Förslag till riksdagsbeslut
Strandskyddet har funnits sedan 1952, och har som syfte att trygga allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växter. Det är förstås viktigt, men strandskyddet har också försvårat för kommuner och fastighetsägare att kunna bygga hus eller etablera verksamhet utmed våra sjöar och vattendrag. Detta trots att Sverige har 38 600 mil kust och stränder och är ett av Europas mest glesbefolkade länder.
Under alliansregeringen ändrades regleringen med syfte att strandskyddet bättre måste anpassas till de lokala förutsättningarna. Tanken var att förbättra möjligheten för landsbygdsutveckling och att stimulera tillväxt i hela landet. Därför infördes också möjligheten att inrätta så kallade LIS-områden, med syfte att bättre tillgodose utvecklingspotentialen med ett strandnära läge.
Då den så kallade Landsbygdskommittén lämnade sitt slutbetänkande i januari 2017 aktualiserade de frågan om nuvarande tillämpning av strandskyddsreglerna, trots att det inte ingick i deras direktiv. Det visar den stora betydelse politiker anser att frågan har för landsbygdens fortlevnad.
Landsbygdskommittén menade att regeringen måste göra mer för att strandskyddsreglerna ska få avsedd effekt ute i landsbygdskommunerna. De hänvisar också till andra utvärderingar som har gjorts, bland annat av länsstyrelserna och den så kallade Strandskyddsdelegationen, som har kommit till samma slutsats, det vill säga att regeringen måste vidta fler åtgärder för att förenkla och göra strandskyddsreglerna mer flexibla. Strandskyddsdelegationen uppmanar till och med regeringen att se över reglerna.
Med hänvisning till ovan anser undertecknad att strandskyddet måste göras mer flexibelt och bättre anpassat till lokala förutsättningar, samt att kommunernas beslutanderätt i strandskyddsärenden bör stärkas på länsstyrelsers bekostnad. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|