Möjligheten att använda kamerabevakning är ett vitalt verktyg för en effektiv brottsbekämpning. När regeringen har tvingat bort poliser från yrket till följd av dåliga arbetsvillkor och hotfulla arbetsmiljöer krävs det att dessa verktyg används i större utsträckning för att inte lagföringsprocessen ska bli lidande.
Kameror fyller inte bara en viktig funktion i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet utan även vid operativt/ingripande, ledning/styrning, utredning och underrättelse.
En utökad kamerabevakning innebär inte bara att polisen får direkta spaningsuppgifter som leder till att gärningsmännen kan lagföras; det innebär även bättre möjligheter att spåra och oskadliggöra gärningsmän vid terrorattacker, något som inte minst framkommit i samband med terrorattacken på Drottninggatan. Det fungerar även som ett verktyg för att styra och organisera det polisiära arbetet.
Det folkliga stödet för kameraövervakning är brett. I en undersökning av Sifo i oktober 2017 ställde sig 90 procent av de tillfrågade ganska eller mycket positiva till kamerabevakning på allmän plats.
Trots fördelarna och det folkliga stödet för kamerabevakning finns det politiska krafter som försöker begränsa polisens användande, både när det gäller fasta installationer och mobila kameror som kroppskameror och drönare. Det finns även de som anser att kamerabevakning är en sista åtgärd, som först ska användas när allt annat har misslyckats.
Sverigedemokraterna är av åsikten att kameror är ett komplement till övrigt polisarbete, inte ett substitut. Vi ser heller inte att det finns något integritetshinder för att utöka polisens möjligheter till kamerabevakning samt att polisen själva besitter den kompetents som krävs för att avgöra om det är en nödvändig åtgärd i det enskilda fallet.
Justitieutskottet har redan riktat ett tillkännagivande till regeringen om att polis inte ska omfattas av en tillståndsplikt i samband med att den nya kamerabevakningslagen träder i kraft. Även om regeringen har valt att ignorera riksdagens och folkets vilja ser vi att utredningen och propositionen ger utrymme för riksdagen att direkt besluta om ett undantag från tillståndskravet för Polismyndigheten. Härigenom föreskrivs att 9 § 1 i den föreslagna kamerabevakningslagen ska ha följande lydelse:
I det fallet att riksdagen inte är villig att besluta om en ändring i den föreslagna lagen föreslår vi att riksdagen ger regeringen till känna att tillstånd inte ska krävas för den kamerabevakning som Polismyndigheten bedriver.
|
Adam Marttinen (SD) |
Patrick Reslow (-) |