Förslag till riksdagsbeslut
Fler barn måste kunna ta del av kulturen på sina egna villkor. Idag begränsar avgifter många barns möjlighet att kunna ta del av kulturskolors utbud. För andra barn är det just brist på den fysiska tillgängligheten som gör att man inte kan ta del av kultur som många andra. Och när det gäller barn som är teckenspråkiga, döva och/eller med hörselnedsättning, så skapas allt för sällan möjlighet att få ta del av kultur eller själva delta i kulturskapande på sitt eget språk. Att kunna vara en del i ett demokratiskt samhälle innebär att man också kan utöva och ta del av kulturen utifrån sina egna förutsättningar. Genom kulturen berikas och utvecklas våra språk, oavsett om vi pratar svenska eller det svenska teckenspråket.
Kulturupplevelser och deltagande i kulturverksamhet betraktas ibland som en sorts lyxvara som vi kan unna oss när vi uppnått tillräcklig materiell lycka. Detta trots att kultur är något som vi alla behöver för att leva ett rikt liv i en mycket vidare mening än just ekonomisk eller materiell rikedom. I ett väl utvecklat och demokratiskt samhälle är det viktigt att stödja barn och ungdomars möjlighet att ta del av och uppleva konstverk, att gå på konsert, att uppleva en teaterföreställning, att aktivt förkovra sig i musik eller någon annan del av kulturen. Det som begränsar tillgången till kulturupplevelser är ofta familjens inkomst, sociala faktorer och inte sällan en funktionsvariation.
För att alla barn, inte bara några, ska få möjlighet att ta aktiv del av kulturaktiviteter bör det säkerställas att hinder på grund av funktionsnedsättning, ekonomiska eller sociala faktorer undanröjs. Detta bör riksdagen tillkännage som sin mening.
Att få utöva idrott, att träna, tävla och röra på sig, får oss att må bra. Alla barn och unga borde få möjlighet att pröva på och få utöva idrott, oavsett föräldrarnas inkomst, oavsett funktionsvariation, oavsett om man är flicka eller pojke. Tyvärr ser det inte ut så idag. För att kunna delta krävs ibland att barnens föräldrar kan ställa upp som ledare eller på annat sätt vara aktiva i idrottsföreningen. Det finns ekonomiska hinder i form av avgifter och material som omöjliggör deltagande för barn vars föräldrar har låg inkomst.
Det finns också brister i tillgänglighet som gör att barn med funktionsvariation utestängs från att delta i olika idrotter eller vara åskådare vid idrottsevenemang. Detta är inte rimligt. För att alla barn ska kunna känna sig välkomna måste också idrotten vara fri från fördomar och diskriminering. Barns idrottsutövande ska präglas av lust och glädje.
För att alla barn, inte bara några, ska få möjlighet att pröva på och få utöva idrott bör det säkerställas att hinder på grund av funktionsvariation, ekonomiska eller sociala faktorer undanröjs. Detta bör riksdagen tillkännage som sin mening.
|
Eva-Lena Jansson (S) |
Matilda Ernkrans (S) |