Terrorattentat mot de europeiska länderna har blivit ett återkommande, fasansfullt moment i vardagslivet. Den trygghet som en stat ska erbjuda sina medborgare ifrågasätts med all rätt när våra bröder och systrar, i Sverige och i andra länder, blir bragda om livet till följd av främst islamistisk extremism. Det är inte frågan om ett enbart yttre hot som kan bekämpas med militär eller en otrygghet som kan stoppas med stängda gränser. Extremismen växer inom vårt land, i otrygga områden där majoritetssamhället och rättsstaten har fått ge vika för parallella strukturer.
Sverigedemokraterna var tidigt ute och varnade för riskerna som öppna gränser, mångkulturalism och ett underfinansierat rättsväsen medför gällande framväxten av extremism och terrorism. Det var först när det var för sent, när Sverige redan drabbats, som de andra partierna uppvaknade. Trots detta uppvaknande är inte Sverige mindre utsatt i dag än i går. I takt med att IS besegras internationellt flyttas kampen till vår bakgård – där vi till följd av regeringens bristande insikt, och vilja att agera, nu har hundratals terrorister med praktisk erfarenhet av terrorn i IS och tusentals därutöver som delar deras åsikter.
Nu krävs det, mer än aldrig, att vi ligger steget före och driver igenom politik som bekämpar den destruktiva utvecklingen, att vi inte bara förbereder oss för terrordåd utan förekommer dem. För att nå dit krävs utökade resurser till rättsväsendet för att stärka arbetet med att upptäcka, utreda och bestraffa terrorbrott, det behövs utökade verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna, men framför allt krävs det att politikerna anpassar sig efter hur verkligheten ser ut – inte hur de önskar att den skulle se ut.
Regeringens proposition är ett första steg. Vi kan konstatera att de till viss del har tagit till sig av Sverigedemokraternas kritik och föreslår bl.a. att straffbestämmelsen om terrorismresor ska utvidgas så att även terrorismresor till det egna medborgarskapslandet blir straffbara. Dessvärre kan vi även konstatera att de föreslagna lagändringarna är långt ifrån tillräckliga för att komma till rätta med det växande hotet utan riskerar att bli ett slag i luften. Vi ämnar därför komplettera regeringens förslag med åtgärder utifrån tre områden: förebyggande åtgärder, brottsbekämpning och internationella insatser.
Det förebyggande arbetet mot terrorism består delvis av underrättelsearbetet som Säkerhetspolisen bedriver genom att inhämta, bearbeta och analysera information för att ge kunskap om extremisters aktiviteter och planer samt deras förmåga att genomföra dessa. Det består även av åtgärder för att upptäcka, förhindra och motverka radikalisering i samhället i allmänhet.
Terrorism och extremism är i grunden ideologiskt motiverade varpå det behövs ett regelverk som i ett tidigt skede upptäcker och motverkar framväxten av de extrema ytterkanterna gällande politik eller religion. Alltför ofta uppmärksammas det att ideella föreningar eller trossamfund bjuder in predikanter som sprider antisemitiska eller antidemokratiska budskap, eller förhärligar islamistisk extremism.
Den svenska staten ska aldrig finansiera framväxten av eller underlätta och befrämja våldsbejakande extremism och antidemokratiska värderingar varpå vi kräver ett skärpt regelverk och tillsyn gällande bidrag till ideella föreningar och trossamfund.
I samband med att Sverige har haft en massiv invandring från avlägsna länder och kulturer har det svenska samhället präglats av en naivitet gentemot gruppens förmåga att anpassa sig till samhället. I stället för tydliga riktlinjer för vad som bör tolereras accepteras det mesta som sker i mångkulturalismens namn.
Tydlighet är viktigt. Därför vill Sverigedemokraterna förbjuda könssegregerade verksamheter, skattefinansierad omskärelse av barn samt servering av kött från djur som slaktats utan bedövning. Detta ska aldrig förekomma inom offentligt finansierade verksamheter.
Forum för levande historia har ett uppdrag att främja arbetet med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter och har i dag särskilt till uppgift att informera om Förintelsen och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten. Vi anser att detta arbete är positivt, för en grundsten i arbetet mot extremism är kunskap.
