Förslag till riksdagsbeslut
Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn. Det innebär bland annat att partiet vilar på en solid demokratisk grund. För oss är det således självklart att folkstyret är det centrala vid stiftande av lagar. Lika självklart är det att all offentlig makt utövas under lagarna. Idag bygger den svenska demokratiska modellen på ett proportionerligt valsystem där de partier som väljs in i riksdagen får i princip lika många mandat som de fick procent i valet. Reglerna för detta finns i regeringsformen. Den nuvarande regeringsformen härstammar, med vissa senare ändringar, från 70-talet. Den ersatte i sin tur 1809 års grundlag som då var världens näst äldsta ännu fungerade grundlag. Det svenska samhället har ändrats och de politiska värderingarna har svängt sedan 70-talet. Även om vi står bakom det mesta som finns i regeringsformen tycker vi att det är dags att göra ett antal ändringar. Med dessa ändringar anser vi att vi är en bit på väg mot det goda sammanhållna demokratiska samhället.
Det fundament på vilket regeringsformen vilar utgörs av folkstyret. Regeringsformen säger dock inget om det folk som faktiskt skall styra. Eftersom folkstyret och regeringsformen är till för Sverige och svenskarna vill vi att regeringsformen, med förebild från andra europeiska länders grundlagar, skall inledas med en berättelse om Sverige som land och svenskarna som folk. Hur överflödigt och främmande det, fullt förståeligt, än kan ha tett sig för våra grundlagsfäder att behöva definiera något så uppenbart och grundläggande ska det aldrig ens kunna ifrågasättas vilket folk det är som åsyftas i regeringsformens portalparagraf. Sålunda ska inte någon offentlig makt i Sverige kunna utgå från något eller några andra länders folk, åtminstone inte utan uttryckligt medgivande från det svenska folket.
Överlag bör även sentida grundlagsrevisioners utmönstringar av svenska medborgare, till förmån för betydligt vidare begrepp som ”var och en”, reverseras. Svensk grundlag ska naturligtvis åsyfta och åtnjutas av svenska medborgare i första hand. Därutöver kan förstås hela eller delar av motsvarande skydd och rättigheter som stadgas för medborgare även tillerkännas var och en som i övrigt är underställd svensk rättstillämpning, så länge inte annat följer av annan lag eller författning.
Regeringsformen innehåller idag ett antal specifikt angivna förbud mot diskriminering, till exempel på grund av etnicitet, sexualitet eller religion. Sverigedemokraterna anser att en sådan uppräkning är olycklig, då den lätt leder till ett resonemang som landar i att ”alla är jämlika men vissa är mer jämlika”. För oss är det självklart att ingen ska behöva utsättas för diskriminering och definitivt inte på grundval av några omständigheter som rör den enskilde som person. Vidare stadgar grundlagen idag att det allmänna ska främja minoriteters egen kultur och samfundsliv i Sverige. Detta är extra olyckligt eftersom vi anser att det försvårar den sverigedemokratiska principen om att invandrare till Sverige skall assimileras, inte integreras. Sådana kulturella undantag bör endast vara förbehållna Sveriges fem erkända historiska minoriteter.
Vi vill införa en paragraf där det stadgas vilka de svenska helgdagarna är och att de vilar på en historisk grund som kan vara både icke-konfessionell, kristen och hednisk. Vid en sådan lagändring bör första maj utgå och ersättas med en annan dag, såsom till exempel annandags pingst, Engelbrektsdagen eller någon liknande dag med motsvarande koppling till det svenska arvet. Sedan tidigare finns en svensk nationell minnesdag för Förintelsens offer. Det har tyvärr visat sig att svenska ungdomars kunskaper om kommunismens, till skillnad från nationalsocialismens, illgärningar är mycket bristfälliga. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör utreda möjligheten att införa en svensk minnesdag, såväl som ett monument, tillägnad kommunismens offer.
Med suveränitet menar vi här den svenska statens självständiga oavhängighet gentemot andra stater samt emot över- och mellanstatliga organisationer. För Sverigedemokraterna utgör den nationella suveräniteten och svenska folkets makt att bestämma över sig själva den verkliga berggrunden till vår demokrati. Det är ett begrepp vi inte är beredda att kompromissa med. Regeringsformen medger idag att Sverige kan överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. I verkligheten kan vi inte vara säkra på att det verkligen kommer förbli på det viset så länge vi är med i Europeiska unionen (EU). Från EU-domstolens sida anser man att EU-rätten har tolkningsföreträde, även över svensk grundlag. Detta är oerhört allvarligt. Sverigedemokraterna anser att Sverige som huvudregel skall kunna gå med i och, om vi så önskar, lämna mellanstatliga och överstatliga samarbeten. Till exempel bör frågan om fortsatt medlemskap i EU snarast, med den engelska omröstningen som förebild, underställas det svenska folket i en folkomröstning. Skulle svenska folket besluta att Sverige inte längre skall vara medlem kan Sverige lämna unionen först sedan EU-medlemskapet utmönstrats ur regeringsformen, en process som kommer ta flera år då ett mellanliggande val sannolikt skulle behövas för att genomföra förändringen. Det är därför uppenbart att bestämmelser om vilka organisationer vi är medlemmar i inte bör finnas omnämnda i grundlagen. En annan organisation som finns omnämnd i grundlagen är Förenta nationerna (FN). Sverigedemokraterna stöder självklart det svenska FN-medlemskapet men ser ingen anledning till att det, eller något annat av Sveriges alla medlemskap i olika internationella sammanslutningar, ska omnämnas särskilt i regeringsformen. Vidare vill vi grundlagsfästa att Sveriges valuta är svensk krona då vi menar att detta ger kronan ett extra skydd för det fall politikerna, i Stockholm eller Bryssel, mot folkets vilja, hastigt skulle vilja införa euron.
