Regeringens lagförslag innebär att nya bestämmelser om regional fysisk planering förs in i plan- och bygglagen. Den regionala fysiska planeringen ska omfatta frågor av betydelse för den fysiska miljön som angår två eller flera kommuner i ett län. Ansvaret för den regionala fysiska planeringen läggs på landstinget/regionen.
Enligt regeringens förslag ska sådan fysisk planering bara ske i Stockholms län och Skåne län. På denna punkt skiljer sig propositionen från vad som föreslogs av den parlamentariska bostadskommittén, som i sitt betänkande (SOU 2015:59) lade fram ett förslag till lagstiftning som skulle gälla i hela landet.
Förslaget om en helt enhetlig lagstiftning för hela landet fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Bland annat framfördes synpunkter om att behovet av en samlad regional fysisk planering inte var lika stort i de län som har ytmässigt stora kommuner med relativt liten befolkning och små funktionella samband. Liberalerna har förståelse för dessa synpunkter, men vill samtidigt understryka att behovet av en regional fysisk planering inte bara finns i de två län som nu omfattas av den föreslagna lagen. Regeringen gör i propositionen bedömningen att fler län bör omfattas i takt med att det finns behov och lokala förutsättningar. Liberalerna anser att det är viktigt att det finns ett aktivt förhållningssätt. Regeringen bör därför kontinuerligt följa upp detta i direkt dialog med de län där behoven är som störst och där resmönstren gör att bostads- och arbetsmarknaderna redan är som mest integrerade över kommungränserna.
I likhet med kommittén anser regeringen att den regionala fysiska planeringen med fördel bör kunna omfatta frågor kring landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Däremot påverkar inte förslaget gällande ordning för kommunernas möjlighet att peka ut vissa geografiska områden i strandnära lägen för landsbygdsutveckling, s.k. LIS-områden. Detta regleras i miljöbalkens kapitel 7, som lämnas orört. Liberalerna anser att detta är en tydlig brist. Reglerna för bebyggelse i strandnära lägen behöver reformeras genom att kommuner ska kunna ansöka om att upphäva strandskyddet med hänvisning till ett lokalt behov av bostadsbyggande. I områden där exploateringstrycket bedöms som exceptionellt högt eller synnerliga skäl föreligger ska fortfarande ett strikt strandskydd tillämpas. Ett krav på att nya byggnader uppförs i anslutning till redan befintlig bebyggelse är relevant i tätbefolkade områden för att bevara ännu inte bebyggda områden och i stället samla bebyggelse. I vissa regioner råder en omvänd utmaning med mycket obebyggd mark. En mer flexibel syn på byggandet i dessa lägen skulle kunna vara ett sätt att öka bostadsbyggandet och få människor att flytta till dessa områden. Liberalerna har redan tidigare uppmärksammat detta i riksdagen och avser att återkomma till frågan i annat sammanhang.
Behovet av en samordning och samarbete i arbetet med frågor kring transportinfrastruktur har uppmärksammats av kommittén, och regeringen delar dess resonemang. Däremot innehåller inte propositionen något förslag om att det bland den ansvariga aktörens uppgifter ska anges att föra dialog med berörda parter som förhandlar om medfinansiering i bostadsbyggande och infrastrukturprojekt. Liberalerna vill i detta sammanhang understryka vikten av att transportinfrastrukturfrågorna ses i ett brett perspektiv där alla transportslag ingår. Det finns ett stort behov av att fortsätta stärka den regionala samplaneringen vad gäller cykeln som transportslag. Många korta persontransporter kan ske med cykeltransporter om infrastrukturen medger detta. Här har Sverige mycket att lära av andra länder som Danmark och Nederländerna. Fler regionala stråk är nödvändiga för att skapa förutsättningar för pendling mellan kommuner.
|
Robert Hannah (L) |
|
|
Christer Nylander (L) |
Tina Acketoft (L) |
|
Emma Carlsson Löfdahl (L) |
Mats Persson (L) |
|
Maria Weimer (L) |
|