Förslag till riksdagsbeslut
Sverige är ett land som de senaste åren har tagit ett stort ansvar genom att erbjuda fristad för flyktingar som tvingats lämna sina hemländer på grund av krig och katastrofer. Detta innebär stora utmaningar för oss som nation och för staten. Integrationsåtgärderna kan inte låta vänta på sig.
De som kommer till Sverige är ofta duktiga människor som genom sin resa hit har visat handlingskraft. Bilden av Sverige varierar kraftigt inför ankomsten och därför är det viktigt att vi som nation är tydliga med vilka förutsättningar som finns i det svenska samhället och vilka förväntningar som ställs på de som får stanna. Egen försörjning måste alltid vara utgångsläget på samma sätt som det är en förutsättning i samhället i stort. Samtidigt måste man ha respekt för att förutsättningarna till utbildning och annan förädling av det egna humankapitalet varierar kraftigt i jordens alla länder samt mellan samhällsskikt och kön. På samma sätt som den svenska skolan arbetar för att utjämna förutsättningarna för barn som är födda i Sverige och göra dem redo för den svenska arbetsmarknaden har många flyktingar och asylsökande ett arbete att göra för att kunna möta kraven på svensk arbetsmarknad, vilket samhället måste hjälpa till med. Utbildningsförutsättningar för nyanlända och för de som hunnit bo i Sverige en lite längre tid är i detta perspektiv oerhört viktigt. De som får asyl i Sverige och som har med sig en utbildning från sitt hemland måste därtill få möjlighet att validera och komplettera sina kunskaper på ett än mer effektivt sätt för att så snart som möjligt kunna ta ett förvärvsarbete och på så sätt förhindra ett längre bidragsberoende.
Samtidigt som förkunskaperna vid ankomst till Sverige kan variera är det heller inte ovanligt att de kulturella förväntningarna skiljer sig från vad vi anser vara normalt ur en svensk kontext. Det förekommer alltför ofta att kvinnor inte förväntas arbeta och att flickor inte får förutsättningar att fullborda sin utbildning. Detta är något som det svenska samhället och våra institutioner systematiskt måste bekämpa då en sådan kvinnosyn inte har något att göra i ett land som Sverige där alla människors lika värde och jämställdhet är självklarheter. De föreställningar som finns om att kvinnor inte lämpar sig i arbetslivet gjorde Sverige upp med för länge sedan. Vi har inte gjort det en gång för att nu, fler decennier senare, tillåta att ett parallellt förhållningssätt som står i bjärt kontrast till vad som är normalt i Sverige får fotfäste och tvingar kvinnor till passivitet och bidragsberoende samt ett ojämställt förhållande till mannen i hushållet. Då dessa förhållanden gärna undanhålls från svenska myndigheter och de myndigheter som ändå ser detta ofta saknar förutsättningar att vida åtgärder krävs ett målmedvetet och många gånger uppsökande arbete för att komma tillrätta med problemet. Ett sådant arbete, baserat på att söka upp personer som bor i Sverige, är i arbetsför ålder och som inte har någon dokumenterad inkomst skulle säkerligen även påträffa andra som arbetar ”svart” och som ska beskattas. Vinsterna för samhället och de enskilda om dessa båda problem kan begränsas går knappast att överdriva.
|
Erik Ottoson (M) |
|