Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska införa en myndighet för djurskydd och tillkännager detta för regeringen.
Sedan urminnes tider har olika filosofer noterat att ett samhälles utveckling kan bedömas efter hur det behandlar sina svagaste, mest värnlösa. De djur vi tar hand om är helt beroende av att människor tar etiskt ansvar för hur vi sköter domesticerade djur.
Djurskyddsfrågor är en viktig värderingsfråga för svenska medborgare. Djurskyddsfrågor behöver hanteras under en särskild myndighet som har medborgarnas uppdrag att tillvarata djurens intressen.
Djurskydd är en värdering som medborgarna i Europa prioriterar högt, och allra starkast prioriterar svenskarna djurskyddet enligt den senaste Eurobarometern. I Sverige var det 99 % som svarade att skydd för djuren i livsmedelsindustrin är en viktig fråga.[1]
Djurskyddsfrågor kommer att få en större, inte mindre, vikt framöver. Det går att se att ett allmänt intresse för djurens välbefinnande har ökat betydligt bland medborgarna bara sedan mitten av 1900-talet. Det har lett till att mängden djurskyddslagstiftning har ökat, men, den tolkning och tillämpning som sker är inte alltid i enlighet med det som är djurskyddslagens syfte. En djurskyddsmyndighet ska ha till uppgift att säkerställa att djurskyddslagstiftningen efterlevs i enlighet med lagens syfte.
En djurskyddsmyndighet kan ledas av en särskild djurskyddsminister. Det finns goda erfarenheter av ett sådant arrangemang från Belgien med djurskyddsministrar i vardera av de tre regionerna vilket har gjort att djurskyddet fått en mer framträdande plats i samhället.
Svenskar räknar med att djur i Sverige växer upp under bättre villkor än i de flesta andra länder, men avgörande för trovärdigheten och viljan att betala extra för detta skydd är att trovärdigheten bibehålls. Det är lätt för uppfödare att se regler och kontroller som hinder och problem, men grunden för betalningsviljan är att trovärdigheten består.
Hoten mot djurhållningen kommer numera också från allt fler och alltmer omfattande handelsavtal. Även om dessa ofta innehåller krav på importerat kött och dess djurhållning riskerar vi att få en konkurrens baserad på lägsta pris snarare än mest kvalité för pengarna. Då dessa avtal är komplexa och möjligheterna att utnyttja rätten till högre krav och att upprätthålla olika krav på importerade produkter samt följa upp att utlovade standarder blir alltmer komplext behövs en expertmyndighet med detta som specifikt uppdrag. Om varje nytt handelsavtal säljs in med argumentet att inga standarder ska sänkas behöver vi en trovärdig politik för att säkerställa att så faktiskt också är fallet.
Då olika reformer på området djurskydd och kontroller gjort läget komplext skulle en central myndighet med övergripande ansvar kunna vara ett ovärderligt stöd till länsstyrelser och kommuner samt även andra myndigheter. En egen myndighet för djurskydd skulle även bidra till större påverkan på EU och dess expertmyndigheter samt även globalt och inom handelspolitiken. Det blir allt vanligare att olika krav på djurskydd skrivs in i internationella avtal och det behövs en samlad kompetens för att utvärdera och förbättra dessa.
En djurskyddsmyndighet skulle bli ett mycket kostnadseffektivt sätt att underlätta för konsumenter och företag att bevara det djurskydd som både politiker och befolkning räknar med ska finnas.
Djurskyddsfrågor behöver hanteras under en särskild myndighet som tillvaratar djurens intresse av ett gott liv och medborgarnas intresse av ett gott djurskydd.
Av samtliga ovanstående skäl skulle en djurskyddsmyndighet behöva återinrättas.
|
Carl Schlyter (MP) |
|
[1] European Commission: ”Attitudes of Europeans towards Animal Welfare” (December 2015).