Uppdraget för Forum för levande historia bör därför utökas till att, utöver att lyfta höger- och vänsterextremismens illgärningar, även lyfta islamismens antidemokratiska natur och brott mot mänskligheten. Detta för att förhindra att unga radikaliseras till följd av ett förhärligande av islamismen.
Kriminalvården har vid ett flertal tillfällen fått i uppdrag att utveckla sitt arbete för att motverka och förebygga radikalisering och våldsbejakande extremism. Medan detta är positivt måste det finnas en enhetlig plan som även inkluderar hur kommunala, regionala och andra statliga enheter ska agera kring radikalisering.
Sverigedemokraterna anser därför att det ska utformas och införas en nationell handlingsplan för arbetet med att upptäcka och motverka radikalisering så att vi kan säkerställa att hela Sverige har en fullgod beredskap och en tydlig ansvarsfördelning när en person som uppvisar tecken på radikalisering uppmärksammas.
Utöver en nationell handlingsplan krävs det tydlig information om hur exempelvis föräldrar, vänner och bekanta ska agera och vilket stöd de kan förväntas få när en person i deras umgängeskrets är på väg att dras in i nätverk präglade av våldsbejakande extremism.
Sverigedemokraterna anser att det ska finnas en instans att vända sig till när man vill rapportera in ett ärende rörande extremism och att denna instans ska samordna myndigheterna som på något sätt ansvarar för att motverka radikalisering och återkoppla till berörd person. Vidare bör lämplig myndighet ta fram lättläst information om hur man som närstående ska agera när man uppmärksammar extremism.
Myndigheter kan göra en del för att upptäcka och motverka radikalisering, men för att få ett brett genomslag krävs det även ett understöd från övriga samhället. Effektiva åtgärder för att förhindra radikalisering och uppmuntra till avradikalisering är dialog och personliga relationer. Detta har vi redan sett i program i privat regi som syftar till att hjälpa radikaliserade personer att lämna en extrem våldsbejakande miljö.
För att stärka arbetet med avradikalisering vill vi parallellt med att utöka kommunala och regionala verksamheters arbete även utöka det statliga stödet till privata verksamheter inom området.
I takt med att problemet med radikalisering ökat kraftigt har vi kunnat se en brist i kompetens kring hur myndighetspersonal ska upptäcka radikalisering. Att se tidiga tecken och sätta in behandling snabbt är den bästa åtgärden för att förhindra radikalisering.
Sverigedemokraterna vill därför se ett förbättrat utbildningsstöd till den myndighetspersonal som troligen kan komma i kontakt med personer som uppvisar tecken på radikalisering.
Ett effektivt arbete mot terrorism och våldsbejakande extremism kräver ett gott faktaunderlag och att insatser och åtgärder kontinuerligt utvärderas. Vi kan tyvärr konstatera att arbetet inom båda dessa områden inte är tillräckligt.
Vi föreslår därför att stödet till forskning om radikalisering utökas samt att samtliga insatser utvärderas.
Säpo rapporteras vara intresserade av att tillåtas registrera individer som sympatiserar med en terrororganisation. Polisdatalagen ger polismyndigheterna extra verktyg att arbeta med brottsbekämpning, när det gäller behandling av vissa personuppgifter i underrättelsesyfte. Enligt Säkerhetspolisen kan det finnas en koppling mellan personer som kan begå terrorrelaterade brott och som redan har IS-sympatier.
Men reglerna omkring sådan registrering är osäkra varpå Sverigedemokraterna anser att det i lag måste förtydligas att Säkerhetspolisen tillåts föra denna sorts register för att de effektivt ska kunna utföra sitt uppdrag att bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism.
Sverige står ut jämfört med övriga Europa när det kommer till människor som har rest, eller planerat att resa, för att ansluta sig till en terroristorganisation. Medan resan och förberedelse till resan är straffbelagt saknas det ett verktyg för de som befinner sig i riskzonen men där gärningen inte är tillräckligt långt gången för att det ska kunna bedömas som förberedelse till terrorresa. Vi föreslår därför att man utreder möjligheten att i likhet med Tyskland införa löpande rapporteringsplikt till polisen för personer som på sannolika skäl kan misstänkas planera en terrorresa.
