-indikatorn förbättras med ca 0,2 procent av BNP till -3,2 och S2-indikatorn förbättras med 1,8 procent av BNP till -2,5. Scenariot visar att ett längre arbetsliv är viktigt för den långsiktiga finansieringen av välfärden.

Snabbare etablering av utrikes födda

Även om anknytningen till arbetsmarknaden bland utrikes födda har stärkts under senare år är den fortfarande väsentligt svagare än bland inrikes födda. Sysselsättningsgraden uppgick 2014 till knappt 59 procent bland de utrikes födda i åldern 15–74 år, jämfört med knappt 68 procent bland de inrikes födda. Vidare var arbetslösheten bland utrikes födda ca 16 procent, jämfört med 6 pro- cent bland inrikes födda. Anknytningen till arbetsmarknaden skiljer sig även åt mellan olika grupper av utrikes födda, t.ex. är asylsökande födda utanför Europa arbetslösa i högre grad än övriga utrikes födda. Andra viktiga faktorer är vistelsetid i Sverige och utbildningsnivå. Generellt sett har utlandsfödda kvinnor lägre arbetskrafts- deltagande än utlandsfödda män. Det höga anta- let asylsökande de senaste åren, som sänker den genomsnittliga vistelsetiden i Sverige bland ut- landsfödda, talar för att dessa genomsnittsvärden kan komma att sjunka framöver. Om invand- ringen återgår till tidigare nivåer kommer dock den genomsnittliga vistelsetiden åter att öka, vilket kan förväntas höja sysselsättningsgraden.

En snabbare etablering av nyanlända förbättrar finanspolitikens hållbarhet genom ökade skatte- intäkter och minskade utgifter för bl.a. ekono- miskt bistånd, bostadsbidrag och arbetsmark- nadsstöd. För att bedöma effekten av en snabbare etablering av nyanlända antas att skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda och personer födda i Sverige minskar med hälften mellan 2021 och 2030. Därmed ökar antalet arbetade timmar i ekonomin med 2 procent fram till 2030. Detta gör att det primära finansiella sparandet blir så mycket högre att den demo- grafiskt betingade försämringen av sparandet de

196

närmaste 15–20 åren uteblir, samt att S1 och S2 förbättras med ca 0,6 respektive 0,9 procent av BNP.

Ett stigande välstånd kan sätta press på de offentliga utgifterna

Beräkningarna ovan visar att finanspolitikens hållbarhet förbättras om arbetskraftsutbudet ökar. Men det finns andra möjliga utvecklingar som kan komma att sätta de offentliga finanserna under press.

De offentliga utgifterna ökade från ca 21 procent av BNP 1950 till ca 62 procent av BNP 1982 (se diagram 10.13). Både den offentliga konsumtionen och transfereringarna ökade under perioden. Den snabba ökningen av de offentliga utgifterna möjliggjordes av att skatterna kunde höjas kraftigt från låga nivåer, samtidigt som det fanns ett outnyttjat arbetskraftsutbud främst i form av kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande. Utgiftskvoten minskade sedan något under 1980- talet, men ökade åter snabbt till följd av 1990- talskrisen, då BNP föll kraftigt, och uppgick 1993 som mest till ca 67 procent av BNP. Sedan mitten av 1990-talet har utgiftskvoten sjunkit till strax under 50 procent av BNP 2016, framför allt till följd av minskande transfereringar, men också på grund av lägre räntekostnader. Sedan 1980 har BNP stigit trendmässigt, under det att utgifts- kvoten inte uppvisar någon motsvarande trend. Ett samband mellan tillväxt och utgiftskvoten är således svårt att belägga.

I Sverige tillhandahålls välfärdstjänster som vård, omsorg och utbildning i stor utsträckning via den offentliga sektorn till låga eller inga kostnader för brukaren. På detta sätt säkerställs att välfärdstjänsterna kan utnyttjas efter behov och inte efter betalningsförmåga. Ett argument för en sådan ordning är att den har positiva fördelningseffekter. Ett ytterligare argument är att den samhällsekonomiska nyttan av välfärds- tjänster ofta är större än nyttan för den enskilda individen, då de ger upphov till s.k. positiva externa effekter. Utbildning, sjukvård och barn- omsorg är exempel på tjänster som i många fall inte enbart är till nytta för brukarna, utan även för samhället i stort. Vikten av en jämn fördelning av välfärdstjänsterna och förekomsten av positiva externa effekter talar för att produktionen av välfärdstjänsterna till stor del bör finansieras med skatter även framöver.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 10.13 Offentliga utgifter 1950–2017

Procent av BNP

70
	Transfereringar
60
	Offentlig konsumtion
50
	Investeringar
40
	Övrigt
30
20
10
0
1950	1960	1970	1980	1990	2000	2010
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

En högre efterfrågan på välfärdstjänster utgör en potentiell utmaning för framtidens finanspolitik. Samtidigt växer välståndet och resurserna, vilket innebär att möjligheten att möta denna utmaning ökar. Diagram 10.14 visar att BNP per capita i fasta priser i referensscenariot förväntas vara nästan dubbelt så hög 2050 som 2015, och mer än fyra gånger så hög 2100. Hushållens kon- sumtionsutgifter ökar något snabbare än BNP i beräkningen, medan den offentliga konsumt- ionen i fasta priser endast ökar i begränsad omfattning. Befolkningen kommer därmed att i framtiden ha mer resurser att använda till konsumtion av varor och tjänster, inklusive välfärdstjänster. Den stora utmaningen är därför inte framtida resursbrist, utan möjligheten att upprätthålla dagens höga andel av gemensam finansiering av de ökande behoven.

För att visa på konsekvenserna av förändringar i efterfrågan som kan ske på grund av ett ökat välstånd antas den genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt minska med 0,1 procent per år fr.o.m. 2022 jämfört med i referensscenariot. Detta överensstämmer ungefär med minskningen i medelarbetstiden 1980–2009. Pensionsåldern antas vara densamma som i referensscenariot. Nedgången antas bero på en ökad efterfrågan på fritid, en kortare arbetsvecka, fler semesterdagar etc. i takt med att BNP och det materiella väl- ståndet ökar. Samtidigt antas den offentliga konsumtionen volymmässigt växa 0,4 procent snabbare per år än vad som är demografiskt motiverat. Detta innebär att det sker en standard- ökning i de välfärdstjänster som den offentliga sektorn erbjuder.

197

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Diagram 10.14 BNP per person fördelat efter användning

Tusental kronor, 2016 års priser

2000

Offentlig konsumtion

1750

Hushållens konsumtionsutgifter

1500

Övriga ändamål

1250

1000
1000
750
750
500
500
250
250
0
0
2000	2015	2030	2050	2100
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
I scenariot	antas	medelarbetstiden			vara ca

15 timmar kortare per person och år 2030 och

120 timmar kortare 2100 jämfört med i referens- scenariot (motsvarande ca tre heltidsveckor per år eller ca en dryg halv timme per arbetsdag). Till följd av detta minskar även skatteinkomsterna och möjligheterna att finansiera välfärden. Finansieringsproblemen förstärks ytterligare om standarden i de offentliga tjänsterna gradvis ökar. I scenariot antas att personaltätheten inom vård, skola och omsorg ökar så att antalet arbetade timmar i den offentliga sektorn sammantaget är drygt 2 procent högre 2030 och 17 procent högre 2100 än i referensscenariot. Det innebär att antalet arbetstimmar som är tillgängliga för produktion i näringslivet minskar i motsvarande utsträckning. Allt eftersom fritiden ökar, antalet arbetade timmar i hela ekonomin minskar och standarden i de skattefinansierade tjänsterna höjs, utsätts den offentliga sektorn för ett allt större förändringstryck för att finanspolitiken ska vara hållbar.

I detta scenario försvagas det primära finan- siella sparandet betydligt på sikt jämfört med referensscenariot, vilket försämrar hållbarheten (se tabell 10.4). S1-indikatorn uppgår till -2,3, vilket är en försvagning med 0,7 procent av BNP jämfört med i referensscenariot, och S2- indikatorn uppgår till 12,2 procent av BNP. Enligt S2-indikatorn är utvecklingen därför lång- siktigt ohållbar. Det höga S2-värdet beror till ungefär en tredjedel på att arbetsutbudet minskar när fritiden ökar, och till två tredjedelar på att produktionen av skattefinansierad välfärd ökar.

10.5Beräkningarnas känslighet och jämförelse med föregående bedömning

I detta avsnitt behandlas beräkningarnas känslighet för olika antaganden och en jämförelse görs med den hållbarhetsbedömning som gjordes i 2017 års ekonomiska vårproposition (prop. 2016/17:100).

Finanspolitiken är hållbar i de flesta scenarier

Hållbarhetsindikatorerna S1 och S2 visar att finanspolitiken är långsiktigt hållbar i ett scenario som bygger på ett oförändrat beteende. Detta resultat bör dock tolkas med försiktighet av flera skäl. De finanspolitiska utmaningar som behand- las i detta avsnitt verkar på mycket lång sikt och beräkningarna sträcker sig därför långt in i framtiden. Den långa beräkningshorisonten med- för ett betydande inslag av osäkerhet. Till detta ska läggas att kalkylerna är starkt beroende av de antaganden som görs. Kalkylerna ska, som redan nämnts, inte uppfattas som prognoser för en sannolik utveckling, utan som effektanalyser där effekten av olika förändringar i beräknings- antagandena redovisas.

Tabell 10.4 Hållbarhetsindikatorer

Procent av BNP

	S1	S2
Oförändrat beteende	-3,0	-0,7

Oförändrad andel av livet i arbete	-3.2	-2,5
Förbättrad etablering	-3,6	-1,6
Högre efterfrågan på fritid och välfärdstjänster	-2,3	12,2

Anm.: Positiva värden anger att det offentliga sparandet måste förstärkas permanent för att finanspolitiken ska vara långsiktigt hållbar, och negativa värden att en permanent försvagning är möjlig.

Källa: Egna beräkningar.

I tabell 10.4 sammanfattas hur de alternativa antaganden som ligger till grund för beräk- ningarna påverkar S1 och S2. Allmänt kan sägas att finanspolitiken är hållbar i de flesta av beräkningarna. S1-indikatorn är negativ i alla redovisade scenarier, och S2 endast positiv i scenariot med högre efterfrågan på fritid och välfärdstjänster. Under antagande om en mins- kande genomsnittlig arbetstid går en ökad standard i tjänsteproduktionen inte att finansiera med oförändrade skattesatser på lång sikt.

198

Hållbarheten är något lägre än i tidigare bedömning

I scenariot med oförändrat beteende uppgår S1 till -3 procent av BNP och S2 till -0,7 procent av BNP. I 2017 års ekonomiska vårproposition beräknades S1 till -3,7 procent av BNP och S2 till -1,8 procent av BNP i samma scenario. Det betyder att hållbarheten är något lägre än enligt den tidigare bedömningen. En anledning till att hållbarheten försvagats är ett något sämre utgångsläge för beräkningen. Det primära sparan- det i slutåret av den medelfristiga beräkningen, som ligger till grund för långsiktsframskriv- ningen, är 0,4 procent av BNP lägre i denna beräkning än i beräkningen i 2017 års ekonomiska vårproposition. Allt annat lika betyder detta att den långsiktiga hållbarheten mätt med S2 för- sämras med 0,4 procent av BNP.

Den resterande skillnaden mellan S2-värdet i denna och förgående beräkning beror till största delen på att det primära finansiella sparandet i slutet av beräkningen, som sedan antas vara oförändrat alla år därefter, har försämrats med ca 1 procent av BNP. Att skillnaden i det beräknade sparandet så långt fram i tiden förklarar mer- parten av revideringen av S2 visar att indikatorn måste tolkas med försiktighet.

Ett skäl till att S1-indikatorns värde minskat är att beräkningen nu görs över en ett år längre tidshorisont. S1 i 2017 års ekonomiska vår- proposition visade storleken på den permanenta budgetförändring 2018 som gjorde att brutto- skulden motsvarade 60 procent av BNP 2030. I denna proposition visar S1 storleken på en bud- getförändring 2019 som gör att bruttoskulden är 60 procent av BNP 2032. Den längre tids- horisonten gör att S1-värdet minskar i absoluta termer med ca 0,3 procent av BNP.

Andras bedömningar av finanspolitikens hållbarhet

Både Konjunkturinstitutet och Europeiska kom- missionen har nyligen publicerat bedömningar av den svenska finanspolitikens långsiktiga håll- barhet (Se Specialstudie 61, Konjunkturinstitutet, februari 2018 respektive Debt Sustainability Monitor 2017, European Economy, January 2018). Konjunkturinstitutet bedömer att finans- politiken är hållbar både fram till 2040 och i ett

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

mycket långt tidsperspektiv, medan kommiss- ionen bedömer att risken för en ohållbar utveckling är låg på både kort, medellång – fram till 2032 – och lång sikt. Sammanfattande håll- barhetsindikatorer redovisas i tabell 10.5.

Tabell 10.5 Hållbarhetsindikatorer för Sverige

Procent av BNP

	S1	S2
Regeringen	-3,0	-0,7

Konjunkturinstitutet (februari 2018)		-0,6

Europeiska kommissionen (januari 2018)	-3,9	0,5

Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen och egna beräkningar.

Utgångsläget är viktigt för slutsatserna

Olika utgångslägen förklarar i stor utsträckning att regeringens, kommissionens och Konjunktur- institutets slutsatser om finanspolitikens hållbar- het skiljer sig åt.

Kommissionen bedömer finanspolitikens håll- barhet på medellång sikt, fram till 2032, och på mycket lång sikt med hjälp av S1- och S2- indikatorerna. Eftersom det bara är 14 år till 2032 betyder den initiala skuldnivån mycket för S1- indikatorns värde. Om den offentliga skulden ligger långt ifrån 60 procent av BNP krävs stora förändringar av finanspolitiken för att nå denna skuldkvot.

Kommissionen räknar även på finanspolitikens effekter över en oändlig tidshorisont. I dessa beräkningar blir dagens skuldnivå mindre viktig för resultatet. I stället blir det finansiella sparandet i utgångsläget viktigare. Kommissionen delar upp sitt S2-värde i ett initialvillkor, dvs. den finansiella ställningen i utgångsläget, som bidrar med -0,4 procentenheter av Sveriges S2-värde på 0,5 procent av BNP, och en del som avser den framtida utvecklingen, som bidrar med resterande 0,9 procentenheter. I den senare komponenten är det särskilt på sikt ökande kostnader för äldreomsorgen som bidrar till att öka S2. Enligt kommissionens bedömning i den senaste lång- siktsberäkningen motsvarar det strukturella primära sparandet 0,8 procent av BNP 2019, det år kostnadsberäkningarna börjar. För 2021, det sista året i regeringens medelfristiga prognos, bedömer kommissionen det strukturella primära sparandet till 1 procent av BNP, vilket är något högre än i regeringens bedömning.

Utöver bilden av utgångsläget gör kom- missionen även en annan bedömning än

199

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

regeringen när det gäller beräkningen av de framtida utgifterna för offentlig konsumtion. Kommissionen beräknar en kostnad per person som använder de skattefinansierande tjänsterna, och låter sedan denna öka i takt med BNP per capita fram till 2060. Därefter skriver kom- missionen fram de offentliga konsumtionsut- gifterna med befolkningsutvecklingen. Rege- ringen antar i stället att personaltätheten inom den offentligt finansierade produktionen är oförändrad.

Konjunkturinstitutet antar i likhet med regeringen, att antalet arbetstimmar i den offent- liga sektorn är konstant per individ som använder tjänsten. Till skillnad från regeringen antar dock Konjunkturinstitutet samtidigt att den summa som läggs på insatsvaror i produktionen (t.ex. hyror, datorer, medicinsk och annan utrustning m.m.) växer i samma takt som lönekostnaderna. Regeringen antar i stället att utgifterna för insatsvaror endast ökar i takt med antalet pro- ducerade tjänster och prisutvecklingen på dessa insatsvaror. Denna skillnad i beräkningsan- tagandena gör att utgifterna för den offentliga konsumtionen som andel av BNP ökar relativt snabbt i Konjunkturinstitutets bedömning och på sikt når en högre BNP-andel än någonsin tidigare. Denna utveckling skiljer sig signifikant från regeringens beräkning, där konsumtionen som andel av BNP minskar fram till 2021, och endast ökar med ca 1 procent av BNP under den efterföljande tioårsperioden (se tabell 10.2).

Det är även värt att notera att kommissionen använder en annan befolkningsprognos än regeringen. Kommissionen använder sig av Euro- stats befolkningsprognos som publicerades i mars 2014. Eftersom beräkningarna i stor utsträckning bygger på det demografiska underlaget är resul- tatet beroende av den befolkningsprognos som används. Resultaten skiljer sig även åt av andra anledningar, t.ex. på grund av olika antaganden om potentiell tillväxttakt, prisökningstakt, räntor, arbetsutbud och arbetslöshet.

Finanspolitiken är mer hållbar än i många andra länder

Baserat på Europeiska kommissionens bedöm- ningar bedöms finanspolitikens hållbarhet vara god i ett internationellt perspektiv. Sverige är ett av sex medlemsländer som bedöms ha en låg risk för en ohållbar utveckling på både kort, medellång

och lång sikt. Av 27 redovisade EU-länder har en knapp majoritet, 14 stycken, positiva värden på S1-indikatorn, vilket indikerar ett konsoliderings- behov för att den konsoliderade bruttoskulden ska understiga 60 procent av BNP 2032. Sverige har det näst lägsta värdet efter Bulgarien, och därmed en god marginal till stabilitets- och tillväxtpaktens skuldrestriktion. För framför allt Italien, Portugal och Frankrike krävs kraftfulla besparingsåtgärder för att skuldrestriktionen ska klaras 2032.

Tabell 10.6 Europeiska kommissionens hållbarhetsbedömningar

Procent av BNP

	S1	S2
Belgien	3,4	2,7
Danmark	-3,4	0,9

Finland	1,5	2,8

Frankrike	4,9	1,1
Italien	6,7	0,6

Nederländerna	-1,9	3,0

Portugal	5,0	1.0

Spanien	3,2	1,2

Storbritannien	2,1	2,1

Sverige	-3,9	0,5
Tyskland	-1,7	1,2

EU	1,5	1,5

Källa: Europeiska kommissionen, januari 2018.

Kommissionen bedömer vidare att 13 medlems- stater har en hög eller medelhög risk för en ohåll- bar utveckling på lång sikt. Denna bedömning gör kommissionen om S2-värdet är större än 2. Ohållbarhetsrisken uppkommer både på grund av en hög skuld i dag, och på höga framtida utgifter för en åldrande befolkning. Sverige har ett av de lägsta S2-värdena och risken för en ohållbar utveckling är därmed låg.

10.6En sammantagen bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

Finanspolitiken bedöms sammantaget vara lång- siktigt hållbar. I referensscenariot uppgår S1 till -3 procent av BNP och S2 till -0,7 procent av BNP. Det finansiella sparandet och den konsoli- derade skulden ligger inom ramarna för de upp- satta gränserna i stabilitets- och tillväxtpakten i de

200

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

flesta av de redovisade scenarierna. Därmed är ett viktigt krav som ligger till grund för mark- nadernas värdering av hållbarheten uppfyllt.

År 2020–2035 karaktäriseras av stigande demo- grafiskt motiverade utgiftsanspråk. De primära offentliga utgifterna bedöms öka med knappt 1 procent av BNP dessa år på grund av en demografiskt betingad ökad efterfrågan på skattefinansierade välfärdstjänster. Denna ut- veckling visar på vikten av en politik som även fortsättningsvis är inriktad på att minska arbets- lösheten och öka antalet arbetade timmar. Pensionssystemet skapar i sig starka incitament att arbeta längre upp i åldrarna när medel- livslängden ökar, eftersom pensionärernas in- komster minskar i förhållande till de förvärvs- aktivas om utträdesåldern från arbetsmarknaden inte senareläggs. Om yrkeslivet förlängs i takt med att den förväntade medellivslängden vid 65 år ökar förbättras finanspolitikens hållbarhet påtagligt.

Att så många som möjligt har ett långt och produktivt arbetsliv är en förutsättning för att pensionärer och övriga medborgare ska ha en god ekonomisk standard och för att offentligt finansierade tjänster av god kvalitet ska kunna tillhandahållas. Med en ökad medellivslängd finns möjligheten att både öka fritiden och tiden i arbete. I takt med att medellivslängden ökar är det därför viktigt med ett högt arbetskraftsdelta- gande och ett långt och hållbart arbetsliv, bland både kvinnor och män.

201

Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

11 Ändrad fördelning av ändamål och verksamheter på utgiftsområden

I detta avsnitt lämnar regeringen förslag om vilka ändamål och verksamheter som bör flyttas mellan utgiftsområden fr.o.m. 2019. De föreslagna änd- ringarna genomförs först efter riksdagens ställ- ningstagande, vilket innebär att de inte ingår i de beräkningar för utgiftsområdena som görs i denna proposition.

Inledningsvis redovisar regeringen sin bedöm- ning av vilka riktlinjer som bör gälla för att förslag om flytt av ändamål och verksamheter ska lämnas i den ekonomiska vårpropositionen.

vårpropositionen. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 september 2001.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att de beslut om utgiftsområdesindelningen som avses är de som behövs för att indelningen ska vara förenlig med riksdagsordningen och med riksdagsbeslutet om ämnesförteckning över utgiftsområdena. Vidare framgår att hela ämnes- förteckningen inte behöver bifogas konstitu- tionsutskottets betänkande om indelningen i utgiftsområden varje år, utan det är tillräckligt att bara ändringarna redovisas. Med några års mellanrum är det lämpligt att foga en fullständig förteckning till betänkandet (2000/01:RS1 s. 92).

11.1Riktlinjer för flytt av ändamål Konstitutionsutskottet har uttalat att en lämplig

och verksamheter

Regeringens bedömning: Flytt av ändamål eller verksamhet mellan utgiftsområden bör anses föreligga när ett förslag föranleder ändringar i riksdagsordningens utgiftsområdesindelning eller i den av riksdagen beslutade ämnesförteckningen för utgiftsområdena.

Skälen för regeringens bedömning:

Indelningen av statens budget i utgiftsområden var en förutsättning för införandet av rambesluts- modellen i budgetprocessen. Indelningen på- verkar även ansvarsfördelningen mellan utskotten (1993/94:TK3, bet. 1995/96:KU21). Enligt till- äggsbestämmelse 9.5.3 till riksdagsordningen ska beslut om vilka ändamål och verksamheter som ska innefattas i ett utgiftsområde fattas i samband med beslut med anledning av den ekonomiska

tidpunkt för att redovisa en fullständig ämnes- förteckning i utskottets betänkande i normala fall borde vara vid det första riksmötet i varje mandatperiod (bet. 2009/10:KU39 s. 15). Den senaste beslutade ämnesförteckningen är därmed från våren 2015 (bet. 2014/15:KU17, rskr. 2014/15:233). Till ämnesförteckningen anses även höra de beslut som fattas mellan upprätt- andet av de fullständiga ämnesförteckningarna.

Sedan bestämmelsen infördes har regeringen vid sex tillfällen lämnat förslag om ändringar av riksdagsordningen till följd av namnändringar på olika utgiftsområden. Utöver dessa lagförslag lämnades de första fem åren, 2002–2006, endast 0–4 förslag per år om flyttar av ändamål och verksamheter. Det rörde sig då i huvudsak om att anslag i sin helhet flyttades från ett utgiftsområde till ett annat. År 2007–2011 lämnades 9–16 förslag per år om flyttar av ändamål och verksamheter, dvs. betydligt fler. I dessa fall rörde det sig även om flyttar av delar av verksamheter som

205

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

finansierades under ett anslag, dvs. inte enbart flytt av hela anslag. År 2012–2015 minskade antalet förslag om flyttar igen till 2–6 per år för att därefter öka 2016 och 2017 till 10 respektive 13 förslag. Antalet förslag varierar med den förda politiken och kan antas öka efter ett regerings- skifte. Samtidigt visar genomgången att det saknas en tydlig praxis för vilka förslag till beslut om ändamål och verksamheter som läggs fram i den ekonomiska vårpropositionen. Vidare har förslag till beslut lagts fram i den ekonomiska vårpropositionen utan att förslagen påverkar vare sig riksdagsordningens utgiftsområdesindelning eller den av konstitutionsutskottet upprättade ämnesförteckningen.

Ämnesförteckningen har ett nära samband med de anslag som finns uppförda under respektive utgiftsområde. Många gånger är anslagsnamnet återgivet i ämnesförteckningen. För de mindre anslagen kan flera anslag vara samlade under en ämnesbeteckning som sammanfattar deras ändamål. Flyttar av hela anslag påverkar därmed normalt ämnesför- teckningen. När en viss del av en verksamhet som finansieras från ett anslag flyttas till ett annat befintligt anslag får det däremot som regel ingen påverkan på vare sig utgiftsområdesindelningen eller ämnesförteckningen.

Även budgetprocessens utformning talar mot att flyttar av begränsade delar av verksamheter eller uppgifter ska underställas riksdagen för beslut under våren. Riksdagen har beslutat att den ekonomiska vårpropositionen ska ägnas åt riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken medan budgetfrågorna ska han- teras på hösten. Denna ordning präglar även arbetet i Regeringskansliet. Som regel har budgetarbetet på våren inte nått den detaljnivå som krävs för att förslag som berör delar av verksamheter och begränsade uppgifter ska kunna läggas fram redan i den ekonomiska vårpropositionen.

Regeringen anser att det är viktigt att uppnå en ordning som är praktiskt genomförbar och som samtidigt garanterar att beslut om vilka ändamål och verksamheter som ska innefattas i ett utgiftsområde fattas i samband med den ekono- miska vårpropositionen. Regeringen gör därför bedömningen att flytt av ändamål eller verk- samhet mellan utgiftsområden bör anses föreligga när ett förslag föranleder ändringar i riksdags- ordningens utgiftsområdesindelning eller i den av riksdagen beslutade ämnesförteckningen för

utgiftsområdena. Regeringen bedömer att dessa riktlinjer bör tillämpas fr.o.m. 2019 års ekono- miska vårproposition.

11.2Förslag till flytt av ändamål och verksamheter

Samordning för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Regeringens förslag: De ändamål och verk- samheter som avser samordning för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som finansieras från anslaget 1:11 Finans- inspektionen under utgiftsområde 2 Samhälls- ekonomi och finansförvaltning flyttas till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Skälen för regeringens förslag: Fram till utgången av 2017 fanns inom Finansinspektionen ett samordningsorgan för tillsyn över bekämp- ning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Sedan den 1 januari 2018 har upp- gifterna förts över till en samordningsfunktion inom Polismyndigheten enligt förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. I budgetpropositionen för 2018 vidgades därför ändamålet för Finans- inspektionens anslag till att även omfatta samordningsorganets utvecklade verksamhet inom Polismyndigheten (prop. 2017/18:1 utg.omr. 2 avsnitt 4.7.1, bet. 2017/18:FiU2, rskr. 2017/18:128).

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser samordning för åtgärder gällande bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och som finansieras från anslaget 1:11 Finansinspektionen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans- förvaltning flyttas till utgiftsområde 4 Rätts- väsendet.

För 2019 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet med 5 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgifts- område 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning med motsvarande belopp.

206

	P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0
Lokal statlig service	Statsbidrag till kommuner med socioekonomiskt
	eftersatta områden

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som avser lokal statlig service vid service- kontor och som finansieras från anslaget 1:1 Skatteverket under utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution, anslaget 2:1 Försäkringskassan under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk- dom och funktionsnedsättning samt anslaget 2:1 Pensionsmyndigheten under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom flyttas till utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans- förvaltning.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 redovisat att den statliga lokala service som i dag bedrivs vid servicekontor i samverkan mellan Försäkrings- kassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket fr.o.m. den 1 januari 2019 ska samlas i en sammanhållen organisation som Statens service- center ska ansvara för (prop. 2017/18:1 utg.omr. 2 avsnitt 5.5).

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser tillhanda- hållandet av lokal statlig service vid servicekontor och som finansieras från anslaget 1:1 Skatteverket under utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution, anslaget 2:1 Försäkringskassan under utgifts- område 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning samt anslaget 2:1 Pensionsmyndigheten under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom flyttas till utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans- förvaltning.

För 2019 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans- förvaltning med 558 500 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution med 251 000 000 kronor, för utgifts- område 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning med 262 600 000 kronor och för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom med 44 900 000 kronor.

Regeringens förslag: De ändamål och de verksamheter som avser statsbidrag till kom- muner med socioekonomiskt eftersatta områden och som finansieras från anslaget 1:1 Regionala tillväxtåtgärder under utgiftsområde 19 Regional tillväxt flyttas till utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering.

Skälen för regeringens förslag: I		budget-
propositionen	för 2018 tillfördes	anslaget
1:1 Regionala	tillväxtåtgärder under	utgifts-

område 19 Regional tillväxt medel för en lång- siktig satsning på socioekonomiskt eftersatta kommuner och områden i hela Sverige (prop. 2017/18:1 utg.omr. 19 avsnitt 2.8.1, bet. 2017/18:NU2, rskr. 2017/18:107). Medlen används för två olika statsbidrag, ett till kommuner med socioekonomiskt eftersatta områden och ett till socioekonomiskt eftersatta kommuner, båda hanteras för närvarande av Tillväxtverket. Statsbidraget till kommuner med socioekonomiskt eftersatta områden har dock ett nära samband med regeringens långsiktiga reformprogram för att minska och motverka segregation. Den 1 januari 2019 bör därför Delegationen mot segregation ta över ansvaret för handläggning av det aktuella statsbidraget. Statsbidraget till socioekonomiskt eftersatta kommuner ska även fortsättningsvis handläggas av Tillväxtverket.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att den verksamhet som avser statsbidraget till kom- muner med socioekonomiskt eftersatta områden och som finansieras från anslaget 1:1 Regionala tillväxtåtgärder under utgiftsområde 19 Regional tillväxt flyttas till utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering.

För 2019 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering med 1 350 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 19 Regional tillväxt med motsvarande belopp.

207

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Verksamhet avseende myndighetsgemensam infrastruktur för säkra elektroniska försändelser

Regeringens förslag: De ändamål och verksam- heter som avser myndighetsgemensam infra- struktur för säkra elektroniska försändelser från myndigheter till enskilda och som finansieras från anslaget 1:1 Skatteverket under utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution flyttas till utgifts- område 2 Samhällsekonomi och finansförvalt- ning.

Skälen för regeringens förslag: Skatteverket har i dag ansvaret för att tillhandahålla en myndighetsgemensam infrastruktur för säkra elektroniska försändelser från myndigheter till enskilda enligt förordningen (2003:770) om statliga myndigheters elektroniska informations- utbyte.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2018 redovisat att den avser inrätta en ny myndighet som ska ha i uppgift att utveckla, samordna och stödja den förvaltningsövergripande digitalise- ringen (prop. 2017/18:1 utg.omr. 2 avsnitt 6.4). Den nya myndigheten kommer fr.o.m. den 1 september 2018 att överta ansvaret att tillhanda- hålla en myndighetsgemensam infrastruktur för säkra elektroniska försändelser från myndigheter till enskilda (dir. 2017:117).

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de ändamål och verksamheter som avser myndig- hetsgemensam infrastruktur för säkra elektro- niska försändelser från myndigheter till enskilda och som finansieras från anslaget 1:1 Skatteverket under utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution flyttas till utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning.

För 2019 beräknas förslaget öka utgiftsramen för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finans- förvaltning med 43 000 000 kronor och minska utgiftsramen för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution med motsvarande belopp.

208

Bilaga 1

Tabellsamling den makroekonomiska utvecklingen och offentliga finanser

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Bilaga 1

Tabellsamling den makroekonomiska utvecklingen och offentliga finanser

Innehållsförteckning
1	Tabeller Den makroekonomiska utvecklingen ......................................................	5
2	Tabeller Utgifter ....................................................................................................	14
3	Tabeller Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld .......	17

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabellförteckning
Tabell 1	Internationell ekonomi.............................................................................	5
Tabell 2	Försörjningsbalans, fasta priser ...............................................................	6
Tabell 3	Försörjningsbalans, fasta priser. Kalenderkorrigerad .............................	7
Tabell 4	Försörjningsbalans, löpande priser..........................................................	7
Tabell 5	Försörjningsbalans, implicitprisindex (deflatorer).................................	8
Tabell 6	Bidrag till BNP-tillväxt.............................................................................	8
Tabell 7	Fasta bruttoinvesteringar .........................................................................	8
Tabell 8	Hushållens ekonomi.................................................................................	9
Tabell 9	Näringslivets produktion, baspris ...........................................................	9
Tabell 10	Offentlig produktion, baspris................................................................	10
Tabell 11	Bytesbalans..............................................................................................	10
Tabell 12	Bruttonationalinkomst (BNI) ...............................................................	10
Tabell 13	Arbetsmarknad .......................................................................................	11
Tabell 14	Sysselsatta i näringslivet .........................................................................	12
Tabell 15	Sysselsatta i offentliga myndigheter ......................................................	12
Tabell 16	Resursutnyttjande och potentiella variabler..........................................	12
Tabell 17	Löneutveckling och inflation .................................................................	13
Tabell 18	Räntor och valutor..................................................................................	13
Tabell 19	Utgiftstak och budgeteringsmarginal....................................................	14
Tabell 20	Utgifter per utgiftsområde 2006–2021..................................................	14
Tabell 21	Utgifternas procentuella andel av takbegränsade utgifter
	2006–2021................................................................................................	16
Tabell 22	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser...................................	17
Tabell 23	Statens finanser .......................................................................................	18
Tabell 24	Ålderspensionssystemet.........................................................................	18
Tabell 25	Kommunsektorns finanser.....................................................................	19
Tabell 26	Strukturellt sparande ..............................................................................	19

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

1 Tabeller Den makroekonomiska utvecklingen

Tabell 1 Internationell ekonomi

Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
BNP
Euroområdet	-0,9	-0,2	1,3	2,1	1,8	2,4	2,3	1,9	1,7	1,6

USA	2,2	1,7	2,6	2,9	1,5	2,3	2,5	2,4	2,1	1,9
Världen, PPP-vägd1	3,5	3,5	3,6	3,4	3,2	3,6	3,8	3,9	3,8	3,8
Världen, KIX-vägd2	1,2	1,5	2,2	2,1	2,2	2,8	2,7	2,5	2,3	2,2
Svensk exportmarknad3	1,4	2,1	2,8	2,2	3,7	4,5	4,9	4,6	4,3	4,2
Inflation
Euroområdet4	2,5	1,4	0,4	0,0	0,2	1,5	1,4	1,6	1,8	1,8
USA5	2,1	1,5	1,6	0,1	1,3	2,1	2,3	2,3	2,3	2,3
Styrräntor
Euroområdet	0,9	0,6	0,2	0,1	0,0	0,0	0,0	0,2	0,6	1,2

USA	0,3	0,3	0,3	0,3	0,5	1,1	1,8	2,5	3,0	3,3

1BNP sammanviktad med köpkraftsjusterade BNP-vikter enligt IMF.

2BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. De senast beräknade KIX-vikterna används för 2018 och därefter skrivs vikterna fram med trenden från de föregående fem åren.

3Den sammanvägda importen i de länder som Sverige exporterar till. Respektive lands vikt utgörs av dess andel i svensk varuexport.

4Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP), årlig procentuell förändring, årsgenomsnitt.

5Konsumentprisindex (KPI), årlig procentuell förändring, årsgenomsnitt.

Källor: Macrobond och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 2 Försörjningsbalans, fasta priser

Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges

	Mdkr	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Hushållens konsumtionsutgifter	1 950	0,8	1,9	2,1	3,1	2,2	2,4	2,5	2,6	2,6	2,8

Offentliga konsumtionsutgifter	1 152	1,1	1,3	1,5	2,4	3,1	0,4	1,9	0,8	1,0	-0,3
Staten	299	2,5	3,6	1,7	2,0	2,7	-1,8	2,2	-0,3	-0,1	-0,6
Kommunsektorn	853	0,6	0,4	1,5	2,6	3,2	1,2	1,7	1,2	1,4	-0,2
Fasta bruttoinvesteringar	1 060	-0,2	0,6	5,5	6,9	5,6	6,0	4,3	2,0	2,1	2,0
Näringslivet	874	-0,7	0,7	6,4	8,4	5,1	6,5	4,1	1,6	2,0	2,1
Staten	92	-0,6	-2,6	-2,7	-3,2	7,0	-0,4	7,1	7,9	5,8	1,9
Kommunsektorn	89	5,1	2,9	7,2	4,4	9,4	8,2	3,4	-0,3	-0,2	0,7

Lagerinvesteringar2	31	-1,1	0,2	0,2	0,4	0,0	0,1	-0,1	0,0	0,0	0,0
Export	1 950	1,0	-0,8	5,3	5,7	3,3	3,7	4,9	3,7	3,6	3,4
Varuexport	1 322	0,3	-2,9	3,1	3,5	3,6	5,1	5,9	3,6	3,5	3,2
Tjänsteexport	628	3,0	5,0	10,4	10,7	2,7	0,6	2,7	4,0	4,0	3,8

Import3	1 737	0,5	-0,1	6,3	5,2	3,4	5,0	4,8	3,3	3,6	3,4
Varuimport	1 203	-0,8	-1,7	4,6	5,4	5,0	4,2	5,3	3,4	3,7	3,5
Tjänsteimport	534	4,3	4,1	10,4	4,9	-0,2	6,8	3,9	3,2	3,3	3,4
Nettoexport4	213	0,3	-0,3	-0,2	0,4	0,1	-0,3	0,3	0,3	0,2	0,2
BNP	4 405	-0,3	1,2	2,6	4,5	3,2	2,4	2,8	2,2	2,1	1,8

Anm.: Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna benämns kommunala myndigheter.

1Löpande priser.

2Lagerinvesteringarna är uttryckta som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter).

3I summering av BNP utgör importen en avdragspost.

4Export minus import, uttryckt som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 3 Försörjningsbalans, fasta priser. Kalenderkorrigerad

Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges

	Mdkr	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Hushållens konsumtionsutgifter	1 950	0,9	1,9	2,2	3,0	2,1	2,5	2,5	2,6	2,5	2,8

Offentliga konsumtionsutgifter	1 152	1,6	1,3	1,7	2,1	2,7	0,7	2,0	0,8	0,6	-0,5
Staten	299	2,8	3,6	1,8	1,8	2,5	-1,6	2,3	-0,3	-0,3	-0,8
Kommunsektorn	853	1,2	0,5	1,7	2,1	2,7	1,6	2,0	1,2	0,9	-0,4
Fasta bruttoinvesteringar	1 060	0,3	0,6	5,6	6,6	5,3	6,5	4,4	2,0	1,8	1,8
Näringslivet	874	-0,3	0,7	6,6	8,2	4,6	7,0	4,2	1,7	1,6	1,9
Staten	92	-0,8	-2,6	-2,8	-3,1	7,1	-0,5	7,1	7,9	5,9	1,9
Kommunsektorn	89	4,9	2,9	7,2	4,4	9,3	8,3	3,4	-0,3	-0,3	0,7

Lagerinvesteringar2	31	-1,1	0,2	0,2	0,4	0,0	0,1	-0,1	0,0	0,0	0,0
Export	1 950	1,6	-0,8	5,5	5,3	2,9	4,1	5,1	3,8	3,3	3,2
Varuexport	1 322	0,9	-2,9	3,4	3,1	3,1	5,6	6,1	3,6	3,1	3,0
Tjänsteexport	628	3,4	4,9	10,6	10,4	2,3	1,1	2,9	4,1	3,7	3,7

Import3	1 737	1,1	-0,1	6,5	4,8	3,0	5,4	5,0	3,3	3,2	3,2
Varuimport	1 203	-0,2	-1,7	4,9	4,9	4,5	4,7	5,5	3,4	3,3	3,2
Tjänsteimport	534	4,5	4,1	10,4	4,8	-0,4	7,1	3,9	3,2	3,1	3,2
Nettoexport4	213	0,3	-0,3	-0,2	0,4	0,1	-0,3	0,3	0,3	0,2	0,2
BNP	4 405	0,1	1,2	2,7	4,3	3,0	2,7	2,9	2,2	1,9	1,7

Anm.: Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna benämns kommunala myndigheter.

1Löpande priser. Beloppen är inte kalenderkorrigerade.

2Lagerinvesteringarna är uttryckta som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter).

3I summering av BNP utgör importen en avdragspost.

4Export minus import, uttryckt som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 4 Försörjningsbalans, löpande priser

Procentuell förändring, löpande priser, om inte annat anges

	Mdkr	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Hushållens konsumtionsutgifter	1 950	1,3	2,6	3,2	4,0	3,2	4,1	4,2	4,4	4,5	4,9

Offentliga konsumtionsutgifter	1 152	3,7	4,0	3,9	5,3	6,0	4,0	4,2	3,2	3,4	2,3
Staten	299	4,4	4,9	2,5	4,0	3,1	2,2	5,6	2,8	2,3	1,9
Kommunsektorn	853	3,4	3,6	4,4	5,8	7,0	4,7	3,7	3,3	3,7	2,4

Fasta bruttoinvesteringar	1 060	0,5	1,0	7,8	9,1	7,1	8,4	6,1	3,9	3,8	3,7
Staten	92	1,2	-2,7	-1,7	-2,4	8,4	3,2	10,1	10,4	8,0	4,0
Kommunsektorn	89	6,6	3,3	8,8	5,6	11,4	11,4	6,7	2,4	2,4	3,4
Export	1 950	0,0	-3,3	7,4	7,9	1,9	7,0	4,3	3,9	3,7	3,5
Varuexport	1 322	-1,4	-6,0	5,3	5,2	1,7	9,3	5,4	3,8	3,5	3,3
Tjänsteexport	628	4,0	4,0	12,4	14,2	2,4	2,0	1,8	4,1	4,2	4,0

Import2	1 737	-0,6	-2,9	8,2	6,6	1,6	9,0	3,5	3,2	3,8	3,7
Varuimport	1 203	-2,7	-5,3	5,9	5,3	2,6	9,0	4,3	3,3	3,9	3,7
Tjänsteimport	534	5,3	3,6	13,9	9,5	-0,4	9,1	1,6	3,0	3,6	3,6

BNP	4 405	0,8	2,3	4,4	6,7	4,9	4,5	4,9	4,2	4,0	3,8

Anm.: Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna benämns kommunala myndigheter.

1Löpande priser.