Vad gäller den allmänna rättskipningen förekommer det att människor ljuger eller mutar tjänstemän för att få uppehållstillstånd och senare medborgarskap i Sverige. Andra individer kan ha uppträtt skötsamt i början och fått medborgarskap men sedan börjat ägna sig åt brottslighet. Vidare förekommer det tyvärr att individer ger sig av för att delta i främmande makts styrkor på ett sätt som strider mot internationell lag eller Sveriges intressen, såsom terrorism. Vi tycker att detta är helt oacceptabla beteenden och medborgarskapet skall inte finnas till för att skydda sådana människor. Felaktigt förvärvade eller uppenbart förbrukade medborgarskap skall kunna återkallas, även om det innebär att en sådan person blir statslös.
Sverige har alltid varit en monarki och ska så förbli. Vi vill skriva in i grundlagen att om den olyckliga händelsen skulle inträffa att Sverige står utan tronföljare så ska riksdagen skyndsamt tillse att en ny kung eller drottning kan väljas. Detta är inget konstigt och en bestämmelse därom fanns i successionsordningen fram till 1974. Tidigare exempel på valda kungar i Sverige är Gustav Vasa och nuvarande kungens anfader Karl XIV Johan. Monarken är vidare inblandad i regeringsbildningen i samtliga europeiska monarkier utom i Sverige. Vi anser sålunda att det är kungen, i egenskap av statschef och samlande symbol för riket, som efter fria demokratiska val skall återta den roll som talmannen numera har att ge regeringsuppdraget till den blivande statsministern. Därtill bör en moderniserad statsrådsförsäkran återinföras, inte minst för att erinra om högtidligheten och allvaret i uppdraget. Försäkran bör ha den numera avskaffade statsrådsförsäkran som förebild. Ordensväsendet som fram till utgången av 1974 var rättsligt knutet till kungen är idag en skugga av vad det en gång var. Vissa utmärkelser ligger vilande och andra kan endast delas ut till andra medborgare än svenska. Vi tycker att det är en märklig ordning att svenska medborgare som gjort insatser för landet inte skall kunna belönas på samma sätt som vi belönar utländska medborgare. Vi vill återupptäcka det svenska ordensväsendet så att även svenska medborgare som gjort sig förtjänt av en utmärkelse skall kunna få det. Exempel på andra europeiska demokratier med levande ordensväsende är England och Frankrike.
I ett kungligt brev från 19 april 1562 sägs att svenska flaggan skall vara ”gult udi korssvijs fördeelt påå blott”. Allt sedan dess har den svenska fanan i varierande storlek och nyans vajat över fosterlandet. Idag råder en ordning som innebär att utseendet på svenska flaggan regleras i lag men flaggdagarna regleras i en så kallad förordning. Det finns överhuvudtaget inga föreskrifter som reglerar när myndigheterna skall flagga eller ens vilken flagga som skall föras. Frågan om flaggning över enskilda myndigheter blir istället föremål för beslut för den enskilda myndighetschefen. Många myndigheter flaggar även med EU-flaggan eller till och med politiska och ideologiska flaggor så som till exempel den så kallade Prideflaggan. Den svenska flaggan är en symbol för Sverige och därmed i förlängningen för svenska myndigheter. Sverigedemokraterna menar att alla regler för flaggning bör stadgas i en enda flagglag. Flagglagen bör innehålla regler för flaggans utseende, vilka flaggdagar som skall anses vara officiella, att myndigheter endast skall föra den svenska flaggan och andra myndighetsspecifika flaggor. EU-flaggan och icke officiella flaggor bör överhuvudtaget aldrig finnas på offentliga byggnader. Flagglagen bör främst rikta sig till myndigheter och officiella byggnader. Detta för att vi menar att privat flaggning bör uppmuntras snarare än påtvingas. Det finns dock skäl att se över om det inte bör bli förbjudet att skända flaggan. Frågan om nationella symboler är mycket viktig och det offentliga bör över överhuvudtaget arbeta mer för att de nationella symbolerna skall synas i det offentliga rummet, något som Sverige idag kommer till korta på i ett globalt perspektiv. När t.ex. USA:s president talar i tv finns ofta en nationalsymbol – den amerikanska flaggan – bredvid eller bakom podiet. För att stärka den nationella förankringen och medborgarnas nationalkänsla bör både riksdagen och regeringen verka för en ökad exponering av nationalsymboler i officiella sammanhang. Av samma orsak bör även stadgas att ”Du gamla, du fria” är Sveriges officiella nationalsång.
|
Jonas Millard (SD) |
|
|
Fredrik Eriksson (SD) |
Patrick Reslow (-) |