En grundläggande regel i dagens lagstiftning är att föreningsavgifter inte är avdragsgilla för någon. Detta förhållande bör inte ändras, såvida man inte ändrar regeln för alla och gör alla medlemsavgifter i föreningar på arbetsmarknaden avdragsgilla.
De av regeringen föreslagna ändringarna avseende avdragsrätten för medlemsavgifter i fackföreningar för anställda är ensidiga och skapar därigenom skattemässiga olikheter som beror på vilken gruppering en person tillhör. Det är inte att leva upp till ens rimliga krav på likabehandling som är en bärande princip i svensk rättstillämpning. Det har i vart fall varit det fram till nyligen. Med den aktuella lagändringen skapar regeringen nya orättvisor, vilket inte finns med i regeringens mål för skattepolitiken och således borde en sådan lagstiftning inte läggas på riksdagens bord.
Tvärtemot vad regeringen själv skriver i propositionen – ”I denna proposition föreslås att en skattereduktion för fackföreningsavgift återinförs i syfte att värna den svenska modellen på arbetsmarknaden” – blir resultatet att man skapar nya orättvisor på arbetsmarknaden, eftersom arbetsgivaren inte får göra avdrag för sina medlemsavgifter i sina respektive arbetsgivarorganisationer.
För att upprätthålla en god ordning på arbetsmarknaden och för att upprätthålla en väl avvägd rättspraxis, bör avdragsrätten för medlemsavgifter i arbetsmarknadens organisationer inte skilja sig mellan arbetsgivare och arbetstagare. Regeringen bör därför återkomma med ett förslag till lagstiftning som innebär att även arbetsgivares medlemsavgifter i intresseorganisationer blir avdragsgilla. Alternativet måste bli att avstå från ändring av avdragsrätten i ideella föreningar över huvud taget. I båda fallen måste den aktuella propositionen avslås.
|
Olle Felten (SD) |
Jeff Ahl (SD) |