2I summering av BNP utgör importen en avdragspost. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 5 Försörjningsbalans, implicitprisindex (deflatorer)

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Hushållens konsumtionsutgifter	0,5	0,7	1,1	0,9	1,0	1,7	1,7	1,8	1,9	2,0

Offentliga konsumtionsutgifter	2,6	2,6	2,4	2,9	2,9	3,6	2,3	2,4	2,3	2,6
Fasta bruttoinvesteringar	0,8	0,3	2,2	2,0	1,3	2,2	1,8	1,8	1,6	1,6

Lagerinvesteringar	179,3	-67,6	13,2	8,0	-1,9	-4,0	1,5	1,7	1,7	1,7

Export	-1,0	-2,5	2,0	2,1	-1,3	3,2	-0,6	0,1	0,1	0,1
Varuexport	-1,7	-3,2	2,1	1,6	-1,8	4,0	-0,5	0,2	0,1	0,1
Tjänsteexport	0,9	-0,9	1,8	3,2	-0,3	1,3	-0,9	0,0	0,1	0,1

Import	-1,1	-2,8	1,8	1,3	-1,7	3,8	-1,3	-0,1	0,2	0,2
Varuimport	-1,9	-3,7	1,2	-0,1	-2,3	4,6	-0,9	-0,1	0,2	0,2
Tjänsteimport	0,9	-0,4	3,2	4,4	-0,3	2,1	-2,2	-0,2	0,3	0,3
Bytesförhållande	0,1	0,3	0,2	0,8	0,4	-0,6	0,7	0,2	-0,1	-0,1

BNP	1,1	1,1	1,8	2,1	1,6	2,1	2,0	2,0	1,8	1,9

Anm.: Deflatorer är mått på prisutvecklingen för komponenterna i försörjningsbalansen och beräknas som kvoten löpande priser delat med fasta priser för respektive komponent.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 6 Bidrag till BNP-tillväxt

Förändring i procent av BNP föregående år, fasta priser, om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Hushållens konsumtionsutgifter	0,4	0,9	1,0	1,4	1,0	1,1	1,1	1,1	1,1	1,2
Offentliga konsumtionsutgifter	0,3	0,3	0,4	0,6	0,8	0,1	0,5	0,2	0,2	-0,1
Staten	0,2	0,3	0,1	0,1	0,2	-0,1	0,1	0,0	0,0	0,0
Kommunsektorn	0,1	0,1	0,3	0,5	0,6	0,2	0,3	0,2	0,3	0,0

Fasta bruttoinvesteringar	-0,1	0,1	1,2	1,6	1,3	1,5	1,1	0,5	0,5	0,5
Lagerinvesteringar	-1,1	0,2	0,2	0,4	0,0	0,1	-0,1	0,0	0,0	0,0

Export	0,5	-0,4	2,3	2,6	1,5	1,6	2,2	1,7	1,7	1,6

Import1	-0,2	0,0	-2,5	-2,1	-1,4	-2,0	-1,9	-1,4	-1,5	-1,4
BNP2	-0,3	1,2	2,6	4,5	3,2	2,4	2,8	2,2	2,1	1,8

Anm.: Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna benämns kommunala myndigheter.

1I summering av BNP utgör importen en avdragspost.

2Procentuell förändring.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 7 Fasta bruttoinvesteringar

Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges

	Mdkr	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Näringslivet2	647	2,3	0,7	4,2	5,9	2,3	3,8	5,4	4,0	3,6	3,2
Varuproducenter	263	-0,4	1,6	6,7	-10,3	-0,9	4,6	4,1	4,2	4,1	3,6
Industri	162	-3,1	1,8	8,8	-15,8	-0,7	4,1	5,4	4,1	3,8	3,4
Övriga varuproducenter	101	4,7	1,4	3,1	-0,1	-1,2	5,4	1,9	4,3	4,5	3,8
Tjänsteproducenter2	383	4,8	-0,2	1,8	21,8	4,6	3,2	6,3	3,8	3,2	2,9
Bostäder	227	-11,8	0,9	15,6	18,0	14,3	14,2	0,7	-4,7	-2,7	-1,2
Offentliga myndigheter	181	1,7	-0,3	1,6	0,3	8,2	3,9	5,2	3,8	2,9	1,3
Staten	92	-0,6	-2,6	-2,7	-3,2	7,0	-0,4	7,1	7,9	5,8	1,9
Kommunsektorn	89	5,1	2,9	7,2	4,4	9,4	8,2	3,4	-0,3	-0,2	0,7

Totalt	1 060	-0,2	0,6	5,5	6,9	5,6	6,0	4,3	2,0	2,1	2,0

Anm.: Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna benämns kommunala myndigheter.

1Löpande priser.

2Exklusive bostäder.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 8 Hushållens ekonomi

Procentuell förändring för hushållens inkomster, andel av disponibel inkomst för hushållens sparande

Hushållens inkomster	Mdkr	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
Hushållens inkomster	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Real disponibel inkomst2		3,6	2,3	2,8	2,5	3,5	2,2	2,1	1,6	1,7	1,4
Prisindex3		0,5	0,7	1,1	0,9	1,0	1,7	1,7	1,8	1,9	2,0
Nominell disponibel inkomst	2 162	4,2	3,1	3,9	3,4	4,6	3,9	3,8	3,4	3,6	3,4

Lönesumma4	1 735	3,7	2,7	3,8	4,1	4,7	4,7	4,7	4,0	3,8	3,5
Övriga faktorinkomster5	187	-6,9	1,8	4,8	-3,8	15,0	7,8	2,4	2,6	3,2	3,3
Räntor och utdelningar, netto6	191	1,1	-0,1	1,2	1,5	1,2	-0,4	-0,2	0,3	0,9	0,4
Offentliga transfereringar	620	4,5	4,3	0,7	2,6	3,1	2,5	2,0	1,7	1,7	2,4
Pensioner	342	6,3	5,7	0,3	2,8	4,9	3,7	2,5	3,0	3,0	3,1
Sjukdom	111	2,1	2,5	3,7	4,4	-2,5	-1,1	-0,7	-0,8	-1,5	0,3
Arbetsmarknad	32	6,7	6,1	-7,2	-1,2	1,1	0,7	-8,4	-10,5	-6,0	1,1
Familjer och barn	70	4,2	3,7	2,6	2,6	3,3	3,2	8,2	3,8	2,6	2,6
Studier	14	0,5	0,5	1,2	-2,3	-1,3	1,5	11,6	8,9	3,5	3,0
Övrigt	40	-0,7	0,6	0,1	2,2	6,7	2,2	0,3	0,4	0,5	2,2
Privata transfereringar7	138	4,9	10,5	5,5	10,3	3,0	6,9	1,6	2,9	1,8	2,9
Skatter och avgifter	-709	2,8	3,5	4,1	8,0	8,3	4,0	2,1	3,2	3,7	3,2

Hushållens sparande10
Nettosparande, exklusive
sparande i avtalspensioner	212	8,1	8,5	9,2	8,6	9,8	9,6	9,3	8,5	7,7	6,4
Nettosparande i avtalspensioner
(inklusive pps8)	177	7,4	7,6	8,7	7,6	8,2	7,5	7,8	7,9	8,0	8,1
Totalt nettosparande9	389	14,4	15,0	16,5	15,1	16,6	15,9	15,9	15,2	14,5	13,4
Finansiellt sparande	308	13,6	14,1	15,8	12,9	14,3	13,0	12,7	11,9	11,2	9,9

Anm.: Skillnaden mellan begreppen nettosparande och finansiellt sparande är framför allt att kapitalförslitning på hushållens kapitalstock utgör en avdragspost vid beräkningen av nettosparandet, medan investeringsutgifter är en avdragspost vid beräkning av det finansiella sparandet. Om nettoinvesteringar överstiger kapital- förslitningen blir det finansiella sparandet lägre än nettosparandet.

1Löpande priser.

2Hushållens reala disponibla inkomst beräknas genom att den nominella inkomsten korrigeras för prisförändringar enligt implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

3Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

4Lönesumman motsvarar antalet arbetade timmar multiplicerat med timlön.

5Består bl.a. av egenföretagares inkomster.

6Vid räntor och utdelningar anges nettobidraget i procentuell volymförändring.

7Består främst av utbetalda privatfonderade avtalspensioner.

8Premiepensionssparande.

9Total sparkvot = nettosparande inklusive sparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande) / (disponibel inkomst + nettosparande i avtalspensioner [inklusive premiepensionssparande]).

10Andel av disponibel inkomst.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 9 Näringslivets produktion, baspris

Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges

	Mdkr	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Varuproducenter	1 006	-4,2	-1,8	0,7	-2,0	2,8	3,8	2,7	1,8	1,0	0,7
Industri	612	-7,0	-1,1	-0,7	-5,1	3,0	3,5	4,4	3,2	1,9	1,5
Byggverksamhet	233	-5,9	-3,7	2,8	5,6	4,5	7,3	2,3	1,1	1,5	1,5
Tjänsteproducenter	2 050	2,0	3,9	4,4	9,1	3,6	2,4	2,9	3,0	3,1	3,0

Näringslivet totalt	3 056	-0,4	1,8	3,1	5,3	3,4	2,9	2,9	2,6	2,4	2,3
1 Löpande priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 10 Offentlig produktion, baspris

Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges

	Mdkr	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Kommunsektorn	553	0,0	-1,3	0,4	1,3	1,0	1,1	3,2	1,6	1,4	-0,1

Staten	233	2,4	1,7	2,2	0,9	3,1	-0,3	2,8	-0,2	0,1	-0,4

Total offentlig produktion	786	0,7	-0,4	0,9	1,2	1,7	0,7	3,1	1,0	1,0	-0,2

Anm.: Den offentliga produktionen är mindre än den offentliga konsumtionen eftersom offentlig sektor köper mer varor och tjänster från privat sektor än den säljer. Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna benämns kommunala myndigheter.

1 Löpande priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 11 Bytesbalans

Miljarder kronor, löpande priser, om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Handelsbalans	149	121	119	116	102	110	130	142	142	141
Procent av BNP	4,0	3,2	3,0	2,8	2,3	2,4	2,7	2,8	2,7	2,6

Tjänstebalans	43	66	53	93	94	45	46	55	60	65
Faktorinkomster	87	78	77	50	50	65	69	81	86	90

Löpande transfereringar	-73	-67	-70	-70	-60	-74	-72	-81	-86	-92

Bytesbalans	206	197	179	190	187	145	174	197	202	204
Procent av BNP	5,6	5,2	4,6	4,5	4,3	3,2	3,6	3,9	3,9	3,8

Kapitaltransfereringar	-6	-9	-6	-8	-3	-5	-7	-8	-8	-8
Finansiellt sparande	200	188	174	182	184	140	167	189	194	196
Procent av BNP	5,4	5,0	4,4	4,3	4,2	3,0	3,5	3,8	3,7	3,6
Bytesförhållande1	0,1	0,3	0,2	0,8	0,4	-0,6	0,7	0,2	-0,1	-0,1

1 Exportpriser i förhållande till importpriser, procentuell förändring. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 12 Bruttonationalinkomst (BNI)

Miljarder kronor, löpande priser. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
BNP	3 685	3 770	3 937	4 200	4 405	4 604	4 829	5 032	5 232	5 429
Primära inkomster netto	86	86	84	54	50	67	65	77	81	82

BNI	3 770	3 856	4 021	4 254	4 455	4 671	4 894	5 108	5 313	5 511

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 13 Arbetsmarknad

Procentuell förändring om inte annat anges

	Nivå	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
BNP2	4 405	-0,3	1,2	2,6	4,5	3,2	2,4	2,8	2,2	2,1	1,8
Produktivitet3	490	0,0	1,0	1,2	2,8	0,3	1,2	1,5	1,5	1,1	1,3
Produktivitet i näringslivet3	545	0,2	1,5	1,7	3,7	1,2	1,8	1,4	1,6	1,4	1,5
Arbetade timmar4	7 953	-0,1	0,4	1,4	1,5	2,7	1,2	1,4	0,8	1,0	0,4
Medelarbetstid5	1 620	-0,8	-0,7	0,0	0,2	1,2	-1,0	0,0	0,1	0,5	0,1
Kalenderkorrigerad utveckling
BNP2	4 394	0,1	1,2	2,7	4,3	3,0	2,7	2,9	2,2	1,9	1,7
Produktivitet3	491	-0,5	0,9	1,0	3,2	0,6	0,8	1,3	1,4	1,5	1,5
Produktivitet i näringslivet3	547	-0,3	1,5	1,5	4,1	1,6	1,5	1,2	1,5	1,8	1,7
Arbetade timmar4	7 904	0,7	0,4	1,8	0,9	2,1	1,9	1,7	0,8	0,4	0,1
Medelarbetstid5	1 610	0,1	-0,6	0,3	-0,5	0,6	-0,4	0,3	0,2	-0,1	-0,2
Befolkning 15–74 år6	7 323	0,6	0,6	0,7	0,7	0,9	1,1	0,6	0,4	0,3	0,4
Befolkning 20–64 år6	5 689	0,5	0,5	0,7	0,7	0,8	1,1	0,7	0,5	0,4	0,4
Arbetskraften 15–74 år	5 277	0,9	1,1	1,3	0,8	1,0	2,0	1,0	0,6	0,4	0,4

Arbetskraftsdeltagande 15–74 år7		71,1	71,5	71,9	72,0	72,1	72,7	72,9	73,1	73,1	73,1
Sysselsatta 15–74 år	4 910	0,7	1,0	1,4	1,4	1,5	2,3	1,4	0,6	0,5	0,3

Sysselsatta 20–64 år	4 617	0,6	1,0	0,9	1,4	1,7	1,9	1,3	0,7	0,5	0,4

Sysselsättningsgrad 15–74 år8		65,5	65,7	66,2	66,7	67,1	67,8	68,4	68,5	68,6	68,6
Sysselsättningsgrad 20–64 år8,9		79,4	79,8	79,9	80,5	81,2	81,8	82,3	82,5	82,6	82,6
Arbetslöshet 15–74 år10		8,0	8,0	7,9	7,4	6,9	6,7	6,2	6,2	6,1	6,1
Programdeltagare11,12		3,7	3,9	3,7	3,7	3,5	3,5	3,4	3,2	3,1	3,0
Deltagare i konjunkturberoende		Tusental personer, årsgenomsnitt
arbetsmarknadspolitiska program		2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
vid Arbetsförmedlingen
Sysselsatta i program13		10	14	16	16	15	18	27	34	39	39
Övriga i program12		177	186	176	175	171	170	159	141	128	124
Totalt12,14		187	201	191	191	187	187	186	175	168	164

Anm.: Prognoserna baseras på nu gällande regler samt regeringens föreslagna ändringar i propositionen Vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99).

1Nivå avser tusental om inte annat anges.

2BNP till marknadspris, fasta priser, referensår 2016. Nivå avser miljarder kronor, löpande priser.

3Produktivitet mätt som förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.

4Enligt nationalräkenskaperna. Nivå avser miljoner timmar.

5Avser antal arbetade timmar per år enligt nationalräkenskaperna dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta i åldersgruppen 15–74 år enligt arbetskrafts- undersökningarna.

6I denna bedömning har hänsyn tagits till Migrationsverkets prognos från februari 2018.

7Antal i arbetskraften i procent av befolkningen i den aktuella åldersgruppen.

8Antal sysselsatta i procent av befolkningen i den aktuella åldersgruppen.

9Sysselsättningsgrad enligt EU:s 2020-mål.

10Antal arbetslösa i procent av arbetskraften i den aktuella åldersgruppen.

11Personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program vid Arbetsförmedlingen, i procent av arbetskraften i åldersgruppen 15–74 år.

12Från och med 2018 kommer alla nyanlända att anvisas till etableringsprogrammet, som är ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program vid Arbetsförmedlingen. Detta program ersätter successivt etableringsplanerna.

13Här ingår subventionerade anställningar och start av näringsverksamhet. Nystartsjobb ingår inte.

14Till följd av avrundning stämmer inte alltid totalen med delarna.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 14 Sysselsatta i näringslivet

Procentuell förändring om inte annat anges

	Nivå	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Varuproducenter	1 076	-0,3	-0,8	0,3	-1,6	0,4	2,6	0,9	0,5	0,4	0,1
Industri	562	-1,8	-2,2	-1,0	-4,3	-0,7	1,5	1,0	0,6	0,1	0,1
Byggverksamhet	355	1,8	0,9	2,5	2,9	3,7	5,4	1,6	0,6	0,7	0,3

Tjänsteproducenter	2 279	1,1	1,6	2,0	2,5	1,6	2,3	1,7	0,7	0,7	0,6
Näringslivet totalt	3 354	0,6	0,8	1,5	1,1	1,2	2,4	1,4	0,6	0,6	0,4

Anm.: Tabellen avser sysselsättning enligt nationalräkenskaperna. 1 Tusental personer.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 15 Sysselsatta i offentliga myndigheter

Procentuell förändring om inte annat anges

	Nivå	Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021
	20161	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Kommunsektorn	1 163	0,5	0,8	1,3	2,7	3,5	2,2	1,7	0,8	0,4	0,1

Staten	250	1,9	2,2	1,4	0,4	1,1	1,0	1,4	0,6	0,2	-0,3

Offentliga myndigheter totalt	1 413	0,7	1,0	1,3	2,2	3,1	2,0	1,7	0,8	0,4	0,1

Anm.: Tabellen avser sysselsättning enligt nationalräkenskaperna. Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna benämns kommunala myndigheter.

1 Tusental personer.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 16 Resursutnyttjande och potentiella variabler

Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges

Resursutnyttjande		Skillnaden mellan faktisk och potentiell nivå, i procent av potentiell nivå
Resursutnyttjande		2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
BNP-gap		-2,2	-2,9	-2,4	-0,6	0,2	0,7	1,4	1,3	1,0	0,5

Produktivitetsgap		-0,9	-0,9	-1,0	1,2	0,8	0,3	0,2	0,0	0,0	0,0
Timgap		-1,3	-2,0	-1,4	-1,7	-0,6	0,4	1,3	1,3	1,0	0,5

Sysselsättningsgap		-1,6	-1,7	-1,5	-1,4	-1,0	0,3	0,8	0,7	0,4	0,1

	Nivå	Procentuell förändring, fasta priser, om inte annat anges. Kalenderkorrigerade värden
Potentiella variabler	2016	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Potentiell BNP¹	4 386	1,7	2,0	2,2	2,4	2,2	2,1	2,2	2,3	2,3	2,2

Potentiell produktivitet²	551	0,6	0,8	1,0	1,2	1,2	1,3	1,4	1,5	1,5	1,6

Pot. antal arbetade timmar³	7 953	1,1	1,1	1,2	1,2	0,9	0,8	0,8	0,8	0,7	0,6
Pot. sysselsättning 15–74 år4	4 957	1,0	1,1	1,2	1,3	1,1	1,0	0,9	0,8	0,7	0,6
Jämviktsarbetslöshet 15–74 år5		6,8	6,8	6,7	6,5	6,4	6,4	6,4	6,3	6,2	6,2
		Miljarder kronor
Potentiella variabler, löpande priser		2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Potentiell BNP6		3 772	3 887	4 044	4 225	4 386	4 571	4 767	4 972	5 177	5 392

1Potentiell BNP till marknadspris, fasta priser, referensår 2016, kalenderkorrigerad. Nivå avser miljarder kronor, löpande priser.

2Nivå avser hundratal kronor per timme, marknadspris, kalenderkorrigerad.

3Nivå avser miljoner timmar.

4Nivå avser tusental.

5I procent av potentiell arbetskraft.

6Beräknad som potentiell BNP till marknadspris (fasta priser, referensår 2016) multiplicerad med BNP-deflatorn, som är ett prisindex för producerade varor och tjänster. Källa: Egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 17 Löneutveckling och inflation

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Löneutveckling1
Totalt, konjunkturlönestatistiken	3,0	2,5	2,8	2,4	2,4	2,5	2,8	3,1	3,4	3,4
Industri	3,9	2,0	2,5	2,4	2,0	2,1	2,6	3,1	3,4	3,4
Byggindustri	2,6	3,0	3,1	1,6	2,7	2,0	2,7	3,1	3,4	3,4
Näringslivets tjänstesektorer	3,0	2,3	2,9	2,3	2,3	2,4	2,8	3,1	3,4	3,4
Statliga myndigheter	2,1	2,6	2,3	2,6	2,4	2,6	2,9	3,1	3,4	3,4
Kommunala myndigheter	2,7	2,9	2,8	2,7	2,7	3,3	3,1	3,2	3,4	3,4

Totalt, nationalräkenskaperna2	2,7	2,1	1,9	3,2	2,2	2,7	2,9	3,1	3,4	3,4
Konsumentprisernas utveckling
KPI3	0,9	0,0	-0,2	0,0	1,0	1,8	1,6	1,9	2,8	3,4
KPIF4	1,0	0,9	0,5	0,9	1,4	2,0	1,7	1,7	2,0	2,1
Nettoprisindex5	1,2	-0,3	-0,1	-0,9	0,4	1,3	1,6
Prisbasbelopp6	44,0	44,5	44,4	44,5	44,3	44,8	45,5	46,3	47,2	48,5

1Nominell löneutveckling. Konjunkturlönestatistiken för 2017 avser prognos.

2Kalenderkorrigerad. Timlönen enligt nationalräkenskaperna mäts som lönesumman dividerat med anställdas arbetade timmar.

3Konsumentprisindex, årsgenomsnitt.

4Mått på underliggande inflation. I beräkningen av KPIF (KPI med fast bostadsränta) hålls den del av förändringen i räntekostnader för egnahem som beror på förändrade räntesatser konstant.

5Nettoprisindex upphör att beräknas efter 2018.

6Tusental kronor.

Källor: Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 18 Räntor och valutor

Årsgenomsnitt. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Reporänta	1,5	1,0	0,5	-0,3	-0,5	-0,5	-0,5	0,0	0,5	1,2

6-månadersränta¹	1,2	0,9	0,4	-0,3	-0,6	-0,7	-0,4	0,1	0,8	1,5
5-årsränta¹	1,1	1,6	0,9	0,2	-0,2	-0,1	0,4	1,0	1,7	2,3

10-årsränta¹	1,6	2,1	1,7	0,7	0,5	0,7	1,2	1,9	2,5	2,7

Differens 10-årsränta Sverige–Tyskland¹	0,0	0,5	0,5	0,2	0,4	0,3	0,2	0,3	0,2	-0,2
6-månadersränta, Tyskland (EUR)¹	0,0	0,1	0,0	-0,3	-0,6	-0,8	-0,4	0,0	0,6	1,5

Växelkurs, kronindex KIX2	106,1	103,0	106,8	112,6	111,7	112,9	113,2	111,6	110,9	110,7
SEK per EUR	8,7	8,7	9,1	9,4	9,5	9,6	9,8	9,7	9,7	9,6
SEK per USD	6,8	6,5	6,9	8,4	8,6	8,5	8,0	7,8	7,7	7,7

USD per EUR	1,3	1,3	1,3	1,1	1,1	1,1	1,2	1,2	1,3	1,3

1Avser statsskuldväxel för löptider kortare än ett år och statsobligation för löptider längre än ett år.

2Index, 1992-11-18 = 100.

Källor: Riksbanken och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

2 Tabeller Utgifter

Tabell 19 Utgiftstak och budgeteringsmarginal

Miljarder kronor, om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Utgiftstak	1 084	1 095	1 107	1 158	1 215	1 274	1 337	1 397	1 471	1 492
Takbegränsade utgifter	1 022	1 067	1 096	1 135	1 184	1 229	1 282	1 311	1 343	1 364

Budgeteringsmarginal	62	28	11	23	31	45	55	86	128	128

Budgeteringsmarginal, procent av
takbegränsade utgifter	6,0	2,6	1,0	2,0	2,6	3,6	4,3	6,5	9,5	9,4

Anm.: Utgiftstakets nivå för 2021 är regeringens bedömning i denna proposition.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 20 Utgifter per utgiftsområde 2006–2021

Miljarder kronor

Utfall 2006–2017, prognos 2018 och beräknat 2019–2021, anslagen har fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2018

Utgiftsområde		2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
1	Rikets styrelse	10,6	10,6	11,0	12,2	11,7	11,2	11,5	11,8	12,9	12,3	12,7	13,3	14,6	14,5	14,4	14,6

2	Samhällsekonomi och
	finansförvaltning	11,8	11,2	11,4	12,0	12,1	12,9	13,5	16,1	14,2	14,5	15,1	15,3	16,3	16,6	17,3	17,8

3	Skatt, tull och exekution	9,0	9,7	9,4	9,4	9,4	9,9	10,3	10,4	10,4	10,8	10,8	11,0	11,3	11,6	11,7	11,9

4	Rättsväsendet	28,5	30,6	32,7	33,6	35,5	37,2	38,2	39,3	40,2	40,4	42,3	44,1	46,4	47,2	48,6	49,2

5	Internationell samverkan	1,4	1,6	1,8	1,8	2,0	1,9	1,5	1,8	1,7	1,9	2,1	2,0	1,9	2,0	2,0	2,0

6	Försvar och samhällets
	krisberedskap	44,3	46,5	43,0	42,1	45,7	44,2	45,5	45,4	48,0	48,3	49,4	50,4	52,7	56,3	58,2	59,3

7	Internationellt bistånd	25,9	25,4	27,5	29,6	26,7	29,2	30,2	30,8	31,0	32,2	32,0	36,7	42,7	45,5	46,7	49,1

8	Migration	4,5	5,3	6,1	6,5	7,1	7,6	8,2	9,9	12,6	18,7	41,3	40,0	19,3	10,9	9,9	9,0

9	Hälsovård, sjukvård och
	social omsorg	42,2	46,7	49,1	53,1	56,0	56,5	58,7	59,0	61,6	65,0	63,4	67,4	77,5	74,0	73,5	72,6

10	Ekonomisk trygghet vid
	sjukdom och
	funktionsnedsättning	125,7	119,5	115,9	110,0	99,9	95,8	94,9	96,4	99,0	102,6	105,6	101,9	98,6	95,9	94,3	93,5

11	Ekonomisk trygghet vid
	ålderdom	45,0	43,7	42,6	42,3	41,5	41,6	41,3	40,0	39,3	38,1	35,9	34,7	34,4	33,9	33,6	33,5

12	Ekonomisk trygghet för
	familjer och barn	63,7	64,9	66,4	68,1	70,2	72,0	75,6	78,5	80,8	82,9	86,1	88,7	95,1	98,7	101,7	104,9

13Jämställdhet och nyanlända invandrares

	etablering	3,4	4,3	5,0	5,3	5,2	5,0	6,8	8,8	12,2	15,4	19,2	23,9	24,2	18,0	13,7	12,1

14	Arbetsmarknad och
	arbetsliv	69,5	54,9	47,8	60,6	68,6	63,3	66,6	69,7	66,9	65,0	72,5	71,6	73,9	75,0	76,5	76,7

15	Studiestöd	20,6	19,7	19,5	21,4	22,6	21,8	21,1	20,6	20,0	19,2	19,5	19,7	21,4	24,7	26,2	27,5

16	Utbildning och
	universitetsforskning	46,1	41,8	44,2	48,9	53,3	53,6	53,7	56,3	59,3	62,8	66,0	71,1	75,7	80,1	83,7	84,3

17	Kultur, medier,
	trossamfund och fritid	9,6	10,1	10,1	10,3	11,3	12,1	12,5	12,9	13,0	13,4	14,1	14,5	16,0	15,9	15,9	15,3

18	Samhällsplanering,
	bostadsförsörjning och
	byggande samt
	konsumentpolitik	2,9	2,4	2,1	1,9	1,6	1,1	1,0	1,0	1,1	1,1	3,1	3,8	5,3	7,0	7,0	7,0

19	Regional tillväxt	3,3	2,9	2,8	3,2	3,2	3,2	3,4	3,3	2,9	2,2	2,6	2,8	3,7	5,0	6,0	6,0

20	Allmän miljö- och
	naturvård	4,5	4,3	4,7	5,2	5,2	5,1	4,8	4,8	5,1	5,9	7,3	7,8	10,6	13,2	14,7	13,3

21	Energi	1,6	2,2	2,1	3,0	2,7	2,9	2,7	2,6	2,9	2,3	2,7	3,0	3,7	3,7	3,8	2,4

22	Kommunikationer	31,0	44,3	61,5	40,6	39,8	38,7	42,8	43,6	45,9	47,2	50,0	53,2	55,6	59,4	60,7	67,1

													P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1
Utgiftsområde		2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
23	Areella näringar,
	landsbygd och livsmedel	21,0	15,5	16,5	16,4	17,4	16,4	16,4	16,0	16,2	13,4	15,9	17,2	19,3	20,0	19,7	16,6

24	Näringsliv	3,9	4,2	12,7	6,5	8,5	5,3	5,9	5,2	5,4	5,5	5,9	6,4	7,7	7,5	7,2	6,9

25	Allmänna bidrag till
	kommuner	60,2	73,0	64,8	81,6	75,7	88,0	85,1	88,9	93,6	102,0	93,3	105,6	111,4	116,9	122,0	121,6

26	Statsskuldsräntor m.m.	49,5	47,3	48,2	36,5	23,4	34,5	27,4	16,8	3,3	21,9	1,7	10,6	14,1	27,7	17,7	8,7

27	Avgiften till Europeiska
	unionen	25,9	26,6	31,5	19,2	30,4	30,6	31,5	37,4	41,6	44,2	30,3	24,2	34,8	41,5	47,3	53,11
	Minskning av
	anslagsbehållningar														-2,2	-1,8	-2,9

	Summa utgiftsområden	765,5	769,2	790,3	781,3	786,4	801,5	811,1	827,4	840,9	889,3	900,8	940,7	988,0	1 020,5	1 032,2	1 032,8
	Summa utgiftsområden
	exkl. statsskuldsräntor	716,1	721,9	742,1	744,8	763,0	767,0	783,7	810,6	837,5	867,4	899,1	930,2	973,9	992,9	1 014,6	1 024,2
	Ålderspensionssystemet
	vid sidan av statens
	budget	179,1	188,2	201,4	219,8	222,9	222,0	238,5	256,7	258,0	267,5	285,4	299,1	307,8	318,2	328,7	339,4

	Takbegränsade utgifter	895,2	910,1	943,4	964,6	985,9	989,0	1 022,2	1 067,3 1 095,5		1 134,9	1 184,5	1 229,3	1 281,8	1 311,1	1 343,3	1 363,6

	Budgeteringsmarginal	11,8	27,9	13,6	24,4	38,1	74,0	61,8	27,7	11,5	23,1	30,5	44,7	55,2	85,9	127,7	128,4

	Utgiftstak för staten	907	938	957	989	1 024	1 063	1 084	1 095	1 107	1 158	1 215	1 274	1 337	1 397	1 471	1 4922

1Se vidare under Övriga utgiftspåverkande faktorer i avsnitt 7.1 Utveckling av de takbegränsade utgifterna över tid.

2Regeringens bedömning av utgiftstak för 2021 i denna proposition.

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 21 Utgifternas procentuella andel av takbegränsade utgifter 2006–2021

Utfall 2006–2017, prognos 2018 och beräknat 2019–2021, anslagen har fördelats till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2018. Utgifter justerade för tekniska förändringar anges i kursiv stil

Utgiftsområde		2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
1	Rikets styrelse	1,2	1,2	1,2	1,3	1,2	1,1	1,1	1,1	1,2	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1

2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	1,3	1,2	1,2	1,2	1,2	1,3	1,3	1,5	1,3	1,3	1,3	1,2	1,3	1,3	1,3	1,3

3	Skatt, tull och exekution	1,0	1,1	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9

4	Rättsväsendet	3,2	3,4	3,5	3,5	3,6	3,8	3,7	3,7	3,7	3,6	3,6	3,6	3,6	3,6	3,6	3,6

5	Internationell samverkan	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,1	0,2	0,1	0,1

6	Försvar och samhällets krisberedskap	4,9	5,1	4,6	4,4	4,6	4,5	4,4	4,3	4,4	4,3	4,2	4,1	4,1	4,3	4,3	4,4

7	Internationellt bistånd	2,9	2,8	2,9	3,1	2,7	3,0	3,0	2,9	2,8	2,8	2,7	3,0	3,3	3,5	3,5	3,6

8	Migration	0,5	0,6	0,7	0,7	0,7	0,8	0,8	0,9	1,1	1,6	3,5	3,3	1,5	0,8	0,7	0,7

9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	4,7	5,1	5,2	5,5	5,7	5,7	5,7	5,5	5,6	5,7	5,4	5,5	6,0	5,6	5,5	5,3

10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
	funktionsnedsättning	14,0	13,1	12,3	11,4	10,1	9,7	9,3	9,0	9,0	9,0	8,9	8,3	7,7	7,3	7,0	6,9

11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	5,0	4,8	4,5	4,4	4,2	4,2	4,0	3,7	3,6	3,4	3,0	2,8	2,7	2,6	2,5	2,5

12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	7,1	7,1	7,0	7,1	7,1	7,3	7,4	7,4	7,4	7,3	7,3	7,2	7,4	7,5	7,6	7,7

12	Justerad för teknisk förändring	7,1	7,2	7,1	7,1	7,1	7,3	7,4	7,4	7,4	7,3	7,3	7,2	7,4	7,5	7,6	7,7

13	Jämställdhet och nyanlända invandrares
	etablering	0,4	0,5	0,5	0,6	0,5	0,5	0,7	0,8	1,1	1,4	1,6	1,9	1,9	1,4	1,0	0,9

13	Justerad för teknisk förändring	0,4	0,5	0,5	0,6	0,5	0,5	0,6	0,8	1,1	1,4	1,6	1,9	1,9	1,4	1,0	0,9

14	Arbetsmarknad och arbetsliv	7,8	6,0	5,1	6,3	7,0	6,4	6,5	6,5	6,1	5,7	6,1	5,8	5,8	5,7	5,7	5,6

14	Justerad för teknisk förändring	8,7	7,0	5,8	7,0	7,6	7,1	7,2	7,2	6,8	6,4	6,2	5,9	5,8	5,7	5,7	5,6

15	Studiestöd	2,3	2,2	2,1	2,2	2,3	2,2	2,1	1,9	1,8	1,7	1,6	1,6	1,7	1,9	2,0	2,0

15	Justerad för teknisk förändring	2,3	2,1	2,0	2,2	2,2	2,2	2,0	1,9	1,8	1,6	1,6	1,5	1,7	1,9	2,0	2,0

16	Utbildning och universitetsforskning	5,2	4,6	4,7	5,1	5,4	5,4	5,3	5,3	5,4	5,5	5,6	5,8	5,9	6,1	6,2	6,2
	Utbildning och universitetsforskning	5,2	4,6	4,7	5,1	5,4	5,4	5,3	5,3	5,4	5,5	5,6	5,8	5,9	6,1	6,2	6,2

16	Justerad för teknisk förändring	4,6	4,6	4,7	5,1	5,4	5,4	5,3	5,3	5,4	5,5	5,6	5,8	5,9	6,1	6,2	6,2

17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	1,1	1,1	1,1	1,1	1,1	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,1

17	Justerad för teknisk förändring	1,1	1,2	1,1	1,1	1,1	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,2	1,1

18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning
	och byggande samt konsumentpolitik	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	0,3	0,3	0,4	0,5	0,5	0,5

19	Regional tillväxt	0,4	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,2	0,2	0,2	0,3	0,4	0,4	0,4

20	Allmän miljö- och naturvård	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,6	0,6	0,8	1,0	1,1	1,0

21	Energi	0,2	0,2	0,2	0,3	0,3	0,3	0,3	0,2	0,3	0,2	0,2	0,2	0,3	0,3	0,3	0,2

22	Kommunikationer	3,5	4,9	6,5	4,2	4,0	3,9	4,2	4,1	4,2	4,2	4,2	4,3	4,3	4,5	4,5	4,9

22	Justerad för teknisk förändring	3,7	5,1	6,7	4,4	4,3	4,0	4,3	4,2	4,3	4,3	4,2	4,3	4,3	4,5	4,5	4,9

23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	2,3	1,7	1,7	1,7	1,8	1,7	1,6	1,5	1,5	1,2	1,3	1,4	1,5	1,5	1,5	1,2

24	Näringsliv	0,4	0,5	1,4	0,7	0,9	0,5	0,6	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,6	0,6	0,5	0,5

24	Justerad för teknisk förändring	0,5	0,5	1,4	0,7	0,9	0,6	0,6	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,6	0,6	0,5	0,5

25	Allmänna bidrag till kommuner	6,7	8,0	6,9	8,5	7,7	8,9	8,3	8,3	8,5	9,0	7,9	8,6	8,7	8,9	9,1	8,9

25	Justerad för teknisk förändring	8,8	8,7	9,0	10,4	9,1	9,6	9,0	8,8	8,8	9,4	8,2	9,0	8,7	8,9	9,1	8,9

26	Statsskuldsräntor m.m.

27	Avgiften till Europeiska unionen	2,9	2,9	3,3	2,0	3,1	3,1	3,1	3,5	3,8	3,9	2,6	2,0	2,7	3,2	3,5	3,9

	Minskning av anslagsbehållningar														-0,2	-0,1	-0,2

	Ålderspensionssystemet vid sidan av
	statens budget	20,0	20,7	21,3	22,8	22,6	22,4	23,3	24,1	23,5	23,6	24,1	24,3	24,0	24,3	24,5	24,9

	Budgeteringsmarginal	1,3	3,1	1,4	2,5	3,9	7,5	6,0	2,6	1,0	2,0	2,6	3,6	4,3	6,5	9,5	9,4

Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

3 Tabeller Offentliga sektorns finanser, statens budgetsaldo och statsskuld

Tabell 22 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomster	1 810	1 862	1 904	2 047	2 182	2 266	2 351	2 435	2 531	2 628
Procent av BNP	49,1	49,4	48,4	48,7	49,5	49,2	48,7	48,4	48,4	48,4

Skatter och avgifter1	1 563	1 613	1 671	1 803	1 933	2 014	2 085	2 159	2 241	2 322
Procent av BNP	42,4	42,8	42,4	42,9	43,9	43,7	43,2	42,9	42,8	42,8

Kapitalinkomster	70	72	62	63	66	63	70	72	78	87
Övriga inkomster2	176	177	171	181	182	190	196	204	212	219
Utgifter	1 846	1 913	1 965	2 039	2 129	2 215	2 305	2 386	2 464	2 524
Procent av BNP	50,1	50,8	49,9	48,5	48,3	48,1	47,7	47,4	47,1	46,5

Transfereringar och subventioner	687	719	730	749	765	788	818	843	864	880
Hushållen	559	583	588	603	622	638	650	662	673	689
Näringslivet m.m.3	67	68	73	74	83	81	91	95	98	91
Utlandet	60	67	69	71	61	70	77	86	93	100
Konsumtion	955	993	1 032	1 087	1 152	1 198	1 248	1 288	1 332	1 362

Investeringar m.m.	165	166	171	178	187	204	214	228	240	250

Ränteutgifter4	39	36	33	25	25	24	24	27	28	32
Finansiellt sparande	-36	-51	-61	8	52	52	46	49	67	104
Procent av BNP	-1,0	-1,4	-1,6	0,2	1,2	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9
Staten	-39	-43	-49	13	71	67	62	71	89	127
Pensionssystemet	10	-5	4	8	4	0	2	2	4	7
Kommunsektorn	-7	-4	-16	-14	-23	-15	-18	-24	-26	-29

Strukturellt sparande, procent av potentiell
BNP	0,0	-0,7	-0,8	0,1	0,8	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7

Finansiell ställning
Statsskuld, okonsoliderad	1 147	1 277	1 394	1 403	1 347	1 328	1 240	1 125	1 056	939
Procent av BNP	31,1	33,9	35,4	33,4	30,6	28,8	25,7	22,4	20,2	17,3
Statsskuld, konsoliderad	1 113	1 236	1 347	1 352	1 292	1 265	1 176	1 060	990	872
Procent av BNP	30,2	32,8	34,2	32,2	29,3	27,5	24,3	21,1	18,9	16,1

Konsoliderad bruttoskuld	1 405	1 537	1 792	1 857	1 856	1 855	1 803	1 718	1 653	1 575
Procent av BNP	38,1	40,8	45,5	44,2	42,1	40,3	37,3	34,2	31,6	29,0
Nettoställning	778	780	773	794	990	1 144	1 244	1 333	1 451	1 610
Procent av BNP	21,1	20,7	19,6	18,9	22,5	24,9	25,8	26,5	27,7	29,7

1Utfall 2017 enligt nationalräkenskaperna, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2017 som redovisas i avsnitt 6.

2Utgörs av bl.a. tillräknade inkomster som bruttoförs i nationalräkenskaperna, t.ex. kapitalförslitningen av investeringar.

3Inklusive ofördelade utgifter.

4Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 23 Statens finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomster	928	955	974	1 066	1 157	1 196	1 237	1 276	1 327	1 374
Skatter och avgifter1	785	808	839	927	1014	1052	1084	1120	1164	1206
Kapitalinkomster	32	35	24	22	24	21	27	26	29	31
Övriga inkomster2	111	113	112	116	119	122	126	130	134	137
Utgifter	967	998	1 023	1 052	1 086	1 129	1 175	1 205	1 238	1 248
Transfereringar privat sektor3	387	400	407	414	405	417	438	451	461	462
Bidrag till kommunsektorn	181	191	203	219	247	272	275	272	277	274
Ålderspensionsavgifter	22	21	22	23	26	25	23	22	22	23
Konsumtion	256	269	275	286	295	302	319	328	335	342
Investeringar m.m.	91	89	88	89	93	96	102	112	122	127
Ränteutgifter4	29	28	27	21	21	18	18	20	21	20
Finansiellt sparande	-39	-43	-49	13	71	67	62	71	89	127
Procent av BNP	-1,0	-1,1	-1,2	0,3	1,6	1,5	1,3	1,4	1,7	2,3
Budgetsaldo	-25	-131	-72	-33	85	62	74	67	50	126
Procent av BNP	-0,7	-3,5	-1,8	-0,8	1,9	1,3	1,5	1,3	0,9	2,3
Statsskuld (konsoliderad)	1 113	1 236	1 347	1 352	1 292	1 265	1 176	1 060	990	872
Procent av BNP	30,2	32,8	34,2	32,2	29,3	27,5	24,3	21,1	18,9	16,1

1 Utfall 2017 enligt nationalräkenskaperna, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2017 som redovisas i avsnitt 6. 2 Utgörs av bl.a. tillräknade inkomster som bruttoförs i nationalräkenskaperna, t.ex. kapitalförslitningen av investeringar.

3 Inklusive ofördelade utgifter.

4 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 24 Ålderspensionssystemet

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomster	250	253	263	278	291	301	311	321	334	348
Socialförsäkringsavgifter	202	208	214	224	234	245	256	266	276	285
Statliga ålderspensionsavgifter m.m.	22	21	23	24	26	25	23	22	23	23
Räntor, utdelningar m.m.	26	25	27	30	31	31	32	33	36	39

Utgifter	240	258	260	269	287	301	309	319	330	341
Pensioner	236	254	255	265	283	296	304	314	325	336
Övriga utgifter	4	4	4	5	5	5	5	5	5	6

Finansiellt sparande	10	-5	4	8	4	0	2	2	4	7
Procent av BNP	0,3	-0,1	0,1	0,2	0,1	0,0	0,0	0,0	0,1	0,1

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 1

Tabell 25 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Inkomster	846	876	903	957	1 017	1 076	1 112	1 142	1 180	1 214
Skatter1	561	582	603	636	670	700	726	755	782	810
Kommunal fastighetsavgift	15	15	16	16	16	17	19	19	19	20
Statsbidrag	131	140	148	160	185	206	208	203	206	201
Skatter och statsbidrag, procent av BNP	19,2	19,5	19,5	19,3	19,8	20,0	19,7	19,4	19,3	19,0
Kapitalinkomster	14	14	13	12	11	11	12	13	14	18
Övriga inkomster	124	125	124	134	135	142	148	153	159	165
varav kompensation för mervärdesskatt	50	52	55	59	61	66	67	69	71	73

Utgifter	853	880	919	971	1 040	1 091	1 130	1 166	1 206	1 244
Transfereringar till hushåll	40	40	41	41	43	44	45	46	47	50
Övriga transfereringar	32	33	35	38	45	40	41	42	41	43
Konsumtion	696	721	753	797	853	893	926	957	992	1016
Investeringar2	74	77	83	89	94	108	112	116	119	123
Ränteutgifter3	11	9	8	5	5	6	6	6	7	12
Finansiellt sparande	-7	-4	-16	-14	-23	-15	-18	-24	-26	-29
Procent av BNP	-0,2	-0,1	-0,4	-0,3	-0,5	-0,3	-0,4	-0,5	-0,5	-0,5

Resultat före extraordinära poster	19	13	14	16	25	27	19	16	15	14

Anm.: Skatter och statsbidrag som andel av BNP inkluderar inkomster från den kommunala fastighetsavgiften.