Propaganda för terrorism sprids i dag i sociala medier, i religiösa församlingar och i många andra sammanhang. Medan det är förbjudet att uppmana till terroristbrott enligt lagen om straff för offentlig uppmaning menar Sverigedemokraterna att det finns skäl att utreda hur man på ett mer omfattande plan kan förhindra propaganda för terrorism eller terroristorganisationer, exempelvis där gärningsmannen inte har ett specifikt uppsåt men där oaktsamhet kan vara tillräckligt eller hur specifika organisationer eller symboler för terrorism kan förbjudas varefter det blir kriminellt att propagera för dessa.
Medan ett förbud mot propaganda för terrorism på ett bredare vis kan straffa de som uppmanar och uppmuntrar till terrorism anser Sverigedemokraterna att vi även behöver titta närmare på de som rättfärdigar terrorhandlingar. Frankrike har exempelvis en sådan lagstiftning som nyttjades i samband med det senaste terrordådet för att gripa en politiker för det vänsterradikala partiet La France Insoumise som uttalade stöd för mordet på en fransk polis. Vi anser att ett liknande lagförslag för Sverige är ett välbehövt komplement till nuvarande lagstiftning för att förhindra att terrorism normaliseras ytterligare.
Det svenska rättssystemet har uppvisat tydliga brister i samband med att hundratals IS-terrorister har återvänt. I stället för att individerna blir lagförda och frihetsberövade har de fått full tillgång till det svenska samhället, till följd av att de hemskheter de begått utomlands har varit svåra att bevisa.
Hålen i lagstiftningen måste begränsas i största möjliga utsträckning. Sverigedemokraterna föreslår därför att varje form av deltagande i eller stöd till terrororganisationer eller till organisationer som systematiskt använder våld som politisk metod, i eller utanför Sverige, ska straffas som terroristbrott. För detta ändamål ska regeringen upprätta en lista över förbjudna organisationer.
Vi anser att straffskalorna bör höjas för alla delar rörande terroristbrott (för att ta emot utbildning avseende bl.a. terroristbrott, för att resa eller påbörja en resa till ett annat land än det land där personen är medborgare om avsikten är att begå eller förbereda eller att ge eller ta emot utbildning avseende bl.a. terroristbrott, för att finansiera en sådan resa som avses ovan eller finansiera en person eller en sammanslutning av personer som t.ex. begår terroristbrott, oavsett syftet med finansieringen).
Straffskalorna för både normalgrad och grovt brott bör höjas kraftigt, gällande både minimistraff och maxstraff. Normalgraden bör kunna ge minst fyra års fängelse och grovt brott bör kunna inkludera livstids fängelse, framför allt vad gäller finansiering av en person eller en sammanslutning av personer som t.ex. begår terroristbrott. Vi menar att det är rimligt eftersom planering, logistik och finansiering av terrorism i princip kan bära lika stort eller ibland större ansvar än den person som faktiskt utför terrorbrottet.
Samtidigt instämmer vi i Säkerhetspolisens och Polismyndighetens bedömning att undantaget för ringa fall bör tas bort och anser att all finansiering med ifrågavarande syfte och vetskap måste vara straffbar, vad gäller både finansiering av en resa eller en person/sammanslutning av personer.
Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit att den som döms för terroristbrott och har dubbelt medborgarskap ska få sitt svenska medborgarskap indraget. Vi vidhåller den inställningen och vill att riksdagen ger detta till känna för regeringen som ska återkomma med ett sådant lagförslag. Vi vill även införa möjligheten att dra in medborgarskapet även om det gör en person statslös. Detta bör utredas och inkluderas i ett sådant lagförslag.
En fällande dom bör därmed även automatiskt innebära utvisning på livstid för den dömde efter avtjänat straff. I likhet med tidigare förslag från Sverigedemokraterna bör avtal upprättas med andra länder dit den utvisningsdömde kan skickas.
Genom att häkta samtliga som återvänder från terrorkontrollerade områden kan polisen få tid på sig att utreda om de har begått brott eller om de har planerat att begå brott. När det gäller rikets säkerhet bör polisen ha goda möjligheter att förhindra framtida katastrofer, även i tider då det råder personal- eller resursbrist.
Regeringen bör återkomma med ett lagförslag som syftar till att alla som åker till terroristkontrollerade områden eller kan misstänkas ha något med terrorgrupper att göra systematiskt utreds och häktas under lång tid så snart de återvänder.
