Barnkonventionen är vägledande för att stärka barns rättigheter både i Sverige och internationellt. Det är bra att Sverige har ratificerat konventionen, och det är positivt att regeringen vill stärka barnens rättigheter i Sverige. Den centrala utgångspunkten för Sverigedemokraterna är att barnens bästa alltid sätts i första rummet. Vi vill bl.a. införa en barndomsgaranti, inom vilken samhället ställer upp en nollvision mot diskriminering, mobbning och trakasserier, skyddar barn från fysiskt och psykiskt våld, sexuella övergrepp och vanvård eller utnyttjande och så långt det är möjligt garanterar en trygg uppväxt med båda föräldrarna.
Flera remissinstanser påtalar dock att inkorporering så som regeringens förslag är utformat skapar osäkerhet. Detta beror på att konventionen innehåller vaga formuleringar och saknar förarbeten, vilket gör den svår att tolka. Ett annat problem är att domstolarna blir tvungna att göra avgöranden som enligt svensk rättstradition normalt hamnar på lagstiftaren. Enligt Lagrådet är det bekymmersamt att ansvaret för att lösa eventuella normkonflikter läggs på domstolarna, och JO påpekar att ansvaret för rättsutvecklingen läggs över från lagstiftaren till tillämparna, som i sammanhanget får en ovanligt komplicerad och oklar rättslig grund att förhålla sig till. Enligt Lagrådets yttrande är det också en bakvänd ordning att först inkorporera konventionen och därefter låta en utredning kartlägga hur konventionen behandlas i svensk lagstiftning och rättstillämpning samt analysera konventionsbestämmelsernas innebörd utifrån svenska förhållanden. En sådan utredning borde göras först och läggas till grund för bedömningen av huruvida konventionen bör inkorporeras.
Kammarrätten i Stockholm för fram att om Sverige ska upprätthålla en reglerad invandring kan inte barnets intresse vara ensamt styrande i migrationsärenden. Redan i dag ska myndigheter och domstolar göra svåra avvägningar mellan olika intressen som ska beaktas inom ramen för migrationsärenden. Kammarrätten menar därför att om barnkonventionen ska inkorporeras i svensk rätt krävs ytterligare vägledning för hur detta påverkar barns intressen i migrationsärenden.
Sverigedemokraterna anser att inkorporering enligt regeringens förslag skapar osäkerhet, oförutsägbarhet och i förlängningen riskerar snarare än förstärker barns intressen. All lagstiftning, och i synnerhet sådan som syftar till att skydda svaga gruppers rättigheter, måste föregås av uttömmande konsekvensanalyser och så långt det är möjligt på förhand avgöra frågor om hur lagen ska tillämpas. Så har inte skett i det här fallet. Sverigedemokraterna väljer därför att avstyrka regeringens proposition.
Sverigedemokraterna sätter barns rättigheter i första rummet. Därför föreslår vi att regeringen återkommer med ett förslag på hur FN:s konvention om barnets rättigheter kan införlivas i svensk lag på ett ansvarstagande, långsiktigt och förutsägbart sätt. Detta innebär att konventionstexten bör anta formen av en målsättningsbestämmelse som sedan blir tillämplig genom det fortsatta transformeringsarbetet. Det betyder att frågan om normhierarki ska lösas av lagstiftaren och att denna ska ge tydliga riktlinjer om hur konventionstexten ska tillämpas av domstolar och myndigheter.
Sverigedemokraterna anser vidare att konventionen får ett betydligt starkare genomslag när den transformeras, vilket är hur den svenska rättsordningen förhållit sig till konventionen historiskt.
FN:s konvention om barnets rättigheter är en viktig fråga som engagerar. Frågor om barnens rättigheter sträcker sig över samtliga politikområden, och det har inkommit kraftig kritik från Lagrådet gällande hur regeringen utformat förslaget om att inkorporera FN:s barnkonvention i svensk lag. Därför anser vi att detta är en fråga av sådan vikt att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk kommitté för att utreda hur det fortsatta arbetet med att införliva barnkonventionen i svensk rätt kan genomföras på bästa sätt.
|
Per Ramhorn (SD) |
|
|
Carina Ståhl Herrstedt (SD) |
Christina Östberg (SD) |
|
Julia Kronlid (SD) |
|