1Utfall 2017 enligt nationalräkenskaperna, vilket kan skilja sig från regeringens prognos på offentliga sektorns skatteintäkter för 2017 som redovisas i avsnitt 6.

2Investeringarna inkluderar även köp av mark och fastigheter, netto.

3Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 26 Strukturellt sparande

Procent av potentiell BNP om inte annat anges. Utfall 2012–2017, prognos 2018–2021

	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Finansiellt sparande, miljarder kronor	-36	-51	-61	8	52	52	46	49	67	104

Finansiellt sparande, procent av BNP	-1,0	-1,4	-1,6	0,2	1,2	1,1	1,0	1,0	1,3	1,9
Justering för BNP-gap	1,0	1,4	1,1	0,3	-0,1	-0,3	-0,7	-0,6	-0,4	-0,2
Justering för arbetslöshetsgap	0,1	0,2	0,1	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Justering för skattebasernas sammansättning	0,1	-0,6	-0,6	-0,1	-0,2	-0,1	0,2	0,1	0,0	0,0
Justering för engångseffekter1	-0,3	-0,3	0,1	-0,4	-0,1	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Strukturellt sparande	0,0	-0,7	-0,8	0,1	0,8	0,7	0,5	0,5	0,8	1,7

BNP-gap2	-2,2	-2,9	-2,4	-0,6	0,2	0,7	1,4	1,3	1,0	0,5

1Engångseffekter för 2012, 2013 och 2015 rör återbetalningen av försäkringspremier från AFA Försäkring. Engångseffekter 2014–2016 beror på periodiseringar av Sveriges avgift till Europeiska unionen. År 2015 inkluderar även en engångsvis skatteinbetalning från en internationell koncern.

2Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Fördelningspolitisk

redogörelse

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Bilaga 2

Fördelningspolitisk redogörelse

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Tabellförteckning

Tabell 2.1	Olika percentilgruppers ekonomiska standard i förhållande till
	medianen .................................................................................................	10
Tabell 2.2	Olika percentilgruppers bidrag till Gini-koefficientens förändring....	10
Tabell 2.3	Olika inkomstslags bidrag till Gini-koefficienten................................	11
Tabell 2.4	Uppdelning av inkomstspridningen på inom- och
	mellangruppsspridning ...........................................................................	13
Tabell 3.1	Kapitalinkomster i befolkningen 2016 ..................................................	15
Tabell 3.2	De olika kapitalinkomstslagens fördelning på inkomstgrupper
	2016..........................................................................................................	16
Tabell 3.3	Olika gruppers över- resp. underrepresentation i topprocenten
	2013..........................................................................................................	17
Tabell 4.1	Övre gräns för disponibel månadsinkomst i olika percentilgrupper
	2016..........................................................................................................	22
Tabell 6.1	Effekter på Gini-koefficienten och på andelen med låg relativ
	ekonomisk standard av reformer 2015–2018 ........................................	30
Tabell a.1	Olika inkomstslags bidrag till Gini-koefficientens förändring............	34
Tabell a.2	Inkomstrelationer inom och mellan grupper........................................	35
Tabell a.3	Inkomstgruppernas sammansättning 2016 ...........................................	36
Tabell a.4	Nyckeltal 1995 och 2002–2016..............................................................	37
Tabell a.5	Reformer som beaktas vid beräkning av politikens effekter på
	disponibel inkomst .................................................................................	38
Tabell a.6	Bedömning av fördelning av reformer på välfärdstjänstområdet på
	olika verksamhetsområden.....................................................................	38

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Diagramförteckning
Diagram 2.1	Förändring av ekonomisk standard 1995–2016 i olika delar av
	inkomstfördelningen................................................................................	9
Diagram 2.2	Bruttoinkomstens sammansättning i olika delar av
	inkomstfördelningen................................................................................	9
Diagram 2.3	Andel individer i olika inkomstgrupper efter huvudsaklig
	inkomstkälla 2016 ....................................................................................	9
Diagram 2.4	Gini-koefficienten..................................................................................	10
Diagram 2.5	Relativ ekonomisk standard för olika grupper.....................................	12
Diagram 3.1	Ekonomisk standard i den översta tiondelen av
	inkomstfördelningen..............................................................................	13
Diagram 3.2	Inkomstandelar i den översta tiondelen av inkomstfördelningen.......	14
Diagram 3.3	Bruttoinkomstens sammansättning för de nedre nio tiondelarna
	(p1–p90) av inkomstfördelningen.........................................................	14
Diagram 3.4	Bruttoinkomstens sammansättning för den översta tiondelen exkl.
	topprocenten (p91–p99)........................................................................	14
Diagram 3.5	Bruttoinkomstens sammansättning för toppprocenten (p100)..........	15
Diagram 3.6	Kapitalinkomsternas sammansättning 2016 .........................................	15
Diagram 3.7	Andel varaktiga, tillfälliga resp. övriga toppinkomsttagare.................	17
Diagram 3.8	Toppinkomsttagarnas position i inkomstfördelningen 2013 när
	inkomsterna mäts exklusive kapitalvinster...........................................	18
Diagram 3.9	2013 års tillfälliga toppinkomsttagares position i
	inkomstfördelningen intilliggande år....................................................	18
Diagram 3.10	2013 års tillfälliga toppinkomsttagares inkomststruktur 2013 och
	intilliggande år ........................................................................................	18
Diagram 4.1	Inkomsttillväxt i den nedre delen av fördelningen ..............................	19
Diagram 4.2	Andel med låg ekonomisk standard......................................................	20
Diagram 4.3	Familjetyper i olika inkomstgrupper 2016............................................	21
Diagram 4.4	Huvudsaklig inkomstkälla i olika inkomstgrupper 2016.....................	21
Diagram 4.5	Huvudsaklig inkomstkälla i olika delar av inkomstgrupp 1
	(p1–p10) 2016.........................................................................................	22
Diagram 4.6	Position i inkomstfördelningen 2016 för personer som 2015 ingick
	i inkomstgrupp 1 ....................................................................................	23
Diagram 5.1	Inkomstspridning inom EU och de nordiska länderna .......................	24
Diagram 5.2	Andel i riskzonen för fattigdom och social utestängning inom EU
	och de nordiska länderna ......................................................................	25
Diagram 5.3	Inkomsttillväxt i den globala inkomstfördelningen 1985–2015..........	25
Diagram 5.4	Andel av inkomsttillväxten 1985–2015 som tillföll olika delar av
	den globala inkomstfördelningen..........................................................	26
Diagram 5.5	Inkomstandelar i den nedre halvan och i den yttersta toppen av den
	globala inkomstfördelningen.................................................................	26
Diagram 5.6	Lönespridning vid en utbildningsexpansion.........................................	28

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2
Diagram 6.1 Andel som har fått en förändrad ekonomisk standard till följd av
	reformer 2015–2018................................................................................	30
Diagram 6.2 Andel som har fått en förändrad utökad inkomst till följd av
	reformer 2015–2018................................................................................	31
Diagram 6.3	Genomsnittlig förändring av utökad inkomst i olika
	inkomstgrupper till följd av reformer 2015–2018.................................	31
Diagram 6.4	Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som har fått en
	förändrad individuell disponibel inkomst .............................................	32
Diagram 6.5	Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som har fått en
	förändrad individuell utökad inkomst...................................................	32
Diagram 6.6	Förändring av individuell utökad inkomst för kvinnor respektive
	män (20 år och äldre)..............................................................................	33

Sammanfattning

–Regeringens reformer under mandatperio- den har haft en tydligt utjämnande fördel- ningspolitisk profil. Reformerna bedöms ha bidragit till en minskad spridning av hus- hållens disponibla inkomster. Andelen per- soner med låg relativ ekonomisk standard bedöms också ha minskat till följd av rege- ringens politik. Politiken bedöms även ha bidragit till att stärka den ekonomiska jäm- ställdheten mellan kvinnor och män.

–Med ett utvidgat inkomstbegrepp, som be- aktar regeringens satsningar på bl.a. vård, skola och omsorg, ger regeringens politik ett positivt bidrag till det ekonomiska välstån- det för fler inkomstgrupper än när analysen begränsas till den disponibla inkomsten. Välfärdssatsningarna bedöms ha ökat det ekonomiska välståndet i alla inkomstgrup- per, men effekten har varit störst i den nedre delen av inkomstfördelningen.

–I ett längre perspektiv, 1995–2016, har den ekonomiska standarden ökat för alla in- komstgrupper. Den mest påtagliga ökning- en har dock skett i den yttersta toppen av fördelningen. Kapitalvinster, räntor och ut- delningar är starkt koncentrerade till per- soner med höga disponibla inkomster. Ut- vecklingen för den yttersta inkomsttoppen beror i huvudsak på att dessa kapitalinkom- ster har ökat kraftigt.

–Inkomsterna i den nedre delen av inkomst- fördelningen har samtidigt ökat förhållande- vis långsamt. Det förklaras delvis av att transfereringar utgör en större andel av inkomsterna i de lägre inkomstskikten än i de högre. Transfereringarna är vanligen kopplade till prisutvecklingen, eller bestäm- da i fasta belopp och har inte ökat lika snabbt som lönerna.

–Den kraftiga inkomsttillväxten i toppen av inkomstfördelningen och den långsammare tillväxten i fördelningens nedre del har lett till en ökning av inkomstspridningen.

–Ungefär en fjärdedel av Gini-koefficientens ökning 1995–2016 kan kopplas till utveck- lingen för topprocenten i inkomstfördel- ningen.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

–När den ökade inkomstspridningen delas upp på de inkomstslag som ingår i den disponibla inkomsten förklaras den ökade spridningen framför allt av ökade och mer ojämnt fördelade kapitalinkomster.

–Om inkomstspridningen delas upp på skill- nader mellan och inom olika befolknings- grupper (t.ex. stad/ landsbygd, äldre/yngre, ensamstående/sammanboende etc.) fram- kommer att den ökade inkomstspridningen främst förklaras av ökade skillnader inom var och en av de studerade grupperna.

–Det finns en viss rörlighet i toppen av in- komstfördelningen. Närmare fyra av tio personer tillhör topprocenten till följd av att de har haft tillfälligt mycket höga inkomster under ett enstaka år. I många fall rör det sig om tillfälliga kapitalvinster.

–Drygt en tredjedel av topprocenten utgörs av personer med varaktigt höga inkomster. De är i mindre utsträckning beroende av kapitalvinster för att tillhöra topprocenten. För de flesta i denna grupp är räntor och ut- delningar den viktigaste kapitalinkomsten.

–Den långsammare utvecklingen för grupper med låga inkomster har medfört att andelen personer med låg ekonomisk standard, mätt i relation till medianinkomsten, har ökat gradvis sedan mitten av 1990-talet.

–Det är ofta svårt att identifiera en enskild or- sak till varför individer har låg ekonomisk standard. Vanligtvis handlar det om en kom- bination av förhållanden: en egen låg in- komst, försörjningsansvar för barn och en partner med låg inkomst eller avsaknad av en partner.

–De som har ekonomiskt bistånd eller etable- ringsersättning har högre varaktighet i den nedersta delen av inkomstfördelningen än personer med andra försörjningskällor. Stu- derande och personer med arbete har störst utsikter att röra sig uppåt i fördelningen.

–Jämfört med många andra länder har Sverige fortfarande en jämn inkomstfördelning. Vid en jämförelse mellan EU:s medlemsländer är Sverige ett av länderna med lägst risk för fattigdom och social utestängning.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

1 Inledning

Målet med fördelningspolitiken är att alla ska få del av den ökade tillväxten och välfärden. Inter- nationellt sett har Sverige en mycket jämn in- komstfördelning, men de senaste två decennierna har inkomstskillnaderna ökat. För att bryta tren- den krävs god kunskap om drivkrafterna bakom utvecklingen och en uthållig politisk strategi för att vända den.

Regeringens strategi för ökad jämlikhet är bred. Grunden för den ekonomiska politiken är att alla som kan arbeta ska arbeta. När fler arbetar minskar inkomstklyftorna samtidigt som resur- ser skapas för en generell välfärd av hög kvalitet som bidrar till att utjämna levnadsvillkoren och livschanserna. Genom skatter och transferering- ar, som utformas så att de även främjar arbets- kraftsdeltagande och sysselsättning, uppnås yt- terligare utjämning av den ekonomiska välfärden.

På uppdrag av riksdagen lämnar regeringen sedan 1994 en fördelningspolitisk redogörelse. I redogörelsen analyseras inkomstfördelningen i ett historiskt och internationellt perspektiv.

Kort om beräkningsförutsättningar

Ekonomisk standard

Fördelningsanalyser använder i regel ett inkomst- begrepp som brukar benämnas ekonomisk stan- dard. Analyserna i denna redogörelse baseras också i huvudsak på detta inkomstbegrepp.

Ekonomisk standard har hushållet som in- komstenhet och individen som analysenhet. Det betyder för det första att alla enskilda hushålls- medlemmars disponibla inkomster summeras.1 För det andra beaktas hushållets försörjningsbör- da och de stordriftsfördelar som uppstår när flera delar på fasta kostnader. Detta görs genom att hushållets totala disponibla inkomst justeras utifrån hushållets storlek och sammansättning och fördelas lika mellan hushållets medlemmar.

Kvinnors och mäns individuella inkomster

Ur ett jämställdhetsperspektiv kan det argumen- teras för att det i stället för ett hushållsbaserat

inkomstbegrepp är mer relevant att studera hur stora resurser individen direkt förfogar över. Hur kvinnors och mäns individuella disponibla in- komster har utvecklats redovisas utförligt varje år i en bilaga till budgetpropositionen.2 I den fördel- ningspolitiska redogörelsen presenteras därför endast en kort redovisning av vilken effekt rege- ringens politik har haft på den ekonomiska jäm- ställdheten.

Kapitalvinster

I Sveriges officiella inkomststatistik räknas rea- liserade vinster och förluster från kapital med när inkomsten beräknas. Värdeökningar som acku- mulerats under många år kan därför komma att registreras som en stor inkomst under ett enskilt år. För att ge en bild av kapitalvinsternas bety- delse redovisas en del resultat i denna redogörelse både inklusive och exklusive kapitalvinster. Om inget annat anges är dock kapitalvinster inklu- derade i den disponibla inkomsten.

Offentliga välfärdstjänster

En stor del av den offentliga sektorns omfördel- ning sker i form av subventionerade tjänster, som t.ex. skola och hälso- och sjukvård. Värdet av dessa tjänster ingår dock inte i den disponibla inkomsten.3 Offentliga välfärdstjänster är en vik- tig del av regeringens fördelningspolitiska strate- gi. Därför inkluderas effekterna av satsningar på välfärdstjänster i den analys av fördelningseffek- terna av regeringens politik som avslutar denna redogörelse.

Data

Analyserna i redogörelsen grundar sig på Sveriges officiella inkomstfördelningsstatistik som fram till 2013 baseras på Hushållens ekonomi (HEK). Därefter baseras den på Totalräknad inkomstför- delningsstatistik (TRIF). För 2013–2016 grundas analyserna i denna redogörelse på ett urval från TRIF benämnt Statistiskt analysregister (STAR). Datamaterial och metoder beskrivs i Finans- departementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

1 Den disponibla inkomsten består av ett antal olika komponenter: inkomst från arbete, kapital och näringsverksamhet samt skattepliktiga och skattefria transfereringar, med avdrag för direkt skatt.

2 Se prop. 2017/18:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3.

3 Analyser i tidigare redogörelser visar att när välfärdstjänsterna beaktas minskar den totala inkomstspridningen med ungefär 20 procent, främst till följd av att hushåll med barn och äldre pensionärer flyttas uppåt i inkomst- fördelningen (se t.ex. prop. 2016/17:100 bilaga 2).

2Inkomstfördelningens utveckling 1995–2016

Den ekonomiska standarden har ökat mest i den övre delen av inkomstfördelningen

Den reala ekonomiska standarden ökade över hela inkomstfördelningen 1995–2016. Det fram- går om alla individer i befolkningen rangordnas efter ekonomisk standard och därefter delas in i 100 lika stora grupper, s.k. percentilgrupper (se diagram 2.1). Medianinkomsten ökade med 76 procent, eller med i genomsnitt 2,8 procent per år. Inkomstökningen var störst i den yttersta toppen, större i den övre halvan än i mitten och större i mitten än i den nedre delen av fördel- ningen. Om inkomsterna mäts exklusive kapital- vinster förändras inte den övergripande profilen i diagram 2.1, men ökningen för toppinkomst- tagare blir mindre.

Diagram 2.1 Förändring av ekonomisk standard 1995–2016 i olika delar av inkomstfördelningen

Procent
350
300			Inkl. kapitalvinster						Exkl. kapitalvinster
250
200
150
100
50
0
5	10	15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70	75	80	85	90	95 100
	Låg inkomst														Hög inkomst

Inkomstgrupp (percentilgrupp)

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995, Statistiskt analysregister (STAR) 2016. Stap- larna visar förändringen av medelinkomsten i respektive percentilgrupp. Rangord- ningen efter ekonomisk standard görs separat för inkomster inklusive resp. exklusive kapitalvinster. Sammansättningen av individer i olika percentilgrupper kan därför skilja sig åt mellan de olika inkomstmåtten.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Mest iögonfallande i diagram 2.1 är den kraftiga inkomsttillväxten för den översta procenten av fördelningen. De personer som utgjorde den översta procenten i 2016 års fördelning hade i genomsnitt 330 procent högre ekonomisk stan- dard än de som befann sig i den översta procenten i 1995 års fördelning. Kapitalvinster, räntor och utdelningar är starkt koncentrerade till personer med höga disponibla inkomster. Utvecklingen för den yttersta inkomsttoppen beror i huvudsak på att dessa inkomster har ökat kraftigt (se diagram 2.2). Toppinkomsternas utveckling re- dovisas mer utförligt i avsnitt 3.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Diagram 2.2 Bruttoinkomstens sammansättning i olika delar av inkomstfördelningen

Medelinkomst i kronor (2018 års priser)

3 500 000

3 000 000	Arbetsinkomster	Transfereringar


2 500 000	Räntor och utdelningar	Kapitalvinster

2 000 000

1 500 000

1 000 000

500 000

1995	2015	1995	2015	1995	2015
p1–p90		p91–p99			p100
	Inkomstgrupp (percentilgrupp)

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995, Statistiskt analysregister (STAR) 2016. Med arbetsinkomster avses inkomster från tjänst och näringsverksamhet. Med kapital- vinster avses nettot av kapitalvinster och kapitalförluster. Staplarna i diagrammet visar genomsnittlig bruttoinkomst av respektive inkomstslag för individer som är 20 år eller äldre.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

En bidragande orsak till att inkomsterna genom- gående har utvecklats snabbare i högre än i lägre inkomstskikt är att inkomststrukturen ser olika ut i olika delar av fördelningen (se diagram 2.3). Transfereringar, som utgör en relativt stor andel av inkomsten för personer i de nedre inkomst- skikten, är vanligtvis kopplade till prisutveck- lingen eller bestämda i fasta belopp som ändras med politiska beslut. Transfereringsinkomsterna har därför vuxit långsammare än arbets- och kapitalinkomster som är viktigare för personer i den övre delen av fördelningen. Inkomsterna i den nedre delen av fördelningen redovisas mer utförligt i avsnitt 4.

Diagram 2.3 Andel individer i olika inkomstgrupper efter huvudsaklig inkomstkälla 2016

Procent
			Transfereringar som huvudsaklig inkomstkälla
100			Faktorinkomst som huvudsaklig inkomstkälla
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
5	10	15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70	75	80	85	90	95 100
	Låg inkomst														Hög inkomst

Inkomstgrupp (percentilgrupp)

Anm.: I beräkningarna ingår alla individer i respektive percentilgrupp som är 20 år eller äldre. Individer bedöms ha transfereringar som huvudsaklig inkomstkälla om dessa utgör mer än hälften av den individuella bruttoinkomsten. Faktorinkomst avser inkomster av lön, näringsverksamhet och kapital. Att det finns personer med trans- fereringar som huvudsaklig inkomstkälla i de högsta inkomstgrupperna förklaras i regel av att de har en partner med hög inkomst som bidrar till den ekonomiska stan- darden.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Den samlade inkomstspridningen har ökat

Konsekvensen av att det finns ett tydligt positivt samband mellan den ekonomiska standardens tillväxttakt och positionen i inkomstfördelning- en, som diagram 2.1 visar, är att inkomstsprid- ningen har ökat. Det relativa avståndet mellan den översta delen och mitten av fördelningen har ökat, liksom det relativa avståndet mellan mitten och den nedersta delen av fördelningen.

I tabell 2.1 visas hur den genomsnittliga ekono- miska standarden för olika percentilgrupper för- höll sig till medianen 1995 respektive 2016. Den kraftiga ökningen av avståndet mellan den abso- luta toppen (p100) och mitten av fördelningen speglar den starka tillväxttakten för topprocenten jämfört med övriga grupper. År 1995 hade en genomsnittlig person i den allra översta percentil- gruppen drygt 4 gånger högre ekonomisk stan- dard än medianinkomsttagaren. År 2016 hade av- ståndet ökat till närmare 11 gånger median- inkomsttagarens ekonomiska standard. Bortsett från den yttersta toppen har inkomstfördel- ningen i relativa termer dragits isär på ett likartat sätt i den övre respektive den nedre delen av fördelningen.

Tabell 2.1 Olika percentilgruppers ekonomiska standard i förhållande till medianen

Procent
	1995	2016	Förändring 1995–2016
p5	53	42	-19
p10	63	53	-16

p20	75	66	-13

p30	84	78	-7
p40	91	88	-3

p60	109	111	2

p70	120	125	4
p80	135	144	7

p90	159	176	11

p95	181	216	19
p100	441	1080	145

Anm.: I tabellen redovisas kvoten mellan den genomsnittliga ekonomiska stan- darden för olika percentilgrupper och medianvärdet i befolkningen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Gini-koefficienten är det vanligast förekomman- de sammanfattande måttet på inkomstspridning- en. Gini-koefficienten för disponibel inkomst inklusive kapitalvinster varierar en del mellan olika år, men har ökat gradvis sedan mitten av 1990-talet. Mätt på detta sätt ökade den samlade inkomstspridningen 1995–2016 från 0,227 till

0,320 (se diagram 2.4). Om inkomstmåttet bort- ser från kapitalvinster, som varierar förhållandevis mycket mellan enskilda år, är utvecklingen över tid något jämnare. Ökningstakten blir också något flackare. Den långsiktiga trenden mot ökade inkomstskillnader finns dock fortfarande kvar.

Diagram 2.4 Gini-koefficienten

Gini-enheter

0,40

0,35		Inkl. kapitalvinster


		Exkl. kapitalvinster
		Exkl. kapitalvinster
0,30

0,25

0,20

0,15

0,10

0,05

0,00 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016. Gini-koefficienten kan anta värden mellan 0 (alla har samma inkomst) och 1 (en person får alla inkomster). Måttet beskrivs utförligare i Finansdepartemen- tets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Som beskrivits ovan har den ökade inkomstsprid- ningen uppkommit både genom att den övre del- en av fördelningen har dragit ifrån mitten och ge- nom att mitten har dragit ifrån den nedre delen. Det kan därför vara intressant att undersöka hur mycket av Gini-koefficientens ökning som kan kopplas till förändringar i de olika delarna av för- delningen. Ett sätt att göra det är att dela upp den totala inkomstspridningen vid olika tidpunkter på olika inkomstgrupper och studera hur de olika inkomstgruppernas bidrag till Gini-koefficienten har utvecklats över tiden.

Tabell 2.2 Olika percentilgruppers bidrag till Gini-koeffici- entens förändring

Gini-enheter och procent
	Bidrag	Bidrag	Förändring	Andel av föränd-
	1995	2016	1995–2016	ring (procent)
p1–p10	0,031	0,034	0,003	3,0

p10–p50	0,069	0,092	0,023	25,2

p51–p90	0,075	0,098	0,023	25,3
p91–p100	0,052	0,094	0,043	46,5

p91–p99	0,036	0,054	0,017	18,9

p100	0,015	0,041	0,025	27,6

Totalt	0,227	0,320	0,093	100,0

Anm.: För en närmare beskrivning av metoden, se Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Analysen visar att drygt 70 procent av Gini- koefficientens ökning 1995–2016 kan kopplas till utvecklingen i den övre halvan av inkomstfördel- ningen (se tabell 2.2). Drygt 45 procent kan hänföras till de översta 10 procenten och mer än en fjärdedel av Gini-koefficientens ökning kan kopplas till topprocentens inkomstutveckling.

Kapitalinkomsternas bidrag till den samlade inkomstspridningen har ökat

Ett annat sätt att analysera vad som ligger bakom den ökad inkomstspridningen är att särskilja olika inkomstslags bidrag till Gini-koefficienten. Ovan konstaterades att inkomststrukturen ser olika ut i olika delar av inkomstfördelningen och att skill- nader i tillväxttakt för olika inkomstslag därför påverkar inkomstfördelningens utveckling. Det framgick också att ökade kapitalinkomster är den främsta anledningen till toppinkomsternas kraf- tiga tillväxttakt (diagram 2.2), och därmed också till den ökade inkomstspridningen (tabell 2.2).

I detta avsnitt kvantifieras olika inkomstslags effekter på inkomstspridningen. Den totala sprid- ningen delas upp på samtliga inkomstslag som in- går i den disponibla inkomsten. Med den metod som används påverkar varje inkomstslag den totala spridningen genom två faktorer, dels in- komstslagets andel av den disponibla inkomsten och dels inkomstslagets fördelningsprofil i för- hållande till fördelningen av totala disponibla in- komster. Vissa inkomstslag, t.ex. löneinkomster och kapitalinkomster, är ojämnt fördelade och ger positiva bidrag till spridningen i disponibla in- komster, medan skatter och många transfere- ringar verkar utjämnande och därför ger negativa bidrag. Summan av de positiva och negativa bidra- gen uppgår till den totala spridningen.

I tabell 2.3 görs en uppdelning av olika in- komstslags bidrag till Gini-koefficienten 1995 re- spektive 2016. En mer utförlig redovisning finns i tabell a.1 i tabellbilagan. Det största enskilda bi- draget till inkomstspridningen kommer från löne- och näringsinkomsterna. Det beror inte på att det är det mest ojämnt fördelade inkomst- slaget, utan snarare på att det är det största in- komstslaget. Löne- och näringsinkomsternas bi- drag till Gini-koefficienten har dock minskat se- dan mitten av 1990-talet. Orsaken är dels att dessa inkomster har blivit mindre koncentrerade till den övre delen av inkomstfördelningen, dels att

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

deras andel av den disponibla inkomsten har minskat.

Den främsta förklaringen till den ökade in- komstspridningen är att kapitalinkomster (kapi- talvinster och övriga kapitalinkomster) har ökat och att de har blivit mer koncentrerade till toppen av inkomstfördelningen. Till följd av kapitalin- komsternas ökade betydelse har även kapital- inkomstskatten ökat och blivit mer koncentrerad till toppen av fördelningen. Det har haft en något dämpande effekt på den ökade inkomstsprid- ningen.

Tabell 2.3 Olika inkomstslags bidrag till Gini-koefficienten

Gini-enheter
	Bidrag	Bidrag	Förändring
	1995	2016	1995–2016
Löne- och näringsinkomster	0,330	0,308	-0,021

Transfereringar	0,008	-0,006	-0,014

Skattepliktiga transfereringar	0,038	0,010	-0,028
Skattefria transfereringar	-0,030	-0,015	0,015

Kapitalinkomster	0,044	0,162	0,118

Kapitalvinster	0,019	0,091	0,071
Räntor och utdelningar	0,024	0,071	0,047

Skatter exkl. kapitalinkomstskatt	-0,144	-0,108	0,036

Skatt på kapitalinkomster	-0,010	-0,036	-0,027
Skatt på kapitalvinster	-0,004	-0,022	-0,018

Skatt på räntor och utdelningar	-0,006	-0,014	-0,009

Totalt	0,228	0,320	0,093

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995 och Statistiskt analysregister (STAR) 2016. Metoden beskrivs närmare i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Övriga skatter (dvs. exklusive kapitalinkomst- skatt) har däremot bidragit till de ökade inkomst- skillnaderna 1995–2016. Under andra halvan av 1990-talet ökade skatternas utjämnande effekt, bl.a. genom införandet av den s.k. värnskatten och egenavgifterna i pensionssystemet. Under 2000-talet har inkomstskatternas utjämnande ef- fekt minskat till följd av bl.a. kompensationen för egenavgiften i början av 2000-talet, det successiva införandet av jobbskatteavdraget från 2007 samt avskaffandet av fastighets- och förmögenhets- skatten. Att skatterna bidrar mindre till utjäm- ningen 2016 än 1995 beror på att skatternas stor- lek i relation till disponibel inkomst har minskat. Skatternas koncentration till hög- respektive låg- inkomsttagare är däremot i stort sett oförändrad sett över hela perioden.

De sammanlagda transfereringarnas bidrag till Gini-koefficienten har legat på en låg nivå under hela perioden och har minskat något. Här bör

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

noteras att det handlar om ett stort antal olikart- ade transfereringar. De skattepliktiga transfere- ringarna (t.ex. pensioner och, arbetslöshetsersätt- ning) är relativt jämnt fördelade mellan personer med högre respektive lägre disponibla inkomster men ger ett visst bidrag till inkomstspridningen. De har dock över tid blivit något mindre koncen- trerade till personer med högre inkomster, sam- tidigt som deras andel av de disponibla inkom- sterna har minskat. Totalt sett har deras bidrag till inkomstspridningen därför minskat. De skatte- fria transfereringarna (t.ex. bostadsbidrag och ekonomiskt bistånd) är starkt koncentrerade till de lägre inkomstskikten, men de bidrog mindre till inkomstutjämningen 2016 än 1995.

Skillnaderna har ökat både inom och mellan olika befolkningsgrupper

Ett tredje sätt att analysera den ökade inkomst- spridningen är att studera hur inkomstrelationer- na har förändrats inom och mellan olika befolk- ningsgrupper när individer grupperas efter andra karaktäristika än inkomstnivån, t.ex. efter hus- hållssammansättning. Spridningen kommer att vara större inom vissa grupper än i andra. Det kommer också att finnas systematiska skillnader i medelinkomst mellan grupperna – skillnader som t.ex. kan bero på att åldersstrukturen, arbets- marknadsanknytningen eller andra faktorer som varierar mellan grupper. Dessa inkomstskillnader inom och mellan grupper kommer tillsammans med gruppernas relativa storlek att bestämma den samlade fördelningens utseende. Om skillnad- erna mellan och/eller inom grupperna ökar kom- mer också den totala inkomstspridningen att öka.

För att undersöka i vilken utsträckningen den samlade ökningen i inkomstspridningen kan hän- föras till förändringar i inkomstspridningen mel- lan och inom olika grupper har befolkningen ord- nats i grupper utifrån fyra olika indelningsgrun- der: 1) ålder, kön och familjetyp, 2) arbetsmark- nadsstatus, 3) kommungrupp och 4) vistelsetid i Sverige. Inom var och en av de fyra kategorierna är grupperna ömsesidigt uteslutande. Totalt stu- deras 32 (delvis överlappande) grupper. En ut- förlig redovisning finns i tabell a.2 i tabellbilagan.

På ett övergripande plan går det att identifiera två tydliga utvecklingstrender. För det första har inkomstspridningen, mätt med Gini-koefficien- ten, ökat inom i stort sett samtliga grupper. För det andra har skillnaderna i genomsnittlig ekono- misk standard ökat mellan grupper med relativt låg respektive relativt hög ekonomisk standard. Den ekonomiska standarden ökade visserligen för alla grupper 1995–2016, men för de flesta med förhållandevis låg ekonomisk standard, t.ex. en- samstående föräldrar, personer med ekonomiskt bistånd och utrikes födda, ökade inkomsterna långsammare än för befolkningen som helhet. För dessa ökade därför det relativa avståndet till medelvärdet i den totala inkomstfördelningen (se diagram 2.5). För grupper med relativt hög eko- nomisk standard, t.ex. heltidsarbetande, samman- boende utan barn och personer som bor i stor- städer, ökade i stället inkomsterna i de flesta fall snabbare än för befolkningen som helhet.

Diagram 2.5 Relativ ekonomisk standard för olika grupper

Procent

	2016	160
		140
	standard
		120

	ekonomisk	100
		80
	Relativ
		60

		40

100

120

140

160

Relativ ekonomisk standard 1995

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995 och Statistiskt analysregister (STAR) 2016. Grupperna i tabell a.2 representeras av en punkt i diagrammet. Den relativa ekono- miska standarden för en viss grupp definieras som kvoten mellan medelinkomsten för gruppen och medelinkomsten för befolkningen som helhet. Denna kvot multiplice- ras med 100 för att uttrycka relationen i procent.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För att undersöka hur stor del av den ökade inkomstspridningen 1995–2016 som förklaras av ökade skillnader inom grupper respektive mellan grupper krävs ett mått på den totala spridningen som kan delas upp på detta sätt. Ett sådant mått är mean log deviation (MLD). Med detta mått kan den totala spridningen uttryckas som sum- man av spridning inom respektive mellan grup- per.4

4 Inomgruppsspridningens bidrag till den totala spridningen är en vägd summa av spridningen inom varje grupp, där vikten utgörs av gruppens be- folkningsandel. Mellangruppsspridningen fångar den spridning som skulle

råda om varje individ hade sin respektive grupps exakta medelinkomst. Analysen har också utförts med två andra välkända spridningsmått, Theils index och kvadraten av variationskoefficienten. Alla väsentliga slutsatser förblir dock desamma med dessa mått.

Givet de gruppindelningar som gjorts är inom- gruppsspridningen den klart dominerande kom- ponenten (se tabell 2.4). Både inom- och mel- langruppsspridningen har visserligen ökat över tid, och båda har således bidragit till den ökade totala inkomstspridningen. Mellangruppssprid- ningens relativa betydelse har ökat något när individer sorteras efter kommungruppstillhörig- het eller vistelsetid och minskat när sorteringen sker efter kön, ålder och familjetyp eller arbets- marknadsstatus. Den övergripande slutsatsen är dock att ökade skillnader mellan grupper (t.ex. stad/landsbygd, ensamstående/sammanboende, äldre/yngre, kvinnor/män, inrikes/utrikes födda etc.) är av mindre betydelse för den ökade in- komstspridningen de senaste tjugo åren. Ökning- en står i stället främst att finna i ökade skillnader inom var och en av de studerade grupperna.

Tabell 2.4 Uppdelning av inkomstspridningen på inom- och

mellangruppsspridning

Mean log deviation*1000. Andelar i procent
			Andel av
			förändrad
	1995	2016	spridning
Total inkomstspridning	90,4	187,3

Kön, ålder och familjetyp

Inom grupper	76,3	170,5	97,3
Mellan grupper	14,2	16,7	2,7

Andel mellangruppsspridning	15,7	8,9

Arbetsmarknadsstatus
Inom grupper	78,5	165,3	89,6

Mellan grupper	11,9	22,0	10,4

Andel mellangruppsspridning	13,2	11,7
Kommungrupp

Inom grupper	88,7	180,4	94,7

Mellan grupper	1,7	6,8	5,2
Andel mellangruppsspridning	1,9	3,6

Födelseland och vistelsetid

Inom grupper	87,9	181,1	96,2
Mellan grupper	2,5	6,2	3,8

Andel mellangruppsspridning	2,8	3,3

Anm.: Se tabell a.2 i tabellbilagan för en beskrivning av de grupper som analysen baseras på. Metoden förutsätter att de grupper som urskiljs täcker hela befolk- ningen och att de är ömsesidigt uteslutande. Det är därför endast möjligt att be- räkna inom- resp. mellangruppsspridningen för en indelningsgrund i taget. För en närmare beskrivning av metoden, se Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

5 Om inkomsterna mäts exklusive kapitalvinster, och om individer också rangordnas efter inkomst exklusive kapitalvinster, ändras inte den över- gripande profilen i diagram 3.1. Avståndet mellan den yttersta toppen och grupperna strax under har ökat över tid, men toppen har inte dragit ifrån

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

3Inkomster i toppen av inkomst- fördelningen

Toppinkomsterna har dragit ifrån, men de årsvisa variationerna är stora

I avsnitt 2 visades att den ekonomiska standarden har ökat avsevärt snabbare i den översta delen än i resten av inkomstfördelningen. Avståndet mellan den yttersta toppen och percentil- grupperna strax under toppen har ökat successivt sedan 1995 (se diagram 3.1). Inkomsterna allra högst upp i inkomstfördelningen varierar dock mer mellan olika år än inkomster längre ner i fördelningen. Detta beror i hög utsträckning på att personer med höga inkomster från kapitalvinster tenderar att hamna högt upp i inkomstfördelningen och på att de samlade kapitalvinsterna varierar förhållandevis mycket mellan olika år till följd av bl.a. utvecklingen på aktie- och bostadsmarknaden. År 2000 och 2007 var de samlade kapitalvinsterna avsevärt högre än intilliggande år. Därför ökade topprocentens inkomster relativt kraftigt, vilket syns som toppar i kurvan för p100 i diagram 3.1.5

Diagram 3.1 Ekonomisk standard i den översta tiondelen av inkomstfördelningen

Genomsnittlig ekonomisk standard (kronor, 2018 års priser)

3 000 000

p100

2 500 000 p96–p99 p91–p95

2 000 000

1 500 000

1 000 000

500 000

0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den ökade inkomstspridningen 1995–2016 illu- streras också av förändringen i olika gruppers an- delar av de totala inkomsterna. Den översta tion- delen av inkomstfördelningen förfogade 1995 över 19,7 procent av de samlade inkomsterna. År

lika mycket och inkomsterna uppvisar inte lika stora variationer mellan olika år.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

2016 hade denna andel ökat till 27,1 procent (se diagram 3.2). Merparten av ökningen förklaras av en ökad inkomstandel för den översta procenten av fördelningen. För övriga i den översta tion- delen har inkomstandelarna i stort sett legat på en konstant nivå, eller endast ökat svagt.

Diagram 3.2 Inkomstandelar i den översta tiondelen av inkomstfördelningen

	Procent
	35
	30	p100
	30	p96–p99
		p96–p99
	25	p91–p95
	25
	20
	15
	10
	5
	0
		95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kapitalinkomsterna har ökat i betydelse för toppinkomsttagarna

I avsnitt 2 visades kortfattat att inkomststruktu- ren, dvs. inkomsternas sammansättning, ser olika ut i olika delar av inkomstfördelningen. I de nedre nio tiondelarna av fördelningen (p1–p90) är inkomsterna från kapital mycket små (se diagram 3.3). I denna del av fördelningen har kapital- inkomstandelen, dvs. kapitalinkomsternas andel av totala bruttoinkomster, legat stabilt runt 3 procent 1995–2016. Det går inte heller att ur- skilja någon tydlig trend i kapitalets olika del- komponenter; kapitalvinsternas andel av totala kapitalinkomster varierar något mellan olika år, men har i genomsnitt utgjort ungefär en tredjedel av gruppens kapitalinkomster. Merparten av kapi- talinkomsterna, ca två tredjedelar, har i stället ut- gjorts av räntor och utdelningar.

Inom olika delar av den översta tiondelen i för- delningen finns betydande skillnader i olika in- komstslags nivåer och trender. För de lägsta nio tiondelarna (p91–p99) har kapitalinkomstandelen ökat från 7 till 23 procent 1995–2016 (se diagram 3.4). Arbetsinkomsterna är dock fortfarande den klart dominerande inkomstkällan i denna del av fördelningen. Inte heller här går det att urskilja någon tydlig förskjutning mellan kapitalets olika delkomponenter; kapitalvinsternas andel av totala

kapitalinkomster varierar mellan olika år, men har i genomsnitt utgjort ca 60 procent av gruppens samlade kapitalinkomster.

Diagram 3.3 Bruttoinkomstens sammansättning för de nedre nio tiondelarna (p1–p90) av inkomstfördelningen

Genomsnittlig bruttoinkomst (kronor, 2018 års priser)

	350 000	Kapitalvinster
		Kapitalvinster
	300 000	Räntor och utdelningar
	300 000	Transfereringar
		Transfereringar
	250 000	Arbetsinkomster
	250 000
	200 000
	150 000
	100 000
	50 000
	0
		95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016. Med arbetsinkomster avses inkomster från tjänst och närings- verksamhet. Diagrammet visar genomsnittlig bruttoinkomst av respektive inkomstslag för individer som är 20 år eller äldre.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 3.4 Bruttoinkomstens sammansättning för den översta tiondelen exkl. topprocenten (p91–p99)

Genomsnittlig bruttoinkomst (kronor, 2018 års priser)

	800 000	Kapitalvinster
	700 000	Kapitalvinster
	700 000	Räntor och utdelningar
	600 000	Transfereringar
	600 000	Arbetsinkomster
		Arbetsinkomster
	500 000
	400 000
	300 000
	200 000
	100 000
	0
		95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För den översta procenten (p100) har inkomst- strukturen förändrats mer påtagligt än i övriga de- lar av fördelningen (se diagram 3.5). Mellan 1995 och 2016 har förvärvsinkomster gått ifrån att vara topprocentens största inkomstkälla till att bli mindre än såväl kapitalvinster som övriga kapi- talinkomster. Topprocentens samlade förvärvs- inkomster ökade med 32 procent, medan de samlade kapitalinkomsterna ökade med drygt 700 procent. Kapitalinkomsternas andel i toppro- centen ökade därmed från 35 till 77 procent 1995–2016. Kapitalvinster utgör huvuddelen av topprocentens kapitalinkomster. Övriga kapital- inkomster har dock ökat i betydelse de senaste 10–15 åren, och särskilt gäller detta inkomster från utdelningar i s.k. fåmansbolag som har ökat

förhållandevis mycket. Till viss del kan denna utveckling sannolikt kopplas till de gynnsammare skatteregler för fåmansbolag som infördes 2006 och som bl.a. innebar att gränsen för hur mycket som får tas ut i form av utdelning höjdes.

Diagram 3.5 Bruttoinkomstens sammansättning för topp-

procenten (p100)

Genomsnittlig bruttoinkomst (kronor, 2018 års priser)

3 500 000	Kapitalvinster
	Kapitalvinster
3 000 000	Räntor och utdelningar
	Transfereringar
2 500 000	Arbetsinkomster
2 000 000
1 500 000
1 000 000
500 000
0
	95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Fakta: 2016 års kapitalinkomster

Vinsterna från bostadsförsäljningar är stora och tillfaller relativt få personer

År 2016 uppgick hushållens totala kapitalinkom- ster till 376 miljarder kronor, eller ca 50 000 kro- nor i genomsnitt per vuxen i befolkningen (se tabell 3.1 och diagram 3.6). Kapitalvinster6 var det dominerande kapitalinkomstslaget. De stod för ca 55 procent av de samlade kapitalinkomsterna. Drygt 70 procent av vinsterna kom från fastig- hetsrelaterade transaktioner, medan resterande del kom från avyttringar av finansiella instrument. Eftersom fastigheter omsätts i lägre takt än värde- papper redovisar betydligt färre personer kapital- vinster från fastigheter än från finansiella instru- ment. År 2016 gjorde ca 250 000 personer kapi- talvinster från fastighetsaffärer, medan ca 1,2 mil- joner personer gjorde finansiella kapitalvinster.

