Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa krav på odlingsfria zoner på 5–10 meter längs vattendrag och tillkännager detta för regeringen.
Medan svenska miljöbelastande utsläpp sjunker för varje år inom ett flertal områden kan vi inte i tillgänglig statistik utläsa någon minskning av vattendragens transport av fosfor och kväve till kusten. Den kustnära övergödningen är ett stort problem i Skåne som helhet, inte minst vid Skånes östkust där nu algblomning och tångdrivor längs kusten är ständigt återkommande problem. Denna kustnära övergödning är i allt väsentligt nationellt betingad och beror på de åar och vattendrag som avvattnar jordbruksbygden och transporterar stora mängder fosfor och kväve till kusten.
Idag finns möjlighet att söka miljöersättning för skyddszoner, där lantbrukaren under en begränsad tid, som 5 år, förbinder sig att inte odla i dessa skyddszoner. Alltför få lantbrukare använder sig dock av denna möjlighet, utan väljer att odla nära vattendrag, med åtföljande kväveläckage till vattendragen, och till Östersjön.
För att minska jordbrukets miljöbelastning har många åtgärder föreslagits, t.ex. höjda miljöavgifter på handelsgödsel. Ytterligare ett sätt, med kanske bättre förutsättningar att möta större tolerans av lantbrukarna, vore att ställa generella krav på att lämna en odlingsfri bevuxen zon på 5–10 meter längs alla vattendrag. Enligt tillgänglig sakkunskap skulle sådana gröna zoner verksamt bidra till att ta upp kväve och fosfor så att åarna inte blir övergödda. Samma funktion har också bevarade och nyanlagda våtmarker och översilningsängar. Dräneringsvattnet kunde också samlas i dammar och under torrperioder åter tillföras åkrarna, projekt som lämpligen kunde bekostas av jordbrukets miljöstöd.
|
Tuve Skånberg (KD) |
|