Förslag till riksdagsbeslut
Sveriges medlemskap i EU är sammantaget missgynnsamt för det svenska folket. Resultatet av det svenska medlemskapet i EU har inneburit en utbredd lönedumpning, försämrad arbetsmiljö, försämrade konkurrensvillkor för många företag, försämringar för våra bönder, eskalerande gränsöverskridande kriminalitet, försämrat gränsskydd, hundratals miljarder som redan betalats i EU-avgift och kommer betalas samt allt mer beskuren nationell suveränitet. De fördelar som finns med ett frihandelsområde inom Europa går att uppnå utan ett medlemskap i EU och med allt negativt det innebär, det EU vi är med i idag är väsensskilt från det EU svenska folket röstade för att gå med i 1994.
De klassiska exemplen där lönedumpning, osund konkurrens och försämrad arbetsmiljö är utbredd är till exempel i bygg- och åkerinäringen. Seriösa svenska företagare som vill ge sina anställda schysta löner och villkor får konkurrera med låglöneföretag från öststaterna. Svenska företag måste följa rigid och i de flesta fall rimlig lagstiftning på en mängd olika områden, de absolut flesta svenska företag sluter kollektivavtal med sina anställda – villkor som inga länder i Östeuropa når upp till – och de måste konkurrera mot utländska företag som tillåts underskrida miljökrav som ställs mot dem. Antalet konkurser och konkursutsatthet har ökat kraftigt inom byggbranschen[1]. Samma villkor har våra bönder, de ska konkurrera med kontinentala bönder vars djurskydds- och miljölagstiftning är undermålig, vilket har inneburit en belastning för svenska bönder som redan har haft det tufft. På grund av den påfrestning som svenskt jordbruk utsätts för blir även svensk säkerhet lidande, vid krig, blockad eller omfattande naturkatastrof kommer svenskt jordbruk inte kunna försörja Sveriges befolkning som tidigare var möjligt[2].
Sverige har allt färre tullanställda sedan inträdet i EU, vi har gått från cirka 3 000 anställda 1994 till 2 000 anställda. Anställda inom Tullverket varnar om allt mer omfattande smuggling av vapen, människor och narkotika[3]. Det är ett hot mot rättsstaten och våra barn när narkotika och vapen flödar fritt till följd av de nedmonterade gränsskydden i Europa. Ideologiska utopiska drömmar har fått styra utvidgningen av unionen istället för rationalitet och säkerhetsmedvetenhet. Det är också ett faktum att terrorister gynnas starkt av den rörelsefrihet som det nedmonterade gränsskyddet i Europa medger.
Sveriges folkvalda politiska organ får allt mindre att säga till om, i Sveriges primär- och sekundärkommuner påverkas så mycket som 60 % av besluten direkt eller indirekt av beslut fattade i Bryssel. Samtidigt som vi har en omfattande diskussion om det potentiella ryska militära hotet mot vår suveränitet, så berör vi sällan ämnet om den mjuka makt som EU använder för att kringskära de tidigare fria europeiska ländernas folkmakt och suveränitet. Demokratin och transparensen i Europa ersätts i allt snabbare takt av meritokrati och begränsad insyn, i ett sådant system kommer korruption och andra missförhållanden att eskalera. Redan idag är EU en korrupt organisation där respekten för nationalstaterna och därmed folkets högst beslutande organ i respektive nationalstat är minimal. Få vet om vem som är den inofficiella presidenten i EU, få vet om hur pass omfattande makt EU utövar gentemot dess ingående medlemsländer. Få vet om hur mycket makt som innehas av icke folkvalda byråkrater. Få vet om hur pass mycket makt andra större länder utövar mot oss mindre. Svenskarna ska styras av folkligt tillsatta svenska representanter, vi ska inte styras av byråkrater utan lojalitet mot Sverige eller av stormakterna Tyskland och Frankrikes viljor.
Stora medlemsländer inom EU tillåts bryta mot diverse regler som satts upp. Både Tyskland och Frankrike bröt till exempel 2003 mot den ekonomiska stabilitetspakten som ingicks av medlemsländerna, konsekvenserna för detta beteende uteblev. Däremot straffades Grekland för sina överträdelser och regelbrott och idag ser vi hur Ungern, Polen med flera medlemsländer straffas för att de vägrar utsätta sitt folk för mångkulturella experiment eller för att de med demokratiska metoder försöker städa sina institutioner från diverse globalistiska element. Folkvalda politiker som vill ta beslut som de fått förtroende av sitt folk att besluta om hotas av icke folkvalda byråkrater. EU är en imperialistisk organisation, skapad av byråkrater för byråkrater och de större medlemsländernas välgång.
