Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att i samverkan med SKL ta fram nationella riktlinjer för införandet av fritidsbanker i landets samtliga kommuner och tillkännager detta för regeringen.
Idrottsutövande i allmänhet har varit ett fundament för stärkt folkhälsa, social fostran och gemenskap och välbefinnande i det svenska välfärdssamhället. Förmånen att träna på allmänna ytor i kombination med ett starkt ideellt ledarskap har gett Sverige unika förutsättningar att såväl fostra unika talanger som ge ett stort utrymme för breddidrott. Idrottsrörelsen har alltid varit i samklang med samhällsutvecklingen, många gånger även varit i framkant av densamma.
Under de senaste decennierna har idrotten dock blivit alltmer kommersiell. Det finns ett stort utbud av privata aktörer som söker kommersiella framgångar inom – och runt idrottsrörelsen. Det har inneburit att idrottsutövandet också numera blivit en klassfråga. Tidigare skämtades det om att golf och ridsport var idrotter för de som har råd, i dag är det lika kostsamt, om inte dyrare att utöva ishockey, alpin och traditionell skidåkning med mera. Många barn och ungdomar exkluderas därmed från möjligheterna att ens prova på dessa idrotter. Under senare år har många s.k. fritidsbanker etablerats i Sverige. Det är bra. Många föreningar och kommuner har börjat se möjligheterna med att förena utlåning av idrottsutrustning med möjligheter att locka fler barn och unga att testa olika idrotter och kanske även skapa intressen för ett mer aktivt idrottsutövande hos fler som tidigare valt eller tvingats att avstå dessa möjligheter. Dessutom har fritidsbankerna bidragit till ett ”kretslopp” av idrottsutrustning. Många familjer som har eller har haft knappt använd utrustning liggande i förråd har därmed kunnat bidra till att få fler barn och unga att prova på idrottandet oavsett uppväxtvillkor och ekonomiska förutsättningar.
|
Pyry Niemi (S) |
Gustaf Lantz (S) |