Regeringen beslutade den 13 januari 2011 att tillkalla en kommitté, som antog namnet Företagsskattekommittén (FSK), med uppdrag att se över beskattningen av bolag. FSK:s slutbetänkande Neutral bolagsskatt – för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40) överlämnades den 12 juni 2014 till Finansdepartementet. Den centrala upp-giften för FSK var att lämna förslag som innebär att den skattemässiga skillnaden mellan finansiering med eget och lånat kapital minskar. FSK föreslår i huvudsak att det införs en generell begränsning av ränteavdrag i bolagssektorn i kombination med en sänkning av bolagsskatten.
Våren 2013 påbörjade OECD med understöd av G20 ett projekt för att motverka skattebaserodering och vinstförflyttning – Base Erosion and Profit Shifting Project (BEPS). I oktober 2015 publicerades 13 rapporter (avseende 15 åtgärdsområden) och ett sammanfattande dokument som tillsammans utgör det s.k. BEPS-paketet.
En av åtgärderna i BEPS-paketet gäller internationell skatteplanering med ränteavdrag. Rekommendationer på detta område lämnas i OECD:s rapport från den 5 oktober 2015 – Final report on action 4: Limiting Base Erosion Involving Interest Deductions and Other Financial Payments (OECD:s BEPS-rekommendationer, åtgärd 4). OECD föreslår en generell begränsning av ränteavdrag, som i första hand bör utformas som en avdragsbegränsning för negativa räntenetton.
Inom EU har arbetet med att motverka skadlig skattekonkurrens pågått under en längre tid. Vid Ekofinrådets möte den 8 december 2015 antogs rådsslutsatser om OECD:s BEPS-arbete i EU. I rådsslutsatserna understryks bl.a. behovet av gemensamma lösningar på EU-nivå samt en effektiv och snabb koordinerad implementering av BEPS-åtgärderna av medlemsstaterna. Den 28 januari 2016 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt påverkar den inre marknadens funktion (direktivet mot skatteundandraganden). Direktivet innebär att EU:s medlemsstater samordnar genomförandet av vissa av OECD:s åtgärdspunkter mot BEPS, däribland åtgärd 4 om ränteavdragsbegränsningar. Ränteavdragsbegränsningsregeln i artikel 4 i direktivet mot skatteundandraganden ska motverka skatteplanering med ränteavdrag. Artikel 4 ansluter i huvudsak till OECD:s BEPS-rekommendationer (åtgärd 4). Artikeln innebär att det ska införas en generell begränsning av avdrag för nettoränteutgifter baserad på resultatmåttet vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (ebitda). Avdrag får göras med högst 30 procent av ebitda. Det är även möjligt att välja andra resultatmått, (ebit, som står för vinst före räntor och skatt), med en procentsats som motsvarar den som gäller för ebitdamåttet.
I juni 2017 remitterade regeringen promemorian Nya skatteregler för företagssektorn (Fi2017/02752/S1). Promemorian innehöll två huvudförslag. Det ena förslaget baserades på ebit, och avdragsutrymmet uppgick där till 35 procent. Det andra förslaget baserades på ebitda med ett avdragsutrymme på 25 procent.
Vänsterpartiet välkomnar arbetet inom OECD och EU för att motverka skatteflykt och skatteundandragande. Vi välkomnar också ambitionen i Företagsskattekommitténs slutbetänkande att minska den skattemässiga skillnaden mellan finansiering med eget och lånat kapital. Den promemoria som regeringen remitterade i juni 2017 innehöll överlag balanserade förslag som både minskade möjligheterna till skatteundandragande och utjämnade skillnaden mellan finansiering med eget och lånat kapital. Dessvärre kan vi konstatera att det förslag som regeringen nu lagt på riksdagens bord är urvattnat på en rad punkter.
I propositionen föreslår regeringen att den generella ränteavdragsbegränsningen baseras på ebitda. Det finns både för- och nackdelar med detta mått. Till nackdelarna hör att en ränteavdragsbegränsning som baseras på ebitda inte minskar de skattemässiga skillnaderna mellan finansiering med eget och lånat kapital lika mycket som om ränteavdragsbegränsningen hade baserats på ebitmåttet. Till fördelarna hör att ebitda är den mest vanligt förekommande metoden internationellt och den som OECD i huvudsak rekommenderar. Ebitda är dessutom ett etablerat mått för att uppskatta kassaflöde och därmed den reella förmågan att bära räntekostnader. Företrädare för allmännyttans intresse- och branschorganisation (Sabo) anför att det alternativ som skulle få mest negativa effekter för fastighetsbranschen är ebitmetoden. Från kommuner och landsting har det framförts att med en ebitregel kommer kommunala samhällsviktiga verksamheter såsom fastigheter, gas, vatten, el och avfall att finansiera en skattesänkning för personalintensiv verksamhet som t.ex. bemanningsföretag. Sammantaget delar Vänsterpartiet regeringens bedömning att en ebitregel skulle kunna få alltför omfattande effekter på kapitalintensiva verksamheter och att en ränteavdragsbegränsning baserad på ebitda därför är att föredra.
