Sverigedemokraterna har länge varit tydliga med att det krävs åtgärder för att stoppa den hänsynslösa människohandel som följt i spåren av organiserat tiggeri. Vi ställer oss därför överlag positiva till regeringens proposition om ett ökat straffrättsligt skydd mot människohandel och människoexploatering.
Sett till människohandel ur ett bredare perspektiv finns det stor anledning att oroa sig. Andelen fall av misstänkt människohandel har fyrdubblats under de senaste tre åren, och i drygt hälften av fallen rör det sig om människohandel för sexuella ändamål. Även människohandeln med barn har ökat, och majoriteten av de offer som utnyttjas för sexuella ändamål och för tiggeri är flickor
Människohandel är vidare ett svårutrett brott, dels på grund av begränsningar gällande hemliga tvångsmedel, dels eftersom det mer ofta än sällan handlar om gränsöverskridande brottslighet som kräver samverkan med andra länders myndigheter.
Sammantaget anser Sverigedemokraterna att det krävs mer långtgående åtgärder för att vända trenden. Genom utökade befogenheter för polisen och skärpt lagstiftning kan vi återställa den trygghet som ett land ska vara skyldigt att erbjuda.
För att det ska vara möjligt att använda hemlig rumsavlyssning är ett av kraven att det ska röra sig om brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än fängelse i fyra år. Domstolarnas bedömning av straffvärdet, vilket även Polismyndigheten framhåller i sitt remissvar, har i flera mål legat i underkant av straffskalan, vilket inneburit svårigheter att få tillstånd till hemlig rumsavlyssning.
I stället för att, likt Polismyndigheten förordar, skärpa straffen för att uppfylla kraven för att använda hemlig rumsavlyssning vill vi lätta på restriktionerna så att hemliga tvångsmedel kan användas i fler fall. Detta torde vara den bäst lämpade lösningen för att skilja på samhällets alltmer positiva syn på hemliga tvångsmedel och straffets syfte, nämligen att ha en avskräckande effekt och att bestraffa klandervärda handlingar.
Sverigedemokraterna anser därför att kravet på föreskrivet straff för att använda hemliga tvångsmedel bör utformas enligt följande:
Kvarstår enligt dagens utformning, där kravet är att det ska röra sig om ett brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än sex månader.
Kravet att det rör sig om ett brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än två års fängelse ska ändras till att det avser brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än ett års fängelse.
Kravet att det rör sig om brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än fyra års fängelse ska ändras till att det rör sig om brott för vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än två års fängelse.
Tiggeriproblematiken är stor och växande. Människor störs, oroas och påverkas negativt av tiggarna och de kåkstäder som blir allt vanligare i och kring våra samhällen. Hitresta tiggare ockuperar privat mark och förstör för näringsidkare, och våra parker, där barn leker, används inte sällan som toaletter. Utöver detta utnyttjas även många av tiggarna när de förs till Sverige för att samla pengar åt kriminella ligor.
Medan skärpta straff för människohandel kan ha en viss avskräckande effekt lär det knappast förhindra agerandet i någon större utsträckning. Vi ser det därför som en nödvändighet att slå till mot inkomstkällan för människohandlarna genom att förbjuda tiggeriet.
Sverigedemokraterna är av uppfattningen att den bästa åtgärden för att förhindra människohandel där människor tvingas till tiggeri är att införa ett nationellt tiggeriförbud. Även med ett sådant på plats kommer det fortfarande finnas de som hänsynslöst utnyttjar andra, varför det behövs en tydlig lagstiftning.
Vi ser ingen anledning att göra den gradindelning som regeringen föreslår, där brott av normalgraden resulterar i ett straff på högst fyra års fängelse och grova brott ger fängelse i lägst två år och högst tio år.
Vi anser i stället att människoexploatering ska jämföras med människohandel och att straffet för brott av normalgraden därmed ska vara fängelse i lägst två år och högst tio år samt att straffet ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år, om brottet är mindre grovt.
|
Adam Marttinen (SD) |
Patrick Reslow (-) |