Listan över missförhållanden inom EU skulle kunna göras oändligt lång, vi kan dock konstatera att Sverige knappast gynnas av ett fortsatt medlemskap i EU. Vi ska under innevarande budgetår betala 39,5 miljarder för att vara en del av denna byråkratiska lekstuga, som sätter tryggheten i vårt land ur spel. Den svenska debatten kring EU-medlemskapet är obefintlig – medvetet så, skulle det svenska folket i större utsträckning medvetengöras om de missförhållanden som finns inom EU skulle sannolikt opinionen för att lämna EU stärkas kraftigt. Därför behöver vi inom närtid en folkomröstning om vårt fortsatta medlemskap i EU. Detta för att få den debatt som krävs i syfte att genomlysa EU och dess korrupta organisation.
Självfallet finns det fördelar med ett svenskt medlemskap i EU, men dessa fördelar går att tillgodose Sverige utan att vara medlem i EU. Skulle Sverige välja att lämna EU måste också en tydlig agenda för hur detta ansvarsfullt ska genomföras läggas fast och ska en folkomröstning genomföras ska det framgå tydligt vad ett ja till utträde ur EU innebär.
Vi anser att svenskarna bäst bestämmer själva över sin egen framtid och vill därmed att Sverige ska inleda en omförhandling för att göra det möjligt att lämna den överstatliga delen av unionen, för att i stället samarbeta på en mellanstatlig nivå. Vi vill se ett samarbete som inkluderar ett gemensamt intresse att samarbeta kring, exempelvis rörande brottsbekämpning, miljö eller gränskontroller. Chansen att lyckas med en sådan omförhandling är förvisso låg, Storbritanniens misslyckade förhandling innan brexit-folkomröstningen visade detta. Däremot är det rimligt att först försöka lösa frågan via omförhandling innan en ny folkomröstning tillkännages. När omförhandlingen är genomförd vill vi ge det svenska folket möjligheten att i en ny folkomröstning ta ställning till Sveriges medlemskap i EU. Vi menar därför att Sverige 2020-06-06 ska genomföra en folkomröstning där svenska folket ges en möjlighet att rösta ja till att Sverige ska begära utträde ur EU och ja till ett nordiskt vägval. Ett år innan folkomröstningen skall omförhandlingarna vara slutförda.
Sverige ska också innan folkomröstningen arbeta intensivt för att stärka de nordiska relationerna med målet att på lång sikt upprätta ett konfederativt försvars- och handelsförbund där länderna gemensamt förbinder sig att förklara krig mot de eller det land som genomför en militär aggression mot något av de andra länderna. Handelsavtal ska upprättas gemensamt framöver, där varje land äger veto mot handelsavtalens utformning. För att Sverige ska kunna ingå ett försvarsförbund med Natoländerna Norge, Island och Danmark krävs såklart att dessa två länder först utträder ur Nato. I enlighet med tidigare förslag från Sverigedemokraterna är fördjupat Nordefco-samarbete och försvarsförbund med Finland ett mellansteg mot denna långsiktiga vision.
Sverige och de nordiska länderna skulle tjäna på att på sikt bryta sig lös från det beroende som vi har i förhållande till andra västliga stormakter. De nordiska folkens ödesgemenskap är tydlig ur ekonomiska, geopolitiska, historiska och kulturella aspekter, däremot finns ingen sådan direkt koppling till något annat västland. Vi har ett gemensamt BNP[4] som skulle placera oss bland de ekonomiskt största och starkaste länderna, den senaste statistiken (2016) enligt Världsbanken skulle placera oss på en elfte plats. Ett fördjupat nordiskt samarbete skulle göra oss till en avgörande faktor i världspolitiken och särskilt i vår egen region. Det finns inga skäl, vare sig kulturella, ekonomiska, säkerhetspolitiska eller handelspolitiska att fortsatt utveckla det europeiska samarbete som idag enbart gynnar Tyskland, Frankrike, EU-byråkratin och en del mindre ekonomiskt utvecklade europeiska länder. Istället ska vi stärka oss själva och se till att hålla Sverige utanför det maktspel som stormakterna bedriver gentemot varandra.
