Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka ungas möjlighet till självständig organisering och tillkännager detta för regeringen.
Ungas möjlighet till självständig organisering med verksamhet av och för unga är av betydelse för individen, men även för samhället i stort. I ungdomsrörelsen formas idéer, gemenskap och samhällsengagemang samtidigt som individens självförtroende, ledarskap och kompetens stärks. Det är platser där unga möts, förändrar och förbättrar sin egen vardag samt stärker demokratin över hela landet. Därför är det viktigt att villkoren för ungas egen organisering följer verksamheternas bredd och omfattning samt anpassas till nya samtida behov.
Bostadsbrist, ungdomsarbetslöshet och psykisk ohälsa och diskriminering är några av de självständighetsbegränsningar som drabbar dagens ungdomsgeneration. Ungdomsrörelsens kraft, erfarenhet och kompetens behövs för att bidra med lösningar i fråga om flera av de nämnda utmaningarna. Detta görs bäst genom att låta unga få föra sin egen talan i våra beslutsfattande församlingar, men även genom att stärka ungas engagemang i demokratiska ungdomsorganisationer.
Att allt fler unga söker sig till ungdomsrörelsen utökar behoven. Engagemanget får inte begränsas av sociala, geografiska eller ekonomiska förutsättningar. I propositionen 2009/10:55 En politik för det civila samhället från 2009 slås det fast att ”målet för politiken ska vara att förbättra villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin”. Att ungdomsrörelsen, som en del av det civila samhället, tillerkänns rollen som demokratiutvecklare och demokratifrämjare är ett viktigt första steg. Inte minst i en tid då demokratiska värden ifrågasätts av växande antidemokratiska krafter. Där är ungdomsrörelsen en tydlig motvikt. Men för att stötta ungas egen organisering i de aktiviteter de vill involvera sig i behövs politisk prioritering.
LSU:s, Sveriges ungdomsorganisationers, egen rapport Ungdomsrörelsen i siffror från år 2015 anger att antalet ungdomsorganisationer som söker statligt bidrag och antalet unga med bidragsgrundande medlemskap ökar i hela landet. Sedan år 2006 har hela 19 nya ungdomsorganisationer tillkommit och trots det står det statliga bidraget mer eller mindre kvar och stampar på samma nivå.
Enligt SCB:s rapport från år 2011 Det civila samhället – ett regeringsuppdrag med undersökningar från Statistiska centralbyrån stod Stockholms län för 64 procent av hela det civila samhällets intäkter och kostnader år 2009. Civilsamhällesorganisationernas huvudkontor är för det mesta placerade i Stockholms län och mycket sällan i övriga landet, vilket även gäller ungdomsorganisationerna. De allra flesta lokalkontoren är därutöver placerade i storstadsregionerna och sällan i marginaliserade bostadsområden, på landsbygd eller i glesbygd. Detta trots att LSU:s rapport visar att ungdomsorganisationerna har höga ambitioner för att nå ut till fler unga i syfte att starta verksamhet på platser där det inte finns ungdomsorganisationer idag. Det framgår dessutom att sänkta ekonomiska trösklar hade kunnat engagera fler unga med varierad ekonomisk bakgrund i organisationerna. En annan slutsats i rapporten visar på korrelationen mellan de anställdas svåra arbetssituation med stress och få kollegor samt kvalitativa utmaningar och resursbrister. Ungdomsorganisationerna har en ambition att vara goda arbetsgivare men har svårt att leva upp till detta idag.
För att få spridning, organisera fler unga och förbättra arbetsmiljön för de anställda samt för att ungdomsorganisationerna ska kunna leva upp till sitt demokratiska uppdrag föreligger behov av att identifiera och undersöka hur vi kan förbättra villkoren för landets ungdomsorganisationer. Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen som sin mening att regeringen bör analysera behovet av åtgärder i syfte att förstärka ungas möjlighet till självständig organisering.
|
Lawen Redar (S) |
|