Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stöd till kvinnojourer och tillkännager detta för regeringen.
Vart tionde barn har någon gång sett sin pappa slå sin mamma. Dessa barn löper högre risk att själva bli utsatta för våld, antingen direkt riktat mot barnen eller våld i samband med att de försöker skydda mamman. Dessa barn utsätts också för sexuella övergrepp i högre utsträckning än andra barn. Det är i sig en allvarlig form av psykisk misshandel mot barnet att en förälder hotar och misshandlar den andra föräldern. Det förstör barnets trygghet.
Cirka 1 000 barn bor varje år på kvinnojour med sin mamma, efter att de tvingats fly från en våldsam partner och pappa.
Tyvärr nekas många kvinnor och barn plats på kvinnojour för att det råder platsbrist. Bostadsbrist och höga bostadspriser gör att många kvinnor och barn tvingas bo kvar länge på kvinnojourerna. Därmed blir det platsbrist på kvinnojourerna för nya kvinnor barn.
Det statliga stödet till kvinnojourerna har ökat. Men de återkommande ansökningarna om pengar tar mycket tid och personalresurser från kvinnojourernas verksamhet och leder till osäkerhet om verksamheten kan leva vidare.
I socialtjänstlagen står det att brottsoffer kan behöva hjälp och stöd, och att det är kommunens ansvar att tillgodose det. Stöd och hjälp kan innebära rådgivning, ekonomiskt bistånd, skyddat boende med mera. Det gäller både kvinnor, män och barn. Lagen har skärpts genom en särskild skrivning om att kommunerna särskilt ska beakta behovet av hjälp och stöd till kvinnor som utsatts för våld från närstående. När det gäller barn har ytterligare en lagskärpning skett som innebär att barn som bevittnat våld inte bara kan ha behov av hjälp, utan att de ska få stöd och hjälp.
Mot bakgrund av det stora behovet av boende för våldsutsatta kvinnor och barn och mot bakgrund av skärpningarna i socialtjänstlagen är det rimligt att det finns en obligatorisk anslagspost i kommunernas budgetar för kvinnojourer. Det bör inte bara gälla i de få fall då kommunerna har egna skyddade boenden utan även i alla de fall då kommuner samarbetar med ideella kvinnojourer. Då skulle våldsutsatta kvinnor och barn ges trygghet och kvinnojourerna slipper ryckighet och osäkerhet i sin verksamhet.
Fler kommuner borde arbeta med idéburet offentligt partnerskap (IOP) tillsammans med kvinnojourer. I ett sådant samarbete bör kommunerna garantera ett långsiktigt ekonomiskt stöd till de ideella kvinnojourer de samarbetar med så att kvinnojourerna får möjlighet att planera långsiktigt. De slipper då krav på frekventa ansökningar eller upphandlingar.
Regeringen bör överväga en framtida skärpning av kommunernas ansvar för att långsiktigt säkra kvinnojourernas verksamhet och tryggheten för våldsutsatta familjer.
|
Hillevi Larsson (S) |
|