Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om verkställighet i annat land trots förlängd strafftid och tillkännager detta för regeringen.
I en besynnerlig dom från våren 2017 lät hovrätten en lettisk knarklangare fortsätta avtjäna sitt straff i Sverige, istället för att flyttas till hans hemland.
Dagens Juridik:
Den idag 27-årige mannen dömdes år 2012 av Hovrätten för Västra Sverige till tio års fängelse för bland annat grovt narkotikabrott. Mannen dömdes också till livstids utvisning från Sverige.
Sommaren 2016 beslutade Kriminalvården att översända domen till Lettland för erkännande och fortsatt verkställighet i mannens hemland. Enligt strafftidsbeslutet i handlingarna var den tidigaste dagen för villkorlig frigivning satt till år 2019.
Den dömde mannen vände sig till Södertälje tingsrätt och begärde att dokumenten inte skulle få skickas till Lettland.
Orsaken var bland annat att hans sociala återanpassning skulle försvåras och att han i Lettland sannolikt inte skulle få någon villkorlig frigivning som han skulle få i Sverige – någonting som alltså skulle innebära att han i praktiken riskerade att få avtjäna hela det straff på tio års fängelse som hade dömts ut i Sverige.
Mannen pekade också på att förhållandena i lettiska fängelser är värre än i Sverige och att UD i en rapport slagit fast att det handlade om ’bristfällig hygienisk standard’ där.
Södertälje tingsrätt avslog dock mannens överklagande. Tingsrätten konstaterade att ett överförande av straffverkställigheten i och för sig ska gynna den sociala återanpassningen för de dömde. Tingsrätten skrev dock:
’Om den dömde är medborgare och ska utvisas till den verkställande staten finns en stark presumtion för att den sociala återanpassningen sker bäst i den staten’.
Tingsrätten slog dessutom fast att mannen saknade anknytning till Sverige ’av särskild betydelse’ för hans sociala återanpassning.
Tingsrätten pekade dessutom på att det av Europadomstolens praxis ’framgår att det inte strider mot bestämmelserna i Europakonventionen för mänskliga rättigheter att verkställigheten blir längre på grund av att frigivningsreglerna i den verkställande staten tillämpas’.
Det kunde därför inte anses olämpligt att överföra mannen till Lettland.
Mannen överklagade beslutet till Svea hovrätt som nu gör en helt annan bedömning än tingsrätten.
Hovrätten hänvisar till Europadomstolen som uttalat att det inte kan uteslutas att en ’markant längre faktisk fängelsetid’ i den verkställande staten skulle kunna komma i konflikt med Europakonventionen.
’Enligt strafftidsbeslutet för X (den dömde) kommer denne att friges villkorligt tidigast den 9 september 2019. Enligt samma beslut utgör den 19 augusti 2023 slutdatum om han skulle verkställa hela det utdömda straffet. Den faktiska fängelsetiden skulle följaktligen kunna bli 3 år 11 månader och 10 dagar längre om verkställigheten överflyttades till Lettland.’
Hovrätten anser att detta skulle innebära ’en markant längre faktisk fängelsetid’.
Hovrätten river därför upp tingsrättens avgörande.
Detta är naturligtvis helt orimligt. En längre fängelsetid på grund av villkorlig frigivning i Sverige ska naturligtvis inte hindra att en utlänning skickas till sitt hemland för att avtjäna straffet. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag som ser till att dömda kan skickas till sitt hemland eller annat anvisat land för verkställighet av straffet, oavsett om det innebär förlängd faktisk strafftid eller ej.
|
Kent Ekeroth (SD) |
|