Den grundläggande tanken med LSS och assistansreformen är att vara en rättighetslag som ger personer med stora funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra. De domar som fallit i Högsta förvaltningsdomstolen och Försäkringskassans tolkning av dessa går rakt emot denna tanke och har fått omfattande konsekvenser för brukare och anhöriga. Därför är det välkommet att regeringen tagit till sig av kritiken och nu vidtar åtgärder för att förhindra att fler personer med funktionsnedsättningar drabbas av indragen assistans.
Det är välkommet och nödvändigt att regeringen väljer att tillfälligt frysa tvåårsomprövningarna. Samtidigt finns det ett behov av att se över systemet kring tvåårsomprövningarna mer långsiktigt. Gällande bestämmelser föreskriver att ett beslut om assistansersättning ska omprövas efter två år för att avgöra om behoven fortfarande kvarstår. Skälen till omprövning grundar sig på det faktum att behov kan ändras med tiden. För en del personer är det dock högst osannolikt att hälsotillståndet skulle förändras. Då tvåårsomprövningarna ofta är en mentalt påfrestande process för de berörda, anser Centerpartiet att systemet bör förenklas. Vi föreslår därför att det bör ses över huruvida det är möjligt att göra en schablonbedömning för de fall då hälsotillståndet inte förändrats till det bättre.
Regeringen missar i sin proposition att fånga upp en viktig grupp, för vilken en prejudicerande dom i Högsta förvaltningsdomstolen fått omfattande konsekvenser. Det handlar om personer med avancerat vårdbehov – däribland många barn och unga – som står utan hjälp. Domen innebär att Försäkringskassan framöver inte behöver ge assistansbidrag för annat än det vardagliga behovet av hjälp med hygien, måltider, klädsel och kommunikation hos de psykiskt funktionshindrade. Det handlar bl.a. om barn med behov av avancerad vård i hemmet på grund av exempelvis andningssvårigheter och svår epilepsi. Dessa är inte längre garanterade assistenter som är betalda av Försäkringskassan utan hänvisas till sjukvården.
Domen skapar en orimlig livssituation bl.a. för de familjer vars barn har stora andningssvårigheter och är i ständigt behov av övervakning. De går från full rätt till assistans till ingen rätt. Konsekvensen kan bli långa inläggningstider på sjukhus och stora orättvisor beroende på var i landet man bor. Centerpartiet anser att rätt till assistans för att klara ett grundläggande behov måste garanteras den berörda gruppen.
Det är i sammanhanget viktigt att betona regeringens eget ansvar för den situation som uppkommit som inte går att skylla på domstolar och på Försäkringskassan. Det handlar om ett antal beslut som har fått konsekvenser. Finansminister Magdalena Andersson sa redan hösten 2015 att ”vi måste dämpa kostnadsutvecklingen inom assistansersättningen”. Samma höst beordrade regeringen i sitt regleringsbrev att Försäkringskassan skulle bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar. I samband med att LSS-utredningen tillsattes sa ansvarig minister Åsa Regnér att det inte går att se på när kostnaderna för personlig assistans ökar.
Den personliga assistansen syftar till att ge ett kontinuerligt och sammanhållet stöd så att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att både ha en fungerande vardag i det egna hemmet och att delta i samhällslivet, fritidsaktiviteter, ha ett arbete eller studera. Med de förslag som läggs fram i propositionen och de i denna motion föreslagna ändringarna, blir det möjligt att ta steg mot det som är grundtanken med LSS: att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att leva som andra. Mer behöver dock göras för att uppfylla intentionerna med LSS.
|
Per Lodenius (C) |
Anders W Jonsson (C) |