Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en nollvision för mäns våld mot kvinnor bör konkretiseras i ett folkhälsopolitiskt mål och tillkännager detta för regeringen.
Det dör 15–25 kvinnor genom mäns våld mot kvinnor/våld i nära relationer varje år. Det är lika många eller till och med fler än de som mördas i gänguppgörelser varje år, men det får betydligt mindre uppmärksamhet från polis, politik och media.
År efter år, dag efter dag, pågår mäns våld mot kvinnor. Var tredje kvinna blir slagen, våldtagen eller på annat sätt utsatt för detta våld. Det äger rum överallt och pågår ofta i det tysta.
De anmälda misshandelsfallen har ökat och i 85 procent av fallen är kvinnan bekant med gärningsmannen. Trots ökningen av anmälningar är mörkertalet stort. Vi måste få stopp på dessa brott mot kvinnor.
Förutom det mänskliga lidandet resulterar detta våld mot kvinnor i mycket stora kostnader för samhället. Och våldet drabbar inte enbart kvinnan utan också ofta barnen. Våldet sker ofta i hemmet och alldeles för ofta tvingas barn bevittna våldet eller själva bli utsatta. Enligt Rädda Barnen har vart tionde barn i Sverige upplevt detta våld.
Våld mot äldre kvinnor är mycket större än vi tror och mycket svårt att upptäcka. Den som vanligtvis utövar våld mot den äldre kvinnan är make, sambo, barn eller vårdpersonal, alltså någon i nära relation. Det sker ofta i hemmet, vilket osynliggör våldet. Att utsättas för våld i sitt hem är mera traumatiskt än att bli utsatt för våld ute i samhället. Man förlorar sin inre trygghet och dessa äldre kvinnor har oftast svårt att försvara sig, de lever många gånger i beroendeställning eller i fysiskt underläge på grund av sitt hälsotillstånd.
I det slutbetänkande, SOU2015:55, som Carin Götblad överlämnade 2014 till regeringen är huvudbudskapet att förebyggande av våld i nära relationer ska bli ett nationellt folkhälsomål. Det skulle innebära att hela samhället måste skaffa sig kunskap och jobba för att förhindra våld i nära relationer, säger hon. Övergripande mål för folkhälsoarbetet är att ”skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.” För att nå målet krävs insatser från de flesta sektorer i samhället – från det offentliga, från näringslivet, från folkrörelserna och från individerna själva.
En slutsats när det gäller arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är att det finns stora lokala och regionala skillnader i de olika myndigheternas arbete. Arbetet mot våld i nära relationer behöver synliggöras, breddas och systematiseras för att mer samordnade, strategiska, koordinerade och effektiva arbetssätt ska kunna utvecklas.
Mäns våld mot kvinnor orsakar död och oerhört lidande. Det är fullständigt oacceptabelt. Därför är en nollvision för mäns våld mot kvinnor helt nödvändig och bör konkretiseras i ett folkhälsopolitiskt mål.
|
Carina Ohlsson (S) |
|
|
Anna Wallén (S) |
Eva-Lena Jansson (S) |
|
Hillevi Larsson (S) |
Monica Green (S) |
|
Veronica Lindholm (S) |
Paula Holmqvist (S) |