För 15 år sedan klubbade Sveriges riksdag propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling. I och med beslutet antog riksdagen en ny gemensam hållning för att skapa långsiktighet i utvecklingspolitiken. Under de 15 år som gått har sittande regeringar förändrat och utvecklat politiken inom området vid mer än ett tillfälle.
PGU har sedan den gick igenom granskats och utvärderats, såväl av Statskontoret 2014 som i en rapport från EBA 2016. Sverigedemokraterna anser att utvärdering och granskning är viktigt och något som partiet vill se mer av.
Så som framgår i skrivelsen från regeringen antog FN:s generalförsamling i september 2015 en resolution, Transforming our World: The 2030 Agenda for Sustainable Development A/RES/70/1, som innehåller en 15-årig agenda för långsiktigt hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling kopplat till fattigdomsbekämpning, fortsättningsvis benämnd Agenda 2030. Skillnaden från de tidigare millenniemålen är att denna agenda inte bara vänder sig till utvecklingsländer utan till alla länder i hela världen och att vi alla har ett gemensamt ansvar att uppnå målen både genom nationellt som internationellt arbete. Som en del i Sveriges genomförande av Agenda 2030 tillsatte regeringen i mars 2016 en delegation med uppgift att stödja och stimulera arbetet – Agenda 2030-delegationen. Agenda 2030-delegationen kommer att arbeta fristående från regeringen och departementen och ska slutredovisa sitt arbete 2019. Sverigedemokraterna vill utöver delegationens arbete också se en återkommande utvärdering av Sveriges arbete med Agenda 2030, vilken vi vill ska genomföras av en extern, internationell part.
Aldrig förr har så många människor befunnit sig på flykt från sina hem, och vi har de senaste åren även märkt av detta i norra Europa, då inte minst i Sverige. Att människor söker sig ett bättre liv är ingenting konstigt, utan fullt naturligt, inte minst i tider då vi ser nya konflikter och betydande miljöförändringar. Detta innebär samtidigt att värdsamhällena tvingas stå för stora delar av de kostnader som följer. I arbetet för genomförandet av Agenda 2030 spelar migrationen en central roll, då detta påverkar olika samhällen mycket. Det kanske tydligaste beviset för detta är de enorma avräkningar som gjorts från olika länders biståndsbudget – där bistånd som syftat till att stärka de globala målen blivit indraget som följd av ett högt asylmottagande.
Sverige har under flera år stått för de högsta avräkningarna i biståndsbudgeten genom att använda sig av OECD-Dacs principer om avräkningar från biståndsbudgeten. Att Sverige och många andra länder använder sig av denna princip är fullt förståeligt ur ett nationalekonomiskt perspektiv, men fullkomligt orimligt ur ett etiskt perspektiv. Vad man i grund och botten gör med den här typen av avräkningar är att man legitimerar en hållning där notan för det inhemska flyktingmottagandet skickas till de absolut mest utsatta och förtryckta flyktingarna i krisområdenas närhet, som får ett indraget bistånd samt för en hållbar global utveckling i enlighet med Agenda 2030. Detta är ineffektivt och långsiktigt ohållbart, samt en hållning som Sverigedemokraterna på intet sätt kan acceptera, varför regeringen bör verka för att ändra OECD-Dacs principer så att avräkningar för asylmottagande inte kan inkluderas i biståndsbudgeten. Det enda som ska räknas som bistånd i flyktingmottagning menar vi möjligen är de som kommer genom vidarebosättning via UNHCR.
|
Markus Wiechel (SD) |
|
|
Björn Söder (SD) |
Julia Kronlid (SD) |