Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den oacceptabla situationen med det stora antalet sexualbrott och nedlagda våldtäktsanmälningar måste åtgärdas och tillkännager detta för regeringen.
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes 20 300 sexualbrott under 2016. 6 720 av dessa rubricerades som våldtäkt. Det är en oroande och oacceptabel ökning av sexualbrott jämfört med de senaste åren.
Dessvärre visar statistiken dessutom på en kraftig ökning av sexualbrott i den yngsta åldersgruppen. Det vill säga då personer i åldern 16–24 år drabbas. Brås sammanställning visar också att många av de som utsätts för sexualbrott ofta drabbas vid mer än ett tillfälle. De uppger att 47 % av de drabbade år 2015 utsattes minst två gånger och att det totala antalet händelser som har rubricerats som sexualbrott därför egentligen uppgår till 482 000 (https://www.bra.se/brott-och-statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html)!
Enligt en artikel i Svenska Dagbladet den 17 juni lägger den svenska polismyndigheten varje dag ned i genomsnitt 13 ärenden som rör försök till våldtäkt alternativt fullbordad våldtäkt.
Av artikeln framgår även att det den sista maj fanns 1 701 öppna våldtäktsärenden hos Polismyndigheten, vilket är en ökning med 22 procent jämfört med samma tidpunkt i fjol. Statistiken visar på en fullkomligt oacceptabel situation som skickar ohyggliga och anmärkningsvärda signaler till brottsoffren men också mycket olyckliga signaler till samhället i övrigt.
I olika medier har det också väckt stor upprördhet bland befolkningen då det nyligen framkommit att ansvariga poliser uttalar att till och med anmälningar om våldtäkt på 3- och 12-åringar liksom gruppvåldtäkter läggs åt sidan, trots att gärningsmännen har pekats ut. Polismyndighetens bristande handläggning och bristande ansvarsutkrävande i dessa fall måste omedelbart stävjas.
Då undertecknad ställde en skriftlig fråga till dåvarande inrikesministern (2016/17:1706) på samma tema var konklusionen: ”Regeringen arbetar således både med att se över sexualbrottslagstiftningen och med att säkerställa att det bedrivs ett aktivt utvecklingsarbete vid myndigheterna för att öka lagföringen. Därutöver behöver Polismyndigheten ett utökat antal anställda.” Inrikesministerns svar gav sken av att en stor förbättring var att vänta men det tragiska är att situationen inte visar några tecken på förbättring. Tvärtom aviserar media numer att olika brottsrubriceringar ställs mot varandra. Mord bland kriminella gäng prioriteras före levande brottsoffer som har blivit våldtagna. Detta är naturligtvis en ohållbar situation där allvarliga prioriterade brott ställs mot varandra.
Kontentan är därför att politikens krav och förväntningar på Polismyndigheten och på ett rättssäkert samhälle, måste skärpas så att alla brott beivras.
Med hänvisning till ovanstående anser undertecknad att mycket mer måste göras för att häva den oacceptabla situation som brottsoffer av sexualbrott och våldtäkter möter, när deras anmälningar inte handläggs inom en rimlig tidsram och på ett acceptabelt sätt. Detta måtte riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Betty Malmberg (M) |
|