Övriga kapitalinkomster består av olika typer av ränte- och utdelningsinkomster. Räntor och utdelningar stod 2016 för ca 45 procent av de samlade kapitalinkomsterna. Av dessa var utdel- ningsinkomster det dominerande inkomstslaget. Utdelningsinkomster har uppvisat en trendmäs- sig ökning de senaste tio åren, vilket i huvudsak

6 Med kapitalvinster avses nettot av kapitalvinster och kapitalförluster.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

kan kopplas till ökade utdelningar i fåmansbolag. År 2016 kom två tredjedelar av de totala utdel- ningsinkomsterna från utdelningar i fåmansbolag. År 2005 var andelen knappt en tredjedel.

Tabell 3.1 Kapitalinkomster i befolkningen 2016

	Kapitalvinster		Övriga kapitalinkomster
				Utdelning i
			Räntor	fåmans-	Övr. aktie-
	Reala	Finansiella	m.m.	bolag	utdelningar
Total inkomst
(miljarder kronor)	147	54	68	71	36
Kvinnor	72	14	17	12	11

Män	76	40	51	59	25

Antal med inkomst
>0 (1000-tal per-
soner)	248	1 150	4 291	177	1 461

Kvinnor	120	498	2 156	44	636
Män	128	652	2 135	133	825

Medelinkomst för
personer med in-
komst>0 (1000 kr)	594	47	16	402	25

Kvinnor	598	29	8	274	17

Män	591	61	24	445	30

Anm.: Belopp i kronor är uttryckta i 2018 års priser. I beräkningsunderlaget ingår den vuxna befolkningen 20 år eller äldre. Ränteinkomster inkluderar bl.a. bank- ränta, schablonintäkt på investeringssparkonto och intäkt vid uthyrning av privatbostad.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 3.6 Kapitalinkomsternas sammansättning 2016

Medelinkomst (kronor, 2018 års priser)
		Reala kapitalvinster		Finansiella kapitalvinster
		Reala kapitalvinster		Finansiella kapitalvinster
		Räntor m.m.		Utdelning i fåmansbolag
		Räntor m.m.		Utdelning i fåmansbolag
70 000		Övr. aktieutdelningar



60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
0	Samtliga 20+ år		Kvinnor 20+ år		Män 20+ år
	Samtliga 20+ år		Kvinnor 20+ år		Män 20+ år

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kvinnor har i genomsnitt hälften så stora kapital- inkomster som män

Kapitalinkomster är ungefär lika vanligt före- kommande bland kvinnor som bland män. Drygt 60 procent av alla vuxna kvinnor och män redo- visade 2016 någon form av inkomst från kapital. Kapitalinkomsten var dock i genomsnitt betyd- ligt lägre för kvinnor (33 000 kronor) än för män

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

(68 000 kronor). Det finns också stora skillnader i sammansättningen av kvinnors och mäns kapi- talinkomster. År 2016 stod kapitalvinster kopp- lade till bostadsförsäljningar (reala tillgångar) för närmare 60 procent av kvinnors samlade kapital- inkomster. För män var motsvarande andel end- ast ca 30 procent. För utdelningar i fåmansbolag är förhållandet det omvända. För kvinnor utgör detta inkomstslag ca en tiondel av de samlade kapitalinkomsterna. För män står de för ca en fjärdedel av de samlade kapitalinkomsterna.

Mer än hälften av kapitalinkomsterna tillföll topprocenten

De samlade kapitalinkomsterna är skevt fördela- de, och en stor del går till hushåll i den yttersta toppen av inkomstfördelningen (se tabell 3.2). År 2016 tillföll 53 procent av de totala kapitalin- komsterna den hundradel av befolkningen som hade högst ekonomisk standard. Finansiella kapi- talvinster och utdelningar i fåmansbolag är de inkomstslag som är mest koncentrerade till den yttersta toppen av inkomstfördelningen.

Tabell 3.2 De olika kapitalinkomstslagens fördelning på inkomstgrupper 2016

Procent

	p1–p90	p91–p99	p100
Kapitalvinster	9	37	54

Reala kapitalvinster	7	42	51

Finansiella kapitalvinster	14	24	63
Övriga kapitalinkomster	20	28	52

Räntor m.m.	28	30	42

Utdelningar i fåmansbolag	9	30	61
Övriga aktieutdelningar	23	22	55

Totala kapitalinkomster	14	33	53

Anm.: Tabellen visar hur de olika inkomstslagen fördelas på olika inkomstgrup- per. Varje rad summerar därför till 100 procent (avvikelser kan dock förekomma till följd av avrundningar).

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Ungefär 14 procent av de samlade kapitalinkom- sterna tillföll 2016 de nedre nio tiondelarna av in- komstfördelningen. Ränteinkomster och övriga aktieutdelningar går i högre grad än kapitalvinster och utdelningar i fåmansbolag till personer som

inte befinner sig i den översta tiondelen av in- komstfördelningen.

Det är inte samma personer som befinner sig i topprocenten under olika år

De inkomstskillnader som observeras ett visst år beror till viss del på att individers årsinkomster varierar till följd av tillfälliga händelser. Det kan t.ex. handla om arbetslöshet, sjukdom eller en bostadsförsäljning som realiserar en stor kapital- vinst och ger en kraftig inkomstökning ett spe- cifikt år. Skillnader i årsinkomster har dock även sin grund i mer varaktiga skillnader i ekonomiska resurser som inte jämnas ut över tiden.7

I detta avsnitt undersöks i vilken utsträckning de individer som tillhör topprocenten ett visst år är varaktiga eller mer temporära toppinkomsttag- are.8 Individer som observeras tillhöra toppro- centen ett visst år sorteras in i tre olika grupper beroende på var de befann sig tre år före och tre år efter observationsåret:

–Individer är varaktiga toppinkomsttagare om de också tillhör topprocenten minst fyra av de sex intilliggande åren.

–Individer är tillfälliga toppinkomsttagare om de inte tillhör topprocenten något av de sex intilliggande åren.

–Individer tillhör övriga toppinkomsttagare om de varken är varaktiga eller tillfälliga.

Eftersom 2016 är senaste tillgängliga utfallsår, och analysen varje år utnyttjar uppgifter om in- komster tre år framåt i tiden, blir 2013 det sista möjliga analysåret i detta avsnitt.

Resultaten visar att det finns en viss rörlighet i topprocenten (se diagram 3.7). Andelen varaktiga toppinkomsttagare sjönk under den senare delen av 1990-talet, men har sedan ökat och utgjorde 2013 ca en tredjedel av topprocenten. Andelen personer som endast tillhör topprocenten det aktuella året, men inte något intilliggande år, ut- gör också en betydande del av topprocenten. De tillfälliga toppinkomsttagarnas andel ökade under den senare delen av 1990-talet, och andelen har

7 Inkomströrlighet, och särskilt den relativa betydelsen av tillfälliga resp. mer långsiktiga inkomstskillnader, har analyserats i flera tidigare fördel- ningspolitiska redogörelser; se t.ex. avsnitt 4 i 2014 års fördelningspolitiska redogörelse (prop. 2013/14:100 bilaga 2).

8 En sådan analys av inkomströrligheten kräver att individers inkomster kan följas under flera perioder. I detta avsnitt utnyttjas därför Statistiska centralbyråns longitudinella s.k. LINDA-databas. Databasen beskrivs mer i detalj i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelnings- politisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

sedan dess pendlat mellan 35 och 40 procent. Res- terande del av topprocenten, dvs. personer som tillhör toppen det aktuella året och även något eller några enstaka intilliggande år, har minskat kontinuerligt över tid och utgjorde 2013 knappt tre tiondelar av den översta procenten.

Diagram 3.7 Andel varaktiga, tillfälliga resp. övriga topp- inkomsttagare

Procent
100			Varaktiga				Tillfälliga				Övriga
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
95	96	97	98	99	00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10	11	12	13

Anm.: Longitudinell Individdatabas (LINDA) 1992–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Både de varaktiga och de tillfälliga toppinkomst- tagarnas sammansättning skiljer sig från befolk- ningen i stort men på olika sätt (se tabell 3.3).

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Tabell 3.3 Olika gruppers över- resp. underrepresentation i topprocenten 2013

Procent

		Andel av	Andel av
	Befolknings-	varaktiga i	tillfälliga i
	andel	topp 1%	topp 1%
Kvinnor 20+ år	50,6	43,6	50,6

Män 20+ år	49,4	56,4	49,4
0–19 år	21,5	16,5	16,5

20–29 år	13,5	3,0	9,1

30–49 år	26,5	18,9	4,3
50–64 år	18,6	36,3	17,2

65+ år	19,9	25,3	33,1

Inrikes födda	82,4	83,4	88,3
Utrikes födda	17,6	16,6	11,7

Lever i hushåll där kapital-
inkomst är största inkomstslag	2,2	46,3	79,7
Lever i hushåll där kapitalvinst
är största inkomstslag	1,3	8,3	73,6

Lever i hushåll där ränta/utdel-
ning är största inkomstslag	0,9	38,0	6,1

Anm.: Med över- resp. underrepresentation avses att gruppens relativa storlek i är större resp. mindre än gruppens andel av befolkningen som helhet.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För varaktiga toppinkomsttagare är räntor och utdelningar den viktigaste kapitalinkomsten

Män, svenskfödda och personer äldre än 50 år är i varierande grad överrepresenterade bland de var- aktiga toppinkomsttagarna. Personer i åldern 50– 64 år är särskilt överrepresenterade.

Personer som lever i hushåll där någon typ av kapitalinkomst utgör den främsta inkomstkällan är tydligt överrepresenterade både bland de var- aktiga och de tillfälliga toppinkomsttagarna. Ut- märkande för de varaktiga toppinkomsttagarna är dock att räntor och utdelningar utgör den viktig- aste kapitalinkomsten. De är i mycket liten ut- sträckning beroende av kapitalvinster för att till- höra topprocenten. Om befolkningen i stället hade rangordnats efter inkomster exklusive kapi- talvinster hade 96 procent av de varaktiga toppin- komsttagarna 2013 tillhört topprocenten, och 99 procent hade tillhört de översta 10 procenten (se diagram 3.8).

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Diagram 3.8 Toppinkomsttagarnas position i inkomstfördel- ningen 2013 när inkomsterna mäts exklusive kapitalvinster

Procent

100
90		Varaktiga		Tillfälliga
80


70
60
50
40
30
20
10
0
0	p1–p50	p51–p70	p71–p90		p91–p99	p100
	p1–p50	p51–p70	p71–p90		p91–p99	p100

Percentilgrupp exkl. kapitalvinster

Anm.: Longitudinell Individdatabas (LINDA) 1992–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Äldre är överrepresenterade bland tillfälliga toppinkomsttagare

Bland de tillfälliga toppinkomsttagarna är perso- ner 65 år eller äldre kraftigt överrepresenterade År 2013 utgjorde de drygt 30 procent av gruppen De tillfälliga toppinkomsttagarna återfanns i olika delar av inkomstfördelningen åren strax före och strax efter 2013 (se diagram 3.9). En klar majori- tet, ca 80 procent, tillhörde dock varje år den övre halvan av inkomstfördelningen, och ca 40 pro- cent tillhörde den översta tiondelen av fördel- ningen.

Många av de tillfälliga toppinkomsttagarna till- hör topprocenten till följd av att de har haft till- fälligt höga kapitalvinster det aktuella året (t.ex. pensionärer som säljer sina hus och realiserar värdeökningar som ackumulerats under många år). År 2013 hade endast ca 20 procent av de till- fälliga toppinkomsttagarna tillhört topprocenten om befolkningen hade rangordnats efter inkom- ster exklusive kapitalvinster (se diagram 3.8 ovan). Diagram 3.10 bekräftar bilden av kapital- vinsternas betydelse för de temporära toppin- komsttagarna. Både åren strax före och strax efter 2013 utgjorde kapitalvinster ca 5 procent av grup- pens samlade bruttoinkomster. År 2013, dvs. det år de observerades tillhöra topprocenten, steg kapitalvinsternas andel av gruppens samlade brut- toinkomster till drygt 60 procent.

Diagram 3.9 2013 års tillfälliga toppinkomsttagares position i inkomstfördelningen intilliggande år

Procent

p1–p50 p51–p70 p71–p90 p91–p99

100

2010

2011

2012

2014

2015

2016

Anm.: Longitudinell Individdatabas (LINDA) 1992–2016. År 2013 visas inte i diagrammet, eftersom alla individer detta år tillhörde p100.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Diagram 3.10 2013 års tillfälliga toppinkomsttagares inkomststruktur 2013 och intilliggande år

Procent

	Arbetsinkomster/transfereringar		Räntor och utdelningar


	Kapitalvinster

100

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Anm.: Longitudinell Individdatabas (LINDA) 1992–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

4Inkomster i den nedre delen av inkomstfördelningen

Inkomsterna har ökat långsammare i den nedre delen än i mitten av inkomstfördelningen

I avsnitt 2 framgick att den ekonomiska stan- darden har ökat även i den nedre delen av in- komstfördelningen. Inkomsttillväxten har dock varit svagare i lägre inkomstlägen än i högre, vilket har ökat avståndet mellan mitten och fördelning- ens nedre del. År 1995 hade exempelvis en genomsnittlig individ i den tionde percentilgrup- pen 63 procent av medianinkomsttagarens eko- nomiska standard. År 2016 hade denna andel sjunkit till 53 procent (se tabell 2.1 ovan).

Avståndet mellan mitten och den nedre delen av inkomstfördelningen har ökat gradvis sedan

mitten av 1990-talet (se diagram 4.1). En viktig bidragande orsak till detta är att andelen individer som får sin huvudsakliga försörjning från olika typer av transfereringar är större i de lägre in- komstskikten än i de högre (se diagram 2.3 ovan). Transfereringarna är vanligtvis kopplade till pris- utvecklingen, eller justeras diskretionärt. Exem- pelvis förblir taket i arbetslöshetsförsäkringen nominellt oförändrat i avsaknad av politiska be- slut, men det har justerats flera gånger sedan mit- ten av 1990-talet. Merparten av transfereringarna har vuxit något snabbare än prisutvecklingen se- dan mitten av 1990-talet men inte i takt med den genomsnittliga löneutvecklingen.9

Diagram 4.1 Inkomsttillväxt i den nedre delen av fördelningen

Index 1995=100

	180
	170	Medianinkomst
	170	p20
		p20
	160	p10
	150
	140
	130
	120
	110
	100
	90
		95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finns även andra orsaker till det ökade av- ståndet mellan mitten och den nedre delen av inkomstfördelningen. Av diagram 4.1 framgår att ökningen av detta avstånd accelererade 2006– 2010. Det berodde bl.a. på att den successiva ut- byggnaden av jobbskatteavdraget och de sänkta ersättningarna i arbetslöshets- och sjukförsäk- ringen förstärkte skillnaderna mellan förvärvs- arbetande i mitten av inkomstfördelningen och icke förvärvsarbetande i den nedre delen av för- delningen. De demografiska förändringar som har ägt rum sedan mitten av 1990-talet har också bidragit. I 2017 års fördelningspolitiska redogör- else visades att bl.a. en ökad andel ensamhushåll och en ökad andel utrikes födda i befolkningen har bidragit till det ökade avståndet mellan mitten och den nedre delen av fördelningen.10

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Andelen personer med låg relativ ekonomisk standard har ökat

Det finns olika sätt att mäta hur många som är ekonomiskt utsatta, eller fattiga, i samhället. En vanligt förekommande ansats är att betrakta dem vars ekonomiska standard ligger under en given gräns som individer med låg ekonomisk standard. Gränsen kan vara antingen absolut eller relativ. En absolut gräns innebär att låginkomstgränsen låses ett visst år och därefter bara skrivs upp med prisutvecklingen. Med en relativ gräns följer grän- sen med när medelinkomsten i ett samhälle ökar. Med detta mått ses fattigdom i förhållande till det samhälle som beskrivs.

Utvecklingen över tid ser olika ut beroende på vilken typ av låginkomstgräns som används. Med en relativ gräns – här beräknad som 60 procent av medianinkomsten varje år – har andelen med låg ekonomisk standard ökat sedan mitten av 1990- talet (se diagram 4.2). Medianinkomstens tillväxt har gradvis höjt den relativa låginkomstgränsen. Eftersom inkomsttillväxten har varit svagare för grupper i de nedre inkomstskikten har andelen med inkomster under gränsen ökat.

Med en absolut gräns – beräknad som 60 pro- cent av 1995 års prisjusterade medianinkomst – har andelen med låg ekonomisk standard minskat i stort sett kontinuerligt sedan mitten av 1990- talet. Minskningen beror på att de reala inkom- sterna har ökat även för dem med förhållandevis låga inkomster.

9 Se avsnitt 4 i 2017 års fördelningspolitiska redogörelse (prop.	10 Se avsnitt 6 i 2017 års fördelningspolitiska redogörelse (prop.
2016/17:100 bilaga 2) för en utförligare redovisning av olika	2016/17:100 bilaga 2).
transfereringsinkomsters tillväxttakt.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Diagram 4.2 Andel med låg ekonomisk standard

Procent

14		Relativ 60


		Absolut 60
		Absolut 60
12

0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Anm.: Hushållens ekonomi (HEK) 1995–2012, Statistiskt analysregister (STAR) 2013–2016.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Vad utmärker individerna i de nedersta tio procenten av inkomstfördelningen?

Det är ofta svårt att identifiera en enskild orsak till varför vissa individer har låg ekonomisk stan- dard. Transfereringsinkomster är visserligen van- ligare i de lägre än i de högre inkomstskikten, men individer som har transfereringar som huvudsak- lig inkomstkälla finns i alla inkomstgrupper (se diagram 2.3 ovan). Likaså är andelen ensamståen- de med barn större i den nedre delen av inkomst- fördelningen, men de finns även i de högre in- komstskikten. Orsaken till varför individer har låg ekonomisk standard förefaller i stället ofta vara en kombination av förhållanden: en egen låg inkomst, försörjningsansvar för barn och en part- ner med låg inkomst eller avsaknad av en partner.

Mot denna bakgrund undersöks i detta avsnitt vad som utmärker individer i den nedre delen av inkomstfördelningen med avseende på hushålls- sammansättning och inkomststruktur. Särskilt fokus ligger på de nedersta tio procenten av för- delningen, dvs. p1–p10. I det följande benämns denna grupp inkomstgrupp 1. Ungefär två tredje- delar av de individer som har en ekonomisk stan- dard under 60 procent av medianinkomsten åter- finns i inkomstgrupp 1.

Hushållets sammansättning och samlade inkomster avgör den ekonomiska standarden

Förklaringen till att en individs position i in- komstfördelningen inte bara beror på den egna

inkomsten ligger i begreppet ekonomisk stan- dard. Inkomstbegreppet har hushållet som in- komstenhet och individen som analysenhet. Det betyder för det första att alla enskilda hushålls- medlemmars disponibla inkomster summeras. Därför har det stor betydelse för den ekonomiska standarden om det finns flera personer i hushållet som bidrar med inkomster. För det andra beaktas hushållets försörjningsbörda och de stordriftsför- delar som uppstår när flera delar på fasta kost- nader.

Ensamstående utan barn har inga stordrifts- fördelar och det är bara en person som ska för- sörjas på den disponibla inkomsten. För en sådan person ger en disponibel årsinkomst på 135 000 kronor precis den ekonomiska standard som avgränsar inkomstgrupp 1 från inkomst- grupp 2. För att samma ekonomiska standard ska uppnås av en ensamstående med ett barn krävs en högre disponibel årsinkomst, 202 000 kronor. För ett sammanboende par utan barn skulle det däremot räcka med 102 000 kronor i genomsnitt- lig disponibel årsinkomst per person för att uppnå samma ekonomiska standard.11

Ensamstående med barn är överrepresenterade i de lägre inkomstskikten

Som visas i diagram 4.3 får stordriftsfördelar och hur många som ska försörjas på familjens in- komster ett tydligt genomslag på fördelningen av ekonomisk standard. Ensamstående med barn återfinns i större utsträckning i de lägre än i de högre inkomstskikten. Andelen sammanboende utan barn är däremot liten i de lägre inkomst- skikten. För de som fyllt 65 år, huvudsakligen ålderspensionärer, finns samma mönster. Ensam- stående pensionärer återfinns framför allt i de lägre inkomstskikten, medan sammanboende är vanligare längre upp i inkomstfördelningen. För att sammanboende personer ska återfinnas långt ner i fördelningen krävs att det är många som ska försörjas på parets sammantagna inkomst eller att båda har förhållandevis låg inkomst.

11 Sifferexemplen gäller givet den ekvivalensskala som används i redogör- elsen. Skalan beskrivs i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

Diagram 4.3 Familjetyper i olika inkomstgrupper 2016

Procent
	Ensamst. 20–64 år med barn							Ensamst. 20–64 år utan barn


	Ensamst. 65+ år							Sammanboende 65+ år


	Sammanboende 20–64 år med barn							Sammanboende 20–64 år utan barn
	Sammanboende 20–64 år med barn							Sammanboende 20–64 år utan barn
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
0
1		2	3	4	5		6		7	8	9		10
		Låg inkomst										Hög inkomst
						Inkomstgrupp

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Inkomstgrupp 1 är mycket heterogen med avseende på inkomstkällor

Det finns betydande skillnader mellan inkomst- strukturen i den nedre och den övre delen av in- komstfördelningen, och inkomstgrupp 1 utmärk- er sig särskilt (se diagram 4.4).12 Det finns bl.a. en större variation i inkomstsammansättningen i in- komstgrupp 1 än i grupperna strax ovanför. Färre i inkomstgrupp 1 försörjer sig huvudsakligen på arbete och fler lever på transfereringsinkomster. Ekonomiskt bistånd och etableringsersättning är också vanligare i inkomstgrupp 1 än i inkomst- grupp 2. Det återspeglar att ekonomiskt bistånd är det yttersta skyddsnätet som ska garantera en lägsta skälig inkomst för de hushåll som inte kan försörja sig själva. Däremot finns det färre perso- ner med ålderspension som huvudsaklig inkomst- källa i inkomstgrupp 1 än i inkomstgrupp 2. Det beror på att grundskyddet för pensionärer ligger på en nivå som motsvarar inkomsterna i inkomst- grupp 2 eller 3.

Bland dem som har andra skattepliktiga trans- fereringar (sjukpenning, sjuk- och aktivitetser- sättning, föräldrapenning eller arbetslöshetsstöd) som huvudsaklig inkomstkälla befinner sig dock relativt många i inkomstgrupp 1 eftersom grund- skyddet i dessa system är lägre än i pensions- systemet. Det handlar om individer som inte har kvalificerat sig för en inkomstrelaterad ersättning

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

i exempelvis arbetslöshetsförsäkringen eller för- äldraförsäkringen. Personer som får inkomstrela- terade ersättningar har i regel högre inkomster och återfinns i allmänhet längre upp i inkomst- fördelningen.13

Diagram 4.4 Huvudsaklig inkomstkälla i olika inkomst- grupper 2016


Procent
	Arbetsinkomst	Skattepliktiga transf.	Ekonomiskt bistånd


	Ålderspension	Studerande	Övriga inkomster


	Negativ inkomst	Barn utan egen inkomst
100
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
	Låg inkomst							Hög inkomst
			Inkomstgrupp (ekonomisk standard)

Anm.: Individer sorteras efter huvudsaklig individuell inkomstkälla. För en närmare beskrivning av metoden, se Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.I diagrammet ingår etableringsersättning i posten ekonomiskt bistånd.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finns också en liten grupp med negativa egna inkomster. Dessa finns i alla inkomstgrupper, men drygt hälften återfinns i inkomstgrupp 1. Den vanligaste orsaken till negativa inkomster är redovisade förluster inom näringsverksamhet.14 Att personer med väldigt låg, eller t.o.m. negativ, egen inkomst finns i andra inkomstgrupper än den lägsta visar åter på betydelsen av en andra inkomst i hushållet.

Till de med ”övriga inkomster” hör exempelvis personer som helt saknar inkomst eller har låga inkomster i form av skattefria transfereringar så- som barnbidrag eller bostadsbidrag. De finns i alla delar av fördelningen men är starkt koncentrerade till inkomstgrupp 1 där de dock bara utgör 9 pro- cent av gruppen som helhet.

Det finns även betydande variationer i inkom- sternas sammansättning inom inkomstgrupp 1. Det framgår när inkomstgrupp 1 delas in i

12En mer utförlig redovisning finns i tabell a.3 i tabellbilagan, som bl.a. särredovisar de inkomstslag som utgör skattepliktiga transfereringar. I tabell a.3 redovisas även olika inkomstgruppers sammansättning med avseende på ålder, kön, antal barn i hushållet och vistelsetid i Sverige.

13Att det finns personer med skattepliktiga transfereringar som huvud- saklig inkomstkälla i de högsta inkomstgrupperna förklaras av att dessa har en partner som bidrar till den ekonomiska standarden.

14 Andra orsaker till att negativa inkomster kan uppkomma är t.ex. om realiserade kapitalförluster eller återbetalning av studielån överstiger övriga inkomster.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

10 grupper (p1–p10). De som har negativa inkomster finns framför allt i den lägsta per- centilgruppen (se diagram 4.5). Detsamma gäller den grupp som i stort sett saknar egna inkomster (”övriga”). Från percentilgrupp 2 och uppåt änd- ras sammansättningen i inkomstgrupp 1 succes- sivt till att bli mer lik den som gäller för de högre inkomstgrupperna. I toppen av inkomstgrupp 1 är det t.ex. relativt få ”övriga” eller personer som har negativa inkomster. Likaså är andelen med ekonomiskt bistånd betydligt lägre i toppen än i den nedre delen av inkomstgrupp 1.

Diagram 4.5 Huvudsaklig inkomstkälla i olika delar av inkomstgrupp 1 (p1–p10) 2016

Procent
	Arbetsinkomst	Skattepliktiga transf.	Ekonomisk bistånd


	Ålderspension	Studerande	Övriga inkomster


100	Negativ inkomst	Barn utan egen inkomst


90
80
70
60
50
40
30
20
10

p10

Percentilgrupp (ekonomisk standard)

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Registrerade inkomster speglar inte alltid den faktiska levnadsstandarden

I alla inkomstgrupper finns det personer för vilka den registrerade inkomsten inte ger en korrekt bild av den faktiska levnadsstandarden. Generellt sett finns det ingen anledning att tro att detta problem skulle vara större i inkomstgrupp 1 än i övriga inkomstgrupper. Inom de lägsta percentil- grupperna är dock den ekonomiska standarden så låg att det är tveksamt om den registrerade in- komsten speglar den faktiska levnadsstandarden (se tabell 4.1). För att hamna i den nedersta pro- centen av fördelningen (percentilgrupp 1) gäller exempelvis för ett sammanboende par utan barn att de måste ha en genomsnittlig disponibel in- komst per månad som understiger 3 400 kronor.

Tabell 4.1 Övre gräns för disponibel månadsinkomst i olika percentilgrupper 2016

Kronor per månad, 2018 års priser
	p1	p5	p10
Disponibel inkomst för
ensamstående med

- 0 barn	4 500	9 200	11 200
- 1 barn	6 900	13 900	17 100

- 2 barn	8 800	17 800	21 800

- 3 barn	10 700	21 600	26 500
Genomsnittlig disponibel inkomst
för två vuxna med
- 0 barn	3 400	6 900	8 500

- 1 barn	4 600	9 300	11 400

- 2 barn	5 600	11 200	13 800
- 3 barn	6 500	13 100	16 100

Anm.: Hushållets registrerade disponibla årsinkomst divideras med 12 för att er- hålla disponibel månadsinkomst. För hushåll med två vuxna divideras den fram- räknade månadsinkomsten med två för att erhålla disponibel månadsinkomst per vuxen.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Levnadsstandarden kan av flera skäl vara högre än vad som framkommer i inkomststatistiken. Ett skäl är att det finns oregistrerade inkomster i ekonomin. Två exempel som brukar nämnas är att s.k. svarta inkomster saknas i inkomststatistiken och att gränspendlares arbetsinkomster inte regi- streras i Sverige. Ett annat exempel är över- föringar av inkomster mellan olika hushåll. Över- föringar i form av t.ex. arv eller gåvor registreras inte som inkomst för den mottagande parten, men kan ändå bidra till en god levnadsstandard.

Ett annat skäl är att näringsförluster och rea- liserade kapitalförluster ingår i inkomstbegrep- pet. Personer som normalt har goda inkomster kan därför, till följd av tillfälliga förluster, hamna långt ner i inkomstfördelningen enstaka år utan att det motsvaras av en låg levnadsstandard.

Ytterligare ett skäl till att levnadsstandarden kan vara högre än inkomststatistiken visar är att den materiella levnadsstandarden inte bara be- stäms av inkomstens storlek. Även hushållets för- mögenhet och de utgifter som krävs för att finan- siera de nödvändiga varorna och tjänsterna har betydelse. Vissa hushåll kan t.ex. ha en förmög- enhet som de lever av, eller använder för att parera inkomstvariationer. Det gör det fullt möjligt att ha en god materiell standard trots att den regi- strerade årsinkomsten är låg.

Varaktigheten i inkomstgrupp 1 är hög för personer med ekonomiskt bistånd

En del individer har tillfälligt låga inkomster un- der kortare perioder till följd av t.ex. arbetslöshet,

eller sjukdom. Inkomströrlighet, uppåt eller ned- åt, kan också förekomma om hushållets samman- sättning ändras genom att vuxna flyttar ihop eller separerar och om barn föds eller flyttar hemifrån. För andra är den låga ekonomiska standarden ett mer permanent tillstånd. Eftersom det kan be- hövas olika åtgärder för att bekämpa den lång- siktiga ekonomiska utsattheten respektive den mer kortsiktiga är det angeläget att få en upp- fattning om hur många, och vilka, som riskerar att fastna i en situation med varaktigt svag ekonomi.15

Diagram 4.6 visar positionen i 2016 års in- komstfördelning för individer som tillhörde de nedersta tio procenten 2015. Av diagrammet framgår att många befinner sig tillfälligt i in- komstgrupp 1. Efter ett år hade 32 procent läm- nat gruppen och flyttat uppåt i inkomstfördel- ningen. Samtidigt kan det konstateras att rörlig- heten uppåt är begränsad. Mer än hälften av individerna som lämnade inkomstgrupp 1 flyt- tade upp till inkomstgrupp 2, och mycket få flyttade till den övre halvan av fördelningen.

Diagram 4.6 Position i inkomstfördelningen 2016 för personer som 2015 ingick i inkomstgrupp 1

Procent
	Inkomstgrupp 1							Inkomstgrupp 2


	Inkomstgrupp 3–5							Inkomstgrupp 6–10



Arbetsinkomst

Studerande

Ålderspensionär

Negativ inkomst

Skattepliktig inkomst

Övriga inkomster

Barn 0–19 år

Ekonomiskt bistånd

0		10	20	30	40	50	60		70	80	90	100
						Procent

Anm.: Beräkningarna omfattar de individer 20 år och äldre som finns med i STAR- urvalet både 2015 och 2016. Indelningen i inkomstgrupper är baserad på hela befolkningen 2015 respektive 2016. I diagrammet ingår etableringsersättning i posten ekonomiskt bistånd.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Varaktigheten i inkomstgrupp 1 varierar mellan olika grupper. De som har ekonomiskt bistånd eller etableringsersättning har högre varaktighet i

15Inkomströrlighet i den lägsta inkomstgruppen, analyserades mer utför- ligt i 2014 års fördelningspolitiska redogörelse (prop. 2013/14: 100 bi- laga 2).

16Internationellt jämförbar statistik över inkomstfördelningen samman- ställs av olika statistikproducenter. Skillnader i data och metodval innebär

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

inkomstgruppen än personer med andra försörj- ningskällor. Studerande och personer med arbete som huvudsaklig inkomstkälla lämnar inkomst- grupp 1 i högst utsträckning. De flyttar dock främst inom den nedre delen av fördelningen. Den största rörligheten till övre delen av fördel- ningen uppvisar de som 2015 hade en negativ inkomst.

5Inkomstfördelningen i ett internationellt perspektiv

Inkomstspridningen har ökat i stora delar av Europa

I ett internationellt perspektiv har Sverige och de övriga nordiska länderna en jämn fördelning av inkomsterna mätt med Gini-koefficienten (se diagram 5.1).16 Av de 30 länder som redovisas i diagram 5.1 placerar sig samtliga nordiska länder i den tredjedel som hade lägst inkomstspridning 2015. År 2000 hade Sverige och Danmark lägst inkomstspridning i Norden och tillhörde då ock- så de länder inom EU med allra lägst spridning. År 2015 hade Sverige och Danmark i stället högst inkomstspridning i Norden, men skillnaderna mellan länderna är relativt små.

Inkomstspridningen i EU-länder utanför Nor- den varierar betydligt mer, i synnerhet bland ny- are medlemsländer. Både bland äldre och nyare EU-medlemmar finns länder där Gini-koeffici- enten ligger på ungefär samma nivå som i de nordiska länderna. Det gäller t.ex. Belgien, Ne- derländerna och Österrike samt några av de cen- traleuropeiska länderna – Slovakien, Slovenien och Tjeckien. I Frankrike, Tyskland och Storbri- tannien är inkomstspridningen något större än i de nordiska länderna. I de sydeuropeiska länderna Italien, Portugal, Grekland och Spanien är sprid- ningen avsevärt större än i de nordiska länderna. Detsamma gäller för flertalet av de nyare EU- länderna, i synnerhet de baltiska länderna samt Rumänien och Bulgarien.

att de beräkningar av Gini-koefficienten från Eurostat som redovisas här och beräkningar för Sverige som redovisas i andra delar av denna redogö- relse inte är helt jämförbara. Eurostat använder t.ex. en annan ekvivalens- skala för att justera för försörjningsbörda och inkluderar inte realiserade kapitalvinster.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Sedan 2000 har inkomstspridningen ökat i en majoritet av de 30 länderna i diagram 5.1. Gini- koefficienten minskade i flertalet länder under krisåren 2008–2010, för att därefter öka igen.

Diagram 5.1 Inkomstspridning inom EU och de nordiska länderna

Gini-koefficienter

Sverige
Övr. nordiska länder					2000


Island**					2007


Norge					2015


Finland

Danmark
Äldre medlemsländer
Belgien

Nederländerna

Österrike
Frankrike

Tyskland
Irland

Luxemburg
Luxemburg
Storbritannien
Italien
Italien

Portugal

Grekland

Spanien
Nyare medlemsländer
Slovakien

Slovenien

Tjeckien
Ungern

Malta*

Polen
Kroatien
Kroatien
Cypern
Cypern
Estland

Lettland
Rumänien
Rumänien

Litauen*
Bulgarien
Bulgarien

0	10	20	30	40

Anm.: * Data saknas för 2000; i stället används data för 1999. ** Data saknas för 2015; i stället används data för 2014.

Källa: Eurostat (EU-SILC).

Jämfört med andra länder i Europa har Sverige en låg andel ekonomiskt utsatta

Inom EU används ett mått på andelen människor som lever eller riskerar att leva i fattigdom och social utestängning. Det mäter andelen personer som identifieras via minst en av följande tre del- indikatorer:

–Personen har en ekonomisk standard som understiger 60 procent av den nationella medianinkomsten.

–Personen har en mycket låg materiell standard.

–Personen tillhör ett hushåll som har låg för- värvsintensitet.

Personer med mycket låg materiell standard sak- nar förmåga inom minst fyra av nio områden, så- som att möta oväntade utgifter, att hålla hemmet tillräckligt varmt, att ha en tvättmaskin och att äga en bil. Indikatorn avser att fånga bristande möjlig- heter till sådant som uppfattas som socialt nöd- vändigt. Hushåll med låg förvärvsintensitet är hushåll där medlemmarna i förvärvsaktiv ålder (18–59 år) arbetar mindre i genomsnitt än 20 pro- cent av arbetstiden i ett hushåll där alla arbetar heltid.

År 2007 beräknades 24,5 procent av befolknin- gen inom EU befinna sig i riskzonen för fattig- dom och social utestängning. Andelen ökade un- der finanskrisen och åren närmast därefter. Efter 2012 har andelen minskat och var 2015 23,7 pro- cent, dvs. något lägre än 2007.

Sverige och de övriga nordiska länderna har lägst risk för fattigdom och social utestängning (se diagram 5.2). I Sverige ökade andelen mellan 2007 och 2015, från 16,7 till 18,3 procent. Det berodde främst på att andelen personer med en ekonomisk standard under 60 procent av median- inkomsten ökade. År 2015 var Sverige det land i Norden som hade högst andel i riskzonen för fattigdom och social utestängning.

Liksom inkomstspridningen varierar risken för fattigdom och social utslagning betydligt mer i EU-länderna utanför Norden och variationen är större bland de nyare medlemsländerna. I flertalet av EU:s nyare medlemsländer minskade dock an- delen mellan 2007 och 2015. Det berodde främst på att antalet personer med mycket låg materiell standard minskade i dessa länder.

Både bland äldre och nyare EU-medlemmar finns länder där andelen i riskzonen för fattigdom och social utslagning ligger på ungefär samma nivå som i Norden. Det gäller t.ex. Nederlän- derna, Österrike och Frankrike samt, bland de nyare medlemsländerna, Tjeckien, Slovakien och Slovenien. Liksom beträffande inkomstspridnin- gen är andelen i riskzonen för fattigdom och soc- ial utslagning avsevärt högre i de sydeuropeiska länderna Spanien, Italien och Grekland än i de nordiska länderna. Bland de nyare EU-länderna är det främst Rumänien och Bulgarien som sticker ut med andelar runt 40 procent. Det är också de länder i EU som har lägst BNP per capita.

Diagram 5.2 Andel i riskzonen för fattigdom och social utestängning inom EU och de nordiska länderna

Procent

	Sverige
	Övr. nordiska länder
	Island*					2007
	Island*

	Norge					2015

	Finland
	Finland

	Danmark

Äldre medlemsländer

Nederländerna

Österrike Frankrike Tyskland Luxemburg Belgien Storbritannien Irland Portugal Spanien Italien Grekland

Nyare medlemsländer

Tjeckien

Slovakien

Slovenien

Malta

Polen

Estland

Ungern

Cypern

Kroatien

Lettland

Litauen

Rumänien

Bulgarien

Anm.: *Data saknas för 2015; i stället används data för 2014.

Källa: Eurostat (EU-SILC).

Även i den globala inkomstfördelningen har toppinkomsterna dragit ifrån

Under senare år har forskare publicerat historiska serier över toppinkomstandelar i olika länder. I World Inequality Report 2018 används en kom- bination av nationalräkenskaper, taxeringsdata, och urvalsundersökningar för att bl.a. analysera inkomstutvecklingen i olika delar av inkomstför- delningen i ett globalt perspektiv. I diagram 5.3 visas den relativa inkomsttillväxten (inkomst före skatt) för olika inkomstskikt när jordens befolk- ning delas in i percentilgrupper efter stigande inkomst. 17

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

År 1985–2015 ökade inkomsterna förhållande- vis långsamt för de 20 procent av jordens vuxna befolkning som har lägst inkomster. I denna grupp finns många från Afrika söder om Sahara och Indien. I skiktet strax ovanför, i percentil- grupperna 20–50, ökade inkomsterna däremot re- lativt mycket. Detta skikt består till stora delar av en framväxande medelklass i Indien, Kina och övriga Asien. Från och med mitten av fördel- ningen upp till den 90:e percentilgruppen var in- komstutvecklingen relativt svag 1985–2015. Den nedre delen av detta skikt utgörs i huvudsak av individer från Kina, övriga Asien och Latiname- rika, medan den övre delen till stor del består av låg- och medelinkomsthushåll från Europa och Nordamerika. I fördelningens översta tio pro- cent, och i synnerhet i den absoluta toppen, har inkomsttillväxten varit förhållandevis stark. Den- na del av fördelningen består i huvudsak av indi- vider från Europa och Nordamerika.

Diagram 5.3 Inkomsttillväxt i den globala inkomstfördel-
ningen 1985–2015
Procent
100
												1985-2015
80												2005-2015
												1995-2005
60												1985-1995
60
40
20
0
-20
5	10	15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70	75	80	85	90	95 100
	Låg inkomst														Hög inkomst

Inkomstgrupp (percentilgrupp)

Anm.: Inkomsten mäts som den individuella inkomsten före skatt. Endast den vuxna delen av befolkningen finns med. Inkomsterna har standardiserats med purchasing power parity (PPP) för att bli jämförbara mellan länder. Inkomsterna i percentil- grupperna 1–5 är mycket låga, vilket gör att även små absoluta förändringar i inkomsten ger upphov till stora relativa förändringar. Därför redovisas inte uppgifter för dessa grupper.

Källa: The World Wealth & Income Database (www.wid.world), 2018-02-21.

Utvecklingen har dock inte sett likadan ut hela perioden. År 1985–1995 och 1995–2005 visar un- gefär samma övergripande tillväxtprofil som hela perioden 1985–2015. Den första tioårsperioden var dock inkomstutvecklingen betydligt svagare,

17 Se World Inequality Lab (Alvaredo, Piketty, Saez m.fl.), World Inequa- lity Report, Paris School of Economics, 2018. Data och metod beskrivs på The World Wealth & Income Database (www.wid.world). Inkomst- tillväxten i olika delar av den globala inkomstfördelningen har också upp- märksammats i arbeten av Christopher Lakner och Branco Milanovic, se

t.ex. Lakner och Milanovic, Global Income Distribution: From the Fall of the Berlin Wall to the Great Recession, The World Bank Economic Review, 2015.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

och till och med negativ, i stora delar av fördel- ningen. Den sista tioårsperioden, 2005–2015, som också innefattar den globala finansiella krisen, var mönstret däremot ett annat, med en svagare in- komsttillväxt i toppen än i resten av fördelningen.

Även om inkomstutvecklingen under de se- naste 20 åren varit stark i relativa termer för stora grupper i den nedre halvan av fördelningen så rör det sig om inkomsttillväxt från mycket låga ni- våer. Ser man i stället till hur stor del av den totala inkomsttillväxten i världen under perioden 1985–2015 som tillföll olika delar av den globala inkomstfördelningen blir bilden en annan (se diagram 5.4). Andelen som gick till den nedre de- len av fördelningen var liten, ca 10 procent av den samlade inkomsttillväxten. Närmare 60 procent tillföll den översta tiondelen och nästan 30 procent gick till den översta hundradelen av fördelningen.18

Diagram 5.4 Andel av inkomsttillväxten 1985–2015 som tillföll olika delar av den globala inkomstfördelningen

Procent

0	5	10	15	20	25	30	35	40	45	50	55	60	65	70	75	80	85	90	95 100
		Låg inkomst															Hög inkomst
							Inkomstgrupp (percentilgrupp)

Källa: The World Wealth & Income Database (www.wid.world), 2018-02-21.

Utvecklingen 1985–2015 kan också beskrivas i termer av inkomstandelar för olika grupper (se diagram 5.5). Den översta procenten av den glo- bala inkomstfördelningen förfogade 1985 över 16 procent av de samlade inkomsterna. Toppro- centens inkomstandel steg därefter trendmässigt och uppgick 2007 till 22 procent. Sedan 2008 har andelen minskat något. För den nedre halvan av

fördelningen har inkomstandelen legat på en sta- bil nivå strax under 10 procent av de samlade inkomsterna.