Ett utträde ur EU ska syfta till att växla fokus från en gemensam europeisk lösning till en nordisk lösning som gynnar svenskarna och övriga nordbor i större utsträckning, än att foga oss under stormakter och internationella organisationer som med mjuk makt försöker beröva oss vår suveränitet, ekonomiska styrka och utrikespolitiska flexibilitet. Ett ja till utträde ur EU ska tillika ses som ett ja till ett nordiskt vägval i svensk utrikespolitik.
Om svenska folket röstar för ett utträde ur EU ska Sverige invänta om Finland och Danmark inom ett år väljer att avisera en folkomröstning för utträde ur EU. Målsättningen för regeringen är att sedan invänta folkomröstningsresultatet och därefter arbeta för att de nordiska länder som vill lämna EU och de som redan står utanför gemensamt omförhandlar sitt förhållande med EU. Gemensamt skulle de fem nordiska länderna kunna framförhandla goda villkor med EU.
Det är mycket möjligt att de nordiska länderna fortsatt är och blir medlemmar i till exempel Efta, men visionen om ett nordiskt handelsförbund där alla handelsavtal ska förhandlas fram med en gemensam ståndpunkt ska i det längsta eftersträvas av svenska regeringen.
Sverige ska vid ett ja till utträde ur EU inleda förhandlingar om medlemskap i Efta, detta för att dra nytta av de frihandelsavtal som Efta har med flertalet länder i världen. På så sätt garanterar vi alla företag en mjuk process som fortsatt garanterar Sveriges konkurrensförutsättningar gentemot övriga länder. Förhandlingarna med Efta ska inledas innan artikel 50 aktiveras, oaktat vad EU-nomenklaturan har för åsikter kring detta.
Sannolikheten att vi får bli medlemmar i Efta är stor, de länder som ingår i Efta tjänar på att utöka sin medlemskrets med ett exportstarkt land som Sverige. Syftet med förhandlingarna med Efta är att medlemskap ska kunna signeras dagen efter att Sverige formellt lämnat EU. Den långsiktiga visionen om ett nordiskt försvars- och handelsförbund är långsiktig, även om de nordiska länderna gemensamt omförhandlar sitt förhållande till EU så kommer interrimlösningar behövas. Efta är ett sådant, detta för att garantera avtal med en mängd olika länder. Det är mycket möjligt att samtliga nordiska länder blir medlemmar i till exempel Efta efter ett utträde ur EU, men visionen om ett nordiskt handelsförbund där alla handelsavtal ska förhandlas fram med en gemensam ståndpunkt ska i det längsta eftersträvas av svenska regeringen. Även inom ramen för handelspolitiska sammanslutningar likt EFTA eller andra som de nordiska länderna är medlemmar av, så ska den svenska hållningen vara att de nordiska länderna intar en gemensam förhandlingslinje gentemot övriga.
Sverige ska även undersöka vilka möjligheter det innebär för Sverige att inkludera Storbritannien i förhandlingar med EU, om svenska folket röstar för utträde ur EU. I ett läge där den nordiska linjen misslyckats helt, alternativt lyckats helt eller lyckas delvis, finns det goda skäl att se om Sverige och/eller de nordiska länderna kan dra nytta av att inkludera Storbritannien som en partner för att omförhandla villkoren till EU. Det kan mycket väl finnas goda skäl även för Storbritannien att omförhandla sitt medlemskap även efter att deras första avtal med EU är klart.
Valsedlarnas utformning tas fram genom konsensusbeslut av samtliga riksdagspartier.
|
Jeff Ahl (SD) |
|
[1] https://www.uc.se/konkursstatistik/branschstatistik/2017/juli/.
[2] https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/fr-lantbr/publikationer/hur-skulle-sveriges-lantbruk-drabbas-vid-en-avsparrning-webb.pdf.
[3] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=241345 och http://www.mhf.se/client/files//mf/2015-01//38_Tufft%20f%C3%B6r%20tullen.pdf.
[4] https://data.worldbank.org/indicator/NY.GDP.MKTP.CD?year_high_desc=true.