Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ändringar i 5 kap. 1 § järnvägstrafiklagen (1985:192) så att ersättning för ideell skada, t.ex. psykiskt lidande, till lokförare som kört på en person som avlidit kan utgå, och tillkännager detta för regeringen.
Personpåkörningar till följd av självmord är på järnvägen tyvärr ganska vanligt förekommande. Vid en sådan tragisk händelse tas lokföraren ur säkerhetstjänst och det är företagsläkaren som bedömer när lokföraren får återgå i säkerhetstjänst.
Efter en sådan händelse betalar Trafikverket ut ersättning för begravningskostnader och gravvård, hur mycket avgörs från fall till fall, samt en ideell ersättning till närmast anhöriga om 40 000 kronor/anhörig.
Lokföraren i sin tur, som mot sin vilja har haft ihjäl en annan människa, vilket alltid är en traumatisk händelse för lokföraren och som förföljer lokföraren under hela dennes verksamma tid, får ingen ersättning alls från Trafikverket. För att få ut någon ersättning (sveda/värk) så tvingas lokföraren efter ett par månader till ett oftast förnedrande samtal med försäkringsbolaget (AFA) för att få ut någon form av kompensation; oftast rör det sig om några symboliska tusenlappar. Självklart bör Trafikverket betala ut samma ersättning till lokföraren som till de närmast anhöriga.
Enligt Trafikverkets rapport Åtgärder mot personpåkörningar på järnväg inträffar ca 60–80 självmord varje år på landets järnvägar.
Efter vad som följer av 5 kap. 1 § järnvägstrafiklagen (1985:192) ska Trafikverket som utgångspunkt ersätta alla person- och sakskador som orsakas av järnvägsdrift, ett s.k. strikt ansvar. Detta strikta ansvar medför att Trafikverket normalt betalar ersättning till vissa anhöriga till personer som avlidit till följd av järnvägstrafik utan att göra skillnad på om det varit fråga om en olycka eller ett självmord. Sådan ersättning brukar enligt uppgift från Trafikverket avse dels ersättning för begravningskostnader, dels ersättning för ideell skada till vissa nära anhöriga med ett schablonbelopp om 40 000 kronor.
Järnvägstrafiklagen ger däremot inte, så som den är skriven, någon rätt till ersättning för ideell skada, t.ex. psykiskt lidande, till lokförare som kört på en person som avlidit.
|
Per Klarberg (SD) |
Jimmy Ståhl (SD) |