Som nämnts ovan medger EU-direktivet om skatteundandragande att avdrag får göras om högst 30 procent av ebitda. I promemorian som regeringen remitterade i juni 2017 föreslogs ett avdragsutrymme på 25 procent, i det fall ebitdaregeln skulle väljas. Regeringen anförde att ett avdragsutrymme på 30 procent inte skulle vara tillräckligt robust mot skatteplanering och att det heller inte i någon nämnvärd utsträckning skulle bidra till ökad neutralitet mellan finansiering med eget och lånat kapital. Enligt OECD skulle ett avdragsutrymme på 30 procent av ebitda innebära att 87 procent av noterade multinationella företagsgrupper som redovisar positivt ebitda i princip skulle kunna dra av externa nettoräntekostnader i sin helhet. I promemorian framhåller regeringen vidare att man måste beakta att de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna ska snävas in och att ett större avdragsutrymme än 25 procent därför inte är möjligt med hänsyn till skyddet av den svenska bolagsskattebasen.
I den nu lagda propositionen är de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna desamma som i promemorian, men nu går det helt plötsligt att sätta avdragsutrymmet till 30 procent, som regeringen föreslår. Vänsterpartiet delar den analys som regeringen gjorde i sin egen promemoria och föreslår att avdragsutrymmet sätts till 25 procent av ebitda.
Avdragsutrymmet för den generella ränteavdragsbegränsningsregeln bör sättas till 25 procent av ebitda. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
I promemorian lade regeringen förslag på en förenklingsregel som innebär att ett företag får dra av ett negativt räntenetto upp till 100 000 kronor. Direktivet mot skatteundandragande medger att medlemsstaterna får införa en sådan förenklingsregel upp till 3 miljoner euro. I promemorian menade regeringen att en avvägning får göras mellan behovet av minskad administrativ börda och de övergripande syftena med ränteavdragsbegränsningsregeln (dvs. att jämna ut skillnaden mellan eget och lånat kapital). Regeringen uppmärksammade särskilt regelbördan för de mindre företagen och att dessa kan ha svårare att finansiera sig med eget kapital än större företag. En lämplig nivå för beloppsgränsen ansågs vara 100 000 kronor. En beloppsgräns på den nivån skulle innebära att ca 75 procent av aktiebolagen skulle kunna tillämpa förenklingsregeln och således inte omfattas av den generella ränteavdragsbegränsningen.
I propositionen föreslår regeringen att beloppsgränsen sätts till 5 miljoner kronor. Beaktat förenklingsregeln träffas då drygt 2 000 av aktiebolagen av den generella ränteavdragsbegränsningen, vilket utgör endast 0,4 procent av alla aktiebolag. Andelen bolag som träffas ökar om man endast studerar de större bolagen. Av de bolag som har 250 anställda eller fler träffas 7,4 procent av den generella ränteavdragsbegränsningen.
Vänsterpartiet anser att beloppsgränsen i förenklingsregeln är så högt satt att den undergräver syftet med hela reformen, dvs. att utjämna den skattemässiga skillnaden mellan eget och lånat kapital och motverka skatteundandragande och skatteflykt. Vänsterpartiet anser i likhet med vad som föreslogs i promemorian att en beloppsgräns på 100 000 kronor i förenklingsregeln är en rimlig avvägning mellan att å ena sidan utjämna den skattemässiga skillnaden mellan eget och lånat kapital och motverka skatteundandragande och skatteflykt och å andra sidan minska den administrativa bördan för mindre företag.
Beloppsgränsen i förenklingsregeln bör sättas till 100 000 kronor. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Den svenska bolagsskatten har sänkts i flera steg under de senaste tio åren. År 2009 sänktes den från 28 till 26,3 procent, och 2013 sänktes den till dagens 22 procent. Den svenska bolagsskatten ligger därmed under OECD-snittet på 23,5 procent. Till det ska läggas att de svenska avskrivningsreglerna är mycket förmånliga i ett internationellt perspektiv.
I propositionen föreslår regeringen att bolagsskatten sänks i två steg ned till 20,6 procent från dagens nivå på 22 procent. Regeringen motiverar sänkningen med att den generella ränteavdragsbegränsningen breddar bolagsskattebasen och, allt annat lika, ökar skatteuttaget på bolagssektorn. Vänsterpartiet avvisar förslaget om sänkt bolagsskatt då vi menar att den svenska bolagsskatten är konkurrenskraftig. Vinsterna i bolagssektorn är därtill höga, och har varit så under lång tid.
Riksdagen bör avslå regeringens proposition i den del som avser förslag till sänkt bolagsskattesats. Detta bör riksdagen besluta.
|
Momodou Jallow (V) |
|
|
Ulla Andersson (V) |
Rossana Dinamarca (V) |
|
Ali Esbati (V) |
Christina Höj Larsen (V) |
|
Daniel Riazat (V) |
|