Diagram 5.5 Inkomstandelar i den nedre halvan och i den yttersta toppen av den globala inkomstfördelningen

Procent
25	p100
	p100
20	p1–p50
20
15
10
5
0
85	90	95	00	05	10	15
Källa: The World Wealth & Income Database (www.wid.world), 2018-02-21.

World Inequality Report 2018 konstaterar att ut- vecklingen sedan början av 1980-talet har vidgat de globala inkomstskillnaderna. Inkomsterna har förvisso ökat över hela den globala inkomstför- delningen, och miljontals människor har lyfts från fattigdom. Denna utveckling har lett till min- skade skillnader i medelinkomst mellan fattigare och rikare länder. Samtidigt har dock inkomst- spridningen inom länder ökat, både inom rikare och inom fattigare länder. Denna utveckling har överskuggat utjämningen mellan länder. Sedan fi- nanskrisen har dock toppinkomsternas tillväxt- takt stannat av, och de globala inkomstskillnad- erna har minskat något.

Ökat intresse för inkluderande tillväxt och utbildningssatsningar

De växande inkomstskillnaderna i många länder har de senaste åren följts av ett ökat internatio- nellt intresse för fördelningsfrågor.19 Det handlar både om de ekonomiska, sociala och politiska konsekvenserna av ökad ojämlikhet20 och om möjligheterna att motverka dem, bl.a. genom vad

18Den väldigt skeva fördelningen av den absoluta inkomsttillväxten beror på att inkomstnivåerna i toppen är betydligt större än nivåerna i mitten och den nedre delen av fördelningen. Även om den procentuella utvecklingen är likartad i toppen och botten blir den absoluta förändringen störst i top- pen av fördelningen (x procent av en hög inkomst är större än x procent av en låg inkomst).

19Se t.ex. In it Together: Why Less Inequality Benefits All (OECD 2015) och Causes and Consequences of Income Inequality: A Global Perspective (IMF 2015).

20 I 2013 års fördelningspolitiska redogörelse ges en kort översikt av kun- skapsläget baserat på forskningslitteraturen, se prop. 2012/13:100 bilaga 2. Den visar att det finns ett antal olika sätt på vilka fördelningen av ekono- miska resurser kan påverka inte bara de ekonomiska utan också de politiska val som individer gör – och därmed också tillväxten i ekonomin. Ökad inkomstspridning kan därför ha både positiva och negativa effekter på till- växten beroende på hur samhället är organiserat och vilken utvecklingsfas det befinner sig i.

som i debatten betecknas som inkluderande till- växt. Diskussionen handlar bl.a. om vad som krävs av samhällets institutioner och av den eko- nomiska politiken för att jämlikhet och ökat väl- stånd ska kunna uppnås samtidigt.

Några politikområden brukar lyftas fram som särskilt centrala för att skapa förutsättningar för inkluderande tillväxt. I första hand handlar det om strukturella reformer som ökar individers produktiva förmåga samtidigt som de lägger grunden för en jämnare inkomstfördelning, före skatt och transfereringar. Hit hör framför allt ut- bildnings- och hälsopolitiken samt åtgärder som underlättar omställning på arbetsmarknaden och en hög sysselsättningsgrad bland både kvinnor och män. Därutöver kan skatte- och transfere- ringssystemen bidra till en jämnare inkomstför- delning. Ur ett inkluderande tillväxtperspektiv är det viktigt att de så långt som möjligt utformas så att de även främjar hög sysselsättning och god produktivitetsutveckling.

Utbildningssatsningar antas vara centrala för tillväxt och jämlikhet

I både den internationella och den svenska debat- ten om strategier för inkluderande tillväxt be- tonas vikten av att främja både en hög nivå och en jämn fördelning av humankapitalet. Likvärdig grundläggande utbildning, som kompenserar för socio-ekonomiska skillnader i uppväxtmiljön, be- döms öka utbudet av kompetens och skapa möj- ligheter till en jämnare fördelning av individers humankapital, vilket stärker förutsättningarna för både ökad tillväxt och en jämn fördelning av in- komsterna. Utbildningsreformer som gör indivi- der mindre känsliga för efterfrågeförändringar på arbetsmarknaden kan också bidra till jämnare in- komstfördelning. Ett större inslag av generella ämnen i all grundläggande utbildning kan t.ex. förbättra förmågan att ta till sig ny teknologi. Goda möjligheter till omställning senare i livet och snabb anpassning av arbetskraftsutbudet till efterfrågad kompetens kan också bidra till flexi- bilitet på arbetsmarknaden som både främjar till- växten och en mer sammanpressad löne- och in- komstfördelning.21

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Av flera anledningar är det svårt att empiriskt belägga att utbildningssatsningar ger en jämnare inkomstfördelning. En orsak är att det kan ta lång tid innan sådana satsningar får genomslag på hu- mankapitalets fördelning och påverkar lönesprid- ningen. Steget från utbildning till inkomster är dessutom beroende av flera faktorer. Human- kapital byggs på flera sätt. Relevant utbildning är en central komponent men erfarenheter och lärande i arbetslivet är nog så betydelsefulla.

Det ofta konstaterade sambandet mellan ut- bildning och arbetsmarknadsutfall kan dock ses som ett stöd för att utbildningssatsningar påver- kar inkomstfördelningen. Intuitivt framstår det också som rimligt att insatser som höjer utbild- ningsnivån för grupper med lägst utbildning skul- le verka för en mer sammanpressad inkomstför- delning. Slutsatserna från ekonomisk teori pekar också på att riktade satsningar mot personer med relativt lågt humankapital kan förväntas ge en jämnare inkomstfördelning om de får en utbild- ningsnivå som de flesta redan har uppnått. Det gäller t.ex. aktuella satsningar i Sverige på att ge alla gymnasiekompetens, en utbildningsnivå som de flesta i Sverige redan har uppnått. Effekten på inkomstspridningen av en fortsatt expansion av högskolan är mer osäker och beror på en rad olika faktorer. Det tydliggörs i fördjupningsavsnittet nedan, där en stiliserad teoretisk modell presen- teras för att tydliggöra hur utbildningssatsningar kan tänkas påverka inkomstspridningen.

Fördjupning: Utbildningssatsningar påverkar inkomstfördelningen på olika sätt

I den stiliserade teoretiska modellen finns bara två utbildningsgrupper, låg- och högutbildade.22 Högre utbildning antas leda till högre lön, men den genomsnittliga utbildningspremien (dvs. av- kastningen av ytterligare utbildning) för högut- bildade minskar successivt när utbudet av hög- utbildade ökar.

21Se t.ex. Opportunity for All: Overcoming Educational Inequalities over the Life Course (OECD 2017).

22Den teoretiska genomgången utgår från Knight och Sabot, Educational Expansion and the Kuznets Effect. The American Economic Review, 1983. Denna modell utgick i sin tur från en välkänd modell som beskrev hur

inkomstskillnader i utvecklingsländer förändras då arbetskraften succes- sivt förflyttas från en sektor med låg produktivitet (jordbruk) till en sektor med hög produktivitet (industri), se Kuznets, Economic Growth and Income Inequality, The American Economic Review, 1955.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Vidare antas att det finns viss lönevariation mellan individer med samma utbildningsnivå.23 Variationen antas också vara större för högut- bildade än för lågutbildade. Detta är normalt fallet i faktiskt observerade lönefördelningar.24 Slutlig- en bortses från hushållssammansättning, skatter andra inkomster än lön, dvs. inkomstspridning och lönespridning antas vara samma sak.

För enkelhets skull antas i detta avsnitt att inkomstspridningen mäts på ett sätt som gör att den totala spridningen kan uttryckas som sum- man av inom- och mellangruppsspridning.25 Mel- langruppsspridningen beror på skillnaden i me- dellön mellan grupperna och på gruppernas re- lativa storlek.26 Den totala inomgrupps- spridningen är ett vägt medelvärde av spridningen inom respektive grupp.

När fler blir högutbildade blir gruppen med högre lönespridning större. Det verkar i riktning mot en ökad total inomgruppsspridning (se diagram 5.6). Effekten av fler högutbildade på mellangruppsspridningen är mer komplicerad. För det första uppstår även här en samman- sättningseffekt som bestäms av gruppernas rela- tiva storlek. Om endast en liten andel av befolk- ningen är högutbildade i utgångsläget har skill- naden i medellön mellan grupperna liten betydel- se för den totala spridningen. När fler blir högut- bildade uppstår skillnader i medellön mellan fler individer, vilket ökar mellangruppsspridningen. Ökningen fortgår till dess att precis hälften är högutbildade och den andra hälften lågutbildade. Vid en fortsatt expansion kommer det att finnas skillnader i medellön mellan färre och färre indi- vider, vilket minskar mellangruppsspridningen.

För det andra påverkas mellangruppssprid- ningen också av hur mycket den genomsnittliga utbildningspremien sjunker när utbudet av hög- utbildade ökar. Denna effekt är alltid utjämnande, eftersom en lägre utbildningspremie innebär att

löneskillnaden mellan hög- och lågutbildade min- skar. I diagram 5.6 visas detta genom att kurvan för mellangruppsspridningen förskjuts nedåt.

Diagram 5.6 Lönespridning vid en utbildningsexpansion

Inomgrupps- mellangrupps- och total lönespridning

Total spridning

Inomgruppsspridning

Mellangruppsspridning

Lönespridning

Liten andel högutbildade

Stor andel högutbildade

Källa: Egna beräkningar.

Om andelen högutbildade initialt är liten bidrar en utbildningsexpansion fram till en viss bryt- punkt i sammansättningen av låg- och högutbild- ade till att öka den totala lönespridningen. Efter brytpunkten bidrar fler högutbildade till en mer sammanpressad lönefördelning. Hur stor andelen högutbildade är i denna brytpunkt beror på hur lönespridningen och medellönen skiljer sig åt mellan de låg- och högutbildade grupperna.

I praktiken kan det vara svårt att identifiera var denna brytpunkt ligger. Det är dock uppenbart att sannolikheten för att en utbildningsexpansion ska leda till en mer sammanpressad lönefördel- ning är högre om den inriktas på att personer med mycket låg utbildning ska nå en utbildningsnivå som de flesta redan har nått. En expansion av gymnasieutbildningen riktad till personer med enbart grundskoleutbildning eller lägre är ett ex- empel på en sådan satsning. På motsvarande sätt är sannolikheten för att en utbildningsexpansion ska leda till ökad lönespridning högre om det rör sig om en expansion av utbildning på en nivå som relativt få personer har nått. De tidiga faserna av högskolans expansion är ett exempel på den typen

23De löneskillnader som i praktiken finns mellan individer med samma utbildningsnivå kan bero på individuella skillnader i fråga om hälsa, motiva- tion, social förmåga, teoretisk förmåga, praktisk förmåga etc. De kan också bero på att arbeten som kräver lika lång utbildning värderas olika på arbetsmarknaden.

24Större lönespridning bland högutbildade kan t.ex. uppkomma om utbildningspremien är högre för individer högre upp i lönefördelningen än för individer längre ner. Flera studier har också skattat ett sådant samband mellan utbildningspremier och individers rangordning i lönefördelningen,

se t.ex. Martins och Pereira, Does Education Reduce Wage Inequality? Quantile Regression Evidence From 16 countries, Labour Economics, 2004, Fournier och Koske, The Determinants of Earnings Inequality, OECD Journal: Economic Studies, 2012.

25Bland vanliga spridningsmått som uppfyller detta krav finns t.ex. mean log deviation som användes i avsnitt 2 ovan.

26Mellangruppsspridning kan förstås som spridningen när varje individ exakt har sin respektive utbildningsgrupps medellön.

av satsning. Om andelen högskoleutbildade i Sve- rige redan i dag har nått den punkt där ytterligare satsningar bidrar till minskad lönespridning är dock svårt att fastställa.

6Fördelningseffekter av regeringens politik 2015–2018

Regeringens fördelningspolitiska strategi består av flera komponenter. Den ekonomiska politiken i sin helhet bedöms för det första bidra till högre sysselsättningsgrad. Det lägger grunden för ett jämlikt samhälle. Insatser för en jämlik kunskaps- skola och möjligheter att bygga på med ny kun- skap senare i livet är ytterligare en komponent. Tillsammans med åtgärder som stärker utsatta gruppers ställning på arbetsmarknaden och mot- verkar illojal konkurrens skapar det förutsätt- ningar för en jämn fördelning av faktorinkom- sterna. Analysen av fördelningseffekterna av re- geringens politik som redovisas i detta avsnitt avser dock enbart den del av regeringens fördel- ningspolitiska strategi som består av aktiv omför- delning genom skatter, transfereringar och ge- mensamt finansierade välfärdstjänster.

Inledningsvis redovisas hur regeringens refor- mer i skatte- och transfereringssystemen under mandatperioden bedöms ha påverkat hushållens ekonomiska standard. Beräkningarna har gjorts med mikrosimuleringsmodellen FASIT.27 Refor- merna har införts vid olika tidpunkter 2015–2018, och har tillkommit som resultat av överenskom- melser mellan regeringspartierna och Vänsterpar- tiet. I beräkningarna redovisas den förväntade helårseffekten 2018 av reformerna. Analysen om- fattar reformer som är beräkningsbara och som har en direkt påverkan på hushållens disponibla inkomst. De reformer som har beaktats finns redovisade i tabellbilagan (se tabell a.5).

Regeringen har under mandatperioden även genomfört betydande satsningar på offentligt finansierade välfärdstjänster. De har också betyd- else för hushållens välstånd men ingår inte i den disponibla inkomsten. För att ge en mer full-

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

ständig bild av hur den samlade politiken har på- verkat det ekonomiska välståndet i hushållen görs därför också en utvidgad analys där effekten av satsningar på välfärdstjänster inkluderas i beräk- ningarna. Den totala omfattningen av de reformer som har beaktats finns redovisade i tabellbilagan uppdelat på olika områden (se tabell a.6).

Beräkningarna i detta avsnitt bortser både från beteendeförändringar som kan uppkomma till följd av reformerna och från deras effekter på människors ställning på arbetsmarknaden. Vidare tas inte hänsyn till reformer som huvudsakligen förväntas påverka hushållens inkomster på ett indirekt sätt, t.ex. förändrade arbetsgivaravgifter. Att det är inkomster som analyseras innebär också att beräkningarna bortser från förändringar av inkomsternas köpkraft till följd av ändrad indirekt beskattning eller ändrade avgifter.

Reformerna har bidragit till minskade inkomst- skillnader

Den förda politiken bedöms ha haft en tydligt utjämnande fördelningspolitisk profil. Reformer- na har stärkt de ekonomiska marginalerna för hushåll med svag ekonomi och ökat skatteuttaget från hushåll med starkare ekonomi. Satsningarna inbegriper bl.a. höjt bostadstillägg och sänkt skatt för pensionärer, höjd ersättning i arbetslöshets- försäkringen, skattereduktion för fackförenings- avgiften, höjt tak i sjukpenningen, höjd sjuk- och aktivitetsersättning, höjd inkomstgräns inom bo- stadsbidraget, höjt barnbidrag, höjd barndel i försörjningsstödet och höjt underhållsstöd.

Satsningarna har finansierats bl.a. genom olika skattehöjningar som främst har berört personer med relativt sett höga inkomster. Vidare har re- geringen begränsat de skattesänkningar som nor- malt följer av den automatiska uppräkningen av gränserna för den statliga inkomstskatten. Sam- mantaget bedöms hushållens disponibla inkom- ster ha ökat med 6 miljarder kronor till följd av regeringens politik under mandatperioden. De individuella välfärdstjänsternas omfattning har samtidigt ökat med ca 40 miljarder kronor. Hus- hållens ekonomiska välstånd bedöms därför ha

27 För en beskrivning av modellen, se Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

ökat med ca 46 miljarder kronor som ett resultat av den samlade politiken.

Satsningarna på hushåll med svag ekonomi be- döms ha bidragit till att minska spridningen av de disponibla inkomsterna (se tabell 6.1). Andelen personer med låg relativ ekonomisk standard (un- der 60 procent av medianen) bedöms också ha minskat. Andelen har minskat mest för de äldsta pensionärerna, men andelen har minskat förhål- landevis mycket även för ensamstående kvinnor med barn. Andelen har också minskat mer för kvinnor än för män.

Tabell 6.1 Effekter på Gini-koefficienten och på andelen med låg relativ ekonomisk standard av reformer 2015–2018

Andelar i procent och förändring av andelar i procentenheter

	2018 exkl.	2018 inkl.
	reformer	reformer	Reformeffekt
Gini exkl. kapitalvinster	0,282	0,272	-0,010

Andel med ek. std. under 60 %
av medianen
Hela befolkningen	15,8	14,4	-1,4

Barn 0–19 år	20,3	19,2	-1,1

Äldre 75+ år	24,1	18,4	-5,7
Kvinnor 20+ år	16,2	14,1	-2,1

Män 20+ år	12,6	11,7	-0,9

Ensamst. kvinnor med barn	39,9	36,9	-3,0

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Nedan rangordnas alla individer i befolkningen efter ekonomisk standard och delas in i tio lika stora inkomstgrupper. Därefter jämförs inkom- sten före och efter reformerna för personer som befann sig i en viss inkomstgrupp före reformer- na. I samtliga inkomstgrupper finns det personer som bedöms ha påverkats positivt och personer som har påverkats negativt (se diagram 6.1). En del har berörts direkt via den egna inkomsten, medan andra har berörts indirekt genom att nå- gon annan medlem i hushållet har påverkats. De som har påverkats positivt har i högre grad fun- nits i de lägre inkomstgrupperna, medan de som har påverkats negativt i högre grad har funnits i de översta inkomstgrupperna. I genomsnitt bedöms den ekonomiska standarden ha ökat mest för inkomstgrupp 1 och 2, med 4,1 respektive 3,5 procent. För inkomstgrupp 9 och 10, dvs. i

28 Höjt grundavdrag för pensionärer har genom sin konstruktion en större relativ betydelse för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Eftersom äldre pensionärer i genomsnitt har lägre pensioner än yngre är ökningen av den ekonomiska standarden störst i de äldre åldersgrupperna.

toppen av inkomstfördelningen, är förändring- en -0,6 procent respektive -0,9 procent.

Ensamstående föräldrar och äldre ensamstå- ende kvinnor hör till de grupper som bedöms ha fått störst inkomstförstärkning till följd av re- formerna under mandatperioden. För ensamstå- ende föräldrar beror det främst på det höjda barnbidraget, det höjda underhållsstödet, den höjda barndelen i försörjningsstödet, höjt bo- stadsbidrag samt höjningen av grundnivån i för- äldrapenningen. Höjt bostadstillägg till pensionä- rer är en åtgärd som har stärkt ekonomin mest för de äldsta ensamstående kvinnorna. Även de skat- telättnader som har riktats till pensionärer har främst gynnat de äldsta pensionärerna.28

Diagram 6.1 Andel som har fått en förändrad ekonomisk standard till följd av reformer 2015–2018

Procent

100	Högre	Oförändrad/marginell	Lägre

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
			Inkomstgrupp (ekonomisk standard)

Anm.: Ekonomisk standard är hushållets totala disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda. Individer som beräknas ha fått en ökning eller minskning av sin ekonomiska standard som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Välfärdssatsningarna ökar det ekonomiska välståndet över hela inkomstfördelningen

Offentligt finansierade individuella välfärdstjän- ster som skola, vård, omsorg, kultur och fritid m.m. är en viktig del av omfördelningen i den svenska modellen. Dessa tjänster motsvarar ca 20 procent av BNP. Detta kan ställas i relation till de kontanta inkomstöverföringarna från offentlig sektor som uppgår till ca 15 procent av BNP. Analyser i tidigare fördelningspolitiska redogör- elser visar också att välfärdstjänsterna reducerar

de samlade inkomstskillnaderna med ca 20 pro- cent.29

För att ge en mer fullständig bild av politikens inriktning kompletteras analysen i detta avsnitt med en redogörelse för fördelningseffekterna när satsningar på individuella offentliga välfärdstjän- ster beaktas i beräkningarna. Summan av ekono- misk standard och värdet av dessa välfärdstjänster per person benämns utökad inkomst.30

Regeringen har gjort stora satsningar på väl- färdstjänster under mandatperioden. Utbildning har varit ett prioriterat område, i synnerhet grundskolan, men satsningarna på bl.a. högskola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård har också varit betydande. När välfärdssatsningarna beaktas påverkas en större andel inom varje inkomst- grupp positivt än när analysen begränsas till refor- mer som påverkar de disponibla inkomsterna (se diagram 6.2). Färre påverkas också negativt. To- talt beräknas 81 procent av befolkningen ha fått en högre utökad inkomst, 14 procent en lägre och 5 procent beräknas ha fått en oförändrad utökad inkomst eller endast en marginell förändring.

Diagram 6.2 Andel som har fått en förändrad utökad

inkomst till följd av reformer 2015–2018

Procent

Högre Oförändrad/marginell Lägre

100

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Låg inkomst								Hög inkomst
			Inkomstgrupp (ekonomisk standard)

Anm.: Indelningen i inkomstgrupper har gjorts utifrån ekonomisk standard. Individer som beräknas få en ökning eller minskning av sin utökade inkomst som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/ marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Välfärdssatsningarna har ökat det ekonomiska välståndet i alla inkomstgrupper (se diagram 6.3). Effekten är så stor att summan av förändringar i

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

disponibel inkomst och värdet av välfärdstjänster (dvs. den utökade inkomsten) i genomsnitt har ökat i alla inkomstgrupper utom i den högsta. Effekten, uttryckt som andel av den ekonomiska standarden, har varit störst i de lägre inkomst- grupperna. Barnfamiljer, och i synnerhet ensam- stående föräldrar, har gynnats mest av välfärds- satsningarna, då utbildning utgör en stor del av välfärdstjänsterna. Även äldre ensamstående kvinnor har gynnats förhållandevis mycket av välfärdssatsningarna.

Diagram 6.3 Genomsnittlig förändring av utökad inkomst i olika inkomstgrupper till följd av reformer 2015–2018

Förändring uttryckt som andel av ekonomisk standard, procent

10
9						Förändring av utökad inkomst
8						Bidrag från välfärdstjänster


7						Bidrag från disponibel inkomst



6
5
4
3
2
1
0
0
-1
-2
-2
1	2	3	4	5	6		7	8	9	10
Låg inkomst									Hög inkomst
		Inkomstgrupp (ekonomisk standard)

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Reformerna har stärkt den ekonomiska jämställd- heten mellan kvinnor och män

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det viktigt att studera hur stora ekonomiska resurser kvinnor respektive män förfogar över, dvs. den egna in- komsten. De senaste två decennierna har kvin- nors arbetsinkomster utvecklats starkare än mäns, medan transfereringsinkomsternas utveck- ling har påverkat den ekonomiska jämställdheten i motsatt riktning. Kvinnors disponibla inkomst som andel av mäns har därför legat stabilt på omkring 80 procent.31 Under innevarande man- datperiod bedöms dock regeringens politik ha bidragit till att stärka den ekonomiska jämställd- heten mellan kvinnor och män.

29Se t.ex. avsnitt 7 i 2017 års fördelningspolitiska redogörelse (prop. 2016/17:100 bilaga 2).

30Värdet av välfärdstjänsterna räknas samman på hushållsnivå och fördelas lika på varje medlem i hushållet. För en mer utförlig beskrivning av beräk- ningsmetoden, se Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördel- ningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

31 Se prop. 2017/18:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3. Kvinnors transfereringsinkomster har minskat i takt med att deras arbets- inkomster har ökat. Transfereringar utgör dock fortfarande en större andel av den individuella disponibla inkomsten för kvinnor än för män. Då transfereringarna har ökat i en långsammare takt än arbetsinkomsterna har detta också motverkat de minskade skillnaderna i arbetsinkomster mellan kvinnor och män.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Effekter på individuell disponibel inkomst

Den individuella disponibla inkomsten bedöms ha ökat för 62 procent av kvinnorna, minskat för 21 procent och påverkats lite eller inte alls för 17 procent till följd av regeringens reformer un- der mandatperioden (se diagram 6.4). För män är det en mindre andel än för kvinnor som har fått en ökning av den individuella disponibla inkom- sten.

Diagram 6.4 Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som har fått en förändrad individuell disponibel inkomst

Procent

Högre Oförändrad/marginell Lägre

100

Kvinnor

Män

Anm.: Vid beräkning av den individuella disponibla inkomsten fördelas hushålls- gemensamma inkomster, som t.ex. bostadsbidrag eller barnbidrag, lika mellan hushållets vuxna. Individer som beräknas ha fått en ökning eller minskning av sin individuella disponibla inkomst som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det förhöjda grundavdraget för pensionärer har stärkt den individuella disponibla inkomsten mer för kvinnor än för män. En anledning är att fler kvinnor än män är pensionärer. En annan anled- ning är att kvinnor i genomsnitt har lägre inkom- ster än män och att skattesänkningen företrädes- vis gynnar låginkomsttagare. Det höjda bostads- tillägget för pensionärer har främst gynnat de äld- sta kvinnorna.

Höjt underhållsstöd har förbättrat ekonomin mest för ensamstående kvinnor med barn. Det- samma gäller för höjningen av barndelen i försörj- ningsstödet, eftersom det är vanligare att kvinnor är ensamstående med barn. En höjd grundnivå i föräldrapenningen är också en reform som främst har gynnat kvinnor, eftersom kvinnor tar ut fler dagar på grundnivå. Kvinnor studerar i större omfattning än män, vilket innebär att de höjda studiemedlen har gynnat kvinnor mer än män. Höjningen av barnbidraget bedöms ha stärkt eko- nomin ungefär lika mycket för kvinnor och män. Det höjda taket i arbetslöshetsförsäkringen har däremot ökat mäns genomsnittliga disponibla in- komst något mer än kvinnors, eftersom fler män

hade inkomster över det tidigare taket i arbetslös- hetsförsäkringen.

Av de budgetförstärkande reformerna har det avtrappade jobbskatteavdraget och den begräns- ade uppräkningen av den nedre skiktgränsen vid uttag av statlig inkomstskatt haft en större nega- tiv effekt på inkomsterna för män än för kvinnor. Orsaken är att förslagen innebär höjd skatt vid högre inkomster, och att män i genomsnitt har högre inkomster än kvinnor. Fler män har därför berörts av förslagen.

Effekter på individuell utökad inkomst

När satsningarna på individuella välfärdstjänster som vård, skola och omsorg beaktas påverkas en större andel positivt av regeringens politik än om analysen begränsas till individuell disponibel in- komst. Det gäller både kvinnor och män. Den individuella utökade inkomsten bedöms ha ökat för 85 procent, minskat för 10 procent och på- verkats lite eller inte alls för 5 procent av kvin- norna till följd av regeringens samlade politik under mandatperioden (se diagram 6.5). Av män- nen bedöms 76 procent ha fått en ökning, 18 pro- cent en minskning, och för 6 procent bedöms den individuella utökade inkomsten ha påverkats lite eller inte alls.

Diagram 6.5 Andel kvinnor respektive män (20 år och äldre) som har fått en förändrad individuell utökad inkomst

Procent

Högre Oförändrad/marginell Lägre

100

Kvinnor

Män

Anm.: Vid beräkning av den individuella utökade inkomsten fördelas summan av barnens subventioner lika mellan hushållets vuxna. Individer som beräknas ha fått en ökning eller minskning av sin individuella utökade inkomst som är mindre än 50 kronor per månad placeras i kategorin Oförändrad/marginell.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

För kvinnor beräknas den individuella utökade inkomsten i genomsnitt ha ökat med i storleks- ordningen 2,9 procent av deras individuella dispo- nibla inkomst. För män bedöms den ha ökat med ca 1,4 procent (se diagram 6.6). Bidraget från väl- färdstjänster till förändringen av den individuella utökade inkomsten bedöms ha varit något större för kvinnor än för män. De satsningar som gjorts

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

har med andra ord riktats mot välfärdstjänster som nyttjas av kvinnor i högre grad än av män.

Diagram 6.6 Förändring av individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män (20 år och äldre)

Förändring uttryckt som andel av individuell disponibel inkomst, procent

3
3			Förändring av utökad inkomst
			Förändring av utökad inkomst
2			Bidrag från välfärdstjänster


			Bidrag från individuell disponibel inkomst
1			Bidrag från individuell disponibel inkomst
1

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Tabellbilaga

Tabell a.1 Olika inkomstslags bidrag till Gini-koefficientens förändring

		1995			2016		Förändring 1995–2016
		Koncentra-	Gini-		Koncentra-	Gini-		Koncentra-	Gini-
	Vikt	tionsindex	bidrag	Vikt	tionsindex	bidrag	Vikt	tionsindex	bidrag
Löne- och företagarinkomst	0,90	0,37	0,330	0,84	0,37	0,308	-0,05	0,00	-0,021

Transfereringar	0,47	0,02	0,008	0,32	-0,02	-0,006	-0,16	-0,03	-0,014

Skattepliktiga	0,39	0,10	0,038	0,27	0,04	0,010	-0,12	-0,06	-0,028
Skattefria	0,09	-0,35	-0,030	0,05	-0,32	-0,015	-0,04	0,03	0,015

Kapitalinkomster	0,08	0,56	0,044	0,18	0,89	0,162	0,10	1,15	0,118

Kapitalvinster	0,03	0,78	0,019	0,10	0,94	0,091	0,07	0,16	0,071
Räntor och utdelningar	0,05	0,78	0,024	0,08	0,84	0,071	0,03	0,06	0,047

Skatter exkl. kapitalinkomstskatt	-0,43	0,34	-0,144	-0,30	0,36	-0,108	0,13	0,02	0,036

Skatt på kapitalinkomster	-0,02	0,56	-0,010	-0,04	0,89	-0,036	-0,02	1,13	-0,027
Skatt på kapitalvinster	0,00	0,78	-0,004	-0,02	0,96	-0,022	-0,02	0,17	-0,018

Skatt på räntor och utdelningar	-0,01	0,47	-0,006	-0,02	0,80	-0,014	-0,01	0,33	-0,009

Totalt	1,00		0,227	1,00		0,320			0,093

Anm.: Vikten är inkomstslagets andel av den disponibla inkomsten. Koncentrationsindex är ett mått på inkomstslagets fördelningsprofil i förhållande till fördelningen av totala disponibla inkomster. För en mer utförlig beskrivning, se avsnittet ”Ekonomiska mått och fördelningspolitiska nyckeltal” i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se. Ett inkomstslags ginibidrag är produkten av vikt och koncentrationsindex.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Tabell a.2 Inkomstrelationer inom och mellan grupper

	Befolkningsvikt (procent)		Relativ ekonomisk standard
				(procent)	Gini-koefficient

	1995	2016	1995	2016	1995	2016
Ålder, kön och familjetyp

0–19 år:

Barn	24,6	22,7	87,3	88,0	0,202	0,296
20–64 år:

Ensamstående män med barn	0,5	0,9	81,0	79,5	0,235	0,322

Ensamstående kvinnor med barn	2,3	2,2	75,7	66,4	0,161	0,275
Ensamstående män utan barn	9,4	8,4	96,4	90,7	0,230	0,320

Ensamstående kvinnor utan barn	6,6	6,2	93,2	88,2	0,210	0,292

Sammanboende med barn	21,4	21,4	96,2	98,0	0,194	0,274
Sammanboende utan barn	18,0	17,8	134,5	133,9	0,208	0,284

65+ år:

Ensamstående män	2,2	2,7	89,9	88,9	0,197	0,367
Ensamstående kvinnor	5,7	5,3	79,7	70,8	0,174	0,289

Sammanboende	9,1	11,9	106,1	111,7	0,199	0,342

Arbetsmarknadsstatus1
Sjukpenning	1,8	1,5	85,4	74,3	0,231	0,220

Arbetslöshetsersättning	5,6	1,5	82,0	60,6	0,183	0,255

Sjuk- och aktivitetsersättning	3,5	2,7	99,5	64,4	0,183	0,249
Ekonomiskt bistånd/etableringsersättning	2,0	1,3	60,7	44,2	0,162	0,218

Ålderspension	17,8	19,4	94,0	83,0	0,195	0,268

Heltidsarbetande	30,2	36,3	120,6	120,8	0,207	0,275
Deltidsarbetande	10,9	9,4	105,0	103,2	0,208	0,305

Studerande	2,0	2,0	79,5	83,2	0,259	0,349

Kommungrupp2
Storstäder	15,3	18,0	103,0	114,1	0,260	0,381

Pendlingskommun nära storstad	16,5	18,3	111,5	116,4	0,248	0,338

Större stad	22,9	23,4	100,3	94,3	0,213	0,291
Pendlingskommun nära större stad	8,5	8,4	96,9	90,6	0,230	0,275

Lågpendlingskommun nära större stad	7,4	6,2	93,7	87,3	0,201	0,273

Mindre stad/tätort	13,6	13,3	94,8	92,0	0,215	0,284
Pendlingskommun nära mindre stad/tätort	8,2	6,1	93,6	89,1	0,204	0,282

Landsbygdskommun	6,0	4,9	95,0	83,1	0,174	0,264

Landsbygdskommun med besöksnäring	1,6	1,4	90,8	93,8	0,220	0,305
Födelseland och vistelsetid
Utrikes födda, vistelsetid 0–3 år	2,0	2,8	64,2	61,6	0,185	0,336

Utrikes födda, vistelsetid 4–10 år	2,3	4,2	78,3	71,0	0,220	0,317
Utrikes födda, vistelsetid 11–20 år	1,8	2,6	88,6	83,1	0,241	0,315

Utrikes födda, vistelsetid 20+ år	5,2	6,5	101,1	91,7	0,216	0,310

Inrikes födda	88,7	83,9	101,5	103,9	0,224	0,313

Anm.: Den relativa ekonomiska standarden för en viss grupp definieras som kvoten mellan medelinkomsten för gruppen och medelinkomsten för befolkningen som helhet. Denna kvot multipliceras med 100 för att uttrycka relationen i procent.

1Grupperna definieras närmare i avsnittet ”Indelning i grupper efter huvudsaklig inkomstkälla” i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelningspolitisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se. Gruppen barn 0–19 år ingår i dekomponeringsanalysen, men redovisas inte i tabellen eftersom barnen redan är en egen grupp i kategorin Ålder, kön och familjetyp. En liten, heterogen restgrupp, benämnd ”övriga” i den tekniska bilagan, redovisas inte heller i tabellen.

2SKL:s kommungruppsindelning 2017 som gäller från den 1 januari 2017.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Tabell a.3 Inkomstgruppernas sammansättning 2016

Procent

					Inkomstgrupp
	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
Kön

Kvinnor	50,4	53,7	50,6	49,4	49,1	48,8	48,5	48,3	48,3	48,6

Män	49,6	46,3	49,4	50,6	50,9	51,2	51,5	51,7	51,7	51,4
Ålder

0–19 år	45,0	35,6	35,5	35,8	35,2	33,0	29,5	24,8	21,4	22,3

20–34 år	20,7	18,3	19,1	19,2	18,8	18,4	18,6	19,0	18,2	12,6
35–49 år	18,6	17,1	18,2	21,0	23,9	25,6	25,6	24,2	22,4	20,8

50–64 år	9,1	9,0	7,8	8,5	10,3	13	16,8	22,1	27,8	28,9

65–74 år	3,3	7,6	8,3	8,1	7,3	6,8	7,0	7,6	8,2	11,3
75+ år	3,2	12,4	11,1	7,4	4,5	3,2	2,5	2,2	2,0	4,0

Familjetyp
Ensamstående utan barn	16,1	14,4	11,7	11,4	12,5	14,0	15,5	16,6	15,7	13,0

Ensamstående med barn	21,9	16,6	11,9	7,7	5,7	4,3	3,1	2,3	2,0	2,7

Sammanboende utan barn	4,6	4,3	4,8	5,6	6,9	9,4	13,8	20,9	29,1	25,4
Sammanboende med barn	50,9	44,7	52,3	60,0	63,1	62,4	58,1	50,4	43,0	43,6

Ensamstående 65+ år	3,8	13,2	6,6	3,1	2,2	1,9	1,7	1,6	1,6	3,4

Sammanboende 65+ år	2,7	6,8	12,7	12,3	9,7	8,1	7,8	8,1	8,6	11,9
Antal barn i familjehushållet, 0–19 år

Inga barn	27,0	38,6	35,7	32,2	31,1	33,2	38,7	47,2	54,8	53,5
1 barn	12,2	11,2	12,4	13,2	14,9	16,9	17,9	17,5	14,6	14,2

2 barn	20,6	22,2	26,1	31,1	35,0	35,5	32,5	26,9	22,5	23,6

3 barn	17,4	16,1	17,4	17,9	15,4	12,3	9,4	7,3	7,0	7,5
4+barn	22,8	11,9	8,4	5,5	3,6	2,2	1,6	1,1	1,1	1,2

Födelseland och vistelsetid
Utrikes födda, vistelsetid 0–3 år	18,8	6,8	4,1	2,9	2,2	1,9	1,7	1,7	1,8	2,3

Utrikes födda, vistelsetid 4–10 år	17,3	10,0	7,2	5,6	4,6	3,9	3,5	3,1	3,3	3,8

Utrikes födda, vistelsetid 11+ år	12,1	13,0	11,1	10,2	9,7	9,3	9,2	9,1	9,0	9,9
Inrikes födda	51,7	70,1	77,6	81,3	83,5	84,9	85,6	86,1	85,9	84,0

Huvudsaklig inkomstkälla1
Arbetsinkomst, heltidsarbetande	6,9	14,7	21,2	27,3	33,4	39,0	44,1	49,5	54,7	50,4

Arbetsinkomst, deltidsarbetande	5,2	7,2	8,5	9,4	9,7	9,8	9,7	9,9	9,1	8,3

Företagare	0,7	0,8	0,8	0,8	0,8	0,8	0,8	0,8	0,8	1,1
Föräldrapenning	4,9	3,6	3,3	2,5	1,6	1,0	0,6	0,4	0,3	0,4

Arbetslöshetsförsäkring	4,2	2,8	1,8	1,3	1,0	0,8	0,7	0,5	0,3	0,2

Sjukpenning	1,4	1,6	1,4	1,3	1,2	1,0	0,9	0,8	0,6	0,3
Sjuk- och aktivitetsersättning	3,3	4,9	2,0	1,6	1,4	1,4	1,2	1,1	0,7	0,4

Ålderspension	6,2	20,1	19,5	15,6	12	10	9,3	9,1	8,9	7,6

Ekonomiskt bistånd	7,1	1,7	0,7	0,4	0,3	0,2	0,2	0,1	0,1	0,1
Etableringsersättning	3,0	0,8	0,3	0,2	0,1	0,1	0,0	0,0	0,0	0,0

Studerande	3,0	2,5	2,1	1,8	1,6	1,6	1,6	1,6	1,5	1,6

Negativ inkomst	2,0	0,6	0,4	0,3	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,3
Övriga inkomster	7,1	3,2	2,4	1,7	1,4	1,3	1,1	1,1	1,4	6,9

Barn 0–19 år utan egen inkomst	45	35,6	35,5	35,8	35,2	33	29,5	24,8	21,4	22,3

Anm.: 1 Grupperna definieras närmare i avsnittet ”Indelning i grupper efter huvudsaklig inkomstkälla” i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Fördelnings- politisk redogörelse april 2018 på www.regeringen.se.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Tabell a.4 Nyckeltal 1995 och 2002–2016

	1995	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008
Kvinnors individuella disponibla inkomst
som andel av männens (%)1,2	80,3	81,7	82,3	82,8	80,8	82,0	80,4	81,0
Gini inkl. kapitalvinster2	0,227	0,258	0,253	0,258	0,271	0,287	0,307	0,289
Gini exkl. kapitalvinster2	0,213	0,235	0,230	0,232	0,237	0,245	0,257	0,259
Inkomstandel för översta procenten (%)2	4,0	5,3	5,1	5,7	6,7	7,6	8,3	6,8
Inkomstandel för översta tiondelen (%)2	19,7	22,0	21,6	22,4	23,6	25,0	26,4	24,1
Andel ekonomiskt utsatta (%)

- Låg ek. standard, relativ 60 (%)2	7,3	9,7	8,9	9,3	10,1	10,2	12,2	13,2
- Låg ek. standard, absolut 60 (%)2	7,3	4,6	4,2	3,9	3,8	3,3	3,2	3,9
- Mycket låg materiell standard (%)3	-	-	-	3,0	2,3	2,1	2,2	1,8
- Andel hushåll med ek. bistånd (%)4	9,9	6,0	5,9	5,9	6,1	5,8	5,6	5,7
Marginaleffekt (%)2,5	-	39,8	39,9	40,4	40,0	39,4	36,4	35,7
Ersättningsgrad (%)2,5,6
- Arbetslöshet	-	79,0	80,0	80,0	80,0	77,8	74,8	72,7
- Sjukpenning	-	84,0	83,0	83,0	84,0	86,7	83,4	81,9

- Sjuk- och aktivitetsersättning	-	-	-	-	75,0	77,0	74,8	73,1

	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016
Kvinnors individuella disponibla inkomst
som andel av männens (%)1,2	82,0	81,2	81,3	81,2	83,4	83,6	84,1	84,8
Gini inkl. kapitalvinster2	0,291	0,297	0,298	0,291	0,293	0,304	0,317	0,320
Gini exkl. kapitalvinster2	0,267	0,265	0,268	0,269	0,267	0,271	0,275	0,279
Inkomstandel för översta procenten (%)2	6,4	7,0	6,8	6,3	6,8	7,3	8,3	9,1
Inkomstandel för översta tiondelen (%)2	23,9	24,6	24,7	24,0	24,3	25,3	26,6	27,1
Andel ekonomiskt utsatta (%)
- Låg ek. standard, relativ 60 (%)2	13,4	14,1	14,4	13,8	13,8	14,4	14,8	14,5
- Låg ek. standard, absolut 60 (%)2	4,1	4,0	3,9	3,5	3,0	2,8	2,4	2,2
- Mycket låg materiell standard (%)3	2,0	1,9	1,7	1,8	1,9	1,0	1,1	0,8
- Andel hushåll med ek. bistånd (%)4	6,2	6,5	6,0	6,2	6,3	6,2	6,1	5,8
Marginaleffekt (%)2,5	33,3	32,8	33,6	33,4	33,7	32,7	33,3	33,7
Ersättningsgrad (%)2,5,6
- Arbetslöshet	70,9	69,7	69,2	68,7	69,3	68,4	69,3	71,0

- Sjukpenning	81,2	80,2	80,1	80,0	80,7	80,0	79,9	79,8

- Sjuk- och aktivitetsersättning	72,5	71,4	71,9	72,0	72,4	72,0	71,7	70,9

1Avser åldersgruppen 20–64 år. Andelen avser kvoten mellan kvinnors medianinkomst och mäns medianinkomst.

2På grund av dataomläggning är serien före 2013 inte helt jämförbar med serien 2013–2016 (HEK 1995–2012, STAR 2013–2016).

3Data från Eurostat.

4Data från Socialstyrelsen. Från 2012 ingår inte längre introduktionsersättning i redovisningen av ekonomiskt bistånd, vilket skapar ett brott i serien för andel med ekonomiskt bistånd.

5Tidsseriebrott till följd av att Statistiska centralbyrån fr.o.m. FASIT 2011 använder en ny metod för att beräkna skattefria transfereringar.

6På grund av ändrade beräkningskonventioner för ersättningsgrader är serierna före och efter 2006 inte helt jämförbara.

