OECD:s initiativ till det omfattande BEPS-projektet syftar till att motverka globaliseringens negativa effekter genom att stadfästa ett internationellt regelverk för hur globalt skatteundandragande och vinstförflyttning ska kunna motverkas. Vi välkomnar detta arbete, som är helt nödvändigt för att säkra skattebasen för många länder samt för att upprätthålla en sund konkurrenssituation i den internationella handeln. Projektet startades 2015 och har resulterat i en uppsättning åtgärder (actions) som var och en adresserar ett problemområde i den internationella handeln med koppling till avvikelser i förhållande till sund konkurrens och det vi definierar som rättvis beskattning.
Projektet är omfattande och komplext till sin natur, varför den nu framtagna multilaterala skatteavtalskonventionen bör ses som en viktig start på en mycket långsiktig process för att komma till rätta med t.ex. de enorma omflyttningar av vinster till lågskattejurisdiktioner som förekommer inom de multinationella bolagen och en del andra skatte- och konkurrensrelaterade problem.
OECD har en lång tradition av att bistå länder med internationellt accepterade regelverk för att hantera mellanstatliga skattefrågor, främst genom att man utvecklat en modell för bilaterala skatteavtal. Dessa används för att skapa en ordnad reglering av skattefrågor mellan två stater, både avseende privata och bolagsrelaterade skattefrågor.
Sverige har traditionellt varit ett föregångsland när det gäller att upprätthålla en god ordning på våra skatteavtal med andra länder. Vi var under lång tid världsledande både avseende mängden skatteavtal och till det innehållsmässiga. Under den socialdemokratiska regeringen med Göran Persson i spetsen avvecklades en stor del av det strategiska arbetet med att utvidga och uppdatera de svenska skatteavtalen. Det har fått till följd att våra skatteavtal och därmed de skattemässiga förutsättningarna för svenska företag och privatpersoner som bedriver verksamhet i andra länder, har försämrats i relation till våra viktigaste konkurrentländer. Dessa har i stället ökat sina insatser och i många fall gått om Sverige när det gäller att skapa goda handelsbetingelser med sina viktigaste internationella partner. Frågan beslystes i två rappporter av Svenskt Näringsliv respektive Riksrevisionen 2015.
Detta är en viktig utgångspunkt för hur vi bör se på det nu aktuella multilaterala avtal som OECD utarbetat för att hantera ett antal specificerade områden med ökad risk för olika former av skatteundandraganden. Det multilaterala instrumentet är en bra utgångspunkt men täcker inte alla delar av de bilaterala avtalen. Det kommer inte heller, vilket framgår av regeringens proposition, att appliceras på samtliga länder som Sverige har bilaterala skatteavtal med, i vart fall inte i ett inledningsskede.
Arbetet med implementeringen av det multilaterala skatteavtalet, i propositionen betecknat konventionen, pågår och det kommer att ta tid att få de delar av avtalet som respektive land godkänt för sina respektive motparter att komma på plats. För Sveriges del ska samtliga av regeringen utpekade bilaterala skatteavtal kompletteras med referenser till tillämpliga delar av konventionen och beslutas av riksdagen. Regeringen kommer därför att behöva lägga fram en proposition för varje bilateralt skatteavtal som ska kopplas till konventionen.
Samtidigt måste Sverige lyfta nivån på övriga delar av sina bilaterala skatteavtal, vilket kommer att kräva ett mycket omfattande och tidskrävande arbete. Att det sker så snabbt som möjligt är en mycket viktig fråga för vår exportindustri och därmed för Sverige som nation.
Sveriges regering måste ta ansvar för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för den svenska exportindustrin, som är en avgörande faktor för den svenska tryggheten och välfärden. Vi har redan tappat tempo mot många av våra viktigaste konkurrentländer, som agerat både snabbt och målmedvetet för att bygga bra förutsättningar, samtidigt som Sverige legat på sofflocket.
För att det ska vara möjligt att hantera dessa omfattande uppgifter inom rimlig tid behöver regeringen öka resurserna för skatteavtalsrelaterade uppgifter. Vi förordar att man återskapar den tidigare enheten inom Finansdepartementet som hade ansvaret för arbetet med de svenska bilaterala skatteavtalen. Enheten bör också ges ett övergripande ansvar även för det fortlöpande arbetet med analys och implementering av det multilaterala instrumentets olika delar i de svenska skatteavtalen.
I propositionen skriver regeringen att man ”anser att det finns starka skäl för att inta en återhållsam hållning vad gäller valet av vilka av konventionens artiklar som ska få genomslag på svenska skatteavtal”. Detta indikerar att det finns en tämligen stor utvecklingspotential i hur Sverige kan dra nytta av det multilaterala instrumentets olika delar. Den återhållsamma inställningen tyder också på att kritiken mot att Sverige kraftigt dragit ned på sitt arbete med skatteavtal, såväl under S- som M-ledda regeringar, varit befogad och att detta arbete måste uppgraderas och stärkas rejält, såväl till kvantitet som kvalitet.
Ett bra sätt att åstadkomma ett ökat fokus på skatteavtalens kvalitet och numerär skulle kunna vara att regeringen lämnar en redogörelse för hur arbetet med skatteavtal fortskrider samt i denna också lämnar en fördjupad redogörelse för vilka effekter olika avtalsvillkor avser att åstadkomma och vilka problem och brister som återstår att lösa. Redogörelsen bör också innehålla en nyttoanalys avseende de olika delar av det multilaterala instrumentet som Sverige anslutit sig till samt vilka nyttoeffekter vi gått miste om och vilka negativa effekter vi undvikit genom de delar vi inte anslutit oss till.
En sådan redogörelse skulle bidra till en mer seriös diskussion i riksdagen om de så viktiga skatteavtalen och bidra till ökad förståelse för skatteavtalens påverkan på den svenska skattepolitiken och övriga berörda politikområden.
|
Olle Felten (SD) |
Jeff Ahl (SD) |