Förslag till riksdagsbeslut
Under senare år har det i media vid olika tillfällen rapporterats om förvaltare och gode män, som på olika sätt lurat sina huvudmän på pengar och värdesaker. Tyvärr har detta alltför ofta varit sant och det har många gånger framkommit att överförmyndarna varit passiva. Bedrägliga förvaltare eller gode män är ingen nyhet. Det har förekommit i alla tider och gruppen av huvudmän i dessa sammanhang är per definition extra utlämnade och värnlösa mot de personer som vill bedra dem.
Den negativa utvecklingen har förmodligen flera orsaker. Antalet individer som är villiga att åta sig uppdraget som god man eller förvaltare har minskat kontinuerligt. Pensionerade poliser eller tjänstemän av olika slag med pappersvana och med förmåga att vid behov ta en konflikt med andra företrädare för Omsorgssverige, har minskat. Vidare har antalet uppdrag ökat kraftigt, när det för varje ensamkommande flyktingbarn skall förordnas en god man. Situationen har varit besvärlig för överförmyndarna som tvingats till snabba rekryteringar av nya gode män, som då tyvärr ibland saknat både fallenhet och lämplighet för uppdragen. Trots att det funnits många skäl att entlediga den olämplige har så inte skett, och förklaringen kan ha varit att det inte har gått att rekrytera en ersättare och att den försumlige gode mannen då fått stanna kvar.
En annan sak som aktualiserats vid förmögenhetsbrott riktade mot den som har god man eller förvaltare är frågan hur målsäganden skall få tillbaka vad som berövats hen, om gärningsmannen saknar tillgångar. Mig veterligt saknar kommunerna försäkringar och vad jag känner till är det inget generellt krav från någon kommun att den som utses till förvaltare/god man skall teckna en privat ansvarsförsäkring.
Där kommunerna ligger tätt är det vanligt att en och samma person har uppdrag i flera kommuner. Av sekretesskäl går omfattningen av detta inte att överblicka, men det har vid förundersökningar framkommit att man har haft mer än 20 uppdrag för olika kommuner. Dessa inkomster går förmodligen att leva på, men det är mycket tveksamt om det går att göra ett bra jobb för huvudmännen.
Med hänvisning till ovanstående anser jag att det behövs lagändringar som styrker huvudmännens rätt och ställning gentemot gode män och förvaltare, som missbrukat sitt ansvar och att dessa också lagförs. Vidare behöver huvudmännen hållas skadeslösa, dvs att när förmögenhetsbrott begåtts som är riktade mot en huvudman skall hen få tillbaka vad som berövats hen, om gärningsmannen saknar tillgångar.
|
Barbro Westerholm (L) |
|