Källor: Statistiska centralbyrån, Eurostat och egna beräkningar.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 2

Tabell a.5 Reformer som beaktas vid beräkning av politikens effekter på disponibel inkomst

Reformer 2018

Ersättningsgraden i bostadstillägget höjs från 95 till 96 procent för bostadskostnader upp till 5 000 kronor per månad. Ersättning införs samtidigt för bostadskostnader i intervallet 5 001–5 600 kronor, men med ersättningsgraden 70 procent. Reformerna gäller både personer med sjuk- och aktivitetsersättning och personer 65 år och äldre.

Höjt bostadskostnadstak från 6 200 till 6 620 kronor i äldreförsörj- ningsstödet och det särskilda bostadstillägget.

Höjt barnbidrag med 200 kronor per månad.

Höjt studiebidrag 200 kronor per månad.

Höjt studiemedel bidragsdelen med ca 300 kronor per månad.

Antalet karensdagar vid arbetslöshet sänks från 7 till 6 dagar.

Höjd garantiersättning för personer med sjuk- och aktivitetsersättning motsvarande 0,08 procent av basbeloppet per år.

Höjt tak i sjukpenningen till 8 prisbasbelopp.

Höjt fribelopp för inkomster i beräkningen av underhållsstödet.

Höjt underhållsstöd med 150 kronor per månad för barn 15 år och äldre. Sänkt underhållsstöd för växelvis boende barn.

Sänkt skatt genom höjt grundavdrag för personer 65 år och äldre.

Skattereduktion för personer med sjuk- och aktivitetsersättning införs.

Skattereduktion på 25 procent av avgiften för fackföreningsavgift införs.

Höjd skatt på investeringssparkonton.

Höjd nivå på skälig levnadsnivå i äldreförsörjningsstödet och det särskilda bostadstillägget.

Höjt umgängesbidrag i bostadsbidraget.

Höjd inkomstgräns i bostadsbidraget från 127 000 till 135 000 kronor.

Reformer 2017

Höjt bostadstillägg för personer med sjuk- och aktivitetsersättning (ersättningsgraden höjs från 93 till 95 procent).

Höjd gräns för skälig levnadsnivå för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, till samma nivå som för ålderspensionärer.

Höjd garantidel i sjuk- och aktivitetsersättningen motsvarande 0,05 procent av prisbasbeloppet.

Höjt flerbarnstillägg (tredje barnet) från 454 till 580 kronor.

Höjd inkomstgräns i bostadsbidraget från 117 000 till 127 000 kronor.

Den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt skrivs upp med en procentenhet mindre än brukligt.

Den övre skiktgränsen för statlig inkomstskatt skrivs upp med en procentenhet mindre än brukligt.

Gränsen för avdrag för resor höjs från 10 000 till 11 000 kronor.

Taket för uppskovet vid försäljning av bostad tas bort.

Jämställdhetsbonusen tas bort.

Reformer 2016

Grundavdraget höjs för månadsinkomst under 20 000 kronor för personer 65 år och äldre.

Grundnivån i föräldrapenningen höjs med 25 kronor till 250 kronor.

Försörjningsstödet höjs med 100 kronor för barn 0–6 år och med 250 kronor för barn 7–18 år.

Jobbskatteavdraget fasas ut för personer med månadslön över 50 000 kronor.

Den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt skrivs inte upp 2016.

ROT-avdraget sänks från 50 till 30 procent.

Taket i RUT-avdraget sänks till 25 000 kronor för personer under 66 år.

Höjd skatt på investeringssparkonton.

Slopad skattereduktion för gåva till ideell verksamhet.

Slopat avdrag för kapitalförvaltningsavgifter.

Slopad avdragsrätt för pensionssparande.

Fritidspengen i försörjningsstödet tas bort.

Etableringsersättning i samband med arbete avskaffas.

Vårdnadsbidraget tas bort.

Reformer 2015

Höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen, från 680 till 910 kronor de 100 första dagarna och därefter från 680 till 760 kronor.

Golvet i arbetslöshetsförsäkringen höjs från 320 till 365 kronor.

Höjd ersättningsgrad i sjuk- och aktivitetsersättningen, från 64 till 64,7 procent.

Underhållsstödet höjs med 300 kronor, till 1 573 kronor.

Höjt bostadstillägg för pensionärer 65 år och äldre (ersättningsgraden höjs från 93 till 95 procent).

Höjd gräns för skälig levnadsnivå i äldreförsörjningsstödet och det särskilda bostadstillägget.

Lånedelen i studiemedlen höjs med ca 1 000 kronor per månad.

Sänkt avdrag för pensionssparande, från 12 000 kronor till 1 800 kronor. Höjd expeditionsavgift till CSN, från 120 till 150 kronor.

Källa: Egna beräkningar.

Tabell a.6 Bedömning av fördelning av reformer på välfärdstjänstområdet på olika verksamhetsområden

Procent

Fritid och kultur	4

Hälso- och sjukvård	35
Socialt skydd	22

Utbildning	36

Barnomsorg	2
Totalt	100
Källa: Egna beräkningar.

Bilaga 3

Regeringens insatser för ökad jämställdhet

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Bilaga 3

Regeringens insatser för ökad jämställdhet

Innehållsförteckning

1	Bakgrund ......................................................................................................................		5
2	Delmålsövergripande prioriteringar ...........................................................................		6
3	Jämn fördelning av makt och inflytande ....................................................................		7
	3.1	Män är överrepresenterade på många viktiga arenor..................................	7
	3.2	Hot och hat i den offentliga debatten.........................................................	8
	3.3	Regeringen verkar för en mer jämställd representation.............................	9
	3.4	Regeringen arbetar för mer jämställda förutsättningar..............................	9
4	Ekonomisk jämställdhet..............................................................................................		9
	4.1	Kvinnors inkomster är fortfarande lägre än mäns....................................	10

4.2Regeringen verkar för att jämna ut arbetsmarknadsvillkoren för

		kvinnor och män ........................................................................................	11
	4.3	Regeringens politik har stärkt den ekonomiska jämställdheten..............	13
5	Jämställd utbildning ..................................................................................................		14

5.1Det finns stora skillnader i skolresultat och utbildningsval mellan

pojkar och flickor .......................................................................................

5.2Regeringen arbetar för bättre kunskapsresultat och ökad likvärdighet i

		skolan ..........................................................................................................	16
6	Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet ...................................		17
	6.1	Kvinnor tar större ansvar för hem och omsorg........................................	17

6.2Flera åtgärder har vidtagits för att uppnå en jämn fördelning av det

		obetalda arbetet ..........................................................................................	18
7	Jämställd hälsa............................................................................................................		20
	7.1	Kvinnors och mäns hälsosituation är olika...............................................	20
	7.2	Regeringen har gjort betydande satsningar för jämställd hälsa ...............	22
8	Mäns våld mot kvinnor ska upphöra ........................................................................		22
	8.1	Allt fler kvinnor uppger att de utsatts för sexualbrott ............................	22

8.2Regeringen har vidtagit åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska

upphöra .......................................................................................................

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagramförteckning
Diagram 3.1 Riksdagens sammansättning efter val ..........................................................	8
Diagram 3.2 Styrelser och ledning i börsföretag 2017 .....................................................	8
Diagram 3.3 Styrelser och ledning i statligt hel- och delägda företag 2017....................	8
Diagram 4.1 Arbetsinkomst för kvinnor och män.........................................................	10
Diagram 4.2 Arbetskraftsdeltagande efter födelseregion och grund för bosättning ...	10
Diagram 4.3 Förändring av individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män
(20 år och äldre) under mandatperioden ...................................................	14
Diagram 5.1 Arbetslöshet efter utbildningsnivå i åldersgruppen 20–64 år, 2017.........	15
Diagram 5.2 Andel med minst eftergymnasial utbildning efter ålder 2016..................	15
Diagram 6.1 Uttag av föräldrapenning ...........................................................................	17
Diagram 7.1 Kvinnors och mäns hälsotillstånd, fysiska och psykiska besvär
16–84 år 2016...............................................................................................	20
Diagram 7.2 Andel kvinnor som drabbas av allvarliga bristningar vid vaginal
förlossning, 1990–2016...............................................................................	21
Diagram 7.3 Besvär med ängslan, oro och ångest efter ålder och kön 2016.................	21
Diagram 7.4 Sjuktalet för kvinnor och män ...................................................................	22
Diagram 8.1 Personer utsatta för sexualbrott efter kön ................................................	23
Diagram 8.2 Konstaterade fall av dödligt våld efter kön ...............................................	23

Sammanfattning

–Regeringen bedriver en feministisk politik. Under mandatperioden har regeringen vid- tagit en rad åtgärder som syftar till att främja jämställdhet.

–Regeringens politik har stärkt den ekonomiska jämställdheten, dels genom reformer på arbetsmarknaden som syftar till att minska skillnaderna i förutsättningar för kvinnor och män, dels genom reformer som direkt påverkar kvinnors och mäns inkomster. Bland annat har omfattande satsningar gjorts på vård, skola och omsorg vilket gynnar jämställdhet i arbetslivet eftersom många kvinnor arbetar inom denna sektor. En väl utbyggd barn- och äldreomsorg främjar också jämställdhet genom att den främst avlastar kvinnor från obetalt omsorgsarbete.

–Stora satsningar har gjorts för att motverka och förebygga mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Ett exempel är att en ny sexualbrottslag- stiftning som bygger på samtycke presen- terats.

–För att främja en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män har regeringen bl.a. arbetat för att uppnå en jämn könsfördelning i statliga myndighet- ers styrelser och insynsråd, vilket upp- nåddes 2016. Regeringens feministiska utrikespolitik har stärkt kvinnors del- tagande i dialoger och fredprocesser.

–Lika möjligheter i fråga om utbildning är centralt för en ökad ekonomisk själv- ständighet för kvinnor och män. Rege- ringen har därför vidtagit flera åtgärder i syfte att förtydliga skolans jämställdhets- uppdrag.

–För att uppnå en jämnare fördelning av hem- och omsorgsarbetet har regeringen bl.a. reformerat föräldraförsäkringen och avskaffat vårdnadsbidraget.

–Situationen skiljer sig åt mellan kvinnor och män, flickor och pojkar vad gäller hälsa och villkor inom vård och omsorg. Regeringen har därför gjort stora satsningar för en mer jämställd hälsa. Ett exempel är satsningarna på förlossningsvården.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

–Regeringen bedömer att det under mandat- perioden har gjorts betydande framsteg i arbetet för att öka jämställdheten. Sam- tidigt kvarstår stora utmaningar för att de jämställdhetspolitiska målen ska uppnås så att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma makt att forma samhället och sina liv.

1 Bakgrund

Sverige har en feministisk regering. Det innebär att regeringen uppfattar skillnader i livsvillkor och fördelning av makt och resurser baserade på kön, oftast till flickors och kvinnors nackdel och till pojkars och mäns fördel, som ett samhälls- problem som kan och ska motverkas bl.a. genom politiska beslut.

Jämställdhet är en fråga om demokrati och rättvisa. För individen är jämställdhet också en fråga om frihet, eftersom könsstereotypa struk- turer och föreställningar begränsar kvinnor och män, flickor och pojkar, och hindrar dem från att göra de val som gör det möjligt för dem att utvecklas till sin fulla potential. Jämställdhet är också en viktig förutsättning för ekonomisk till- växt och för utvecklingen av arbetsmarknaden och välfärden.

Regeringen har genom inrättandet av en jäm- ställdhetsmyndighet samt beslut om två nya delmål för jämställdhetspolitiken lagt grunden för ett långsiktigt, effektivt och strategiskt arbete för ett jämställt samhälle.

De jämställdhetspolitiska målen

Det övergripande målet för jämställdhets- politiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv (prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:AU1, rskr. 2008/09:115). Regeringen arbetar sedan november 2016 utifrån följande delmål för jämställdhetspolitiken:

–jämn fördelning av makt och inflytande,

–ekonomisk jämställdhet,

–jämställd utbildning,

–jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet,

–jämställd hälsa, samt

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

–mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

De jämställdhetspolitiska delmålen fungerar som en precisering av det övergripande riksdags- bundna jämställdhetspolitiska målet och skapar därmed ett politiskt fokus och ett förtydligande av regeringens prioriteringar inom ramen för jämställdhetspolitiken.

Personer med funktionsnedsättning är en utsatt grupp, vilket särskilt gäller funktions- nedsatta kvinnor och flickor. Att arbeta med jämställdhet inom funktionshinderpolitiken blir därför särskilt viktigt.

Målen för den svenska jämställdhetspolitiken utgör också mål för vad regeringen vill uppnå inom ramen för EU-samarbetet. Regeringen driver aktivt att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i alla relevanta EU-processer. Regeringens arbete syftar även till att genomföra mål 5 i Agenda 2030, att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt, liksom ett jämställdhetsperspektiv i hela agendan.

2 Delmålsövergripande prioriteringar

Jämställdhetsintegrering är ett viktigt verktyg för feministisk politik

Jämställdhetsintegrering har sedan början av 1990-talet varit regeringens huvudsakliga strategi för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. Jämställdhetsintegrering innebär att jämställdhet främjas genom att skillnader synliggörs och ojämställda villkor motverkas. Regeringens höga ambitioner för jämställdhet innebär att jämställdhetsperspektivet ska finnas med i politi- kens utformning på bred front, så att politiken på alla områden bidrar till att hämmande köns- normer och strukturer bekämpas.

Hur myndigheterna beaktar och främjar jämställdhet har stor betydelse för jämställd- heten i samhället. Regeringen driver sedan 2013 ett utvecklingsprogram för jämställdhetsinte- grering i myndigheter (JiM). Ett 60-tal statliga myndigheter omfattas numera av programmet. Utvecklingsprogrammet förväntas leda till att myndigheternas kärnverksamhet på ett ännu bättre sätt bidrar till att uppnå de jäm- ställdhetspolitiska målen. Statskontoret har fått i uppdrag att utvärdera hela JiM-programmet. Uppdraget ska delredovisas i juni 2018 och slut- redovisas i september 2019.

Regeringen har även påbörjat en översyn av myndigheters instruktioner, i syfte att vid behov åstadkomma en tydligare verksamhetsanpassad styrning mot de jämställdhetspolitiska målen.

Jämställdhet är en förutsättning för att kom- muner ska kunna ge likvärdig service till alla kommuninvånare. Regeringen stödjer därför Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) arbete, Kunskapsspridning genom modellkom- muner, som omfattar 21 kommuner och pågår t.o.m. december 2018 (S2015/01255/JÄM). Vidare har regeringen och SKL ingått en treårig överenskommelse för att stärka genomslaget för de nationella jämställdhetspolitiska målen i verk- samheter på lokal och regional nivå. Jämställd hälsa och insatser mot mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, kommer att stå i fokus (S2018/00440/JÄM).

Jämställdhet i budgetarbetet är centralt

Ett tydligt jämställdhetsperspektiv i budget- arbetet har avgörande betydelse för att för- verkliga en feministisk politik. Jämställdhets- budgetering, som är en tillämpning av jämställd- hetsintegrering i budgetprocessen, innebär att jämställdhetseffekter utvärderas löpande i arbetet med statens budget. På så sätt kan konse- kvenser för jämställdheten beaktas redan från början när förslag och reformer utformas, samt vid beslut om inriktning på politiken och för- delning av resurser. Sedan regeringen tillträdde har ett utvecklingsarbete med jämställdhets- budgetering pågått i Regeringskansliet och viktiga steg har tagits för att säkerställa att budgetpolitikens jämställdhetseffekter synlig- görs inför budgetbeslut.

Sverige deltar även i internationella sam- arbeten för att utveckla och stärka tillämpningen av jämställdhetsbudgetering. Sverige har t.ex. bidragit med erfarenheter till projekt och studier som bedrivs av Internationella valutafonden, Världsbanken, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och av Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE).

Inrättande av en jämställdhetsmyndighet

Regeringen inrättade den 1 januari 2018 en jämställdhetsmyndighet. Myndigheten ska ge stöd till andra myndigheter, landsting, regioner och kommuner i deras arbete med att nå de jämställdhetspolitiska målen. Regeringens avsikt är att myndigheten ska bidra till en strategisk, sammanhållen och hållbar styrning och ett effek-

tivt genomförande av jämställdhetspolitiken. Myndigheten ska bl.a.

–främja ett systematiskt, sammanhållet och effektivt genomförande av jämställdhets- politiken på alla nivåer i samhället, såväl nationellt som regionalt och lokalt,

–stödja statliga myndigheter i deras arbete med jämställdhetsintegrering och i deras övriga arbete för att nå de jämställdhets- politiska målen,

–främja utvecklingen av förebyggande in- satser mot mäns våld mot kvinnor.

Allt större behov av en feministisk utrikespolitik

Systematisk underordning och diskriminering är fortfarande vardag för otaliga kvinnor och flickor världen över trots att vi vet att jämställda samhällen är mer fredliga. Som första land i världen bedriver Sverige en feministisk utrikes- politik. Syftet är att bidra till jämställdhet och att alla kvinnor och flickor fullt ut kommer i åtnjutande av de mänskliga rättigheterna.

Arbetet bedrivs genom att utrikesför- valtningen anlägger ett jämställdhetsperspektiv på hela sin verksamhet. Regeringen har tagit fram en handlingsplan som anger riktningen för utrikesförvaltningens arbete med sex långsiktiga mål. Målen handlar om kvinnors och flickors åt- njutande av de mänskliga rättigheterna, frihet från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, med- verkan i att förebygga och lösa konflikter, med- verkan i att bygga fred efter konflikt, politiskt deltagande och inflytande inom alla samhälls- områden samt rätt till sexuell och reproduktiv hälsa.

Svenskt internationellt utvecklingssamarbete bidrar till jämställdhet i låg- och medelinkomst- länder. Frågor kopplade till agendan för kvinnor, fred och säkerhet står högt upp på regeringens dagordning, särskilt inom ramen för Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd 2017 och 2018. Inom detta område lyfts betydelsen av kvinnors roll och deltagande i politiska processer.

Män och pojkars delaktighet i jämställdhetsarbetet

Mäns och pojkars delaktighet i arbetet för ökad jämställdhet är en förutsättning för att vi ska nå det jämställda samhället. Skadliga och begrän- sande normer för manlighet drabbar alla oavsett könsidentitet och könsuttryck. Därför genom- för regeringen och SKL en gemensam satsning på att stärka jämställdhetsarbetets inriktning mot män och pojkar. Kommunernas arbete har

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

bl.a. inbegripit kartläggning, stöd till verk- samheter, kunskapsspridning samt regionala nätverksträffar.

3Jämn fördelning av makt och inflytande

En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män är i grunden en fråga om demokrati och rättvisa. En jämn fördelning av makt och inflytande innebär att alla oavsett kön har samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och forma villkoren för besluts- fattandet i samhällets alla sektorer. Delmålet omfattar möjligheterna att påverka vilka frågor som hamnar på dagordningen och innehållet i de beslut som fattas. Även möjligheterna att påverka våra föreställningar om oss själva och om samhället, inte minst genom exempelvis kulturen, medierna, folkbildningen och utbild- ningsväsendet, omfattas av målet.

3.1Män är överrepresenterade på många viktiga arenor

Makten i samhället är inte jämnt fördelad mellan kvinnor och män. I Sverige är män fortfarande överrepresenterade på ledande positioner inom politiken och i näringslivet. En stor övervikt av män finns även på höga positioner inom hög- skolan och i delar av organisationsvärlden, såsom t.ex. idrottsrörelsen. Det råder därmed en bris- tande jämställdhet på flera viktiga områden och arenor.

Andelen kvinnliga riksdagsledamöter har sjunkit

Utvecklingen mot en jämn fördelning av makt och inflytande har i flera avseenden gått framåt under de senaste tio åren, men mycket återstår att göra. På vissa områden finns det oroande ten- denser som tyder på att utvecklingen har av- stannat eller går bakåt. Ett exempel på detta är riksdagens sammansättning. Andelen kvinnor bland ledamöterna ökade trendmässigt över en längre tid, men vid de två senaste valen, 2010 och 2014, bröts trenden och andelen kvinnliga leda- möter minskade. Efter 2014 års val är 44 procent av ledamöterna kvinnor och 56 procent män (se diagram 3.1).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 3.1 Riksdagens sammansättning efter val

Procent

100
90				Andel kvinnor					Andel män



80
70
60
50
40
30
20
10
0
0
71	74	76	79	82	85	88	91	94	98	02	06	10	14

Källa: Sveriges riksdag.

I ledningen av svenska börsföretag är den manliga dominansen fortfarande stor

År 2017 var andelen kvinnor i börsföretagens styrelser 32 procent och andelen män 68 pro- cent. Andelen kvinnor som var styrelseord- förande var endast 6 procent och andelen män 94 procent. Bland börsföretagens verkställande direktörer var endast 7 procent kvinnor och 93 procent män (se diagram 3.2).

Diagram 3.2 Styrelser och ledning i börsföretag 2017

Procent

100
100	Kvinnor	Män
90

Styrelseordförande

Verkställande direktör

Styrelseledamöter

Anm.: Styrelseledamöter är exklusive arbetsrepresentanter, suppleanter och inklusive VD.

Källa: Holdings av Modular Finance AB sammanställd data från Bolagsverket per den 17 november 2017.

I de av staten hel- och delägda bolagens styrelser ser det bättre ut. I dessa var andelen kvinnor 49 procent och andelen män 51 procent 2017. Andelen kvinnliga styrelseordförande var 45 procent och manliga 55 procent 2017. Bland verkställande direktörer i statliga hel- och del- ägda företag var 36 procent kvinnor och 64 pro- cent män 2017 (se diagram 3.3).

Diagram 3.3 Styrelser och ledning i statligt hel- och delägda företag 2017

Procent

70
60		Kvinnor		Män



50
40
30
20
10
0
0	Styrelseordförande		Verkställande direktör	Styrelseledamöter
	Styrelseordförande		Verkställande direktör	Styrelseledamöter

Källa: Näringsdepartementet, Verksamhetsberättelse för bolag med statligt ägande 2016.

Det är viktigt att staten, kommunerna och lands- tingen, liksom näringslivet och organisations- världen, inklusive de politiska partierna och civil- samhällets organisationer, arbetar för en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män.

3.2Hot och hat i den offentliga debatten

Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport Politikernas trygghetsundersökning 2017 (2017:9) har den totala andelen förtroendevalda som uppger att de utsatts för trakasserier, hot eller våld ökat från 20 till 25 procent mellan 2012 och 2016. Utsattheten skiljer sig åt beroende på typ av uppdrag och position. De som är ord- förande utsätts oftare än övriga ledamöter, och kvinnliga ordförande utsätts oftare än manliga. Av alla förtroendevalda uppger 24 procent att de har påverkats i sitt uppdrag av hot, trakasserier och våld. Att förtroendevalda hotas eller trakas- seras undergräver det demokratiska systemet och kan leda till att människor avstår från att ta politiska uppdrag vilket i längden kan utgöra ett allvarligt hot mot demokratin.

En högre representation av kvinnor i besluts- fattande församlingar är en viktig del i arbetet för att uppnå jämställdhet. Men det krävs även att villkoren under vilket arbetet bedrivs i de beslu- tande församlingarna är jämställda. De många uppropen inom #metoo vittnar dock om över- grepp, sexuella trakasserier och en oacceptabel arbetsmiljö på flera samhällsarenor. Enligt trygg- hetsundersökningen utsätts förtroendevalda

kvinnliga politiker oftare än män för hot och trakasserier i sociala medier.

Våldsbejakande extremistiska grupper utgörs huvudsakligen av män och pojkar. Extremistiska grupper eller individer inom dessa grupper kan av ideologiska skäl motsätta sig jämställdhet och flickors och kvinnors rättigheter. Insatser för att förebygga våldsbejakande extremism kan minska mäns våld och minska negativa normer, vär- deringar och attityder mot kvinnor och främja jämställdhet.

3.3Regeringen verkar för en mer jämställd representation

För att främja en jämnare fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män arbetar regeringen för att könsfördelningen i statliga myndigheters styrelser och insynsråd ska vara jämn, ett mål som regeringen uppnådde under 2016. Även när det gäller ledande chefsbefatt- ningar vid svenska ambassader har en jämn könsfördelning uppnåtts. Andelen kvinnor bland de myndighetschefer som regeringen anställt har successivt ökat och det råder i dag en jämn köns- fördelning. Regeringen har även höjt ambitions- nivån vad gäller jämställd könsfördelning bland nyrekryterade professorer och har också ställt krav på en jämn könsfördelning när Svenska Filminstitutet fördelar produktionsstöd. Det kravet har skapat större balans mellan könen när det gäller andelen kvinnor på ledande positioner i filmbranschen.

I den nya kommunallagen (2017:725), som trädde i kraft den 1 januari 2018, har regeringen möjliggjort för förtroendevalda i kommuner, som fullgör sitt uppdrag på heltid eller be- tydande del av heltid, att vara föräldralediga. Förslaget förväntas underlätta för förtroende- valda kvinnor och män att kombinera förtroen- deuppdrag med familjeliv.

Andra viktiga arenor för regeringens arbete för kvinnors politiska deltagande och inflytande är FN, EU, utvecklingsbanker och klimatfonder. I de internationella utvecklingsbankerna, in- klusive Världsbanken, och de multilaterala miljö- och klimatfonderna har Sverige varit drivande bakom jämställdhetsarbetet. Sverige har också stöttat och samarbetat med kvinnorätts- organisationer och andra aktörer för att stärka kvinnliga journalister och människorätts- försvarare. Sverige har även haft en ledande roll i

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

initiativet International Gender Champions Geneva som samlar drygt hundra FN-ambas- sadörer, chefer för FN-organisationer och ledare för civilsamhällesorganisationer och som syftar till att medlemmarna ska göra åtaganden för stärkt jämställdhet inom sina respektive områden.

3.4Regeringen arbetar för mer jämställda förutsättningar

Regeringen har beslutat om en handlingsplan för att värna deltagare i det demokratiska samtalet från hot, hat och trakasserier. Därmed stärker regeringen arbetet med att förebygga hot och hat mot journalister, politiskt förtroendevalda och konstnärer.

I slutet av 2016 presenterade regeringen en nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. Eftersom olika former av intoleranta attityder ofta förekommer i samma miljöer är det viktigt att arbeta integrerat och sammanhållet mot rasism och sexism. Att arbeta mot rasism och liknande former av fient- lighet och hatbrott kan även främja jämställdhet.

Regeringen har även uppdragit åt Myndig- heten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) att beakta jämställdhet vid fördelning av medel till organisationer inom det civila samhället. Uppdraget är inriktat mot stadsdelar och bostadsområden som kännetecknas av lågt valdeltagande och svag demokratisk delaktighet. Målet är att genom att upprätta lokala resurs- centra stärka medborgare som delaktiga aktörer i demokratin (Ku2015/01964/D).

4 Ekonomisk jämställdhet

Delmålet om ekonomisk jämställdhet handlar om att kvinnor och män ska ha samma möjlig- heter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Kvinnor och män ska även ha samma möjligheter att vara ekonomiskt självständiga och kunna försörja sig själva och eventuella barn. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och förutsättningar när det gäller tillgången till arbete, samma möjlig- heter och villkor i fråga om anställnings-, löne- och arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

arbetet. Kvinnor ska också ha samma möjlig- heter som män att starta och driva företag som kan växa och generera en inkomst. Delmålet hänger nära samman med delmålen om en jäm- ställd utbildning och en jämställd fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

4.1Kvinnors inkomster är fortfarande lägre än mäns

Arbete är tillsammans med utbildning grunden för kvinnors och mäns möjligheter att utvecklas och försörja sig. Kvinnors arbetstid och arbets- kraftsdeltagande har ökat över tid, löne- skillnaderna mellan kvinnor och män har mins- kat och arbetsmarknaden är något mindre köns- segregerad. Kvinnors arbetsinkomster har därför ökat i snabbare takt än mäns (se diagram 4.1).

Diagram 4.1 Arbetsinkomst för kvinnor och män

Medelinkomst i kronor (2017 års priser) och kvinnors andel av mäns inkomst i procent

350 000			100
Andel Kv/M	Kvinnor	Män	90
300 000			90
300 000			80
			80
250 000			70
200 000			60
200 000
			50
150 000			40
			40
100 000			30
50 000			20
50 000			10
			10
0			0
95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15
Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20–64 år.
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Stora skillnader mellan könen kvarstår dock på arbetsmarknaden. År 2015 hade kvinnor i för- värvsaktiv ålder i genomsnitt 74 procent av mäns arbetsinkomst.

Kvinnors lägre inkomster förklaras delvis av att arbetskraftsdeltagandet fortfarande är lägre bland kvinnor än bland män och att färre kvinnor än män har ett arbete. En förklaring till denna skillnad mellan kvinnor och män är att arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda kvinnor är lågt. Det gäller i synnerhet utrikes födda kvinnor som kommit till Sverige som flyktingar eller som anhöriga till flyktingar (se diagram 4.2). Utrikes födda kvinnor är även generellt underrepresenterade i arbetsmarknads- politiska program och insatser.

Diagram 4.2 Arbetskraftsdeltagande efter födelseregion och grund för bosättning

Procent

100

90
80
70
60						Kvinnor, födda i Sverige
60						Män, födda i Sverige
						Män, födda i Sverige
						Kvinnor, utrikes övriga
50						Män, utrikes övriga
						Kvinnor, utr. flyktingar m.fl.
40						Män, utr. flyktingar m.fl.
40
07	08	09	10	11	12	13	14	15	16
Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20–64 år.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Kvinnor har också i genomsnitt kortare arbetstid än män. Kvinnor arbetar både deltid i större ut- sträckning än män och har en högre frånvaro på grund av föräldraledighet och ohälsa. En orsak till den kortare arbetstiden och den större sjuk- frånvaron är att kvinnor ofta tar ett större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet (se vidare avsnitt 6). Enligt en rapport från Arbets- miljöverket är dessutom arbetsvillkoren ofta dåliga inom kvinnodominerade sektorer vilket ger ökad risk för ohälsa.1

Ytterligare en förklaring till kvinnors lägre arbetsinkomster är att kvinnor i genomsnitt har lägre löner än män. Lönegapet beror till stor del på att arbetsmarknaden kännetecknas av en hög grad av könsmässig uppdelning, där kvinnor är överrepresenterade i yrken och befattningar med lägre löner. Kvinnor har även i genomsnitt lägre lön inom yrkesgrupper där kvinnor inte är i majoritet.

Kapitalinkomster är också i genomsnitt lägre för kvinnor än för män. Kapitalinkomsterna har ökat sedan mitten av 1990-talet, vilket har bidragit till en mer ojämn fördelning av den samlade marknadsinkomsten (summan av arbets- och kapitalinkomster) mellan kvinnor och män. Transfereringar och skatter utjämnar till viss del skillnaderna i marknadsinkomster. Kvinnor i förvärvsaktiv ålder hade i genomsnitt 85 procent av mäns individuella disponibla inkomst 2016.

1 En vitbok om kvinnors arbetsmiljö (Arbetsmiljöverket 2017:6).

Skillnaderna i inkomst i förvärvsaktiv ålder leder också till inkomstskillnader efter pension- eringen eftersom arbetsinkomsten ligger till grund för ålderspensionen. Kvinnor har i genomsnitt 30 procent lägre pensioner än män.

Enligt Folkhälsomyndigheten uppger en större andel kvinnor än män med funktionsned- sättning att de saknar kontantmarginal eller har befunnit sig i ekonomisk kris.2

4.2Regeringen verkar för att jämna ut arbetsmarknadsvillkoren för kvinnor och män

En viktig del i att skapa en mer jämställd arbetsmarknad är att öka kvinnors arbetskrafts- deltagande och minska ofrivilligt deltidsarbete. I ett modernt arbetsliv krävs också goda arbets- villkor och en god arbetsmiljö. En utbyggd välfärd har i dagsläget störst betydelse för kvin- nors arbetskraftsdeltagande, eftersom kvinnor fortfarande tar större ansvar än män för det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Regeringen har under mandatperioden ge- nomfört flera reformer som på olika sätt på- verkar arbetsmarknaden och arbetsvillkoren i syfte att påverka förutsättningarna och minska skillnaderna i kvinnors och mäns arbetsin- komster. Ett exempel är att regeringen beslutat om en handlingsplan för jämställda livsinkoms- ter. I handlingsplanen presenteras de åtgärder som vidtas för att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.

Utrikes födda kvinnors sysselsättning bör öka

Arbetskraftsdeltagandet är fortsatt alltför lågt bland utrikes födda kvinnor, särskilt bland kvinnor födda utanför Europa. Regeringen har därför vidtagit ett antal åtgärder för att fler utrikes födda kvinnor ska ges möjlighet att delta på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen har på uppdrag av rege- ringen redovisat en handlingsplan för hur myndigheten avser öka andelen utrikes födda kvinnor som arbetar eller studerar. Dessutom

2 Slutrapportering av regeringsuppdrag inom ramen för En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016, Folkhälso- myndigheten 2016.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

har Statskontoret på uppdrag av regeringen genomfört en kunskapssammanställning om var- för utomeuropeiskt födda kvinnor i större ut- sträckning står utanför arbetskraften. Målet är att förbättra deras förutsättningar att delta i arbetskraften.

Införandet och utvidgningen av extratjänster bidrar till att en större andel kvinnor får del av subventionerade anställningar och därmed ett arbete och en egen försörjning från lönearbete.

Studieförbunden tillförs medel från 2018 för att bedriva studiemotiverande och uppsökande verksamhet bland utrikes födda kvinnor för att visa på möjliga vägar till studier. För att på- skynda etableringen infördes satsningen Svenska från dag ett i 273 kommuner under 2016. Folkbildningsrådet bedömer att satsningen bl.a. bidragit till att deltagarna tidigt har kommit igång med att lära sig svenska och att verksamheten påskyndar etableringen för både kvinnor och män. Studieförbunden och folkhög- skolorna har aktivt arbetat för att nå kvinnor inom målgruppen, vilket har bidragit till att en stor andel kvinnor har nåtts i förhållande till sammansättningen i målgruppen.

Tillväxtverket har vidare fått i uppdrag att under perioden 2018 till 2021 hjälpa utrikes födda kvinnor att starta och driva egna företag.

Mindre deltid och färre tidsbegränsade anställningar

Regeringen vill att heltid på sikt ska bli norm på arbetsmarknaden och att deltid ska vara en möjlighet för både kvinnor och män. Det är viktigt att förbättra förutsättningarna för heltids- arbete och ett ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Flera av arbetsmarknadens parter, särskilt i kvinnodominerade sektorer och branscher, driver ett förändringsarbete så att fler ska kunna erbjudas heltidsarbete.

Regeringen har tillsatt en utredning för ett hållbart arbetsliv över tid (dir. 2017:56) för att skapa ett mer hållbart arbetsliv med minskad risk för ohälsa och arbetslöshet. Regeringen vill också stärka skyddet för arbetstagare, skapa ett tydligare regelverk och öka möjligheten till ett flexibelt arbetsliv, samtidigt som arbetsgivarens möjligheter att tillgodose sitt arbetskraftsbehov över tid beaktas. Utredaren ska bl.a. utreda deltid som möjlighet samt kartlägga kostnader för stressrelaterad sjukfrånvaro. Utredningens förslag väntas bidra till mer jämställda villkor i arbetslivet.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Efter initiativ från regeringen har möjlig- heterna att under lång tid använda på varandra följande tidsbegränsade anställningar begränsats genom ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd (prop. 2015/16:62, bet. 2015/16:AU5, rskr. 2015/16:156). Syftet med begränsningen är att förbättra situationen för arbetstagare som riskerar att fastna i tidsbe- gränsade anställningar under lång tid och att säkerställa att lagen uppfyller kraven på åtgärder till förebyggande av missbruk enligt det s.k. visstidsdirektivet.

Satsningar på arbetsmiljö och arbetsmarknad

För att fler ska vilja och orka arbeta heltid behöver också arbetsvillkoren och arbets- förhållandena vara sådana att det är möjligt att arbeta heltid utan att bli sjuk. Arbetsmiljöverket har beslutat om nya föreskrifter för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som trädde i kraft den 31 mars 2016. Inom ramen för regeringens arbetsmiljöstrategi för det moderna arbetslivet 2016–2020 har Arbetsmiljöverket också fått ett antal uppdrag. Myndigheten ska bl.a. analysera dödsolyckor ur ett jämställdhets- perspektiv, ge vägledning om arbetsmiljö- utmaningar för gränslöst arbetsliv, utöka till- synen av arbetstid och arbetstidsrelaterad arbets- miljöproblematik, göra en tillsynssatsning på äldreomsorgen samt kartlägga arbetsmiljöför- hållanden i hushållsnära tjänster. Myndigheten ska också stödja uppdragsforskning med rele- vans för tillsynsverksamheten 2016–2018 med tonvikt på arbetsmiljö och arbetsmiljörelaterad ohälsa i ett jämställdhetsperspektiv. Som en del av arbetet för förbättrad arbetsmiljö har Arbets- miljöverket beslutat att ta fram föreskrifter angående arbetskläder för personal inom vård och omsorg.

Breda satsningar görs på välfärdssektorn, inom vård, skola och omsorg. Satsningarna ska bidra till bättre arbetsvillkor och löner samt bättre kvalitet i välfärdstjänsterna. Välfärdssats- ningar gynnar jämställdhet i arbetslivet eftersom många kvinnor arbetar inom denna sektor. En väl utbyggd barn- och äldreomsorg främjar också föräldrars möjligheter till betalt arbete och försörjning. I dagsläget gynnar det främst kvinnor eftersom kvinnor i större omfattning än män står för obetalt omsorgsarbete.

Jämställda löner

Löneskillnaden mellan kvinnor och män fort- sätter att minska, men regeringen anser att

utvecklingen mot att uppnå jämställda löner går för långsamt. Staten har ett övergripande sam- hällsekonomiskt ansvar men huvudansvaret för lönebildningen ligger hos parterna på arbets- marknaden.

Kollektivavtalen innehåller ofta särskilda bestämmelser om hur arbete med att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män praktiskt ska genomföras. Olika arbeten har olika lönelägen. Att följa och analysera löne- utvecklingen ur jämställdhetssynpunkt är en viktig del i ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Regeringen har därför gett Medlingsinstitutet i uppdrag att redovisa vilka relativlöneför- ändringar som har skett för olika yrken på den svenska arbetsmarknaden mellan 2014 och 2017. Resultaten ska därefter analyseras utifrån ett jämställdhetsperspektiv. I uppdraget ingår att initiera en diskussion i syfte att främja arbets- marknadens parters arbete med att minska löneskillnader mellan kvinnor och män.

Regeringen har genom en ändring i diskri- mineringslagen (2008:567) (prop. 2015/16:135, bet. 2015/16:AU10, rskr. 2015/16:304)) infört krav på en årlig kartläggning av löneskillnader mellan kvinnor och män. Syftet är att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män. Alla arbetsgivare, oavsett storlek, ska genomföra lönekartläggning. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2017.

Enligt diskrimineringslagen (2008:567) är det bl.a. förbjudet att diskriminera på grund av kön. Regeringen avser att tillsätta en utredning gällande osakliga löneskillnader och effektivare sanktionsmöjligheter kopplade till efterlevnaden av bestämmelserna om aktiva åtgärder, inklusive lönekartläggningar.

Insatser för mindre könsuppdelad arbetsmarknad

Den könssegregerade arbetsmarknaden är en av förklaringarna till skillnaderna i lön och inkomst mellan kvinnor och män. Arbetsförmedlingen ska enligt en ändring i myndighetens instruktion 2015 utforma sin verksamhet så att den främjar jämställdhet och motverkar könsuppdelning på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har även ett uppdrag att genomföra åtgärder för att utveckla myndighetens arbete med jämställd- hetsintegrering.

Yrkesval följer till stor del valet av utbildning. Inom utbildningsområdet finns åtgärder som är viktiga för att bryta den könssegregerade arbets-

marknaden, exempelvis fortbildningsinsatser för studie- och yrkesvägledare som ska motverka könsstereotypa val.

Sverige har även arbetat aktivt inom EU för att öka medvetenheten om fördelarna med ett jämställt samhälle. Ett exempel där Sverige varit drivande är arbetet inom plattformen Women in Transport – EU Platform for Change. Platt- formen syftar till att gemensamt ena krafterna för en mer jämställd transportsektor genom aktiva åtgärder och konkreta, mätbara mål.

Fortsatt arbete för jämställda pensioner

De stora skillnaderna mellan kvinnors och mäns pension har sin grund i ett ojämställt arbetsliv. Pensionsgruppen, med företrädare för de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen, har enats om en plan för det fortsatta arbetet med att minska skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensioner. Inom pensionsöverens- kommelsen samarbetar partierna i projektet Jäm- ställda pensioner. Utöver en översyn av grund- skyddet och en förenkling vad gäller överfö- ringen av premiepension mellan makar innehåller handlingsplanen en fortsatt analys inom en rad olika områden. Eftersom pensionssystemet på- verkas av kringliggande faktorer i omvärlden kommer pensionsgruppen att fortsätta följa utv- ecklingen i samhället avseende bl.a. deltids- arbetets utveckling för kvinnor och män, jäm- ställdheten på arbetsmarknaden, uttaget i för- äldraförsäkringen och tjänstepensionens utform- ning.

Utjämnande transfereringar och skatter

Regeringen har under mandatperioden presen- terat ett antal reformer med förslag om ändrade skatter och transfereringar som direkt påverkar kvinnors och mäns inkomster (se avsnitt 4.3).

4.3Regeringens politik har stärkt den ekonomiska jämställdheten

Regeringens politik har bidragit till att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män minskat men målet om ekonomisk jämställdhet är inte uppfyllt. Kvinnor har fortfarande lägre sysselsättningsgrad, kortare arbetstid, högre frånvaro samt lägre lön och kapitalinkomster än män. Brister i den ekonomiska jämställdheten innebär för kvinnor bl.a. lägre grad av själv- ständighet. Verkligheten är komplex och många

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

olika faktorer påverkar kvinnors och mäns in- komster, särskilt sett över ett helt arbetsliv. Ett systematiskt och långsiktigt arbete krävs för att påskynda utvecklingen mot ekonomisk jäm- ställdhet.

Regeringen har under mandatperioden genomfört många reformer på arbetsmarknaden och i arbetslivet som syftar till att minska skill- naderna i kvinnors och mäns arbetsinkomster genom att påverka förutsättningarna för kvinnor och män på arbetsmarknaden.

Därutöver har regeringen presenterat ett antal reformer som har en direkt påverkan på kvinnors och mäns inkomster. Regeringens förslag om ändrade skatter och transfereringar bidrar till att den individuella disponibla inkomsten i genom- snitt ökar något mer för kvinnor än för män.

Det förhöjda grundavdraget för pensionärer innebär att den individuella disponibla inkoms- ten i genomsnitt ökar mer för kvinnor än för män. En anledning är att fler kvinnor än män är pensionärer. En annan anledning till detta är att kvinnor i genomsnitt har lägre inkomster än män och att skattesänkningen främst gynnar låginkomsttagare. Det höjda bostadstillägget för pensionärer gynnar främst de äldsta kvinnorna.

