Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skattesystemet och tillkännager detta för regeringen.
Under alliansregeringens åtta år gick Sverige från att vara det land i världen som hade det högsta samlade skattetrycket till att vara nummer fem, efter Danmark, Frankrike, Belgien och Italien. En femteplats i det avseendet är en föga hedrande placering, och de skattesänkningar som påbörjades under alliansregeringen hade behövt fortsätta under lång tid för att skattetrycket i Sverige skulle hamna på en rimlig nivå.
Istället har vår nuvarande S–MP-regering gått den motsatta vägen, och höjt ett stort antal skatter sedan sitt tillträde, och mer är att vänta. Sverige har åter passerat Italien och har nu det fjärde högsta skattetrycket i världen.
När det gäller marginalbeskattning av inkomst är det än värre. Sverige har de högsta marginalskatterna i världen. Vi befinner oss mycket långt bort från det som var en av grunderna för 1990–91 års skattereform, att de allra flesta skulle betala en inkomstskatt på 30 procent (den samlade kommunalskatten), och för de med riktigt höga inkomster skulle det också utgå en statlig skatt om 20 procent. Ingen skulle sålunda betala mer än 50 procent av sin inkomst i skatt. Sedan dess har allt fler kommit att betala den statliga skatten då gränsen för när denna skall betalas inte justerats uppåt i takt med den ekonomiska utvecklingen. Den övre gränsen i den statliga inkomstskatten, den så kallade värnskatten, har införts med ytterligare 5 procent skatt på inkomster över en viss nivå, och kommunalskatterna i Sverige har höjts så att det genomsnittliga samlade kommunalskatteuttaget i dag är över 32 procent.
Skatter används i andra sammanhang som styrinstrument för att motverka icke önskvärda beteenden. Koldioxidskatt, tobaksskatt och alkoholskatt är exempel på sådana skatter. Och inte minst de två sistnämnda är av detta skäl höga i Sverige. I det perspektivet är det en stor paradox att Sverige också har världens högsta skatter på arbete. Att arbeta och göra rätt för sig är rimligen ett beteende som bör uppmuntras, inte motverkas.
Att inte få behålla minst hälften av sin inkomst efter skatt är dessutom principiellt felaktigt och direkt stötande. Det är helt enkelt ett anständighetskrav att alltid få behålla minst hälften av frukterna av sitt arbete, oavsett vilken inkomst man har. Det finns de i Sverige som idag betalar över 60 procent i marginalskatt. Det är en helt oacceptabel nivå, och med den politik som förs idag finns det dessutom inga garantier för att det stannar vid denna nivå. Såväl i riksdagen som runt omkring i kommuner och landsting ses ofta skattehöjningar som den enkla lösningen på alla problem.
Mot ovan redovisad bakgrund behöver hela den svenska inkomstbeskattningen reformeras. Marginalskatterna behöver sänkas radikalt. I ett första steg genom att värnskatten avskaffas, men man bör också titta på möjligheten att helt slopa den statliga inkomstskatten. Detta är dock en betydligt större förändring, inte minst med tanke på finansieringen. Slutligen behöver principen att alltid få behålla minst hälften av sin inkomst tydligt slås fast, vilket bör övervägas att göras genom att ge den grundlagsskydd.
|
Boriana Åberg (M) |
|