Säkerhetspolisen har framhållit att det är ytterst angeläget att möjligheterna för Försvarets radioanstalt att delge underrättelseinformation till Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet trots att förundersökning har inletts snarast bör ses över. Vi instämmer i den bedömningen.
2007 års lag om preventiva tvångsmedel är i förhållande till rekryteringslagen och finansieringslagen tillämplig endast i de fall brotten bedöms som grova. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har framfört att det finns ett behov av att kunna använda åtgärderna även för brott av normalgraden. Även här instämmer vi i att de bör ha möjlighet att använda preventiva tvångsåtgärder och inhämtning av elektronisk kommunikation för normalgraden av de föreslagna brotten.
Sverigedemokraterna vill även se en utredning om FRA ska ges rätt att signalspana även när mottagare och avsändare finns i Sverige. Detta ska gälla specifika personer/enheter efter domstolsbeslut och röra terrorism.
Säkerhetspolisen vill ha direkttillgång till Migrationsverkets asylsystem. Orsaken är att Säpo inte hinner utreda den kraftigt ökade mängden fall av möjliga säkerhetshot som kommer in till myndigheten.
Säkerhetspolisen ska i december 2015 ha ansökt om att få egen direkttillgång till Migrationsverkets asylsystem Wilma. Migrationsverket frågade då Datainspektionen eftersom det även här förelåg osäkerhet om det var tillåtet eller ej.
Vi anser att det måste tydliggöras i lag att Säpo ska ges direkttillgång till Migrationsverkets asylsystem.
Under den senaste tiden har det uppmärksammats att asylsökande som utgör ett terrorhot för Sverige, har kopplingar till terroristiska organisationer eller begår grova våldsbrott ofta inte kan utvisas till sina hemländer på grund av en uppenbar eller påstådd risk att utsättas för omänsklig behandling. Oftast är det inte möjligt att verifiera om dessa uppgifter stämmer. För att lösa detta bör regeringen ge Utrikesdepartementet i uppdrag att sluta avtal med andra säkra länder om att ta emot personer som utvisas från Sverige men som i enlighet med principen om ”non-refoulement” inte kan tas emot av sitt hemland. Som australiensiska erfarenheter med avtal med Papua Nya Guinea och Nauru visar är detta fullt möjligt och genomförbart och strider inte heller mot internationella konventioner.
I likhet med det system Australien tillämpar anser vi att Sverige bör upprätta tredjelandsavtal i syfte att skapa sådana alternativ. Enligt dessa avtal ska länder kunna åta sig att ta emot personer som saknar rätt att vistas i Sverige, som vägrar att frivilligt lämna landet och som av olika anledningar inte kan överföras till något annat land enligt i dag gällande regelverk.
För att över huvud taget möjliggöra sådana avtal måste givetvis utlänningslagen uppdateras så att även länder utan anknytning till den som ska av- eller utvisas kan vara mottagarland vid verkställande av sådana beslut.
Extremism, radikalisering och terrorism är inte ett lokalt fenomen. Detta har vi sett inte minst i samband med att IS-terrorister från hela Europa rest till Syrien och Irak för att mörda och våldta.
Ett ökat utbyte av positiva exempel genom att inrätta en årligt återkommande nordisk konferens kring motverkande av våldsbejakande extremism kommer att leda till en bättre terrorberedskap i såväl Sverige som våra grannländer.
Den fria rörligheten i EU har varit problematisk för arbetet mot terror. Terrormisstänkta eller personer dömda för terrorbrott har kunnat resa mellan länderna utan någon kontroll, och samtidigt har arbetet för att förhindra att migranter med terrorsympatier reser in i landet varit obefintligt.
För att förhindra att personer som inte har rätt att vistas i Sverige reser in och ut som de behagar krävs det ett fullgott gränsskydd. Sverigedemokraterna vill upprätta detta i form av gräns- och id-kontroller vid de delar av gränsen där migranter kan förväntas anlända. All inkommande trafik med buss, lastbil eller personbil ska kunna kontrolleras av en kraftigt förstärkt gränskontrollorganisation. Endast id-kort eller pass från viseringsfria länder ska godtas, och i annat fall ska visum eller annan giltig handling för vistelserätt kontrolleras. Regeringen bör därför driva att en omförhandling av Schengensamarbetet ska ske så att samtliga länder kan upprätta ett fullgott gränsskydd.
|
Adam Marttinen (SD) |
Patrick Reslow (-) |