Höjt underhållsstöd förbättrar ekonomin mest för ensamstående kvinnor med barn. Det- samma gäller för höjningen av barndelen i försörjningsstödet, eftersom det är vanligare att kvinnor är ensamstående med barn. En höjd grundnivå i föräldrapenningen är också en reform som främst gynnar kvinnor, eftersom kvinnor tar ut fler dagar på grundnivå. Kvinnor studerar i större omfattning än män, vilket innebär att de höjda studiemedlen gynnar kvinnor mer än män. Höjningen av barnbidraget bedöms ha stärkt ekonomin ungefär lika mycket för kvinnor och män. Det höjda taket i arbetslöshetsförsäkringen ökar däremot mäns genomsnittliga disponibla inkomst något mer än kvinnors, eftersom fler män har inkomster över det tidigare taket i arbetslöshetsförsäkringen.

Av de budgetförstärkande reformerna har det avtrappade jobbskatteavdraget och den be- gränsade uppräkningen av den nedre skikt- gränsen vid uttag av statlig inkomstskatt en större negativ effekt på inkomsterna för män än för kvinnor. Orsaken är att förslagen innebär höjd skatt vid högre inkomster och att män i genomsnitt har högre inkomster än kvinnor. Fler män berörs därför av förslagen.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Individuella offentligt finansierade välfärds- tjänster som t.ex. skola, vård och omsorg är en viktig del av omfördelningen i den svenska mo- dellen. Summan av individuell disponibel in- komst och värdet av dessa välfärdstjänster be- nämns individuell utökad inkomst.3 De bety- dande satsningar som gjorts på välfärden bidrar till att höja den individuella utökade inkomsten för de flesta, särskilt för kvinnor. När satsning- arna på individuella välfärdstjänster som vård, skola och omsorg beaktas påverkas en större an- del av befolkningen positivt av regeringens poli- tik än om analysen begränsas till individuell dis- ponibel inkomst. Det gäller både kvinnor och män.

För kvinnor beräknas den individuella utö- kade inkomsten i genomsnitt ha ökat med 2,9 procent av deras individuella disponibla in- komst. För män bedöms den ha ökat med 1,4 procent (se diagram 4.3). Bidraget från välfärdstjänster till förändringen av den individuella utökade inkomsten bedöms ha varit något större för kvinnor än för män. De satsningar som gjorts har med andra ord riktats mot välfärdstjänster som nyttjas av kvinnor i högre grad än av män.

Diagram 4.3 Förändring av individuell utökad inkomst för kvinnor respektive män (20 år och äldre) under mandatperioden

Förändring uttryckt som andel av individuell disponibel inkomst, procent

3
3			Förändring av utökad inkomst
			Förändring av utökad inkomst
2			Bidrag från välfärdstjänster


			Bidrag från individuell disponibel inkomst
1			Bidrag från individuell disponibel inkomst
1

0
0
-1
-1	Kvinnor	Män
	Kvinnor	Män
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

5 Jämställd utbildning

Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling. Lika möjligheter och villkor i fråga om ut- bildning är centralt för att kvinnor och män ska kunna nå en ökad ekonomisk självständighet. Det är också ett viktigt medel för individens möjligheter till försörjning och inflytande i sam- hället. Under skoltiden påverkas elevers upp- fattningar och föreställningar om kön och därför har skolan en viktig uppgift när det gäller att motverka begränsande könsmönster och att aktivt främja jämställdhet.

5.1Det finns stora skillnader i skolresultat och utbildningsval mellan pojkar och flickor

En lång period av trendmässigt sjunkande resultat i internationella kunskapsmätningar har brutits. I såväl PISA som TIMSS och PIRLS förbättrades svenska elevers resultat i den

3 Vid beräkning av den individuella utökade inkomsten fördelas summan av barnens subventioner lika mellan hushållets vuxna.

senaste mätningen.4 I mätningarna finns dock tydliga könsskillnader. I både PISA och PIRLS presterar flickor betydligt bättre än pojkar i läs- förståelse, medan unga män presterar bättre än unga kvinnor i TIMSS Advanced, som mäter gymnasieelevers kunskap i avancerad matematik och fysik.5

Skolmisslyckanden leder till ökad risk för arbetslöshet

Utbildning är avgörande för hur väl individer klarar sig på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. En fullföljd gymnasieutbildning är viktigt för etablering på arbetsmarknaden. Andelen arbetslösa är markant högre bland personer med kortare utbildningsbakgrund än bland de med längre utbildning (se diagram 5.1).

Diagram 5.1 Arbetslöshet efter utbildningsnivå i åldersgruppen 20–64 år, 2017

Procent

25
20		Kvinnor		Män
		Kvinnor		Män

15
10
5
0
0	Förgymnasial		Gymnasial	Eftergymnasial
	Förgymnasial		Gymnasial	Eftergymnasial
Källa: Statistiska centralbyrån, AKU.

Pojkar presterar generellt sämre än flickor i utbildningssystemet. Det genomsnittliga merit- värdet för flickor i grundskolan har länge varit

4 PISA, TIMSS och PIRLS är internationella kunskapsundersökningar som genomförs i grundskolan. PISA står för Programme for International Student Assessment och mäter 15-åringars kunskap i mate- matik, läsförståelse och naturvetenskap. TIMSS står för Trends in International Mathematics and Science Study och genomförs i ämnena matematik och naturvetenskap i årskurs 4 och 8. PIRLS står för Progress in International Reading Literacy Study och mäter fjärdeklassares läs- förmåga. PISA och TIMSS genomfördes senast 2015, PIRLS genom- fördes senast 2016.

5 I TIMSS Advanced deltar elever i årskurs 3 på naturvetenskaps- programmet och teknikprogrammet som har läst minst Matematik 4 eller Fysik 2. Det är därmed en mer selekterad elevpopulation än i exempelvis PISA.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

högre än för pojkar. Enligt Statens skolverk har flickor numera högre betyg i grundskolans alla ämnen. Dessa skillnader kvarstår högre upp i utbildningssystemet. Fler flickor än pojkar upp- når behörighet till gymnasieskolans nationella program och fler kvinnor tar gymnasieexamen. Av de elever som började gymnasieskolan hösten 2012 har 81 procent av kvinnorna och 76 procent av männen fullföljt utbildningen inom fyra år.

Stora skillnader i utbildnings- och yrkesval

Fler kvinnor än män studerar vidare på efter- gymnasial nivå och kvinnor har i allmänhet en högre utbildningsnivå än män. År 2016 hade 36 procent av männen och 46 procent av kvin- norna i åldern 20–64 år en eftergymnasial utbild- ning. Andelen med minst eftergymnasial utbildning är högre för kvinnor än för män i alla åldersgrupper (se diagram 5.2).

Diagram 5.2 Andel med minst eftergymnasial utbildning

efter ålder 2016

Procent

	Kvinnor		Män

20-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-74

Källa: Statistiska centralbyrån, Befolkningens utbildning.

Anm.: Inkluderar även forskarutbildning.

Trots att kvinnor har högre utbildningsnivå och i större utsträckning studerar på eftergymnasial nivå är det något fler män än kvinnor som på- börjar forskarstudier. När det gäller professorer är könsfördelningen mycket ojämn; 2016 var endast 27 procent av professorerna kvinnor.

Det finns stora skillnader mellan flickor och pojkar liksom mellan kvinnor och män när det gäller utbildnings- och yrkesval. I gymnasie- skolan och högre utbildning är vissa utbildningar tydligt kvinno- eller mansdominerade. Köns- skillnader i utbildningsval kan både ses som en konsekvens av och en orsak till en könsuppdelad arbetsmarknad och är en av flera förklaringar till ekonomisk ojämställdhet mellan kvinnor och

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

män. Om individer begränsas i sina val till följd av stereotypa könsnormer är detta ett problem för både individer och samhällets utveckling.

5.2Regeringen arbetar för bättre kunskapsresultat och ökad likvärdighet i skolan

Statens skolverk fick 2015 i uppdrag att utarbeta och genomföra nationella skolutvecklings- program som riktar sig till huvudmän och skolor. Syftet är att bidra till goda förutsätt- ningar för barns utveckling och lärande samt förbättrade kunskapsresultat. Bland annat ingår utveckling av arbetet med jämställdhet, värde- grund, likabehandling och normkritik.

Regeringen har genomfört ett flertal sats- ningar för ökad kvalitet och likvärdighet i skolan, exempelvis lågstadiesatsningen och sam- verkan för bästa skola. Regeringen har presen- terat ett nytt statsbidrag för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling som ska fördelas efter ett socioekonomiskt index. Insatser som syftar till att öka likvärdigheten och lyfta svagare elever har potential att öka jämställdheten i skolan, då pojkar i allmänhet presterar sämre än flickor.

Barn ska inte begränsas av stereotyper och normer

Regeringen har tillsatt en utredning för att stärka studie- och yrkesvägledningen (dir. 2017:116). Utredaren ska föreslå möjliga åtgärder för att minska betydelsen av kön, social bakgrund och funktionsnedsättning vid utbildnings- och yrkesval. Statens skolverk har regeringens upp- drag att genomföra fortbildningsinsatser för studie- och yrkesvägledare. Insatserna ska utöver ökade kunskaper om arbetsmarknaden fokusera på att stärka jämställdshetsperspektivet för att bidra till att elevernas studie- och yrkesval inte begränsas av kön, social eller kulturell bakgrund.

Under mandatperioden har Statens skolverk redovisat uppdrag om ändringar i läroplanerna för grundskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan för att förtydliga skolans jämställdhetsuppdrag. Regeringen har även gett Skolverket i uppdrag att göra en översyn av läroplanen för förskolan med syfte att öka kvaliteten i undervisningen och därmed öka förskolans måluppfyllelse. I detta ingår att tydliggöra läroplanens skrivningar om jämställdhet. Ett aktivt arbete med jäm- ställdhet och normkritiska perspektiv i förskola

och skola förväntas synliggöra skillnader i förhållningssätt och bemötande av barnen samt bidra till ett förändringsarbete. Detta kan främja likvärdiga möjligheter och villkor för pojkar och flickor.

Regeringen har också gett Skolverket i upp- drag att föreslå ändringar i läroplanerna för gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och vuxen- utbildningen. Syftet är att förtydliga skolans uppdrag att motverka traditionella könsmönster, att gestalta och förmedla värden som jämställd- het mellan kvinnor och män samt att aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rättig- heter och möjligheter.

Att alla elever mår bra är av stor vikt för att skolan ska nå framgång i sitt kunskapsuppdrag. Fler flickor än pojkar och fler unga kvinnor än unga män upplever psykisk ohälsa (se vidare avsnitt 7). Regeringen har gjort viktiga sats- ningar för att stärka och utveckla elevhälsan. Statens skolverk har t.ex. i uppdrag att genom- föra insatser för att förbättra det förebyggande och främjande arbetet inom elevhälsan.

En jämställd tillgång till utbildning och en jämställd högskola

För att kvinnor och män med en låg utbildnings- nivå ska kunna konkurrera på en kunskaps- intensiv arbetsmarknad behöver det finnas möjligheter för dem att utveckla de kunskaper som efterfrågas. Detta är viktigt för exempelvis nyanlända kvinnor och män. Utomeuropeiskt födda kvinnor är en grupp med särskilt svag för- ankring på arbetsmarknaden. Det är även av stor vikt för individer som inte fullföljt gymnasie- skolan, vilket är vanligare bland män. Regeringen satsar genom det s.k. kunskapslyftet på bl.a. reg- ional yrkesinriktad vuxenutbildning, yrkeshög- skolan, folkhögskolan samt universitet och hög- skolor. Kunskapslyftet förbättrar tillgången till utbildning vilket ger fler individer möjlighet att utveckla och komplettera sina kunskaper.

Universitet och högskolor har fått i uppdrag att jämställdhetsintegrera sin verksamhet. Syftet är att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med i arbetsprocesser och beslut på olika nivåer, t.ex. i fråga om könsbundna studieval, lika möjlig- heter till karriärvägar samt genomströmning. Regeringen har även höjt ambitionsnivån vad gäller könsfördelning vid högskolornas ny- rekrytering av professorer. Med de nya mål som regeringen har satt är ambitionen att 50 procent av de nyrekryterade professorerna ska vara

kvinnor 2030. Regeringen vill också uppnå en mer jämställd fördelning av forskningsmedel, bl.a. genom en tydligare styrning av de statliga forskningsfinansiärerna.

Regeringen har även beslutat om återakti- vering av grundutbildning med värnplikt. Det innebär att både kvinnor och män kallas till mönstring och genomför grundutbildning med värnplikt.

6Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet

Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få om- sorg på lika villkor. Det obetalda hemarbetet och omsorgen om barn och äldre utförs till en större del av kvinnor, medan män ägnar en större del av sin tid åt betalt arbete. Fördelningen av det obetalda arbetet är en tydlig indikator på ojäm- ställdheten. Regeringen anser att ett starkt offentligt åtagande är viktigt för att fler kvinnor ska få ersättning för sitt arbete och vara eko- nomiskt självständiga. Regeringen anser även att män behöver ta ett större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

6.1Kvinnor tar större ansvar för hem och omsorg

Fördelningen mellan obetalt och betalt arbete skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Det är väl belagt att kvinnor tar ett större ansvar än män för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Mellan 2000 och 2010 minskade kvinnor sitt obetalda hemarbete med ungefär en och en halv timme per vecka i genomsnitt. Samtidigt ökade männen sitt obetalda arbete med ca en timme och en kvart per vecka i genomsnitt. Trots det utförde kvinnor i genomsnitt drygt fem timmar mer hushållsarbete per vecka, än män 2010.6

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Kvinnor och män utför dessutom olika slags obetalt arbete. Kvinnor utför i betydligt större utsträckning hushållsarbete, exempelvis städ- ning, tvätt och sysslor relaterade till maten, medan män utför mer underhållsarbete, som att klippa gräset, tvätta bilen och laga saker. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) undersökningar av barns levnadsförhållanden följer även flickors och pojkars hushållsarbete könsstereotypa mönster. I undersökningen, som genomfördes 2015 och 2016, uppgav t.ex. 67 procent av flick- orna i åldern 12–18 år att de hjälper till att laga mat hemma minst en gång i veckan. Mot- svarande siffra för pojkar var endast 51 procent.7

Den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av det obetalda hem- och omsorgsarbetet tydliggörs ytterligare av det skeva uttaget av föräldraledigheten (se diagram 6.1). Kvinnor tar ut tre fjärdedelar av föräldrapenningen och mer än 60 procent av den tillfälliga föräldrapenningen för vård av barn. Kvinnor är dessutom från- varande från arbetsmarknaden till följd av obetald föräldraledighet under längre tid än vad män är. Allt fler män tar ut föräldrapenning men ökningen den senaste tioårsperioden har varit långsam (se diagram 6.1).

Diagram 6.1 Uttag av föräldrapenning

	Procent
	100
	90
	80
	70	Kvinnor
		Kvinnor
	60
	50	Män
	40	Män
	40
	30
	20
	10
	0
		95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17
	Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20–64 år.
	Källa: Försäkringskassan.

Den snedfördelning som finns mellan kvinnor och män i uttaget av föräldrapenning och till- fällig föräldrapenning samt i den totala längden på föräldraledigheten får negativa konsekvenser

6 Tidsanvändningsundersökningar har genomförts 1990/91, 2000/01 och 2010/11. Undersökningen bygger på tidsdagböcker där ca 3 300 personer i åldern 15–84 år beskrivit sina aktiviteter under vardag och helg.

Uppgifterna avser personer 20–64 år räknat i genomsnitt över veckans alla dagar.

7 SCB:s undersökningar av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF) 2014– 2015.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

för framför allt kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden. Snedfördelningen ger också negativa konsekvenser för utvecklingen mot att uppnå ett jämställt föräldraskap. Försäkrings- kassan har visat att när en förälder tar ut en större andel av föräldraledigheten är sanno- likheten stor att den föräldern också kommer att utföra en större del av det obetalda hem- och omsorgsarbetet senare i livet.8

I det obetalda hem- och omsorgsarbetet ingår även omsorg av anhöriga. Enligt en rapport från Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet har andelen av befolkningen över 80 år som har äldreomsorg eller bor på äldre- boende minskat kraftigt sedan 1980.9 Förbättrad hälsa bland de äldre kan förklara en del av minskningen, men minskningen beror även på ökad anhörigomsorg. Välbefinnande, vardagsliv, arbetsliv och ekonomi påverkas för den som ger omsorg. Det är ungefär lika vanligt bland kvinnor som bland män att ge anhörigomsorg. Däremot hjälper kvinnor och män till med delvis olika saker och i olika omfattning. Det är ex- empelvis vanligare att kvinnor ger mer tids- krävande omsorg. En studie från Socialstyrelsen har också visat att kvinnors välbefinnande och vardagsliv påverkas mer än mäns av att ge anhörigomsorg.10 Det är dessutom vanligare att kvinnor går ned i arbetstid till följd av vård av vuxen anhörig.

6.2Flera åtgärder har vidtagits för att uppnå en jämn fördelning av det obetalda arbetet

Trots förändringar mot en mer jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet utför kvinnor fortfarande merparten av detta. Under mandatperioden har flera åtgärder vidtagits som

8Ojämställd arbetsbörda – Föräldraledighetens betydelse för fördelning av betalt och obetalt arbete (Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 2013:9)

9Szebehely, Ulmanen & Sand (2014) Att ge omsorg mitt i livet: hur på- verkar det arbete och försörjning? (Institutionen för socialt arbete, 2014:1 Socialhögskolan, Stockholms universitet).

10Anhöriga som ger omsorg till närstående – Fördjupad studie av om- fattning och konsekvenser (Socialstyrelsen 2014).

regeringen bedömer kan påverka fördelningen av det obetalda arbetet.

En tredje reserverad månad inom föräldraförsäkringen

En ojämn fördelning av föräldraledigheten har som beskrivits ovan ett starkt samband med en ojämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. På sikt kan därför åtgärder som främjar en mer jämn fördelning av föräldra- ledigheten påverka fördelningen av det obetalda arbetet.

Normer för hur ett föräldraskap ser ut verkar spela större roll än ekonomiska incitament när kvinnor och män fördelar exempelvis föräldra- ledigheten emellan sig. Forskning visar t.ex. att även i de hushåll där kvinnans lön är högre än mannens tar kvinnan ut en större andel av föräldraledigheten.11 Hushållets ekonomi verkar således inte vara avgörande för fördelningen av föräldrapenningdagar utan kön förefaller vara den enskilt viktigaste förklaringen till hur dagarna fördelas.

Antalet reserverade dagar inom föräldra- penningen utökades den 1 januari 2016 från 60 till 90 dagar per förälder (prop. 2014/15:124, bet. 2015/16:SfU5, rskr. 2015/16:31). De reserverade dagarna inom föräldrapenningen utgör incita- ment för föräldrarna att dela mer lika på föräldrapenningdagarna eftersom det inte går att överlåta dessa dagar till den andra föräldern.

Enligt en utvärdering av Inspektionen för socialförsäkringen har de två tidigare reserverade månaderna bidragit till att pappor tar ut en allt större andel av föräldrapenningdagarna. Rege- ringen bedömer därför att genom att reservera ytterligare 30 dagar för vardera föräldern kan en jämnare fördelning av föräldrapenninguttaget uppnås och på sikt även jämnare föräldra- ledighet. I förlängningen bedömer regeringen att detta även kan leda till en jämnare fördelning av det obetalda omsorgsarbetet.

Avskaffandet av det kommunala vårdnadsbidraget och begränsningar i föräldrapenningen

Regeringen avskaffade det kommunala vårdnads- bidraget den 1 februari 2016. Vårdnadsbidraget

11 De jämställda föräldrarna (Försäkringskassan, Socialförsäkrings- rapport 2013:8).

avskaffades för att det cementerade en familjepolitik där kvinnor tar hand om barnen medan männen förvärvsarbetar. Det var främst kvinnor med utländsk bakgrund och låga förvärvsinkomster som tog del av vårdnads- bidraget. Avskaffandet av vårdnadsbidraget be- döms framför allt öka kvinnors närvaro på arbetsmarknaden och därmed ökar också möjlig- heten till ekonomisk jämställdhet.

Den 1 juli 2017 infördes begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn. Begränsningarna innebär att om ett barn blir bosatt i Sverige under sitt andra levnadsår ska föräldrapenning lämnas under högst 200 dagar sammanlagt för föräldrarna. Om bosättning i stället sker efter det andra levnads- året ska föräldrapenning lämnas under högst 100 dagar sammanlagt för föräldrarna. Begräns- ningarna i föräldrapenningen syftar till att under- lätta familjers, framför allt nyanlända kvinnors, etablering på arbetsmarknaden och i samhället.

Avskaffandet av det kommunala vårdnads- bidraget samt införandet av begränsning i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn över ett år kommer sannolikt att ge positiva effekter för kvinnors arbetskrafts- deltagande, särskilt utrikes födda kvinnor med låga förvärvsinkomster. Dessa reformer bedöms också kunna påverka fördelningen av det obe- talda hemarbetet i en mer jämställd riktning.

Utredning om en modern föräldraförsäkring

Regeringen gav 2016 en särskild utredare i uppdrag att identifiera problem och föreslå åt- gärder för att föräldraförsäkringen i högre grad än i dag ska bidra till jämställdhet på arbets- marknaden, ett jämställt föräldraskap och även fortsatt bidra till goda uppväxtvillkor för barn. Utredningens slutbetänkande Jämställt föräldra- skap och goda uppväxtvillkor för barn – en ny modell för föräldraförsäkringen (SOU 2017:101) överlämnades till regeringen i december 2017.

Mer resurser till välfärden

I budgetpropositionerna för 2017 och 2018 presenterade regeringen historiska satsningar på välfärden genom stora permanenta tillskott till kommunsektorn. Detta möjliggör för kommu- ner och landsting att stärka vården, skolan och omsorgen. Eftersom många kvinnor arbetar i välfärdssektorn kan de ökade resurserna bidra till jämställdhet genom bättre arbetsvillkor och löner för kvinnor. En väl utbyggd barn- och

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

äldreomsorg främjar dessutom kvinnors möjligheter till arbete och försörjning genom att de avlastar kvinnor från tidigare obetalt arbete. Regeringen har även fördelat ett stimulansbidrag till kommunerna för stärkt bemanning i äldre- omsorgen, bidraget uppgick till 1 miljard 2015 och 2 miljarder per år 2016–2018. Enligt Social- styrelsens uppföljning har bidraget förbättrat arbetsklimatet och arbetsmiljön inom äldre- omsorgen som är en kvinnodominerad sektor där brister i arbetsmiljön uppmärksammats.12

Förändringar i ROT- och RUT-avdragen

Regeringen har under mandatperioden genom- fört flera förändringar i ROT- och RUT- avdragen av både fördelningspolitiska och sysselsättningspolitiska skäl. År 2015 avskaffades den särskilda bestämmelsen om skattereduktion för hjälp med läxor och annat skolarbete (prop. 2014/15:99, bet. 2014/15:FiU21, rskr. 2014/15:255). Under 2016 avskaffades även skattereduktionen för matlagning samt för vissa städ- och rengöringsarbeten. Dessutom sänktes taket för RUT-avdraget till 25 000 kronor per person och beskattningsår för skattskyldiga som inte har fyllt 65 år vid beskattningsårets ingång och subventionsgraden i ROT-avdraget sänktes från 50 procent till 30 procent (prop. 2015/16:1, bet. 2015/16:FiU1, rskr. 2015/16:51).

Under 2016 utvidgades RUT-avdraget med ytterligare trädgårdsarbete, flyttjänster samt in- stallation, reparation och underhåll av data- och informationsteknisk utrustning m.m. (prop. 2015/16:99, bet. 2015/16:21, rskr. 2015/16:310). Den 1 januari 2017 utvidgades RUT-avdraget ytterligare med reparation och underhåll av vit- varor (prop. 2016/17:1, bet. 2016/17:FiU1, rskr. 2016/17:49).

Enligt SCB:s tidsanvändningsundersökning tar män i större utsträckning ansvar för de arbe- ten i hemmet som är berättigade till ROT-av- drag, medan kvinnor generellt sett tar ansvar för de arbeten i hemmet som är berättigade till RUT-avdrag, med undantag för utvidgningarna av RUT-avdraget till vissa reparationer. Sam- mantaget bedöms förändringarna av RUT- och ROT-avdragen inte påverka fördelningen av det

12 Stimulansmedel för ökad bemanning inom äldreomsorgen, Uppföljning av 2016 års medel (Socialstyrelsen 2017).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

obetalda hem- och omsorgsarbetet i någon större utsträckning.

Enligt en analys av Skatteverket utnyttjas ROT- och RUT-avdragen av fler män än kvinnor. År 2015 begärde 100 000 fler män än kvinnor skattereduktion för ROT- och RUT- arbete.13 Förändringarna av RUT- och ROT- avdragen bedöms därför påverka fler män än kvinnor.

7 Jämställd hälsa

Kvinnor och män, flickor, pojkar och personer som identifierar sig på annat sätt ska ha samma förutsättningar för en god hälsa samt erbjudas vård och omsorg på lika villkor. Området jäm- ställd hälsa relaterar i stor utsträckning till såväl det övergripande målet för jämställdhets- politiken som till de övriga fem delmålen. Skill- nader i hälsotillstånd beroende på kön påverkar möjligheter till makt och inflytande, utbildning, ekonomisk självständighet, våldsutsatthet samt fördelningen av det obetalda arbetet. Samtidigt påverkar de övriga fem delmålen graden av jämställdhet avseende hälsa.

7.1Kvinnors och mäns hälsosituation är olika

Det finns skillnader mellan kvinnor och män, pojkar och flickor vad gäller hälsa. Köns- skillnader finns t.ex. när det gäller kvinnors och mäns upplevda hälsa. År 2016 var andelen kvinnor med dålig självrapporterad hälsa be- tydligt högre än andelen män (se diagram 7.1). Andelen kvinnor som rapporterade dålig hälsa uppgick 2016 till ca 7 procent medan andelen män uppgick till ca 4 procent.

Diagram 7.1 Kvinnors och mäns hälsotillstånd, fysiska och psykiska besvär 16–84 år 2016

Procent

35
35
30
25	Kvinnor	Män



20
15
10
5

Dålig hälsa	Besvär av ängslan, oro	Svår värk
	och ångest

Källa: Statistiska centralbyrån, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC).

Bland utrikesfödda kvinnor och bland ensam- stående kvinnor är andelen med självrapporterad dålig hälsa ännu större. Även när det kommer till specifika åkommor, som t.ex. besvär av ängslan, oro och ångest eller svår värk rapporterar betydligt större andel av kvinnorna än männen besvär (se diagram 7.1).

Normer kring maskulinitet och manlighet påverkar mäns psykiska, fysiska och sexuella hälsa och kan vara en riskfaktor i hälsosamman- hang.14 Det kan t.ex. ha en negativ inverkan på mäns hälsa att män söker vård i mindre utsträck- ning och i ett senare skede än kvinnor.

Ansträngt läge inom förlossningsvården

Sverige ligger långt över OECD-genomsnittet när det gäller förlossningsskador vid vaginal förlossning.15 Från 1990 fram till mitten av 2000- talet ökade de allvarliga bristningarna vid vaginal förlossning kraftigt. Andelen kvinnor som drab- bades av en allvarlig bristning var som högst 2004 och har sjunkit något de senaste åren (se diagram 7.2). År 2016 drabbades 5,1 procent av förstföderskorna av allvarliga bristningar.

13 Skattesystemets utveckling 2006–2015 Kartläggning av könsuppdelad	14	Män och jämställdhet (SOU 2014:6).
statistik (Skatteverket 2017).	15	Health at a glance (OECD 2017).

Diagram 7.2 Andel kvinnor som drabbas av allvarliga bristningar vid vaginal förlossning, 1990–2016

Procent
8
Förstföderskor
7
Omföderskor
6
Totalt
5
4
3
2
1
0
90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16
Källa: Medicinska födelseregistret, Socialstyrelsen.

Det finns stora skillnader mellan landsting. I Region Jämtland Härjedalen och i Stockholms läns landsting drabbades över 6 procent av först- föderskorna av allvarliga bristningar 2016 medan motsvarande siffra för förstföderskorna i Halland var drygt 2 procent.

Ojämställd och ojämlik psykisk hälsa

Kvinnor upplever oftare psykisk ohälsa än män. År 2016 rapporterade nästan 30 procent av kvinnorna och 20 procent av männen besvär av ängslan, oro eller ångest. Besvären är vanligast i de yngsta åldersgrupperna och vanligare bland kvinnor än bland män i alla åldersgrupper (se diagram 7.3).

Diagram 7.3 Besvär med ängslan, oro och ångest efter ålder och kön 2016

Procent

40
35					Kvinnor		Män
30					Kvinnor		Män
30
25
20
15
10
5
0
0
25-34	35-44	45-54	55-64	65-74		75-84		85+

Källa: Statistiska centralbyrån, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC).

Personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning riskerar både sämre hälsa och högre dödlighet jämfört med befolkningen i

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

övrigt. Men trots att fler kvinnor än män rapporterar att de upplever psykisk ohälsa är självmord betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. Drygt 69 procent av de som 2016 avled till följd av självmord och annan avsiktligt själv- destruktiv handling var män.16

Enligt SCB:s undersökning av levnadsförhål- landen för barn finns en tydlig könsskillnad. I undersökningen, som gjordes 2015 och 2016, svarade 16 procent av flickorna i åldern 12–18 år ja på frågan om de ofta känner sig ledsna eller nere. Motsvarande siffra för pojkarna var 4 procent.17

Omotiverade skillnader i läkemedelsbehandling

Enligt en rapport från SKL finns det omoti- verade könsskillnader i kvinnors och mäns läke- medelsbehandling.18 Exempelvis råkar kvinnor oftare än män ut för biverkningar och får oftare olämpliga läkemedel eller läkemedel som är olämpliga i kombination med varandra.

Kvinnor har enligt rapporten inte samma till- gång till nyare och dyrare läkemedel som män har. Dessutom är kvinnor underbehandlade med en rad viktiga mediciner och får i mindre ut- sträckning än män medicinering enligt de nationella riktlinjerna, exempelvis i samband med hjärt-kärlsjukdom. Denna bild bekräftas även av Ekonomistyrningsverkets rapport som visar att den genomsnittliga kostnaden för läke- medelsförmånen är betydligt högre för män än för kvinnor.19

Stora könsskillnader inom sjukfrånvaron

Det finns tydliga skillnader mellan kvinnor och män när det gäller sjukfrånvaro. Sjuktalet, dvs. det genomsnittliga antalet utbetalda dagar med sjukpenning per sjukpenningförsäkrad, har varierat kraftigt sedan 1980-talet (se diagram 7.4). Sjuktalet för kvinnor har varit betydligt högre än för män under hela perioden. År 2017 uppgick sjuktalet till nästan 16 dagar för kvinnor medan det för män var knappt 8 dagar.

16 Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

17SCB:s undersökningar av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF) 2014–2015.

18(O)jämställdhet i hälsa och vård, reviderad upplaga 2014 (Sveriges Kommuner och Landsting 2014).

19Könsuppdelad statistik i regeringens reformarbete (Ekonomistyr- ningsverket 2017:50).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 7.4 Sjuktalet för kvinnor och män

Antal sjukdagar

30
25	Kvinnor
20	Män
20
15
10
5
0
	94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17

Anm.: Sjuktalet t.o.m. 1997 är antal utbetalda dagar med sjukpenning per sjuk- penningförsäkrad. Sjuktalet fr.o.m. 1998 är antal utbetalda dagar med sjukpenning per registrerad försäkrad i åldrarna 16–64 år, exklusive försäkrade med hel sjuk- ersättning eller aktivitetsersättning (före 2003 hel förtidspension eller helt sjuk- bidrag). Dagar med sjuklön från arbetsgivare ingår inte i sjuktalet. Alla dagar räknas som en dag oavsett om omfattningen är hel, halv osv.

Källa: Försäkringskassan.

7.2Regeringen har gjort betydande satsningar för jämställd hälsa

Förlossningsvården har stärkts

Regeringen har genomfört betydande satsningar under mandatperioden för att stärka förloss- ningsvården. Insatserna syftar till att skapa bättre förutsättningar för ökad tillgänglighet, kvalitet och patientsäkerhet. Insatserna ska också skapa en bättre arbetsmiljö för medarbetarna i för- lossningsvården och stärka personaltätheten. Andelen kvinnor som drabbas av allvarliga brist- ningar vid förlossning har fortsatt minska sedan regeringens satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa inleddes 2015 (se diagram 7.2).

Införande av avgiftsfri cellprovsscreening

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att stärka kvinnors hälsa, bl.a. en riktad primär- vårdssatsning på kvinnors hälsa med särskilt fokus på socioekonomiskt utsatta områden.

Mammografi är ett effektivt sätt att tidigt upptäcka bröstcancer. För att öka deltagandet, särskilt i socioekonomiskt utsatta grupper, har avgiftsfri mammografi införts för kvinnor mellan 40 och 74 år. Ytterligare en åtgärd för att för- bättra kvinnors hälsa är att verka för att fler kvinnor ska ta del av screening för livmoder- halscancer genom att gynekologisk cellprov- tagning blev avgiftsfri fr.o.m. 2018.

Förstärkta satsningar inom psykisk hälsa

För att möta den ökande ohälsan bland barn och unga vuxna upp till 30 år har regeringen pre- senterat en flerårig satsning på området psykisk ohälsa. Syftet är bl.a. att stärka ungdoms- mottagningar, första linjens psykiatri i primär- vården, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) samt den specialiserade psykiatrin för vuxna. Detta är viktiga förstärkningar ur ett jämställd- hetsperspektiv då en större andel yngre och särskilt kvinnor och flickor har psykisk ohälsa. Regeringen har även gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att genomföra en fördjupningsstudie samt fördela medel rörande psykisk hälsa och suicidprevention riktad till transpersoner.

Nationell läkemedelslista stärker patientsäkerhet och effektivitet

För att öka patientsäkerheten och effektivisera arbetet med ordination och förskrivning av läke- medel avser regeringen att under våren 2018 lämna en proposition till riksdagen om en nationell läkemedelslista.

Den nationella läkemedelslistan förväntas leda till bättre möjligheter till uppföljning samt bidra till att fylla kunskapsluckor om varför det finns stora könsskillnader i läkemedelsförskrivningen.

8Mäns våld mot kvinnor ska upphöra

Ett av regeringens jämställdhetspolitiska mål är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Kvinnor är i högre grad än män utsatta för våld av när- stående och våld mot kvinnor i nära relationer är generellt sett grövre och oftare upprepat än mot- svarande våld mot män. Yngre kvinnor är den grupp som är allra mest utsatt för brott i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck.

8.1Allt fler kvinnor uppger att de utsatts för sexualbrott

I Nationella trygghetsundersökningen 2017 som genomförts av Brå, uppgav 2 procent av kvin- norna att de utsatts för misshandel under före-

gående år. Denna andel har legat på en relativ stabil nivå sedan mätningarna inleddes 2006.

Andelen kvinnor som uppger att de under föregående år har utsatts för sexualbrott har där- emot mer än fördubblats. År 2016 uppgick andelen kvinnor till 4,1 procent, vilket kan jäm- föras med 0,6 procent för män (se diagram 8.1).

Diagram 8.1 Personer utsatta för sexualbrott efter kön

Procent
4,5
4,0				Kvinnor				Män
4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
05	06	07	08	09	10	11	12	13	14	15	16
Källa: Nationella trygghetsundersökningen, Brå.

Enligt Brå ökade antalet anmälningar om sexuellt ofredande med 21 procent 2007–2016. I 90 pro- cent av fallen var offret en flicka eller kvinna och i 10 procent av fallen var offret en pojke eller man. Även antalet anmälda våldtäkter ökade kraftigt, med 41 procent, under samma period. Ökningen av antal anmälda våldtäkter kan delvis förklaras av att de förändringar som gjordes av sexualbrottslagstiftningen 2005 och 2013 lett till att fler handlingar rubriceras som våldtäkt. Av de anmälda våldtäktsbrotten 2016 utgjordes drygt 92 procent av våldtäkter mot kvinnor och flickor. Mindre än 8 procent av de anmälda våld- täktsbrotten utgjordes av våldtäkter mot pojkar och män.20

Brå började 2011 att kontinuerligt föra köns- uppdelad statistik för dödligt våld. Statistiken visar att det årliga antalet dödade kvinnor legat relativt stabilt sedan 2011. Däremot har antalet dödade män ökat sedan 2011 (se diagram 8.2).

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Diagram 8.2 Konstaterade fall av dödligt våld efter kön

Antal
100
90	Kvinnor		Män
80	Kvinnor		Män
80
70
60
50
40
30
20
10
0
11	12	13	14	15	16	17
Källa: Brottsförebyggande rådet.

När det gäller misshandel och sexualbrott mot kvinnor kan ökningen av självskattad utsatthet och anmälningar åtminstone delvis vara uttryck för lägre tolerans för dessa slags brott.

Inte bara närstående utsätter kvinnor för hot och våld

Enligt Brå utsätts kvinnor oftare än män för hot och våld i arbetet. Kvinnodominerade yrkes- grupper inom vård och omsorg och sociala tjänster är de som i störst utsträckning rappor- terar utsatthet för våld och hot om våld på arbetsplatsen. Detta skulle kunna tala för att skillnaderna i utsatthet både kan handla om yrkesval och om kön. Detta hänger dock nära samman eftersom det råder stora skillnader i utbildnings- och yrkesval vad gäller kön. Brå konstaterar dock att kvinnor rapporterar fler skador och besvär än män till följd av hot och våld i arbetslivet. 21

Hot och trakasserier som riktas mot jour- nalister och förtroendevalda är i högre grad sexistiska och sexualiserade när de riktas mot kvinnor än när de riktas mot män.22 Liknande mönster finns i skolan och på internet, flickor utsätts i högre grad än pojkar för sexuella trakasserier och sexuellt påträngande beteende.

		21 Hot och våld Om utsatthet i yrkesgrupper som är viktiga i det
20
20	Kriminalstatistik 2016 Anmälda brott Slutgiltig statistik,	demokratiska samhället (Brottsförebyggande rådet 2015:12).
	Kriminalstatistik 2016 Anmälda brott Slutgiltig statistik,	demokratiska samhället (Brottsförebyggande rådet 2015:12).
Brottsförebyggande rådet 2017.		22 Ibid.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

8.2Regeringen har vidtagit åtgärder för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra

Regeringen har sedan 2014 vidtagit flera åtgärder för att bidra till uppfyllelse av det jämställd- hetspolitiska målet att mäns våld mot kvinnor och barn ska upphöra. För att svara mot de ut- maningar som beskrivs i utredningen Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55) presenterade regeringen 2016 en strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Strategin har följande fyra mål som ska vägleda statens styrning för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och barn:

–ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld,

–förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn,

–effektivare brottsbekämpning, samt

–förbättrad kunskap och metodutveckling.

I arbetet med strategin ingår omfattande åtgär- der som syftar till att motverka hedersrelaterat våld och förtryck inklusive könsstympning. Den nya Jämställdhetsmyndigheten har en central roll i samordningen och uppföljningen av strategin på nationell nivå. Nedan presenteras ett antal exempel på initiativ från regeringen utifrån stra- tegins fyra målsättningar.

Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete

En viktig del av ett förebyggande arbete mot våld handlar om universell våldsprevention. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles- frågor (MUCF) har regeringens uppdrag att främja användningen av effektiva våldsföre- byggande program bland kommuner och i det civila samhället. Kriminalvården har även haft regeringens uppdrag att utveckla och förstärka myndighetens återfallsförebyggande arbete.

Regeringen har även tillsatt en utredning om återfallsförebyggande insatser riktade till män som inte är frihetsberövade och som har utsatt kvinnor, barn eller andra närstående för våld. Därtill har Socialstyrelsen regeringens uppdrag att utveckla metoder för socialtjänstens samt hälso- och sjukvårdens arbete med våldsut- övande män. Inom ramen för regeringens brotts- förebyggande satsning har Brå fått ett förstärkt

uppdrag för ökad samordning och stöd på nationell nivå och länsstyrelserna har fått ansvar för samordning på regional nivå.

Internationellt har Sverige aktivt i inter- nationella organisationer drivit på arbetet mot människohandel, bl.a. genom den ambassadör mot människohandel som regeringen utsåg 2016. Sverige har särskilt lyft behovet av att dels skydda kvinnor och flickor mot människohandel för sexuell exploatering, dels vidta åtgärder som tar sikte på att minska efterfrågan på människor att exploatera t.ex. som gratis arbetskraft eller i prostitution. Sverige har även samarbetat med och gett stöd till FN:s generalsekreterares sär- skilda representant mot sexuellt våld i väpnade konflikter samt drivit på frågan i FN:s säkerhetsråd. Samverkan har också skett med internationella brottmålsdomstolen för att mot- verka förekomsten av, och frihet från straff för, könsrelaterat och sexuellt våld i konflikt.

Förbättrad upptäckt av våld samt starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn

Försäkringskassan har inom ramen för upp- draget om jämställdhetsintegrering fått i uppdrag att utveckla ett metodstöd för att i sjukpenning- ärenden ställa frågor om våld i nära relationer.

Inom ramen för Migrationsverkets uppdrag om jämställdhetsintegrering har handläggnings- processen för asylärenden blivit mer individua- liserad. Det bedöms leda till att fler kvinnor vågar berätta om exempelvis utsatthet för hedersrelaterat våld, våld inom familjen eller andra former av våld och förtryck.

Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att fördela utvecklingsmedel och i samverkan med länsstyrelserna och Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet ge kom- petensstöd till kommuner, landsting och ideella organisationer i arbetet mot våld i nära relationer m.m.

Vidare har Socialstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att ta fram en förstärkt vägledning till kommuner om handläggningen av ärenden som rör barn som kommer till Sverige och uppges vara gifta. Regeringen har även tillfört medel till utrikesförvaltningens konsulära verksamhet för satsningar inom familjekonfliktsområdet med fokus på barn- och tvångsäktenskap.

Effektivare brottsbekämpning

Regeringen har föreslagit att det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten ska stärkas och moderniseras i förhållande till

teknik- och samhällsutvecklingen. Genom det nya brottet olaga integritetsintrång är det sedan den 1 januari 2018 straffbart att sprida vissa typer av bilder eller andra uppgifter om någon annans privatliv om syftet är att allvarligt skada personen som utsatts.

Regeringen har lagt fram en proposition till riksdagen om en ny sexualbrottslagstiftning som bygger på frivillighet (prop. 2017/18:177). Det ska inte längre krävas att gärningsmannen har använt sig av våld eller hot, eller utnyttjat offrets särskilt utsatta situation, för att kunna dömas för t.ex. våldtäkt. Regeringen föreslår även att ett särskilt oaktsamhetsansvar för de allvarligaste brotten införs och att minimistraffet för grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn höjs från fängelse i fyra år till fängelse i fem år. Regeringen föreslår vidare att det straffrättsliga skyddet vid sexualbrott mot barn stärks vid oaktsamhet hos gärningsmannen i fråga om barnets ålder. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.

Regeringen har även lagt fram en proposition om det straffrättsliga skyddet mot människo- handel och människoexploatering (prop. 2017/18:123). Förslagen är avsedda att stärka det straffrättsliga skyddet på området och öka anta- let lagföringar. I propositionen föreslås också att straffskalan för grovt koppleri ska skärpas.

I lagrådsremissen Straffrättsliga åtgärder mot sexköp utomlands och mot utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling har regeringen föreslagit bl.a. att straffskalan för köp av sexuell handling av barn ska skärpas och att brotts- beteckningen ska ändras till utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling.

Regeringen har även uppdragit åt Brotts- offermyndigheten att genomföra informations- och utbildningsinsatser på sexualbrottsområdet. Insatserna riktar sig i huvudsak till unga i åldern 13–25 år samt till vuxna som möter ungdomar i vardagen.

