Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om allmän visstid och tillkännager detta för regeringen.
I dag är alldeles för många jobb kortvariga och osäkra. Vikariat staplas på varandra år efter år, sms-jobb, delade turer och påtvingade deltider skapar ohållbara arbetsvillkor och svårigheter för människor att försörja sig. 2008 infördes allmänvisstid av den dåvarande borgerliga regeringen. Allmänvisstid är en anställningsform som inte kräver att arbetsgivaren redovisar skäl till att anställa med tidsbegränsning. Sedan den 1 maj 2016 är det inte längre möjligt att stapla visstidsanställningar på varandra i all evighet. En allmän visstidsanställning omvandlas till en tillsvidareanställning om arbetstagaren varit anställd på allmän visstid i mer än två år. Detta gäller inte bara om det sker inom en tidsram om fem år, utan också om det sker under en längre period än så om tidsbegränsade anställningar följt på varandra utan uppehåll eller med mindre än sex månaders mellanrum. Den nya begränsningsregeln sätter visserligen stopp för eviga visstider, men den löser inte det grundläggande problemet med att arbetsgivare som saknar objektiva skäl ändå ger sina anställda tidsbegränsade anställningar. Att tid i vikariatsanställning inte räknas in vid beräkning av anställningstid öppnar dessutom för ett staplande av olika anställningsformer.
Allmän visstid leder till underbemanning och stress och ett stort behov av extrapersonal. Visstidsanställda lever i en osäker tillvaro med svårigheter att planera sina liv eftersom de hela tiden måste vara beredda på att hoppa in med kort varsel för att få ihop pengar till mat och hyra. Samtidigt tvingas de tillsvidareanställda som är kvar att ägna en stor del av sin tid åt att lära upp nya kollegor och bekymra sig över om det finns personal så att det räcker. Situationen är inte hållbar vare sig för den kärna av fast anställda som ensamma ska upprätthålla kontinuiteten eller för den stora grupp som hänvisas till otrygga jobb. Stressen och otryggheten leder till att många mår dåligt och i värsta fall blir sjuka. Tillsvidareanställningar måste vara den rådande normen på arbetsmarknaden, där arbetsgivare inte systematiskt kan låta tillfällig personal utföra ordinarie arbetsuppgifter. Det måste ändras, och härvid måste vi som lagstiftare ta vårt ansvar.
|
Teres Lindberg (S) |
|
|
Anders Österberg (S) |
Emanuel Öz (S) |
|
Sultan Kayhan (S) |
Lawen Redar (S) |
|
Hanna Westerén (S) |
|