Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krav på innehållsdeklaration på vin och andra alkoholhaltiga drycker och tillkännager detta för regeringen.
Det finns idag ett särskilt undantag i EU:s lagstiftning som tillåter 63 olika tillsatser och processhjälpmedel vid tillverkning av vin utan att dessa på något sätt behöver deklareras. Ett 40-tal av dessa får även användas vid tillverkning av ekologiska viner.
Enligt svensk och internationell lagstiftning behöver inte producenterna ange någon innehållsförteckning för alkoholhaltiga drycker (över 2,25 %).
Argumentet för att legitimera detta undantag är framförallt att alkoholen skadar mer än tillsatserna. Det är knappast ett fullgott argument. Enligt vår mening bör det vara en rättighet för konsumenter att veta vad en produkt innehåller. Särskilt viktigt är detta då vinproducenter oftast försöker få sina produkter att framstå som naturligt producerade.
Många lever sannolikt i tron att även dagens viner produceras på traditionellt vis där druvor pressas till must och som sedan får jäsa till vin av egen kraft. Tyvärr är detta långt ifrån sanningen idag. Självklart finns det viner som även idag produceras på traditionellt sätt men för konsumenterna är det i praktiken omöjligt att veta detta.
Enligt programmet UG Mat på SVT beskrivs processen med att tillverka viner idag enligt följande:
En vinfabrik köper upp billiga druvor från odlare i regionen och pressar dem till must. För att jäsa musten till vin används färdig jäst från fabrik, istället för den naturliga jäst som finns på druvskalet. Om man vill höja alkoholhalten tillsätter man vanligt socker eller druvmustkoncentratet MCR. Dessutom finns 63 tillåtna tillsatser och så kallade processhjälpmedel att välja på, varav 45 även är tillåtna i ekologiska viner. Vill man göra vinet än sötare tillsätter man nu mer MCR som är sötare än vanligt socker. För att förlänga hållbarheten använder man olika varianter av svavel, så kallade sulfiter. Extra mycket om vinet ska säljas på bag-in-box. Vinet lagras sedan på ståltank. Gärna med en tillsats av ekspån så att det kommer smaka som att det istället varit lagrad på dyra ekfat. Vinet tappas på flaska eller box som klingar ursprungligt och småskaligt i våra svenska öron.
Inget av allt detta framgår av etiketten med undantag för en varning om att vinet innehåller sulfiter. Samma sak om vinet har behandlats med ägg eller mjölk. Om samma vin däremot säljs som alkoholfritt alternativ eller under gränsen på 2,25 % måste det med nuvarande regler finnas en tydlig innehållsförteckning.
Orsaken till att det finns innehållsförteckningar är inte att alla tillsatser på något sätt skulle vara farliga, utan att konsumenten har en rättighet att känna till detta.
Under samma program på SVT framkommer också att de vinproducenter man kontaktar uttryckligen inte vill att information om vad deras viner egentligen innehåller offentliggörs. Sannolikt är detta kopplat till att man vill bevara den bild som flertalet idag har av vin som en naturlig produkt.
Vår mening är att konsumenterna ska ha rätt att i likhet med övriga livsmedel få kunskap om vad deras vin och övriga alkoholhaltiga drycker innehåller och vill därför att regeringen utreder hur detta på lämpligast sätt kan genomföras i Sverige. Att frågan för närvarande ses över på EU-nivå innebär inte att vi ska invänta deras arbete, utan bör snarare föregå med gott exempel och införa en skyldighet med innehållsförteckning så snart som möjligt. Regeringen bör utreda frågan och återkomma till riksdagen med ett förslag i den riktningen.
|
Jonas Millard (SD) |
Fredrik Eriksson (SD) |