Regeringen bedömer att det är centralt att rättsväsendets myndigheter utvecklar sina arbetsmetoder och har därför uppdragit åt Polis- myndigheten att redovisa vilka åtgärder man vidtagit för att utveckla arbetsmetoderna vid utredning av våldtäkter och andra sexualbrott. Brå har även fått i uppdrag att belysa rätts- väsendets hantering av våldtäktsbrott och ge förslag på hur denna skulle kunna förbättras.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

Förbättrad kunskap och metodutveckling

En avgörande utmaning i arbetet med mäns våld mot kvinnor är att kunskapen om våldets omfattning är begränsad och osäker, vilket gör utvecklingen och de sammantagna effekterna av samhällets insatser svårbedömda. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att ta fram förslag till indikatorer som både avser förekomst och utveckling av samhällets insatser på området. Till myndighetens uppdrag hör även att utveckla metodstöd till socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med både våldsutsatta och våldsutövare samt att genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck.

Regeringen har vidare uppdragit åt Statens skolverk att utvärdera det våldsförebyggande programmet Mentorer i våldsprevention. Upp- draget bedöms kunna utgöra ett värdefullt underlag i utvecklingen av det våldsföre- byggande arbetet med unga.

Utredningsverksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa döds- fall, s.k. dödsfallsutredningar, syftar till att ge underlag för att bättre kunna förebygga våld och övergrepp i nära relationer. Regeringen har låtit utreda nödvändiga författningsändringar för att göra verksamheten mer effektiv (Ds 2017:47 Utredningar avseende vissa skador och dödsfall).

Regeringen har uppdragit åt Brå att undersöka hur bestämmelserna om fridskränkningsbrotten tillämpas, med fokus på grov kvinnofrids- kränkning samt hur strafftiderna för fridskränk- ningsbrotten har utvecklats sedan straff- skärpningen 2013. Regeringen har även föreslagit att kontrollen av kontaktförbud ska skärpas.

Regeringen har även gett Brå i uppdrag att analysera orsakerna till de ökningar av utsatthet för sexualbrott och anmälda sexualbrott som skett sedan 2005.

Regeringen anser att det är viktigt att under- visning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ingår i utbildningar där de stu- derande i sina framtida yrken kommer att möta våldsutövare och våldsutsatta. Därför har hög- skoleförordningen ändrats så att utbildning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer blir obligatoriskt för vissa utbildningar från den 1 juli 2018.

Regeringen har inom ramen för den femin- istiska utrikespolitiken bedrivit ett arbete för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Bland annat har Sverige, genom bistånd och stöd till olika insatser och till forskning, bidragit till ett bättre

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0 B i l a ga 3

kunskapsläge om kopplingen mellan okon- trollerad spridning av vapen och våld mot kvinnor. Sverige har också varit ledande i ett internationellt initiativ för att förebygga och öka skyddet mot könsrelaterat våld i humanitära kriser och har bidragit till att fler aktörer anslutit sig till initiativet.

Bilaga 4

Den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Bilaga 4

Den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock

Innehållsförteckning

1	Inledning ..................................................................................................................		5
		Vad räknas som investering? ...................................................................	5
		Vad är en optimal nivå på offentliga investeringar? ...............................	6
2	Offentliga investeringar och kapitalstock..............................................................		7
	2.1	Den offentliga sektorns investeringar.....................................................	7
		Statliga och kommunala investeringar ....................................................	8
		Offentliga investeringar i väg och järnväg ..............................................	9
	2.2	Offentlig kapitalstock............................................................................	10
		Den offentliga sektorns kapitalstock....................................................	10
		Kapitalstock av väg och järnväg.............................................................	10
		Transportvolymer på väg och järnväg...................................................	11
3	Internationell jämförelse.......................................................................................		12
4	Delbetänkandet Finansiering av infrastruktur med privat kapital?....................		13

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Diagramförteckning
Diagram 2.1	Offentliga investeringar ...........................................................................	8
Diagram 2.2	Statliga investeringar.................................................................................	8
Diagram 2.3	Kommunsektorns investeringar...............................................................	9
Diagram 2.4 Investeringar i järnväg ..............................................................................		9
Diagram 2.5 Investeringar i väg...................................................................................		10
Diagram 2.6 Kapitalstock i offentlig sektor, stat och kommunsektorn ...................		10
Diagram 2.7 Kapitalstock av väg och järnväg .............................................................		11
Diagram 2.8 Kapitalstock av järnväg och väg, fasta priser.........................................		11
Diagram 2.9 Trafikvolym för gods- och persontrafik................................................		11
Diagram 3.1 Offentliga myndigheters investeringar i olika länder, genomsnitt
	2000–2016................................................................................................	12
Diagram 3.2 Investeringar i transportinfrastruktur i olika länder, genomsnitt
	2000–2015................................................................................................	12
Diagram 3.3	Järnvägsnät 2016 .....................................................................................	12
Diagram 3.4	Motorvägsnät 2016 .................................................................................	13

Sammanfattning

–Syftet med denna bilaga är främst att beskriva utvecklingen av den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock över tid och att jämföra med andra länder.

–I bilagan redovisas investeringar och kapital- stockar i enlighet med definitionerna i den officiella statistiken. I bredare mening kan dock andra satsningar som genererar av- kastning i framtiden, såsom utbildning, ock- så ses som investeringar.

–Det är svårt att avgöra vad som är en optimal nivå på offentlig sektors investeringar och kapitalstock. Det finns flera skäl till att nivåerna varierar över tid och mellan länder.

–De offentliga investeringarna som andel av BNP har legat runt 4 procent sedan slutet av 1990-talet.

–Kommunsektorns kapitalstock motsvarade 2016 ca 40 procent av BNP medan statens kapitalstock motsvarade 28 procent av BNP.

–Sveriges investeringar i transportinfra- struktur har legat något under genomsnittet bland OECD-länderna 2000–2016.

1 Inledning

Denna bilaga syftar till att redovisa utvecklingen av den offentliga sektorns investeringar och kapi- talstock över tid och i ett internationellt pers- pektiv. Ett särskilt fokus ligger på investeringar och kapitalstocken i transportinfrastruktur.

I detta inledande avsnitt behandlas investe- ringsbegreppet i bredare mening och svårig- heterna att avgöra vad som är en optimal nivå på offentliga investeringar och kapitalstock. I en fördjupningsruta beskrivs det snävare investe- ringsbegrepp som används i statistiken och i denna bilaga i övrigt. I efterföljande avsnitt redo- visas utvecklingen av offentliga investeringar och kapitalstock i Sverige och i utlandet enligt den officiella statistiken.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Vad räknas som investering?

En investering i kapital är en satsning som genomförs för att generera avkastning. Den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock är av stor betydelse för ekonomins produktiva förmåga och samhällets välfärd. Realkapital som sjukhus, skolor, elnät och transportinfrastruktur behövs för att kunna producera välfärdstjänster som vård, skola och omsorg. Det är investeringar i realkapital som mäts i den officiella statistiken och som denna bilaga fokuserar på (se fördjup- ningsrutan Statistiken för investeringar och kapitalstock).

Utöver investeringar i realkapital står den offentliga sektorn för investeringar som är centrala för samhällsekonomins utveckling, men som inte räknas med i den officiella statistiken. Det handlar om direkta investeringar i human- kapital via barnomsorg, förskoleverksamhet och utbildning, men också indirekt via investeringar i bättre hälsa och ökade resurser till polis och rätts- väsende som påverkar hur humankapitalet kan tas i bruk. En god och jämlik vård är en förutsättning för att individer ska kunna utnyttja sitt human- kapital. Minskad brottslighet betyder inte bara skadereduktion utan också att hushållen kan lägga mindre resurser på att skydda sig mot brott.

Hur humankapitalet utvecklas är av stor betydelse för individens och samhällets produk- tivitet. En högkvalitativ barnomsorg och skola som erbjuder en miljö som är gynnsam för barnets utveckling är central för att alla barns fulla potential ska tas tillvara. Investeringar i barnens tidiga utbildning lägger en grund som främjar fortsatta investeringar i deras humankapital, genom att göra dem mer produktiva. En hög kvalitet i barnomsorg och skola kan därför be- traktas som investeringar som på lång sikt på- verkar produktiviteten och välståndet i samhället.

Medicinska framsteg som gör att vi lever längre innebär att avkastningen på omskolning mitt i karriären blir högre än tidigare. Denna utveckling sker samtidigt som ny teknik gör att gamla jobb ersätts av nya. Därmed blir det både möjligt och nödvändigt att fylla på med humankapital genom investeringar i förbättrade system för omskolning och livslångt lärande. På samma sätt sker investe- ringar i nyanländas humankapital genom att ut- bilda dem som behöver fylla på eller uppdatera sina kunskaper för att snabbare komma in på arbetsmarknaden och bidra till samhällsbygget.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Vad är en optimal nivå på offentliga investeringar?

Det är svårt att avgöra vad som är en önskvärd nivå på de offentliga investeringarna. Det finns flera teorier och empiriska modeller för att bedöma effekterna av offentliga investeringar, men de ger inga klara slutsatser om vad som är en optimal investeringsnivå eller kapitalstock. Vilka antaganden som görs i en modell spelar stor roll för bedömningen av den optimala kapitalstocken. Bland annat antaganden om hur konsumtionen och sparandet påverkas av realränteförändringar, befolkningstillväxten, utvecklingstakten för tek- nologiska framsteg eller hur snabbt kapital- stocken slits.

Det hävdas ibland att belastningen på det offentliga realkapitalet, som vägar, järnvägar och elnät, ökar i takt med aktiviteten i ekonomin och att den offentliga kapitalstocken därför bör växa i takt med BNP, dvs. att kapitalstockens andel av BNP bör vara någorlunda konstant över tiden. Urbanisering, klimat- och miljöanpassnings- behov samt snabbt förändrade transport- och resmönster framförs vidare som skäl till att kapitalstocken i vissa regioner och under vissa perioder bör öka snabbare än den samlade pro- duktionen. Det kan t.ex. handla om att hantera den snabba befolkningstillväxten i storstads- regionerna eller behovet av investeringar för att på så sätt möta framtidens klimatutmaningar.

Under perioder när ett lands offentliga sektor och infrastruktur byggs ut är det vanligt att investeringsvolymen är större än under perioder då den offentliga sektorn och infrastrukturen redan är väl utbyggd. Förändrade behov och förslitning innebär att investeringar behöver göras kontinuerligt. Investeringarnas positiva effekter på ekonomins produktiva kapacitet är dock generellt störst i uppbyggnadsfasen.

Skillnader i hur offentligt styrd verksamhet organiseras och klassificeras i statistiken påverkar också hur stora offentlig sektors investeringar anses vara. Att offentligt finansierad verksamhet som bedrivs av aktörer i näringslivet ökar bidrar till att dämpa det som räknas som den offentliga sektorns investeringar och ökning av kapital- stock.

Det kan därför finnas flera skäl till att den offentliga investeringsnivån varierar både över tid och mellan länder.

Inte bara nivån på de totala offentliga investeringarna spelar roll. Vilka investeringar som prioriteras har mycket stor betydelse för

såväl nivån på som fördelningen av produktivitet och välfärd. Utgångspunkten bör vara att endast investeringar som ger högre samhällsekonomisk nytta än kostnader bör genomföras. Varje investering bör alltså bedömas utifrån sin samhällsekonomiska avkastning. En systematisk användning och utveckling av samhällsekono- misk analys kan bidra väsentligt till en effektiv prioritering av de offentliga investeringarna, vilket bidrar till en långsiktigt hållbar tillväxt och ett ökat välstånd.

Statistiken över investeringar och kapitalstock

Enligt nationalräkenskapernas definition består fasta bruttoinvesteringar av förvärv minus avytt- ringar, av fasta tillgångar under en given period. En fast tillgång är en nyttighet som används upprepade gånger till produktion av varor och tjänster utan att själv förbrukas. En sådan tillgång kan även benämnas realkapital. Den förväntade livslängden ska vara minst ett år. De fasta till- gångarna kan vara materiella eller immateriella. Några exempel på materiella fasta tillgångar är byggnader, anläggningar, transportmedel och maskiner. Exempel på immateriella fasta till- gångar är datorprogramvaror samt forskning och utveckling. Underhåll och reparationer av be- fintliga fasta tillgångar räknas inte som in- vesteringar, eftersom tillgångarnas funktionssätt inte förändras och åtgärden inte tillför ytterligare produktionskapacitet. Kapitalstocken är värdet av de samlade fasta tillgångarna vid en viss tidpunkt.

2Offentliga investeringar och kapitalstock

I detta och efterföljande avsnitt redovisas utveck- lingen av den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock enligt den officiella statistiken (se fördjupningsrutan Statistiken för inves- teringar och kapitalstock för en närmare be- skrivning av investeringsbegreppen som används i statistiken som redovisas i denna bilaga).

Nivåerna på investeringar och kapitalstocken redovisas i denna bilaga som andel av BNP i löpande priser, vilket är ett vanligt före- kommande mått för att jämföra olika national- räkenskapsstorheter på lång sikt. Detta sätt att redovisa nivåerna undviker de problem som är förknippade med att beräkna andelar av BNP i volym (referensårspriser). Eftersom national- räkenskapernas konstruktion medför att BNP:s olika delar uttryckta i referensårspriser inte kan summeras till BNP, blir andelar beräknade på det sättet svårtolkade. Metoden i bilagan innebär dock att nivåerna på såväl investeringarna och kapitalstocken i täljaren som BNP i nämnaren ökar över tid till följd av prisförändringar. I de fall priserna på investeringar utvecklas annorlunda än den sammanvägda prisutvecklingen i BNP på- verkas också kvoten som redovisas.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Kapitalstocken ökar genom fasta brutto- investeringar, men minskar på grund av kapital- förslitning. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden till följd av normal användning, föråldring m.m. Statistiken över kapitalstocken bör tolkas med en viss försiktighet eftersom den bygger på osäkra antaganden om bl.a. den genom- snittliga livslängden på olika typer av fasta till- gångar.

I avsnitt 2 i denna bilaga används även netto- investeringar som ett mått på investeringar. Nettoinvesteringar är bruttoinvesteringar minus förslitning av befintlig kapitalstock. Om netto- investeringarna är positiva ökar kapitalstocken mätt i absoluta termer.

Med begreppet offentlig sektor avses i denna bilaga den gamla definitionen som i national- räkenskapernas nya redovisning benämns offent- lig förvaltning. I samband med övergången till ENS 2010 ändrade nationalräkenskaperna be- nämningarna till offentlig förvaltning (offentlig sektor) och kommunal förvaltning (kommun- sektorn).

2.1Den offentliga sektorns investeringar

En analys av hur de offentliga brutto-invest- eringarna har utvecklats över en längre tidsperiod försvåras av ett brott i dataserierna 1980. Exempelvis är den offentliga sektorns utgifter för forskning och utveckling samt inköp av militära vapensystem och programvaror bokförda som offentliga investeringar först fr.o.m. 1980 (statens investeringar som andel av BNP ökar med 1,3 procent 1980 till följd av den nya redo- visningen). Det bör beaktas när investeringarnas utveckling och nivå före 1980 jämförs med inve- steringarna från 1980 och framåt.

Investeringarna inom den offentliga sektorn ökade efter andra världskriget och låg under slutet av 1960-talet på en mycket hög nivå (se diagram 2.1). Den höga investeringsnivån berodde i stor utsträckning på den utbyggnad av den offentliga sektorn som då skedde, inklusive stora infra- struktursatsningar. När den offentliga kapital- stocken anpassats till en större offentlig sektor, en högre produktionsvolym av välfärdstjänster och ett ökat transportbehov började investe- ringarnas andel av BNP minska. År 2017 utgjorde den offentliga sektorns totala bruttoinvesteringar 4,2 procent av BNP (se diagram 2.1).

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Diagram 2.1 Offentliga investeringar

Procent av BNP

6
5
4
3
2			Totalt, äldre redovisning
			Totalt
			FoU
1			Byggnader och anläggningar
			Övrigt
0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Offentliga investeringar i byggnader och anlägg- ningar inkluderar investeringar i transportinfra- struktur. Det är den investeringsgrupp som har längst livslängd. Dessa investeringar har varierat mellan 1,4 och 2,5 procent av BNP sedan 1980. Sedan 2000 har de ökat som andel av BNP och uppgick 2017 till 2,3 procent av BNP, vilket ligger nära toppnivåerna under början av 1980-talet och mitten av 1990-talet. Övriga investeringar, som bl.a. inkluderar programvara, militära vapen- system och maskiner, har minskat över tid sedan mitten på 1990-talet och uppgick 2017 till 1,1 procent av BNP. Minskningen i övriga investeringar beror framför allt på att investe- ringarna i militära vapensystem har minskat. Investeringar i forskning och utveckling (FoU) har legat på en i stort sett oförändrad nivå sedan början av 1980-talet, runt 0,8 procent av BNP.

Statliga och kommunala investeringar

Den offentliga sektorns investeringar kan delas in i statliga och kommunala investeringar. I staten är de största investeringsposterna väg och järnväg. Kommunsektorn (kommuner och landsting) in- vesterar främst i byggnader, vägar och kollektiv- trafik.

Inom staten ökade investeringarna som andel av BNP fram till mitten av 1960-talet, för att därefter minska fram till mitten av 1980-talet (se diagram 2.2). Under krisen på 1990-talet ökade de statliga investeringarna som andel av BNP under en kort period, men sjönk därefter för att under 2000-talet ligga kring 2,4 procent av BNP. De senaste åren har de statliga investeringarna minskat och 2017 uppgick de till 2,1 procent av BNP. Statens övriga investeringar, som bl.a.

inkluderar programvara, militära vapensystem och maskiner, har minskat över tid sedan 2000- talets början och uppgick 2017 till 0,6 procent av BNP. Minskningen i övriga investeringar beror framför allt på att investeringarna i militära vapensystem har minskat.

Statens investeringar i byggnader och anlägg- ningar, som till stor del består av investeringar i vägar och järnvägar, ökade från 0,4 till 1,3 procent av BNP under perioden 1985–1995 men min- skade därefter fram till 2000. Sedan 2000 har dessa investeringar legat runt 0,8 procent av BNP. Statens investeringar i FoU uppgick 2017 till 0,7 procent av BNP, vilket sammanfaller med det historiska genomsnittet.

Diagram 2.2 Statliga investeringar

Procent av BNP

4,0
			Totalt, äldre redovisning
3,5			Totalt
3,0			FoU
3,0			Byggnader och anläggningar
			Byggnader och anläggningar
2,5			Övrigt
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

I kommunsektorn ökade investeringarna som andel av BNP kraftigt från 1950 t.o.m. 1970-talets början för att därefter minska (se diagram 2.3). Under denna period skedde en betydande ut- byggnad av den kommunala servicen. Dessutom genomfördes stora anläggningsinvesteringar kopplade till bostadsbyggandet i samband med miljonprogrammet.

Diagram 2.3 Kommunsektorns investeringar

Procent av BNP

4,0								Totalt, äldre redovisning
								Totalt, äldre redovisning
3,5								Totalt
								FoU
3,0								Byggnader och anläggningar
								Övrigt
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
50	55	60	65	70	75	80	85	90	95	00	05	10	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Att investeringarna i kommunsektorn minskat sedan 1970 beror bl.a. på att kapitalstocken då var väl utbyggd och att det jämfört med tidigare räckte med mindre investeringar för att till- handahålla de kommunala välfärdstjänsterna.

En viktig förändring över tid är att många investeringar inom bl.a. energi-, hamn- och bostadssektorn numera görs av de kommunala bolagen, som inte ingår i den offentliga sektorn. Dessa investeringar redovisas i stället som in- vesteringar i näringslivet.

Kommunala FoU-investeringar och övriga investeringar, som bl.a. inkluderar programvara och maskiner, har i stort sett legat på en oför- ändrad andel av BNP sedan 1980-talets början. Dessa två kategorier av investeringar har legat runt 0,1 respektive 0,5 procent av BNP under den perioden. Sedan 2004 har investeringarna i kommunsektorn ökat i snabbare takt än BNP. Det handlar särskilt om satsningar på infra- struktur och fastigheter. År 2017 utgjorde de kommunala investeringarna 2,2 procent av BNP.

Offentliga investeringar i väg och järnväg

Fasta bruttoinvesteringar i väg och järnväg består i första hand av nyanläggning eller värdehöjande förbättringar av vägar och järnvägar. Underhåll av vägar och järnvägar redovisas inte som en in- vestering. Investeringar i vägar görs av såväl staten som kommunerna, medan investeringar i järn- vägar framför allt görs av staten.

I mitten av 1990-talet var bruttoinvesteri- ngarna i järnvägar jämförelsevis stora som andel av BNP (se diagram 2.4). Därefter minskade investeringarna som andel av BNP fram till 2000. År 2000–2010 ökade brutto-investeringarna i

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

järnvägar som andel av BNP på nytt igen, delvis på grund av investeringarna i Botniabanan. Under de senaste åren har dock investeringarna legat på en lägre nivå än under stora delar av 2000-talet. Den huvudsakliga anledningen till nedgången mellan 2010 och 2011 är att investeringarna i Botniabanan avslutades. År 2017 uppgick järn- vägsinvesteringarna till 0,3 procent av BNP.

Nettoinvesteringarna utgörs av bruttoinveste- ringarna exklusive kapitalförslitning och mäter den reala förändringen av stocken av realkapital. Bruttoinvesteringarna i järnvägar har varit större än kapitalförslitningen varje år sedan början av 1990-talet (se diagram 2.4). Därmed har netto- investeringarna varit positiva, vilket har bidragit till att kapitalstocken har vuxit.

Diagram 2.4 Investeringar i järnväg

Procent av BNP

0,7					Bruttoinvestering
					Bruttoinvestering
0,6					Kapitalförslitning
					Nettoinvestering
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0,0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Bruttoinvesteringarna i vägar som andel av BNP har legat på en mer stabil nivå över tiden än investeringarna i järnvägar (se diagram 2.5). Även väginvesteringarna som andel av BNP minskade under slutet av 1990-talet. Därefter har investe- ringarna legat på en högre nivå. År 2017 uppgick väginvesteringarna till 0,6 procent av BNP. Kom- munsektorn och staten stod för ungefär hälften var av väginvesteringarna 2017.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Diagram 2.5 Investeringar i väg

Procent av BNP

0,7
0,6
0,5
0,4
								Bruttoinvestering
0,3								Kapitalförslitning
0,2								Nettoinvestering
0,2
0,1
0,0
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Trots att bruttoinvesteringarna i väginfrastruktur i genomsnitt har varit större än bruttoinveste- ringar i järnvägar 1993–2015, har nettoinveste- ringarna i väginfrastruktur varit mindre än netto- investeringarna i järnvägar. Det beror på att vägar slits snabbare än järnvägar.

2.2Offentlig kapitalstock

Kapitalstocken inom offentlig sektor har, liksom investeringarna, påverkats av den bolagisering som skedde under 1980-talet och 1990-talet. Det var framför allt kommunal verksamhet inom energi-, hamn- och bostadssektorn som lades ut på kommunalt ägda bolag. Detta medförde att kapitalstocken inom denna del av den kom- munala verksamheten kom att räknas till närings- livet i stället för offentlig sektor.

Den offentliga sektorns kapitalstock

Genom att jämföra den offentliga sektorns kapitalstock med BNP ges en bild av utvecklingen i förhållande till den totala produktionen av varor och tjänster i ekonomin. Mätt i löpande priser påverkas kapitalstockens värde inte bara av netto- investeringar under året, utan även av prisför- ändringar på kapitalstocken under året. Om priset på kapitalstocken ökar mer eller mindre än den allmänna prisnivån i ekonomin kan kapital- stockens andel av BNP i löpande priser därför öka respektive minska. Den offentliga sektorns kapitalstock minskade som andel av BNP i löpande priser under 1980- och 1990-talet. Som nämns ovan var detta till största delen en följd av

bolagiseringen av delar av den kommunala verk- samheten och återspeglar inte någon reell för- ändring av kapitalstocken. Tendensen för den statliga kapitalstocken är inte alls lika tydlig (se diagram 2.6).

Mellan 2000 och 2007 låg offentlig sektors kapitalstock som andel av BNP stabilt runt drygt 65 procent. År 2008 och 2009 steg andelen i samband med att tillväxten i ekonomin stannade av till följd av finanskrisen. Andelen har sedan legat kvar på en något förhöjd nivå jämfört med början av 2000-talet även om en nedgång skedde 2014 och 2015.

Kapitalstocken i kommunsektorn är större än i staten. Effekten av bolagiseringen inom kom- munsektorn under 1980- och 1990-talet fick dock de båda kapitalstockarna att nivåmässigt närma sig varandra.

Diagram 2.6 Kapitalstock i offentlig sektor, stat och kommunsektorn

Procent av BNP

95					Offentlig sektor
					Offentlig sektor
85					Kommunsektorn
					Staten
75
65
55
45
35
25
80	85	90	95	00	05	10	15
Källa: Statistiska centralbyrån.

Kapitalstock av väg och järnväg

I diagram 2.7 visas hur kapitalstocken av vägar och järnvägar har utvecklats som andel av BNP.

År 1993–2009 ökade kapitalstocken av järn- vägar som andel av BNP, delvis till följd av stora investeringar. Därefter har kapitalstocken av järnväg som andel av BNP varit nära oförändrad. Det förklaras främst av att prisutvecklingen på järnväg varit svagare än den allmänna prisut- vecklingen i ekonomin efter 2009. I mindre utsträckning har även lägre järnvägsinvesteringar och en något högre kapitalförslitning bidragit till att kapitalstocken av järnväg ökat i långsammare takt efter 2010.

Kapitalstocken av vägar var relativt konstant som andel av BNP 1993–2007. Därefter ökade

andelen något, men fr.o.m. 2013 sjönk den åter- igen. De senaste tio årens förändringar i väg- stockens andel av BNP i löpande priser beror främst på förändringar i prisutvecklingen på väg. Ökade och minskade väginvesteringar påverkar kapitalstockens andel av BNP i mindre utsträck- ning än de relativa prisförändringarna.

Diagram 2.7 Kapitalstock av väg och järnväg

Procent av BNP

14
12
10
8
6
4						Väg			Järnväg
4
2
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17
Källa: Statistiska centralbyrån.

Eftersom transportinfrastrukturen till väsentlig del också används för persontransporter är det relevant att jämföra kapitalstocken av järnvägar och vägar med befolkningens storlek.

I förhållande till befolkningen har kapital- stocken av järnvägar mer än fördubblats sedan 1993 (se diagram 2.8). En stor del av den ökning som skett av kapitalstocken av järnväg beror på kvalitetsförbättringar. Enligt statistik från Trafik- analys är spårlängden för järnväg i stort sett densamma 2016 som 1993. Ökningen i kapital- stocken av järnväg består därmed inte av utökad spårlängd.

Utvecklingen av kapitalstocken av vägar i för- hållande till befolkningen har varit svagare och 2017 låg nivån marginellt över 1993 års nivå.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Diagram 2.8 Kapitalstock av järnväg och väg, fasta priser

Index 1993=1

3,5
		Järnväg
3,0		Järnväg, i relation till befolkningen
3,0		Väg
		Väg
2,5		Väg, i relation till befolkningen
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13	15	17
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Transportvolymer på väg och järnväg

Samtidigt som investeringar har gjorts i tran- sportinfrastrukturen har trafikvolymerna ökat (se diagram 2.9). Vägtrafiken har ökat stadigt sedan 1970-talet, både vad gäller gods- och persontrafik. Sedan slutet av 1990-talet har dock godstrafiken på väg ökat i betydligt snabbare takt. Ungefär samtidigt dämpades ökningstakten för person- trafiken på väg. Medan ökningstakten för person- trafik på väg har legat stabil sedan början av 1990- talet började godstrafik på väg minska 2008 och bottnade 2013. Nedgången är sannolikt en följd av den ekonomiska nedgången i samband med finanskrisen. De senaste åren har godstrafiken återigen vänt uppåt.

Diagram 2.9 Trafikvolym för gods- och persontrafik

Index 2000=100

	180
	160	Godstrafik, väg
	160	Godstrafik, järnväg
		Godstrafik, järnväg
	140	Persontrafik, väg
	140	Persontrafik, järnväg
		Persontrafik, järnväg
	120
	100
	80
	60
	40
		70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 12 14 16

Anm.: Från och med 2000 används en ny modell för beräkning av trafikvolym, vilket medför ett tidsseriebrott mellan 1999 och 2000.

Källa: Trafikanalys.

Persontrafiken på järnväg ökade under 1970-talet, men var relativt konstant under 1980-talet och en bit in på 1990-talet. Därefter har en kraftig ökning

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

skett. En viktig förklaring till detta är en ökad pendling. Godstrafiken på järnväg har ökat i be- tydligt långsammare takt.

Det bör påpekas att trots ökningen av trafik- volymerna i persontrafiken på järnväg är trafik- volymerna fortfarande betydligt större i väg- trafiken.

3 Internationell jämförelse

År 2000–2016 var den offentliga sektorns investeringar i Sverige relativt höga i ett interna- tionellt perspektiv (se diagram 3.1).

Jämförbarheten av den offentliga sektorns investeringsnivåer i olika länder påverkas bl.a. av skillnader i hur omfattande den offentliga sektorn är, storleken på befintliga kapitalstockar och relativpris på investeringar i respektive länder. Vad som definieras som offentliga respektive privata investeringar kan även påverkas av exempelvis hur vanligt det är att investeringar sker genom samarbete mellan offentliga och privata aktörer, s.k. offentlig-privat samverkan.

Diagram 3.1 Offentliga myndigheters investeringar i olika länder, genomsnitt 2000–2016

Procent av BNP i löpande priser

5,0

4,5

4,0

3,5

3,0

2,5

2,0

1,5

1,0

0,5

0,0 Grekland Sverige Japan Norge USA Frankrike Nederländerna Finland Spanien Portugal Irland Danmark Schweiz Österrike Italien Storbritannien Belgien Tyskland Källa: OECD.

Investeringarna i transportinfrastrukturen i Sverige låg något under OECD-genomsnittet, men i nivå med Norge, Finland och Danmark (se diagram 3.2). Det land som i jämförelsen haft störst infrastrukturinvesteringar är Schweiz, där investeringarna varit mer än dubbelt så stora som i Sverige.

Diagram 3.2 Investeringar i transportinfrastruktur i olika länder, genomsnitt 2000–2015

Procent av BNP i löpande priser

1,6

1,4

1,2

1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

0,0

Australien

Schweiz

Spanien

Japan

Irland

Portugal

Grekland

Italien

Frankrike

Kanada

Österrike

Norge

Sverige

Tyskland

Storbritannien

Finland

Danmark

Nederländerna

USA

Belgien

Anm.: Inkluderar även privata investeringar i transportinfrastruktur. Källa: OECD.

Mätt per invånare är järnvägsnätet i Sverige förhållandevis stort, vilket bl.a. är en följd av att Sverige är relativt glesbefolkat (se diagram 3.3). Även motorvägsnätet är relativt stort, dock mindre än i bl.a. Spanien och Portugal (se diagram 3.4). Jämfört med andra nordiska länder är det svenska motorvägsnätet i paritet med det i Danmark, men relativt omfattande jämfört med motorvägsnäten i Finland och Norge.

Det totala väg- och järnvägsnätet i Sverige har inte expanderat nämnvärt sedan 1990-talet, men det har skett kraftiga kapacitetshöjande åtgärder under perioden. Fler motorvägar har byggts och sträckningen av elektrifierad flerspårig järnväg har ökat. Dessa kapacitetsförbättringar av väg- och järnvägsnätet har varit större än genomsnittet i Europa.

Diagram 3.3 Järnvägsnät 2016
Kilometer per 100 000 invånare
160
140
120
100
80
60
40
20
0
Kanada Finland Sverige Norge USA Österrike Schweiz Luxemburg Frankrike Australien Irland OECD EU Tyskland Danmark Spanien Belgien	Italien Portugal Storbritannien Grekland Nederländerna Japan
Anm.: Uppgifterna avser 2015 för Schweiz och Storbritannien, 2014 för Kanada, USA,
Frankrike, Danmark och Nederländerna och 2009 för Australien.
Källa: Världsbanken.

PROP. 2017/18:100 Bilaga 4

Diagram 3.4 Motorvägsnät 2016
Kilometer per 100 000 invånare
40
35
30
25
20
15
10
5
0	Nederländerna Finland Tyskland Belgien Tjeckien Italien Estland Litauen Bulgarien Norge Slovakien Storbritannien Polen Rumänien
Slovenien Spanien Portugal Danmark Sverige Österrike Irland Schweiz Frankrike Ungern
Anm.: Uppgifterna avser 2015 för Italien, 2014 för Schweiz och 2013 för Norge.
Källa: Eurostat.

4Delbetänkandet Finansiering av infrastruktur med privat kapital?

Kommittén om finansiering av offentliga infra- strukturinvesteringar via skatter, avgifter och privat kapital har den 28 februari 2017 inkommit med ett delbetänkande, Finansiering av infra- struktur med privat kapital? (SOU 2017:13), där kommittén förordar ett svenskt försöksprogram med infrastrukturinvesteringar finansierade med offentlig-privat samverkan. Delbetänkandet har remissbehandlats (Fi2017/01056/BA2). Rege- ringen har inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av kommitténs delbe- tänkande. Denna bedömning förändras inte av slutbetänkandet (SOU 2018:13), då det behand- lar andra frågeställningar.

Bilaga 5

En sammanhållen budgetprocess

Bilaga till avsnitt 5.6

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 5

Bilaga 5

En sammanhållen budgetprocess

Innehållsförteckning
1	Sammanfattning av betänkandet En sammanhållen budgetprocess
	(SOU 2017:78) ........................................................................................................	5
2	Betänkandets lagförslag...........................................................................................	7

1Sammanfattning av betänkandet En sammanhållen budgetprocess (SOU 2017:78)

Besluten om statens budget är de viktigaste ekonomiska besluten riksdagen fattar. Syftet med en samlad budgetprocess är bl.a. att ge riksdagen en helhetsbild av regeringens förslag till budget och ekonomisk politik. En samlad budgetprocess uppnås bl.a. genom att regeringens respektive övriga riksdagspartiers budgetförslag ställs mot varandra som jämförbara alternativ. Därigenom fattar riksdagen beslut om, och tar ansvar för, budgetens helhet.

Under senare år har det utvecklats en praxis som innebär att regeringen lägger fram lagförslag som har budgetpåverkan i en proposition om statens budget och att riksdagen inkluderar lagförslagen i besluten om statens budget. Med utgångspunkt i denna praxis föreslår kommittén att det ska regleras i riksdagsordningen att lag- förslag som har en tydlig anknytning till statens budget och som lämnas i eller i anslutning till en proposition om statens budget ska ingå i något av besluten om statens budget. Huruvida ett lag- förslag har en tydlig anknytning till statens bud- get ska avgöras av riksdagen genom en samlad be- dömning av förslagets budgeteffekter, dess sak- liga innehåll och övriga omständigheter. Kom- mitténs förslag syftar bl.a. till att göra budgetprocessen tydligare och mer förutsebar.

Regeringen får endast lämna en proposition om statens inkomster eller utgifter efter budget- propositionen om den bedömer att det finns synnerliga ekonomisk-politiska skäl. Sedan länge har emellertid en praxis tillämpats som medger att propositioner om statens inkomster eller utgifter kan lämnas efter budgetpropositionen utan sådana skäl, under förutsättning att förslaget är aviserat, dvs. att det är väl beskrivet och dess kon- sekvenser är beaktade i budgetpropositionen. Förslaget betraktas då som en författningsteknisk komplettering till budgetpropositionen. Kom- mittén föreslår att denna praxis ska regleras i riksdagsordningen för att regelverket ska bli tydligare.

I skatteutskottet tillämpas det s.k. reservat- ionsförbudet vid behandlingen av aviserade lag- förslag. Kommittén bedömer att reservations- förbudet bör tillämpas i alla utskott som be- handlar lagförslag om statens inkomster, och oberoende av om motionsförslagen förstärker eller försvagar budgeten.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 5

Det förekommer att regeringen redan på våren lämnar lagförslag med tydlig anknytning till statens budget för det kommande året. Kom- mittén bedömer att sådana förslag bör aviseras i föregående budgetproposition. Beräkningar av förslagens budgeteffekter bör ingå i de pre- liminära inkomstberäkningarna och utgiftsra- marna för det andra och tredje tillkommande året.

I samband med att riksdagen i december 2013 fattade ett nytt beslut om viss skattelagstiftning som redan hade antagits av riksdagen i ram- beslutet, blev det uppenbart att regelverket avseende beslut om lagstiftning som avser statens inkomster kan tolkas på olika sätt. Kommittén föreslår därför att det ska regleras i riksdags- ordningen att lagförslag som ligger till grund för inkomstberäkningen för nästföljande budgetår ska beslutas genom ett enda beslut vid ett enda tillfälle. Förslaget har formulerats så att den inkomstberäkning som riksdagen beslutar om på hösten ska utgöra en regelram för inkomsterna.

Under den allmänna motionstiden är det vanligt att det i oppositionspartiernas budget- motioner framförs yrkanden med förslag om tillkännagivanden som illustrerar kärnpunkterna i respektive partis budgetförslag. I riksdagen tillämpas en praxis som innebär att förslag om tillkännagivanden som väcks under den allmänna motionstiden och som korresponderar med ett partis budgetförslag, eller på annat sätt tydligt är budgetrelaterade, behandlas i budgetprocessen och ingår i något av besluten som fattas under rambeslutsprocessen. Kommittén bedömer att nuvarande praxis i riksdagen för att hantera budgetrelaterade tillkännagivanden fungerar väl och inte bör regleras i lag.

För att fördelarna med den samlade budget- processen ska realiseras är det viktigt att riks- dagen inte fattar beslut som i efterhand ändrar de beslut som har fattats i rambeslutsprocessen. Kommitténs förslag om att inkomstberäkningen ska utgöra en regelram innebär att riksdagen efter budgetbesluten, men före årsskiftet, inte ska fatta beslut som påverkar de regler som ligger till grund för inkomstberäkningen. Kommittén konstaterar vidare att det är viktigt att utskotten, i enlighet med den överenskommelse som träffades inom Överskottsmålskommittén, respekterar de beslut som fattats inom rambeslutsprocessen och inte före årsskiftet tar initiativ om att ändra dessa.

Det är i första hand regeringen som lämnar förslag om ändringar i statens budget. För rege- ringen gäller att förslag om ändringar i budgeten

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 5

för löpande år endast får lämnas vid andra tillfällen än i samband med budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen om det finns särskilda skäl. Mot den bakgrunden föreslår kommittén att det ska finnas särskilda skäl även för att ett utskott ska få väcka förslag om ändringar i statens budget.

Kommittén föreslår att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 september 2018. Förslagen förväntas inte få några ekonomiska konsekvenser av det slag som avses i kommittéförordningen.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 5

2 Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5 och 16 §§ samt 11 kap. 18 § riksdagsordningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap

5 §

Regeringen ska lämna en proposition med förslag till statens inkomster och utgifter för det kommande budgetåret (budgetproposition). Budgetåret sammanfaller med kalenderåret.

Budgetpropositionen ska innehålla en finansplan och ett förslag till beslut om statens budget. I förslaget till statens budget ska utgifterna hänföras till utgiftsområden som anslagen ska fördelas på, om inte riksdagen med stöd av 11 kap. 18 § genom lag har beslutat något annat.

Endast om regeringen anser att det finns synnerliga ekonomisk-politiska skäl, får en proposition om statens inkomster eller utgifter för det närmast följande budgetåret lämnas efter budgetpropositionen.

En proposition som innehåller lagförslag med tydlig anknytning till statens budget och som lämnas efter budgetpropositionen omfattas inte av bestämmelsen i tredje stycket om förslaget har beskrivits väl och dess konsekvenser för statens budget har beaktats i budgetpropositionen.

En proposition med förslag om ett nytt eller väsentligen höjt anslag eller om riktlinjer enligt 9 kap. 6 § regeringsformen för statens verksamhet för längre tid än anslaget till verksamheten avser bör innehålla en uppskattning av de framtida kostnaderna för det ändamål som förslaget avser. Om ett förslag till anslag grundar sig på en plan för en längre tid än den för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas.

16 §

Ett utskott får väcka förslag hos riksdagen i ett ämne som hör till dess beredningsområde (utskottsinitiativ). Ett utskottsinitiativ tas genom ett utskottsbetänkande enligt de bestämmelser som gäller för betänkanden i allmänhet.

Finansutskottet får i ekonomisk-politiskt syfte väcka förslag även i ett ämne som hör till ett annat utskotts beredningsområde.

	Ett utskott får väcka förslag om ändringar i
	statens budget för det löpande budgetåret endast om
	det finns särskilda skäl.
11 kap.
	18 §
Beslut om statens budget ska fattas enligt	Beslut om statens budget ska fattas enligt
andra–femte styckena, om inte riksdagen genom	andra–sjätte styckena, om inte riksdagen genom
lag har beslutat något annat.	lag har beslutat något annat.

Statens budget för det närmast följande budgetåret beslutas i två steg.

P R OP . 2017/18:100 Bilaga 5

I ett första steg fastställs genom ett enda beslut

1. en beräkning av inkomsterna på statens budget,

1. en beräkning av inkomsterna på statens budget som utgör en regelram för inkomsterna,

2.för varje utgiftsområde det belopp som utgiftsområdets anslag högst får uppgå till (utgiftsram),

3.en beräkning av andra betalningar som påverkar statens lånebehov, och

4.beslut med anledning av de budgetpolitiska mål som riksdagen har beslutat att använda.

Sedan ett beslut enligt tredje stycket har fattats fastställs i ett andra steg genom ett enda beslut för varje utgiftsområde anslag och bemyndiganden om ekonomiska åtaganden.

Ändringar i statens budget beslutas genom ett enda beslut. Endast om ändringarna är mycket omfattande får beslut fattas i två steg, enligt tredje och fjärde styckena.

Lagförslag som har tydlig anknytning till statens budget och som lämnas i eller i anslutning till en proposition om statens budget ska ingå i något av besluten i tredje–femte styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2018 och tillämpas första gången i fråga om statens budget för 2019.

P R O P . 2 0 17 / 1 8: 1 0 0

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 2018

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Baylan, Hallengren, Andersson, Bolund, Bah Kuhnke, Strandhäll, Fridolin, Ekström, Fritzon

Föredragande: statsrådet Andersson

Regeringen beslutar proposition 2017/18:100 2018 års ekonomiska vårproposition

		sysselsättningstillväxten .......................................................................	178
	9.5	Effekter av regeringens politik.............................................................	179
10	Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.......................................		185
	10.1	Vad avses med att finanspolitiken är hållbar? .....................................	186
	10.2	Långsiktiga utmaningar ........................................................................	186
	10.3	Ett scenario för utvecklingen på lång sikt ...........................................	189
	10.4	Förutsättningarna kan ändras ..............................................................	195

Innehållsförteckning
1	Inledning ..................................................................................................................	8
2	Inkomstfördelningens utveckling 1995–2016........................................................	9
3	Inkomster i toppen av inkomstfördelningen.......................................................	13
4	Inkomster i den nedre delen av inkomstfördelningen ........................................	18
5	Inkomstfördelningen i ett internationellt perspektiv .........................................	23
6	Fördelningseffekter av regeringens politik 2015–2018 .......................................	29
Tabellbilaga .......................................................................................................................		34