Förslag till riksdagsbeslut
I Sverige är embryoadoption och embryodonation förbjudet eftersom det av hävd ansetts vara viktigt för ett barn att vara genetiskt släkt med minst en av sina föräldrar. Men föräldraskap och ett gott föräldraskap kommer inte per automatik med generna. Idag ser vi många föräldrabildningar och väl fungerande familjer som överbevisar vikten av genetiskt släktskap.
Par som gjort IVF-behandling och har kvar embryon i frysen har idag ingen möjlighet att donera dessa till andra barnlösa par eller till en ensamstående kvinna. Inte heller finns möjlighet för den kvinna som förlorat sin make/maka att använda återstående embryon i frysen, om det finns äggdonator. Eller för den man som mist sin make/maka att använda embryon, om det finns spermadonator.
För många är embryodonation den enda möjligheten för par eller för ensamstående att bli gravid. Det gäller t.ex. par eller ensamstående som saknar egna ägg och egna spermier, som har genetiska sjukdomar eller p.g.a. andra omständigheter som t.ex. ålder.
Ofrivillig barnlöshet och barnlängtan är för många en stor sorg, en livskris och ett trauma. Par eller ensamstående som själva genomgått IVF-behandling är väl införstådda med vad en donation innebär. Att själv äga rätten till att få göra det aktiva valet om kvarvarande embryon ska doneras eller slängas borde vara en självklarhet.
Idag finns möjlighet att göra denna behandling i andra länder men inte i Sverige. Sverige behöver möjliggöra för embryoadoption och embryodonation. Kravet på att endera mannen eller kvinnan i en relation, eller den ensamstående kvinnan, måste ha genetiskt släktskap med ett embryo behöver därför tas bort.
|
Ulrika Karlsson i Uppsala (M) |
|