Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa pant på engångsgrillar och tillkännager detta för regeringen.
Sommartider innebär grillning, ofta med hjälp av engångsgrillar ute i naturen. Flera kommuner har satt upp särskilda insamlingskärl i parker och friluftsområden för att grillarna inte ska slängas varsomhelst, utan kunna återvinnas. Det är bra, och det behövs fler kommuner som gör sådana insatser.
Men frågan är förstås om engångsgrillar ska behövas? Redan 2006 gjordes en studie vid Göteborgs universitet om engångsgrillarnas miljö- och hälsopåverkan, till exempel möjligheten till återvinning men även brandtillbud. Alla förstår inte att det kan ta upp till ett dygn innan grillkolen är tillräckligt svala för att inte orsaka brand, och när de efter användning slängs i en soptunna (i bästa fall) eller bara lämnas på marken, är risken stor att brand uppstår.
Det finns en rad tillbud under de senaste åren, där engångsgrillar varit orsaken till eldsvåda. Delvis på grund av felaktig användning – till exempel som värmekälla inomhus eller att grillen ställs direkt på torrt gräs – men också just genom att man gör en missbedömning om att grillen är släckt.
Kristdemokraterna ville redan 2010 införa en pant på engångsgrillar för att komma tillrätta med problemet att inte aluminiumgrillarna återvinns i den omfattning som skulle krävas. Ett annat alternativ är förstås att se till att fasta grillplatser finns på rastplatser längs vägarna, i parker och fritidsområden, så inte engångsgrillar behövs.
Eftersom de avger koldioxid på grund av att de är tillverkade av aluminium och har tändningspapper impregnerat med paraffin, så ger både produktion och användning stora utsläpp. Med tanke på att Sverige vill vara ett föregångsland i fråga om hållbar utveckling, bör engångsgrillar dels få särskilda sopkärl i alla kommuner, men framförallt en pant införas så återvinning kan ske.
|
Penilla Gunther (KD) |
|